Prop.
1997/98:63
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 februari 1998
Göran Persson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
Propositionen innehåller förslag till en ny yrkestrafiklag och en ny lag
om biluthyrning samt vissa följdändringar. Det huvudsakliga syftet med
förslagen är att skapa en sammanhållen författningsstruktur för yrkes-
trafiken.
Utöver en allmän översyn och modernisering av lagstiftningsområdet
innebär förslagen en ytterligare harmonisering med EG:s regelverk.
De allmänna bestämmelserna om trafiktillstånd preciseras och förtyd-
ligas. Kraven på tillräckliga ekonomiska resurser för att driva yrkes-
mässig trafik höjs väsentligt. Vidare föreslås olika åtgärder för att för-
bättra tillsynen, bl.a. ökade möjligheter att fa uppgifter ur olika register.
Vissa skärpningar av straffbestämmelserna föreslås också.
Propositionen innehåller även särskilda förslag avseende taxi, såsom
att taxibehörigheten enligt körkortslagstiftningen slopas och byggs in i
den särskilda taxiförarlegitimationen. Vidare föreslås bl.a. att den s.k.
brytpunktstaxan utmönstras i syfte att underlätta jämförelse och kontroll
av priset för en taxiresa.
Vad gäller uthyrning av fordon föreslås vissa skärpningar beträffande
kraven vid uthyrning av tyngre bussar och fordon för taxitrafik.
Det föreslås vidare att regelverket om transportförmedling upphävs.
De nya lagarna och följdändringarna föreslås träda i kraft den
1 oktober 1998. Näringsidkare som erhållit trafiktillstånd enligt äldre
regler får dock tiden till den 1 januari 2001 att uppfylla de höjda kapital-
kraven.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
Prop. 1997/98:63
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till yrkestrafiklag....................................................5
2.2 Förslag till lag om biluthyrning........................................20
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...25
2.4 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343).........................................................................28
2.5 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617).........................................................................32
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om
kommunal parkeringsövervakning...................................33
2.7 Förslag till lagom ändring i ordningslagen (1993:1617) .34
2.8 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).........................................................................35
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:953) om
åligganden för personal inom hälso- och sjukvården.......36
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om
försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag
att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som
avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik...........................................................................37
2.11 Förslag till lag om upphävande av lagen (1979:560) om
transportförmedling..........................................................38
2.12 Förslag till lag om upphävande av lagen (1985:450) om
buss- och taxivärderingsnämnden.....................................38
3 Ärendet och dess beredning............................................................39
4 Bakgrund.........................................................................................39
5 Utgångspunkter för en ny författningsreglering av yrkestrafiken... 41
6 Regleringen av yrkestrafiken..........................................................42
6.1 Yrkestrafiklagen (1988:263) m.m....................................42
6.2 Lagstiftning om biluthyrning............................................44
6.3 Lagstiftning om transportförmedling................................45
6.4 EG:s regelverk inom yrkestrafikområdet..........................47
7 Regler om trafiktillstånd..................................................................57
7.1 Trafikansvariga.................................................................57
7.2 Yrkeskunnande.................................................................60
7.3 Deekonomiska kraven......................................................61
7.4 Vandelskravet...................................................................68
7.5 Villkor för tillstånd...........................................................70
7.6 Tidsbegränsade tillstånd...................................................72
7.7 Äterkallelse av tillstånd....................................................72
7.8 Varning.............................................................................73
7.9 Hinder för ny ansökan efter äterkallelse eller avslag på
ansökan.............................................................................74
7.10 Omedelbar giltighet för beslut om äterkallelse.................76 Prop. 1997/98:63
7.11 Behörig myndighet för frågor om tillstånd.......................77
8 Regler för offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik... 79
9 Linjetrafik........................................................................................81
10 Särskilda regler för taxitrafik..........................................................86
10.1 Taxiförarlegitimation........................................................86
10.2 Vissa övriga frågor om taxi..............................................95
11 Internationell trafik........................................................................101
12 Biluthyrning..................................................................................104
13 Transportförmedling......................................................................109
14 Tillsyn m.m...................................................................................111
14.1 Samverkan mellan myndigheter.....................................112
14.2 Sambearbetning av registrerade uppgifter......................113
14.3 Offentlighet och sekretess hos besiktningsorgan............115
15 Ansvarsfrågor................................................................................116
16 Ekonomiska konsekvenser............................................................120
17 Ikraftträdande................................................................................121
18 F örfattningskommentar.................................................................122
18.1 Förslaget till yrkestrafiklag.............................................122
18.2 Förslaget till lag om biluthyrning...................................135
18.3 Förslaget till lag om ändring av sekretesslagen
(1980:100)....................................................................... 138
18.4 Förslaget till lag om ändring av utsökningsregisterlagen
(1986:617).......................................................................138
18.5 Förslaget till lag om ändring av lagen (1994:953) om
åligganden för personal inom hälso- och sjukvården.....139
18.6 Förslaget till lag om ändring av lagen (1996:637) om
försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag
att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som
avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik.........................................................................139
18.7 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:560)
om transportförmedling..................................................139
18.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1985:450)
om buss- och taxivärderingsnämnden............................139
18.9 Övriga lagförslag............................................................139
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Ny yrkestrafiklagstiftning
(SOU 1996:93).................................................................... 140
Bilaga 2 Utredningens lagförslag......................................................146
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna....................................168
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...............................................169
Bilaga 5 Lagrådets yttrande...............................................................203
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1998. ...210
Rättsdatablad.........................................................................................211
Prop. 1997/98:63
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. yrkestrafiklag,
2. lag om biluthyrning,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
5. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
6. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkerings-
övervakning,
7. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),
8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
9. lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal
inom hälso- och sjukvården,
10. lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med rätt
för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom
sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik,
11. lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling,
12. lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och taxi-
värderingsnämnden.
Prop. 1997/98:63
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 § Denna lag gäller yrkesmässig trafik, varmed avses sådan trafik som
1. bedrivs med personbilar, lastbilar, bussar, terrängmotorfordon eller
traktorer med tillkopplade släpfordon (traktortåg) och
2. innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens
förfogande för transporter av personer eller gods.
Lagen innehåller också särskilda bestämmelser om vissa transporter i
internationell vägtrafik.
2 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595).
1 Jfr rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person-
och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och
andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers
etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter (EGT nr L 124,
23 5 1996, s 1, Celex 396L0026).
Med trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen Prop. 1997/98:63
(1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.
3 § Yrkesmässig trafik kan drivas som
|
1. Linjetrafik |
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans- |
|
2. Taxitrafik |
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans- |
|
3. Beställningstrafik |
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans- |
|
4. Godstrafik |
Sådan yrkesmässig trafik som avser trans- |
Tillståndsplikt
1 § Yrkesmässig trafik får drivas endast av den som har trafiktillstånd.
En trafikhuvudman får utan särskilt tillstånd inom länet driva sådan
linjetrafik som inte berör något annat län. Trafikhuvudmannen får anlita
någon annan för att utföra sådan trafik. Den som utför trafiken skall ha
tillstånd till yrkesmässig trafik för persontransporter.
Prövningsmyndigheter
2 § Frågor om trafiktillstånd prövas
1. om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, av länsstyrelsen
i det län där personen är folkbokförd,
2. om sökanden eller innehavaren är en juridisk person, varmed avses
även offentligrättsliga juridiska personer såsom staten, en kommun, ett
kommunalförbund eller ett landsting, av länsstyrelsen i det län där före-
tagets eller verksamhetens ledning finns.
Om sökanden eller innehavaren är en fysisk person som inte är folk-
bokförd i Sverige eller en juridisk person vars ledning finns utanför
Sverige, prövas frågor om trafiktillstånd av Länsstyrelsen i Stockholms
län.
Vägverket prövar frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län.
Trafikansvariga
3 § Hos juridiska personer som har trafiktillstånd skall det finnas en eller
flera personer som har särskilt ansvar för att verksamheten utövas i en-
lighet med gällande regler och god branschsed samt på ett trafiksäkert
sätt (trafikansvariga).
En trafikansvarig skall också finnas för utomlands bosatta närings-
idkare som driver tillståndspliktig trafik i Sverige.
4 § Trafikansvariga är
1. i aktiebolag och ekonomiska föreningar den verkställande direk-
tören, om det finns en sådan, eller annars den styrelseledamot som bo-
laget eller föreningen har utsett,
2. i kommanditbolag och andra handelsbolag varje bolagsman,
3. i ideella föreningar och stiftelser den styrelseledamot som före-
ningen eller stiftelsen har utsett,
4. i europeiska ekonomiska intressegrupperingar företagsledaren,
5. i utländska företag (filialer) den verkställande direktören i filialen,
6. i statliga och kommunala organ samt hos andra privaträttsliga juri-
diska personer än som avses i 1-5 den eller de som organet respektive
den juridiska personen har utsett, och
7. för näringsverksamhet som drivs av utomlands bosatta närings-
idkare föreståndaren.
Om det finns särskilda skäl, får prövningsmyndigheten medge
a) att någon annan än den eller de som nu har angetts skall vara trafik-
ansvarig, eller
b) att kommanditdelägare undantas från att vara trafikansvarig.
Gemensamma regler om tillståndsprövning
5 § Trafiktillstånd får endast ges till den som med hänsyn till yrkeskun-
nande, ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig
att driva verksamheten.
Den som söker trafiktillstånd skall utöver vad som följer av första
stycket kunna styrka att han uppfyller kravet på ekonomiska resurser
enligt 9 §.
6 § I fråga om juridiska personer och utomlands bosatta näringsidkare
skall prövningen enligt 5 § första stycket avse den eller de som är trafik-
ansvariga.
Därutöver skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen i fråga
om en privaträttslig juridisk person och en utomlands bosatt närings-
Prop. 1997/98:63
idkare avse den juridiska personen respektive näringsidkaren samt Prop. 1997/98:63
följande personer:
1. Den verkställande direktören och annan som genom en ledande
ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verk-
samheten,
2. de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget
eller närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med
den juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jäm-
förligt ekonomiskt intresse, och
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att
anse som närstående till gäldenären.
7 § Om någon av dem som anges i 6 § byts ut eller om det tillkommer
någon sådan person, skall den nya personens lämplighet prövas.
8 § Kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den som har god-
känts vid ett skriftligt prov som anordnats av Vägverket.
Provet skall avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga
om främst
1. rättsregler,
2. företagsledning och ekonomisk ledning av ett företag,
3. tekniska normer och driftsförhållanden, och
4. trafiksäkerhet.
Kravet på yrkeskunnande skall även anses uppfyllt av den som kan
visa ett sådant bevis om yrkesmässig kompetens som har utfärdats av en
annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i en-
lighet med rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att
yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömse-
sidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis
för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etablerings-
rätt på området för nationella och internationella transporter.2
9 § Den som söker trafiktillstånd skall ha tillräckliga ekonomiska resur-
ser för att på ett tillbörligt sätt kunna starta och driva företaget. Vid pröv-
ningen härav skall främst likviditet och soliditet beaktas.
Om inte särskilda skäl föranleder annat skall sökanden anses ha till-
räckliga resurser, om han förfogar över kapital och reserver om minst
100 000 kronor för ett fordon och 50 000 kronor för varje därutöver
tillkommande fordon.
10 § Den som innehar trafiktillstånd skall kunna styrka att han fort-
löpande uppfyller kravet på ekonomiska resurser enligt 9 §.
11 § Vid prövningen av sökanden i fråga om kravet på gott anseende
skall beaktas sökandens vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter
2 EGT nr L 124. 23.5.1996, s. 1 (Celex 396L0026).
mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av be-
tydelse.
Kravet på gott anseende anses inte uppfyllt av den som har dömts för
1. allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,
2. allvarliga eller upprepade överträdelser av
a) denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
lag,
b) författningar eller föreskrifter om vägtrafik och vägtransporter,
särskilt bestämmelser om förares kör- och vilotider, fordons vikt och
mått, fordons utrustning och beskaffenhet eller bestämmelser av
väsentlig betydelse för trafiken, trafiksäkerheten eller skyddet av
miljön eller
c) bestämmelser om löne- och anställningsförhållanden i branschen.
12 § Om en ansökan om trafiktillstånd avslås på grund av omständig-
heter som anges i 11 § skall en tid på lägst sex månader och högst fem år
bestämmas, under vilken den prövade skall anses olämplig att driva
yrkesmässig trafik.
Gemensamma regler om villkor för tillstånd
13 § Trafiktillstånd far förenas med villkor om det finns särskilda skäl.
Sådana villkor får föreskrivas såväl i samband med att tillstånd ges som
senare under tillståndstiden.
Gemensamma regler om tillstånds giltighet
14 § Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, kan
tillståndet begränsas till viss tid eller till vissa transporter.
15 § Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om
tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller, om inte prövningsmyndigheten på grund av särskilda
skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
prövningsmyndigheten. I fråga om denne skall 5 § tillämpas.
Om det inte har anmälts en föreståndare till prövningsmyndigheten
inom en månad efter dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet.
Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns och det inte anmäls en
annan föreståndare inom den tid som prövningsmyndigheten bestämmer.
Om inte heller den andre föreståndaren godkänns, upphör tillståndet att
gälla tre veckor efter det att beslutet har vunnit laga kraft.
Prop. 1997/98:63
Särskilda regler för linjetrafik
16 § Tillstånd till linjetrafik får inte ges, om det görs sannolikt att den
avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättning-
arna for att driva järnvägstrafik eller trafik enligt 1 § andra stycket. Till-
stånd får dock alltid ges, om en avsevärt bättre trafikförsörjning däri-
genom skulle uppnås.
Tillståndet får förenas med villkor som är ägnade att motverka sådan
skada som avses i första stycket. Sådana villkor får endast meddelas i
samband med att tillstånd ges eller omprövas enligt 17 §.
17 § Tillståndets fortsatta giltighet kan prövas på nytt enligt 16 § första
stycket när tio år har förflutit efter det att det meddelades och därefter
vart tionde år. Prövningen skall göras endast om den begärs av någon
som är trafikhuvudman, eller bedriver järnvägstrafik och som berörs av
linjetrafiken.
En sådan begäran får ges in till prövningsmyndigheten tidigast två år
och senast ett år före utgången av den löpande tioårsperioden.
Särskilda regler för persontransporter
18 § Den som har tillstånd till persontransporter får även frakta gods
med fordon som tillståndet avser.
19 § Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att före färden genom
lämpliga åtgärder låta passagerarna få kännedom om den taxa som han
tillämpar.
Taxan skall vara uppbyggd så att priset för transporten dels enkelt kan
bedömas före färden, dels med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid
enkelt kan beräknas efter färden. Taxan får inte vara uppbyggd så att
grunderna för prisets bestämmande förändras under färden.
Bestämmelser om prisinformation finns också i prisinformationslagen
(1991:601).
Krav på taxiförarlegitimation
1 § En personbil eller en lätt lastbil får föras i linjetrafik eller taxitrafik
endast av den som har taxiförarlegitimation.
Prövningsmyndigheter
2 § Frågor om taxiförarlegitimation prövas av länsstyrelsen i det län där
sökanden eller innehavaren är folkbokförd.
Prop. 1997/98:63
10
Frågor om taxiförarlegitimation för den som inte är folkbokförd i
Sverige prövas av Länsstyrelsen i Skåne län.
Prövningen avseende taxiförarlegitimation
3 § Taxiförarlegitimation far ges till den som
1. har fyllt 21 år,
2. sedan minst två år har körkort med behörigheten B eller har körkort
med behörigheten D,
3. uppfyller de medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till
säkerheten för passagerare och andra trafikanter, och
4. i fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att
tjänstgöra som förare i taxitrafik.
Det som sägs i första stycket 2 om krav på innehav av körkort med be-
hörigheten B sedan minst två år gäller inte den som under de tre senaste
åren har haft taxiförarlegitimation och som vid ansökan om ny sådan har
körkort med behörigheten B.
En taxiförarlegitimation gäller endast tillsammans med ett giltigt kör-
kort. Legitimationen far förenas med villkor som är motiverade av medi-
cinska eller andra särskilda skäl. Villkor får meddelas såväl i samband
med att legitimationen beslutas som senare under giltighetstiden.
4 § Den som söker eller innehar taxiförarlegitimation är skyldig att
genomgå läkarundersökning, blodprovstagning eller annan liknande
undersökning för prövning av de medicinska krav som avses i denna lag
eller i föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.
5 § Om en läkare vid undersökning av en innehavare av taxiförarlegi-
timation finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att
inneha sådan legitimation, skall läkaren anmäla det till prövningsmyn-
digheten. Innan någon anmälan görs skall läkaren underrätta innehava-
ren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att inne-
havaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att föra ett
fordon i sådan trafik som avses i 1 §.
6 § I ett mål eller ärende om taxiförarlegitimation far prövningsmyn-
digheten förelägga den enskilde att ge in läkarintyg.
7 § Kravet på yrkeskunnande enligt 3 § 4 skall anses uppfyllt av den
som har godkänts vid ett skriftligt prov som anordnats av Vägverket.
8 § Om en ansökan om taxiförarlegitimation avslås på grund av att
kravet på laglydnad enligt 3 § 4 inte anses uppfyllt, skall en tid på lägst
sex månader och högst fem år bestämmas under vilken den prövade skall
anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation.
9 § Genom förhandsbesked kan det prövas om det finns hinder mot att
taxiförarlegitimation ges.
Prop. 1997/98:63
Krav på förarbehörighet i vissa fall
Prop. 1997/98:63
10 § Traktortåg eller tung terrängvagn får föras i yrkesmässig trafik
endast av den som har körkort med behörigheten C, D eller E eller har
taxiförarlegitimation.
11 § Ett utländskt körkort medför inte rätt för någon annan än med-
borgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
att köra svenskregistrerat motordrivet fordon i yrkesmässig trafik.
Inledande bestämmelse
1 § Med internationella vägtransporter avses i denna lag yrkesmässiga
transporter på väg av personer eller gods till eller från Sverige eller i
transittrafik genom Sverige.
För internationella transporter inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES) gäller särskilda bestämmelser.
Tillståndsplikt för transporter med fordon som är registrerade i Sverige
2 § Internationella vägtransporter och yrkesmässig trafik utom landet
med fordon som är registrerad i Sverige far drivas endast av den som har
trafiktillstånd enligt denna lag.
3 § På grund av överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan
det vid trafik som avses i 2 § krävas särskilt tillstånd för transport av
personer eller gods med ett fordon som är registrerat i Sverige
(transporttillstånd).
Tillståndsplikt for transporter med fordon som är registrerade i utlandet
4 § Internationella vägtransporter och annan yrkesmässig trafik i Sverige
med fordon som är registrerad i utlandet får utföras endast av den som
har getts tillstånd av en behörig utländsk myndighet till sådana trans-
porter.
5 § På grund av överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan
det vid trafik som avses i 4 § utöver tillstånd enligt den bestämmelsen
krävas särskilt tillstånd av en behörig utländsk myndighet för transport
av personer eller gods med ett fordon som är registrerat i utlandet.
12
Vid trafik som avses i 4 §, med fordon registrerade i en stat med vilken
Sverige inte har någon överenskommelse om vägtransporter, krävs ut-
över tillstånd enligt den bestämmelsen tillstånd av behörig svensk myn-
dighet.
Prövningsmyndigheter
6 § Frågor om transporttillstånd och tillstånd enligt 5 § andra stycket
prövas när det gäller persontransporter av Vägverket och när det gäller
godstransporter av Generaltullstyrelsen.
Tillståndsprövning m.m.
7 § Transporttillstånd far endast meddelas den som kan förväntas iaktta
de bestämmelser som gäller för trafiken.
8 § När ett transporttillstånd meddelas skall det förenas med de villkor
som behövs.
9 § Ett transporttillstånd får inte överlåtas utan medgivande av den myn-
dighet som har meddelat det.
Äterkallelse av trafiktillstånd
1 § Om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av
trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren
driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om annars förut-
sättningarna för tillstånd enligt 2 kap. 5 § inte längre föreligger, skall
tillståndet återkallas av prövningsmyndigheten.
Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas,
kan i stället varning meddelas.
2 § Ett tillstånd skall återkallas enligt 1 § om en tillståndshavare, en
trafikansvarig eller någon annan som prövats enligt 2 kap. 6 §
1. har dömts for allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,
2. har dömts för allvarliga eller upprepade överträdelser av
a) denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
lag,
Prop. 1997/98:63
13
b) författningar eller föreskrifter om vägtrafik och vägtransporter, Prop. 1997/98:63
särskilt bestämmelser om förares kör- och vilotider, fordons vikt och
mått, fordons utrustning och beskaffenhet eller bestämmelser av
väsentlig betydelse för trafiken, trafiksäkerheten eller skyddet av
miljön, eller
c) bestämmelser om löne- och anställningsförhållanden i branschen,
3. i väsentlig mån har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna vad avser betalning av skatter och avgifter, eller
4. på väsentligt sätt har åsidosatt villkor för tillståndet.
Ett tillstånd skall också återkallas, om det vid prövning som avses i
2 kap. 7 § framgår att någon av dem som prövats är olämplig.
3 § Om ett tillstånd återkallas på grund av någon av de omständigheter
som anges i 2 § eller på grund av allvarliga missförhållanden enligt 1 §
första stycket skall en tid på lägst tre och högst fem år bestämmas, under
vilken den prövade skall anses olämplig att driva yrkesmässig trafik.
4 § Ett ärende som avses i 1-3 §§ far inte avgöras utan att tillstånds-
havaren har getts skälig tid att byta ut en trafikansvarig eller annan vars
lämplighet prövas. Om inte heller den nya personen godkänns skall till-
ståndet återkallas.
5 § Ett tillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda skäl
talar emot det.
Äterkallelse av taxiförarlegitimation m.m.
6 § En taxiförarlegitimation skall återkallas av prövningsmyndigheten
om innehavaren
1. genom brottslig gärning eller på grund av andra missförhållanden
har visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i linjetrafik eller taxitrafik
enligt 3 kap. 1 §,
2. inte längre uppfyller de medicinska krav som avses i 3 kap. 3 §,
3. inte följer ett föreläggande att ge in läkarintyg, eller
4. begär att legitimationen skall återkallas.
Om de missförhållanden som avses i första stycket 1 inte är så allvar-
liga att tillståndet bör återkallas kan i stället varning meddelas.
7 § Om en taxiförarlegitimation återkallas på grund av omständigheter
som anges i 6 § 1 skall en tid på lägst tre och högst fem år bestämmas,
under vilken den prövade skall anses olämplig att inneha taxiförarlegiti-
mation.
8 § En taxiförarlegitimation skall återkallas tills vidare i avvaktan på
slutligt avgörande, om det på sannolika skäl kan antas att legitimationen
kommer att slutligt återkallas enligt 6 §.
14
9 § En taxiförarlegitimation skall tas om hand av en polisman eller en
åklagare
1. om det finns grund för att ta hand om innehavarens körkort enligt
23 § körkortslagen (1977:477),
2. om körkortet eller legitimationen har återkallats, eller
3. om det på sannolika skäl kan antas att legitimationen kommer att
återkallas enligt 6 §.
En taxiförarlegitimation är ogiltig under den tid den är omhändertagen.
10 § Om en taxiförarlegitimation har omhändertagits enligt 9 § första
stycket 3, skall prövningsmyndigheten utan dröjsmål avgöra om
legitimationen skall återkallas tills vidare eller lämnas tillbaka.
11 § När en taxiförarlegitimation återkallas, tas om hand eller blir ogiltig
av något annat skäl skall innehavaren efter anmaning överlämna den till
Vägverket eller en polismyndighet.
12 § Om en taxiförarlegitimation har blivit ogiltig endast på grund av att
föreskriven körkortsbehörighet saknas, skall legitimationen lämnas ut i
samband med att körkortet lämnas ut.
Äterkallelse av transporttillstånd
13 § När ett trafiktillstånd återkallas skall även transporttillstånd åter-
kallas av den prövningsmyndighet som anges i 4 kap. 6 §.
I övrigt skall reglerna om äterkallelse av trafiktillstånd i 1-5 §§ till-
lämpas även i fråga om transporttillstånd.
Gemensamma bestämmelser
14 § Till grund för slutlig äterkallelse eller varning med anledning av
brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas en
lagakraftvunnen dom, ett godkänt strafföreläggande, ett godkänt före-
läggande av ordningsbot eller ett beslut om åtalsunderlåtelse enligt
20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan
författning.
15 § Med en svensk dom jämställs en brottmålsdom eller ett annat lik-
värdigt avgörande som har meddelats av en utländsk domstol eller någon
annan utländsk myndighet.
16 § Ett beslut om äterkallelse eller varning skall delges den som be-
slutet rör.
Prop. 1997/98:63
15
Tillsyn m.m.
Prop. 1997/98:63
17 § Prövningsmyndigheten utövar tillsyn över att tillståndshavare be-
driver verksamheten enligt gällande bestämmelser. Prövningsmyndig-
heten skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet, trafik-
miljö och arbetsmiljö uppfylls samt för att yrkesmässig trafik bedrivs
under konkurrensvillkor som är lika för alla trafikutövare.
Prövningsmyndigheten utövar också tillsyn över att innehavare av taxi-
förarlegitimation uppfyller de krav som gäller för legitimationen.
18 § Bestämmelser om tillsyn över handikappanpassning av kollek-
tivtrafik finns i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik.
Olaga yrkesmässig trafik m. m.
1 § Den som uppsåtligen driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan
tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst
ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
Beställaransvar
2 § Har yrkesmässig trafik enligt denna lag drivits utan tillstånd, döms
den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning har slutit avtal om
transporten med trafikutövaren till böter eller fängelse i högst ett år, om
han kände till eller hade skälig anledning anta att tillstånd saknades.
Brott mot bestämmelserna om taxiförarlegitimation
3 § Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon utan att
inneha taxiförarlegitimation döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförar-
legitimation.
En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som
har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.
16
Brott mot bestämmelserna om krav på förarbehörighet i vissa fall
Prop. 1997/98:63
4 § Den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 10 eller
11 § döms till böter.
5 § Den som i fall som avses i 3 kap. 10 eller 11 § uppsåtligen eller av
oaktsamhet överlämnar åt eller på annat sätt tillåter annan att föra fordon
utan att denne är berättigad till det döms till böter.
Hindrande av fortsatt färd
6 § Om ett fordon framförs i strid mot denna lag eller en föreskrift eller
ett villkor som har meddelats med stöd av lagen får polisman eller
tulltjänsteman hindra fortsatt färd. Därvid får polismannen eller
tulltjänstemannen medge att det fordon med vilket transporten sker förs
till närmaste lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats eller verkstad.
I fråga om ett fordon som är registrerat i utlandet och som förs in i
Sverige far polismannen eller tulltjänstemannen medge att det omedel-
bart förs ut ur landet.
Omhändertagande av registreringsskylt för taxifordon
7 § En registreringsskylt som avses i 18 § tredje stycket bilregister-
kungörelsen (1972:599) får tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan
anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en
sådan skylt,
2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen
(1972:595),
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregisterkun-
görelsen eller fordonsskattelagen (1988:327), eller
4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.
Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra
meningen på motsvarande sätt.
Biträde vid förundersökning
8 § Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare eller
polismyndighet som leder undersökningen begära hjälp av en tullmyn-
dighet samt ge tulltjänsteman i uppdrag att genomföra en viss åtgärd
under förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständig-
heterna.
Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har för-
övats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som tillkommer polisman
att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § tredje stycket
rättegångsbalken.
17
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
Prop. 1997/98:63
Trafiktillstånd
1 § Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linje-
trafik, villkor för sådant tillstånd och omprövning enligt 2 kap. 17 § far
överklagas hos Vägverket.
Länsstyrelsens beslut i andra frågor som rör tillstånd till linjetrafik än
sådana som avses i första stycket får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
2 § Länsstyrelsens beslut i frågor om taxitrafik, beställningstrafik med
buss och godstrafik far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
3 § Vägverkets beslut i frågor om linjetrafik far överklagas hos rege-
ringen. Vägverkets beslut om äterkallelse eller varning i ett ärende om
linjetrafik överklagas dock hos allmän förvaltningsdomstol.
Taxiförarlegitimation
4 § Länsstyrelsens beslut i frågor om taxiförarlegitimation far över-
klagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Transporttillstånd
5 § Vägverkets och Generaltullstyrelsens beslut i frågor om transport-
tillstånd och tillstånd enligt 4 kap. 5 § andra stycket far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Gemensamma bestämmelser
6 § Beslut i fråga om skriftliga prov enligt 2 kap. 8 § eller 3 kap. 7 §
eller om omhändertagande enligt 5 kap. 9 § far inte överklagas.
Ett föreläggande att ge in läkarintyg far överklagas endast i samband
med överklagande av det beslut genom vilket ärendet avgörs.
7 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
8 § Om en förvaltningsmyndighet överklagar en allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
En förvaltningsmyndighet far föra talan även till förmån för den en-
skilda parten.
18
Verkställighet
Prop. 1997/98:63
9 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag. Undantag får
förenas med villkor.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag
samt meddela föreskrifter om
1. taxitrafik såvitt gäller prisinformation, utmärkning av fordon och
den lokalkännedom som taxiförare bör ha,
2. taxameterutrustning samt användning och kontroll av sådan utrust-
ning,
3. registrering av tillståndsinnehav och innehav av taxiförarlegitima-
tion samt avgifter för den kontroll som behövs, samt
4. kunskapskrav för fordonsbesättningar vid vägtransporter.
3 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari
riket har befunnit sig får regeringen föreskriva att denna lag helt eller
delvis inte skall tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 då lagen (1985:449) om
rätt att driva viss linjetrafik och yrkestrafiklagen (1988:263) skall upp-
höra att gälla.
2. Trafiktillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall
gälla som motsvarande tillstånd enligt den nya lagen.
3. Om det i ett tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser
har föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid, skall för-
eskriften fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som
har föreskrivits i ett sådant tillstånd skall fortfarande gälla.
4. Ett särskilt medgivande till trafik som har lämnats enligt lagen om
rätt att driva viss linjetrafik gäller också fortsättningsvis, inbegripet de
villkor och begränsningar som kan ha föreskrivits för det.
5. I fråga om den som har erhållit trafiktillstånd enligt äldre bestäm-
melser tillämpas kapitalkraven i 5 b § yrkestrafikförordningen
(1988:1503) intill utgången av år 2000.
6. Ärende som före ikraftträdandet inte har avslutats hos den myndig-
het som enligt äldre bestämmelser är behörig att pröva det skall prövas av
den myndigheten även om denna inte är behörig enligt den nya lagen.
7. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift
som har ersatts med en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.
19
Prop. 1997/98:63
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller yrkesmässig uthyrning av bilar och terrängmotor-
fordon utan förare för kortare tid än ett år.
2 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595).
Tillståndsplikt
3 § Tillstånd krävs för att driva en uthymingsrörelse.
Prövningsmyndigheter
4 § Frågor om tillstånd till uthymingsrörelse prövas
1. om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, av länsstyrelsen
i det län där personen är folkbokförd,
2. om sökanden eller innehavaren är en juridisk person, av länsstyrel-
sen i det län där företagets ledning finns.
Om sökanden eller innehavaren är en fysisk person som inte är folk-
bokförd i Sverige eller en juridisk person där företagets ledning finns
utanför Sverige, prövas frågor om tillstånd av Länsstyrelsen i Stock-
holms län.
Närmare bestämmelser om tillstånd
5 § Ett tillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, får det
begränsas till viss tid.
Ett tillstånd far förenas med villkor, om det finns särskilda skäl. Vill-
kor får meddelas såväl i samband med att ett tillstånd ges som senare
under tillståndstiden.
6 § Tillstånd till uthymingsrörelse får ges endast till den som med hän-
syn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt
andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk-
samheten.
20
7 § Hos juridiska personer som har tillstånd till uthymingsrörelse skall
det finnas en eller flera personer som har särskilt ansvar för att verksam-
heten bedrivs i enlighet med gällande regler och god branschsed samt
med tillgodoseende av trafiksäkerhetens krav. En eller flera ansvariga
skall också finnas för uthymingsrörelser som bedrivs i Sverige av ut-
omlands bosatta näringsidkare.
Tillståndshavaren utser den eller de som skall vara ansvariga. Ansva-
riga skall vara bosatta i Sverige.
8 § I fråga om juridiska personer och utomlands bosatta näringsidkare
skall prövningen enligt 6 § avse den eller de som är ansvariga för ut-
hymingsrörelsen.
Därutöver skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen i fråga
om en juridisk person eller en utomlands bosatt näringsidkare avse den
juridiska personen respektive näringsidkaren samt följande personer:
1. Den verkställande direktören och annan som genom en ledande
ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verk-
samheten,
2. de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget
eller närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med
den juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jäm-
förligt ekonomiskt intresse, och
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att
anse som närstående till gäldenären.
9 § Om någon av dem som anges i 8 § byts ut eller om det tillkommer
någon sådan person, skall den nya personens lämplighet prövas.
10 § Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om
tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller, om inte prövningsmyndigheten på grund av särskilda
skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
prövningsmyndigheten. I fråga om denne skall 6 § tillämpas.
Om det inte har anmälts en föreståndare till prövningsmyndigheten
inom en månad efter dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet.
Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns och det inte anmäls en
annan föreståndare inom den tid som prövningsmyndigheten bestämmer.
Om inte heller den andre föreståndaren godkänns, upphör tillståndet att
gälla tre veckor efter det att beslutet har vunnit laga kraft.
Prop. 1997/98:63
21
Äterkallelse av tillstånd
Prop. 1997/98:63
11 § Om det i uthymingsrörelsen eller i någon annan näringsverksamhet
som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden
eller om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 6 § inte längre
föreligger, skall tillståndet återkallas av prövningsmyndigheten.
Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas,
kan i stället varning meddelas.
12 § Ett tillstånd till uthymingsrörelse skall återkallas, om det vid pröv-
ning enligt 9 § framgår att någon av dem som prövningen avser är
olämplig.
13 § Ett ärende som avses i 11 eller 12 § får inte avgöras utan att till-
ståndshavaren har getts skälig tid att byta ut den vars lämplighet prövas.
Om inte heller den nya personen godkänns skall tillståndet återkallas.
14 § Ett tillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda
skäl talar emot det.
15 § Ett beslut om äterkallelse eller varning skall delges den som be-
slutet rör.
Närmare bestämmelser om uthyrningen
16 § I en uthymingsrörelse far ett fordon inte lämnas ut till någon annan
person som förare än den som kan visa att han har behörighet att föra
fordonet.
17 § En buss som är inrättad för fler än sjutton personer inklusive föra-
ren får endast lämnas ut till den som innehar
1. ett sådant bevis på yrkeskompetens som avses i artikel 5.2 andra
stycket c i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985
om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter1 och som
inte är äldre än fem år, eller
2. ett intyg om minst ett års tjänstgöring som förare av buss i yrkes-
mässig trafik eller motsvarande erfarenhet under de senaste fem åren
(körvaneintyg).
18 § Ett fordon som enligt fordonskungörelsen (1972:595) är registre-
ringsbesiktigat för taxitrafik får inte hyras ut till någon annan än den som
har tillstånd till sådan trafik.
EGTnrL 370,31.12.1985, s. 1 (Celex 385R3820).
22
Tillsyn
Prop. 1997/98:63
19 § Prövningsmyndigheten utövar tillsyn över att tillståndshavaren
bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser.
Straffbestämmelser
20 § Den som uppsåtligen driver uthymingsrörelse enligt denna lag utan
tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
21 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmel-
serna i 16, 17 eller 18 § döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Överklagande
22 § En prövningsmyndighets beslut enligt denna lag far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
23 § Om prövningsmyndigheten överklagar en allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
Prövningsmyndigheten får föra talan även till förmån för den enskilda
parten.
Verkställighet
24 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
Bemyndiganden
25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag
samt meddela föreskrifter i fråga om registrering av tillståndsinnehav.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 då lagen (1979:561) om
biluthyrning skall upphöra att gälla.
2. Tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla
som motsvarande tillstånd enligt den nya lagen.
3. Om det i ett tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser
har föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid, skall före-
23
skriften fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har Prop. 1997/98:63
föreskrivits i ett tillstånd skall fortfarande gälla.
4. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift
som har ersatts med en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.
24
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 31 § sekretesslagen (1980:100)' och
bilagan till lagen skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:63
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
Sekretess gäller i ärende om
prövning av någons lämplighet att
ha körkort, traktorkort, luftfarts-
certifikat eller sådant behörighets-
bevis som avses i luftfartslagen
(1957:297) för uppgift om den en-
skildes hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider bety-
dande men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inte beslut i
ärendet.
Sekretess gäller i ärende om
prövning av någons lämplighet att
ha körkort, traktorkort, taxiförar-
legitimation enligt yrkestrafiklagen
(1998:000), luftfartscertifikat eller
sådant behörighetsbevis som avses
i luftfartslagen (1957:297) för upp-
gift om den enskildes hälsotillstånd
eller andra personliga för-
hållanden, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider betydande
men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inte beslut
i ärendet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.
Bilaga3
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1996:155.
3 Senaste lydelse 1997:958.
25
Organ
Verksamhet
Prop. 1997/98:63
Bolag, föreningar, samfälligheter
eller andra enskilda där totalför-
svarspliktiga fullgör civilplikt
prövning av frågor om ledighet och
förmåner för totalförsvars-
pliktiga som fullgör civilplikt (SFS
1994:1809)
Regleringsföreningen Svensk
fisk, ekonomisk förening
Riksprovplatserna Aktiebolaget
Svensk Anläggningsprovning,
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
och Apoteksbolaget
Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag, SBAB och SBAB,
Statens Bostadslåneaktiebolag
samt det av staten ägda bolag
som övertar ansvaret för de stat-
ligt finansierade bostadslånen
statligt stöd i marknadsreglerande
syfte (SFS 1974:226)
kontroll som riksprovplats (SFS
1992:1119)
förvaltningen av de lån som anges i
bilagan till lagen (1996:1179) om
ändrade förutsättningar för vissa
statligt reglerade bostadslån m.m.
samt lån enligt förordningen
(1989:858) om ersättningslån för
bostadsändamål, i den mån hand-
lingarna inkommit eller upprättats
före den 1 januari 1997, och för
tiden därefter sådana handlingar i
låneärenden enligt förordningen
(1983:1021) om tilläggslån för om-
byggnad av bostadshus, m.m. som
överlämnas av Boverket samt
handlingar i ärenden om icke ut-
betalda bostadslån till ny- eller om-
byggnad enligt nybyggnadslåne-
förordningen (1986:692) för bo-
städer eller ombyggnadslåneförord-
ningen (1986:693) för bostäder
Föreslagen lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
26
Organ
Verksamhet
Prop. 1997/98:63
Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk
Maskinprovning Aktiebolag och
SAQ Kontroll Aktiebolag
Bolag, föreningar, samfälligheter prövning av frågor om ledighet och
eller andra enskilda där totalför- förmåner för totalförsvarspliktiga
svarspliktiga fullgör civilplikt som fullgör civilplikt (SFS
1994:1809)
Regleringsföreningen Svensk fisk,
ekonomisk förening
statligt stöd i marknadsreglerande
syfte (SFS 1974:226)
Statens Bostadsfmansierings-
aktiebolag, SBAB och SBAB,
Statens Bostadslåneaktiebolag
samt det av staten ägda bolag
som övertar ansvaret för de stat-
ligt finansierade bostadslånen
förvaltningen av de lån som anges i
bilagan till lagen (1996:1179) om
ändrade förutsättningar för vissa
statligt reglerade bostadslån m.m.
samt lån enligt förordningen
(1989:858) om ersättningslån för
bostadsändamål, i den mån hand-
lingarna inkommit eller upprättats
före den 1 januari 1997, och för
tiden därefter sådana handlingar i
låneärenden enligt förordningen
(1983:1021) om tilläggslån för om-
byggnad av bostadshus, m.m. som
överlämnas av Boverket samt
handlingar i ärenden om icke ut-
betalda bostadslån till ny- eller om-
byggnad enligt nybyggnadslåne-
förordningen (1986:692) för bo-
städer eller ombyggnadslåneförord-
ningen (1986:693) för bostäder
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
27
2.4
Prop. 1997/98:63
Härigenom föreskrivs att 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)’
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och
dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa företag samt
uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller
14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om
beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning
av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om
innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om åter-
kallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter
som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen
(1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskatt-
ningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter
som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
' Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1997:1038.
28
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för
en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvida-
tion eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt
från sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxe-
ringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tid-
punkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens
storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs
för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för
värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöin-
komst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bil-
registret om innehav av fordon
samt om fordonets registrerings-
nummer, märke, typ och årsmodell
samt tillstånd enligt yrkestrafik-
lagen (1988:263) och lagen
(1979:561) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinveste-
ringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för be-
Prop. 1997/98:63
19. Uppgift från centrala bil-
registret om innehav av fordon
samt om fordonets registrerings-
nummer, märke, typ och årsmodell
samt tillstånd enligt yrkestrafik-
lagen (1998:000) och lagen
(1998:000) om biluthyrning.
29
stämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om be-
slut om sådan skattereduktion, uppgifter for bestämmande av
skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastig-
hetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut
om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt for byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansom-
slutning for koncemmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnads-
beloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 §
andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisations-
nummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsre-
konstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och förenings-
registret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohol-
lagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt
vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfallen samt de tids-
perioder som uppgifterna avser.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnum-
mer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum
för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av
annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och
datum för inkomstanmälan.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om inte annat sägs i andra - fjärde styckena skall sådana uppgifter i
det centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod
gallras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick
ut.
Prop. 1997/98:63
Senaste lydelse 1997:524
30
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, 6 §,
7 § 3, med undäntag av uppgifter om beslut om äterkallelse av F-skatt-
sedel och 7 § 23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt
lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, får bevaras
även efter utgången av den tid som anges i första stycket. Detsamma
gäller uppgifter om
1. personnummer för make och person som likställs med make vid be-
skattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt
punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370),
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investerings-
avdrag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdes-
skatt.
Uppgift om tillstånd enligt Uppgift om tillstånd enligt
yrkestrafiklagen (1988:263) och yrkestrafiklagen (1998:000) och
lagen (1979:561) om biluthyrning lagen (1998:000) om biluthyrning
samt uppgifter som avses i 7 § 26- samt uppgifter som avses i 7 § 26-
29 skall gallras två år efter ut- 29 skall gallras två år efter ut-
gången av det år då uppgifterna gången av det år då uppgifterna
registrerades. ' registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av
det år under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för upp-
gifter som avses i första eller fjärde stycket.
Prop. 1997/98:63
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
31
2.5
Härigenom föreskrivs att 1 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto-
matisk databehandling foras dels ett för hela landet gemensamt utsök-
ningsregister (det centrala utsökningsregistret), dels ett regionalt utsök-
ningsregister för varje region.
Registren skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-
ringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3,
5. fördelning av mål, ärenden och handlingar mellan kronofogdemyn-
digheter samt redovisning till sökanden.
Registren får användas av myn-
digheter utanför exekutionsväsen-
det för
1. ändamål som avses i andra
stycket 3,
2. planering, samordning och
uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning
och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter,
4. tillsyn över innehavare av
trafiktillstånd och trafikansvariga
enligt yrkestrafiklagen (1988:263).
Registren far användas av myn-
digheter utanför exekutionsväsen-
det för
1. ändamål som avses i andra
stycket 3,
2. planering, samordning och
uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning
och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter,
4. tillsyn över innehavare av
trafiktillstånd och trafikansvariga
samt övriga prövade som avses i
2 kap. 6, 7 och 15 §§ yrkestrafik-
lagen (1998:000),
5. tillsyn över innehavare av till-
stånd till biluthyrning och övriga
prövade som avses i 8-10 §§
lagen (1998:000) om biluthyrning.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Senaste lydelse 1996:1439.
32
Prop. 1997/98:63
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1987:24) om kommunal parke-
ringsövervakning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Parkeringsvakter förordnas av kommunen.
Till parkeringsvakter får förordnas arbetstagare hos
1. kommunen,
2. andra kommuner,
3. kommunala parkeringsaktiebolag,
4. sådana kommunala trafik- 4. sådana kommunala trafik-
aktiebolag som inom kommunen aktiebolag som inom kommunen
bedriver linjetrafik enligt yrkes- bedriver linjetrafik enligt yrkes-
trafiklagen (1988:263), trafiklagen (1998:000),
5. sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om be-
vakningsföretag.
Som ett förordnande enligt första stycket skall också anses ett beslut av
kommunen om anställning som parkeringsvakt eller motsvarande.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
1 Senaste lydelse 1991:717.
33
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Bestämmelserna i detta kapitel Bestämmelserna i detta kapitel
gäller trafik med tunnelbana och gäller trafik med tunnelbana och
spårväg samt sådan yrkesmässig spårväg samt sådan yrkesmässig
trafik för persontransporter som trafik för persontransporter som
avses i yrkestrafiklagen (1988:263). avses i yrkestrafiklagen (1998:000).
Prop. 1997/98:63
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
34
2.8
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 15 § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
När personbilar eller motorcyklar När personbilar eller motorcyklar
förvärvas eller förhyrs för andra
ändamål än återförsäljning,
uthyrning, persontransporter i
yrkesmässig trafik enligt yrkes-
trafiklagen (1988:263), transporter
av avlidna eller körkortsutbildning
som omfattas av skatteplikt far av-
drag inte göras för ingående skatt
som hänför sig till
1. förvärv av fordonet, eller
2. förhyrning av fordonet om det
i endast ringa omfattning används i
den verksamhet som medför
skatteskyldighet.
förvärvas eller förhyrs för andra
ändamål än återförsäljning,
uthyrning, persontransporter i
yrkesmässig trafik enligt yrkes-
trafiklagen (1998:000), transporter
av avlidna eller körkortsutbildning
som omfattas av skatteplikt får av-
drag inte göras för ingående skatt
som hänför sig till
1. förvärv av fordonet, eller
2. förhyrning av fordonet om det
i endast ringa omfattning används i
den verksamhet som medför
skatteskyldighet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Senaste lydelse 1996:1327.
35
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1994:953) om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och
sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut
1. uppgift om huruvida någon vistas pä en sjukvårdsinrättning om upp-
giften i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis-
myndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,
2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,
3. uppgift som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och
medicinska frågor behöver för sin verksamhet,
4. uppgift som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en
studerande från högskoleutbildning,
5. uppgift som Vägverket be- 5. uppgift som Vägverket behö-
höver för prövning av någons ver för prövning av någons lämp-
lämplighet att ha körkort eller lighet att ha körkort, traktorkort
traktorkort. eller taxiförarlegitimation enligt
yrkestrafiklagen (1998:000).
Prop. 1997/98:63
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
36
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om
försöksverksamhet med rätt för kommunala
aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom
sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1996:637) om försöks-
verksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdrags-
verksamhet inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik samt 1 § lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om försöksverksamhet med Lag om försöksverksamhet med
rätt för kommunala aktiebolag att rätt för kommunala aktiebolag att
bedriva uppdragsverksamhet inom bedriva uppdragsverksamhet inom
sådan trafik som avses i lagen viss trafik enligt yrkestrafiklagen
(1985:449) om rätt att driva viss (1998:000)
linjetrafik
Ett kommunalt aktiebolag får, i Ett kommunalt aktiebolag får, i
enlighet med bestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i
denna lag, driva verksamhet som denna lag, driva verksamhet som
avstsi lagen (1985:449) om rätt att avses i 2 kap. 1§ andra stycket
driva viss linjetrafik utan att verk- yrkestrafiklagen (1998:000) utan
samheten har sådan anknytning till att verksamheten har sådan an-
kommunen, landstinget eller dess knytning till kommunen, lands-
medlemmar som avses i 2 kap. 1 § tinget eller dess medlemmar som
kommunallagen (1991:900). avses i 2 kap. 1 § kommunallagen
(1991:900).
Verksamheten får drivas endast på uppdrag av en kommun eller ett
landsting eller av en trafikhuvudman enligt lagen (1997:734) om ansvar
för viss kollektiv persontrafik.
Med kommunalt aktiebolag menas ett sådant aktiebolag som avses i
3 kap. 16-19 §§ kommunallagen.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Senaste lydelse 1997:743.
Prop. 1997/98:63
37
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:560) om transportförmedling
skall upphöra att gälla vid utgången av september 1998.
Härigenom föreskrivs att lagen (1985:450) om buss- och taxivärde-
ringsnämnden skall upphöra att gälla vid utgången av september 1998.
38
Den 15 september 1994 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare
för att se över yrkestrafiklagstiftningen och övrig författningsreglering av
yrkestrafiken samt utarbeta förslag till en ny sammanhållen
författningsstruktur för dessa områden. Utredningen, som antog namnet
1995 års yrkestrafikutredning, överlämnade i maj 1996 sitt betänkande
Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93). Betänkandet har
remissbehandlats. Till denna proposition fogas en sammanfattning av
betänkandet som bilaga 1, utredningens lagförslag som bilaga 2 och en
förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Kommunikationsdepartementet
(K96/2423/RS).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 december 1997 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag.
Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 12 samt i för-
fattningskommentaren.
I förhållande till lagrådsremissens förslag har dessutom vissa redaktio-
nella ändringar gjorts i lagtexten.
Verksamheten inom den yrkesmässiga trafiken har historiskt varit om-
gärdad av regler. Sedan länge har det dock inom området pågått en om-
fattande avreglering. Från början av 1970-talet gällde det godstrafiken
men sedan mitten av 1980-talet har även persontrafiken steg för steg av-
reglerats. Tanken bakom avregleringen är att en sund konkurrens mellan
olika trafikföretag i förening med ett riktigt utformat kostnadsansvar
leder till att resurserna utnyttjas effektivare och till en bättre fördelning
av transportarbetet mellan olika transportgrenar. En viktig förutsättning
för avregleringen har också varit en skärpning av tillsynen av den yrkes-
mässiga trafiken. En avreglering ligger också i linje med strävandena
efter förenklingar av regelsystemet i stort.
Regleringen av yrkestrafiken finns i huvudsak i yrkestrafiklagen
(1988:263), YTL, och yrkestrafikförordningen (1988:1503), YTF, vilka
reglerar de krav som skall gälla för att fa tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik. Till lagregleringen hör även lagen (1979:560) om transportför-
medling, TFL, förordningen (1988:1504) om transportförmedling, TFF,
samt lagen (1979:561) om biluthyrning, BUL och förordningen
(1988:1505) om biluthyrning, BUF. Regler för internationell yrkesmässig
trafik finns i kungörelsen (1974:681) om internationella vägtransporter,
Prop. 1997/98:63
39
KIV, samt för transporter inom Europeiska ekonomiska sam- Prop. 1997/98:63
arbetsområdet, EES, i förordningen (1995:525) om behöriga
myndigheter, m.m. i fråga om internationella transporter inom
Europeiska unionen. Av betydelse är också förordningen (1979:785) om
yrkestrafikregister samt vissa bestämmelser i fordonskungörelsen
(1972:595), FK, och bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK.
I yrkestrafikregistret registreras tillståndsinnehav enligt YTL, TFL och
BUL. Registret förs av Vägverket, som är central registreringsmyndighet.
Länsstyrelserna är regionala registreringsmyndigheter.
Våren 1988 beslutade riksdagen om en fortsatt avreglering på yrkes-
trafikområdet. Behovsprövningen för beställningstrafik med buss av-
skaffades den 1 januari 1989 och övrig behovsprövning den 1 juli 1990.
Vid samma tillfälle beslöt riksdagen om en skärpning av lämplig-
hetsprövningen av dem som avser att bedriva eller bedriver yrkestrafik.
Förarbeten till den författningsreglering som rör avregleringen är huvud-
sakligen prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:78, bet.
1987/88:TU15, rskr. 1987/88:166. För taxitrafiken behövdes en längre
anpassningstid och genom övergångsbestämmelser i YTL och YTF fick
regleringen av denna trafik vara kvar till den 1 juli 1990.
I 1992 års budgetproposition riktades kritik mot länsstyrelsernas in-
satser i fråga om den i författningarna föreskrivna lämplighetsprövningen
och den efterföljande kontrollen av lämpligheten. I propositionen
framhölls främst behovet av att skärpa efterlevnaden av det existerande
regelverket, inte att skärpa regelverket som sådant. Regeringen betonade
också att beslutet om avreglering skulle stå fast. Riksdagen anförde ingen
annan mening (bet. 1992/93 :TU1, rskr. 1992/93:2). Samtidigt ansåg riks-
dagen att det krävdes en snabb utredning av möjligheterna att skärpa
reglerna ytterligare i syfte att sanera taxibranschen och för att kunderna
skulle kunna åka säkert samt till en kostnad som var rimlig i förhållande
till resans omfattning. För att säkerställa konkurrens på lika villkor inom
taxinäringen skulle länsstyrelserna enligt riktlinjer som föreslagits i
propositionen skärpa lämplighetsprövningen och uppföljningen av lämp-
ligheten hos trafikutövama.
Den 19 november 1992 fick Statskontoret regeringens uppdrag att göra
en översyn av länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga trafiken och
lämna förslag till förbättringar i syfte att effektivisera tillsynen.
Regeringen beslutade den 10 december 1992 om krav på godkänt prov
i yrkeskunnande för taxiförare. Den förare som uppfyllde Vägverkets
krav skulle erhålla en legitimation, som skulle finnas i fordonet, väl syn-
lig för passageraren. Beslutet trädde dock i kraft först den 1 januari 1995
(SFS 1992:1387 och SFS 1993:1159) sedan det förenats med krav på en
vandelsprövning, se nedan.
I prop. 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken redovisades 15
olika förslag om en skärpt tillsyn av taxitrafiken. Trafikutskottet anförde
(bet. 1992/93 :TU26) häröver att målet för det allmännas insatser borde
vara att utforma instrument och incitament som sammantaget förmår
bidra till att en önskvärd utveckling sker inom taxitrafiken, utan att en
återgång för den skull sker till tidigare detaljreglering.
40
Riksdagens revisorer avgav den 17 mars 1993 en rapport om avregle- Prop. 1997/98:63
ringen av taxinäringen, huvudsakligen grundad på förhållandena i Stock-
holms län. Revisorerna pekade särskilt på bristerna i länsstyrelsens upp-
följning av tillståndshavamas lämplighet. Denna uppföljning borde enligt
revisorerna i princip motsvara vad som krävts i fråga om lämplighet i
samband med tillståndsprövningen.
I juni 1993 överlämnade Statskontoret till regeringen rapporten
(1993:15) Om taxi och annan yrkesmässig trafik med förslag om en
effektivare tillsyn av den yrkesmässiga trafiken i ett åtgärdspaket om
25 punkter. På grundval av rapporten och remissyttrandena över den ut-
arbetades inom Kommunikationsdepartementet promemorian (Ds
1993:91) Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken.
I prop. 1993/94:168 Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken marke-
rade regeringen, genom att bl.a. lämna förslag till ändring av YTL, läns-
styrelsernas ansvar för den löpande tillsynen av den yrkesmässiga
trafiken. Vidare föreslogs en vandelsprövning av taxiförare, innebärande
att legitimation för taxiförare bara får ges till den som med hänsyn till
yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig. Förslagen antogs av
riksdagen (bet. 1993/94:TU29, rskr. 1993/94:310).
För att bidra till det i prop. 1993/94:168 uttalade önskemålet om en
bättre ordning inom yrkestrafiken tillkallade Kommunikationsdeparte-
mentet i december 1993 en ledningsgrupp för yrkestrafikfrågor, be-
stående av företrädare för ledningen inom 18 olika myndigheter och
branschorganisationer med anknytning till yrkestrafiken. Lednings-
gruppen utsåg i sin tur fyra arbetsgrupper med uppgift att bl.a. kartlägga
behovet av ytterligare lagstiftning på området. Gruppernas arbete resul-
terade i departementspromemorian (Ds 1994:100) Den yrkesmässiga
trafiken - samordnings- och genomförandefrågor. Promemorian låg till
grund för direktiven till 1995 års yrkestrafikutredning om översyn av den
yrkesmässiga trafiken och dess författningsreglering. Det är i huvudsak
förslagen från denna utredning, som i maj 1996 överlämnade sitt be-
tänkande Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93), som tas upp i denna
proposition.
En utgångspunkt för regeringens förslag är att skapa en sammanhållen
författningsstruktur för yrkestrafiken. Förslaget innefattar även en lag-
teknisk modernisering. Bland annat har yrkestrafiklagen delats in i
kapitel och försetts med mellanrubriker för att bli mera lättillgänglig och
överskådlig. Förslaget till lag om biluthyrning har så långt som möjligt
anpassats till uppbyggnaden och dispositionen av förslaget till yrkes-
trafiklag.
41
Med yrkesmässig trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil, buss,
terrängmotorfordon eller traktortåg med förare ställs till allmänhetens
förfogande mot betalning för transport av personer eller gods (1 §).
Yrkesmässig trafik far - förutom trafikhuvudmans rätt att driva viss
linjetrafik - drivas endast av den som har trafiktillstånd (3 §). Trafik-
tillstånd kan meddelas antingen för persontransporter eller för godstrafik.
Ett trafiktillstånd för persontransporter kan avse linjetrafik, taxitrafik
eller beställningstrafik med buss (2 §).
För all yrkesmässig trafik gäller att trafiktillstånd endast far ges till
sådana fysiska eller juridiska personer som bedöms vara lämpliga att
driva verksamheten. Sökanden prövas med hänsyn till yrkeskunnande,
ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter
mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter av
betydelse för att bedöma lämpligheten att driva verksamheten (6 §). I
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiska eller ideella föreningar som
har trafiktillstånd skall det finnas en eller flera trafikansvariga personer
som har särskilt ansvar för trafikutövningen (5 §). Frågor om trafiktill-
stånd prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd eller,
om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns. Frågor
om tillstånd till linjetrafik som berör flera län prövas dock av Vägverket
(4 §)■
För linjetrafik gäller en särskild skadlighetsprövning, så till vida att
tillstånd till linjetrafik inte far ges, om det görs sannolikt att den avsedda
trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättningarna för att
driva järnvägstrafik eller trafik enligt lagen (1985:449) om rätt att driva
viss linjetrafik, LRL. Tillstånd far dock alltid ges, om en avsevärt bättre
trafikförsörjning därigenom skulle uppnås (8 §).
Trafiktillstånd gäller i allmänhet tills vidare (10 §) och far i vissa fall
förenas med villkor (9 §). Ett tillstånd till linjetrafik kan dock under vissa
förutsättningar omprövas vart tionde år (11 §).
För att bedriva taxitrafik tillkommer bl.a. krav på att passagerare före
fard skall kunna få kännedom om den taxa som tillämpas (14 §) och att
varje taxiförare skall ha en särskild förarlegitimation (14 a §). Legitima-
tionen visar att föraren med hänsyn till kravet på yrkeskunnande och
laglydnad bedömts vara lämplig som förare i taxitrafik.
Trafiktillstånd som inte längre används skall normalt återkallas (16 §).
Tillståndet skall också återkallas om det i den yrkesmässiga trafiken eller
övrigt vid driften av trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som
tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller
om annars förutsättningarna för tillstånd inte föreligger (15 §). Om miss-
förhållandena inte är av allvarlig art, kan i stället varning meddelas.
Tillståndsmyndigheten - dvs. länsstyrelsen eller Vägverket - utövar
tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande
bestämmelser och prövar om förutsättningarna för tillstånd alltjämt före-
Prop. 1997/98:63
42
ligger (19 §). Myndigheten skall också i övrigt verka för att kraven på
trafiksäkerhet och arbetsmiljö uppfylls. Tillsynen omfattar även inne-
havare av taxiförarlegitimation.
Länsstyrelsernas beslut i frågor om trafiktillstånd och om den särskilda
förarlegitimationen far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut om varning far dock inte överklagas. Vid överklagande till
kammarrätt krävs prövningstillstånd. Länsstyrelsens beslut i frågor om
beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning av sådant till-
stånd far överklagas hos Vägverket och Vägverkets beslut i sådana frågor
far i sin tur överklagas hos regeringen (23 §). Länsstyrelsen för det all-
männas talan hos allmän förvaltningsdomstol i mål enligt YTL, utom i
mål om äterkallelse av tillstånd till linjetrafik som berör flera län. I
sådana mål för Vägverket det allmännas talan (23 a §).
Den som driver yrkesmässig trafik enligt YTL utan tillstånd kan dömas
för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex månader.
Tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor
som har meddelats i tillståndet eller i taxitrafik anlitar förare utan förar-
legitimation kan dömas till böter (21 §). Har beställningstrafik med buss
eller godstrafik drivits utan tillstånd kan den som yrkesmässigt slutit av-
tal med trafikutövaren om transporten dömas till böter, om han kände till
eller hade skälig anledning att anta att tillstånd saknades, det s.k. trans-
portköparansvaret (22 §).
Regeringen har bemyndigats att föreskriva eller i enskilda fall medge
undantag från lagen. Regeringen far också meddela ytterligare föreskrif-
ter i de avseenden som anges i lagen. Dessa befogenheter far regeringen
även överlåta åt förvaltningsmyndigheter (24 §).
Yrkestrafikförordningen (1988:1503), YTF, innehåller tillämpnings-
föreskrifter till yrkestrafiklagen, t.ex. regler för ansökan om tillstånd (4-
5 §§). Vidare ges regler om myndigheternas underrättelseskyldighet (13-
15 §§). I YTF finns även regler med undantag från vad som skall anses
som yrkesmässig trafik (3 §) och här ges även närmare föreskrifter till de
krav på yrkeskunnande och ekonomiska förhållanden som uppställts i 6 §
YTL.
I förordningens 5 a § stadgas således att kravet på yrkeskunnande i
yrkestrafiklagens mening skall anses uppfyllt av den som blivit godkänd
vid ett av Vägverket särskilt anordnat skriftligt prov. Vidare ges regler
för dispens från att avlägga prov i visst ämne för den som kan styrka viss
utbildning. Tillståndsmyndigheten kan även medge undantag från att
avlägga prov i dess helhet för den som kan styrka vissa krav på praktisk
erfarenhet. Som ett bevis på att kravet på yrkeskunnande är uppfyllt ut-
färdar Vägverket ett intyg om yrkesmässig kompetens.
I 5 b § YTF ges regler för hur prövningen av den sökandes ekonomiska
förhållanden skall gå till. Den sökande skall ha tillgång till tillräckliga
ekonomiska resurser för att på ett tillbörligt sätt starta och driva
företaget. Bedömningen av de ekonomiska resurserna skall främst inrikta
sig på företagets likviditet och soliditet, i förekommande fall baserad på
företagets årsbokslut, varvid tillståndsmyndighetema skall beakta till-
gängliga medel inräknat bankmedel, möjligheter till överdrag och lån,
alla tillgångar inräknat egendom som sökanden kan utnyttja som säker-
Prop. 1997/98:63
43
het, kostnader inräknat inköpskostnader eller första betalningar för
fordon, lokaler, anläggningar och utrustning, samt rörelsekapital. Vid
prövningen skall som ett minsta krav gälla att sökanden förfogar över ett
kapital och reserver om minst 30 000 kronor per fordon eller
1 500 kronor per ton av högsta tillåtna vikt för fordon som avses an-
vändas vid godstrafik respektive 1 500 kronor per sittplats i fordon som
avses användas vid persontrafik, beroende på vilket belopp som är lägst.
Tillståndsmyndigheten får som bevis om att kravet på ekonomiska
resurser är uppfyllt godta bekräftelse eller försäkran av en bank eller
något motsvarande kvalificerat institut. Sådan bekräftelse eller försäkran
får lämnas i form av en bankgaranti eller i annan liknande form.
I förordningen ges även närmare regler för äterkallelse av tillstånd
(Ha§).
Lagen (1979:561) om biluthyrning, BUL, avser yrkesmässig uthyrning
av bilar och terrängmotorfordon utan förare för en tid som understiger ett
år (1 kap. 1 §). Lagen omfattar därmed inte långtidsuthyming, s.k.
leasing, som avser uthyrning omfattande ett år eller längre tidsperioder.
Med bilar förstås personbilar, lastbilar och bussar. Verksamhet för ut-
hyrning av släpfordon regleras däremot inte särskilt i någon författning.
Uthymingsrörelse får enligt 2 kap. 1 § drivas endast av den som har till-
stånd till det. Särskilda villkor får föreskrivas. Tillstånd till uthymings-
rörelse får ges endast till den som med hänsyn till yrkeskunnande,
ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter
mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter av
betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten. I fråga om aktie-
bolag, handelsbolag och ekonomiska eller ideella föreningar skall vid
prövningen av nämnda förhållanden i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrivs i 6 § andra och tredje styckena YTL. Prövningen av yrkes-
kunnandet skall därvid avse den som ansvarar för uthyrningsverksam-
heten (2 kap. 2 §). Om någon av dessa personer byts ut, skall tillstånds-
myndigheten pröva den nye personens lämplighet (2 kap. 3 §). Ansökan
om tillstånd till uthymingsrörelse prövas av länsstyrelsen i det län där
sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där
företagets ledning finns (2 kap. 4 §). Ett tillstånd till uthymingsrörelse
gäller tills vidare men kan om det finns särskilda skäl begränsas till viss
tid (2 kap. 5 §). Det bör noteras att det i fråga om tillstånd till biluthyr-
ning - i motsats till vad som gäller beträffande tillstånd till yrkesmässig
trafik - inte finns några beloppsmässiga solvenskrav.
På motsvarande sätt som för trafiktillstånd skall uthymingstillståndet
återkallas, om det i uthymingsrörelsen eller i annan näringsverksamhet
som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden
eller om annars förutsättningarna enligt 2 kap. 2 § för tillstånd inte längre
föreligger. Om missförhållandena inte är av allvarlig art, kan i stället
varning meddelas (3 kap. 1 §). Tillståndet kan även återkallas i samband
Prop. 1997/98:63
44
med utbyte av ansvariga personer, om det vid en prövning enligt 2 kap.
3 § framgår att någon av dem som prövningen avser är olämplig (3 kap.
1 a §). Frågan om äterkallelse av tillstånd till uthymingsrörelse eller
varning prövas av den länsstyrelse som har meddelat tillståndet (3 kap.
3§).
En bötespåföljd finns i 4 kap. 1 § för den som driver uthymingsrörelse
utan tillstånd och för tillståndshavare som bryter mot någon särskild
föreskrift som har meddelats i tillståndet.
Länsstyrelsens beslut far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Beslut om
varning får dock inte överklagas (5 kap. 2 §).
I förordningen (1988:1505) om biluthyrning, BUF, stadgas bl.a. att ett
fordon i uthymingsrörelse inte får lämnas ut till någon annan person
såsom förare än till den som kan visa att han har behörighet att föra
fordonet. Vidare stadgas att en buss inte far lämnas ut till den som kan
antas sakna tillräcklig erfarenhet av busstypen (8 §).
Lagen (1979:560) om transportförmedling, TFL, omfattar förmedling av
godstransporter med bilar (1 kap. 1 §). Med transportförmedling avses
sådan verksamhet i vilken någon yrkesmässigt åt allmänheten
1. samlar ihop eller tar emot gods till en eller flera upplagsplatser för
regelbundna transporter mellan vissa orter,
2. förmedlar anbud om regelbundna godstransporter mellan vissa orter
eller om tillhandahållande av gods för sådana transporter (1 kap. 2 §).
Med regelbundna transporter avses sådana transporter som vanligen ut-
förs två eller flera gånger varje vecka i samma riktning (1 kap. 3 §).
I 1 kap. 4 § anges olika situationer när lagen inte skall tillämpas. Lagen
gäller således inte:
1. sådan transportförmedling som drivs av utövare av yrkesmässig
trafik och som endast sker i den omfattning som behövs för att de fordon
som används i trafiken skall kunna utnyttjas,
2. anordnande av uppsamlingsplatser vid hamnar eller järnvägs-
stationer för sådant gods som efter fartygs- eller järnvägstransport skall
transporteras vidare med bil. Detsamma gäller förmedling av anbud om
utförande av transporter av sådant gods eller om tillhandahållande av
sådant gods,
3. sådan transportförmedling som drivs endast som en underordnad del
av en handelsrörelse eller därmed jämförlig rörelse, om förmedlingen
genomsnittligt inte omfattar transport av mer än 1 000 kg gods i veckan
eller med mer än en bil.
Transportförmedling får drivas endast av den som har tillstånd till det
(2 kap. 1 §). Tillståndet medför rätt för tillståndshavaren att anordna
regelbundna transporter. Efter behovsprövningens avskaffande år 1987
ger ett transportförmedlingstillstånd inte längre någon ensamrätt eller
företrädesrätt. Den som har ett tillstånd kan således normalt utnyttja detta
Prop. 1997/98:63
45
på valfri sträcka och i valfri omfattning. Någon turlista fastställs inte
heller längre. Särskilda villkor för tillståndet kan dock föreskrivas. Till-
stånd far ges endast till den som med hänsyn till personliga och
ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter av betydelse be-
döms vara lämplig att driva verksamheten (2 kap. 2 §). Det kan noteras,
att det inte - såsom fallet är beträffande tillstånd till yrkesmässig trafik -
ställs något krav på yrkeskunnande för den som vill komma i fråga för ett
tillstånd till transportförmedling. Det är länsstyrelsen i det län där
sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där
företagets ledning finns som är behörig att pröva en ansökan om tillstånd
(2 kap. 4 §). Ett tillstånd gäller tills vidare men kan enligt 2 kap. 5 §
begränsas till att gälla viss tid om det föreligger särskilda skäl. De bilar
som utför själva transporterna ställs i allmänhet till förfogande av själv-
ständiga trafikutövare, som har tillstånd till yrkesmässig godstrafik. Om
tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillstånds-
havaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Ett till-
stånd av något av de nu nämnda slagen gäller under högst ett år räknat
från dödsfallet respektive konkursbeslutet. I dessa fall skall det finnas en
föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndigheten.
Om det i transportförmedlingsverksamheten har förekommit sådana
missförhållanden att tillståndshavaren inte kan anses lämplig att fortsätta
verksamheten, skall tillståndet återkallas. Om missförhållandena inte är
så allvarliga att det finns skäl för äterkallelse, men det ändå finns anled-
ning att anta att frågan om äterkallelse kommer att tas upp till prövning
om vederbörande inte rättar till missförhållandet, skall tillståndshavaren
tilldelas en varning (3 kap. 1 §).
Ett tillstånd till transportförmedling som inte används skall återkallas,
om inte särskilda skäl talar emot det (3 kap. 2 §). Fråga om äterkallelse
av tillstånd till transportförmedling eller om varning prövas av den läns-
styrelse som har meddelat tillståndet (3 kap. 3 §). I 4 kap. 1 § finns en
ansvarsbestämmelse med bötespåföljd för den som driver transportför-
medling utan tillstånd och för tillståndshavare som bryter mot någon sär-
skild föreskrift som har meddelats i tillståndet. En länsstyrelses beslut
enligt TFL far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut om
varning får dock inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande från länsrätten till kammarrätten (5 kap. 1 §). Ett beslut om
meddelande av tillstånd kan inte - sedan behovsprövningen avskaffats -
överklagas av t.ex. konkurrenter.
Själva ansökningsförfarandet för tillstånd regleras i förordningen
(1988:1504) om transportförmedling, TFF, liksom berörda myndigheters
och domstolars underrättelseskyldighet m.m. Enligt 8 § far Vägverket
föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i TFL och TFF
inte skall tillämpas på sådana godstransporter som utförs endast inom ett
visst begränsat område eller på en viss vägsträcka. Ett sådant beslut av
Vägverket får överklagas hos regeringen.
Prop. 1997/98:63
46
Prop. 1997/98:63
Allmänt
Inom transportområdet finns en rad EG-bestämmelser avseende frågor
om fordons utrustning och beskaffenhet, trafiksäkerhet, förares utbild-
ning och behörighet, förares arbetstider m.m. Vidare regleras frågor om
tillträde till marknaden för gods- respektive persontransporter. Nedan
följer en kortfattad översikt över de EG-bestämmelser som har direkt
betydelse för den yrkesmässiga trafiken. En närmare redogörelse för EG-
regler och vissa utländska regler har lämnats av utredningen (se
betänkandet s. 103 ff.).
Kör- och vilotider m.m.
Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om
harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter innehåller
bestämmelser om fordonens besättning vid gods- respektive person-
transporter samt detaljerade bestämmelser om körtider, raster och vilo-
perioder.
Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om
färdskrivare vid vägtransporter reglerar krav på fardskrivarutrustning
samt typgodkännande, installation och besiktning av färdskrivare. För-
ordningen innehåller vidare bestämmelser om utrustningens användning.
Ministerrådet har vid sitt möte den 17-18 juni 1997 med kvalificerad
majoritet givit sitt samtycke till innehållet i en gemensam ståndpunkt
beträffande förslag till ändring av förordningen (EEG) nr 3821/85. För-
slaget innebär bl.a. att elektroniska fardskrivare introduceras.
Vilka myndigheter som skall pröva frågor och fullgöra de olika upp-
gifter som åligger en medlemsstat enligt de nämnda EG-förordningama
anges för Sveriges del i förordningen (1995:521) om behöriga myndig-
heter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt fardskrivare vid vägtrans-
porter. Där återfinns vidare vissa definitioner, undantag från bestämmel-
serna, kontroller, utbyte av information och sanktioner samt verkställig-
hetsföreskriffer m.m.
Utbildning av förare
Rådets direktiv (76/914/EEG) av den 16 december 1976 om minimikrav
på utbildning av vissa förare av vägfordon innehåller som namnet
antyder bestämmelser om den utbildning som krävs för yrkesförare. I
direktivet anges att man vid fastställande av en miniminivå för sådan
utbildning särskilt bör ta hänsyn till de olika förutsättningar som råder för
gods- respektive persontransporter på väg. Enligt artikel 1 är kravet
47
innehav av körkort samt att man genomgått den utbildning som nämns i
bilagan till direktivet, dvs. har kunskap om fordonet och om transporter
samt har erfarenhet från köming av last- eller passagerarfordon.
Tillträde till yrket
Genom rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkes-
mässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt
erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis for att
främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på
området för nationella och internationella transporter, har ett flertal olika
direktiv avseende vägtransporter förts samman i ett dokument. Direktivet
innebär inte några sakliga ändringar i förhållande till de tidigare direk-
tiven utan sammanföringen har skett i förtydligande och rationaliserande
syfte.
Transportverksamhet kan enligt direktivet bedrivas av en fysisk eller
juridisk person. I direktivet benämns båda kategorierna företag.
Enligt direktivet avses med yrkesmässigt bedrivande av godstrans-
porter på väg den verksamhet som utförs av ett företag som med hjälp av
ett fordon eller en fordonskombination bedriver transport av gods för
annans räkning. Direktivet gäller inte för företag som bedriver yrkes-
mässiga godstransporter på väg med hjälp av fordon med en tillåten
nyttolast av högst 3,5 ton eller en högsta tillåten vikt av högst sex ton.
Medlemsstaterna får dock sänka sagda gränsvärden för alla eller vissa
typer av transportverksamhet (artikel 2.1). Med yrkesmässigt bedrivande
av persontransporter på väg avses enligt direktivet den verksamhet som
bedrivs av ett företag, som med hjälp av motorfordon, byggda och ut-
rustade på sådant sätt att de är lämpliga att transportera mer än nio
personer - inklusive föraren - och är avsedda för detta ändamål, bedriver
persontrafik för allmänheten eller särskilda användarkategorier mot
betalning av de transporterade personerna eller av researrangören (artikel
1.2).
Företag som önskar yrkesmässigt bedriva transporter på väg skall
a) ha gott anseende,
b) ha tillräckliga ekonomiska resurser, och
c) uppfylla kravet på yrkesmässig kompetens.
Om sökanden är en fysisk person som inte uppfyller villkor c, far han
likväl beviljas tillstånd, förutsatt att han anvisar annan person som upp-
fyller villkoren a och c och som varaktigt och reellt skall leda företagets
transportverksamhet. Om sökanden är en juridisk person måste krav a
och c vara uppfyllda av den eller de personer som varaktigt och reellt
skall leda företagets transportverksamhet (artikel 3.1).
Medlemsstaterna skall bestämma de villkor som företag som är etable-
rade på deras territorium måste uppfylla för att tillgodose kravet på gott
anseende. Staterna skall föreskriva att detta krav inte är uppfyllt eller inte
längre är uppfyllt, om den eller de fysiska personer som måste uppfylla
kravet enligt artikel 3.1
- har dömts för allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,
Prop. 1997/98:63
48
- har förklarats olämpliga att bedriva transportverksamhet i enlighet Prop. 1997/98:63
med gällande bestämmelser,
- har dömts för allvarliga, upprepade överträdelser av gällande be-
stämmelser om löne- och anställningsförhållanden i branschen, väg-
transporter, särskilt bestämmelserna om förarnas arbets- och viloperio-
der, nyttofordons vikt och mått samt trafik- och fordonssäkerhet.
Kravet på gott anseende skall fortsätta att anses som icke tillgodosett
tills återupprättande har ägt rum eller annan åtgärd med likvärdig effekt
har vidtagits i enlighet med gällande nationella föreskrifter (artikel 3.2).
I fråga om ekonomiska resurser stadgar direktivet att:
a) Tillräckliga ekonomiska resurser skall bestå i att ha tillgång till till-
räckliga ekonomiska medel för att på ett tillbörligt sätt starta och driva
företaget.
b) Vid bedömning av ekonomisk ställning skall i förekommande fall
beaktas: företagets årsbokslut, tillgängliga medel inräknat bankmedel,
möjligheter till överdrag och lån, alla tillgångar inräknat egendom som
företaget kan utnyttja som säkerhet, kostnader inräknat inköpskostnader
eller första betalningar för fordon, lokaler, anläggningar och utrustning
samt rörelsekapital.
c) Företaget skall förfoga över ett kapital och reserver om minst
3 000 ecu för varje använt fordon eller 150 ecu per ton av totalvikten för
dem av företaget använda fordonen eller 150 ecu per sittplats i dem av
företaget använda fordonen för persontransporter, beroende på vilket
belopp som är lägst.
d) I fråga om a-c far som bevis om ekonomiska resurser godtas be-
kräftelse eller försäkran av en bank eller motsvarande institut. Sådan be-
kräftelse eller försäkran får avges som en bankgaranti eller i annan lik-
nande form (artikel 3.3).
Villkoret i fråga om yrkesmässig kompetens innebär att vederbörande
skall besitta färdigheter som han visat genom att avlägga ett skriftligt
prov, som kan ha formen av flervalsfrågor, i de ämnen som är förteck-
nade i bilagan till direktivet. Provet skall vara arrangerat av den myndig-
het eller den instans som medlemsstaten har utsett att ansvara för detta.
Medlemsstaterna får befria sökanden med vissa utbildningar från att
avlägga prov i de ämnen som omfattas av utbildningen (artikel 3.4).
Företag som kan styrka att de före vissa närmare angivna datum enligt
nationella bestämmelser beviljats tillstånd att yrkesmässigt bedriva
nationella eller internationella gods- eller persontransporter på väg skall
vara befriade från kravet att styrka att de uppfyller villkoren i artikel 3
(artikel 5).
Tillstånd att yrkesmässigt bedriva transporter på väg skall återkallas
om någon av föreskrifterna i artikel 3.1 a-c inte längre är uppfyllda. Till-
räcklig tid skall dock medges för att utse en ersättare (artikel 6.2).
Om sådana allvarliga överträdelser eller lindrigare, upprepade över-
trädelser har begåtts mot reglerna för transporter på väg av i landet icke
bosatta transportörer, som kan leda till indragning av tillstånd, skall
medlemsstaterna lämna den medlemsstat där transportören är etablerad
all tillgänglig information om dessa överträdelser och de påföljder som
de har utdömt (artikel 7).
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
Direktivet innehåller också föreskrifter om de intyg och bevis som
krävs för att yrkesmässigt bedriva transporter på väg.
En medlemsstat skall som tillräcklig utredning om gott anseende och
konkursfrihet godta utdrag ur kriminalregistret eller en likvärdig hand-
ling utställd av behörig rättslig eller administrativ myndighet i ur-
sprungslandet eller i det land varifrån den utländska medborgaren
kommer (artikel 8.2). Handlingar som utfärdats i enlighet med vad som
nu sagts skall inte godtas, om de ges in mer än tre månader efter ut-
färdandet (artikel 8.5).
Om det i ett värdland krävs intyg om ekonomisk ställning skall den
staten godta motsvarande intyg, som har utfärdats av banker i ur-
sprungslandet eller i det land varifrån den utländska medborgaren kom-
mer (artikel 9.1).
Som tillräcklig utredning om yrkeskunnande skall medlemsstaterna
som huvudregel godta de intyg som avses i artikel 3.4 och som utfärdats
av en annan medlemsstat (artikel 10.1).
Ministerrådet har den 9 oktober 1997 nått politisk enighet om inne-
hållet i en gemensam ståndpunkt beträffande förslag till ändring av
direktivet 96/26/EG. Förslaget innehåller bl.a. följande förändringar.
Tillämpningsområdet för direktivet utvidgas till att även omfatta trans-
portörer som använder fordon med en tillåten maximivikt som är högre
än 3,5 ton.
Förseelser mot reglerna om skydd av miljön och yrkesansvaret läggs
till listan med överträdelser som föranleder att transportören inte upp-
fyller kravet på gott anseende.
De ekonomiska minimikraven höjs kraftigt. Såväl godstransportföretag
som persontransportföretag skall ha samma ekonomiska resurser.
Transportören skall således förfoga över ekonomiska resurser om minst
9 000 ecu vid användandet av ett fordon och 5 000 ecu för varje ytter-
ligare fordon.
I fråga om den yrkesmässiga kompetensen införs ett mer detaljerat
examensförfarande samt en uppdatering och utvidgning av förteckningen
över ämnen som skall behärskas för examen och införande av en
harmoniserad miniminivå för den kunskap som krävs på varje område.
Vad gäller kontrollen av direktivets tillämpning införs krav på att
medlemsstaterna regelbundet och minst vart femte år skall säkerställa att
transportören uppfyller villkoren för att fa bedriva verksamhet.
Medlemsstaternas skyldighet att underrätta kommissionen om åter-
kallade tillstånd slopas.
Ändringarna skall genomföras senast ett år efter det att detta direktiv
trätt i kraft. De nya kraven på ekonomiska resurser skall dock vara upp-
fyllda senast två år efter det att direktivet börjat tillämpas.
Prop. 1997/98:63
50
Godstransporter
Prop. 1997/98:63
Rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till
marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från
en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters
territorium reglerar tillståndsförfarandet för godstransporter. För att be-
driva internationell godstransport krävs ett gemenskapstillstånd, ett s.k.
blått tillstånd. Ett sådant tillstånd utfärdas för det transportföretag som
bedriver godstransport på väg i yrkesmässig trafik och som är etablerat i
en medlemsstat i enlighet med denna medlemsstats lagstiftning, dvs. som
har ett nationellt tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik (artikel 3).
Gemenskapstillståndet utfärdas av de behöriga myndigheterna i etable-
ringsmedlemsstaten. Det utfärdas i transportföretagets namn och får inte
överlåtas (artikel 5). Tillståndet utfärdas för en tid av fem år och kan för-
nyas (artikel 6).
När ett gemenskapstillstånd utfärdas skall det finnas så många vidi-
merade kopior som det finns fordon anmälda för tillståndet. Original-
dokumentet skall förvaras av transportföretaget medan en vidimerad
kopia skall medföras i varje fordon (artikel 5).
När ansökan om gemenskapstillstånd görs, vilket skall ske senast fem
år efter utfärdandet av tillståndet samt därefter minst vart femte år, skall
de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten kontrollera att
transportföretaget uppfyller eller fortfarande uppfyller villkoren för att
inneha tillstånd (artikel 7). Om dessa villkor inte är uppfyllda skall
ansökan om utfärdande eller förnyande av tillstånd avslås. Ett tillstånd
kan också återkallas i vissa fall, såsom då innehavaren inte längre upp-
fyller villkoren för tillstånd eller har lämnat oriktiga uppgifter om för-
hållanden av betydelse för att utfärda ett tillstånd (artikel 8).
Vissa typer av transporter, som anges i bilaga 2 till förordningen, är
undantagna från skyldigheten att ha gemenskapstillstånd eller annat
transporttillstånd. Bland undantagna transporter finns allmän postbe-
fordran, transport av skadade eller havererade fordon, godstransport med
motorfordon vars bruttovikt inklusive släpvagn inte överskrider 6 ton
eller vars tillåtna nyttolast inklusive släpvagnens last inte överskrider
3,5 ton.
För trafiken genom Österrike gäller kommissionens förordning (EG) nr
3298/94 av den 21 december 1994 om det närmare förfarandet i systemet
med transiträttigheter (miljöpoäng) för transport med tung lastbil genom
Österrike. Förordningens bestämmelser hänger samman med Österrikes
från transportsynpunkt geografiskt strategiska läge och att landet vid
medlemskapet uppnått undantag från bestämmelserna om i princip fri
trafikeringsrätt inom unionen. Kommissionen delar till varje medlems-
land ut ett antal s.k. miljöpoäng enligt ett kvotsystem. Trafiken genom
Österrike begränsas till denna kvot, enligt närmare bestämmelser i den
nämnda förordningen.
Persontransporter med buss
Prop. 1997/98:63
För persontransporter med buss gäller rådets förordning (EEG) nr 684/92
av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell person-
transport med buss. Enligt artikel 1, den s.k. räckviddsparagrafen, gäller
förordningen sådana internationella persontransporter med buss inom
gemenskapens territorium som utförs i yrkesmässig trafik eller för egen
räkning av transportföretag, som är etablerade i en medlemsstat enligt
dess lagstiftning, med fordon som är registrerade i denna medlemsstat
och som genom sin konstruktion och utrustning är lämpade och avsedda
för transport av mer än nio personer, föraren medräknad. Förordningen
gäller också resor som i samband med dessa transporter företas med
fordon av detta slag men utan passagerare. I förordningen används
följande beteckningar med de betydelser som anges nedan (artikel 2):
1. Linjetrafik
Med linjetrafik avses persontransporter vid regelbundna tider längs be-
stämda färdvägar, varvid passagerarna far stiga på och av vid i förväg
bestämda hållplatser. Linjetrafik skall vara allmänt tillgänglig, dock med
förbehåll för obligatorisk platsreservation där så är lämpligt. Som linje-
trafik anses också, oavsett vem som bedriver trafiken, sådan trafik för
befordran av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra
passagerare som bedrivs i enlighet med vad som nu sagts. Den sist-
nämnda trafiken betecknas som speciell reguljär trafik. Denna trafik om-
fattar
a) transport av anställda mellan hemmet och arbetsplatsen,
b) transport av elever och studerande till och från utbildningsanstalter,
c) transport av soldater och deras familjer mellan deras ursprungsland
och det område där förläggningarna är belägna,
d) stadstrafik i gränsområden.
2. Pendeltrafik
Med pendeltrafik avses trafik i form av upprepade tur- och returresor för
befordran mellan en enda avreseort och en enda bestämmelseort av i för-
väg bildade grupper av passagerare. Varje grupp av passagerare som har
gjort utresan tillsammans skall senare tillsammans göra återresan till
avreseorten. Med avreseort och bestämmelseort avses de platser där
resan börjar respektive slutar samt platser inom en radie av 50 km från
dessa orter.
Pendeltrafik med logi omfattar förutom transporten logi, med eller utan
måltider, på bestämmelseorten och eventuellt under resan för minst 80 %
av passagerarna. Passagerarna skall göra minst två övernattningar på be-
stämmelseorten.
52
3. Tillfällig trafik
Med tillfällig trafik avses sådan trafik som varken utgör linjetrafik eller
pendeltrafik. Dit räknas
a) rundresor, dvs. trafik där samma fordon används för att befordra en
eller flera i förväg bildade grupper av passagerare, som var och en trans-
porteras tillbaka till resans utgångspunkt,
b) trafik
- med i förväg bildade grupper av passagerare i fall då passagerarna inte
transporteras tillbaka till utgångspunkten under samma resa, och
- som, i fall då en vistelse på bestämmelseorten ingår, även omfattar
logi eller andra turisttjänster, vilka inte har anknytning till transporten
eller login,
c) trafik som anordnas vid särskilda evenemang, t.ex. seminarier, kon-
ferenser samt kultur- och sportevenemang, och som inte omfattas av a
eller b,
d) sådan trafik som anges i bilagan till förordningen, samt
e) sådan trafik som inte uppfyller kriterierna i a, b, c eller d, dvs. övrig
trafik.
4. Transport för egen räkning
Med transport för egen räkning avses sådana transporter som ett företag
ordnar för sina anställda eller som en ideell organisation ordnar för sina
medlemmar inom ramen för sitt ändamål, om
- transportverksamheten endast är en sidoverksamhet för företaget eller
organisationen och
- de fordon som används ägs eller har köpts på avbetalning eller hyrts
på långtidskontrakt av företaget eller organisationen samt körs av en
anställd i företaget eller av en medlem i organisationen.
För att fa bedriva sådan trafik som nämnts under 1-4 krävs att trans-
portören har ett inhemskt trafiktillstånd för busstrafik (artikel 3). Dock
krävs i princip inte tillstånd för pendeltrafik med logi, för tillfällig trafik
eller för speciell reguljär trafik, medan det är tillståndskrav för linjetrafik
och pendeltrafik utan logi, liksom för viss övrig tillfällig trafik (artikel 4).
Tillstånd skall utfärdas i transportföretagets namn och får inte överlåtas.
Det transportföretag som har fått tillstånd far dock, om den tillstånd-
givande myndigheten tillåter detta, bedriva trafiken genom en under-
entreprenör. Giltighetstiden för ett tillstånd skall vara högst fem år för
linjetrafik och högst två år för pendeltrafik utan logi (artikel 5). Ansökan
om tillstånd görs hos de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där
avreseorten är belägen (artikel 6). För tillstånd krävs samtycke från de
behöriga myndigheterna i samtliga de medlemsstater där passagerare tas
upp eller sätts av (artikel 7).
I artikel 7 punkt 4 behandlas de situationer då en ansökan får avslås,
nämligen bl.a. om
a) sökanden tidigare har underlåtit att följa nationell eller internationell
lagstiftning om vägtransporter, begått grova överträdelser av trafik-
säkerhetslagstiftningen eller, vid en ansökan om förnyat tillstånd, inte
följt villkoren för tillståndet, eller om
Prop. 1997/98:63
53
b) det kan påvisas att den trafik som ansökan gäller direkt skulle
äventyra upprätthållandet av sådan linjetrafik som redan har beviljats
tillstånd för, det kan påvisas att trafiken allvarligt skulle påverka en jäm-
förbar järnvägstrafiks livsduglighet på de direkt berörda avsnitten eller
det visar sig att den trafik som ansökan gäller endast tar sikte på de mest
lönsamma delarna av de berörda förbindelserna. Det förhållandet att ett
transportföretag erbjuder lägre priser än andra eller att förbindelsen i
fråga redan trafikeras av andra företag far dock inte i sig utgöra ett skäl
för att avslå ansökan.
För övrig trafik, dvs. pendeltrafik med logi samt tillfällig trafik krävs
ett kontrolldokument (waybill) bestående av en färdblankett i olika över-
sättningar. Före varje resa skall transportföretaget fylla i färdblanketten
för resan (artikel 11).
Sådan transport för egen räkning som nämnts ovan är undantagen från
all tillståndsskyldighet, men är underkastad en ordning med certifikat
(intyg), (artikel 13).
De nämnda tillstånden eller kontrolldokumenten skall medföras i
fordonet och på begäran visas upp för en behörig kontrollant (artikel 15).
Ett förslag till ändring av rådets förordning (EEG) nr 684/92 har läm-
nats av kommissionen (Bryssel den 10 maj 1996, KOM(96) 190, 96/0125
SYN). Ministerrådet har den 14 april 1997 antagit en gemensam stånd-
punkt beträffande förslaget. Den gemensamma ståndpunkten innehåller
bl.a. vissa förenklingar av definitionerna och tillståndssystemet. Bland
annat har begreppet pendeltrafik utmönstrats. Vidare föreslås bl.a. att ett
gemenskapstillstånd inrättas för all internationell persontransport på väg
för andras räkning. Tillfällig trafik skall emellertid inte i något fall kräva
tillstånd. Viss möjlighet till skadlighetsprövning mot järnvägstrafiken vid
internationell linjetrafik kvarstår.
Kommissionens förordning (EEG) nr 1839/92 av den 1 juli 1992 om
tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 684/92 be-
träffande dokument för internationella persontransporter på väg anger hur
olika dokument, färdblad och tillstånd skall vara utformade. Vidare
regleras vilka uppgifter en ansökan enligt rådets förordning (EEG) nr
684/92 skall innehålla.
Till en ansökan skall bifogas tidtabell, befordringstariffer, handlingar
som styrker att den sökande uppfyller de krav som gäller i den medlems-
stat där han är etablerad för att få bedriva internationella persontranspor-
ter med buss, uppgifter om vilket slag av trafik och vilken omfattning
därav sökanden avser att utföra samt en karta över färdvägen med håll-
platser utmärkta.
Cabotage
Med cabotage avses trafik där personer eller gods transporteras inom ett
annat land än det där fordonet är registrerat.
Rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förut-
sättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i
en medlemsstat där de inte är etablerade reglerar cabotage på godstrans-
Prop. 1997/98:63
54
portsidan. Varje vägtransportföretag som utför yrkesmässig trafik och
som innehar det gemenskapstillstånd som avses i rådets förordning
(EEG) nr 881/92 skall ha rätt, enligt de villkor som fastställs i rådets
förordning (EEG) nr 3118/93, att utföra tillfälliga inrikes vägtransporter
- cabotage - i en annan medlemsstat - värdmedlemsstat - utan att ha säte
i eller på annat sätt vara etablerat i den staten (artikel 1).
De gemenskapstillstånd och den kvotordning för cabotage som fast-
ställs i artikel 2 skall upphöra att gälla den 1 juli 1998. Från den dagen
skall vaije transportföretag, som uppfyller de villkor som föreskrivs i
artikel 1, ha rätt att utföra vägtransporter tillfälligt och utan kvantitativa
restriktioner i en annan medlemsstat utan att ha säte eller vara etablerad i
den staten (artikel 12). För det gradvisa införandet av den definitiva ord-
ning som avses i artikel 12 skall cabotage utföras från den 1 januari 1994
till den 30 juni 1998 inom ramen for gemenskapskvoten för cabotage
(artikel 2).
Ett cabotagetillstånd gäller i två månader. Det skall ställas ut i trans-
portföretagets namn och får inte överlåtas. Varje cabotagetillstånd far
endast användas för ett fordon i taget. Transporter som utförs med cabo-
tagetillstånd skall antecknas i ett häfte med körrapporter, som till-
sammans med tillståndet skall lämnas in till tillståndsmyndigheten inom
åtta dagar efter det att giltighetstiden har, gått ut (artikel 3).
Rådets förordning (EEG) nr 2454/92 av den 23 juli 1992 om villkoren
för att transportföretag skall fa utföra nationella persontransporter på väg
i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande innehåller
bestämmelser om cabotage på persontransportområdet. Varje transport-
företag som bedriver yrkesmässig persontransport på väg, och som
- är etablerad i en medlemsstat - etableringsstaten - enligt denna stats
lagstiftning, och
- har beviljats tillstånd i denna stat att bedriva internationella person-
transporter på väg skall under begränsad tid, på de villkor som fast-
ställs i förordningen, tillåtas bedriva yrkesmässig nationell person-
transport på väg i en annan medlemsstat - värdstaten — utan att det
skall krävas att han har huvudkontor eller annat kontor i den staten
(artikel 1).
Etableringsstaten skall utfärda ett tillstånd till de transportföretag som
ansökt om detta och som uppfyller kraven i artikel 1. Den myndighet
eller det organ i medlemsstaten som har befogenhet att utfärda tillstånd
skall även ha befogenhet att, tillfälligt eller definitivt, återkalla dessa
tillstånd. Tillståndet eller en bestyrkt kopia skall förvaras ombord på
fordonet och på begäran visas upp för en behörig kontrollant (artikel 5).
Även ett kontrolldokument skall finnas i fordonet och på begäran visas
upp (artikel 6).
Rådets förordning (EEG) nr 2454/92 har under år 1994 upphävts av
EG-domstolen på formella grunder. Kommissionen har därefter arbetat
fram ett förslag till en ny förordning daterad den 12 januari 1996
(96/0002(SYN). I avvaktan på att förslaget antas tillämpas övergångsvis
reglerna i den upphävda förordningen. Ministerrådet har den 14 april
1997 antagit en gemensam ståndpunkt beträffande förslaget. Förslaget
innehåller i princip tidigare bestämmelser, men på vissa punkter med ett
Prop. 1997/98:63
55
liberaliserat innehåll. Cabotage tillåts t.ex. även vid internationell linje- Prop. 1997/98:63
trafik i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 684/92 med undantag av
stads- och förortstrafik.
Behöriga myndigheter m.m.
I förordningen (1995:525) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om
internationella transporter inom Europeiska unionen anges de myndig-
heter som skall pröva frågor och fullgöra de olika uppgifter som åligger
en medlemsstat enligt följande EG-förordningar, beskrivna ovan:
1. Rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om
gemensamma regler för internationell persontransport med buss.
2. Rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om till-
träde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till
eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera
medlemsstaters territorier.
3. Rådets förordning (EEG) nr 2454/92 av den 23 juli 1992 om vill-
koren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter
på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande.
4. Rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om
förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på
väg i en medlemsstat där de inte är etablerade.
Vidare föreskrivs om kontroller, sanktioner, avgifter och överklagan-
den.
I avsnitt 11 behandlas förordningen närmare.
Biluthyrning
Biluthymingsområdet regleras genom rådets direktiv den 19 december
1984 om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på
väg (84/647/EEG). Med fordon avses i direktivet ett motorfordon, en
släpvagn, en påhängsvagn eller en fordonskombination, avsedd ute-
slutande för varutransporter. Med hyrt fordon avses ett fordon, som mot
ersättning och för en bestämd tid i enlighet med ett kontrakt, ställs till
förfogande för ett företag som bedriver godstransporter på väg som
yrkesmässig trafik eller för egen räkning (artikel 1).
Varje medlemsland skall för trafik mellan medlemsstater tillåta
användning på sitt territorium av fordon, hyrda av företag som är regi-
strerade på ett annat medlemslands territorium, under följande förutsätt-
ningar:
1. Fordonet är registrerat eller satt i trafik i enlighet med det sist-
nämnda medlemslandets lagstiftning.
2. Kontraktet avser endast hyra av fordon utan förare och är inte för-
enat med något serviceavtal med samma företag som omfattar förar- eller
följepersonal.
3. Det hyrda fordonet står uteslutande till företagets förfogande under
hyreskontraktets giltighetstid.
56
4. Det hyrda fordonet körs av personal hos det foretag som använder
det.
5. Att ovanstående villkor är uppfyllda skall framgå av vissa doku-
ment, som skall medfölja fordonet. De nämnda dokumenten får vid be-
hov ersättas med en likvärdig handling (artikel 2).
Direktivet skall inte påverka tillämpningen av regler om
- marknaden för godstransporter på väg som bedrivs yrkesmässigt
eller för egen räkning och därvid särskilt tillträde till marknaden samt,
i synnerhet, inskränkningar genom kvoteringar avseende vägkapacite-
ter,
- priser och villkor för godstransporter på väg,
- hyresprisbildning,
- fordonsimport,
- villkor som reglerar rätten att bedriva verksamhet som uthyrare av
fordon för godstransporter på väg (artikel 5).
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: Bestämmelserna om trafikansvariga utökas så
att det hos alla juridiska personer som bedriver yrkesmässig trafik -
inklusive offentliga organ - skall finnas en eller flera som är trafik-
ansvariga. Ansvarsområdet för den trafikansvarige förtydligas. Pröv-
ningsmyndigheten skall vid särskilda skäl få medge att någon annan
än de i lagen omnämnda skall vara trafikansvarig. Ett uttryckligt
undantag införs om att kommanditdelägare vid särskilda skäl får
undantas från skyldigheten att vara trafikansvarig. Prövningen av
trafikansvarig skall även omfatta sådana fall när en ansvarig person
tillkommer utan att en företrädare lämnar sitt ansvarsområde.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrat sig i denna del
stöder att trafikansvaret ges en klarare reglering. Konkurrensverket - som
i och för sig inte delar uppfattningen att offentliga subjekt skall ha rätt att
bedriva yrkesmässig trafik i samma omfattning som privata subjekt -
anser att det uttryckligen skall anges att bestämmelsen även gäller för
statliga eller kommunala organ. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att
ställningen för den som är trafikansvarig i en kommun skall göras tyd-
ligare. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser bl.a. att oönskade bulvanför-
hållanden kan undvikas om den som är trafikansvarig alltid skall kunna
teckna företagets firma, om användandet av fordon med nyttjanderätt får
ske endast om det finns särskilda skäl samt om regeln med rätt att inom
skälig tid byta ut en trafikansvarig tas bort (5 kap. 2 § i förslaget till
yrkestrafiklag). Svenska Taxiförbundet anser att det även fortsättningsvis
57
skall krävas synnerliga skäl för att utse annan person än de som om- Prop. 1997/98:63
nämns i lagen som trafikansvarig.
Skälen för regeringens förslag: I de fall innehavaren av ett tillstånd
till yrkesmässig trafik är en juridisk person skall det finnas en eller flera
fysiska personer som har ett särskilt ansvar för trafikutövningen. Av-
sikten härmed är att möjliggöra en lämplighetsprövning av den som har
det faktiska ansvaret för trafikens bedrivande. Frågan om vem som skall
vara trafikansvarig har dock minskat i betydelse efter tillkomsten av
regeln i nuvarande 6 § andra stycket YTL om att även vissa andra
personer skall lämplighetsprövas.
I fråga om aktiebolag finns i aktiebolagslagen (1975:1385), ABL,
regler om bolagets ledning, som gäller parallellt med YTL:s regler. Detta
medför att ansvarsförhållandena och ansvarsfördelningen i sådana bolag i
allmänhet inte medför problem. Även beträffande handelsbolag finns det
redan i dag klara regler om att samtliga bolagsmän skall prövas enligt 5
och 6 §§ YTL. För vissa andra typer av juridiska personer bör det dock
klarläggas vilka personer som skall omfattas av prövningen. Sedan den
1 januari 1995 är den lägsta gränsen för aktiekapital 100 000 kronor för
nystartade aktiebolag och befintliga aktiebolag måste senast den 1 januari
1998 ha höjt sitt aktiekapital till den nya miniminivån. Regeringen har
emellertid i prop. 1997/98:39 föreslagit att den tid som dessa äldre bolag
skall ha på sig för att öka aktiekapitalet förlängs till utgången av år 1998.
För den särskilda bolagsformen kommanditbolag bör ett förtydligande
med avseende på prövningen göras. Efter förslag i prop. 1987/88:78 om
avreglering av yrkestrafiken (s. 48) utmönstrades kommanditbolag ur
uppräkningen i 6 § YTL med hänvisning till att ett kommanditbolag en-
ligt 1 kap. 2 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag är ett
handelsbolag. Utredningen har emellertid visat att svårigheter emellanåt
uppstår i kommunikationen med ett kommanditbolag som sökande. För-
delningen av satsat kapital och arbetsinsatser i ett sådant bolag kan med-
föra att invändningar görs om att en kommanditdelägare inte bör vara
trafikansvarig och att prövningen enligt 6 § då inte heller skall behöva
ske.
Redan enligt nuvarande regler gäller att lämplighetsprövningen skall
avse samtliga delägare i ett kommanditbolag. Även om en kommandit-
delägare med en mycket begränsad ekonomisk insats och som inte deltar
i driften av verksamheten normalt inte bör undantas från prövningen bör
den gällande bestämmelsen i 5 § YTL dock kompletteras med en möjlig-
het att i vissa fall göra avsteg i det avseendet. Vederbörandes allmänna
lämplighet skall dock prövas enligt 6 § andra stycket.
Bestämmelsen i nuvarande YTL om att annan person vid synnerliga
skäl kan utses som trafikansvarig bör också mjukas upp, så att undantag
kan ske om särskilda skäl föreligger.
I nuvarande YTL saknas regler om vem som är trafikansvarig hos ett
trafikföretag som ägs av staten, en kommun eller ett landsting.
Regeringen föreslår inte att det införs några särvillkor för offentliga
organs rätt att utöva yrkesmässig trafik (se avsnitt 8). En grundläggande
förutsättning är dock att verksamheten kan bedrivas på villkor som även
från konkurrenssynpunkt är lika med dem som gäller för enskilda. Även
58
ett offentligt subjekt bör därför omfattas av YTL:s regler om prövning i
olika avseenden. I konsekvens härmed bör också i dessa fall en trafik-
ansvarig utses.
Även beträffande andra juridiska personer än de hittills behandlade kan
en ansökan om tillstånd att få driva yrkesmässig trafik aktualiseras. En
stiftelse kan således under vissa speciella förhållanden vilja bedriva
yrkesmässig trafik. En stiftelse karakteriseras av att en förmögenhet
anslagits att stadigvarande tjäna ett visst ändamål. Stiftelsen är en juri-
disk person och företräds av styrelsen eller den styrelsen förordnar. För-
hållandena i en stiftelse regleras i stiftelselagen (1994:1220).
I EU:s medlemsländer och i länder för vilka EES-avtalet trätt i kraft
kan bolag eller fysiska personer som utövar näringsverksamhet bilda en
europeisk ekonomisk intressegruppering, EEIG. För en sådan tillämpas
rådets förordning (EEG) nr 2137/85 och lagen (1994:1927) om
europeiska ekonomiska intressegrupperingar. En EEIG kan närmast lik-
nas vid ett handelsbolag som verkar över nationsgränserna. Medlem-
marna skall vara minst två fysiska eller juridiska personer som själva i
olika medlemsländer bedriver ekonomisk verksamhet. Den som är före-
tagsledare för en intressegruppering med säte i Sverige skall vara bosatt
inom EES. Grupperingen kan tänkas få .betydelse inom transportsektorn
för samarbete mellan olika länders transportörer. En EEIG är en juridisk
person som kan söka och inneha trafiktillstånd.
Även ett utländskt företag, som bedriver näringsverksamhet i Sverige
genom ett avdelningskontor med en självständig förvaltning, en s.k. ut-
ländsk filial, kan tänkas uppträda som sökande av trafiktillstånd. Filialen
skall enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. stå under ledning
av en verkställande direktör, som skall ansvara för filialens verksamhet.
Denne skall i princip vara bosatt i Sverige.
Lagen gäller även för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av ut-
omlands bosatta svenska eller utländska medborgare. För dessa skall
finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den här bedrivna
verksamheten.
För nu nämnda företag - en EEIG eller en utländsk filial - samt för ut-
omlands bosatta fysiska personer bör i princip samma lämplighetskrav
ställas på deras företrädare som på andra juridiska personers företrädare.
Författningstexten bör därför kompletteras med en bestämmelse som
täcker dessa rättssubjekt.
Om någon av de prövade personerna byts ut, skall som ovan nämnts
den nye personens lämplighet prövas. En motsvarande prövning bör ske
när en ansvarig person tillkommer utan att en företrädare lämnar sitt
ansvarsområde. Bestämmelserna i nuvarande 7 § YTL bör därför justeras
i enlighet härmed.
Vad den trafikansvariges ansvarsområde omfattar anges för närvarande
inte i författningstexten. Det föreslås nu preciserat och kan helt kort
uttryckas så att denne har ett särskilt ansvar för att verksamheten utövas i
enlighet med gällande regler och god branschsed samt på ett trafiksäkert
sätt. Därutöver anges att ansvaret förutsätts omfatta hela verksamheten
och således inte endast själva trafiken.
Prop. 1997/98:63
59
Prop. 1997/98:63
Regeringens forslag: Kravet på yrkeskunnande tas in i lagen.
Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus respek-
tive Jämtlands län samt Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriför-
bundet förordar alla att det infors ett auktorisationsförfarande för kurs-
anordnare.
Skälen för regeringens förslag: De olika branschorganisationerna,
liksom vissa fristående utbildare, driver kurser för blivande tillstånds-
havare. Sådan utbildning tillhandahålls av bl.a. Svenska Åkeriförbundet,
Svenska Bussbranschens Riksförbund och Svenska Taxiförbundet. Fram
t.o.m. år 1994 stod de också för examinationen efter genomgången ut-
bildning. Enligt de nuvarande bestämmelserna i 5 a § YTF är det Väg-
verket som anger kraven för blivande tillståndshavare och som också
examinerar dessa.
Flera remissinstanser har framfört kritik mot denna ordning. I stället
har föreslagits att Vägverket i utbildningskraven bör referera till en viss
angiven kunskapsmassa och/eller ge litteraturhänvisningar till vad en
blivande tillståndshavare skall inhämta för att kvalificera sig. Man menar
att Vägverket borde auktorisera kursanordnare som står för kurser med
visst angivet innehåll och att Vägverket - såsom nu föreskrivs i 5 a §
YTF - sedan skulle ha hand om examinationen, som då blir en uppfölj-
ning av själva utbildningen.
De föreskrifter som Vägverket meddelat är mycket detaljerade. Inom
varje delområde föreskrivs, utifrån de riktlinjer som EG-reglema drar
upp, klara kunskapskrav för såväl gemensamma som branschskiljande
avsnitt. För att uppnå ett godkänt resultat krävs godkänt på samtliga
delprov, som dock kan genomföras vid olika tillfällen. Det ställs inte
krav på viss utbildning eller att utbildning skett hos en viss kursanord-
nare. Det avgörande är i stället att man med godkänt resultat klarar de
olika delmomenten i kunskapsproven.
Eftersom endast relativt kort tid har gått sedan EG-reglema infördes i
den svenska lagstiftningen är det regeringens uppfattning att den ordning
som nu gäller bör prövas och utvärderas, samtidigt som eventuella änd-
ringar och förbättringar fortlöpande får ske inom ramen för Vägverkets
bemyndigande. Auktorisation av kursanordnare - vilket i och för sig är
möjligt enligt EG-reglema - eller annan nyordning bör därför inte ske nu.
För att understryka vikten av att tillståndshavaren har det föreskrivna
yrkeskunnandet bör dock den grundläggande bestämmelsen härom tas in
i lagen.
I bestämmelserna bör också uttryckligen anges att kravet på yrkes-
kunnande även skall anses uppfyllt av den som kan förete ett bevis om
yrkesmässig kompetens som har utfärdats av en annan EG-medlemsstat
enligt rådets direktiv 96/26/EG.
60
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: De ekonomiska kapitalkraven höjs väsentligt
och tas in i lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker höj-
ningen av kapitalkraven. Svenska Transportarbetareförbundet anser att
kapitalkraven skall skärpas ytterligare och att foretag i åkeri- och taxi-
branschen skall drivas i aktiebolagsform. Konkurrensverket, Industriför-
bundet, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Transportindustriförbund och
Åkeriägarnas Centralförbund avstyrker däremot förslaget. Vägverket
anser att kravet på att fortlöpande uppfylla de ekonomiska kraven måste
kunna underlåtas vid särskilda fall och Svenska Revisorsamfundet anser
att den fortlöpande bedömningen mer skall ta sikte på om företaget i rätt
tid fullgör sina ekonomiska skyldigheter än om en viss kapitalbas före-
ligger. Samfundet anser vidare att det är en brist att kapitalkraven inte
åtföljs av några företagsekonomiska bedömningar eller konsekvens-
analyser - särskilt avseende de etablerade åkerierna. Även Svenska
Bussbranschens Riksförbund m.fl. anser att kapitalkravet kortvarigt borde
få underskridas, eventuellt med en viss tidsfrist för att återställa kapitalet.
Flera remissinstanser anser att man i större utsträckning skall begagna
systemet med s.k. revisorsintyg. Några remissinstanser anser att reg-
leringen av kapitalbeloppens storlek även fortsättningsvis skall tas in i
yrkestrafikförordningen. Svenska Taxiförbundet menar att ett trafik-
företag vid starttillfallet samt vid utökning av verksamheten skall kunna
styrka kravet på ekonomiska resurser medan det i övrigt bör vara till-
räckligt att företaget fullgör sina förpliktelser mot samhället. Vidare
anser Svenska Taxiförbundet och Svenska Bussbranschens Riksförbund
att det krävs särregler för företag som har tillstånd till flera trafikslag.
Från flera remissinstanser har efterfrågats mer detaljerade regler för hur
de olika begreppen skall tolkas.
Allmänt
De svenska ekonomiska kraven motsvarar de minimikrav på ekonomiska
resurser som följer av rådets direktiv 96/26/EG. Enligt nu gällande regler
i 5 § YTF skall således som ett minsta krav vid bedömningen av den
sökandes ekonomiska resurser gälla att sökanden förfogar över ett kapital
och reserver om minst 30 000 kronor per fordon eller 1 500 kronor per
ton av högsta tillåtna vikt för fordon som avses användas vid godstrafik
respektive 1 500 kronor per sittplats i fordon som avses användas vid
persontrafik, beroende på vilket belopp som är lägst. Om den sökande
inte på annat sätt kan visa att företaget uppfyller dessa krav på
ekonomiska resurser får tillsynsmyndigheten som bevis på sådana
61
resurser godta bekräftelse eller försäkran av en bank eller något Prop. 1997/98:63
motsvarande kvalificerat institut. Sådan bekräftelse eller försäkran får
lämnas i form av en bankgaranti eller i annan liknande form.
Grundtanken bakom införandet av de ekonomiska kraven inom EU har
varit att eftersträva en likabehandling av näringsidkare på transport-
området i de olika länderna. För de enskilda ländernas del tillkommer
syftet att ge tillståndsmyndigheten ett verktyg för att kontrollera att en
sökande har möjligheter att driva en transportverksamhet på ett ekono-
miskt försvarbart sätt. Samtidigt ger det sökanden en chans att redan före
driftstarten fa en överblick över sina egna förutsättningar att driva rörel-
sen vidare efter ett inledande skede.
EU:s krav på ekonomiska resurser omfattar inte taxiverksamhet och
generellt sett kan kapitalkrav dessutom ha negativa effekter ur etable-
ringssynpunkt och därmed för konkurrenstrycket i branschen i fråga.
Taxiverksamheten bör trots detta omfattas av ett förhöjt kapitalkrav. Att
ett förhöjt kapitalkrav förordas för taxibranschen beror bl.a. på att rege-
ringen anser det nödvändigt att åtgärda de omfattande problem med
skatteundandraganden som har noterats inom taxi. Dessa problem är sär-
skilt svårhanterbara p.g.a. vissa särdrag inom branschen. Här kan t.ex.
nämnas att taxiföretagen inte har några fasta försäljningsställen samt att
etableringströskeln med nuvarande regler är relativt låg.
Ett driftskapital krävs för att starta en rörelse. Förutom kostnaden för
fordonet, som ofta är den största posten, är det fråga om kostnader för
fordonsförsäkring, transportförsäkring, skatt och drivmedel samt vissa
administrativa kostnader, såsom avgift för tillstånd samt i förekommande
fall kostnad för anslutning till en beställningscentral eller en last-
bilscentral. Dessa kostnader betalas i samband med att rörelsen startar
och måste självfallet beräknas utanför kostnaden för själva fordonet.
I beräkningsunderlaget räknar tillståndsmyndighetema in anskaff-
ningskostnaden för fordonet och således inte endast storleken på rörel-
sens reserver under löpande drift. Det bör vidare betonas att myndig-
hetens prövning vid en ansökan om att utöka transportverksamheten med
ytterligare fordon skall omfatta hela rörelsen och inte enbart det tillkom-
mande fordonet.
Närmare om beloppskraven
Valfriheten enligt gällande regler - att i stället för det fasta beloppet per
fordon bestämma beloppskravet utifrån en viss summa per ton av högsta
tillåtna vikt för fordon i godstrafik respektive visst belopp per sittplats i
fordon i persontrafik, beroende på vilket belopp som är lägst - medför i
många fall alltför låga beloppskrav. Den bestämmelsen bör därför
mönstras ut. De ekonomiska kraven bör i stället bestämmas enbart till
fasta belopp per fordon. Detta är även i överensstämmelse med förslaget
till ändring av direktivet 96/26/EG (se avsnitt 6.4).
Utredningen har föreslagit att de ekonomiska kraven bör differentieras
efter typen av trafik, bl.a. mot bakgrund av att såväl EG-reglema som
andra nordiska länders regler inte omfattar taxitrafik eller lättare gods-
62
trafik. Utredningen har härvid föreslagit att för godstransporter med
fordon som har en tillåten totalvikt överstigande sex ton och för person-
transporter med fordon som är inrättade för flera än nio personer in-
klusive föraren, som ett minsta krav skall gälla att sökanden förfogar
över kapital och reserver om minst 100 000 kronor för vart och ett av de
två första fordonen och minst 50 000 kronor för varje tillkommande
fordon. För godstransporter med fordon som har en tillåten total vikt av
högst sex ton och för persontransporter med fordon som är inrättade för
högst nio personer inklusive föraren har utredningen föreslagit att som ett
minsta krav skall gälla att sökanden förfogar över ett kapital och reserver
om minst 75 000 kronor för vart och ett av de två första fordonen och
minst 35 000 kronor för varje tillkommande fordon.
För närvarande gäller de svenska bestämmelserna alla tillståndshavare
och dessa åläggs i princip samma beloppsmässiga krav. Även om det är
möjligt att differentiera de ekonomiska kraven på olika sätt medför en
sådan ordning alltid gränsdragningsproblem.
På grund härav och då EG-reglema, enligt förslaget till ändring av
direktivet, avsevärt kommer att förenklas är det regeringens uppfattning
att det nuvarande enhetliga systemet bör bestå.
Vad gäller beloppsgränsen kan konstateras att minimikravet för fordon
som omfattas av direktivet 96/26/EG kan förväntas komma att höjas till
9 000 ecu för det första fordonet och därefter 5 000 ecu för varje till-
kommande fordon (se avsnitt 6.4). Redan på grund härav måste således
de svenska beloppsgränsema för sådana fordon avsevärt höjas.
Även om en ordning med höga krav på den tunga trafiken kan tyckas
mer rimlig - på grund av att det i en sådan typ av verksamhet redan i
starten krävs ett högre kapital för att rent faktiskt anskaffa fordon m.m.
för rörelsen - har utredningen visat att det även för de lättare fordonens
del finns motiv för en rejäl höjning av beloppskravet (se t.ex. s. 182 i
betänkandet).
Regeringen föreslår således att som ett minsta krav för alla slag av
yrkesmässig trafik skall gälla att sökanden förfogar över kapital och
reserver om minst 100 000 kronor för ett fordon och minst 50 000 kronor
för varje därutöver tillkommande fordon.
De nu föreslagna höjningarna av beloppen ligger dessutom väl i linje
med det förslag till höjning av minimibeloppen som förhandlats fram
inom EU.
Kapitalkraven innebär bl.a. att den som köper ett fordon på avbetalning
eller leasar fordonet inte kan tillgodoräkna sig fordonets värde som
tillgång utan denne far i stället visa att han har tillgångar av annat slag.
Andelen enbilsåkare är stor på såväl gods- som taxisidan. Den som
startar en trafikrörelse börjar vanligen med ett fordon. Vid en ansökan
om utökning av fordonsparken finns därför intäkter från det första
fordonet att påvisa för tillståndsmyndigheten och redovisningshandlingar
över utfallet kan företes.
Prop. 1997/98:63
63
När skall prövningen ske?
Prop. 1997/98:63
En viktig fråga är vid vilken tidpunkt de ekonomiska förutsättningarna
skall föreligga. Vid tiden för ansökan eller fortlöpande? I praktiken utförs
i dag kontrollen av de ekonomiska förutsättningarna när en ansökan om
trafiktillstånd prövas. Enligt regeringens förslag bör tydligare fastslås att
de ekonomiska förutsättningarna skall föreligga fortlöpande över tiden
och att det är den prövade som skall styrka att detta krav är uppfyllt.
Bakgrunden till kravet är att tillståndshavaren skall kunna driva rörelsen
vidare efter det första inledande skedet med ett kontinuerligt arbetande
kapital. Det ligger därför i sakens natur att kapitalkraven skall vara fort-
löpande uppfyllda.
Hur skall prövningen ske?
Av Statskontorets rapport (1993:15) Om taxi och annan yrkestrafik -
avseende förhållandena före ikraftträdandet av de EG-anpassade reglerna
- framgår att kraven på sökandens ekonomiska lämplighet, t.ex. avseende
tillgångar, skuldbelopp, finansieringsmöjligheter m.m. uppvisade stora
skillnader länsstyrelserna emellan. Endast ca tio länsstyrelser gjorde
således närmare ekonomiska bedömningar av sökandens förutsättningar
att driva verksamheten.
De ovan föreslagna beloppen för vilka kapitalkrav som skall ställas är
minimibelopp och har utformats så att den ekonomiska prövningen i
normalfallet kan koncentreras till en undersökning av om dessa krav är
uppfyllda eller inte. Härigenom förenklas prövningen och skapas förut-
sättningar för enhetlighet olika tillståndsmyndigheter emellan. En hel-
hetsbedömning utesluts emellertid inte. Bilden av sökan-
dens/tillståndshavarens ekonomi kan nämligen vid en sådan bedömning
te sig så ogynnsam att man måste säga sig att företaget inte kan drivas på
de premisser som har angetts. Detta kan t.ex. vara fallet där verksam-
heten till större delen är byggd på lånat kapital med korta betalnings-
frister eller oförmånliga villkor i övrigt eller rent av att uppgivna till-
gångar är fiktiva. I sådana och andra fall med stor skuldbelastning kan
det föreligga särskilda skäl att inte nöja sig med att kapitalkravet är upp-
fyllt. En prövning grundad på en helhetssyn får då göras, varvid det kan
finnas skäl att djupare undersöka vari det uppgivna kapitalet består.
Regeringens förslag innehåller inte något krav på att tillgångarna skall
vara av visst slag och inte heller något krav på att ”eget kapital” skall
vara av viss storlek. Såsom tillgång räknas exempelvis en fastighet som
ingår i rörelsen, fordon och andra inventarier. Som tillgång räknas även
ett garantiåtagande eller motsvarande från en bank. Tillgångarna skall vid
kalkylen tas upp till det verkliga värdet. I fråga om skulder tillmäts
restförda skulder särskilt intresse.
Det förtjänar att understrykas att det bör finnas alternativa möjligheter
att visa att kapitalkravet är uppfyllt. Detta kan ske genom företeende av
redovisningshandlingar, självdeklaration med bilagor, revisorsintyg etc.
64
Att en utfästelse om kredit eller en garantiutfästelse från en bank före- Prop. 1997/98:63
ligger far visas genom intyg från denna.
När det är fråga om en nystartad rörelse kan sökanden exempelvis
redovisa ingångskostnader och tillgängliga medel, som styrks av ett intyg
från en bank jämte ett intyg om fordonets eller fordonens värde, och ett
intyg om att fordonet är betalt. Ett fordons värde får jämföras med even-
tuella lån sökanden tagit för anskaffningen. Om t.ex. fordon eller andra
tillgångar tillförs ett nybildat aktiebolag som startar en rörelse bör en
godkänd eller auktoriserad revisor intyga dels att tillgångarna - appor-
tegendomen - verkligen har tillförts bolaget, dels att dessa har åsatts ett
korrekt värde och att egendomen kan antas bli till nytta för bolagets verk-
samhet (jfr 2 kap. 9 § andra stycket 4 ABL).
Vid en ansökan om utökning av fordonsantalet i en rörelse kan en eko-
nomisk beräkning ske med stöd av årsredovisningshandlingar, som visar
rörelsens status. Sökanden bör vara skyldig att ge in handlingar som
underlag för den bedömning som prövningsmyndigheten skall göra av
sökandens ekonomiska möjligheter att starta och driva verksamheten.
Prövningsmyndigheten bör allt efter omständigheterna utnyttja möjlig-
heterna att skaffa sig den information som behövs.
Vad gäller företeende av t.ex. finansieringsplan eller budget kan
nämnas att en del länsstyrelser anser att sådana handlingar skall företes.
En budget kan i förekommande fall utvisa ingångskostnader, tillgängliga
medel m.m. som ett komplement till övriga handlingar. Det bör dock
framhållas att det är tveksamt i vad mån en sådan kan läggas till grund
för bedömningen av en rörelse, eftersom det är fråga om uppskattade
siffror med ett tänkt utfall, där risken naturligen är stor att uppgifterna
kan anpassas till de krav prövningsmyndigheten ställer upp. Nyttan med
en budget som grund för bedömningen av en ansökan om tillstånd är
således inte självklar. I speciella fall kan en budget dock ha ett visst
värde, såsom i vissa tillsynssituationer. När det är fråga om utökning av
en rörelse med ytterligare fordon kan en finansieringsplan, dvs. en plan
över hur sökanden avser att få investerings- och driftskapital för utök-
ningen, vara av ett visst värde för tillståndsmyndigheten. Myndigheten
bör därför vara oförhindrad att kräva in även en sådan plan för att kunna
konstatera att utökningen kan finansieras. Vidare kan ett intyg eller en
verifikation över storleken av visst uppgivet kapital och hur detta har
anskaffats vara av intresse.
Från länsstyrelsehåll har framhållits att det kan medföra svårigheter att
tillämpa reglerna om ekonomiska krav, så till vida att de årsredovisningar
och andra handlingar som prövningsmyndigheten har tillgång till ofta är
för gamla och inte visar den aktuella situationen samt i övrigt kan vara
svåra att tolka och bedöma. Regeringen vill i det avseendet betona att
länsstyrelserna i tillsynsarbetet bör fa kräva in de handlingar som
verkligen behövs för tillsynen. Det är även viktigt att författningstexten
utformas så att sökanden har alternativa möjligheter att visa sin ekono-
miska förmåga. Hur länsstyrelsernas prövning av solvenskraven rent
faktiskt bör gå till samt i vilken omfattning och på vilket sätt länsstyrel-
serna bör ställa krav avseende företeende av handlingar kan lämpligen
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
överlämnas till Vägverket för att behandlas i föreskrifter och allmänna
råd.
Revisorsintyg
Det sista ledet i den nu gällande författningstexten om kapitalkravet
(5 b § sista stycket YTF) handlar om ”bekräftelse eller försäkran av en
bank eller något motsvarande kvalificerat institut”. Bestämmelsen har
föranlett diskussioner om att, liksom i andra nordiska länder, införa
bruket av ett intyg från en sökandes eller tillståndshavares revisor om
sökandens ekonomiska status. Ett sådant intyg eller en förklaring från
revisorns sida skulle innebära, att revisorn undersöker om sökanden har
reella tillgångar eller medel för verksamheten. Å ena sidan kan hävdas att
användningen av ett revisorsintyg eller revisorsförklaring medför att
revisorn, som har tystnadsplikt beträffande klientens ekonomiska ställ-
ning, dras in i en bedömning som kan medföra en lojalitetskonflikt.
Vidare kan hävdas att en revisorsförklaring innebär att tillstånds- eller
tillsynsmyndigheten därmed skulle frånhända sig det egna ansvaret för
bedömningen av en ansökan till någon annan än myndigheten. Å andra
sidan kan hävdas att man med en revisors hjälp kan förväntas få en mera
yrkesmässig bedömning av en rörelses verksamhet och resultat än vad
prövningsmyndigheten av resursskäl kan åstadkomma. Beträffande de
rörelser som drivs i aktiebolagsform kan även framhållas ABL:s regler
till skydd för aktiekapitalet. För en revisor, som redan är väl förtrogen
med ett bolags ekonomiska förhållanden, kan ett intyg ses som ett led i
revisorns löpande arbete med företaget. Även beträffande den kostnads-
mässiga aspekten för det enskilda företaget att få ett sådant revisorsintyg
finns det en klar fördel i förhållande till den mera kostsamma bankgaran-
tin. Det är regeringens mening att fördelarna med ett intyg av revisor
överväger. Flera remissinstanser har även uttalat sig för en sådan möjlig-
het. Det bör emellertid betonas att kravet på revisorsintyg är alternativt,
dvs. det är endast ett av flera sätt för sökanden att visa rörelsens ekono-
miska bärkraft. Stommen i den ekonomiska bedömningen måste vara
beloppskraven, medan redovisningshandlingar, intyg eller försäkran från
en bank eller en revisor utgör hjälpmedel vid tillståndsgivning och till-
synsarbete. Regeringen föreslår därför att det öppnas en möjlighet för
prövningsmyndigheten att som bevis på ekonomiska resurser - förutom
en bekräftelse eller försäkran av en bank eller liknande institut, dvs. en
utfästelse om en framtida kredit - även få godta ett intyg från en godkänd
eller auktoriserad revisor.
Särskilt om bankgaranti
Beträffande en sökandes möjligheter att på annat sätt än genom sedvan-
liga redovisningshandlingar styrka sin ekonomiska status gäller som
nämnts för närvarande enligt 5 b § YTF, att tillståndsmyndigheten som
bevis på ekonomiska resurser får godta en bekräftelse eller försäkran av
Prop. 1997/98:63
66
en bank eller ett motsvarande kvalificerat institut, i form av en bank-
garanti eller i annan liknande form. En bankgaranti utgörs av en borgens-
förbindelse, där banken går i borgen såsom för egen skuld. Garantin
ställs ut till en förmånstagare, till vilken den utlovade betalningen sker
for den händelse tillståndshavaren inte själv kan uppfylla sina ekono-
miska förpliktelser. När det gäller kravet på ekonomiska resurser enligt
5 b § YTF kan noteras, att den ”bankgaranti” som avses i författnings-
texten - i direkt översättning från EG-direktivet - dock i juridisk mening
inte är någon borgen, eftersom den inte har någon förmånstagare och inte
innehåller något direkt åtagande för banken. Konstruktionen skiljer sig
också från viss annan lagstiftning där ekonomiska garantier förekommer.
Enligt t.ex. resegarantilagen (1972:204) skall den som är arrangör eller
återförsäljare av paketresor, innan han marknadsför en paketresa, ställa
säkerhet hos Kammarkollegiet. Säkerheten skall bestå av en av bank eller
försäkringsbolag utfärdad betalningsutfästelse, som fullgörs vid
anfordran. Säkerheten får tas i anspråk för att betala tillbaka pengar som
erlagts för en paketresa, som blir inställd eller av annan anledning inte
blir av, eller för att betala uppehälle, återresa och eventuell ersättning till
resenärer när reseföretaget inte förmår fullgöra sina åtaganden i samband
med en resa som har påbörjats. En sådan garanti ställs således ut med
Kammarkollegiet som förmånstagare och med åtagande för banken att
till Kammarkollegiet betala garantibeloppet, som tas i anspråk för even-
tuell betalning till resenären. Ett annat exempel på en bankgaranti som
ställs ut med en myndighet som förmånstagare för fullgörandet av visst
betalningsansvar utgör naturvårdslagens (1964:822) krav på säkerhet vid
täkttillstånd. Ett sådant tillstånd får enligt 18 § naturvårdslagen beviljas
endast om sökanden har ställt säkerhet för de villkor som skall gälla för
tillståndet, såsom återställande av naturen sedan täktverksamheten har
avslutats.
När det i 5 b § YTF ställs krav på en bekräftelse eller en försäkran av
en bank eller ett motsvarande kvalificerat institut, i form av en bank-
garanti eller i annan liknande form, far lydelsen i stället förstås så, att det
är fråga om att banken ger en ”garanti” för att vid behov bistå tillstånds-
havaren med det kapital som krävs för driften av verksamheten, om
denne skulle komma i ekonomiskt trångmål. I realiteten innebär detta
således att banken utfåster sig att, när behov uppstår, bevilja en kredit i
någon form, vanligen såsom checkräkningskredit. Det är alltså inte fråga
om att utfasta sig att till en viss förmånstagare ge ut vissa belopp, t.ex. att
till staten betala in skatter och avgifter, eller att till en leverantör eller
annan affärspartner svara för en viss uppkommen skuld.
Någon ändring i nu angivna innebörd av bankgarantisystemet på
yrkestrafikområdet föreslås inte.
Prop. 1997/98:63
67
Författningsreglering och övergångsbestämmelser
Prop. 1997/98.63
De krav som i ekonomiskt hänseende ställs på den som ansöker om till-
stånd till yrkesmässig trafik eller den som redan innehar ett sådant till-
stånd är av avgörande betydelse för vederbörandes möjligheter att driva
sin yrkesverksamhet. Föreskrifterna härom bör därför tas in i lagen, med
bemyndigande för regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter.
Denna befogenhet bör regeringen fa överlåta åt en förvaltningsmyndig-
het. I verkställighetsföreskriftema bör närmare regleras hur prövningen
skall ske, vilka handlingar som bör företes etc.
De höjningar av beloppen som här föreslagits bör även omfatta rörelser
som är i drift enligt befintliga tillstånd. Konsekvenserna härav behandlas
närmare i avsnitt 17.
Regeringens förslag: Reglerna för att uppfylla kravet på gott anse-
ende preciseras i enlighet med gällande EG-bestämmelser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborgs och Bohus län delar ut-
redningens uppfattning att vandelskravet skall avgöras efter en helhets-
bedömning. Branschsaneringsutredningen anser bl.a. att det är sökanden
som skall visa sin lämplighet på motsvarande sätt som gäller för serve-
ringstillstånd enligt alkohollagen (1994:1738).
Skälen för regeringens förslag: I samband med en ansökan om till-
stånd till yrkesmässig trafik eller när fråga om äterkallelse av ett tillstånd
aktualiseras bedöms sökandens respektive tillståndshavarens lämplighet.
Därvid beaktas att sökanden/tillståndshavaren uppfyller kravet på gott
anseende, vandel. Prövningen omfattar således vederbörandes personliga
lämplighet som tillståndshavare och om personen i fråga kan förväntas
följa de regler som gäller för näringen. Bristande laglydnad i olika
avseenden skall således påverka bedömningen. Särskilt kan nämnas brott
mot skattelagstiftningen, narkotikabrott, gäldenärsbrott och för-
mögenhetsbrott. När ansökan gäller tillstånd till persontransporter bör
begångna våldsbrott av olika slag givetvis inverka negativt på bedöm-
ningen.
När den särskilda taxiförarlegitimationen infördes framhölls i motiv-
uttalandena (prop. 1993/94:168) att brott mot skatte- och uppbördslag-
stiftningen av naturliga skäl i första hand bör tillmätas vikt vid lämplig-
hetsprövningen i samband med trafiktillstånd och - underförstått - inte
beträffande sökande av förarlegitimation.
Det är av avgörande vikt att en tillståndshavare respekterar de be-
stämmelser som reglerar transportbranschen. Det är här fråga om yrkes-
trafikförfattningamas bestämmelser, arbets- och vilotidsbestämmelser,
hastighets- och belastningsbestämmelser eller andra bestämmelser som är
68
väsentliga för säkerheten vid utövandet av transportverksamhet. Även
trafikförseelser har i praxis ofta medfört att sökanden ansetts olämplig.
I fråga om överträdelser av bestämmelser angående trafiken och trafik-
säkerheten är det att märka att innehållet i och omfattningen av själva
författningstexten varierat över tiden. Syftet med och tolkningen av be-
stämmelserna har dock varit detsamma och någon ändring av synsättet
har inte heller varit avsedd. Det är därför troligt att skillnaderna har sin
grund i en strävan att skapa överskådliga och lättillämpade bestämmelser.
I förarbetena till den nuvarande YTL (prop. 1987/88:78) framhölls också
att 6 § första stycket i sak skall överensstämma med motsvarande regel i
den tidigare bestämmelsen. Det förtjänar därför särskilt framhållas att all
brottslighet som hänger samman med trafikregler och bestämmelser for
att främja trafiksäkerheten liksom tidigare skall beaktas när en persons
lämplighet i tillståndshänseende bedöms. Detta synsätt bör även råda vid
vandelsprövningen inför en ansökan om den särskilda förarlegitimatio-
nen för taxi. Bestämmelser om trafiken och trafiksäkerheten hänger så
intimt samman med verksamheten i ett trafikföretag - både tillstånds-
havarens och förarens yrkesutövning - att överträdelser av sådana be-
stämmelser utan tvekan skall vägas in i en bedömning av en persons
lämplighet i dessa hänseenden. Med den utgångspunkten elimineras
också risken for motstridiga bedömningar i fråga om en person som
lämplighetsprövas för såväl tillstånd till taxitrafik som för taxiförarlegi-
timation.
Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte är möjligt - eller
ens önskvärt - att i författningstexten uttryckligen ange alla de brott eller
den misskötsamhet som skall beaktas vid bedömningen av en sökandes
eller tillståndshavares vandel. Utgångspunkten vid prövningen av
sökandens eller tillståndshavarens lämplighet måste med nödvändighet
vara en helhetsbedömning av vederbörandes vandel, där enstaka
överträdelser av mindre allvarlig art inte bör inverka menligt, medan all-
varliga eller upprepade förseelser bör medföra att den prövade inte anses
lämplig.
Enligt artikel 3.2 i rådets direktiv 96/26/EG skall emellertid kravet på
gott anseende inte anses uppfyllt eller inte längre uppfyllt vid vissa sär-
skilt angivna förhållanden (se ovan avsnitt 6 s. 47 f.).
Mot bakgrund härav anser regeringen att vandelskravet i yrkestrafik-
lagen bör formuleras enligt EG-reglema om gott anseende, vilka i sak nu
återspeglas i reglerna om äterkallelse av trafiktillstånd i 11 a § YTF.
Vikten av vandelsprövningen som ett krav för erhållandet av trafiktill-
stånd medför att de närmare reglerna om gott anseende bör tas in i lagen,
liksom nuvarande bestämmelser för äterkallelse av tillstånd.
I fråga om misstanke om ett begånget brott skall utgöra grund for av-
slag på en ansökan om tillstånd respektive ingripande mot ett trafiktill-
stånd eller en taxiförarlegitimation skiljer sig situationen vid en ansökan
ofta från den vid en ifrågasatt äterkallelse av ett befintligt tillstånd eller
legitimation. Det förekommer vidare i praxis vid bedömningen av andra
slag av tillstånd att skillnad görs mellan ansökningsärenden och åter-
kallelseärenden. Prövningsmyndigheten bör därför, när misstanke finns
om att ett brott begåtts, kunna åberopa detta förhållande som grund för
Prop. 1997/98:63
69
att avslå en ansökan, medan det som regel bör krävas ett lagakraftvunnet Prop. 1997/98:63
avgörande i skuldfrågan innan en slutlig äterkallelse av ett tillstånd eller
en legitimation kan ske.
Regeringens förslag: Villkor för trafiktillstånd skall vid särskilda skäl
få meddelas såväl i samband med att tillstånd ges som senare under
tillståndstiden. Beslut om villkor skall kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Åsidosättande av villkor skall kunna utgöra
grund för äterkallelse av tillståndet.
Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall understryker vikten av
att nödvändiga rättssäkerhetsgarantier för meddelande av villkor ställs
upp och att myndigheterna hanterar frågan med varsamhet. Vägverket
anser att lagtexten bör återspegla att villkor endast far meddelas när läns-
styrelsen företagit en omprövning av tillståndet men inte funnit tillräck-
liga skäl för äterkallelse eller varning.
Skälen för regeringens förslag: Varje trafikslag har sina särskilda
förhållanden och problem som motiverar att specifika ramar kan behöva
sättas upp för att verksamheten skall fungera på ett tillfredsställande sätt.
Förutom de allmänna regler som gäller för innehavare av trafiktillstånd
kan det därför i vissa enskilda fall vara befogat att meddela villkor under
vilka verksamheten får bedrivas. En allmän erfarenhet är dock att man i
första hand bör lösa uppkomna problem med generellt verkande före-
skrifter. I detta sammanhang förtjänar det att påpekas skillnaden mellan
vad som här avses med föreskrifter respektive villkor. Föreskrifter är
alltid av generellt slag och skall användas när förhållandena allmänt skall
regleras inom ett visst område. Villkor skall däremot bedömas mot bak-
grund av förhållandena i varje enskilt fall, t.ex. för varje trafiktillstånd.
Även om föreskrifter således i första hand bör tillgripas kan före-
skrifterna dock behöva kompletteras i enskilda fall. Med denna utgångs-
punkt bör det också övervägas att villkor kan behöva meddelas även i
fråga om redan befintliga tillstånd.
Villkoren behöver inte förändra innehållet i själva tillståndet utan kan
ta sikte på tillsynen av verksamheten. Exempelvis kan det ibland finnas
fog för att ålägga tillståndshavaren att med vissa intervaller redovisa sina
ekonomiska förhållanden. En sådan redovisningsskyldighet skulle, efter
prövning i det enskilda fallet, kunna åläggas i form av ett villkor knutet
till tillståndet.
Det kan noteras att det i annan tillståndslagstiftning finns exempel på
möjlighet att meddela villkor även under tillståndstiden, se t.ex. 7 § jäm-
vägssäkerhetslagen (1990:1157) samt 7 kap. 1 och 5 §§ alkohollagen
(1994:1738). Även i körkortslagstiftningen ges möjlighet att meddela
70
villkor efter det att körkortstillstånd har meddelats, se 44 § körkortslagen
(1977:477), KKL, och 34 § körkortsförordningen (1977:722), KKF.
I avsnitt 10.2 föreslår regeringen att länsstyrelserna skall bemyndigas
att meddela föreskrifter om prisinformation, utmärkning av taxifordon
och om den lokalkännedom som förare skall ha. Denna rätt för läns-
styrelserna att meddela regionala/lokala föreskrifter skall således gälla
generellt för taxitrafiken inom länet och kan förväntas minska men inte
eliminera behovet av villkor för tillstånd till taxitrafik. För den s.k. hyr-
verkstrafiken har t.ex. brukat föreskrivas att beställningar endast far ske
från egna beställningskontor och att det inte får finnas utrustning på
bilarna som visar att de är lediga för uppdrag (se närmare om hyrverk i
avsnitt 10.2).
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att villkor skall kunna
meddelas såväl i samband med tillståndsgivningen som senare under till-
ståndstiden.
Nödvändiga rättssäkerhetsgarantier för meddelande av villkor måste
naturligtvis ställas upp. I det enskilda fallet måste det finnas särskilda
skäl att meddela villkor. Häri ligger främst att det skall finnas ett klart
dokumenterat behov av villkoret i fråga. Det bör i bedömningen också
vägas in de olägenheter och de kostnader som tillståndshavaren åsamkas.
Konkurrensförhållandena gentemot andra trafikutövare kan exempelvis
ändras. Helhetsbilden bör därför vara utslagsgivande för om det är
befogat och skäligt att villkor meddelas. Detta gäller när villkor meddelas
i samband med tillstånd, men i än större utsträckning när villkor med-
delas på ett senare stadium.
De situationer som nu åsyftas gäller tillstånd till all slags trafik.
Beträffande villkor för linjetrafik för att motverka skada för huvud-
mannatrafiken skulle en länsstyrelses rätt att föreskriva sådana villkor för
redan beviljade tillstånd kunna medföra alltför stora ingrepp i tillstånds-
havarens verksamhet. En viss begränsning i rätten att meddela villkor bör
därför även fortsättningsvis gälla. När tio år har förflutit efter det att ett
tillstånd till linjetrafik har meddelats och därefter vart tionde år bör dock
tillståndets fortsatta giltighet kunna prövas på nytt under förutsättning att
en trafikhuvudman eller ett järnvägsföretag, om de berörs av trafiken,
begär det. En sådan begäran bör få ges in till prövningsmyndigheten tidi-
gast två år och senast ett år före utgången av den löpande tioårsperioden.
Mot bakgrund av den särskilda reglering som gäller beträffande linje-
trafik, bör villkor motsvarande dem som nu gäller enligt 9 § första
stycket YTL kunna meddelas endast i samband med att tillståndet ges
och därefter samtidigt med att tillståndet omprövas.
Beslut om villkor bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol
enligt motsvarande regler som gäller för själva tillståndet.
Om ett villkor på ett väsentligt sätt har åsidosatts bör detta förhållande
kunna utgöra grund för äterkallelse av tillståndet.
Prop. 1997/98:63
71
Prop. 1997/98:63
Regeringens bedömning: Någon begränsning av giltighetstiden för
trafiktillstånden enligt YTL bör inte införas.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att samord-
nings- och tillsynsskäl talar för att de svenska trafiktillstånden bör tids-
begränsas i enlighet med EG:s regelverk och att i allt fall en tidsbe-
gränsning bör införas för tillstånd till taxitrafik.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har enligt direk-
tiven haft att överväga om ett svenskt trafiktillstånds giltighetstid skall
vara begränsad såsom de internationella yrkestrafiktillstånd som med-
delas enligt EG:s bestämmelser. Regeringen delar utredningens uppfatt-
ning att generellt tidsbegränsade tillstånd enligt YTL skulle ta onödiga
resurser i anspråk och minska utrymmet för tillsyn av de tillståndshavare
där anledning till kontroll är påkallad. En generell tidsbegränsning av
tillstånden medför även onödig byråkrati.
Den löpande tillsynen från länsstyrelsens sida bör dessutom vara så
omfattande och regelbunden att den redan därigenom fyller samma funk-
tion som en tidsbegränsning. Till detta kommer den ovan (avsnitt 7.5)
föreslagna möjligheten att - när tillstånd meddelas eller senare - förena
tillståndet med nödvändiga villkor. Ett tillstånd kan även tidsbegränsas
då det föreligger särskilda skäl, t.ex. då de ekonomiska förhållandena
kräver det.
De internationella tillstånd som regleras i EG-bestämmelsema förut-
sätter i princip att sökanden innehar ett nationellt tillstånd. EG-tillstånden
kan därmed sägas vara accessoriska. Någon lämplighetsprövning sker
inte vid utfärdandet av ett EG-tillstånd. Mot den bakgrunden ter det sig
naturligt att de inhemska tillstånden gäller tills vidare och bygger på att
varje land utövar tillsyn och genomför en lämplighetsprövning över
tiden. Regeringen delar därför utredningens ståndpunkt att någon be-
gränsning av giltighetstiden för trafiktillstånd enligt YTL inte bör göras.
Regeringens förslag: Reglerna om äterkallelse av trafiktillstånd ges i
lag.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: De krav som ställs på en sökande är i
stort sett desamma vid prövningen av en ansökan som i en tillsynssitua-
tion, även om tillståndsmyndighetema vanligen ställer något högre krav i
fråga om en ny sökande än beträffande den som redan har ett tillstånd.
72
När ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik återkallas för en fysisk
person är det den personen som diskvalificeras. När tillståndshavaren är
en juridisk person är det inte lika självklart vem som drabbas av åtgär-
den, dvs. den juridiska personen i sig eller den eller de fysiska personer
som företräder denne. De personer vilkas lämplighet prövas av till-
ståndsmyndigheten anges emellertid i lagen. Följden av en äterkallelse
bör därför vara bl.a. att en person som diskvalificerats såsom företrädare
för ett bolag även bör underkännas som företrädare för en annan juridisk
person, där han har ett motsvarande inflytande. Av direktiv 96/26/EG
följer vidare att myndigheterna i förekommande fall skall föreskriva en
tillräcklig tidsfrist för utseende av en ersättare (artikel 6.2). Regeln har
sin motsvarighet i nuvarande 11 b § YTF.
De närmare grunderna för äterkallelse i YTF (11 a §) har utformats till
följd av Sveriges medlemskap i EU. I likhet med vad som ovan anförts
angående vandelskravet bör återkallelsereglema formuleras enligt mot-
svarande EG-regler (se avsnitt 7.4).
Reglerna om äterkallelse är så avgörande för den enskildes framtida
yrkesverksamhet och försörjningsmöjligheter att bestämmelserna bör
föras över till lagen.
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: Ett beslut om varning far överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Enligt Kammarrätten i Sundsvall kan ett mer en-
hetligt vamingssystem erhållas om rekvisiten för varning ändras så att
varning kan meddelas i stället för äterkallelse om särskilda skäl före-
ligger, såsom är fallet enligt bl.a. körkortslagen och alkohollagen. Läns-
rätten i Stockholms län anser att de följder som ett beslut om varning
medför inte omfattas av ett tillräckligt rättsskyddsbehov för att vamings-
beslutet skall kunna överklagas.
Skälen för regeringens förslag: Om missförhållandena i en trafik-
rörelse inte är av allvarlig art, kan i stället för äterkallelse varning med-
delas (15 § andra stycket gällande YTL). Beslut om varning får dock inte
överklagas. Meddelandet av en varning är en sådan uppgift om till-
ståndshavaren som förs in i det av Vägverket förda yrkestrafikregistret. I
förarbetena till den nu gällande YTL anförde Lagrådet beträffande var-
ningsinstitutet (prop. 1987/88:78 om avreglering av yrkestrafiken
bilaga 5 s. 102) att den myndighet som prövar frågor om varning borde
ges större frihet och att det bl.a. fick anses angeläget att en sådan åtgärd
kan vidtas på ett tidigt stadium, innan de uppkomna missförhållandena
har hunnit bli så allvarliga att tillståndet bör återkallas.
Regeringen anser att den gällande ordningen där ingripandet sker så
tidigt som möjligt har stora fördelar och bör bestå. En ordning där
73
varning kan meddelas i stället för äterkallelse om särskilda skäl före- Prop. 1997/98:63
ligger, riskerar dessutom att komma i konflikt med gällande EG-regler.
Varningsinstitutet förekommer i ett flertal modema tillsynslagar såsom
KKL, alkohollagen (1994:1738) och fastighetsmäklarlagen (1995:400).
Varningar som meddelas i dessa sammanhang far överklagas. Något
bärande skäl för att bedöma en varning enligt YTL annorlunda är svårt
att finna. Rättssäkerhetsskäl talar fastmer för att ett myndighetsbeslut om
varning enligt YTL bör få överklagas. När en helhetsbedömning av en
tillståndshavare görs kan t.ex. en tidigare varning vara den avgörande
faktor som medför en äterkallelse av tillståndet. Regeringen föreslår
därför att beslut om varning skall få överklagas. Den nödvändiga
begränsningen i prövningsmöjlighetema finns i bestämmelserna om
prövningstillstånd.
Regeringens förslag och bedömning: En ny bestämmelse införs som
medför att tillsynsmyndigheterna - vid avslag på ansökan om trafik-
tillstånd på grund av brister i vandelskravet - skall bestämma en tid
under vilken den prövade skall anses fortsatt olämplig att driva
yrkesmässig trafik. Den motsvarande regeln vid äterkallelse bör be-
hållas i nuvarande form. Reglerna ges i lag.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att regeln om s.k. spärrtid
vid äterkallelse bör tas bort.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig har Läns-
rätten i Stockholms län och Länsrätten i Kopparbergs län tillstyrkt för-
slaget. Kammarrätten i Sundsvall ställer sig däremot tveksam till för-
slaget och Svenska Taxiförbundet har avstyrkt utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I samband med en
äterkallelse på grund av brister i vandelskravet anges den tidsrymd på
lägst tre år och högst fem år under vilken vederbörande person eller
bolag skall anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik (11 a § YTF).
Någon motsvarande bestämmelse vid ett avslag på en ansökan om trafik-
tillstånd finns däremot inte.
Utredningen anser att denna s.k. spärrtidsregel skall utmönstras. Som
skäl anförs bl.a. att ett behov av spärrtidsregler inte tidigare uttalats, trots
en mångårig lagstiftning på området. Vidare pekas på att det i annan
tillståndslagstiftning saknas bestämmelser om en särskild karenstid,
samtidigt som övriga nordiska länders regelverk saknar enhetliga spärr-
tidsbestämmelser. Det konstateras även att EG-reglema inte kräver att
sådana bestämmelser skall finnas. Enligt utredningen skulle dessutom en
bestämmelse om spärrtid behöva kompletteras med en regel om att till-
ståndsmyndigheten efter ansökan i vissa fall får häva återkallelsen eller
sätta ned spärrtiden om nya omständigheter har inträffat eller blivit
kända, vilket ytterligare skulle komplicera spärrtidsinstitutet. Utred-
74
ningen menar i stället att den fasta praxis som utbildats med utgångs-
punkt i uttalanden i förarbetena till återkallelsebestämmelsen (prop.
1987/88:78 s. 42) alltjämt bör gälla och ligga till grund för länsstyrelser-
nas bedömning. Därtill anför utredningen att av tillståndsmyndigheten
väl motiverade beslut bör kunna tjäna som information till den enskilde
sökanden eller tillståndshavaren i fråga om den tidsrymd som bör förflyta
innan tillstånd - om inte nya omständigheter inträffar av betydelse för
bedömningen - åter skulle kunna beviljas.
Såsom utredningen anfört skall prövningsmyndigheten, efter det att en
ansökan avslagits eller ett givet tillstånd återkallats, vid en ansökan om
nytt tillstånd företa en förnyad prövning i hela dess vidd. Vid den nya
prövningen tas hänsyn till alla mellankommande händelser som kan ha
förändrat sökandens förutsättningar som yrkesutövare, varför det ibland
kan uppkomma situationer där det kan te sig stötande att den som klarar
en sådan prövning skall diskvalificeras som yrkesutövare på grund av en
under andra förhållanden utmätt olämplighetstid. Det finns även situa-
tioner där en sökande inte heller efter en maximalt utdömd
olämplighetstid kan anses lämplig. Det kan t.ex. gälla vid grov ekono-
misk brottslighet, då näringsförbud på upp till tio år beslutats. Den ut-
mätta tidsrymden underlättar emellertid för den enskilde att veta när en
ny ansökan tidigast kan beviljas, så att han bättre kan planera sin fram-
tida yrkesverksamhet. Vidare torde ärendebelastningen hos prövnings-
myndighetema komma att minska
Det är i och för sig riktigt att EG-reglema inte ställer något uttryckligt
krav på spärrtid. Enligt rådets direktiv 96/26/EG skall dock medlems-
staterna säkerställa nationella regler för att kravet på gott anseende fort-
satt skall anses som icke uppfyllt tills återupprättande ägt rum eller annan
åtgärd med likvärdig effekt vidtagits (artikel 3.2). Ett utmönstrande av
regeln om olämplighetstid torde således kräva ett annat regelsystem.
Mot bakgrund av det här anförda är det regeringens uppfattning att
regeln med bestämmande av tid under vilken sökanden fortsatt skall
anses olämplig bör bestå.
Av samma skäl som nu anförts bör en motsvarande bestämmelse in-
föras vid avslag på ansökan om trafiktillstånd på grund av bristande
vandel. Vid en ansökan kan det dock vara svårare att bedöma hur lång tid
som kvarstår innan en ny ansökan bör komma i fråga, eftersom orsaken
till olämpligheten kan ligga olika långt tillbaka i tiden. Den kortaste tiden
som den prövade skall anses olämplig bör därför i denna situation kunna
bestämmas till en kortare period än vid en äterkallelse.
Den av prövningsmyndigheten utmätta tiden bör emellertid inte be-
nämnas som spärrtid för att undvika förväxling med körkortsreglema. I
körkortssammanhang innebär nämligen spärrtidens utgång ofta att till-
ståndet återställs. Den här beskrivna olämplighetstiden är emellertid en
ren karenstid innan en ny prövning kan ske.
Prop. 1997/98:63
75
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: Ett beslut om äterkallelse av trafiktillstånd skall
gälla omedelbart efter det att beslutet delgetts trafikutövaren om inte
annat forordnas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt huvudregeln i 18 § YTF gäller
ett beslut enligt YTL och YTF omedelbart. Ett beslut om äterkallelse av
trafiktillstånd gäller dock inte förrän beslutet har vunnit laga kraft, om
det inte föreligger särskilda skäl att bestämma annat. Ett beslut om åter-
kallelse av en taxiförarlegitimation gäller således enligt den nuvarande
lydelsen omedelbart, vilket överensstämmer med regleringen beträffande
körkortsåterkallelser (45 § andra stycket KKL).
I regeringens prop. 1988/89:26 om instansordningen enligt yrkes-
trafiklagstiftningen, m.m. diskuterades frågan huruvida den vars tillstånd
återkallats bör få rimlig tid på sig att avveckla sin rörelse.
Departementschefen uttalade då som sin mening att befogenheten att
återkalla ett tillstånd får anses innefatta även rätten att bestämma när
tillståndet skall upphöra att gälla.
Beträffande annan tillståndslagstiftning kan noteras, att beslut enligt
alkohollagen (1994:1738) gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet (9 kap. 1 §). Även Fastighetsmäklamämndens beslut att återkalla
registreringen för en fastighetsmäklare gäller omedelbart, dock utan
möjlighet för nämnden att förordna annat (8 § andra stycket fastighets-
mäklarlagen (1995:400). Vidare skall enligt 10 kap. 2§ vapenlagen
(1996:67) en polismyndighets eller en domstols beslut gälla omedelbart,
om inte annat förordnas.
Redan i den av riksdagen antagna prop. 1993/94:168 Ökad tillsyn av
den yrkesmässiga trafiken (bet. 1993/94:TU29, rskr. 1993/94:310) ut-
talade regeringen, att ett beslut om äterkallelse av ett trafiktillstånd bör
gälla omedelbart, men att återkallelsen vid särskilda skäl bör gälla först
när beslutet därom vunnit laga kraft. Skälen till regeringens bedömning
redovisas på s. 34.
Vad regeringen nu föreslår är en återgång till vad som gällde före april 1984.
Huvudregeln var då att ett beslut om äterkallelse av trafiktillstånd blev
gällande omedelbart efter det att beslutet delgetts trafikutövaren. Som motiv
för ändringen anfördes i proposition 1983/84:65 om vissa yrkestrafikfrågor
m.m. att överinstansernas prövning i extrema situationer kunde framstå som
illusorisk; ett för trafikutövaren positivt beslut i högsta instans blev meningslöst
om rörelsen under handläggningstiden hade avvecklats av ekonomiska skäl.
Situationen inom yrkestrafiken, framför allt inom taxitrafiken och godstrans-
porterna, gör det emellertid motiverat att låta huvudregeln vara att beslutet om
äterkallelse bör gälla omedelbart. I annat fall är det risk för att verksamheten
fortsätter under läng tid framöver medan överprövning pågår i högre instans.
Under tiden kan missförhållandena fortsätta, ibland under loppet av flera år,
samt också förvärras. De vanligaste brott som ligger till grund för beslut om
76
äterkallelse av trafiktillstånd är skattebrott, bokföringsbrott, uppbördsbrott Prop. 1997/98:63
samt brott mot den enskilda passageraren.
Den brottslighet som nu nämnts är svår att komma till rätta med men skulle
dock i många fall kunna minska i omfattning genom en bestämmelse om att ett
beslut om äterkallelse av ett trafiktillstånd skall gälla omedelbart. I annat fall
finns risk för långvariga bolagskaruseller eller bulvanverksamhet. Åtgärden
förhindrar att trafikföretag systematiskt plundras på sina tillgångar fram till en
konkurs.
I den mån tillståndsmyndigheten känner tveksamhet till om missförhållan-
dena är av så allvarlig beskaffenhet att tillståndet bör återkallas, finns möjlighet
liksom nu att i stället besluta om varning. Om tillståndsmyndigheten å andra
sidan bedömer att det kan finnas särskilda skäl av betydelse i sammanhanget,
bör myndigheten alternativt kunna besluta om att återkallelsen skall ske först
när beslutet därom har vunnit laga kraft.
Regeringen gör samma bedömning av situationen inom yrkestrafiken i
dag som i prop. 1993/94:168.
Mot bakgrund härav bör således beslut om äterkallelse enligt YTL
gälla omedelbart från det den beslutet rör har fått del av det eller vid den
senare tidpunkt som länsstyrelsen finner skäl att bestämma.
Regeringens förslag: Alla frågor om tillstånd till yrkesmässig trafik -
utom frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län - skall
prövas av länsstyrelsen i det län där den sökande är folkbokförd
respektive länsstyrelsen i det län där den juridiska personens ledning
finns.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har tillstyrkt förslaget.
Länsstyrelsernas samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor anser att läns-
styrelserna bör få möjlighet att notera varje tillsynsåtgärd i yrkes-
trafikregistret för att underlätta hanteringen med handlingar från andra
länsstyrelser. Svenska Bussbranschens Riksförbund anser att all till-
ståndsprövning för yrkesmässig busstrafik bör hanteras av Vägverket.
Svenska Taxiförbundet anser att prövning av sökande som inte är folk-
bokförda i Sverige eller - om sökanden är en juridisk person - där före-
tagets ledning finns utanför Sverige bör göras av Länsstyrelsen i Skåne
län.
Skälen för regeringens förslag: Vad gäller den principiella frågan om
var tillståndsgivningen inom den yrkesmässiga trafiken skall ligga har
riksdagen antagit regeringens förslag i prop. 1994/95:126 (bet.
1994/95:TU23, rskr. 1994/95:356) att länsstyrelserna även fortsätt-
ningsvis huvudsakligen skall vara tillståndsmyndighet. Samma stånd-
punkt intogs beträffande länsstyrelsens uppgift som regional kör-
kortsmyndighet. Beträffande körkortshanteringen antog riksdagen i sam-
77
band därmed även forslaget att frågor om äterkallelse av körkort skall
prövas av länsstyrelsen i det län där körkortshavaren är folkbokförd i
stället för av den länsstyrelse som meddelat körkortstillståndet.
Enligt den gällande ordningen följer handläggningen av ansökan
respektive frågan om äterkallelse olika regler i forumhänseende. När det
gäller en ansökan om trafiktillstånd är länsstyrelsen i det län där sökan-
den är folkbokförd behörig myndighet liksom länsstyrelsen i det län där
företagets ledning finns prövar ansökan när sökanden är en juridisk
person. Frågor om äterkallelse av trafiktillstånd eller om varning prövas
däremot av den myndighet som har meddelat tillståndet.
Det finns fördelar med att låta den myndighet som en gång utfärdat
tillståndet också pröva frågan om äterkallelse. Vissa farhågor kan resas
över de hanteringsmässiga svårigheterna som kan uppstå vid en över-
flyttning av ärenden i samband med att tillståndshavaren flyttar och där-
för blir folkbokförd i ett annat län eller företagets ledning flyttas. Det kan
exempelvis finnas en risk att ärenden hamnar mellan olika myndigheter
så att varken den ena eller andra myndigheten ansvarar för tillsynen. Ett
system med överflyttat ansvar kan även medföra olägenheter i statistik-
hänseende m.m. Dessa olägenheter bör dock inte överdrivas utan prak-
tiska frågor av den karaktären får lösas genom samordningsinsatser
mellan länsstyrelserna och verkställighetsföreskrifter från Vägverkets
sida.
Kännedom om lokala förhållanden och kontakter med andra myndig-
heter etc. inom regionen kan underlätta tillsynsarbetet och talar därför för
förslaget. Eftersom även överensstämmelse med bl.a. regelverket be-
träffande körkort uppnås föreligger övervägande skäl för att reglerna om
behörig myndighet för samtliga frågor om tillstånd till yrkesmässig trafik
- såväl ansökan som äterkallelse eller varning - skall följa motsvarande
bestämmelser som beträffande körkort. Frågor om trafiktillstånd - in-
klusive frågor om äterkallelse eller varning - skall således prövas, om
sökanden är en fysisk person, av länsstyrelsen i det län där vederbörande
är folkbokförd samt om sökanden är en juridisk person, häri inräknat
staten eller en kommun eller ett landsting, av länsstyrelsen i det län där
företagets eller verksamhetens ledning finns.
I avsnitt 10.1 föreslås även en motsvarande ordning beträffande frågor
om särskild förarlegitimation för taxi.
Vägverket bör dock, liksom hittills, pröva frågor om tillstånd till sådan
linjetrafik som berör flera län.
Tillståndsmyndighet för en sökande som inte är folkbokförd i Sverige
eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns
utanför Sverige, är enligt nuvarande bestämmelser Länsstyrelsen i
Stockholms län. Det finns inte heller skäl att ändra den regeln.
För frågor om behöriga myndigheter för den internationella trafiken, se
vidare avsnitt 11 och beträffande tillsynsfrågor avsnitt 14.
Prop. 1997/98:63
78
Regeringens forslag: Särreglerna för stats, kommuns och landstings
rätt att utöva yrkesmässig trafik tas bort. De offentliga subjekten skall
således omfattas av yrkestrafikförfattningamas alla bestämmelser om
prövning i olika avseenden. Tillsynsmyndigheterna skall ges en ut-
trycklig uppgift att verka för lika konkurrensvilkor inom yrkes-
trafiken.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar i och för sig upp-
fattningen att offentliga organ skall få utöva yrkesmässig trafik på
samma villkor som privata rättssubjekt om verksamheten även från kon-
kurrenssynpunkt bedrivs under samma förutsättningar. Konkurrensverket
m.fl. anser emellertid att det under nuvarande förhållanden inte föreligger
lika villkor mellan offentliga och privata subjekt till följd av att den
offentliga näringsverksamheten är finansierad med skattemedel och ofta
subventionerad. Konkurrensverket och Länsstyrelsen i Stockholms län
delar uppfattningen att tillsynsmyndigheternas uppgift att verka för lika
konkurrensvillkor inom yrkestrafiken bör komma till uttryck i
lagstiftningen och att offentliga subjekt bör omfattas av yrkes-
trafikförfattningamas bestämmelser om prövning i olika avseenden.
Enligt Konkurrensverket skall offentliga huvudmän inte bedriva närings-
verksamhet på marknader med fungerande konkurrens utan i stället ut-
veckla sin kompetens som upphandlare och utnyttja konkurrensen på
marknaden. Liknande åsikter framförs av Länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus och Jämtlands län, Svenska Transportarbetareförbundet,
Svenska Åkeriförbundet och Åkeriägarnas centralförbund. Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att det måste införas formella krav inom yrkes-
trafiklagstiftningen dels för att kunna särskilja konkurrensutsatt och
skyddad verksamhet hos de offentliga organen, dels för att säkerställa
tillsynen och förhindra eventuell underprissättning. Svenska
Transportarbetareförbundet anser att utredningens förslag inte säker-
ställer att en rättvis konkurrens tillförsäkras.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens uppdrag innebar att den
skulle överväga vilken reglering som bör gälla för offentliga organ i
yrkestrafiksammanhang, t.ex. när myndigheter erbjuder transporttjänster
till andra förvaltningar och på den öppna marknaden inom de verksam-
heter där de offentliga subjekten har överkapacitet. Den avgörande frågan
var om offentliga och privata subjekt skulle likställas i yrkestrafiksam-
manhang eller om de offentliga organens verksamhet borde begränsas till
de egna behoven.
Flera remissinstanser har uttalat kritiska synpunkter som närmast avser
frågan om den kommunala näringsverksamhetens berättigande över
huvud taget. Detta är dock en fråga som får behandlas i andra samman-
hang. Den statliga och kommunala näringsverksamheten inom transport-
79
sektorn är sedan lång tid en realitet och de frågor som här aktualiseras är
om de offentliga subjekten över huvud taget skall omfattas av YTL:s
regler om prövning m.m.
Regeringen delar utredningens bedömning att det finns flera skäl till att
från konkurrenssynpunkt ställa särskilda krav på offentliga aktörer inom
yrkestrafiksektom. Det främsta skälet är de oftast helt skilda förutsätt-
ningar som gäller för offentliga respektive privata företag att finansiera
sin verksamhet och att erhålla riskkapital. Medan privata företag far satsa
eget kapital finansieras offentlig verksamhet ytterst med skattemedel.
Vidare kan det knytas en kommunal borgen till kommunal verksamhet.
Såsom flera remissinstanser påpekat har i olika sammanhang fram-
hållits att konkurrensutsatt verksamhet bör ha en egen kostnadsredovis-
ning och vara organisatoriskt åtskild från övrig verksamhet inklusive
myndighetsutövning. Därigenom kan eventuella subventioner upptäckas
och förhindras.
Det är även utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv av intresse att
det finns sunda spelregler som ger klara och långsiktiga förutsättningar
för denna typ av konkurrens.
Regeringen gjorde i prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksam-
het avseende kollektivtrafik, m.m. den bedömningen att kollektivtrafiken
i dag agerar på en konkurrensmarknad och att de största aktörerna blir
allt större. Det konstaterades att det fanns en uppenbar risk för att de
kommunala trafikföretagen antingen köps upp eller tvingas samarbeta
med varandra i större bolag för att på så sätt öka möjligheterna att stanna
kvar på marknaden. De kommunala företagens möjligheter att agera har
ändrats i och med ikraftträdandet av lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling. Den höga graden av skattefinansiering av kollektivtrafiken
var också ett skäl som talade för att de kommunala bolagen skulle ges
ökade möjligheter att utvecklas till effektiva och konkurrenskraftiga
aktörer under samma villkor som privata aktörer genom att bedriva
uppdragsverksamhet gentemot andra kommuner och landsting.
Regeringen fann därför att de kommunala trafikbolagen borde tillåtas
delta i upphandlingar som anordnas av andra kommuner och landsting.
För att fa bedriva uppdragsverksamhet i en annan kommun eller ett
annat landsting uppställdes i propositionen ett antal villkor i syfte att ge
de kommunala och privata aktörerna lika konkurrensvillkor. Bland de
villkor som uppställts är t.ex. att uppdragsverksamheten skall bedrivas på
affärsmässiga grunder. Med det avses att självkostnadsprincipen inte
gäller för bolaget. Vidare skall verksamheten kostnadskalkyleras och
uppdragsverksamheten särredovisas i bolagets räkenskaper. Borgens- och
övriga ansvarsförbindelser som kommunen eller landstinget ingått för
bolaget skall redovisas. Vidare föreligger förbud för kommuner och
landsting att stödja uppdragsverksamheten på ett sådant sätt att kon-
kurrensen hämmas eller i övrigt tillämpa annat konkurrensbegränsande
förfarande. Verksamheten regleras i lagen (1996:637) om försöksverk-
samhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksam-
het inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik.
Prop. 1997/98:63
80
Såsom utredningen funnit bör regleringen för myndigheter i yrkes-
trafiksammanhang vara densamma som för andra subjekt inom näringen.
Med andra ord bör offentliga och privata rättssubjekt likställas cm de
skall ha rätt att utöva yrkesmässig trafik. En grundläggande förutsättning
härför är att verksamheten kan bedrivas på villkor som även från
konkurrenssynpunkt är lika. Härav följer bl.a. att även ett offentligt
subjekt bör omfattas av YTL:s regler om prövning i olika avseenden. För
den som har trafiktillstånd bör det således alltid finnas en eller flera
personer som har särskilt ansvar för trafiken; trafikansvariga (nuvarande
5 § YTL). För närvarande saknas det regler om trafikansvarig hos staten,
kommun eller landsting. Enligt regeringens förslag i avsnitt 7.1 skall
emellertid även för ett offentligt subjekt finnas en eller flera trafikansva-
riga.
De ytterligare problem som kan hänga samman med de offentliga
aktörerna på transportmarknaden - t.ex. utifrån konkurrensaspekter - får
lösas genom reglering enligt kommunallagen, konkurrenslagen, lagen om
offentlig upphandling och annan lagstiftning, främst näringsrättslig
sådan.
Ansvaret for övervakningen av regelefterlevnaden ur en konkurrens-
aspekt åligger givetvis främst den centrala myndigheten på konkurrens-
området - Konkurrensverket - men även på övriga berörda myndigheter.
Regeringen har t.ex. i prop. 1995/96:131 Vägverkets sektorsansvar inom
vägtransportsystemet m.m. uttalat att Vägverket skall verka for en
trafiksäker, miljövänlig och effektiv yrkestrafik som bedrivs under lika
konkurrensvillkor mellan olika trafikutövare. Denna Vägverkets - liksom
övriga prövningsmyndigheters - roll bör komma till uttryck i
yrkestrafiklagstiftningen, se förslaget till 5 kap. 15 § YTL.
Regeringen förordar däremot inte att man inom ramen för yrkes-
trafiklagstiftningen särreglerar offentliga organs verksamhet på yrkes-
trafikområdet.
Regeringens förslag: Länsgränsöverskridande linjetrafik skall alltid
kräva tillstånd. Bestämmelserna om trafikhuvudmannens rätt att utan
särskilt tillstånd driva linjetrafik inom länet och definitionen av trafik-
huvudman flyttas från lagen (1985:449) om rätt att driva viss linje-
trafik, LRL, till yrkestrafiklagen. Övriga bestämmelser i LRL upp-
hävs. Som en konsekvens härav upphävs även lagen (1985:450) om
buss- och taxivärderingsnämnden.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Utredningen föreslår dessutom att den skadlighetsprövning som sker i
samband med prövningen av ansökningar om linjetrafiktillstånd skall
upphävas såvitt avser skyddet for trafikhuvudmännens vägtrafik.
Prop. 1997/98:63
81
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
Remissinstanserna: Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län Prop. 1997/98:63
och Svenska Bussbranschens Riksförbund tillstyrker utredningsförslaget
om avskaffande av skadlighetsprövningen såvitt gäller trafikhuvud-
männen. Konkurrensverket och Svenska Bussbranschens Riksförbund
anser dessutom att även skadlighetsprövning gentemot järnvägstrafiken
skall avskaffas. Svenska lokaltrafikföreningen anser att avskaffandet av
skadlighetsprövningen gentemot trafikhuvudmännen behöver utredas
ytterligare och att en sådan utredning också måste innefatta järnvägs-
trafiken. Svenska kommunförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen
anser att den omfattande arbetspendlingen över länsgränsema gör att
dessa administrativa gränser inte får utgöra hinder för utvecklingen av en
bra regional trafik. Enligt dessa remissinstanser bör trafikhuvudmännen
därför utan trafiktillstånd få trafikera över närmaste länsgräns eller läns-
gränser. För linjer med kopplade trafikeringsrätter över flera länsgränser
menar dock remissinstanserna att det bör krävas trafiktillstånd. Lands-
tingsförbundet anser det angeläget att bestämmelserna utformas så att de
underlättar samarbetet mellan trafikhuvudmännen i olika län. Svenska
Bussbranschens Riksförbund och Buss- och taxivärderingsnämnden
tillstyrker förslaget som innebär avveckling av Buss- och taxivärderings-
nämnden. Nämnden anser inte heller att det krävs några övergångsbe-
stämmelser för en sådan avveckling.
Tillstånd för länsöverskridande trafik
Frågan om trafikhuvudmännens rätt att utföra länsöverskridande trafik
har behandlats vid flera tillfallen. I prop. 1984/85:168 om rätt att driva
lokal och regional kollektivtrafik på väg uppmärksammades bl.a. riskerna
med att trafikhuvudmännen genom att sinsemellan knyta samman sina
trafikeringsrätter kan etablera långväga busslinjetrafik utan att några
trafikpolitiska avvägningar kan göras (s. 33). Det uttalades därför att
bestämmelsen om trafikeringsrätt för trafikhuvudmannen innebär att
linjetrafiktillstånd enligt yrkestrafiklagen krävs för all trafik som till
någon del passerar en länsgräns (s. 56).
Riksdagen framförde inte någon annan uppfattning (bet.
1984/85:TU30, rskr. 1984/85:383).
Frågan om de kopplade trafikeringsrättema har även efter 1985 års
lagstiftning aktualiserats vid olika tillfallen. I prop. 1987/88:78 om av-
reglering av yrkestrafiken uttalade departementschefen att trafikhuvud-
männen i princip inte bör bedriva långväga busstrafik (s. 26). Bland
annat pekades på invändningar mot långväga busstrafik i huvudmanna-
regi från konkurrens- och kommunalrättslig synpunkt.
Det bör påpekas att med trafikhuvudman numera entydigt menas det
organ - oftast ett aktiebolag - som handhar de länstrafikansvarigas upp-
gifter (prop. 1996/97:115 s. 38 och s. 42, bet. 1997/98:TU3, rskr.
1997/98:10)
82
Den gällande lagstiftningen tillåter således inte att trafikhuvudmännen
bedriver länsgränsöverskridande trafik med stöd enbart av kopplade
trafikeringsrätter. Lagtexten bör dock förtydligas så att detta klarare
framgår.
Regeringen delar vidare utredningens uppfattning att det inte till-
kommit några omständigheter som motiverar att man nu ändrar det
gällande kravet på att trafikhuvudmännen skall ha tillstånd, om de önskar
utföra länsgränsöverskridande trafik. Det finns dock inte något skäl for
att förbjuda trafikhuvudmännen att med stöd av gängse tillstånd utöva
sådan trafik, så länge som den bedrivs på konkurrensneutral grund.
Någon särskild prövning av trafikhuvudmännens rätt att utföra trafik över
länsgränsema utöver den prövning som ingår i trafiktillståndsprövningen
behövs inte.
Prop. 1997/98:63
Utredningen har föreslagit att skadlighetsprövningen till förmån for
linjetrafiken på väg upphävs (se betänkandet s. 263 f.). Även Kommu-
nikationskommittén har i sitt slutbetänkande Ny kurs i trafikpolitiken
(SOU 1997:35) föreslagit bl.a att den långväga busstrafiken på sikt av-
regleras helt. Vidare har Konkurrensverket i sin rapport Långväga buss -
förutsättningar för konkurrens (Konkurrensverkets rapportserie 1996:2)
gjort bedömningen att skadlighetsprövningen bör slopas. I detta sam-
manhang kan även nämnas Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) rapport Utvärdering av en ändrad reglering beträffande prövning
av tillstånd till linjetrafik, som överlämnades till regeringen i april 1996.
Mot bakgrund av bl.a. Kommunikationskommitténs förslag och slut-
satser gav regeringen i maj 1997 SIKA i uppdrag att utreda effekterna av
en avreglering av den långväga busstrafiken. Uppdraget redovisades till
regeringen den 1 oktober 1997.
Eftersom frågan är under beredning lägger regeringen inte nu fram
något förslag. Det är emellertid regeringens avsikt att återkomma i frågan
i den trafikpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under
våren 1998.
Särskilt om lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik
Den 1 juli 1989 fick trafikhuvudmännen rätt att inom det egna länet be-
driva linjetrafik utan linjetrafiktillstånd (1 § LRL). I 2 § LRL föreskrivs
att Vägverket, om det finns särskilda skäl, får besluta att en trafikhuvud-
man utan tillstånd får driva linjetrafik även på bestämda linjer som
sträcker sig från det län där huvudmannaskapet gäller in i ett angränsande
län. Aktuella förarbeten till paragrafen finns i prop. 1987/88:78 och bet.
1987/88:TU15. I propositionen framhölls det att det borde finnas en
möjlighet for en trafikhuvudman att utan linjetrafiktillstånd själv eller
genom entreprenör i vissa fall bedriva kortväga linjetrafik som korsar en
länsgräns, t.ex. för att tillgodose behovet av arbetspendling, skolresor och
83
resor till köpcentra och serviceinrättningar (s. 29). Tidigare hade Prop. 1997/98:63
regeringen enligt ett tillfälligt bemyndigande i LRL (dåvarande 3 § andra
stycket) kunnat medge liknande tillstånd, vilket också skett bl.a. i Skåne
och i Västsverige. I 4 och 5 §§ LRL behandlas den situationen att någon
annan än trafikhuvudmannen har tillstånd att driva linjetrafik på linjer
som omfattas av beslut enligt 2 §. I sådant fall upphör det tillståndet att
gälla två år efter det att det enligt 2 § fattade beslutet har upphört att
gälla. Trafikhuvudmannen blir därvid, om tillståndshavaren begär det,
skyldig att lösa in de fordon och andra tillgångar som används i den
linjetrafik för vilken tillståndet upphör att gälla (5 §). Närmare bestäm-
melser om inlösen finns i lagen (1985:450) om buss- och taxivärderings-
nämnden. Enligt 6 § LRL får trafikhuvudmannen anlita någon annan för
att utföra trafik som avses i lagen. Den som utför trafiken skall därvid ha
tillstånd till persontransporter. I 7 § finns ett bemyndigande för rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter-
ligare föreskrifter i de avseenden som anges i lagen. Enligt 8 § får Väg-
verkets beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Enligt vad utredningen funnit har de ovan redovisade reglerna sällan
tillämpats i praktiken. I stället har tillstånd meddelats enligt YTL (se be-
tänkandet s. 265 ff.).
Det bör poängteras att YTL:s regler inte medför någon ensamrätt till
linjetrafik och att det enligt YTL således inte heller föreligger någon in-
lösenskyldighet. LRL ger visserligen inte heller någon ensamrätt, men ett
betydligt starkare skydd för den redan befintliga trafiken genom skadlig-
hetsprövningen enligt 8 § YTL och möjligheten att enligt 5 § kräva in-
lösen.
Redan i departementspromemorian Den yrkesmässiga trafiken — sam-
ordnings- och genomförandefrågor (Ds 1994:100) antyddes att bestäm-
melserna om länsöverskridande trafik i LRL skulle vara obehövliga och
utredningen har ytterligare bekräftat att bestämmelserna praktiskt taget
saknar betydelse i dag. Trafikhuvudmannen kan dessutom välja att söka
tillstånd enligt YTL och därigenom undgå inlösenskyldigheten enligt
LRL. Härtill kommer den ovan föreslagna regeln att det för all läns-
gränsöverskridande linjetrafik skall krävas linjetrafiktillstånd enligt YTL
med därav följande skadlighetsprövning. Bestämmelserna i 2 § LRL om
särskilt medgivande och i 4 och 5 §§ om inlösenskyldighet m.m. kan
under sådana omständigheter upphävas. Detsamma gäller bestämmel-
serna i 7 §.
Bestämmelsen i 1 § LRL av innebörd att trafikhuvudmannen inom
länet får driva linjetrafik utan tillstånd bör, jämte 3 § som innehåller en
definition av trafikhuvudman, flyttas över till YTL. I samband härmed
bör texten förtydligas i syfte att ytterligare inskärpa och klargöra att
länsgränsöverskridande trafik alltid kräver linjetrafiktillstånd.
Även bestämmelsen i 6 § LRL, som avser det s.k. trafikutövarbe-
greppet bör flyttas över till YTL. Bestämmelsen föreskriver dels att
trafikhuvudmannen far anlita någon annan för att utföra trafik som avses
i lagen, dels att den som utför trafiken därvid skall ha tillstånd till
persontransporter. I prop. 1984/85:168 uttalas bl.a. att avgörande för vem
84
som skall anses bedriva trafiken är frågan om vem som i väsentliga av-
seenden får anses ha bestämmanderätten över trafikens utövande,
exempelvis vad avser tidtabell och taxa (s. 56).
De principer i dessa avseenden som gäller enligt dagens lagstiftning
bör tillämpas även fortsättningsvis.
Buss- och taxivärderingsnämnden
Buss- och taxivärderingsnämnden i dess nuvarande form tillkom i sam-
band med den år 1985 beslutade lagstiftningen om marknadsmässig
upphandling av den lokala och regionala trafiken i länen (LRL m.fl.
lagar). Dess verksamhet regleras i lagen (1985:450) om buss- och taxi-
värderingsnämnden. Vissa kompletterande föreskrifter finns i förord-
ningen (1985:454) om buss- och taxivärderingsnämnden. Nämndens
huvudsakliga uppgift var ursprungligen att avgöra de frågor om inlösen
som uppkom då tidigare gällande ensamrätt för innehavare av linjetrafik-
tillstånd upphörde i samband med LRL:s ikraftträdande. Tillståndshavare
som då inte ville fortsätta sin verksamhet att bedriva linjetrafik hade rätt
att kräva inlösen av de tillgångar som användes for verksamheten. In-
lösen skulle begäras senast den 30 juni 1988 (3 § i dåvarande lydelse).
De tidigare meddelade tillstånden upphörde att gälla vid utgången av juni
1989 (4 § LRL i dåvarande lydelse). Nämnden har haft ett mindre antal
ärenden om inlösen enligt de nu beskrivna bestämmelserna. Dessa
ärenden är emellertid slutbehandlade.
De ursprungliga inlösenbestämmelsema har således förlorat aktualitet.
Nämnden har enligt den nu gällande lydelsen av 1 § i lagen i uppgift att
pröva inlösenfrågor som aktualiseras av att ett befintligt tillstånd upphör
när en trafikhuvudman får medgivande till länsgränsöverskridande trafik
enligt 2 § LRL. Utredningen har inte funnit att något medgivande av
denna typ getts, varför någon inlösenskyldighet inte heller aktualiserats. I
det föregående har regeringen föreslagit att den nämnda tillståndsmöjlig-
heten upphävs.
Regeringen delar utredningens bedömning att inte heller ändringar av
länsindelningen - genomförda eller föreslagna - förändrar övervägan-
dena beträffande inlösenfrågor och nämndens framtid.
Mot bakgrund av nu redovisade omständigheter anser regeringen att
buss- och taxivärderingsnämnden inte längre behövs. Lagen och förord-
ningen om densamma kan därför upphävas. Såsom utredningen och
Buss- och taxivärderingsnämnden uppgett föreligger inte något behov av
övergångsbestämmelser.
Prop. 1997/98:63
85
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: Reglerna om taxiförarbehörighet i körkortslag-
stiftningen tas bort och förs i stället in i taxiförarlegitimationen. Som
en följd härav tas även det särskilda körprovet bort. Körkort och legi-
timation skall utgöra separata handlingar. Legitimationen skall kunna
erhållas av den som fyllt 21 år, har innehaft körkort med B-behörighet
under en obruten period av minst 2 år eller innehar körkort med
behörigheten D samt uppfyller nödvändiga medicinska krav och i
fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig som
förare i taxitrafik. Regler om förarbehörighet i vissa fall överfors från
KKL till YTL. Regler om att legitimationen skall kunna omhändertas
införs - bl.a. om det på sannolika skäl kan antas att legitimationen
kommer att återkallas. Legitimationen skall även kunna återkallas
interimistiskt. En möjlighet att meddela varning införs. Ett sådant be-
slut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Frågor om taxi-
förarlegitimation prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden eller
innehavaren av legitimation är folkbokförd. Vid beslut om avslag på
ansökan om legitimation respektive äterkallelse av legitimation, som
skett på grund av bristande vandel, skall bestämmas en tid under
vilken den prövade skall anses fortsatt olämplig att inneha taxiförar-
legitimation.
Utredningens forslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen anser dock inte att det skall införas några regler om åter-
kallelsetid.
Remissinstanserna: Frågan om samordning av reglerna om taxibe-
hörighet och överföringen av vissa regler från KKL till YTL har till-
styrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i
dessa delar. Borttagandet av det särskilda körprovet har ifrågasatts eller
avstyrkts av flera remissinstanser såsom Kammarrätten i Sundsvall,
Vägverket, Svenska Taxiförbundet och Svenska Transportarbetareför-
bundet. Förslaget anses av dessa inte ge en tillräcklig garanti för att
föraren har nödvändig körskicklighet och körvana. Svenska Taxiförbun-
det anser att den nuvarande åldersgränsen på 19 år kan behållas. Väg-
verket och Svenska Taxiförbundet anser att det bör införas bestämmelser
om en övre åldersgräns och regelbundna läkarundersökningar i enlighet
med de regler som gäller för körkort med C- och D-behörighet Läns-
rätten i Stockholms län anser att det behövs en mer allmänt hållen åter-
kallelsegrund för att kunna fånga upp stötande beteenden som inte om-
fattas av de mer preciserade återkallelsegrundema. Rikspolisstyrelsen och
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en särskild återkallelsegrund bör
86
införas för den som låter annan disponera sin taxiförarlegitimation. Prop. 1997/98:63
Svenska Taxiförbundet anser vidare att det bör finnas en regel om spärr-
tid vid äterkallelse av taxiforarlegitimationen. Kammarrätten i Sundsvall
m.fl. uttrycker en liknande ståndpunkt. Länsrätten i Stockholms län av-
styrker att ett beslut om varning skall fa överklagas.
Samordnade regler för taxibehörighet
Redan när den särskilda förarlegitimationen for taxi infördes uppmärk-
sammades nackdelarna med dubbla behörighetskrav (prop. 1993/94:168
s. 25 och 64). Det framstår därför som naturligt att nu försöka samla alla
bestämmelser som rör de särskilda krav som i olika avseenden ställs på
en taxiförare inom samma lagstiftning. Bestämmelsernas nära samband
med övrig reglering av yrkestrafiken leder till att en önskad renodling
bäst tillgodoses genom att reglerna överförs till yrkestrafiklagstiftningen.
När det gäller utformningen av behörighetshandlingen delar regeringen
utredningens synpunkt att taxiforarlegitimationen bör utgöra en separat
handling skild från körkortet. Det kan uppkomma situationer där
vederbörandes lämplighet som taxiförare ifrågasätts, utan att detta be-
höver påverka körkortsinnehavet. Konsekvensen kan då bli att
vederbörandes taxiförarlegitimation återkallas, medan något ingripande
mot förarens behörighet enligt körkortet inte sker. I prop. 1993/94:168
uttrycktes kravet på taxiföraren så, att höga krav bör ställas på en taxi-
förares vandel och en given legitimation bör därför återkallas så snart
föraren gjort sig skyldig till sådan brottslighet som rubbar tilliten till
honom som yrkesutövare. Dessa tankar bör alltjämt äga giltighet. Redan
härav följer att de två behörighetshandlingama bör vara åtskilda. Därtill
kommer det särskilda kravet, betingat av hänsyn till kundens trygghet, att
taxiforarlegitimationen skall hållas väl synlig för passagerarna i taxi-
fordonet (12 d § tredje stycket YTF). Även denna omständighet talar för
att legitimation och körkort av praktiska skäl bör vara åtskilda.
Som en följd av förslagen kan regeln om taxibehörighet i 1 § KKL och
därmed möjligheten att återkalla denna enligt 17 § andra stycket KKL
slopas. Förslaget föranleder även vissa konsekvensändringar i bestäm-
melser som nu ansluter till körkortslagstiftningens reglering av taxibe-
hörighet (se bl.a. författningskommentaren om ändring av sekretesslagen
m.m.).
Behörighetskrav
Det grundläggande krav som ställs på förare av fordon i taxitrafik är
givetvis innehav av körkort. Enligt KKL:s nuvarande regler krävs för den
särskilda behörigheten TAXI att sökanden uppnått 19 års ålder samt att
han genomgått såväl ett praktiskt som ett teoretiskt prov.
87
De krav som ställs på den som förvärvar körkortsbehörigheten TAXI Prop. 1997/98:63
har inte några motsvarigheter i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli
1991 om körkort. I EG-reglema är behörigheten att befordra passagerare
i stället knuten till fordonstypen. Ett generellt krav på B-behörighet gäller
for fordon som har en tillåten totalvikt av högst 3 500 kg och som inte
har fler än åtta sittplatser utöver förarsätet (91/439/EEG artikel 3). För
körkortsbehörigheten D gäller enligt direktivet en 21-årsgräns. Samma
åldersgräns har införts i Sverige. Även enligt EG:s regler om kör- och
vilotider gäller en lägsta ålder av 21 år för förare som anlitas för person-
transporter med buss. Den högre åldersgränsen föranleds av det ansvar
det innebär att handha persontransporter med buss. Samma skäl för en
högre åldersgräns kan anföras i fråga om förare av taxifordon.
Den nuvarande åldersgränsen för taxibehörigheten framstår mot bak-
grund av vad som nu anförts som mindre tilltalande. Det särskilda ansvar
som är förknippat med yrkesmässig personbefordran talar starkt för att
behörighetskraven skärps.
Regeringen föreslår därför att det införs en 21-årsgräns för erhållande
av taxiförarlegitimation, vilken kombineras med ett krav på innehav av
ett i Sverige gällande körkort med B-behörighet under en samman-
hängande period av minst två år. Härigenom kan sökanden förväntas ha
övat upp sin praktiska körförmåga tillräckligt och även ha uppnått till-
räcklig erfarenhet i övrigt.
Det ligger i sakens natur att körkortsinnehavet inte far ha brutits genom
att under någon tid har varit omhändertaget eller återkallat. Innehav av B-
behörighet skall även vara ett krav för att taxiforarlegitimationen skall
gälla efter utfärdandet. Den som ansöker om taxiförarlegitimationen skall
vidare uppfylla nödvändiga medicinska krav. Detta kan lämpligen
regleras genom att Vägverket bemyndigas att efter samråd med Social-
styrelsen meddela närmare föreskrifter (jfr 95 § KKL).
Taxiförarlegitimation bör även kunna utfardas till den som har en i
Sverige gällande D-behörighet, oberoende av hur lång tid han har haft
körkort. Vidare bör taxiförarlegitimation efter äterkallelse kunna ges till
den som tidigare inom de tre senaste åren har haft sådan legitimation.
Särskilt körprov
Den kritik som riktas mot sökande eller innehavare av körkortsbehörig-
heten TAXI rör sällan eller aldrig den praktiska körskickligheten, utan
avser snarare förarnas allmänna inställning till beteendet i trafiken, till
trafiksäkerheten samt till omsorg och säkerhet i förhållande till kunderna.
Med den skärpning av behörighetskraven som nu föreslagits bör därför
det särskilda körprovet kunna utmönstras. För att förbättra
trafikuppträdandet får det ankomma på Vägverket att i kunskapsprovet
för taxiförarlegitimationen bygga in sådana moment som har att göra
med förarens attityder i bl.a. nämnda hänseenden.
88
Högsta åldersgräns och obligatorisk läkarundersökning
Prop. 1997/98:63
Enligt de nuvarande reglerna i körkortslagen skall innehavare av körkort
med behörigheten C, CE, D eller DE som har uppnått 65 års ålder, för att
kunna förnya sitt körkort, visa att de medicinska kraven för innehavet
fortfarande är uppfyllda (15 § fjärde stycket KKL). Detta innebär med
andra ord att ett läkarintyg skall ges in vid det förnyande av körkortet
som skall ske vart tionde år. Reglerna har införts som en anpassning till
EG-regler om körkort.
Som några remissinstanser anfört kan det bl.a. mot bakgrund av
reglerna i KKL ifrågasättas om inte en liknande ordning bör införas för
innehav av taxiförarlegitimation.
Enligt regeringens bedömning skulle frågan om en högsta åldersgräns
för innehav av taxiförarlegitimation framstå som alltför onyanserad. För
att kunna tillgodose rimliga praktiska behov skulle den dessutom behöva
kombineras med ett dispensförfarande som skulle kräva alltför stora in-
satser jämfört med den eventuella nyttan med regeln.
Vad gäller frågan om återkommande obligatoriska läkarundersök-
ningar är den trafiksäkerhetshöjande effekten av sådana kontroller inte
verifierad (jfr regeringens uttalande i prop. 1995/96:118 s. 19 och 20).
Om undersökningarna skall ha någon effekt vad gäller taxiverksamheten
bör de utföras betydligt oftare än vad som följer av de nu antagna
regierna för högre körkortsbehörigheter. Det framstår därför som mer
lämpligt att frågan om krav på förarna i detta avseende uppmärksammas i
samband med upphandling av t.ex. färdtjänst och skolskjutsning.
Vidare bör uppmärksammas reglerna i 17 a § KKL om läkares under-
rättelseplikt vid undersökning av körkortshavare. En motsvarighet härtill
bör finnas i yrkestrafiklagstiftningen.
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det för närvarande
saknas skäl att föreslå regler om vare sig högsta åldersgräns eller obliga-
toriska läkarundersökningar när det gäller taxiförare.
Krav på förarbehörighet i vissa fall
Enligt 5 § KKL får personbil, lätt lastbil eller terrängvagn föras i yrkes-
mässig trafik för personbefordran endast av den som har körkort med
taxibehörighet eller körkort med behörigheten D. Vidare gäller enligt
samma paragraf att traktortåg, tung terrängvagn eller motorredskap med
tillkopplat släpfordon får föras i yrkesmässig trafik endast av den som
har körkort med behörigheten C, D eller E eller körkort med taxibehörig-
het.
Som en följd av förslaget att taxibehörigheten ersätts med taxiförar-
legitimationen bör bestämmelserna om viss förarbehörighet i stället tas
upp i YTL.
Förandet av personbilar och lätta lastbilar i yrkesmässig trafik kan ske
såväl i taxitrafik som i linjetrafik. I fråga om taxitrafiken gäller redan ett
krav på taxiförarlegitimation. Även för förande av personbil eller lätt
89
lastbil i linjetrafik bör det krävas taxiförarlegitimation, se 3 kap. 1 § i
förslaget till YTL.
Vad gäller terrängvagnar i yrkesmässig trafik för personbefordran rör
det sig i praktiken främst om s.k. snövesslor. Grundkravet för förande av
terrängvagn är att man har B-behörighet (1 och 2 §§ KKL). Varken med
hänsyn till de krav som terrängvagnama ställer på förarnas körförmåga
eller med hänsyn till trafikmiljön är det befogat att ställa upp innehav av
D-behörighet som ett krav för att fa föra dessa fordon i yrkesmässig
trafik.
I 5 § andra stycket KKL anges att traktortåg, tung terrängvagn eller
motorredskap med tillkopplat släpfordon får föras i yrkesmässig trafik
endast av den som har körkort med behörigheten C, D eller E eller har
körkort med taxibehörighet.
Med traktortåg förstås enligt 1 § gällande YTL en traktor med till-
kopplat släpfordon. Fordonsekipage av denna typ används i viss omfatt-
ning i yrkesmässig trafik för transport av gods. Det i KKL uppställda
behörighetskravet är därför motiverat i fråga om dem. Nu nämnda be-
hörighetskrav bör också gälla för tung terrängvagn.
Enligt definitionen av yrkesmässig trafik - såväl enligt 1 § gällande lag
som i förslaget till 1 kap. 1 § YTL - omfattas inte denna av trafik med
motorredskap. Det behövs därför inte heller någon särskild behörighets-
regel härom i YTL.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår regeringen således att
det i YTL föreskrivs dels att personbil eller lätt lastbil får föras i linje-
trafik eller taxitrafik endast av den som har taxiförarlegitimation, dels att
traktortåg eller tung terrängvagn får föras i yrkesmässig trafik endast av
den som har körkort med behörigheten C, D eller E eller har taxiförar-
legitimation.
Lämplighetsprövningen för taxiförarlegitimation
I 14 a § gällande YTL föreskrivs att förarlegitimationen får ges till den
som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig
att tjänstgöra som förare i taxitrafik. Enligt vad utredningen funnit har
tillämpningen av vandelskravet varit likartad såvitt gäller vålds- och till-
greppsbrott, medan inställningen till och bedömningen av begångna
trafikbrott visat på betydande skillnader i synsätt (se t.ex. betänkandet
s. 289 ff.).
Mot bakgrund av den individuella bedömning som sker när någon
ansöker om förarlegitimation eller när vederbörandes innehav av legiti-
mation sätts i fråga saknas det skäl att i författningstexten uttryckligen
ange de brott som skall beaktas vid bedömningen. De närmare förutsätt-
ningarna för prövningen, som uttalades vid regelns införande (se prop.
1993/94:168 s. 40 och 41), bör i stället alltjämt äga giltighet. Det för-
tjänar dock här att strykas under, att begångna trafikbrott av någon be-
tydenhet bör beaktas såväl vid lämplighetsprövningen för yrkestrafiktill-
stånd som när sådan prövning sker för den särskilda förarlegitimationen.
Trafikregler och bestämmelser för att främja trafiksäkerheten hänger så
Prop. 1997/98:63
90
intimt samman med verksamheten i ett trafikföretag - både tillstånds-
havarens och förarens yrkesutövning - att överträdelser av sådana be-
stämmelser tveklöst skall vägas in i en bedömning av en persons lämp-
lighet i dessa hänseenden. Överträdelser av trafikregler medför naturligen
oftast att förarens körkort sätts i fråga. I allmänhet är det givetvis
tillräckligt att körkortet återkallas. Om så inte sker eller om ett sådant
ingripande av någon anledning drar ut på tiden eller om återkallelsetiden
för körkortsåterkallelsen inte bedöms vara tillräcklig vad avser taxi-
förarlegitimationen bör det emellertid finnas möjlighet att ingripa även
mot den senare. Även andra typer av brott mot de författningar som
reglerar trafikförhållandena än rena trafiköverträdelser, såsom de över-
trädelser som nämns såsom återkallelsegrundande när det gäller trafiktill-
stånd, bör medföra att äterkallelse av legitimationen sker. Det rör sig här
bl.a. om överträdelser av yrkestrafikfÖrfattningama, brott mot körtids-
reglema m.m.
Vid ansökan om taxiförarlegitimation bör det för avslag inte krävas att
ett begånget brott dokumenterats genom ett lagakraffvunnet brott-
målsavgörande eller motsvarande. Misstanke om brottslighet kan vara
tillräcklig. Jämför motsvarande överväganden i fråga om trafiktillstånd i
avsnitt 7.4.
När kravet på särskild forarlegitimation infördes framhölls att vandels-
prövningen bör ses mot bakgrund av passagerarens krav på trygghet. Det
ligger därför i sakens natur, att en förares rätt att erhålla en legitimation
för att för egen del fa en tryggad försörjning, eller hans krav på att av
andra sociala skäl försäkras om att fa arbeta som taxiförare, får stå till-
baka för hänsynen till passagerarna.
Det förtjänar att påpekas att en förnyad lämplighetsprövning alltid bör
ske innan legitimationen kan återfås efter äterkallelse.
Enligt regeringens förslag (se avsnitt 15) skall förande av fordon i taxi-
trafik utan taxiförarlegitimation medföra straff. Även en sådan förseelse
bör givetvis vägas in när en ansökan om legitimation prövas.
Återkallelsegrunderna
Såsom framgått ovan skall taxiförarlegitimationen gälla endast tillsam-
mans med ett giltigt körkort. Detta medför att särskild äterkallelse av
legitimationen inte krävs när körkortet omhändertas eller återkallas annat
än om det påkallas av de särskilda vandelskraven i YTL. Det kan t.ex.
krävas längre väntetid för återfående av legitimationen än för återfående
av körkortet.
Formlig äterkallelse av legitimationen kan således förbehållas de situa-
tioner när det rör sig om sådana brott som rubbar förtroendet för föraren
att ansvara för befordran av passagerare. Paralleller kan dras med den
nuvarande möjligheten att enligt 17 § andra stycket KKL återkalla delbe-
hörighet. En sådan äterkallelse kan komma i fråga vid vissa former av
brottslighet, som i och för sig inte alltid diskvalificerar en körkortshavare
som förare av körkortspliktigt fordon, men som innebär att den dömde
får betraktas som direkt olämplig som taxiförare. I förarbetena till be-
Prop. 1997/98:63
91
stämmelsen (prop. 1992/93:189) nämndes som exempel våldtäkt och Prop. 1997/98:63
narkotikabrott.
Äterkallelse av delbehörighet kan också avse fall då föraren inte längre
uppfyller de medicinska krav som ställs upp för innehav av sådan be-
hörighet. Eftersom särskilda medicinska krav nu föreslås bli knutna till
taxiförarlegitimationen blir följden att legitimationen bör återkallas då
föraren inte längre uppfyller uppställda krav i detta hänseende.
Rikspolisstyrelsen m.fl. har förordat att det infors en uttrycklig be-
stämmelse om äterkallelse för den som lånar ut sin taxiförarlegitimation
till annan. Enligt regeringens förslag skall den som uppsåtligen for
fordon utan att inneha taxiförarlegitimation kunna dömas till böter eller
fängelse. Detta medför att brottsbalkens regler om medverkansansvar
kommer att omfatta det påpekade beteendet. En uttrycklig regel med
detta innehåll framstår därför inte som nödvändig.
Enligt 14 a § gällande YTL skall en taxiförarlegitimation återkallas
inte bara vid brottslighet utan även ”om förutsättningarna för legitimation
annars inte längre föreligger”. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att
ha en så generellt utformad bestämmelse som återkallelsegrund. Såsom
vissa remissinstanser påpekat är det dock påkallat med en åter-
kallelsegrund som tar sikte på andra grovt olämpliga beteenden än brott.
Regeringen föreslår därför att reglerna om äterkallelse utformas så att
äterkallelse kan ske även för den som på grund av andra missförhållan-
den än brott visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i taxi- eller linje-
trafik.
Omhändertagande och interimistisk äterkallelse
Reglerna om att förarlegitimationen skall hållas väl synlig i fordonet har
införts som en kontrollmöjlighet och ett skydd för taxikunden. Det är
bl.a. därför angeläget att reglerna om den särskilda förarlegitimationen
byggs ut så att den kan omhändertas i vissa situationer.
Enligt den ordning som föreslagits ovan skall taxiförarlegitimationen
gälla endast i förening med körkort med minst B-behörighet. Om ett kör-
kort omhändertas och återkallas får detta således automatiskt till följd att
legitimationen inte gäller. I ett fall då ett omhändertagande sker be-
träffande körkortet bör det dock i klarhetens intresse även beslutas att
taxiförarlegitimationen skall omhändertas. Detta kan lämpligen ske i be-
slutet om körkortsingripande.
Det kan även uppkomma situationer då innehavet av taxiförarlegiti-
mationen ifrågasätts utan någon direkt koppling till körkortsinnehavet.
Det bör då finnas en möjlighet att omhänderta legitimationen utan att
något ingripande sker beträffande körkortet.
Bestämmelser om omhändertagande av taxiförarlegitimation kräver
även regler om interimistisk äterkallelse av legitimationen. Ett om-
händertagande av själva legitimationshandlingen bör nämligen, såsom
fallet är beträffande körkort (jfr 41 § KKL), följas av en prövning om
legitimation skall vara återkallad eller inte. För det fall omhändertagandet
92
är knutet till ogiltigheten av forarens körkort blir naturligtvis om- Prop. 1997/98:63
händertagandet beroende av hur länge körkortet saknar giltighet.
Till grund för en äterkallelse av en taxiförarlegitimation skall be-
träffande frågan huruvida brott föreligger läggas en lagakraftvunnen dom
eller ett beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken
eller motsvarande bestämmelse i en annan författning.
Den nu föreslagna ordningen innebär således att en taxiförarlegitima-
tion skall omhändertas, om förutsättningar för omhändertagande av föra-
rens körkort föreligger enligt 23 § KKL eller om det på sannolika skäl
kan antas att legitimationen kommer att återkallas enligt YTL. Vidare bör
givetvis omhändertagande kunna ske då körkortet eller legitimationen är
återkallade. Det bör vidare införas en bestämmelse om interimistisk åter-
kallelse av legitimationen i avvaktan på ett avgörande av återkallelse-
frågan.
Karenstid
Det nu gällande systemet för den särskilda förarlegitimationen för taxi
innebär att någon bestämd tid som legitimationen skall vara återkallad
inte sätts ut i beslutet och inte heller när en ansökan om förarlegitimation
avslås.
Utredningen anser inte heller att det bör införas någon sådan åter-
kallelsetid. Det är emellertid regeringens uppfattning att det på mot-
svarande sätt som anförts i avsnitt 7.9 kan medföra olägenheter för den
enskilde att leva i ovisshet om hur lång tid han utestängs från möjligheten
att köra taxi. För att införa en återkallelsetid talar således att den enskilde
skall fa veta när en ny ansökan tidigast kan beviljas, så att han utifrån
detta skall kunna planera sin framtid. Samtidigt är det viktigt såväl för
samhället i stort som för taxinäringen och dess kunder att olämpliga
personer under en bestämd tidsperiod kan förhindras att verka som
taxiförare.
Sammantaget anser regeringen att det föreligger starka skäl för att
föreslå regler om karenstid i anslutning till taxiförarlegitimationen i en-
lighet med vad som föreslagits avseende trafiktillstånd (se avsnitt 7.7 och
7.9).
Det förtjänar att påpekas att förarlegitimationens relativa likhet med
körkort medför att det är av särskild vikt att den av prövningsmyndig-
heten utmätta olämplighetstiden inte benämns spärrtid för undvikande av
förväxling med körkortsreglemas något annorlunda uppbyggnad (se
avsnitt 7.9).
Varning
På motsvarande sätt som beträffande trafiktillstånd föreligger det situa-
tioner då en taxiförarlegitimation ifrågasätts när en varning framstår som
mer motiverad än en äterkallelse, t.ex. vid lindrigare fall av brister i
vandeln i form av mindre allvarliga brott. En möjlighet att meddela
93
varning bör därför införas. Det synsätt som Lagrådet gav uttryck för
beträffande varning i fråga om trafiktillstånd och som återgivits ovan
(avsnitt 7.8) kan enligt regeringens mening anläggas även när det gäller
möjligheten att meddela varning för innehavaren av en taxiförarlegitima-
tion. Varning bör således av naturliga skäl kunna aktualiseras innan för-
hållandena är sådana att äterkallelse måste ske, varför den skiljer sig
principiellt från det slags varning som finns i den nu gällande körkorts-
lagstiftningen. Varning enligt denna kan nämligen meddelas endast om
en återkallelsesituation i och för sig föreligger.
Beslut om varning som meddelats enligt KKL får överklagas på
samma sätt som ett beslut om äterkallelse. Också ett beslut om varning
avseende innehav av taxiförarlegitimation kan i förlängningen få stora
konsekvenser för den enskilde och för dennes möjligheter att utöva sitt
yrke. Det kan inte heller uteslutas att det kan förekomma fall, där varning
anses böra meddelas såväl i fråga om körkortet som i fråga om taxi-
förarlegitimationen. Det skulle då vara egendomligt om den ena typen av
varning kunde överklagas men inte den andra. Beslutet om varning bör
således kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Redan i och
med att bestämmelser om prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt
införts för beslut enligt YTL finns en tillräcklig begränsning i rätten att
överklaga.
Behörig myndighet för frågor om taxiförarlegitimation
Beträffande körkort gäller att en ansökan om körkortstillstånd prövas av
länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd (9 § KKF), medan en
ifrågasatt äterkallelse av ett körkort prövas av den länsstyrelse som ut-
färdat körkortet. Enligt ett principbeslut av riksdagen skall dock ärenden
om äterkallelse av körkort prövas av länsstyrelsen i det län där körkorts-
havaren är folkbokförd (prop. 1994/95:126, bet. 1994/95 :TU23, rskr.
1994/95:356). Anledningen till ändringen är att stärka det regionala sam-
bandet.
För att få en smidig hantering av ärenden om körkort och taxiförar-
legitimation är det angeläget att handläggningen av sådana frågor sam-
ordnas.
Ansökan om taxiförarlegitimation och frågor om äterkallelse respek-
tive varning bör således prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden
eller innehavaren av legitimationen är folkbokförd.
Beträffande motsvarande överväganden om trafiktillstånd, se avsnitt
7.11.
På motsvarande sätt som för ansökan om trafiktillstånd bör ansök-
ningar om taxiförarlegitimation från personer bosatta i andra länder -
troligast från våra nordiska grannländer - anvisas en länsstyrelse dit
ansökan skall ställas. Regeringen anser att praktiska och geografiska skäl
talar för att förekommande ärenden prövas av Länsstyrelsen i Skåne län.
Prop. 1997/98:63
94
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag och bedömning: Bestämmelsen om prisin-
formation kompletteras med ett krav på att taxan skall vara så be-
skaffad att priset skall kunna beräknas på ett enkelt sätt. Länsstyrel-
serna ges ett uttryckligt bemyndigande att meddela föreskrifter be-
träffande prisinformation, utmärkning av fordon och lokalkännedom
hos taxiförare. Bestämmelserna om taxameterutrustning flyttas från
fordonskungörelsen till yrkestrafiklagstiftningen. Förutsättningarna
för att införa ett krav på obligatorisk anslutning till beställningscentral
skall utredas ytterligare.
Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna: Enligt Vägverket medför valet av ”verksamhets-
område” som kriterium för tillämpning av regionala föreskrifter risk för
gränsdragningsproblem. Vidare anser Vägverket att föreskrifter om krav
på utmärkning av taxifordon bör vara lika i hela landet, varför sådana
föreskrifter lämpligen meddelas av verket. Konsumentverket har tillstyrkt
förslagen om regionala regler men anser att respektive myndighet måste
ha en samrådsskyldighet med Konsumentverket/KO i frågor rörande
prisinformationen. Taxiägarnas Riksförbund Fria Taxi anser att
branschorganisationernas samråd skall inhämtas vid införandet av
regionala föreskrifter. Svenska Taxiförbundet avstyrker att länsstyrel-
serna ges rätt att föreskriva om lokala föreskrifter. Förbundet motsätter
sig vidare ett förbud mot brytpunktstaxa om det av kvittot framgår hur
stor del av kostnaden som beräknats enligt tidtariff respektive sträck-
tariff. Enligt Åkeriägarnas Centralförbund bör särskilda hyrverkstill-
stånd inrättas. Konkurrensverket tillstyrker utredningens ståndpunkt att
inte återinföra kravet på anslutning till beställningscentral. Flera remiss-
instanser bl.a. Skattemyndigheten i Stockholms län, Länsstyrelsernas
samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor, Branschsaneringsutredningen och
Svenska Transportarbetareförbundet har dock förespråkat att ett krav på
obligatorisk anslutning till beställningscentral övervägs.
Taxans utformning
Långt före genomförandet av avregleringen av taxi har en s.k. bryt-
punktstariff använts. En sådan består av två tariffvärden, dels ett pris per
körd sträcka (kr/km), dels ett pris per använd tidsenhet (kr/tim). Dessa
parametrar jämförs kontinuerligt i taxametern och en uppräkning av
priset sker enligt den parameter, sträcka eller tid, som momentant
genererar den snabbaste ökningen av beloppet.
Vid avregleringen av taxinäringen år 1990 upphörde bl.a. den av sam-
hället fastställda maximitaxan. Den ersattes med en skyldighet för taxi-
95
åkaren att låta passageraren före färden fa kännedom om den taxa som Prop. 1997/98:63
han tillämpar (14 § YTL). Till grund för bestämmelsen låg uppfattningen
att priset är den viktigaste enskilda faktorn som styr kundens val på en fri
marknad. En tydlig redovisning av den taxa som tillämpas borde för
taxinäringens del innebära att den som håller ett högt pris i förhållande
till konkurrenterna blir utan köruppdrag och därmed tvingad att sänka
priset eller bli utträngd från marknaden. Så har emellertid inte skett och
konsekvensen har blivit att priset som konkurrensfaktor blivit svårt att
tillämpa i de fall då inte fasta priser används för vissa bestämda kör-
ningar. En starkt bidragande orsak härtill är brytpunktstariffen. För en
transport som debiteras enligt brytpunktstariff kan nämligen priset inte,
även om sträcka och tid är kända eller uppskattade, bedömas med ledning
av angivet pris/km och pris/tim. Anledningen härtill är att grunderna för
taxameterns beräkning förändras hela tiden beroende på hur fordonet
framförs. Inte heller efter färden kan någon bedömning av priset göras,
eftersom det då skulle krävas en redovisning av hur beräkningsgrunderna
har förändrats under uppdraget.
Utredningen har gjort jämförelser med hur samma fråga hanteras för
persontransporter med buss samt för godstransporter och därvid funnit
debiteringsmodeller som möjliggör en bedömning av priset utifrån kända
eller lätt uppskattningsbara uppgifter (se betänkandet s. 319).
För samtliga trafikslag gäller att de faktiska kostnaderna för verksam-
heten kan hänföras till fasta respektive rörliga sådana. Utifrån dessa
kostnader kan en intäkt per timme för fasta kostnader och en körsträcke-
beroende intäkt per mil kalkyleras.
En sådan anpassning skulle för taxinäringens del innebära att priset för
transporten baseras på ett pris/tim och/eller ett pris/km, dvs. taxameterns
beräkning av priset baseras på en kontinuerlig summering av pris per tid
och sträcka, alternativt enbart på pris per tid eller pris per sträcka.
Kundens möjligheter att välja taxitransport med ledning av priset för den
erbjudna tjänsten skulle därmed väsentligt förbättras — priset för en resa
skulle i förväg kunna uppskattas utifrån kända faktorer och i efterhand
kunna kontrolleras i förhållande till det avtalade priset. För taxiföretagets
del skulle modellen därtill medföra större möjligheter att beräkna hur en
använd taxa påverkar de ekonomiska förutsättningarna.
Regeringen delar utredningens slutsats att användandet av den s.k.
brytpunktstaxan utgör ett allvarligt hinder för en positiv utveckling mot
en taxinäring på lika konkurrensvillkor för samtliga trafikutövare och
därför bör utmönstras. Utöver bestämmelsen i nuvarande 14 § YTL - om
skyldigheten att låta passagerare före färden fa kännedom om den taxa
som tillämpas - bör därför krävas att prisuppgiften skall möjliggöra
prisjämförelser mellan olika alternativ och att taxan skall vara uppbyggd
så att priset för transporten enkelt kan bedömas före färden samt att priset
med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid enkelt kan beräknas efter
färden.
Närmare tillämpningsföreskrifter i detta hänseende bör det lämpligen
åligga Vägverket att utfärda efter samråd med Konsumentverket.
Erfarenheter kan t.ex. hämtas från systemet med jämförpriser inom
96
varuområdet. Vägverket bör härvid även beakta länsstyrelsernas uppfatt- Prop. 1997/98:63
ning.
Regionala föreskrifter
Betingelserna för taxitrafiken är naturligt nog inte likartade i alla delar av
landet. Så har t.ex. en taxiåkare i glesbygd ofta en större procentandel
samhällsbetalda resor än storstadsåkaren. I gengäld har den senare en
större andel körningar till och från flygplatser, järnvägsstationer, större
sjukhus, m.m. Landsbygdens omfattande behov av transporter finansie-
rade av det allmänna medför även stora skillnader gentemot storstads-
trafiken vad gäller kontantdelen av transporterna, beställningssätt och
anonymitet gentemot kunderna. Det är just förekomsten av en stor andel
kontanttransaktioner och anonymitet mellan trafikutövare och kunder
som anses vara en bidragande orsak till de stora problem inom taxi-
branschen som framför allt påvisats i storstadsområden (Se t.ex.
Branschsaneringsutredningens huvudbetänkande, Branschsanering - och
andra metoder mot ekobrott, SOU 1997:111). De olikartade förutsätt-
ningarna gör det i och för sig möjligt att införa skillnader i regelverket
för dessa olika kategorier av trafikutövare. I bl.a. Danmark och
Storbritannien finns - utöver en rikstäckande reglering av taxibranschen
- en viss särreglering med uppdelning på storstads- respektive lands-
bygdstrafik.
Det är i och för sig möjligt att utvidga Vägverkets bemyndigande att
meddela föreskrifter för verkställigheten av YTF till att omfatta en rätt
för verket att för storstadslänen meddela sådana ytterligare föreskrifter
som kan motiveras av särskilda förhållanden. Det är emellertid läns-
styrelserna som har den lokala förankringen och därmed den bästa
kännedomen om de lokala förhållandena. Detta talar för att särregler i
stället bör meddelas på länsnivå. Därigenom kan föreskrifterna få en ut-
formning som är väl anpassad till de särskilda förhållanden som kan råda
inom en viss region. Vid avgränsningen av tillämpningsområdet talar
främst konkurrensskäl för att sådana föreskrifter skall gälla för trafiken i
länet och inte enbart för de tillstånd som beviljats av länsstyrelsen i
aktuellt län, dvs. att de skall knytas till verksamhetsområdet och således
gälla för den tillståndshavare eller förare som är verksam inom länet. Vid
bedömningen av en eventuell äterkallelse av ett trafiktillstånd eller om en
förare är lämplig att även fortsättningsvis inneha taxiförarlegitimation
bör överträdelser av sådana regionala/lokala föreskrifter vägas in. Där-
utöver bör dessa föreskrifter vara straffsanktionerade.
Prisinformation
Länsstyrelserna har redan getts möjligheten att föreskriva om prisin-
formationens närmare utformning efter samråd med Vägverket. Sådana
lokala föreskrifter - t.ex. tillämpade priser mellan en flygplats och
7 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 63
stadens centrum - skall ses som ett komplement till bestämmelserna i
YTL och Vägverkets verkställighetsföreskrifter.
Utmärkning och identifikation av taxifordon
Det är angeläget att ett fordon kan härledas till ett bestämt företag eller
en bestämd beställningscentral. Syftet härmed är att kunderna inte skall
förväxla olika företag/centraler. Detta kan även underlätta övervakningen
och tillsynen av trafiken. Vidare är en klar identifikation betydelsefull
från konkurrenssynpunkt. Föreskrifter om en sådan utmärkning bör
därför kunna falla in under tillämpningsområdet för länsstyrelsernas
föreskriftsrätt. Här kan även påpekas att det enligt Vägverkets nya före-
skrifter om taxameterutrustning föreskrivs att taxikvittot skall innehålla
preciserade uppgifter till vägledning för identifikation av företag och
förare.
Lokalkännedom
Genom stadgandet i 12 d § YTF har redan öppnats en möjlighet för Väg-
verket att efter samråd med berörd länsstyrelse föreskriva om prov i
lokalkännedom.
Mot bakgrund av vad som anförts tidigare bör dock länsstyrelserna i
förekommande fall få meddela de grundläggande föreskrifterna om vilka
krav på lokalkännedom som anses behövliga. Vägverket bör emellertid
behålla befogenheten att föreskriva om hur prov och examinering skall
ske med utgångspunkt i dessa föreskrifter. Vägverket bör också meddela
föreskrifter om hur man bör utmärka att lokalkännedomsprov har
genomgåtts. Det bör eftersträvas att lokalkännedomsproven blir så prak-
tiskt inriktade som möjligt och direkt tar sikte på förmågan att hitta olika
institutioner, gator och platser. Vägverket har härvid givetvis en viktig
uppgift, som bl.a. innefattar att proven blir upplagda efter så ensartade
mönster som möjligt i olika län och att även i övrigt verka för en sam-
ordning mellan länen.
Trafikeringsplikt
Rent allmänt torde det råda en moralisk plikt för en förare att ta de kör-
ningar han ombeds utföra, utom givetvis i de fall då det är fråga om
kunder som uppträder hotfullt, är berusade eller liknande. Beställnings-
centralema har dessutom i regel interna föreskrifter om trafikeringsplikt.
Eventuella problem på detta område torde därför främst röra de s.k. fri-
åkarna. Problemet torde emellertid inte vara så stort att det kräver författ-
ningsreglering med därtill hörande komplikationer. Den ovan föreslagna
möjligheten att meddela regionala föreskrifter om utmärkning av taxi-
fordonen underlättar rapporteringen av förseelser och illojalt uppträdande
av annat slag. Det ligger vidare i sakens natur att återkommande klago-
Prop. 1997/98:63
98
mål mot en viss tillståndshavare för upprepade fall av en förares vägran
att köra bör föranleda särskild undersökning och beslut om åtgärder, t.ex.
varning eller äterkallelse av tillstånd eller taxiförarlegitimation. Även
enstaka rapporter om vägran av nämnt slag bör uppmärksammas, särskilt
om även andra slag av anmärkningar föreligger.
Mot bakgrund av det anförda finns det inte skäl att återinföra generella
eller regionala föreskrifter om trafikeringsplikt.
Taxameterutrustning
Ett av skälen till den negativa utvecklingen inom taxinäringen och in-
slaget av ekonomisk brottslighet kan antas vara otillräcklig och dåligt
samordnad myndighetskontroll. I det sammanhanget tillmäts taxametern
stor betydelse. Denna skall beräkna priset, visa det och skriva ut kvitto på
uppnått pris. Taxametern skall också genom de registrerande funk-
tionerna dels förse taxiföretaget med underlag för fakturering och bok-
föring, dels ge myndigheterna relevanta referensvärden för skatterevision
av verksamheten.
Periodisk kontroll och kontroll av taxametrar i taxifordon i trafik av-
seende funktion, anpassning och plombering av taxametern är således av
stor betydelse för att säkerställa korrekt debitering av pris, rätt skattede-
bitering och därmed en sund konkurrens inom näringen. Regeringen har
därför infört en ordning med krav på årlig kontroll av utrustningen hos en
ackrediterad verkstad (74 a § FK). En första besiktning av taxameter-
utrustningen skall vara genomförd senast den 1 juli 1998. Vid den årliga
kontrollbesiktningen som sker med stöd av FK kan kontrollen av taxa-
meterutrustningen därmed inskränkas till att avse att taxametern är
kontrollerad hos en behörig verkstad samt att den är plomberad och att
plomberingen inte är äldre än ett år.
De negativa effekterna av att taxifordon med brister i taxameterutrust-
ningen används i yrkesmässig trafik bör kraftfullt motarbetas. Ett auto-
matiskt förbud mot att i taxitrafik använda fordon med brister i taxa-
meterutrustningen bör därför införas. Brukandeförbudet bör gälla till dess
att utrustningen har kontrollerats och plomberats av en ackrediterad
verkstad. Ett sådant brukandeförbud skall således inte hindra att fordonet
används privat.
I FK regleras i huvudsak krav på vägfordons utrustning och be-
skaffenhet i trafiksäkerhets- och miljöhänseende. Taxameterkravet
baseras på andra grunder och har i stället ett naturligt samband med
övriga bestämmelser i yrkestrafiklagstiftningen som rör kontrollen av
taxinäringen. Bestämmelserna om taxameter bör således flyttas till YTF.
Taxameterkrav — hyrverk
Prop. 1997/98:63
Utredningen har i betänkandet övervägt om den s.k. hyrverkstrafiken bör
särregleras (se betänkandet s. 324 ff.).
99
Regeringen delar utredningens utgångspunkt att minska utrymmet för
särregler och att forenkla förfarande och hantering. Villkoren för lik-
artade trafikslags möjligheter och betingelser för att bedriva verksamhet
bör - främst av konkurrensskäl - vara så likartade som möjligt. Det
saknas därför skäl att låta hyrverkstrafiken utgöra ett trafikslag som
kräver tillstånd av annat slag än sådant för taxitrafik.
Det finns emellertid alltjämt ett behov av en - om än restriktiv -
möjlighet till undantag från kravet på taxameter och de för taxitrafik
föreskrivna gula registreringsskyltarna. Härmed avses t.ex. transporter i
samband med statsbesök och liknande händelser, annan representation,
företag som utnyttjar hyrbilar som ersättning eller komplettering till s.k.
direktionsbilar och utländska turister som efterfrågar en hyrbil med en
språkkunnig förare och mot betalning i särskild ordning.
Ett tillstånd per fordon
Det finns inte några bestämmelser om begränsning av det antal fordon
som får användas i yrkesmässig trafik enligt ett trafiktillstånd. I YTF
föreskrivs endast att, innan ett fordon får användas i sådan trafik, en
skriftlig anmälan om fordonet skall lämnas till tillståndsmyndigheten
(12 § YTF).
Trafikutskottet anförde i sitt betänkande 1992/93 :TU26 att regeringen
borde överväga ett förslag av Riksdagens revisorer om att införa krav på
ett trafiktillstånd för varje taxifordon (s. 8). I rapporten Om taxi och
annan yrkestrafik (1993:15) avvisade Statskontoret förslaget. Stats-
kontoret pekade på den arbetsbelastning som en sådan ordning skulle
innebära, såväl för tillståndshavama som för tillståndsmyndighetema,
samt på att mer än 50 % av tillstånden redan avser endast ett fordon. I
stället lämnades förslag om en förnyad prövning vid utökning av
fordonsbeståndet samt att det vid denna prövning bl.a. skulle kontrolleras
att registrering skett för mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter och att de
senare erlagts i relation till redovisat antal fordon. I 12 b § andra stycket
YTF föreskrevs därför att tillståndsmyndigheten vid utökning av det
antal fordon som skall användas enligt ett trafiktillstånd dels skall pröva
att förutsättningarna enligt 5 b § YTF (som avser sökandens ekonomiska
förhållanden) är uppfyllda, dels även i övrigt pröva tillståndshavarens
lämplighet. Trafikutskottet konstaterade därefter i betänkandet
1993/94:TU29 (s. 24 och 25), att denna förordningsändring gjorts och
avstyrkte därför nya motioner i frågan. Så skedde också i utskottsbe-
tänkandet 1995/96:TU3 (s. 8 och 9) med hänvisning till den pågående
översynen av hela yrkestrafiklagstiftningen.
Enligt regeringens bedömning skulle ett införande av en regel om ett
tillstånd per fordon i taxitrafik endast innebära en administrativt kompli-
cerad ordning utan några sakliga fördelar.
Prop. 1997/98:63
100
Obligatorisk anslutning till beställningscentral
Prop. 1997/98:63
Enligt utredningen medför bestämmelser om en obligatorisk anslutning
till en beställningscentral skilda konsekvenser för taxitrafiken i olika
delar av landet; skillnaden i förhållandena i storstadsregionerna kontra
landsbygd är betydande. Utredningen gör bedömningen att en regional
anpassning av kravet skulle vara nödvändig, med därav följande av-
gränsningsproblem. En entydig definition av begreppet beställnings-
central skulle krävas i lagstiftningen och vidare skulle frågor om
medlemskap, uteslutning m.m. behöva regleras; allt vilket skulle medföra
en betydande byråkrati.
Utredningen anser sammanfattningsvis att de i betänkandet avgivna
förslagen bör öka förutsättningarna för en sund konkurrens och att dessa
åtgärder därför bör prövas och utvärderas innan andra åtgärder vidtas
som skulle innebära betydande ingrepp i foretagens egen uppbyggnad av
sin struktur- och verksamhetsform. Utredningen är därför inte beredd att
föreslå ett återinförande av obligatorisk anslutning till beställningscentral
(se betänkandet s. 316 ff.).
Det är även regeringens förhoppning att de nu föreslagna åtgärderna på
ett verksamt sätt skall förbättra situationen inom yrkestrafiken i allmän-
het och för taxitrafiken i synnerhet. Regeringen delar dock den oro över
missförhållandena inom taxibranschen - främst i storstadsområdena -
som framförts från många håll. Det har därvid hävdats att en obligatorisk
anslutning till en beställningscentral som förutsättning för att fa tillstånd
till taxitrafik skulle undanröja många av de negativa effekter som upp-
stått inom näringen. Bland annat skulle taxiresenären ges ökade möjlig-
heter att vid behov komma i kontakt med taxiföretaget eller den enskilde
föraren efter färden. Även samhällets möjligheter att utöva tillsyn och
effektiv kontroll skulle underlättas.
Mot bakgrund av vad som nu anförts är det regeringens uppfattning att
de problem som kan finnas på grund av att det inte finns krav på en obli-
gatorisk anslutning till beställningscentral måste genomgå en fördjupad
analys.
Regeringen avser därför tillkalla en särskild utredare med uppgift att
utreda förutsättningarna för och effekterna av att införa krav på obligato-
risk anslutning till en beställningscentral eller annat gemensamt organ.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i kungörelsen (1974:681) om
internationella vägtransporter - som rör trafik utanför EES - tas in i bl.a.
yrkestrafiklagen. Regleringen av denna trafik kommer därigenom att om-
fattas bl.a. av lagens bestämmelser om behöriga myndigheter, domstols-
prövning, domstolars underrättelseskyldighet och möjligheter till
administrativa sanktioner och straff.
101
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Prop. 1997/98:63
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig har tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran.
Allmänt
Enligt den nu gällande ordningen reglerar förordningen (1995:525) om
behöriga myndigheter, m.m. i fråga om internationella transporter inom
Europeiska unionen, förordningen 1995:525, jämte EG-förordningar
trafiken inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), medan
kungörelsen (1974:881) om internationella transporter, KIV, i praktiken
har sitt tillämpningsområde beträffande internationella transporter utan-
för EES. Tillstånd inom EES behövs dels enligt nämnda EG-förord-
ningar, dels enligt YTL. Utanför EES krävs tillstånd dels enligt KIV, dels
enligt YTL. På en del punkter görs dock avsteg från den uppdelningen
och en viss tveksamhet råder därför om tillämpningen och tolkningen av
respektive författning.
De bestämmelser som rör den internationella trafiken bör till sin upp-
byggnad i möjligaste mån anpassas till den övriga yrkestrafikregleringen
vad gäller bestämmelser om behöriga myndigheter, domstolsprövning,
domstolars underrättelseskyldighet, möjligheter till ingripanden vid
överträdelser i form av administrativa sanktioner, som äterkallelse och
varning, respektive straffsanktioner och hindrande av fortsatt fard.
För att göra regleringen överskådlig och konsekvent uppbyggd bör be-
stämmelserna delas upp efter tillämpningsområde. En naturlig uppdel-
ning är därvid att samtliga bestämmelser om EES-trafiken förs till en
särskild förordning som ersätter förordningen 1995:525, medan KIV:s
bestämmelser för trafiken utanför EES förs över till YTL respektive
YTF. På så sätt anpassas KIV:s bestämmelser till de allmänna bestäm-
melserna om domstolsprövning m.m.
Persontransporter
För internationell trafik inom EES gäller för närvarande att länsstyrelsen
är tillståndsmyndighet för all persontrafik inklusive linjetrafik samt för
godstrafik. Flera skäl talar emellertid för att frågor om tillstånd till all
internationell linjetrafik skall handläggas av Vägverket. Även frågor om
tillstånd till andra internationella persontransporter bör föras över till
Vägverket. Dessa tillstånd fordrar fortlöpande kontakter med utländska
myndigheter. Verket kan i sin egenskap av central myndighet få en bättre
överblick över den internationella trafikens omfattning, linjesträckning
m.m. Inte minst kan fördelar dras av att verket redan handlägger ärenden
om tillstånd till linjetrafik till länder utanför EES och därigenom redan
har upparbetat internationella kontakter samt skaffat sig kännedom om
102
internationella förhållanden på området. Internationell linjetrafik passerar Prop. 1997/98:63
dessutom ofta fler län i Sverige. Genom att samla linjetrafikärendena hos
en och samma myndighet uppnår man samtidigt en enhetlig bedömning
gentemot internationella transportörer. Regeringen föreslår därför att det
sker en sammanföring av frågor om persontransporter till Vägverket.
Den hantering av kontrolldokument och certifikat, som i vissa fall
krävs vid persontransporter inom EES enligt förordningen (EEG) nr
684/92 (artiklarna 11 respektive 13), bör dock även fortsättningsvis
handhas av länsstyrelserna. Härför talar främst praktiska skäl - ansökan
om sådana dokument ställs ofta till myndigheten i nära anslutning till att
den aktuella transporten skall genomföras. Det ligger då nära till hands
att vända sig till länsstyrelsen.
Vad ovan har sagts kräver ändringar i de bestämmelser som gäller
enligt nuvarande 2 § första stycket förordningen 1995:525.
Den föreslagna ärendefördelningen inbegriper även ärenden om cabo-
tagetrafik för persontransporter inom EES, som enligt 2 § tredje stycket
nu handläggs av Generaltullstyrelsen. Även frågor om sådana tillstånd
bör lämpligen handläggas av Vägverket.
Även cabotagetransporter på personsidan utanför EES bör ingå i Väg-
verkets kompetensområde.
Vägverket är redan tillståndsmyndighet enligt KIV för internationell
linjetrafik med i Sverige registrerat fordon (4 § KIV).
Frågor om persontransporter med buss utanför EES som inte är linje-
trafik, främst viss pendeltrafik, handläggs nu av Generaltullstyrelsen.
Även dessa transportfrågor bör i konsekvens med den beskrivna fördel-
ningen föras över till Vägverket.
Godstransporter
På godstransportsidan är myndighetsorganisationen mera okomplicerad.
Mot bakgrund främst av att länsstyrelserna är tillståndsmyndighet för det
inhemska trafiktillstånd som alltid krävs för att kunna söka ett gemen-
skapstillstånd, dvs. ett tillstånd till godstransporter inom EES, bör läns-
styrelserna även fortsättningsvis vara tillståndsmyndigheter i fråga om
tillstånd enligt förordningen (EEG) nr 881/92.
Frågor om transporttillstånd avseende godstransporter utanför EES
prövas i dag av Generaltullstyrelsen. Styrelsen som central myndighet
kompletteras av Tullverkets regionala organisation. Det framstår som
naturligt att inte ändra den ordningen.
Cabotagetrafik avseende godstransporter inom EU kommer att släppas
fri från alla tillståndskrav den 1 juli 1998.
Genom förslagen ovan kan åstadkommas en uppdelning av ärenden
som innebär att samtliga ärenden om tillstånd till internationella person-
transporter handläggs av Vägverket. Ärenden om tillstånd till godstrafik
inom EES handläggs av länsstyrelserna och sådana ärenden rörande
transporter utanför EES av Generaltullstyrelsen. Härigenom uppnås en
renodling av beslutsgångarna och därmed en effektivisering av till-
ståndsprövningen.
103
Tillståndsprövning m.m. beträffande transporttillstånd för
ett svenskregistrerat fordon
Ett transporttillstånd bör få meddelas endast den som kan förväntas iaktta
de bestämmelser som finns för trafiken. Såsom gäller för inhemska
trafiktillstånd bör det, när ett transporttillstånd beviljas, få meddelas de
villkor som behövs.
När ett nationellt trafiktillstånd återkallas bör även berörda tillstånd
som kan ha utfärdats för internationell trafik återkallas. De allmänna be-
stämmelserna beträffande äterkallelse av trafiktillstånd i situationer när
tillståndshavaren eller någon som företräder honom inte längre är lämplig
bör dock tillämpas även i fråga om transporttillstånd. Det innebär då att
ett transporttillstånd alltid skall återkallas i ett separat beslut, oavsett om
det nationella tillståndet återkallas i samband därmed eller ej.
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: Regler om biluthyrning behålls i en separat lag.
För att köra en förhyrd buss avsedd för fler än 17 personer inklusive
föraren skall krävas ett s.k. yrkesförarkompetensbevis. I fråga om den
som under minst ett år har arbetat som yrkesförare eller har mot-
svarande erfarenhet under den senaste femårsperioden kan i stället ett
intyg om körvana godtas. Taxifordon får endast hyras ut till den som
har tillstånd att bedriva taxitrafik. Bestämmelserna om ansökan, till-
syn, varning, äterkallelse och besluts omedelbara giltighet - om inte
annat förordnas - ändras i överensstämmelse med vad som föreslagits
för YTL. Straffskalan för vissa överträdelser mot BUL skall innefatta
fängelse.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslagen.
Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län anser att lagen bör omfatta
även uthyrning av släpvagnar. Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar att
avsaknaden av särskilda kapitalkrav för yrkesmässig biluthyrning kan
medföra en risk för att vissa marginaltransporter kommer att döljas under
begreppet uthyrning. Biluthyrningsbranschens Riksförbund anser bl.a. att
den ansvarige för verksamheten skall vara skriven i och finnas i Sverige.
Svenska Bussbranschens Riksförbund avstyrker förslaget i dess
nuvarande utformning. Förbundet menar bland annat att uthyrning av
bussar utan förare i princip inte bör vara tillåten i andra fall än när såväl
uthyrare som förhyrare innehar tillstånd till yrkesmässig busstrafik.
104
Inledning
Biluthymingssektom har inte kommit att diskuteras i så hög grad som
den egentliga yrkestrafiksektom. Anledningen till detta får antas vara att
branschen, på ett fåtal undantag när, fungerar tillfredsställande. Författ-
ningsregleringen av biluthyrningen har stora likheter med den som finns i
YTL och YTF. Det var först i samband med omarbetningen av yrkes-
trafiklagstiftningen år 1979 som bestämmelserna om biluthyrning bröts
ut till en särskild lag respektive förordning. 1979 års förordning ersattes
år 1988 med den mindre detaljerade nu gällande förordningen.
Således finns det bestämmelser om tillståndskrav och villkor för till-
stånd, prövning av sökandens lämplighet och möjlighet att vid missför-
hållanden varna tillståndshavaren eller återkalla tillståndet. Skillnaderna i
regelverkens uppbyggnad ligger främst i att biluthymingsinstitutet är
långt mindre detaljreglerat. Denna utveckling tenderar att alltmer förstär-
kas.
Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit en ytterligare minskning av
lagens detalj föreskrifter. Det gäller prövningen av andra än dem som
driver biluthymingsrörelse eller som har särskilt ansvar för verksam-
heten. Lagrådet anser att det inte föreligger någon anledning att ställa
andra krav på dessa personer än som gäller för näringsverksamhet i all-
mänhet och att kostnaderna för det allmänna och för enskilda skulle
minska om någon prövning inte skedde beträffande dem.
Denna förstärkta lämplighetsprövning, som gäller såväl för yrkes-
trafiken i stort som för biluthymingsbranschen, infördes efter förslag i
prop. 1987/88:78. Avsikten med att utöka den personkrets som skulle
prövas var bl.a. att komma tillrätta med bulvanförhållanden (prop.
1987/88:78 s. 40 ff.). Det finns ingen utvärdering av om det är den
utökade prövningen som bidragit till att problemen inom
biluthymingsbranschen är få, eller om prövningen saknar betydelse för
detta förhållande. Det är dock regeringens uppfattning att det utan en
sådan analys inte finns tillräckligt underlag för att nu ändra den gällande
ordningen. Med anledning av att regeringen på annat håll i denna
proposition (avsnitt 7.3) föreslagit en väsentlig höjning av de
ekonomiska kraven för att få bedriva yrkesmässig trafik, kan det
dessutom finnas särskild anledning att behålla ett starkt skydd mot
bulvanförhållande även för biluthymingsbranschen. Inte heller har några
förslag i avreglerande riktning framförts från branschen eller från
prövningsmyndighetema. Se även författningskommentaren till 8 och
9 §§ BUL.
Kraven på ekonomisk och personlig lämplighet
De allmänna krav som ställs på en innehavare av tillstånd till biluthyr-
ning, den för verksamheten ansvarige m.fl. motsvarar de krav som ställs
Prop. 1997/98:63
105
på en innehavare av trafiktillstånd m.fl. Kraven skiljer sig dock i fråga Prop. 1997/98:63
om de ekonomiska kriterierna. Det ställs inga beloppsmässiga krav på
biluthymingssidan. En förklaring härtill är att biluthyrning inte omfattas
av den EG-lagstiftning som avser yrkestrafiken. En annan förklaring är
självfallet branschens struktur och funktionssätt. Det är fråga om en för-
hållandevis liten, väl avgränsad bransch, men med en relativt väl ut-
vecklad konkurrens mellan företagen. Omständigheterna har således inte
påkallat någon ytterligare skärpning av författningsregleringen. Det
förhållandet att uthymingsföretagen ofta leasar sina fordon medför t.ex.
automatiskt en ekonomisk kontroll och leder, genom de höga garantier
som leasingföretagen kräver för sina fordon, till en självsanering av
branschen. Hyrbilskunden ställer också i allmänhet ett berättigat krav att
få hyra ett modernt och väl fungerande fordon.
När det gäller kraven på en tillståndshavares yrkeskunnande har till-
ståndsmyndigheter och domstolar i allmänhet ställt krav på att sökanden
skall ha genomgått den av Vägverket föreskrivna särskilda utbildningen.
De krav i övrigt som ställs beträffande den personliga lämpligheten
och vandeln motsvarar de som ställs på en innehavare av ett yrkestrafik-
tillstånd.
Mot bakgrund av det nu sagda delar regeringen utredningens bedöm-
ning att det inte föreligger något behov av att skärpa de ekonomiska
kraven, de övriga kraven för att få tillstånd till biluthyrning eller
grunderna för äterkallelse av tillstånd.
Villkor för tillstånd m.m.
I avsnittet om trafiktillstånd har angetts att det i vissa fall är befogat att
meddela villkor för sådana tillstånd och i vilka situationer villkor får
föreskrivas (se avsnitt 7.5). Även för biluthymingstillstånden bör sär-
skilda villkor kunna meddelas såväl i samband med att tillstånd ges som
senare under tillståndstiden. En sådan reglering kan ha sitt berättigande,
inte minst med hänsyn till att regleringen i övrigt av biluthymings-
branschen inte är så omfattande. Exempelvis kan genom ett sådant vill-
kor krävas att en viss tillståndshavare som inte har genomgått den ut-
bildning i yrkeskunnande som anordnas skall göra detta. Såsom är fallet
beträffande trafiktillstånden torde det även i fråga om biluthyrning ibland
finnas skäl att meddela villkor i ett läge då det har konstaterats missför-
hållanden i verksamheten och villkoren skulle kunna tjäna som hjälp att
reda ut situationen och undvika en äterkallelse av tillståndet.
Även frågor om ansökan och äterkallelse bör följa de principer som
ovan anförts beträffande trafiktillstånd och taxiförarlegitimation (se
avsnitt 7.11 och 10.1). Således blir länsstyrelsen i det län där en fysisk
person är folkbokförd respektive det län där en juridisk person har sin
ledning prövningsmyndighet och behörig att handlägga såväl frågor om
ansökan som frågor om äterkallelse m.m. För en sökande som inte är
folkbokförd i Sverige eller för en sökande som är en juridisk person och
har sin ledning utanför Sverige skall Länsstyrelsen i Stockholms län vara
prövningsmyndighet.
106
I avsnitten om trafiktillstånd respektive om taxiförarlegitimation har
vidare föreslagits att samtliga beslut av länsstyrelsen enligt YTL som rör
tillståndshavaren respektive föraren av taxifordon skall få överklagas.
Detta innebär att även beslut om varning skall kunna överklagas till
förvaltningsdomstol. På samma skäl som anförs där bör även ett beslut
om varning enligt BUL få överklagas.
Det bör även råda överensstämmelse mellan YTL och BUL i fråga om
att beslut skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
Krav på särskild förarkompetens för förare av hyrda bussar
Vissa skyldigheter är knutna till innehavet av tillstånd till biluthyrning.
Det allmänna krav på kontroll av en förare av ett hyrt fordon som ställs i
8 § BUF innebär, att ett fordon i uthymingsrörelse inte far lämnas ut till
någon annan person som förare än den som kan visa att han har behörig-
het att föra fordonet. I sistnämnda hänseende gäller körkortslagens regler.
Därutöver gäller enligt 8 § BUF att en buss inte får lämnas ut till den som
kan antas sakna tillräcklig erfarenhet av busstypen. Det saknas dock före-
skrifter om hur denna kontroll skall utövas från uthymingsföretagens
sida.
Enligt vad utredningen funnit går den praktiska kontrollen vid uthyr-
ning av buss i allmänhet till på så sätt att uthyraren kontrollerar - för-
utom körkortsbehörigheten - att föraren har tekniska färdigheter och
körvana samt var han arbetar eller har arbetat som yrkesförare. Vid tvek-
samhet sker en kontroll av lämnade uppgifter med den uppgivna arbets-
givaren. Vidare provkörs fordonet av föraren tillsammans med uthyraren.
Denne gör således en bedömning från fall till fall av förarens kompetens
och körskicklighet. En lastbilsförare godkänns t.ex. inte utan vidare som
bussförare. Vid uthyrning av mindre fordon, såsom bussar för cirka 15
passagerare, är kontrollen naturligt nog mindre rigorös.
I den allmänna debatten och från bussbranschen har emellertid rests
krav på en skärpning av bestämmelserna i fråga om uthyrning av bussar
utan förare.
Det är även regeringens uppfattning att hänsynen till trafiksäkerheten
gör att strängare regler krävs.
Beträffande gränsdragningen för vilka tyngre fordon som bör omfattas
av skärpta regler kan anföras, att det enligt förordningen (EEG) nr
3820/85 i vissa fall dras en gräns vid fordon som är lämpliga för trans-
port av högst 17 personer, föraren inräknad (artikel 13). Denna gräns-
dragning skulle kunna användas även i nu aktuellt hänseende. En särskild
kontroll av kompetensen skulle i linje härmed kunna krävas av den som
skall köra ett fordon inrättat för transport av fler än 17 personer, föraren
inräknad.
Med stöd av 3 § i förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter,
m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter
utfärdar Vägverket s.k. yrkesförarkompetensbevis. Ett sådant bevis borde
kunna användas som behörighetshandling eller bevis om sådan kom-
petens eller erfarenhet som krävs av den som skall föra en hyrd buss. Det
Prop. 1997/98:63
107
bör kunna krävas att beviset är utfärdat inom de senaste fem åren. För en
yrkesförare inom bussbranschen kan det dock inte anses rimligt att kräva
ett ytterligare bevis om yrkeskompetens. För den som arbetar eller ny-
ligen har arbetat som bussförare skulle därför ett intyg om viss tids
anställning under de senaste fem åren kunna tjäna som bevis på mot-
svarande kunnande.
För beviset om yrkesförarkompetens gäller att vederbörande skall ha
gått igenom ett teoretiskt prov. Praktiska inslag saknas alltså, vilket kan
tala mot att införa ett krav på ett sådant bevis. Ett alternativ kan vara att
tillskapa ett särskilt prov, antingen teoretiskt eller praktiskt eller en kom-
bination härav, för den som vill föra en hyrd buss. Det är dock en stor
fördel att kunna använda det redan existerande yrkesförarkompetens-
beviset. Det är också att märka att utbildningen och provet för yrkes-
förarkompetensbeviset innehåller viktiga moment om säkerheten i
trafiken. Inte minst dessa delar bör vara av stort värde att känna till för
den som för buss vid t.ex. längre utflyktsresor, som ofta företas med ett
hyrt fordon. Den omständigheten att krav på yrkesförarkompetensbevis
vid förande av tyngre, uthyrda bussar införs bör inte medföra att uthyr-
ningsföretagens nuvarande kontroll av föraren minskas. Tvärtom bör det
betonas att denna kontroll står kvar. Det kan t.ex. vara befogat att Väg-
verket efter samråd med branschen ger ut allmänna råd om detta.
Mot bakgrund av det nu sagda föreslås således en bestämmelse om att
uthyraren, när det är fråga om uthyrning av en buss som är inrättad för
fler än 17 personer inklusive föraren, skall kräva att föraren har ett yrkes-
förarkompetensbevis, inte äldre än fem år, eller ett intyg om att föraren
har minst ett års tjänstgöring som yrkesförare av buss eller motsvarande
erfarenhet under de senaste fem åren. Med motsvarande erfarenhet kan
t.ex. avses civil eller militär trafiklärare.
Även en anställd eller annan som faktiskt lämnar ut fordonet skall ha
samma ansvar som uthyraren.
Den nu föreslagna bestämmelsen bör tas in i lagen.
För att ytterligare inskärpa vikten av att bestämmelsen iakttas bör
straffansvaret skärpas så att fängelse kan följa på en överträdelse.
Uthyrning av taxifordon
I 12 § nuvarande YTF sägs att innan ett fordon får användas i yrkes-
mässig trafik enligt ett trafiktillstånd, skall en skriftlig anmälan om
fordonet lämnas till tillståndsmyndigheten. Myndigheten skall
kontrollera att det fordon som anmälts uppfyller de villkor om regi-
strering och om beskaffenhet och utrustning som föreskrivs i bil-
registerkungörelsen (1972:599), BRK, och FK samt att tillståndshavaren
är ägare av eller har nyttjanderätt till fordonet.
Ett fordon som utrustas med taxameter enligt bestämmelserna i FK
skall registreringsbesiktigas för taxitrafik enligt 36 § FK. Härvid
kontrolleras bl.a. taxameterutrustningen. När så har skett skall till-
ståndshavaren anmäla till länsstyrelsen att han avser att använda fordonet
i sin taxirörelse. Sedan länsstyrelsen har registrerat anmälan sker en
Prop. 1997/98:63
108
automatisk beställning av såväl yrkestrafikmärke som gula registrerings-
skyltar. Den gula registreringskylten för taxi är med andra ord kopplad
till användningssättet.
Den som har tillstånd till taxitrafik och samtidigt har tillstånd till bilut-
hyrning kan anmäla sitt taxifordon även som uthymingsfordon. Det har
uppmärksammats att sådana fordon då kan hyras ut till någon som själv
inte har något tillstånd till taxitrafik. Hyresmannen kan därmed göra sig
skyldig till olaga yrkesmässig trafik och uthyraren i princip till medhjälp
till olaga yrkesmässig trafik.
Enligt vad utredningen funnnit förekommer det i viss utsträckning att
den som har tillstånd till biluthyrning anskaffar fordon som taxiutrustas i
syfte att hyra ut det till den som vill bedriva taxirörelse. Det saknas dock
skäl att tillåta att sådan uthyrning av taxiutrustade fordon sker till någon
annan än den som har tillstånd till taxitrafik. För att effektivisera
kontrollen i nu aktuellt hänseende bör därför införas en bestämmelse
varigenom ett fordon som enligt FK är registreringsbesiktigat för taxi-
trafik inte får hyras ut till annan än den som har tillstånd till sådan trafik.
En sådan bestämmelse bör tas in i lagen.
Överträdelser av bestämmelsen bör straffsanktioneras.
Regeringens förslag: Lagen (1979:560) om transportförmedling upp-
hävs.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del har
tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Transportförmedling utövas inom
alla transportslag. Den tillståndspliktiga förmedlingsverksamhet av-
seende vägtrafik som bedrivs enligt TFL är dock begränsad till vissa
transporter, vilka endast utgör en ringa del av all den transportförmedling
som i praktiken förekommer inom lastbilstrafiken. Det är emellertid i
allmänhet inte denna form av transportförmedling som brukar utsättas för
kritik. Sådan kritik kan avse t.ex. att åkare lätt hamnar i en
beroendeställning till vissa förmedlare. Det pekas också på att det före-
kommer oseriösa transportförmedlare åt mindre åkeriföretag, vilka
förmedlar uppdrag på provisionsbasis. Kritiken tar sikte på förekomsten
av osund eller äventyrlig ekonomi och bristande respekt för trafikrättsliga
regler. Inte sällan mynnar kritiken ut i krav på skärpt lagstiftning.
En reformering av lagstiftningen om transportförmedling, som innebär
att tillämpningsområdet utvidgas i mera betydande omfattning, skulle
skapa stora författningstekniska svårigheter. En alltför omfattande lag-
stiftning skulle också bli svår att tillämpa. Samtidigt binds resurser i en
kontrollapparat som till stora delar kan befaras bli ineffektiv. De problem
som finns inom transportförmedlingsverksamheten i vid bemärkelse bör i
Prop. 1997/98:63
109
stället uppmärksammas inom ramen för annan lagstiftning för närings-
verksamhet och den brottsbekämpning som sker där. För detta ändamål
är det nödvändigt att tillgängliga resurser koncentreras och utnyttjas där
resultat bäst kan nås. I detta sammanhang kan hänvisas till de rutiner för
samarbete mellan tillståndsmyndigheter och andra myndigheter som
föreslås i avsnitt 14.1. Genom ett sådant samarbete, som primärt avser
den egentliga yrkestrafiken, kan missförhållanden uppdagas även inom
närstående sektorer, som t.ex. transportförmedlingsverksamhet. Det är
också av betydelse att straffet skärps for försummelser vad gäller trans-
portköpar/beställaransvaret enligt 22 § nuvarande YTL. Förslag härom
lämnas i avsnitt 15. Dessa lagstiftningsåtgärder träffar en del av sådana
olagliga förfaranden som har påtalats inom bl.a. transportförmedlings-
branschen.
När det gäller godstransporter förefaller sådana missförhållanden till
inte ringa del återfinnas inom den sektor av branschen, där små foretag,
vars fordonspark ofta endast består av en dragbil, erbjuder sina tjänster
till i första hand transportförmedlare. Dessa åkeriföretag har i allmänhet
inte något eget transportkoncept eller några långsiktiga avtal med fasta
kunder och de blir härigenom starkt beroende av transportförmedlare.
Förmedlarna i sin tur strävar naturligt nog efter att köpa körningar på så
förmånliga villkor som möjligt. Mot bakgrund härav har ofta transport-
förmedlarna framställts som ansvariga för missförhållanden inom den
aktuella trafiken genom att endast erbjuda körningar till sådana priser,
transporttider och andra villkor att åkeriföretagen i praktiken tvingats
överträda olika regler för att kunna konkurrera om och genomföra kör-
ningarna. Denna beskrivning har ibland använts som argument för en
långtgående reglering av transportförmedlingsverksamheten. Sedan länge
åläggs också transportförmedlare och andra professionella trans-
portköpare, t.ex. industriföretag, ett särskilt ansvar. Detta avser emeller-
tid endast det förhållandet att transportören skall inneha vederbörligt
trafiktillstånd, det s.k. transportköparansvaret.
Även de av transportförmedlama anlitade åkarna är emellertid själv-
ständiga företagare, vilka till skillnad från företagare i flertalet andra
branscher, har ett särskilt tillstånd att bedriva sin verksamhet. Detta till-
stånd har erhållits efter en lämplighetsprövning, innefattande bl.a. krav
på yrkeskunnande.
Åkeriföretagaren är den ende som i realiteten kan bestämma över
transportens genomförande vad avser exempelvis hastighet, kör- och
vilotider samt val av färdväg, liksom över fordonets skick och utrustning.
Att skatter och försäkringar betalas och att kompetenta förare anlitas är
likaledes åkeriföretagets naturliga ansvar. En annan fördelning av
ansvaret för den transportverksamhet, som åkeriet genom trafiktillståndet
prövats särskilt lämpligt att utöva, skulle underminera hela
yrkestrafiklagstiftningen. Endast den som verkligen har den direkta
kontrollen över transporternas faktiska genomförande kan vara till-
ståndshavare. Härigenom skapas klara ansvarsförhållanden som innebär
att tillståndshavare vid misskötsamhet kan utestängas från branschen,
samtidigt som den skötsamme tillståndshavaren skyddas från konkurrens
från mindre seriösa företagare utan tillstånd.
Prop. 1997/98:63
110
Förhållandet är dessutom det att utövarna av den transportförmed-
lingsverksamhet som i dag omfattas av lagstiftningen allmänt anses sköta
sig i huvudsak utan anmärkningar vad gäller trafikuppläggning och rela-
tioner till kunder och det allmänna. En utvidgning av regelsystemet
skulle riskera att träffa samma målgrupp för lagstiftningen. Med andra
ord skulle utvidgningen endast medföra ytterligare regler och restriktio-
ner för de skötsamma foretag, som fungerar väl även utan speciallagstift-
ning. Därmed skulle en sådan reform te sig meningslös.
Mot den angivna bakgrunden är det regeringens bedömning att en ut-
vidgning av tillämpningsområdet för lagstiftningen om transportför-
medling inte ger några garantier för att de problem i form av oseriös
verksamhet som förekommer i periferin av verksamheten blir ändamåls-
enligt lösta. En reformering av lagstiftningen inom dess befintliga ram,
eventuellt i kombination med en mindre utvidgning av den, är inte heller
någon framkomlig väg. Kontroll och uppföljning bör i stället ske av den
yrkesmässiga trafiken med hjälp av bl.a. de rutiner härfor som föreslås i
avsnitt 14.
Dessa överväganden leder fram till att lagen om transportförmedling
bör upphävas. Avarter inom verksamheten bör i stället bekämpas med
hjälp av branschens egna insatser och med stöd av övrig lagstiftning.
Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: Tillsynen på regional nivå skall handhas av läns-
styrelsen i det län där tillståndshavaren är folkbokförd eller, om till-
ståndshavaren är en juridisk person, i det län där företagets eller verk-
samhetens ledning finns. Tillsynen över innehavare av taxiförarlegiti-
mation skall utövas i det län där taxiföraren är folkbokförd. Till-
synsmyndigheternas prövning skall även omfatta att den yrkesmässiga
trafiken bedrivs under lika konkurrensvillkor mellan trafikutövama.
Sambearbetningen mellan utsökningsregistret och yrkestrafikregistret
utvidgas till att avse alla personer som omfattas av prövningen enligt
YTL.
Patent- och registreringsverkets (PRV) aktiebolags- respektive handels-
register bör med vissa intervaller samköras med yrkestrafikregistret
enligt samma rutiner som införts för samköming mellan yrkestrafik- och
utsökningsregistren. En avisering till länsstyrelserna bör ske på mot-
svarande sätt som vid sistnämnda samköming.
Terminalåtkomsten enligt 16 a § polisregisterkungörelsen (1969:38)
skall förutom ansökningsärenden omfatta tillsyn av tillståndshavare. Den
skall vidare omfatta trafikansvariga och i övrigt de personer som prövas.
Även i ärenden om och tillsyn angående taxiförarlegitimation skall sådan
åtkomst finnas.
Vägverket, som är tillståndsmyndighet enligt YTL i vissa fall, skall få
samma åtkomst till polisregister som länsstyrelserna har.
Allmän domstols och Rikspolisstyrelsens underrättelseskyldighet ut-
vidgas vad beträffar såväl personkrets som brottstyper. Bestämmelsen
om skyldighet för andra myndigheter att underrätta länsstyrelsen om
missförhållanden som rör den yrkesmässiga trafiken i olika avseenden
förtydligas.
Aktiebolaget Svensk Bilprovning, SMP Svensk Maskinprovning
Aktiebolag och SAQ Kontroll Aktiebolag anges i bilagan till sekretess-
lagen (1980:100) som sådana organ som enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen
vid tillämpningen av lagen är att jämställa med myndigheter, såvitt avser
fordonskontroll enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på
fordonsområdet.
Prop. 1997/98:63
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utred-
ningen har dock inte behandlat frågan om ändring i bilagan till sekretess-
lagen.
Remissinstanserna: Länsrätten i Kopparbergs län m.fl. anser att
reglerna för behörig myndighet på yrkestrafiksidan skall korrespondera
med motsvarande bestämmelser beträffande körkort. Flera remissin-
stanser påpekar emellertid att en överflyttning av ärenden i samband med
byte av folkbokföringsort medför hanteringsmässiga svårigheter och
risker för att ärenden tappas bort. Svenska Bussbranschens Riksförbund
anser att Vägverket skall vara såväl tillsyns- som tillståndsmyndighet för
den yrkesmässiga busstrafiken.
Regional tillsynsmyndighet
Såsom föreslagits på olika ställen ovan skall samtliga frågor som rör till-
stånd till yrkesmässig trafik, såväl ansökan som tillsynsfrågor samt
frågor om äterkallelse och varning, prövas om sökanden är en fysisk
person av länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd och om sökanden
är en juridisk person av länsstyrelsen i det län där företagets verksamhet
eller ledning finns. Motsvarande bestämmelser har föreslagits för bilut-
hyrning och i fråga om taxiförarlegitimation. Genom förslaget skapas
överensstämmelse mellan bestämmelserna för körkort, förarlegitimation,
trafiktillstånd och tillstånd till biluthyrning. Vidare kan tillsynsarbetet
komma att underlättas genom att kontakter med andra myndigheter etc. i
huvudsak kan ske inom regionen.
Såsom anförts i avsnitt 8 bör prövningsmyndighetema åläggas att
verka för en sund konkurrens inom yrkestrafiken. Detta bör även komma
till uttryck i lagen.
112
Allmänt
Myndigheternas tillsyn av den yrkesmässiga trafiken kan ses som en
uppföljning av att de förutsättningar som en gång konstaterats föreligga
när tillstånd till viss trafik beviljades alltjämt föreligger. I tillsynssitua-
tioner ställs olika intressen mot varandra; skyddet för den personliga in-
tegriteten ställs mot samhällets intresse av att lagar och förordningar
följs.
Sverige ligger långt framme beträffande databaserade register. Inom
hela samhällsområdet registreras uppgifter om den som utövar närings-
verksamhet. Från många håll efterfrågas möjligheten till en sambearbet-
ning av dessa registrerade, offentliga uppgifter. Från vissa myndigheters
sida pekas också på att en sambearbetning av registeruppgifter är ett
kostnadseffektivt sätt att fa veta hur näringsidkaren sköter sina åliggan-
den, främst gentemot samhället. När man genom lagstiftning utökar läns-
styrelsernas tillsynsverksamhet på yrkestrafikområdet kan det finnas skäl
att av bl.a. effektivitetshänsyn underlätta olika former av sambearbetning
av myndigheternas register.
Utsökningsregistret
I utsökningsregisterlagen (1986:617) finns bestämmelser om ett för hela
landet gemensamt utsökningsregister, det s.k. REX-registret, som i första
hand skall användas inom exekutionsväsendet. Efter förslag i prop.
1993/94:168 har riksdagen beslutat att registret far användas även för
tillsyn över innehavare av trafiktillstånd och trafikansvariga enligt YTL
(1 § tredje stycket 4).
I 2 c § utsökningsregisterförordningen (1986:678) regleras nu nämnda
möjlighet närmare. Vissa uppgifter i utsökningsregistret får sambearbetas
med uppgifter om innehavare av trafiktillstånd och trafikansvariga i
Vägverkets centrala yrkestrafikregister. Utsökningsregistret och yrkes-
trafikregistret samkörs tre gånger per år. Riksskatteverket redovisar
resultatet av sambearbetningen till Vägverket. Uppgift lämnas i före-
kommande fall om bl.a. skuldens storlek, likvidation, konkurs, ackord
och näringsförbud. Uppgifterna lämnas inte ut på medium för automatisk
databehandling. Vägverket sammanställer därefter uppgifterna för in-
formation till länsstyrelserna. Dessa hålls därigenom kontinuerligt under-
rättade om tillståndshavare och trafikansvariga som restförts för skatter
och avgifter.
Den tillsyn som baseras på sambearbetat material kan initieras genom
att tillsynsmyndigheterna aviseras om gjorda samkömingar. De åtgärder
som tillsynsmydigheten vidtar efter en sådan avisering förenas med andra
tillsyns- och kontrollmoment. Det är regeringens uppfattning att
fullgörandet av dessa uppgifter inte påkallar att länsstyrelserna ges
Prop. 1997/98:63
113
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
direktåtkomst (terminalåtkomst) till utsökningsregistret. En ordning med Prop. 1997/98:63
sambearbetning och påföljande avisering till myndigheten torde t.o.m.
innebära ett mer effektivt sätt, än direktåtkomst, vid handläggning av
ansökningar respektive ärenden om tillsyn, eftersom åtgärder krävs
endast beträffande aviserade personer.
Däremot bör en utvidgning ske såtillvida att bestämmelsen i 1 § tredje
stycket 4 utsökningsregisterlagen, som anger personkretsen för sambear-
betningen, får omfatta även övriga prövade personer enligt nuvarande 6 §
andra stycket YTL. Såväl utsökningsregisterlagen som förordningen bör
vidare ta sikte också på uppgifter som behövs för tillsyn enligt BUL.
Samköming mellan yrkestrafik- och utsökningsregistren syftar till att
ta fram uppgifter om sådana innehavare m.fl. av trafiktillstånd och bilut-
hymingstillstånd som missköter trafikrörelsens ekonomi. Ekonomiska
förhållanden har inte samma avgörande betydelse för en innehavare av
taxiförarlegitimation. Det krävs därför inte någon utvidgning av be-
stämmelserna om sambearbetning i detta avseende.
Polisregister
Bestämmelsen i 16 a § polisregisterkurigörelsen reglerar länsstyrelsens
rätt till terminalåtkomst till polisregistret för upplysning i bl.a. ärenden
om trafiktillstånd samt tillstånd till biluthyrning. Bestämmelsen bör, för-
utom ärenden vid ansökan, omfatta även tillsyn av tillståndshavare.
Registersökningen bör vidare fa omfatta, utöver tillståndshavare och
trafikansvarig, den vidare personkrets som skall lämplighetsprövas enligt
nuvarande 6 § andra stycket YTL, dvs. övriga prövade personer.
I bestämmelsen bör också åtkomst för upplysning i ärende om taxi-
förarlegitimation införas. Länsstyrelsernas möjlighet till registerkontroll
bör få omfatta ärenden som rör såväl ansökan som tillsyn beträffande
taxiförarlegitimation.
Vägverket är tillståndsmyndighet enligt YTL beträffande tillstånd till
linjetrafik som berör flera län. Vägverket bör därför fa samma åtkomst
till polisregister som länsstyrelserna far.
Bolagsregister
Även PRV:s aktiebolags- respektive handelsregister bör med vissa inter-
valler samköras med yrkestrafikregistret enligt samma rutiner som införts
för samköming mellan yrkestrafik- och utsökningsregistren. Avisering
till länsstyrelserna kan därefter ske på motsvarande sätt. Därigenom
skulle länsstyrelserna kunna följa upp de tillståndshavare beträffande
vilka ändringar har skett men tillståndshavarens anmälningsskyldighet
enligt YTF inte har fullgjorts.
Nödvändiga bestämmelser för att ange ändamålet med sambearbet-
ningen och vilka uppgifter som avses regleras lämpligen i förordningen
(1979:785) om yrkestrafikregister, eller i en ny sådan förordning, aktie-
114
bolagsförordningen (1975:1387) och handelsregisterförordningen Prop. 1997/98:63
(1974:188).
Underrättelseskyldighet för domstolar m.fl.
En utökad underrättelseskyldighet för domstolar avseende skattebrott och
annan ekonomisk brottslighet som länsstyrelsen som tillstånds- och till-
synsmyndighet behöver bör övervägas. Därutöver kan uttryckligen be-
höva anges att skattemyndigheter och andra myndigheter som uppbär
eller driver in skatter eller avgifter skall lämna en prövningsmyndighet
uppgifter som denna behöver för sin tillståndsprövning eller tillsyn.
Regeringen finner det lämpligt att i detta sammanhang, efter samråd med
berörda organ, modernisera reglerna beträffande offentlighet och sekre-
tess vid Aktiebolaget Svensk Bilprovning m.fl. bolag. Dessa regler har
hittills inte justerats i takt med att det s.k. riksprovplatssystemet av-
skaffats.
I bilagan till sekretesslagen (1980:100) anges nu att riksprovplatsema
Aktiebolaget Svensk Anläggningsprovning (som numera ändrat firma till
SAQ Kontroll Aktiebolag), Aktiebolaget Svensk Bilprovning och
Apoteksbolaget skall betraktas som sådana organ som enligt 1 kap. 8 §
sekretesslagen vid tillämpningen av lagen är att jämställa med myndig-
heter, såvitt avser den del av verksamheten som innefattar ”kontroll som
riksprovplats”. Allmänheten har därmed också rätt till insyn i denna
verksamhet enligt bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet
i tryckfrihetsförordningen.
I samband med att EES-avtalet godkändes beslutade riksdagen om
riktlinjer för avveckling av riksprovplatssystemet och antog lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll (prop. 1991/92:170 bet. 1992/93:EU1,
rskr. 1992/93:18). Riksprovplatssystemet upphörde den 1 januari 1995.
Med anledning av avvecklingsbeslutet antog riksdagen en ny lag om
vissa besiktningsorgan på fordonsområdet (SFS 1994:2043). Denna lag
skulle gälla intill utgången av år 1997 och innebar att AB Svensk Bil-
provning och Statens Maskinprovningar (genom SFS 1996:374 ändrat till
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut Aktiebolag eller ett av detta
helägt dotterbolag), utan att vara riksprovplatser, under en övergångstid
med ensamrätt kunde utföra nationella typbesiktningar, registreringsbe-
siktningar, kontrollbesiktningar och andra slag av besiktningar.
Riksdagen har därefter beträffande lagen dels föreskrivit att den skall
fortsätta gälla utan tidsbegränsning, dels ändrat den så att de organ som
med ensamrätt kan utföra besiktningarna är Aktiebolaget Svensk Bil-
provning, SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag och SAQ Kontroll
Aktiebolag (prop. 1996/97:1 utg. omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr.
1996/97:115).
115
På grund av riksprovplatssystemets upphörande bör bestämmelsen som
rör riksprovplatsema i bilagan till sekretesslagen ändras. Frågan är om
det är önskvärt att det fortfarande skall finnas någon form av insyn be-
träffande de aktuella organen.
Utvidgningen av offentlighetsprincipens tillämpning utanför myndig-
hetsområdet bör inriktas på de organ som handhar myndighetsutövning
mot enskilda.
Riksprovplatsemas verksamhet har innefattat myndighetsutövning
genom att kontrollorganen inte bara haft att prova om en produkt upp-
fyller vissa krav utan även att på grundval av provningsresultatet god-
känna eller underkänna produkten. När övergång skett från systemet med
riksprovplatser till det EG-anpassade öppna systemet har detta inneburit,
förutom att kontrollorganens monopolställning avskaffats, att den rätts-
liga karaktären på de berörda organens verksamhet ändrats genom att de
inte längre fattar beslut på statens vägnar. Inslaget av myndighetsutöv-
ning har därmed försvunnit (se prop. 1991/92:170, s. 58 ff). När det
gäller Aktiebolaget Svensk Bilprovning, SMP Svensk Maskinprovning
Aktiebolag och SAQ Kontroll Aktiebolag är läget dock annorlunda.
Enligt lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet skall bolagen
med ensamrätt utföra viss fordonsbesiktning. I praktiken har därmed
dessa bolag samma uppgifter som riksprovplatsema tidigare hade. Dessa
uppgifter innefattar bl.a. myndighetsutövning. Bolagens verksamhet bör
därför i fortsättningen vara föremål för insyn i samma utsträckning som
gällde beträffande riksprovplatsema. Detta sker lämpligen genom att
bolagen anges i förteckningen i bilagan till sekretesslagen, med
angivande av att insynen skall gälla handlingar som hör till fordons-
kontroll enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på
fordonsområdet.
Apoteksbolaget Aktiebolag, som inte längre har någon uppgift som
motsvarar en riksprovplats, bör utgå ur förteckningen i bilagan till
sekretesslagen.
Prop. 1997/98:63
Regeringens förslag: Straffsatsen för olaga yrkesmässig trafik höjs
till fängelse i högst ett år. Det s.k. transportköparansvaret skall om-
fatta all yrkesmässig trafik och fängelse i högst ett år bör även här in-
föras i straffskalan. En polisman eller tulltjänsteman får rätt att hindra
fortsatt färd för fordon som framförs i strid mot bestämmelserna i
yrkestrafiklagstiftningen. Den som uppsåtligen for fordon utan att
inneha föreskriven taxiförarlegitimation skall kunna dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla den till-
ståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet anlitar förare som
saknar forarlegitimation. Vidare skall en förare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för legitimationen
kunna dömas till böter. Tullmyndighet och tulltjänsteman skall kunna
116
utnyttjas i samband med förundersökning av brott mot lagens be-
stämmelser.
Prop. 1997/98:63
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock inte behandlat frågan om utnyttjande av tullmyn-
dighet vid förundersökning.
Remissinstanserna: Riksåklagaren m.fl. har tillstyrkt förslagen om
straffskärpning. Göta hovrätt har däremot avstyrkt att straffet för olaga
yrkesmässigtrafik eller utnyttjande av sådan tjänst höjs till fängelse i
högst ett år. Förslaget om rätt att hindra fortsatt färd har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Rikspolisstyrelsen anser bl.a.
att det bör införas en uttrycklig rätt för polisen att utföra kontroll av
fordon och utrustning. Generaltullstyrelsen har bl.a. föreslagit att
tullmyndigheten och tulltjänsteman bör få befogenhet att utföra vissa
initiala åtgärder i samband med förundersökning av brott som sker i
samband med internationella vägtransporter. Vidare har Generaltull-
styrelsen förordat att endast polisman skall ges rätt att ta hand om skyltar
från taxibilar.
Skälen för regeringens förslag: Den som ställer sig utanför lag-
regleringen av den yrkesmässiga trafiken genom att inte ansöka om till-
stånd för sin yrkesmässigt bedrivna transportverksamhet undgår den
rigorösa prövning i olika avseenden som gäller på detta område. I takt
med att kraven vid denna prövning ökar - inte minst vad avser de eko-
nomiska kraven för att bedriva yrkesmässig trafik - kan antalet trans-
portörer som försöker undvika att träffas av lagstiftningens krav för-
väntas öka. Detta kan befaras gälla inte minst beträffande olaga yrkes-
mässig taxitrafik. En straffskärpning utgör därför en viktig signal om att
det här rör sig om ett samhällsproblem som det är angeläget att bekämpa.
Sammantaget är straffvärdet för denna brottslighet så högt att en juste-
ring i skärpande riktning bör ske. Den som uppsåtligen driver yrkes-
mässig trafik utan tillstånd bör därför kunna dömas för olaga yrkes-
mässig trafik till böter eller fängelse i högst ett år.
Beträffande en tillståndshavare som bryter mot villkor som har
meddelats i tillståndet bör det liksom hittills räcka med oaktsamhet för att
straffansvar skall träda in. Någon skärpning beträffande straffskalan vid
dessa överträdelser krävs inte.
Straffbestämmelsen för den tillståndshavare som i taxitrafik anlitar en
förare som inte innehar den föreskrivna taxiförarlegitimationen bör i
redaktionellt hänseende föras samman med övriga sådana bestämmelser
som rör taxitrafiken, se nedan.
Transportköparansvaret
I 22 § YTL regleras det s.k. transportköparansvaret. Där föreskrivs att
om beställningstrafik med buss eller godstrafik har drivits utan tillstånd,
skall den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning har slutit avtal
117
med trafikutövaren om transporten dömas till böter, om han kände till Prop. 1997/98:63
eller hade skälig anledning att anta att tillstånd saknades.
För att understryka vikten av att ansvaret för transporter fördelas över
samtliga led har från flera håll ansetts att straffansvaret bör skärpas så att
fängelse ingår i straffskalan.
Transportköparansvaret är ett viktigt instrument för att komma till rätta
med missförhållanden inom den yrkesmässiga trafiken.
Det är inte främst en utvidgad lagstiftning som krävs för att komma till
rätta med problemen inom den yrkesmässiga trafiken. I stället bör till-
synen och kontrollen av redan gällande bestämmelser skärpas såväl på
yrkestrafikområdet som inom andra författningsområden. För vissa
överträdelser, där en lagföring kan förväntas fa en viss genomslagskraft,
krävs dock en straffskärpning. Detta gäller inte minst i fråga om trans-
portköpar/beställaransvaret. Dessa lagstiftningsåtgärder träffar en del av
de olagligheter som har påtalats inom bl.a. transportförmedlings-
branschen i dennas vidare bemärkelse. I avsnitt 13 föreslås att lagstift-
ningen om transportförmedling upphävs. Ansvaret för den som förmedlar
transporter gäller emellertid alltjämt. Det förhållandet att det för ansvar
krävs att det är fråga om att yrkesmässigt träffa avtal medför t.ex. för
taxitrafikens del att den vanlige taxikunden inte berörs av ett sådant
ansvar. Någon utvidgning av straffansvaret genom att ta bort kravet på
yrkesmässighet är därför inte aktuellt.
Ansvaret för den som yrkesmässigt avtalar om transporter bör däremot
kunna utvidgas så att det omfattar all yrkesmässig trafik. Detta är
angeläget dels för att understryka betydelsen av ett sådant ansvar inom
hela sektorn, dels för att fånga upp olika former av upphandling och in-
skärpa ett ansvar för upphandlaren av transporttjänster av olika slag.
Det är vidare rimligt att det föreligger en överensstämmelse mellan
ansvaret för olaga yrkesmässig trafik och beställaransvaret. Straffskalan
bör därför ändras så att den omfattar fängelse i högst ett år.
Hindrande av fortsatt färd
En rätt att under vissa omständigheter kvarhålla ett fordon och hindra
dess fortsatta fard finns redan på olika håll i lagstiftningen t.ex. 168 §
VTK, 114 § FK och 18 § KIV. En sådan bestämmelse har den fördelen
att den far en omedelbar effekt och därmed snabbt kan påverka beteen-
det. Det är i de nämnda reglerna fråga om överträdelser som objektivt
kan konstateras. En regel om kvarhållande av fordon vid brott mot de
centrala yrkestrafikförfattningama, dvs. YTL och YTF, kan inte alltid
förväntas få samma klara och okomplicerade tillämpning. En regel av nu
nämnt slag bör dock kunna få betydelse i vissa fall, särskilt beträffande
fordon i taxitrafik som framförs utan tillstånd eller har brukandeförbud
på grund av manipulering av taxametern eller dess plombering. En rätt att
hålla kvar ett fordon när det klart kan konstateras att tillstånd till trafiken
saknas eller brott mot taxameterbestämmelsema föreligger kan således
vara effektivt.
118
Det är därför regeringens uppfattning att en regel bör införas i YTL
med innebörd att en polisman eller tulltjänsteman far rätt att hindra fort-
satt fard för fordon som framförs i strid mot bestämmelserna i yrkes-
trafiklagstiftningen.
Utnyttjande av tullmyndighet vid förundersökning av brott
Olaga yrkesmässig trafik i samband med internationella vägtransporter
upptäcks ofta av tullen i samband med att fordon passerar in eller ut ur
landet. Praktiska skäl talar därför för att utvidga möjligheten att utnyttja
biträde av tullen vid förundersökning till att gälla även brott mot YTL.
Liknande regler finns i näraliggande sammanhang, t.ex. enligt lagen
(1982:821) om transport av farligt gods och lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon. Den nu föreslagna rätten att biträda vid
förundersökning av brott mot YTL innebär därför ingen drastisk föränd-
ring.
Taxiförarlegitimationen
Den nuvarande regelutformningen har tolkats så att ansvar för avsaknad
av taxiförarlegitimationen inte kan utdömas, om den rapporterade föraren
över huvud taget inte innehar någon legitimation.
För att få ett konsekvent regelverk beträffande taxilegitimeringen bör
samtliga förfaranden som innebär att ett taxifordon förs utan att föraren
innehar legitimation straffsanktioneras. De straffbestämmelser som rör
avsaknaden av legitimation, dvs. både för tillståndshavare och förare, bör
för att man skall få ett överskådligt regelverk samlas. För att inskärpa
vikten av att reglerna för taxitrafiken följs bör de straffbelagda förfaran-
den som rör taxiförarlegitimationen i straffskalan även inrymma
fängelse. En överensstämmelse med straffskalan för bestämmelsen om
olovlig köming i lagen (1951:649) om vissa trafikbrott uppnås då.
Den särskilda körkortsbehörigheten TAXI skall enligt förslaget i
avsnitt 10.1 avskaffas. Behörigheten - utöver själva körkortet - att föra
personbil och lätt lastbil i taxitrafik och annan trafik för person-
transporter regleras därefter uteslutande genom kravet på innehav av
taxiförarlegitimation i YTL. Behörigheten att föra övriga i 5 § KKL
nämnda fordon avses föras över till nya YTL. I konsekvens härmed bör
även bestämmelserna i 35 och 36 §§ KKL föras över till denna lag.
Vidare föreslås i avsnitt 10.1 att en förarlegitimation skall få förenas
med villkor som är motiverade av medicinska eller andra särskilda skäl
och att sådana villkor skall få meddelas såväl i samband med att legiti-
mationen beslutas som senare under giltighetstiden. På motsvarande sätt
som en sanktion drabbar en tillståndshavare som bryter mot villkor som
har meddelats för tillståndet bör en sanktion följa för den innehavare av
en legitimation som bryter mot sådana villkor som av något skäl har
meddelats för innehavet.
Prop. 1997/98:63
119
Omhändertagande av registreringsskyltar
Prop. 1997/98:63
Det finns skäl att ge polisen rätt att omhänderta den gula registrerings-
skylten för taxi, t.ex. om fordonets ägare inte har tillstånd till taxitrafik
eller om fordonet av annan anledning inte längre skall vara försett med
sådana skyltar. Nu nämnda regler om skyltar bör tills vidare finnas i
yrkestrafiklagstiftningen. Vidare bör i BRK införas en straffsanktionerad
skyldighet för fordonsägaren att återlämna gula taxiskyltar som innehas
utan att fordonet skall vara försett med sådana.
Det kan påpekas att det i 19 § BRK finns bestämmelser om att ett
registrerat fordon i princip far brukas endast om det är försett med
registreringsskyltar. En straffbestämmelse för överträdelse av denna be-
stämmelse finns i 87 § BRK.
Brukandeförbud
Taxametern spelar en central roll för kontrollen av taxitrafiken. Ett straff-
sanktionerat förbud mot att i taxitrafik använda fordon med bristfällig
eller avstängd taxameterutrustning är därför påkallat. Regler härom bör
tas in i YTF.
Regeringens bedömning: De sammantagna ekonomiska konsekven-
serna av de föreslagna lagändringarna är svårbedömda. Regeringens be-
dömning är dock att de föreslagna lagändringarna kan förväntas medföra
sådana effektivitetsvinster att de sammanlagda kostnaderna för det all-
männa på sikt inte kan förväntas öka. Initialt kan dock vissa kostnader av
engångskaraktär uppstå.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Kost-
naderna för förvaltningsdomstolarna är dock inte behandlade.
Remissinstanserna: Länsstyrelsernas samrådsgrupp för yrkestrafik-
frågor anser att om ambitionerna om krafttag mot den ekonomiska
brottsligheten skall uppfyllas innebär det ett behov av ökade resurser hos
tillstånds- och tillsynsmyndigheterna.
Skälen för regeringens bedömning: De nu lämnade förslagen innebär
i flera viktiga hänseenden förändringar i författningsstrukturen. De
sammantagna ekonomiska konsekvenserna av de föreslagna lagändringar
är svårbedömda. Det är emellertid regeringens bedömning att dessa
förändringar inte medför att ramen för de på området befintliga
resurserna överskrids.
Förslagen innebär i vissa delar en ambitionshöjning jämfört med det
arbete som i dag bedrivs vid de regionala prövningsmyndighetema, men
förslagen leder också till rationaliseringar av de arbetsuppgifter som
redan i dag existerar för myndigheterna.
120
I det sammanhanget kan särskilt poängteras de forslag som lagts fram
avseende sambearbetning mellan olika register. Att skapa rutiner för
sådan sambearbetning och att få en väl fungerande ordning genererar i
och for sig initialt vissa kostnader men dessa är av engångsnatur. När
systemet väl tagits i bruk kan dock arbetskostnaderna förväntas bli lägre
än med ett manuellt kontrollsystem och då föranleda en total kostnads-
minskning. Detsamma kan sägas gälla för informationsutbytet mellan
myndigheterna på området.
I samband med att ny lagstiftning för en samhällssektor träder i kraft
finns naturligt nog ett ökat informationsbehov. Kostnaderna härför kan
dock inte bedömas uppgå till några betydande belopp. Därtill kommer att
branschens organisationer och andra aktörer kan förväntas att för sina
respektive medlemmar i stor utsträckning medverka till att informera om
nyheterna i regelverket och de förändrade kraven i olika hänseenden.
Den föreslagna samordningen av den särskilda förarlegitimationen för
taxi med körkortsbehörigheten TAXI kan inte heller förväntas medföra
ökade kostnader för staten. I den mån förslaget kan medföra någon ök-
ning av kostnaderna kan denna förväntas finansieras genom avgifter för
prov och utfärdande.
Vad gäller frågan om ändrade kostnader för förvaltningsdomstolarna
kan införandet av en ny lagstiftning visserligen inledningsvis innebära ett
ökat antal ärenden, innan en mera tydlig praxis har etablerats. Härtill
kommer att det enligt förslaget införs vissa nya beslut som får överklagas
till förvaltningsdomstol, t.ex. beslut om varning samt beslut om olämp-
lighetsperiod för taxiförarlegitimation. Antalet överklaganden som rör
yrkestrafiken har emellertid under tidigare år varit ringa (under år 1996
utgjorde t.ex. antalet mål som avsåg yrkestrafiklagstiftningen ca 3 %o av
det totala antalet mål vid länsrätterna). Vid en samlad bedömning är det
regeringens uppfattning att förslaget på sikt inte heller kommer att med-
föra några ökade kostnader för förvaltningsdomstolarna.
Författningarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998.
Förslaget till höjningar av de ekonomiska krav som bör ställas på en
innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik kräver dock en viss över-
gångsperiod.
De höjningar av beloppen som föreslagits bör även omfatta rörelser
som är i drift enligt befintliga tillstånd. Grunden härför är att företagen
fortlöpande skall uppfylla gällande krav. Det krävs då att rörelserna ges
en skälig övergångstid att anpassa sig till de nya kraven. I det samman-
hanget kan nämnas den tidsrymd för ikraftträdande, som bestämdes vid
ändringen i aktiebolagslagen av lägsta tillåtna aktiekapital i privata aktie-
bolag. Ursprungligen bestämdes övergångstiden till tre år, men i prop.
1997/98:39 har regeringen föreslagit att övergångstiden förlängs med
ytterligare ett år. När det gäller de nu aktuella ekonomiska kraven bör
Prop. 1997/98:63
121
dock en tidsrymd om drygt två år från ikraftträdandet vara tillräcklig for Prop. 1997/98:63
att tillståndshavama skall kunna anpassa sig till de nya kraven.
1 §
Första stycket motsvarar delvis 1 § gällande YTL. Andra stycket för-
anleds av att kungörelsen (1974:681) om internationella vägtransporter
föreslås upphävd och att motsvarande bestämmelser istället tas in i YTL
(4 kap.).
2§
Första stycket motsvarar delvis 1 § gällande YTL. Andra stycket mot-
svarar 3 § lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik (LRL),
vilken lag enligt regeringens förslag skall upphävas (se avsnitt 9). Se
närmare om det nya trafikhuvudmannabegreppet i prop. 1996/97:115.
3§
Paragrafen motsvarar 2 § gällande YTL. Beträffande innebörden av de
olika begreppen hänvisas till förarbetena till den nuvarande bestämmel-
sen, prop. 1987/88:78, främst s. 46 ff. Märk att sådan yrkesmässig trafik
för persontransporter med tung lastbil, terrängmotorfordon (bl.a.
terrängvagnar) eller traktortåg, som inte är linjetrafik, behandlas som
beställningstrafik med buss.
Tillståndsplikt
1§
Första stycket motsvarar 3 § första stycket gällande YTL. Andra stycket
motsvarar 1 och 6 §§ LRL. I förhållande till nu gällande bestämmelser har
i avsnitt 9 förtydligats att det obetingat krävs linjetrafiktillstånd för en
trafikhuvudman som vill utföra linjetrafik över en länsgräns.
122
Prövningsmyndigheter
Prop. 1997/98:63
2§
Paragrafen ersätter 4 § första stycket gällande YTL och 4 a § sista stycket
gällande YTF. Den har emellertid förtydligats på så sätt att vissa offent-
ligrättsliga juridiska personer uttryckligen omnämns. Detta är en ex-
emplifiering, som inte utesluter att det undantagsvis kan finnas andra
offentligrättsliga juridiska personer som kan komma i fråga för trafiktill-
stånd. De viktigaste privaträttsliga juridiska personerna framgår av 4 §.
Uttrycket ”verksamhetens ledning” syftar på sådana juridiska personer
som enligt naturligt språkbruk inte är att betrakta som ”foretag”. Forum-
bestämmelserna innebär att det inte längre är den ursprungliga till-
ståndsmyndigheten som är rätt prövningsmyndighet utan i varje situation
- vid ansökan, tillsyn, äterkallelse etc. - är det länsstyrelsen i det län där
personen är folkbokförd respektive länet där ledningen finns som skall
göra prövningen enligt första stycket. Frågorna om prövningsmyndighet
behandlas i avsnitt 7.11.
Trafikansvariga
3 och 4 §§
Nuvarande regler om trafikansvariga finns främst i 5-7 §§ gällande YTL.
I förhållande till dagens regler görs vissa tillägg och justeringar. I 3 § har
en trafikansvarigs roll preciserats. I 4 § nämns uttryckligen kommandit-
bolag såsom en variant av handelsbolag. Detta klarläggande har för-
anletts av ett praktiskt behov som visat sig vid tillämpningen. Vidare har
lagts till stiftelser, europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG)
och utländska företag (filialer) samt utomlands bosatta näringsidkare.
Beträffande EEIG, se lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska in-
tressegrupperingar. Vad gäller utländska företag (filialer) och utomlands
bosatta näringsidkare, se lagen (1992.T60) om utländska filialer m.m.
Enligt den lagen skall det i en sådan filial finnas en verkställande direktör
och för verksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatta svenska
eller utländska medborgare en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar
för den här bedrivna verksamheten. En nyhet är också att staten, en
kommun m.fl. skall ha en trafikansvarig. Slutligen har som kriterium för
medgivande enligt 4 § sista stycket angivits ”särskilda skäl” mot tidigare
”synnerliga skäl” för att möjliggöra en mera flexibel tillämpning än
dagens regel tillåter. Därjämte föreslås möjlighet att undanta komman-
ditdelägare från att vara trafikansvarig. Bestämmelserna behandlas i
avsnitt 7.1.
Gemensamma regler om tillståndsprövning
5§
Paragrafen motsvarar i sak 6 § första stycket gällande YTL. I paragrafen
uppräknas de grundläggande kriterierna for att tillstånd att driva yrkes-
123
mässig trafik skall fa meddelas. Kriterierna har språkligt anpassats till
motsvarande bestämmelse i direktivet 96/26/EG. De närmare bestämmel-
serna återfinns i 8-12 §§.
På Lagrådets inrådan har ett andra stycke lagts till för att klargöra att
det är skillnad mellan det grundläggande kravet på betryggande ekonomi
som ställs på alla prövade och det krav på minimikapital som inne-
havaren av trafiktillståndet skall uppfylla.
6§
Paragrafen motsvarar 6 § andra och tredje styckena gällande YTL. De
tillägg och ändringar som föreslås i 3 och 4 §§ medför dock vissa följd-
ändringar i denna paragraf. Beträffande den krets av personer, som ut-
över de trafikansvariga skall genomgå lämplighetsprövning, hänvisas till
prop. 1987/88:78 s. 49 f. Se också prop. 1975:6 s. 139 f. och 199 ff. Be-
nämning ”eller på annat sätt” i punkt 1 avser exempelvis en majoritets-
aktieägare som står utanför styrelsen. Därutöver kan tilläggas att en
person med s.k. generalfullmakt att sköta en rörelse torde kunna anses
som en person som har en sådan ledande ställning att han eller hon skall
prövas. En juridisk person, t.ex. ett aktiebolag som är majoritetsägare i en
annan juridisk person, bör också kunna anses ha en sådan ställning.
Kommanditdelägare skall prövas enligt 6 § även om vederbörande enligt
4 § har undantagits från att vara trafikansvarig. Bestämmelsen behandlas
i avsnitt 7.1.
7§
Paragrafen motsvarar 7 § gällande YTL. Prövningen av tillkommande
personer har dock lagts till. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.1.
8§
I dag regleras yrkeskunnandet närmare i 5 a § gällande YTF. Reglernas
betydelse medför dock att dess huvuddrag bör tas in i lagen. Frågor om
undantag regleras i YTF. Beträffande EG-bestämmelsen i tredje stycket
se avsnitt 6.4. Regeln behandlas i avsnitt 7.2.
9§
De ekonomiska kraven finns i dag i 5 b § gällande YTF. Liksom i fråga
om yrkeskunnandet bör huvuddragen i nu aktuella regler tas in i lagen.
Bestämmelserna anger vilka krav som ställs för ett respektive flera
motordrivna fordon av det slag som anges i förslaget till 1 kap. 1 § YTL.
Släpfordon, som inte skall yrkestrafikanmälas, beaktas därvid inte. Be-
träffande traktortåg tillämpas beloppskraven på själva traktorn. I för-
hållande till gällande regler har kapitalkraven höjts väsentligt. Be-
stämmelserna är så uppbyggda att det i normalfallet skall räcka med att
aktuellt kapitalkrav är uppfyllt. Detta utesluter emellertid inte att högre
krav kan te sig motiverade vid en helhetsbedömning i det enskilda fallet.
Kompletterande regler finns i YTF. De ekonomiska kraven behandlas
närmare i avsnitt 7.3.
Prop. 1997/98:63
124
10 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I bestämmel-
sen regleras tillståndshavarens skyldighet att styrka att kravet på
ekonomiska resurser enligt 9 § fortlöpande är uppfyllt.
H§
Paragrafen motsvarar delar av 6 § gällande YTL och 11 a § gällande
YTF. Bestämmelserna bör av samma skäl som anförts om kraven på
yrkeskunnande och de ekonomiska kraven tas in i lagen. Uppräkningen
av vad som aldrig kan anses utgöra gott anseende har utformats efter
motsvarande bestämmelser i direktivet 96/26/EG. Förseelse mot regler
om skydd av miljön har tillkommit (se avsnitt 6.4). Under punkt 2 c har
tillägget ”i författningar” mönstrats ut för att uppnå en bättre överens-
stämmelse med EG-direktivets regler. Ändringen innebär att även brott
mot kollektivavtal kan utgöra grund för att neka trafiktillstånd. Bestäm-
melsen behandlas i avsnitt 7.4 (jfr även 5 kap. 11 §).
12 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i dagens regler, införs en be-
stämmelse som möjliggör för tillsynsmyndigheten att även vid prövning
av ansökan bestämma en tid under vilken den prövade skall anses fortsatt
olämplig att driva yrkesmässig trafik. Bestämmelsen behandlas i avsnitt
7.9.
Gemensamma regler om villkor för tilstånd
13 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I dag gäller i
fråga om möjligheten att förena tillstånd med villkor 9 § gällande YTL.
För närvarande torde villkor endast kunna föreskrivas när tillstånd
meddelas. I de nya reglerna slås fast att villkor även far meddelas senare
under tillståndstiden. Se härom i avsnitt 7.5.
Gemensamma regler om tillstånds giltighet
14 §
Paragrafen motsvarar 10 § i gällande YTL. Se även avsnitt 7.6.
15 §
I dag gäller härom 13 § gällande YTL. I forhållande härtill har tids-
gränserna i första och tredje styckena om ett år respektive två månader
ändrats till sex månader respektive en månad. Anledningen till detta är att
dagens regler bedömts vara väl generösa. I gengäld är regeln i första
stycket inte längre absolut utan längre tid kan medges vid särskilda skäl.
Prop. 1997/98:63
125
Särskilda regler för linjetrafik
Prop. 1997/98:63
16 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Första stycket
motsvarar i sak 8 § gällande YTL. Se närmare avsnitt 9. I andra stycket
regleras möjligheten att förena tillståndet med villkor i samband med att
tillstånd ges eller omprövas. I dag gäller härom 9 § första stycket
gällande lag.
17 §
Paragrafen, som i sak motsvarar 11 § gällande YTL och 10 och 11 §§
gällande YTF, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. ”Statens
järnvägar” har mot bakgrund av trafikhuvudmännens järnvägstrafik och
konkurrerande järnvägsföretag bytts ut mot en mera generell skrivning
och bestämmelsen om omprövning av tidsbegränsade tillstånd har tagits
bort eftersom den torde sakna funktion. I övrigt har paragrafen redigerats
om i forhållande till gällande lydelse. Se närmare avsnitt 9.
Särskilda regler för persontransporter
18 §
Bestämmelsen motsvarar 12 § i gällande YTL.
19 §
Bestämmelsen i första stycket motsvarar i stort 14 § gällande YTL.
Genom bestämmelserna i andra stycket utmönstras den s.k. brytpunkts-
taxan. Befogenhet kan också ges en länsstyrelse att inom länet meddela
kompletterande föreskrifter, t.ex. vid flygplatser. Bestämmelserna be-
handlas i avsnitt 10.2. Det tredje stycket är nytt och har lagts till i upp-
lysande syfte.
Krav på taxiförarlegitimation
1§
Enligt reglerna i 14 a § gällande YTL krävs särskild förarlegitimation
endast i taxitrafik i detta begrepps betydelse enligt 2 § gällande YTL.
Närbesläktad härmed är linjetrafik med personbil eller lätt lastbil. Detta
slag av trafik utgör ofta s.k. efterfrågestyrd kompletteringstrafik och
brukar utföras med vanliga taxifordon. Skäl har därför ansetts föreligga
att kräva taxiförarlegitimation även för sådan trafik.
126
Prövningsmyndigheter
Prop. 1997/98:63
2§
Enligt 4 § andra stycket gällande YTL prövas en ansökan om taxiförar-
legitimation av länsstyrelsen i sökandens folkbokföringslän och frågor
om äterkallelse prövas av den länsstyrelse som har beslutat om legitima-
tionen enligt 14 a § andra stycket gällande YTL. De nu föreslagna
reglerna innebär att såväl ansökan som andra frågor om taxiförarlegiti-
mation, liksom när det gäller trafiktillstånd, prövas av länsstyrelsen i det
län där vederbörande är folkbokförd vid det aktuella tillfället. Regler
saknas i dag om behörig myndighet för den som inte är folkbokförd i
Sverige. En bestämmelsen härom tas därför in i andra stycket. Bestäm-
melserna behandlas i avsnitt 10.1.
Prövningen avseende taxiförarlegitimation
3§
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande YTL. Bestämmelserna be-
handlas i avsnitt 10.1. Kravet i punkt 2 på minst två års innehav av kör-
kort med behörigheten B innebär att sådant körkort skall ha innehafts
utan avbrott under denna tid. Visst undantag härifrån regleras i andra
stycket. Vid innehav av D-behörighet gäller inte tvåårsregeln. Jämför
11 § i fråga om rätt för innehavare av utländska körkort att föra
svenskregistrerade motordrivna fordon i yrkesmässig trafik. Bemyn-
digande för Vägverket att meddela föreskrifter angående de medicinska
kraven ges i YTF.
4§
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande YTL. Jämför 7 § sista stycket
KKL.
5§
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande YTL. Jämför 17 a § KKL.
6§
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i gällande YTL. Jämför 42 § KKL
och 11 § tredje stycket KKF.
7§
Motsvarar 12 d § första meningen i gällande YTF.
8§
Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i gällande regler, reglerar
karenstiden på grund av bristande vandel vid ansökan på samma sätt som
angetts i 2 kap. 12 § för innehavare av trafiktillstånd. Se närmare i avsnitt
10.1.
127
9§
Paragrafen motsvarar 11 § KKL.
Prop. 1997/98:63
Krav på förarbehörighet i vissa fall
10 §
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande YTL. Jämför 5 § KKL. Be-
stämmelsen behandlas i avsnitt 10.1.
U §
Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, saknar mot-
svarighet i gällande YTL. Jämför 15 c § 1 KKL.
Inledande bestämmelse
1 §
Frågor om de internationella vägtransporterna behandlas i avsnitt 11. I
dag regleras frågor om internationella vägtransporter i förordningen
(1974:681) om internationella vägtransporter (KIV). Bestämmelsen i
första stycket motsvarar 2 § första meningen KIV. Ett andra stycke har
lagts till beträffande trafiken inom EES. Härmed åsyftas EG:s regelverk
och den förordning om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internatio-
nella transporter inom EES som avses ersätta förordningen (1995:525)
om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om internationella transporter
inom Europeiska unionen.
Tillståndsplikt för transporter med fordon som är registrerade i Sverige
2§
Paragrafen motsvarar delvis 3 § KIV. Den omfattar såväl cabotagetrafik
som annan yrkesmässig trafik utom landet. Såsom framgår av 1 § med
kommentar regleras trafiken inom EES särskilt.
3§
Härom gäller i dag 4 § KIV. Det transporttillstånd som nämns avser till-
stånd som en svensk transportör enligt 6 § ansöker om hos Vägverket i
fråga om persontransporter och hos Generaltullstyrelsen, i fråga om
godstransporter. Bestämmelserna i 2 och 3 §§ innebär alltså att det i
förekommande fall krävs förutom ett svenskt trafiktillstånd även ett
transporttillstånd av Vägverket eller av Generaltullstyrelsen. De överens-
kommelser som avses är bilaterala avtal. Förhandlingar om sådana avtal
och om tillståndskvoter enligt dem förs av Kommunikationsdeparte-
mentet.
128
Tillståndsplikt för transporter med fordon som är registrerade i
utlandet
Prop. 1997/98:63
4§
Bestämmelsen motsvarar i stort 5 § första stycket KIV. De tillstånd som
krävs enligt bestämmelsen meddelas av den behöriga utländska myndig-
heten och motsvaras närmast av ett svenskt trafiktillstånd. I 5 § andra
stycket KIV ges en möjlighet för Generaltullstyrelsen att efter samråd
med Vägverket föreskriva att tillstånd kan krävas för internationella
vägtransporter även om de inte utförs i yrkesmässig trafik. De transporter
som avses är sådana för egen räkning/firmabilstrafik som utförs av ut-
ländska transportörer till och från Sverige, och för vilka tillståndskrav
kan föreskrivas enligt bilaterala avtal. Motsvarande transporter som
utförs av svenska transportörer i Sverige är undantagna från tillstånds-
krav. Tillstånd bör då inte heller krävas av utländska transportörer. Enligt
tredje stycket i 5 § KIV kan tillståndskravet i bl.a. första stycket avtalas
bort genom överenskommelse mellan Sverige och en annan stat. Be-
stämmelsen har ansetts vara överflödig mot bakgrund av att ett nationellt
grundtillstånd alltid antas få krävas av varje transportör som bedriver
trafik oavsett hemland.
5§
Bestämmelserna saknar motsvarighet i gällande regler och har lagts till
för att i förtydligande syfte erinra om det tillståndskrav som kan gälla
enligt bilaterala avtal och det tillståndskrav som gäller för det fall att
bilateralt avtal saknas. Bestämmelserna innebär således inte någon änd-
ring i nu gällande ordning.
Prövningsmyndigheter
6§
Paragrafen motsvarar 4 § respektive 6 § KIV men har justerats i väsent-
liga avseenden. Vägverket blir enligt bestämmelsen behörig att pröva alla
frågor som rör persontransporter utanför EES inklusive cabotage, medan
Generaltullstyrelsens behörighet över huvud taget inte omfattar frågor
om tillstånd till sådana transporter. Generaltullstyrelsens behörighet
omfattar i stället alla frågor om tillstånd till godstransporter utanför EES
inklusive frågor om tillstånd till cabotage. Sistnämnda slag av trafik
tillåts dock i allmänhet inte enligt de bilaterala avtalen med andra länder.
Hittills har, enligt särskilda bestämmelser härom, gällt att tillstånd till
cabotagetrafik, i den mån den över huvud taget tillåts, beviljas av
regeringen. Bestämmelsen innebär således i den delen en nyordning.
Tillståndsprövning m.m.
7§
Paragrafen motsvarar 7 § KIV.
129
9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
8§
Paragrafen motsvarar 8 § KIV.
Prop. 1997/98:63
9§
Bestämmelsen motsvarar 9 § KIV. Av yrkestrafiklagens uppbyggnad och
utformning följer att tillstånd av olika slag inte far överlåtas. I enlighet
med i dag gällande bestämmelser tas här upp ett undantag från denna
regel.
Äterkallelse av trafiktillstånd
1§
Paragrafen motsvarar i sak 15 § gällande YTL.
2 och 3 §§
Motsvarande frågor regleras i dag i 11 a § gällande YTF. Här regleras
fall av obligatorisk äterkallelse, där således varning inte kan komma i
fråga. Utformningen följer uppräkningen i direktivet 96/26/EG. I för-
hållande till dagens regler har bestämmelserna under 2 § 2 b förtydligats i
förslaget i syfte att markera att äterkallelse skall ske vid överträdelse av
alla bestämmelser som är av väsentlig betydelse för trafiken eller
trafiksäkerheten. Förseelser mot regler om skydd av miljön har till-
kommit och under 2 § 2 c har tillägget ”i författning” mönstrats ut, varför
även brott mot kollektivavtal kan utgöra en återkallelsegrund (jfr 2 kap.
11 §). Den nya 2 § 4 innebär att ett väsentligt åsidosättande av ett av
prövningsmyndigheten uppställt villkor kan leda till äterkallelse. Punkten
4 i gällande YTF har inte någon motsvarighet i 2 § YTL. Den är så all-
mänt utformad att den far anses täckas av 1 §. Den nya 2 § andra stycket
motsvarar 17 § gällande YTL, dock att äterkallelse nu är obligatorisk och
omfattar även tillkommande personer.
4§
Paragrafen motsvarar i stort 11 b § gällande YTF. Dock har utbytes-
möjligheten nu vidgats så att den omfattar sådana prövade som avses i
såväl 2 kap. 6 § som 2 kap. 7 §.
5§
Paragrafen motsvarar 16 § gällande YTL.
Äterkallelse av taxiförarlegitimation m.m.
6§
I dag regleras dessa förhållanden i 14 a § andra stycket gällande YTL.
Under 1 har utöver brottslig gärning även andra missförhållanden upp-
föd
tagits som en återkallelsegrund. Den nya bestämmelsen medger att åter-
kallelse kan ske även av medicinska skäl samt om föreläggande att ge in
läkarintyg inte följs eller innehavaren begär att legitimationen skall åter-
kallas. Jämför 16 § KKL. I andra stycket har möjlighet att meddela
varning införts.
7§
Bestämmelsen saknar motsvarighet i gällande YTL. Nu infors en möjlig-
het att bestämma en tid under vilken den prövade skall anses fortsatt
olämplig att inneha taxiförarlegitimation (jfr förslaget 2 kap. 12 §). Be-
stämmelserna behandlas i avsnitt 10.
8§
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande YTL. Jämför beträffande kör-
kort 19 § KKL.
9-12 §§
Möjlighet att omhänderta en särskild förarlegitimation saknas i dag. Jäm-
för emellertid beträffande körkort 23 § KKL och 50 § KKF.
Äterkallelse av transporttillstånd
13 §
Bestämmelsen motsvarar delvis 12 § KIV, men har anpassats till åter-
kallelsegrundema beträffande trafiktillstånd. Ett transporttillstånd kan
enligt andra stycket återkallas efter en självständig prövning av förut-
sättningarna härför.
Gemensamma bestämmelser
14 §
Bestämmelsen motsvarar 18 § KKL. På Lagrådets inrådan har dock i
förtydligande syfte uttryckligen angivits att bestämmelsen även omfattar
ett godkänt strafföreläggande och ett godkänt föreläggande av ordnings-
bot.
15 §
Bestämmelsen motsvarar 26 § KKL.
16 §
Bestämmelsen motsvarar 45 § första stycket KKL.
Prop. 1997/98:63
131
Tillsyn m. m.
Prop. 1997/98:63
17 §
I förhållande till 19 § gällande YTL har trafikmiljö- och konkurrens-
aspekterna lagts till. Vidare har det inte ansetts behövligt att - som för
närvarande - särskilt föreskriva att prövning far ske av att förutsättning-
arna för tillstånd alltjämt föreligger. Det far anses ligga i sakens natur att
tillsynen innefattar denna befogenhet och skyldighet. Jämför prop.
1993/94:168 s. 18 och 19.
18 §
Paragrafen motsvarar 20 § gällande YTL.
Olaga yrkesmässig trafik m.m.
1 §
I förhållande till 21 § gällande YTL höjs straffskalan från böter eller
fängelse i högst sex månader till böter eller fängelse i högst ett år. Denna
straffskärpning innebär bl.a. att möjligheten för åklagare att besluta om
processuella tvångsmedel utökas.
Beställaransvar
2§
I förhållande till bestämmelsen i 22 § gällande YTL har regeln gjorts
generell så att den nu omfattar all yrkesmässig trafik. Vidare ändras
straffskalan från böter till böter eller fängelse i högst ett år. Se vidare
avsnitt 15.
Brott mot bestämmelserna om taxiförarlegitimation
3§
Första stycket är nytt. Andra stycket motsvarar andra ledet i 21 § andra
stycket gällande YTL. Straffskalan har dock utökats med fängelse.
Tredje stycket är nytt.
Brott mot bestämmelserna om krav på förarbehörighet i vissa fall
4 och 5 §§
Både 4 och 5 §§ är nya. Jämför 35 och 36 §§ KKL.
132
Hindrande av fortsatt färd
Prop. 1997/98:63
6§
En motsvarighet till bestämmelsen finns i 18 § KIV. Förande till verkstad
är aktuellt exempelvis när taxameterutrustningen inte uppfyller gällande
föreskrifter. Se vidare avsnitt 15.
Omhändertagande av registreringsskylt för taxi
7§
Paragrafen som saknar motsvarighet i gällande YTL behandlas i avsnitt
15. De olika situationerna i punkterna 2-4 motsvarar i stort de som i dag
är upptagna i 2 § förordningen (1975:885) om utmärkning av fordon i
yrkesmässig trafik och som avses att regleras i nya YTF.
8§
I första stycket ges åklagare eller polismyndighet som leder förunder-
sökning av brott mot yrkestrafiklagen rätt att anlita biträde av tullmyn-
dighet vid förundersökningen. En sådan förundersökningsledare får
också uppdra åt en tulltjänsteman att själv genomföra en förundersök-
ningsåtgärd. Förutsättningen för att få utnyttja befogenheten är att det är
lämpligt med hänsyn till omständigheterna. I praktiken torde det röra sig
om den internationella trafiken där tullen redan är inkopplad eller när
förundersökningsledaren vet att ett fordon är på väg mot en tullstation.
Andra stycket behandlar den frågan att en tulltjänsteman får kännedom
om en misstänkt överträdelse av bestämmelserna innan åklagaren eller
polismyndigheten hunnit inleda förundersökning. Tulltjänstemannen får
då själv hålla förhör med den misstänkte och vidta andra åtgärder i syfte
att utreda brottet som inte kan uppskjutas utan olägenhet (23 kap. 3 §
tredje stycket RB).
Det förtjänar att påpekas att tulltjänstemannens befogenheter enligt
denna paragraf inte är lika omfattande som enligt varusmugglingslagen
eller lagen (1982:821) om transport av farligt gods.
Trafiktillstånd
1-3 §§
I förhållande till 23 och 23 a §§ gällande YTL har förbudet att överklaga
beslut om varning tagits bort. I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.
Beträffande 3 § första meningen, se prop. 1988/89:26 s. 20 f. De trafik-
politiska inslagen i frågor rörande linjetrafik är alltjämt så starka att
regeringen bör vara högsta instans.
133
Taxiförarlegitimation
Prop. 1997/98:63
4§
Jämför i dag 23 § första stycket gällande YTL. Även i detta sammanhang
skall beslut om varning få överklagas.
Transporttillstånd
5§
Bestämmelser om överklagande av beslut om transporttillstånd finns i
dag i 19 § KIV. En anpassning har nu skett till vad som numera allmänt
gäller inom förvaltningsprocessen, nämligen att överklagande skall ske
till allmän förvaltningsdomstol. Samma ordning gäller redan i fråga om
tillstånd avseende trafik inom EU och EES, se 6 § förordningen
(1995:525) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om internationella
transporter inom Europeiska unionen.
Gemensamma bestämmelser
6§
Jämför 18 a § gällande YTF, 46 § KKL och 106 § KKF.
7§
Paragrafen motsvarar 23 § andra stycket gällande YTL.
8§
Beträffande första stycket, se 23 a § andra stycket i gällande YTL. Det
föreslagna andra stycket motsvarar sista meningen i 23 a § första stycket
gällande YTL. Bestämmelserna har dock nu utformats så att de täcker
alla förvaltningsmyndigheter som är aktuella i sammanhanget. I nu-
varande första och andra meningarna av 23 a § gällande YTL ges den
grundläggande befogenheten för länsstyrelserna och Vägverket att föra
talan hos allmän förvaltningsdomstol i mål enligt lagen. Den bestäm-
melsen behövs inte längre, eftersom förvaltningsmyndigheterna numera
enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen har partsställning när en enskild
överklagar ett myndighetsbeslut. Av 33 § samma lag följer att myndig-
heten därigenom får rätt att överklaga domstolens beslut.
Verkställighet
9§
Härom gäller i dag 18 § gällande YTF. I förhållande till den bestämmel-
sen föreslås nu en skärpning beträffande beslut om äterkallelse av
trafiktillstånd.
134
Prop. 1997/98:63
1 och 2 §§
Jämför 24 § gällande YTL. I 1 § har nu lagts till att undantag far förenas
med villkor. I 2 § är punkterna 1 och 2 nya. Härvidlag hänvisas till
avsnitt 9.2 respektive avsnitt 9.6.
3§
Paragrafen motsvarar 25 § gällande YTL.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I fråga om medgivanden enligt LRL avses även sådana medgivanden
som har meddelats med stöd av lagen i äldre lydelse. Bestämmelsen om
handläggning av ärenden som inte slutbehandlats före ikraftträdandet av
den nya lagen syftar på tillstånd enligt 4 kap., vilka i vissa fall skall
meddelas av Vägverket i stället för Generaltullstyrelsen. Bestämmelsen
gäller forumfrågan i såväl första instans som i överklagningsinstanser. I
materiellt hänseende tillämpas de nya bestämmelserna.
Lagens tillämpningsområde
1 §
Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § gällande BUL.
2§
Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § gällande BUL.
Tillståndsplikt
3§
Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § gällande BUL. Bestämmelsen om sär-
skilda villkor i den gällande lagen återfinns nu i 5 §.
Prövningsmyndigheter
4§
Länsstyrelsen i folkbokföringslänet respektive länsstyrelsen i det län där
den juridiska personens ledning finns skall pröva alla frågor om tillstånd
till uthymingsrörelse. Jämför avsnitt 12 samt kommentaren till 2 kap. 2 §
YTL.
135
Närmare bestämmelser om tillstånd
Prop. 1997/98:63
5§
Första stycket motsvarar 2 kap. 5 § i gällande BUL. I andra stycket klar-
görs att villkor får meddelas såväl i samband med att tillstånd ges som
senare under tillståndstiden.
6§
Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 2 § första stycket gällande BUL.
7§
I bestämmelsen förtydligas att ansvarig för verksamheten hos juridiska
personer är den eller de som tillståndshavaren utser. Jämför även kom-
mentaren till 2 kap. 3 § förslaget till YTL. I andra stycket har på Lag-
rådets inrådan i förtydligande syfte angivits att den eller de ansvariga
skall vara bosatta i Sverige.
8§
Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 2 § andra stycket i gällande BUL. Kret-
sen av personer som skall genomgå lämplighetsprövning ändras på mot-
svarande sätt som i 2 kap. 6 § förslaget till YTL. Lagrådet har föreslagit
att prövningen enligt pargrafen bör begränsas till juridiska personer och
utomlands bosatta näringsidkare som söker tillstånd till uthyrningsverk-
samhet samt de för verksamheten ansvariga som de utser. Som anförts
ovan (avsnitt 12) är det regeringens uppfattning att det f.n. inte finns
tillräckliga skäl för att ändra på den gällande ordningen. Det finns således
ingen utvärdering som visar att de nuvarande reglerna är för omfattande.
Härtill kommer att införandet av höjda ekonomiska krav i YTL kan
medföra en ökad risk för bulvanskap inom biluthymingsbranschen. Det
kan emellertid finnas skäl att återkomma till denna fråga i ett annat
sammanhang.
9§
Lämplighetsprövningen utökas till att även omfatta tillkommande
personer. Lagrådet har föreslagit en annan lydelse i enlighet med vad
som anförts angående 8 §. I enlighet med vad som anförts ovan (se 8 §
samt avsnitt 12) väljer regeringen att inte följa Lagrådet på denna punkt.
10 §
Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § i gällande BUL. Tidsgränserna och
möjligheten till undantag på grund av särskilda skäl ändras enligt 2 kap.
17 § förslaget till YTL.
Äterkallelse av tillstånd
II §
Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 1 § gällande BUL.
136
12 §
Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 1 a § gällande BUL.
13 §
Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 4 § förslaget till YTL.
14 §
Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 2 § gällande BUL.
15 §
Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 16 § förslaget till YTL.
Närmare bestämmelser om uthyrningen
16 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § gällande BUF.
17 §
I paragrafen ställs särskilda krav på den som vill hyra tyngre bussar. Ett
sådant fordon far endast lämnas ut till den som har ett yrkesförar-
kompetensbevis eller viss dokumenterad körvana. Förslaget har kom-
menterats i avsnitt 12. Bestämmelsen har straffsanktionerats. Se vidare
kommentaren till 21 §.
18 §
I paragrafen stadgas att fordon som är registreringsbesiktigat för taxi-
trafik far hyras ut endast till den som har tillstånd till sådan trafik. Änd-
ringen avser att förhindra vissa bulvanförhållanden. Bestämmelsen har
straffsanktionerats. Se vidare kommentaren till 21 §.
Tillsyn
19 §
I paragrafen stadgas om prövningsmyndighetens tillsynsskyldighet.
Straffbestämmelser
20 §
Den som uppsåtligen driver olovlig uthymingsrörelse kan dömas till
böter eller fängelse i högst ett år. En tillståndshavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats i tillståndet kan
dömas till böter.
21 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot reglerna i 16, 17
eller 18 § om utlämnande och uthyrning av fordon till annan än den som
Prop. 1997/98:63
137
uppfyller behörighetskraven kan dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader. Straffbestämmelsen omfattar både tillståndshavare och
anställda.
Överklagande
22 §
Förbudet att överklaga beslut om varning tas bort.
23 §
Se kommentaren till 7 kap. 8 § förslaget till YTL.
Verkställighet
24 §
Se kommentaren till 7 kap. 9 § förslaget till YTL.
Bemyndiganden
25 §
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 1 § gällande BUL. På Lagrådets in-
rådan har dock regeringens och förvaltningsmyndighets möjlighet att
dispensera från lagen utgått. Såsom Lagrådet anfört bör av konstitutio-
nella skäl en sådan möjlighet ges med försiktighet och till skillnad från
motsvarande bestämmelse enligt YTL har något praktiskt behov av en
dispensmöjlighet enligt BUL inte påvisats.
Ändringen i 7 kap. 31 § är en konsekvens av att den i dagens körkort
inbyggda taxibehörigheten ersätts med taxiförarlegitimation. Som ett
krav för legitimationen kommer bl.a. medicinska krav att gälla. Änd-
ringen i bilagan till sekretesslagen har kommenterats närmare i avsnitt
14.3.
En möjlighet att utnyttja utsökningsregister skapas för tillsyn av alla de
personer som prövas enligt yrkestrafiklagen samt för tillsyn av inne-
havare av tillstånd till biluthymingsrörelse och övriga personer som
prövas enligt lagen om biluthyrning. Se närmare i avsnitt 13.
Prop. 1997/98:63
138
18.5 Förslaget till lag om ändring av lagen (1994:953) om
åligganden för personal inom hälso- och sjukvården
Se kommentaren till förslaget om ändring av sekretesslagen.
18.6 Förslaget till lag om ändring av lagen (1996:637) om
försöksverksamhet med rätt för kommunala
aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom
sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik
Ändringarna är föranledda av att lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik upphävs. Hänvisningarna avser motsvarande bestämmelser
som nu tas in i yrkestrafiklagen (jfr kommentaren till 2 kap. 1 § förslaget
till yrkestrafiklag).
18.7 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:560)
om transportförmedling
Se närmare om regeringens överväganden i avsnitt 13.
18.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1985:450)
om buss- och taxivärderingsnämnden
Buss- och taxivärderingsnämnden har ansetts spelat ut sin roll, varför
nämnden och den lag som styr verksamheten kan utmönstras. Något be-
hov av övergångsbestämmelser har inte ansetts föreligga. Se närmare om
lagen och nämnden i avsnitt 9.
18.9 Övriga lagförslag
I skatteregisterlagen (1980:343), lagen (1987:24) om kommunal parke-
ringsövervakning, ordningslagen (1993:1617) och mervärdesskattelagen
(1994:200) finns hänvisningar till yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen
(1979:560) om biluthyrning. Ändringarna är en följd av att de befintliga
lagarna nu ersätts med nya.
Prop. 1997/98:63
139
Vårt uppdrag består i att se över yrkestrafiklagstiftningen och övrig för-
fattningsreglering för yrkestrafiken och utarbeta förslag till en ny sam-
manhållen författningsstruktur på området.
Under utredningsarbetet har gjorts en fullständig genomgång av själva
författningsmaterian. Parallellt härmed har förhållandena inom de olika
branscherna undersökts och dessas problem analyserats. Alternativa för-
slag till lösningar har konkretiserats och beskrivits.
Genomgången av författningsområdet har innefattat en lagteknisk
modernisering av själva författningarna. Denna mynnar ut i förslag till en
ny yrkestrafiklag resp, förordning. Författningarna har delats in i kapitel
och försetts med underrubriker för att bli lättillgängliga och överskådliga.
Därtill föreslås en separat biluthymingslag resp, förordning. Dessas
uppbyggnad har i möjligaste mån anpassats till dispositionen av yrkes-
trafiklagen resp, yrkestrafikförordningen.
De sakliga ändringar som föreslås beträffande de olika sektorerna av
yrkestrafikområdet innebär i huvudsak följande.
Regler om trafiktillstånd
De allmänna bestämmelserna om trafiktillstånd preciseras och förtyd-
ligas. En utgångspunkt är att tillstånden fortfarande skall gälla utan tids-
begränsning. Bestämmelserna om trafikansvariga, dvs. personer som har
ett särskilt ansvar för trafikutövningen, reformeras. Hos i princip samt-
liga juridiska personer som kan tänkas driva yrkesmässig trafik - bl.a.
offentliga organ - skall det finnas en eller flera trafikansvariga.
Kapitalkraven byggs ut väsentligt. För godstransporter med motor-
drivna fordon som har en tillåten totalvikt över sex ton och för person-
transporter med motordrivna fordon som är inrättade för flera än nio
personer inkl, föraren skall krävas att tillståndshavaren förfogar över ett
kapital och reserver om minst 100 000 kr för vart och ett av de två första
fordonen och därefter minst 50 000 kr för varje tillkommande fordon.
För godstransporter med motordrivna fordon som har en tillåten totalvikt
av högst sex ton och för persontransporter med motordrivna fordon som
är inrättade för högst nio personer inkl, föraren skall som ett minsta krav
gälla, att tillståndshavaren förfogar över ett kapital och reserver om minst
75 000 kr för vart och ett av de två första fordonen och därefter minst
35 000 kr för varje tillkommande fordon.
Villkor för trafiktillstånd skall vid särskilda skäl få meddelas såväl i
samband med att tillstånd ges som senare under tillståndstiden. Regeln
om spärrtid vid återkallelsebeslut upphävs. Ett beslut enligt yrkestrafik-
lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas. Ett beslut om
varning skall fa överklagas enligt samma regler om fullföljd som gäller
för övriga beslut enligt yrkestrafiklagen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 1
140
Länsstyrelsen i ”folkbokföringslänet” resp, beträffande juridiska
personer länsstyrelsen i det län där företagets eller verksamhetens led-
ning finns skall pröva samtliga frågor om tillstånd till yrkesmässig trafik.
Vägverket skall dock liksom hittills pröva frågor om tillstånd till linje-
trafik som berör flera län.
Undantagen från tillämpningsområdet för yrkesmässig trafik
Definitionerna av vad som är yrkesmässig trafik och de begrepp som
förekommer i anslutning härtill har analyserats och befunnits fungera i
stort sett väl för svenska förhållanden.
Undantagen från vad som betraktas som yrkesmässig trafik utvidgas
något i fråga om samåkning. Detta föreslås för att underlätta sådan
samåkning som sker till arbetsplatser och skolor som ligger nära
varandra. Vidare föreslås mindre justeringar beträffande övriga undantag.
Någon samordning med EG-reglemas uppbyggnad och indelning i
fråga om definitioner och undantag föreslås inte ske nu.
Konkurrensfrågor - offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig
trafik
Offentliga subjekt bör enligt vårt förslag ha rätt att utöva yrkesmässig
trafik på samma villkor som privata rättssubjekt. Ett grundläggande krav
härför bör dock vara att verksamheten även från konkurrenssynpunkt
bedrivs enligt samma förutsättningar som gäller för enskilda. Även ett
offentligt subjekt bör då omfattas av yrkestrafikförfattningamas be-
stämmelser om prövning i olika avseenden. Offentliga subjekts verksam-
het bör från kommunalrättslig resp, konkurrensrättslig synpunkt regleras
i lagstiftningen på dessa områden. Det är viktigt att tillsynsmyndigheter
och andra myndigheter, som i sin verksamhet kommer i kontakt med
yrkesmässig trafik, noga bevakar konkurrensförutsättningarna. Till-
synsmyndigheternas uppgift att verka för lika konkurrensvillkor inom
yrkestrafiken bör komma till uttryck i lagstiftningen.
Huvudmannatrafiken m.m.
Vi föreslår att det alltid skall krävas tillstånd för att utöva länsgränsöver-
skridande linjetrafik. Bestämmelserna i lagen om rätt att driva viss linje-
trafik av innebörd att trafikhuvudmannen inom länet far driva linjetrafik
utan tillstånd flyttas över till den nya yrkestrafiklag som vi föreslår. Be-
stämmelserna om särskilt tillstånd, om inlösenskyldighet m.m. får inte
någon motsvarighet i den nya lagstiftningen. Som en konsekvens av de
nämnda ändringarna upphävs också lagen resp, förordningen om buss-
och taxivärderingsnämnden.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 1
141
Vi föreslår vidare att skadlighetsprövningen i samband med att linje-
trafiktillstånd beviljas skall upphävas såvitt gäller skyddet för trafik-
huvudmännens vägtrafik.
Taxiförarlegitimationen
För taxitrafikens del behandlar vi först de frågor som har att göra med
förarens behörighet att föra ett fordon i taxitrafik. Därefter lämnar vi för-
slag beträffande taxitrafikens villkor i stort.
Enligt direktiven bör de dubbla behörighetskrav som för närvarande
gäller för taxiförare kunna ersättas med endera ett krav på särskild förar-
legitimation eller en särskild körkortsbehörighet. Den modell för sam-
ordning som vi har valt innebär följande.
Taxibehörigheten enligt körkortslagstiftningen slopas och byggs in i
den särskilda förarlegitimationen. Reglerna om denna reformeras och
byggs ut avsevärt. Taxiförarlegitimation och körkort skall utgöra separata
handlingar. Legitimation skall kunna erhållas av den som har fyllt 21 år,
har innehaft körkort med B-behörighet under en obruten period av minst
två år (eller innehar körkort med behörigheten D) samt uppfyller
nödvändiga medicinska krav och i fråga om yrkeskunnande och laglyd-
nad bedöms vara lämplig som förare i taxitrafik. Taxiförarlegitimationen
skall kunna omhändertas, om förutsättningar för omhändertagande av
förarens körkort föreligger enligt körkortslagen eller om det annars på
sannolika skäl kan antas att förarlegitimationen kommer att återkallas.
Vidare föreslås att en bestämmelse om interimistisk äterkallelse av
förarlegitimation införs. Något förslag om spärrtid vid beslut om åter-
kallelse av taxiförarlegitimation läggs inte fram. Möjlighet att meddela
varning föreslås efter samma modell som i dag gäller i fråga om trafik-
tillstånd. Frågor om körkort och om taxiförarlegitimation skall enligt
huvudregeln handläggas vid samma länsstyrelse. När det gäller förar-
legitimation för den som inte är folkbokförd i Sverige skall ansökningar i
sådana fall prövas av en särskilt anvisad länsstyrelse.
Övriga taxifrågor
När det därefter gäller andra frågor för taxitrafiken föreslår vi bl.a.
följande. Bestämmelsen om prisinformation kompletteras med ett krav på
att taxan skall vara så beskaffad att kunden skall kunna uppskatta priset
för transporten på ett enkelt sätt. Reglerna om taxameter flyttas från
fordonskungörelsen till yrkestrafikförordningen och byggs ut i för-
hållande till vad som gäller i dag. Bl.a. skall automatiskt inträda förbud
att i taxitrafik bruka ett fordon som inte är försett med en godkänd och
väl fungerande taxameter. Utrymmet för undantag från kravet på taxa-
meter begränsas till fall då synnerliga skäl föreligger. Ett dispensbeslut
skall gälla längst två år.
Länsstyrelserna bemyndigas att för taxitrafiken i länet meddela före-
skrifter beträffande prisinformation, utmärkning av taxifordon och lokal-
Prop. 1997/98:63
Bilaga 1
142
kännedom för taxiförare. Härigenom kan lokalt/regionalt föreliggande
behov av särskild reglering tillgodoses. Föreskrifter om prisinformation
kan ges exempelvis för taxitrafik vid flygplatser och olika trafiktermina-
ler. Utmärkning av fordon syftar till att möjliggöra en snabb identifika-
tion av vilket företag ett fordon tillhör.
Internationell trafik
Sveriges undertecknande av EES-avtalet och det efterföljande medlem-
skapet i den Europeiska unionen har för yrkestrafikens del föranlett en
rad överväganden.
Enligt vårt förslag skall myndighetsorganisationen för den interna-
tionella trafiken renodlas. Länsstyrelsen i folkbokföringslänet eller, för
juridisk person, i det län där företagets ledning finns, skall pröva frågor
om internationell godstrafik inom det Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet, EES. Generaltullstyrelsen skall pröva frågor om all inter-
nationell godstrafik utanför EES samt frågor om cabotage avseende
godstransporter inom unionen. Vägverket skall pröva frågor om person-
transporter såväl inom som utanför EES inkl, frågor om cabotage som rör
persontransporter, dvs. samtliga frågor om internationella persontrans-
porter med buss.
Nu gällande förordning (1995:525), som rör trafiken inom EES, om-
arbetas och kompletteras i en ny förordning med bestämmelser om
ansvar för den som saknar de tillstånd eller dokument som krävs för
trafiken m.m. Även en bestämmelse om hindrande av fortsatt färd före-
slås för denna trafik.
Bestämmelserna i kungörelsen (1974:681) om internationella väg-
transporter, som rör trafiken utanför EES, arbetas in i yrkestrafiklagen
och yrkestrafikförordningen och anpassas till dessa författningar be-
träffande frågor om behöriga myndigheter, domstolsprövning, åter-
kallelse, varning resp, straffsanktioner.
Biluthyrning
Regler om biluthyrning behålls i en separat lag resp, förordning. Någon
skärpning när det gäller tillståndsgivningen eller grunderna för åter-
kallelse föreslås inte. Inte heller föreslår vi att några särskilda ekono-
miska krav för tillståndshavare, efter modell av solvenskraven be-
träffande yrkestrafiktillstånden, införs.
En större buss, avsedd för fler än 17 personer inkl, föraren, skall vid
uthyrning få lämnas ut endast till den som har ett högst fem år gammalt
yrkesförarkompetensbevis enligt förordningen (EEG) nr 3820/85.1 fråga
om den som under minst ett år har arbetat som bussförare under den
senaste femårsperioden kan alternativt ett intyg om körvana godtas.
Förbud föreslås att hyra ut taxifordon till annan än den som har till-
stånd att bedriva taxitrafik. Bestämmelserna om anmälningsskyldigheten
Prop. 1997/98:63
Bilaga 1
143
när det gäller fordon som är avsedda att användas i uthymingsrörelse
utökas och förtydligas.
Vägverkets bemyndigande att meddela vissa föreskrifter beträffande
biluthyrning sträcks ut till att gälla generellt för lagens och förordningens
tillämpningsområde.
Transportförmedling
Lagen om transportförmedling föreslås upphävd. Samtidigt betonas att
avarter inom verksamhetsområdet med kraft får bekämpas med hjälp av
branschens egna insatser och med stöd av den lagstiftning som i övrigt
finns.
Tillsynsfrågor
Tillsynen av den yrkesmässiga trafiken handhas på central nivå av Väg-
verket, medan länsstyrelserna är regionala tillsynsmyndigheter. Tillsynen
på regional nivå skall handhas av länsstyrelsen i tillståndshavarens folk-
bokföringslän eller, om tillståndshavaren är en juridisk person, i det län
där företagets eller verksamhetens ledning finns. Tillsynen över inne-
havare av taxiförarlegitimation skall utövas i folkbokföringslänet. Till-
synsmyndigheterna skall verka för att yrkesmässig trafik bedrivs under
lika konkurrensvillkor mellan trafikutövama. Sambearbetningen mellan
utsökningsregistret och yrkestrafikregistret utvidgas till att, utöver till-
ståndshavare och trafikansvariga, omfatta även andra prövade personer.
Patent- och registreringsverkets aktiebolags- resp, handelsregister före-
slås med vissa intervaller samköras med yrkestrafikregistret enligt
samma rutiner som för samköming mellan yrkestrafik- och utsöknings-
registren. Åtkomst till polisregister skall förutom ansökningsärenden
omfatta tillsyn och avse tillståndshavaren, trafikansvarig och de personer
i övrigt som prövas. Även i fråga om taxiförarlegitimation skall sådan
åtkomst finnas. Vägverket, som är prövningsmyndighet i vissa fall, skall
få samma åtkomst till polisregister som länsstyrelserna har.
Allmän domstols och Rikspolisstyrelsens underrättelseskyldighet ut-
vidgas vad beträffar såväl personkrets som brottstyper.
Bestämmelsen om skyldighet för vissa myndigheter att underrätta läns-
styrelse och annan prövningsmyndighet om missförhållanden i olika av-
seenden hos en tillståndshavare förtydligas.
Ansvarsfrågor
Straffet för olaga yrkesmässig trafik föreslås höjt till fängelse i högst ett
år. Det s.k. transportköparansvaret (beställaransvaret) skall omfatta all
yrkesmässig trafik och fängelse i högst ett år förs in i straffskalan.
Polisen får rätt att hindra fortsatt fard för fordon som framförs i strid mot
bestämmelserna i yrkestrafiklagstiftningen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 1
144
Den som uppsåtligen för fordon utan att inneha föreskriven taxiförar- Prop. 1997/98:63
legitimation skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex Bilaga 1
månader. Detsamma skall gälla den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
anlitar förare som saknar förarlegitimation. Vidare skall en förare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för
legitimationen kunna dömas till böter.
Samordnade insatser av polis, åklagare och andra myndigheter för-
ordas för tillsynen och kontrollen av den yrkesmässiga trafiken. Härför
bör utarbetas särskilda handlingsprogram, som bör underlätta myndig-
heternas kamp mot främst den ekonomiska brottsligheten.
Ekonomiska konsekvenser
Förslagen bygger i stor utsträckning på rationaliseringar av de arbets-
uppgifter som redan i dag existerar för myndigheterna. Vi menar därför
att förslagen i stort sett leder till effektiviseringar och att de därför inte
kommer att medföra ökade kostnader.
Ikraftträdande m.m.
Den nya lagstiftningen bör kunna träda i kraft senast den 1 januari 1998.
Höjningarna av de ekonomiska kraven på en innehavare av tillstånd till
yrkesmässig trafik bör även omfatta rörelser som är i drift enligt befint-
liga tillstånd, eftersom företagen fortlöpande skall uppfylla gällande krav.
Rörelserna måste då ges en skälig övergångstid att anpassa sig till de nya
kraven.
En enligt äldre bestämmelser beslutad spärrtid skall inte utgöra hinder
för att pröva en ansökan om trafiktillstånd enligt de nya bestämmelserna,
som inte upptar spärrtid.
I fråga om skyldigheten att förse ett fordon som används i taxitrafik med
en taxameter skall sådana undantag härifrån som har meddelats enligt
äldre bestämmelser upphöra att gälla två år efter ikraftträdandet av de
nya bestämmelserna.
145
10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller yrkesmässig trafik, varmed avses sådan trafik som
- bedrivs med personbilar, lastbilar, bussar, terrängmotorfordon
eller traktorer med tillkopplade släpfordon (traktortåg) och
- innebär att fordon och förare mot betalning ställs till förfogande
åt allmänheten för transporter av personer eller gods.
Lagen innehåller också särskilda bestämmelser om vissa transporter i
internationell vägtrafik.
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskun-
görelsen (1972:595).
2 § Yrkesmässig trafik kan drivas som
|
1. Linjetrafik |
Yrkesmässig trafik för persontransporter om |
|
2. Taxitrafik |
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans- |
|
3. Beställningstrafik |
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans- |
|
4. Godstrafik |
Sådan yrkesmässig trafik som avser trans- |
3 § Med trafikhuvudman avses i denna lag en huvudman enligt lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.
146
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
Tillståndsplikt
1 § Yrkesmässig trafik far drivas endast av den som har trafiktillstånd.
En trafikhuvudman får utan tillstånd inom länet driva sådan linjetrafik
som inte berör något annat län. Trafikhuvudmannen får anlita någon
annan för att utföra sådan trafik. Den som utför trafiken skall ha tillstånd
till yrkesmässig trafik för persontransporter.
Prövningsmyndigheter
2 § Frågor om trafiktillstånd prövas,
a) om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, av länsstyrelsen
i det län där han är folkbokförd,
b) om sökanden eller innehavaren är en juridisk person, häri inräknat
offentligrättsliga juridiska personer såsom staten, en kommun, ett kom-
munalförbund eller ett landsting, av länsstyrelsen i det län där företagets
eller verksamhetens ledning finns.
Om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, som inte är folk-
bokförd i Sverige eller en juridisk person där företagets ledning finns
utanför Sverige, prövas frågor om trafiktillstånd av Länsstyrelsen i
Stockholms län.
Vägverket prövar frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län.
Trafikansvariga
3 § Hos juridiska personer som har trafiktillstånd skall det finnas en eller
flera personer som har särskilt ansvar för att verksamheten utövas i en-
lighet med gällande regler och god branschsed samt på ett trafiksäkert
sätt (trafikansvariga).
En trafikansvarig skall också finnas för näringsverksamhet som med
trafiktillstånd drivs i Sverige av utomlands bosatta näringsidkare.
4 § Trafikansvariga är
1. i aktiebolag eller ekonomiska föreningar den verkställande direk-
tören, om det finns en sådan eller annars en styrelseledamot som bolaget
eller föreningen har utsett,
2. i kommanditbolag eller andra handelsbolag varje bolagsman,
3. i ideella föreningar eller stiftelser en styrelseledamot som före-
ningen eller stiftelsen har utsett,
4. i europeiska ekonomiska intressegrupperingar företagsledaren,
5. i utländska företag (filialer) den verkställande direktören i filialen,
6. i statliga eller kommunala organ eller hos andra privaträttsliga juri-
diska personer än som avses i 1-5 den eller de som organet respektive
den juridiska personen har utsett,
147
7. för näringsverksamhet som drivs av utomlands bosatta näringsidkare
föreståndaren.
Om det finns särskilda skäl, far prövningsmyndigheten medge
a) att någon annan än den som nu har angetts skall vara trafikansvarig
b) att kommanditdelägare undantas från att vara trafikansvarig.
Gemensamma regler om tillståndsprövning
5 § Trafiktillstånd får meddelas endast den som med hänsyn till
yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra
sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra om-
ständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.
6 § I fråga om juridiska personer och utomlands bosatta näringsidkare
skall prövningen enligt 5 § avse den eller dem som är trafikansvariga.
Därutöver skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen i fråga
om en privaträttslig juridisk person och en utomlands bosatt närings-
idkare avse den juridiska personen respektive näringsidkaren i sig samt
följande personer:
1. Verkställande direktören och annan som genom en ledande ställning
eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget eller
närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med den
juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt
ekonomiskt intresse,
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att
anse som närstående till gäldenären.
7 § Om någon av dem som anges i 6 § byts ut eller om det tillkommer
någon sådan, skall den nyes lämplighet prövas.
8 § Kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den som har god-
känts vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov.
Provet skall avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga
om i första hand
a) rättsregler,
b) företagsledning och ekonomisk ledning av ett företag,
c) tekniska normer och driftsförhållanden,
d) trafiksäkerhet.
Kravet på yrkeskunnande skall även anses uppfyllt av den som kan
förete ett sådant bevis om yrkesmässig kompetens som har utfärdats av
en annan medlemsstat i Europeiska unionen i enlighet med rådets direk-
tiv därom.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
148
9 § Innehavaren av trafiktillstånd skall ha tillräckliga ekonomiska resur-
ser för att på ett tillbörligt sätt starta och driva företaget. Vid prövningen
härav skall främst beaktas företagets likviditet och soliditet.
Föranleder särskilda skäl inte till annat skall tillståndshavaren anses ha
tillräckliga resurser, om han förfogar över kapital och reserver enligt
följande.
a) Vid tillstånd till godstransporter med fordon som har en tillåten
totalvikt överstigande sex ton och till persontransporter med fordon som
är inrättade för flera än nio personer inklusive föraren:
Antal motordrivna fordon som Kapitalkrav, kr
trafiken avser
1 fordon 100 000
2 fordon 200 000
Fler än 2 fordon 200 000
och därutöver för varje
tillkommande fordon
50 000
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
b) Vid tillstånd till godstransporter med fordon som har en tillåten
totalvikt av högst sex ton och till persontransporter med fordon som är
inrättade för högst nio personer inklusive föraren:
Antal motordrivna fordon som Kapitalkrav, kr
trafiken avser
1 fordon 75 000
2 fordon 150 000
Fler än 2 fordon 150 000
och därutöver för varje
tillkommande fordon
35 000
10 § Den som söker tillstånd skall kunna styrka att han uppfyller kravet
på ekonomiska resurser enligt 9 §. Den som innehar tillstånd skall kunna
styrka att han fortlöpande uppfyller detta krav.
Särskilda regler för linjetrafik
11 § Tillstånd till linjetrafik far inte ges, om det görs sannolikt att den
avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättning-
149
ama för att driva järnvägstrafik. Tillstånd far dock alltid ges, om en av- Prop. 1997/98:63
sevärt bättre trafikförsörjning skulle uppnås därigenom. Bilaga 2
Villkor för tillstånd
12 § Trafiktillstånd får förenas med villkor, om det finns särskilda skäl.
Tillstånd till linjetrafik får även förenas med villkor som är ägnade att
motverka sådan skada som avses i 11 §.
13 § I fall som avses i 12 § första stycket får villkor meddelas såväl i
samband med att tillstånd ges som senare under tillståndstiden.
I fall som avses i 12 § andra stycket far villkor meddelas endast i sam-
band med att tillstånd ges eller omprövas enligt 15 §.
Giltighet av tillstånd
14 § Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, kan
tillståndet begränsas till viss tid eller till vissa transporter.
15 § När tio år har förflutit efter det att ett tillstånd till linjetrafik har
meddelats och därefter vart tionde år kan tillståndets fortsatta giltighet
prövas på nytt enligt 11 §. Prövningen skall göras endast om någon som
bedriver järnvägstrafik och berörs av linjetrafiken begär det.
En sådan begäran får ges in till prövningsmyndigheten tidigast två år
och senast ett år före utgången av den löpande tioårsperioden. Om till-
ståndet är begränsat till viss tid, skall begäran ges in senast ett år före
utgången av den tiden.
16 § Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om
tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller, om inte prövningsmyndigheten på grund av särskilda
skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
prövningsmyndigheten. I fråga om denne skall 5 § tillämpas.
Om en föreståndare inte har anmälts till prövningsmyndigheten inom
en månad från dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet. Det-
samma gäller om föreståndaren inte godkänns och en annan föreståndare
inte anmäls inom den tid som prövningsmyndigheten bestämmer. Om
inte heller den andre föreståndaren godkänns, upphör tillståndet att gälla
tre veckor efter det att beslutet härom har vunnit laga kraft.
Särskilda regler för persontransporter
17 § Den som har tillstånd till persontransporter får även frakta gods
med fordon som tillståndet avser.
150
18 § Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att genom lämpliga
åtgärder låta passagerare före färden få kännedom om den taxa som han
tillämpar.
Taxan skall vara uppbyggd så att priset för transporten dels enkelt kan
bedömas före färden, dels med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid
enkelt kan beräknas efter färden.
Bestämmelser om prisinformation finns också i prisinformationslagen
(1991:601).
Krav på taxiförarlegitimation
1 § En personbil eller en lätt lastbil får föras i linjetrafik eller taxitrafik
endast av den som har taxiförarlegitimation.
Prövningsmyndigheter
2 § Frågor om taxiförarlegitimation prövas av länsstyrelsen i det län där
sökanden eller innehavaren är folkbokförd.
Frågor om taxiförarlegitimation för den som inte är folkbokförd i
Sverige prövas av Länsstyrelsen i... län.
Prövningen av taxiförarlegitimation
3 § Taxiförarlegitimation får ges till den som
1. har fyllt 21 år,
2. sedan minst två år har körkort med behörigheten B eller har körkort
med behörigheten D,
3. uppfyller de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till
säkerheten för passagerare och andra trafikanter, och
4. i fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att
tjänstgöra som förare i taxitrafik.
Det som sägs i första stycket 2 om krav på innehav av körkort med be-
hörigheten B under minst två år gäller inte den som inom de tre senaste
åren har haft taxiförarlegitimation och som vid ansökan om ny sådan har
körkort med behörigheten B.
En taxiförarlegitimation gäller endast i förening med ett giltigt körkort.
Den får förenas med villkor som är motiverade av medicinska eller andra
särskilda skäl. Villkor får meddelas såväl i samband med att legitimatio-
nen beslutas som senare under giltighetstiden.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
4 § Kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den som har god-
känts vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov.
151
5 § Genom förhandsbesked kan prövas om det föreligger hinder mot att
taxiförarlegitimation ges.
6 § I ett mål eller ärende om taxiförarlegitimation far den enskilde före-
läggas att ge in läkarintyg.
7 § Den som söker eller innehar taxiförarlegitimation är skyldig att
genomgå läkarundersökning, blodprovstagning eller annan liknande
undersökning som behövs för sådan prövning av medicinska krav som
avses i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter.
8 § Om en läkare vid undersökning av en innehavare av taxiförarlegiti-
mation finner att denne är olämplig att inneha sådan legitimation, skall
läkaren anmäla det till prövningsmyndigheten. Innan någon anmälan görs
skall läkaren underrätta innehavaren.
Krav på förarbehörighet i vissa fall
9 § Traktortåg eller tung terrängvagn får föras i yrkesmässig trafik
endast av den som har körkort med behörigheten C, D eller E eller har
taxiförarlegitimation.
Inledande bestämmelse
1 § Med internationella vägtransporter avses yrkesmässiga transporter på
väg av personer eller gods till eller från Sverige eller i transittrafik
genom Sverige.
Om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES) finns särskilda bestämmelser.
Tillståndsplikt för transporter med fordon som är registrerade i Sverige
2 § Internationella vägtransporter och yrkesmässig trafik utom landet
med en buss eller lastbil som är registrerad i Sverige far drivas endast av
den som har trafiktillstånd enligt denna lag.
3 § På grund av överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan
det vid trafik som avses i 2 § krävas särskilt tillstånd för transport av
personer eller gods med ett fordon som är registrerat i Sverige
(transporttillstånd).
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
152
Tillståndsplikt för transporter med fordon som är registrerade i utlandet
4 § Internationella vägtransporter och annan yrkesmässig trafik i Sverige
med en buss eller lastbil som är registrerad i utlandet far drivas endast av
den som har tillstånd av en behörig utländsk myndighet till sådana trans-
porter.
5 § På grund av överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan
det vid trafik som avses i 4 § utöver tillstånd enligt den bestämmelsen
krävas särskilt tillstånd av en behörig utländsk myndighet för transport
av personer eller gods med ett fordon som är registrerat i utlandet.
Prövningsmyndigheter
6 § Frågor om transporttillstånd enligt 3 § prövas såvitt avser person-
transporter av Vägverket och såvitt avser godstransporter av Generaltull-
styrelsen.
Tillståndsprövning m.m.
7 § Transporttillstånd får meddelas endast den som kan förväntas iaktta
de bestämmelser som gäller för trafiken.
8 § När ett transporttillstånd meddelas skall det förenas med de villkor
som behövs.
9 § Ett transporttillstånd får inte överlåtas utan medgivande av den myn-
dighet som har meddelat det.
Äterkallelse av trafiktillstånd
1 § Om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av
trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren
driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om annars för-
utsättningarna för tillstånd enligt 2 kap. 5 § inte längre föreligger, skall
tillståndet återkallas av prövningsmyndigheten.
Om missförhållandena inte är så allvarliga att äterkallelse bör ske, kan
1 stället varning meddelas.
2 § Ett tillstånd skall alltid återkallas enligt 1 § om en tillståndshavare,
en trafikansvarig eller någon annan prövad som avses i 2 kap. 6 §
1. har dömts för allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,
2. har dömts för allvarliga eller upprepade överträdelser av
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
153
a) denna lag, yrkestrafikförordningen (0000:000) eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av dessa författningar,
b) författningar eller föreskrifter om vägtrafik och vägtransporter, sär-
skilt bestämmelser om förares kör- och vilotider, fordons vikt och mått,
fordons utrustning och beskaffenhet eller andra bestämmelser av väsent-
lig betydelse för trafiken eller trafiksäkerheten,
c) bestämmelser i författningar om löne- och anställningsförhållanden i
branschen,
3. på väsentligt sätt har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna vad avser betalning av skatter och avgifter, eller
4. på väsentligt sätt har åsidosatt villkor för tillståndet.
Ett tillstånd skall också återkallas, om det vid prövning som avses i
2 kap. 7 § framgår att någon av dem som prövningen avser är olämplig.
3 § Ett ärende som avses i 2 § far inte avgöras utan att tillståndshavaren
har getts skälig tid att byta ut en trafikansvarig eller annan vars lämplig-
het prövas. Om inte heller den nye godkänns skall tillståndet återkallas.
4 § Ett tillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda skäl
talar emot det.
Äterkallelse av taxiförarlegitimation m.m.
5 § En taxiförarlegitimation skall återkallas av prövningsmyndigheten
om innehavaren
1. genom brottslig gärning har visat sig olämplig att tjänstgöra som
förare i linjetrafik eller taxitrafik enligt 3 kap. 1 §,
2. inte längre uppfyller de medicinska krav som avses i 3 kap. 3 §,
3. inte följer ett föreläggande att ge in läkarintyg, eller
4. begär att legitimationen skall återkallas.
Om de missförhållanden som avses i första stycket 1 inte är så allvar-
liga att äterkallelse bör ske, kan i stället varning meddelas.
6 § En taxiförarlegitimation skall återkallas tills vidare i avvaktan på
slutligt avgörande av återkallelsefrågan, om det på sannolika skäl kan
antas att legitimationen kommer att slutligt återkallas enligt 5 §.
7 § En taxiförarlegitimation skall tas om hand av en polismyndighet eller
en åklagare
1. om förutsättningar föreligger enligt x § körkortslagen (0000:000) att
ta hand om innehavarens körkort,
2. om det annars på sannolika skäl kan antas att legitimationen kom-
mer att återkallas enligt 5 §,
3. om körkortet eller legitimationen har återkallats.
En taxiförarlegitimation som annars skulle gälla är ogiltig medan den
är omhändertagen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
154
8 § Om en taxiförarlegitimation har omhändertagits på annan grund än
att förutsättningar att omhänderta innehavarens körkort föreligger, skall
prövningsmyndigheten utan dröjsmål avgöra om legitimationen skall
återkallas tills vidare eller lämnas tillbaka.
9 § När en taxiförarlegitimation återkallas eller tas om hand eller blir
ogiltig av något annat skäl skall innehavaren efter anmaning överlämna
den till Vägverket eller en polismyndighet.
10 § Om en taxiförarlegitimation har blivit ogiltig endast på grund av att
föreskriven körkortsbehörighet saknas, skall legitimationen lämnas ut i
samband med att körkortet lämnas ut.
Äterkallelse av transporttillstånd
11 § När ett trafiktillstånd återkallas skall även berörda tillstånd enligt
4 kap. 3 § återkallas av prövningsmyndighet som avses i 4 kap. 6 §.
I övrigt skall reglerna om äterkallelse av trafiktillstånd i 1-4 §§ tilläm-
pas även i fråga om transporttillstånd.
Gemensamma bestämmelser
12 § Till grund för slutlig äterkallelse eller varning med anledning av
brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas en
lagakraftvunnen dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap.
rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning.
13 § Med en svensk dom jämställs en brottmålsdom eller ett annat lik-
värdigt avgörande som har meddelats av en utländsk domstol eller någon
annan utländsk myndighet.
14 § Ett beslut om äterkallelse eller varning skall delges den som be-
slutet rör.
Tillsyn m.m.
15 § Prövningsmyndighetema utövar tillsyn över att tillståndshavare
bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser. De skall också i
övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet, trafikmiljö och arbetsmiljö
uppfylls samt att yrkesmässig trafik bedrivs under lika konkurrensvillkor
mellan olika trafikutövare.
Prövningsmyndighetema utövar också tillsyn över att innehavare av
taxiförarlegitimation uppfyller de krav som gäller för legitimationen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
16 § Bestämmelser om tillsyn över handikappanpassning av kollektiv-
trafik finns i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik.
155
Olaga yrkesmässig trafik m.m.
1 § Den som uppsåtligen driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan
tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst
ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
Beställaransvar
2 § Har yrkesmässig trafik drivits utan tillstånd, döms den som yrkes-
mässigt för egen eller annans räkning har slutit avtal med trafikutövaren
om transporten till böter eller fängelse i högst ett år, om han kände till
eller hade skälig anledning anta att tillstånd saknades.
Brott mot bestämmelserna om taxiförarlegitimation
3 § Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för fordon utan att inneha
taxiförarlegitimation döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförar-
legitimation.
En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som
har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.
Brott mot bestämmelserna om krav på förarbehörighet i vissa fall
4 § Den som uppsåtligen bryter mot 3 kap. 9 § döms till böter.
5 § Den som i fall som avses i 3 kap. 9 § uppsåtligen eller av oaktsamhet
överlämnar åt eller på annat sätt tillåter annan att föra fordon utan att
denne är berättigad till det döms till böter.
Hindrande av fortsatt färd
6 § Om ett fordon framförs i strid mot denna lag eller en föreskrift eller
ett villkor som har meddelats med stöd därav far en polisman eller en
tulltjänsteman hindra fortsatt färd. Därvid får medges att fordon med
vilket transporten sker förs till närmaste lämpliga uppställnings- eller
avlastningsplats eller verkstad. I fråga om ett fordon som är registrerat i
utlandet och som förs in i Sverige får medges att det omedelbart förs ut
ur landet.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
156
Omhändertagande av registreringsskylt för taxi
7 § En registreringsskylt som avses i 18 § tredje stycket bilregisterkun-
görelsen (1972:599) far tas om hand av en polisman eller en tulltjänste-
man
a) om fordonet används i taxitrafik utan tillstånd härtill eller om det av
annan anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha
en sådan skylt,
b) om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen
(1972:595),
c) om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregisterkun-
görelsen eller fordonsskattelagen (1988:327),
d) om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.
Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra
meningen på motsvarande sätt.
Trafiktillstånd
1 § Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linje-
trafik, villkor för sådant tillstånd och omprövning enligt 2 kap. 15 § får
överklagas hos Vägverket.
Länsstyrelsens beslut i andra frågor som rör tillstånd till linjetrafik än
sådana som avses i första stycket far överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol.
2 § Länsstyrelsens beslut i frågor om taxitrafik, beställningstrafik med
buss och godstrafik far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
3 § Vägverkets beslut i frågor om linjetrafik får överklagas hos rege-
ringen. Verkets beslut om äterkallelse eller varning i ett ärende om linje-
trafik överklagas dock hos allmän förvaltningsdomstol.
Taxiförarlegitimation
4 § Länsstyrelsens beslut i frågor om taxiförarlegitimation far över-
klagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Transporttillstånd
5 § Vägverkets och Generaltullstyrelsens beslut i frågor om transporttill-
stånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
157
Gemensamma bestämmelser
6 § Beslut i fråga om skriftliga prov enligt 2 kap. 8 § eller 3 kap. 4 §
eller om omhändertagande enligt 5 kap. 7 § får inte överklagas.
Ett föreläggande att ge in läkarintyg får överklagas endast tillsammans
med det beslut genom vilket ärendet avgörs.
7 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
8 § Om en förvaltningsmyndighet överklagar en allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
Förvaltningsmyndigheten far fora talan även till förmån för den en-
skilda parten.
Verkställighet
9 § Ett beslut enligt denna lag eller med stöd därav meddelade före-
skrifter skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far före-
skriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag. Undantag får
förenas med villkor.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag
samt meddela föreskrifter om
a. taxitrafik såvitt gäller prisinformation, utmärkning av fordon och
den lokalkännedom som taxiförare bör ha,
b. taxameterutrustning samt användning och kontroll av sådan utrust-
ning,
c. registrering av tillståndsinnehav och innehav av taxiförarlegitima-
tion samt avgifter for den kontroll som behövs,
d. kunskapskrav for fordonsbesättningar vid vägtransporter.
3 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som
riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att denna lag helt eller
delvis inte skall tillämpas.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då lagen (1985:449) om rätt
att driva viss linjetrafik och yrkestrafiklagen (1988:263) skall upphöra att
gälla.
Trafiktillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla
som motsvarande tillstånd enligt den nya lagen.
158
Om det i ett tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser har
föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid, skall föreskriften
fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har före-
skrivits i ett tillstånd skall fortfarande gälla.
Ett särskilt medgivande till trafik som har lämnats enligt lagen om rätt
att driva viss linjetrafik gäller också fortsättningsvis, inbegripet de villkor
och begränsningar som kan ha föreskrivits för det.
I fråga om den som har erhållit trafiktillstånd enligt äldre bestämmelser
tillämpas kapitalkraven i 5 b § yrkestrafikförordningen (1988:1503) intill
utgången av 2000.
Ett beslut om spärrtid enligt äldre bestämmelser skall inte utgöra
hinder mot att en ansökan om trafiktillstånd prövas enligt de nya be-
stämmelserna.
Om ett ärende före ikraftträdandet inte har avslutats hos en myndighet,
som enligt äldre bestämmelser är behörig att pröva det, skall det prövas
av den myndigheten även om denna inte är behörig enligt den nya lagen.
Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts med en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
159
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller yrkesmässig uthyrning av bilar och terrängmotor-
fordon utan förare för en tid som understiger ett år.
2 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595).
Tillståndsplikt
3 § Tillstånd krävs för att driva en uthymingsrörelse.
Prövningsmyndigheter
4 § Frågor om tillstånd till uthymingsrörelse prövas,
a) om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, av länsstyrelsen
i det län där han är folkbokförd,
b) om sökanden eller innehavaren är en juridisk person, av länsstyrel-
sen i det län där företagets ledning finns.
Om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, som inte är folk-
bokförd i Sverige eller en juridisk person där företagets ledning finns
utanför Sverige, prövas frågor om tillstånd av Länsstyrelsen i Stock-
holms län.
Närmare om tillstånd
5 § Ett tillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, får det
begränsas till viss tid.
Ett tillstånd far förenas med villkor, om det finns särskilda skäl. Vill-
kor far meddelas såväl i samband med att ett tillstånd ges som senare
under tillståndstiden.
6 § Tillstånd till uthymingsrörelse får ges endast till den som med hän-
syn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt
andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk-
samheten.
7 § Hos juridiska personer som har tillstånd till uthymingsrörelse skall
det finnas en eller flera personer som har särskilt ansvar för att verksam-
heten bedrivs i enlighet med gällande regler och god branschsed samt
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
160
med tillgodoseende av trafiksäkerhetens krav. En eller flera ansvariga Prop. 1997/98:63
skall också finnas för uthymingsrörelser som med tillstånd bedrivs i Bilaga 2
Sverige av utomlands bosatta näringsidkare.
Ansvarig är den eller de som tillståndshavaren utser därtill.
8 § I fråga om juridiska personer och utomlands bosatta näringsidkare
skall prövningen enligt 6 § avse den eller dem som är ansvariga för ut-
hymingsrörelsen.
Därutöver skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen i fråga
om en privaträttslig juridisk person och en utomlands bosatt närings-
idkare avse den juridiska personen respektive näringsidkaren i sig samt
följande personer:
1. Verkställande direktören och annan som genom en ledande ställning
eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget eller
närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med den
juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt
ekonomiskt intresse,
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att
anse som närstående till gäldenären.
9 § Om någon av dem som anges i 8 § byts ut eller om det tillkommer
någon sådan, skall den nyes lämplighet prövas.
10 § Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om
tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller, om inte prövningsmyndigheten på grund av särskilda
skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
prövningsmyndigheten. I fråga om denne skall 6 § tillämpas.
Om en föreståndare inte har anmälts till prövningsmyndigheten inom
en månad från dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet. Det-
samma gäller om föreståndaren inte godkänns och en annan föreståndare
inte anmäls inom den tid som prövningsmyndigheten bestämmer. Om
inte heller den andre föreståndaren godkänns, upphör tillståndet att gälla
tre veckor efter det att beslutet härom har vunnit laga kraft.
Äterkallelse av tillstånd
11 § Om det i uthymingsrörelsen eller i någon annan näringsverksamhet
som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden
eller om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 6 § inte längre
föreligger, skall tillståndet återkallas av prövningsmyndigheten.
Om missförhållandena inte är så allvarliga att äterkallelse bör ske, kan
i stället varning meddelas.
11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
12 § Ett tillstånd till uthymingsrörelse skall återkallas, om det vid pröv-
ning enligt 9 § framgår att någon av dem som prövningen avser är
olämplig.
13 § Ett ärende som avses i 11 eller 12 § får inte avgöras utan att till-
ståndshavaren har getts skälig tid att byta ut den vars lämplighet prövas.
Om inte heller den nye godkänns skall tillståndet återkallas.
14 § Ett tillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda
skäl talar emot det.
Närmare om uthyrningsfordon
15 § I en uthymingsrörelse far ett fordon inte lämnas ut till någon annan
person som förare än den som kan visa att han har behörighet att föra
fordonet.
Dessutom skall iakttas att en buss som är inrätttad för fler än
17 personer inklusive föraren får lämnas ut endast till den som innehar
1. ett sådant bevis på yrkeskompetens, som avses i artikel 5.2 andra
stycket c i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985
om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och som
inte är äldre än fem år, eller
2. ett intyg om minst ett års tjänstgöring som förare av buss i yrkes-
mässig trafik under de senaste fem åren (körvaneintyg).
16 § Ett fordon som enligt fordonskungörelsen (1972:595) är registre-
ringsbesiktigat för taxitrafik far inte hyras ut till någon annan än den som
har tillstånd till sådan trafik.
Tillsyn
17 § Prövningsmyndigheten utövar tillsyn över att tillståndshavaren
bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser.
Straffbestämmelser
18 § Den som uppsåtligen driver uthymingsrörelse enligt denna lag utan
tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
19 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 15 eller 16 §
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
162
Överklagande
20 § En prövningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
21 § Om prövningsmyndigheten överklagar en allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
Prövningsmyndigheten får föra talan även till förmån för den enskilda
parten.
Verkställighet
22 § Ett beslut enligt denna lag eller med stöd därav meddelade före-
skrifter skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
Bemyndiganden
23 § Regeringen far föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från
denna lag. Undantag far förenas med villkor. Regeringen får också
meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag.
Detsamma gäller i fråga om registrering av tillståndsinnehav.
Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltnings-
myndigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då lagen (1979:561) om
biluthyrning skall upphöra att gälla.
Tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla som
motsvarande tillstånd enligt den nya lagen.
Om det i ett tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser har
föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid, skall föreskriften
fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har före-
skrivits i ett tillstånd skall fortfarande gälla.
Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts med en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
163
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 31 § sekretesslagen (1980:100)1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Sekretess gäller i ärende om Sekretess gäller i ärende om
prövning av någons lämplighet att prövning av någons lämplighet att
ha körkort, traktorkort, luftfarts- ha körkort, traktorkort, taxiförar-
certifikat eller sådant behörighets- legitimation enligt yrkestrafiklagen
bevis som avses i luftfartslagen (0000:000), luftfartscertifikat eller
(1957:297) för uppgift om den en- sådant behörighetsbevis som avses i
skildes hälsotillstånd eller andra luftfartslagen (1957:297) för upp-
personliga förhållanden, om det kan gift om den enskildes hälsotillstånd
antas att den som uppgiften rör eller eller andra personliga förhållanden,
någon honom närstående lider be- om det kan antas att den som upp-
tydande men om uppgiften röjs, giften rör eller någon honom när-
Sekretessen gäller dock inte beslut i stående lider betydande men om
ärendet. uppgiften röjs. Sekretessen gäller
dock inte beslut i ärendet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Lagen omtryckt 1992:1474
2 Senaste lydelse 1996:155.
164
Härigenom föreskrivs att 1 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto-
matisk databehandling föras dels ett för hela landet gemensamt utsök-
ningsregister (det centrala utsökningsregistret), dels ett regionalt utsök-
ningsregister för varje län.
Registren skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-
ringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1—3,
5. fördelning av mål, ärenden och handlingar mellan kronofogdemyn-
digheter samt redovisning till sökanden.
Registren får användas av myn- Registren får användas av myn-
digheter utanför exekutionsväsen- digheter utanför exekutionsväsen-
det för det för
1. ändamål som avses i andra 1. ändamål som avses i andra
stycket 3, stycket 3,
2. planering, samordning och 2. planering, samordning och
uppföljning av revisions- och annan uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning kontrollverksamhet vid beskattning
och tulltaxering, och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande 3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter, socialavgifter,
4. tillsyn över innehavare av 4. tillsyn över innehavare av
trafiktillstånd och trafikansvariga trafiktillstånd och trafikansvariga
enligt yrkestrafiklagen (1988:263). samt övriga prövade som avses i 2
kap. 6, 7 och 16 §§ yrkestrafiklagen
(0000:000),
5. tillsyn över innehavare av till-
stånd till biluthyrning och övriga
prövade som avses i 8—10 §§ bilut-
hyrningslagen (0000:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
Senaste lydelse 1995:441
165
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1994:953) om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och
sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut
1. uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om upp-
giften i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis-
myndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,
2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,
3. uppgift som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och
medicinska frågor behöver för sin verksamhet,
4. uppgift som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en
studerande från högskoleutbildning,
5. uppgift som Vägverket be- 5. uppgift som Vägverket be-
höver för prövning av någons höVer för prövning av någons
lämplighet att ha körkort eller lämplighet att ha körkort, traktor-
traktorkort. kort eller taxiförarlegitimation en-
ligt yrkestrafiklagen (0000:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
166
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:560) om transportförmedling
skall upphöra att gälla vid utgången av 1998.
Härigenom föreskrivs att lagen (1985:450) om buss- och taxivärde-
ringsnämnden skall upphöra att gälla vid utgången av 1998.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 2
167
Prop. 1997/98:63
Bilaga 3
Följande remissinstanser har avgivit yttrande över betänkandet (SOU
1996:93) Ny yrkestrafiklagstiftning. Göta hovrätt, Kammarrätten i
Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborgs och
Bohus län, Länsrätten i Kopparbergs län, Riksåklagaren, Rikspolis-
styrelsen, Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län, Datainspektio-
nen, Socialstyrelsen, Vägverket, Buss- och taxivärderingsnämnden,
Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Generaltullstyrelsen, Riksrevi-
sionsverket, Riksskatteverket, Konkurrensverket, Patent- och registre-
ringsverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Läns-
styrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i
Jämtlands län, Länsstyrelsernas samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor,
Svenska Lokaltrafikföreningen, Landstingsförbundet, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Revisorssamfundet SRS,
Branschsaneringsutredningen (Ju 1995:11), Biluthymingsbranschens
Riksförbund, Taxiägamas Riksförbund Fria Taxi, Svenska Bussbran-
schens Riksförbund, Industriförbundet, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Taxiförbundet, Svenska Transportarbetareförbundet, Svenska
Åkeriförbundet, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Transportin-
dustriförbund, Åkeriägamas Centralförbund, Landsorganisationen i
Sverige, SACO - Sveriges Akademikers Centralorganisation och
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Därutöver har kompletterande synpunkter kommit in från Läns-
styrelsen i Skåne län.
168
Härigenom föreskrivs följande.1
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
1 § Denna lag gäller yrkesmässig trafik, varmed avses sådan trafik som
1. bedrivs med personbilar, lastbilar, bussar, terrängmotorfordon eller
traktorer med tillkopplade släpfordon (traktortåg) och
2. innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens
förfogande för transporter av personer eller gods.
Lagen innehåller också särskilda bestämmelser om vissa transporter i
internationell vägtrafik.
2 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i for-
donskungörelsen (1972:595).
Med trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen
(1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.
3 § Yrkesmässig trafik kan drivas som
1. Linjetrafik
2. Taxitrafik
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans-
porter som är tidtabellsbunden och där er-
sättningen bestäms särskilt för varje passage-
rare för sig. En förutsättning är vidare att
trafiken inte ingår som ett led i ett samman-
hängande arrangemang, där huvudsyftet är
ett annat än själva transporten.
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans-
porter med personbil eller lätt lastbil som
inte är linjetrafik.
3. Beställningstrafik
4. Godstrafik
Sådan yrkesmässig trafik för persontrans-
porter med buss, tung lastbil, terrängmotor-
fordon eller traktortåg som inte är linjetrafik.
Sådan yrkesmässig trafik som avser trans-
port av gods.
1 Jfr rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person-
och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och
andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers
etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter (EGT nr L 124,
23 5 1996, s. 1, Celex 396L0026)
169
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Tillståndsplikt
1 § Yrkesmässig trafik far drivas endast av den som har trafiktillstånd.
En trafikhuvudman får utan särskilt tillstånd inom länet driva sådan
linjetrafik som inte berör något annat län. Trafikhuvudmannen far anlita
någon annan for att utföra sådan trafik. Den som utför trafiken skall ha
tillstånd till yrkesmässig trafik för persontransporter.
Prövningsmyndigheter
2 § Frågor om trafiktillstånd prövas
1. om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, av länsstyrelsen
i det län där personen är folkbokförd,
2. om sökanden eller innehavaren är en juridisk person, varmed avses
även offentligrättsliga juridiska personer såsom staten, en kommun, ett
kommunalförbund eller ett landsting, av länsstyrelsen i det län där före-
tagets eller verksamhetens ledning finns.
Om sökanden eller innehavaren är en fysisk person som inte är folk-
bokförd i Sverige eller en juridisk person vars ledning finns utanför
Sverige, prövas frågor om trafiktillstånd av Länsstyrelsen i Stockholms
län.
Vägverket prövar frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län.
Trafikansvariga
3 § Hos juridiska personer som har trafiktillstånd skall det finnas en eller
flera personer som har särskilt ansvar för att verksamheten utövas i en-
lighet med gällande regler och god branschsed samt på ett trafiksäkert
sätt (trafikansvariga).
En trafikansvarig skall också finnas för utomlands bosatta närings-
idkare som driver tillståndspliktig trafik i Sverige.
4 § Trafikansvariga är
1. i aktiebolag och ekonomiska föreningar den verkställande direk-
tören, om det finns en sådan, eller annars den styrelseledamot som bo-
laget eller föreningen har utsett,
2. i kommanditbolag och andra handelsbolag varje bolagsman,
3. i ideella föreningar och stiftelser den styrelseledamot som före-
ningen eller stiftelsen har utsett,
4. i europeiska ekonomiska intressegrupperingar företagsledaren,
5. i utländska företag (filialer) den verkställande direktören i filialen,
6. i statliga, kommunala organ och hos andra privaträttsliga juridiska
personer än som avses i 1-5 den eller de som organet respektive den
juridiska personen har utsett, och
170
7. för näringsverksamhet som drivs av utomlands bosatta närings-
idkare föreståndaren.
Om det finns särskilda skäl, får prövningsmyndigheten medge
a) att någon annan än den eller de som nu har angetts skall vara trafik-
ansvarig, eller
b) att kommanditdelägare undantas från att vara trafikansvarig.
Gemensamma regler om tillståndsprövning
5 § Trafiktillstånd får endast ges till den som med hänsyn till yrkeskun-
nande, ekonomiska förhållanden och gott anseende enligt 11 § bedöms
vara lämplig att driva verksamheten.
6 § I fråga om juridiska personer och utomlands bosatta näringsidkare
skall prövningen enligt 5 § avse den eller de som är trafikansvariga.
Därutöver skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen i fråga
om en privaträttslig juridisk person och en utomlands bosatt närings-
idkare avse den juridiska personen respektive näringsidkaren i sig samt
följande personer:
1. Den verkställande direktören och annan som genom en ledande
ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verk-
samheten,
2. de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget
eller närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med
den juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jäm-
förligt ekonomiskt intresse, och
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att
anse som närstående till gäldenären.
7 § Om någon av dem som anges i 6 § byts ut eller om det tillkommer
någon sådan person, skall den nya personens lämplighet prövas.
8 § Kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den som har god-
känts vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov.
Provet skall avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga
om främst
1. rättsregler,
2. företagsledning och ekonomisk ledning av ett företag,
3. tekniska normer och driftsförhållanden, och
4. trafiksäkerhet.
Kravet på yrkeskunnande skall även anses uppfyllt av den som kan
visa ett sådant bevis om yrkesmässig kompetens som har utfärdats av en
annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i en-
lighet med rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att
yrkesmässigt bedriva person- och godstransport på väg och om ömse-
sidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
171
för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etablerings-
rätt på området för nationella och internationella transporter.2
9 § Innehavaren av trafiktillstånd skall ha tillräckliga ekonomiska resur-
ser för att på ett tillbörligt sätt kunna starta och driva företaget. Vid pröv-
ningen härav skall främst likviditet och soliditet beaktas.
Om inte särskilda skäl föranleder annat skall tillståndshavaren anses ha
tillräckliga resurser, om han förfogar över kapital och reserver om minst
100 000 kronor för ett fordon och 50 000 kronor för varje därutöver till-
kommande fordon.
10 § Den som söker tillstånd skall kunna styrka att han uppfyller kravet
på ekonomiska resurser enligt 9 §. Den som innehar tillstånd skall kunna
styrka att han fortlöpande uppfyller detta krav.
11 § Vid prövningen av sökanden i fråga om kravet på gott anseende
skall särskilt beaktas sökandens vilja och förmåga att fullgöra sina
skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständig-
heter av betydelse.
Kravet på gott anseende anses inte uppfyllt av den som har dömts för
1. allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,
2. allvarliga eller upprepade överträdelser av
a) denna lag, yrkestrafikförordningen (1998:000) eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av dessa författningar,
b) författningar eller föreskrifter om vägtrafik och vägtransporter,
särskilt bestämmelser om förares kör- och vilotider, fordons vikt och
mått, fordons utrustning och beskaffenhet eller av väsentlig be-
tydelse för trafiken, trafiksäkerheten eller skyddet av miljön eller
c) bestämmelser om löne- och anställningsförhållanden i branschen.
12 § Om en ansökan om trafiktillstånd avslås på grund av omständig-
heter som anges i 11 § skall en tid på lägst sex månader och högst fem år
bestämmas, under vilken den prövade skall anses olämplig att driva
yrkesmässig trafik.
Särskilda regler för linjetrafik
13 § Tillstånd till linjetrafik far inte ges, om det görs sannolikt att den
avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättning-
arna för att driva järnvägstrafik eller trafik enligt 1 § andra stycket. Till-
stånd far dock alltid ges, om en avsevärt bättre trafikförsörjning däri-
genom skulle uppnås.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
2EGTnrL 124, 23.5.1996, s. 1 (Celex 396L0026).
172
Villkor för tillstånd
14 § Tillstånd till linjetrafik får förenas med villkor som är ägnade att
motverka sådan skada som avses i 13 §. Sådana villkor får endast
meddelas i samband med att tillstånd ges eller omprövas enligt 16 §.
I övrigt får trafiktillstånd förenas med villkor om det finns särskilda
skäl. Sådana villkor får föreskrivas såväl i samband med att tillstånd ges
som senare under tillståndstiden.
Tillståndsgiltighet
15 § Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, kan
tillståndet begränsas till viss tid eller till vissa transporter.
16 § Tillståndets fortsatta giltighet kan prövas på nytt enligt 13 § när tio
år har förflutit efter det att det har meddelats och därefter vart tionde år.
Prövningen skall göras endast om den begärs av en trafikhuvudman, eller
någon som bedriver järnvägstrafik, som berörs av linjetrafiken.
En sådan begäran far ges in till prövningsmyndigheten tidigast två år
och senast ett år före utgången av den löpande tioårsperioden. Om till-
ståndet är begränsat till viss tid, skall begäran ges in senast ett år före
utgången av den tiden.
17 § Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om
tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller, om inte prövningsmyndigheten på grund av särskilda
skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
prövningsmyndigheten. I fråga om denne skall 5 § tillämpas.
Om det inte har anmälts en föreståndare till prövningsmyndigheten
inom en månad efter dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet.
Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns och det inte anmäls en
annan föreståndare inom den tid som prövningsmyndigheten bestämmer.
Om inte heller den andre föreståndaren godkänns, upphör tillståndet att
gälla tre veckor efter det att beslutet har vunnit laga kraft.
Särskilda regler för persontransporter
18 § Den som har tillstånd till persontransporter far även frakta gods
med fordon som tillståndet avser.
19 § Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att före färden genom
lämpliga åtgärder låta passagerama få kännedom om den taxa som han
tillämpar.
Taxan skall vara uppbyggd så att priset för transporten dels enkelt kan
bedömas före färden, dels med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
173
enkelt kan beräknas efter färden. Taxan får inte vara uppbyggd så att Prop. 1997/98:63
grunderna for prisets bestämmande förändras under färden. Bilaga 4
Bestämmelser om prisinformation finns också i prisinformationslagen
(1991:601).
Krav på taxiförarlegitimation
1 § En personbil eller en lätt lastbil får föras i linjetrafik eller taxitrafik
endast av den som har taxiförarlegitimation.
Prövningsmyndigheter
2 § Frågor om taxiförarlegitimation prövas av länsstyrelsen i det län där
sökanden eller innehavaren är folkbokförd.
Frågor om taxiförarlegitimation för den som inte är folkbokförd i
Sverige prövas av Länsstyrelsen i Skåne län.
Prövningen avseende taxiförarlegitimation
3 § Taxiförarlegitimation får ges till den som
1. har fyllt 21 år,
2. sedan minst två år har körkort med behörigheten B eller har körkort
med behörigheten D,
3. uppfyller de medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till
säkerheten för passagerare och andra trafikanter, och
4. i fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att
tjänstgöra som förare i taxitrafik.
Det som sägs i första stycket 2 om krav på innehav av körkort med be-
hörigheten B under minst två år gäller inte den som under de tre senaste
åren har haft taxiförarlegitimation och som vid ansökan om ny sådan har
körkort med behörigheten B.
En taxiförarlegitimation gäller endast tillsammans med ett giltigt kör-
kort. Legitimationen får förenas med villkor som är motiverade av medi-
cinska eller andra särskilda skäl. Villkor får meddelas såväl i samband
med att legitimationen beslutas som senare under giltighetstiden.
4 § Om en ansökan om taxiförarlegitimation avslås på grund av att
kravet på laglydnad enligt 3 § 4 inte anses uppfyllt skall en tid på lägst
sex månader och högst fem år bestämmas under vilken den prövade skall
anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation.
5 § Kravet på yrkeskunnande enligt 3 § 4 skall anses uppfyllt av den
som har godkänts vid ett skriftligt prov som anordnats av Vägverket.
174
6 § Genom förhandsbesked kan prövas om det finns hinder mot att taxi-
förarlegitimation ges.
7 § I ett mål eller ärende om taxiförarlegitimation får prövningsmyndig-
heten förelägga den enskilde att ge in läkarintyg.
8 § Den som söker eller innehar taxiförarlegitimation är skyldig att
genomgå läkarundersökning, blodprovstagning eller annan liknande
undersökning för prövning av de medicinska krav som avses i denna lag
eller i föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.
9 § Om en läkare vid undersökning av en innehavare av taxiförarlegiti-
mation finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att
inneha sådan legitimation, skall läkaren anmäla det till prövningsmyn-
digheten. Innan någon anmälan görs skall läkaren underrätta innehava-
ren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning anta att inne-
havaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att föra ett
fordon i sådan trafik som avses i 1 §.
Krav på förarbehörighet i vissa fall
10 § Traktortåg eller tung terrängvagn far föras i yrkesmässig trafik
endast av den som har körkort med behörigheten C, D eller E eller har
taxiförarlegitimation.
11 § Ett utländskt körkort medför inte rätt för någon annan än med-
borgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
att
1. köra svenskregistrerat motordrivet fordon i yrkesmässig trafik, eller
2. köra svenskregistrerad lastbil eller buss i förvärvsverksamhet för
transport av personer eller gods.
Inledande bestämmelse
1 § Med internationella vägtransporter avses yrkesmässiga transporter på
väg av personer eller gods till eller från Sverige eller i transittrafik
genom Sverige.
För internationella transporter inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES) gäller särskilda bestämmelser.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
175
Tillståndsplikt för transporter med fordon som är registrerade i Sverige
2 § Internationella vägtransporter och yrkesmässig trafik utom landet
med bil som är registrerad i Sverige far drivas endast av den som har
trafiktillstånd enligt denna lag.
3 § På grund av överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan
det vid trafik som avses i 2 § krävas särskilt tillstånd för transport av
personer eller gods med ett fordon som är registrerat i Sverige
(transporttillstånd).
Tillståndsplikt för transporter med fordon som är registrerade i utlandet
4 § Internationella vägtransporter och annan yrkesmässig trafik i Sverige
med bil som är registrerad i utlandet får utföras endast av den som har
getts tillstånd av en behörig utländsk myndighet till sådana transporter.
5 § På grund av överenskommelse mellan Sverige och en annan stat kan
det vid trafik som avses i 4 § utöver tillstånd enligt den bestämmelsen
krävas särskilt tillstånd av en behörig Utländsk myndighet för transport
av personer eller gods med ett fordon som är registrerat i utlandet.
Vid trafik som avses i 4 §, med fordon registrerade i en stat med vilken
Sverige inte har någon överenskommelse om vägtransporter, krävs ut-
över tillstånd enligt den bestämmelsen tillstånd av behörig svensk myn-
dighet.
Prövningsmyndigheter
6 § Frågor om transporttillstånd och tillstånd enligt 5 § andra stycket
prövas när det gäller persontransporter av Vägverket och när det gäller
godstransporter av Generaltullstyrelsen.
Tillståndsprövning m.m.
1 § Transporttillstånd far endast meddelas den som kan förväntas iaktta
de bestämmelser som gäller for trafiken.
8 § När ett transporttillstånd meddelas skall det förenas med de villkor
som behövs.
9 § Ett transporttillstånd får inte överlåtas utan medgivande av den myn-
dighet som har meddelat det.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
176
Bilaga 4
Äterkallelse av trafiktillstånd
1 § Om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av
trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren
driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om annars förut-
sättningarna för tillstånd enligt 2 kap. 5 § inte längre föreligger, skall
tillståndet återkallas av prövningsmyndigheten.
Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas,
kan i stället varning meddelas.
2 § Ett tillstånd skall återkallas enligt 1 § om en tillståndshavare, en
trafikansvarig eller någon annan som prövats enligt 2 kap. 6 §
1. har dömts för allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,
2. har dömts för allvarliga eller upprepade överträdelser av
a) denna lag, yrkestrafikförordningen (1998:000) eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av dessa författningar,
b) författningar eller föreskrifter om vägtrafik och vägtransporter,
särskilt bestämmelser om förares kör- och vilotider, fordons vikt och
mått, fordons utrustning och beskaffenhet eller av väsentlig be-
tydelse för trafiken, trafiksäkerheten eller skyddet av miljön, eller
c) bestämmelser om löne- och anställningsförhållanden i branschen,
3. på väsentligt sätt har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna vad avser betalning av skatter och avgifter, eller
4. på väsentligt sätt har åsidosatt villkor för tillståndet.
Ett tillstånd skall också återkallas, om det vid prövning som avses i
2 kap. 7 § framgår att någon av dem som prövats är olämplig.
3 § Om ett tillstånd återkallas på grund av någon av de omständigheter
som anges i 2 § eller på grund av allvarliga missförhållanden enligt 1 §
första stycket skall en tid på lägst tre och högst fem år bestämmas, under
vilken den prövade skall anses olämplig att driva yrkesmässig trafik.
4 § Ett ärende som avses i 2 och 3 §§ får inte avgöras utan att tillstånds-
havaren har getts skälig tid att byta ut en trafikansvarig eller annan vars
lämplighet prövas. Om inte heller den nya personen godkänns skall till-
ståndet återkallas.
5 § Ett tillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda skäl
talar emot det.
Äterkallelse av taxiförarlegitimation m.m.
6 § En taxiförarlegitimation skall återkallas av prövningsmyndigheten
om innehavaren
177
12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
1. genom brottslig gärning eller på grund av andra missförhållanden
har visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i linjetrafik eller taxitrafik
enligt 3 kap. 1 §,
2. inte längre uppfyller de medicinska krav som avses i 3 kap. 3 §,
3. inte följer ett föreläggande att ge in läkarintyg, eller
4. begär att legitimationen skall återkallas.
Om de missförhållanden som avses i första stycket 1 inte är så allvar-
liga att tillståndet bör återkallas kan i stället varning meddelas.
7 § Om en taxiförarlegitimation återkallas på grund av omständigheter
som anges i 6 § 1 skall en tid på lägst tre och högst fem år bestämmas,
under vilken den prövade skall anses olämplig att inneha taxiförarlegiti-
mation.
8 § En taxiförarlegitimation skall återkallas tills vidare i avvaktan på
slutligt avgörande, om det på sannolika skäl kan antas att legitimationen
kommer att slutligt återkallas enligt 6 §.
9 § En taxiförarlegitimation skall tas om hand av en polisman eller en
åklagare
1. om det finns grund för att ta hand om innehavarens körkort enligt
23 § körkortslagen (1977:477),
2. om körkortet eller legitimationen har återkallats, eller
3. om legitimationen återkallats tills vidare enligt 8 §.
En taxiförarlegitimation är ogiltig under den tid den är omhändertagen.
10 § Om en taxiförarlegitimation har omhändertagits av annat skäl än att
det finns grund för att omhänderta innehavarens körkort, skall prövnings-
myndigheten utan dröjsmål avgöra om legitimationen skall återkallas tills
vidare eller lämnas tillbaka.
11 § När en taxiförarlegitimation återkallas, tas om hand eller blir ogiltig
av något annat skäl skall innehavaren efter anmaning överlämna den till
Vägverket eller en polismyndighet.
12 § Om en taxiförarlegitimation har blivit ogiltig endast på grund av att
föreskriven körkortsbehörighet saknas, skall legitimationen lämnas ut i
samband med att körkortet lämnas ut.
Äterkallelse av transporttillstånd
13 § När ett trafiktillstånd återkallas skall även berörda tillstånd enligt
4 kap. 3 § återkallas av prövningsmyndighet som anges i 4 kap. 6 §.
I övrigt skall reglerna om äterkallelse av trafiktillstånd i 1-5 §§ tilläm-
pas även i fråga om transporttillstånd.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
178
Gemensamma bestämmelser
14 § Till grund för slutlig äterkallelse eller varning med anledning av
brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas en
lagakraftvunnen dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap.
7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning.
15 § Med en svensk dom jämställs en brottmålsdom eller ett annat lik-
värdigt avgörande som har meddelats av en utländsk domstol eller någon
annan utländsk myndighet.
16 § Ett beslut om äterkallelse eller varning skall delges den som be-
slutet rör.
Tillsyn m.m.
17 § Prövningsmyndigheten utövar tillsyn över att tillståndshavare be-
driver verksamheten enligt gällande bestämmelser. Prövningsmyndig-
heten skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet, trafik-
miljö och arbetsmiljö uppfylls samt för att yrkesmässig trafik bedrivs
under konkurrensvillkor som är lika för alla trafikutövare.
Prövningsmyndigheten utövar också tillsyn över att innehavare av taxi-
förarlegitimation uppfyller de krav som gäller för legitimationen.
18 § Bestämmelser om tillsyn över handikappanpassning av kollektiv-
trafik finns i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik.
Olaga yrkesmässig trafik m. m.
1 § Den som uppsåtligen driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan
tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst
ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Beställaransvar
2 § Har yrkesmässig trafik enligt denna lag drivits utan tillstånd, döms
den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning har slutit avtal om
transporten med trafikutövaren till böter eller fängelse i högst ett år, om
han kände till eller hade skälig anledning anta att tillstånd saknades.
179
Brott mot bestämmelserna om taxiförarlegitimation
3 § Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon utan att
inneha taxiförarlegitimation döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförarlegi-
timation.
En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som
har meddelats för taxiforarlegitimationen döms till böter.
Brott mot bestämmelserna om krav på förarbehörighet i vissa fall
4 § Den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 10 eller
11 § döms till böter.
5 § Den som i fall som avses i 3 kap. 10 eller 11 § uppsåtligen eller av
oaktsamhet överlämnar åt eller på annat sätt tillåter annan att föra fordon
utan att denne är berättigad till det döms till böter.
Hindrande av fortsatt färd
6 § Om ett fordon framförs i strid mot denna lag eller en föreskrift eller
ett villkor som har meddelats med stöd därav far polisman eller
tulltjänsteman hindra fortsatt färd. Därvid får medges att det fordon med
vilket transporten sker förs till närmaste lämpliga uppställnings- eller
avlastningsplats eller verkstad. I fråga om ett fordon som är registrerat i
utlandet och som förs in i Sverige får medges att det omedelbart förs ut
ur landet.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Omhändertagande av registreringsskylt för taxifordon
7 § En registreringsskylt som avses i 18 § tredje stycket bilregisterkun-
görelsen (1972:599) far tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan
anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en
sådan skylt,
2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen
(1972:595),
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregisterkun-
görelsen eller fordonsskattelagen (1988:327), eller
4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.
Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra
meningen på motsvarande sätt.
180
Biträde vid förundersökning
8 § Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare eller
polismyndighet som leder undersökningen begära hjälp av en tullmyn-
dighet samt ge tulltjänsteman i uppdrag att genomföra en viss åtgärd
under förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständig-
heterna.
Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har för-
övats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som tillkommer polisman
att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § tredje stycket
rättegångsbalken.
Trafiktillstånd
1 § Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linje-
trafik, villkor för sådant tillstånd och omprövning enligt 2 kap. 16 § får
överklagas hos Vägverket.
Länsstyrelsens beslut i andra frågor som rör tillstånd till linjetrafik än
sådana som avses i första stycket får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol.
2 § Länsstyrelsens beslut i frågor om taxitrafik, beställningstrafik med
buss och godstrafik får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
3 § Vägverkets beslut i frågor om linjetrafik får överklagas hos rege-
ringen. Vägverkets beslut om äterkallelse eller varning i ett ärende om
linjetrafik överklagas dock hos allmän förvaltningsdomstol.
Taxiförarlegitimation
4 § Länsstyrelsens beslut i frågor om taxiförarlegitimation får över-
klagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Transporttillstånd
5 § Vägverkets och Generaltullstyrelsens beslut i frågor om transporttill-
stånd och tillstånd enligt 3 kap. 5 § andra stycket får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
181
Gemensamma bestämmelser
6 § Beslut i fråga om skriftliga prov enligt 2 kap. 8 § eller 3 kap. 5 §
eller om omhändertagande enligt 5 kap. 9 § får inte överklagas.
Ett föreläggande att ge in läkarintyg får överklagas endast i samband
med överklagande av det beslut genom vilket ärendet avgörs.
7 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
8 § Om en förvaltningsmyndighet överklagar en allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
En förvaltningsmyndighet får föra talan även till förmån för den en-
skilda parten.
Verkställighet
9 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag. Undantag får
förenas med villkor.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag
samt meddela föreskrifter om
1. taxitrafik såvitt gäller prisinformation, utmärkning av fordon och
den lokalkännedom som taxiförare bör ha,
2. taxameterutrustning samt användning och kontroll av sådan utrust-
ning,
3. registrering av tillståndsinnehav och innehav av taxiförarlegitima-
tion samt avgifter för den kontroll som behövs, samt
4. kunskapskrav för fordonsbesättningar vid vägtransporter.
3 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara får
regeringen föreskriva att denna lag helt eller delvis inte skall tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 då lagen (1985:449) om
rätt att driva viss linjetrafik och yrkestrafiklagen (1988:263) skall upp-
höra att gälla.
2. Trafiktillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall
gälla som motsvarande tillstånd enligt den nya lagen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
182
3. Om det i ett tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser
har föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid, skall föreskrif-
ten fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har
föreskrivits i ett sådant tillstånd skall fortfarande gälla.
4. Ett särskilt medgivande till trafik som har lämnats enligt lagen om
rätt att driva viss linjetrafik gäller också fortsättningsvis, inbegripet de
villkor och begränsningar som kan ha föreskrivits for det.
5. I fråga om den som har erhållit trafiktillstånd enligt äldre bestäm-
melser tillämpas kapitalkraven i 5 b § yrkestrafikförordningen
(1988:1503) intill utgången av år 2000.
6. Ärende som före ikraftträdandet inte har avslutats hos den myndig-
het, som enligt äldre bestämmelser är behörig att pröva det, skall prövas
av den myndigheten även om denna inte är behörig enligt den nya lagen.
7. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts med en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
183
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller yrkesmässig uthyrning av bilar och terrängmotor-
fordon utan förare för kortare tid än ett år.
2 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595).
Tillståndsplikt
3 § Tillstånd krävs för att driva en uthymingsrörelse.
Prövningsmyndigheter
4 § Frågor om tillstånd till uthymingsrörelse prövas
1. om sökanden eller innehavaren är en fysisk person, av länsstyrelsen
i det län där personen är folkbokförd,
2. om sökanden eller innehavaren är en juridisk person, av länsstyrel-
sen i det län där företagets ledning finns.
Om sökanden eller innehavaren är en fysisk person som inte är folk-
bokförd i Sverige eller en juridisk person där företagets ledning finns
utanför Sverige, prövas frågor om tillstånd av Länsstyrelsen i Stock-
holms län.
Närmare bestämmelser om tillstånd
5 § Ett tillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, far det
begränsas till viss tid.
Ett tillstånd far förenas med villkor, om det finns särskilda skäl.
Villkor får meddelas såväl i samband med att ett tillstånd ges som senare
under tillståndstiden.
6 § Tillstånd till uthymingsrörelse får ges endast till den som med hän-
syn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt
andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk-
samheten
7 § Hos juridiska personer som har tillstånd till uthymingsrörelse skall
det finnas en eller flera personer som har särskilt ansvar för att verksam-
heten bedrivs i enlighet med gällande regler och god branschsed samt
184
med tillgodoseende av trafiksäkerhetens krav. En eller flera ansvariga
skall också finnas för uthymingsrörelser som bedrivs i Sverige av utom-
lands bosatta näringsidkare.
Ansvarig är den eller de som tillståndshavaren utser därtill.
8 § I fråga om juridiska personer och utomlands bosatta näringsidkare
skall prövningen enligt 6 § avse den eller de som är ansvariga för uthyr-
ningsrörelsen.
Därutöver skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen i fråga
om en juridisk person eller en utomlands bosatt näringsidkare avse den
juridiska personen respektive näringsidkaren i sig samt följande
personer:
1. Den verkställande direktören och annan som genom en ledande
ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verk-
samheten,
2. de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget
eller närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med
den juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jäm-
förligt ekonomiskt intresse, och
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att
anse som närstående till gäldenären.
9 § Om någon av dem som anges i 8 § byts ut eller om det tillkommer
någon sådan person, skall den nya personens lämplighet prövas.
10 § Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om
tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller, om inte prövningsmyndigheten på grund av särskilda
skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
prövningsmyndigheten. I fråga om denne skall 6 § tillämpas.
Om det inte har anmälts en föreståndare till prövningsmyndigheten
inom en månad efter dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet.
Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns och det inte anmäls en
annan föreståndare inom den tid som prövningsmyndigheten bestämmer.
Om inte heller den andre föreståndaren godkänns, upphör tillståndet att
gälla tre veckor efter det att beslutet har vunnit laga kraft.
Äterkallelse av tillstånd
11 § Om det i uthymingsrörelsen eller i någon annan näringsverksamhet
som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden
eller om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 6 § inte längre före-
ligger, skall tillståndet återkallas av prövningsmyndigheten.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
185
Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas,
kan i stället varning meddelas.
12 § Ett tillstånd till uthymingsrörelse skall återkallas, om det vid pröv-
ning enligt 9 § framgår att någon av dem som prövningen avser är
olämplig.
13 § Ett ärende som avses i 11 eller 12 § far inte avgöras utan att till-
ståndshavaren har getts skälig tid att byta ut den vars lämplighet prövas.
Om inte heller den nya personen godkänns skall tillståndet återkallas.
14 § Ett tillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda
skäl talar emot det.
15 § Ett beslut om äterkallelse eller varning skall delges den som be-
slutet rör.
Närmare bestämmelser om uthyrningsfordon
16 § I en uthymingsrörelse far ett fordon inte lämnas ut till någon annan
person som förare än den som kan visa att han har behörighet att föra
fordonet.
17 § En buss som är inrättad för fler än sjutton personer inklusive föra-
ren far endast lämnas ut till den som innehar
1. ett sådant bevis på yrkeskompetens som avses i artikel 5.2 andra
stycket c i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985
om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter1 och som
inte är äldre än fem år, eller
2. ett intyg om minst ett års tjänstgöring som förare av buss i yrkes-
mässig trafik eller motsvarande erfarenhet under de senaste fem åren
(körvaneintyg).
18 § Ett fordon som enligt fordonskungörelsen (1972:595) är registre-
ringsbesiktigat för taxitrafik får inte hyras ut till någon annan än den som
har tillstånd till sådan trafik.
Tillsyn
19 § Prövningsmyndigheten utövar tillsyn över att tillståndshavaren
bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
EGTnrL370, 31 12.1985, s. 1 (Celex 385R3820).
186
Straffbestämmelser
20 § Den som uppsåtligen driver uthymingsrörelse enligt denna lag utan
tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
21 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmel-
serna i 16, 17 eller 18 § döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Överklagande
22 § En prövningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
23 § Om prövningsmyndigheten överklagar en allmän förvaltningsdom-
stols beslut, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den
dag då beslutet meddelades.
Prövningsmyndigheten får föra talan även till förmån för den enskilda
parten.
Verkställighet
24 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
Bemyndiganden
25 § Regeringen far föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från
denna lag. Undantag får förenas med villkor. Regeringen far också
meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag.
Detsamma gäller i fråga om registrering av tillståndsinnehav.
Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltnings-
myndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 då lagen (1979:561) om
biluthyrning skall upphöra att gälla.
2. Tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla
som motsvarande tillstånd enligt den nya lagen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
187
3. Om det i ett tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser
har föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid, skall föreskrif
ten fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har
föreskrivits i ett tillstånd skall fortfarande gälla.
4. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts med en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
188
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 31 § sekretesslagen (1980:100)' och
bilagan till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
7 kap.
Sekretess gäller i ärende om
prövning av någons lämplighet att
ha körkort, traktorkort, luftfarts-
certifikat eller sådant behörighets-
bevis som avses i luftfartslagen
(1957:297) för uppgift om den en-
skildes hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider be-
tydande men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inte beslut i
ärendet.
Sekretess gäller i ärende om
prövning av någons lämplighet att
ha körkort, traktorkort, taxiförar-
legitimation enligt yrkestrafiklagen
(1998:000), luftfartscertifikat eller
sådant behörighetsbevis som avses
i luftfartslagen (1957:297) för
uppgift om den enskildes hälsotill-
stånd eller andra personliga för-
hållanden, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider betydande
men om uppgiften röjs. Sekretes-
sen gäller dock inte beslut i
ärendet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.
Bilaga3
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
' Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1996:155.
’ Senaste lydelse 1997:000.
189
Organ
Verksamhet
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Bolag, föreningar, samfälligheter prövning av frågor om ledighet och
eller andra enskilda där totalför- förmåner för totalförsvarspliktiga
svarspliktiga fullgör civilplikt som fullgör civilplikt (SFS
1994:1809)
Regleringsföreningen Svensk fisk, statligt stöd i marknadsreglerande
ekonomisk förening syfte (SFS 1974:226)
Riksprovplatsema Aktiebolaget kontroll som riksprovplats (SFS
Svensk Anläggningsprovning, 1992:1119)
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
och Apoteksbolaget
Statens Bostadsfinansieringsaktie- förvaltningen av de lån som anges i
bolag, SBAB och SBAB, Statens bilagan till lagen (1996:1179) om
Bostadslåneaktiebolag samt det av ändrade förutsättningar för vissa
staten ägda bolag som övertar statligt reglerade bostadslån m.m.
ansvaret för de statligt finansierade samt lån enligt förordningen
bostadslånen (1989:858) om ersättningslån för
bostadsändamål, i den mån hand-
lingarna inkommit eller upprättats
före den 1 januari 1997, och för
tiden därefter sådana handlingar i
låneärenden enligt förordningen
(1983:1021) om tilläggslån för om-
byggnad av bostadshus, m.m. som
överlämnas av Boverket samt
handlingar i ärenden om icke ut-
betalda bostadslån till ny- eller om-
byggnad enligt nybyggnadslåneför-
ordningen (1986:692) för bostäder
eller ombyggnadslåneförordningen
(1986:693) för bostäder
Föreslagen lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
190
Organ
Verksamhet
Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk
Maskinprovning Aktiebolag och
SAQ Kontroll Aktiebolag
Bolag, föreningar, samfälligheter prövning av frågor om ledighet och
eller andra enskilda där totalfor- förmåner för totalforsvarspliktiga
svarspliktiga fullgör civilplikt som fullgör civilplikt (SFS
1994:1809)
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Regleringsföreningen Svensk fisk,
ekonomisk förening
statligt stöd i marknadsreglerande
syfte (SFS 1974:226)
Statens Bostadsfinansieringsaktie- förvaltningen av de lån som anges i
bolag, SBAB och SBAB, Statens bilagan till lagen (1996:1179) om
Bostadslåneaktiebolag samt det av ändrade förutsättningar for vissa
staten ägda bolag som övertar statligt reglerade bostadslån m.m.
ansvaret for de statligt finansierade samt lån enligt förordningen
bostadslånen (1989:858) om ersättningslån for
bostadsändamål, i den mån hand-
lingarna inkommit eller upprättats
före den 1 januari 1997, och for
tiden därefter sådana handlingar i
låneärenden enligt förordningen
(1983:1021) om tilläggslån for om-
byggnad av bostadshus, m.m. som
överlämnas av Boverket samt
handlingar i ärenden om icke ut-
betalda bostadslån till ny- eller om-
byggnad enligt nybyggnadslåneför-
ordningen (1986:692) for bostäder
eller ombyggnadslåneförordningen
(1986:693) för bostäder
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
191
Härigenom föreskrivs att 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)’
skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1997/98:33 Föreslagen lydelse
För fysisk och juridisk person far, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt skall behandlas som fåmansföretag, famansägt handelsbolag och
dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa företag samt
uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller
14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om be-
loppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av
åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om
innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om åter-
kallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter
som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen
(1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskatt-
ningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter
som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
Lagen omtryckt 1983:143.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
192
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för Prop. 1997/98:63
en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvida- Bilaga 4
tion eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt
från sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxe-
ringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tid-
punkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens
storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs
för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för
värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöin-
komst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan be-
räkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bil- 19. Uppgift från centrala bil-
registret om innehav av fordon registret om innehav av fordon
samt om fordonets registrerings- samt om fordonets registrerings-
nummer, märke, typ och årsmodell nummer, märke, typ och årsmodell
samt tillstånd enligt yrkestrafik- samt tillstånd enligt yrkestrafik-
lagen (J988:263) och lagen lagen (1998:000) och lagen
(1979:561) om biluthyrning. (1998:000) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinveste-
ringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för be-
stämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om be-
slut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av
skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastig-
193
13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
hetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut
om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansomslut-
ning för koncemmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 §
lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsav-
dragets storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera om-
kostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som
avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets
organisationsnummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekon-
struktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret
om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohol-
lagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt
vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfallen samt de tids-
perioder som uppgifterna avser.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kost-
nader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller person-
nummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och
datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande in-
komst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnum-
mer och datum för inkomstanmälan.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om inte annat sägs i andra - fjärde styckena skall sådana uppgifter i
det centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod
gallras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick
ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, 6 §,
7 § 3, med undantag av uppgifter om beslut om äterkallelse av F-skatt-
sedel och 7 § 23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt
lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, får bevaras
2 Senaste lydelse 1997:524.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
194
även efter utgången av den tid som anges i första stycket. Detsamma
gäller uppgifter om
1. personnummer för make och person som likställs med make vid be-
skattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt
punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370),
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsav-
drag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt Uppgift om tillstånd enligt
yrkestrafiklagen (1988:263) och yrkestrafiklagen (1998:000) och
lagen (1979:561) om biluthyrning lagen (1998:000) om biluthyrning
samt uppgifter som avses i 7 § 26- samt uppgifter som avses i 7 § 26-
29 skall gallras två år efter ut- 29 skall gallras två år efter ut-
gången av det år då uppgifterna gången av det år då uppgifterna
registrerades. registrerades.
Uppgift om revision far bevaras under högst tio år efter utgången av
det år under vilket revisionen avslutades.
Regeringen far meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för upp-
gifter som avses i första eller fjärde stycket.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
195
Härigenom föreskrivs att 1 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto-
matisk databehandling föras dels ett för hela landet gemensamt utsök-
ningsregister (det centrala utsökningsregistret), dels ett regionalt utsök-
ningsregister för varje region.
Registren skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-
ringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3,
5. fördelning av mål, ärenden och handlingar mellan kronofogdemyn-
digheter samt redovisning till sökanden.
Registren far användas av myn-
digheter utanför exekutionsväsen-
det för
1. ändamål som avses i andra
stycket 3,
2. planering, samordning och
uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning
och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter,
4. tillsyn över innehavare av
trafiktillstånd och trafikansvariga
enligt yrkestrafiklagen (1988:263).
Registren far användas av myn-
digheter utanför exekutionsväsen-
det för
1. ändamål som avses i andra
stycket 3,
2. planering, samordning och
uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning
och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande
och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter,
4. tillsyn över innehavare av
trafiktillstånd och trafikansvariga
samt övriga prövade som avses i
2 kap. 6, 7 och 17 §§ yrkestrafik-
lagen (1998:000),
5. tillsyn över innehavare av till-
stånd till biluthyrning och övriga
prövade som avses i 8-10 §§ lagen
(1998:000) om biluthyrning.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Senaste lydelse 1996:1439.
196
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1987:24) om kommunal parke-
ringsövervakning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Parkeringsvakter förordnas av kommunen.
Till parkeringsvakter far förordnas arbetstagare hos
1. kommunen,
4. sådana kommunala trafikaktie-
bolag som inom kommunen be-
driver linjetrafik enligt yrkestrafik-
lagen (1998:000),
2. andra kommuner,
3. kommunala parkeringsaktiebolag,
4. sådana kommunala trafikaktie-
bolag som inom kommunen bedri-
ver linjetrafik enligt yrkestrafik-
lagen (1988:263),
5. sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om be-
vakningsföretag.
Som ett förordnande enligt första stycket skall också anses ett beslut av
kommunen om anställning som parkeringsvakt eller motsvarande.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
' Senaste lydelse 1991:717.
197
14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 63
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Bestämmelserna i detta kapitel Bestämmelserna i detta kapitel
gäller trafik med tunnelbana och gäller trafik med tunnelbana och
spårväg samt sådan yrkesmässig spårväg samt sådan yrkesmässig
trafik för persontransporter som trafik för persontransporter som
avses i yrkestrafiklagen (1988:263). avses i yrkestrafiklagen (1998:000).
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
198
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 15 § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
När personbilar eller motorcyklar När personbilar eller motorcyklar
förvärvas eller förhyrs för andra förvärvas eller förhyrs för andra
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
ändamål än återförsäljning, uthyr-
ning, persontransporter i yrkes-
mässig trafik enligt yrkestrafik-
lagen (1988:263), transporter av
avlidna eller körkortsutbildning
som omfattas av skatteplikt får av-
drag inte göras för ingående skatt
som hänför sig till
1. förvärv av fordonet, eller
2. förhyrning av fordonet om det
i endast ringa omfattning används i
den verksamhet som medför
skatteskyldighet.
ändamål än återförsäljning, uthyr-
ning, persontransporter i yrkes-
mässig trafik enligt yrkestrafik-
lagen (1998:000), transporter av
avlidna eller körkortsutbildning
som omfattas av skatteplikt far av-
drag inte göras för ingående skatt
som hänför sig till
1. förvärv av fordonet, eller
2. förhyrning av fordonet om det
i endast ringa omfattning används i
den verksamhet som medför
skatteskyldighet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Senaste lydelse 1996:1327
199
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1994:953) om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och
sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut
1. uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om upp-
giften i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis-
myndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,
2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,
3. uppgift som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och
medicinska frågor behöver för sin verksamhet,
4. uppgift som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en
studerande från högskoleutbildning,
5. uppgift som Vägverket be- 5. uppgift som Vägverket be-
höver för prövning av någons höver för prövning av någons
lämplighet att ha körkort eller lämplighet att ha körkort, traktor-
traktorkort. kort eller taxiförarlegitimation en-
ligt yrkestrafiklagen (1998:000).
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
200
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om
försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att
bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1996:637) om försöks-
verksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdrags-
verksamhet inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik samt 1 § lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om försöksverksamhet med Lag om försöksverksamhet med
rätt för kommunala aktiebolag att rätt för kommunala aktiebolag att
bedriva uppdragsverksamhet inom bedriva uppdragsverksamhet inom
sådan trafik som avses i lagen viss trafik enligt yrkestrafiklagen
(1985:449) om rätt att driva viss (1998:000)
linjetrafik
Ett kommunalt aktiebolag far, i Ett kommunalt aktiebolag far, i
enlighet med bestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i
denna lag, driva verksamhet som denna lag, driva verksamhet som
avses i lagen (1985:449) om rätt att avses i 2 kap. 1§ andra stycket
driva viss linjetrafik utan att verk- yrkestrafiklagen (1998:000) utan
samheten har sådan anknytning till att verksamheten har sådan anknyt-
kommunen, landstinget eller dess ning till kommunen, landstinget
medlemmar som avses i 2 kap. 1 § eller dess medlemmar som avses i
kommunallagen (1991:900). 2 kap. 1§ kommunallagen
(1991:900).
Verksamheten far drivas endast på uppdrag av en kommun eller ett
landsting eller av en trafikhuvudman enligt lagen (1997:734) om ansvar
för viss kollektiv persontrafik.
Med kommunalt aktiebolag menas ett sådant aktiebolag som avses i
3 kap. 16-19 §§ kommunallagen.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
Senaste lydelse 1997:743.
201
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:560) om transportförmedling
skall upphöra att gälla vid utgången av september 1998.
Härigenom föreskrivs att lagen (1985:450) om buss- och taxivärde-
ringsnämnden skall upphöra att gälla vid utgången av september 1998.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 4
202
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-12-18
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 4 december 1997 (Kommunikationsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till
1. yrkestrafiklag,
2. lag om biluthyrning,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
5. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
6. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkerings-
övervakning,
7. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),
8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
9. lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal
inom hälso- och sjukvården,
10. lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med
rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet
inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva
viss linjetrafik,
11. lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmed-
ling,
12. lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och taxi-
värderingsnämnden.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättssassessom
Björn Hansson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådsremissen innefattar förslag till lagändringar på yrkestrafikens
område. Inom Kommunikationsdepartementet pågår också arbete med
förslag till ny körkortslagstiftning. Eftersom åtskilliga av de nu före-
slagna bestämmelserna, bl.a. om taxiförarlegitimation, är anpassade till
den kommande körkortslagstiftningen, hade det varit att föredra att Lag-
rådet kunnat först granska körkortslagstiftningen. Lagrådet ser emellertid
inte något avgörande hinder mot att nu avge yttrande över förslagen på
yrkestrafikområdet. Skulle det visa sig att det finns några problem i fråga
om samordningen av de båda lagstiftningsprojekten, torde dessa få lösas
under den fortsatta beredningen av lagförslagen.
I vissa bestämmelser i lagförslagen (1 kap. 2 § yrkestrafiklagen, 2 och
18 §§ lagen om biluthyrning) förekommer hänvisningar till fordonskun-
görelsen (1972:595), främst med avseende på olika definitioner av
Prop. 1997/98:63
Bilaga 5
203
fordon. Detta är en teknik som i princip inte bör komma till användning,
eftersom riksdagen blir bunden av regeringens föreskrifter och lagänd-
ringar behövs om regeringsförfattningen ersätts av en ny sådan. Eftersom
lagstiftningen på kommunikationsområdet i stor utsträckning bygger och
måste bygga på de definitioner som finns i bl.a. fordonskungörelsen och
det vore störande att behöva upprepa definitionerna i varje lag på om-
rådet far visserligen tekniken accepteras tills vidare. Härtill bidrar även
att det när det gäller just yrkestrafiklagstiftningen synes vara Lagrådet
som har initierat tekniken vid tillkomsten av den nuvarande yrkestrafik-
lagen (se prop. 1987/88:78 s. 87 och 104). Lagrådet förordar dock att de
centrala definitionerna på kommunikationsområdet på sikt tas in i en lag,
vartill kan hänvisas i övriga lagar. Däremot bör det inte komma i fråga att
1 en lag hänvisa direkt till kommande regeringsföreskrifter i anledning av
lagen. De hänvisningar till en blivande yrkestrafikförordning som före-
kommer i vissa paragafer bör därför ersättas av mer allmänt hållna hän-
visningar till föreskrifter meddelade med stöd av lagen.
2 kap. 5 §
En svårighet vid utformningen av bestämmelserna i 2 kap. 5-7, 9 och
10 §§ är att de krav i fråga om ekonomiska förhållanden som ställs i 5 §
och vars förhandenvaro prövas enligt de efterföljande paragraferna om-
fattar dels ett grundläggande, ”svenskt” krav att de berörda fysiska och
juridiska personerna över huvud taget skall ha en betryggande ekonomi,
dels ett EG-krav enligt vilket innehavare av trafiktillstånd skall ha ett i
pengar angivet minimikapital. Uppenbarligen kan inte av de enskilda
trafikansvariga begäras att de skall ha tillgångar som motsvarar EG-
kraven. De senare kommer till för tillståndshavama utöver vad som följer
av 5 §.
Regleringen skulle bli tydligare om detta klargörs redan i 5 § genom
att till denna paragraf läggs ett nytt andra stycke, i huvudsak hämtat från
10 § första meningen, av förslagsvis följande lydelse: ”Den som söker
trafiktillstånd skall utöver vad som följer av första stycket kunna styrka
att han uppfyller kravet på ekonomiska resurser enligt 9 §.”
2 kap. 6 §
1 konsekvens med vad som nyss sagts bör hänvisningen i första stycket
avse ”5 § första stycket”.
2 kap. 9 §
Denna paragraf bör i konsekvens med vad som sagts beträffande 5 § och
vad som i fortsättningen sägs om 10 § inledas med orden ”Den som söker
trafiktillstånd”. I andra stycket bör då ordet ”tillståndshavaren” bytas ut
mot ”sökanden”.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 5
204
2 kap. 10 §
Första meningen i paragrafen bör som Lagrådet anfört överföras till 5 §.
Andra meningen bör finnas kvar och därvid ges följande lydelse: ”Den
som innehar trafiktillstånd skall kunna styrka att han fortlöpande upp-
fyller kravet på ekonomiska resurser enligt 9 §.”
2 kap. 11 §
1 andra stycket punkten 2 a) förekommer en hänvisning till yrkestrafik-
förordningen (1998:000). I enlighet med vad som anförts inledningsvis
bör en sådan hänvisning inte göras. Punkten 2 a) bör i stället ges följande
lydelse: ”denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen”. Även föreskrifter som närmast bygger på bemyndiganden i en
med stöd av lagen utfärdad föreskrift är föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
2 kap. 13-17 §§
Bestämmelserna i 13-17 §§ är placerade efter ett avsnitt med gemen-
samma regler om tillståndsprövning och före ett avsnitt med särskilda
regler för persontransporter. Dispositionen av paragraferna skulle vinna i
klarhet, om de särskilda reglerna för linjetrafik, vilka finns under tre
olika rubriker, dels i 13 §, dels i 14 § första stycket och i 16 §, samlades
under samma rubrik och togs in efter de gemensamma bestämmelserna
om villkor i 14 § andra stycket och om tillstånds giltighet i 15 och 17 §§.
För tydlighetens skull kan orden ”Gemensamma regler om” inleda även
de två sistnämnda rubrikerna. Dispositionen skulle då se ut på följande
sätt:
Gemensamma regler om villkor för tillstånd
13 § = 14 § andra stycket i det remitterade förslaget, med viss justering
Gemensamma regler om tillstånds giltighet
14 § = 15 § i det remitterade förslaget
15 § = 17 § i det remitterade förslaget
Särskilda regler for linjetrafik
16 § första stycket = 13 § i det remitterade förslaget
16 § andra stycket = 14 § första stycket i det remitterade förslaget, med
vissa ändringar
17 § = 16 § i det remitterade förslaget, med vissa ändringar.
Om 14 § första stycket i det remitterade förslaget far utgöra andra stycket
i en bestämmelse, vars första stycke innehåller 13 § i detta, kan texten
lyda: ”Tillståndet far förenas med villkor som är ägnade att motverka
sådan skada som avses i första stycket. Sådana villkor far endast medde-
las i samband med att tillstånd ges eller omprövas enligt 17 §.”
För att 14 § andra stycket i det remitterade förslaget skall kunna utgöra
en egen bestämmelse bör ordalydelsen justeras på det sättet att de in-
ledande orden ”1 övrigt far trafiktillstånd” ändras till ”Trafiktillstånd får”.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 5
205
I 16 § i det remitterade förslaget ersätts hänvisningen till ”13 §” med
”16 § första stycket”. För att det skall framgå att den sista relativsatsen i
första stycket andra meningen hänför sig till både ”en trafikhuvudman”
och ”någon som bedriver järnvägstrafik” föreslår Lagrådet formuleringen
”någon som är trafikhuvudman eller bedriver järnvägstrafik och som be-
rörs av linjetrafiken”. Slutligen torde sista meningen i andra stycket,
vilken endast avser tidsbegränsade tillstånd, sakna funktion och därför
kunna utgå.
I enlighet med det anförda förordar Lagrådet att avsnittet utformas på
följande sätt.
"Gemensamma regler om villkor för tillstånd
13 § Trafiktillstånd far förenas med villkor om det finns särskilda skäl.
Sådana villkor får föreskrivas såväl i samband med att tillstånd ges som
senare under tillståndstiden.
Gemensamma regler om tillstånds giltighet
14 § = 15 § i det remitterade förslaget
15 § = 17 § i det remitterade förslaget
Särskilda regler för linjetrafik
16 § Tillstånd till linjetrafik far inte ges, om det görs sannolikt att den
avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättning-
arna för att driva järnvägstrafik eller trafik enligt 1 § andra stycket. Till-
stånd får dock alltid ges, om en avsevärt bättre trafikförsörjning däri-
genom skulle uppnås.
Tillståndet får förenas med villkor som är ägnade att motverka sådan
skada som avses i första stycket. Sådana villkor far endast meddelas i
samband med att tillstånd ges eller omprövas enligt 17 §.
17 § Tillståndets fortsatta giltighet kan prövas på nytt enligt 16 § första
stycket när tio år har förflutit efter det att det meddelades och därefter
vart tionde år. Prövningen skall göras endast om den begärs av någon
som är trafikhuvudman eller bedriver järnvägstrafik och som berörs av
linjetrafiken.
En sådan begäran får ges in till prövningsmyndigheten tidigast två år
och senast ett år före utgången av den löpande tioårsperioden. ”
I 3 § föreslås att taxiförarlegitimation far ges till den som bl.a. uppfyller
de medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till säkerheten för
passagerare och andra trafikanter (punkten 3) och som i fråga om
yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som
förare i taxitrafik (punkten 4). I de följande paragraferna behandlas
kravet på laglydnad i 4 §, kravet på yrkeskunnande i 5 § och de medi-
cinska kraven i 7-9 §§. Lagrådet ifrågasätter om inte ordningsföljden
beträffande dessa paragrafer skulle ändras i linje med vad som angetts i
3 § så att de medicinska kraven angavs först och därefter kraven på
Prop. 1997/98:63
Bilaga 5
206
yrkeskunnande och laglydnad. Såvitt gäller föreskrifterna rörande de
medicinska kraven skulle dessa också med fördel kunna inledas med
skyldigheten att genomgå läkarundersökning varefter följde bestämmel-
sen om läkares anmälningsplikt och sist angavs prövningsmyndighetens
möjlighet att meddela föreläggande.
Till följd härav skulle den föreslagna 8 § i stället betecknas 4 §, 9 § be-
tecknas 5 § och 7 § betecknas 6 §. Vidare skulle 5 § betecknas 7 §, 4 §
betecknas 8 § och 6 § betecknas 9 §.
3 kap. 11 §
I punkten 2 anges att ett utländskt körkort med visst förbehåll inte med-
för rätt att köra svenskregistrerad lastbil eller buss i förvärvsverksamhet
för transport av personer eller gods. Denna bestämmelse har inte något
direkt samband med yrkestrafiken och bör därför kvarstå i körkortslagen.
5 kap. 2 §
I första stycket bör under punkten 2 a) göras samma ändring som föror-
das beträffande motsvarande punkt i 2 kap. 11 §.
5 kap. 9 och 10 §§
Enligt vad som blivit upplyst under föredragningen bör punkten 3 i 9 §
innehålla följande: ”om det på sannolika skäl kan antas att legitimationen
kommer att återkallas enligt 6 §” och 10 § inledas med orden ”Om en
taxiförarlegitimation har omhändertagits enligt 9 § första stycket 3”. Mot
dessa ändringar i det remitterade förslaget har Lagrådet intet att erinra.
5 kap. 14 §
I paragrafen anges att till grund för slutlig äterkallelse eller varning får
läggas en lagakraftvunnen dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse. Där-
emot nämns inte strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.
Detta torde sammanhänga med att i 48 kap. 3 § rättegångsbalken anges
att om föreläggande godkänts gäller det som dom vilken har vunnit laga
kraft. Detta hindrar inte att i 3 kap. 14 § utsökningsbalken uttryckligen
anges att godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av ord-
ningsbot verkställs som lagakraftägande dom. Även andra bestämmelser
finns vari godkänt strafföreläggande nämns vid sidan av lagakraftägande
dom, se t.ex. 11 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parke-
ring. För tydlighets skull synes det önskvärt att samma fullständighet
iakttas även i förevarande paragraf genom att de avgöranden som avses
anges med orden: ”en lagakraftvunnen dom, ett godkänt strafföre-
läggande, ett godkänt föreläggande av ordningsbot eller ett beslut om
åtalsunderlåtelse —”.
7 kap. 1 §
Som en följd av de ändringar vilka Lagrådet föreslagit beträffande be-
stämmelserna i 2 kap. 13-17 §§ bör hänvisningen till ”2 kap. 16 §” er-
sättas med ”2 kap. 17 §”.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 5
207
7 kap. 6 §
Om Lagrådets förslag till ordningsföljd mellan paragraferna i 3 kap.
4-9 §§ vinner gehör, skall hänvisningen i första stycket till 3 kap. 5 § i
stället avse 3 kap. 7 §.
Det är en efter nutida förhållande mycket långtgående reglering av
näringsverksamhet som i olika hänseende föreslås i lagrådsremissen. Så-
vitt gäller yrkestrafiken synes detta väl motiverat med tanke på dels de
missförhållanden som erfarenhetsmässigt förekommit, dels EG-rättens
bestämmelser. Motsvarande skäl synes i huvudsak lysa med sin frånvaro
i fråga om biluthyrningen. Det finns inte skäl att enbart för att åstad-
komma parallellitet med yrkestrafiklagen behålla en reglering av bilut-
hyrning för vilken det inte finns starka sakliga skäl. Lagrådet har dock
inte underlag för annat antagande än att den reglering som föreslås i lag-
rådsremissen är i huvudsak behövlig. På en punkt vill det emellertid
synas som om förslaget går för långt i detaljföreskrifter. Det gäller de
krav som ställs på andra än dem som driver biluthymingsrörelse eller har
särskilt ansvar för verksamheten. Någon anledning att ställa andra krav
på dessa andra personer än som gäller för näringsverksamhet i allmänhet
synes inte föreligga och det skulle minska kostnaderna både för det all-
männa och för enskilda om någon prövning inte skedde beträffande dem.
7§
Avsikten torde vara att de som ansvarar för verksamheten skall vara bo-
satta i Sverige. Detta kan göras tydligt genom att till andra stycket läggs
en ny andra mening av följande lydelse: ”Den eller de ansvariga skall
vara bosatta i Sverige.”
8§
Enligt vad som anförts inledningsvis torde prövningen enligt 8 § böra
begränsas till juridiska personer och utomlands bosatta näringsidkare
som söker tillstånd till uthyrningsverksamhet samt de för verksamheten
ansvariga som de utser. Paragrafen bör ändras så att till nuvarande första
stycket läggs: ”samt, utom när det gäller yrkeskunnande, den juridiska
personen respektive näringsidkaren.” Återstoden av paragrafen far därvid
utgå.
9§
I enlighet med det nyss anförda bör paragrafen ges följande lydelse: ”Om
någon som är ansvarig för verksamheten byts ut eller om det tillkommer
någon sådan ansvarig, skall den nya personens lämplighet prövas.”
Någon följdändring i 12 § behövs inte.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 5
25 §
Efter mönster av förslaget till yrkestrafiklag föreslås här, att regeringen -
eller myndighet vartill regeringen överlåter befogenheten - får föreskriva
208
eller i enskilda fall medge undantag från lagen samt i så fall förena
undantaget med villkor. Medan en sådan möjlighet torde behövas enligt
yrkestrafiklagen, har något praktiskt behov av motsvarande möjlighet
enligt lagen om biluthyrning inte påvisats. Av konstitutionella skäl bör
man vara försiktig med att ge regeringen möjlighet att dispensera från
lag. Bestämmelsen bör därför utgå. Första och andra styckena kan då
dras samman och paragrafen ges följande lydelse: ”Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer far meddela ytterligare föreskrifter
i de avseenden som anges i denna lag samt meddela föreskrifter i fråga
om registrering av tillståndsinnehav”.
Som en följd av de ändringar vilka Lagrådet föreslagit beträffande be-
stämmelserna i 2 kap. 13-17 §§ yrkestrafiklagen bör hänvisningen i
1 § tredje stycket punkten 4 till 17 § nämnda lag i stället avse 15 §.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:63
Bilaga 5
209
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1998.
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Uusmann
Prop. 1997/98:63
Regeringen beslutar proposition 1997/98:63 En reformerad yrkestrafik-
lagstiftning
210
Prop. 1997/98:63
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Yrkestrafiklag |
8 kap. 1-3 §§ 396L0026 |
|
Lag om biluthyrning |
25 § |
211
Eländers Gotab 55823, Stockholm 1998