Skr.
1997/98:60
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 19 februari 1998
Lena Hjelm-Wallén
Pierre Schori
(Utrikesdepartementet)
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen
under 1997 i enlighet med riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen
behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska
och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsli-
ga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket
och rekrytering av svenskar.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
Skr. 1997/98:60
SAMMANFATTNING
DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I EUROPEISKA
UNIONEN
1 Samarbete i svenskt och europeiskt intresse........................................19
1.1 Sveriges prioriterade frågor i EU..............................................21
1.2 Europeiska rådets möte i Amsterdam: Ny grundlag för EU.... 21
1.3 Europeiska rådets extra möte i Luxemburg: Samlad strategi
mot arbetslösheten............................................................22
1.4 Europeiska rådets möte i Luxemburg: Historiskt beslut om
utvidgning.........................................................................23
2 Regeringskonferensen 1996-1997.......................................................23
2.1 Förhandlingen 1997..................................................................23
2.2 Amsterdamfördraget.................................................................24
2.2.1 Frihet, säkerhet och rättvisa.....................................25
2.2.2 Unionen och medborgaren......................................25
2.2.3 En effektiv och sammanhängande utrikespolitik.... 26
2.2.4 Unionens institutioner samt ett närmare
samarbete - flexibilitet...................................27
2.2.5 Förenkling och konsolidering av fördragen............28
2.3 Utfallet av förhandlingarna från svensk utgångspunkt.............28
3 Agenda 2000........................................................................................29
3.1 EU:s utvidgning........................................................................29
3.1.1 Förmedlemskapsstrategin........................................32
3.2 Jordbruksreform och landsbygdsutveckling.............................33
3.3 Regional- och strukturpolitik....................................................35
3.4 EU:s budget...............................................................................35
3.5 Svenska utredningar om utvidgningens konsekvenser.............36
3.5.1 Större EU - säkrare Europa.....................................36
3.5.2 Regionala konsekvenser av EU:s östutvidgning.....37
3.5.3 EU:s jordbrukspolitik och östutvidgningen.............37
3.5.4 Ett större och bättre Europa.....................................38
3.5.5 Miljön i ett utvidgat EU...........................................39
3.5.6 Arbetskraftens fria rörlighet - trygghet och
jämställdhet....................................................39
3.5.7 Ett utvidgat europeiskt område med frihet,
säkerhet och rättvisa.......................................40
3.5.8 Kommerskollegiums utredningar............................41
4 Den ekonomiska och monetära unionen (EMU).................................42
4.1 Utvecklingen inom EU..............................................................42
4.1.1 Växelkurssystemet ERM 2......................................43
4.1.2 Stabilitets- och tillväxtpakten..................................43
4.1.3 Eurons legala status.................................................44
4.1.4 Multilateral övervakning.........................................44
4.1.5 Förfarandet vid alltför stora underskott ide Skr. 1997/98:60
offentliga finanserna.......................................45
4.1.6 Samordning av den ekonomiska politiken samt
artiklarna 109 och 109b..................................46
4.2 Sveriges agerande i EMU-frågan under 1997...........................47
4.2.1 Riksdagens beslut om Sverige och EMU................47
4.2.2 Förberedelser för ett eventuellt införande av
euron i Sverige................................................48
4.2.3 Det svenska konvergensprogrammet.......................48
4.2.4 Riksbankens ställning..............................................49
4.2.5 Förhandlingar i EMU-frågor...................................50
4.3 Verksamheten i Europeiska monetära institutet........................51
5 Öppenhet och insyn..............................................................................51
5.1 Regeringskonferensen...............................................................51
5.2 EU:s institutioner......................................................................53
5.2.1 Rådet, kommissionen och Europaparlamentet........53
5.2.2 Mål i EG:s förstainstansrätt.....................................53
5.2.3 Europeiska ombudsmannens öppenhetsarbete........53
6 Schengenavtalet....................................................................................54
6.1 Sveriges deltagande i Schengensamarbetet...............................54
6.2 Införlivandet av Schengensamarbetet i EU...............................55
DEL 2 DET EKONOMISKA OCH SOCIALA
SAMARBETSOMRÅDET
7 Inre marknadens utveckling.................................................................57
7.1 Handlingsplanen för den inre marknaden.................................57
7.1.1 Resultattavla för den inre marknaden......................57
7.2 Marknadskontroll......................................................................58
7.3 Effektivisering och regelförenkling..........................................59
7.4 Administrativt samarbete..........................................................60
7.5 Medborgarnas Europa...............................................................60
7.6 Offentlig upphandling...............................................................60
7.7 Konkurrensfrågor......................................................................61
7.8 Statsstöd....................................................................................62
7.9 Bolagsrätt..................................................................................63
7.10 Redovisnings- och revisionsfrågor..........................................64
7.11 Bygg- och bostadsfrågor.........................................................65
7.12 Överträdelseärenden................................................................66
8 Fri rörlighet för varor...........................................................................67
8.1 Tullunionen...............................................................................67
8.1.1 EG:s tullagstiftning..................................................67
8.1.2 Åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen -
Tull 2000........................................................68
8.1.3 Förenkling och rationalisering av gemenskapens
tullbestämmelser och tullförfaranden.............68
8.1.4 Åtgärder för säkrare och effektivare transiteringar 69
8.1.5 Det svensk-norska gränstullsamarbetet...................70
8.1.6 Tullsamarbetsavtal...................................................70 Skr. 1997/98:60
8.2 Metoder att minska tekniska handelshinder..............................70
8.2.1 Harmoniserade tekniska föreskrifter.......................70
8.2.2 Provning, certifiering, marknadskontroll och
avtal med tredje land......................................71
8.2.3 Standardisering........................................................72
8.2.4 Informationsprocedurer inom det icke
harmoniserade området (föreskrifter).............73
9 Fri rörlighet för tjänster och kapital.....................................................74
9.1 Finansiella tjänster....................................................................74
9.1.1 Bank- och kreditväsendet........................................74
9.1.2 Försäkringsväsendet................................................75
9.1.3 Värdepappersmarknaden.........................................76
9.2 Telekommunikationer...............................................................77
9.3 Post ..........................................................................................78
9.4 Turism.......................................................................................79
10 Fri rörlighet för personer samt arbetsmarknadsfrågor och sociala
frågor...............................................................................................80
10.1 Den sociala dimensionen.........................................................80
10.1.1 Den sociala dialogen..............................................80
10.1.2 Sociala avtalets införlivande i EG-fördraget........81
10.2 Arbetsmarknadsfrågor.............................................................81
10.2.1 Kommittén för sysselsättnings- och
arbetsmarknadsfrågor.....................................81
10.2.2 Rådsbeslut om gemenskapens verksamhet för
forskning, analys och samarbete på
sysselsättningsområdet...................................82
10.2.3 Informationssamhällets sociala och
arbetsmarknadspolitiska dimension...............82
10.3 Arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor...........................................83
10.3.1 Kemiska ämnen.....................................................83
10.3.2 Cancerframkallande ämnen (carcinogener)...........83
10.3.3 Grönbok om partnerskap för en ny
arbetsorganisation...........................................84
10.4 Arbetsrätt.................................................................................84
10.4.1 Vitbok om arbetstid...............................................84
10.4.2 Deltidsarbete..........................................................84
10.4.3 Arbetstagarinflytande............................................85
10.4.4 Överlåtelsedirektivet..............................................86
10.4.5 Utvidgning av direktiven om föräldraledighet
och europeiska företagsråd.............................86
10.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män.....................................87
10.5.1 EU:s handlingsprogram för jämställdhet...............87
10.5.2 Positiv särbehandling.............................................87
10.5.3 Bevisbördans placering i mål om
könsdiskriminering.........................................88
10.5.4 Jämställdhetsfrågor i Amsterdamfördraget...........88
10.6 Social trygghet........................................................................89
10.6.1 Samordning av social trygghet för migrerande Skr. 1997/98:60
arbetare...........................................................89
10.6.2 Modernisering och nydaning av social trygghet
i Europeiska unionen......................................90
10.6.3 Kompletterande pensionsskydd.............................90
10.7 Etableringsrätt och erkännande av kompetensbevis...............90
10.7.1 Etableringsrätt för advokater.................................91
10.7.2 Läkardirektivet......................................................92
10.7.3 Erkännande av utländska examina........................92
10.8 Handikappfrågor.....................................................................92
10.8.1 Parkeringstillstånd.................................................93
10.9 Folkhälsa.................................................................................93
10.9.1 Folkhälsoprogram..................................................93
10.9.2 Tobak.....................................................................93
10.9.3 Svenska initiativ rörande alkohol..........................93
10.9.4 Narkotika...............................................................94
10.9.5 Narkotikafrågor utanför folkhälsoområdet............94
10.9.6 Horisontella narkotikaarbetsgruppen.....................94
10.10 Ungdomsfrågor.....................................................................95
10.11 Idrott......................................................................................95
11 Tillväxt och sysselsättning.................................................................96
11.1 Resultatet av Europeiska rådets möte i Amsterdam................96
11.1.1 Den nya avdelningen om sysselsättning................97
11.1.2 Resolutionen om tillväxt och sysselsättning..........99
11.2 Resultatet av Europeiska rådets extra möte i Luxemburg
i november 1997...............................................................99
11.2.1 Tillämpningen av den nya avdelningen om
sysselsättning i fördraget................................99
11.2.2 Europeiska investeringsbankens
handlingsprogram.........................................100
11.2.3 Transeuropeiska nät (TEN).................................101
11.2.4 Rapporter om sysselsättningen 1997................... 101
11.3 Sveriges agerande i sysselsättningsfrågan............................103
11.3.1 Sveriges sysselsättningsprogram.........................103
11.3.2 Sveriges agerande inför toppmötet om
sysselsättning i Luxemburg..........................104
12 Skatter...............................................................................................105
12.1 Arbetet med ett skattepaket...................................................105
12.2 Mervärdesskatt......................................................................106
12.3 Punktskatter...........................................................................107
13 EU:s budget......................................................................................108
13.1 Budgetens inkomster och Sveriges avgift till EU-budgeten 108
13.2 Budgetens utgifter och budgetarbetet under 1997................110
13.3 Återflödet från EU-budgeten................................................111
14 Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter....................................113
14.1 Amsterdamfördraget.............................................................113
14.2 Åtgärder inom inrikes och rättsligt samarbete......................113
14.3 Övriga åtgärder för att stärka skyddet av EU:s medel..........114 Skr. 1997/98:60
14.3.1 SEM 2000 - program för förbättrad styrning
och kontroll...................................................114
14.3.2 Revisionsrättens iakttagelser...............................114
15 Transporter.......................................................................................115
15.1 Högnivågruppen om telematik på transportområdet.............115
15.2 Sommartid.............................................................................116
15.3 Landtransporter.....................................................................116
15.3.1 Vägtransporter.....................................................116
15.3.2 Järnväg.................................................................118
15.3.3 Inre vattenvägar...................................................119
15.4 Sjöfart....................................................................................119
15.4.1 Sjösäkerhet..........................................................119
15.4.2 Gemensam sjöfartspolitik....................................120
15.4.3 Sjöfartsavtal med tredje land...............................120
15.5 Luftfart..................................................................................120
15.5.1 Flygtrafikledning.................................................120
15.5.2 Förhållandet till tredje länder..............................121
15.5.3 Flygsäkerhet........................................................122
15.5.4 Lufttrafikföretagens ansvar vid flygolyckor........122
15.5.5 Flygplatsavgifter..................................................123
15.6 Transeuropeiska nät för transporter......................................123
15.7 Körkort..................................................................................123
15.8 Transport av farligt gods.......................................................124
16 Näringspolitik...................................................................................124
16.1 Näringspolitikens inriktning.................................................124
16.2 Småföretagspolitik................................................................125
16.3 Branschfrågor........................................................................126
16.4 Kol- och stålfrågor................................................................128
16.5 Kooperation...........................................................................128
17 Energi...............................................................................................129
17.1 Den inre marknaden för gas..................................................129
17.2 Fömybara energikällor..........................................................130
17.3 Andra energifrågor................................................................131
18 Jordbruk............................................................................................131
18.1 EU:s jordbrukspolitik............................................................132
18.2 Miljö- och strukturfrågor......................................................132
18.3 Animaliefrågor......................................................................133
18.4 Vegetabiliefrågor..................................................................134
18.5 Djurskydd och djurhälsa.......................................................135
18.6 Genresurser och genteknikfrågor..........................................137
19 Livsmedel.........................................................................................138
19.1 Grönboken om livsmedelslagstiftningen..............................138
19.2 Livsmedelsstandarder............................................................139
19.3 Bestrålning av livsmedel.......................................................139
19.4 Dricksvatten..........................................................................140
19.5 Märkning av livsmedel..........................................................140
19.6 Salmonella i kött...................................................................141 Skr. 1997/98:60
20 Fiske.................................................................................................141
20.1 Externa resurser.....................................................................142
20.2 Interna resurser......................................................................143
20.3 Marknadsfrågor.....................................................................143
20.4 Strukturfrågor........................................................................143
21 Regional- och strukturpolitik..................'.........................................144
21.1 Målområden..........................................................................144
21.1.1 De beslutande instanserna...................................144
21.1.2 Mål 2 - Omvandling av regioner med
industriell tillbakagång.................................145
21.1.3 Mål 3 - Bekämpning av långtids- och
ungdomsarbetslöshet....................................146
21.1.4 Mål 4 - Kompetensutveckling av anställda.........146
21.1.5 Mål 5a - Lantbrukets och fiskets
omstrukturering och modernisering.............147
21.1.6 Mål 5b - Utveckling av landsbygdsområden......148
21.1.7 Mål 6 - Utveckling av glest befolkade områden. 149
21.2 Gemenskapsinitiativ..............................................................150
22 Miljö.................................................................................................153
22.1 Utvecklingen på de av Sverige prioriterade områdena.........153
22.1.1 Försurning............................................................153
22.1.2 Klimatpåverkan...................................................154
22.1.3 Kemikalier och bekämpningsmedel....................155
22.1.4 Kretsloppsanpassning..........................................156
22.1.5 Biologisk mångfald, naturvård och genetiskt
modifierade organismer................................157
22.1.6 Bilavgas- och bränslefrågor.................................158
22.2 Övriga miljöfrågor................................................................159
22.2.1 Övergripande strategi för hållbar utveckling
inom EU.......................................................159
22.2.2 Översynen av det femte miljöhandlings-
programmet ..................................................159
22.2.3 LIFE.....................................................................160
22.2.4 Kärnsäkerhet och strålskydd................................160
22.2.5 Uppföljningen av UNCED..................................161
22.2.6 Miljöfrågorna i regeringskonferensen.................162
22.2.7 Räddningstjänst, farlig industriell verksamhet.... 162
23 Konsumentpolitik.............................................................................163
23.1 Regeringskonferensen...........................................................163
23.2 Konsumentpolitiken i framtiden m.m...................................163
23.3 Livsmedelssäkerhet...............................................................165
23.4 Marknadsföring m.m.............................................................166
23.5 Tvistlösning m.m. i konsumentförhållanden.........................168
23.6 Finansiella tjänster................................................................169
23.7 Köprättsliga frågor................................................................170
23.8 Miljömärkning......................................................................170
23.9 Fjärde direktivet om motorfordonsförsäkringar....................171 Skr. 1997/98:60
24 Immaterialrätt...................................................................................172
24.1 Mönsterskydd........................................................................172
24.2 Upphovsrätt...........................................................................172
24.2.1 Ersättning vid vidareförsäljning..........................172
24.2.2 Upphovsrätt och informationssamhälle...............173
24.3 Patent.....................................................................................173
24.3.1 Rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar......173
24.4 Varumärken...........................................................................173
24.5 Handelsrelaterade immaterialrättsfrågor...............................174
25 Utbildning.........................................................................................174
25.1 Sokrates.................................................................................174
25.2 Leonardo da Vinci.................................................................175
25.3 Utbildningsprogrammen efter 1999......................................175
25.4 Europeiska skoldatanätet m.m..............................................176
25.5 Kvalitet i utbildningen..........................................................176
25.6 Övriga utbildningsfrågor.......................................................177
25.7 Internationellt samarbete.......................................................178
26 Forskning..........................................................................................178
26.1 Svenskt deltagande i det fjärde ramprogrammet...................179
26.2 Det femte ramprogrammet för forskning och utveckling
1998-2002......................................................................179
26.3 Svenska prioriteringar i det femte ramprogrammet..............179
26.4 Internationellt samarbete.......................................................180
27 Kultur och medier............................................ 180
27.1 Kulturprogram.......................................................................180
27.2 Mediefrågor...........................................................................182
27.3 Kultur och sysselsättning......................................................185
27.4 Övriga frågor.........................................................................186
28 Informationsteknik och samhället....................................................186
DEL 3 EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDELSER MED
OMVÄRLDEN
29 Utrikes- och säkerhetspolitik............................................................188
29.1 Säkerhetspolitik.....................................................................189
29.2 Mänskliga rättigheter............................................................190
29.3 Nedrustning...........................................................................191
29.4 Icke-spridning.......................................................................192
29.5 Förenta nationerna.................................................................193
29.6 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE)............................................................................193
29.7 Exportkontroll av strategiska produkter................................194
29.8 Försvarsmaterielsamarbete....................................................194
29.9 Administrativt samarbete......................................................195
29.10 Protokollärt samarbete........................................................195
30 Den gemensamma handelspolitiken.................................................196
30.1 Svenska prioriteringar...........................................................196 Skr. 1997/98:60
30.2 Världshandelsorganisationen WTO......................................196
30.3 UNCTAD och råvarusamarbetet...........................................199
30.4 GSP - tullformåner för utvecklingsländer............................200
30.5 Förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal............200
30.6 Exportkrediter.......................................................................201
30.7 Antidumpningspolitik...........................................................201
31 EU:s utvecklingssamarbete..............................................................202
31.1 Humanitärt bistånd och återuppbyggnadsfrågor...................202
31.2 Samarbete med enskilda organisationer................................202
31.3 EU:s livsmedelsbistånd 1997................................................203
31.4 Miljöfrågor............................................................................203
31.5 Jämställdhet i utvecklingssamarbetet....................................204
31.6 Samarbete om reformer av FN:s biståndsverksamhet...........204
31.7 Stöd till befolkningsprogram i utvecklingsländer.................205
31.8 Narkotikabekämpning...........................................................205
31.9 Minröjning............................................................................205
31.10 Makrofinansiellt stöd samt EIB:s projektutlåning till
tredje land.......................................................................206
31.11 Samarbete med Afrika, Västindien och Stillahavs-
området...........................................................................207
32 EU:s bilaterala och regionala förbindelser.......................................208
32.1 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).........208
32.2 De baltiska staterna...............................................................209
32.3 Östersjöregionen...................................................................210
32.4 Centraleuropa........................................................................211
32.5 Ryssland samt övriga OSS-stater..........................................212
32.6 Staterna i f.d. Jugoslavien (utom Slovenien) samt
Albanien - västra Balkan................................................215
32.7 Turkiet...................................................................................217
32.8 Medelhavsländerna - Maghreb/Mashrek..............................218
32.9 Mellanöstern och Gulfstatema..............................................220
32.10 Afrika..................................................................................221
32.11 USA och Kanada.................................................................223
32.12 Latinamerika och Karibien..................................................224
32.13 Euro-asiatisk dialog.............................................................225
32.14 Japan....................................................................................228
32.15 Australien och Nya Zeeland................................................229
DEL 4 SAMARBETE I RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
33 Polisiärt samarbete samt tullsamarbete............................................230
33.1 Europolkonventionen............................................................230
33.2 Narkotika och organiserad brottslighet.................................231
33.3 Horisontella narkotikafrågor.................................................232
33.4 Annat polissamarbete............................................................233
33.5 Tullsamarbete........................................................................234
33.6 Terrorism...............................................................................234 Skr. 1997/98:60
33.7 Brottsförebyggande arbete....................................................235
34 Civil- och straffrättsligt samarbete...................................................235
34.1 Brysselkonventionen.............................................................235
34.2 Brysselkonventionen II.........................................................236
34.3 Konventionen om insolvensforfaranden...............................236
34.4 Delgivningskonventionen.....................................................237
34.5 Europeisk exekutionstitel......................................................237
34.6 Internationell organiserad brottslighet..................................238
34.7 Inbördes rättshjälp i brottmål................................................239
34.8 Människohandel och sexuellt utnyttjande av barn................240
34.9 Korruption.............................................................................240
34.10 Återkallelse av körkort........................................................241
34.11 Utlämningsfrågor................................................................241
35 Gränskontroll, invandring och asyl..................................................242
35.1 Konventionen om yttre gränskontroll...................................242
35.2 Dublinkonventionen..............................................................242
35.2.1 Eurodac-konventionen.........................................242
35.3 Tredjelandsmedborgares rätt att resa in och bosätta
sig i EU...........................................................................243
35.4 Asylpolitiken.........................................................................244
35.5 Viseringspolitiken.................................................................245
35.6 Olaglig invandring................................................................245
36 Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet.................................246
36.1 Europaåret mot rasism..........................................................246
36.2 Europeiskt centrum för övervakning av rasism och
främlingsfientlighet........................................................247
DEL 5 EU:S INSTITUTIONER, SPRÅK OCH REKRYTERING
37 Institutionernas funktion och verksamhet........................................248
37.1 Rådet.....................................................................................248
37.2 Kommissionen......................................................................249
37.3 Europaparlamentet................................................................250
37.4 EG-domstolen.......................................................................251
37.5 Revisionsrätten......................................................................252
37.6 Ekonomiska och sociala kommittén.....................................253
37.7 Regionkommittén..................................................................254
37.8 Europeiska investeringsbanken.............................................255
37.9 Europeiska investeringsfonden.............................................255
37.10 EU:s personalpolitik............................................................255
38 Svenska språket och rekrytering av svenskar...................................256
38.1 Svenska språket i EU............................................................256
38.2 Rekrytering av svenskar till EU-institutionema
under 1997......................................................................258
1(
BILAGOR
Skr. 1997/98:60
1.1 Viktigare förordningar, direktiv och beslut antagna
under 1997...........................................................................261
1.2 Viktigare rekommendationer, yttranden, meddelanden
rn.fi. icke bindande rättsakter under 1997...........................265
2.1 Svenska mål i EG-domstolen och förstainstansrätten
under år 1997......................................................................268
2.2 Viktiga domar meddelade av EG-domstolen under 1997.. 273
3 Viktigare internationella avtal och överenskommelser
ingångna 1997.....................................................................280
4 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP):
gemensamma ståndpunkter och åtgärder samt uttalanden.. 283
5 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor: gemensamma
ståndpunkter och åtgärder m.m...........................................291
6 EU-budgeten 1997..............................................................293
7.1 Statistik över Sveriges handel med EU:s medlemsländer .. 294
7.2 Statistik över EU:s handel med tredje land........................295
8.1 Slutsatser från Europeiska rådets möte i Amsterdam.........296
8.2 Slutsatser från Europeiska rådets möte i Luxemburg.........310
8.3 Slutsatser från Europeiska rådets extra möte i
Luxemburg..........................................................................327
9.1 Svenska ledamöter i Europaparlamentet.............................341
9.2 Europeiska kommissionens ledamöter................................344
9.3 Svenska ledamöter i Ekonomiska och sociala
kommittén...........................................................................347
9.4 Svenska ledamöter i Regionkommittén..............................348
10 Förkortningslista.................................................................349
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1998.. 352
11
Under sommaren 1997 avslutades den regeringskonferens som inletts
1996, vilket resulterade i ett nytt fördrag, det s.k. Amsterdamfördraget.
Fördraget kommer att träda i kraft när medlemsländerna har godkänt det i
enlighet med sina konstitutionella bestämmelser. Det nya fördraget inne-
bär bl.a. att grunden läggs för att besluta om åtgärder som möjliggör den
fria rörligheten för personer. Som ett led i detta införlivas Schengen-
samarbetet i EU. Sverige har fatt gehör för flera av sina prioriterade frå-
gor genom att fördraget innehåller en förstärkt ställning för sysselsätt-
ning, jämställdhet, hållbar miljöutveckling och konsumentpolitik. Det
införs dessutom en grundläggande offentlighetsprincip. Inom den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer humanitära, fredsbeva-
rande och fredsfrämjande insatser att göras till unionens uppgifter.
I juli presenterade kommissionen sitt meddelande Agenda 2000, vilket
bl.a. innehåller en framåtblickande genomgång av unionens olika politik-
områden, en översikt av den förestående utvidgningens förväntade effek-
ter på EU, samt yttranden över kandidatländerna. Kommissionen föreslog
att medlemskapsförhandlingar skulle inledas med Estland, Polen, Slove-
nien, Ungern och Tjeckien. Cypern var sedan tidigare klart för förhand-
lingar. Under hösten har medlemsländerna diskuterat Agenda 2000.
Europeiska rådet beslutade i Luxemburg i december att förhandlings-
processen skall inledas samtidigt med alla kandidatländer under våren
1998. Samtliga kandidatländer kommer då att fa inleda en av kommissio-
nen ledd genomgång av unionens regelverk. De sex länder som av
kommissionen ansetts redo för medlemskapsförhandlingar kommer i vår
också att fa öppna mellanstatliga konferenser.
Vad gäller reformer av unionens politikområden har kommissionen
bl.a. föreslagit förändringar av jordbrukspolitiken i syfte att öka konkur-
renskraften. För regional- och strukturpolitiken är förslagen bl.a. inrikta-
de på att koncentrera, effektivisera och förenkla insatserna. Kommissio-
nen föreslår att taket för EU:s budget skall vara 1,27 procent av BNI för
perioden 2000-2006, vilket är samma andel som 1999, det sista året i
innevarande budgetperiod. Budgetförslaget innebär inga nämnvärda för-
ändringar av vare sig utgifternas fördelning, finansieringen eller kon-
struktionen i övrigt. Jordbruksutgiftemas och strukturutgiftemas utveck-
ling i förhållande till BNI föreslås också vara oförändrade.
Europeiska monetära unionen (EMU)
Under året intensifierades förberedelserna för starten av den tredje etap-
pen av EMU. Europeiska rådet antog en resolution om ERM 2. Under
sommaren antogs den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten, vilken syftar till
att säkerställa budgetdisciplin i tredje etappen av EMU.
Europeiska rådet antog även en resolution om samordning av den eko-
nomiska politiken. Där slås fast att Ekofin-rådet står i centrum för sam-
ordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik. Ministrarna från de Skr. 1997/98:60
stater som ingår i EMU far dock mötas informellt för att diskutera frågor
som har samband med det särskilda ansvar som de delar för den gemen-
samma valutan (euron). Varje gång frågor av gemensamt intresse berörs
skall de diskuteras av ministrarna från samtliga medlemsländer.
Regeringen har föreslagit och riksdagen har beslutat att Sverige inte
skall införa euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari
1999, men att Sverige bör hålla dörren öppen för ett eventuellt senare
deltagande. Sverige har ett stort intresse av att EMU blir framgångsrikt.
Schengen
Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam beslutades att Schengen-
samarbetet skall införlivas i EU. Norge och Island skall associeras till
genomförandet av Schengenregelverket genom särskilda avtal baserade
på samarbetsavtalen från 1996. Arbetet har därutöver dominerats av frå-
gan om anslutningen av Italien, Grekland och Österrike till det operativa
samarbetet.
Den inre marknaden för varor, personer, tjänster, kapital
En handlingsplan för den inre marknaden antogs av Europeiska rådet i
Amsterdam. Beträffande tullagstiftning har man under året diskuterat
bl.a. gränsöverskridande tillstånd. Medlemsstaterna har också arbetat
med att genomföra det strategiska åtgärdsprogrammet Tull 2000. Under
året trädde avtal om gränstullsamarbete i kraft mellan EG och Norge.
Beträffande den fria rörligheten för tjänster ägnades stor uppmärk-
samhet åt det finansiella området, dvs. bank-, försäkrings- och värdepap-
persfrågor. Vidare gick arbetet med regler för telekommunikationer inom
unionen in i slutfasen inför avregleringen av telemarknaden.
Genom Amsterdamfördraget införlivas det sociala avtalet i EG-fördra-
get. Arbetet i den kommitté för sysselsättnings- och arbetsmarknads-
frågor som inrättades 1996 har under 1997 koncentrerats till att upprätta
och utveckla instrument för en effektiv övervakning och utvärdering av
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken samt att identifiera goda
exempel. En resolution om tillväxt och sysselsättning har antagits.
En politisk överenskommelse om att förbjuda direkt och indirekt to-
baksreklam har träffats.
Inom arbetsrätten har EU bl.a. ägnat sig åt frågor om deltidsarbete och
arbetstagarinflytande. På jämställdhetsområdet har uppmärksamhet äg-
nats bland annat åt s.k. positiv särbehandling.
Skatter, EU:s budget, åtgärder mot fusk och andra oegentligheter
Rådet beslutade om ett skattepaket bestående av en uppförandekod för
företagsbeskattning, ett framtida direktiv om beskattning av ränte- och
13
royaltybetalningar mellan foretag samt riktlinjer för ett framtida direktiv Skr. 1997/98:60
om sparande.
Sveriges avgift till EU 1997 uppgick enligt preliminärt utfall för stats-
budgeten till 20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av infas-
ningsöverenskommelsen motsvarade 661 miljoner kronor. Nettoavgiften
blev därmed 19 520 miljoner kronor. Återflödet till Sverige uppgick år
1996 till ca 10,8 miljarder kronor. För 1997 finns ännu inga slutliga be-
räkningar, men återflödet förväntas bli något högre 1997 än 1996.
Kontrollen över hur EU:s budgetmedel används har givits stor upp-
märksamhet. Kommissionen har bl.a. beslutat om en ny förordning med
minimistandard för medlemsländernas finansiella kontroll av struktur-
fondsmedlen.
Transporter, näringspolitik, energi, immaterialrätt
Arbetet på transportområdet har fokuserats på säkerhetsfrågor, på att
stärka konkurrenskraften hos miljövänliga transportslag och på förhål-
landet till tredje länder på marknaden för transporttjänster. I fråga om
landtransportema har arbetet med att vitalisera gemenskapens järnvägar
fortsatt. För luftfarten har frågorna om den gemensamma flygtrafikled-
ningen och flygsäkerheten varit framträdande i rådsarbetet. Sjöfartsfrå-
goma har koncentrerats kring säkerhetsaspekter, relationer till tredje län-
der och arbetet med att utforma en gemensam sjöfartspolitik.
Arbetet inom näringspolitiken har fokuserats på frågor om konkurrens-
kraft, särskilt inom tekoindustrin och informations- och kommunika-
tionsindustrin. Vad gäller branschfrågor har man i övrigt ägnat uppmärk-
samhet åt stöd till motorfordons- och varvsindustrin. Den s.k. Davignon-
gruppen har under året lämnat förslag rörande arbetstagarinflytande i s.k.
Europabolag.
På energiområdet har arbetet dominerats av behandlingen av kommis-
sionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en inre marknad
för naturgas. En gemensam ståndpunkt antogs i december. Rådet har an-
tagit en resolution, vari kommissionen uppmanas att utarbeta en strategi
för att främja fömybara energikällor. Rådet har även antagit slutsatser om
klimatförändringar och energipolitik.
På immaterialrättens område antog rådet bl.a. en gemensam ståndpunkt
om mönsterskydd och en gemensam ståndpunkt om rättsligt skydd för
biotekniska uppfinningar.
Jordbruk, fiske
Förslagen till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som pre-
senterades i Agenda 2000 diskuterades mycket av jordbruksministrarna
under hösten 1997. Ministrarna presenterade sina slutsatser av diskussio-
nerna för Europeiska rådet i december. En WTO-panel fastslog att EU:s
bananregim inte är förenlig med WTO:s regler. EU har åtagit sig att följa
panelens utslag och ändra regimen. Som en åtgärd för att motverka den
s.k. galna ko-sjukan har kommissionen föreslagit att användning av s.k.
14
specificerat riskmaterial från slaktavfall skall förbjudas. Sådant risk- Skr. 1997/98:60
material, som är en viktig ingrediens i de flesta läkemedel, har visat sig
svårt att ersätta, vilket gjort att ikraftträdandet av förbudet har skjutits
fram.
På fiskeområdet kunde länderna runt Nordostatlanten för första gången
nå en överenskommelse om total tillåten fångstmängd och fördelning av
den atlanto-skandiska sillen. Allt skarpare kritik har riktats mot de fiske-
avtal som EU sluter med bl.a. afrikanska länder. Kommissionen skall
därför se över avtalen och ge förslag till riktlinjer för dem. Beslut har
tagits om autonoma tullkvoter för vissa fiskprodukter. Resultatet blev
tillfredsställande för den svenska fiskenäringen.
Konsumentpolitik, livsmedel
Genom det nya Amsterdamfördraget stärks konsumenternas ställning i
EU. Konsumentintresset har getts en större tyngd i gemenskapens arbete
med livsmedelsfrågor. Under hösten presenterade kommissionen en ny
strategi på livsmedelssäkerhetsområdet som syftar till att förstärka skyd-
det för människors hälsa. I övrigt pågick arbetet inom områdena mark-
nadsföring, tvistlösning, finansiella och köprättsliga frågor samt miljö-
märkning.
Kommissionen har presenterat en grönbok om livsmedelslagstiftning,
och medlemsstaterna har yttrat sig om den. Arbetet med förenkling av ett
antal livsmedelsstandarder har fortsatt. Sverige har i rådet tagit upp frå-
gan om att inte alla medlemsstater uppfyller sina åtaganden när det gäller
den svenska salmonellagarantin. Kommissionen har gett Sverige sitt stöd.
Miljö, regional- och strukturpolitik
Inom miljöområdet presenterade kommissionen i mars sitt meddelande
om en strategi för att bekämpa försurningen. Mycket uppmärksamhet
ägnades åt förberedelser inför klimatkonferensen i Kyoto i december. EU
har agerat samordnat i dessa förhandlingar och har förberett gemen-
samma ståndpunkter inför de olika förhandlingsmötena. Andra viktiga
frågor under året rörde kretsloppsanpassning, kemikalier och bekämp-
ningsmedel samt åtgärder för att värna biologisk mångfald. Rådet har
även behandlat nya förslag om skärpta avgaskrav för fordon.
Under innevarande programperiod 1995-1999 kommer Sverige att ta
emot sammanlagt drygt 12 miljarder kronor från strukturfonderna. Åren
1995-1996 var arbetet inriktat på att utforma strukturfondsprogram och
bygga upp en organisation för genomförandet av dessa i Sverige. Först
under 1997 kunde verksamheten komma i gång i full skala. Kommissio-
nen godkände i december förslag till program inom gemenskapsinitiativ
rörande Östersjön och Nordsjön.
15
Utbildning, forskning, kultur och medier, informationsteknik
På utbildningsområdet antog man resolutioner och slutsatser rörande bl.a.
lärarutbildning om informationsteknik och kvalitet i utbildningen. Ett
projekt om ett europeiskt skoldatanät, initierat av Sverige, startade också
under året. Förberedelser för de associerade ländernas deltagande i ut-
bildningsprogrammen intensifierades, och man fattade beslut om att öpp-
na programmen for fyra av länderna. Europeiska rådet angav utbildning
och livslångt lärande som nyckelfaktorer för tillväxt och sysselsättning.
Inom forskningsområdet har arbetet dominerats av förberedelser för
det femte ramprogrammet för forskning och utveckling 1998-2002. För-
handlingar inleddes i slutet av 1997.
Inom kultur och medier präglades rådsarbetet av en första diskussion
om framtiden för EU:s verksamhet på kulturområdet, en revidering av
kulturprogrammen och kulturhuvudstadsproj ektet samt fortsatta diskus-
sioner om den audiovisuella garantifonden. Beslut har fattats om Ariane-
och Raphaelprogrammen samt TV-direktivet.
Ett flerårigt gemenskapsprogram för att stimulera etablerandet av in-
formationssamhället Europa antogs. En deklaration om globala nätverk
har undertecknats, där man bl.a. behandlar elektronisk handel. Kommis-
sionen har antagit en handlingsplan för säker användning av Internet.
Det nya Amsterdamfördraget återspeglar den ambition som finns hos
medlemsstaterna att öka EU:s handlingsförmåga och effektivitet i den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Genom fördraget införs en
ny beslutstyp, gemensamma strategier. En gemensam enhet för politisk
planering och tidig varning kommer att inrättas. Under 1997 har med-
lemsstaterna genomfört gemensamma démarcher i ett antal frågor. EU
har även enats om gemensamma ståndpunkter bl.a. om stöd till konflikt-
förebyggande i Afrika, insatser i Albanien samt fortsatta sanktioner mot
Burma. Stöd har lämnats till fredsprocessen i Mellanöstern och till insat-
ser för valprocessen i Bosnien-Hercegovina.
Ett viktigt syfte med unionens förbindelser med omvärlden är att verka
för mänskliga rättigheter. Samarbetet om dessa frågor utgör en väsentlig
del i konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser. Mellan EU-län-
dema sker ett regelbundet och omfattande samarbete i FN-frågor.
Handelspolitik, utvecklingssamarbete
Sverige har tillsammans med andra medlemsstater fortsatt att verka för
en fri världshandel med utgångspunkt i det multilaterala regelverket inom
ramen för världshandelsorganisationen WTO. Tre för Sverige viktiga
avtal har slutförts inom WTO: om handel med bastelekommunikations-
tjänster, om borttagande av tullar på IT-området samt om handeln med
finansiella tjänster.
Skr. 1997/98:60
16
I fråga om EU:s utvecklingssamarbete enades medlemsstaterna om en Skr. 1997/98:60
gemensam ståndpunkt beträffande samfmansieringsprojekt mellan EU
och enskilda organisationer i medlemsstaterna samt beträffande det ar-
bete som genomfors av icke-statliga organisationer. Vidare har rådet an-
tagit en förordning om upphandling av livsmedelsbistånd, där det bl.a.
anges att lokal produktion och marknad skall främjas.
Unionens bilaterala och regionala förbindelser
EU har omfattande bilaterala och regionala förbindelser. Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet (EES) fungerade väl. Beträffande relatio-
nerna till de öst- och centraleuropeiska stater som ansökt om EU-med-
lemskap koncentrerades ansträngningarna till att förbereda dessa länder
för ett framtida medlemskap i unionen.
Inom samarbetet mellan EU och de tolv Medelhavsländerna har par-
terna diskuterat ett fördjupat ekonomiskt, politiskt och kulturellt/socialt
samarbete. De har även diskuterat ett handlingsprogram för prioriterade
åtgärder på miljöområdet.
EU ökade på olika sätt sin närvaro i Mellanöstern, liksom sina politiska
och ekonomiska ansträngningar för att fredsprocessen skall lyckas. EU
var ordförande i den multilaterala arbetsgruppen för regional ekonomisk
utveckling i Mellanöstern inom ramen för Madridprocessen.
EU har på olika sätt sökt medverka till en positiv utveckling i Afrika.
EU stöder i första hand regionala lösningar på problemen i Stora sjö-
regionen och har bl.a. fortsatt att verka för en internationell konferens om
fred, säkerhet och utveckling under ledning av FN och Afrikanska en-
hetsorganisationen. Rådet har bl.a. antagit en gemensam position om fö-
rebyggande av konflikter i Afrika.
De amerikanska sanktionslagama (t.ex. Helms-Burton) utgör fortsatt
centrala diskussionsämnen i dialogen med USA och Kanada. I april slöts
en delöverenskommelse mellan EU och USA, vilket innebär att USA
skjuter upp tillämpningen av den möjlighet lagen erbjuder till privaträtts-
liga processer i USA mot företag som handlar med nationaliserad egen-
dom på Kuba.
EU och Mexiko enades i juli om ett avtal om ekonomiskt partnerskap,
politisk samordning och samarbete.
Den process av närmande mellan EU och Asien som inleddes under
1996 har fortsatt under 1997. Samarbetsavtal mellan EU och Laos re-
spektive Kambodja har slutits. EU har fortlöpande en dialog om avregle-
ringar med Japan.
Inom det polisiära samarbetet har förberedelser för inrättandet av Euro-
pol ägt rum. Ett antal temamöten och seminarier om narkotikabekämp-
ning har hållits. I syfte att stärka och samordna narkotikaarbetet inom
EU:s olika samarbetsområden inrättades under våren 1997 den s.k. hori-
sontella narkotikaarbetsgruppen.
17
Arbetet med en ny konvention om internationell behörighet och om er- Skr. 1997/98:60
kännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål fortsatte. Arbetet
med den s.k. delgivningskonventionen avslutades. Rådet har antagit en
handlingsplan mot den organiserade brottsligheten, innehållande 15 rikt-
linjer och 30 särskilda rekommendationer. Rådet har även antagit en ge-
mensam åtgärd angående bekämpning av människohandel och sexuellt
utnyttjande av barn.
En guide för effektiva metoder för personkontroll vid de yttre grän-
serna har tagits fram. Dokumentet har överlämnats till de central- och
östeuropeiska ansökarländema. Den s.k. Dublinkonventionen med regler
om i vilket land en asylsökandes ansökan skall prövas trädde i kraft.
År 1997 faste EU särskild vikt vid kampen mot rasism, bl.a. genom att
året utsetts till Europaåret mot rasism.
18
1997 var Sveriges tredje år som medlem i Europeiska unionen. Verksam-
heten i EU präglades av arbetet med att förbättra och fördjupa samarbetet
samt att förbereda unionen på att ta emot nya medlemmar. Ordförande-
land under det första halvåret var Nederländerna och under det andra
Luxemburg.
Fred är Europeiska unionens yttersta syfte. Erfarenheterna från åter-
kommande europeiska storkrig och två världskrig ligger bakom uppbyg-
gandet av det som i dag är EU. Den grundläggande tanken är att genom
integration och samarbete knyta Europas länder och folk så nära varandra
att krig inte skall kunna uppkomma. EU-samarbetet har varit framgångs-
rikt. Historiska fiender har försonats. I dag är det omöjligt att tänka sig ett
krig mellan EU:s medlemsländer.
Under det kalla kriget var dock integrationen begränsad till Väst-
europa. För Sveriges del skulle i det läget ett medlemskap ha stått i strid
med alliansfriheten. De politiska omvälvningarna i slutet av åttiotalet och
början av nittiotalet öppnade nya möjligheter för Europa och för Sverige.
Kommunismen kollapsade och demokratin segrade i flertalet länder i
Central- och Östeuropa. Samtidigt visade konflikten i forna Jugoslavien
att krig kunde bryta ut mitt i Europa.
Den historiska uppgiften är nu att överbrygga den politiska och eko-
nomiska klyftan mellan väst och öst och att skapa ett Europa präglat av
fred och välfärd, utan murar mellan länder och folk. Under 1997 fattade
EU vid sitt toppmöte i Luxemburg i december det avgörande beslutet att
inleda förhandlingsprocessen med de tio länder i Central- och Östeuropa
samt Cypern vilka ansökt om medlemskap. Det viktigaste motivet för
denna förestående utvidgning är detsamma som en gång banade väg för
den europeiska integrationen, nämligen att genom ekonomiskt och poli-
tiskt samarbete minska risken för krig och konflikter. Detta är en politik
som också ger Sverige ökad trygghet och säkerhet.
Samtidigt med arbetet att utvidga unionen fördjupas och effektiviseras
samarbetet. EU strävar efter att tydligare inrikta sig på de områden som
upplevs som mest relevanta av medborgarna. Dit hör exempelvis frågor
om fred, sysselsättning, arbetet för en god miljö, jämställdhet och kamp
mot brottslighet. Det är en utveckling av samarbetet som Sverige starkt
stöder.
Medlemskap i EU är ett uttryck för en vilja att solidariskt ta ansvar för
gemensamma angelägenheter. Samarbetet inom ekonomi, inre marknad,
kultur, forskning med mera ökar möjligheterna att skapa arbete och väl-
färd i medlemsländerna. Under 1997 fattades viktiga beslut för att bättre
samordna kampen mot arbetslösheten. Vid det extra toppmötet i Luxem-
burg i november antogs omfattande riktlinjer för sysselsättningspolitiken
som i allt väsentligt överensstämmer med svenska ambitioner på områ-
det.
19
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) övergår den 1 januari Skr. 1997/98:60
1999 till den tredje etappen. En gemensam centralbank upprättas och en
gemensam valuta infors. Det är i svenskt intresse att valutaunionen blir
framgångsrik. Riksdagen har beslutat att Sverige inte bör delta från star-
ten 1999 med hänsyn till bristande folkligt stöd.
Den inre marknaden är i det närmaste genomförd. Återstår gör framför
allt att förverkliga den fria rörligheten för personer. Viktiga beslut för att
säkra att hela unionen blir ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för
medborgarna fattades under 1997. En väl fungerande inre marknad är av
stor betydelse för svensk handel och ekonomi. Den handlingsplan som
EU antagit för att förbättra den inre marknadens funktion ligger väl i linje
med Sveriges syn på hur arbetet skall drivas vidare på detta område.
EU fortsätter att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken (GUSP). Genom denna samverkan kan medlemsländerna till-
sammans få ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på den
världspolitiska scenen än om länderna hade agerat vart och ett för sig.
Det gäller särskilt ett mindre medlemsland som Sverige. Genom att på-
verka den gemensamma politiken har Sverige kunnat fa större inflytande
också i andra internationella organisationer. EU är världens största bi-
ståndsgivare och verkar aktivt för att förebygga och bilägga konflikter i
världen. EU tar ett särskilt stort ansvar i återuppbyggnadsarbetet i forna
Jugoslavien, för Albanien samt spelar en aktiv roll i exempelvis Mellan-
östern och vid de stora sjöarna i Afrika (Rwanda och Burundi).
En grundläggande princip för samarbetet är att beslut skall fattas så nä-
ra medborgarna som möjligt. Ett fördjupat europeiskt samarbete är nöd-
vändigt och rationellt på vissa områden. Andra frågor hanteras bäst i
medlemsländerna. Sverige värnar om denna s.k. närhetsprincip i EU-
arbetet. Detta innebär t.ex. att EU-budgeten endast skall finansiera åtgär-
der när EU-nivån innebär ett mervärde jämfört med nationella åtgärder
och nationell finansiering. En god avvägning mellan den europeiska och
den nationella kompetensen är i allas intresse och stärker medborgarnas
förtroende för samarbetet inom EU.
Regeringen faster stor vikt vid att medborgarna engagerar sig i de eu-
ropeiska frågorna. Europafrågorna spänner över ett brett fält. Huvuddelen
av det som behandlas inom EU sammanfaller med inrikespolitiska fråge-
ställningar. EU erbjuder ännu en demokratisk arena för frågor av gemen-
samt intresse.
Sverige skall som medlem aktivt verka för att förbättra och stärka sam-
arbetet inom unionen. Det är viktigt att reformer med en annan inriktning
av politiken genomförs på flera områden. Medlemskapets möjligheter att
tillgodose såväl europeiska som svenska intressen skall tas till vara be-
slutsamt och i en anda av solidaritet.
Under 1997 har Sverige på ett framgångsrikt sätt kunnat föra fram sina
synpunkter inom en mängd områden, inte minst i samband med förhand-
lingarna om Amsterdamfördraget och beslutet om att inleda utvidgnings-
processen. Sveriges inflytande står väl i nivå med det som jämförbara
medlemsländer har.
20
EU har med Danmark, Finland och Sverige som medlemmar fatt en Skr. 1997/98:60
förstärkt nordisk dimension. Detta har bidragit till större genomslag på
olika sakområden för svenska och nordiska synpunkter.
Under första halvåret 1997 prioriterade Sverige det reformarbete som
fördes inom regeringskonferensens ram och som resulterade i Amster-
damfördraget, vilket för närvarande ratificeras i medlemsländerna.
Under andra halvåret prioriterade Sverige arbetet inför det extra topp-
mötet om sysselsättningen, som hölls i november, samt förberedelserna
för beslutet om att inleda utvidgningsprocessen, vilket fattades i decem-
ber. Sverige fäste stor vikt vid arbetet på en reformering av EU:s jord-
bruks-, regional- och strukturpolitik samt vid utformning, finansiering
och användning av EU:s budget. Inga avgörande beslut fattades dock om
dessa senare frågor under 1997.
Sverige har på miljöområdet prioriterat arbetet med försumings-
strategin med utgångspunkt från kommissionens under året presenterade
meddelande. På kemikalieområdet har betydande ansträngningar gjorts
vad gäller de s.k. övergångslösningama.
Regeringen har aktivt drivit frågor om ökad öppenhet och insyn i EU:s
institutioner. Vidare skall nämnas kampen mot den organiserade brotts-
ligheten, bl.a. narkotikabekämpning.
På konsumentområdet har bl.a. aktiva insatser gjorts beträffande hälsa
och livsmedelssäkerhet.
I unionens förbindelser med omvärlden fäste Sverige särskild vikt vid
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och unionens arbete för
att främja fred och utveckling i världen.
Ett omfattande arbete har lagts ner på förberedelserna av den tredje
etappen av EMU, bl.a. i förhandlingarna om stabilitets- och tillväxtpak-
ten.
I det följande ges en översikt över Europeiska rådets möten under
1997. Besluten av Europeiska rådet, som också kallas EU:s toppmöte,
redovisas i avsnitten 2.2, 3.1, 11.1, 11.2. Vid Europeiska rådets möten
har från svensk sida deltagit statsminister Göran Persson samt utrikes-
minister Lena Hjelm-Wallén. Vid mötet i Amsterdam och de båda i Lux-
emburg deltog även finansminister Erik Åsbrink.
Efter över ett år av förhandlingar enades EU:s stats- och regeringschefer i
Amsterdam i mitten av juni 1997 om ett nytt fördrag. Mötet hade även
föregåtts av ett extra möte med Europeiska rådet i Noordwijk i slutet av
maj.
Det nya fördraget kom att kallas Amsterdamfördraget och innebär nya
villkor för samarbetet på en rad områden. Det gäller till exempel de av
21
Sverige prioriterade frågorna om sysselsättningen, miljön, öppenheten, Skr. 1997/98:60
jämställdheten, konsumentpolitiken och utrikes- och säkerhetspolitiken.
Viktiga reformer beslutades också när det gäller hur EU skall skapa fri
rörlighet för personer inom EU och effektivare bekämpa internationell
brottslighet.
Däremot kunde en mer omfattande institutionell reform inte beslutas.
Förändringarna när det gäller beslutsregler och röstviktning inom EU:s
institutioner vid en utvidgning av unionen blev relativt begränsade.
Toppmötet beslutade därför att en ny regeringskonferens för dessa frågor
skall sammankallas när antalet medlemmar i unionen överstiger tjugo.
Regeringen bedömer att Amsterdamfördraget innebär väsentliga för-
bättringar av samarbetet inom EU på en rad områden. Framför allt gäller
det sysselsättningen, som får en betydligt mer framskjuten plats i fördra-
get. De svenska kraven har i stor utsträckning tillgodosetts även inom de
andra områden Sverige prioriterat.
Regeringen var beredd att fatta ett mer genomgripande beslut i de insti-
tutionella frågorna, men oenigheten bland medlemsländerna var för stor.
De framsteg som gjordes i det avseendet utgör dock en tillräcklig grund
för EU att gå vidare i arbetet med att ta emot nya medlemmar. Amster-
dammötet innebär grönt ljus för utvidgningen, vilket var dess kanske
viktigaste uppgift.
Ett extra toppmöte om sysselsättningen hölls i Luxemburg i november.
Ett syfte var att i enlighet med den nya sysselsättningsavdelningen i
Amsterdamfördraget utarbeta gemensamma riktlinjer för ökad syssel-
sättning.
De antagna riktlinjerna ligger väl i linje med svensk politik. Det gäller
särskilt åtgärder för att, framför allt genom utbildning, stärka individens
ställning på arbetsmarknaden och prioriteringen av frågan om jämställd-
het mellan män och kvinnor.
Toppmötet enades om övergripande mål för att stödja de arbetslösa.
Målen innebär bl.a. att varje arbetslös vuxen skall erbjudas någon form
av åtgärd innan ett år av arbetslöshet gått. För ungdomar gäller motsva-
rande inom ett halvår. Vidare bör varje medlemsstat sträva efter att ett
ökat antal arbetslösa erbjuds utbildning.
Ett centralt element i den nya avdelningen är en aktiv övervakning av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Sysselsättningsriktlinjema följs upp av nationella handlingsplaner, och
en första avstämning av dessa sker vid Europeiska rådets möte i Cardiff i
juni 1998.
22
Europeiska rådets möte i Luxemburg den 12-13 december 1997 är histo-
riskt. Vid mötet gav EU beskedet att de tio kandidatländerna från Öst-
och Centraleuropa samt Cypern är välkomna att bli medlemmar så snart
de uppfyllt villkoren för medlemskap. Efter hårda förhandlingar under
hela hösten beslutade toppmötet även hur förhandlingsprocessen skall
läggas upp.
Sverige och Danmark bedrev ett intensivt arbete för att alla ansökar-
länder skulle inkluderas i utvidgningsprocessen från dess start. Enligt det
föreliggande forslaget från kommissionen skulle förhandlingar endast
inledas med sex av kandidatländerna.
Den kompromiss som antogs vid mötet innebär att utvidgnings-
processen inleds gemensamt med alla länder. Alla länder deltar i genom-
gången av EU:s regelverk. Sex länder - Estland, Polen, Tjeckien, Ung-
em, Slovenien och Cypern - far starta de konkreta förhandlingarna först,
med möjlighet för de övriga att ansluta sig. Det betyder att väsentliga
element i det gemensamma förslaget från Sverige och Danmark fått ge-
hör.
Vid toppmötet beslutades också att en europeisk konferens skall hållas
med deltagande av medlemsländerna, de elva kandidatländerna samt
Turkiet.
Förberedelserna för EMU fortsatte. En resolution antogs om samord-
ning av ekonomisk politik, externa aspekter av EMU och rådets dialog
med Europeiska centralbanken (ECB).
Skr. 1997/98:60
EU:s regeringskonferens 1996-1997 sammankallades i enlighet med ar-
tikel N 2 i Fördraget om Europeiska unionen (Unionsfördraget). Inom
ramen för konferensen förhandlade medlemsländernas regeringar om
ändringar och tillägg i grundfördragen. I förhandlingen deltog också Eu-
ropeiska kommissionen.
Under nederländskt ordförandeskap kunde de praktiska förhandlingarna i
regeringskonferensen avslutas vid Europeiska rådets möte i Amsterdam
den 16-17 juni.
Vårens förhandlingar var inledningsvis inriktade på att man skulle för-
söka nå fram till en lösning av de institutionella frågor som inte behand-
lades med särskilda förslag i det utkast till nytt fördrag som presenterades
för Europeiska rådet i Dublin i december 1996. Under senare delen av
våren kom resterande frågor återigen upp på dagordningen. Beträffande
23
behandlingen av en del av frågorna fanns det anledning att avvakta ut- Skr. 1997/98:60
gången av det brittiska underhusvalet den 1 maj.
Slutfasen av konferensen blev mycket intensiv. I syfte att på ett tidigt
stadium identifiera de frågor som kunde komma att utgöra problem i slut-
skedet hölls ett extra möte med Europeiska rådet i Noordwijk i Nederlän-
derna den 23 maj.
Vid toppmötet i Amsterdam kunde stats- och regeringscheferna nå po-
litisk enighet om ett nytt fordrag. Efter juridisk och språklig granskning
färdigställdes det nya fordraget på unionens elva officiella språk. Till-
sammans med regeringskonferensens slutakt undertecknades fördraget av
unionens utrikesministrar den 2 oktober i Amsterdam. Fördraget kommer
att träda i kraft när medlemsländerna har godkänt det i enlighet med sina
konstitutionella bestämmelser.
Samråd med riksdagen
Utgångspunkten for regeringens ställningstaganden i regeringskonferen-
sen utgjordes av skrivelsen EU:s regeringskonferens 1996 och riksdagens
behandling av den (skr. 1995/96:30, bet. 1995/96: UU13, rskr.
1995/96:199). Till detta underlag lades under våren också vad riksdagen
hade uttalat om regeringskonferensen i samband med behandlingen av
regeringens skrivelse Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under 1996 (skr. 1996/97:80, bet 1996/97:UU13, rskr 1996/97:269).
I enlighet med den ordning som etablerats fortsatte också under slut-
fasen av regeringskonferensen ett intensivt samråd mellan regeringen och
riksdagen främst inom ramen for EU-nämnden.
Det nya fördraget innebär inte någon grundläggande forändring av EU-
samarbetets karaktär. EU förblir en sammanslutning av självständiga sta-
ter som inom ramen for gemenskapssamarbetet i vissa fall överlåtit be-
slutsbefogenheter till gemensamma institutioner. Amsterdamfördraget
ändrar inte heller den grundläggande struktur for samarbetet som etable-
rades genom Unionsfördraget.
Amsterdamfördraget består av tre delar. Den första delen innehåller
materiella ändringar i grundfördragen. Den andra delen innehåller resul-
tatet av arbetet med att förenkla grundfördragen. Dessa bestämmelser
syftar inte till att ändra de materiella reglerna. Fördragets tredje del inne-
håller allmänna och avslutande bestämmelser, bland vilka märks be-
stämmelsen om att artiklarna i Unionsfördraget och EG-fördraget skall
numreras om. Regeringskonferensen enades vidare om att anta 13 proto-
koll, som har samma rättsliga status som de fördrag till vilka de har fo-
gats. Regeringskonferensen antog 51 gemensamma förklaringar samt
beaktade 8 förklaringar av olika medlemsstater.
De viktigaste delarna av resultatet redovisas i det följande i enlighet
med den uppdelning av frågorna som tillämpades i regeringskonferensen.
24
Skr. 1997/98:60
De grundläggande rättigheternas ställning i fördragen stärks. Det läggs
fast att EU bygger på ett antal gemensamma principer, däribland respek-
ten för de mänskliga rättigheterna, som måste respekteras av både med-
lemsstater och stater som aspirerar på medlemskap. Det införs en proce-
dur som möjliggör att rättigheter som tillkommer en medlemsstat enligt
fördragen tillfälligt upphävs för en medlemsstat som inte respekterar de
grundläggande principerna. Endast stater som respekterar unionens
grundläggande principer kan ansöka om medlemskap. EG-domstolens
rättsliga kontroll av att institutionerna respekterar Europakonventionen
fördragsfästs och skall omfatta även rättsliga och inrikes frågor.
Gemenskapens befogenhet att vidta åtgärder mot diskriminering ut-
ökas. Rådet far enhälligt besluta om åtgärder för att förhindra diskrimi-
nering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse,
funktionshinder eller sexuell läggning. Medlemsstaterna är också eniga
om att de funktionshindrades situation skall beaktas när inremarknadslag-
stiftning beslutas.
Inom ramen för målet att göra unionen till ett område av frihet, säker-
het och rättvisa lägger man grunden för att senast inom fem år besluta om
sådana åtgärder som möjliggör att den fria rörligheten för personer säker-
ställs. Samtidigt införs bestämmelser som syftar till att stärka polis-
samarbetet och samarbetet i straffrättsliga frågor för att den fria rörlighe-
ten för personer inte skall genomföras till priset av minskad säkerhet för
de människor som bor i unionen. Som ett led i genomförandet av den fria
rörligheten för personer överförs vissa samarbetsområden inom det nuva-
rande mellanstatliga samarbetet i rättsliga och inrikes frågor till gemen-
skapssamarbetet.
Vidare införlivas Schengensamarbetet i EU. Bestämmelserna i
Schengenregelverket överförs till EU och infogas i de delar av EU:s re-
gelverk där de enligt sitt innehåll hör hemma.
Den fria rörligheten för personer genomförs på ett sätt som innebär att
den nordiska passfriheten kan bibehållas. Norge och Island garanteras
samarbetsavtal med EU baserade på deras nuvarande avtal med Scheng-
enländema.
Samarbetet i polisfrågor och straffrättsliga frågor effektiviseras. Insti-
tutionerna och särskilt domstolen far en utökad roll, utan att samarbetets
grundläggande mellanstatliga karaktär förändras. I polissamarbetet ges
Europol vissa operativa uppgifter. Organisationen förblir dock ett verk-
tyg för medlemsstaternas myndigheter och ges inte självständiga befo-
genheter.
Målet om en hög sysselsättning kommer till starkare uttryck i fördragen.
En ny avdelning i EG-fördraget innehåller artiklar som skapar en fast
grund för ett strukturerat samarbete. Huvudansvaret för sysselsättnings-
politiken ligger kvar hos medlemsstaterna. Dessas nationella politik skall
samordnas inom EU. Rådet skall fastställa särskilda sysselsättnings-
25
politiska riktlinjer och övervaka hur länderna efterlever riktlinjerna. Vid Skr. 1997/98:60
behov skall rådet avge rekommendationer till medlemsstaterna.
EG:s politik på det sociala området blir ett intresse för samtliga med-
lemsstater genom att bestämmelserna i det sociala avtalet blir en del av
EG-fördraget.
Betydelsen av de fackliga rättigheterna lyfts fram särskilt genom hän-
visningar till Europarådets och EG:s sociala stadgor. Gemenskapen far
befogenhet att besluta om programsamarbete för att bekämpa social ut-
slagning.
Jämställdhet mellan kvinnor och män blir ett grundläggande mål som
även skall genomsyra all unionens politik. Gemenskapen far en uttrycklig
befogenhet att vidta åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor
och män på arbetsmarknaden och när det gäller rätten till lika lön. Regler
införs också som innebär att positiv särbehandling som ett medel för att
uppnå jämställdhet uttryckligen tillåts.
På miljöområdet läggs det grundläggande målet om en hållbar utveck-
ling fast i fördragen. Miljöskyddskraven får en viss särställning bland de
intressen som skall beaktas vid utformningen av unionens politik på olika
områden. Samtidigt som förutsättningarna förbättras för den gemen-
samma miljöpolitiken och kraven på gemenskapen att beakta miljökraven
skärps, förstärks också den s.k. miljögarantin.
EG-fördragets konsumentpolitiska avdelning förstärks. Gemenskapens
befogenhet att vidta åtgärder särskilt för att tillvarata konsumenternas
intressen förtydligas.
Medlemsstaternas och gemenskapens skyldighet att beakta djurens
välbefinnande vid utformningen av sin politik inom relevanta områden
fördragsfasts genom ett protokoll.
Subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen stärks genom att
de gällande politiska riktlinjerna för tillämpning av principerna fördrags-
fasts i ett protokoll till EG-fördraget.
På öppenhetsområdet får EU en grundläggande offentlighetsprincip
som innebär att medborgare och de som är bosatta i EU skall ha rätt att ta
del av parlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Handlings-
offentlighet blir därmed huvudregel inom de tre centrala institutionerna.
De närmare bestämmelserna om öppenheten, bl.a. sekretessbestämmel-
ser, skall läggas fast i en rättsakt som beslutas av parlamentet och rådet
gemensamt.
Samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för-
djupas, och förutsättningarna för ett effektivt samarbete förbättras. Sam-
tidigt behåller samarbetet sin grundläggande mellanstatliga karaktär.
Samarbetet fördjupas särskilt genom att Petersbergsuppgiftema
(humanitära, fredsbevarande och fredsfrämjande insatser) görs till unio-
nens uppgifter. Härigenom förbättras EU:s förmåga till krishantering, i
enlighet med Sveriges och Finlands förslag som lades fram vid rege-
ringskonferensen. De justerade formuleringarna i fördraget när det gäller
26
ett gemensamt försvar och EU:s relation till Västeuropeiska unionen Skr. 1997/98:60
(VEU) innebär inte några åtaganden vare sig att successivt utveckla ett
gemensamt försvar inom unionen eller att integrera VEU med EU.
Samarbetet effektiviseras genom reformer av reglerna för besluts-
fattande. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet när det gäller
beslut på grundval av enhälligt antagna gemensamma strategier från Eu-
ropeiska rådet. Även beslut som syftar till att genomföra gemensamma
åtgärder och gemensamma ståndpunkter skall fattas med kvalificerad
majoritet. De beslut som fattas med sådan majoritet kommer alltid att
baseras på ett grundläggande enhälligt beslut. Möjligheten att fatta beslut
med kvalificerad majoritet omfattar inte den s.k. försvarsdimensionen.
Medlemsstaterna behåller sin vetorätt också vad gäller de beslut som
skall fattas med kvalificerad majoritet. Varje medlemsstat kan motsätta
sig att beslut tas på det sättet under åberopande av viktiga och uttalade
skäl som rör nationell politik. Vilka frågor som påkallar att vetorätten
utnyttjas bedömer varje medlemsstat suveränt.
Vid enhälliga beslut kompletteras vetorätten av en möjlighet till s.k.
konstruktivt avstående. Detta möjliggör för en medlemsstat att inte bli
skyldig att tillämpa ett beslut samtidigt som de medlemsstater som önskar
fatta beslut inte hindras att göra det.
EU:s gemensamma analys- och planeringsfunktion stärks genom inrät-
tandet av en särskild enhet som både skall arbeta med långsiktig plane-
ring och kunna agera med kort varsel. Enheten skall lyda under rådets
generalsekreterare, som genom Amsterdamfördraget också får funktionen
som s.k. hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken.
När det gäller de yttre ekonomiska förbindelserna innehåller fördraget
endast en möjlighet för rådet att enhälligt besluta om att förfarandet en-
ligt EG-fördraget artikel 113 skall tillämpas också när det gäller tjänster
och inom immaterialrättsområdet.
Rådet kan enhälligt fatta beslut om att ingå internationella avtal som är
nödvändiga för genomförandet av den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken. Fördraget ger dock inte unionen formell status som juridisk
person.
Regeringskonferensen förmådde inte enas om en reform av röstvikt-
ningen i rådet och av kommissionens sammansättning. Genom ett proto-
koll beslutades att de större medlemsstaterna, som i dag nominerar två
ledamöter till kommissionen, skall förlora denna möjlighet i samband
med nästa utvidgning under förutsättning att en reform av röstviktningen
i rådet då har genomförts. Ett år innan unionen utvidgas till att omfatta
över 20 medlemsstater skall en regeringskonferens sammankallas för att
göra en genomgripande institutionell översyn.
Effektiviteten i rådets beslutsfattande inom gemenskapssamarbetet
ökas genom att tillämpningen av röstning med kvalificerad majoritet ut-
27
ökas. Kommissionens ordförande får en starkare roll inom kommissionen Skr. 1997/98:60
för att öka dess effektivitet.
Europaparlamentet får ökat medbeslutande främst till följd av att den
s.k. samarbetsproceduren i princip avskaffas. Medbeslutandeproceduren
förenklas samtidigt. Dessa reformer främjar sammantaget effektiviteten i
beslutsfattandet.
EG-domstolen behåller sin starka ställning. Dess behörighet breddas,
särskilt genom att de samarbetsområden som närmast berör den fria rör-
ligheten för personer flyttas till gemenskapssamarbetet.
Revisionsrätten får en stärkt ställning. Medlemsstaternas och gemen-
skapens skyldigheter att bekämpa bedrägerier mot EU:s budget förstärks
samtidigt.
Bestämmelser om ett närmare samarbete (flexibel integration) införs.
Det blir möjligt för en mindre krets medlemsstater, dock åtminstone en
majoritet, att bedriva ett närmare samarbete inom unionens ramar. Ett
närmare samarbete får dock sättas i gång endast om noggrant angivna
förutsättningar är uppfyllda, särskilt om samarbetet skall bedrivas inom
ramen för gemenskapssamarbetet.
Domstolen får behörighet att övervaka att förutsättningarna är upp-
fyllda också när det gäller rättsliga och inrikes frågor.
En mängd bestämmelser och delar av bestämmelser som förlorat sin
rättsliga betydelse upphävs. EG-fördraget och Unionsfördraget numreras
samtidigt om.
Sverige lade i konferensen fram egna förslag när det gällde frågorna om
sysselsättning, miljö, öppenhet, jämställdhet samt unionens förmåga till
krishantering. Även om Sverige inte fullt ut fick gehör för alla delar av
de egna förslagen måste det sammantagna resultatet betecknas som
mycket gott. Det kan särskilt noteras att bl.a. de svenska förhandlings-
insatserna ledde till ett väsentligt bättre resultat på viktiga områden som
miljö och öppenhet än de texter som fanns i det första utkastet till nytt
fördrag som förelädes Europeiska rådet i Dublin. Också när det gäller
konsumentområdet var utfallet bra.
De övriga förändringar som beslutades av regeringskonferensen ligger
i allt väsentligt väl i linje med svenska förhandlingsståndpunkter, även
om enstaka undantag finns. Ett genomförande av en förhandling mellan
femton olika regeringar förutsätter att alla parter är beredda att kompro-
missa. Med beaktande av detta är resultatet av regeringskonferensen
mycket bra för svenskt vidkommande.
Regeringskonferensen hade två huvudmål: att inrikta samarbetet i EU
mer på de frågor och problem som människor möter i vardagen, och att
förbereda unionen för utvidgningen. När det gäller det första målet upp-
28
fyller Amsterdamfördraget även högt ställda förväntningar. När det gäller Skr. 1997/98:60
målet att förbereda unionen för utvidgningen var det en besvikelse att
enighet inte kunde nås om en reform av röstviktningen och kommissio-
nens sammansättning. En sådan hade utan tvivel kunnat förenkla den
fortsatta utvidgningsprocessen. Samtidigt kan konstateras att det nya för-
draget innehåller reformer som är av största vikt i utvidgnings-
perspektivet. Det gäller inte minst förstärkningen av de grundläggande
rättigheternas ställning.
I och med Europeiska rådets beslut i Amsterdam och i Luxemburg har
utvidgningsprocessen satts i gång. Det står genom detta klart att rege-
ringskonferensen huvudsakligen uppnådde sina mål.
Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 deklarerade rådet
att de nödvändiga besluten för att starta förhandlingar med de öst- och
centraleuropeiska länder som ansökt om medlemskap i EU (de s.k. kan-
didatländerna) skulle fattas inom sex månader efter att regeringskonfe-
rensen om en ny fördragstext avslutats. Kommissionen fick i uppdrag att
avge yttranden över de enskilda kandidatländernas ansökningar och att
utarbeta förslag till hur utvidgningsprocessen skulle genomföras. En rap-
port om utvidgningens effekter på unionen var redan påbörjad. Kommis-
sionen fick vidare till uppgift att mot bakgrund av utvidgningen göra en
detaljerad analys av EU:s finansiella system samt jordbruks- och struk-
turpolitiken. Resultatet blev omfattande. Kommissionen presenterade den
16 juli 1997 sitt meddelande Agenda 2000, som sträcker sig över totalt
cirka 1 200 sidor och innehåller såväl en framtidsinriktad genomgång av
unionens olika politikområden som en översikt av utvidgningens förvän-
tade effekter på unionen och förslag till hur den s.k. förmedlemskaps-
strategin skall förstärkas. Yttrandena över kandidatländerna utgör en bi-
laga och omfattar drygt 100 sidor per land.
Kommissionen föreslog i Agenda 2000 att förhandlingar om EU-
medlemskap skall inledas med Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och
Ungern. Enligt tidigare beslut skall förhandlingar också inledas med Cy-
pern. En årlig genomgång av framstegen i de länder som inte ingick i den
första gruppen - Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien och Slovakien -
får enligt kommissionens förslag avgöra när man kan inleda förhand-
lingar med dessa länder. En förstärkt s.k. förmedlemskapsstrategi före-
slogs för att förbereda samtliga länder på medlemskapets krav.
Kommissionens bedömning baseras på de kriterier som antogs av Eu-
ropeiska rådet i Köpenhamn 1993: de politiska kraven (dvs. institutioner
som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd
av minoriteter), en fungerande marknadsekonomi och förmåga att klara
29
konkurrensen på den gemensamma marknaden samt möjlighet att påta Skr. 1997/98:60
sig medlemskapets förpliktelser. Inget kandidatland uppfyller i dag helt
dessa krav och det finns uppenbara problem i alla kandidatländer t.ex. då
det gäller kvaliteten på deras förvaltningar och rättssystem. Enligt kom-
missionens bedömning borde emellertid de länder som den föreslår för-
handlingar med, på vissa villkor, kunna uppfylla kraven för medlemskap
på medellång sikt, dvs. fem till sex år.
Kommissionen tog också upp de bl.a. franska förslagen om en europe-
isk konferens som skulle omfatta en vidare krets än kandidatländerna och
behandla breda områden av gemensamt intresse. Kommissionen föreslog
att medlemsstaterna och alla europeiska länder med ambition om med-
lemskap och associeringsavtal med EU skall samlas i ett forum för dialog
inom framför allt områdena gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP) och rättsliga och inrikes frågor. Denna konferens skulle också
vara ett sätt att fa med Turkiet i ett bredare samarbete.
Vid Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997 gavs utrikesministrarna
i uppdrag att under hösten förbereda en rapport till Europeiska rådets
möte i Luxemburg i december om kommissionens yttranden och Agenda
2000. Frågorna har diskuterats intensivt under hösten i rådsarbetsgrupper,
i Coreper och av utrikesministrarna. Även jordbruksministrarna samt
ekonomi- och finansministrarna har gett bidrag till rapporten.
Hur beslutet i Luxemburg skulle utformas påverkar förhållandet mellan
Europas länder för en lång tid framöver. Sverige har därför förordat en
gemensam förhandlingsstart för alla kandidatländer som uppfyller Kö-
penhamnskriteriema för en demokratisk stat, dvs. i dagsläget alla utom
Slovakien. Sverige delar i många avseenden kommissionens be-
dömningar av de enskilda länderna, men det går inte att bortse från att
bedömningarna i många avseenden är statiska. Utvecklingen i många
kandidatländer går snabbt framåt, och på kort tid kan den inbördes rang-
ordningen mellan länderna förändras. Genom att låta samtliga kandidat-
länder inleda förhandlingar samtidigt och låta dessa fortsätta efter varje
lands individuella förutsättningar, beaktar man det dynamiska elementet.
Processen blir heltäckande och lämnar ingen utanför. En motsatt inrikt-
ning skulle däremot kunna ge en mycket negativ reaktion i kandidatlän-
derna och medverka till att reformprocessen bromsas. Det skulle även
kunna ge direkta effekter på utländska investeringar etc.
En samtidig start innebär däremot inte att länderna samtidigt inträder
som medlemmar. Inträdeskraven skall, enligt svensk uppfattning, vara
rigoröst uppfyllda innan medlemskap blir aktuellt. Förhandlingstakten
bör avpassas efter ländernas förutsättningar, och varje kandidatland
måste behandlas individuellt och granskas utifrån objektiva kriterier.
Under hösten har en ökad förståelse för den svenska synen vuxit fram
bland medlemsländerna och man har känt ett behov av att kraftigare mar-
kera att det är en gemensam process som omfattar alla kandidatländerna.
3C
Europeiska rådets möte i Luxemburg - signal för historisk utvidgning Skr. 1997/98:60
Europeiska rådet fattade i Luxemburg beslut om den förestående anslut-
nings- och förhandlingsprocessen. Resultatet stämmer i stora delar över-
ens med det förslag som Sverige och Danmark gemensamt presenterade
före toppmötet. Det innebär att anslutnings- och förhandlingsprocessen i
enlighet med fördragets stadganden (artikel O) inleds samtidigt med
samtliga elva kandidatländer den 30 mars 1998. För hela förhandlings-
processen finns en gemensam ram som innefattar de elva kandidat-
länderna. Under 1998 får samtliga kandidatländer en av kommissionen
ledd genomgång av unionens regelverk. För de sex länder som kommis-
sionen sommaren 1997 rekommenderade för förhandlingar upprättas in-
dividuella mellanstatliga konferenser. För övriga fem kandidatländer äger
genomgången rum inom ramen för den s.k. förmedlemskapsstrategin,
som syftar till att stödja samtliga kandidatländers anpassning till de krav
EU-medlemskapet ställer. Ett extra stöd om 100 miljoner ecu utfåstes för
de fem kandidatländer som inte får inleda mellanstatliga konferenser di-
rekt.
Kommissionen kan genom regelbundna rapporter, som görs för samt-
liga elva kandidatländer, med början redan år 1998 rekommendera att
mellanstatliga konferenser öppnas med ett eller flera av de fem återstå-
ende kandidatländerna. Beslut om en sådan övergång tas av medlems-
staterna i allmänna rådet. Endast de länder som uppfyller de politiska
kriterierna får inleda mellanstatliga konferenser.
I en särskild uppmaning riktad till Cypern ombeds dess regering att i
handling visa sin vilja att inkludera representanter för den turk-
cypriotiska befolkningen i sin förhandlingsdelegation.
Luxemburgmötet fattade beslut om att upprätta en europeisk konferens
omfattande de femton medlemsstaterna, de elva kandidatländerna samt
Turkiet. Konferensen skall vara helt skild från själva medlemskapsför-
handlingama och i första hand ta upp frågor av allmänt intresse i syfte att
intensifiera samarbetet på områden som utrikes- och säkerhetspolitik
samt rättsliga och inrikes frågor. Konferensen skall hålla sitt första möte i
London i mars 1998.
Europeiska rådet bekräftade att Turkiet har ett medlemskapsperspektiv
på lång sikt. Mot den bakgrunden kom medlemsländerna överens om att
ange en strategi för att föra Turkiet närmare unionen på alla områden.
Förslaget ligger i linje med de svenska idéer om en särskild Turkiet-
strategi som lades fram under hösten. Europeiska rådet föreslår att stra-
tegin bl.a. bör bestå i en utveckling av de möjligheter som det s.k. Anka-
raavtalet erbjuder: fördjupning av tullunionen, genomförande av finan-
siellt samarbete, anpassning av lagstiftningen samt deltagande i vissa
gemenskapsprogram. Europeiska rådet erinrar vidare om att stärkandet av
Turkiets band med EU även är avhängigt av att de politiska och ekono-
miska reformer som Turkiet har inlett fortsätter.
31
I samband med sina yttranden över de centraleuropeiska och baltiska
kandidatländerna presenterade kommissionen även ett forslag till för-
stärkt förmedlemskapsstrategi. Denna bygger i första hand vidare på den
strategi som utformades efter Europeiska rådets möten i Köpenhamn
1993 och Essen 1994 och som syftade till att underlätta och påskynda de
central- och östeuropeiska kandidatländernas EU-anpassning.
Kommissionens förslag till ny strategi består av tre delar, varav Euro-
paavtalen alltjämt utgör en och utvidgat deltagande i gemen-
skapsprogrammen en annan. Den tredje delen består av en ram för sam-
verkan med varje kandidatland, kallad partnerskap för anslutning
(accession partnership). Ett sådant skall upprättas för samtliga berörda
länder, oberoende av om de anses mogna för förhandlingar eller ej. Det
finns däremot en koppling till kommissionens bedömningar av de olika
länderna, så till vida att partnerskap kommer att prioritera insatser för att
avhjälpa de brister i hur kraven för medlemskap uppfylls som konstate-
rats i yttrandena. På basis av partnerskapen skall respektive land upprätta
ett nationellt program för anpassning till EU:s regelverk.
Två centrala aspekter på medlemskapsförberedelsema står i centrum
för den förstärkta strategin: stärkandet av den institutionella och admi-
nistrativa kapaciteten i kandidatländerna samt utvecklandet av infrastruk-
turen i vid mening. De finansiella resurserna för den förstärkta förmed-
lemskapsstrategin kommer enligt kommissionens förslag att bestå av dels
det redan existerande samarbetsprogrammet för de centraleuropeiska och
baltiska länderna, Phare (1,5 miljarder ecu per år), dels - fr.o.m. år 2000
- två nya anslag, ett för förmedlemskapsstöd på jordbruksområdet (0,5
miljarder ecu per år) och ett för regionalpolitiskt stöd (1 miljard ecu per
år).
För Phare-programmet har nya riktlinjer utarbetats. Ungefar 30 procent
av insatserna förutses gå till institutionsuppbyggnad och 70 procent till
investeringsstöd, men den faktiska fördelningen kommer att variera både
från land till land och över tiden. Dessutom skall man, så långt möjligt,
kombinera utveckling av infrastrukturen med förstärkning av institutio-
nerna.
För åren 1998 och 1999 gäller de fleråriga indikativa program som
godkänts för alla Phare-ländema. Hur resurserna skall fördelas därefter är
inte helt klart. Kommissionen har dock låtit förstå att särskild uppmärk-
samhet skall ägnas de kandidatländer som har längst väg att gå. Samtidigt
finns det villkor inbyggda i den nya strategin. Om länderna inte längre
uppfyller de grundläggande politiska och ekonomiska villkoren för an-
slutning (Köpenhamnskriteriema), eller om de inte förmår förverkliga
sina egna åtaganden i enlighet med det nationella programmet för an-
passning till EU:s regelverk, kan detta leda till minskade anslag. EU:s
medlemsstater kommer att spela en avgörande roll då det gäller sådana
beslut.
Skr. 1997/98:60
3:
Generell inriktning av jordbruksreformen
Jordbrukets konkurrenskraft skall, enligt kommissionens forslag, öka
genom en ökad marknadsorientering med sänkta priser, vilket skall gyn-
na konsumenterna men även underlätta utvidgningen och nästa runda
med världshandelsorganisationen WTO. Prissänkningarna kompenseras i
huvudsak genom direktstöd till jordbrukarna. Budgetmässigt innebär
förslagen för EU besparingar på 3,7 miljarder ecu genom ett minskat
prisstöd och utgiftsökningar på 12,5 miljarder ecu för direktstöd och
kompletterande åtgärder. Med en ökad konkurrenskraft avser kommis-
sionen också säkra livsmedel av hög kvalitet och en miljöanpassad pro-
duktion i vilken hänsyn tas till djurens välfärd. En skälig levnadsstandard
för jordbrukarna är fortfarande en viktig utgångspunkt. Det föreslås ock-
så att miljömål integreras i den gemensamma jordbrukspolitiken.
Förslagen är ett steg i rätt riktning, då man inriktar sig på prissänk-
ningar och inte på ytterligare produktionsbegränsningar. De är dock i
flera delar inte så långtgående som Sverige skulle ha önskat. Sverige fö-
respråkar en genomgripande reform av CAP, innebärande en marknads-
anpassning. De viktigaste inslagen i marknadsanpassningen är att pris-
nivån bör sänkas, liksom exportbidrag och gränsskydd, samt att kvoter
och andra produktionsbegränsningar bör slopas. Övergångsåtgärder i
form av tillfälliga och minskande direktstöd kan Sverige acceptera för att
underlätta en genomgripande reform. Det är också angeläget att reformer
påbörjas innan nya medlemsstater ansluts, så att dessa ges möjligheter att
delta i jordbrukspolitiken och konkurrera på lika villkor. Målet är ett
jordbruk som verkar på marknadsmässiga villkor och som samtidigt fyl-
ler högt ställda miljökrav.
Vegetabiliesektorn
Kommissionen föreslår bl.a. en sänkning av interventionspriset för
spannmål med 20 procent i ett steg år 2000. Sänkningen skall delvis
kompenseras med höjda arealstöd.
Förslagen är generellt sett acceptabla för Sverige frånsett att ingen av-
veckling av arealstödet föreslås. Prissänkningen bedöms vara rimlig och
Sverige stöder kommissionens åsikt att full kompensation i form av di-
rektstöd inte är motiverat. Produktionen kan i många fall ske konkurrens-
kraftigt utan stöd. Direktstöden bör dock vara tidsbegränsade och av-
vecklas successivt. Kommissionen föreslår inga direktstöd i nya med-
lemsstater och inte heller hur dessa skall inlemmas i marknadsreglering-
arna för vegetabilier. Kommissionen borde även lägga fram ett reform-
förslag för sockersektorn, där nuvarande kvotordning löper ut år 2001.
Nötkötts- och mjölksektorerna
En prissänkning med sammanlagt 30 procent föreslås för nötkött under
åren 2000-2002. Som kompensation skall djurbidragen höjas. För mjölk-
33
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
sektorn föreslås att kvotsystemen förlängs från år 2000 till år 2006, och
mjölkpriset skall enligt förslaget sänkas med 10 procent under åren
2000-2006. Ett mjölkkobidrag införs som kompensation.
Liksom på vegetabilieområdet vill Sverige tidsbegränsa kompensa-
tionsstöden. Men till skillnad från vegetabilieområdet föreslås full kom-
pensation för prissänkningarna. Frånsett dessa två viktiga principer över-
ensstämmer förslagen för nötköttssektom i stort sett med svenska önske-
mål, men åtgärderna bör vidtas tidigare. Vad gäller mjölksektom är för-
slagen däremot otillräckliga. Kvoterna bör avvecklas och priserna bör
sänkas betydligt mer. Sverige förespråkar därför en successiv prissänk-
ning som leder till en konkurrenskraftig mjölkproduktion inom EU och
möjliggör export på världsmarknaden utan exportbidrag. Sverige efter-
strävar att en avveckling av mjölkkvoterna påbörjas redan år 2000. Ett
minimikrav för att acceptera att kvoterna finns kvar efter år 2000 är att en
avvecklingsplan för kvoterna utarbetas.
Skr. 1997/98:60
Tak för och differentiering av direktstöd
Kommissionen föreslår ett tak för hur mycket direktstöd ett jordbruks-
företag totalt far ta emot per år. Dessutom är avsikten att medlems-
staterna skall få möjlighet att differentiera direktstöden efter företags-
storlek på nationell nivå (s.k. modulering) enligt vissa gemensamma
regler.
Från svensk sida finns en tveksamhet till förslagen. Skälet är att de, om
de genomförs, riskerar att hindra utvecklingen av ett konkurrenskraftigt
jordbruk, eftersom strukturrationaliseringen kan motverkas och konkur-
rensen snedvridas. Förslagen kan även innebära betydande kontroll-
problem.
Miljö
Kommissionen föreslår en förstärkning och utökning av de miljöåtgärder
som infördes 1992. Denna inriktning stöder Sverige, som anser att de
miljötjänster som jordbrukarna utför behövs och att ersättning för dessa
bör vara en allt viktigare del av politiken. Miljöåtgärderna bör svara mot
de särskilda behov som miljösituationen i varje land eller region påkallar.
Uppnådda miljöresultat bör följas upp och utvärderas kontinuerligt för att
öka graden av genomskådlighet och möjlighet till målstyrning. Kommis-
sionen bör även i fortsättningen ha en central roll genom att pröva pro-
grammens miljöinriktning och för att motverka att konkurrenssnedvri-
dande situationer uppstår och att miljöersättning används på ett sätt som
är oförenligt med reglerna i världshandelsorganisationen WTO.
Stöden bör utformas som en ersättning för de specifika miljötjänster
som jordbrukarna utför åt samhället i övrigt. Miljöersättning och andra
miljöåtgärder bör vara frikopplade från marknadsordningama, därför att
riktade miljöåtaganden inom miljöprogrammen är mer ändamålsenliga.
Landsbygdsutveckling Skr. 1997/98:60
Kommissionens förslag om landsbygdsutveckling innebär en integrering
av åtgärder för att främja denna. De omfattar miljö- och strukturåtgärder
inom jordbruket samt åtgärder för att underlätta diversifiering av jord-
bruksföretagen och av landsbygdens näringsliv. Kommissionen föreslår
att dessa horisontella åtgärder för landsbygdsutveckling samlas i en bud-
getkategori. Sverige har ställt sig positivt till åtgärder som underlättar för
jordbrukarna att marknadsanpassa och di versifiera sina företag i samband
med en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Däremot har
Sverige inte tagit ställning till att utgifterna flyttas från struktur- till jord-
bruksbudgeten.
Nuvarande programperiod för EU:s regional- och strukturpolitiska insat-
ser löper ut år 1999 och en ny programperiod avses påbörjas år 2000.
Förslag till inriktning på nästa programperiod och förändringar av nuva-
rande politik presenterades av Europeiska kommissionen i juli 1997 i
meddelandet Agenda 2000.
Förslagen i Agenda 2000 inriktas på att koncentrera, effektivisera och
förenkla de regional- och strukturpolitiska insatserna. En geografisk kon-
centration av insatser eftersträvas liksom en reducering av antalet mål
och gemenskapsinitiativ. De ekonomiskt minst utvecklade länderna och
regionerna samt perifert belägna och glest befolkade regioner ges högst
prioritet. Förslagen syftar också till ett ökat ansvar för medlemsländerna i
enlighet med närhetsprincipen samt effektivare kontroll och uppföljning.
Den svenska regeringen ställer sig positiv till förslagen om koncentra-
tion och effektivare kontroll och uppföljning. Budgeten för regional- och
strukturpolitiska insatser bör reduceras, vilket kan uppnås bl.a. genom att
koncentrera, effektivisera och förenkla insatserna. Sverige anser att man
så långt möjligt skall decentralisera ansvar för programarbete och genom-
förande, vilket ligger i linje med närhetsprincipen.
Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997 berördes
endast regional- och strukturpolitiken så till vida att kommissionen upp-
manades att snarast presentera ett förslag till nytt regelverk för struktur-
fonderna. Kommissionen har aviserat ett sådant förslag till mitten av
mars 1998.
Kommissionen föreslår i Agenda 2000 att taket för de egna medlen bör
uppgå till 1,27 procent av BNI för perioden 2000-2006. Detta är samma
relation till BNI som 1999, det sista året då nuvarande beslut gäller. En-
ligt kommissionens bedömningar skall utnyttjandet dock bli 1,22 procent
för den senare delen av perioden. Jordbruksriktlinjen, som innebär att
taket för jordbruksutgiftema tillåts öka med 74 procent av EU:s samlade
BNI-tillväxt, föreslås bibehållas oförändrad. Strukturutgiftema föreslås
35
bibehållas på nuvarande nivå, 0,46 procent av EU:s samlade BNI. Dess- Skr. 1997/98:60
utom föreslås utgiftsnivån för strukturfonderna, liksom nu, vara ett mål i
sig. I Agenda 2000 föreslås vidare åtgärder för den interna politiken öka
snabbare än BNI-tillväxten i ett utvidgat EU, och för externa åtgärder
föreslås budgeten öka motsvarande BNI-tillväxten i de nuvarande 15
medlemsländerna. Gemenskapens administrativa utgifter föreslås öka
långsammare än BNI-tillväxten.
Sveriges åsikt om förslaget är att det i otillräcklig utsträckning beaktar
en kommande utvidgning. Den svenska ståndpunkten är att taket för ge-
menskapens budget, även efter en fullständig utvidgning, bör vara 1,27
procent av gemenskapens samlade BNI. Utgifterna för jordbrukspolitiken
och för strukturpolitiken bör minska och dessa politikområden bör re-
formeras mer långtgående än vad kommissionen föreslår. Vidare bör
budgetnivåema inte kopplas till BNI utan fastställas i nominella termer.
Därtill bör utgiftsmålet för strukturutgiftema avskaffas.
Sverige anser också att finansieringen av budgeten bör ses över. En
korrigeringsmekanism bör införas för att undvika att enskilda medlems-
stater far stå för en orimlig finansieringsbörda.
Regeringen beslutade i början av 1997 om sju utredningar inför EU:s
kommande utvidgning för att analysera utvidgningens konsekvenser in-
om områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional ut-
veckling, miljö, personers fria rörlighet samt samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor. Utredningarna lades fram under november och december
1997 och presenterades och debatterades vid ett seminarium ordnat av
Utrikesdepartementet den 4 december.
Ambassadör Sverker Åström har utrett de säkerhetspolitiska konsekven-
serna av EU:s utvidgning (SOU 1997:143). Utredaren granskar motiven
bakom den förestående utvidgningen och konstaterar att kandidatländer-
nas medlemskapsansökningar inte bara grundar sig på en önskan om för-
stärkt europeisk identitet och integration, utan också på förhoppningar
om att medlemskapet skall ge skydd mot hot eller angrepp från tredje
land. Åström analyserar EU:s utrikespolitiska roll och kommer fram till
att unionen, trots avsaknaden av säkerhetsgarantier mellan medlem-
marna, har en sådan yttre säkerhetsfunktion. Denna funktion grundar sig
på den solidaritet och det ömsesidiga beroendeförhållande som har vuxit
fram mellan medlemmarna, och som vid hot mot en medlemsstat kan ta
sig i uttryck i exempelvis EU-deklarationer, gemensamt agerade i FN
samt ekonomiska sanktioner. Åström framhåller att det planerade EMU-
samarbetet kommer att förstärka solidariteten mellan de medlemmar som
delar valuta och därigenom ytterligare öka EU:s säkerhetspolitiska bety-
delse.
36
För Sverige och övriga nuvarande EU-medlemmar kommer utvidg- Skr. 1997/98:60
ningen att fa en säkerhetspolitisk betydelse genom den politiska stabilitet
och ekonomiska tillväxt som är att vänta i de nya medlemsländerna. Re-
dan i sina förberedelser inför medlemskapet har kandidatländerna gjort
stora ansträngningar för att fördjupa demokratin, förstärka marknadseko-
nomin och lösa utestående konflikter med grannländer. Utredaren fram-
håller att de baltiska ländernas EU-medlemskap kommer att vara av sär-
skild betydelse för Sveriges säkerhetspolitiska läge.
Lars-Inge Ström, docent och forskningschef vid Statens institut för regi-
onalpolitisk forskning, har utrett de regionalpolitiska konsekvenserna av
EU:s utvidgning (SOU 1997:160). Utredningen är i grunden positiv till
den förestående utvidgningen, men pekar samtidigt på ett antal problem.
EU:s struktur- och regionalpolitik måste reformeras för att bana väg för
en utvidgning, vilket betyder att de nya medlemsstaterna inte kan räkna
med samma generösa stöd som de nuvarande medlemsstaterna får. Utre-
daren menar att Sverige måste räkna med minskade bidrag.
Samtidigt kommer en utvidgning av EU att leda till ökad handel mel-
lan öst och väst. Inledningsvis kan handeln bygga på att länderna utnytt-
jar sina "komparativa fördelar", vilket betyder att Sverige importerar va-
ror från östländernas arbetskraftsintensiva industri och exporterar den
egna kunskaps- och forskningsintensiva produktionen. På längre sikt kan
vissa svenska regioner möta ökad konkurrens. Det svenska näringslivet
har långt drivna regionala specialiteter, och det är de lokala arbetsmark-
nader som till stor del består av arbetsintensiv industri som kommer att fa
de största omställningsproblemen.
Ström drar slutsatsen att den svenska regionalpolitiken måste reforme-
ras. Regionalt stöd som bevarar gamla strukturer måste avvecklas. Det
behövs en ökad samordning av de regionalpolitiska insatserna för att be-
mästra de problem som kan uppstå i vissa regioner och branscher. Regio-
ner måste därför, enligt utredaren, utveckla sina kollektiva resurser i form
av produktionsfaktorer, teknik, miljö och nätverk för att skapa attraktiva
arbetsmarknader.
Överdirektör P-G Öjeheim har utrett de jordbrukspolitiska konsekven-
serna av EU:s utvidgning (SOU 1997:150).
Utredaren pekar på problemen i kandidatländernas jordbruk, vilka bl.a.
är låg återinvestering, bristande kunskap i företagsekonomi samt oklarhet
om äganderätt av mark. Utredaren pekar också på möjligheterna i kandi-
datländernas jordbruk; bl.a. finns en stor rationaliseringspotential och
komparativa fördelar inom spannmål, frukt och grönsaker.
Vid ett scenario med en marginell förändring av den gemensamma
jordbrukspolitiken, som föreslås i Agenda 2000, gynnas nuvarande EU:s
jordbrukare mer än kandidatländernas. I Agenda 2000 föreslås kandidat-
37
ländernas jordbruk inte vara berättigade till direktstöd samtidigt som pro- Skr. 1997/98:60
duktionsutvecklingen hämmas av kvoter och andra begränsningar av
produktionen. Dessa faktorer ger dem en svår konkurrensnackdel. Öje-
heim pekar också på att konsumenterna i kandidatländerna drabbas om
deras matpriser närmar sig EU:s.
Vid ett scenario med en fullständig liberalisering kan de komparativa
fördelarna utnyttjas även om kandidatländernas jordbruk har ett bräckligt
utgångsläge. Budgetmässigt blir detta scenario på längre sikt billigare.
Vid ett scenario med en successiv reformering ges tidsbegränsade di-
rektstöd som kompensation för prissänkningar för nuvarande EU:s jord-
brukare. Kandidatländerna ges strukturstöd för att bl.a. höja kvaliteten på
produkterna och för att öka kunskapen bland arbetskraften.
Öjeheims slutsatser är att det kan vara rimligt att ge tidsbegränsade di-
rektstöd till jordbrukare i nuvarande EU under en kortare tid. Struktur-
stöd till kandidatländerna kan behövas under en längre tid, bl.a. för att
möta rationaliseringar med alternativ sysselsättning i andra sektorer. Om
dagens stödpriser och direktstöd tillämpas i kandidatländerna leder detta
till för höga matpriser för konsumenterna och till en snedvridning av
ekonomin. En liberaliserad jordbrukspolitik i EU skulle således under-
lätta kandidatländernas anslutning till unionen.
Docent Johan Torstensson har utrett de samhällsekonomiska konsekven-
serna av EU:s utvidgning (SOU 1997:156). Han konstaterar att utvidg-
ningen vad gäller samhällsekonomiska konsekvenser far klart positiva
effekter. För EU-ländema blir välfärdsvinsterna på kort sikt marginella.
På längre sikt kan de dock bli betydande. För länderna i Central- och
Östeuropa kan klart positiva konsekvenser avläsas redan på kort sikt ge-
nom ökad handel och kraftig tillväxt. Viktigt är att en positiv ekonomisk
utveckling kan förväntas öka stabiliteten och säkerheten i övriga Europa.
En hög materiell levnadsstandard är också förutsättning för stabila demo-
kratier. Det finns därmed en koppling till ökade säkerhetspolitiska vinster
att hämta av utvidgningen för Sverige och övriga EU-länder.
Utredaren går igenom ett antal områden: internationell handel, migra-
tion, internationella investeringar, kort- och medelfristiga välfärdseffek-
ter, långsiktiga tillväxteffekter, budgeten, jordbruket och regionalpoliti-
ken. Beträffande internationella investeringar betonas att kapitalinflödet
från de nuvarande EU-ländema till kandidatländerna blir betydande.
Denna omfördelning av kapital ger samhällsekonomiska vinster genom
att kapitalet utnyttjas där det ger störst avkastning. EU-medlemskapet ger
betydande effekter på inflödet av direkta investeringar i kandidatlän-
derna. Kapitalimport ökar i väsentlig grad efterfrågan på arbetskraft och
kan därför på kort sikt ha en positiv effekt på sysselsättningen i de be-
rörda länderna.
38
Utredningen av miljökonsekvenserna av EU:s utvidgning (SOU
1997:149) har gjorts av Naturvårdsverkets generaldirektör Rolf Anner-
berg. Utredaren konstaterar att miljösituationen i kandidatländerna all-
mänt sett är problematisk, även om vissa förbättringar har skett under
senare år. En av utredarens övergripande slutsatser är att EU-medlem-
skapet kommer att innebära förbättringar av miljön på en rad områden i
kandidatländerna. Även miljön i EU som helhet, främst i de områden
som gränsar till kandidatländerna, kommer att förbättras. Ett skäl för
denna slutsats är att EU:s miljöpolitik står för det mest heltäckande inter-
nationella regelverket. Det innebär att samtliga medlemsstater blir skyl-
diga att se över och utveckla sin miljöpolitik.
För svensk del är det främst sydöstra Sverige som kommer att märka
förbättringar genom minskat nedfall från luftföroreningar. Miljön i Öster-
sjöregionen beräknas bli bättre genom EU-anpassningen av de kandidat-
länder som gränsar till Östersjön.
I utredningen ingår även en riskbedömning. Annerberg konstaterar att
utvidgningen kommer att medföra en ökning av transporterna med for-
don som inte uppfyller EU:s utsläppskrav. Detta kommer att fa negativa
effekter. Nya fordon som säljs i de nya medlemsstaterna måste därför
uppfylla EU-kraven. Det behövs också bidrag, skatter och andra ekono-
miska styrmedel för att skynda på förnyelsen av fordonsparken.
Det är också viktigt att skärpa EU:s nuvarande miljölagstiftning för att
motverka negativa effekter av utvidgningen.
Enligt utredaren kommer miljövinsterna av en utvidgning dock att vara
övervägande och de kan uppnås snabbare om kommissionens förslag till
kraftigt ökade resurser till kandidatländerna genomförs (3 miljarder ecu
under 2 år).
Professor Lena Gonäs har utrett konsekvenserna av arbetskraftens fria
rörlighet i ett utvidgat EU (SOU 1997:153).
Utredaren kommer bl.a. fram till att en avreglerad arbetsmarknad
skulle kunna stimulera en hög invandring, vilket i sin tur medför konkur-
rens mellan inhemsk och invandrad arbetskraft. Detta kan fa betydande
effekter på löneutvecklingen för lågutbildade och på inkomstfördelningen
i Sverige. Den svenska arbetsmarknadens organisation i framtiden kom-
mer att ha stor betydelse för invandringens omfattning. De stora reallöne-
skillnadema länderna emellan och en möjlighet att kunna erhålla ett mer
välbetalt arbete i ett rikare land kan tänkas förorsaka en s.k. sökarbetslös-
het. Vidare anser Gonäs att kandidatländerna behöver mer stöd för ut-
vecklingen av de sociala trygghetssystemen. Enligt utredaren saknar
kommissionen kritisk och fördjupad analys av kandidatländernas sociala
trygghetssystem, och att det finns svagheter i kommissionens länderytt-
randen inom områden som jämställdhet, arbetsmiljö och social trygghet.
Skr. 1997/98:60
39
Gonäs föreslår att ett temporärt organ inrättas i form av en från kom- Skr. 1997/98:60
missionen fristående ombudsman. Ombudsmannen skall stimulera och
övervaka förberedelser ur olika synvinklar (arbetsliv, jämställdhet och
socialförsäkring). Enligt utredaren är områden som jämställdhet och ar-
betsmiljö exempel där frågorna inte getts tillräcklig prioritet i arbetet med
att anpassa de inhemska systemen till EU:s regelverk och institutioner.
Avslutningsvis menar utredaren att det måste finnas en beredskap från
EU:s sida att skapa övergångsregler for den fria rörligheten av arbets-
kraft. Liknande övergångsregler har tillämpats vid tidigare utvidgningar
(Spanien, Grekland).
F.d. generaldirektören Rutger Croneborg har utrett konsekvenserna av
EU:s östutvidgning för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (SOU
1997:159). Samarbetet i dessa frågor omfattar bl.a. invandring och asyl,
polis- och tullsamarbete, kontroll av EU:s yttre gräns, kampen mot nar-
kotikamissbruk och organiserad brottslighet samt civil- och straffrättsligt
samarbete.
Utredningen, som tar sin utgångspunkt i Sovjetväldets upplösning och
järnridåns fall, är i grunden positiv till den förestående utvidgningen men
pekar samtidigt på ett antal problem. I korthet anser utredaren att ut-
vidgningen rätt hanterad innebär lösningen på ett problem och inte att ett
problem uppstår. Den olagliga invandringen och den organiserade brotts-
ligheten i kandidatländerna är ett hot oavsett utvidgningsfrågans lösning.
Det bästa sättet att komma till rätta med detta hot är att dra in kandidat-
länderna i en process som slutar med medlemskap i EU. Skulle processen
vara framgångsrik innebär utvidgningen inte ett problem i sig utan tvärt-
om lösningen på problemen med olaglig invandring och organiserad
brottslighet. För Sveriges del krävs det att rättsvårdande myndigheter
satsar ordentligt på gränsöverskridande samarbete. Vidare förutsätter ut-
vidgningen, enligt Croneborg, förtroende. EU måste ha förtroende for
kandidatländernas förmåga att i praktiken efterleva
"tredjepelarregelverket" och samarbeta med andra medlemsstater; EU
kan ses som en förtroendepakt. För närvarande finns stora brister i kandi-
datländernas lagstiftningar och hos deras rättsvårdande och förvaltande
myndigheter (domstolar, polis och tull, immigrationsmyndigheter etc.).
EU - däribland Sverige - måste därför ge kandidatländerna tillräckligt
stöd och bistånd. Slutligen framhåller utredningen att gräns- och utlän-
ningskontrollen måste förstärkas. Kandidatländerna är, med något undan-
tag, transitländer för olaglig migration västerut. I många fall är bristerna i
gränskontroll påtagliga, både vad gäller personal och utrustning. En mo-
dern gränskontroll byggs nu upp med stöd av EU, Sverige och de andra
medlemsstaterna. För Sveriges del innebär en utvidgning att bevakningen
av Östersjökusten bör förstärkas. Vidare måste Sveriges inre utlännings-
kontroll bli bättre.
40
Kommerskollegium har under 1997 presenterat två egna utredningar om
effekterna av EU:s nästa utvidgning.
Handelspolitiska effekter av EU:s utvidgning
Kommerskollegium har på Utrikesdepartementets uppdrag utrett konsek-
venserna av en utvidgning för EU:s gemensamma handelspolitik enligt
Romfördragets artikel 113, dvs. EU:s handel med tredje land.
De nya medlemmarna kommer automatiskt att bli involverade i hela
unionens yttre ekonomiska relationer. Detta kommer, utöver vad som
behövs för att administrera ländernas deltagande i den inre marknaden,
att kräva kompetens för att delta i EU:s interna handelspolitiska förbere-
delsearbete och beslutsfattande. Effekten på hela unionen förväntas bli att
beslutsprocesserna blir tyngre och spelfaltet större.
Utredningens slutsats är att en östutvidgning kan komma att påverka
handelspolitiken i protektionistisk och återhållande riktning. Dessa risker
accentueras om kandidatländerna ansluts innan de i tillräcklig grad upp-
fyller de ekonomiska, legala och administrativa förutsättningarna för ett
medlemskap. En för tidig anslutning medför sannolikt även att antalet
övergångsarrangemang kommer att öka, vilket riskerar att fragmentera
handelspolitiken. Sverige bör, för att motverka en möjlig ökad protek-
tionism, främja långsiktiga mål och klara regler på handelsområdet inom
EU. Det är viktigt att EU:s mandat för den externa handelspolitiken läggs
fast innan utvidgningen för att minska risken för återhållande effekter. I
kandidatländerna bör Sverige verka för och bidra med tekniskt bistånd
samt även verka för en liberal handelspolitik.
Effekterna för fri rörlighet för varor ur ett inremarknads- och konsument-
perspektiv
Kommerskollegium har även på uppdrag av Närings- och handelsdepar-
tementet och tillsammans med SWEDAC och Konsumentverket utrett
konsekvenserna av EU:s utvidgning när det gäller fri rörlighet för varor
ur ett inremarknads- och konsumentperspektiv. När det gäller konsekven-
serna för den inre marknaden och konsumentskyddet vid en utvidgning är
kollegiets slutsats att det redan i dag finns en mängd olösta problem.
Dessa problem kommer sannolikt att förvärras om inte ansökarländema
vid medlemskapstillfället har införlivat alla relevanta direktiv samt upp-
nått en utvecklingsnivå och mognad som möjliggör för dem att tillämpa
och efterleva det nödvändiga regelverket för en fungerande inre marknad
och ett konsumentskydd. Utredningens slutsats är att eventuella negativa
effekter av en utvidgning är en direkt funktion av den utvecklings-
nivå/mognad som kandidatländerna har uppnått vid ett medlemskap.
Skr. 1997/98:60
41
Skr. 1997/98:60
Redan i början av 70-talet gjordes försök att skapa en ekonomisk och
monetär union, vilka misslyckades. Förnyade försök ledde i slutet av 70-
talet till ett samarbete inom ramen för Europeiska monetära systemet
(EMS) med dess valutakursmekanism, ERM. Det var dock först under
1980-talet som medlemsstaterna på allvar återupptog tanken på att skapa
en ekonomisk och monetär union.
Bestämmelserna om EMU tillkom genom Unionsfördraget. EMU:s
första etapp inleddes dock redan den 1 juli 1990. År 1995 då Sverige blev
EU-medlem hade den andra etappen påbörjats.
Förberedelserna för starten av den tredje etappen av EMU intensifierades
under året. Viktiga beslut kopplade till införandet av den gemensamma
valutan fattades i samband med Europeiska rådets möten i juni i Amster-
dam och i december i Luxemburg.
EMU-processen dominerades under det första halvåret 1997 av föl-
jande frågor:
• förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och länder
som står utanför (ERM 2),
• säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitets- och
tillväxtpakten),
• eurons legala status.
I Amsterdam inbjöds rådet och kommissionen av Europeiska rådet att
förbereda en rapport om förberedelserna inför tredje etappen till toppmö-
tet i Luxemburg. Denna rapport innehöll avsnitt om
• samordning av ekonomisk politik (Euro-X),
• externa aspekter av euron (artikel 109),
• organisation av rådets dialog med den europeiska centralbanken.
Därutöver har bl.a. övergångsregler för senare medlemmar, euro-myntens
utformande, tillsättandet av Europeiska centralbankens direktion och tid-
tabellen för beslut om deltagare i valutaunionen våren 1998 varit föremål
för diskussion under det gångna året. Vid det informella Ekofin-rådets
möte i september beslutades att samtidigt som stats- och regeringsche-
ferna redovisar vilka medlemsstater som skall delta i valutaunionen från
start så kommer de bilaterala omräkningskursema mellan de deltagande
medlemsstaternas valutor att kungöras.
42
Skr. 1997/98:60
Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 ombads Ekofin-
rådet att studera relationerna mellan valutaunionen och de EU-länder som
inte deltar. Denna begäran följdes av ett omfattande arbete inom rådet,
kommissionen och Europeiska monetära institutet (EMI) med att utforma
en växelkursmekanism som kan träda i kraft då den tredje etappen av
EMU startar. En resolution om ERM 2 antogs av Europeiska rådet i
Amsterdam i juni 1997.
Ett viktigt motiv till upprättandet av ERM 2 var att värna om den inre
marknaden så att denna inte hotas av alltför stora växelkursfluktuationer.
ERM 2 baseras på en centralkurs och en standardbandbredd på
plus/minus 15 procent inom vilken valutakursen kan fluktuera. Det finns
möjlighet att bilateralt upprätta smalare band. Sådana smalare band
kommer inte att påverka tolkningen av växelkurskriteriet, som ligger till
grund för beslut om inträde i valutaunionen. Vid bandgränsema är inter-
ventioner från centralbankerna i princip obligatoriska. Interventionerna
kan dock avbrytas om prisstabilitetsmålen för Europeiska centralbanken
(ECB) eller de nationella centralbankerna hotas. Centralkurser kommer
endast att finnas mot euron; inte som i det nuvarande ERM, där det finns
bilaterala centralkurser mellan samtliga deltagande valutor. Centralkurser
och standardbandet kan ändras genom ett förfarande som liknar det som
gäller i det nuvarande ERM. Det innebär en procedur där deltagarna i
mekanismen samt ECB gemensamt beslutar, efter en procedur som inne-
fattar kommissionen och den ekonomiska och finansiella kommittén.
Deltagande i ERM 2 är frivilligt. I resolutionen anförs dock att med-
lemsstater med undantag kan förväntas att delta.
Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 enades stats- och
regeringscheferna om huvudelementen i stabilitets- och tillväxtpakten.
De uppdrog åt Ekofin-rådet att slutföra förhandlingarna om pakten i tid
till Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Under våren 1997
fördes omfattande förhandlingar för att lösa de resterande frågorna om
pakten. Ett flertal utestående förhandlingsfrågor fick sin lösning vid det
informella Ekofin-rådsmötet i Noordwijk i april 1997. Stabilitets- och
tillväxtpakten antogs planenligt vid Europeiska rådets möte i Amsterdam
samt vid det efterföljande Ekofin-rådsmötet sommaren 1997.
Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkerställa varaktig bud-
getdisciplin i tredje etappen av EMU. Pakten föreskriver både förebyg-
gande och avskräckande åtgärder och består av två rådsförordningar och
en vägledande resolution från Europeiska rådet. Den omfattar samtliga
medlemsstater, med viktiga inskränkningar för dem som inte deltar i va-
lutaunionen.
Genom rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av över-
vakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samord-
ningen av den ekonomiska politiken inrättas ett system för tidig varning.
Rådet ges möjlighet att på ett tidigt stadium varna en medlemsstat, om
43
det anser att referensvärdet 3 procent av BNP för underskottet i den of- Skr. 1997/98:60
fentliga sektorns finanser kan komma att överskridas. Medlemsstaterna
skall enligt förordningen presentera stabilitets- respektive konver-
gensprogram. I programmen skall det anges ett medelfristigt mål för de
offentliga finanser som är nära balans eller överskott. Tidiga varningar i
form av rekommendationer från rådet skall riktas till berörda medlems-
stater vid betydande avvikelser från det medelfristiga målet eller den an-
passningsbarn som fastställts för att uppnå detta mål.
I rådets förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydli-
gande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott preci-
seras hur bestämmelserna i artikel 104c i EG-fördraget skall tillämpas.
Genom förordningen införs tidsfrister för de olika stegen i förfarandet.
Det definieras närmare under vilka omständigheter ett överskridande av
referensvärdet tre procent av BNP för underskottet skall räknas som
”undantagsvis och övergående” och därmed inte föranleda ett beslut om
ett alltför stort underskott. I förordningen klargörs vidare i vilka situatio-
ner sanktioner skall användas. Regler fastläggs för beräkning av deposi-
tions- och bötesbelopp. De medlemsstater som inte deltar i valutaunionen
omfattas inte av slutstegen i underskottsförfarandet. Till dessa stater kan
det inte riktas krav på depositioner och böter.
I resolutionen från Europeiska rådet utfäster sig medlemsstaterna,
kommissionen och rådet att strikt och punktligt tillämpa bestämmelserna
i pakten. Medlemsstaterna åtar sig att respektera det medelfristiga målet
för den offentliga sektorns finanser nära balans eller överskott.
Under året nåddes en överenskommelse om de två rådsförordningar som
skall reglera införandet av euron. I förra årets skrivelse om verksamheten
i EU redogjordes för innehållet i dessa förordningar.
Den förordning som beslutas enligt artikel 235 i EG-fördraget, och
som innehåller bestämmelser om bl.a. kontraktskontinuitet och avrund-
ning, antogs av rådet i juni 1997, förordning (EG) nr 1103/97.
Förordningen enligt artikel 109 1.4 skall beslutas av de medlemsstater
som deltar i det tredje steget av EMU från starten den 1 januari 1999.
Rådet har dock redan godkänt ett utkast till förordning. Det publicerades
i juli 1997 i form av en bilaga till en rådsresolution (97/C 236/04).
Under våren 1997 lade kommissionen fram en rekommendation till all-
männa riktlinjer för hur den ekonomiska politiken skall bedrivas inneva-
rande år. På grundval av denna rekommendation presenterade rådet ett
utkast till allmänna riktlinjer, vilket behandlades av Europeiska rådets
möte i Amsterdam i juni 1997. Slutsatserna från mötet i Amsterdam låg
sedan till grund för en rekommendation som antogs av Ekofin-rådet i juli.
En uppföljning av 1996 års allmänna riktlinjer skedde när man utarbe-
tande nu gällande riktlinjer.
44
Enligt resolutionen om tillväxt och sysselsättning som antogs av Euro- Skr. 1997/98:60
peiska rådet i Amsterdam i juni 1997, skall de allmänna riktlinjerna stär-
kas och utvecklas vad gäller sysselsättningen (se avsnitt 11). Resolutio-
nen uppmanar rådet att beakta de fleråriga sysselsättningsprogrammen, så
som det var tänkt i Essenförfarandet, när de allmänna riktlinjerna formu-
leras. Denna förstärkta samordning av den ekonomiska politiken skall
komplettera bestämmelserna i den nya avdelningen om sysselsättning.
Sverige har verkat för att sysselsättningsfrågan ges större utrymme i de
allmänna riktlinjerna, vilket ligger väl i linje med synen på sysselsätt-
ningspolitiken som en integrerad del av den ekonomiska politiken i stort.
De allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekono-
miska politik
De allmänna riktlinjerna är av stor betydelse då dessa anger inriktningen
på och målen för den ekonomiska politiken för gemenskapen och med-
lemsstaterna under det kommande året. I riktlinjerna, vilka antogs i juli
1997, betonas vikten av en fortsatt stabilitetsinriktad politik i unionen.
Uppnådda resultat i fråga om pris- och växelkursstabilitet måste befästas.
Budgetkonsolideringen bör drivas vidare och utan avsteg från uppsatta
mål. Ju mer budgetkonsolideringen bedrivs med sikte på de medelfristiga
målen i stabilitets- och tillväxtpakten, desto mer kan penningpolitiken
och de monetära förhållandena understödja tillväxt och sysselsättning.
Strukturpolitiken bör ha en bred ansats och syfta till att förbättra varu-
och tjänstemarknadernas funktionssätt genom att skärpa konkurrensen
och stimulera innovation. I utformningen av regelverket på arbetsmark-
naden måste en balans uppnås mellan att upprätthålla sammanhållningen
i samhället och att skapa fler jobb.
Medlemsstaterna rapporterade på vanligt sätt in data om de offentliga
finanserna den 1 mars. På basis av rekommendationer från kommissionen
och efter hörande av Monetära kommittén beslutade rådet i maj att upp-
häva besluten om ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns fi-
nanser i Finland och Nederländerna, i enlighet med artikel 104c. 12 i EG-
fördraget. Underskottet i den offentliga sektorns finanser låg 1996 i dessa
medlemsstater under det referensvärde som anges i fördraget (3 procent
av BNP) samtidigt som bruttoskulden i förhållande till BNP bedömdes
vara tillräcklig låg alternativt att minska i tillfredsställande takt. Sedan
tidigare omfattas inte Danmark, Luxemburg och Irland av beslut om ett
alltför stort underskott. Till den majoritet av EU:s medlemsstater, däri-
bland Sverige, som alltjämt omfattas av ett sådant beslut utfärdade rådet,
med stöd av artikel 104c.7 i fördraget, rekommendationer om hur den
aktuella situationen enligt rådets uppfattning borde rättas till. Den re-
kommendation som riktar sig till Sverige har offentliggjorts på svenskt
initiativ.
45
Europeiska rådet uppdrog i juni i Amsterdam åt ministerrådet och kom-
missionen att granska den ekonomiska samordningen i tredje etappen av
EMU och ange hur den kan förbättras. Vid Europeiska rådets möte i
Luxemburg mottogs en rapport om förberedelserna för den tredje etappen
av EMU och en resolution antogs om samordning av den ekonomiska
politiken samt om artiklarna 109 och 109b i fördraget.
I resolutionen slås fast att EMU kommer att stärka banden mellan eko-
nomierna i de länder som deltar i euro-samarbetet. Det anges i resolutio-
nen att övergången till en gemensam valuta kräver en förstärkt övervak-
ning och samordning från gemenskapens sida av den ekonomiska politi-
ken i medlemsstaterna i euro-området. Det fastslås vidare att det kommer
att finnas ett starkt ömsesidigt beroende mellan deltagande och icke del-
tagande medlemsstater eftersom samtliga ingår i den inre marknaden.
Samordningen inbegriper
• övervakning av den makroekonomiska utvecklingen i medlemssta-
terna för att säkerställa varaktig konvergens och av utvecklingen av
eurons växelkurs,
• övervakning av den offentliga sektorns finanser och av budgetpoliti-
ken i enlighet med fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten,
• övervakning av medlemsstaternas strukturpolitik inom arbets-, varu-
och tjänstemarknaderna samt av kostnads- och pristrender, särskilt i
den mån det påverkar möjligheterna att uppnå varaktig icke-inflatorisk
tillväxt och skapa arbetstillfällen,
• främjande av skattereformer för att höja effektiviteten och åtgärder för
att motverka skadlig skattekonkurrens.
I resolutionen fastslås att Ekofin-rådet står i centrum för samordningen
av medlemsstaternas ekonomiska politik och att det är det enda organ
som kan fatta beslut. Vid Europeiska rådet beslutades dock att minist-
rarna från de stater som ingår i valutaunionen far mötas informellt för att
diskutera frågor som har samband med det särskilda ansvar som de delar
för den gemensamma valutan. Däremot skall frågor av gemensamt in-
tresse alltid diskuteras av ministrarna från samtliga medlemsstater. Denna
uppgörelse föranleddes av långa förhandlingar. De länder som med
största sannolikhet inte kommer att ingå i valutaunionen från start -
Danmark, Grekland, Storbritannien och Sverige - kunde inte acceptera
det ursprungliga franska förslaget som gjorde en klar distinktion mellan
deltagare och icke-deltagare. Förslaget avsåg att skapa ett informellt or-
gan (Euro-X) där finansministrarna från de stater som ingår i valutaunio-
nen skulle träffas inför varje Ekofin-möte och diskutera en bred krets av
frågor. En sådan ordning skulle ha undergrävt Ekofm-rådets roll genom
att deltagarländerna redan i förväg hade diskuterat de viktigaste frågorna,
och de övriga länderna skulle ha hamnat utanför betydelsefulla diskus-
sioner om ekonomisk politik.
46
Vad gäller genomförandet av fördragets bestämmelser om valutapolitik Skr. 1997/98:60
(artikel 109) anges i resolutionen att växelkurser i allmänhet bör betrak-
tas som resultatet av all annan ekonomisk politik. I undantagsfall, t.ex.
vid fall av tydlig avvikelse i växelkursen, far rådet utarbeta allmänna
riktlinjer för valutapolitiken i förhållande till valutor i tredje land. Dessa
allmänna riktlinjer bör alltid respektera ECB:s oberoende och överens-
stämma med ECB:s huvudmål att upprätta prisstabilitet.
Därutöver beskriver resolutionen att den tredje etappen av EMU kom-
mer att kräva en ”kontinuerlig och fruktbar” dialog mellan rådet och ECB
för att främja en harmonisk ekonomisk utveckling (artikel 109b). Kom-
missionens deltagande och ECB:s oberoende skall beaktas.
Sverige har alltsedan frågan om EMU först aktualiserades i samband med
Sveriges förhandling om medlemskap i EU intagit hållningen att frågan
om svenskt deltagande i valutaunionen skall avgöras av riksdagen. Rege-
ringen lade under hösten fram förslag till beslut i denna fråga.
Regeringen föreslog i sin proposition att Sverige inte bör införa euron
då den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999, men att Sverige
bör hålla dörren öppen för ett senare deltagande. Största möjliga hand-
lingsfrihet bör upprätthållas inför framtiden. Arbetet med de praktiska
förberedelserna kommer att fortsätta. Vidare framförs att om regeringen
senare finner att Sverige bör delta, skall frågan underställas svenska fol-
ket för prövning. Det är önskvärt att en sådan prövning sker i ett allmänt
val, men det kan inte heller uteslutas att det i stället kan ske genom ett
extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer det på riksdagen att
fatta slutligt beslut.
Enligt regeringen har svensk ekonomi uppnått en tillräcklig grad av
styrka och varaktig stabilitet för att kunna delta i valutaunionen. För
Sverige gäller dock att ett deltagande i valutaunionen måste ha stark
folklig förankring. Regeringen anser att det inte finns folkligt stöd för att
gå med i valutaunionen när den upprättas den 1 januari 1999.
I propositionen framhävs att Sverige har ett stort intresse av att EMU
blir framgångsrikt. Det är också angeläget att Sverige fortsätter sitt aktiva
engagemang i EU-arbetet och i den fortsatta integrationsprocessen.
Kraven på den ekonomiska politiken blir inte lägre om Sverige står
utanför valutaunionen. Det blir minst lika viktigt att bedriva en stabili-
tetsorienterad ekonomisk politik, framhåller regeringen i sin proposition.
Vidare framhålls det att Sverige utanför valutaunionen minst lika tydligt
måste demonstrera sin strävan både att upprätthålla ett fast penningvärde
och att etablera ett långsiktigt överskott i de offentliga finanserna.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag, prop.
1997/98:25 Sverige och den ekonomiska och monetära unionen.
47
4.2.2
Praktiska förberedelser inför starten av EMU:s tredje etapp 1999 påbör-
jades inom Regeringskansliet under 1996 och har pågått under hela året
1997. Arbetet har bedrivits inom ramen för den samordningsfunktion
med tillhörande fem arbetsgrupper som inrättades i augusti 1996 inom
Finansdepartementet. I arbetet har både alternativet deltagande i valuta-
unionen för Sveriges del 1999 och icke-deltagande belysts. Arbetsgrup-
perna har arbetat med områdena lagstiftning, finansiell sektor, näringsliv,
offentlig administration samt medborgarfrågor. Två rapporter har publi-
cerats under 1997: Praktiska euroförberedelser i Sverige, del 1 och 2 (Ds
1997:9 samt Ds 1997:59). Dessa rapporter är avsedda som underlag för
ställningstaganden i hithörande frågor samt vid den praktiska planeringen
av förberedelserna inför starten av valutaunionen. Även om Sverige inte
deltar i valutaunionen från starten den 1 januari 1999 behöver vissa åt-
gärder vidtagas och ett visst beredningsarbete utföras med anledning av
att valutaunionen bildas. Eurotjänster förutses komma att efterfrågas, i
synnerhet i den finansiella sektorn och bland storföretagen i det övriga
näringslivet. Arbetet med praktiska förberedelser i Sverige kommer där-
för att fortsätta. Detta är också viktigt för att Sverige skall kunna upprätt-
hålla handlingsfrihet och en hög handlingsberedskap beträffande ett
eventuellt framtida deltagande i valutaunionen.
I december 1997 beslutade regeringen att inrätta en referensgrupp med
chefen för Finansdepartementet, statsrådet Erik Åsbrink, som ordförande
med uppgift att
• bedöma hur det svenska euroförberedelsearbetet påverkas när Sverige
står utanför valutaunionen samt identifiera behovet av anpassnings-
åtgärder,
• identifiera behov och problem i samband med ett eventuellt senare
svenskt deltagande, inklusive frågor om övergångsperiodens längd,
• utveckla dialogen med olika aktörer som påverkas av införandet av
euron.
Statsråden Margareta Winberg, Anders Sundström och Leif Blomberg
samt riksbankschefen Urban Bäckström skall ingå i gruppen. Härutöver
skall företrädare för viktiga näringslivsorganisationer samt arbetsmark-
nadens parter ingå.
Den ovan nämnda samordningsfunktionen med tillhörande arbetsgrup-
per med uppgift att arbeta med nationella praktiska euroförberedelser
skall biträda referensgruppen och ombesörja att gruppens beslut verk-
ställs.
Som nybliven medlem i EU presenterade Sverige i juni 1995 ett konver-
gensprogram för den ekonomiska politiken. Det övergripande syftet med
programmet är att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna för delta-
Skr. 1997/98:60
48
gande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) oavsett om Sve- Skr. 1997/98:60
rige ansluter sig till valutaunionen eller inte. I konvergensprogrammet
redovisades ett konsolideringsprogram för de offentliga finanserna på
118 miljarder kronor i budgetförstärkande åtgärder till och med år 1998
för att uppnå de budgetpolitiska målen. Det ursprungliga konsoliderings-
programmet utökades till 126 miljarder kronor i april 1996. Denna utök-
ning noterades inom EU. I konvergensprogrammet angavs vidare att re-
geringen varje halvår skall göra avstämningar. Sådana avstämningar har
lämnats vid följande tillfallen:
• i november 1995 i anslutning till propositionen En politik för arbete,
trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25, bilaga 2),
• i april 1996 i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150, bilaga 2),
• i september 1996 i anslutning till budgetpropositionen (prop.
1996/97:1, bilaga 3),
• i april 1997 i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1996/97:150, bilaga 2),
• i september 1997 i anslutning till budgetpropositionen (prop.
1997/98:1, bilaga 3).
Den fjärde avstämningen av konvergensprogrammet, vilken gjordes i
samband med den ekonomiska vårpropositionen i april 1997, visade att
de offentliga finanserna förbättrats snabbare än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet, trots en svagare tillväxt. Inga nya budgetförstär-
kande åtgärder bedömdes behövas för att målen i konvergensprogrammet
skulle uppnås. Prognosen för 1998 visade inte bara på balans i de offent-
liga finanserna utan till och med på ett överskott. Inom ramen för de
budgetpolitiska målen fanns det därför utrymme för det åtgärdsprogram
för att reducera arbetslösheten som föreslogs i den ekonomiska vårpro-
positionen.
Den femte avstämningen gjordes i samband med budgetpropositionen i
september 1997. Även denna avstämning visar att de offentliga finan-
serna fortsatt att förbättras snabbare än vad som beräknades i konver-
gensprogrammet. Med ett finansiellt sparandeunderskott 1997 på 1,6
procent av BNP, beräknat enligt EU:s redovisningsprinciper, och en fort-
satt fallande bruttoskuldkvot bedöms Sverige uppnå konvergenskriteri-
erna för de offentliga finanserna. Den pågående konjunkturuppgången
förväntas förstärkas i år vilket, inom ramen för målet om balans i de of-
fentliga finanserna, ger utrymme för de åtgärder som föreslogs i budget-
propositionen för 1998.
I juli presenterades departementspromemorian Riksbankens ställning (Ds
1997:50). Promemorian byggde på en överenskommelse som träffades i
maj mellan fem av riksdagspartierna (Socialdemokraterna, Moderaterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna).
49
Förslagen i departementspromemorian avsåg tre områden, nämligen Skr. 1997/98:60
Riksbankens ställning, dess ledningsorganisation och beslutanderätten
över valutapolitiken. Promemorian remissbehandlades, och förslagen
granskades under hösten av Lagrådet och Europeiska monetära institutet
(EMI).
I november överlämnade regeringen en proposition grundad på
fempartiuppgörelsen till riksdagen med förslag till de lagändringar som
Sverige måste göra för att uppfylla EG-fördragets krav under den andra
etappen av EMU (prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning). De före-
slagna åtgärderna syftar till att stärka förtroendet för penningpolitiken
och därmed hålla nere räntor och inflation.
I propositionen föreslås bl.a. att Riksbanken skall ha ett lagstadgat
prisstabilitetsmål för sin verksamhet samt att en ny ledningsstruktur för
banken skall införas. Vidare föreslås vissa ändringar beträffande ansvaret
för valutapolitiken. Propositionen innehåller förslag till grundlagsänd-
ringar.
I de olika konkreta förhandlingar som fördes i olika EMU-frågor under
året agerade Sverige för att uppnå svenska mål.
Under våren slutfördes förhandlingarna om stabilitets- och tillväxt-
pakten. Texterna om pakten antogs vid Europeiska rådets möte i Amster-
dam i juni 1997 och vid efterföljande Ekofm-rådsmöte under sommaren.
Slutresultatet måste betraktas som tillfredsställande. Pakten skapar goda
förutsättningar att upprätthålla en varaktig budgetdisciplin i EMU:s tredje
etapp. Sverige agerade aktivt under förhandlingen och fick på ett flertal
punkter gehör för svenska krav.
Som framgår av avsnitt 4.1.1 antog Europeiska rådet i Amsterdam en
resolution om ERM 2. Sverige lade i förhandlingarna stor vikt vid att
deltagandet skulle vara frivilligt. Så blev också utfallet. Standardbredden
anges i resolutionen till plus/minus 15 procent, vilket Sverige förordat.
Bilaterala smalare band kan även fastställas. Sverige lade vikt vid att så-
dana smalare band inte far påverka tolkningen av växelkurskriteriet, som
ligger till grund för beslut om inträde i valutaunionen. Även här fick
Sverige gehör för sina åsikter.
Vid toppmötet i Luxemburg december 1997 verkade Sverige aktivt för
att påverka utformningen av de föreslagna informella mötena mellan eu-
roländemas finansministrar (Euro-X). Den överenskommelse som nåddes
var en kompromiss som gick i den riktning Sverige önskade. De länder
som inte deltar i valutaunionen kommer sinsemellan att behandlas lika
visavi de informella mötena. Ekofin-rådets centrala plats i samordningen
av ekonomisk politik understryks, liksom att det endast är i det som be-
slut kan fattas. Frågor av gemensamt intresse skall alltid diskuteras mel-
lan ministrarna från samtliga medlemsstater. Den krets av frågor som
kommer att diskuteras endast inneländema emellan begränsas.
50
Europeiska monetära institutet (EMI) fortsatte under året sina förberedel-
ser av det rättsliga, organisatoriska och logistiska regelverk som skall
användas i Europeiska centralbanken (ECB) och inom Europeiska cent-
ralbankssystemet (ECBS) under den tredje etappen. Förberedelsearbetet
har successivt övergått från allmän planering till utarbetande av detalje-
rade bestämmelser och genomförande av dessa i de nationella central-
bankerna.
EMI offentliggjorde under året två rapporter om utformningen av det
penningpolitiska styrsystemet inom ECBS i etapp tre. Båda rapporterna
redovisar relativt detaljerat vilka instrument som EMI förberett för detta
ändamål, hur motpartskretsen kan avgränsas, hur anbudsförfaranden är
avsedda att genomföras, vilka tillgångar som kan godtas som säkerhet
etc. Former för inrapportering av finansiell statistik har också utarbetats.
EMI publicerade även andra rapporter om förberedelsearbetet, bl.a. om
betalningssystemet TARGET och om systemet för avveckling av värde-
papperstransaktioner, vilka båda blir av betydelse för att genomföra
penningpolitiska transaktioner och andra gränsöverskridande betalningar
i etapp tre. Vidare förberedde EMI formerna för att förvalta ECB:s re-
servtillgångar och för det penning- och valutapolitiska samarbete som
kommer att aktualiseras mellan ECB och centralbankerna i länder med
undantag. Andra förberedelser inom EMI avsåg utformningen av sedlar i
euro. I samarbete med centralbankerna övervakade EMI den finansiella
sektorns förberedelser för införandet av euron.
EMI lade också under hösten fram en lägesrapport om i vad mån den
nationella lagstiftningen för centralbankerna i EU-ländema är förenlig
med fördraget. Fortlöpande avgav EMI vidare synpunkter på lagförslag
som EU-rådet och nationella myndigheter remitterat till EMI för ytt-
rande.
Skr. 1997/98:60
För EU-samarbetets utveckling och medborgarnas förtroende för unionen
är frågorna om öppenhet och insyn av stor betydelse. Sverige har under
1997 fortsatt att verka för större öppenhet och insyn i EU:s institutioner,
framför allt i samband med EU:s regeringskonferens men även i det lö-
pande rådsarbetet och i flera mål vid EG:s förstainstansrätt.
I regeringskonferensen drev Sverige aktivt frågan om en fördragsregle-
ring av rätten att ta del av handlingar i EU:s institutioner. Resultatet
måste bedömas som mycket tillfredsställande ur svensk synvinkel. Sve-
rige vann visserligen inte gehör för alla sina ståndpunkter - t.ex. skyldig-
heten för institutionerna att ha offentliga register - men flera av de vikti-
51
gaste svenska kraven blev tillgodosedda. Frågan om offentliga register Skr. 1997/98:60
avser regeringen att fortsätta att driva i kommande arbete med den över-
gripande rättsakt som skall beslutas med stöd av den nya artikeln om
handlingsoffentlighet i Amsterdamfördraget. I det nya fördraget finns nu
dels en allmän öppenhetsprincip, dels bestämmelser om handlingsoffent-
lighet och informationsskyldighet.
Enligt den allmänna öppenhetsprincipen skall besluten inom EU fattas
så öppet som möjligt. Detta gäller inom samtliga tre samarbetsområden.
Enligt den nya artikeln om handlingsoffentlighet skall alla EU-med-
borgare samt fysiska personer bosatta i en medlemsstat och juridiska per-
soner med säte i en medlemsstat ha rätt till tillgång till Europaparlamen-
tets, rådets och kommissionens handlingar. Allmänna principer och nöd-
vändiga sekretessregler skall beslutas av rådet i en rättsakt som skall
gälla alla tre institutionerna. Rättsakten skall vara klar senast två år efter
det att Amsterdamfördraget träder i kraft. Den skall beslutas enligt med-
beslutandeförfarandet, vilket innebär att rådet skall fatta beslut tillsam-
mans med Europaparlamentet på förslag av kommissionen. Varje institu-
tion skall sedan i sin arbetsordning införa bestämmelser på detaljnivå.
Reglerna om handlingsoffentlighet är tillämpliga på handlingar som rör
alla tre samarbetsområdena. De är givetvis tillämpliga på sådana hand-
lingar som en institution själv har upprättat. Det är också viktigt att no-
tera att den nya artikeln är så utformad att den även kan avse handlingar
som har upprättats utanför en institution och därefter kommit in dit. I en
gemensam förklaring uttalar konferensen att en medlemsstat har rätt att
begära att kommissionen eller rådet inte vidarebefordrar en handling med
ursprung från den staten till tredje man utan att medlemsstaten har lämnat
sitt medgivande.
Enligt bestämmelsen om informationsskyldighet skall rådet när det
handlar i egenskap av lagstiftare alltid offentliggöra omröstningsresulta-
ten, röstmotiveringama och uttalandena till protokollet.
Konferensen beslutade också att förbättra informationen till allmänhe-
ten om samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Enligt en till fördraget
fogad gemensam förklaring skall initiativ till åtgärder från medlemssta-
terna och kommissionen samt rättsakter som rådet antar inom detta sam-
arbetsområde offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tid-
ning i enlighet med vad som anges i rådets respektive kommissionens
arbetsordning.
Fördragen har hittills saknat regler om öppenhet och insyn. Institutio-
nerna har således för närvarande ingen fördragsenlig skyldighet att ha
regler om handlingsoffentlighet. Europaparlamentet, rådet och kommis-
sionen har dock frivilligt antagit sådana regler som komplement till sina
arbetsordningar. Dessa regler kan ändras eller upphävas av institutio-
nerna själva. Genom att en princip om handlingsoffentlighet införs i
Amsterdamfördraget skapas en stabil och förutsebar ordning, enligt vil-
ken huvudregeln är att medborgarna skall ha rätt att ta del av de tre cent-
rala institutionernas handlingar.
52
Skr. 1997/98:60
Rådet och kommissionen har sedan flera år tillbaka regler om hand-
lingsoffentlighet som grundas på en gemensam uppförandekodex. Med
verkan från och med den 1 oktober 1997 har Europaparlamentet antagit
motsvarande bestämmelser (beslut 97/632/EKSG, EG, Euratom). Även
flera av de särskilda EU-organen har antagit egna regler om handlings-
offentlighet.
I målet World Wide Fund for Nature (WWF) UK mot kommissionen (T-
105/95) intervenerade Sverige, dvs. deltog utan att vara part, som enda
medlemsland på WWF:s sida. Frankrike och Storbritannien intervenerade
på kommissionens sida. I dom den 5 mars 1997 biföll förstainstansrätten
WWF:s talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att vägra
lämna ut handlingar till WWF. Domstolen fann bl.a. att kommissionens
beslut inte uppfyllde EG-rättens krav på motivering av beslut.
I det s.k. Joumalistenmålet (Svenska Journalistförbundet mot rådet, T-
174/95) har Sverige tillsammans med Danmark och Nederländerna inter-
venerat till stöd för Svenska Journalistförbundet, medan Frankrike och
Storbritannien har intervenerat till stöd för rådet. Svenska Journalistför-
bundet har yrkat att rådets beslut att inte lämna ut handlingar skall ogil-
tigförklaras. Som grund för sin talan har Svenska Journalistförbundet
bl.a. åberopat att rådets beslut är otillräckligt motiverat och att rådet inte
har gjort den nödvändiga avvägningen mellan sökandens intresse av att få
tillgång till rådets handlingar och rådets intresse av att hålla sina över-
läggningar hemliga. Förstainstansrätten höll muntlig förhandling den 17
september 1997. Domen har ännu inte meddelats.
Europeiska ombudsmannen har tidigare uppmanat EU:s institutioner och
organ att anta regler om handlingsoffentlighet (se även avsnitt 37.3). Som
nämnts ovan har Europaparlamentet och flera av EU:s organ nyligen an-
tagit sådana regler.
Flera personer som inte har fått tillgång till alla de handlingar som de
begärt hos rådet har vänt sig till ombudsmannen med klagomål. Rådet
har i dessa fall funnit att ombudsmannen egentligen saknar behörighet att
behandla klagomål som rör handlingar med anknytning till samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor. Sverige har i särskilda röstförklaringar som
sin uppfattning uttryckt att ombudsmannen är behörig att behandla kla-
gomålen, eftersom de gäller påstådda missförhållanden vid tillämpningen
av rådets beslut 93/731/EG om allmänhetens tillgång till rådets hand-
lingar, där ombudsmannen har behörighet.
53
En vid kommissionen nyanställd person gjorde sommaren 1996 vissa Skr. 1997/98:60
kritiska uttalanden mot kommissionen. Han mottog därpå ett brev från
kommissionen med en erinran om det krav på diskretion som enligt tjäns-
teföreskrifterna gäller för kommissionens tjänstemän. Ombudsmannen
har i ett beslut från november 1997 riktat viss kritik mot tjänsteföreskrif-
terna, eftersom de felaktigt kan uppfattas så att de inte tillåter en tjänste-
man att lämna någon som helst information om sitt arbete som inte redan
är offentliggjord. Samtidigt rekommenderar ombudsmannen kommissio-
nen att upprätta riktlinjer för tjänstemännen om vad som kan vara en
rimlig avvägning mellan privatpersonens grundläggande rätt till yttrande-
frihet och tjänstemannens ansvar och skyldigheter.
Schengensamarbetet vilar på mellanstatliga överenskommelser, tillkomna
i syfte att utom ramen för EU påskynda förverkligandet av den fria rör-
ligheten för personer i enlighet med EG-fördragets regler. Tanken är att
en avveckling av kontrollerna vid de inre gränserna skall kompenseras av
en enhetlig yttre gränskontroll och ett utvecklat samarbete för bl.a.
brottsbekämpning, med målsättningen att Schengensamarbetet skall
bringa såväl frihet som säkerhet för de personer som vistas inom områ-
det.
Vad beträffar det svenska deltagandet i Schengensamarbetet har en
förutsättning härför varit att den nordiska passunionen skall kunna beva-
ras.
Alla EU-länder utom Storbritannien och Irland deltar i Schengensam-
arbetet, som är ett mellanstatligt samarbete utanför EU. Samarbetet syftar
till att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer i
enlighet med EG-fördragets regler. Schengenavtalet ingicks av Frankrike,
Tyskland och Beneluxstatema år 1985, varefter en tillämpningskonven-
tion (Schengenkonventionen) undertecknades år 1990. I december 1996
undertecknade Sverige, Danmark och Finland anslutningsavtal till
Schengensamarbetet samtidigt som Norge och Island undertecknade
samarbetsavtal.
Schengenkonventionen innehåller regler om praktiska åtgärder för att
genomföra avvecklingen av gränskontrollerna vid de inre gränserna samt
övriga samarbetsåtgärder. Dessa s.k. kompensatoriska åtgärder gäller
bl.a. polissamarbete, informationsutbyte, dataskydd, harmoniserad vise-
ringspolitik och, inte minst, en enhetlig yttre gränskontroll. Schengen-
samarbetet löper parallellt med och har en nära koppling till EU, vars
regler inom samma områden automatiskt ersätter motsvarande Schengen-
regler. I linje härmed beslutades vid Europeiska rådet i Amsterdam i juni
1997 att Schengensamarbetet skall införlivas i EU. Därför är till Amster-
54
damfördraget fogat ett särskilt protokoll som reglerar Schengensamarbe- Skr. 1997/98:60
tets införlivande i EU.
Utöver frågan om överförandet av Schengen till EU, vilken behandlas
nedan, har Schengensamarbetet under 1997 dominerats av frågan om
anslutningen av Italien, Grekland och Österrike till det operativa samar-
betet. Ur svensk synvinkel har turerna och diskussionen kring detta varit
av intresse inför den nordiska anslutningen till det operativa samarbetet,
vilken beräknas ske år 2000. Det visade sig att flera av de nu operativa
länderna ställde sig tveksamma till att häva gränskontrollerna framför allt
i förhållande till Grekland och Italien eftersom man hade invändningar
om effektiviteten av dessa länders yttre gränskontroll. I oktober 1997
träffades en överenskommelse, enligt vilken Österrike och Italien fullt ut
skall delta i det operativa samarbetet senast den 29 mars 1998 medan
Grekland skall delta endast delvis under 1998. I december 1998 skall
frågan om Greklands fulla deltagande i det operativa samarbetet tas upp.
För den nordiska anslutningen till det operativa samarbetet var det un-
der 1997 viktigt att snabbt lösa frågan om hur Schengens informations-
system (SIS) skall uppgraderas inför utvidgningen till de nordiska län-
derna. Tidtabellen för utvecklingen av det nya informationssystemet, SIS
II, drog ut på tiden, men i oktober 1997 beslutades att det nuvarande in-
formationssystemet skall uppgraderas för att rymma de nordiska länderna
år 2000.
Genom ett till Amsterdamfördraget fogat protokoll skall Schengensamar-
betet överföras till EU. För detta ändamål har två tillfälliga rådsarbets-
grupper inrättats; den ena arbetsgruppen skall ägna sig åt identifiering
och överföring av Schengenregelverket till EU, den andra arbetsgruppen
skall dels förhandla med Island och Norge om ett nytt samarbetsavtal,
dels behandla frågan om hur förhållandet till Storbritannien och Irland
skall regleras.
Genom Norges och Islands samarbetsavtal med Schengenländema från
december 1996 säkerställdes den nordiska passunionens fortbestånd. Av-
talsförhandlingarna kännetecknades av stor förståelse för Norges och
Islands önskemål om deltagande. Enligt Amsterdamfördragets protokoll
om införlivandet av Schengensamarbetet i EU skall Norge och Island
associeras till genomförandet av Schengenregelverket genom särskilda
avtal, baserade på samarbetsavtalen från 1996.1 en gemensam förklaring
till Amsterdamfördragets Schengenprotokoll anges att partema skall
vidta alla nödvändiga åtgärder för att dessa avtal skall kunna träda i kraft
samtidigt med Amsterdamfördraget. Europeiska rådet uttalade i sina slut-
satser från toppmötet i Amsterdam att de lösningar som uppnåtts i rege-
ringskonferensen gör det möjligt att bibehålla den nordiska passunionen
inom ramen för ett bredare europeiskt samarbete om fri rörlighet för per-
soner. Målsättningen att avtalen med Norge och Island skall kunna träda i
kraft samtidigt med Amsterdamfördraget upprepades vid Europeiska rå-
dets möte i Luxemburg i december 1997.
55
Arbetet inom EU med att förbereda avtalen med Norge och Island har Skr. 1997/98:60
inletts under hösten 1997. De nordiska länderna har löpande samråd i
Schengenfrågan med den samlade utgångspunkten att den nordiska
passunionen skall bevaras. Från nordisk sida görs gällande att det vid
toppmötet i Amsterdam gjordes ett politiskt åtagande att träffa en över-
enskommelse som tillgodoser detta önskemål.
56
När kommissionens vitbok om fullbordandet av den inre marknaden pre-
senterades år 1985 innehöll den en rad förslag som då ansågs nödvändiga
för att fullborda den inre marknaden, dvs. skapa fri rörlighet för varor,
personer, tjänster och kapital. Flertalet av vitbokens föreslagna direktiv
och förordningar var genomförda år 1993. Arbetet i EU har därefter
handlat mindre om lagstiftningsfrågor och mer fokuserats till tillämp-
ningen av de gemensamma reglerna.
Vid Europeiska rådet i Dublin beslutades att kommissionen skulle utarbe-
ta en målinriktad handlingsplan för att förbättra funktionen av den inre
marknaden. Inremarknadsministrama har vid ett flertal tillfallen framfört
sina synpunkter på innehållet i kommissionens förslag till handlingsplan.
Handlingsplanen antogs på Europeiska rådets möte i Amsterdam och
innehåller fyra strategiska mål som är likvärdiga och måste fullföljas pa-
rallellt till den 1 januari 1999. Målen innebär att reglerna skall effektivi-
seras, orsakerna till snedvridning av konkurrensen skall analyseras, sek-
toriella hinder för marknadsintegration skall avskaffas och den inre
marknaden skall vara till nytta för samtliga medborgare. För att man skall
följa utvecklingen kommer handlingsplanen att avrapporteras vid varje
Europeiskt råd fram till december 1998. Inriktningen av handlingsplanen
ligger väl i linje med Sveriges syn på hur arbetet skall drivas vidare på
den inre marknaden och vad som framkom av skrivelsen om Sverige och
den inre marknaden (skr. 1996/97:83) som överlämnades till riksdagen i
början av mars 1997.
I enlighet med handlingsplanens tidsplan inkom Sverige med underlag
om genomförandeläget den 1 oktober. Dessutom har Sverige i enlighet
med handlingsplanen utsett Kommerskollegium till samordningscentral
som skall tillse att problem mellan myndigheter i olika medlemsstater
och kommissionen blir lösta inom rimliga tidsfrister. Kommerskollegium
utsågs även till central kontaktpunkt dit företag och medborgare kan vän-
da sig med inremarknadsproblem.
Enligt handlingsplanen för den inre marknaden skall kommissionen var
sjätte månad genomföra en revision av den inre marknaden för att se hur
medlemsstaterna, rådet och kommissionen uppfyller sina skyldigheter
enligt planen. Informationen sammanställs i form av en s.k. resultattavla
som redovisar tre huvudsakliga delar:
57
Skr. 1997/98:60
• genomförande av inre marknadsdirektiv i nationell lagstiftning,
• problemlösning och effektiv tillämpning i medlemsstaterna,
• genomförande av åtgärderna i handlingsplanen, gällande såväl EU:s
institutioner som medlemsstaterna.
Kommissionen kommer kontinuerligt att redogöra for hur näringslivet
och medborgarna i medlemsländerna upplever den inre marknaden och
undersöka ett specifikt område på den inre marknaden. Det första område
som tas upp är offentlig upphandling. Sverige är positivt inställt till resul-
tattavlan och dess utformning såsom den presenterats i den första utgå-
van. Den ger en bra överblick över den inre marknadens funktion och
redogör for återstående problem. Sverige har vid ett flertal tillfällen påta-
lat vikten av att kriterierna för redovisningen måste vara klara, objektiva
och förutsebara.
I Europa uppmärksammas alltmer vikten av en väl fungerande mark-
nadskontroll, dvs. kontrollen av att alla produkter som säljs på den inre
marknaden uppfyller gällande krav på säkerhet och funktion. Bland annat
har kommissionen pekat på behovet av gemensamma principer for kon-
trollen. 1 handlingsplanen för den inre marknaden utpekas marknadskon-
troll som ett prioriterat område.
Gemensamma riktlinjer och ett ökat informationsutbyte mellan de
marknadskontrollerande myndigheterna inom EU är ett viktigt led i strä-
vandena att skapa en harmoniserad säkerhetsnivå inom gemenskapen,
särskilt för CE-märkta produkter (europeisk standardmärkning for pro-
dukter som uppfyller säkerhetskrav enligt antagna direktiv). Detta är vik-
tigt både for att öka allmänhetens säkerhet och för att tillverkarna skall
kunna agera på lika villkor. Svag kontroll i vissa länder kan leda till att
dessa blir dumpningsmarknad för osäkra produkter.
Klarläggande diskussioner har under året hållits om CE-märkets roll
och status. Vidare har förekomsten av parallella nationella märken disku-
terats. Nationella märken kan, även om de är frivilliga, förorsaka han-
delshinder då det i regel förutsätter en ny nationell ansöknings- och prov-
omgång. I vissa fall ställer även den nationella märkningen högre krav än
EG-direktiven.
Den 16-17 oktober 1997 hölls en konferens om marknadskontrollfrå-
gor i samarbete med kommissionens representation i Stockholm. Cirka
300 deltagare från samtliga EU-länder, öst- och centraleuropeiska länder
samt USA medverkade. Vid konferensen fanns en bred enighet om att
dessa frågor bör ägnas ett ökat intresse. Att EU:s säkerhetsföreskrifter
respekteras är fundamentalt for skyddet av liv och hälsa samt för den inre
marknadens funktion. Om konsumenterna inte kan förlita sig på att kra-
ven uppfylls kan förtroendet för varor tillverkade i andra medlemsstater
snabbt urholkas.
58
Ett särskilt brev sändes i anslutning till konferensen till samtliga kon- Skr. 1997/98:60
sument- och handelsministrar i EES-ländema. I brevet föreslås att en sär-
skild arbetsgrupp skall bildas för att lyfta fram frågan om marknads-
kontroll. Därutöver pekas på en rad andra åtgärder som måste vidtas:
• alla medlemsländer skall införliva EU:s marknadsdirektiv som gäller
hälsa, säkerhet och miljö i sina lagar/föreskrifter, samt ha en pålitlig
struktur för att kontrollera produkter på marknaden,
• utbytet av information och samarbete mellan länderna måste bli bättre,
• kommissionen måste påskynda sitt arbete med gemensam lagstiftning
kring produktkontroll.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) har under
året givit ut en särskild handbok om marknadskontroll, vilken även finns
att tillgå på engelska. Handboken utgör en vägledning för marknads-
kontrollerande myndigheter.
Inom det s.k. PRAQ III, som är ett delprogram på 30 miljoner ecu in-
om Phare (stöd till ekonomisk återuppbyggnad), lämnas teknisk assistans
till 13 öst- och centraleuropeiska länder. Bland aktiviteterna finns kun-
skapsöverföring avseende uppbyggnad och organisation av marknadskon-
trollsystem.
EU:s metod för regelförenkling, Simpler Legislation for the Intemal
Market (SLIM), gick in i sin andra fas (SLIM II) under 1997. De nya
områden som skall analyseras är moms, finansiella tjänster
(bankväsendet), tullnomenklaturen för handel med tredje land och lag-
stiftningen som rör gödningsmedel. Sverige deltar med en representant i
tullnomenklaturgruppen. Parallellt med SLIM II pågår arbetet med att
genomföra de förslag till förenklingar som framkommit i SLIM I. Sveri-
ge har vid ett flertal tillfallen framfört att SLIM är ett viktigt initiativ och
att det är angeläget att uppnå konkreta resultat. Kommissionen presente-
rade en sammanställning över dagsläget i sin rapport KOM (97) 618.
En särskild arbetsgrupp, Business Environment Simplification Task
Force (BEST), tillsattes av kommissionen på uppmaning av Europeiska
rådet i Amsterdam. Gruppens uppgift är att arbeta med regelförenkling
för små och medelstora företag. Sverige representeras av en småföretaga-
re, och gruppens slutliga rapport skall ges in till Europeiska rådets möte i
juni 1998.
Kommissionen antog den 22 april 1997 en rekommendation om för-
bättring och förenkling av företagsklimatet för nyetablerade företag
(97/344/EG). Rekommendationen, som inte har behandlats i rådet, är en
uppmaning från kommissionen till medlemsländerna att anstränga sig
ytterligare för att förenkla och förbättra förutsättningarna för småföretag,
speciellt när de startas och under deras första år. Rekommendationens
syfte är dock inte att skapa nya förpliktelser utan att stimulera utbyte av
erfarenheter mellan medlemsländerna.
59
Under slutet av året lämnade kommissionen sin årliga rapport ”Bättre Skr. 1997/98:60
lagstiftning 1997”, dokument 1300/2/97 i enlighet med uppdrag från Eu-
ropeiska rådet i Edinburgh 1992.
Arbetet med att utveckla resolutionen från den 8 juli 1996 om att förbätt-
ra samarbetet mellan förvaltningar för att genomföra den lagstiftning som
rör den inre marknaden har fortsatt under 1997. Kommissionen avser att
bygga upp en administrativ databas som skall göras tillgänglig på Inter-
net. Databasen kommer att innehålla konkreta namn, telefonnummer och
adressuppgifter till samtliga myndigheter som ansvarar för de 18 ansvars-
områden som ingår i resolutionen, och fungera som ett stöd för samord-
ningscentralema och kontaktpunkterna i medlemsländerna.
Informationssatsningen som initierades av kommissionen 1995 och for-
mellt startade i november 1996 är nu på sitt andra år. Budgeten för fas I
och II uppgår till totalt 28 miljoner ecu. Totalt har ett flertal faktablad
och sex broschyrer kommit ut på 17 olika språk. Detta har resulterat i 25
olika versioner av broschyrerna och 4 000 varianter av faktabladen. Sve-
rige har dessutom i ett särskilt projekt tillsammans med kommissionen
tagit fram lättlästa broschyrer i kassettform. Årets broschyrer handlar om
att köpa och sälja varor, om att resa och om jämställdhet på arbetsplatsen
i EU. Projektet har starkt stöd från svenskt håll eftersom det är viktigt att
sprida saklig information om de möjligheter och rättigheter som den inre
marknaden erbjuder.
Kommissionens förslag om ändring av upphandlingsdirektiven har under
år 1997 diskuterats i en rådsarbetsgrupp. Förslaget innebär att GPA-
reglema (Government Procurement Agreement) skall införlivas i upp-
handlingsdirektiven. Förslaget är nu färdi gbehandlat i arbetsgruppen.
Kommissionen presenterade i november 1996 en grönbok om offentlig
upphandling. Regeringen har i ett yttrande över grönboken framfört att
det är viktigast att medlemsländerna snarast genomför upphandlingsdi-
rektiven och att det blir en likartad tillämpning av reglerna i alla berörda
länder samt att det är angeläget att kommissionen noggrant följer upp
genomförandet av upphandlingsdirektiven.
I yttrandet förs också fram att regeringen anser att det finns ett stort
behov av att utreda vilka miljökrav som far ställas i upphandlingssam-
manhang, eftersom det är viktigt att i framtiden kunna ta större hänsyn
till miljön.
6(
Kommissionen skall 1998 presentera en handlingsplan när det gäller Skr. 1997/98:60
offentlig upphandling.
Konkurrenspolitiken utgör ett verktyg i gemenskapens insatser för att
förbättra konkurrensklimatet i Europa. Under året har arbetet med att
modernisera och förenkla konkurrensreglerna fortsatt. Kommissionen har
även försökt att koncentrera sina insatser på de viktigaste områdena.
I det internationella arbetet för en fri och öppen handel globalt finns
sedan ministerkonferensen i WTO i december 1996 en arbetsgrupp för att
studera frågan om sambandet mellan handel och konkurrens. Utgångs-
punkten är att avvecklingen av tullar och andra handelshinder inte får
motverkas av nationella och internationella konkurrensbegränsningar.
Enighet har rått mellan medlemsländerna i dessa frågor, vilket har under-
lättat EU:s roll som pådrivande i WTO-arbetsgruppens arbete. Arbetet
skall redovisas vid WTO:s ministerråd i december 1998.
I fråga om EU:s förbindelser med tredje land har arbetet med ett sam-
arbetsavtal mellan EU och Kanada om samverkan på konkurrensområdet
slutförts. Avtalet innehåller, liksom tidigare avtal av detta slag med USA,
bl.a. föreskrifter om anmälningsförfarande, samarbete och koordinering.
Arbetet har också slutförts vad gäller ett fördjupat samarbete mellan EU
och USA. Tilläggsavtalet innebär att s.k. positiv hövlighet införs i samar-
betet, det vill säga att endera parten kan begära att den andra parten skall
vidta åtgärder inom ramen för sin lagstiftning.
Översynen av förordningen om kontroll av företagskoncentrationer
(89/4064/EEG) har slutförts. Tidigare gränsvärden behålls i flera med-
lemsstater. Kommissionens behörighet ökar dock genom införandet av
andra gränsvärden som skall fånga upp fall där nationell anmälnings-
skyldighet föreligger. Kriterierna för de gemensamma företag (joint
ventures) som faller under förordningen har även utökats. Vidare har bl.a.
omsättningsberäkningen för finans- och kreditinstitut förändrats.
Kommissionen har antagit tre viktiga meddelanden under hösten.
Meddelandet om samarbete mellan kommissionen och nationella konkur-
rensmyndigheter har till syfte att öka möjligheten att i enlighet med sub-
sidiaritetsprincipen delegera ärenden som saknar gemenskapsintresse till
nationell nivå. Vidare har väsentliga revideringar gjorts i det s.k. de mi-
nimis-meddelandet, som avser samverkan mellan företag som inte har
märkbar effekt på konkurrensen. Ändringarna, som har gjorts bl.a. för att
fa meddelandet mer anpassat till ett ekonomiskt synsätt, innebär att grän-
sen för högsta tillåtna omsättning har tagits bort medan olika trösklar för
högsta marknadsandelar förts in för horisontella respektiva vertikala av-
tal. Små och medelstora företag far särskilda regler.
Kommissionen har också antagit ett meddelande som anger principerna
som tillämpas för att fastställa relevant marknad. Denna definition skall
ge vägledning vad gäller eventuella brott mot artiklarna 85 och 86 i EG-
fördraget.
61
Under året publicerade kommissionen en grönbok om vertikala kon- Skr. 1997/98:60
kurrensbegränsningar, det vill säga konkurrensbegränsande avtal mellan
olika handelsled. I grönboken presenterar kommissionen forslag till för-
ändringar mot en mer ekonomiskt inriktad och flexibel hållning. Framför
allt berörs vissa förordningar om gruppundantag, t.ex. för ensamåterför-
sälj aravtal samt franchiseavtal. Dokumentet har varit utgångspunkt för en
bred debatt med medlemsstaterna och näringslivet. Kommissionen har
även inlett en första undersökningsfas vad gäller horisontella konkur-
rensbegränsningar i syfte att även se över reglerna på detta område. Med
hänsyn till det pågående översynsarbetet har beslut tagits om förlängd
giltighet för flera gruppundantag.
Kommissionen samarbetar med medlemsstaternas konkurrensmyndig-
heter i handläggningen av enskilda ärenden som rör prövning av konkur-
rensbegränsande samarbete, företagsförvärv eller missbruk av en domi-
nerande ställning. Under 1997 mottog Konkurrensverket omkring 500
ärenden som inlämnats till kommissionen. Beslut har fattats bl.a. rörande
samarbete mellan banker respektive rederier och rörande allianser på te-
leområdet, t.ex. Telia. Ett av de ärenden som berört Sverige rörde ett
samarbete mellan Coca Cola och Carlsberg. Ett principiellt viktigt avgö-
rande om missbruk av dominerande ställning vände sig mot Irish Sugar
och gällde marknadsföring av socker på Irland. Kommissionen behandla-
de också ett viktigt ärende om förvärv mellan amerikanska flygplanstill-
verkare med effekter på Europamarknaden, nämligen Boeings förvärv av
McDonnell Douglas. Förvärvet godkändes av kommissionen efter vissa
åtaganden.
EG:s regler om statligt stöd syftar till att förhindra att nationella stödåt-
gärder till företag far konkurrenssnedvridande effekter som strider mot
det gemensamma intresset. Bestämmelserna om stöd till olika ändamål
preciseras fortlöpande av kommissionen efter samråd med medlemssta-
terna. Under året behandlades frågor kring ett antal sådana reviderade
eller nya riktlinjer för stöd på olika områden. Bland dessa kan nämnas
riktlinjer för regionalstöd, riktlinjer för undsättnings- och omstrukture-
ringsstöd till företag i svårigheter, rambestämmelser för stöd till motor-
fordonsindustrin (se även avsnitt 16.3) samt de s.k. multisektoriella ram-
bestämmelserna för regionalt stöd till stora investeringsprojekt. Dess-
utom har nya riktlinjer för stöd till utbildning diskuterats.
En fråga som har övergripande principiell och praktisk betydelse för
den framtida hanteringen av statligt stöd gäller införandet av s.k.
gruppundantag för vissa kategorier av statsstöd från den i dag generella
förhandsanmälningsplikten enligt Romfördragets artikel 93.3. På in-
dustrirådet i november beslutades om en särskild förordning som ger
kommissionen mandat att utfärda sådana gruppundantagsförordningar.
Syftet med en ordning med gruppundantag är att söka koncentrera och
effektivisera kontrollen på statsstödsområdet. Genom att undanta vissa
klart definierade stödåtgärder från förhandskontrollen avlastas kommis-
62
sionen mer rutinartade uppgifter, och större vikt kan läggas vid gransk- Skr. 1997/98:60
ning av ärenden av mer väsentlig betydelse. Avsikten är också att åstad-
komma en ökad överskådlighet och förenkling för medlemsstaterna samt
att underlätta den nationella planeringsprocessen vid införandet av nya
stödåtgärder.
Ett antal ärenden har också rört specifikt svenska intressen. Kommis-
sionen har under året, med vissa smärre förändringar, godkänt två regio-
nalpolitiska stödformer, nämligen transportbidrag och sysselsättningsbi-
drag. Förhandlingar pågår fortfarande om nedsatta socialavgifter som nu
är den enda regionalpolitiska stödform som inte är godkänd.
Kommissionen är generellt mycket restriktiv när det gäller medlems-
staternas möjligheter att lämna driftstöd till s.k. känsliga branscher. Sve-
rige anmälde under 1996 transportbidrag för perioden 1995-96 till Sca-
nia AB (Luleå), Saab Automobile AB (Trollhättan) och Volvo Lastvag-
nar AB (Umeå). Kommissionen har under 1997 godkänt stödet till Scania
och till Saab Automobile. Regeringen har under året fört en dialog med
kommissionen om transportbidrag till Volvo Lastvagnar i Umeå. Kom-
missionen inledde i september ett förfarande enligt artikel 93.2 i EG-
fördraget i detta ärende. Det innebär att Sverige inte kan lämna något
stöd förrän kommissionen har fattat ett positivt beslut.
Vid sidan av dessa ärenden har regeringen under året anmält ett antal
nya eller ändrade stödformer för kommissionens godkännande. Det
största antalet notifieringsärenden avser nya eller ändrade stöd till följd
av den svenska energiöverenskommelsen. I flertalet av dessa ärenden
pågår ännu kommissionens prövning.
En annan fråga av särskilt intresse för svensk del avser domstolsförfa-
randet kring den franska statens stöd på 28 miljarder kronor till Air
France. Sverige engagerade sig som intervenient, dvs. deltagare utan att
vara part, i ärendet 1995 och har framfört såväl skriftliga som muntliga
synpunkter till EG:s förstainstansrätt. Förhandlingarna har slutförts, och
beslut i ärendet väntas.
Frågan om att skapa en möjlighet att bilda och registrera Europabolag,
dvs. en ny gränsöverskridande bolagsform, har diskuterats sedan 1970-
talet. Det senaste publicerade förslaget härrör från år 1991 (EGT nr C
176, reviderad 1993). Förslaget har efter hörande av Europaparlamentet
och Ekonomiska och sociala kommittén behandlats i en arbetsgrupp un-
der ministerrådet. Något arbete i arbetsgruppen för Europabolag har dock
inte ägt rum under det svenska medlemskapet, förutom ett sammanträde
våren 1996.
Till förslaget är kopplat en fråga om information till och samråd med
arbetstagarna i Europabolaget. Skilda meningar hos medlemsstaterna i
denna fråga har hittills blockerat förslaget till förordning om Europabo-
lag. Kommissionen tillkännagav under hösten 1995 ett meddelande som
innehöll olika möjliga lösningar av frågan om arbetstagarinflytande. I
november 1996 gav kommissionen en expertgrupp under ledning av Eti-
63
enne Davignon i uppdrag att lämna förslag rörande arbetstagarinflytande Skr. 1997/98:60
som kan leda till att den mångåriga blockeringen av förslaget kan hävas.
Gruppen lämnade sin rapport den 13 maj 1997.
Davignongruppen drog slutsatsen att det inte är möjligt att harmonisera
medlemsländernas system på detta område, eftersom de nationella syste-
men skiljer sig åt kraftigt. Enligt gruppen är den bästa lösningen ett ar-
betstagarinflytandesystem som förhandlas fram i varje Europabolag för
sig. Förhandlingsvägen rekommenderas starkt. Förhandlingar om arbets-
tagarinflytande skall enligt gruppens förslag vara obligatoriska. Förhand-
lingar inleds före bildandet av ett Europabolag och skall vara slutförda
inom tre månader från dess bildande. Om tidsgränsen överskrids, träder
ett system med stupstocksregler i kraft. Det innebär att för det därefter
bildade Europabolaget skall gälla vissa regler om styrelserepresentation
och annat arbetstagarinflytande som angetts i direktivet.
Ordförandeskapet har härefter presenterat ett kompromissförslag till
direktiv om arbetstagarinflytandet i Europabolag. Förslaget har diskute-
rats vid flera ministerrådsmöten under hösten 1997 (se även avsnitt
10.4.3.).
Något arbete rörande de parallella förslagen om Europakooperativ, eu-
ropeiska föreningar och europeiska ömsesidiga företag har inte skett un-
der 1997.
Parlamentet har yttrat sig över kommissionens förslag till ett trettonde
bolagsrättsligt direktiv om övertagandebud (KOM (95) 655 slutlig). Med
anledning av parlamentets synpunkter har kommissionen presenterat ett
något reviderat förslag (KOM (97) 565 slutlig). Förslaget överensstäm-
mer i allt väsentligt med det tidigare förslaget. Det reviderade förslaget
har i december 1997 behandlats i en rådsarbetsgrupp.
Under våren 1997 skickade kommissionen ut en enkät om inställningen
till i vilken riktning bolagsrätten bör utvecklas inom gemenskapen. Enkä-
ten behandlades vid en konferens i mitten av december 1997 i vilken
Sverige deltog.
Det arbete med inriktning på en internationell harmonisering av redovis-
ningsnormema som kommissionen inledde år 1995 har fortsatt. Redo-
visningsfrågor, särskilt sådana med anknytning till det arbete som sker
inom International Accounting Standards Committee, har diskuterats
både i EG:s s.k. kontaktkommitté för redovisningsfrågor och i en särskild
teknisk underkommitté under kontaktkommittén. Sverige har deltagit i
detta arbete.
Kontaktkommittén har också beslutat att bilda ytterligare en teknisk
underkommitté. Den nya underkommittén skall behandla revisionsfrågor.
Dess arbete innebär ett fullföljande av det arbete om revisorns roll, ställ-
ning och ansvar som kommissionen tog initiativ till år 1996. Den nya
underkommittén har ännu inte hållit något sammanträde.
64
7.11
Byggfrågor ingår i EU:s kompetensområde. Samarbetet i bostadspolitiska
frågor sker informellt.
Byggfrågor
Den europeiska byggsektorn är i dag starkt nationellt baserad och består
till största delen av små och medelstora foretag som försörjer sin lokala
marknad inom byggområdet. Det är angeläget att nationella särkrav
minskar och att möjligheter skapas till en ökad konkurrens inom byggs-
ektorn. EU-arbetet har under 1997 i huvudsak rört två direktiv, byggpro-
duktdirektivet och hissdirektivet.
Kommissionen har fortsatt arbetet med byggproduktdirektivet
(89/106/EEG) som trädde i kraft den 27 juni 1991. Direktivet omfattar
både byggnader och anläggningar och syftar till att underlätta fri handel
med byggprodukter. Målsättningen är att dessa produkter skall förses
med ett CE-märke, som innebär att produkten överensstämmer med en
harmoniserad europeisk standard. Arbetet med mandaten har påskyndats
under året och nu återstår endast ett fatal mandat av totalt ca 40. Under
1997 har också den första produktgruppen, fästdon i betong, fatt det
första europeiska tekniska godkännandet, vilket gör det möjligt att CE-
märka dessa produkter.
Sverige har vid flera tillfallen fört fram en europeisk bostadsmässa som
en möjlighet att skynda på genomförandet av byggproduktdirektivet. En
sådan mässa kan främja en europeisk samsyn på byggsektorn och även
skapa förutsättningar för fortsatt utveckling av den inre marknaden. Re-
geringen tillkallade i december 1996 en särskild utredare som har till
uppgift att i samarbete med byggsektorns aktörer arbeta för att genomfö-
ra en europeisk bostadsmässa i Sverige.
Kommissionen har även arbetat med hissdirektivet (95/16/EG). Direk-
tivet trädde i kraft den 1 juli 1997 och är under de två första åren frivil-
ligt. Det nuvarande arbetet består av tolkningsfrågor, tillämpning och
införlivande.
Arbetet med direktivförslaget om linbanor (KOM (93) 646 slutlig) är
för närvarande vilande.
Bostadsfrågor
Den 23-25 september 1997 hölls ett informellt möte mellan EU:s bo-
stadsministrar i Amsterdam. Bostadsfrågor ingår inte formellt i EU:s
kompetensområde, och ministermötena är främst avsedda som ett forum
för erfarenhetsutbyte och diskussion. Vid mötet diskuterades särskilt bo-
stadsministermötenas roll i samband med uppföljningen och genomfö-
randet av den s.k. Habitat-agendan (FN:s världskonferens om boende,
bebyggelse och stadsutveckling). Man enades om att genomförandet av
de åtaganden som Habitat-agendan innebär är en viktig fråga att följa upp
vid kommande bostadsministermöten. FN:s boendekommission genom-
Skr. 1997/98:60
65
3 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 60
forde sin 16:e session den 28 april-7 maj 1997 i Nairobi. Sverige deltog Skr. 1997/98:60
aktivt i EU-samarbetet både före och under mötet och i detta arbete drev
Sverige frågan om ”rätten till ett rimligt boende”. Denna fråga är en av
de viktigaste sakfrågorna som boendekommissionen kommer att arbeta
med under de närmaste åren.
Om kommissionen anser att en medlemsstat inte har uppfyllt sina skyl-
digheter enligt EG-fÖrdraget eller andra rättsakter, gäller enligt artikel
169 i fördraget att kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter
att ha givit den berörda staten tillfälle att komma in med sina synpunkter.
Om inte medlemsstaten rättar sig efter det motiverade yttrandet inom den
tidsfrist som kommissionen har angivit, far kommissionen föra ärendet
vidare till EG-domstolen.
Motiverade yttranden
Kommissionen har under år 1997 överlämnat sex motiverade yttranden
till Sverige. Samtliga dessa har gällt genomförande av direktiv. Kom-
missionen har påtalat att Sverige inte har anmält att åtgärder vidtagits for
att genomföra direktiven. Det rör sig om direktiven 91/69/EEG och
95/25/EG rörande djurhälsoproblem m.m., direktivet 86/609/EEG röran-
de försöksdjur, direktiven 71/161/EEG och 74/13/EEG rörande skogsod-
lingsmaterial samt direktivet 92/72/EEG rörande ozonföroreningar. Av
de sex direktiven hade fem genomförts när tiden for att besvara respekti-
ve motiverat yttrande löpte ut. Det återstående direktivet (86/609/EEG)
kommer att vara genomfört i början av år 1998.
Formella underrättelser
Det första steget i det formella överträdelseförfarandet är att kommissio-
nen genom en s.k. formell underrättelse ger medlemsstaten tillfälle att
komma in med sina synpunkter på ett påstått fördragsbrott. Under år
1997 har kommissionen inlett nya överträdelseförfaranden genom att
överlämna sammanlagt 21 formella underrättelser till Sverige.
Sex av de formella underrättelserna rör offentlig upphandling. Kom-
missionen har gjort gällande att svenska regler på området inte överens-
stämmer med gällande direktiv. Kommissionen har också påtalat att
Rikspolisstyrelsen upphandlat i strid mot gemenskapsreglema. Vidare har
kommissionen i en formell underrättelse haft invändningar mot att Lä-
kemedelsinspektionen tar ut avgifter även vad avser läkemedel som redan
är godkända inom gemenskapen. Ett ärende gäller att Sverige enligt
kommissionen inte ställer upp sådana krav på regelbundna läkarunder-
sökningar som föreskrivs om vissa körkortshavare i direktivet
91/439/EEG om körkort. I en annan formell underrättelse har kommis-
sionen haft invändningar mot svenska regler om farledsavgifter.
66
Två olika formella underrättelser rör de krav som ställs upp i Sverige Skr. 1997/98:60
på tryckkärl respektive stegar. Ett ärende gäller att regler i utlännings-
förordningen om återkallande av uppehållstillstånd och bevis om uppe-
hållstillstånd enligt kommissionen inte överensstämmer med direktiven
om rätt till bosättning. En formell underrättelse handlar om att Sverige
inte skulle ha vidtagit de åtgärder som har föreskrivits till skydd mot BSE
(galna ko-sjukan). Ett annat ärende gäller regler om studiebidrag till an-
höriga till egenföretagare som är medborgare i en annan medlemsstat.
Kommissionen har också påtalat att Sverige brustit i att anmäla tekniska
regler till kommissionen enligt direktivet 83/189/EEG. Ärendet gäller
Sprängämnesinspektionens föreskrifter om öppna cisterner. Vidare har
kommissionen i två formella underrättelser gjort gällande att Sverige inte
har uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet 94/62/EG om förpack-
ningar och förpackningsavfall och direktivet 92/43/EEG om bevarande
av växter och djur. Slutligen har kommissionen i fyra olika formella un-
derrättelser påtalat att Sverige inte anmält åtgärder för genomförande av
sammanlagt 43 direktiv.
I några ärenden, i vilka det formella förfarandet inleddes redan under
år 1996, har diskussioner förts med kommissionen även under år 1997.
Det gäller ärenden om den svenska regleringen på bilavgasområdet och
det svenska förbudet mot användning av trikloretylen och metylenklorid.
Syftet med diskussionerna har varit att finna lösningar som både tillgodo-
ser svenska miljökrav och överensstämmer med EG-rätten.
Fri rörlighet för varor inom EU skall säkerställas genom principen för
ömsesidigt erkännande av likvärdiga nationella regler eller genom att
varorna uppfyller kraven i den harmoniserade lagstiftningen. De gemen-
samma reglerna inom tullområdet är en förutsättning för varors fria rör-
lighet.
Tullunionen är en väsentlig del av gemenskapslagstiftningen. Inom hela
området med tullagstiftning är regelverken gemensamma för samtliga
medlemsländer. Utformning och tolkning av tullagstiftningen är därför
av stor betydelse för såväl myndigheter som näringsliv.
Huvuddelen av EG:s tullagstiftning finns i rådets förordning (EEG) nr
2913/92 (tullkodexen) och dess tillämpningsföreskrifter samt i rådets
förordning (EEG) nr 2658/87 (tulltaxan).
En viktig fråga som diskuterats i tullkodexkommittén - sektionen för
allmänna tullfrågor - under året har gällt gränsöverskridande tillstånd.
67
Gränsöverskridande tillstånd innebär att foretag skall kunna ansöka om Skr. 1997/98:60
tillstånd för tullförfaranden eller förenklade förfaranden med giltighet i
flera medlemsstater. Varor skall kunna anmälas för övergång till fri om-
sättning i flera medlemsstater medan den kompletterande deklarationen
skall lämnas i ett medlemsland, normalt i det land där företagets huvud-
sakliga bokföring finns.
Fortfarande återstår att lösa problem som exempelvis rör frågan om hur
de 10 procent av tulluppbörden som tillfaller medlemsstaterna skall för-
delas samt frågor om mervärdesskatt och handelsstatistik.
I övrigt har man under året bl.a. diskuterat frågor om
• uppkomst av tullskuld då varor smugglas genom en eller flera med-
lemsstater,
• möjligheten att befria företagen från att inge styrkande handlingar då
tulldeklarationer lämnas elektroniskt,
• möjligheten att utsträcka tiden för tullens tilläggsdebitering ytterligare
tolv månader utöver den nu stipulerade tiden om tre år efter det att
tullskulden uppkommit,
• frizoner,
• modernisering av tullförfaranden med ekonomisk verkan.
Med ett gemensamt beslut av Europaparlamentet och rådet den 19 de-
cember 1996 fastställdes det strategiska åtgärdsprogrammet Tull 2000.
Tullpolicykommittén, som utgörs av generaldirektörerna i EU, är pro-
grammets styrkommitté. Denna kommitté har under året arbetat med att
genomföra programmet. Medlemsstaterna, däribland Sverige, har utarbe-
tat mer än hundratalet projektförslag i detta syfte. Kommissionen har för
sin del lagt fram förslag som syftar till att säkerställa finansiering av pro-
grammets datoriseringsdel. Medlemsstaterna skulle före 1997 års utgång
avge interimsrapporter till kommissionen om hur programmet genom-
förts och vilka verkningar det haft.
Stockholmsdeklarationen, som antogs av EU:s generaldirektörer den 10
maj 1996 och sedermera bekräftades i rådets resolution den 25 oktober
1996, har positivt bidragit till att tänkandet i EU alltmer sker i termer av
förenkling, rationalisering och modernisering av tullens arbete. Dessa
policyinstrument följs upp i berörda kommittéer, i första hand tullpolicy-
kommittén och tullkodexkommittén. En rad lagstiftningsförslag i dessa
syften behandlas för närvarande i berörda kommittéer.
Sverige driver, tillsammans med vissa andra EU-länder, frågan om en
långtgående datorisering av tullprocedurer och informationssystem. Detta
är en nödvändighet för att modernisera, effektivisera och rationalisera
68
tullförfarandena och kontrollverksamheten. Införandet av modem infor- Skr. 1997/98:60
mationsteknik i tullens arbete är en forutsättning för ett framgångsrikt
förenklingsarbete och bedöms dessutom underlätta rationalisering av
materiella tullbestämmelser. Datorisering och användning av informa-
tionsteknik är också en förutsättning för att man skall kunna förverkliga
målsättningen i Tull 2000-programmet och i Europaparlamentets tran-
sitrapport. Målet är att de femton tullverken inom EU skall fungera som
om de vore ett enda tullverk.
Transitering innebär att varor transporteras under tullkontroll från en
plats till en annan utan att de beläggs med tullar och andra pålagor eller
blir föremål för handelspolitiska åtgärder. I Europa sker transitering av
varor huvudsakligen med tillämpning av gemenskapens transiteringsför-
farande, eller det gemensamma transiteringsförfarandet, som tillämpas i
samtliga EU- och EFTA-länder, i Polen, Ungem, Tjeckien och Slovaki-
en, eller TIR-förfarandet, som tillämpas i ytterligare omkring tjugo län-
der.
Problem med bedrägerier i samband med transitering av framför allt
högbeskattade produkter har rapporterats sedan 1994 (av revisionsrätten
och kommissionen). Med anledning härav tillsatte Europaparlamentet en
särskild undersökningskommitté för att granska påstådda överträdelser av
gemenskapsrätten eller fall av missförhållanden vid tillämpningen av
gemenskapsrätten inom ramen för gemenskapens transiteringsförfarande.
Som en följd av undersökningskommitténs rapport lade kommissionen i
maj 1997 fram en åtgärdsplan för en reformering av transiteringssyste-
men i Europa. Planen, som avser såväl gemenskapens transiteringsförfa-
rande och det gemensamma transiteringsförfarandet som TIR-
förfarandet, omfattar förslag dels till legala åtgärder i form av ändringar
av tullkodexen och dess tillämpningsbestämmelser, dels operativa åtgär-
der som avser att förbättra den administrativa tillämpningen av systemen,
utveckla samarbetet mellan berörda tulladministrationer och tullmyndig-
heter och med de ekonomiska operatörerna, allt syftande till att bekämpa
bedrägerierna. En väsentlig del av reformen är datoriseringen av gemen-
skapens och det gemensamma transiteringssystemet. Datoriseringsarbetet
har pågått sedan 1993 och baseras senast på en resolution som antogs av
rådet i november 1995, där kommissionen och medlemsstaterna uppma-
nas att anslå nödvändiga finansiella och personella resurser för ändamå-
let.
Arbetet rörande ändringar i tullkodexen pågår sedan september 1997
på expertnivå. Arbete har också inletts för en reformering av det gemen-
samma transiteringsförfarandet.
69
8.1.5
Avtalet mellan EG och Norge om gränstullsamarbete, som nu utgör den
EG-rättsliga grund som gör det möjligt att behålla det nästan 40-åriga
gränstullsamarbetet mellan Sverige och Norge även efter Sveriges inträde
i EU, undertecknades i Bryssel den 10 april 1997 och trädde formellt i
kraft den 1 juli 1997.
Det första mötet med den gemensamma kommitté som upprättas av
avtalet ägde rum den 11-12 september i Narvik på norsk inbjudan. Ut-
över kommissionen och Norge var inte mindre än nio medlemsländer
representerade vid mötet, vilket återspeglar det stora intresse avtalet
väckt; det är nämligen det enda i sitt slag som ingåtts av gemenskapen.
Vid mötet dryftades samarbetets praktiska tillämpning liksom vissa
institutionella aspekter (forvaltningsöverenskommelser, arbetsordning).
Vid studiebesök på tullkontoret i Bjömljäll, som ligger på svensk mark
men permanent bemannas av norska tulltjänstemän, demonstrerades hur
samarbetet fungerar i verkligheten.
Administrativt tullsamarbete inom ramen for gemenskapskompetensen
mellan EU-medlemsländema och kommissionen regleras i rådsforord-
ning (EG) nr 515/97. Däri finns materiella föreskrifter som i stort mot-
svarar tidigare gällande regler. Dessa innebär att en tullmyndighet på
begäran skall lämna upplysningar till ett annat EU-medlemsland eller till
kommissionen, övervaka bl.a. transportmedel samt inleda administrativa
undersökningar för att säkerställa att tull- och jordbrukslagstiftningen
efterlevs inom EU. Nyheten är de regler som krävs för att inrätta och för-
valta det gemensamma tullinformationssystemet, vilket tillkommit for att
kompensera för bortfallet av kontrollen vid de inre gränserna i EU:s inre
marknad genom effektivare och snabbare information i arbetet med att
ingripa mot grövre överträdelser av EU:s tull- och jordbrukslagstiftning.
Under året har tullsamarbetsavtal med USA, Korea, Färöarna samt
Schweiz trätt i kraft. Förhandlingar har inletts med sammanlagt 23 län-
der. Exempel härpå är Sydafrika, Mercosur, Chile samt ASEAN-
ländema. Gällande förhandlingsmandat innefattar dessutom bl.a. Hong-
kong, Kina samt Japan.
Från och med den 1 januari 1997 måste all elektrisk utrustning som om-
fattas av lågspänningsdirektivet (73/23/EEG) vara CE-märkt. Lågspän-
ningsdirektivet har genom en ändring (93/68/EEG) blivit utformat enligt
den s.k. nya metoden, vilket innebär att produkterna dels måste uppfylla
direktivets krav, dels vara CE-märkta for att fa släppas ut på marknaden.
Rådet har under året antagit ytterligare ett direktiv enligt den nya meto-
Skr. 1997/98:60
70
den omfattande tryckbärande anordningar (97/23/EG). Tillämpningen av Skr. 1997/98:60
direktivet blir obligatorisk den 29 maj 2002. Arbetet med att fa byggdi-
rektivet (89/106/EEG) praktiskt tillämpligt har fortsatt.
Under året har beslut fattats om certifieringsförfaranden för ett antal
produkter fattats. Den första CE-märkta byggprodukten väntas finnas på
marknaden under 1998. Det kan också nämnas att kommissionen förelagt
rådet ett förslag till direktiv om teleutrustning som planeras ersätta tele-
terminaldirektivet (91/263/EEG). Enligt förslaget skall, förutom teleter-
minalutrustning, även radioutrustning omfattas av bestämmelserna.
Reviderings- och kompletteringsarbetet på produktområden som inte är
reglerade enligt den nya metoden har fortsatt. Inom motorfordonsområ-
det har ett nytt direktiv om massa och dimensioner för vissa kategorier av
motorfordon och släpvagnar till dessa antagits under året (97/27/EG).
Kommissionen har också förelagt rådet ett förslag till direktiv om bussar.
Ett direktiv om återstående komponenter och karakteristiska egenskaper
hos två- eller trehjuliga motorfordon har antagits under året (97/24/EG).
När direktivet träder i kraft möjliggörs helfordonsgodkännande för två-
och trehjuliga fordon i likhet med vad som redan gäller för bilar. Även
livsmedels-, läkemedels- och kemikalieområdena regleras ännu enligt
den "äldre" harmoniseringsmetoden. Här kan nämnas att en förordning
om nya livsmedel och livsmedelsingredienser har antagits (258/97).
Ett förslag till direktiv om tillämpning av god klinisk sed vid kliniska
prövningar av humanläkemedel har förelagts rådet. Det s.k. begräns-
ningsdirektivet om farliga ämnen och preparat (76/769/EEG) har ändrats,
varigenom ämnen som klassificeras som cancerframkallande, mutagena
eller reproduktionstoxiska samt preparat som innehåller dessa ämnen från
den 1 mars 1999 inte far släppas ut på marknaden (97/56/EG).
Frågor om standardisering, provning och certifiering diskuteras i en råd-
givande kommitté anknuten till kommissionen, High Officials Group for
Standardization Policy (HOGS). Kommitténs uppgift är dels att ge
kommissionen råd i dessa frågor, dels att skapa ett gemensamt synsätt i
frågorna.
EU har en helhetssyn på hur provning och certifiering skall genomfö-
ras inom unionen. HOGS har under året fortsatt genomgången av de
grundläggande policydokumenten på området. Det kan avse krav på s.k.
anmälda organ, dvs. organ som utför provning och certifiering enligt
EG:s harmoniseringsdirektiv, eller krav på de organ som utvärderar
kompetensen hos de anmälda organen.
Avtal om ömsesidigt erkännande
Förhandlingar har under året fortsatt om avtal om ömsesidigt erkännande
(Mutual Recognition Agreements, MRA) som EU förhandlar om med
vissa tredje länder (främst USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland).
71
Enligt dessa avtal skall provorgan i EU kunna utföra föreskriven prov- Skr. 1997/98:60
ning och certifiering mot de krav som gäller i det land som varan skall
exporteras till. En förutsättning för dessa avtal är att myndigheterna i
importlandet har förtroende för den provning som utförts i tillverknings-
landet.
Förhandlingarna med USA intensifierades under året vilket ledde till
parafering av avtalet i juni. Avtalet gäller teleterminaler, radiosändare,
elektriska och elektromagnetiska krav samt läkemedel och medicintek-
nisk utrustning. Ett avtal har även paraferats med Kanada inom samma
sektorer. En särskild avsiktsförklaring, som anger att en lösning skall nås
innan årets slut för området industriella fästanordningar, är fogad till av-
talet med USA. Sverige har aktivt, inte minst inom den transatlantiska
dialogen, arbetat för att en lösning skall nås på detta område. Detta är
viktigt för bl.a. svensk bilindustri.
Förhandlingarna med Japan har återupptagits och befinner sig i ett ske-
de av identifikation av möjliga sektorer.
I de redan 1996 paraferade avtalen med Australien och Nya Zeeland
ingår samma sektorer som med USA med undantag för fritidsbåtar och
med tillägg av maskiner och tryckkärl. I avtalet med Australien ingår
även bilkomponenter. Diskussioner har pågått under året om ackredite-
ringsformer.
Under året paraferades även avtalet med Israel som avser god labora-
toriesed.
Avtal med liknande innebörd mellan EU och de central- och östeurope-
iska länderna (s.k. ECAA, European Conformity Assessment Agreements
- europeiska avtal om ömsesidigt erkännande av bedömning om över-
enskommelse) förutsätts bli en övergångslösning inför medlemskap. Un-
der hösten har det pågått förhandlingar med Tjeckien och Ungern om
sådana europeiska avtal om ömsesidigt erkännande. Med Polen har ett
särskilt protokoll till Europaavtalet antagits vilket innehåller ett interim-
sarrangemang inför ett ECAA-avtal.
Förhandlingarna med Schweiz som gäller ett stort antal sektorer är
blockerade av att en lösning för hela förhandlingspaketet inte kunnat nås.
I början av året behandlades ett meddelande från kommissionen om
EU:s handelspolitik rörande tekniska regler. Dokumentet är indelat i fyra
delar och rör WTO, MRA, teknisk assistans och samarbete på före-
skriftsområdet. Rådsslutsatser om meddelandet har antagits.
HOGS har under året diskuterat de dokument om den europeiska stan-
dardiseringen som kommissionen presenterade under 1996. Under året
har vidare en studie om standarders legala roll i medlemsstaterna genom-
förts av kommissionen.
Bakgrunden till diskussionerna är standardernas viktiga roll i harmoni-
seringsarbetet samt att standardiseringsarbetet visat sig ta längre tid än
vad man ursprungligen förväntade sig. Vidare har standardiseringsfrågor
72
också tilldragit sig intresse i översynen av WTO:s överenskommelse om Skr. 1997/98:60
tekniska handelshinder.
Inremarknadsrådet antog under året ett danskt förslag om att kommis-
sionen och medlemsstaterna tillsammans med standardiseringsorganen
skall studera varför standardiseringsarbetet inte helt motsvarar förvänt-
ningarna.
I informationsproceduren för förslag till tekniska föreskrifter enligt di-
rektiv 83/189/EEG anmäldes under året 900 nationella förslag. Det inne-
bär en kraftig ökning av anmälda förslag. Detta är troligen en följd av
domen i målet C-194/94 (se nedan). För svensk del anmäldes 22 förslag
och mottogs reaktioner gällande förslag till föreskrifter om byggregler,
hissar, fordon, fartyg, brandfarliga gaser och vätskor, kosttillskott och
belastningsergonomi.
Sverige avlämnade detaljerade utlåtanden (allvarliga kommentarer) till
ett tyskt förslag om radiokommunikation och ett danskt förslag till frivil-
ligt kvalitetsmärkningssystem för svinbesättningar. Svenska kommenta-
rer lämnades till ett tyskt förslag om förpackningar, ett franskt förslag om
brandfarliga möbler, ett danskt förslag om hissar, ett franskt förslag om
textilprodukter (azofargämnen), ett spanskt förslag om varuhissplattfor-
mar och ett österrikiskt förslag om hissar.
Den ständiga kommittén för tekniska standarder och föreskrifter -
83/189-kommittén - sammanträdde tre gånger under 1997. Två möten
inställdes på grund av påstådd resursbrist. Bristen åsterspeglades även i
inskränkningar i den omfattande aktiviteten att översätta anmälda förslag
till alla EG-språk.
Ett antal standardiseringsmandat behandlades av kommittén. Särskilt
kan nämnas ett rammandat för bamomsorgsprodukter. Vidare har utlösta
skyddsklausuler och återkallande av harmoniserad status för standarder,
dvs. ytterst ansvaret för brister i standarder enligt nya metoden-direktiv,
diskuterats.
Följderna av EG-domstolens dom i målet C-194/94 med innebörd att
tekniska föreskrifter som ej anmälts i enlighet med direktiv 83/189/EEG
ej gäller har åskådliggjorts och diskuterats i kommittén liksom behovet
av riktlinjer för anmälningsskyldighet enligt direktivet.
Rådet antog den 27 november en gemensam ståndpunkt till kommis-
sionens förslag om att ändra direktiv 83/189/EEG så att även informa-
tionssamhällets tjänster omfattas av direktivet. Ändringen innebär att
föreskrifter om bl.a. elektronisk handel måste anmälas på förslagsstadiet
till kommissionen, som cirkulerar anmälningarna till övriga medlemssta-
ter.
Sverige stödde förslaget i rådet. Informationssamhällets tjänster, däri-
bland elektronisk handel, kommer att bli en viktig ekonomisk faktor.
Transparens för de nationella reglerna på området liksom direktivets in-
strument för att undvika handelshinder välkomnas därför.
73
Den 1 januari 1997 började beslut 3052/95 gälla. Beslutet innebär en Skr. 1997/98:60
meddelandeplikt för nationella åtgärder som stoppar varor som lagligen
marknadsförts i ett annat medlemsland. Diskussionerna har under året
främst handlat om den praktiska hanteringen. Under året anmäldes 26
åtgärder. 21 av dessa rör meddelanden från Frankrike om stoppade rea-
genser (medicintekniska produkter). I ett fall berördes produkter från
Sverige.
EG-reglema på tjänsteområdet syftar till att förbättra möjligheterna för
medborgare och företag att fritt kunna utöva näringar inom tjänstesektorn
i andra medlemsländer på lika villkor som landets egna medborgare och
företag.
Det finansiella tjänsteområdet omfattar bank-, försäkrings- och värde-
pappersfrågor. Under år 1997 var aktiviteten - liksom föregående år -
stor inom EU på dessa ämnesområden. Nedan följer en redogörelse under
respektive huvudrubrik av de viktigaste frågorna som behandlades under
året.
I januari antogs ett direktiv om gränsöverskridande betalningar. Syftet
med direktivet är att betalningar över gränserna skall bli snabbare och
säkrare. Av direktivet följer en skyldighet för banker och andra institut
som bedriver gränsöverskridande betalningsförmedling att informera
kunderna om villkoren för en sådan förmedling. Det skall få ta högst sex
dagar för en betalning att komma fram till betalningsmottagaren. Betal-
ningsavsändaren skall ha rätt att fa tillbaka sina pengar om de förkommer
under betalningsförmedlingen, s.k. återbetalningsgaranti. Direktivet om-
fattar betalningar upp till 50 000 ecu (ca 425 000 kronor). Äterbetal-
ningsgarantin har dock begränsats till 12 500 ecu. Regeringen anlitade i
mars justitierådet Torkel Gregow för att utreda och föreslå hur direktivets
bestämmelser skall införas i svensk lag. Han lämnade sitt förslag (PM
angående betalningsöverföringar till och från andra stater inom EU m.m)
i december, varefter det sändes ut på remiss).
Kommissionen har under året arbetat med ett utkast till direktivförslag
om elektroniska pengar. Förslaget innebär att näringsrättsliga regler in-
förs för institut som ger ut elektroniska pengar. Tillståndsgivning och
tillsyn skall gälla för dessa institut, och detaljerade investeringslimiter
införs för mottagna medel. En särskild förenklad tillsynsordning kommer
dock att kunna tillämpas på företag med relativt små system för elektro-
niska pengar efter godkännande av tillsynsmyndigheten. Kommissionen
74
avser att lägga fram ett direktivförslag i rådet inom kort, troligtvis under Skr. 1997/98:60
våren 1998. Sverige anser att det är för tidigt att införa en reglering på
EU-nivå och att det omfattande regelverk som föreslås kan leda till att
den tekniska utvecklingen på området hämmas.
Kommissionen har under hösten arbetat fram ett utkast till direktiv om
distansavtal om finansiella tjänster mellan leverantörer och konsumenter
(se avsnitt 23.6).
Vidare lade kommissionen under året fram ytterligare ett direktivför-
slag på kapitaltäckningsområdet KOM (97) 71, allmänt kallat CAD II.
Förslaget innebär huvudsakligen att kapitaltäckningskrav införs avseende
marknadsrisker för positioner i råvaror och råvaruderivat samt att s.k.
egna modeller far användas av kreditinstitut och värdepappersföretag vid
beräkningen av kapitaltäckningskraven. För närvarande behandlas alltså
tre direktivförslag om kapitaltäckning i rådet. Utöver det redan nämnda
förslaget även förslaget KOM (95) 709, som behandlar riskviktning av
fordringar med säkerhet i kommersiella fastigheter och riskviktning av
värdepapper med säkerhet i panträtter (Mortgage Backed Securities),
samt förslaget KOM (96) 183, vari bl.a. föreslås utvidgad möjlighet till
informationsutbyte mellan myndigheter, lägre riskviktning för fordringar
på kyrkor som har rätt att uppbära skatt, förfinat sätt att beräkna kre-
ditrisker i derivat, kapitaltäckningskrav för kreditrisker i råvaruderivat,
och möjlighet att undanta kontrakt som handlats utanför börs (OTC), men
som clearats genom en clearingorganisation, från kapitaltäckning i likhet
med det som gäller för börshandlade kontrakt. Sverige var pådrivande för
detta undantag och lyckades fa gehör för det i en principöverenskommel-
se i rådet som omfattar samtliga tre direktiv.
Kommissionen lade i oktober 1995 fram ett förslag till direktiv om
kompletterande tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk-
ringsgrupp, KOM (95) 406 slutlig. EG:s nuvarande solvensregler för för-
säkringsföretag tar endast sikte på det enskilda företaget. Det föreslagna
direktivet är avsett att komplettera den tillsyn som genomförts genom
EG:s tidigare försäkringsdirektiv. Direktivförslaget innehåller regler för
beräkning av ”jämkad” sol vens för försäkringsföretag i en försäkrings-
grupp. Vid beräkningen skall dubbel användning av kapitalbaselement
mellan försäkringsbolag (s.k. double gearing) samt kapital som skapats
internt inom gruppen tas bort. Förslaget innehåller vidare regler om in-
formationsplikt för försäkringsföretag, övervakning av affärstransaktio-
ner inom gruppen samt samarbete och utbyte av information mellan till-
synsmyndigheter. De föreslagna reglerna är ägnade att öka försäkringsfö-
retagens stabilitet och försäkringstagarnas trygghet. Sverige stödjer där-
för i huvudsak direktivförslaget. Luxemburg prioriterade - liksom Irland
och Nederländerna före det - frågan och höll möten i rådsarbetsgruppen
med täta intervaller. Europaparlamentet slutförde första läsningen av
kommissionens förslag och avgav sitt yttrande i oktober. Direktivförsla-
get behandlades i november i Coreper I. Där fick man till stånd en poli-
75
tisk överenskommelse om ett kompromissförslag som sedan bekräftades Skr. 1997/98:60
av inremarknadsrådet. Närmast väntar man nu på att kommissionen skall
färdigställa ett ändrat direktivförslag.
Luxemburg gjorde under sin ordförandeperiod ett försök att blåsa liv i
kommissionens direktivförslag från 1987 om samordning av bestämmel-
ser om likvidation och konkurs av försäkringsföretag som bedriver direkt
försäkringsverksamhet, KOM (86) 768. Förslaget - som ändrades 1989,
KOM (89) 394 - hade inte varit föremål för behandling i rådsarbetsgrup-
pen sedan våren 1995. Två möten hölls under hösten, ett i oktober och
ett i december. Det är osäkert om Storbritannien kommer att fortsätta
arbetet under sin ordförandeperiod.
Kommissionen inledde under hösten ett arbete med att göra en översyn
av 1976 års försäkringsförmedlardirektiv. Det skall först undersökas i
vilken utsträckning 1991 års rekommendation om försäkringsförmedlare
har genomförts och därefter övervägas om ytterligare åtgärder behöver
vidtas för att stärka konsumentskyddet och underlätta för förmedlare att
driva verksamhet över gränserna. Ett första möte i en kommissionsar-
betsgrupp hölls i oktober, då bl.a. frågan om en utvidgning av försäk-
ringsförmedlardirektivet diskuterades. Kommissionen planerar att fortsät-
ta arbetet under våren.
Kommissionen höll dessutom under hösten två möten om översyn av
solvensmarginalen. Mötena har varit på expertgruppnivå.
En gemensam ståndpunkt beträffande kommissionens direktivförslag
KOM (96) 193 om slutgiltig avveckling i system för överföringar av be-
talningar och värdepapper antogs enhälligt av ministerrådet (Ekofin) den
13 oktober. Som framgår av det nya namnet på direktivförslaget omfattar
det numera även avveckling av värdepappersaffärer, helt i enlighet med
den svenska ståndpunkten.
Kommissionen lade under år 1994 fram ett direktivförslag (KOM (94)
329) om ändringar i 1985 års direktiv om fondföretag (85/611/EEG).
Direktivet innehåller regler för värdepappersfonder. Sedan enighet om
ändringsförslaget inte kunnat uppnås i en av rådets arbetsgrupper har
kommissionen beretts tillfälle att presentera ett reviderat ändringsförslag.
I oktober presenterade kommissionen utkast till två nya direktivförslag.
Det ena utkastet innehåller ändringar i 1985 års direktiv och det andra
utkastet är ett förslag till ett helt nytt direktiv om förvaltning av finansiel-
la tillgångar och reglering av fyra nya typer av fonder som inte omfattas
av 1985 års direktiv. Sverige har i huvudsak ställt sig positivt till de pre-
senterade förslagen.
Beträffande direktivförslaget om inrättande av en värdepapperskom-
mitté (KOM (95) 360), där Europaparlamentet och rådet inte har lyckats
ena sig om innehållet, initierades förlikningsförhandlingar i slutet av året
(jfr skr. 1995/96:190 s. 70 f.). Värdepapperskommittén är tänkt att hand-
lägga ändringar av teknisk natur i kapitalkravsdirektivet och investe-
ringstj änstedirekti vet.
76
Skr. 1997/98:60
Förberedelserna för en avreglering av telemarknaden inom EU fr.o.m. år
1998 har pågått sedan slutet av 1980-talet. Sverige har sedan inträdet i
unionen deltagit aktivt i denna process och är i princip positivt inställt till
det gemensamma regelverk som utformas. Den svenska telelagen
(1993:597) är i stort sett i överensstämmelse med EG:s regelverk, men
vissa justeringar kan komma att bli nödvändiga med anledning av de se-
nast antagna direktiven och med hänsyn till de direktiv som kan förväntas
antas inom den närmaste framtiden.
Under året har det hållits tre rådsmöten. Däremellan har frågorna be-
retts i rådets arbetsgrupper samt i den s.k. ONP-kommittén, som är ett
rådgivande organ till kommissionen. Under året har ministerrådet be-
handlat ett antal förslag som syftar till att anpassa nuvarande regelverk
till en liberaliserad marknad fr.o.m. den 1 januari 1998.
Europaparlamentet och rådet har bl.a. antagit ett direktiv om samtrafik
(97/33/EG). Direktivet preciserar de skyldigheter som skall gälla för att
medlemsländerna skall öppna de allmänt tillgängliga telenäten för sam-
trafik med andra telekommunikationsföretag, såväl från det egna landet
som från andra medlemsländer. Principer anges för hur kostnader för
samtrafik skall beräknas, samt även hur eventuella kostnader för sam-
hällsomfattande tjänster skall fördelas.
Europaparlamentet och rådet har vidare antagit ett direktiv (97/51/EG)
om ändringar i det s.k. ONP-ramdirektivet (90/387/EG). Ändringarna i
direktivet innehåller bl.a. reviderade definitioner och krav på en effektiv
strukturell separering mellan den reglerande funktionen och alla aktivite-
ter som är förknippade med ägarskap eller kontroll i de fall staten bibe-
håller ett visst mått av ägande i telebolag. I samma direktiv ingår även
ändringar i rådets direktiv 92/44/EEG om tillhandahållande av öppna nät
för förhyrda förbindelser. Dessa ändringar fastställer att inga tekniska
restriktioner får finnas för anslutning av olika förhyrda förbindelser till
varandra eller till ett allmänt tillgängligt telenät. Ändringarna syftar bl.a.
till att säkerställa att alla användare, under harmoniserade villkor, har
tillgång till förbindelser från åtminstone ett telekommunikationsföretag.
Vidare betonas ytterligare principen om icke-diskriminering. T.ex. skall
samma villkor skall för såväl externa som interna kunder inom teleorga-
nisationen.
Under året har Europaparlamentet och rådet antagit direktiv 97/13/EG
om gemensamma ramar för tillståndsgivning på tele-
kommunikationsområdet. Direktivet syftar till att skapa ett övergripande
regelverk för allmänna auktorisationer och individuella tillstånd att be-
driva televerksamhet. Dock finns, med subsidiaritetsprincipen som
grund, viss valfrihet för medlemsstaterna att utforma sina egna till-
ståndsgivningssystem inom ramen för regelverket.
Under våren 1997 antog Europaparlamentet och rådet beslut
710/97/EG om åtgärder på området för personliga satellitbaserade mobila
teletjänster (S-PCS). Syftet med beslutet är att harmonisera frekvensko-
ordineringen för dessa tjänster på europeisk nivå för att Europa skall följa
med i utvecklingen av satellitbaserad telekommunikation.
77
Europaparlamentet och rådet har antagit beslut om ett antal riktlinjer for Skr. 1997/98:60
transeuropeiska nät på teleområdet (1336/97/EG). Riktlinjerna skall ange
hur bidrag skall fördelas till projekt på teleområdet, såsom förstudier och
utredningar kring teleapplikationer, utveckling av nät, användarutveck-
ling inom universitet och forskningscentrum, distansarbete och distan-
sundervisning. Bidrag skall fördelas enligt rådets förordning (EG) nr
2236/95.
Europaparlamentet och rådet har vidare antagit direktiv 97/66/EG om
behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekom-
munikationsområdet. Direktivet syftar till att fastställa vissa rättigheter
och skyldigheter för abonnenter respektive telekommunikationsföretag
när det gäller vilka data och personuppgifter som får publiceras.
Rådet har också enats om en gemensam ståndpunkt om kommissionens
förslag till ändringar i samtrafikdirektivet med avseende på nummerpor-
tabilitet och förval av telekommunikationsföretag (KOM (97) 480 slut-
lig). Förslaget innebär att införandet av nummerportabilitet vid byte av
fastnätsföretag (dvs. abonnenten tar med sig sitt telefonnummer vid byte
av telekommunikationsföretag) tidigareläggs till den 1 januari 2000
(tidigare gällde den 1 januari 2003). Vidare skall förval (dvs. abonnenten
kan på förhand bestämma att en viss typ av samtal skall ske genom ett
visst företag) införas senast den 1 januari 2000 åtminstone hos fastnätsfö-
retag med en betydande ställning på marknaden.
I slutet av året enades rådet och parlamentet om ett nytt taltelefonidi-
rektiv. Direktivet avser i första hand att göra det tidigare direktivet
(95/62/EG) tillämpligt på alla telekommunikationsföretag på en liberali-
serad telemarknad samt att förtydliga innehållet av samhällsomfattande
tjänster i takt med utvecklingen på området. Direktivet innehåller bl.a.
bestämmelser om att ett fast, allmänt tillgängligt telenät och en taltele-
fonitjänst skall tillhandahållas inom medlemsstaten. Vidare skall med-
lemsstaten säkerställa att det finns bestämmelser för abonnemangsavtal,
taxe- och debiteringsprinciper, kostnadsredovisning, nummerupplys-
ningstjänster och telefonautomater.
Rådet har vidare enats om slutsatser beträffande kommissionens med-
delande (KOM (97) 513 slutlig) om strategi och policy för den vidare
utvecklingen av mobil och trådlös kommunikation (UMTS, Universal
Mobile Telecommunications System). I slutsatserna uppmanas kommis-
sionen att återkomma tidigt under år 1998 med ett förslag till beslut om
vissa frågor rörande den tredje generationens mobiltelefoni.
Den 26 juli 1995 beslutade kommissionen att lägga fram ett förslag till
direktiv om gemensamma regler för utvecklingen av posttjänster i ge-
menskapen och för förbättring av servicekvaliteten. Vid Europeiska rådet
i Dublin den 13-14 december 1996 uppmanades telekommunikationsrå-
det att fortsätta sin granskning av förslaget till postdirektiv och att fatta
beslut före årets slut. Den 18 december 1996 antog rådet en gemensam
ståndpunkt om förslaget som i korthet innebär att medlemsstaterna kan
78
behålla sitt monopol fram till år 2003. Vidare diskussioner om en stegvis Skr. 1997/98:60
avreglering skall återupptas under år 2000. Rådet antog gemensam stånd-
punkt med kvalificerad majoritet. Sverige, som ansåg att förslaget inte
gick tillräckligt långt för att effektivisera posttjänsterna, röstade tillsam-
mans med två andra medlemsstater mot förslaget. I den föregående dis-
kussionen framförde Sverige att det behövdes klara och tydliga regler för
marknaden och dess företag. Rådet gav Coreper i uppgift att slutföra ar-
betet med direktivet under våren 1997. Parlamentet beslutade efter den
andra läsningen under hösten 1997 att lägga fram fem ändringsförslag.
Av dessa var det ett som medlemsländerna inte kunde acceptera. Försla-
get innebar en strykning av ett undantag som ger medlemsstaterna möj-
lighet att bevilja avsteg från kravet på dörr-till-dörr-utdelning. En förlik-
ning mellan parlamentet och rådet förbereddes och ett nytt förslag till
direktiv lämnades den 7 november 1997. Förslaget godkändes av båda
parter och undantaget bibehölls därmed i direktivet. Vid telekommunika-
tionsrådet den 1 december 1997 godkändes det slutliga förslaget till di-
rektiv.
Kommissionen har också lämnat ett förslag till riktlinjer för tillämp-
ningen av EG-fördragets konkurrensregler på postområdet. Riktlinjerna
är inte bindande utan skall tjäna som vägledning för medlemsländerna,
postföretag, kunder m.fl. De första reaktionerna på förslaget blev kraftiga
och det beslutades att det slutliga tillkännagivandet skulle skjutas upp
tills ett beslut fattats om direktivet. Någon vidare information angående
denna fråga har inte lämnats från kommissionen.
Kommissionen lade i juni 1996 fram ett förslag till rådsbeslut om ett
första flerårigt program till stöd för europeisk turism (1997-2000) -
Philoxenia. Förslaget till program har sedan dess diskuterats men inget
beslut har kunnat fattas. Ordförandeskapet lade i september 1997 fram ett
reviderat förslag. Förslaget har behandlats vid rådsarbetsgruppsmöten
och det har rått delade meningar kring behovet av ett sådant program. På
mötet den 26 november 1997 fattade rådet beslut om att inte genomföra
Philoxenia.
Vid sistnämnda rådsmöte redovisade kommissionen en rapport om
gemenskapsåtgärder som berör turismen (1995-1996). Vidare diskutera-
des ett meddelande från kommissionen (november 1996) om kampen mot
turism där barn utnyttjas sexuellt. Rådet antog ett uttalande om kampen
mot sexturism riktad mot barn. En redogörelse lämnades av ordförande-
skapet för resultatet av en konferens om sysselsättning och turism i Lux-
emburg den 4-5 november 1997. Rådet antog de slutsatser om turism och
sysselsättning som bl.a. pekade på turistnäringens viktiga roll som syssel-
sättningsskapare.
79
10
Den fria rörligheten för personer är en betydelsefull rättighet som gör det
möjligt för EU-medborgare att flytta inom unionen. Varje EU-
medborgare har även rätt att bedriva ekonomisk verksamhet och tillhan-
dahålla tjänster i en annan medlemsstat. En grundläggande förutsättning
för bl.a. den fria rörligheten är att varje EU-medborgare som flyttar inom
unionen inte skall diskrimineras på grund av sitt medborgarskap. Frågor
om social trygghet och etableringsrätt är av stor betydelse för den fria
rörligheten för personer.
Den sociala dimensionen är ett sammanhängande begrepp för åtgärder
som syftar till att motverka negativa sociala effekter på den inre markna-
den samt att främja en positiv social utveckling. Den sociala dimensionen
omfattar i princip medborgare i deras egenskap av arbetstagare. Arbets-
kraftens fria rörlighet, socialförsäkringsskydd för den som flyttar och
ömsesidigt erkännande av examina utgör centrala beståndsdelar av den
sociala dimensionen. Minst lika viktigt är samarbetet på jämställdhets-,
arbetsrätts- och arbetsmiljöområdena samt utvecklingen av dialogen med
arbetsmarknadens parter. Därutöver inrymmer den sociala dimensionen
åtgärder kopplade till strävan att minska de regionala obalanserna inom
gemenskapen samt även åtgärder till stöd för ungdomar, äldre och funk-
tionshindrade på arbetsmarknaden.
Inom många områden som omfattas av den sociala dimensionen fattas
beslut i huvudsak på nationell nivå. Endast då de föreslagna målen inte
kan uppnås av medlemsländerna själva förs besluten upp på gemenskaps-
nivå. EU kan besluta om lagstiftning, främst på arbetsmiljö-, arbetsrätts-
och jämställdhetsområdena. Sysselsättningspolitik och sysselsättnings-
skapande åtgärder är av nationell kompetens och skall inte finansieras av
EU-budgeten. Det finns dock inga hinder för att medel tas från EU-
budgeten för att finansiera samarbetsprojekt, erfarenhetsutbyte och dy-
likt.
Genom avtalet om socialpolitik, i anslutning till Unionsfördragets so-
ciala protokoll, gavs arbetsmarknadens parter och de kollektivavtal dessa
sluter en förstärkt roll. Om parterna så önskar kan de sluta avtal på Euro-
panivå med stöd av avtalet om socialpolitik.
Genom EG-fördraget skapades Ekonomiska och sociala kommittén,
(ESK). I ESK ingår bl.a. företrädare för arbetsmarknadens parter. På
Jacques Delors initiativ inleddes år 1985 den s.k. Val Duchesse-dialogen
mellan den europeiska fackliga samorganisationen EFS och arbetsgi-
varorganisationerna UNICE och CEEP och kommissionen. Dessa över-
Skr. 1997/98:60
80
läggningar har därefter formellt förankrats genom artikel 118b i EG- Skr. 1997/98:60
fördraget. Med stöd av denna artikel skall kommissionen sträva efter att
utveckla dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare på europeisk nivå
så att den, om parterna så önskar, kan leda till ”avtalsreglerade relatio-
ner”.
Parterna har under året aktivt medverkat i EU-arbetet på sysselsätt-
ningsområdet. Vid ett möte med sociala dialog-kommittén den 13 no-
vember 1997 antog UNICE, CEEP och EFS en deklaration inför toppmö-
tet om sysselsättning den 21 november 1997.
Ett viktigt resultat av regeringskonferensen är att det sociala protokollet
avskaffas och innehållet i avtalet om socialpolitik integreras med fördra-
get. De nya bestämmelserna i avdelning VIII av fördraget bygger på in-
nehållet i avtalet om socialpolitik, till vilket fogats merparten av de delar
i de existerande artiklarna 117-122 som inte innefattats i avtalet. Sverige
har på ett framgångsrikt sätt verkat för att integrera avtalet med fördraget
i förhandlingarna.
Genom Amsterdamfördraget skapas en enhetlig fördragsmässig grund
för EU-ländemas samarbete på det sociala området, ett samarbete som
kommer att omfattas av samtliga medlemsländer. Kommissionen åläggs
nu i enlighet med artikel 118a att alltid samråda med arbetsmarknadens
parter innan kommissionen presenterar socialpolitiska förslag. Detta in-
nebär en väsentlig förstärkning av arbetsmarknadspartemas roll i EU-
arbetet på dessa områden.
I december 1996 beslutade rådet att inrätta en kommitté för sysselsätt-
nings- och arbetsmarknadsfrågor (rådsbeslut 12404/96). Kommittén skall
fungera som stöd- och beredningsorgan för arbetsmarknads- och social-
ministrarna i arbetet med sysselsättningsfrågor. Kommittén skall
• följa utvecklingen på sysselsättningsområdet i gemenskapen,
• övervaka medlemsstaternas sysselsättnings- och arbetsmarknadspoli-
tik,
• underlätta informations- och erfarenhetsutbytet mellan medlemsstater-
na samt med kommissionen,
• sammanställa rapporter och utarbeta förslag till rådet.
Kommitténs arbete skall samordnas med det arbete som bedrivs inom
ramen för ekonomisk-politiska kommittén och även upprätthålla erfor-
derliga kontakter med den permanenta sysselsättningskommittén.
Kommittén skall bestå av två ordinarie ledamöter och två suppleanter per
81
medlemsstat samt två ledamöter och två suppleanter från kommissionen. Skr. 1997/98:60
Kommissionen skall tillhandahålla kommitténs sekretariat, och mötena
organiseras av rådssekretariatet.
Under 1997 avhölls tio möten i kommittén. Arbetet i kommittén har
under året koncentrerats till att upprätta och utveckla instrument för en
effektiv övervakning och utvärdering av sysselsättnings- och arbetsmark-
nadspolitik samt att identifiera goda exempel. Utvecklingen av gemen-
samma indikatorer och upprättandet av s.k. benchmarking har varit cent-
ralt i arbetet. Kommittén har särskilt studerat benchmarking som metod
för att utvärdera situationen för ungdomar, långtidsarbetslösa och kvin-
nor.
Kommittén har vidare haft en central roll i upprättandet av interims-
rapporten infor Europeiska rådets möte i Amsterdam samt den gemen-
samma rapporten om sysselsättning inför Europeiska rådets extra möte
om sysselsättning i Luxemburg. Kommissionens förslag till riktlinjer för
sysselsättningen har behandlats i kommittén, och inför behandlingen av
riktlinjerna i rådet för arbetsmarknads- och socialministrar avgav kom-
mittén ett yttrande över förslaget till riktlinjer.
Rådet beslutade den 15 december 1997 att anta ett gemenskapsprogram,
som skall främja forskning, samarbete och uppföljning på sysselsätt-
ningsområdet. Programmet skall bidra till att identifiera goda exempel
och ge metodologiskt stöd till sådana projekt som syftar till att informera
om efterföljansvärda praktiska lösningar, framför allt vad gäller ungdo-
mar, långtidsarbetslösa och särskilt utsatta grupper.
Programverksamheten skall övervakas av en blandad kommitté med
företrädare för medlemsstaterna och kommissionen. Arbetsmarknadens
parter skall på lämpligt sätt knytas till kommitténs arbete. Budgeten upp-
går till 30 miljoner ecu för perioden 1998-2000. Rådsbeslutet togs med
stöd av artikel 235 i Romfördraget, vilken kräver att medlemsländerna är
enhälliga vid beslutstagandet.
I grönboken med titeln "Leva och arbeta i informationssamhället - Män-
niskan i centrum", KOM (96) 389, tog kommissionen upp frågor om vad
det framväxande informationssamhället innebär för det framtida arbetsli-
vet, för tillväxt och sysselsättning samt för levnadsförhållandena och den
sociala sammanhållningen. Avsikten var att skapa ett underlag för riktlin-
jer för informationssamhället på europeisk nivå. Synpunkter på grönbo-
ken inhämtades under senare delen av 1996. Synpunkter lämnades från
svensk sida genom ett yttrande i december 1996.
1 juli 1997 följde kommissionen upp grönboken med ett meddelande
om informationssamhällets sociala och arbetsmarknadspolitiska dimen-
82
sion, KOM (97) 390 slutlig. I meddelandet angavs grundläggande mål Skr. 1997/98:60
och avsedda åtgärder inom olika delområden. Ett av dessa gäller di-
stansarbete, där kommissionen avser att bl.a. ta upp berörda frågor med
arbetsmarknadens parter inom ramen för den sociala dialogen.
EG-kommissionen lade redan år 1993 fram ett första förslag om ett nytt
rådsdirektiv om skydd av arbetstagare mot risker vid användning av ke-
miska ämnen i arbetet. Förslaget reviderades år 1994.
Det föreslagna direktivet avses ersätta rådets direktiv 80/1107/EEG om
skydd för arbetstagare mot risker för exponering för kemiska, fysikaliska
och biologiska agenser, rådets direktiv 82/605/EEG om skydd mot risker
vid exponering i arbetet för blymetall och dess joniska föreningar samt
rådets direktiv 88/364/EEG om arbetarskydd genom förbud mot vissa
agenser och arbetsmoment. Det föreslagna direktivet kommer därigenom
att bli ett omfattande och centralt arbetsmiljödirektiv om användningen
av kemiska ämnen i arbetet. Det blir om det antas det fjortonde särdirek-
tivet till ramdirektivet, direktiv 89/391/EEG, vilket innehåller allmänna
bestämmelser om arbetsmiljön och avser miljöarbetet.
1 oktober 1996 förde det irländska ordförandeskapet upp frågan i råds-
arbetet. Frågan om en gemensam ståndpunkt har därefter behandlats i
rådsarbetsgruppen vid ett flertal möten under hösten 1996 samt 1997.
Den 7 oktober antog 1997 rådet den gemensamma ståndpunkten rörande
direktivet. Ståndpunkten har överlämnats till Europaparlamentet för ytt-
rande vid dess andra läsning.
Den 27 juni 1997 antog rådet ett direktiv om ändring av direktivet
90/394/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för
carcinogener i arbetet. Ändringarna i direktivet innebär framför allt att ett
gränsvärde för bensen och en definition av gränsvärde förs in i direktivet
samt vissa tillägg när det gäller definitionen av carcinogener och upptag
genom huden.
Direktivet innebär ett steg på vägen när det gäller att utveckla bindande
gränsvärden på europeisk nivå. Antagandet av direktivet underlättade
möjligheterna att komma i gång med arbetet med direktivet om kemiska
ämnen.
I samband med antagandet av ändringsdirektivet uppmanade rådet
kommissionen att under 1997 se över och komma med förslag till ytterli-
gare ändringar av direktiv 90/394/EEG vad avser mutagena ämnen, trä-
damm och motsvarande ämnen samt införlivande av bestämmelser om
vinylklorid och asbest. Detta arbete har påbörjats och ett förslag till ett
andra ändringsdirektiv förväntas inom kort.
83
Kommissionen lade i april 1997 fram en grönbok om ett partnerskap för
en ny arbetsorganisation, KOM (97) 128 slutlig. I grönboken tar kom-
missionen upp olika frågor om arbetsorganisationens betydelse för sys-
selsättningen, konkurrenskraften, arbetsmiljön m.m. Den syftar till att
stimulera en europeisk debatt om nya former av arbetsorganisation. Syn-
punkter har inhämtats under senare delen av 1997. Ett svenskt yttrande
över grönboken har lämnats. Sverige välkomnar kommissionens initiativ
och anser det vara ett viktigt bidrag och incitament för att utveckla en
europeisk debatt och dialog om alla aspekter av en god arbetsorganisa-
tion. Sverige delar åsikten att utvecklingen av moderna och flexibla ar-
betsorganisationer är av grundläggande betydelse för tillväxten och sys-
selsättningen samt att detta är nära kopplat till individens trygghet i ar-
betslivet.
Rådets direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden
— det s.k. arbetstidsdirektivet - skall tillämpas inom alla arbetsområden
med undantag för luft-, järnvägs-, väg- och sjötransporter, havsfiske och
annat arbete till sjöss, samt det arbete som utförs av läkare under utbild-
ning. Undantaget omfattar såväl mobila som icke-mobila arbetstagare.
Inte heller egenföretagare omfattas av arbetstidsdirektivet.
I samband med andra läsningen av förslaget till vad som skulle bli ar-
betstidsdirektivet åtog sig kommissionen att så snart som möjligt ta ini-
tiativ vad gäller de sektorer som undantagits från direktivet och att förbe-
reda dessa initiativ med de europeiska parterna. Kommissionen har åter-
kommit till åtagandet i det medelfristiga sociala handlingsprogrammet
1995-1997.
Vitboken innehåller bakgrund och analys av de undantagna sektorerna,
en beskrivning av olika alternativa åtgärdsvägar samt förslag till förfa-
rande och slutsatser.
Kommissionen föreslår ett differentierat tillvägagångssätt, som innebär
att arbetstidsdirektivet utvidgas till att omfatta alla icke-mobila arbetsta-
gare, låter vissa principiellt viktiga bestämmelser i arbetstidsdirektivet,
t.ex. bestämmelsen om fyra veckors betald semester, omfatta även mobila
arbetstagare, samt skapar en särskild sektorsvis lagstiftning om arbetstid
och vilotider för mobila arbetstagare.
I oktober 1996 inleddes förhandlingar på gemenskapsnivå mellan ar-
betsmarknadens parter (UNICE, CEEP och EFS) enligt avtalet om soci-
alpolitik i syfte att åstadkomma regler på gemenskapsnivå om deltidsar-
Skr. 1997/98:60
bete, visstidsanställning och andra s.k. atypiska anställningsformer. För- Skr. 1997/98:60
handlingarna avslutades med att det mellan parterna slöts ett ramavtal
innehållande regler om icke-diskriminering av deltidsarbetande och
främjande av möjligheterna för deltidsarbete. Parterna ansåg att frågan
om deltidsarbetande skulle prioriteras och deklarerade sin avsikt att över-
väga behovet av liknande arrangemang för andra s.k. atypiska arbetstaga-
re. Parterna har därefter överlämnat ramavtalet till kommissionen med
begäran om att det skall genomföras genom ett rådsbeslut enligt artikel
4.2 i avtalet om socialpolitik. Den 23 juli 1997 överlämnade kommissio-
nen ett förslag till direktiv om ramavtalet till rådet för beslut. Europapar-
lamentet har beretts tillfälle att yttra sig över förslaget och godkände det
den 19 november. Vid rådsmötet den 15 december 1997 antogs direktivet
enhälligt.
Sverige är positivt till att förfarandet enligt avtalet om socialpolitik an-
vänds i en fråga av detta slag och har stött den utformning det kom att fa.
Det är viktigt att direktivet begränsar sig till sådana bestämmelser som är
absolut nödvändiga för att genomföra det till direktivet bifogade ramavta-
let och inte tillför eller ändrar något i avtalet.
Under år 1995 inledde kommissionen ett arbete som syftar till att genom-
föra de sedan tidigare vilande förslagen om olika europeiska associa-
tionsformer genom att söka lösa frågan om arbetstagarinflytandet, vilken
varit den stora stötestenen. Som ett led i detta arbete tillsatte kommissio-
nen i november 1996 en expertgrupp under ledning av Etienne Davignon.
Gruppen fick i uppdrag att lämna förslag om arbetstagarinflytande som
kan leda till att den mångåriga blockeringen av förslagen till europeiska
associationsformer (framför allt de s.k. Europabolagen) kan hävas. Grup-
pen lämnade sin rapport den 13 maj 1997. Den var inriktad på frågan om
arbetstagarinflytande i Europabolagen, medan övriga associationsformer
lämnades åt sidan. Davignonrapporten, som den kommit att kallas, föran-
ledde under sommaren ett förslag från ordförandeskapet till ändring av
kommissionens förslag rörande ett direktiv om arbetstagarinflytandet i
Europabolag. Det nya förslaget bygger i stor utsträckning på det gällande
direktivet om europeiska företagsråd (94/45/EG), men innebär därutöver
att arbetstagarna har rätt att - om inte annat överenskommits - utse re-
presentanter i Europabolagets styrelse.
Sverige har välkomnat Davignonrapporten som ett mycket konstruktivt
bidrag till den pågående diskussionen. Rapporten betonar starkt förhand-
lingar och avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare som huvudregel,
samtidigt som den föreslår regler som blir tillämpliga först om förhand-
lingarna misslyckas. Denna inriktning har stötts från svensk sida, liksom
förslaget om styrelserepresentation för arbetstagarna. Förslaget från ord-
förandeskapet har diskuterats i rådet under hösten 1997.
Kommissionen har under hösten i enlighet med förfarandet i det s.k.
sociala protokollet inlett ett samråd med arbetsmarknadens parter på Eu-
85
ropanivå. Samrådet rör innehållet i ett förslag till gemenskapsregler om Skr. 1997/98:60
information till och samråd med arbetstagare på nationell nivå.
Rådets direktiv 77/187/EEG, det s.k. överlåtelsedirektivet, innehåller
föreskrifter om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av före-
tag, verksamheter och delar av verksamheter. Direktivet är genomfört i
svensk rätt (se prop. 1994/95:192, bet. 1994/95:AU4, rskr. 1994/95:123).
Kommissionen presenterade 1994 ett förslag till ändring av direktivet.
Syftet med omarbetningen var i huvudsak att precisera tillämpningsom-
rådet, särskilt såvitt avser entreprenadsituationer, att göra direktivet mer
flexibelt vid överlåtelser i insolvenssituationer och att samordna lydelsen
med ändringar som gjorts i andra direktiv.
Kommissionen lade, efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommit-
tén, Regionkommittén och Europaparlamentet, i februari 1997 fram ett
nytt förslag till direktiv. Kommissionens nya förslag innehåller ett tiotal
förslag till förändringar. Förslaget innebär bl.a. att den tidigare föreslagna
definitionen av vad som är en överlåtelse utgår, dvs. ingen förändring av
direktivets tillämpningsområde. Kommissionen har som skäl för detta
anfört bl.a. den kritik som de övriga institutionerna riktat mot förslaget.
1997 års förslag har behandlats tre gånger i rådsarbetsgruppen under
hösten 1997.
Sveriges huvudståndpunkt har varit att inte motsätta sig att direktivet
omarbetas. Omarbetningen får dock inte medföra att direktivets tillämp-
ningsområde inskränks i förhållande till vad som gäller i dag.
Kommissionen presenterade den 23 september 1997 två direktivförslag
som en uppföljning av överenskommelsen vid Europeiska rådet i Ams-
terdam, enligt vilken Storbritannien skulle sätta i kraft de direktiv som
antagits enligt avtalet om socialpolitik. Genom att ha ställt sig vid sidan
av det sociala protokollet omfattas inte Storbritannien av de två direktiv
som antagits med stöd av avtalet om socialpolitik, som fogats till sociala
protokollet. Vid rådsmötet den 15 december 1997 antogs båda direktiven.
Rådets direktiv om utvidgning av rådets direktiv 94/45/EG av den 22
september 1994, om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett för-
farande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för in-
formation och samråd med arbetstagare, innehåller regler som innebär att
direktivet anpassas tekniskt i två hänseenden: dels höjs det maximala
antalet arbetstagarrepresentanter i det särskilda förhandlingsorganet från
17 till 18, dels ges de nya företag som kommer att omfattas möjlighet att
innan ikraftträdandet träffa avtal som ersätter direktivets regler. Storbri-
tannien beviljas en period på två år efter antagandet för att genomföra
direktivet.
86
Rådets direktiv angående utvidgning av rådets direktiv 96/34/EG av Skr. 1997/98:60
den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av
UNICE, CEEP och EFS, till att omfatta Storbritannien, innehåller i sak
endast ett tillägg till föräldraledighetsdirektivet om att slutdatumet för att
genomföra detta direktiv för Storbritanniens del skall vara två år efter
antagandet.
En styrkommitté följer tillämpningen av rådets handlingsprogram för
jämställdhetsarbetet inom EU för åren 1996-2000 som antogs den 22
december 1995. Programmet syftar främst till erfarenhetsutbyte, spridan-
de av goda exempel i jämställdhetsarbetet och stöd till projekt. Program-
mets prioriterade områden är bl.a. jämställdhet på arbetsmarknaden och i
ekonomin, förvärvsarbete och föräldraskap, könsfördelningen i beslutan-
de organ, förbättrade möjligheter för kvinnor att utnyttja sina rättigheter
enligt EG-rätten på jämställdhetsområdet, samt metoder och modeller för
integrering av ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden.
I styrkommittén ingår representanter från medlems- och EES-ländemas
regeringar, och kommissionen är ordförande. Kommittén har bl.a. till
uppgift att fatta beslut om de samarbetsprojekt mellan medlemsländerna
som skall beviljas medel med anledning av programmet.
Under år 1997 fick tre svenska projekt stöd från programmet. Av dessa
fick två projekt från år 1996 förlängt stöd: Sveriges Radio (ett samarbets-
projekt med Danmarks Radio och Grekland) om jämställdhet inom medi-
er samt Länsstyrelsen i Östergötlands län (ett samarbetsprojekt med Stor-
britannien, Tyskland och Italien). Ett nytt projekt fick stöd: Sydkraft AB
om att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden inom energisektorn (i
samarbete med Irland). Flera svenska organisationer och myndigheter har
även deltagit som samarbetspartner i projekt som startats i andra med-
lemsländer. Det blir en ny projektomgång för perioden 1 juli 1998 till 1
juli 1999.
Efter den av EG-domstolen den 17 oktober 1995 meddelade domen i
målet C-450/93 Eckard Kalanke mot Frei Hansestadt, Bremen, har frågor
om positiv särbehandling av underrepresenterat kön vid bl.a. rekrytering
diskuterats i olika forum inom EU under 1997. Vid rådsmötet den 2 de-
cember 1996 beslutade ministrarna att inte genomföra den av kommis-
sionen föreslagna ändringen i det s.k. likabehandlingsdirektivet
(76/207/EEG). Kommissionens förslag hade föranletts av utslaget i den
s.k. Kalanke-domen och syftade till att klargöra att vissa former av posi-
tiv särbehandling kunde, trots domen, förenas med EG-rätten. Skälet till
att rådet inte ville genomföra den föreslagna ändringen var bl.a. att man i
första hand ville avvakta resultatet av EU:s regeringskonferens (se nedan)
87
samt ytterligare en dom i EG-domstolen i samma ämne, den s.k. Mar- Skr. 1997/98:60
schall-domen.
Domen i Marschall-målet (C-409/95/EEG) kom den 11 november
1997 efter en muntlig förhandling i vilken flera medlemsländer deltog,
bl.a. Sverige. Sverige hade även tidigare lämnat ett skriftligt yttrande till
domstolen i vilket man klargjorde sin inställning att den i målet aktuella
bestämmelsen om positiv särbehandling inte kunde anses strida mot lika-
behandlingsdirektivet.
I domen klargjorde domstolen bl.a. att likabehandlingsdirektivet inte
hindrar nationella regler om positiv särbehandling av kvinnor i fall då
sökande av olika kön har likvärdiga meriter om det inte på grund av om-
ständigheter som hänger samman med en manlig sökandes person finns
övervägande skäl för att välja denne.
Ett förslag i frågan om bevisbördans fördelning i mål om könsdiskrimi-
nering lades första gången fram av kommissionen år 1988. Något beslut
fattades emellertid inte den gången eftersom man inte kunde uppnå en-
hällighet i rådet.
Den 20 september 1996 presenterade kommissionen ett nytt förslag till
direktiv. Den 10 april 1997 avgav Europaparlamentet sitt yttrande över
förslaget. Yttrandet innehöll ett tjugotal förslag till förändringar. Med
anledning av parlamentets yttrande lade kommissionen den 14 maj 1997
fram ett reviderat förslag till direktiv.
Den 24 juli 1997 antog medlemsstaterna en gemensam ståndpunkt i
frågan. De två viktigaste artiklarna gäller dels en definition av begreppet
indirekt diskriminering, dels fördelningen av bevisbördan i könsdiskri-
mineringsmål. Bestämmelserna överensstämmer i stort med de svenska
reglerna i jämställdhetslagen.
Europaparlamentet yttrade sig över den gemensamma ståndpunkten i
november 1997.
Den 15 december 1997 beslutade arbetsmarknads- och socialministrar-
na att direktivet skulle antas i enlighet med texten i den gemensamma
ståndpunkten. Sverige ansåg texten vara tillfredsställande, men gjorde
dock tillsammans med Finland en skriftlig markering om att det hade
varit önskvärt att den träffade överenskommelsen kunnat säkerställa att
käranden inte skall behöva visa att svaranden haft ett diskriminerande
syfte för att det skall vara fråga om könsdiskriminering.
I oktober 1997 undertecknades Amsterdamfördraget av EU:s utrikesmi-
nistrar. Fördraget innehåller en väsentlig förstärkning av jämställdhets-
frågoma, bl.a. som en följd av att Sverige drivit den frågan under för-
handlingarna. Jämställdhet mellan kvinnor och män skrivs nu in som ett
av EU:s grundläggande mål. Även den s.k. mainstreamingprincipen, dvs.
88
att ett jämställdhetsperspektiv skall anläggas och främjas i gemenskapens Skr. 1997/98:60
alla aktiviteter, skrivs in i fördraget. Det nuvarande lönediskriminerings-
förbudet i artikel 119 skärps och omfattar även lönediskriminering vid
likvärdigt arbete. Artikel 119 byggs även ut och anger nu uttryckligen att
EU skall fatta beslut för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden och
för att säkra att likalönsprincipen iakttas. Det klargörs även att det är tillå-
tet att använda s.k. positiv särbehandling av underrepresenterat kön i
syfte att åstadkomma jämställdhet i praktiken på arbetsmarknaden.
Att den sistnämnda frågan, i vilken Sverige särskilt engagerat sig, nu
fördragsfasts, innebär att det framöver blir tillåtet för medlemsländerna
att använda positiv särbehandling om de så önskar. Det är en viktig mar-
kering efter domstolens dom i det s.k. Kalankefallet (se avsnitt 10.5.2).
För att underlätta den fria rörligheten av personer har EU regler för sam-
ordning av medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Det innebär i stort
att en arbetstagare med familj har rätt att ta med sig de sociala förmåner
som intjänats vid arbete i en medlemsstat i de fall vederbörande flyttar
till en annan medlemsstat samt rätt till sociala förmåner i värdlandet.
För att underlätta den fria rörligheten inom EU för arbetstagare och egen-
företagare finns ett regelverk, i huvudsak i förordning (EEG) nr 1408/71
om samordning av medlemsländernas system för social trygghet.
Rådet antog den 27 juni (EGT nr L 176) en ändring av förordningen
som bl.a. innebär en utökad rätt till sjukvårdsförmåner för försäkrade
som studerar i en annan medlemsstat.
Kommissionen har under året (EGT nr C 161) lagt fram ett förslag till
ändring av sitt tidigare förslag (EGT nr C 68) om samordning av arbets-
löshetsförmåner. Förslagen har inte lett till något beslut av ministerrådet.
Kommissionen har vidare lagt fram ett förslag (EGT nr C 290) till vis-
sa tekniska ändringar av förordningen föranlett av vissa ändringar i
medlemsstaternas nationella lagstiftningar om social trygghet. Parlamen-
tet har ännu inte yttrat sig i ärendet.
I rådsarbetet har under året ett flertal arbetsgruppssammanträden ägt
rum för att diskutera kommissionens förslag från år 1991 (EGT nr C 46)
om utvidgning av förordningens personkrets att omfatta alla försäkrade.
Någon enighet har ännu inte kunnat uppnås. De problematiska frågorna
är i första hand vissa medlemsländers speciella försäkringssystem för
offentliganställda och i andra hand de nordiska ländernas folkpensions-
system.
89
I mars 1997 presenterade kommissionen ett meddelande om modernise-
ring och nydaning av social trygghet i Europeiska unionen (KOM (97)
102 slutlig). Meddelandet bygger på den debatt som hölls året innan om
den sociala trygghetens framtid. Det nya meddelandet kan ses som ett
handlingsprogram för kommissionens arbete kring åtgärder i syfte att
stödja medlemsstaternas ansträngningar att modernisera och förbättra
sina sociala trygghetssystem. En debatt har ägt rum i ministerrådet
(arbetsmarknads- och socialministrarna), vilken fokuserade kring frågor
om social trygghet som en produktiv faktor samt den europeiska dimen-
sionen med utgångspunkt i den påverkan integrationen kan ha på natio-
nell politik. Sverige har särskilt framhållit förhållandet mellan trygghets-
systemens utformning och deras möjlighet att underlätta flexibilitet och
stödja sysselsättning.
Kommissionen har lagt fram en grönbok om kompletterande pensions-
skydd på den inre marknaden, KOM (97) 283 slutlig. Grönboken täcker
in flera aspekter på tilläggspensioner och tar bland annat sikte på två oli-
ka områden där direktiv diskuteras eller har diskuterats. Det gäller dels
det år 1994 tillbakadragna förslaget till pensionsfondsdirektiv (KOM
93/171), dels ett förslag till direktivet om skydd för tjänstepensionsrättig-
heter vid flyttning till annat land i EU.
Pensionsfondsdirektivet syftar till enhetliga liberaliserade regler för
förvaltning av pensionsfonder i Europa.
Inriktningen på förslaget till direktiv om skydd för tjänstepensionsrät-
tigheter vid flyttning till annat land i EU, KOM (97) 486 slutlig, är prin-
cipen om ”lika behandling” av personer som byter anställning inom ett
och samma medlemsland och personer som byter arbetsgivare och med-
lemsland.
Inom gemenskapen finns det ett stort antal direktiv som syftar till att
uppnå fri rörlighet för arbetstagare, etableringsfrihet och frihet att till-
handahålla tjänster, sammanlagt närmare femtio direktiv. Huvuddelen av
direktiven omfattar särskilda yrkesområden och innebär en harmonise-
ring av lagstiftningen; de flesta direktiv är mycket gamla. De två senaste
direktiven är antagna med hänsyn till subsidiaritetsprincipen och är mer
generella till sin karaktär.
Syftet med dessa bestämmelser är att undanröja de hinder för den fria
rörligheten för personer som medlemsländernas olika krav på kompe-
tensbevis för utövande av en viss yrkesverksamhet utgör. Den form av
hinder som dessa personer kan möta är att ett annat land har särskilda
90
restriktioner för ett visst yrke som innebär att yrkesutövaren måste ha ett Skr. 1997/98:60
särskilt nationellt behörighets- eller kompetensbevis.
När det gäller de äldsta s.k. etableringsdirektiven berör de i stort sett
inte alls svensk lagstiftning eftersom dessa yrkesområden inte är reglera-
de i Sverige, med undantag för elinstallatörer och arbetare i byggbran-
schen. Svenska medborgare som vill arbeta utomlands möter däremot en
mängd krav, bl.a. krav på att uppvisa intyg på svensk kompetens
(yrkesutbildningsbevis) samt - för självständiga näringsidkare (t.ex. hår-
frisörer) - bevis på yrkesverksamhet enligt vissa principer. Direktiven
har införlivats i svensk rätt genom att de handelskammare som auktorise-
rats av Kommerskollegium skall utförda sådana intyg om faktiskt utöv-
ande av yrkesverksamhet som kan behövas för att fa idka näring enligt
direktiven. Dessa direktiv berör huvuddelen av hantverksyrkena och en
stor del av serviceyrkena.
Vidare finns särskilda direktiv för enskilda yrkesområden, som är an-
tagna enligt harmoniseringsprincipen och som alltså innebär att länderna
skall godkänna behöriga yrkesutövare från övriga länder. Detta gäller
följande yrken: läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, tandläkare, apoteka-
re, veterinärer och arkitekter. De två generella direktiven berör alla andra
yrken, som inte omfattas av de tidigare nämnda. Högskoleverket har till
uppgift att vara informationscentral för de generella direktiven.
Ministerrådet beslutade den 15 december 1997 om ett direktiv som ytter-
ligare skall underlätta för advokater att bedriva verksamhet i andra med-
lemsländer än den där auktorisation erhållits. Innan direktivet blir for-
mellt antaget krävs ett godkännande av Europaparlamentet, vilket beräk-
nas ske inom kort.
Det finns i dag två direktiv som underlättar för advokater att arbeta ut-
omlands: dels ett direktiv som rör advokaters rätt att erbjuda tjänster, dels
ett generellt direktiv om erkännande av examens- och kompetensbevis.
Syftet med ett ytterligare advokatdirektiv är att underlätta en advokats
tillträde till, eller rätt att stadigvarande utöva, advokatyrket i ett annat
medlemsland än det där han eller hon fick sin behörighet.
Direktivet ger möjlighet för advokater att verka i ett annat medlems-
land (värdlandet) än det där de har erhållit sin behörighet/advokattitel. En
utländsk advokat tillåts att verka i värdlandet, använda sitt hemlands yr-
kestitel och utöva samma typ av verksamhet som värdlandets advokater.
Vidare underlättas integrering i värdlandets advokatorganisation för den
som önskar det. En kontroll av yrkeskvalifikationema görs av värdlan-
dets behöriga myndighet.
Direktivet ger vidare utländska advokater rätt att utöva advokatverk-
samhet i advokatgrupp (i bolag eller andra sammanslutningar) under ge-
mensamt namn. Värdlandet har dock rätt att hindra advokatgrupper som
kontrolleras av andra än advokater. En advokat som arbetar under sitt
hemlands titel får verka som anställd vid offentliga eller privata organ,
om värdlandets "egna" advokater har rätt till det.
91
Direktivet skall införlivas av medlemsstaterna inom två år från ikraft- Skr. 1997/98:60
trädandet.
Under året har en ändring i det så kallade läkardirektivet (direktiv
93/16/EEG om unde lättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt
erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis)
trätt i kraft. Avsikten med ändringen är att införa ett kommittéförfarande
för att möjliggöra en smidig uppdatering av förteckningarna över medi-
cinska specialiteter och längd på utbildning genom att beslutanderätten
läggs på kommissionen (EGT nr L 219).
Hösten 1997 inleddes beredning i en rådsarbetsgrupp om ett förslag att
sammanföra ett 35-tal direktiv som möjliggör för medborgare i ett med-
lemsland att etablera näringsverksamhet, tillhandahålla tjänster samt ar-
beta som anställda i annat medlemsland i en verksamhet som är reglerad i
värdlandet till ett generellt samlingsdirektiv. Huvudprincipen är att värd-
landet vid sin prövning om tillstånd i princip skall godta erhållen yrkes-
utbildning, yrkeserfarenhet samt intyg om konkursfrihet, god vandel och
ekonomisk ställning som medborgaren erhållit i hemlandet eller i senaste
hemvistlandet.
Sverige deltar sedan i februari i Europeiska kommissionens högni-
vågrupp för handikappfrågor. Detta organ är tänkt att vara ett forum där
medlemsstaterna kan upprätthålla en dialog sinsemellan och gentemot
kommissionen i handikappfrågor.
Sverige har i gruppen bl.a. presenterat AMS-projektet ”Unga handi-
kappade” som syftar till att hjälpa unga funktionshindrade att komma in
på arbetsmarknaden.
Sverige stödde i IGC-förhandlingarna, som sommaren 1997 utmynna-
de i Amsterdamfördraget, det förslag som ledde till att artikel 13, som
bl.a. möjliggör att rådet enhälligt kan vidta nödvändiga åtgärder för att
bekämpa diskriminering baserad på funktionshinder, kunde införas i för-
draget. Förslaget om en deklaration till artikel 95 (f.d. 100a), som upp-
manar staterna att beakta funktionshindrade vid standardisering och sam-
ordning av varor som har producerats inom den inre marknaden, stöddes
likaledes av Sverige.
92
Rådet antog i december en gemensam ståndpunkt om en rekommenda-
tion om parkeringstillstånd for funktionshindrade personer.
Inom EU pågår samarbete inom folkhälsoprogram vad avser cancer, aids
och vissa andra smittsamma sjukdomar, narkotika samt hälsofrämjande
aktiviteter. Ett program för hälsoövervakning antogs i början av året.
Socialstyrelsen är svensk koordinator för programmet.
Frågan om hälsorelaterad statistik lyftes under året fram, då kommis-
sionen presenterade en rapport om könsrelaterad hälsostatistik. En reso-
lution antogs därefter av rådet i december om att könsrelaterad hälsosta-
tistik bör beaktas inom EU:s program inom folkhälsoområdet.
En gemensam ståndpunkt vad avser ett epidemiologiskt nätverk för över-
vakning av smittsamma sjukdomar inom gemenskapen har antagits.
Kommissionen har under året presenterat tre nya program på folkhäl-
soområdet avseende sällsynta sjukdomar, förebyggande av personskador
samt miljörelaterade sjukdomar.
Vid ministerrådet den 4 december träffades en politisk överenskom-
melse om folkhälsoprogrammet om sällsynta sjukdomar. Folkhälsopro-
grammen om förebyggande av personskador respektive miljörelaterade
sjukdomar har inte hunnit lika långt i beredningen.
Den 4 december 1997 träffade Hälsoministerrådet en politisk överens-
kommelse om att förbjuda direkt och indirekt tobaksreklam. Kommissio-
nens förslag till ett direktiv har tidigare diskuterats under flera år utan att
det har kunnat nås någon kvalificerad majoritet i rådet för ett sådant di-
rektiv.
Skr. 1997/98:60
Socialminister Margot Wallström skrev i juni 1996 till kommissionsle-
damoten Pådraig Flynn för att föreslå att kommissionen skulle ta initiativ
till att göra jämförande undersökningar och analyser av alkoholproble-
mens omfattning i samtliga EU-länder. Detta har resulterat i att Sverige
tillsammans med Finland i september 1997 har inlämnat två ansökningar
om medel från kommissionen för att göra jämförande studier om EU-
ländemas alkoholpolitik samt om alkoholkonsumtionen och dess effekter
på folkhälsan i EU:s medlemsstater.
93
Vid hälsoministermötet i juni 1997 reste statsrådet Wallström frågan Skr. 1997/98:60
om alkoläskens skadeverkningar, i synnerhet vad gäller ungdomar, och
vilka gemensamma åtgärder som eventuellt kunde vidtas inom EU. Inom
ramen för kommissionens expertarbetsgrupp Alkohol och hälsa hölls ett
möte i november 1997 som enbart ägnades åt diskussioner om ett förslag
till rådsrekommendation om tillämpningsregler för alkoläsk. Arbetet i
gruppen fortsätter.
Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och
narkotikamissbruk är ett flerdimensionellt problem som kräver åtgärder
inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik
narkotikastrategi måste därför inriktas mot att minska både utbudet och
efterfrågan och är därmed en fråga för samtliga tre pelare. Artikel 129 i
Romfördraget utgör grunden för narkotikasamarbetet på folkhälsoområ-
det. Kommissionen presenterade i juni 1994 ett förslag till åtgärdspro-
gram för gemenskapen för att förebygga narkotikamissbruk inom ramen
för verksamheten på folkhälsoområdet (1995-2000). Programmet antogs
vid hälsoministerrådet den 12 november 1996.
En global narkotikastrategi antogs vid Europeiska rådets möte i Cannes i
juni 1995. Insatserna på narkotikaområdet avrapporterades till Europeis-
ka rådet i Luxemburg i december 1997. Bland insatserna under året kan
nämnas att ett vamingssystem för nya syntetiska droger har beslutats och
är under uppbyggnad. Ett antal konferenser har avhållits under året, bl.a.
om syntetiska droger, forskning om syntetiska droger och utbildning och
träning inom narkotikaområdet.
EU har inrättat ett särskilt europeiskt centrum för kontroll av narkotika
och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta in-
formation om narkotika och narkotikaberoende i medlemsstaterna för att
ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen. Centret
har under 1997 presenterat sin andra årsrapport.
Den horisontella narkotikaarbetsgruppen inrättades i januari 1997 med
syfte att inom rådet ta hand om de övergripande narkotikafrågor som rör
flera områden. Under året har arbetsgruppen bl.a. berett frågan om var-
ningssystemet för syntetiska droger. Vidare har frågor som rört Karibien
och Västindien stått på dagordningen. Det är också den horisontella ar-
betsgruppen som ansvarat för narkotikarapporten till Europeiska rådet
(CORDROG 74) liksom en rapport om uppföljning av en gemensam åt-
gärd om tillnärmning av narkotikalagstiftning. Arbetsgruppen har också
9-
förberett FN:s generalförsamlings särskilda session om narkotika som Skr. 1997/98:60
skall hållas i juni 1998 (se även avsnitt 33.3).
Ungdom för Europa
EU:s samarbete på ungdomsområdet omfattar enligt fördraget främst stöd
till ungdoms- och ungdomsledarutbyte. Huvuddelen av aktiviteterna sker
inom programmet Ungdom för Europa, där det nuvarande programmet
sträcker sig över perioden 1995-1999 och har en budget på sammanlagt
126 miljoner ecu. Drygt 2 000 svenska ungdomar har deltagit i pro-
grammet under 1997. Under samma år har Ungdom för Europa, liksom
övriga program inom utbildnings- och ungdomsområdet, öppnats för
deltagande från flera av de associerade länderna i Öst- och Centraleuro-
pa. En halvtidsutvärdering av programmet Ungdom för Europa har ge-
nomförts i syfte att identifiera åtgärder för att utveckla programmets ge-
nomförande. Sverige har i detta sammanhang verkat för att öka pro-
grammets användarvänlighet genom att förenkla och decentralisera hur
det genomförs.
Därutöver har kommissionen i november lämnat ett meddelande till
rådet om inriktningen på framtida program inom utbildnings- och ung-
domsområdet (se avsnitt 25.3).
Europeisk volontärtjänst för ungdomar
Kommissionen påbörjade under 1996 en försöksverksamhet med europe-
isk volontärtjänst för ungdomar, som har fortsatt under 1997. I januari
1997 lade kommissionen fram ett förslag till program för europeisk vo-
lontärtjänst för ungdomar under perioden 1998-2002. Genom program-
met föreslås att ekonomiskt stöd ges för att ungdomar i åldern 18-25 år
skall kunna tjänstgöra som volontärer i ett annat land inom ramen för
olika typer av utbildande projekt med samhällsnyttig verksamhet. Sedan
parlamentet lagt fram sina ändringsförslag antog rådet i oktober en ge-
mensam ståndpunkt i frågan. Rådets inställning är att programmet bör
begränsas till två år och att budgeten bör sänkas från kommissionens
förslag om 60 till 35 miljoner ecu. Rådets inställning ligger väl i linje
med den ståndpunkt Sverige drivit.
Vid rådsmötet i oktober antogs även en förklaring om kampen mot
rasism, främlingsfientlighet och antisemitism inom ungdomsrådet (se
avsnitt 36.1).
Idrott omfattas inte av fördraget och härigenom har inte heller någon ge-
menskapspolitik förutsatts. EG-domstolen har dock i vissa domar fast-
ställt principen att idrotten bör underkastas gemenskapsrätten i de fall
95
den utgör en ekonomisk aktivitet inom ramen för den inre marknaden.
Den senaste domen av stor betydelse på idrottsområdet meddelades i de-
cember 1995 i det s.k. Bosman-fallet (mål C-415/93). Domen har för
idrotten i Sverige medfört att olika specialidrottsförbund genomfört vissa
förändringar i sina tävlingsbestämmelser.
Under det nederländska ordförandeskapet har diskussioner förts om
olika frågor kring idrotten och EU. Detta har resulterat i en särskild de-
klaration som antogs av stats- och regeringscheferna vid Europeiska rå-
dets möte i Amsterdam. Idrottens sociala betydelse betonades, särskilt för
att skapa identitet och gemenskap människor emellan. Konferensen upp-
manade därför Europeiska unionens organ att beakta synpunkter från
idrottssammanslutningar när det gäller viktiga frågor som rör idrott. I
samband därmed bör särskild uppmärksamhet ägnas det som är särskilt
kännetecknande för amatöridrotten.
För att skapa större förståelse mellan Europas folk har kommissionen
utarbetat ett idrottsprogram, det s.k. Eurathlonprogrammet. Syftet med
detta är att främja den roll som idrotten spelar för den sociala integratio-
nen, hälsomedvetandet och solidariteten människor emellan. Bidrag kan
ges till idrottsföreningar för projekt som omfattar minst tre medlemslän-
der. Under 1997 har stöd utgått till bl.a. genomförandet av de europeiska
olympiska vinterspelen för ungdomar i Sundsvall i februari.
Under senare år har sysselsättningsfrågan fått en alltmer framskjuten
position i EU:s arbete. Steg mot stärkt samarbete om sysselsättning togs i
Bryssel 1993 då man antog en handlingsplan baserad på kommissionens
vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Vid Europeiska
rådets möte i Essen i december 1994 var sysselsättningen ett huvudtema,
och konkreta steg togs mot en mer systematisk övervakning av syssel-
sättningspolitiken. Samarbetet har utvecklats genom Europeiska rådets
möten i Madrid (december 1995), Florens (juni 1996) och Dublin
(december 1996). Sysselsättningsfrågan var under 1997 föremål för in-
tensivt arbete i EU, dels inom ramen för regeringskonferensen, dels i det
reguljära rådsarbetet. Vid Europeiska rådets möten i Amsterdam i juni
och i Luxemburg i november 1997 stärktes EU:s sysselsättningssamarbe-
te ytterligare.
Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 enades EU:s stats-
och regeringschefer om fördragsändringar som stärker grunden för EU-
ländemas samarbete inom sysselsättningsområdet. Främjandet av en hög
sysselsättningsnivå blir ett uttryckligt mål för Europeiska unionen, och en
ny avdelning om sysselsättning förs in i EG-fördraget. Ett annat viktigt
inslag vid mötet utgjordes av att Europeiska rådet antog en separat reso-
Skr. 1997/98:60
9(
lution om tillväxt och sysselsättning vid sidan av resolutionen om stabili- Skr. 1997/98:60
tets- och tillväxtpakten.
Bakgrund
Ett övergripande mål i den regeringskonferens som föregick Amsterdam-
fördraget har varit att förändra Europeiska unionen så att den bättre mot-
svarar medborgarnas förväntningar. Den fortsatt höga arbetslösheten i
Europa blev en särskilt viktig fråga i detta sammanhang.
Målet att främja en hög sysselsättningsnivå finns inskrivet i artikel 2 i
EG-fördraget. Frågor som rör sysselsättning behandlas även i andra artik-
lar i EG-fördraget, t.ex. artikel 118 och avtalet om socialpolitik, som har
fogats till EG-fördraget genom det s.k. sociala protokollet. Fördraget har
emellertid hittills saknat en samlad och tydlig grund för EU-ländemas
samarbete på sysselsättningsområdet. Exempelvis har övervakningen av
sysselsättningspolitiken inte givits samma tyngd och klara formulering
som övervakningen av övrig ekonomisk politik.
Den svenska regeringen har prioriterat sysselsättningsfrågan mycket
högt i det europeiska samarbetet. Därför blev sysselsättning en mycket
viktig fråga för Sverige också i regeringskonferensen. I september 1995
tog Sverige ett första initiativ i frågan. I juni 1996 konkretiserades de
svenska idéerna i regeringskonferensen och i september samma år lade
Sverige fram ett förslag till fördragsändringar i syfte att stärka grunden
för samarbetet om sysselsättning.
Resultatet av regeringskonferensen är en betydande framgång för
svensk del. Enighet nåddes om att förstärka målformuleringarna om sys-
selsättning i fördragen och att föra in en ny avdelning om sysselsättning i
EG-fördraget, i vilken en procedur för samordning och övervakning av
sysselsättningspolitiken läggs fast. Förhandlingsresultatet har stora likhe-
ter med det svenska förslaget.
Målen i fördragen stärks, dels genom att artikel B i Fördraget om Europe-
iska unionen och artiklarna 2 och 3 i EG-fördraget ändras, dels genom
målangivelser i den nya avdelningen.
Ändringarna innebär bl.a. att medlemsstaterna och gemenskapen skall
arbeta för en samordnad strategi för sysselsättning. Sysselsättningen skall
beaktas vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik.
Frågan ges därmed en mer framträdande plats i gemenskapens arbete.
Samordning och övervakning
I en central formulering i den nya avdelningen slås det fast att medlems-
länderna skall betrakta främjandet av sysselsättningen som en fråga av
gemensamt intresse och samordna sina åtgärder på området inom rådet.
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
Gemenskapen skall medverka till att målen om en hög sysselsättningsni-
vå uppnås genom att uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna samt
stödja och vid behov komplettera deras åtgärder, samtidigt som de en-
skilda medlemsstaternas befogenheter skall respekteras. Fördragsänd-
ringen innebär inte att sysselsättningspolitiken skall harmoniseras på ge-
menskapsnivå. Huvudansvaret för sysselsättningspolitiken kommer fort-
satt att ligga hos medlemsstaterna.
Därmed behandlas sysselsättningspolitiken på ett sätt som motsvarar
andra delar av den ekonomiska politiken. Detta ligger i linje med rege-
ringens uppfattning att övervakningen av sysselsättningspolitiken skall
ges samma tyngd och konkretion som den som tillämpas på övrig eko-
nomisk politik.
Det fördragsfasta förfarandet ålägger Europeiska rådet att en gång om
året ge sysselsättningsfrågan en grundlig behandling. Europeiska rådets
överväganden skall baséras på en gemensam rapport från rådet och
kommissionen om sysselsättningsläget i gemenskapen.
Rådet skall årligen på grundval av Europeiska rådets slutsatser lägga
fast riktlinjer för sysselsättningspolitiken. De skall stämma överens med
de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken enligt artikel 103.2
i EG-fördraget.
Med utgångspunkt från sysselsättningsriktlinjema skall rådet på grund-
val av medlemsstaternas rapporter och kommentarer från sysselsättnings-
kommittén utvärdera hur sysselsättningspolitiken genomförts i med-
lemsstaterna. Om rådet efter denna granskning bedömer att så är lämpligt
kan det på rekommendation av kommissionen lämna rekommendationer
till enskilda medlemsstater.
Skr. 1997/98:60
Stödåtgärder
Rådet skall även kunna besluta om så kallade stödåtgärder för att främja
samarbete mellan medlemsstaterna och stödja deras arbete på sysselsätt-
ningsområdet. Stödåtgärderna åsyftar främst informations- och erfaren-
hetsutbyte, särskilt genom pilotprojekt. Vad som avses är tämligen be-
gränsade insatser och inte finanspolitiska stimulanser eller gemensamma
åtgärder i sysselsättningsskapande syfte. Inte heller skall någon harmoni-
sering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar äga rum. Var-
aktigheten av dessa åtgärder skall inte överstiga fem år.
Sysselsättningskommitté
En rådgivande sysselsättningskommitté med två representanter från varje
medlemsstat respektive kommissionen skall inrättas för att främja en
sammanhållen syn på och en bättre samordning av sysselsättningspoliti-
ken mellan medlemsstaterna. Kommittén skall samråda med arbetsmark-
nadens parter.
98
Skr. 1997/98:60
Europeiska rådets möte i Amsterdam antog en resolution om tillväxt och
sysselsättning. Resolutionen innehåller följande huvudelement:
• förstärkt samordning av sysselsättningspolitiken i de allmänna riktlin-
jerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik,
• omgående tillämpning i så stor utsträckning som möjligt av förfaran-
dena i den nya avdelningen om sysselsättning,
• en granskning av all relevant befintlig gemenskapspolitik från syssel-
sättningssynpunkt,
• ytterligare ansträngningar för att fullborda den inre marknaden,
• Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden
utvidgar sin verksamhet till områden som bedöms viktiga för syssel-
sättningen.
För att bibehålla dynamiken när det gäller att främja ekonomisk tillväxt
och bekämpa arbetslösheten beslutade Europeiska rådet att hålla ett extra
möte om sysselsättning under det luxemburgska ordförandeskapet hösten
1997. Vidare riktade Europeiska rådet en uppmaning till rådet att söka se
till att relevanta bestämmelser i den nya avdelningen om sysselsättning
omedelbart börjar tillämpas.
Resultaten av sysselsättningstoppmötet visar redan nu betydelsen av de
nya fördragsbestämmelsema om sysselsättning. Redan innan fördraget
träder i kraft har förutsättningar skapats för att bestämmelserna skall få
genomslag i praktiken. Bl.a. antog Europeiska rådet slutsatser om syssel-
sättningsriktlinjer för 1998 och angav en konkret uppföljning av dessa.
Europeiska rådet ställde sig också bakom Europeiska investeringsban-
kens sysselsättningsinitiativ.
Överenskommelsen vid sysselsättningstoppmötet i Luxemburg gör det
möjligt att i praktiken genomföra en ordning motsvarande Amsterdam-
fördragets bestämmelser om samordning av medlemsstaternas syssel-
sättningspolitik i förtid med början 1998. Denna samordning skall ske på
grundval av gemensamma riktlinjer för sysselsättningen. Riktlinjerna
bygger på erfarenheterna från den multilaterala övervakningen av den
ekonomiska politiken. Vid samordningen skall hänsyn tas till skillnader
mellan förhållandena i EU:s medlemsstater.
99
Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 1998
Den 1 oktober 1997 presenterade kommissionen ett förslag till riktlinjer
för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Innan förslaget förelädes
Europeiska rådets möte i Luxemburg var det föremål för behandling i
Ekofin-rådet och rådet för arbetsmarknads- och socialministrar. Europe-
iska rådet i Luxemburg ställde sig i stora delar bakom kommissionens
förslag och enades kring målformuleringar för medlemsstaternas syssel-
sättningspolitik. Riktlinjerna för denna politik kan delas in i fyra hu-
vudområden:
• Att förbättra anställbarheten genom att angripa ungdomsarbetslösheten
och förebygga långtidsarbetslösheten samt att gå från passiva till akti-
va åtgärder, bl.a. genom kraftfulla satsningar på utbildning.
• Att utveckla företagarandan - det skall bli lättare att starta och driva
företag genom att skapa klara, stabila och tillförlitliga bestämmelser.
Skattesystemen skall bli gynnsammare för sysselsättningen.
• Att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga ge-
nom att främja moderniseringar av arbetsorganisationen och arbets-
formerna.
• Att stärka jämställdhetspolitiken genom att angripa diskriminering
mellan män och kvinnor samt att göra det möjligt att förena yrkesliv
och familjeliv. Funktionshindrade personers inträde i yrkeslivet skall
främjas.
Den 15 december antog rådet för arbetsmarknads- och socialministrar en
resolution på förslag av kommissionen. Resolutionen anger riktlinjer för
medlemsstaternas sysselsättningspolitik för 1998 i linje med ordförande-
skapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Luxemburg.
Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni uppmanades Europeiska
investeringsbanken (EIB) att öka sina ansträngningar för att skapa syssel-
sättning i unionen genom ökade investeringar. Resultatet blev Amster-
dam Special Action Programme som innebär att banken vidgar sitt utlå-
ningsmandat. De nya sektorerna man därmed ges möjlighet att investera i
är utbildning och sjuk- och hälsovård. Därutöver kommer banken att öka
sitt engagemang i projekt som är miljöskyddande samt i de stora in-
frastrukturprojekt som ingår i de transeuropeiska näten. Som en tredje
komponent kommer EIB, tillsammans med Europeiska investeringsfon-
den, att bli aktiva på riskkapitalmarknaden i medlemsländerna. Detta
handlingsprogram möjliggör en ökad utlåning på 10 miljarder ecu under
en femårsperiod. Kostnaderna finansieras med bankens egna resurser.
Skr. 1997/98:60
10(
Utbyggnaden av de transeuropeiska näten är ett av de främsta medlen för
att stärka den europeiska konkurrenskraften och därmed sysselsättningen.
I syfte att stimulera genomförandet av TEN redovisade en grupp bestå-
ende av transportministrarnas personliga representanter samt företrädare
för banker och industri en rapport med förslag till åtgärder för att under-
lätta privat medfmansiering (s.k. Private-public partnerships, PPP) av
infrastrukturprojekt inom transportområdet. Rapportens förslag kommer
att fungera som utgångspunkt då man arbetar vidare med finansierings-
problematiken kring TEN.
Den gemensamma rapporten om sysselsättning
Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 fastställdes förfa-
randen för övervakning av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Län-
derna ombads utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram som
underlag till en gemensam rapport. Den gemensamma rapporten om sys-
selsättning sammanställs årligen av kommissionen och rådet i dess sam-
mansättning av ekonomi- och finansministrar respektive av arbetsmark-
nadsministrar för att följa sysselsättningsutvecklingen och övervaka
medlemsstaternas politik på området. Varje år läggs rapporten fram för
godkännande inför Europeiska rådets möte i december. Hittills har tre
gemensamma rapporter om sysselsättning presenterats. Den första lades
fram i Madrid i december 1995. Den andra rapporten om sysselsättning
presenterades vid toppmötet i Dublin i december 1996 och den tredje vid
toppmötet i Luxemburg i december 1997. Inför Europeiska rådets möten
i Florens i juni 1996 och i Amsterdam i juni 1997 framlades interimsrap-
porter.
Årets gemensamma rapport om sysselsättning vilken förelädes Europe-
iska rådets extra möte i Luxemburg har även baserats på underlag från
EU:s stats- och regeringschefer ställda till Luxemburgs premiärminister
Jean-Claude Juncker. Utifrån de nationella sysselsättningsprogrammen
och breven ställda till Juncker beskrivs och utvärderas medlemsstaternas
politik. Därtill presenteras goda exempel på sysselsättningspolitik i syfte
att belysa framgångsrika åtgärder och möjligheten att genomföra dem i
andra medlemsstater. Rapporten betonar behovet av att bedriva en enhet-
lig och samordnad politik i sysselsättningsfrågan. I enlighet med Europe-
iska rådets slutsatser från Madrid (1995) framhålls vikten av att bekämpa
långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten samt att skapa lika
villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden. För att förbättra ar-
betsmarknadens funktionssätt omnämns i första hand en omallokering av
resurser till aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andra viktiga inslag
är effektivisering av skattesystem och lönepolitik. Rapporten framhåller
vikten av flexibilitet för att bemöta strukturella förändringar samt pekar
på den växande rollen för lokala initiativ.
Skr. 1997/98:60
101
Rapport från högnivågruppen för konkurrenskraftsfrågor
I slutsatserna från toppmötet i Essen i december 1994 slog Europeiska
rådet fast att särskild uppmärksamhet skulle ges åt Europas konkurrens-
kraft och välkomnade kommissionens ambition att inrätta en högni-
vågrupp för konkurrenskraftsfrågor. Gruppen fick ett tvåårigt mandat
från 1995 till 1996 och ordförandeskapet innehades till en början av
Carlo Ciampi och senare av Percy Bamevik. Den 21 maj 1997 erhöll
gruppen ett förnyat tvåårigt mandat. Ordförande är Jean-Claude Paye,
tidigare generalsekreterare i OECD. På uppmaning från Europeiska rådet
i Amsterdam presenterade gruppen en rapport - Konkurrenskraft for sys-
selsättning - vilken förelädes toppmötet i Luxemburg den 20-21 novem-
ber. Rapporten uppmärksammade frågor kring kompetensutveckling och
innovationer, minskad byråkrati och effektivisering av den offentliga
sektorn samt genomförandet av den inre marknaden.
Komplement till nationella sysselsättningsåtgärder
Kommissionen antog den 12 november ett meddelande vilket presentera-
des inför toppmötet om sysselsättning i Luxemburg. Meddelandet be-
handlar åtgärder på EU-nivå vilka kan komplettera nationella initiativ for
ökad sysselsättning.
Regelförenkling för små och medelstora företag
I ordförandeskapets slutsatser från Amsterdam slås fast att Europeiska
rådets möte om sysselsättning under det luxemburgska ordförandeskapet
bl.a. skulle granska framstegen i genomförandet av initiativen rörande
sysselsättningsskapande möjligheter för små och medelstora företag. Den
s.k. BEST-gruppen (Business Environment Simplification Task Force)
inkom med en rapport om gruppens initiala arbete till toppmötet i Lux-
emburg. Gruppens arbete koncentreras på hur man kan förbättra före-
tagsklimat genom att förenkla regelverk och administration for företag.
Europaparlamentets resolution samt finansiella initiativ
Parlamentet antog den 21 oktober 1997 en resolution om sysselsättning
inför toppmötet i Luxemburg den 20-21 november. Resolutionen syftar
framför allt till att utveckla rådande idéer och definiera en aktiv arbets-
marknadspolitisk strategi som kan genomföras med kort varsel på både
unionsnivå och nationell nivå. Resolutionen förespråkar konkreta mål-
sättningar, som medlemsstaterna förpliktar sig att följa på samma sätt
som konvergenskriterierna. Vidare förespråkas en ökad samordning av
den ekonomiska politiken och en omedelbar sänkning av momsen på den
arbetskraftsintensiva sektorn.
Europeiska rådet i Luxemburg uttalade sitt stöd för ett initiativ som är
ett resultat av en överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet
om att under en treårsperiod avsätta medel från EU-budgeten for att bl.a.
hjälpa små och medelstora företag att skapa varaktig sysselsättning
Skr. 1997/98:60
io:
(europeiskt sysselsättningsinitiativ). Under denna budgetpost skall det Skr. 1997/98:60
anslås 450 miljoner ecu, fördelat över de tre närmaste åren.
Arbetsmarknadens parters bidrag till toppmötet
Arbetsmarknadens parter bidrog på olika sätt med underlag till Europeis-
ka rådets möte den 21 november. UNICE (Arbetsgivarnas organisation
på Europanivå) och EFS (Europeiska fackliga samorganisationen) antog
vid sitt toppmöte med sociala dialog-kommittén den 13 november en
deklaration inför sysselsättningsmötet.
Ekonomiska och sociala kommittén avgav två yttranden: det ena ut-
gjorde en kommentar till själva toppmötet om sysselsättning; det andra
behandlade kommissionens förslag till riktlinjer.
På nationell nivå har LO, TCO och SACO lagt fram en gemensam
skrivelse till statsministern med anledning av toppmötet. I skrivelsen po-
ängterades bl.a. behovet av investeringar i infrastruktur inom EU i kom-
bination med satsningar på utbildning och kunskapslyft.
Storbritanniens sysselsättningsinitiativ ”Att sätta Europa i arbete
Storbritanniens finansminister Gordon Brown offentliggjorde den 3 juni
1997 ett sysselsättningsinitiativ - Att sätta Europa i arbete - i syfte att
intensifiera EU:s verksamhet på sysselsättningsområdet. Inom ramen för
detta initiativ presenterade Storbritannien den 11 september en hand-
lingsplan (the UK Employment Action Plan), vilken lyfte fram åtgärder
som prioriteras i Storbritannien. Sunda statsfinanser och låg inflation,
investeringar i humankapital, åtgärder för särskilt utsatta grupper samt
förbättring av produkt- och tjänstemarknadernas funktionssätt står i cent-
rum för sysselsättningspolitiken.
Den svenska regeringen har prioriterat sysselsättningsfrågan mycket högt
i det europeiska samarbetet både inom ramen för regeringskonferensen
och i det reguljära rådsarbetet.
Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 lyfte stats- och re-
geringscheferna fram fem huvudområden för sysselsättningsåtgärder som
borde prioriteras. Ett inslag i det nya samarbetet skulle vara en förstärkt
övervakning av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Medlemsstater-
na anmodades att utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram
utifrån rekommendationerna på de fem områdena. Vid Europeiska rådets
möte i Madrid i december 1995 bekräftades att kampen mot arbetslöshet
skall vara den viktigaste uppgiften för unionen. Det beslutades att an-
strängningarna bör ökas till förmån för unga, långtidsarbetslösa och
103
kvinnor, som är särskilt hårt drabbade av arbetslösheten. Detta beslut Skr. 1997/98:60
ligger i linje med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Essen.
I det svenska fleråriga sysselsättningsprogrammet, som upprättades
1995, redovisades utvecklingen utförligt för dessa tre grupper och de in-
satser som den svenska regeringen vidtagit för att bekämpa arbetslöshe-
ten bland dem.
År 1996 utarbetade Sverige en uppföljning av sysselsättningspro-
grammet och liksom i 1995 års program betonades att den svenska politi-
ken på detta område är en integrerad del av den ekonomiska politiken.
Politiken på sysselsättningsområdet är inriktad på en långsiktigt hållbar
utveckling, som bygger på en god produktivitetsutveckling och tillväxt.
Sverige lägger särskild vikt vid åtgärder inriktade på att underlätta ex-
pansion och nyanställningar samt på att öka flexibiliteten, bl.a. genom att
stärka arbetskraftens kompetens och konkurrensförmåga. Vidare utveck-
lades beskrivningen av regeringens insatser för unga, långtidsarbetslösa
och kvinnor ytterligare.
I syfte att öka jämförbarheten i uppföljningsrapporterna av de fleråriga
sysselsättningsprogrammen antog kommittén för sysselsättnings- och
arbetsmarknadsfrågor under våren 1997 ett gemensamt ramverk för
medlemsstaternas upprättade rapporter över hur deras sysselsättnings-
program hade genomförts. Sverige presenterade sin rapport upprättad
enligt den gemensamma mallen i augusti 1997. Rapporten koncentrera-
des kring de prioriteringar som fastställts i det fleråriga sysselsättnings-
programmet med fokus på utvärdering av genomförda åtgärder.
Den 18 november antog kommissionen ett meddelande om miljö och
sysselsättning (COM(97) 592 final). Meddelandet presenterades för mi-
nistrarna på ministerrådsmötet den 16 december. Det behandlar möjlighe-
terna att integrera målen för miljö och sysselsättning både inom arbets-
marknads- och skattepolitikens områden och lämnar några konkreta för-
slag till hur detta skall ske.
Inför toppmötet den 20-21 november uppmanade Luxemburgs premi-
ärminister Jean-Claude Juncker EU:s medlemsländer att identifiera tre-
fyra åtgärder som visat sig framgångsrika när det gäller att bekämpa ar-
betslösheten. I statsminister Göran Perssons brev till Juncker betonades
bl.a. vikten av sunda statsfinanser, genomförandet av den inre marknaden
och en väl fungerande och flexibel arbetsmarknad. Vidare framhölls att
utvidgningen av EU skall ses som en möjlighet och inte ett hot mot sys-
selsättningen.
Sverige uttalade tidigt sitt stöd för kommissionens förslag till syssel-
sättningsriktlinjer och idén att i riktlinjerna formulera kvantitativa mål
för ländernas politik. Kommissionens riktlinjer ligger väl i linje med
svensk politik, inte minst vad gäller tonvikten på ”positiv flexibilitet”,
som uppnås genom åtgärder som syftar till att stärka individens ställning
på arbetsmarknaden. Sverige uppskattade särskilt att jämställdhet mellan
10'
kvinnor och män prioriteras i kommissionens riktlinjer för sysselsätt- Skr. 1997/98:60
ningen.
På svenskt initiativ formulerades ett gemensamt yttrande inför toppmö-
tet i Luxemburg av statsminister Göran Persson tillsammans med Italiens
premiärminister Romani Prodi och Storbritanniens premiärminister Tony
Blair. I yttrandet vilket tillställdes Luxemburgs premiärminister Juncker
betonades vikten av att toppmötet i Luxemburg kunde enas kring konkre-
ta åtgärder som stärker företagens konkurrenskraft och arbetskraftens
anställbarhet.
Arbetet med att harmonisera skatterna inom EU har pågått en lång tid.
Det gäller företrädesvis de indirekta skatterna där gemenskapens an-
strängningar lett till förhållandevis långtgående resultat. På andra områ-
den, som beskattning av individer och företag, går arbetet emellertid
långsammare.
Arbetet
På initiativ av Ekofin-rådet tillkallades i april 1996 en särskild högni-
vågrupp med uppgift att överväga beskattningen inom Europeiska unio-
nen. Kommissionen lämnade en rapport på grundval av gruppens arbete.
I rapporten konstaterades att fortsatt arbete behövdes beträffande bl.a.
beskattning av sparande, åtgärder för att motverka skadlig skattekonkur-
rens, och ett förbud mot källskatter på ränte- och royaltybetalningar.
Kommissionens rapport presenterades för Europeiska rådet i Dublin i
december 1996 varvid rådet välkomnade kommissionens avsikt att fort-
sätta diskussionerna i en arbetsgrupp för skattepolitik. Arbetet med ett
skattepaket har därefter bedrivits i skattepolitiska gruppen, en grupp un-
der kommissionsledamoten Montis ledning med representanter på hög
nivå från medlemsstaterna. Mot bakgrund av diskussionerna i gruppen
presenterade kommissionen dokumentet ”Ett åtgärdspaket för att angripa
skadlig skattekonkurrens i Europeiska unionen” (KOM 97/564 slutlig).
Ekofin-rådet fattade den 1 december 1997 beslut om skattepaketet. Be-
slutet består av en rad slutsatser beträffande beståndsdelarna i paketet,
nämligen en uppförandekod för företagsbeskattning, ett framtida direktiv
om beskattning av ränte- och royaltybetalningar mellan företag samt
riktlinjer för ett framtida direktiv om sparande.
En uppförandekod för företagsbeskattning
Ekofin-rådet och medlemsstaterna har antagit en uppförandekod för före-
tagsbeskattning. Syftet med koden är att minska de snedvridningar som
105
kan bli följden av skadlig skattekonkurrens. Koden är ett politiskt bin- Skr. 1997/98:60
dande dokument, om än inte legalt bindande. Koden innehåller bl.a. kri-
terier för vad som skall anses vara skadlig skattekonkurrens, anvisningar
om hur information om gällande och planerade skatteåtgärder skall till-
handahållas, bestämmelser om hur och av vem skatteåtgärderna skall
granskas, ett åtagande av medlemsstaterna att inte införa nya skadliga
skatteåtgärder samt att avveckla gällande bestämmelser som kan anses
skadliga. I koden finns även ett åtagande av kommissionen att se över
tillämpningen av statsstödsreglema i skattesammanhang.
Ett framtida direktiv om ränte- och royaltybetalningar
I Ekofin-rådets beslut anges att kommissionen inom kort skall presentera
ett direktivförslag beträffande ränte- och royaltybetalningar mellan före-
tag. Avsikten är att källskatter som tas ut på bruttobetalningar avseende
ränta och royalty mellan företag skall avskaffas inom unionen.
Ett framtida direktiv om beskattning av sparande
Ekofin-rådet har godtagit riktlinjer som kan ligga till grund för ett fram-
tida direktiv om beskattning av sparande. I riktlinjerna sägs bl.a. att
tillämpningsområdet kan vara räntor som betalas till fysiska personer
som är bosatta i en annan medlemsstat. Som ett första steg mot en effek-
tiv beskattning kan ett direktiv baseras på samexistensmodellen, dvs. an-
tingen en minimikällskatt eller informationsutbyte eller en kombination
av de båda.
Beskattningslandför telekommunikationstjänster
Ministerrådet har bemyndigat Sverige och övriga medlemsländer att infö-
ra regler som innebär att telekommunikationstjänster i huvudsak skall
mervärdesbeskattas i kundens land och inte som hittills i det land där den
som tillhandahåller tjänsten har sin verksamhet. Syftet är att motverka
skatteflykt från EU till tredje land inom telekommunikationsområdet och
att förhindra konkurrenssnedvridning mellan inhemska och utländska
leverantörer. Den nya beskattningsprincipen infördes i svensk mervärdes-
skattelagstiftning den 1 juli 1997 genom prop. 1996/97:81, bet.
1996/97:SkU22, rskr 1996/97:262.
Fiscal is-programmet
Kommissionen har lagt fram ett förslag till handlingsprogram som syftar
till att förstärka de indirekta skattesystemen på den inre marknaden, det
s.k. Fiscalis-programmet, KOM (97) 175 slutlig. Genom tjänstemannaut-
byten, seminarier och gemensamma utbildningsalternativ för skattetjäns-
temän skall programmet bidra till ett effektiviserat samarbete. I Fiscalis-
10,
programmet skall även ingå multilateral kontrollverksamhet samt ut- Skr. 1997/98:60
veckling och underhåll av redan existerande system för kommunikation
och informationsutbyte inom området för indirekt skatt. Programmet av-
ser en tidsperiod om fem år (1998-2002) och är mer långtgående än nu-
varande samarbets- och utbytesprogram (Matthaeus-Tax-programmet)
som upphör vid årsskiftet. Parlamentet yttrade sig över förslaget i no-
vember 1997. Rådet enades om en s.k. gemensam ståndpunkt under de-
cember. Ståndpunkten kommer därefter att, i enlighet med den procedur
som föreskrivits, delges parlamentet.
Mervärdesskattekommittén
Kommissionen har i ett direktivförslag till rådet föreslagit ökade befo-
genheter för den s.k. mervärdesskattekommittén, KOM (97) 325 slutlig.
Den upprättades vid tillkomsten av sjätte mervärdesskattedirektivet,
77/388/EEG, för att underlätta en enhetlig tillämpning av direktivet.
Kommittén, som består av företrädare för medlemsländerna och kom-
missionen, har i dag endast en rådgivande funktion. Dess riktlinjer för
tillämpningen är inte offentliga och de är heller inte bindande för med-
lemsländerna. Som ett led i harmoniseringssträvandena inom gemenska-
pen föreslås nu att mervärdesskattekommitténs ställning förändras från
att vara enbart rådgivande till att också bli normgivande. Kommittén
skall genom kvalificerad majoritet kunna fatta bindande beslut i olika
tolkningsfrågor framför allt i fall där det finns risk för dubbel beskattning
eller ingen beskattning alls. Det föreslås också att kommitténs arbete
skall bli offentligt.
Energibeskattningsdirektiv
Kommissionen har i mars 1997 presenterat ett förslag till nytt energibe-
skattningsdirektiv (KOM (97) 30). Förslaget innebär en samlad beskatt-
ning av samtliga energiprodukter. All form av indirekt beskattning, utom
moms, omfattas. Tanken är inte att det skall införas någon ny skatt ge-
nom direktivförslaget, utan syftet är att skapa en gemensam ram för be-
skattningsåtgärder på energiområdet. Samtidigt innebär förslaget en ökad
flexibilitet för medlemsstaterna i förhållande till det nuvarande mineral-
oljedirektivet (direktiv 92/81/EEG).
Miljöskatter och miljöavgifter på den inre marknaden
Kommissionen har i januari 1997 lagt fram ett meddelande om ekono-
miska styrmedel i miljöpolitiken (Miljöskatter och miljöavgifter på den
inre marknaden KOM (97) 9). Meddelandet har presenterats på mil-
jörådsmöten 3-4 mars och 16 oktober. Syftet är att förklara gällande ju-
ridiska regler för miljöskatter på nationell nivå, så att medlemsstaterna
blir medvetna om vilka möjligheter och begränsningar som finns när det
107
gäller att ensidigt infora miljöskatter. Meddelandet behandlar inte för- Skr. 1997/98:60
och nackdelar vad gäller ekonomisk och miljömässig effektivitet vid an-
vändning av miljöpålagor på medlemsstatsnivå. Kommissionen konstate-
rar att användningen av miljöskatter och miljöavgifter ökar i medlems-
länderna, och att man önskar stödja denna utveckling, då den ger möjlig-
heter till en mer kostnadseffektiv miljöpolitik. Man drar slutsatsen att det
finns ett betydande utrymme för handling i medlemsländerna.
Punktskattekommittén
Kommissionen har i ett direktivförslag till rådet föreslagit ökade befo-
genheter för den s.k. punktskattekommittén, KOM (97) 326 slutlig. Den-
na upprättades vid tillkomsten av det s.k. cirkulationsdirektivet för punkt-
skattepliktiga varor, 92/12ZEEG, för att granska de gemenskapsåtgärder
som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna om punktskatter.
Kommittén består av företrädare för medlemsländerna och kommissio-
nen. Den fungerar i dag dels som normgivande kommitté vad gäller åt-
gärder som är nödvändiga för tillämpningen av vissa angivna artiklar i
direktiv 92/12/EEG, dels som rådgivande kommitté för tillämpningen av
andra gemenskapsbestämmelser om punktskatter. Kommitténs beslut
fattas med kvalificerad majoritet. Dess riktlinjer för tillämpningen av de
gemensamma punktskattebestämmelsema är inte offentliga och de är inte
heller bindande för medlemsstaterna. Som ett led i harmoniseringssträ-
vandena inom gemenskapen föreslås nu att punktskattekommitténs
normgivande befogenhet utvidgas. Kommittén skall genom kvalificerad
majoritet kunna fatta bindande beslut vad gäller nödvändiga åtgärder för
en korrekt och enhetlig tillämpning av bestämmelserna i direktiv
92/12/EEG och bestämmelserna i de s.k. strukturdirektiven på punktskat-
teområdet. Gemenskapsbestämmelser för skattenivåer faller utanför för-
slagets tillämpningsområde.
EU:s budget omfattar Europeiska gemenskapens samtliga förväntade
inkomster och utgifter. Därutöver omfattar budgeten i huvudsak endast
administrativa merkostnader för den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken och för det rättsliga och inrikes samarbetet.
EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskapens samtliga förväntade
inkomster och utgifter. I viss utsträckning kan också utgifter avseende
unionens utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete samt samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor hanteras inom ramen för EU-budgeten. Bud-
geten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av
io:
avgifter från medlemsländerna. Övriga inkomster ger bidrag till finansi- Skr. 1997/98:60
eringen och utgörs av eventuellt överskott från föregående år, diverse
gemenskapsskatter, räntor på böter, EES-ländemas bidrag och diverse
övriga inkomster.
Egna medel definieras i rådets beslut om systemet för gemenskapernas
egna medel (94/728/EG, Euroatom). Den sammanlagda avgiften från
medlemsländerna till gemenskapsbudgeten består av fyra huvudkompo-
nenter: tullar, särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, mervärdes-
skattebaserad avgift samt en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten.
I egna medel-beslutet ges också Storbritannien en budgetreduktion.
Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna medel för Eu-
ropeiska gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Med-
lemsländerna far dock behålla 10 procent av uppburna medel för att täcka
administrativa kostnader i samband med uppbörden.
Särskilda tullar på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på
sockerproduktionen vilka tas ut i enlighet med EG:s regelverk utgör i
likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskapsbudge-
tens egna medel. Även för dessa avgifter gäller att medlemslandet får
behålla 10 procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader
kopplade till uppbörden.
Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EU:s budget
beräknas som en procentuell andel av en prognos av medlemslandets
mervärdesskattebas för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen
korrigeras härvid för (godkända) avvikelser från och variationer inom
EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålles.
Uttaget var för 1997 högst satt till 1,16 procent av momsbasen. Det fak-
tiska uttaget fastställs i EU-budgeten för respektive år. Efter avslutat
budgetår korrigeras utfallet för avvikelser från den prognosticerade basen
så att fastställt procentuellt uttag vidmakthålls.
Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas
på en prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för budgete-
ringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens
samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan öv-
riga avgifter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn
till utfall.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 träffades en överens-
kommelse om gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering under
perioden 1993-1999. Överenskommelsen har därefter formaliserats i
rådets beslut om gemenskapens egna medel (94/728/EG, Euroatom), vil-
ket under 1996 antogs i enlighet med fördraget. Beslutet fastställer bud-
getens totala volymutveckling genom att fastställa utvecklingen för utta-
get av egna medel. Taket är fastställt i förhållande till gemenskapens
samlade BNI. Beslutet innebär att budgetens högsta möjliga omslutning
under perioden ökar från 1,20 procent av BNI till 1,27 procent 1999.
Principerna för fördelningen mellan medelsslagen fastställs också i egna
medelsbeslutet. Där anges en successiv förskjutning av tyngdpunkten
från momsbasavgiften mot BNI-avgiften. Detta tar sig uttryck i att
momsbasuttaget under perioden 1995-1999 minskas i lika steg från 1,4
procent 1994 till 1 procent 1999, samt att taket för uttaget av moms-
109
basav gift under samma period for medlemsländer med BNI per capita Skr. 1997/98:60
lägre än 90 procent av gemenskapsgenomsnittet sänks till 50 procent
1995 och för övriga sänks i lika steg under perioden från 55 procent till
50 procent av BNI 1999. Detta är uttryck för en önskan att åstadkomma
större progressivitet i uttaget från medlemsländerna. I beslutet förlängs
också den brittiska budgetreduktionen.
För svensk del innebär beslutet att vår andel av finansieringen av bud-
geten kan förväntas öka under perioden.
Sverige far enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av
medlemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften
enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen.
Avgiften för 1997 uppgick enligt preliminärt utfall för statsbudgeten
till 20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av infasningsöver-
enskommelsen motsvarade 661 miljoner kronor. Nettoavgiften blev där-
med 19 520 miljoner kronor.
EU:s budget omfattade år 1997 ca 89,1 miljarder ecu i s.k. åtagandebe-
myndiganden, vilket motsvarar ca 760 miljarder kronor. Ungefar hälften
av utgifterna går till jordbruksstöd under utgiftskategori 1 och omkring
en tredjedel till olika former av strukturstöd såsom regional- och arbets-
marknadsstöd under utgiftskategori 2. EU-budgeten finansierar inom
ramen för utgiftskategori 3 dessutom olika åtgärder som hänger samman
med den inre marknaden, t.ex. forskning och utveckling, miljöåtgärder,
kulturstöd och investeringar i infrastruktur. Vidare finansieras utrikes-
politiska åtgärder (kategori 4), främst i form av bistånd, samt administra-
tionskostnader för EU:s olika institutioner (kategori 5). Utgiftskategori-
ema 3-5 tar i anspråk ca 5 procent vardera av EU-budgeten.
EU-budgetens inriktning och nivå bestäms av tre faktorer. För det
första har långtidsbudgeten, det finansiella perspektivet, avgörande bety-
delse genom att ange ramar för de fem utgiftskategoriema och ramen för
de totala utgifterna. För det andra bestäms inriktningen och i stor ut-
sträckning nivån på utgifterna inom ramen för den ordinarie lagstift-
ningsprocessen inom EU. För det tredje spelar EU:s egen årliga budget-
process en viktig roll för att slutligt avgöra nivån på utgifterna.
Sverige har i budgetprocessen 1997 verkat för en restriktiv EU-budget
för 1998. Under 1997 har Ekofin-rådet, som inte har någon egentlig roll i
budgetprocessen, haft en viktig funktion för att åstadkomma en restriktiv
budget för 1998. Både vid Ekofin-rådet i januari och vid det informella
Ekofin-rådets möte i april framförde flertalet medlemsstater, däribland
Sverige, vikten av en restriktiv budget för 1998. Detta bidrog till att
kommissionens budgetförslag för 1998 var mer restriktivt än tidigare års
förslag. Sverige, tillsammans med flertalet medlemsstater, ansåg dock att
det fanns utrymme för ytterligare neddragningar, vilket ledde till att bud-
getrådet i juli beslutade om en lägre budget för 1998 än vad kommissio-
nen föreslagit.
11(
Rådet och Europaparlamentet har därefter under hösten enats i en Skr. 1997/98:60
paketöverenskommelse som innebär neddragningar på 1,2 miljarder ecu
(10 miljarder kronor) av betalningsbemyndiganden jämfört med kom-
missionens förslag. Hälften av neddragningarna görs på jordbruksområ-
det.
Sverige driver generellt en återhållsam budgetpolitik inom EU. För-
bättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s medel är en prioriterad
fråga for Sverige. Besparingen som Europaparlamentet och rådet enades
kring innebär att de svenska avgiftsinbetalningama under 1998 minskar
med 300 miljoner kronor jämfört med vad som blivit fallet med kom-
missionens ursprungliga budgetförslag. Även om Sverige skulle vilja
genomföra mer strukturellt inriktade besparingar - framför allt genom
förändringar av jordbruks- och strukturfondspolitiken och genom att
minska åtagandebemyndiganden på andra områden - ligger den överens-
komna besparingen väl i linje med de svenska intressena.
Med återflöde brukar normalt avses de utgifter på EU:s budget som riktar
sig mot ett särskilt medlemsland. Det är inte möjligt att beskriva hela EU-
budgeten i sådana termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte heller
upplagd på ett sådant sätt att återflödet for ett enskilt land är lätt avläs-
bart. Återflödet är intressant bl.a. som ett utryck for hur man använder de
resurser som medlemsländerna genom sina betalningar till budgeten
ställer till EU:s förfogande. För 1997 finns ännu inga sammanställningar
över budgetens utfall i detta perspektiv.
Kommissionen har dock överlämnat en sammanställning över utgifter-
na for 1996 fördelade på medlemsländerna. I sammanställningen framgår
att det faktiska återflödet till Sverige 1996 uppgick till 1 260 miljoner ecu
(mecu) eller 10,8 miljarder kronor vid kursen 8,60 kr/ecu, vilket är den
kurs som redovisas för betalningarna 1996. I detta belopp ingår den s.k.
infasningsåterbetalningen i enlighet med anslutningsfördraget. Infasning-
en uppgick 1996 till ca 3,6 miljarder kronor.
Räknat per capita uppgick återflödet till 143 ecu, vilket innebar att en-
bart Storbritannien, Tyskland och Nederländerna hade lägre återflöde per
capita än Sverige. Det bör dock påpekas att 1996 inte är ett helt represen-
tativt år for Sverige och de övriga nya medlemsländerna, dels beroende
på infasningsarrangemangen, dels på att återflödet inte i alla delar kan
antas ha kommit upp i en normal nivå.
111
Det svenska återflödet fördelade sig enligt följande (anges i miljoner Skr. 1997/98:60
ecu):
|
Jordbruksstöd |
624,1 |
50% | |
|
Strukturfonder |
96,6 |
8% | |
|
Infasning |
432,0 |
34% | |
|
Inre åtgärder |
107,9 |
8% | |
|
varav: | |||
|
Forskning och utbildning |
72,7 |
6% | |
|
Utbildning, ungdom och kultur |
15,3 |
1 % | |
|
Transeuropeiska nätverk |
8,3 |
<1 % | |
|
Energi och miljö |
4,8 |
<1 % | |
|
Övrigt |
6,8 |
<1 % | |
Totalt
1260,0
100%
Av återflödet utan infasningen utgjorde jordbruksstödet 75 procent och
strukturstöden 12 procent, dvs. tillsammans 87 procent av återflödet.
Fördelningen innehåller inga administrativa utgifter. Utrikes åtgärder,
programsamarbete med tredje land liksom betalningar till Europeiska
investeringsfonden har inte heller tagits med i kommissionens redovis-
ning per medlemsland.
På statsbudgeten bruttoredovisas det återflöde som administreras av
svenska myndigheter, dvs. betalningarna från kommissionen redovisas
mot inkomsttitel, medan de utbetalningar svenska myndigheter gör på
kommissionens vägnar redovisas mot anslag på statsbudgetens utgiftssi-
da. Alla betalningar från kommissionen av detta slag till svenska myn-
digheter redovisas under inkomsttitel 6000. Man kan alltså där fa en upp-
fattning om storleksordningen på den del av återflödet som administreras
av svenska myndigheter ett visst år beskrivet i termer av kommissionens
utbetalningar. Det är dock viktigt att påpeka att svenska myndigheter inte
administrerar samtliga utgifter på EU-budgeten som riktar sig mot Sveri-
ge och alltså skulle ingå i termen återflöde. Exempel på återflöde som
inte fångas över statsbudgeten är forskningsstöd inom ramprogrammet
för forskning. Det preliminära utfallet för inkomsttitel 6000 år 1997 upp-
går till ca 8,7 miljarder kronor. Den gemensamma jordbrukspolitiken
svarade för 6,4 miljarder av detta och strukturfonderna för 2,2 miljarder
kronor. Infasningsåterbetalningen redovisas separat under inkomsttitel
7000 och ingår alltså inte i det redovisade återflödet. Som nämnts under
avsnitt 13.1 uppgår dessa betalningar 1997 till 661 miljoner kronor.
Vad gäller strukturpolitiken är utfallet för ett enskilt år något missvisande
eftersom utformningen av strukturfondsbeslutet innebär att ett visst be-
lopp görs tillgängligt för Sverige under perioden 1995-1999, men att ut-
fallet fördelat över åren kan variera beroende på de beslutade program-
mens utformning och betalningstidpunkter. Tillgängligt belopp för hela
femårsperioden motsvarar i genomsnitt 2,5 miljarder kronor per år.
112
Kontrollen över hur EU:s budgetmedel används har givits stor uppmärk-
samhet även under 1997. EG-fördraget föreskriver att medlemsstaterna
skall bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intres-
sen. Medlemsstaterna har också förbundit sig att låta nationella förvalt-
ningar samarbeta med kommissionen för att skydda medlemsstaterna mot
bedrägerier.
I den förra fördragsöversynen som beslutades i Maastricht infördes för
första gången en särskild bestämmelse i fördraget, artikel 209a, som
klargjorde medlemsstaternas ansvar att skydda EU-medlen mot bedräge-
rier. Kampen mot bedrägerier och andra oegentligheter med EU:s medel
har fortsatt stått mycket högt på unionens dagordning, vilket har resulte-
rat i flera viktiga tillägg till dessa bestämmelser.
Tilläggen innebär att EU:s institutioner och medlemsstater är skyldiga
att se till att EU-medlen ges ett likvärdigt skydd i hela unionen, dvs.
samtliga medel i EU:s budget och i alla medlemsstater. Detta innebär att
en medlemsstat inte längre kan släpa efter med att vidta åtgärder mot be-
drägerier mot EU:s budget med hänvisning till att nationella regler för
nationella medel inte kräver det.
Beslut om att införa horisontella regler för att bekämpa bedrägerier,
dvs. som berör samtliga sektorer och som inte avser rent straffrättsliga
åtgärder, ingår numera också bland de frågor som till följd av regerings-
konferensen skall beslutas med kvalificerad majoritet i rådet. Tidigare
krävdes enhällighet, vilket innebar att viktiga beslut om åtgärder kunde
blockeras av en enskild medlemsstat.
En straffrättslig konvention om skydd för EG:s finansiella intressen
(bedrägerikonventionen) skrevs under av medlemsstaterna den 26 juli
1995 (EGT C nr 316, 27.11.1995, s. 48). Konventionen innebär att sta-
terna åtar sig att straffbelägga olika former av bedrägerier som skadligt
kan påverka EU:s budget. Ett första protokoll till konventionen med be-
stämmelser om korruption som kan inverka menligt på EG:s finanser
undertecknades den 27 september 1996 (EGT C nr 313, 23.10.1996, s. 1).
Den arbetsgrupp som tagit fram dessa instrument har under året fär-
digställt ett andra protokoll till bedrägerikonventionen. Protokollet under-
tecknades den 19 juni 1997 (EGT C nr 221, 19.7.1997, s. 11). Det inne-
håller främst regler om ansvar för juridiska personer för EU-bedrägerier
som begås i dess verksamhet och om samarbete med kommissionen i
brottsundersökningar rörande EU-bedrägerier. Dessutom finns regler om
penningtvätt och förverkande. Det informationsutbyte med kommissio-
nen som kan bli aktuellt i samband med brottsundersökningar omgärdas
Skr. 1997/98:60
113
av regler om dataskydd. EG-domstolen ges en roll som uttolkare av pro- Skr. 1997/98:60
tokollet vid tolkningstvister.
Under 1997 har flera viktiga åtgärder beslutats inom ramen för kommis-
sionens program för förbättrad styrning och kontroll, SEM 2000 (Sound
and Efficient Management), i linje med de rekommendationer som Euro-
peiska rådet ställde sig bakom i december 1996. Den särskilda gruppen
med personliga representanter för finansministrarna har under året sam-
manträtt tre gånger under kommissionsledamöterna Gradins och Liika-
nens ledning. Uppgiften har varit att följa arbetet samt försöka lösa vissa
utestående frågor. Lägesrapporter har lämnats till Ekofin-rådet i juni och
november 1997. Den senare rapporten överlämnades även till Europeiska
rådet i Luxemburg i december.
De viktigaste framstegen har gjorts inom strukturfondsområdet. I mars
infördes klarare regler och riktlinjer för vad strukturfondsmedlen får an-
vändas till. I oktober beslutade kommissionen om en ny förordning, för-
ordning (EG) nr 2064/97, med bestämmelser om minimistandard för
medlemsstaternas finansiella kontroll av strukturfondsmedlen. Kommis-
sionen har även antagit riktlinjer för tillämpning av s.k. finansiella netto-
korrigeringar riktade mot medlemsstater som underlåter att vidta erfor-
derliga åtgärder mot oegentligheter med strukturfondsmedel.
Ett annat viktigt område där åtgärder inletts är transitområdet, dvs.
förtullningssystemet för varor och tjänster inom EU. Ett gemensamt da-
toriserat system för samtliga tullkontor t.ex. är under uppbyggnad. Ett
tredje område är den utvecklade dialogen mellan revisionsrätten, kom-
missionen och medlemsstaterna.
Revisionsrätten presenterade i november 1997 sin årsrapport avseende
1996. Samtidigt presenterades en revisionsförklaring om huruvida redo-
visningen av EU-budgeten är rättvisande och tillförlitlig och om de un-
derliggande transaktionerna är lagliga och korrekta, även denna avseende
1996. Rätten har under 1997 vidare utgivit sex specialrapporter (tre på
jordbruksområdet och tre om bistånd).
I årsrapporten konstateras i huvudsak samma typ av brister som note-
rades i föregående års rapport. På nästan samtliga områden finns iaktta-
gelser om brister i förvaltning och kontroll som tyder på att utvecklingen
av lämpliga redovisnings- och kontrollsystem släpar efter. Rätten konsta-
terar att kommissionen har svårigheter att inom bidragssystemen kontrol-
lera unionens finanser avseende laglighet, korrekthet och sund ekono-
misk förvaltning. Problemen är av sådan art att kommissionen inte är i
stånd att utöva sin centrala roll när det gäller förvaltningen av budgeten.
114
Problemen är särskilt påtagliga när det gäller strukturfonderna, men även
den gemensamma jordbrukspolitiken.
Iakttagelser som påtalas utöver bristande redovisnings- och kontroll-
system är t.ex. bristfälliga definitioner av programmens mål och innehåll,
avsaknad av medfinansiering och brist på information om hur verksamhe-
terna framskrider. I övrigt påtalas bland annat bristande samordning, sva-
ga utvärderingar, otydliga avtalsbestämmelser (bistånd), bristande kon-
troller på plats (fiskefonden), godkännande av projekt utan att det finns
tillräckliga anslag (bistånd), komplexa regler ledande till felaktiga utbe-
talningar (stöd till små och medelstora foretag).
Förbättringar av styrsystem på framfor allt jordbruksområdet konstate-
ras, vilket har lett till att felaktiga utbetalningar upptäcks och korrigeras.
Kommissionen strävar också efter att lösa många av de problem och
svagheter som rätten påpekar genom att fullfölja SEM 2000-initiativet.
Rådets beredning av rättens iakttagelser för 1996 inleds i januari 1998
och kommer att avslutas med att en rekommendation avges till Europa-
parlamentet om huruvida kommissionen bör beviljas ansvarsfrihet för
1996 års budget. Parlamentet tar ställning till detta i april 1998.
På transportområdet skall EG-fördragets övergripande mål uppnås inom
ramen för en gemensam transportpolitik. I detta syfte skall rådet fatta
beslut om gemensamma regler för transporter till, från och genom med-
lemsstaternas territorier, villkor för utländska företag som utför transpor-
ter i en medlemsstat, åtgärder för att förbättra transportsäkerheten och
andra lämpliga bestämmelser.
Under år 1995 inrättade rådet en högnivågrupp för telematik på trans-
portområdet, dvs. informationsteknik tillämpad inom vägtrafiken. Grup-
pen har samlats två gånger under 1997. Under våren avslutade gruppen
arbetet med att ta fram en handlingsplan åt kommissionen. Planen avser
en gemenskapsstrategi och ram för utbyggnaden av vägtransporttelemati-
ken i Europa och skall också innehålla förslag till inledande åtgärder.
Som områden med högsta prioritet föreslås trafikinformationstjänster,
elektronisk avgiftsbetalning, utbyte av transportinformation, informa-
tionshantering, utformningen av gränssnittet människa och maskiner
samt systemarkitektur. För att främja införandet av radiotjänsten RDS-
TMC och utbyte av trafikinformation inom ramen för handlingsplanen
har man undertecknat två överenskommelser. Kommissionen har över-
lämnat handlingsplanen till rådet som antagit rådsslutsatser och en reso-
lution i frågan. Rådet har också tagit upp frågorna om möjlighet för an-
vändare att utnyttja olika system (interoperabilitet) och elektronisk av-
giftsbetalning och som ett led i detta antagit en resolution.
Skr. 1997/98:60
115
Skr. 1997/98:60
Europaparlamentet och rådet har den 22 juli 1997 enats om sitt åttonde
direktiv 97/44/EG om bestämmelser som rör sommartid. Genom direkti-
vet övergår samtliga medlemsstater till sommartid samtidigt den sista
söndagen i mars och tillbaka till normaltid sista söndagen i oktober. Di-
rektivet gäller åren 1998-2001.
Färdskrivare
Rådet godkände vid sitt möte den 17-18 juni 1997 ett utkast till gemen-
sam ståndpunkt om ändring av förordning (EEG) nr 3821/85 om färd-
skrivare vid vägtransporter och direktiv 88/599/EEG om tillämpningen
av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och nr 3821/85. Innehållet i stånd-
punkten syftar till att förbättra tillämpningen och efterlevnaden av den
sociala lagstiftningen om vägtransporter och i synnerhet förarnas kör-
och vilotider. I den gemensamma ståndpunkten föreskrivs bl.a. att det
skall vara obligatoriskt att utrusta alla nya fordon med en helt digital
färdskrivare från och med den 1 juli 2000 om alla villkor är uppfyllda.
Tillträde till yrket
Rådet kunde den 9 oktober 1997 nå politisk enighet om innehållet i en
gemensam ståndpunkt beträffande ett förslag till ändring av direktivet
96/26/EG om ”tillträde till yrket”. I den gemensamma ståndpunkten före-
skrivs bl.a. skärpta krav vad gäller de ekonomiska resurserna och kompe-
tensen för att bedriva yrkesmässig trafik.
Vägtransportavtal med länder utanför EU
Kommissionen har under året fortsatt förhandlingarna med Schweiz om
att ingå avtal om luft- och landtransporter i syfte att bl.a. få använda
lastbilar med totalvikt upp till 40 ton för transporter på schweiziskt terri-
torium. Förhandlingarna har även under 1997 erbjudit stora svårigheter
och flera viktiga frågor är fortfarande olösta, särskilt vad gäller regler om
vägavgifter och deras omfattning.
Vidare pågår det förhandlingar om tillfälliga busstransporter samt om
vissa transittrafikfrågor med bl.a. länderna i Central- och Östeuropa.
Motorfordonsfrågor
Under 1997 trädde direktiv 96/53/EG om mått och vikt för tunga fordon i
trafik i kraft inom gemenskapen. Direktivet ger möjlighet för Sverige och
Finland att behålla sina längre fordonskombinationer på 24 respektive 22
116
m under förutsättning att länderna på sina territorier tillåter transportföre-
tag att använda fordonskombinationer enligt ett modulsystem som med-
ger en maximal längd av 25,25 m. Det svenska modulsystemet infördes
den 1 november 1997, och ett liknande system infördes den 1 augusti
1997 i Finland. På sikt finns möjligheten att även övriga medlemsländer
kan använda dessa längre fordon. Under 1997 antogs också direktiv
97/27/EG om massa och dimensioner för tunga fordon som ger möjlighet
till ett gemensamt typgodkännade av chassi och hytt. Det innebär ett steg
på vägen mot ett fullständigt system för typgodkännade av sådana for-
don. Direktiv 97/24/EG som fastställer regler för komponenter och egen-
skaper hos två- och trehjuliga motorfordon antogs i juni 1997 och inne-
bär att ett fullständigt system för typgodkännande av dessa fordon kom-
mer att införas i Sverige senast den 18 december 1998. I typgodkännan-
dedirektivet för jord- och skogsbrukstraktorer har den högsta tillåtna has-
tigheten höjts från 30 km/tim till 40 km/tim genom bl.a. ändring i direk-
tiv 97/54/EG. Förändringen kommer att träda i kraft i svensk lagstiftning
i februari 1998.
De flesta frågor som rör delar och egenskaper hos motorfordon be-
handlas först i ECE (Ekonomiska kommittén för Europa), som är ett eu-
ropeiskt organ under Förenta nationerna, för att sedan införlivas i gemen-
skapsrätten genom direktiv. En ECE-överenskommelse från år 1958 har
reviderats för att möjliggöra att gemenskapen blir medlem i organisatio-
nen och företräder medlemsländerna. Ett sådant beslut togs i november
1997. Samtidigt förhandlar gemenskapen med USA om en parallell över-
enskommelse mellan ECE och USA som möjliggör ömsesidig tillämp-
ning av regler om motorfordon.
Skr. 1997/98:60
Vägtrafiksäkerhet
Är 1991 inrättade kommissionen en högnivågrupp för trafiksäkerhet, och
år 1993 presenterade kommissionen ett första handlingsprogram om
vägtrafiksäkerhet. Programmet har genomförts, vilket har lett till klara
framsteg enligt den utvärdering som kommissionen har låtit göra. Under
våren 1997 lade kommissionen fram ett nytt förslag till handlingspro-
gram för trafiksäkerhet avseende åren 1997-2001. Rådet behandlade det
nya trafiksäkerhetsprogrammet i juni 1997 och välkomnade bl.a. att
kommissionens högnivågrupp planerar nya gemensamma initiativ för ett
integrerat synsätt på trafiksäkerhet.
Rådet uppmuntrar kommissionen att bl.a. samla in och sprida uppgifter
som kan leda till förbättringar av trafikanternas beteenden och infrastruk-
turen. Vidare uppmanas kommissionen att i samarbete med medlemssta-
terna ta initiativ till att minska riskerna för och konsekvenserna av tra-
fikolyckor. Bland åtgärder som rådet förespråkar kan nämnas fortsatta
prov inom ramen för Euro-NCAP (krockprov av nya bilar), förbättring av
personbilars fronter, förbättring av standarder för bilars säkerhetsutrust-
ning och ökning av dess användning.
Hösten 1997 aviserade kommissionen att man överväger att föreslå en
harmonisering av straffgränsen för maximal alkoholkoncentration i blo-
117
det vid bilkörning till 0,5 promille. Ett eventuellt förslag kommer endast Skr. 1997/98:60
att påverka de medlemsstater som i dag har en högre gräns än 0,5 promil-
le. Kommissionen har också aktualiserat frågan om varselljus. Dessutom
har man diskuterat prioriteringar av väginformatikåtgärder som främjar
trafiksäkerhet.
Beskattning av tung trafik vid utnyttjande av viss infrastruktur
Hösten 1996 överlämnade kommissionen till rådet ett förslag till nytt
direktiv om beskattning av tunga lastfordon för användning av vissa in-
frastrukturer (KOM (96) 331 slutlig). Det nya direktivet skall ersätta det
som nu tillämpas, rådets direktiv 93/89/EEG, som i juli 1995 på formella
grunder upphävdes av EG-domstolen. Kommissionens förslag innehåller
flera nyheter i förhållande till det gamla direktivet, bl.a. förslag om infö-
rande av en differentiering av vägavgifterna beroende på fordonens mil-
jöpåverkan. Medlemsstaterna har under rådsbehandlingen ännu inte kun-
nat nå enighet om innehållet i det nya direktivet. Behandlingen av försla-
get fortsätter därför även under 1998.
Godskorridorer för järnväg
Kommissionen överlämnade i maj ett meddelande till Europaparlamentet
och rådet om godskorridorer för järnväg (s.k. freight freeways). I medde-
landet beskrivs de kriterier som bör gälla för korridorerna. Dessa skall
vara öppna för alla och ha förenklade regler för banupplåtelse. Vidare
sammanfattas det arbete som genomförts i den av kommissionen ledda
högnivågruppen om godskorridorer. Meddelandet behandlades vid trans-
portministermötet i juni. Vid samma möte tillkännagav Sverige att man
tillsammans med Danmark skulle ansluta sig till det frivilliga arbete med
att etablera godskorridorer som sedan början av året bedrivits av Neder-
länderna, Tyskland, Österrike och Italien. Målsättningen är att korrido-
rerna till de nordiska länderna skall vara öppna hösten 1998.
I samband med transportministrarnas möte i december 1997 ingick
ministrarna i Österrike, Danmark, Tyskland, Italien, Nederländerna och
Sverige en underhandsöverenskommelse om ett pilotprojekt för nord-
sydliga korridorer för godstrafik. När man undertecknade överenskom-
melsen förväntade man sig också att transportministrarna i Schweiz och
Norge skulle ansluta sig till överenskommelsen.
Kombinerade transporter
Kommissionen har under 1997 tagit initiativ till att omarbeta direktiven
92/106/EEG och 96/53/EG för att främja kombinerade transporter. För-
slag har lagts fram om att utvidga begreppet ”kombinerad transport”, om
att tillåta tyngre laster (44 ton) och om att införa förmåner för lastbilar i
kombitrafik (t.ex. att undanta dessa från helgrestriktioner och ge fordons-
118
skattelättnader). Sverige har en positiv inställning till att främja kombine- Skr. 1997/98:60
rade transporter. EU satsar på kombinerad trafik genom det s.k. PACT-
programmet, där pilotprojekt kan få ekonomiskt stöd. Sverige medverkar
vid värderingen av projektansökningarna.
Arbetet med att slutföra de år 1995 beslutade åtgärderna om bl.a. avreg-
lering av transporterna på de inre vattenvägarna har pågått även under
1997. Inför EU:s utvidgning pågår nu förhandlingar bl.a. med Polen och
Ungern om att koppla samman deras inre vattenvägar med dem inom
unionen och skapa gemensamma regler. Ett särskilt direktiv om transpor-
ter av farligt gods på de inre vattenvägarna är under beredning.
Rådet har under året antagit en gemensam ståndpunkt om kommissionens
förslag till säkerhetsbestämmelser och säkerhetsstandarder för passage-
rarfartyg. Ett direktiv om införande av harmoniserade säkerhetsregler för
fiskefartyg som har en längd av 24 meter eller däröver har slutligt anta-
gits. Under året har rådsarbetet framför allt koncentrerats på två förslag
från kommissionen, nämligen registrering av ombordvarande på passage-
rarfartyg, och ändringar i rådets direktiv 94/5 8/EG om minimikrav på
utbildning för sjöfolk.
Ändring av direktivet om hamnstatskontroll
Mot slutet av året har rådet behandlat ett förslag till vissa ändringar i rå-
dets direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll. Ändringarna föranleds av
att den internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden), börjar
gälla internationellt för flertalet fartygskategorier den 1 juli 1998.
Internationella haverikommissionens rapport om Estonias förlisning
Vid transportministrarnas möte den 10-11 december 1997 tog Sverige
upp den rapport som lämnats av den internationella haverikommissionen
med anledning av M/S Estonias förlisning. Bl.a. framhölls avsnittet i rap-
porten som handlar om att nya regler för konstruktion, utrustning m.m. i
princip inte gäller retroaktivt för existerande fartyg. Sverige inbjöd också
till en sjösäkerhetskonferens i Stockholm under april 1998 för att närma-
re diskutera de rekommendationer som förts fram efter Estonia-
katastrofen.
119
Skr. 1997/98:60
I mars 1996 presenterade kommissionen sitt sjöfartspolitiska idéförslag
”Mot en ny sjöfartspolitik”, som resulterade i en rådsresolution i decem-
ber 1996. I maj 1997 publicerade kommissionen ”Gemenskapens riktlin-
jer för statligt stöd till sjötransport” (97/C205/05), i vilken man redovisar
alla de statliga stöd som är tillåtna att använda. Flera medlemsstater har
under året påbörjat en utökning av sina stödsystem inom ramen för de
nya reglerna.
Närsjöfarten behandlades ånyo under våren 1997 i anslutning till ord-
förandeskapets förslag om att stärka den organisatoriska basen i med-
lemsstaterna, och en resolution antogs med den innebörden.
Kommissionen genomförde sitt årliga Maritime Industries Forum i juni
1997 i Göteborg med cirka 200 deltagare från hela unionen. Den svenska
regeringen stod som värd med stöd av ett stort antal sjöfartsintressenter.
Under hösten 1997 redovisade kommissionen sin andra rapport om hur
utvecklingen av sjöfartscabotaget fortskrider. Den beslutade avreglering-
en genomförs stegvis enligt den plan som fastlagts, och kommissionen
menar att den inte på något avgörande sätt påverkat konkurrenssituatio-
nen negativt. Kommissionen föreslog samtidigt att cabotageförordningen
skulle införlivas i EES-avtalet. Ett sådant beslut har nu fattats.
I det sjöfartspolitiska idédokumentet från 1996 lade kommissionen fram
tankegången att förhållandena mellan gemenskapen och tredje land borde
regleras betydligt bättre än i dag och att kommissionen skulle ges tydliga-
re förhandlingsmandat såväl i multi- som bilaterala avtalssammanhang.
Medlemsstaterna har i princip ställt sig positiva till en sådan inriktning
men krävt att också själva få ett avgörande inflytande i förhandlingarna.
Diskussionerna är ännu inte avslutade i den principiella delen. Kommis-
sionen har dock ansett att det - oberoende av detta - är mycket angeläget
att träffa sjöfartsavtal med bl.a. Folkrepubliken Kina och Indien. EU:s
handelsflotta diskrimineras i viss utsträckning, och dessa problem bör
undanröjas.
Arbetet med att reformera den europeiska flygtrafikledningen har fortsatt
inom EU, ECAC (European Civil Aviation Conference) och Eurocontrol
den europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänster. Den 14 feb-
ruari 1997 fattade ECAC:s transportministrar beslut om genomgripande
institutionella förändringar av Eurocontrol i syfte att stärka organisatio-
nens reglerande befogenheter inom flygtrafikledningsområdet. Den 27
juni 1997 undertecknades den reviderade Eurocontrolkonventionen i en-
lighet med ministrarnas beslut. Inom EU har diskussionerna fortsatt om
12(
gemenskapens framtida roll som medlem av Eurocontrol. Sverige stöder Skr. 1997/98:60
de övergripande målsättningarna i detta arbete. Ett viktigt svenskt krav är
att behålla vårt integrerade civila/militära flygtrafikledningssystem.
EU och USA
Kommissionen, med biträde av medlemsstaterna, har haft ytterligare en
luftfartsförhandling med USA, grundad på det mandat rådet beslutade om
i juni 1996. Förhandlingarna har i sin första fas omfattat vissa regelverks-
frågor knutna till genomförandet av det gemensamma lufttrafikområdet
över Atlanten, vilket är förhandlingarnas slutmål. Den amerikanska in-
ställningen har varit att även frågor om bl.a. trafikrättigheter måste upp
på bordet för att egentliga förhandlingar skall kunna inledas. Kommis-
sionen har nyligen, för att kunna komma vidare, presenterat ett förslag till
ett utvidgat mandat som skulle ge kommissionen möjlighet att diskutera
alla aspekter av ett gemensamt lufttrafikområde med USA. Rådet har
debatterat detta förslag.
Sverige har ställt sig positivt till kommissionens arbete under förut-
sättning att det inte kommer att medföra en försämring av vad som gäller
enligt det s.k. open skies-avtal som Sverige redan har med USA.
EU och Schweiz
Förhandlingar pågår fortfarande med Schweiz om luftfart. Dessa för-
handlingar är dock sammankopplade med frågor om bl.a. vägtransporter
(se avsnitt 15.3.1).
EU och Central- och Östeuropa
Kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna, har under våren 1997
på bilateral basis haft inledande diskussioner med de tio central- och öst-
europeiska staterna inför luftfartsförhandlingama om utvidgning av den
inre luftfartsmarknaden. Sverige har medverkat vid diskussionerna med
de baltiska staterna och Polen. En oberoende säkerhetsbedömning av re-
spektive stat har parallellt utförts av Joint Aviation Authorities (JAA).
Vid ett möte i september 1997 med den speciella kommittén, bestående
av kommissionen, medlemsstaterna samt de östeuropeiska staterna, god-
kändes enhälligt förhandlingarnas slutmål om en gemensam inre luft-
fartsmarknad. Under 1998 kommer man att inleda de bilaterala förhand-
lingarna mellan gemenskapen och de central- och östeuropeiska länderna
om utvidgning av den inre luftfartsmarknaden. Sverige kommer att vara
representerat i förhandlingsdelegationen.
121
Ett direktivförslag angående rampinspektioner av flygplan har utarbetats
av kommissionen och diskuterats vid ministerrådet i juni 1997. Förslaget
innebär att medlemsstaterna åläggs att göra utökade rampinspektioner av
flygplan från länder utanför EU, att staterna skall upprätta en gemensam
databas för att lokalisera säkerhetsbrister, att experthjälp skall kunna er-
bjudas till tredje land samt att kommissionen och medlemsstaterna skall
kunna meddela flygförbud för flygbolag som inte uppfyller säkerhetskra-
ven. Sverige har välkomnat kommissionens förslag. Ett utestående pro-
blem för Sverige är relaterat till sekretess vad gäller vissa uppgifter i den
gemensamma databasen. Sverige har i frågan verkat för öppenhet och
offentlighet.
Diskussionerna om att bilda en gemensam europeisk flygsäker-
hetsmyndighet har fortsatt under året. Flera tekniska frågor har bearbe-
tats, bl.a. om organisationens verksamheter och struktur. Enighet har
uppnåtts vad gäller organisationens legala natur, vilket innebär att flera
stater utöver EU-statema skall kunna bli medlemmar i säkerhetsmyndig-
heten. Sverige stöder den övergripande inriktningen i arbetet.
Ministerrådet har i december 1997 godkänt ett avtal om samarbete och
utveckling av ett europeiskt bidrag till ett globalt system för satellitnavi-
gering. Avtalsparterna EG, Europeiska rymdstyrelsen (ESA) och Eu-
rocontrol skall tillsammans verka för att Europa skall kunna tillhandahål-
la tjänster för satellitnavigering som svarar mot alla civila användares
operationella behov. Sverige stöder den långsiktiga inriktningen av
kommissionens avtalsförslag, medan vi är tveksamma till några av de
kortsiktiga lösningarna där vi förordar en mer flexibel inriktning.
Under hösten 1997 har rådet beslutat förordning (EG) nr 2027/97 av den
9 oktober 1997 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor. In-
nebörden av EG-förordningen är i huvudsak att en passagerare som drab-
bas av en personskada vid en flygolycka när han flyger med ett s.k. EG-
lufttrafikföretag får förbättrade möjligheter till ersättning av företaget.
Företaget ansvarar strikt för ett belopp motsvarande omkring en miljon
kronor (100 000 särskilda dragningsrätter). För belopp därutöver måste
företaget bevisa att man vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika
skadan eller att det var omöjligt för företaget att vidta sådana åtgärder för
att undgå ytterligare skadeståndsansvar. Vid en olycka skall lufttrafikfö-
retaget betala ut ett förskott till den skadeståndsberättigade. I förordning-
en finns också vissa bestämmelser om information som skall ges till pas-
sagerarna. En obligatorisk skyldighet för lufttrafikföretagen att ha för-
säkring till ett visst belopp införs också. Förordningen träder i kraft den
17 oktober 1998.
Skr. 1997/98:60
12:
Kommissionen har under året lagt ett förslag till direktiv om flygplats-
avgifter (KOM (97) 154 slutlig). Förslaget har behandlats dels i rådsar-
betsgrupper, dels som punkter med avrapportering av arbetsläget vid två
ministerråd. Förslaget har mötts med tveksamhet ur olika synvinklar från
medlemsstaterna. Från svensk sida har frågorna om möjligheter till kors-
subventionering av våra flygplatser samt om rätten att ta ut miljörelatera-
de landningsavgifter tilldragit sig det största intresset.
Kommissionen fattade i juli 1997 beslut om fördelning av ekonomiskt
stöd till transeuropeiska nät för transporter (TEN-T).
Rådets förordning (EG) nr 2236/95 om allmänna regler för gemenska-
pens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät är gemensam för
transport-, tele- och energinäten och utgör den rättsliga grunden för det
ekonomiska stöd som genom årliga beslut i finansieringskommittén för-
delas till projekt av gemensamt intresse. I 1997 års EG-budget finns det
avsatt 352 miljoner ecu till TEN-T. Av dessa har 18,85 miljoner ecu re-
serverats till följande svenska projekt:
• byggande av svenska landanslutningar till Öresundsförbindelsen,
• trafiklednings- och informationstjänster i norra Europa,
• väg E 6 förbi Uddevalla (Lerbo-Torp),
• projektering av dubbelspår på sträckan Helsingborg-Landskrona-
Kävlinge,
• projektering av dubbelspår på sträckan Varberg-Hamra,
• projektering av ny isbrytare,
• utredningar för bana 3 på Arlanda.
Sverige har tillsammans med Danmark erhållit 20 miljoner ecu i bidrag
till Öresundsförbindelsens ”kust till kust-del”.
Under året har en högnivågrupp under ledning av kommissionsledamo-
ten Kinnock utarbetat en rapport om offentligt-privat samarbete för fi-
nansiering av transeuropeiska nät. Rapporten har överlämnats till rådet.
Genom beslut den 2 juni 1997 antog rådet direktiv 97/26/EG om ändring
av direktiv 91/439/EEG om körkort, vilket innebär bl.a. att vissa harmo-
niserade gemenskapskoder för begränsningar i rätten att köra införs
fr.o.m. den 1 januari 1998. Gemenskapskodema innebär att utländska
myndigheter inte längre behöver lexikon för att förstå olika former av
villkor för körkortsinnehav, utan dessa anges i form av sifferkombinatio-
ner.
Vidare innebär ändringen i direktivet att definitionen av motorcykel
ändras och att en särskild kommitté bildas för att anpassa den del av bila-
Skr. 1997/98:60
123
goma 1 och la (körkortets utseende och innehåll) som rör de harmonise- Skr. 1997/98:60
rade koderna och bilaga 2 (förarprovskrav) och bilaga 3 (medicinska
krav) som rör vetenskapliga och tekniska framsteg.
Under 1997 har inget nytt direktiv antagits av rådet. Emellertid har rådets
arbetsgrupper behandlat förslag dels till direktiv om motorfordon och
släpvagnar till dessa fordon vad gäller transport av farligt gods på väg
m.m., dels till direktiv om transportabel tryckutrustning. Behandlingen av
dessa direktivförslag kommer att fortsätta under 1998. Sverige ser i prin-
cip positivt på respektive direktivförslag.
Kommissionen har under året diskuterat utkastet till ett direktivförslag
om harmoniseringen av reglerna för examination av säkerhetsrådgivare.
Utkastet till direktiv är att se som ett underdirektiv till det direktiv som
antogs 1996 om säkerhetsrådgivare vid transport av farligt gods på vägar,
järnvägar och inre vattenvägar.
EU:s näringspolitik skall säkerställa att nödvändiga förutsättningar finns
för industrins konkurrensförmåga. Unionens insatser skall inriktas på att
påskynda industrins anpassning till strukturförändringar och främja ett
gynnsamt näringslivsklimat.
Under 1997 har det arbete kring konkurrenskraftsfrågor som inleddes
under 1996 fortsatt. Diskussioner har förts i såväl ministerrådet som i
generaldirektörsgruppen för industrifrågor (GD III, kommissionen). Mi-
nisterrådet har under året sammanträtt vid två tillfällen. Dessutom hölls
ett informellt ministerråd i februari i Haag. Det finns en ambition bland
medlemsstaterna och kommissionen att försöka stärka industrirådets roll i
frågor som rör det europeiska näringslivets konkurrenskraft. Ett moment
i detta är att man planerar att hålla årliga konkurrenskraftsdebatter inom
ramen för industrirådets arbete. Den första kommer att hållas under Stor-
britanniens ordförandeskap. Dessa debatter skall bl.a. baseras på olika
konkurrenskraftsstudier från såväl kommissionen som medlemsstaterna.
Vidare kan de benchmarkingprojekt som bedrivs i samarbete mellan
kommissionen och medlemsstaterna utgöra underlag inför debatterna.
Dessa projekt som bl.a. rör småföretagens riskkapitalförsörjning samt
informations- och kommunikationsteknik och nya arbetsorganisationer
har satts igång under 1997. En aktiv och konstruktiv dialog med närings-
livet eftersträvas. Sverige är positivt inställt till arbetet kring konkurrens-
kraftsfrågor.
12'
I oktober skulle ett industriministermöte inom ramen för det ekono- Skr. 1997/98:60
miska och finansiella partnerskapet i Barcelonadeklarationen ha hållits i
Marocko. Mötet ställdes dock in i sista stund av politiska skäl. (Se även
avsnitt 32.8.)
Kommissionens generaldirektörsgrupp (GD III) för industrifrågor dis-
kuterar regelbundet idéer, förslag och utredningsinsatser som underlag
för analys och utformning av näringspolitiska åtgärder och program. Un-
der året har gruppens arbete koncentrerats kring åtgärder ägnade att öka
den europeiska industrins konkurrenskraft, bl.a. som underlag för dis-
kussioner i industrirådet. Ett antal pilotprojekt har påbörjats med mål-
sättning att pröva benchmarking som ett verktyg för att sprida kunskap
om bästa arbetsmetoder inom områden av betydelse för konkurrenskraft
och tillväxt. Sverige deltar i två av dessa projekt, som omfattar dels fi-
nansiering av innovationer, dels spridning av ny teknik och nya organi-
sationsformer. Gruppen hade vidare i oktober ett möte med kollegor från
partnerländema runt Medelhavet som förberedelse inför ett planerat möte
med näringsministrarna inom ramen för det ekonomiska och finansiella
partnerskapet i Barcelonadeklarationen.
I enlighet med gemenskapens fleråriga program för små och medelstora
företag i Europeiska unionen (1997-2000) har bl.a. två stora part-
nerskapsmässor, s.k. Europartenariat, och ca 30 branschspecifika part-
nerskapsmässor, s.k. Interprise, anordnats. Vid dessa mässor fokuseras
möjligheten till samarbete. Svenska företag har under 1997 deltagit i flera
mässor med gott resultat. Programmets största operativa verksamhet är
dock informationsnätverket Euro Info Centre (EIC), vars ca 240 infor-
mationskontor i Europa, varav 9 i Sverige, hjälper små och medelstora
företag med frågor som rör EU och den inre marknaden. Under året har
de svenska ElC-kontoren fått ta emot ett ökat antal frågor från företag,
främst vad gäller möjlighet till finansiering från EU.
Under varje programperiod anordnas en europeisk konferens för hant-
verks- och småföretag. Den tredje konferensen anordnades i Milano den
20-21 november under temat Employment through Innovation. Konfe-
rensen föregicks av ett antal förkonferenser varav en, som behandlade
standardiseringsffågor, hölls i Stockholm. Kommissionen beslutade den 5
november 1997 om en stödmekanism för bildandet av gränsöverskridan-
de samriskföretag (joint ventures), avsedd för små och medelstora företag
i gemenskapen (K (97) 3385 slutlig). Projektet kallas Joint European
Ventures och förväntas komma igång under 1998.
Europeiska kommissionen antog den 22 april 1997 en rekommendation
om förbättring och förenkling av företagsklimatet för nyetablerade före-
tag (97/344/EG). Rekommendationen, som inte har behandlats i rådet, är
en uppmaning från kommissionen till medlemsländerna att anstränga sig
ytterligare för att förenkla och förbättra förutsättningarna för småföretag,
speciellt när dessa startas och under deras första år. Rekommendationens
syfte är dock inte att skapa nya förpliktelser utan att utgöra ett underlag
125
för och stimulera utbyte av erfarenheter mellan medlemsländerna. Re- Skr. 1997/98:60
kommendationen belyser de problem som finns idag och syftar till att
lyfta fram lyckade förändringar och reformer i olika medlemsländer.
De diskussioner kring hinder för att åstadkomma fri rörlighet för läkeme-
del och en väl fungerande inre marknad på läkemedelsområdet som initi-
erades 1996 har fortsatt under året. Kommissionen räknar med att lämna
förslag på området under 1998.
Kommissionen presenterade vid industrirådsmötet i november ett
meddelande innehållande en handlingsplan för den europeiska textil- och
beklädnadsindustrins konkurrenskraft. Meddelandet är ett resultat av de
arbetsgrupper på tekoområdet som kommissionsledamoten Bangemann
bildade 1996.
Inom gruv- och mineralområdet deltar Sverige i Raw Material Supply
Expert Group som är en beredningsgrupp för frågor rörande bl.a. gruvor,
kalk-, sten-, och mineralutvinning. I gruppen deltar även representanter
från relevanta industriorganisationer som t.ex. Euromines och Eurome-
taux. Expertgruppen har mötts en gång under 1997 och bl.a. diskuterat
femte ramprogrammet för forskning och utveckling, klassificering av
substanser samt direktivet om deponering av avfall.
Under året har den europeiska informations- och kommunikationsin-
dustrins konkurrenskraftssituation diskuterats. Det nederländska ordför-
andeskapet tog upp frågan vid det informella ministerrådet i Haag. Däref-
ter presenterade kommissionen ett meddelande om näringen. I meddelan-
det analyseras näringen och vissa angelägna policyinitiativ identifieras.
Kommissionen förespråkar att man fortsätter arbeta för att ta bort han-
delshinder på IT-produkter, att förbättra standardiseringsarbetet, att ut-
nyttja de möjligheter som östutvidgningen medför, att främja industriellt
samarbete, att underlätta för små och medelstora företag samt att satsa på
kompetenshöjande åtgärder. Frågan kring en handlingsplan för informa-
tions- och kommunikationsindustrins konkurrenskraft har diskuterats i
rådet och i generaldirektörsgruppen i GD III i kommissionen. Ännu har
inget beslut i frågan fattats.
Kommissionen presenterade under hösten ett förslag till nya rambe-
stämmelser för statligt stöd till motorfordonsindustrin som skall införas i
form av ett förslag till lämpliga åtgärder enligt artikel 93.1 i EG-
fördraget. Förslaget innebär bl.a. att definitionen av begreppet motorfor-
donsindustri vidgas, vilket far till följd att fler företag än tidigare, t.ex.
vissa underleverantörsgrupper, omfattas av sektorsbestämmelsema.
Rambestämmelserna skall träda i kraft 1 januari 1998 och gälla under en
treårsperiod. Sverige motsatte sig förslaget eftersom det kunde innebära
sämre möjligheter att bedriva en effektiv regionalpolitik och föreslog i
stället att kommissionen skulle prioritera arbetet med att införa flersekto-
riella rambestämmelser. Sverige accepterade dock senare rambestäm-
melserna efter vissa klarlägganden av kommissionen.
12i
Inom ramen för OECD har ett avtal träffats mellan EU, Japan, Norge, Skr. 1997/98:60
Sydkorea och USA som i princip innebär att allt statligt stöd till varvsin-
dustrin skulle upphöra fr.o.m. ingången av år 1996. Avtalet har emeller-
tid ännu inte kunnat träda i kraft, eftersom USA som enda part ännu inte
deponerat sitt ratifikationsinstrument hos OECD. Som en följd av
OECD-avtalet fattade ministerrådet under år 1995 beslut om två förord-
ningar som införlivar avtalets regler i gemenskapsrätten. Dessa förord-
ningar börjar gälla den dag som OECD-avtalet träder i kraft.
På grund av osäkerheten om OECD-avtalets ikraftträdande konstatera-
des vid ministerrådets möte i april 1997 att det fanns en kvalificerad ma-
joritet för dels ett särskilt program för varvsindustrin, dels en förlängning
av det sjunde varvsdirektivet t.o.m. den 31 december 1998. Underförstått
är att det sjunde varvsdirektivet skall upphöra så snart som OECD-avtalet
träder i kraft eller så snart det nya programmet antagits. Sverige och Fin-
land godtog inte dessa slutsatser. Sverige röstade därför emot förläng-
ningen av det sjunde varvsdirektivet vid rådets beslut i december 1997.
Vid industrirådets möte i november 1997 presenterades - som en upp-
följning av mötet i april - dels ett meddelande om varvsindustrins kon-
kurrenskraft, dels ett förslag till förordning om fastställande av nya regler
om stöd till varvsindustrin. Meddelandet innehåller dels en kartläggning
av varvsindustrin runt om i världen, dels en analys av konkurrenssitua-
tionen, och dels överväganden om hur den europeiska varvsindustrin
skall kunna möta denna konkurrens. Härvid understryks betydelsen av
satsningar på samarbete, FoU och innovationer. Den föreslagna förord-
ningen som är tänkt att ersätta det sjunde varvsdirektivet togs upp till en
första diskussion, och rådets beslut väntas bli fattat först under våren
1998. Förordningen innebär att i princip följande stöd medges: driftsstöd
till utgången av år 2000, nedläggningsstöd, omstruktureringsstöd, inves-
teringsstöd för innovationer, regionala investeringsstöd, stöd till forsk-
ning och utveckling samt stöd till miljöskydd. Av de nämnda stöden är
endast driftsstödet, nedläggningsstödet och investeringsstödet för inno-
vationer avsedda endast för varvsindustrin. Förordningen är tänkt att till-
lämpas under åren 1999-2003. För tiden därefter skall varvsindustrin
arbeta under samma villkor som övrig industri.
Den permanenta skogskommittén med undergrupper inom generaldi-
rektorat VI har under året diskuterat förslag till reglering av handel och
kontroll av skogsutsädesmaterial och åtgärder för skydd av skogen mot
försurning och skogsbrand. Kommittén har även påbörjat en diskussion
kring utvärdering av stödet till skogsbruksåtgärder inom jordbruket enligt
förordning (EEG) nr 2080/92.
Arbetet, som initierats av Europaparlamentet, med förslag till gemen-
skapsåtgärder på skogsområdet som komplement till nationell skogspoli-
tik har fortsatt under året. Parlamentet har bl.a. uttalat sig för ekonomiska
förstärkningar av befintliga stöd till skogsvård och forskning. Sverige har
starkt motsatt sig en gemensam skogspolitik av hänsyn till vitt skilda för-
hållanden inom EU och skogsnäringens olika betydelse i medlemsländer-
na och hävdat att skogsbruk skall kunna bedrivas utan statliga subventio-
ner. Medlemsländerna har med kommissionen diskuterat förslag till
127
tänkbar utformning av en gemensam skogsstrategi men några konkreta Skr. 1997/98:60
förslag har ännu inte redovisats.
EU har också aktivt deltagit i arbetet inom den mellanstatliga panelen
inom FN:s ram. Panelens arbete avslutades våren 1997 och kommer att
fortsätta i delvis annan form i ett nytt mellanstatligt skogsforum, som år
2000 skall återrapportera till FN. EU har dock hittills inte lyckats få ge-
hör för förslag om att starta förhandlingar om en global skogskonvention.
EU deltar också i den internationella tropiska timmerorganisationen
vars nya avtal, ITTA 1994, provisoriskt trätt i kraft den 1 januari 1997.
Fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) upphör den
23 juli 2002. En nedtrappning av EKSG:s verksamhet har redan inletts.
När fördraget upphör krävs det att någon tar ansvar för fortsatt förvalt-
ning av EKSG:s ännu oavslutade finansiella ärenden och tar över dess
tillgångar och skulder. Kommissionen presenterade på industrirådsmötet
i november ett meddelande i frågan.
Kommissionen föreslår att EKSG:s tillgångar och skulder när fördraget
löper ut går till de kvarvarande gemenskaperna och att förvaltningen av
medlen anförtros dessa gemenskaper företrädda av kommissionen. De
totala nettoinkomsterna (ca 40 miljoner ecu per år) från förvaltningen av
tillgångarna tas med som inkomst i den allmänna budgeten och används
för att finansiera forskning som ligger utanför men kompletterar rampro-
grammet. Forskningssatsningen skall förvaltas av kommissionen och
riktas mot sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin. Denna
forskningsfinansiering skall inrättas på obestämd tid och åtföljas av möj-
ligheter till revidering, t.ex. i samband med att fjärde ramprogrammet
löper ut. Förfaranden och bestämmelser för genomförandet bör till stor
del bygga på de nuvarande. Sverige delar i allt väsentligt kommissionens
uppfattning om de finansiella aspektema på EKSG:s utgång.
I mars 1992 lade kommissionen fram tre förslag till rådsförordningar:
KOM (91) 273 slutlig, med stadgar för europeiska (ideella) föreningar
för europeiska kooperativa föreningar och för europeiska ömsesidiga
bolag. Till förordningsförslagen är kopplade förslag till direktiv med be-
stämmelser om de anställdas medinflytande i de olika associationerna.
Förslagen skall beredas i samarbete med Europaparlamentet och Eko-
nomiska och sociala kommittén, vilka båda har varit starkt pådrivande
när det gäller tillkomsten av förslagen.
Förslagen är paralleller till det tidigare förslaget om europeiska aktie-
bolag (SE), som trots långvariga och stora ansträngningar ännu inte lett
fram till något beslut. Förslagen skall göra det möjligt för företag som
drivs i respektive associationsform att utnyttja den inre marknadens för-
delar på samma villkor som gäller för andra företag. Förslagen har be-
121
handlats i en rådsarbetsgrupp. Inga sammanträden med arbetsgruppen har Skr. 1997/98:60
hållits under 1997. Det fortsatta arbetet vad gäller samtliga av förslagen
blockeras fortfarande av motsättningar om direktivet om arbetstagarnas
inflytande.
Under våren 1997 lämnade den s.k. Davignongruppen förslag om ar-
betstagarinflytandet i SE. Förslaget innebär att arbetstagarinflytande skall
förhandlas fram i varje aktiebolag för sig. Sådana förhandlingar skall
vara obligatoriska, inledas innan SE bildas och vara slutförda inom tre
månader från bildandet av SE. Ordförandeskapet har härefter upprättat ett
direktivförslag om arbetstagarinflytande i Europabolag. Davignongrup-
pens förslag och ordförandeskapets direktivförslag är helt inriktade på att
lösa problemen för Europabolagen medan de övriga associationsformerna
har lämnats åt sidan.
Kommissionen presenterade 1994 ett förslag till ett flerårigt program
för kooperativa företag, ömsesidiga bolag och föreningar och stiftelser i
gemenskapen. Oenighet har därefter rått bland medlemsländerna om hur
programmet administrativt skall förverkligas. Diskussioner har förts om
huruvida programmet skall integreras i gemenskapens fleråriga program
för små och medelstora företag i EU (1997-2000) eller vara ett själv-
ständigt program.
Sverige anser att förslaget till program generellt sett är mycket bra och
har under 1996, för att underlätta att programmet antas, släppt sin reser-
vation som förordade en integrering av programmet i det fleråriga pro-
grammet för små och medelstora företag till förmån för ett självständigt
program.
Rådet har emellertid inte lyckats anta ett flerårigt program för koope-
rativa företag, ömsesidiga bolag och föreningar och stiftelser. Det är osä-
kert om det kommer upp till beslut framöver. Däremot har medel avsatts i
EU:s budget.
Energi är inget gemensamt politikområde i EU. Samarbetet omfattar
dock, genom Unionsfördragets förändring av EG-fördraget som trädde i
kraft 1993, åtgärder på energiområdet. Bland annat har samarbetet hand-
lat om olika direktiv inom ramen för en gemensam el- respektive gas-
marknad. Andra frågor som aktualiserats är bl.a. transeuropeiska nät in-
om energisektorn och olika program för effektivare energianvändning.
Energiarbetet har under 1997 dominerats av behandlingen av kommis-
sionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en inre marknad
för naturgas (gasmarknadsdirektivet). Ett motsvarande direktiv för el
antogs av rådet i december 1996. Elmarknadsdirektivet skall vara genom-
fört i nationell lagstiftning till februari 1999.
129
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
Vid energirådsmötet i december 1996 antogs rådsslutsatser som har le- Skr. 1997/98:60
gat till grund for arbetet med gasmarknadsdirektivet under 1997. Vid
energirådsmötet i maj diskuterades några av direktivets huvudfrågor.
Diskussionen sammanfattades i ordförandeslutsatser. I juli 1997 presente-
rade ordförandeskapet ett nytt direktivförslag som diskuterades vid ett
extra energirådsmöte den 27 oktober. Ministrarna enades då om vissa av
de utestående politiska frågorna. Vid energirådsmötet den 8 december
antogs en gemensam ståndpunkt. Europaparlamentet skall inom tre må-
nader avge sitt yttrande över den av rådet antagna gemensamma stånd-
punkten.
Direktivet syftar till att skapa gemensamma regler för en inre marknad
för gas. Det innehåller allmänna regler för sektorns organisation och för
tillträde till marknaden, liksom regler för lagring, överföring och distri-
bution av naturgas. Under en tioårsperiod far gaskundema gradvis rätt att
utnyttja andras gasledningar för att kunna köpa gas på marknaden i stället
för att vara beroende av ett monopolföretag. Efter tioårsperioden skall
minst 33 procent av gasmarknaden vara öppen för konkurrens. Vidare
skall då alla kraftproducenter och alla andra gaskunder med en årlig gas-
konsumtion som överstiger 5 miljoner kubikmeter vara berättigade att
utnyttja andras gasledningar.
I november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om en strategi
för fömybara energikällor. Ministermötet i maj 1997 enades om en reso-
lution i vilken rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en strategi för
att främja dessa energikällor.
I strategin, som kommissionen överlämnade till rådet i början av de-
cember, föreslås bl.a. som ett indikativt mål att medlemsstaterna fram till
år 2010 fördubblar andelen fömybara energikällor till 12 procent av den
totala energianvändningen. Kommissionen anser att politiken bör inriktas
på att främja användningen av biomassa, vindkraftverk och solenergi.
Enligt kommissionen kan strategin bidra till att skapa ett konkurrenskraf-
tigt energisystem för hela Europa med betydande möjligheter för export
av kunnande och investeringar till tredje land.
Vid energirådsmötet i december 1997 enades ministrarna även om en
tvåårig budget för ALTENER Il-programmet, vilket innebär en fortsätt-
ning och utvidgning av ALTENER som löpte ut 1997. Programmets
övergripande mål är att bidra till att skapa de nödvändiga villkoren för en
aktionsplan för fömybara energikällor särskilt vad gäller de legala, socio-
ekonomiska och administrativa villkoren. Programmet skall också bidra
till att uppmuntra privata och offentliga investeringar i produktion och
användning av energi från sådana energikällor. ALTENER utgör en be-
tydelsefull del av EU:s strategi för att minska gemenskapens koldiox-
idutsläpp från energisektorn.
13i
Rådet enades den 27 maj om slutsatser om klimatförändringar och ener-
gipolitik. I stora drag innebär slutsatserna att EU, med hänvisning till
främst FN:s klimatkonvention, på ett tidigt stadium skall medverka i ut-
formningen av klimatpolitiken i de delar som är relevanta för energiom-
rådet. Dessa delar omfattar bl.a. initiativ kring fömybara energikällor och
energieffektiviseringar.
Vid samma ministermöte antogs en strategi för energisamarbete mellan
EU och Asien. Strategin, som utgör en del av den mer övergripande
strategin för Asien, utgår från tillväxten i regionen och dess återverk-
ningar för EU inom tre områden: energiförsörjningen, marknaden för
energiutrustning och den globala miljön.
I maj gav rådet kommissionen i uppdrag att ta fram en strategi för att
främja kraftvärmeproduktion inom EU. Kommissionen överlämnade ett
förslag till rådet i november. Enligt förslaget är främjandet av kraftvärme
ett värdefullt bidrag till effektivare energianvändning, minskade koldiox-
idutsläpp och ökad försörjningstrygghet inom unionen. Därefter utarbe-
tades en rådsresolution som innehåller riktlinjer för hur länderna kan
främja kraftvärme och undanröja hinder för utvecklingen. Enligt resolu-
tionen, som antogs av rådet den 8 december, skall kommissionen utarbeta
ett förslag till handlingsplan för att främja kraftvärme som baseras på
riktlinjerna i strategin.
Kommissionen presenterade ett förslag till ramprogram för energi vid
rådsmötet i december. Enligt förslaget inordnas där bl.a. programmen
SA VE II, SYNERGY och ALTENER II samt delar av THERMIE
(demonstrations- och spridningsprogram inriktat på icke-nukleär energi i
det fjärde ramprogrammet för forskning och utveckling). Tanken är att
ramprogrammet skall möjliggöra tydligare prioriteringar och bättre sam-
ordning av gemenskapens arbete inom energiområdet.
Rådet beslutade i slutet av året om en ettårig förlängning av program-
met för energisamarbete med tredje land (SYNERGY). Programmet ger i
huvudsak stöd till informations- och utbildningsaktiviteter och ökar bl.a.
möjligheterna att ytterligare införliva länder i Central- och Östeuropa i
det europeiska samarbetet.
Två för Sverige viktiga TEN-studier på energiområdet är under ge-
nomförande. Det är den s.k. Baltic Ring för el och Nordic Grid för gas.
Arbetet med uppföljningen av den europeiska energistadgan har förts
framåt inom EU genom institutionernas och flertalet medlemsstaters be-
slut om ratifikation i december av energistadgefördraget och det särskilda
protokollet om energieffektivitet.
Den gemensamma jordbrukspolitiken är som helhet EU:s mest omfattan-
de samarbetsområde. Politikens övergripande mål anges i EG-fördraget.
Politiken genomförs med stöd av gränsskydd mot tredje land, interna
131
marknadsregleringar, exportsubventioner samt struktur- och regionalpo- Skr. 1997/98:60
litiska åtgärder. Grundläggande är den gemensamma finansieringen över
EU-budgeten.
Arbetet med reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken har under
år 1997 fortsatt inom EU. I juli presenterade kommissionen Agenda 2000
som bl.a. innehåller förslag till reform av jordbrukspolitiken (se avsnitt
3.2).
Sverige strävar efter att reformera den gemensamma jordbrukspoliti-
ken. Som ett led i detta arbete tillsatte regeringen en parlamentarisk
kommitté med uppgift att komma med forslag på hur EU:s gemensamma
jordbrukspolitik bör reformeras. I juni presenterade kommittén sitt be-
tänkande ”Mat och miljö - svensk strategi for EU:s jordbruk i framti-
den”.
Jordbruksdepartementet har aviserat en proposition under våren 1998
på grundval av bl.a. kommitténs betänkande. På uppdrag av regeringen
genomfördes dessutom en utredning om utvidgningens konsekvenser for
jordbruket och den gemensamma jordbrukspolitiken. Utredningen redo-
visades i oktober 1997 (se avsnitt 3.5.3).
Utbyggt miljöprogram
Det svenska miljöprogrammet för jordbruket enligt rådets förordning
(EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket som är för-
enliga med miljöskydds- och naturvårdskraven har genomgått en första
översyn och utvärdering. Resultaten av utvärderingen har legat till grund
for vissa forändrings- och utbyggnadsförslag av miljöprogrammet som
avses genomföras från år 1998. Under år 1997 har miljöprogrammet
utökats med ersättning till flerårig vallodling. Med den nu föreslagna
utbyggnaden, som beskrivs i regeringens proposition 1997/98:2 ”Hållbart
fiske och jordbruk” och som fatt anslagna medel i budgetpropositionen
för år 1998, motsvarar omfattningen av det svenska miljöprogrammet
den kostnadsram som tilldelats Sverige i anslutningsfördraget med EU.
Denna uppgår till totalt 2 800 miljoner kronor per år inklusive EU:s
medfinansiering.
För att miljöprogrammet på ett effektivare sätt skall medverka till att
miljömålen för jordbruket uppfylls omfattar utbyggnadsförslaget, förut-
om förändringar och förenklingar av befintliga miljöåtgärder, höjda er-
sättningsnivåer och utökade arealmål samt vissa helt nya miljöåtgärder.
Ett nytt delprogram för resurshushållande konventionellt jordbruk införs i
hela landet. Jordbrukarna ersätts för miljöåtgärder som skall minska
problemen med växtnäringsläckaget och riskerna med bekämpningsme-
delsanvändningen samt för kompetenshöj ande insatser inom området.
Dessutom föreslås en ny åtgärd för restaurering av slåtterängar.
13:
Ekologisk djurhållning Skr. 1997/98:60
Under året har en rådsarbetsgrupp behandlat kommissionens förslag om
ändring av rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion
av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och
livsmedel. Förslaget innebär att förordningen även skall innefatta ekolo-
gisk djurhållning. På basis av det arbete som bedrivits under år 1997
kommer kommissionen att förelägga rådet ett reviderat förslag.
Gränsvärde för kadmium
Enligt anslutningsfördraget gäller en fyraårig övergångsperiod för det
svenska gränsvärdet för kadmium i handelsgödsel. Perioden löper ut den
31 december 1998, och Sverige har under 1997 ytterligare intensifierat
arbetet för att kunna behålla gränsvärdet även efter denna tidpunkt. (Se
även avsnitt 22.1.3.)
Mjölk
Sedan den 1 april 1995 begränsas Sveriges mjölkproduktion av ett kvot-
system. Jordbruksverket har i uppdrag att administrera försäljning och
köp av kvoter. Handel med mjölkkvoter kan dock bara ske inom fast-
ställda kvotområden. Fr.o.m. den 1 juni 1997 är Sverige indelat i två
kvotregioner. Tidigare fanns det tre regioner. Region 1 omfattar numera
stödområde 1, 2a, 2b och 3. Region 2 består av övriga landet.
I samband med 1997 års prisförhandlingar beviljades Sverige fortsatt
undantag från EU:s regler om konsumtionsmjölkens fetthalt. Det innebär
att standardmjölk, vars fetthalt avviker från EU:s fetthaltskrav, kan fort-
sätta att saluföras i Sverige fram till utgången av år 1999 då undantaget
löper ut. I december antog rådet en helt ny förordning om konsumtions-
mjölk. I samband därmed lyckades Sverige, tillsammans med några andra
medlemsländer, få igenom en ändring av fetthaltsgränsen, som innebär
att den svenska lättmjölken inte längre avviker från EU:s bestämmelser.
Under prisförhandlingarna beslutades att även filmjölk skall ingå bland
stödberättigade produkter i skolmjölksprogrammet.
Kött
Jordbruksrådet beslutade i slutet av oktober 1996 om åtgärder på kort sikt
för att skapa balans mellan utbud och efterfrågan i nötköttssektom. En av
åtgärderna var att införa två kalvslaktsprogram som nu varit i gång i
drygt ett år. Fram till mitten av november 1997 hade ca 1,3 miljoner kal-
var slaktats med bearbetningsbidrag. (Bearbetningsbidrag beviljas för
spädkalvar som slaktas vid åldern 10-20 dagar. Köttet får inte användas
som livsmedel.) Lika många, 1,3 miljoner, slaktades med bidrag för tidig
kalvslakt. (Bidrag för tidig kalvslakt beviljas för kalvar som slaktas vid
en vikt på högst 85 % av den normala medelvikten för kalvar. Köttet får
133
användas som livsmedel.) Det senare bidraget har utnyttjats aktivt i Sve- Skr. 1997/98:60
rige, framför allt i början av året. Fram till mitten av november hade
drygt 46 000 kalvar (varav det sökts bidrag för tidig kalvslakt för 24 261)
slaktats i Sverige jämfört med drygt 28 000 under samma period år 1996.
Bidragssystemen kommer att fortsätta att tillämpas även under år 1998.
I april 1997 beslutade jordbruksrådet om nya regler för identifiering
och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött. Sverige kommer
att registrera samtliga nötkreatur födda från den 1 januari 1995 i en cen-
tral databas med början den 1 januari 1998. Köttmärkningssystemet
kommer att börja tillämpas från den 1 april 1998.
Ägg
Sverige erhöll under sommaren 1996 förlängt undantag för att införa
marknadsordningama för ägg till den 1 januari 1998. Vissa justeringar i
regelverket har gjorts för att underlätta övergången. Den ändring av
märkningskriteriema för ägg som tidigare aviserats har bordlagts tills
vidare på grund av att rådet nu aktualiserat frågan om en översyn av bl.a.
hönsburarnas storlek. Dessa frågor bör enligt rådet behandlas i ett sam-
manhang. Lönsamheten inom äggsektom har varit förhållandevis god i
EU under år 1997.
Fågelkött
Marknadsordningama för fågelkött trädde i kraft den 1 januari 1997 och
har fungerat bra. Den svenska fågelköttssektom har det senaste året upp-
levt en kraftig uppgång i produktion och konsumtion vilket medfört både
ökad import och export. En del av ökningen torde bero på BSE-krisen
och den svinpest som härjar i vissa delar av Europa. Världsmarknadspri-
set på kyckling sjönk under 1997 till låga nivåer, främst på grund av ökad
brasiliansk export. För att möta denna utveckling höjde kommissionen
exportbidragen för särskilt konkurrensutsatta regioner, däribland Mellers-
ta Östem.
Jordbruksgrödor
Vad gäller marknadsordningen för spannmål gjordes under året ett antal
ändringar i EU:s regelverk som innebar anpassningar till nordiska förhål-
landen. En ny lösning uppnåddes för det särskilda exportbidragssystemet
för havre från Sverige och Finland. Dessutom beslutade rådet att förlänga
Sveriges och Finlands undantag när det gäller kravet på minimistorlek på
kärnor av kom vid interventionsköp. För svensk del fick dessutom ytter-
ligare tre nordliga län en permanent senarelagd sista dag för sådd (den 15
juni).
Det obligatoriska arealuttaget beslutades ligga kvar på 5 % även för
regleringsåret 1998/99. Världsmarknadspriset på spannmål låg på en fort-
13'
satt relativt hög nivå, vilket gjorde att kommissionen under vissa perioder Skr. 1997/98:60
införde exportavgifter för att motverka prishöjningar inom EU.
Medelhavsprodukter
Under året hölls inledande diskussioner om reformer av marknadsord-
ningama för tobak respektive olivolja. Vad gäller tobaksregleringen drev
Sverige den principiella ståndpunkten att tobaksodling inte bör stödjas,
eftersom tobakens skadeverkningar är allmänt erkända. Sverige anser att
inriktningen på stödåtgärderna bör leda till att tobaksodlingen inom EU
minskas. Omställningsstöd för dem som frivilligt vill lämna branschen
kan vara en sådan åtgärd.
Bananer
De förslag till ändring av rådets förordning (EEG) nr 404/93 om den ge-
mensamma marknadsordningen för bananer som lades fram av kommis-
sionen under år 1995 och 1996 hade ännu inte antagits av rådet vid ut-
gången av år 1997. Inom ramen för världshandelsorganisationen WTO
har USA, Guatemala, Honduras, Ecuador och Mexiko ifrågasatt WTO-
förenligheten vad avser EU:s importregim för bananer. WTO-panelens
slutliga rapport om EU:s importregim för bananer presenterades den 29
april 1997. Rapporten fördömer i många avseenden regimen och slår fast
att vissa delar strider mot olika delar av WTO:s regelverk. Bägge parter
överklagade panelens slutsatser. Överprövningsorganet gick ännu längre
vad gäller importregimens bristande WTO-förenlighet. EU har nu åtagit
sig att följa WTO-organens slutsatser och att respektera sina internatio-
nella åtaganden. EU måste fr.o.m. den 1 januari 1999 tillämpa en ny
WTO-förenlig importregim för bananer. Kommissionen har som uppgift
att snarast presentera ett förslag för rådet.
Utsäde
Luxemburg tog under hösten åter upp arbetet med det så kallade utsä-
despaketet från 1993. Förslaget innehåller bl.a. genomförandet av den
inre marknaden på utsädesområdet och syftar till att eventuella tekniska
handelshinder för den fria rörligheten för utsäde skall tas bort.
Mellanstationer och resplaner vid djurtransporter
Rådets direktiv 95/29/EEG av den 29 juni 1995 om ändring av direktiv
91/628/EEG om skydd av djur vid transport innehåller bestämmelser om
att det skall finnas mellanstationer och resplaner då djur transporteras.
Vid ministerrådsmötet i juni 1997 antogs rådets förordning om gemen-
skapskrav för mellanstationer och om ändring av färdplanen. I förord-
ningen fastläggs de krav som mellanstationerna måste uppfylla på mot-
135
tagningsplatsens uppbyggnad, utfodring, vattning, lastning, lossning och i Skr. 1997/98:60
förekommande fall anordningar för hållande av olika slag av djur. Dess-
utom fastläggs krav på mellanstationerna vad avser smittskydd och hygi-
en, skötsel och drift. Den behöriga myndighetens ansvar regleras också
liksom det ansvar som åvilar den officiella veterinären i detta samman-
hang.
BSE — den s.k. galna ko-sjukan
Frågor relaterade till BSE (Bovine Spongiform Encefalopati, den s.k.
galna ko-sjukan) har i likhet med det föregående året varit aktuella på
olika nivåer inom EU-arbetet. I avsikt att minska riskerna för spridning
av BSE-smitta presenterade kommissionen i slutet av år 1996 ett förslag
om förbud mot användande av s.k. specificerat riskmaterial. Med sådant
riskmaterial avses slaktavfall från nötkreatur, far och getter bestående av
skalle inklusive hjärna, ögon, tonsiller och ryggmärg. Förslaget röstades
ned vid ministerrådet (jordbruk) i december 1996, med hänvisning bl.a.
till att det var för långtgående och därmed för ekonomiskt betungande.
Det hänvisades också till att förslaget inte medgav undantag från reglerna
för regioner och medlemsstater som kan anses fria från BSE-smitta, s.k.
regionalisering inom gemenskapen, medan utrymme för undantag med-
gavs för tredje länder. Sverige röstade dock för förslaget. I juni 1997 pre-
senterades ett delvis nytt förslag i Ständiga veterinärkommittén. Beroen-
de på röstningsutfallen i kommittén och sedermera ministerrådet
(jordbruk) återförvisades förslaget till kommissionen för fastställande.
Enligt kommissionsbeslutet är all användning av specificerat riskmaterial
förbjuden från den 1 januari 1998. Eftersom cirka 70 % av alla läkemedel
innehåller substanser som utvinns ur specificerat riskmaterial har beslutet
kritiserats av framför allt läkemedelsindustrin som förutser stora problem
med att förse konsumenterna med läkemedel om beslutet genomförs från
nämnda datum. Diskussioner pågick under senhösten om ändringar av
kommissionsbeslutet, och efter omröstning i Ständiga veterinärkommit-
tén beslutades att ikraftträdandedatumet flyttas fram till den 1 april 1998.
Under året har diskussioner också pågått bl.a. om möjligheterna att
lätta på förbudet mot export av nötkött från Storbritannien och tillåta ex-
port från s.k. certifierade besättningar.
I slutet av år 1996 genomförde en veterinärdelegation från kommissio-
nen en utvärdering av medlemsländernas skyddsåtgärder mot BSE. Re-
sultatet av utvärderingen blev att kommissionen i juni 1997 beslutade att
inleda ett överträdelseförfarande mot tio medlemsländer, däribland Sve-
rige, med motiveringen att kommissionen ansåg att brister förelåg bl.a. i
fråga om införlivandet av EG:s regelverk. För svenskt vidkommande
gällde kritiken bl.a. införlivandet av bestämmelserna om omhändertagan-
det av animaliskt högriskavfall och godkännande av anläggningar för
bearbetning av sådant material enligt direktiv 90/667/EEG, samt Sveriges
tolkning av beslutet 96/449/EG i fråga om behandlingen av ben av livs-
medelskvalitet. Sverige bemötte kritiken på samtliga punkter, och kom-
missionen har inte beslutat om några ytterligare åtgärder mot Sverige.
13f
Hormoner
Skr. 1997/98:60
USA och tre andra länder har klagat på EU:s importförbud för hormon-
behandlat kött. De anser inte att förbudet är förenligt med WTO:s regler
då det enligt dem inte är vetenskapligt styrkt att hormonbehandlat kött
utgör en fara för konsumenterna. WTO tillsatte en panel som i sitt utslag
den 18 augusti 1997 fällde EU:s importförbud. Sverige tillsammans med
övriga medlemsstater i EU stödde hösten 1997 kommissionens förslag till
överklagande. Kommissionen menar bl.a. att panelerna inte tagit tillräck-
lig hänsyn till vad man presenterat i form av vetenskapliga bevis samt att
panelerna tolkat de olika WTO-reglema felaktigt. Överprövningsorganet
presenterade sitt utslag i januari 1998.
Foder
Diskussioner om användningen av antibiotika som fodertillsats har pågått
under året, både i ministerrådet och i grupper under kommissionen.
Bland frågor som särskilt uppmärksammats kan nämnas resistensproble-
matiken samt bristerna i fråga om överensstämmelse i riskvärderingen av
antibiotiska substanser som används både som fodertillsatser och som
veterinärmedicinska läkemedel. I syfte att ytterligare aktualisera de risker
som föreligger med en okritisk och vidsträckt användning av antibiotika
anordnade Sverige en konferens i Bryssel i november. På konferensen
redovisades också den vetenskapliga utredning som skall ligga till grund
för Sveriges ansökan om anpassning av EU:s lagstiftning om förbud mot
antibiotika och liknande substanser som fodertillsatser. Konferensen
möttes med stort intresse, och ca 200 personer deltog, representerande
olika myndigheter, vetenskapliga institutioner, konsumenter, industrin
m.m.
Under året har ett flertal foderfrågor behandlats på arbetsgruppsnivå.
Bland dessa kan nämnas bestämmelser för foder för särskilda näringsbe-
hov, avgiftssystem för inspektioner m.m., de s.k. Novel Feed-
bestämmelsema som innefattar bl.a. genetiskt modifierade produkter,
samt komplettering med substanser innehållande enzymer och mikroor-
ganismer i rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser.
Sverige överlämnade i juni ansökningar om anpassning av EU:s be-
stämmelser i fråga om de särordningar om foder, t.ex. kadavermjöl och
aflatoxin, som löpte ut den 31 december 1997. Till ansökningshandling-
arna fogades vetenskapligt baserade undersökningar, som utgör motiv för
Sveriges ansökningar. Förhandlingarna med kommissionen och övriga
medlemsstater påbörjades under december för slutförande under 1998.
Bevarande och långsiktigt hållbart brukande av genresurser är av stor
betydelse för den framtida växt- och djurförädlingen. Under år 1997 har
Förenta nationernas organ för livsmedel och jordbruk (FAO) haft två
sessioner inom sin kommission för genetiska resurser för att revidera
137
FAO:s internationella åtagande for växtgenetiska resurser. Avsikten är att Skr. 1997/98:60
åstadkomma en harmonisering med konventionen for biologisk mång-
fald. EU har spelat en aktiv roll i förhandlingarna. Gemensamma stånd-
punkter har utarbetats i kommittén för växtgenetiska resurser inom jord-
bruket. FAO har under år 1997 bildat en arbetsgrupp för djurgenetiska
resurser inom jordbruket. Även inom detta område pågår arbete inom
unionen i avsikt att ta fram gemensamma ståndpunkter.
Under året har kommissionen utarbetat en lägesrapport om genomfö-
randet av rådets förordning (EG) nr 1467/94 om bevarande, karakterise-
ring, insamling och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket.
Rapporten har diskuterats i och blivit väl mottagen av rådet.
Kommissionen har under året presenterat riktlinjer som innebär ökade
krav på märkning i alla led från råvara till färdig produkt. Kommissionen
har under året godkänt en typ av genetiskt modifierad majs och två typer
av genetiskt modifierad raps. Den mest betydelsefulla fråga som under
året behandlats enligt direktivet är ställningstagandet till Österrikes och
Luxemburgs förbud mot den under året godkända majsen. Efter initiativ
från ett flertal medlemsstater är ärendets slutliga avgörande uppskjutet till
i april 1998 i avvaktan på ett program för uppföljning av eventuell resis-
tensutveckling hos de skadeinsekter som den genetiska modifieringen
riktar sig emot. En rad nya produkter, f.n. tretton stycken, står på tur att
granskas av de behöriga myndigheterna, och arbetsbelastningen inom
såväl kommissionen som medlemsstaterna väntas öka.
Flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är totalharmoniserade,
vilket innebär att det inte är tillåtet för de enskilda medlemsländerna att
ha vare sig strängare eller mer liberala bestämmelser. Det pågående arbe-
tet inom gemenskapen innefattar såväl nyreglering som modernisering av
det befintliga regelverket på området. En under år 1997 presenterad
grönbok om livsmedelslagstiftningen är ett väsentligt inslag i detta arbe-
te.
Kommissionens grönbok om livsmedelslagstiftningen i EU presenterades
den 30 april 1997. I Sverige har grönboken remissbehandlats, och Sveri-
ge överlämnade sitt yttrande till kommissionen den 19 september 1997.
Grönboken har under hösten diskuterats i fyra olika rådskonstellationer:
jordbruksrådet, konsumentrådet, inre marknadsrådet och hälsorådet.
Medlemsstaternas yttranden över grönboken behandlas nu av kommis-
sionen. Kommissionens syfte med grönboken är att
13
• undersöka i vilken utsträckning lagstiftningen tillgodoser konsumen- Skr. 1997/98:60
temas, producenternas, tillverkarnas och handlarnas krav och för-
väntningar,
• bedöma hur åtgärder for att stärka oberoende och objektivitet samt
likvärdighet och effektivitet hos de allmänna kontroll- och övervak-
ningssystemen uppfyller de grundläggande målsättningarna att säker-
ställa ett tryggt och hälsosamt livsmedelsutbud och att skydda konsu-
menternas övriga intressen,
• väcka debatt om livsmedelslagstiftningen och, därigenom,
• göra det möjligt för kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder for
den framtida utvecklingen av gemenskapens livsmedelslagstiftning,
där så behövs.
Under år 1997 har kommissionen fortsatt arbetet med förenkling av vissa
livsmedelsstandarder där man endast skall precisera de huvudkrav som är
nödvändiga for att tillförsäkra den fria rörligheten av varor inom EU.
Förslag finns om ändring av direktiven for kakao- och chokladvaror, vis-
sa former av socker, honung, juice och nektar, mjölkpulver och konden-
serad mjölk, kaffe- och cikoriaextrakt och sylt, gelé och marmelad. Sve-
rige anser generellt att man skall sträva efter att inte ha alltför detaljerade
vertikala standarder, dvs. som gäller för vissa varugrupper, utan i största
möjliga mån använda sig av och hänvisa till horisontella, generella stan-
darder. Sverige har dock inga större invändningar mot förslagen.
I förslaget om direktiv for kakao- och chokladvaror kvarstår tvisteäm-
net om man skall acceptera att vissa chokladvaror far innehålla upp till 5
procent andra vegetabiliska fetter utöver den mängd kakaosmör som är
obligatorisk i dessa produkter. Sveriges nu gällande regler tillåter sådan
inblandning och Sveriges ståndpunkt är att den skall tillåtas även i fort-
sättningen. Några medlemsstater anser däremot att kvaliteten på choklad
skulle komma att sänkas och att många tropiska länder skulle mista vikti-
ga exportinkomster om inblandning av annat vegetabiliskt fett än ka-
kaosmör tillåts. Europaparlamentet har vid sin första genomgång av för-
slaget accepterat inblandning av annat vegetabiliskt fett än kakaosmör
under förutsättning att fettet är av tropiskt ursprung.
Den svenska riksdagen beslutade i december 1996 att tillåta bestrålning
av vissa kryddor eftersom kryddorna kan vara bärare av salmonellasmit-
ta. Sverige har i övrigt ett nationellt förbud mot bestrålning av livsmedel
och import av bestrålade livsmedel.
Kommissionen presenterade år 1988 ett förslag till parlamentets direk-
tiv om bestrålning av livsmedel. Parlamentet sade emellertid nej till be-
strålning av andra livsmedel än örter och kryddor. Efter flera kompro-
missförslag antogs formellt en gemensam ståndpunkt i oktober 1997 vid
139
ministerrådet (energi). Förslaget godkänner bestrålning av örtkryddor, Skr. 1997/98:60
kryddor och smakgivande ingredienser av vegetabiliskt ursprung. Senast
i slutet av år 2000 skall kommissionen lägga fram ett förslag till slutlig
lista över livsmedel som far bestrålas. Fram till dess får medlemsländerna
behålla existerande forbud mot bestrålning, såväl för den egna industrin
som i handeln med andra länder.
Sverige röstade för förslaget trots att Sveriges grundläggande inställ-
ning är att livsmedel inte skall bestrålas. Avgörande för detta var att för-
slaget innebär att frågan om bestrålning av livsmedel far en gemensam
reglering inom EU och att det tillgodoser konsumenternas viktiga krav på
att alla livsmedel som bestrålats och även livsmedel där bestrålade in-
gredienser ingår skall märkas.
EU:s nu gällande bestämmelser om kvaliteten på vatten avsett för att an-
vändas som dricksvatten finns i direktiv 80/778/EEG. Kommissionen
presenterade under år 1996 ett förslag att förenkla, uppdatera och konso-
lidera det gällande direktivet. Vid ministerrådet (miljö) i oktober 1997
antogs en gemensam ståndpunkt rörande förslaget. Det innebär inte några
omfattande förändringar för Sverige.
Förslaget omfattar allt vatten, antingen i sitt ursprungliga tillstånd eller
efter beredning, avsett att drickas eller för andra hushållsändamål, oavsett
ursprung och hur vattnet tillhandahålls. Vidare omfattas allt vatten som
används i livsmedelsproducerande företag för tillverkning, förädling,
konservering, eller saluförande av varor eller ämnen som är avsedda som
livsmedel.
Det är ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att medlemsländerna får
utöka undersökningarna och ställa upp strängare gränsvärden än dem
som direktivet anger.
Den 27 januari 1997 beslutade rådet om en ändring av direktiv
79/112/EEG om märkning av livsmedel. Ändringen omfattar bl.a. kraf-
tigt utökade krav på mängddeklaration av karaktärs givande ingredienser
och tydligare regler för beteckningar under vilka livsmedel saluhålls samt
krav om att ange när stärkelse innehåller gluten.
Beslut om en förordning om märkning av nötkött och nötköttsproduk-
ter togs av ministerrådet (jordbruk) i april 1997. Förordningen innehåller
bestämmelser om vilka uppgifter en sådan märkning omfattar och krav
på spårbarhet. Märkningssystemet är frivilligt men de medlemsländer
som väljer att införa det måste följa EU:s nya regler. Nötkött och nöt-
köttsprodukter skall kunna märkas med uppgift om ursprungsland och
med bl.a. information om utfodring.
141
Skr. 1997/98:60
I medlemskapsförhandlingama fick Sverige och Finland garantier för att
bl.a. färskt (kylt och fryst) nöt-, svin- och fjäderfäkött som förs in i Sve-
rige från andra EU-länder skall vara fritt från salmonella. Varje köttleve-
rans skall salmonellakontrolleras innan den lämnar produktionsanlägg-
ningen och åtföljas av ett veterinärintyg utfärdat av en officiell veterinär
som utvisar att partiet är salmonellafritt. Undantag från kravet på salmo-
nellaundersökning gäller om köttet skall ingå i en köttprodukt som vär-
mebehandlas på en nivå som dödar salmonellabakteriema.
Enligt artikel 4 i rådets beslut 95/411/EG skall Sverige under år 1998
rapportera om kontrollprogrammen och erfarenheterna av tillämpningen
av salmonellagarantiema. För att kunna göra detta har Livsmedelsverket
under mars-september 1997 genomfört ”Garantiprojektet - en kartlägg-
ning av den praktiska tillämpningen av regelverket för kött från annat
EU-land”. Projektet har genomförts på ett icke-diskriminerande vis på
importerade partier av färskt kött av fjäderfä, nötkreatur och svin. Inga
kostnader för kontroll, provtagning och analys av partierna inom ramarna
för detta projekt har drabbat importörer. Garantiprojektet visade att sal-
monellagarantiema inte fungerar tillfredsställande vid införsel från vissa
länder och av vissa produkter.
Den svenska jordbruksministern tog upp detta problem vid minister-
rådsmötet den 22-23 september 1997 för att försäkra sig om att medlems-
länderna är medvetna om salmonellagarantiema och hur allvarligt Sveri-
ge ser på att garantierna upprätthålls. Kommissionens företrädare förkla-
rade att kommissionen skall granska frågan och ta kontakt med de med-
lemsstater som inte uppfyller sina åtaganden.
Antalet personer som smittats av salmonella i Sverige har emellertid
inte ökat efter inträdet i EU.
Den gemensamma fiskeripolitiken är en fullt utvecklad gemenskapspoli-
tik som innebär för medlemsländerna gemensamma bestämmelser som
omfattar fiskerinäringens alla aspekter, från havet till konsumenten. När
den gemensamma fiskeripolitiken hade tillämpats i tio år underkastades
den åren 1992 och 1993 en fullständig omprövning, något som även
medförde betydande anpassningar. Nya riktlinjer utarbetades och nya
instrument infördes på förvaltningens område och för stödet till fiskeri-
sektom. En ny omfattande kartläggning av den gemensamma fiskeripoli-
tiken har nyligen påbörjats inför den revidering som senast måste beslu-
tas år 2002.
141
Skr. 1997/98:60
Fisket av atlanto-skandisk sill i Nordostatlanten
För år 1997 kunde parterna inom Nordostatlantiska fiskerikommissionen
för första gången nå en överenskommelse om en total tillåten fångst-
mängd och fördelning av den atlanto-skandiska sillen på nationellt och
internationellt vatten i Nordostatlanten. Fångstmängden uppgick totalt till
1,5 miljoner ton, varav EU:s kvot uppgick till 130 000 ton.
Nordsjösamarbetet
Våren 1997 hölls inom ramen för Nordsjösamarbetet en ministerkonfe-
rens med fiske- och miljöministrar. Konferensen behandlade frågan om
ett förbättrat internationellt samarbete i Nordsjön inom fiske- och miljö-
sektorerna. Vid konferensen antogs en politisk deklaration, Bergendekla-
rationen, som behandlar frågan om hur försiktighetsprincipen bör tilläm-
pas i fiskeripolitiken i syfte att skapa ett mer långsiktigt och ekologiskt
hållbart fiske. Deklarationen innebär en förstärkt integrering mellan
miljö- och fiskeriförvaltning genom att verka för att ekosystemens över-
gripande natur och biologiska mångfald bevaras samt att hänsyn tas till
behov av skydd för akvatiska arter och deras miljöer.
Internationell aktionsplan för förvaltning av naturlaxen i Östersjön
På bl.a. svenskt initiativ inom EU antog Fiskerikommissionen för Öster-
sjön vid ett extra möte i februari 1997 en långsiktig plan för att bl.a. be-
vara de genetiskt unika vilda laxstammama i Östersjön. I planen anges
bl.a. att senast år 2010 skall minst 50 % av den potentiella produktionen
av vild lax vara återuppbyggd. Utslagning av vilda bestånd skall förhind-
ras. Vidare skall vilda bestånd återskapas i nuvarande och potentiella
naturlaxälvar. Samtidigt skall ett så stort fiske som möjligt tillåtas, men
fisket bör inriktas mot den odlade laxen.
Bilaterala fiskeavtal
EU har för närvarande fiskeavtal med 26 länder, främst med flera afri-
kanska länder men även med de baltiska länderna, Polen och Ryssland.
Allt skarpare kritik har riktats mot EU:s fiskeavtal främst vad gäller den
avtalstyp där gemenskapen kontant betalar fiskerättigheter i avtalspartens
vatten. Kritiken har avsett bl.a. de ökande utgifterna från EU-budgeten
för i stort sett oförändrad mängd fiskerättigheter, avtalens bristande för-
enlighet med hållbart fiske och nya övergripande internationella överens-
kommelser samt avtalens brist på samstämmighet med bl.a. biståndspoli-
tiken. Mot denna bakgrund har ministerrådet (fiske) uppdragit åt kom-
missionen att göra en översyn av avtalen och lägga fram förslag till poli-
tiska och finansiella riktlinjer för avtalen.
142
Skr. 1997/98:60
Tekniska regleringar av fisket
Beslut har tagits om ett nytt mycket omfattande tekniskt åtgärdspaket för
att bevara fiskeresursema. Syftet är att minska fångsterna av ungfisk,
förbättra selektiviteten i fiskeredskapen samt begränsa fiskeaktiviteten i
vissa områden under vissa tider. Frågor som för svenskt vidkommande är
viktiga, bl.a. frågan om fortsatt användning av sorteringsmaskiner om-
bord på fiskefartygen, har lösts på ett tillfredsställande sätt.
Kontrollbestämmelser
Slutligt beslut att införa satellitövervakning av gemenskapens fiskefartyg
togs våren 1997. I samband med att ett politiskt beslut togs i frågan vid
rådsmötet i december 1996 satte sig bland andra Sverige emot att syste-
met skulle införas, bl.a. därför att kostnaderna inte ansågs motsvara nyt-
tan med systemet.
Autonoma tullkvoter
Beslut har tagits om autonoma tullkvoter för vissa fiskprodukter för år
1997 och första delen av år 1998. Kvoterna innebär att en viss mängd
råvara för beredning får importeras till nedsatt tullsats. Härigenom försö-
ker man tillgodose fiskberedningsindustrins behov av jämn tillgång till
råvara och dess konkurrenskraft, samtidigt som balansen upprätthålls vad
avser EU-fiskamas avsättning inom EU. Resultatet blev tillfredsställande
för den svenska fiskerinäringen.
Fleråriga utvecklingsprogram för fiskeflottan (FUPIV)
De fleråriga utvecklingsprogrammen används av EU som ett instrument
för att begränsa och omstrukturera den gemensamma fiskeflottan och
därigenom få den att stå i bättre balans med fiskeresursema. Till och med
år 1996 pågick det tredje programmet (FUP III) för detta ändamål. Vid
rådsmötet den 20 december 1996 kunde fiskeriministrama inte nå ett be-
slut om FUP IV för gemenskapens fiskeflotta för perioden den 1 januari
1997 till den 31 december 2002. Efter omfattande diskussioner kunde
dock beslut tas vid rådsmötet (fiske) i april 1997. Härefter vidtog bilate-
rala överläggningar med kommissionen för att utforma nationella pro-
gram. Sverige lyckades därvid få igenom önskemålet att tillämpa aktivi-
tetsreduktion i stället för kapacitetsreduktion för torskfiskeflottan i Ös-
tersjön, som är viktig för det svenska fisket. Även i övrigt blev resultatet
beträffande det svenska nationella programmet tillfredsställande.
143
21
Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste in-
strumentet för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk ut-
veckling mellan regionerna i EU och på så sätt skapa en högre grad av
social och ekonomisk sammanhållning inom unionen. Dessutom är mins-
kade regionala skillnader en nödvändighet om alla regioner inom unionen
till fullo skall kunna dra nytta av den inre marknaden och andra tillväxt-
inriktade åtgärder, som tillsammans med bl.a. den tekniska utvecklingen
verkar i centraliserande riktning.
EU:s regional- och strukturpolitik kanaliseras via fyra strukturfonder:
regionalfonden, socialfonden, jordbruksfonden samt fiskefonden. Av
medlen från dessa fonder avsätts ca 90 procent till sex olika mål för re-
gional- och strukturpolitiken. Målen innefattar kriterier for när EU:s re-
gional- och strukturpolitik kan komma i fråga. Av de sju målen är alla
utom mål 1 aktuella for Sveriges del. Vidare avsätts 9 procent av medlen
till ett antal gemenskapsinitiativ, samt 1 procent till s.k. pilotprojekt.
Under perioden 1995-1999 kommer Sverige att sammanlagt ta emot
cirka 1,4 miljarder ecu (drygt 12 miljarder kronor) från strukturfonderna.
Ett villkor för att medel från fondema skall betalas ut är att de komplette-
ras med svenska offentliga medel samt i vissa fall privata medel. Insat-
serna sker inom ramen för särskilda program som i flertalet fall utarbetas
i samarbete mellan lokala, regionala och nationella myndigheter och som
fastställs i förhandlingar mellan kommissionen och den svenska rege-
ringen.
För målen 2, 5b och 6 gäller att regionala beslutsgrupper, med status som
egna myndigheter, fattar beslut om EU-medel till enskilda projekt. För
beslut inom mål 3 har regionala partnerskap inrättats för att bistå länsar-
betsnämnderna. Beslut om projekt inom mål 4 fattas av Svenska EU-
programkontoret för utbildning och kompetensutveckling i samverkan
med regionala partnerskap.
Särskilda övervakningskommittéer, en för varje program, har inrättats
med uppgift att ge riktlinjer för, följa upp och utvärdera hur programmen
genomförs. Närings- och teknikutvecklingsverket är kommittésekretariat
för mål 2 och mål 6, Arbetsmarknadsstyrelsen för mål 3, Svenska EU-
programkontoret för utbildning och kompetensutveckling för mål 4,
Jordbruksverket och Fiskeriverket för vissa åtgärder inom mål 5a samt
Glesbygdsverket för mål 5b. I kommittéerna ingår bl.a. företrädare för
departement, myndigheter, regionala organ, arbetsmarknadens parter
samt kommissionen.
Skr. 1997/98:60
144
Mål 2 syftar till omvandling av regioner som har påverkats av industriell
tillbakagång. I Sverige har fem mål 2-områden avgränsats: norra Norr-
landskusten, Ångermanlandskusten, Bergslagen, Fyrstad och delar av
Blekinge. Mål 2-områdena far 160 miljoner ecu (1 360 miljoner kronor)
från strukturfonderna under perioden 1995-1999. Till detta kommer
svensk offentlig medfinansiering som uppgår till 352,5 miljoner ecu
(2 996 miljoner kronor) samt privata medel. Under året har övervak-
ningskommittéerna för vart och ett av de fem områdena hållit två möten.
Vid det senaste sammanträdet i respektive region redovisades rapporter
om läget efter halva programperioden. Utvärderama har granskat pro-
grammen, genomförandet och resultaten samt lämnat rekommendationer
till förändringar av programmen till övervakningskommittéerna. Respek-
tive region har lämnat förslag till ändringar av programdokumentet i
syfte att underlätta det fortsatta genomförandet.
Övervakningskommittéerna beslutade bland annat att höja EU:s andel
av den offentliga finansieringen i programmen, fördela indexeringsmedel
samt överföra medel mellan åtgärder. Dessutom beslutades att föreslå
kommissionen att godkänna regionalt utvecklingsstöd som offentlig
medfinansiering till EU-medel.
I oktober hade beslutsgrupperna godkänt projekt för närmare 50 pro-
cent av EU-medlen för programperioden. Besluten om fördelning av de
offentliga medlen i de fem mål 2-områdena fördelar sig enligt följande:
Mål 2-område Ramar och beslut om offentlig me-
delsfördelning i oktober 1997
Skr. 1997/98:60
|
Offentliga ra- |
Offentliga be- |
Varav EU- | |
|
Norra Norrlands- |
1 012 |
397 |
115 |
|
kusten | |||
|
Ångermanlands- |
403 |
210 |
77 |
|
kusten | |||
|
Bergslagen |
1 852 |
906 |
250 |
|
Fyrstad |
680 |
357 |
101 |
|
Blekinge |
409 |
169 |
61 |
|
Totalt |
4 356 |
2 039 |
604 |
Stöd har lämnats till ett stort antal projekt med inriktning på små och me-
delstora företag. Projekten syftar bl.a. till att stimulera nyföretagande och
marknadsutvidgning i företagen såväl nationellt som internationellt. Det
finns även projekt som är inriktade på att öka kompetensen inom särskil-
da områden, t.ex. informationsteknik. Ett antal projekt är av samverkans-
karaktär, där flera företag inleder samarbete om t.ex. produkt- och pro-
cessutveckling.
145
Mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på arbetsmarknaden, bekämpa
långtidsarbetslöshet och integrera dem som riskerar att uteslutas från ar-
betsmarknaden. Till den senare gruppen räknas i programmet invandrare
i de tre storstadsområdena samt arbetshandikappade. De svenska mål 3-
insatsema är inriktade på kompetensutveckling, skapande av sysselsätt-
ning via datortek och aktivitetscentrum, vägledning och rådgivning, ut-
veckling av små och medelstora foretag samt hjälp till egen företagar-
verksamhet. Mål 3-programmet ligger väl i linje med den svenska s.k.
arbetslinjen, där syftet är att engagera de arbetssökande i aktiva åtgärder
som platsförmedling, rådgivning och utbildning för att de snabbt skall
komma in på arbetsmarknaden. Satsningarna inom mål 3-programmet är
av offensiv karaktär och överensstämmer väl med den aktiva arbetsmark-
nadspolitik som Sverige allmänt vill verka för inom EU.
Sverige har för programperioden 1995-1999 tilldelats 347 miljoner
ecu från EU, eller ca 2,9 miljarder kronor. Till detta kommer nationell
medfinansiering med 424 miljoner ecu, motsvarande ca 3,6 miljarder
kronor. I november 1997 var totalt 73 procent av medlen intecknade och
985 mål 3-projekt hade registrerats. Av dessa projekt har hittills 842 haft
sammanlagt drygt 72 000 deltagare. Antalet deltagare har ökat successivt
varje månad fram till maj 1997 då 27 600 deltagare samtidigt fanns i mål
3-projekt, vilket motsvarade 13 procent av Arbetsmarknadsverkets dåva-
rande åtgärdsvolym.
I en oberoende utvärdering av mål 3 som upphandlats av övervak-
ningskommittén konstateras att prioriteringen av målgrupperna i pro-
grammet ligger fortsatt väl i linje med den nationella arbetsmarknadspo-
litiken. En väsentlig aspekt är att jämföra resultaten av mål 3-programmet
och de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Resultaten ligger i
vissa fall bättre till i mål 3-programmet, i vissa fall sämre. Datainsam-
lingen som låg till grund för utvärderingen gjordes i mars 1997 och det
var då för tidigt att dra några långtgående slutsatser av dessa resultat.
Utvärdering för resten av programperioden har upphandlats under år
1997.
Avsikten är att erfarenheterna av mål 3-projekten skall omsättas i re-
guljär arbetsmarknadspolitik. Arbete pågår därför för att ta fram de mest
framgångsrika projekt som bedöms vara överförbara och för att sprida
information om dem.
Mål 4 syftar till att åstadkomma en tydligt ökad förändringsbenägenhet
och kompetensutveckling hos företag och anställda. Målet är att få i gång
en utveckling hos de anställda som går hand i hand med en utveckling av
företaget och nya sätt att organisera arbetet. Målgruppen är anställda i
företag med upp till 49 anställda, men i vissa fall upp till 250 anställda.
Sverige har som enda medlemsstat fatt utvidga målgruppen till anställda
146
inom vård och omsorg i offentlig sektor. Av dem som omfattas av mål 4- Skr. 1997/98:60
insatserna skall hälften vara kvinnor.
Mål 4 genomförs i två steg. Steg 1 omfattar en analys av de anställdas
och företagets behov. En handlingsplan skall därefter upprättas. Steg 2
innebär att handlingsplanen genomfors. Det kan därvid handla om kom-
petensutveckling och organisationsutveckling genom interna insatser el-
ler med stöd av studieförbund, utbildningsföretag eller offentliga utbild-
ningsanordnare. Preliminära och definitiva beslut per den 12 oktober
1997 om steg 1 omfattar närmare 14 000 företag. I dessa företag arbetar
ca 136 000 kvinnor och ca 147 000 män.
Mål 4 omfattar under perioden 1996-99 totalt 613 miljoner ecu eller ca
5 210 miljoner kronor. Deltagande företag och institutioner svarar för 50
procent av medlen medan EU och svenska staten svarar för 25 procent
vardera. Av EU-medlen och den statliga medfinansieringen var ca 40
procent intecknade per den 30 oktober 1997.
Under året har en oberoende utvärdering upphandlats av övervak-
ningskommittén för programmet. Rapporten visar på det positiva motta-
gande som mål 4 har fatt bland företag och institutioner. I rapporten på-
pekas att ansträngningar bör göras för att i än högre grad styra verksam-
heten mot de kvalitativa målen och de grupper som prioriteras i program-
dokumentet, nämligen korttidsutbildade och kvinnor.
Mål 4 har resulterat i en mängd goda exempel på hur företags behov av
organisationsförändring och av kompetensutveckling kan tillgodoses.
Den lokala organisationen av arbetet med mål 4 för samman arbetsmark-
nadens parter och andra lokala aktörer.
Mål 5a syftar till effektivare jord- och skogsbruk samt rationellare fiske-
näring samtidigt som miljö- och naturvärden bevaras.
Strukturstöd till jordbruket
Europeiska kommissionen avgav den 24 januari 1997 ett positivt beslut
om investeringsstöd till företagare med jordbruks-, trädgårds- eller ren-
skötselföretag. Stödet regleras i rådets förordning (EG) nr 1431/96 om
investeringsstöd till företagare med jordbruks-, trädgårds- eller rensköt-
selföretag. Tillämpningen av stödet har i praktiken påbörjats från halv-
årsskiftet.
Det har under året funnits ett mycket stort intresse av att komma i åt-
njutande av stöd till investeringar som avser förädling eller saluföring av
produkter från jordbruket eller skogsbruket (SFS 1995:1271). Vad gäller
startstöd till yngre företagare med jordbruks-, trädgårds- eller renskötsel-
företag (SFS 1995:1195) är dock intresset något lägre än tidigare pro-
gnostiserat.
Under året har efterfrågan på kompensationsbidrag till mindre gynnade
områden (SFS 1995:1174) varit större än beräknat i norra Sverige. 1 de
147
södra stödområdena har emellertid ansökningarna varit i linje med tidiga- Skr. 1997/98:60
re prognoser.
Strukturstöd till fisket
Det har under året funnits ett mycket stort intresse för att utnyttja struk-
turstöd till investeringar inom fiskesektom, särskilt vad avser åtgärder
inom flottan och beredningsindustrin. Likaså har riktade insatser genom-
förts mot syd- och ostkusten för att förbättra möjligheterna att landa fisk
längs dessa kuststräckor.
Mål 5b syftar till utveckling av landsbygdsområden. Sverige har fem mål
5b-områden: Västerbotten/Gävleborg/Dalama, Västra Sverige, Sydöstra
Sverige, Gotland samt Skärgården (omfattar bebodda öar utan fast land-
förbindelse). Mål 5b omfattar 138 miljoner ecu (1 173 miljoner kronor)
från strukturfonderna under perioden 1995-1999. Till detta kommer
svensk offentlig medfinansiering, som uppgår till 322 miljoner ecu
(2 737 miljoner kronor), samt privata medel. Övervakningskommittéerna
har, i de flesta fall, haft två möten vardera under året. De frågor som be-
handlats har, förutom uppföljningen av programmen, varit den halvtids-
utvärdering som har genomförts och de förändringar som motiverats av
denna. Syftet är att underlätta det fortsatta genomförandet.
Utvärderingarna av programmen har generellt pekat på att programmen
är välbalanserade och svarar väl mot regionens behov. Dock anser de att
målsättningarna mätt i antal förväntade nya arbetstillfällen är väl opti-
mistiska. De pekar också på behov av särskilda insatser för att stimulera
utveckling inom områden där programmet utvecklas långsamt. De pekar
vidare på brister i sekretariatens resurser samt i urvalskriterier och upp-
följningssystem.
Beslutsfattandet i programmen har tagit ordentlig fart under år 1997,
och huvuddelen av den eftersläpning i genomförandet som tidigare fun-
nits i förhållande till mål 2 och mål 6 har åtgärdats. I september hade be-
slutsgrupperna godkänt projekt för drygt 40 procent av EU-medlem för
programperioden. Besluten fördelar sig enligt följande:
148
Skr. 1997/98:60
Mål 5b-område
Beslut om offentlig medelsfördelning
t.o.m. 30 september 1997
Offentliga ra- Offentliga be- Varav EU-
mar i milj, kr slut i milj, kr medel i milj, kr
|
V ästerbotten/ Gäv- |
1 111 |
386 |
122 |
|
leborg/D alama | |||
|
Västra Sverige |
777 |
528 |
164 |
|
Sydöstra Sverige |
1 382 |
582 |
167 |
|
Gotland |
314 |
119 |
33 |
|
Skärgården |
200 |
62 |
14 |
|
Totalt |
3 784 |
1 677 |
500 |
Programmen ligger nu på en rimlig nivå med beaktande av att genomfö-
randet startade forst under senare delen av år 1996. I vissa av program-
men finns obalanser när det varit svårigheter att fa i gång projekt. Fyra av
de fem övervakningskommittéerna har dock under december fattat beslut
om åtgärder för att rätta till dessa obalanser. Det rör sig om höjning av
nivån med EU-medlen, informationsinsatser samt åtgärder för att bredda
målgrupper.
Programmen har mycket olika karaktär men generellt har utveck-
lingsinsatser för näringslivet och åtgärder för utveckling, kultur och tu-
rism stor efterfrågan medan insatser för utveckling och vidareförädling
inom de areella näringarna och åtgärder riktade mot kvinnligt företagan-
de utvecklats mindre bra.
Mål 6 syftar till utveckling av glest befolkade områden. Det berör 43
kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Västemorrlands, Jämtlands,
Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län. Den ekonomiska ramen från
EU uppgår till 304,1 miljoner ecu för perioden 1995-1999. Sveriges of-
fentliga medfinansiering är 293,1 miljoner ecu (2 491 miljoner kronor).
Den totala ramen för programmet är 761,5 miljoner ecu (6 473 miljoner
kronor). Förhållandet mellan EU och Sverige beror främst på att EU fi-
nansierar den större delen av 5a-åtgärdema. Ramen har ökat med anled-
ning av tilläggsbeslut om indexeringsmedel och att nya medel har förts
till regionalfonden från jordbruksfonden.
Tre nya åtgärder har tillförts programmet: investeringsstöd till jord-
bruks-, trädgårds- och renskötselföretag, investeringar i järnvägsnätet
samt stöd till vissa sysselsättningspakter. Dessutom har programmet
kompletterats med ett nytt område som möjliggör för unga entreprenörer
att fa lån för att starta och utveckla företag.
Övervakningskommittén har under året haft två möten. Den har be-
handlat stöd till turismforskning vid Mitthögskolan i Östersund med 35
149
miljoner kr, utvärderingsrapporter, fastställande av nya indikatorer i pro- Skr. 1997/98:60
grammet och fördelning av medel till de länsvisa beslutsgrupperna för
åren 1998-99. Programmets uppräkningsmedel, indexeringsmedlen, har
fördelats till tekniskt stöd, länsvisa beslutsgrupper, sysselsättningspakter-
na i Jämtland och Värmland samt till förstärkning av åtgärder riktade mot
informationsteknik och samisk kultur.
Övervakningskommittén har även haft en halvtidsavstämning av pro-
grammets genomförande. I samband med den avstämningen beslutade
kommittén att slå samman ett antal åtgärder för att skapa större flexibili-
tet i resursplaneringen för beslutsgrupperna samt att öka medfinansie-
ringsgraden från EU till högst 75 procent för projekt som riktar sig mot
lokal utveckling och rennäringen. Dessutom förtydligades den senare
åtgärden så att den även innefattar kombinationsnäringar. Därutöver be-
slutade kommittén att föreslå kommissionen att godkänna det regionala
utvecklingsstödet som medfinansiering i strukturfondsprojekt.
Fram till och med september hade beslutsgrupperna beviljat 1 036
miljoner kronor i EU-medel. Totalt uppgår projektets kostnader till 2 743
miljoner kronor. De offentliga medlen uppgår till 1 187 miljoner kronor
och de privata medlen till 520 miljoner kronor. Totalt sett har 48 procent
av EU-medlen intecknats när knappt hälften av programperioden är ge-
nomförd. Det största projektet, Miljö- och rymdforskningsinstitutet i Ki-
runa, har beviljats 76,5 miljoner kronor från EU.
Av strukturfondsmedlen används cirka 9 procent för så kallade gemen-
skapsinitiativ som initieras av kommissionen och som omfattar insatser
inom ett antal områden gemensamma för hela unionen. Gemenskapspro-
grammen styrs på samma sätt som målprogrammen via övervaknings-
kommittéer som följer upp och utvärderar hur programmen genomförs.
Själva programdokumenten benämns operativa program. Närings- och
teknikutvecklingsverket är kommittésekretariat för INTERREG II A,
KONVER, URBAN och Småföretagsinitiativet, Glesbygdsverket för
LEADER II, Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompe-
tensutveckling för ADAPT, Arbetsmarknadsstyrelsen för
EMPLOYMENT samt Fiskeriverket för PESCA.
Sverige omfattas av sammanlagt åtta INTERREG II A-program med
syfte att stärka och utveckla det gränsregionala samarbetet mellan regio-
ner i Sverige, Danmark, Norge, Finland och Ryssland. De åtta program-
men omfattar totalt 61,8 miljoner ecu (ca 525 miljoner kronor) från EU
varav den svenska delen står för 39,5 miljoner ecu (ca 336 miljoner kro-
nor. Programmen omfattar lika mycket i svensk offentlig finansiering.
Därutöver tillkommer privat finansiering. I de Interregprogram där Sve-
rige samarbetar med Finland är medlen sammanslagna och förvaltas som
en helhet. Under året har de interregionala beslutsgrupperna arbetat in-
tensivt med att genomföra sina respektive program. Totalt sett har be-
slutsgrupperna t.o.m. oktober fattat beslut om en tredjedel av EU-medlen.
Om man inkluderar den offentliga och den privata medfinansieringen
150
omsluter beviljade projekt totalt drygt 350 miljoner kronor. Övervak- Skr. 1997/98:60
ningskommittéema för respektive program har hållit två möten under
året. De har bland annat utsett utvärderare för de olika programmen.
INTERREG II C är ett initiativ som kommissionen inrättade år 1996
med syfte att öka samarbetet över gränserna vad avser regional utveck-
lingsplanering. Sverige ingår i två INTERREG II C-regioner. Den ena är
Östersjön, där delar av Sverige, Danmark, Tyskland och Finland ingår.
Även angränsande icke-medlemsländer har möjlighet att delta i arbetet.
Den andra regionen är Nordsjön, där delar av Sverige, Danmark, Tysk-
land, Nederländerna, Storbritannien och Norge ingår. Förslagen till pro-
gram överlämnades under våren till kommissionen, och beslut om god-
kännande av programmen togs under december månad. EU bidrar totalt
med 24 miljoner ecu (ca 204 miljoner kronor), varav 5,6 miljoner ecu
(47,6 miljoner kronor) for svensk del till Östersjöprogrammet. För
Nordsjöprogrammet bidrar EU totalt med 14 miljoner ecu (119 miljoner
kronor), varav 1,5 miljoner ecu (ca 12,8 miljoner kronor) for svensk del.
Båda programmen omfattar lika mycket i nationell medfinansiering.
EMPLOYMENT har till syfte att genom transnationella utvecklings-
projekt öka jämställdheten på arbetsmarknaden samt förbättra möjlighe-
terna till arbete för arbetshandikappade, utsatta grupper och ungdomar.
EU bidrar med totalt 24 miljoner ecu (ca 204 miljoner kronor) under pro-
gramperioden. Nationell medfinansiering om ca 27 miljoner ecu (ca 230
miljoner kronor) tillkommer. Antalet projekt uppgår till totalt ca 110 för-
delat på två ansökningsomgångar. Den andra och sista ansökningsom-
gången genomfördes under år 1997. I en oberoende interimsutvärdering
som upphandlats av övervakningskommittén är helhetsbedömningen att
programmet har genomförts på ett tillfredsställande sätt. Den transnatio-
nella dimensionen bedöms därvid som till övervägande delen positiv,
trots att den orsakar ett merarbete. I vad mån projekten har varit förnyan-
de är dock enligt utvärderingen mer svårbedömt.
ADAPT syftar till att genom transnationella utvecklingsprojekt under-
lätta för anställda att klara arbetsmarknadens förändrade krav, skapa nya
arbetstillfällen och stärka företagens konkurrensförmåga. EU bidrar med
totalt 13 miljoner ecu (ca 111 miljoner kronor) under programperioden.
Den nationella medfinansieringen uppgår till ca 15 miljoner ecu (ca 128
miljoner kronor). Totalt har ca 55 projekt beslutats inom programmet,
fördelat på två ansökningsomgångar. Liksom inom EMPLOYMENT
genomfördes den andra och sista ansökningsomgången under år 1997.
Övervakningskommittén har upphandlat en oberoende interimsutvärde-
ring av programmet. I utvärderingsrapporten lyfts ett antal projekt fram
som förnyande. De transnationella partnerskapen utgörs enligt utvärde-
ringen i en del fall av ett faktiskt samarbete, medan de i andra fall endast
innebär ett erfarenhetsutbyte.
KONVER syftar till att bidra till ekonomisk utveckling i regioner som
sedan länge är starkt beroende av försvarssektom. I Sverige ingår kom-
munerna Karlskoga och Karlsborg. Programmet omfattar 3,4 miljoner
ecu (28,5 miljoner kronor) från EU och lika mycket från svenska offent-
liga finansiärer under perioden 1996-1999. Privata medel tillkommer.
Genomförandet av programmet kom i gång i början av året. Totalt hade i
151
mitten av oktober projekt godkänts för 7,8 miljoner kronor. Övervak- Skr. 1997/98:60
ningskommittén för KONVER är gemensam med mål 2 Bergslagen. Un-
der året har den sammanträtt två gånger.
LEADER II syftar till att utveckla människors initiativkraft och enga-
gemang för att stimulera en fortsatt ekonomisk utveckling av landsbyg-
den. LEADER II genomförs i Sverige inom ramen för två operativa pro-
gram, ett för mål 6-området och ett för 5b-områdena. I mål 5b-områdena
uppgår EU-medlen till 12,3 miljoner ecu (ca 104,6 miljoner kronor), och
mål 6 omfattar 4,3 miljoner ecu (ca 36,6 miljoner kronor) från EU. Den
nationella medfinansieringen uppgår i mål 6-området till 50 procent och i
mål 5b-områdena till 70 procent. Insatserna sker via tolv s.k. LAG-
grupper (Local Action Groups) som genomför projekt i geografiskt av-
gränsade områden. Fram till mitten av september hade endast 3,6 miljo-
ner kronor beviljats till projekt i mål 6, och motsvarande siffra för 5b-
områdena var 7,3 miljoner kronor. Anledningen till den låga beslutstak-
ten är bl.a. geografisk avgränsning och bildandet av LAG-grupper samt
inkömingsproblem.
Småföretagsinitiativet vänder sig till små och medelstora företag i
målområdena 2, 5b och 6. Stöd kan ges för insatser inom tre områden:
marknadsutveckling, användning av ny teknik samt miljöstrategier. EU
bidrar med 17,2 miljoner ecu (146,2 miljoner kronor) och lika mycket
skall komma från nationell offentlig finansiering. Dessutom tillkommer
14,4 miljoner ecu (122,4 miljoner kronor) från privata aktörer. Arbetet
startades på allvar i början av år 1997 och präglades inledningsvis av en
omfattande informationsspridning om initiativet. Efter annonsering ge-
nom "call for proposals" (projektinbjudan) fokuserades arbetet allt mer
kring bearbetning av inkomna projektförslag. Fram till november 1997
har initiativet behandlat ca 120 ansökningar av vilka 22 projekt formellt
har beviljats såväl EU-medel, ca 16 miljoner kronor, som svensk offent-
lig medfinansiering. Därutöver har 23 projekt beviljats EU-medel under
förutsättning att den nationella medfinansieringen kan ordnas.
URBAN syftar till att angripa problem i stadsområden och förorter. I
Sverige berörs endast ett par stadsdelar i Malmö kommun. Programmet
omfattar ca 5 miljoner ecu (ca 42,5 miljoner kronor) från kommissionen
och lika mycket från svenska offentliga finansiärer. Tre möten har hållits
i beslutsgruppen fram till oktober och på dessa har 14 projekt godkänts
för 2,1 miljoner kronor eller 5 procent av den totala EU-ramen.
PESCA syftar till att främja ökad variation inom näringslivet på orter
som varit starkt beroende av fiskerinäringen. Sexton kommuner inom
fem områden (Norrlandskusten, ostkusten, sydkusten, västkusten samt
insjön Vänern) berörs av initiativet. För PESCA bidrar EU med 4,1 mil-
joner ecu (34,9 miljoner kronor) medan nationell offentlig medfinansie-
ring och privat finansiering uppgår till 2,8 respektive 4 miljoner ecu
(23,8 respektive 34 miljoner kronor). Övervakningskommittén har sam-
manträtt fyra gånger, senast i november. Programmet har framskridit
långsamt, och endast ca 10 procent av tillgängliga medel har beviljats till
olika projekt. Under hösten 1997 har de flesta berörda parter och organi-
sationer varit delaktiga i en diskussion om programmets framtid, vilket
bör få effekter på nyttjandegraden under åren 1998 och 1999.
152
Skr. 1997/98:60
EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön,
skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt
samt främja åtgärder på internationell nivå. Miljöfrågorna har funnits på
gemenskapens dagordning sedan 1972 då det första handlingsprogram-
met för miljön antogs. Formerna för den gemensamma miljöpolitiken
utvecklades ytterligare när Unionsfördraget trädde i kraft 1993. De änd-
ringar i fördragen som kommer att beslutas genom Amsterdamfördraget
innebär ännu en viktig utveckling av de grundläggande principerna för
skyddet av miljön. Hållbar utveckling slås fast som ett övergripande mål
för hela EU.
Under 1997 har hållits fyra miljöministerrådsmöten. Vidare arrangera-
des i april ett informellt ministermöte om miljön och de små och medel-
stora företagen.
Försurning är ett allvarligt miljöproblem i Sverige, och merparten av de
luftföroreningar som bidrar till försurningen kommer från andra länder
(ca 80 %). Av dessa kommer ca 50 % från övriga EU-stater. Mot denna
bakgrund är det naturligt att se försurningen som en prioriterad miljöfrå-
ga i EU-arbetet. I mars 1995 lyckades Sverige fa gehör för att kommis-
sionen skulle fa i uppgift att ta fram en strategi för att begränsa utsläppen
av försurande ämnen. Kommissionen presenterade sitt meddelande,
KOM (97) 88, om en strategi för att bekämpa försurningen i mars 1997.
Vid utarbetandet av strategin deltog en svensk nationell expert.
I EU:s femte miljöhandlingsprogram sägs att utsläppen av försurande
ämnen skall minskas så att kritiska belastningsgränser inte överskrids
någonstans i unionen. Detta är också det långsiktiga målet i kommissio-
nens strategi, men i denna fastställs också ett delmål som innebär en
minskning av den areal som består av oskyddade ekosystem med 50 %
till år 2010. Kommissionens meddelande innebär långtgående åtgärder
och kommer att medföra en betydlig förbättring för svensk del. Om stra-
tegin genomförs kommer 1,6 % av Sveriges yta att vara över den kritiska
belastningsgränsen år 2010 jämfört med 23 % år 1990.
Kommissionens meddelande innehåller ett antal förslag till åtgärder
som skall vidtas för att man skall kunna uppnå delmålet. Två av dessa,
revidering av direktiv 93/12/EEG om minskning av svavelhalten i vissa
flytande bränslen och ratificeringen av 1994 års svavelprotokoll inom
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, behand-
las för närvarande i rådet. Förslaget om att ratificera 1994 års svavelpro-
tokoll har accepterats av alla länder. Storbritannien planerar att behandla
direktivet om svavel i bränslen under sitt ordförandeskap våren 1998.
Utöver dessa åtgärder avser kommissionen att lägga fram förslag om en
revidering av direktiv 88/609/EEG om stora förbränningsanläggningar
153
samt ett nytt direktiv med nationella tak för utsläpp av svaveldioxid, kvä- Skr. 1997/98:60
veoxider och ammoniak. Det första förslaget kommer att presenteras un-
der våren 1998 och det senare beräknas bli klart i december 1998.
Rådsslutsatser om kommissionens meddelande antogs på rådsmötet i
december 1997.
Under året har det pågått förhandlingar om ett protokoll till FN:s ram-
konvention för klimatförändringar. Frågan behandlades vid konventio-
nens tredje partsmöte som ägde rum i Kyoto i december 1997. Förhand-
lingarna har förberetts i en förhandlingsgrupp som tillsattes av det första
partsmötet i Berlin 1995. Vid mötena i gruppen förhandlades bl.a. om
bindande utsläppsreduktioner för alla industriländer (de s.k. annex-1-
ländema) samt gemensamma åtgärder för att bekämpa klimatförändring-
arna.
EU har varit drivande under det globala förhandlingsarbetet. EU:s
ståndpunkter har förberetts i en särskild rådsarbetsgrupp, ad hoc-gruppen
för klimatfrågor. Under hösten 1996 började gruppen mer konkret disku-
tera ett förhandlingsbud för EU vad gäller bindande utsläppsreduktioner.
Ståndpunkterna utvecklades vidare under det nederländska ordförande-
skapet våren 1997. I rådsslutsatser i mars och juni 1997 presenterades
EU:s förslag till reduktionsåtaganden: att alla industriländer skall minska
sina sammanvägda utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid med
15 % till år 2010 och med minst 7,5 % till år 2005. I rådsslutsatsema i
mars presenterades också en indikativ bördefördelning för hur EU skulle
kunna fördela ett gemensamt mål. Det betonades dock att denna fördel-
ning skulle omarbetas beroende på utfallet av förhandlingarna i Kyoto.
Arbetet i ad hoc-gruppen har också inneburit att medlemsländerna för-
sökt precisera vilka gemensamma åtgärder man behöver genomföra för
att uppfylla EU:s klimatmål. Följande åtgärdsområden för reduktion av
växthusgaser har pekats ut:
• borttagande av hinder mot ökad användning av fömybara energikällor,
• åtgärder för energieffektivisering för hushållsapparater,
• införande av minimiskattesatser på bränslen,
• reduktion av koldioxidutsläppen från nya personbilar,
• införande av bränsleskatter och/eller effektivitetskrav på internationell
sjö- och luftfart,
• successivt borttagande av subsidier på fossila bränslen och andra sub-
ventioner som hindrar en effektiv energianvändning,
• införande av ett ramverk för miljöskatter,
• introduktion av frivilliga åtaganden för tung industri,
• koordinering av normer för energieffektivitet och/eller ekonomiska
incitament för utveckling av avancerade industriprocesser,
• åtgärder för minskade utsläpp av metan.
154
Det fortsatta arbetet med dessa områden innebär en ytterligare precise- Skr. 1997/98:60
ring och prioritering av åtgärder som behövs för att uppfylla EU:s kom-
mande klimatmål. I detta arbete skall också vikt läggas vid kostnader och
möjlighet till reduktioner.
Kyotokonferensen blev en framgång. Man lyckades åstadkomma ett
protokoll som innebär bindande reduktioner av växthusgaserna koldiox-
id, metan, dikväveoxid, freoner och svavelhexafluorid. Sammanlagt in-
nebär överenskommelsen en minskning av dessa gaser med 5,2 % från
annex-1-länderna (OECD+CIT) från 1990 års nivå. Reduktionerna skall
uppnås under perioden 2008-2012. EU har åtagit sig att gemensamt
minska utsläppen för de ifrågavarande gaserna med 8 %.
EU hade, som nämnts ovan, förut föreslagit en minskning med 15 %
för koldioxid, metan och dikväveoxid till år 2010. EU:s reduktionsåta-
gande enligt protokollet på 8 % motsvarar ungefär en reduktion på 11 %
för de tre gaser som ingick i EU:s utgångsbud.
EU har tidigare deklarerat sin avsikt att uppfylla åtaganden gentemot
det kommande protokollet gemensamt i en s.k. utsläppsbubbla. I för-
handlingarna fick EU gehör för denna möjlighet och i protokollet finns
en artikel som reglerar sådana samarbetsformer. EU har också under för-
handlingarna förklarat sin avsikt att uppfylla sina åtaganden på detta sätt.
Tidigare har som ovan nämnts en indikativ bördefördelning diskuterats
inom EU. Nu väntas EU fastställa en slutlig bördefördelning som kom-
mer att notifieras till konventionssekretariatet. Arbetet med att utarbeta
denna bördefördelning kommer att inledas under våren 1998.
Svenska övergångsregler
Sverige fick, i likhet med Finland och Österrike, i samband med inträdet i
EU rätten att till utgången av 1998 tillämpa sina strängare regler på vissa
specificerade delar av kemikalieområdet. Liksom under år 1996 har
kommissionen haft två möten med de tre nya medlemsländerna om läget
beträffande de olika övergångslösningama på kemikalieområdet. Unio-
nen har förbundit sig att under övergångstiden se över de gemensamma
reglerna. Detta arbete har pågått under året, och både Regeringskansliet
och myndigheterna i Sverige arbetar aktivt för att EU:s regler skall an-
passas till den svenska säkerhetsnivån. Redan har positiva resultat upp-
nåtts i fråga om klassificeringen av enskilda ämnen. Översynen är dock
inte slutförd, och slutliga beslut i flera av frågorna kan inte väntas förrän
under 1998. Kemikalieinspektionen har lagt ned stora resurser på att ta
fram ett faktaunderlag som kan användas vid revideringen av de rättsak-
ter från vilka Sverige har undantag. Av betydelse för de svenska undan-
tagen är det förslag till ändring av direktivet om klassificering och
märkning av farliga beredningar som nu behandlas i rådet och parlamen-
tet. I övrigt kommer de flesta av undantagen att kunna behandlas av
kommissionen genom beslut enligt kommittéförfaranden. Detta gäller
t.ex. det så kallade begränsningsdirektivet (76/769/EEG) som behöver
ändras med hänsyn till de strängare svenska reglerna för PCP, arsenik,
155
kadmium och tennorganiska föreningar. För att fa underlag till en revi- Skr. 1997/98:60
dering av bestämmelserna för dessa ämnen har kommissionen anlitat
konsultföretag som gör en miljö- och hälsomässig bedömning av ämne-
na. Dessutom skall för- och nackdelar med ytterligare begränsningar be-
lysas. De första utkasten till rapporter har blivit tillgängliga under hösten.
Europaparlamentet yttrade sig första gången i juni 1997 om förslaget
till ändring av direktivet om klassificering och märkning av farliga be-
redningar. Kommissionen har därefter lagt fram ett reviderat förslag som
under hösten har diskuterats i rådet. Arbetet kommer att fortsätta under
1998 med målsättningen att beslut skall fattas före årets utgång.
Kommissionen har också under hösten börjat diskutera med medlems-
länderna om en revidering av batteridirektivet, som har betydelse för
Sveriges undantag när det gäller kvicksilverhalten i vissa batterier.
Bekämpningsmedel
Under året har arbetet med ett nytt direktiv om biocider fortsatt. Förslaget
avser bekämpningsmedel som används till annat än växtskydd, t.ex.
träskyddsmedel. Då Europaparlamentet under året kom med förslag till
ändringar har diskussioner om vilka av dessa som kan accepteras av både
rådet och parlamentet skett vid förlikningsförfarande under hösten. Den-
na process är nu avslutad och en överenskommelse har nåtts.
Inom ramen för det existerande direktivet om växtskyddsmedel - som
avser bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsodlingen - finns
ett tioårsprogram för utvärdering av alla verksamma ämnen som i dag
används i medlen. Sverige svarar för utvärderingen av fyra verksamma
ämnen i en första omgång.
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
Förslag till ett direktiv om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska
ämnen från industriell verksamhet behandlas för närvarande i Europapar-
lamentet och rådet. I detta direktivförslag, liksom i biociddirektivet, har
substitutionsprincipen fått tydligt genomslag i den gemensamma stånd-
punkt som rådet enats om.
Kommissionen har under 1997 arbetat med ett förslag till ändring av di-
rektivet om batterier och ackumulatorer som innehåller farliga ämnen.
Bl.a. diskuteras en utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att
omfatta alla batterier, liksom införande av avvecklingsmål för kadmium
och kvicksilver i batterier.
Andra områden där det under 1997 pågått arbete inom kommissionen
är ett nytt direktiv om förbränning av icke-farligt avfall och en revidering
av direktivet om farligt avfall för att inkludera även hushållens farliga
avfall. EUROSTAT har under året arbetat med ett förslag till förordning
om avfallsstatistik.
156
Den globala FN-konventionen om biologisk mångfald är en viktig ut-
gångspunkt för arbetet inom unionen på detta område. Kommissionen har
under året i samråd med medlemsstaterna arbetat med att utveckla en
strategi för biologisk mångfald. Med utgångspunkt från tidigare erfaren-
heter av arbete med nationella strategier har Sverige agerat för att integ-
rera bevarandet och det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden
framför allt inom de areella näringarna. Sverige har då betonat principen
om sektorsintegrerat miljöansvar.
Sverige har fatt gott gehör för sin linje. Det förslag till strategi som
finns har sektorsansvaret för den biologiska mångfalden som en bärande
princip. Strategin inriktas i första hand på sektorer med en stor grad av
gemensamhetspolitik, som t.ex. jordbruk och fiske, men behandlar även
andra sektorer som naturvård, bistånd, turism, skog etc. där den kommer
att utgöra en grund för utvecklandet av sektorsvisa aktionsplaner inom
relevanta sektorer. Strategin beräknas bli antagen under första delen av
1998. Kommissionen har även arbetat fram en rapport till partsmötet in-
om ramen för konventionen om biologisk mångfald. I denna redovisas
EU:s hittillsvarande arbete med och erfarenheter av att genomföra kon-
ventionen.
EU:s viktigaste instrument för den gemensamma naturvårdspolitiken är
direktiven om bevarande av vilda fåglar (79/409/EEG) och om bevarande
av livsmiljöer samt vilda djur och växter (92/43/EEG), det s.k. art- och
habitatdirektivet. Enligt direktiven skall medlemsstaterna skapa ett nät-
verk av särskilda bevarandeområden benämnt Natura 2000. Områdena
skall väljas ut med hänsyn till de naturtyper, livsmiljöer och arter som
räknas upp i direktiven. Regeringen har hittills rapporterat sammanlagt
225 särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet, och 1 038 områden
enligt art- och habitatdirektivet. Den sammanlagda arealen uppgår till
mer än 40 000 kvadratkilometer. Sverige har därmed föreslagit störst
areal till Natura 2000 av alla EU-länder och efter Italien flest områden.
Det förslag som gemensamt lades fram 1996 av Sverige och Finland för
att komplettera de ovanstående direktiven med nordiska arter och natur-
typer för att få dem bättre anpassade till nordiska förhållanden antogs
under året.
Det förekommer en omfattande handel med vilda djur och växter av
vilka en del hotas till sin existens. Handeln med dessa regleras i konven-
tionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur
och växter (CITES). Gemenskapens kontroll av CITES-reglerade varor
vid unionens gräns mot tredje land har utsatts för både internationell och
intern kritik för bristande effektivitet. I början av 1990-talet påbörjades
arbetet med att utarbeta en ny förordning om handel med hotade arter.
Den nya förordningen (EG) nr 228/97 om skyddet av arter av vilda djur
och växter genom kontroll av handeln trädde i kraft den 1 juni 1997. Det
nya regelverket är ett betydelsefullt framsteg för att kontrollera handeln
med hotade arter. Sverige har under året genomfört ändringar i lagen
Skr. 1997/98:60
157
(1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skydda- Skr. 1997/98:60
de arter enligt direktivet.
Inom EU regleras genteknikfrågoma i två direktiv, som behandlar in-
nesluten användning av genetiskt modifierade organismer (direktiv
90/219/EEG) och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organis-
mer i miljön (direktiv 90/220/EEG). De senare reglerna har debatterats
ingående inom EU under de senaste åren. Rutinerna har uppfattats som
tidsödande och byråkratiska. Bristen på gemensamma normer för riskbe-
dömning har lett till att olika medlemsländer kommit till skilda slutsatser
med samma underlag som utgångspunkt. Det har funnits ett stort behov
av att se över de gemensamma reglerna på området.
En sådan översyn har påbörjats av kommissionen. Beslut om ett förslag
till ändringar av direktiv 90/219/EEG har fattats i december 1997. Arbe-
tet med översynen av det mer kontroversiella direktiv 90/220/EEG pågår
i kommissionen, och ett färdigt förslag förväntas under första hälften av
1998. Syftet med revideringen är att effektivisera de administrativa ruti-
nerna med bibehållen hög säkerhet för miljö och mänsklig hälsa. Från
svensk sida har förts fram att det är särskilt viktigt att de långsiktiga mil-
jöeffekterna av olika tillämpningar bedöms i större utsträckning än i dag.
Vidare är det angeläget att utveckla gemensam syn på värdering av posi-
tiva och negativa miljökonsekvenser samt att utveckla en gemensam po-
litik när det gäller vissa tillämpningar av antibiotikaresistens, markörer,
herbicidtolerans och insektsresistens.
Inom ramen för konventionen om biologisk mångfald förhandlas ett
protokoll om biosäkerhet. Protokollet syftar till att minimera riskerna för
bevarandet och det uthålliga nyttjandet av den biologiska mångfalden
vid gränsöverskridande transporter av levande organismer som fram-
ställts genom modem bioteknik. Som part till konventionen spelar EU en
viktig roll i förhandlingsarbetet. Viktiga frågor i sammanhanget är att
protokollet harmoniserar ansökningsförfaranden för att underlätta för
sökande och för att länder utan utvecklad nationell lagstiftning skall kun-
na tillämpa protokollets regelsystem. Det är viktigt att EU:s syn på och
arbetet med att utveckla protokollet samordnas med den pågående revi-
deringen av EU:s egen lagstiftning om genetiskt modifierade organismer.
Ministerrådet har under året behandlat två nya förslag från kommissionen
om skärpta avgaskrav för nya fordon. Förslagen har tagits fram genom
det s.k. Auto/Oilprogrammet och avser personbilar och lätta lastbilar och
bussar.
För båda förslagen drev Sverige aktivt, och fick gehör för, två viktiga
principer:
• Ett gemensamt system för hållbarhetskrav i kombination med tillver-
karansvar skall införas inom EU. Hållbarhetskrav kommer att gälla för
samtliga fordon som godkänts enligt direktivet.
15f
• Särskilda kallkömingskrav skall inforas för nya bensindrivna fordon. Skr. 1997/98:60
Dessa krav införs med början år 2002.
Förslagen innebär i övrigt att avgaskraven för samtliga berörda fordon
skärps med början år 2000. En indikativ kravnivå för år 2005 införs för
att kunna gynnas med ekonomiska styrmedel. Vidare kommer krav om
datoriserade felindikeringssystem för avgasreningsutrustningen att infö-
ras.
Rådet har även inom Auto/Oil-programmet under året behandlat
kommissionens förslag till kvalitetskrav på fordonsbränslen, bensin och
diesel, som skall gälla från år 2000. Sverige har aktivt verkat för skärp-
ningar i direktivet och särskilt av gränsvärdena på svavel i både bensin
och diesel. Vidare har Sverige verkat för att gränsvärden för ett andra
steg år 2005 skall införas i direktivet. Rådet kom preliminärt överens om
att sänka gränsvärdet något för svavel i bensin samt att införa gränsvär-
den för svavelhalten i bensin och diesel år 2005, vilket var en framgång
för Sverige.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 1997 i Luxemburg
betonar rådet sin övertygelse - som uttrycks i den framtida artikel 6 i
fördraget - att miljöskyddskraven bör integreras i gemenskapens politik
och åtgärder, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling. Mot denna
bakgrund uppmanar Europeiska rådet kommissionen att före mötet i juni
1998 förelägga det en strategi för att uppnå detta mål.
Rekommendationen har tillkommit på svenskt initiativ. Syftet har varit
att föra upp frågan om hållbar utveckling och behovet av integrering av
miljöhänsyn i alla politikområden på högsta politiska nivå. Förutsättning-
arna för att driva på en sådan utveckling inom hela EU bör därmed för-
bättras. Ett strategiskt dokument från kommissionen kan också tjäna som
förberedelse av det övergripande handlingsprogram på miljöområdet som
kommer att följa efter det femte miljöhandlingsprogrammet (se avsnitt
22.2.2). En utgångspunkt för det svenska förslaget har varit de föränd-
ringar i fördraget som införs i och med att Amsterdamfördraget genom-
förs (se avsnitt 22.2.6). Initiativet aviserades i den rapport som Statsråds-
delegationen för ekologiskt hållbar utveckling lämnade våren 1997, i
vilken det sades att Sverige skall verka för att Europeiska rådet skall be-
ställa en övergripande vitbok för hållbar utveckling.
Miljöministrarna kom i december 1996 överens om en gemensam stånd-
punkt i fråga om översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet.
Översynens förslag till aktionsplan har under 1997 behandlats av Euro-
159
paparlamentet enligt medbeslutandeförfarandet. I juli antog parlamentet Skr. 1997/98:60
ett trettiotal förslag till ändringar av vilka kommissionen accepterade
hälften. Rådets behandling pågår och ett förlikningsförfarande förbereds.
Beslut bör dock kunna antas slutligt under 1998.
Målet för EU:s miljöfond LIFE är att bidra till utvecklingen och genom-
förandet av EU:s miljöpolitik. Fonden stöder dels naturvårdsåtgärder
(LIFE Natur), dels pilot- och utvecklingsprojekt av innovativ karaktär
(LIFE Miljö). Under åren 1996-1999 löper LIFE II. Det s.k. referensbe-
loppet för denna period uppgår till 450 miljoner ecu. Den årliga budgeten
uppgår till ca 800 miljoner kronor. Av medlen går 46 % till natur-
vårdsåtgärder; det är här fråga om att genomföra habitat- och fågeldirek-
tiven samt att bilda det ekologiska nätverket Natura 2000. Till andra åt-
gärder för att genomföra EU:s miljöpolitik, såsom utvecklingsprojekt, går
likaledes 46 %. Resterande medel används dels för stöd till länder som
angränsar till Medelhavet och Östersjön men som inte är associerade till
EU (5 %), dels till utvärdering av och information om LIFE-projekt
(3 %). Under år 1997 har detaljerad information om beviljade projekt
lagts ut på kommissionens hemsida på Internet. En större utvärdering av
LIFE II har nyligen beslutats, och dess resultat kommer att ligga till
grund för rådets ställningstagande till en eventuell fortsättning av LIFE
efter år 1999.
I Sverige svarar Naturvårdsverket, i samråd med Närings- och tekni-
kutvecklingsverket, för administrationen av LIFE. Efter Sveriges inträde
i EU har omkring 155 miljoner kronor kommit svenska miljöprojekt till
del. Under år 1997 satsades drygt 50 miljoner kronor ur fonden på såda-
na svenska projekt. Stöd har därvid lämnats främst till projekt om vat-
tensnål teknik, mikrovågstorkning av farg, omvandling av avfall med
plasmateknologi, återvinning av plast samt miljöhänsyn i fysisk plane-
ring. Även projekt för skydd av naturskogar, myrar och läderbaggen har
fått bidrag. Ett nytt inslag är svenskt partnerskap i andra länders projekt;
detta har medfört såväl värdefull erfarenhet som ett tillskott av medel för
svenskt vidkommande.
Direktiv 97/437/Euratom om skydd för personers hälsa mot faror vid
joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning, det s.k. pati-
entdirektivet, antogs den 30 juni. Genom direktivet upphävs direktiv
84/466/Euratom. De nya reglerna innebär en anpassning till de nya
grundläggande säkerhetsnormer som tidigare antagits inom Euratom.
Arbetet för att stärka det internationella atomenergiorganets (LAEA)
safeguard-system (kämämneskontroll) - det s.k. 93+2-programmet -
fortsatte under året. Förhandlingarna i Wien om ett s.k. modellprotokoll
slutfördes. EU-ländema utarbetade därefter gemensamt mandat för
kommissionen att förhandla med IAEA om tilläggsprotokoll till safegu-
160
ardsavtalen med organisationen på grundval av modellprotokollet. För-
handlingsmandaten antogs av rådet den 1 december. EU:s förhandlingar
med IAEA påbörjades därefter i Luxemburg den 2 december. IAEA:s
93+2-program utgör ett viktigt element i stärkandet av den internationella
icke-spridningsregimen på kämvapenområdet.
Under senvåren slutfördes förhandlingarna om Euratoms medlemskap i
KEDO (The Korean Peninsula Energy Development Organization). Efter
beslut av ministerrådet i juli anslöt sig Euratom till KEDO den 19 sep-
tember. Syftet med medlemskapet är att från EU:s sida bidra till att säkra
den fredliga användningen av kärnenergi på koreanska halvön, visa starkt
stöd för IAEA:s ansträngningar att säkerställa Nordkoreas efterlevnad av
sitt safeguard-avtal och att bidra till kärnsäkerhet i Nordkorea. Unionen
önskar vidare genom medlemskapet i KEDO stärka samarbetet med USA
inom ramen för den nya transatlantiska agendan och med Japan och Syd-
korea inom ramen för EU:s strategi för samarbete med Asien.
Skr. 1997/98:60
Inom EU pågick ett intensivt koordinerings- och förhandlingsarbete inför
både Kommissionens for hållbar utveckling (CSD) femte möte i april
1997 och generalförsamlingens nittonde extra möte (UNGASS) i juni.
CSD ägnade sitt femte möte åt förberedelser och förhandlingar inför ge-
neralförsamlingens extra möte. Syftet med UNGASS var att göra en ut-
värdering och bedömning av arbetet med Agenda 21 samt att enas om ett
program för att driva på genomförandet av den.
Fem möten hölls i Bryssel under våren för att förbereda EU-positioner
inför CSD och UNGASS. Samråd skedde även i anslutning till CSD:s
intersessionella möte i månadsskiftet februari/mars, själva CSD-mötet
samt UNGASS. Sverige deltog aktivt i förberedelserna och bidrog bl.a.
till att utveckla EU:s ståndpunkter om vatten, hållbara produktions- och
konsumtionsmönster, jämställdhet och CSD:s framtida arbetsprogram.
EU blev genom goda interna förberedelser en dominerande aktör vid
UNGASS och bidrog därigenom till att vatten och energi finns med i
CSD:s femåriga arbetsprogram. EU:s positioner avspeglas också i att
bekämpande av fattigdom samt hållbara produktions- och konsum-
tionsmönster är genomgående teman för de kommande fem åren. Ytterli-
gare EU-initiativ som gav genomslag var att eko-effektivitet, dvs. för-
bättrad material- och energieffektivitet, skall eftersträvas. Svenska priori-
teringar avspeglas väl i besluten. Bakom detta låg främst ett krävande och
långsiktigt arbete i EU, underlättat av ett utmärkt nederländskt ordföran-
deskap.
CSD:s sjätte möte äger rum under april-maj 1998, och ett intensivt
förberedelsearbete pågår inom EU. Hittills har fyra möten ägt rum under
hösten, och förhandlingar pågår om EU-ståndpunkter för t.ex. färskvat-
ten.
161
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
Amsterdamfördraget innebär en viktig utveckling av de grundläggande
principerna för EU-politiken för en hållbar utveckling och skyddet av
miljön. De ändringar i fördragen som beslutades ligger helt i linje med de
förslag som presenterades av Sverige under regeringskonferensen.
I kort sammanfattning innebär ändringarna att hållbar utveckling slås
fast som ett övergripande mål för hela EU i både Unionsfördraget och
EG-fördraget. Kravet på att integrera miljöaspekter i den politik som be-
drivs på andra politikområden lyfts fram från artikel 130r.2 i EG-
fördraget till fördragets inledning. Genom ändringarna i den s.k. miljöga-
rantin (artikel 100a.4) klarläggs bl.a. rätten att under vissa förutsättningar
införa nationella regler på områden där det redan finns harmoniserade
regler. Viktiga nyheter är att miljögarantin kan tillämpas på rättsakter
som beslutas av kommissionen efter delegation från rådet och parlamen-
tet och att kommissionen får en tidsfrist för beslut när regeln åberopas av
en medlemsstat. Genom en ändring i artikel 100a.3 klargörs att det inte
bara är kommissionen utan också rådet och Europaparlamentet som skall
sträva mot en hög miljöskyddsnivå när regler beslutas för den inre mark-
naden.
Av stor betydelse är slutligen att medbeslutandeförfarandet med Euro-
paparlamentet (artikel 189b) blir tillämpligt för i princip alla beslut på
miljöområdet.
Rådet beslutade i december 1996 om det nya Seveso-direktivet
(96/82/EG) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av all-
varliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår. Det fortsatta arbetet med
att införa och tillämpa direktivet har behandlats av kommissionens Seve-
so-kommitté vid två möten under 1997. Härutöver har Seveso-
kommitténs undergrupper arbetat med vissa tillämpningsfrågor m.m.
Regeringen har tillsatt Utredningen om kemikalieolyckor m.m. (Fö
1996:09) som skall lämna förslag bl.a. om genomförandet av det nya Se-
veso-direktivet i Sverige och om hur myndighetsansvaret inom området
skall regleras.
Rådet beslutade den 19 december 1997 (98/22/EG) om att inrätta ett
program för gemenskapsåtgärder till förmån för räddningstjänsten. Pro-
grammet, som är tvåårigt (1998-1999), inrättades för att bidra till skyd-
det av personer, miljö och egendom vid naturkatastrofer eller tekniska
katastrofer, utan att detta påverkar fördelningen av befogenheterna på
nationell nivå.
Programmet syftar till att stödja och komplettera medlemsstaternas
ansträngningar inom ramen för deras räddningstjänståtgärder på natio-
nell, regional och lokal nivå, liksom till att stimulera medlemsstaternas
samarbete på detta område.
Skr. 1997/98:60
16:
EU-samarbetet på konsumentområdet skall enligt EG-fördraget bidra till
att en hög konsumentskyddsnivå uppnås genom tillnärmning av med-
lemsstaternas bestämmelser som syftar till att upprätthålla den inre mark-
naden och fa den att fungera. EU kan också göra särskilda insatser som
understöder och kompletterar medlemsstaternas politik på området.
I konsumentskyddsartikeln 129a i EG-fördraget framstår åtgärder inom
ramen för förverkligandet av den inre marknaden (enligt artikel 100a)
som gemenskapens huvudsakliga medel att bidra till en hög nivå på kon-
sumentskyddet. Vid sidan av detta kan gemenskapen göra vissa
”särskilda insatser” med stöd av konsumentskyddsartikeln. Konsumen-
tområdet kan därför uppfattas som ett underordnat politikområde.
Genom Amsterdamfördraget tydliggörs emellertid att konsumentpoli-
tiken även är ett självständigt politikområde. Målformuleringen i första
punkten i artikel 129a har uttryckts klarare och även kompletterats med
en skrivning som innebär att gemenskapen skall bidra till att främja kon-
sumenternas rätt till utbildning och att organisera sig.
Även gemenskapens befogenheter på konsumentområdet har kommit
till uttryck tydligare. Gemenskapen skall vidta åtgärder med huvudsyftet
att uppnå målen att främja konsumenternas intressen och säkerställa en
hög konsumentskyddsnivå. Rådet skall besluta om åtgärder som, i likhet
med vad som gäller för särskilda insatser i dag, kan vara inriktade på att
stödja eller komplettera medlemsstaternas politik. Åtgärderna kan emel-
lertid också avse att övervaka deras politik.
En annan viktig förändring är att konsumentskyddskraven skall beaktas
när gemenskapens övriga politik och verksamhet utformas och genom-
förs.
Även andra förändringar av betydelse för konsumentintresset har ge-
nomförts. Artikel 100a.3 har förstärkts på så sätt att det inte bara är
kommissionen utan också rådet och Europaparlamentet som skall sträva
efter en hög miljö- och konsumentskyddsnivå när regler beslutas för den
inre marknaden. Förändringen i artikel 129 innebär att parlamentet far
medbeslutanderätt för sådana åtgärder inom veterinär- och växtskydds-
områdena som direkt syftar till att skydda folkhälsan.
Det nederländska ordförandeskapet presenterade i februari 1997 ett med-
delande om den framtida konsumentpolitiken. En huvudprincip i doku-
mentet är att konsumenter på olika sätt skall stödjas så att de kan spela en
mer betydelsefull roll på marknaden. Stödet bör främst ske genom starka
konsumentorganisationer. Med välutbildade och välinformerade konsu-
menter kan marknaden lösa huvuddelen av de problem som konsumen-
Skr. 1997/98:60
163
tema kan tänkas möta. Ingrepp från statsmakterna bör endast göras då det Skr. 1997/98:60
verkligen är nödvändigt.
Med utgångspunkt i dokumentet hölls en diskussionen på konsu-
mentministermötet den 10 april. Diskussionen koncentrerades kring frå-
gor om hur konsumenternas ställning på marknaden kan förstärkas, när
det är befogat att statsmakterna ingriper med lagstiftning, samt på vilka
områden översyn och förenkling kan göras av befintlig konsumentskyd-
dande lagstiftning.
Alla medlemsstater välkomnade ordförandeskapets initiativ på detta
område. Många medlemsstater framhöll marknadens viktiga roll men
betonade att även lagstiftning i många fall är nödvändig. Vikten av fri
konkurrens och öppna marknader för konsumenterna underströks. Kon-
sumenternas förtroende för den gemensamma marknaden måste stärkas.
Såväl konsumentorganisationer som konsumentmyndigheter har en viktig
roll att spela på marknaden. Flera medlemsstater framhöll behovet av
förstärkningar i fördraget. En dialog mellan konsumentrepresentanter och
företag ansågs vara ett bra komplement till lagstiftning. Viktiga frågor
som nämndes var hälsa och säkerhet, finansiella tjänster, utbildning och
information, den nya informationstekniken etc. Alla frågor som är av
gränsöverskridande karaktär bör beaktas i detta arbete.
Sverige framhöll att subsidiaritetsprincipen även framdeles är en viktig
princip. Möjligheten att upprätthålla strängare nationella regler måste
finnas. I anslutning till detta menade Sverige att en oroväckande tendens
i EU-arbetet är att den s.k. sändarlandsprincipen i flera fall riskerar att bli
vägledande. Sverige framhöll även behovet av att tydliga, realistiska och
uppföljbara verksamhetsmål läggs fast för EU:s konsumentpolitiska arbe-
te. Vidare konstaterade Sverige att konkurrens är bra men att det i många
fall även krävs att statsmakterna ingriper med konsumentskyddande
lagstiftning för att stärka konsumenternas roll gentemot producenterna.
Kommissionen sammanfattade diskussionen med att framhålla att an-
strängningar måste göras för att skapa en fungerande marknad som gyn-
nar konsumenterna. Det är nödvändigt att marknaden fungerar, men detta
är inte tillräckligt för att konsumenterna skall kunna balansera företagens
makt. Inom vissa sektorer krävs åtgärder som marknaden inte själv kan
lösa. Bristen på balans mellan konsumenter och företag beror bl.a. på att
konsumentorganisationerna är svaga i flertalet medlemsstater och att
konsumenterna inte har relevant utbildning och inte far tillräcklig infor-
mation. Målet för konsumentpolitiken bör vara att skapa en sådan balans.
Åtgärder i form av lagstiftning behövs bl.a. på områden som finansiella
tjänster, livsmedel och IT. Kommissionens fortsatta arbete kommer där-
för att inriktas på en utvärdering av vad som hittills gjorts, att lyfta fram
vissa områden där behov av lagstiftning finns, att skapa en konstruktiv
dialog mellan producenter och konsumenter samt att stärka konsu-
mentorganisationernas roll.
164
Skr. 1997/98:60
Det luxemburgska ordförandeskapet initierade en diskussion om livsme-
delssäkerhet i fyra olika ministerråd under hösten 1997. Diskussionen i
konsumentministerrådet baserades dels på kommissionens meddelande
om konsumenters hälsa och livsmedelssäkerhet, dels på grönboken om
allmänna principer för gemenskapens livsmedelslagstiftning. Dessutom
berördes den föreslagna utvidgningen av direktiv 85/374/EEG om till-
närmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skade-
ståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister och om produktansvar,
det s.k. produktansvarsdirektivet.
Kommissionens meddelande om livsmedelssäkerhet och konsu-
menthälsa (dok. 8386/97) innehåller en presentation av kommissionens
nya strategi på livsmedelssäkerhetsområdet och den överflyttning av an-
svaret för vissa livsmedelsfrågor som under året har genomförts inom
kommissionen. Frågor som rör livsmedelssäkerhet och ansvaret för kon-
sumenternas hälsoskydd har förts över till EU:s konsumentdirektorat
(GD XXIV) från jordbruksdirektoratet (GD VI) och direktoraten för in-
dustri (GD III) och inre marknaden (GD XV). Lagstiftningen inom detta
område kommer dock även i fortsättningen att behandlas av andra direk-
torat. Det är således bara kontrollfunktionerna och ansvaret för den ve-
tenskapliga rådgivningen som förts över till konsumentdirektoratet.
Målet med denna nya politiska inriktning är att förstärka skyddet för
människors hälsa. Syftet med den nya strategin presenterades av kom-
missionens ordförande Jacques Santer inför Europaparlamentet den 18
februari 1997, varvid han betonade att
• ansvaret för lagstiftning skall hållas avskilt från ansvaret för veten-
skapligt samråd,
• ansvaret för lagstiftning skall hållas avskilt från ansvaret för inspek-
tioner,
• det skall finnas större insyn och mera vitt tillgänglig information under
beslutsprocessen när det gäller inspektioner.
Meddelandet behandlar i detalj kommissionens strategi, särskilt med av-
seende på vetenskapliga utlåtanden, riskanalys samt kontroll och tillsyn.
Dessa tre komponenter bör alltid ligga till grund för verksamheten på
livsmedelssäkerhetsområdet, både när det gäller att utarbeta ny lagstift-
ning och att verkställa och handha befintlig lagstiftning.
Sverige stöder kommissionens ambitioner i den nya strategin för livs-
medelssäkerhet. Kommissionens omorganisation är en tydlig och bra
markering av konsumentintressenas vikt i organisationen och är, enligt
svensk mening, ett steg i rätt riktning mot att stärka skyddet för konsu-
menternas hälsa och säkerhet.
165
Framtiden för gemenskapssystemet för information om olyckor i hemmet
och på fritiden
Under konsumentministerrådsmötet den 3 november diskuterades framti-
den för EU:s skaderegistreringssystem för hem- och fritidsolyckor
(EHLASS). Sverige deltar i systemet sedan 1995. Skaderegistreringen
används för att kartlägga hem- och fritidsolyckor, ge underlag för djup-
studier av särskilda olyckstyper, fastställa sambandet mellan produkter
eller tjänster och olyckor, prioritera insatser och följa upp vidtagna åtgär-
der. När skaderegistreringen väl är utbyggd inom EU kommer den sys-
tematiskt att kunna användas för att bl.a. förbättra riskvärderingen inom
Europastandardiseringen, ge ett bättre underlag för den europeiska mark-
nadskontrollen och öka möjligheterna till samordning av det skadepre-
ventiva arbetet mellan medlemsländerna.
EHLASS har varit ett försöksprojekt inom EU sedan mer än tio år.
Man har successivt förlängt projektet i treårsperioder. Systemet är pro-
duktinriktat och omfattar hittills 65 sjukhus inom EU som regelbundet
rapporterar om skador som sker i hemmet och på fritiden.
Kommissionen har nyligen publicerat en konsultrapport där man gör
en utvärdering av systemet. Slutsatserna i rapporten är att man ger ett
starkt stöd för EHLASS-systemet och för att förbättringar av systemet
bör genomföras. Ett antal åtgärder föreslås som skall leda till sådana för-
bättringar att systemets potential kan utnyttjas inom ramen för nuvarande
kostnader.
Sverige anser att ett väl utbyggt och fungerande skaderapporteringssys-
tem utgör en mycket viktig grund för allt produktsäkerhetsarbete. Att ha
säkra produkter på marknaden är en viktig konsumentfråga. Sverige stö-
der därför att åtgärder vidtas för att förbättra systemet.
Meddelande från kommissionen om konsumentutbildning
Kommissionsledamoten Bonino presenterade under året ett meddelande
om konsumentutbildning. Dokumentet utgör dels en beskrivning av kon-
sumentutbildningen i de olika medlemsstaterna, dels en översikt av exis-
terande EU-program på området och dels en beskrivning av åtgärder på
området som nyligen vidtagits av kommissionen.
De s.k. barnreklammålen i EG-domstolen
Den 9 juli fällde EG-domstolen sitt avgörande i målen C-34/95, C-35/95
och C-36/95 från Marknadsdomstolen. Målen gällde frågorna huruvida
artikel 30 eller artikel 59 i EG-fördraget eller rådets direktiv 89/552/EEG
(TV-direktivet) hindrar en medlemsstat att ingripa mot TV-reklam som
en annonsör låter sända från en annan medlemsstat, bl.a. reklam riktad
till barn under 12 år.
Domstolen uttalade i sin dom att varken TV-direktivet, artikel 30 eller
artikel 59 i EG-fördraget hindrar att en medlemsstat, med stöd av gene-
Skr. 1997/98:60
166
rella föreskrifter om skydd för konsumenter mot vilseledande reklam, Skr. 1997/98:60
ingriper mot en annonsör till följd av TV-reklam som sänts från en annan
medlemsstat. På sändningar som härrör från andra medlemsstater utgör
däremot TV-direktivet hinder för att tillämpa en nationell lagstiftning om
radiosändning, i vilken föreskrivs att reklam som sänds under annonstid i
televisionen inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under
12 år.
Prisinformation
Syftet med direktivförslaget om prisinformation är att föreskriva att för-
säljningspris och jämförpris skall anges på alla varor som erbjuds kon-
sumenter, för att därigenom underlätta prisjämförelser. Arbetet med di-
rektivet har pågått sedan 1995. Förlikningsförhandlingama avslutades i
december i och med att såväl Europaparlamentet som rådet godkände
förlikningskommitténs förslag. Direktivet kommer att antas slutligt i
början av 1998.
Direktivet som helhet möjliggör för Sverige att behålla sitt system
samtidigt som det bidrar till en nivåhöjning av kravet på prisinformation i
många andra EU-länder.
Jämförande reklam
Direktivet om jämförande reklam innebär att jämförelser med konkurren-
ter eller varor i reklamen som huvudregel skall vara tillåtna under förut-
sättning att den uppfyller vissa krav som avser att skydda konsumenter
och näringsidkare. Till skillnad från många andra direktiv på konsument-
området är detta av s.k. maximikaraktär, vilket innebär att nationella
regler inte far vara strängare. Direktivet antogs slutligt den 6 oktober
1997 (97/55/EG).
Aktörer på den svenska marknaden har, till skillnad mot i flera andra
medlemsstater, relativt långtgående möjligheter att använda jämförande
reklam i marknadsföringen. Sveriges mål har därför varit att denna möj-
lighet skall kunna bibehållas i så stor utsträckning som möjligt. Förslaget
var inledningsvis så utformat att det fanns en risk för att de svenska reg-
lerna om otillbörlig marknadsföring inte skulle kunna tillämpas på re-
klam som innehåller en jämförelse. Efter svenska insatser har förslaget
utformats så att medlemsstaterna fortfarande kan ingripa mot reklam som
är otillbörlig från andra utgångspunkter än själva jämförelsen. Direktivet
torde i sin slutliga utformning inte få några större effekter på de svenska
reglerna. Eftersom det har maximikaraktär medan direktivet om vilsele-
dande reklam (på vars principer marknadsföringslagen vilar) har minimi-
karaktär måste ett delvis nytt svenskt regelsystems utformning närmare
övervägas.
167
Direktiv om ansökan om förbud för att skydda konsumenternas intressen
Direktivets ändamål är att samordna medlemsstaternas lagar om vissa
rättsliga åtgärder mot förfaranden som strider mot bestämmelser i de di-
rektiv som anges i en förteckning i bilaga till direktivförslaget. Syftet är
att det skall bli lättare att stoppa gränsöverskridande överträdelser som
har sitt ursprung i en medlemsstat, men får verkan i en annan.
Detta vill man uppnå genom principen om ömsesidigt erkännande av
organ som är behöriga att inge ansökan på det nationella planet. Ett så-
dant nationellt behörigt organ far rätt att företräda det kollektiva konsu-
mentintresset, när konsumenters rätt överträtts av en näringsidkare i ett
annat medlemsland, genom att väcka talan vid domstol eller behörig
myndighet i det landet.
Sverige framhöll vid rådsmötet den 10 april att direktivet inte löser
problemen vid gränsöverskridande köp på det sätt som är bäst för kon-
sumenterna, men att det ändå är ett steg i rätt riktning. Det villkor som
Sverige ställde för att rösta ja var att en gemensam deklaration antogs av
rådet och kommissionen om att man bör arbeta vidare med denna fråga
för att finna mer konsumentvänliga lösningar. Med stöd av fem andra
medlemsstater lämnade Sverige en särskild deklaration om att direktivets
tillämpning inte skall leda till en sänkning av konsumentskyddsnivån i
medlemsstaterna. Ministerrådet antog en gemensam ståndpunkt i frågan i
oktober 1997.
Ett annat sätt att lösa problem som kan uppstå vid gränsöverskridande
handel när det gäller överträdelser av konsumenternas rätt är att reglera
frågan om i vilket land en ansökan om förbudsföreläggande skall behand-
las. Sverige tar upp den frågan i arbetet med att revidera den konvention
om domstolars internationella behörighet och verkställighet av domar
som gäller mellan medlemsstaterna (se avsnitt 34.1).
Handlingsplan för tvistlösning
Vid konsumentministerrådets möte den 25 november 1996 antogs rådets
slutsatser om handlingsplanen för tvistlösning. Syftet med denna är att ge
konsumenten möjlighet att få sin rätt prövad vid gränsöverskridande
tvister och underlätta tvistlösning i och utanför domstol. Försöksprojekt
med frivilligt deltagande medlemsstater kommer att genomföras i områ-
den med omfattande gränsöverskridande handel.
Sverige är positivt till att tvistlösning över gränserna underlättas och att
försöksprojekt genomförs i syfte att finna lämpliga former för snabbare
och enklare tvistlösning. Vid konsumentministramas möte den 3 novem-
ber 1997 informerade kommissionsledamoten Bonino om att kommissio-
nen inom en nära framtid avser att lägga fram ett förslag till rekommen-
dation samt ett ändrat formulär som är avsett att användas i de gränsöver-
skridande utomrättsliga förfarandena.
168
Konsumentkrediter
Ett förslag till ändring i konsumentkreditdirektivet har också diskuterats
under året. Syftet med de nu föreslagna ändringarna är att skapa enhetlig
grund för beräkning av den effektiva räntan. Sverige anser att det är po-
sitivt att det läggs fast en sådan beräkningsgrund.
Beslut om gemensam ståndpunkt togs vid konsumentministerrådet den
10 april. Parlamentet hade inga ändringsförslag efter sin andra läsning av
förslaget. Genom ett rådsbeslut den 18 december 1997 antogs direktivet.
Detta innebär att Sverige kan fortsätta att beräkna den effektiva räntan på
samma sätt som tidigare.
Meddelande om finansiella tjänster
Kommissionen presenterade i juli 1997 ett meddelande om hur konsu-
menternas förtroende kan stärkas på området finansiella tjänster. Medde-
landet utgör en uppföljning av den grönbok om finansiella tjänster som
kommissionen publicerade den 22 maj 1996. Av meddelandet framgår att
utgångspunkten för kommissionens insatser är att icke-bindande åtgärder
skall användas i så stor utsträckning som möjligt för att stärka konsumen-
ternas förtroende för finansiella tjänster. Om detta visar sig resultatlöst
kommer dock mer tvingande åtgärder att föreslås. På några områden sägs
dock behovet av mer bindande åtgärder redan vara identifierat. Det rör
sig bl.a. om förslag till direktiv på områdena distansavtal för finansiella
tjänster, försäkringsförmedlare och elektroniska pengar. Vidare förut-
skickas en revidering av konsumentkreditdirektivet. På områden som
problemet med överskuldsättning och konsumenternas tillgång till finan-
siella tjänster utlovar kommissionen djupare analyser innan några förslag
till åtgärder läggs fram.
Distansavtal om finansiella tjänster
Direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal är inte tillämpligt
på finansiella tjänster (se avsnitt 23.7). Under 1997 har kommissionen
därför arbetat med ett utkast till direktivförslag om distansavtal för såda-
na tjänster. Det huvudsakliga syftet med ett direktiv är att underlätta de
finansiella tjänsternas fria rörlighet och att stärka konsumentskyddet.
Liksom det allmänna direktivet innehåller utkastet bestämmelser om bl.a.
leverantörens informationsskyldighet och konsumentens ångerrätt. Bland
annat beroende på de finansiella tjänsternas särskilda karaktär har dock
bestämmelserna i vissa avseenden getts en något annorlunda utformning
än i det allmänna direktivet.
Gränsöverskridande betalningar
I januari 1997 antogs ett direktiv om gränsöverskridande betalningar.
Syftet med direktivet är att betalningar över gränserna skall bli snabbare
Skr. 1997/98:60
169
och säkrare. Av direktivet följer en skyldighet för banker och andra insti- Skr. 1997/98:60
tut som bedriver gränsöverskridande betalningsförmedling att informera
kunderna om villkoren för sådan förmedling (se avsnitt 9.1.1).
Distansavtal
Direktivet 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal antogs i maj
1997 (EGT nr L 144). Det syftar till att underlätta varors och tjänsters
fria rörlighet och stärka konsumentskyddet vid köp av varor och tjänster i
de fall köpare och säljare inte träffar varandra i samband med att avtalet
ingås (t.ex. vid postorderförsäljning, telefonförsäljning och försäljning
via Internet). Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om säljarens in-
formationsskyldighet och konsumentens ångerrätt. Direktivet skall vara
genomfört senast den 4 juni år 2000.
Köp av varor
Ett direktivförslag som behandlats under året rör köp av varor (KOM
(95) 520 slutlig). Direktivförslaget syftar till att säkerställa en lägsta kon-
sumentskyddsnivå vad gäller fel i varor som konsumenter köper. Bak-
grunden är att de existerande skillnaderna i medlemsstaternas lagar är
stora, vilket medför svårigheter inte minst för den gränsöverskridande
handeln. Arbetet med direktivförslaget i rådets arbetsgrupp för konsu-
mentskydd och information har varit intensivt under det luxemburgska
ordförandeskapet. Sverige är allmänt sett positivt inställt till förslaget. I
samarbete med de andra nordiska medlemsstaterna har Sverige påverkat
arbetet så att direktivförslaget har utvecklats i positiv riktning såväl rätts-
politiskt som systematiskt och tekniskt. Fortfarande återstår dock mycket
arbete innan en gemensam ståndpunkt kan antas.
Arbetet med kriterieutveckling i det europeiska miljömärkningssystemet
har gått fortsatt trögt. Kriterier för 12 produktgrupper har fastställts men
endast inom 6 av dessa finns licenser tilldelade. Cirka 160 varor på den
europeiska marknaden har märkts med EU-blomman. Som jämförelse
kan nämnas att i det nordiska systemet har kriterier för 50 produktgrup-
per fastställts, och mer än 1 500 svanmärkta varor finns ute på den nor-
diska marknaden.
Åtta medlemsländer har nationella märkningsordningar och tre länder
- Italien, Grekland och Irland - planerar att starta egna system. Storbri-
tannien, Portugal och Luxemburg saknar egna märkningssystem.
Under år 1996 genomförde kommissionen en översyn av den förord-
ning som reglerar EU:s miljömärkningssystem, och under 1997 har ett
förslag till ändringar lagts fram. Förslaget syftar till att effektivisera arbe-
170
tet med miljömärkning inom EU och till att åstadkomma ett trovärdigt Skr. 1997/98:60
system som far synligt genomslag på den europeiska marknaden. Enligt
förslaget skall bl.a. ett graderat system inforas. En produkt skall kunna
märkas med en, två eller tre blommor beroende på vilken av tre fastställ-
da kravnivåer produkten uppfyller.
Enligt förslaget skall en från kommissionen fristående organisation,
European Eco-labelling Organization (EEO), inrättas för att handha kri-
terieutveckling m.fl. uppgifter inom den europeiska miljömärkningen.
Organisationen skall arbeta på mandat av kommissionen.
I kommissionens förslag finns också regler om förhållandet mellan å
ena sidan nationella miljömärkningsordningar, både offentliga och priva-
ta, och å andra sidan EU-systemet. Enligt förslaget skall nationella sys-
tem dra tillbaka sina kriterier för en produktgrupp för vilken EU har
fastställt kriterier senast fem år efter det att EEO har inrättats.
Förslaget behandlas för närvarande i parlamentet men har ännu inte
tagits upp till behandling i rådet. Sverige, i likhet med flera andra med-
lemsländer, har ställt sig tveksamt till att nå framgång med ett graderat
system. Ett sådant kan vara svårtolkat för konsumenterna. Det är också
tveksamt om producenter är intresserade av att ansöka om märkningar
som är sämre än bäst.
Sverige och flera andra länder med nationella märkningssystem är inte
beredda att avstå från ordningar som har uppnått hög trovärdighet hos
både konsumenter och producenter för ett system som hittills har mötts
med så föga intresse. Risken finns att nationella kriterier med högre mil-
jö- och kvalitetskrav måste dras tillbaka av formella skäl och ersättas av
kriterier med lägre kravnivåer.
Under året har kommissionen arbetat med ett förslag till fjärde direktiv
om motorfordonsförsäkring. Det har till syfte att skydda dem som drab-
bas av trafikskador i en annan medlemsstat än hemlandet. Direktivförsla-
get har behandlats i en expertgrupp och i försäkringskommittén under
kommissionen. I oktober överlämnades direktivförslaget till rådet (KOM
(97) 510 slutlig), och det skall nu diskuteras i en arbetsgrupp.
Förslaget till direktiv innebär att
• det införs en rätt för den skadelidande att rikta krav direkt mot motpar-
tens försäkringsbolag (direktanspråk),
• alla försäkringsbolag måste ha en skaderegleringsrepresentant i varje
medlemsstat,
• informationsorgan inrättas i alla medlemsstater så att den skadelidande
kan ta reda på vilken försäkringsgivare som försäkrat det aktuella for-
donet och vem som är försäkringsgivarens representant i den aktuella
medlemsstaten,
• varje stat inrättar skadeersättningsorgan som ansvarar för reglering av
uppkomna skador om det inte finns någon skaderegleringsrepresentant
171
i den skadelidandes hemland eller om försäkringsgivaren inte reagerar Skr. 1997/98:60
på framställda krav.
För att den inre marknaden skall fungera effektivt måste medlemsstater-
nas immaterialrättsliga lagstiftning på en del områden tillnärmas genom
åtgärder på gemenskapsnivå.
Mönsterskydd är ett immaterialrättsligt skydd för varors utseende
(design). Såväl rent funktionell formgivning som utsmyckningar och or-
nament kan skyddas. Skyddet innebär att formgivaren far en viss ensam-
rätt till det yrkesmässiga utnyttjandet av ett mönster. Inom EU varierar
mönsterrätten från medlemsstat till medlemsstat både när det gäller förut-
sättningarna för att fa mönsterskydd och skyddets omfattning och inne-
börd.
Efter flera års arbete med ett direktiv som harmoniserar mönsterrätten
inom EU antog rådet den 17 juni 1997 en gemensam ståndpunkt (EGT nr
C 237, 4.8.1997, s. 1). Den kontroversiella frågan om mönsterskydd för
reservdelar till exempelvis bilar löstes i rådet genom att man uteslöt så-
dana produkter från harmoniseringen. Rådets gemensamma ståndpunkt
innebär alltså att varje medlemsstat är fri att anta eller behålla olika sär-
regler och undantag när det gäller mönsterskydd för reservdelar.
Europaparlamentet genomförde sin andra läsning i oktober 1997 och
antog då elva ändringsförslag. Ett av dessa gäller att införa en s.k. repa-
rationsklausul. Genom denna undantagsregel föreslås det bli tillåtet att
tillverka kopior av reservdelar utan att mönsterhavaren (ofta ett bilföre-
tag) lämnat sitt samtycke. Denna rätt skall förenas med en skyldighet att
betala skälig ersättning.
I de flesta medlemsstater, däribland Sverige, finns regler om rätt till er-
sättning för upphovsmän vid yrkesmässig vidareförsäljning av exemplar
av deras konstverk (droit de suite). Arbete på ett direktiv i syfte att har-
monisera de nationella reglerna pågår i en rådsarbetsgrupp. Arbetet
kommer att fortsätta under 1998.
172
Vid en diplomatkonferens i december 1996 antogs vissa konventioner om
upphovsrätten och informationssamhället. Diskussioner har pågått i en
rådsarbetsgrupp om konventionernas innehåll m.m. Ett forslag till direk-
tiv som ytterligare preciserar vissa frågor förväntas från kommissionen
och kommer därefter att behandlas i en rådsarbetsgrupp.
Ett tidigare försök att harmonisera patenträtten när det gäller biotekniska
uppfinningar misslyckades 1995, då Europaparlamentet röstade nej till
det gemensamma utkast som en förlikningskommitté enats om. Senare
samma år presenterade kommissionen ett nytt förslag till direktiv om det
rättsliga skyddet för biotekniska uppfinningar (KOM (97) 446 slutlig).
Därigenom inleddes den beslutsprocedur som nu pågår.
Det föreslagna direktivet syftar till att harmonisera reglerna om förut-
sättningarna för att fa patent på en bioteknisk uppfinning och rättsverk-
ningarna av ett meddelat patent. Bl.a. anges principer för i vilka fall pa-
tent skall anses uteslutet på etiska grunder.
Europaparlamentet yttrade sig i juli 1997. Redan i augusti samma år
lade kommissionen fram sitt ändrade förslag, varvid 65 av parlamentets
66 ändringsförslag beaktades på något sätt. Generellt kan sägas att Euro-
paparlamentet förordade en starkare betoning av etiska aspekter och att
kommissionen i stor utsträckning hörsammade detta. Europaparlamentet
ansåg att man för att förverkliga konventionen om biologisk mångfald
borde införa en regel om att en patentsökande som utvecklat sin uppfin-
ning med hjälp av växt- eller djurmaterial måste visa att materialet åt-
kommits och exporterats i enlighet med lagarna på ursprungsorten.
Kommissionen fann emellertid en sådan bestämmelse oförenlig med de
internationella konventioner som gäller på immaterialrättsområdet och
beaktade därför inte Europaparlamentets yttrande i den delen.
I rådsarbetsgruppen för immaterialrättsliga frågor har det pågått ett in-
tensivt arbete under Luxemburgs ordförandeskap. Vissa tillägg och jus-
teringar har utarbetats för att göra den etiska gränsdragningen ännu tydli-
gare. Arbetet ledde fram till att rådet den 27 november 1997 kunde anta
en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt som ligger väl
i linje med Europaparlamentets ställningstagande. Endast en medlemsstat
röstade emot. Två länder lade ner sina röster.
Enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om ge-
menskapsvarumärket är det möjligt att på grundval av en enda ansökan
till en varumärkesbyrå i Alicante få ett varumärkesskydd som gäller i
samtliga medlemsstater. Det finns liknande system på en mera världsom-
Skr. 1997/98:60
173
spännande nivå. Ett sådant system kallas för Madridprotokollet. Under Skr. 1997/98:60
1997 har arbete pågått i en rådsarbetsgrupp i syfte att tillskapa regler som
förenar gemenskapsvarumärket och Madridprotokollet.
Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS)-rådet i
WTO har under 1997 genomfört de två återstående granskningarna av
hur i-länderna genomfört TRIPS-avtalet i sin nationella lagstiftning. För
u-ländema träder avtalet i kraft först år 2000 med några undantag. Vid
två tillfällen under året granskades berörda WTO-länders lagstiftning vad
gäller patent, mönster, integrerade kretsar och opublicerad information
respektive sanktionslagstiftningen. Sverige har därmed gått igenom över-
synen, och några utestående problem har inte konstaterats.
USA begärde i maj konsultationer med Sverige - samt ytterligare någ-
ra EU-länder - inom ramen för WTO:s tvistlösningssystem för påstådda
brott mot TRIPS-avtalets artikel 50, som handlar om interimistiska åtgär-
der. USA:s motivering var att man ansåg att artikel 50 i TRIPS-avtalet
innehåller en skyldighet att på civilrättslig väg tillhandahålla rättsmedel
för att möjliggöra bevissäkring i immaterialrättsmål utan motpartens hö-
rande. Konsultationerna med Sverige genomfördes den 28 juni med Eu-
ropeiska kommissionen och övriga intresserade EU-länder närvarande.
Det område som konsultationerna gällde ligger inom den nationella kom-
petensen. Sverige kunde vid konsultationerna meddela att man av interna
skäl håller på att se över sin lagstiftning vad gäller bevissäkring i civil-
rättsliga mål. USA uttryckte tillfredsställelse över denna information.
Gemenskapen skall bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvali-
tet genom att främja samarbetet mellan medlemsländerna samt genomfö-
ra en yrkesutbildningspolitik som stöder och kompletterar medlemslän-
dernas egna insatser. Det sker för närvarande i programmen Sokrates och
Leonardo da Vinci, som genomförs under perioden 1995-1999. Gemen-
skapen och medlemsstaterna skall också främja samarbete på utbild-
ningsområdet med länder utanför EU och med internationella organisa-
tioner.
Sokrates omfattar delprogrammen Erasmus för högre utbildning och
Comenius för skolan samt övergripande åtgärder. I de senare ingår
språkprogrammet Lingua, olika nätverk och program för informations-
174
och erfarenhetsutbyte samt distans- och vuxenutbildning. Budgeten är för Skr. 1997/98:60
programperioden 850 miljoner ecu.
Efterfrågan på programmets tjänster har kraftigt överstigit tillgängliga
resurser. Efter en översyn av utvecklingen i Sokrates konstaterade kom-
missionen i en rapport, som presenterades i mars 1997, att programmålen
inte skulle kunna uppfyllas inom den angivna budgetramen, och lade
samtidigt fram ett förslag om en höjning av programbudgeten med 50
miljoner ecu för perioden 1998-1999. Rådet godkände i september ett
budgettillskott om 25 miljoner medan Europaparlamentet i sitt yttrande i
oktober förordade en höjning med 100 miljoner ecu. Beslut fattas i början
avår 1998.
Deltagandet i Sverige
Under läsåret 1996/97 fullgjorde ungefar 3 000 svenska studenter delar
av sin utbildning vid något universitet i ett annat europeiskt land inom
ramen för delprogrammet Erasmus. Under samma period bedrev ca 2 500
utländska Erasmusstudenter studier vid svenska högskolor. Det finns ett
växande intresse för deltagande i Comenius. Denna utveckling är särskilt
markant beträffande fortbildning i annat medlemsland samt partnerskap
mellan skolor för språkutbildning. Under åren 1995-97 har Sverige del-
tagit i totalt 572 projekt (Erasmus ej inräknat), varav 140 med svensk
koordinator.
Leonardoprogrammet ger stöd till åtgärder för att förbättra den grundläg-
gande yrkesutbildningen och kompetensutvecklingen i företag, inklusive
åtgärder för bättre språkkunskaper, kunskapsutveckling och innovation
samt informationsutbyte. Budgeten är för programperioden 620 miljoner
ecu.
På grundval av rapporter från medlemsländerna presenterade kommis-
sionen i juni 1997 en rapport om programgenomförandet under perioden
1995-1996. Sverige konstaterade i sin rapport, som överlämnades i janu-
ari 1997, att programmet - trots ett komplicerat förfarande för projektan-
sökningar - väckt stort intresse och redan haft positiva effekter. Skolor,
företag, organisationer m.fl. har fatt nya impulser, och intresset för språk,
kultur och levnadssätt i andra länder har ökat hos både lärare och elever,
särskilt genom de möjligheter till utlandspraktik och utbyten som pro-
grammet erbjuder. Till och med år 1997 beviljade kommissionen medel
till 141 svenska utbytesprogram och 47 projekt.
I november lämnade kommissionen ett meddelande till rådet om pro-
gramverksamheten när det gäller utbildning och ungdomsutbyte under
perioden 2000-2006. Förslag till beslut läggs fram i maj 1998.
175
Kommissionen tänker sig tre nya program med en gemensam grund- Skr. 1997/98:60
struktur och de gemensamma målen att främja tillgång till utbildning och
livslångt lärande för alla, aktivt och solidariskt medborgarskap samt
kompetensutveckling för sysselsättning. Stöd skall ges till åtgärder för
fysisk rörlighet, virtuell rörlighet och informationsteknik i undervisning-
en, nätverk för samarbete, språk- och kulturkunskap, innovation samt
information. Administrationen skall förenklas och besluten om program-
aktiviteterna fattas närmare dem som direkt berörs av dessa; därmed skall
programmen bli synligare och lättare tillgängliga för medborgarna. De
nya programmen förutsätts träda i kraft den 1 januari år 2000.
Uppbyggnaden av Europeiska skoldatanätet inleddes hösten 1997, sedan
kommissionen i juli beviljat medel till projektet. Där deltar samtliga EU-
länder samt Island, Norge och Schweiz, men Sverige har svarat för sam-
ordningen av projektansökningar och kontraktsförhandlingar med kom-
missionen. Sverige har även, genom Kommittén för det europeiska skol-
datanätet som Utbildningsdepartementet tillsatte i början av hösten, an-
svarat för utvecklingen av en interimistisk plattform för skoldatanätet på
Internet. Plattformen invigs våren 1998 och erbjuder bl.a. stöd till lärare,
kontaktfunktioner och nyhetstjänster.
Sverige hade vidare en aktiv roll i kampanjen Intemet-dagar Europa,
som kommissionen genomförde den 18-25 oktober 1997 för att öka an-
vändningen av Internet i skolorna - ett led i uppföljningen av den hand-
lingsplan för lärande i informationssamhället som kommissionen lade
fram hösten 1996. Under kampanjen genomfördes 270 olika projekt i
medlemsländerna.
Det nederländska ordförandeskapet tog i anslutning till handlingspla-
nen upp frågan om lärarutbildning för användning av informations- och
kommunikationsteknik i undervisningen. Vid ett informellt rådsmöte i
Amsterdam i mars 1997 ställde sig utbildningsministrarna positiva till
samarbete på området och enades i juni om rådsslutsatser. Kommissionen
uppmanades där att i utbildningsprogrammen främja inrättande av nät-
verk för erfarenhetsutbyte och pilotprojekt mellan lärarhögskolor m.fl.
samt samarbete kring programvaruproduktion.
Med utgångspunkt i bl.a. pilotprojekt som genomfördes 1994—1995 lade
kommissionen i maj 1997 fram ett förslag till rekommendation från rådet
om europeiskt samarbete i fråga om kvalitetssäkring i den högre utbild-
ningen. Syftet skulle vara att främja varaktiga system för kvalitetsbe-
dömning i medlemsländerna och institutionalisera ett europeiskt samarbe-
te på området, exempelvis genom att inrätta ett nätverk bestående av be-
rörda myndigheter och organisationer.
176
I november ställde sig rådet bakom en reviderad version av forslaget Skr. 1997/98:60
men beslut kan fattas först under 1998.
I november antogs även ett förslag från det luxemburgska ordförande-
skapet till slutsatser om utvärdering av skolundervisningens kvalitet.
Medlemsländerna uppmanades att utöka sitt samarbete på området, sär-
skilt när det gäller utvärdering av elevresultat, och kommissionen fick i
uppdrag att stödja detta i utbildningsprogrammen. Kommissionen upp-
manades också att utnyttja resultaten av de pilotprojekt om utvärdering
som genomförs 1997-1998 inom ramen för Sokrates samt att beakta ut-
värderingsfrågor i utformningen av det framtida utbildningssamarbetet.
I slutsatser som antogs i juni, på initiativ av det nederländska ordföran-
deskapet, framhöll rådet att våld och andra övergrepp i skolan är faktorer
som inverkar på utbildningskvaliteten och välkomnade ett informations-
och erfarenhetsutbyte om åtgärder för att säkerställa en trygg skolmiljö.
Kommissionen uppmanades att inrätta en expertgrupp med representanter
för bl.a. europeiska lärar- och föräldrasammanslutningar samt genomföra
pilotprojekt med särskild inriktning på hur våld i skolan kan förebyggas.
Under våren 1997 lämnade medlemsländerna rapporter till kommissionen
med kommentarer till den grönbok som kommissionen lade fram hösten
1996 om undanröjande av hinder för rörlighet över gränserna för delta-
garna i EG-programmen för utbildning, forskning och ungdomsutbyte.
Sverige framhöll i sin rapport, som överlämnades i april, framför allt
vikten av insatser för att se till att programdeltagama har tillgång till god
information om villkoren för studier och praktik i olika medlemsländer
och för att främja ömsesidig respekt för skillnaderna mellan utbildnings-
systemen. Utbildningsministrarna gav även sina synpunkter på kommis-
sionens överväganden och åtgärdsförslag vid det informella rådsmötet i
mars och vid rådsmötet den 26 juni. Kommissionen avser att under våren
1998 presentera en handlingsplan för uppföljning av grönboken med
målet att i nästa generations EG-program en halv miljon studenter, fors-
kare, lärare m.fl. skall studera eller praktisera i ett annat medlemsland.
I juni antog rådet slutliga slutsatser om vitboken om utbildning för
kunskapssamhället (1995). Utgångspunkten var ett meddelande från
kommissionen om reaktionerna på vitboken och de försöksverksamheter
som kommissionen inlett för att följa upp sina förslag, t.ex. projekt om en
andra chans till utbildning för arbetslösa ungdomar och nya system för
erkännande av kvalifikationer. Rådet konstaterade att kommissionen i
utformningen av försöksverksamheterna tagit hänsyn till rådets ställ-
ningstagande i de preliminära slutsatser om vitboken som antogs i maj
1996, och att tillfälle till analys av verksamhetsresultaten skulle ges i ar-
betet med de kommande utbildningsprogrammen.
Kommissionen tog i vitboken bl.a. fasta på rådets tidigare riktlinjer om
undervisning i den obligatoriska skolan i minst två EU-språk utöver mo-
dersmålet. I en resolution som antogs i november 1997, på förslag av det
luxemburgska ordförandeskapet, anmodade rådet kommissionen att i
177
utbildningsprogrammen främja sådan undervisning redan i de första års- Skr. 1997/98:60
kurserna. Det skall t.ex. ske genom stöd till samarbete mellan skolor och
spridning av undervisningsmaterial samt till rörlighet och kompetensut-
veckling för lärare. Kommissionen anmodades också att beakta vikten av
tidig språkundervisning i utformningen av det framtida utbildnings-
samarbetet.
I november antogs även ett uttalande om respekt för olikheter och
kamp mot rasism och främlingsfientlighet. Rådet utvecklade där princi-
perna i rådsresolutionen av den 23 oktober 1995 om åtgärder inom ut-
bildningssystemen mot rasism och främlingsfientlighet och beslutade att
den 21 mars varje år skall vara Den kulturella mångfaldens dag i skolor-
na.
År 1997 ingick EG avtal med Cypern om deltagande i Sokrates och Leo-
nardo, och respektive associeringsråd fattade beslut om Rumäniens,
Tjeckiens och Ungerns medverkan i dessa program. Under året inleddes
även förberedelser för motsvarande beslut om övriga ansökarländer. De
öst- och centraleuropeiska länderna redovisade sina prioriteringar för
programdeltagandet vid ett informellt möte i samband med rådsmötet den
20 november.
I april hölls ett första möte mellan utbildningsministrarna i EU-
ländema och samtliga mottagarländer i Phare. Vid mötet, som ägde rum i
Warszawa, enades ministrarna om att utveckla ett samarbete när det gäl-
ler t.ex. kvalitetsfrågor, rörlighet över gränserna, erkännande av kvalifi-
kationer, livslångt lärande och språk samt att fortsätta diskussionerna vid
ett nytt möte våren 1998.
I april föreslog också kommissionen en ändring av förordningen om
Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, som ger stöd till mottagarländerna
i Phare och Tacis. Syftet är att även medelhavsländerna skall kunna om-
fattas av stiftelsens verksamhet.
Arbetsmarknads- och socialministrarna godkände i oktober en revide-
rad version av förslaget men beslut fattas först under våren 1998.
För samarbetet inom forskning och teknisk utveckling skall gemenskapen
ha som mål att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för
industrin inom gemenskapen, att främja utvecklingen av dennas interna-
tionella konkurrensförmåga och att underlätta alla forskningsinsatser som
anses nödvändiga enligt andra kapitel i EG-fördraget.
178
Det svenska deltagandet i det fjärde ramprogrammet är liksom tidigare år
mycket högt i förhållande till den relativa andel som Sverige har inom
forskningssamarbetet. Sverige svarar för 5,5 % av allt deltagande, vilket
motsvarar cirka 1 500 projekt.
Sverige betalar ungefar 800 miljoner kronor per år för ramprogrammet
(ca 2,9 % av budgeten) och deltar för cirka 1 100 miljoner kronor (ca 3,8
%). Under 1997 har det även visat sig att antalet svenska projekt-
koordinationer har ökat. Dessutom har antalet småföretag som deltar i
s.k. Craft-projekt ökat.
Under 1997 inleddes förhandlingarna om utformningen av det femte
ramprogrammet för forskning och utveckling 1998-2002. Kommissionen
presenterade sitt förslag i början av april. Detta har varit föremål för om-
fattande beredning i olika EU-organ. Beslut om ramprogrammet väntas
hösten 1998.
Kommissionen föreslår att programmets struktur skall förändras. I
stället för 18 särprogram enligt det fjärde ramprogrammet föreslås 3 te-
matiska och 3 horisontella program. De tematiska programmen utformas
med en problemlösande utgångspunkt i stället för disciplin-orientering,
vilket var utgångspunkten för de tidigare ramprogrammen. De tematiska
programmen delas därefter in i 16 s.k. nyckelaktiviteter (key-actions).
Dessa föreslås innehålla fokuserade och koordinerade FoU-insatser. I
tillägg föreslås satsningar på såväl generiska teknologier (frågor med
framtids-utvecklingspotential) samt infrastrukturåtgärder, för respektive
tematiskt program.
De tematiska programmen är:
• forska i bioresurser och ekosystem,
• utveckla ett användarvänligt informationssamhälle,
• främja en konkurrenskraftig och hållbar tillväxt.
De tre horisontella programmen är:
• stärka gemenskapens internationella roll,
• förnya samt integrera de små och medelstora företagen,
• stärka den mänskliga potentialen.
Inför kommissionens förslag till utformning av det femte ramprogrammet
har Sverige utarbetat egna prioriteringar. Sverige, liksom de flesta övriga
medlemsstater, föreslår att antalet tematiska program skall vara fler än
179
tre, dock högst sex stycken. Europaparlamentet har efter sin första läs- Skr. 1997/98:60
ning i december föreslagit fyra.
Från svensk sida prioriteras särskilda program för miljö och energi.
Sverige har begärt ett särskilt tematiskt program för humaniora och sam-
hällsvetenskap. Dessutom betonas vikten av ökade satsningar för forsk-
ning om skog och landtransporter. En viktig fråga för Sverige är att re-
gelverket om det femte ramprogrammets administration förenklas och
förtydligas väsentligt i förhållande till vad som gäller för det ljärde ram-
programmet. Detta gäller inte minst reglerna för de små och de medelsto-
ra företagens deltagande.
Kommissionen har föreslagit en budget på 16,3 miljarder ecu för det
femte ramprogrammet inklusive Euratom. Parlamentet har föreslagit 16,7
miljarder ecu. Den svenska huvudlinjen är att budgeten för det femte
ramprogrammet inte skall överstiga budgeten för det fjärde rampro-
grammet, dvs. 13,2 miljarder ecu.
Under 1997 har samarbetsavtal slutits med USA och Sydafrika. Dess-
utom har ministerrådet beslutat om ett förhandlingsmandat för ett samar-
betsavtal med Ryssland.
EU skall bidra till kulturell utveckling i medlemsstaterna. Detta skall ske
med respekt för nationella och regionala intressen samtidigt som det ge-
mensamma kulturarvet skall framhävas. EU:s insatser skall främja sam-
arbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja verksamhet som
syftar till att sprida kunskap om de europeiska folkens kultur och historia,
att bevara och skydda kulturarv och att främja icke-kommersiellt kultur-
utbyte och konstnärligt skapande även inom den audiovisuella sektorn.
Kalejdoskop
Till 1997 års stödfördelning inkom totalt 914 ansökningar, en ökning
med 28 % jämfört med 1996. Av dessa fick 128 (14 %) stöd med sam-
manlagt 6,8 miljoner ecu. Tio av stöden var s.k. storskaliga projekt. Den
svenska utdelningen blev något bättre än föregående år. Fem svenska
ansökningar fick totalt 430 057 ecu, vilket motsvarar ca 4 % av antalet
stödda projekt och ca 6 % av stödsumman. Ett av stöden var inom åtgärd
2, där Stockholms Stadsteater fick 250 000 ecu för ETC-festivalen i
Stockholm 1997. Därutöver deltog svenska organisationer som medar-
rangörer i 15 andra projekt.
180
Dessutom fördelades 530 000 ecu till Europeiska ungdomsorkestern, Skr. 1997/98:60
300 000 ecu till Europeiska barockorkestem, 400 000 ecu till kulturhu-
vudstaden Thessaloniki och 100 000 ecu till kulturmånaden i Ljubljana.
Sammanlagt har således drygt 8 miljoner ecu fördelats under Kalejdo-
skop-programmet 1997.
Ariane
Beslut om Ariane-programmet togs i maj 1997 (efter förlikning mellan
rådet och parlamentet). För programmets första år inkom sammanlagt
484 ansökningar. Av dessa avsåg 264 översättningar, vilket innebär en
ökning med hela 50 % jämfört med pilotprojektet för böcker och läsning
1996. Under 1997 fördelades totalt 2,3 miljoner ecu till 184 projekt, var-
av 141 översättningar som fick totalt 734 000 ecu.
De svenska ansökningarna var i år jämnare fördelade på olika stödåt-
gärder än förra året då översättningarna dominerade. Sex svenska förlag
fick sammanlagt 58 000 ecu för 10 översättningar, varav en gällde stödet
för referensverk. Tre svenska ansökningar om litterära samarbets- och
fortbildningsprojekt fick totalt 127 000 ecu. Sverige fick därmed 7 % av
antalet stödda projekt och 8 % av stödsumman. Utländska förlag fick
stöd för 10 skönlitterära översättningar från svenska, vilket placerar
svenskan på femte plats bland originalspråken, efter franskan, engelskan,
tyskan och italienskan, men före t.ex. spanskan, holländskan och dans-
kan.
Raphael
Beslut om Raphael-programmet fattades i juli 1997 (efter förlikning
mellan rådet och parlamentet). I avvaktan på det formella beslutet utlyste
kommissionen pilotprojekt sommaren 1997 under mycket varierande
teman, bl.a. att med hjälp av modem teknik studera, bevara och upp-
märksamma dekorerade fasader samt att utveckla tematiska nätverk mel-
lan europeiska museer. Av totalt 841 ansökningar beviljades 91 stöd in-
om en ram på drygt 9,4 miljoner ecu. Sverige är ansvarig samordnare för
3 av projekten, som tilldelats totalt 370 000 ecu. Sverige deltar i ytterli-
gare 13 projekt som sammanlagt tilldelats nära 870 000 ecu.
Kulturramprogrammet
Vid rådsmötet i juni 1997 antogs ett rådsbeslut om det framtida kulturella
samarbetet efter att nuvarande kulturprogram löpt ut. Rådet anmodar där
kommissionen att senast den 1 maj 1998 lägga fram förslag om ett s.k.
kulturramprogram som omfattar nuvarande tre kulturprogram (Ariane,
Kalejdoskop och Raphael).
Hösten 1997 skickade kommissionen ett frågeformulär om ett kultur-
ramprogram till samtliga medlemsländer. Frågor ställdes om program-
mets huvudsakliga målsättningar, riktlinjerna för programmet, vilka om-
råden som skall ingå, ett nytt stödsystem och vilken typ av verksamhet
181
som skall stödjas. Kommissionen ställde också frågor om beaktande av Skr. 1997/98:60
kulturella aspekter vid genomförandet av övrig gemenskapspolitik
(uppföljning av artikel 128:4).
Sverige har i sitt svar betonat vikten av att kulturfrågorna integreras i
övrig gemenskapspolitik, särskilt strukturfonderna och sysselsättnings-
politiken. EU:s insatser vad gäller programmets riktlinjer bör, mot bak-
grund av subsidiaritetsprincipen, inriktas på gränsöverskridande erfaren-
hetsutbyte, nätverksbildning och stöd till spridning av verk. Vidare fram-
håller Sverige principen om att urvalet av projekt som är stödberättigade
görs av professionella konstnärliga bedömare. Sverige anser att systemet
med expert-juries bör bibehållas i det nya ramprogrammet. För Sverige
är det vidare särskilt viktigt att ett nytt ramprogram administreras så
kostnadseffektivt som möjligt.
Vid rådsmötet i november 1997 diskuterade kulturministrarna hur man
skall lösa övergångsperioden från nuvarande kulturprogram till det nya
ramprogrammet. Raphael löper ut den 31 december 2000, medan Kalej-
doskop och Ariane löper ut redan den 31 december 1998. Kulturrampro-
grammet är dock tänkt att träda i kraft först den 1 januari 2000. Rådet har
noterat att kommissionen avser att lägga förslag i frågan under 1998.
Kulturhuvudstadsprojektet
Kulturhuvudstadsprojektets framtid diskuterades vid rådsmötet både i
juni och i november 1997. Ett kommissionsförslag kommer att behandlas
1998. Projektet har sedan 1985 varit ett mellanstatligt projekt, men
kommissionen vill fr.o.m. år 2001 införa ett gemenskapsinitiativ baserat
på artikel 128. Förslaget innebär bl.a. att en stad per år utses, att kultur-
månadsprojektet upphör och att ett nytt jury-system införs.
Vid rådsmötet i juni 1997 skulle ministrarna ha fattat beslut om val av
kulturhuvudstad år 2001 (enhällighetsbeslut), men man kunde inte kom-
ma överens. Sverige stöder Rigas kandidatur för år 2001.
MEDIA II
Under 1997 har ansökningsomgångar ägt rum inom samtliga av de tre
delprogrammen utbildning, distribution och utveckling. Budgeten för
hela programmet var under året ca 60 miljoner ecu. Bland de totalt 32
beviljade ansökningarna till utbildningsprogrammet fanns inte någon
svensk ansökan. Av drygt 400 beviljade ansökningar inom utvecklings-
programmet var 16 svenska. Av ca 480 beviljade ansökningar inom dist-
ributionsprogrammet (selektivt stöd) var 23 svenska. Utöver detta har
under året ett nytt system för automatiskt distributionsstöd trätt i kraft.
Inom ramen för det automatiska systemet har 6 svenska distributörer
beviljats sammanlagt ca 290 000 ecu för distribution av europeisk film
under 1996.
182
Garantifonden
Skr. 1997/98:60
Kommissionen lade i november 1995 fram ett förslag till garantifond för
stöd till europeisk audiovisuell produktion. Fondens kapital föreslogs bli
200 miljoner ecu, varav EU-budgeten skulle täcka 90 miljoner ecu. Övri-
ga insatser skulle komma från den privata finansiella marknaden. Kom-
missionens förslag har inte vunnit stöd bland ett antal medlemsländer.
Kritiken har främst avsett fondens inriktning på produktioner från större
länder och språkområden, bristen på intresse från privata finansiärer samt
problem med att få fonden att fungera enligt kommersiella principer.
Kommissionens förslag har vidareutvecklats i ett antal kompromiss-
förslag. Det senaste förslaget presenterades av det luxemburgska ordför-
andeskapet under hösten 1997. Förslaget innebär att bidraget från EG-
budgeten minskas till totalt 30 miljoner ecu. Under en försöksperiod skall
fonden enbart behandla filmprojekt; TV-produktioner utesluts. En kvot
föreslås skapas till förmån för projekt med en budget om mindre än 4
miljoner ecu. Den finansiella sektorn förutsätts inte medverka i finansie-
ringen av fonden. Även detta kompromissförslag har kritiserats av flera
medlemsländer. Sverige har ställt sig negativt till förslaget, bl.a. mot
bakgrund av att finansieringen av bidraget från EG-budgeten inte är klar
och att TV-sektom inte omfattas av förslaget.
Vid det formella ministerrådsmötet den 24 november 1997 beslutades
att frågan skulle lämnas över till det brittiska ordförandeskapet med upp-
drag att särskilt analysera frågor kring distribution av filmproduktioner.
TV-direktivet
Ändringarna i det direktiv som brukar kallas ”TV utan gränser”,
89/552/EEG, beslutades i juni 1997. Då hade kommissionens förslag om
ändringar diskuterats i ungefar två år. Vid 1997 års början hade Europa-
parlamentet avslutat sin andra läsning och föreslagit ett stort antal änd-
ringar i ministerrådets gemensamma ståndpunkt från juni 1996. Förlik-
ningsförhandlingen ägde rum den 16 april 1997, varvid en överenskom-
melse nåddes mellan parlamentet och rådet. Efter det att parlamentet för
sin del hade godkänt överenskommelsen beslutade ministerrådet den 30
juni 1997 att godkänna det ändrade direktivet.
De viktigaste ändringarna i förhållande till 1989 års direktiv är följan-
de. Reglerna för att bestämma vilken medlemsstat som skall ansvara för
ett visst TV-företag förtydligas. En helt ny regel införs som skall säker-
ställa att TV-sändningar av viktiga evenemang även i framtiden blir till-
gängliga för den stora publiken. Köp-TV-inslag regleras på i princip
samma sätt som reklaminslag. En kontaktkommitté inrättas som skall
fungera som ett forum för diskussioner mellan kommissionen och med-
lemsstaterna om direktivets tillämpning.
Under behandlingen av kommissionens ändringsförslag drev Sverige
bl.a. frågan om ett förbud i direktivet mot TV-reklam som särskilt vänder
sig till barn. Eftersom Sverige inte fick gehör för dessa synpunkter rösta-
de Sverige mot ministerrådets gemensamma ståndpunkt. Med hänsyn till
att parlamentet inte återkom till sitt tidigare förslag om skärpta regler,
183
och att det därmed inte fanns möjlighet att nå längre i frågan, beslutade
Sverige att vid den slutliga omröstningen rösta för det ändrade direktivet.
Även om Sverige vid denna revidering av TV-direktivet inte lyckades
få med ett förbud mot reklam riktad till barn, så har vi dock skapat ett
intresse för frågan. Rådet har beslutat att kommissionen skall göra en
studie av effekterna av TV-reklam på minderåriga. Möjligheterna att ge-
nom tekniska anordningar ge föräldrar möjlighet att filtrera bort program
som de inte önskar att barnen skall se skall också belysas av kommissio-
nen.
Bakgrunden till den nya bestämmelsen om TV-sändningar av evene-
mang är att TV-rättighetema till viktiga evenemang, framför allt inom
sportområdet, i ökad utsträckning säljs med avsikt att evenemangen skall
sändas ut i olika former av betal-TV. De nya reglerna syftar till att sä-
kerställa att i varje fall de viktigaste evenemangen även i fortsättningen
skall kunna sändas i TV till hela befolkningen. De omfattar inte bara
sportevenemang utan alla evenemang av särskild vikt för samhället.
Reglerna innebär att en medlemsstat har rätt att besluta att TV-företag
som har ensamrätt till TV-sändning från evenemang inte far utnyttja den-
na rättighet på sådant sätt att en betydande del av befolkningen hindras
att följa evenemanget i direktsändning i fri TV. De andra medlemsstater-
na skall se till att även de TV-företag som de har ansvar för respekterar
sådana beslut. En förutsättning för det sistnämnda är att beslutet har an-
mälts till kommissionen och att kommissionen har kommit fram till att
åtgärderna är förenliga med gemenskapsrätten.
Ändringarna i direktivet skall vara genomförda i medlemsstaternas
lagstiftning senast den 30 december 1998.
Skr. 1997/98:60
Public service-protokollet
Radio- och TV-företag med uppgift att verka i allmänhetens tjänst finns i
de flesta medlemsstater. Dessa företag har ett grundläggande ansvar för
information, nyhetsförmedling, kulturförmedling och offentlig debatt.
Verksamheten är emellertid inte begränsad till dessa områden, utan före-
tagen sänder program av många olika slag, även sådana som utgör hu-
vudinnehållet i kommersiell radio och TV.
Kommersiella TV-företag har klagat till kommissionen eftersom de an-
ser att konkurrensen snedvrids genom att allmännyttiga TV-företag i
många länder erhåller finansiering både från det allmänna och genom
reklamintäkter.
En viss osäkerhet har tidigare rått om rättsläget bl.a. när det gäller hur
man skall betrakta finansiering med allmänna medel som inte avser en-
dast vissa begränsade uppgifter.
Vid regeringskonferensens avslutning i Amsterdam enades man, med
bl.a. Sverige som pådrivande part, om ett protokoll som i huvudsak inne-
bär att varje medlemsstat har rätt att bestämma omfattningen och organi-
sationen av den allmännyttiga sändningsverksamheten. Finansieringen
far dock inte påverka handelsvillkoren och konkurrensen inom gemen-
skapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset,
184
varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst skall Skr. 1997/98:60
beaktas.
Skyddför minderåriga och mänsklig värdighet
Hösten 1996 presenterade kommissionen en grönbok om skyddet av
minderåriga och mänsklig värdighet inom de audiovisuella tjänsterna och
informationstjänsterna. Syftet med grönboken är att diskutera alternativa
åtgärder. Sverige framhöll i sitt svar på grönboken i mars 1997 att natio-
nella eller överstatliga insatser i nuvarande skede i första hand bör ha till
uppgift att stödja branschens frivilliga åtaganden.
I november 1997 följde kommissionen upp sin grönbok genom ett för-
slag till rekommendationer om skyddet av minderåriga och mänsklig
värdighet inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna.
De rekommendationer som föreslås syftar till att främja åtgärder för
självreglering. Medlemsstaterna skall bl.a. uppmuntra att organ för själv-
reglering att etiska regler upprättas. Parallellt med detta arbete har kom-
missionen arbetat fram en plan om olagligt och skadligt innehåll på In-
ternet.
Konvergens
I december 1997 beslutade kommissionen om en grönbok om konvergen-
sen mellan sektorerna för telekommunikationer, medier och informa-
tionsteknik, och vilka följder detta far för lagstiftningen. Grönboken har
skickats ut till medlemsstaterna för synpunkter fram till i april 1998.
Sommaren 1997 sände kommissionen en enkät till medlemsstaterna mot
bakgrund av den planerade grönboken om kultur och sysselsättning
(presenteras i början av 1998). Kommissionen efterfrågade exempel på
särskilt representativa projekt som visar på sysselsättningspotentialen i
kultursektorn.
I svaret till kommissionen understryks kulturens instrumentella roll för
sysselsättningen. Tillväxt och sysselsättning är centralt i den svenska re-
geringens politik. Den svenska regeringen har lyft fram kulturområdets
möjligheter att bidra till tillväxt och regional utveckling som ett led i
kampen mot arbetslösheten. Erfarenheterna av tidigare insatser visar att
kulturprojekt kan påverka sysselsättningen positivt. Vidare lämnades
följande fyra svenska exempel på kultursektorns sysselsättningspotential:
SESAM-proj ektet, Karlskrona och örlogsbas, Folkoperan och Film i
Väst.
185
Rådet har under 1997 tagit initiativ till en kommissionsstudie där man
skall undersöka om och i så fall hur man kan tillåta att nationella fasta
bokpriser kan länkas samman i vissa europeiska språkområden. Rådet har
även antagit rådsslutsatser där kommissionen uppmanas att, i sitt förslag
till ett s.k. kulturramprogram, lägga fram förslag till förmån för musiken i
Europa. Vidare har rådet fattat beslut om att anmoda kommissionen att
göra en studie om moms för kulturella varor och tjänster. Frågan om
momssatser är dock en fråga för Ecofin-rådet.
I rådets eller kommissionens regi har expertkonferenser hållits om bl.a.
den europeiska musikindustrin, forskningscentrum på kulturområdet,
kulturstatistik, kulturhuvudstadsprojektet och digital-TV-teknik.
EU lägger stor vikt vid att följa och stödja det framväxande informations-
samhället. En av de mer centrala händelserna under året var den konfe-
rens om globala nätverk som hölls i Bonn den 6-8 juli 1997. Vid konfe-
rensen undertecknades en deklaration om globala nätverk. Denna behand-
lar frågor om hur alla skall beredas tillgång till de globala nätverken på
likvärdiga villkor och hur förtroendet för nätverken skall kunna upprätt-
hållas.
Vid teleministerrådet den 1 december 1997 antogs ett flerårigt gemen-
skapsprogram för att stimulera etablerandet av informationssamhället i
Europa. Programmet har följande mål:
• att öka allmänhetens medvetenhet och förståelse för vilken potentiell
betydelse informationssamhället och dess nya tillämpningar har över
hela Europa,
• att optimera de socio-ekonomiska fördelarna av informationssamhäl-
let,
• att stärka Europas roll i den globala dimensionen av informationssam-
hället.
Programmet kommer att löpa från 1 januari 1998 till 31 december 2002
och omfattar ett antal åtgärder inom respektive målområde. Budgeten är
satt till 25 miljoner ecu.
Elektronisk handel
Bonndeklarationen förespråkade ett brett angreppssätt på de frågor som
sammanhänger med de globala nätverken såsom Internet. En central del
av deklarationen var behandlingen av elektronisk handel. Frågan har ock-
så aktualiserats genom det amerikanska initiativet ”A Framework for
Global Electronic Commerce” som presenterades av USA:s president Bill
Clinton den 1 juli 1997. President Clintons initiativ tar, till skillnad från
Skr. 1997/98:60
186
den europeiska deklarationen, bara upp frågor som är av vikt for handeln.
Det finns dock inga större principiella skillnader i synen på vad som är
centralt for utvecklingen av global elektronisk handel. En dialog har in-
letts mellan EU och USA där syftet är att finna gemensamma utgångs-
punkter för hur möjligheterna till handel på Internet skall kunna utnyttjas
till sin fulla potential. Den 5 december 1997 antogs ett gemensamt utta-
lande om elektronisk handel.
Kommissionen har under året antagit två dokument som är viktiga för
det fortsatta utvecklingsarbetet. Det första var ett meddelande om elek-
tronisk handel (KOM (97) 157 slutlig) som antogs den 16 april 1997. Det
andra var ett meddelande om digitala signaturer (KOM (97) 503 slutlig)
från den 8 oktober 1997. En grundläggande förutsättning för säker handel
på nätet är att man kan skapa säkra system för digitalaa signaturer. Elek-
tronisk handel och digitala signaturer är frågor som måste hanteras både i
ett europeiskt och internationellt perspektiv. Det EU-arbete som nu pågår
förväntas fa stor betydelse för utvecklingen.
Skr. 1997/98:60
Handlingsplan för Internet
Internet fortsätter att utvecklas i snabb takt. Kommissionen antog den 26
november 1997 en handlingsplan för säker användning av Internet. Ge-
nom planen vill kommissionen underlätta IT-branschens arbete med att
finna modeller för självreglering så att den kan ta ett större ansvar för
innehållsfrågor, bl.a. genom att stödja framväxten av system för klass-
ning och filtrering av innehåll. Utöver detta syftar planen till att öka den
allmänna medvetenheten om hur innehållsfrågor på Internet kan hanteras
samt stödja utvecklingen, utreda legala frågor och koordinera arbetet på
internationell nivå.
Kommissionen avser att lägga ett förslag till beslut om att rådet skall
anta en budget på totalt 30 miljoner ecu för att genomföra handlingspla-
nen under perioden 1998-2001.
Övriga initiativ
Under det gångna året inleddes aktiviteter på flera områden där det tro-
ligtvis kommer att synas resultat under 1998. Utöver det arbete som
nämnts ovan finns det ytterligare ett antal initiativ som förtjänar att näm-
nas i detta sammanhang. Kommissionen arbetar bl.a. med en åtgärdsplan
för att stärka den europeiska IT-industrins konkurrenskraft. Vidare har ett
system för information och samarbete kring reglering av informations-
samhällets tjänster tagits fram. Systemet är baserat på direktiv
83/189/EEG som reglerar ett informationsförfarande för tekniska stan-
darder och föreskrifter. Syftet är att motverka nationella regleringar som
försvårar tillhandahållande av tjänster inom EU. I slutet av året presente-
rade kommissionen ett meddelande (KOM (97) 623 slutlig) om den s.k.
konvergensen inom sektorerna för telekommunikationer, medier och in-
formationsteknik och om hur den påverkar regelverken inom dessa sekto-
rer.
187
Det samarbete som etablerades i Maastricht genom Fördraget om Europe-
iska unionen på det utrikes- och säkerhetspolitiska området (GUSP) fort-
sätter att fördjupas. Utrikesministrarna möts månatligen för att diskutera
utrikespolitiska frågor. På tjänstemannanivå förbereds frågorna inom
EU:s politiska kommitté samt därunder inom ett antal olika GUSP-
arbets grupper.
Samarbetet utgör EU:s andra pelare och är mellanstatligt till sin karak-
tär. I princip samtliga beslut fattas i dag med enhällighet. Det nya Ams-
terdamfördraget återspeglar samtidigt den ambition som funnits hos
medlemsstaterna att öka EU:s handlingsförmåga och effektivitet i GUSP
för att främja fred och säkerhet. En ny beslutstyp, gemensamma strategi-
er, har förts in i det nya fördraget som ett komplement till Europeiska
rådets nuvarande befogenhet att ange riktlinjer i GUSP. Dessa beslut
kommer att fattas av Europeiska rådet med enhällighet. Beslut i minister-
rådet kommer i större utsträckning att fattas med kvalificerad majoritet,
dock med bibehållen vetorätt. Beträffande insatser som rör försvarsdi-
mensionen gäller fortsatt enhällighet. Även möjligheten till röstnedlägg-
ning, vid enhälliga beslut, förutses bidra till ökad effektivitet.
Sverige har aktivt verkat för att EU skall ges bättre förutsättningar att
agera inom ramen för krishantering. Efter ett svensk-finskt initiativ fast-
ställer det nya fördraget att humanitära, fredsbevarande och fredsskapan-
de insatser skall bli ett huvudelement i det säkerhetspolitiska samarbetet.
Sverige och övriga observatörer i VEU ges härvid rätt (men inte skyldig-
het) att fullt ut delta i dessa uppgifter. Beslut om deltagande är i varje
enskilt fall nationellt. Observatörerna får vidare full rätt att delta i plane-
ring och beslutsfattande i sådana insatser till vilka de själva bidrar.
Förberedelser har redan inletts för att inrätta en gemensam enhet för
politisk planering och tidig förvarning i GUSP. Denna enhet kommer att
ledas av ministerrådets generalsekreterare, vilken enligt det nya fördraget
skall fungera som EU:s höge representant för GUSP.
Under året har medlemsstaterna genomfört gemensamma démarcher i
ett antal olika frågor. En god sammanhållning har bidragit till en tydlig
attityd i den politiska dialogen med länder där brister i respekten för de
mänskliga rättigheterna förekommer. Uppföljningen av EU:s förbindelser
med Kuba och med Kina är exempel på detta.
EU har bl.a. enats om gemensamma ståndpunkter om stöd till konflikt-
förebyggande i Afrika, om EU:s deltagande i de internationella insatserna
i Albanien, samt om fortsatta sanktioner mot Burma (Myanmar) och Ni-
geria mot bakgrund av brister i respekten för de mänskliga rättigheterna.
EU har också enats om att gemensamt följa upp FN:s sanktioner mot
UNITA i Angola och mot Sierra Leone.
EU-insatser inom ramen för GUSP genomförs genom beslut av rådet
om gemensamma åtgärder. De finansiella medel som behövs tas som
Skr. 1997/98:60
18!
regel frän ett särskilt anslag i gemenskapsbudgeten (30 miljoner ecu un- Skr. 1997/98:60
der 1997). Under året har EU på detta sätt lämnat stöd till fredsprocessen
i Mellanöstern och till OSSE:s insatser för valprocessen i Bosnien-
Hercegovina. Vidare har EU deltagit i det internationella samfundets an-
strängningar i området kring de stora sjöarna i Afrika. Betydande bidrag
till röjning av antipersonella minor har också lämnats.
En forteckning över gemensamma ståndpunkter och åtgärder som an-
tagits under året samt över gemensamma uttalanden finns i bilaga 4.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har
unionens medlemsländer samordnat sin politik på ett antal områden av
säkerhetspolitisk betydelse.
Till de viktigaste frågorna hör förberedelserna for EU:s utvidgning till
Öst- och Centraleuropa. Europeiska rådets beslut vid toppmötet i Lux-
emburg, att en genomgång av EU:s regelverk under 1998 skall göras med
samtliga kandidatländer, har direkt relevans för utvecklingen i Sveriges
närområde. Vid mötet beslutades också att förhandlingar om villkoren for
medlemskap, inom ramen for en mellanstatlig konferens, skall i en första
omgång inledas med sex kandidatländer, däribland Estland och Polen.
Förberedelser for förhandlingar med övriga kandidatländer, bl.a. Lettland
och Litauen, skall också inledas.
Balkan har även under 1997 stått högt på EU:s dagordning. EU har så-
som den enskilt största bidragsgivaren aktivt stött fredsprocessen i Bos-
nien-Hercegovina, framför allt genom återuppbyggnadsinsatser. Efter
den svåra krisen i Albanien i början av 1997 har EU bidragit till återupp-
byggnads- och säkerhetsinsatser i landet. EU har också givit finansiellt
stöd till den polisrådgivningsinsats (MAPE) som VEU genomför inom
ramen för OSSE:s övergripande mandat i Albanien. Sverige deltar för
närvarande med fyra poliser i MAPE. EU:s egen övervakningsinsats i
Balkanområdet (ECMM) har verksamt bidragit till fredsprocessen i
Bosnien och Kroatien. En ECMM-grupp har även tjänstgjort i Albanien.
EU fortsatte att utveckla relationerna med Ryssland i syfte att stärka
Rysslands demokratiska och ekonomiska reformer och att integrera lan-
det i de europeiska samarbetsstrukturema. Under året har EU:s hand-
lingsplan för Ryssland fortsatt genomförts. EU ägnade också betydande
uppmärksamhet åt relationerna med Ukraina, där framför allt insatser för
att stärka den stagnerande reformprocessen stått i fokus. Oenighet kring
genomförandet av 1995 års överenskommelse mellan EU och Ukraina att
stänga kärnkraftverket Tjemobyl senast år 2000 har fortsatt utgjort en
stötesten i relationerna.
I OSSE samordnar EU-kretsen sina ståndpunkter inom flertalet områ-
den. Stor uppmärksamhet har under 1997 ägnats främjandet av demo-
krati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer, bl.a. genom unio-
nens faltmissioner på Balkan.
EU och VEU har under året upprättat närmare institutionella relationer
i enlighet med utfallet av EU:s regeringskonferens. Samarbetet handlar
189
framfor allt om att utveckla arbetsrelationema mellan EU och VEU så att Skr. 1997/98:60
EU effektivt skall kunna använda sig av VEU för att göra insatser vid
kriser.
EU samarbetar även inom nedrustningsområdet. I FN:s generalförsam-
ling intog EU-ländema en gemensam hållning i flertalet resolutioner och
beslut som fördes till omröstning. På kemvapenområdet verkade EU bl.a.
genom démarcher i USA och Ryssland för dessa länders ratificering av
C-vapenkonventionen.
EU har under 1997 haft kontinuerliga kontakter för samordning och
samverkan med ytterligare ett antal internationella organisationer och
finansorgan.
Beredning av möjliga stödinsatser i Medelhavsområdet och i konflik-
tområden, exempelvis i Afrika, pågår löpande.
Inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik intar de mänskliga
rättigheterna (MR) en framträdande plats. Samarbetet kring dessa frågor
är intensivt och frågor om mänskliga rättigheter kommer in som ett vik-
tigt element i ett ökat antal utrikes- och biståndspolitiska överväganden.
Stärkandet av och skyddet för de mänskliga rättigheterna ses som en vik-
tig konfliktförebyggande och fredsbevarande insats. EU:s politik i detta
avseende stämmer väl överens med Sveriges traditionella syn på dessa
frågor. MR-frågor kommer i EU upp i en rad bilaterala och regionala
sammanhang. Nedan behandlas dock endast kortfattat EU:s agerande vid
de större FN-mötena om MR.
Under 1997 års möte med FN:s kommission för de mänskliga rättighe-
terna var EU huvudförslagsställare till nio resolutioner. Sex av dessa
gällde MR-situationen i enskilda länder, varav situationen i Östra Timor
för året kom att ta formen av en resolution i stället för ett ordförandeutta-
lande. Nytt var också att den av EU framlagda resolutionen om MR i Ni-
geria innehöll ett mandat för en särskild landrapportör. Till skillnad från
tidigare kunde EU detta år emellertid inte enas om en resolution om si-
tuationen i Kina, varför denna lades fram av Danmark med bl.a. tio EU-
länder, däribland Sverige, som medförslagsställare. EU-ländema röstade
dock samtliga för att resolutionen borde tas upp för sakbehandling av
kommissionen, något som emellertid inte blev fallet.
Bland de tematiska resolutionerna drev EU ånyo omnibusresolutionen
om barnets rättigheter i nära samarbete med den latinamerikanska och
karibiska ländergruppen. EU drev även en resolution om stärkandet av
Högkommissarien för MR:s kontor (MR-centret), ett arbete som i år blev
osedvanligt utdraget och kontroversiellt. Bland EU:s många anföranden
kan, förutom det sedvanliga anförandet om MR-situationen i enskilda
länder, särskilt noteras anförandet om tortyr som på de nordiska EU-
ländemas initiativ innehöll ett avsnitt om Turkiet.
Trots oenigheten i MR-kommissionen lyckades EU under hösten 1997
enas om att inleda en villkorslös MR-dialog med Kina. Två expertmöten
190
mellan EU-trojkan och Kina hölls före årets slut varvid bl.a. konkreta
arbetsprojekt på MR-området diskuterades.
Under FN:s 52:a generalförsamling 1997 var EU huvudförslagsställare
till resolutioner om barnets rättigheter och MR i Nigeria, Irak respektive
Iran och medförslagsställare till ett stort antal andra. Vidare höll EU ett
antal anföranden, bl.a. om MR i enskilda länder och om genomförande
av MR-konventionema.
EU har vidare under året inlett utarbetandet av en särskild EG-
förordning avsedd att reglera de medel som under den gemensamma
budgeten anslås till MR och demokrati.
Till sist kan noteras att Europeiska rådet vid toppmötet i Luxemburg
den 12-13 december 1997 godkände en förklaring i samband med inled-
ningen av 50-årsjubileet av den allmänna förklaringen om de mänskliga
rättigheterna, i vilken man bl.a. erinrade om att "unionen bygger på prin-
ciperna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna"
och betonade att MR är "en väsentlig faktor i de internationella förbindel-
serna och en av hörnstenarna i det europeiska samarbetet samt i förbin-
delserna mellan Europeiska unionen och tredje land".
Skr. 1997/98:60
Inom nedrustningsområdet skedde under året ett nära samarbete inom
EU. I den inledande allmänna debatten i FN:s generalförsamlings första
utskott, där nedrustningsfrågorna behandlas, höll ordförandelandet i EU
ett gemensamt anförande. EU:s medlemsländer intog en gemensam håll-
ning i fråga om 17 av de 22 resolutioner och beslut som fördes till om-
röstning i generalförsamlingen. I två fall var röstfördelningen mellan EU-
ländema helt splittrad med såväl ja- som nej-röster och avståenden. Det
ena fallet gällde resolutionen om Internationella domstolens rådgivande
yttrande om lagligheten av hot om eller användning av kärnvapen. Av
EU-ländema röstade endast Sverige och Irland för denna resolution.
Nära samarbete förekom också vid mötena under året med den förbe-
redande kommittén för icke-spridningsfördragets granskningskonferens
år 2000 och FN:s nedrustningskommission. Vidare företogs två EU-
démarcher i olika huvudstäder för att uppmana till undertecknande av
fördraget om fullständigt förbud mot kämsprängningar respektive rappor-
tering till FN:s register över konventionella vapen.
Ministerrådet antog den 28 november en gemensam åtgärd om antiper-
sonella minor. Förutom välkomnandet av Ottawakonventionen om ett
internationellt totalförbud mot antipersonella minor innefattar den ge-
mensamma åtgärden tre element: fortsatta politiska ansträngningar från
EU:s sida för att eliminera antipersonella minor världen över (inbegripet
åtgärder för att befordra anslutning till det reviderade minprotokollet till
konventionen om särskilt inhumana vapen och till Ottawakonventionen);
ett moratorium för överföring och produktion av antipersonella minor;
fortsatt mångsidigt stöd till minröjningsverksamhet och därmed samman-
hängande åtgärder.
191
Ett nära samråd ägde under året rum mellan medlemmarna i EU även
inom ramen för konventionerna om förbud mot biologiska och kemiska
vapen. EU välkomnade det beslut den fjärde granskningskonferensen för
B-vapenkonventionen antog i december 1996 om att påskynda förhand-
lingarna i Geneve om ett kontrollsystem för konventionen. EU:s med-
lemsstater enades om att intensifiera sina ansträngningar för att bidra till
att om möjligt slutföra dessa förhandlingar under 1998, och uppmanade
andra stater att göra detsamma.
C-vapenkonventionen trädde i kraft den 29 april 1997 och i samband
därmed upprättades Organisationen för förbud mot kemiska vapen. Vid
den första konferensen med konventionsstatema hölls förutom nationella
anföranden ett gemensamt EU-anförande i vilket betonades vikten av
universell anslutning till konventionen och framför allt de två största
deklarerade vapeninnehavamas anslutning. Under året företogs särskilda
EU-démarcher i Washington och Moskva som uppmanade till ratifikation
av konventionen. USA ratificerade kort tid före den första konferensen i
maj. Ministerrådet antog den 21 maj en deklaration om bistånd till Ryss-
land för verksamhet kopplad till förstöring av kemiska vapen och pro-
duktionsanläggningar. Biståndet var villkorat till en rysk ratifikation av
konventionen. Vid den andra konferensen med konventionsstatema i de-
cember höll EU ett gemensamt anförande. I detta välkomnades att Ryss-
land ratificerat konventionen strax före konferensen. Vidare betonades
åter vikten av universell anslutning till konventionen och dess fulla ge-
nomförande.
Skr. 1997/98:60
Arbetet för att stärka det internationella atomenergiorganets (IAEA),
safeguards-system (kämämneskontroll) - det s.k. 93+2-programmet -
fortsatte under året. Förhandlingarna i Wien om ett s.k. modellprotokoll
slutfördes. EU-ländema utarbetade därefter gemensamt mandat för
kommissionen att förhandla med IAEA om tilläggsprotokoll till safe-
guards-avtalen med organisationen på basis av modellprotokollet. För-
handlingsmandaten antogs av rådet den 1 december. IAEA:s 93+2-
program utgör ett viktigt element i stärkandet av den internationella icke-
spridningsregimen på kämvapenområdet.
Under senvåren slutfördes förhandlingarna om Euratoms medlemskap i
KEDO (The Korean Peninsula Energy Development Organization). Efter
beslut av ministerrådet i juli anslöt sig Euratom till KEDO den 19 sep-
tember. Syftet med medlemskapet är att från EU:s sida bidra till att säkra
den fredliga användningen av kärnenergi på koreanska halvön, visa starkt
stöd för IAEA:s ansträngningar att säkerställa Nordkoreas efterlevnad av
sitt safeguards-avtal och att bidra till kärnsäkerhet i Nordkorea. Unionen
önskar vidare genom medlemskapet i KEDO stärka samarbetet med USA
inom ramen för den "nya transatlantiska agendan" och med Japan och
Sydkorea inom ramen för EU:s strategi för samarbete med Asien.
19:
Skr. 1997/98:60
Mellan EU-ländema sker ett regelbundet och mycket omfattande samar-
bete i FN-frågor. Medlemsstaternas delegationer i FN-huvudstädema
New York, Geneve, Wien, Nairobi m.fl. förbereder och samordnar under
ordförandeskapets ledning EU:s ställningstaganden, anföranden m.m. i
praktiskt taget alla aktuella ärenden. Ett intensivt samarbete förekommer
också vid större konferenser, vissa fackorgans styrelsemöten och kom-
mittémöten etc. EU är därigenom sedan ett antal år en av huvudaktörerna
i FN.
Sverige upprätthåller sin traditionellt mycket aktiva roll i FN-
sammanhang. Som medlem i den betydelsefulla EU-gruppen kan Sverige
sägas ha vunnit i inflytande, även om den nationella profilen kanske i
vissa fall blivit mindre framträdande. Huvudregeln är att när det råder
enighet i en fråga framförs endast EU:s gemensamma ståndpunkt, medan
det annars står varje medlemsland fritt att i samråd med ordförandeskapet
framföra egna nationella synpunkter.
EU-samordningen sträcker sig inte till FN:s säkerhetsråd, utan varje
medlem svarar där för sina egna ställningstaganden. I Unionsfördraget
sägs att medlemsstater som också är medlemmar av säkerhetsrådet skall
"rådgöra med varandra" och "hålla övriga medlemsstater fullt informera-
de". EU-samordningen sträcker sig inte heller till styrelsearbetet i de
frivilligfinansierade fondema och programmen, som t.ex. UNDP (FN:s
utvecklingsprogram), UNFPA (FN:s befolkningsfond) och UNICEF
(FN:s barnfond), eftersom bidragsgivandet sker på nationell basis.
Det nordiska samarbetet i FN är fortsatt mycket omfattande. Det inne-
fattar informationsutbyte, gemensamt analys- och förankringsarbete, och,
i förekommande fall, samfällda initiativ. En gemensam nordisk profil
upprätthålls när så är möjligt. Detta sker antingen genom att de nordiska
länder som inte är EU-medlemmar ansluter sig till EU:s linje eller genom
särskilda nordiska framträdanden.
Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik präglar i
stor utsträckning verksamheten inom OSSE. Samråd och utarbetande av
gemensamma ståndpunkter inom unionen sker inom merparten av
OSSE:s verksamhetsområden. Unionen har också regelbundna möten
med associationsländema i aktuella frågor. Rustningskontrollsffågoma
inom OSSE är normalt inte föremål för EU-samordning.
Starkast märks unionens samordning i frågor som rör OSSE:s operati-
va verksamhet i falt. Under 1997 har således EU-kretsen ägnat stor upp-
märksamhet åt främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och rätts-
statliga principer bl.a. på Balkan (där OSSE har upprättat fältmissioner i
Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt Albanien).
Inom OSSE:s normativa arbete på en "allomfattande säkerhetsmodell
för det 21:a århundradet" bidrar unionen med förslag som berör stärkan-
193
7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
det av OSSE:s normer samt dess roll i det framväxande europeiska sä- Skr. 1997/98:60
kerhetssamarbetet. Viktiga delar härav rör samarbetet mellan olika säker-
hetsrelaterade organisationer samt främjande av efterlevnaden av de åta-
ganden på t.ex. MR-området som medlemsländerna gjort. Även OSSE:s
budget har blivit föremål för unionens uppmärksamhet. Europeiska unio-
nen fortsätter också att - tills vidare vid sidan av OS SE, men med sikte
på ett införlivande med OSSE - driva ett initiativ som syftar till att stödja
regionalt samarbete i sydöstra Europa.
Artikel 223 i EG-fördraget gör det fortsatt möjligt för medlemsstaterna
att ha sin egen nationella lagstiftning i fråga om krigsmaterielexport. In-
om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) finns dock
ett informationsutbyte och en dialog om krigsmaterielexport. Åtta kriteri-
er som skall vara vägledande för medlemsstaternas nationella exportkon-
trollpolitik identifierades år 1991 och 1992. Diskussioner om tolkningen
av dessa kriterier förs löpande. Syftet är att en samsyn om tillämpningen
successivt skall växa fram. Sverige verkar för en restriktiv tolkning.
Även exportkontrollen av strategiska produkter som inte räknas till
krigsmateriel, s.k. varor med dubbla användningsområden (dual use-
produkter), är föremål för informationsutbyte inom ramen för GUSP.
Samtliga EU:s medlemsstater är medlemmar i de fyra existerande globala
exportkontrollarrangemangen: Nuclear Suppliers' Group (kontrollerar
export av varor och teknologi som kan användas för tillverkning av kärn-
vapen), Australiengruppen (biologiska och kemiska vapen), missilkon-
trollregimen samt det s.k. Wassenaar-arrangemanget (exportkontroll av
både krigsmateriel och dual use-produkter). EU-ländema utarbetar ge-
mensamma ståndpunkter inför möten inom ramen för exportkontrollar-
rangemangen.
EU har en gemensam förordning (EG) nr 3381/94 om kontroll av
strategiska produkter som syftar till fri rörlighet för sådana produkter
(med vissa undantag) inom EU samt exportkontroll gentemot tredje land.
Bilagorna till förordningen uppdateras kontinuerligt. Tillämpningen av
förordningen om exportkontroll för dual use-produkter diskuteras regel-
bundet i en särskild samordningsgrupp för detta ändamål.
Samarbetet inom unionen på försvarsmaterielområdet sker fortfarande
huvudsakligen på grundval av nationell rätt och i hägnet av artikel 223 i
EG-fördraget, som medger nationella undantag från tillämpningen av den
inre marknadens regler med hänvisning till egna väsentliga säkerhetsin-
tressen.
Kommissionen har i två meddelanden presenterat sin syn på frågorna
om dels europeisk flyg- och rymdindustri, dels gemensam strategi avse-
ende försvarsindustrin i allmänhet. Utgångspunkten för kommissionen är
194
att unionen på dessa områden långsiktigt behöver en konkurrenskraftig Skr. 1997/98:60
industriell och teknologisk bas. Detta kräver enligt kommissionen att ett
gemensamt regelverk snarast etableras, om det är möjligt och lämpligt,
främst genom att den inre marknadens regelsystem tillämpas i större ut-
sträckning. Meddelandena har ställts till rådet, Europaparlamentet, Eko-
nomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
Samarbetet inom andra pelaren omfattar även administrativa frågor. Det
innebär att man gemensamt belyser frågor som rör medlemsländernas
utrikesförvaltningar ur ett organisatoriskt, resursmässigt och administra-
tivt perspektiv.
Det kan till exempel gälla frågor om samlokalisering av utlandsmyn-
digheter i tredje land. Genom sådan samlokalisering önskar man uppnå
kostnadseffektiva lösningar genom att t.ex. nyttja gemensamma administ-
rativa stödtjänster. En annan uppgift är att diskutera och utbyta erfarenhe-
ter av genomförda organisationsförändringar i medlemsländernas utrikes-
förvaltningar.
Under det gångna året har mycket engagemang ägnats frågan om
samlokalisering i Nigeria, det s.k. Abuja Il-projektet. Beslut har tagits om
ett avtal om sådan samlokalisering. Länder som Irland, Danmark, Fin-
land, Spanien och Sverige medverkar dock inte i projektet av kost-
nadsskäl. Samtliga länder framhåller emellertid att man delar åsikten om
samlokalisering som sådan.
Uppmärksamhet har under året också ägnats frågor om lokalanställdas
villkor och villkor för hardship-poster hos de olika medlemsländerna för
erfarenhetsutbyte. Från inte minst svensk sida har ett omfattande material
ställts till förfogande för en sådan diskussion. Avsikten är inte att med-
lemsländerna skall införa samma system, därtill är nuvarande system allt-
för olika och bör så vara även i fortsättningen.
Inom EU har ett samarbete också skett vad gäller utbildning av nyan-
tagna diplomater, växeltjänstgöring i medlemsländernas utrikesförvalt-
ningar samt hälso- och sjukvårdsområdet.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken disku-
teras även protokoll, dvs. frågor som rör folkrättsliga och ceremoniella
regler för umgänget mellan stater, i synnerhet tolkning och tillämpning
av 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser.
Arbetet omfattade under 1997 framför allt jämförelser av praxis på
immunitetsområdet vilket syftade till harmonisering där sådan är möjlig
och lämplig, samt bevakning av utvecklingen i icke-medlemsländer som
misstänks bryta mot Wienkonventionen.
Bland annat har man diskuterat immunitet och privileger för EU:s insti-
tutioner, utländska ambassaders skulder, samt status för sambor till dip-
195
lomater stationerade i medlemsländerna. En protokollär guide for offi- Skr. 1997/98:60
ciella besök har också reviderats.
Detta fördjupade samarbete i protokollära frågor uppskattas mycket av
Sverige som värdesätter en harmonisering på området.
Sedan 1 januari 1995 bedrivs den svenska handelspolitiken i huvudsak
inom ramarna för EU:s gemensamma handelspolitik, fastställd i Romför-
dragets artikel 113. Denna handelspolitiken är en av grundpelarna i EU-
samarbetet och gör samtidigt EU till den viktigaste aktören på området
vid sidan av USA.
De svenska prioriteringarna för handelspolitiken fastslogs i regeringens
skrivelse till riksdagen (1996/97:71), vilken överlämnades den 3 mars
1997. Den övergripande målsättningen är att verka för att EU fortsätter
arbetet för en fri världshandel med utgångspunkt i det multilaterala re-
gelverket inom ramen för världshandelsorganisationen WTO. Ett starkt
multilateralt regelverk, som förmår anpassa sig till globaliseringens ut-
maningar, utgör en av förutsättningarna för att de övergripande handels-
politiska målen skall uppnås. Det är även avgörande för att utvecklingen
av bilaterala och regionala samarbetsformer, såväl inom Europa som i
andra delar av världen, sker på ett sätt som inte bidrar till ökade han-
delshinder. Under året har tre för svenskt vidkommande viktiga avtal
slutförts inom WTO: avtalet om handel med bastelekommunika-
tionstjänster, avtalet om bortagande av tullar på IT-området samt avtalet
om handeln med finansiella tjänster. Samtidigt har EU:s handelspolitiska
förbindelser fördjupats, framför allt inom närområdet, genom det transat-
lantiska samarbetet samt samverkan med de asiatiska länderna inte minst
inom Asia-Europe Meeting.
IVTO. s arbete under 1997
Under året har flera viktiga framgångar noterats inom WTO. Här kan
främst nämnas slutförandet av två avtal inom tjänstehandelsområdet: det
s.k. bastelefoniavtalet i februari och finanstjänsteavtalet i december, samt
informationsteknikavtalet i mars. De båda förstnämnda avtalen var rest-
poster från Uruguayrundan som slutfördes 1994, medan en inledning av
förhandlingar om IT-avtalet beslutades vid WTO:s ministerkonferens i
Singapore 1996. Bland WTO:s övriga aktiviteter under året kan särskilt
noteras ett möte om handelsrelaterat stöd för de minst utvecklade länder-
na. Mötet arrangerades i samarbete med andra berörda organisationer på
196
handelsområdet, som UNCTAD, ITC, Världsbanken, IMF och UNDP. Skr. 1997/98:60
Huvudsyftet med mötet var att skapa en efterfrågestyrd, integrerad och
sammanhängande ansats for handelsrelaterat tekniskt bistånd till ett antal
minst utvecklade länder. Dessutom har ett analytiskt arbete startat i syfte
att forbereda nya förhandlingar på jordbruksområdet.
Uppföljning av WTO.s första ministerkonferens i Singapore 1996
Singaporekonferensen, som avrapporterats både i regeringens skrivelse
1996/97:71 och i en mötesrapport från ministerkonferensen, blev mycket
lyckad. Uppföljningen från konferensen har resulterat i, förutom arbete
som pågår sedan tidigare, slutförandet av IT-avtalet samt igångsättande
av analytiskt arbete inom områdena handel och investeringar, handel och
konkurrens, transparens inom offentlig upphandling samt förenkling av
handelsprocedurer. Arbetet inom dessa nya områden kommer att fortsätta
under 1998.
Förberedelser för WTO.s andra ministerkonferens i Geneve 1998
WTO:s andra ministerkonferens kommer sannolikt att bli mer begränsad
till sitt sakinnehåll än den föregående i Singapore. Dess viktigaste roll
blir att inleda ett förberedelsearbete inför påföljande konferens, vilken
planeras att äga rum mot slutet av år 1999 eller år 2000. Vid denna kon-
ferens förväntas beslut fattas om nya stora multilaterala handelsförhand-
lingar. Dessutom kan nya handelspolitiska frågor föras upp på dagord-
ningen, t.ex. elektronisk handel eller handel och korruption.
Avtal om handeln medfinansiella tjänster
De i april 1997 återupptagna WTO-förhandlingama om finansiella tjäns-
ter avslutades den 12 december. Det innebär att det interimsavtal om fi-
nansiella tjänster som slöts 1995 ersätts med ett permanent avtal med
deltagande av 70 länder. Avtalet, som beräknas träda i kraft under första
kvartalet 1999, berör i första hand bank- och försäkringsverksamhet samt
olika former av kapitalförvaltning. Det ger garantier om ett visst mark-
nadstillträde för utländska finansföretag i de länder som anslutit sig till
avtalet. De åtaganden länderna gjort i avtalet väntas dessutom bidra till
en effektivare infrastruktur för finanstjänster, vilket är till stor nytta för
världshandeln generellt.
Avtal om handeln med bastelekommunikationstjänster
Den 15 februari nåddes ett avtal i WTO om handel med bastelekommu-
nikationstjänster. Det är tänkt att träda i kraft den 1 januari 1998. Sjuttio
länder har, i varierande omfattning och med olika infasningsperioder,
gjort åtaganden om avreglering av och ökat tillträde för utländska tele-
operatörer till sina respektive telekommunikationsmarknader. Genom
avtalet skapas öppnare regimer för telekommunikationer och ett regel-
197
verk som främjar konkurrens, vilket bidrar till lägre kommunikations- Skr. 1997/98:60
kostnader för användarna och nya affärsmöjligheter för teleoperatörerna.
Efterfrågan på olika typer av teleutrustning förutspås öka som ett resultat
av en högre tillväxt i telesektom världen över till följd av avtalet.
Informationsteknikavtalet (ITA)
Under hösten 1997 har arbete inletts med att utveckla det i mars besluta-
de IT-avtalet. Denna utveckling sker i två delar. Dels skall listan över
tullfria produkter uppdateras och nya produkter föras upp, dels skall för-
handlingar om s.k. icke-tariffära handelshinder, såsom diskriminerande
standarder, behandlas under ITA. På det förstnämnda området har EU
tagit fram ett förslag till produktlista. Behandlingen av andra handelshin-
der än tullar, vilket är högt prioriterat av EU, har ännu ej inletts.
Elektronisk handel
Marknaden för elektronisk handel växer. Affärer mellan företag och in-
divider flyttas i allt större utsträckning till de elektroniska vägarna, inte
minst till Internet. I syfte att sätta fokus på vikten av analys och arbete på
området har under 1997 initiativ tagits både av USA och EU (KOM (97)
157 slutlig). De två initiativen har många beröringspunkter, inte minst
handelspolitiska. Vid toppmötet den 5 december mellan EU och USA
presenterades en gemensam deklaration om elektronisk handel. Deklara-
tionen betonar vissa grundläggande principer, som att den elektroniska
handelns utveckling skall styras av marknaden och den privata sektorn,
att regeringar skall se till att det regelverk som utvecklas undviker att
skapa nya handelshinder och att konsumentintressen, skatteintressen,
skydd för immaterialrätter etc. tas tillvara. Sverige välkomnade deklara-
tionen. En gemensam deklaration med USA ansågs viktig inte minst i
uppspelet inför WTO:s ministermöte 1998, där området sannolikt finns
med på dagordningen.
Textil och konfektion (Teko)
Som EU-medlem har Sverige sedan den 1 januari 1995 tillämpat EU:s
tekopolitik med begränsningar mot ett trettiotal länder och övervakning
mot ytterligare ett tjugotal. Enligt Uruguayrundans tekoavtal skall alla
tekobegränsningar mellan WTO-medlemsländer gradvis avvecklas i fyra
steg och avslutas år 2005.
Med de tre nya medlemsländerna Österrikes, Finlands och Sveriges
inträde i unionen har det blivit svårare för kommissionen att få igenom
restriktiva förslag, på det sätt som tidigare gjorts. EU försöker vid varje
förhandling att uppnå förbättrat marknadstillträde för sin egen tekoex-
port. Textil och konfektion är fortfarande den största enskilda industri-
sektorn inom EU. Sveriges aktiva agerande under 1997 för att få till stånd
förbättringar i tekoavtalen med Lettland och Litauen har lett till att dessa
länder från 1 januari 1998 slipper sina s.k. tulltak. I de nya avtalen för-
198
svinner tekotullama mellan EU och Lettland respektive Litauen. Kom- Skr. 1997/98:60
missionen har trots många försök inte lyckats nå någon överenskommelse
med Ryssland på tekoområdet. EU har således fortsatt att behålla de en-
sidigt införda begränsningarna. Sverige är principiellt emot ensidiga re-
striktioner på tekoområdet. Samtliga tekobegränsningar mot de centraleu-
ropeiska länderna Bulgarien, Rumänien, Polen, Slovakien, Tjeckien och
Ungern upphörde den 31 december 1997. Ett svenskt förslag om elek-
troniskt beviljande av importlicenser lades fram i Bryssel i februari.
Kommissionen och samtliga medlemsländer ställde sig bakom det och
det infördes i revideringen av rådets förordning (EG) nr 3030/93 om ge-
mensamma regler för import av vissa textilprodukter från tredje land.
Beslutet innebär avsevärda förenklingar för importörerna vid tullklare-
ring.
UNCTAD
Sverige samordnar sitt agerande inom FN:s konferens för handel och
utveckling (UNCTAD) med sina samarbetspartner inom EU. I UNCTAD
förekommer både blandad och s.k. exklusiv gemensam kompetens efter-
som vissa delar av dess verksamhet ligger utanför den gemensamma han-
delspolitiken. På initiativ av EU-ländema kunde en omfattande reform av
UNCTADrs verksamhet fastställas vid den ministerkonferens som hölls i
Sydafrika våren 1996. Där fastslogs att FN-organets huvuduppgift är att
genom analys och tekniskt bistånd stimulera och bistå u-ländema att delta
i det multilaterala handelssystemet. Samtidigt lades grunden för effektivi-
sering och reformering av UNCTAD:s mellanstatliga arbete, bl.a. genom
färre möten och fokusering av arbetet på ett fåtal ämnen. Det tekniska
biståndet har fatt en ökad inriktning mot de minst utvecklade länderna
och deras behov av stöd för att kunna delta i internationell handel. Re-
formarbetet har fortsatt under 1997. Sverige har som aktiv deltagare i
EU-kretsen verkat för ytterligare effektivisering och konkretisering av
verksamheten. En mer uttalad pragmatism har under året märkts i det
mellanstatliga samarbetet inom UNCTADis ram genom att dialogen
mellan u-länder och i-länder fördjupats och inriktats mot mer realistiska
förväntningar och jordnära lösningar på u-ländemas problem att aktivt
delta i det internationella handelssystemet.
Råvarusamarbetet
Sverige fortsätter att delta i det internationella råvarusamarbetet. Den
tidigare höga svenska profilen har dock under 1980-1990-talen alltmer
ersatts av en betydligt lägre aktivitetsnivå på grund av ändrade politiska
och ekonomiska förutsättningar. Tron på regleringstänkande har succes-
sivt fatt vika för marknadsanpassade lösningar på råvarusektoms pro-
blem. I den mån internationella råvaruavtal innehåller reglerande meka-
nismer utgör de en del av den gemensamma handelspolitiken, där EU har
199
en exklusiv kompetens. För andra råvaruavtal gäller blandad kompetens. Skr. 1997/98:60
Råvaruavtal med blandad kompetens mellan medlemsländerna och EU
gäller kaffe, kakao, naturgummi, jute, tropiskt timmer och spannmål.
EU:s medlemsländer söker genom ett omfattande samrådsförfarande
uppträda gemensamt på hela råvarufaltet.
För utvecklingsländerna finns sedan 1970-talet en gemensam grundsyn
om en stimulansordning genom tullsänkningar från de industrialiserade
ländernas sida. Systemet "Generalized System of Preferences" (GSP)
omfattar tullförmåner för ett stort antal industrivaror och för ett begränsat
antal jordbruksvaror. GSP-systemet är en del av den gemensamma han-
delspolitiken inom EG. Nu är två förordningar om u-landspreferenser i
kraft, en för industrivaror och en för jordbruksvaror. Dessa system har
det traditionella målet att främja export genom att främja den grundläg-
gande ekonomiska tillväxten i utvecklingsländerna. I förordningarna an-
ges att särskilda stimulansordningar i form av tullsänkningar till skydd
för arbetstagares rättigheter och miljöskydd far införas fr.o.m. januari
1998. Dessa är nya grunder till preferensbehandling med syfte att förbätt-
ra utvecklingen på social- och arbetsmarknadsområdet samt miljöområ-
det i utvecklingsländerna. Sverige verkar för att stödja en hållbar utveck-
ling på miljöområdet samt för förbättrade arbetsvillkor. Regeringen arbe-
tar konsekvent inom tullområdet med att förenkla regelverket och för en
ökad liberalisering och frihandel. Målsättningen är att förordningen om
förmåner baserade på sociala villkor och/eller miljövillkor skall beslutas
under det första kvartalet 1998.
I gällande förordningar anges även att de mest utvecklade länderna
skall kunna uteslutas från systemet på grund av sin utvecklingsnivå. I den
presenterade förordningen anges Hongkong, Singapore och Sydkorea
som aktuella länder för uteslutning. De mest utvecklade länderna utesluts
ur GSP-systemet den 1 maj 1998.
Förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal pågår sedan hösten
1995 i OECD. Tidsfristen för förhandlingarna har utsträckts till OECD:s
ministermöte våren 1998. I förhandlingarna deltar OECD-ländema och
kommissionen, men avtalet skall även vara öppet för andra länder att an-
sluta sig till.
Målsättningen är att skapa säkra, ickediskriminerande, förutsättningar
för utländska investerare och investeringar. Det skall finnas en hög nivå
på åtaganden om investeringsliberalisering och skydd av investeringar
samt en effektiv tvistlösningsmekanism.
Sedan förhandlingarnas början har stora steg tagits mot ett färdigt av-
tal. Textförslag har presenterats för flertalet av de element som skall
bygga upp avtalet. Vissa frågor kvarstår emellertid att lösa, t.ex. tilldrar
200
sig miljö, arbetstagares rättigheter och extraterritoriell tillämpning av Skr. 1997/98:60
lagar på investeringsområdet stort intresse i förhandlingarna. Nyckel-
problemen inför slutfasen av förhandlingarna gäller i vilken utsträckning
olika typer av undantag skall medges från huvudregeln om icke-
diskriminering. Sverige lägger stor vikt vid att ett avtal med så liberala
och bindande regler som möjligt kommer till stånd och att länder utanför
OECD-kretsen ansluter sig till det. Sverige stöder och deltar därför aktivt
i förhandlingarna.
Kommissionen presenterade i juni 1997 ett nytt direktivförslag om har-
monisering av medellång och lång exportkreditförsäkring. Förslaget, som
är baserat på artikel 113 i Romfördraget, avser affärer som har en risktid
på mer än två år med länder utanför unionen. Förslaget har samband med
de riktlinjer om premiesättning m.m. som antogs av OECD:s konsensus-
grupp i juni 1997. Sedan förslaget omarbetats på basis av synpunkter från
medlemsstaterna presenterade ordförandeskapet under senhösten en revi-
derad version som samtliga medlemsstater förefaller kunna acceptera.
Rådet väntas godkänna detta förslag under början av 1998. Förslaget in-
nebär inte att verksamheten på detta område harmoniseras i någon högre
grad, utan medför framför allt en större öppenhet genom de notifierings-
system som stadgas.
Kommissionen framlade i augusti 1997 på basis av statsstödsregler ett
meddelande om avveckling av statligt stöd till exportkreditförsäkring på
det konkurrensutsatta området. Med detta avses kommersiella risker på
privata gäldenärer i de flesta OECD-länder med riskperioder på upp till
två år. Syftet är att förhindra att statsstödd verksamhet konkurrerar på
ojämlika villkor med privat försäkringverksamhet. Regeringen fattade
redan i juni 1997 och på basis av riksdagens godkännande beslut om att
Exportkreditnämnden senast vid utgången av 1997 skulle upphöra med
den verksamhet som omfattades av meddelandet.
Verksamheten mot påstått dumpad import från tredje länder har under år
1997 haft ungefär samma omfattning som tidigare. Vid slutet av året var
antidumpningstullar i kraft i ett knappt 80-tal fall, och undersökningar
pågick i ett 20-tal fall.
I några uppmärksammade fall har dock inte kommissionen lyckats få
medlemsländernas stöd (oblekt bomullsväv från Egypten, Indien, Indo-
nesien, Kina, Pakistan och Turkiet) eller tvingats ändra sina förslag för
att få dem antagna (lax från Norge, handväskor från Kina). Det bör också
noteras att antidumpningsåtgärdema mot elektroniska mikrokretsar från
Japan och Sydkorea avvecklats under året. Sverige har fortsatt att driva
en starkt kritisk linje till politiken på antidumpningsområdet.
201
Skr. 1997/98:60
Utvecklingssamarbetet är en integrerad del av unionens samlade externa
politik och skall enligt Unionsfördraget vara ett komplement till med-
lemsstaternas nationella politik. Målsättningarna för den gemensamma
politiken är en varaktig ekonomisk och social utveckling, integration i
världsekonomin samt kamp mot fattigdomen i utvecklingsländerna.
Dessutom skall biståndspolitiken bidra till att utveckla demokratin och
respekten för de mänskliga rättigheterna. Målsättningarna överensstäm-
mer med svenska biståndspolitiska prioriteringar.
Gemenskapens humanitära bistånd hanteras av Europeiska byrån för hu-
manitärt bistånd (ECHO). ECHO, som nu har existerat i fem år, finansie-
rar drygt en femtedel av det totala internationella humanitära biståndet
och är därmed den största enskilda finansiären av humanitär hjälp. ECHO
är verksam i ett 60-tal länder och kanaliserar merparten av stödet via in-
ternationella organisationer och drygt 170 enskilda organisationer med
vilka man har ramavtal.
I en särskild rapport, 2/97 från revisionsrätten i Luxemburg, har ge-
menskapens humanitära biståndsinsatser för 1992-1995 granskats. Rap-
porten pekade på positiva resultat med inrättandet av ECHO men också
på brister i samordningen av biståndet. Revisionsrätten rekommenderade
därför att upprätta av en speciell stadga för det humanitära biståndet.
Även om ECHO utför vissa kortare återuppbyggnadsinsatser hanteras
merparten av rehabiliteringsbiståndet på generaldirektorat VIII. Nära
samråd sker mellan ECHO och övriga direktorat för att åstadkomma
koppling mellan katastrof-, rehabiliterings- och utvecklingsinsatser i
samarbetsländema.
Rådsbehandlingen av de förslag till förordningar om bistånd via enskilda
organisationer som påbörjades år 1995 fortsatte under år 1997. Medlems-
länderna kunde enas om en gemensam ståndpunkt både beträffande den
förordning som reglerar samfinansieringsprojekt mellan EU och enskilda
organisationer i medlemsländerna och den förordning som reglerar de-
centraliserat samarbete som genomförs av icke-statliga organisationer i
gemenskapen och i samarbetsländema. Behandlingen i kommissionen av
ett förslag till förenkling av avtalsformerna för samarbetet med enskilda
organisationer är ännu inte avslutad.
202
Skr. 1997/98:60
Unionen är en stor givare av livsmedelsbistånd, vilket uppgår till ca 10%
av den totala biståndsbudgeten. Under 1990-talet har dock EU:s livsme-
delsbistånd successivt minskat, och nuvarande nivå innebär en halvering
jämfört med nivåerna i början av 1990-talet. Den nya förordning (EG) nr
1292/96 som antogs förra året har medfört en större fokusering på den
övergripande livsmedelssäkerheten vid årets biståndsinsatser, vilket ses
som något positivt från svensk sida.
Vidare har en ny förordning för upphandling av livsmedelsbistånd an-
tagits under 1997. Man har även under året diskuterat en uppförandekod
för livsmedelsbistånd. Även uppförandekoden innehåller aspekter som
ligger i linje med svensk biståndspolicy, bl.a. genom främjande av lokal
produktion och marknad. Diskussionerna kommer att fortsätta under
1998.
En förordning om åtgärder som vidtagits på miljöområdet i utvecklings-
länderna inom ramen för hållbar utveckling, ( EG) nr 722/97 antogs av
rådet år 1997. Förordningens syfte är att genomföra rekommendationerna
från FN:s konferens om miljö och utveckling, bidra till att integrera mil-
jödimensionen i de utvecklingsprocesser som stöds i utvecklingsländerna
och därigenom förbättra människors livsmiljö.
I förordningen slås fast att gemenskapen skall bidra med finansiellt
stöd som ges i form av gåvomedel och tekniskt bistånd för att underlätta
att aspekter som rör miljö och hållbar utveckling integreras i utveck-
lingsprocessen i utvecklingsländerna.
Verksamheten skall koncentreras på vissa områden, för att bistå u-
ländema att bl.a.
• utarbeta nationella strategier och andra riktlinjer för hållbar utveck-
ling,
• bevara biologisk mångfald,
• bevara särskilt utsatta områden, såsom marin miljö,
• förbättra markutnyttjandet,
• förbättra stadsmiljön,
• tillämpa och överföra teknik som är särskilt anpassad till lokala förhål-
landen,
• undvika utsläpp som är skadliga för klimatet.
Stödet kan lämnas för pilotprojekt samt för att utarbeta riktlinjer, miljö-
konsekvensbedömningar och utvärderingar av den förda politiken. Mot-
tagare är inte bara regeringar och regioner utan också regionala myndig-
heter, enskilda organisationer m.fl., inte minst på lokal nivå.
Förutom stödet som utgår direkt från EU:s budget (45 miljoner ecu för
perioden 1997-1999) skall möjligheten till medfinansiering också under-
203
sökas särskilt hos medlemsstaterna och hos multilaterala, regionala eller Skr. 1997/98:60
andra organisationer.
Kommissionens projektförslag skall presenteras för en rådgivande
kommitté. Kommissionen är beslutande och lämnar en årlig rapport till
parlamentet och rådet.
EU:s ministerråd antog i december 1995 en resolution som slår fast att ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra allt utvecklingssamarbete, såväl
inom kommissionen som i medlemsländerna. I resolutionen framhålls
bl.a. att både kvinnor och män skall delta i planering och medverka i alla
led av genomförande och utvärdering. Enligt rådets beslut genomfördes
under hösten 1997 en översyn av vad som gjorts på området. Rapporte-
ringen visade att både kommissionen och EU:s medlemsländer nu arbetar
mer systematiskt för att uppmärksamma både kvinnor och män i utveck-
lingssamarbetet, t.ex. vad gäller fattigdomsbekämpning, demokrati,
mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Sverige har framhållit att
större satsningar krävs för att utvecklingssamarbetet skall omfatta både
kvinnor och män.
Sverige har under 1997 presenterat ett förslag till förordning om integ-
rering av jämställdhet i utvecklingssamarbetet (dok 97/0151 SYN). För-
ordningen skall styra en budgetpost om 5 miljoner ecu som kan ställas till
förfogande för rådgivning, metodutveckling och utbildning för att integ-
rera jämställdhet i kommissionens utvecklingssamarbete. Förslaget, som
under 1997 har godkänts av ministerrådet och parlamentet i en första
läsning, förväntas antas under 1998. Redan nu kan dock kommissionen ta
i anspråk medel från anslaget.
EU har under året spelat en konstruktivt drivande roll inom många delar
av arbetet med att reformera FN. Den gemensamma ståndpunkten för
reformering av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, på svenskt ini-
tiativ, utarbetades och antogs i EU under 1996, har under 1997 varit en
viktig utgångspunkt för EU:s agerande. Ståndpunkten inriktas på att stär-
ka FN bl.a. genom att effektivisera och konsolidera verksamheten.
När höstens generalförsamling behandlade generalsekreterarens omfat-
tande reformförslag, som presenterats i juli 1997, kom EU:s samarbete
naturligt att breddas till att omfatta hela reformpaketet. Regelbundna och
täta samråd skedde dels i förmöten i New York inför förhandlingarna,
dels i rådsarbetsgruppen för FN-frågor. Även om det inte fanns enighet
på detaljnivå kring alla förslag höll den gemensamma linjen i generalför-
samlingens övergripande förhandlingar. EU:s enighet och drivande roll
bidrog starkt till att förhandlingarna framgångsrikt kunde avslutas genom
att två reformresolutioner antogs före årets slut. Från EU:s sida hade
Sverige gärna sett att besluten om reformer gått längre än vad som blev
204
fallet. De representerar ett viktigt steg framåt i reformarbetet och utgör en Skr. 1997/98:60
bra grund för EU:s fortsatta samarbete i reformprocessen.
Rådet har under 1996 och 1997 behandlat kommissionens förslag att ge-
menskapen skall inleda samarbete för att stödja utvecklingsländers arbete
att utveckla, genomföra och utvärdera program och projekt på befolk-
ningsområdet. Samarbetet skall vara baserat på principen att individer
och familjer fritt och välinformerat skall kunna fatta beslut om antal barn
och tiden mellan födslarna. Programmet skall, bl.a. genom utbildning av
kvinnor, bidra till att skapa sociokulturella och ekonomiska förutsätt-
ningar för familjeplanering. Programmet skall hjälpa till att utveckla och
omstrukturera hälsovårdssystemen så att tillgången till och kvaliteten på
hälsoservice på det reproduktiva området förbättras och därigenom mins-
kar hälsoriskerna för kvinnor och barn. EU-förslaget saknade inled-
ningsvis den helhetssyn som genomsyrar handlingsprogrammet från Kai-
ro. Genom bl.a. svenskt agerande fick förslaget en bättre inriktning och
omfattar nu även ungdomars roll och våld mot kvinnor. Den slutliga för-
ordningen (EG) nr 1484/97, antogs den 22 juli 1997.
EU har länge, inom ramen för Loméavtalen, samarbetat med utvecklings-
länder på narkotikaområdet. Under perioden 1987-1994 har totalt 67
miljoner ecu satsats på ett stort antal projekt i utvecklingsländer.
Det förslag som 1995 lades fram av kommissionen om samarbete
mellan nordliga och sydliga länder inom bekämpningen av narkotika och
narkotikaberoende behandlades under 1996 och 1997 av rådet.
Förslaget avser i huvudsak att ge stöd till utvecklingsländer när de upp-
rättar och genomför av nationella handlingsplaner som skall identifiera
mål, strategier och prioriteringar för narkotikabekämpningen i landet.
Planen skall omfatta ett integrerat angreppssätt som spänner över olika
discipliner och sektorer, t.ex. förebyggande åtgärder, polissamarbete,
kontroll av handel och altemativutvecklingsprogram. Detta skall enligt
förslaget ske i nära samarbete med FN:s narkotikaprogram. Förordningen
(EG) nr 2046/97 antogs av rådet 13 oktober 1997.
EU fortsatte under året sitt omfattande bistånd till minröjning, minoffren
och därmed relaterade aktiviteter. Ytterligare ca 40 miljoner ecu anvisa-
des för dessa ändamål, varigenom EU:s samlade bidrag (sedan 1992)
ökade till ca 110 miljoner ecu.
Huvuddelen, uppskattningsvis 25 miljoner ecu, täcktes som vanligt
med olika biståndsanslag och gick till minröjningsoperationer främst i
205
Bosnien, Angola, Kambodja och Laos samt humanitära insatser i främst Skr. 1997/98:60
Afghanistan, norra Irak, Bosnien och Angola. Av de återstående 15 mil-
jonerna, som täcktes med GUSP-medel och varav 7 miljoner avsattes
redan hösten 1996, gick 8 miljoner till Internationella röda korskommit-
téns särskilda appell om stöd till minoffren och 1,43 miljoner till kommit-
téns verksamhet i f.d. Jugoslavien och Irak. Vidare anvisades 2,07 miljo-
ner som stöd till den ekonomiska samarbetsorganisationens South Afri-
can Development Community (SADC) regionala minröjningsprogram i
södra Afrika samt 3,5 miljoner (via FN:s minfond) för minröjningsinsat-
ser i Angola, Mozambique, f.d. Jugoslavien och Tadzjikistan.
Anmärkningsvärda framsteg har också noterats beträffande strävande-
na, främst i kommissionen och EU-parlamentet, för att uppnå gemen-
samma forskningsinsatser på minröjningsområdet. Av särskild vikt är den
uppgörelse som träffades i december mellan rådet och parlamentet och
som innebär att 15 miljoner ecu ställts till förfogande för dylika insatser
inom ramen för ett av EU:s industriella utvecklings- och samarbetspro-
gram, det s.k. Esprit-programmet. Omnämnas förtjänar också det pilot-
projekt med flygburen minfältsdetektering i Angola, med medverkan av
ett tjugotal företag från olika medlemsländer, som drogs i gång i somras
med kraftigt stöd från kommissionens biståndsavdelning (1,6 miljoner
ecu). I tillägg kommer ett antal studier, seminarier och workshops, som
genomförts i syfte att främja EU-satsningar på olika områden.
Makrofinansiellt stöd som kompletterar anpassningsprogram som stöds
av Internationella valutafonden har hittills utgått i första hand till reform-
länder i Central- och Östeuropa. Behoven bland dessa länder har dock
minskat i takt med att den makroekonomiska balansen återställts. Under
1997 har beslut om nya insatser i Bulgarien (upp till 250 miljoner ecu)
och Makedonien (40 miljoner ecu) fattats. Vidare har beslut fattats om en
räddningsoperation för Georgien och Armenien, som egentligen inte är
berättigade för makrofinansiellt stöd. Vid Sovjetunionens sönderfall fick
de nya länderna bl.a. ärva skulder till EU efter en stödinsats för Sovjet-
unionen 1991. För Georgien och Armenien fanns inga förutsättningar att
återbetala lånen. EU beslutade därför om en exceptionell insats bestående
av långfristiga lån om sammanlagt 170 miljoner ecu och gåvor om sam-
manlagt 95 miljoner ecu för de båda länderna. Slutligen har makrofinan-
siellt stöd för Ukraina om 150 miljoner ecu förberetts, men något beslut
har ännu inte fattats.
Europeiska investeringsbanken (EIB) finansierade projekt utanför EU
för ca 3 244 miljoner ecu under 1997. Av dessa härrör 3 190 miljoner ecu
från EIB:s egna medel och 55 miljoner ecu från EU:s budget eller från
medlemsländernas budgetmedel (Europeiska utvecklingsfonden). Huvud-
sakligen finansierades projekt i Central- och Östeuropa och Medelhavs-
regionen, men även AVS-ländema (se nedan), ALA-ländema (asiatiska
och latinamerikanska länder som omfattas av EU:s biståndsprogram) och
206
Sydafrika kom i åtnjutande av projektfinansiering från EIB. Under 1997 Skr. 1997/98:60
beslutade styrelsen att möjliggöra en omfattande ökning av utlåningen till
EU:s kandidatländer i syfte att förbereda dem på ett kommande medlem-
skap. EIB:s ram för utlåning till projekt i kandidatländerna uppgår till 7
miljarder ecu fram till början av år 2000, och dessa medel kommer hu-
vudsakligen att finansiera transport-, energi-, telekommunikations- och
miljöprojekt.
Inom ramen för Lomékonventionen samarbetar EU med de s.k AVS-
ländema i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Samarbetet finansi-
eras utanför ordinarie budget genom särskilda bidrag till Europeiska ut-
vecklingsfonden (EUF).
Lomékonventionen täcker ett mycket brett spektrum, bl.a. politisk dia-
log, utvecklingssamarbete samt handel och råvaror. Konventionen under-
tecknades första gången år 1975 (Lomé I) och har förlängts vid ett antal
tillfallen. En revidering av nuvarande konvention, Lomé IV, antogs vid
ett extra ministermöte i november 1995 och godkändes av riksdagen
samma år (prop. 1995/96:36, bet. 1995/96:UU 24, rskr. 1995/96:257,).
Den har ännu inte trätt i kraft, trots att ett stort antal länder, såväl bland
EU:s medlemsstater som bland AVS-ländema, har ratificerat den revide-
rade konventionen. Sverige ratificerade konventionen den 13 juni 1996.
I april ägde det årliga ministermötet mellan EU och AVS-ländema rum
i Luxemburg. Då upptogs Sydafrika i AVS-medlemskretsen, som därmed
omfattar 71 länder.
Lomé IV löper ut den 29 februari år 2000. Förhandlingar om samarbe-
tet mellan EU och AVS-ländema efter Lomé IV skall inledas senast i
september 1998. Förberedelserna inför dessa förhandlingar påbörjades i
samband med att kommissionen vid utvecklingsrådet i november 1996
presenterade ett diskussionsunderlag i ämnet: Grönbok om förbindelserna
mellan EU och AVS-ländema inför 2000-talet (KOM (96) 570 slutlig).
År 1997 har präglats av ett omfattande förberedelsearbete i form av kon-
sultationer och diskussioner, både i AVS-ländema och i EU-kretsen.
Med utgångspunkt i resultaten av förda konsultationer lade kommis-
sionen i november fram ett förslag till politiska riktlinjer för samarbetet
EU-AVS (KOM (97) 537). Kommissionens förslag sammanfattades un-
der fem rubriker:
1. Förstärkt partnerskap med en tydligare politisk dimension.
2. Integrerat förhållningssätt till fattigdomsbekämpning.
3. Övergång från handelspreferenser till ett bredare ekonomiskt samarbe-
te.
4. Större selektivitet i och striktare användning av samarbetsinstrumen-
ten.
5. Geografisk differentiering inom ramen för en fortsatt sammanhållen
AVS-grupp.
207
Förslaget diskuterades dels i allmänna rådet, dels i utvecklingsrådet, som Skr. 1997/98:60
i stort tillstyrkte kommissionens förslag. Mot denna bakgrund skall
kommissionen tidigt år 1998 presentera ett förslag till förhandlingsman-
dat.
EU:s förbindelser med tredje land och regionala organisationer ökar och
får allt fastare former. Allt fler överenskommelser ingås vars syfte är att
ange ramarna för en politisk dialog och främja samarbetet gällande t.ex.
handel, ekonomiska och finansiella frågor och utbyte på de kulturella,
sociala och tekniska områdena. Huruvida det är unionen eller gemenska-
pen som skall ingå avtal eller på annat sätt utveckla förbindelserna med
tredje land eller internationella sammanslutningar är avhängigt EU:s
grundfördrag.
Medlemmar i EFTA är Schweiz, Norge, Island och Liechtenstein. De tre
sistnämnda deltar i även EES, och de benämns nedan EES/EFTA-
statema. Liechtenstein inträdde i EES i maj 1995.
För Sveriges förbindelser med Norge och Island, vilka tillsammans
svarar för en betydande del av Sveriges yttre ekonomiska förbindelser
och även i övrigt står Sverige mycket nära, utgör EES-avtalet ett omfat-
tande ramverk. Från svensk sida bedöms det löpande EES-arbetet vara en
viktig länk till de tre EFTA-stater som även är med i EES och prioriteras
således.
EES innebär att väsentliga delar av regelverket för EU:s inre marknad
även gäller i och gentemot Norge, Island och Liechtenstein. Dessutom
innefattas i EES-samarbetet ett antal s.k. angränsande politikområden,
t.ex. forskning, utbildning och statistik, samt även utrikespolitisk dialog.
EES reglerar vidare frihandel mellan Norge, Island och Liechtenstein
sinsemellan.
Som EU-medlem är Sverige fortfarande egen avtalspart i EES-avtalet.
Sedan inträdet i EU företräds Sverige dock - liksom övriga EU-länder -
huvudsakligen av kommissionen i det löpande arbetet.
Två gånger under året har EU- och EES/EFTA-statema mötts på mi-
nisternivå. Detta sker i EES-rådet, vars huvuduppgift är att ge övergri-
pande politisk vägledning för samarbetet, men som även utnyttjas för en
dialog om utrikespolitiska frågor. Vid årets första möte, i juni 1997, kun-
de EES-rådet bl.a. notera att EES-avtalet fungerar väl, att fortsatta fram-
steg gjorts i fråga om att införliva gemenskapslagstiftning i EES-avtalet
och att framsteg gjorts även när det gäller EES/EFTA-staternas deltagan-
de i gemenskapens kommittéer. Vidare betonades betydelsen av den utri-
kespolitiska dialogen inom ramen för EES-samarbetet. Vid det andra
208
mötet, i november 1997, kunde EES-rådet konstatera att samarbetet fort- Skr. 1997/98:60
satt att fungera väl under året samt att takten i införlivandet av regelverk i
EES-avtalet ökat. Rådet underströk vikten av att EES/EFTA-statema
deltar i förverkligandet av den inre marknaden.
Av de frågor som har behandlats i EES under året kan nämnas handel
med bearbetade jordbruksprodukter, veterinära gränskontroller, ur-
sprungsregler och ömsesidigt erkännande av provningsresultat samt sjö-
fartstransporter.
Ny relevant EU-lagstiftning för den inre marknaden skall i princip all-
tid föras över även till EES-avtalet genom beslut i gemensamma EES-
kommittén, som möts månadsvis. EES-kommittén är ett viktigt forum för
ömsesidigt informationsutbyte. Mycket av det löpande arbetet sker i olika
undergrupper.
Sektorförhandlingar med Schweiz
Då Schweiz år 1992 valde att ställa sig utanför EES regleras mycket av
unionens - och alltså Sveriges - handel med Schweiz alltjämt av det bila-
terala frihandelsavtal mellan EG och Schweiz som fanns redan före EES.
De bilaterala s.k. sektorförhandlingar som inleddes i slutet av 1994
mellan EU och Schweiz, i syfte att knyta Schweiz närmare EU:s inre
marknad, fortsatte under 1997, men kunde inte slutföras under året. För-
handlingarna rör flera sektorer: offentlig upphandling, forskning och ut-
veckling, ömsesidigt tekniskt erkännande, bearbetade jordbruksproduk-
ter, luft- och landtransporter samt personers fria rörlighet. EU eftersträvar
en samlad, balanserad förhandlingslösning.
Det är fortfarande och framför allt de svåra frågorna på landtransports-
området som förhindrar en lösning av hela avtalspaketet.
EU:s förbindelser med de baltiska staterna inträdde i ett kvalitativt nytt
skede under 1997. Europeiska kommissionen rekommenderade i juli EU
att inleda direkta medlemskapsförhandlingar med sex kandidatländer,
däribland Estland. Europeiska rådets beslut vid toppmötet i Luxemburg
att följa denna rekommendation och att påskynda förberedelserna för
förhandlingar även med Lettland och Litauen innebär att ett avgörande
steg mot integration av de baltiska staterna med EU har tagits. I och med
detta är det inte längre en fråga om huruvida, utan snarare om när de bal-
tiska länderna kommer att upptas som medlemmar av EU.
EU:s bistånd till de baltiska länderna har även fått en tydligare förmed-
lemskapskaraktär än tidigare. Inom Europeiska kommissionens bi-
ståndsprogram för de centraleuropeiska och baltiska staterna, Phare, har
ökade insatser avsatts med uttalat syfte att främja övergången till mark-
nadsekonomiska, demokratiska och socialt integrerade samhällen, möjli-
ga att ansluta till EU. Den totala budgeten 1997 var för Lettland 37,6
miljoner ecu, Litauen 43,2 miljoner ecu och Estland 30,8 miljoner ecu.
209
Europaavtalen med Estland, Lettland och Litauen har ratificerats av alla Skr. 1997/98:60
parter och förutses träda i kraft den 1 februari 1998.
Särskild uppmärksamhet har riktats mot det rättsliga samarbetet, bl.a.
med syfte att förbättra gränsbevakningen i de baltiska länderna. Dessa
länders gränser blir, vid ett framtida EU-medlemskap, EU:s yttre gränser.
Östersjöstatemas råd (CBSS - Council of the Baltic Sea States), i vilket
Europeiska kommissionen är medlem sedan starten 1992, består i övrigt
av de fem nordiska länderna, de tre baltiska staterna, Polen, Ryssland och
Tyskland. Rådet ger härmed unika möjligheter för samordnade insatser
för regionens utveckling. Kommissionens "Östersjöinitiativ", som seder-
mera fastställdes av Europeiska rådet och lades fram vid Östersj östater-
nas regeringschefsmöte i Visby 1996, tar fasta på detta förhållande.
Som en uppföljning av initiativet och Visbymötet, antog utrikesminist-
rarna i Kalmar den 2-3 juli 1996 ett handlingsprogram inom områdena
mellanfolkligt samarbete, medborgerlig säkerhet, ekonomiskt samarbete
samt miljö. Huvuddelen av programmet berör frågor av betydelse för
anpassningen av kandidatländerna till EU.
Kommissionen bidrar till genomförandet av Visbyprocessen genom att
delta aktivt i den av regeringscheferna initierade aktionsgruppen mot or-
ganiserad brottslighet samt genom att under verksamhetsåret 1996/97
leda den viktiga arbetsgruppen för ekonomiskt samarbete. Kommissionen
har tagit initiativ till att organisera ett näringslivsråd (Baltic Sea Business
Advisory Council) för att stärka det ekonomiska samarbetet i regionen.
Detta förberedde under hösten tillsammans med det s.k. Baltic Sea Busi-
ness Summit (en sammanslutning av företagsledare i Östersjöregionen)
förslag som överlämnades vid det toppmöte mellan Östersjöstatemas re-
geringschefer som ägde rum i Riga i januari 1998.
En viktig aspekt på samarbetet i Östersjöstatemas råd är att Ryssland är
medlem. Ett förstärkt regionalt samarbete grannländer emellan ökar den
politiska stabiliteten i området. Det finska initiativet under 1997 till en
"nordlig dimension" befäster ytterligare de möjligheter och behov som
finns för en fortgående integrering av alla länder i norr. I denna process
spelar EU en allt viktigare roll.
Kommissionen stödjer CBSS MR-kommissarie genom sekondering av
personal från de baltiska staterna och Ryssland. Bidrag till den gemen-
samma satsningen på reformering av universiteten i Tartu, Riga och Vil-
nius genom EuroFaculty har lämnats av samtliga medlemmar i CBSS.
Europeiska unionen har också på andra sätt visat Östersjöregionen fort-
satt uppmärksamhet. Det gränsöverskridande regionala samarbetet (Cross
Border Cooperation, CBC) har vidareutvecklats, bl.a. genom utökade
möjligheter att stödja småskaliga samarbetsprojekt mellan de vid Öster-
sjön belägna EU-statema och Estland, Lettland, Litauen och Polen. Rikt-
linjer har också utarbetats för bidrag till CBC-projekt i vilka man kan
kombinera samarbetsprogrammen för de centraleuropeiska och baltiska
staterna (Phare) respektive Ryssland och övriga OSS-länder (Tacis) med
210
varandra och med EU:s särskilda program for regional fysisk planering, Skr. 1997/98:60
Interreg II C. För att avhjälpa vissa brister i den administrativa kapacite-
ten, framfor allt i de baltiska staterna, har kommissionen gett särskilt stöd
till de regionala och lokala organ som skall ansvara för genomförandet av
projekten i CBC-programmen.
EU fortsatte under 1997 att bygga ut och förstärka relationerna med län-
derna i Central- och Östeuropa enligt den i Essen 1994 fastlagda strate-
gin. Denna förmedlemskapsstrategi har som syfte att forbereda och bana
väg för dessa länders medlemskap i EU. De viktigaste verktygen i denna
process är associeringsavtalen (Europaavtalen), den strukturerade dialo-
gen, vitboken for laganpassning och biståndsprogrammet Phare. EU har
Europaavtal i kraft med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjecki-
en och Ungern. Avtalet med S lo venien förutses träda i kraft under 1998.
Europaavtalens mål är att ge en ram for politisk dialog, främja ökning
av handeln, etablera goda ekonomiska relationer, ge en ram for tekniskt
och ekonomiskt bistånd från EU, främja kulturellt samarbete, och allmänt
vara en ram för associeringsländemas gradvisa integration i gemenska-
pen.
I juli 1997 publicerade Europeiska kommissionen sina utlåtanden om
kandidatländerna. I dessa yttranden har kommissionen bedömt hur län-
derna uppfyller kraven för medlemskap i EU. Kommissionen föreslog att
EU skulle inleda medlemskapsförhandlingar med Estland, Polen, Slove-
nien, Tjeckien och Ungern. Dessa utlåtanden behandlades sedan av
medlemsländerna och ministerrådet under hösten 1997, bl.a. i en särskild
arbetsgrupp för utvidgningen. Europeiska rådet i Luxemburg beslutade i
december hur de kommande medlemskapsforhandlingama skall genom-
föras.
De bilaterala relationerna med kandidatländerna inom ramen for Euro-
paavtalen har EU under 1997 skött genom ett omfattande samarbete i
associeringsråd, associeringskommittéer, parlamentariska associerings-
kommittéer och olika undergrupper. Associeringskommittéema fungerar
som ett nav for verksamheten. Ministerrådsarbetsgruppen for Central-
europa har också haft en central uppgift. Arbetet har i stort sett varit
framgångsrikt. Kandidatländerna har dock varit kritiska mot hur den
strukturerade dialogen bedrivits på EU-sidan. Den har uppfattats som
alltför formaliserad och substanslös med bristfälligt deltagande av bl.a.
EU-ministrama. Inom EU har man tagit fasta på detta och har föreslagit
flexiblare samarbetsformer som mer anpassats till respektive kandidat-
land.
Liksom under 1996 har jordbruksfrågor varit ett viktigt samarbets- och
problemområde. Främst har man arbetat med att anpassa Europaavtalen
med anledning av att EU fatt tre nya medlemsländer samt med anledning
av resultaten från Uruguayrundan. Även vinhandeln mellan EU och
kandidatländerna har stått på dagordningen flera gånger. Sverige har hela
tiden agerat för att EU i enlighet med förmedlemskapsstrategin skall be-
211
reda kandidatländerna ökat tillträde till den gemensamma marknaden. Skr. 1997/98:60
Andra viktiga frågor har varit tjeckiska och slovakiska krav på importde-
positioner, något som EU ansett strida mot Europaavtalen och WTO och
som båda länderna till slut tog bort.
Ryssland
I EU:s utrikespolitiska samarbete intar relationerna till Ryssland en cen-
tral plats. Ett gott förhållande mellan EU och ett demokratiskt Ryssland
är av avgörande betydelse for stabiliteten i Europa. EU verkar därför ak-
tivt för ett partnerskap med Ryssland i syfte att stärka landets demokra-
tiska och ekonomiska reformprocesser. Ett annat övergripande mål är att
integrera Ryssland i europeiska samarbetsstrukturer och undvika att nya
skiljelinjer skapas i Europa. Sverige deltar aktivt i utformandet av EU:s
samlade Rysslandspolitik.
I och med ikraftträdandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet (se
nedan) har en ny fas inletts i EU:s relationer med Ryssland. Sverige tog
därför initiativ till att rådet den 24 november debatterade relationerna till
Ryssland i syfte att bl.a. se över möjligheterna att eliminera vissa han-
delshinder, inte minst i syfte att stödja Ryssland i den anpassning som är
nödvändig för ett framtida WTO-medlemskap.
För förverkligandet av den handlingsplan som EU antog 1996 spelar
det fortsatta Tacis-programmet en viktig roll. Årsprogrammet för 1997,
till ett belopp av 128 miljoner ecu (inklusive utnyttjandet av vissa hori-
sontella program), avsåg insatser inom företagsrestrukturering, utbild-
ning, socialt reformarbete, transporter, energi och miljö. Härutöver ges
fortsatt stöd till förbättrandet av kärnsäkerheten. Även utökat regionalt
samarbete vid Rysslands västgränser ingår i Tacis-samarbetet. Det kan
noteras att Sverige genom Östekonomiska institutet har fått ett betydelse-
fullt Tacis-uppdrag som avser samverkan med Russian European Centre
for Economic Policy.
Ukraina
EU ägnade fortsatt betydande uppmärksamhet åt relationerna till Ukraina
under det gångna året. Framför allt har oron över den stagnerade reform-
processen, vilken delats av Sverige, varit i fokus. Prioriteringarna för
bidrag till en demokratisk och ekonomisk reformutveckling i Ukraina,
vilka fastställdes i EU:s aktionsplan under 1996, fortsatte att gälla. Ett
aktivare genomförande av aktionsplanen är eftersträvansvärt, och från
svensk sida har inte minst vikten av att stärka det civila samhället i Uk-
raina betonats. I september hölls det första toppmötet mellan EU och Uk-
raina i Kiev, där såväl EU:s ordförandeskap som kommissionen betonade
vikten av att Ukraina genomför ekonomiska och sociala reformer. Bristen
på gensvar från den ukrainska ledningen var en besvikelse.
212
EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med Ukraina beräknas kunna Skr. 1997/98:60
träda i kraft under början av 1998, vilket torde komma att ytterligare bi-
dra till utvecklingen av relationerna mellan EU och Ukraina.
En stötesten i relationerna mellan EU och Ukraina det gångna året har
varit uppfyllandet av det "Memorandum of Understanding" från 1995
mellan kommissionen, G7 och Ukraina, som innehåller ett ömsesidigt
åtagande att stänga kärnkraftverket i Tjemobyl senast år 2000. Vidare
beslutades under året att bygga en ny sarkofag över den havererade reak-
torn i Tjemobyl. EU, såväl som Sverige, har forbundit sig att bidra fi-
nansiellt till detta projekt.
Ett nytt Tacis-program för 1998 som omfattar samarbetsprojekt inom
institutionsbyggnad, ekonomiska reformer och utveckling av den privata
sektom, samt energi och miljö är under forhandling med den ukrainska
motparten.
Vitryssland
Det politiska klimatet i Vitryssland försämrades ytterligare under det
gångna året och medförde grava inskränkningar av de grundläggande
friheterna och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Den rådande
bekymmersamma konstitutionella, politiska och ekonomiska situationen i
landet föranledde ministerrådet att i upprepade slutsatser och uttalanden,
vilka stöddes av Sverige, inta en ståndpunkt i förhållande till Vitryssland.
I avsaknad av övertygande ansträngningar från vitrysk sida att gå vida-
re med nödvändiga demokratiska reformer har man tills vidare beslutat
avbryta genomförandet av interimsavtalet, skjuta upp ingåendet av part-
nerskaps- och samarbetsavtalet och dra in stödet för Vitrysslands med-
lemskap i Europarådet. Bilaterala ministerkontakter mellan EU och Vit-
ryssland skall endast tas genom ordförandeskapet eller trojkan. Genomfö-
randet av gemenskapens program for tekniskt bistånd, med undantag av
humanitära projekt, regionala projekt och sådana projekt som direkt stö-
der demokratiseringsprocessen, skall frysas. Samtidigt avser man att ge-
nom ett särskilt Tacis-program erbjuda Vitryssland bistånd till demokra-
tiseringsprocessen och utvecklingen av det civila samhället.
Moldova
EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med Moldova har inte trätt i kraft,
och den politiska dialog som däri förutses har inte påbörjats. EU:s aktivi-
teter har därmed begränsats till uttalanden av ordförandeskapet i samband
med för landet viktigare händelser. Det nederländska ordförandeskapet
gjorde t.ex. ett uttalande på EU:s vägnar om det i maj ingångna samfor-
ståndsavtalet mellan Moldova och Transnistrien. Moldova har tillkänna-
gett en önskan att stärka banden med EU.
213
OSS-länderna i Kaukasus och Centralasien
Även gentemot övriga länder i f.d. Sovjetunionen syftar EU:s politik till
att främja en utveckling mot ökad stabilitet i regionen. Sverige har bi-
dragit till utformningen av EU:s relationer med länderna i Kaukasus och
Centralasien, bl.a. genom att föra fram vikten av att utveckla demokrati
och marknadsekonomi, upprätthålla respekten för mänskliga rättigheter
samt bilägga konflikter i områdena.
Partnerskaps- och samarbetsavtal
Redan 1994 ingicks s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal mellan gemen-
skaperna och deras medlemsstater och Ryssland, Ukraina och Moldova.
Motsvarande avtal ingicks 1995 med Kazakstan, Kirgizistan och Vitryss-
land och 1996 med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Uzbekistan. I
avtalen behandlas frågor om politisk dialog, varuhandel, affärsverksam-
het och investeringar, betalningar och kapital, konkurrens- och immate-
rialrätt samt brottsförebyggande, kulturellt och finansiellt samarbete. I
det handelspolitiska avsnittet tillerkänner partema varandra mest-gynnad-
nationsbehandling. Partnerskaps- och samarbetsavtalen skall ratificeras
av samtliga avtalsslutande parter, en procedur som visat sig ta flera år i
anspråk. Vad gäller avtalen med Ryssland, Ukraina och Moldova, vilka
således undertecknades 1994, behövs dessutom ett anpassningsprotokoll
för att göra Sverige, Finland och Österrike till avtalsparter. Även detta
protokoll måste ratificeras av samtliga parter för att partnerskapsavtalet
skall kunna träda i kraft. Denna procedur fördröjer därför ikraftträdandet
med ännu något eller några år.
Sverige har varit drivande i frågan att finna en lösning för ett snabbt
ikraftträdande av avtalen med Ryssland, Ukraina och Moldova. Sverige
har också tagit initiativet till att en förklaring har utarbetats om proviso-
risk tillämpning av anpassningsprotokollet. En sådan har också avgivits
av samtliga parter i samband med undertecknandet. Detta har inneburit
att avtalet med Ryssland, som en direkt följd av förklaringen om provi-
sorisk tillämpning, kunde träda i kraft den 1 december 1997.
Sverige har ratificerat samtliga partnerskaps- och samarbetsavtal.
Barentssamarbetet
Barentsrådet bildades i januari 1993. Rådet består av utrikesministrarna i
de fem nordiska länderna och Ryska federationen samt en representant
för Europeiska kommissionen. Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Neder-
länderna, Polen, Storbritannien, Tyskland och USA är observatörer. Sve-
rige innehade under 1997 ordförandeskapet i Barents euro-arktiska råd
(Barentsrådet). Ordförandeskapet överlämnades till Norge vid ett utri-
kesministermöte i Luleå den 19-20 januari 1998.
Under året har banden mellan EU och Barentssamarbetet stärkts bl.a.
genom ett särskilt möte med kommissionen i Bryssel och Barentsrådets
ämbetsmannakommitté. Kommissionen deltar numera mera aktivt i arbe-
tet än tidigare. Kommissionen har genom Tacis- och Interregprogrammen
Skr. 1997/98:60
214
lämnat ansenliga bidrag till projekt främst syftande till ökad kämsäker- Skr. 1997/98:60
het, energieffektivisering, bättre transportmöjligheter och nya gränsöver-
gångar. Kommissionen kommer vid ministermötet i januari att lämna en
utförlig redogörelse for sina insatser i regionen.
Kommissionen rapporterade vid Europeiska rådets möte i Luxemburg
om sitt engagemang i olika regionala samarbetsinitiativ, bl.a. i Barentsrå-
det. Den positiva utvecklingen i Barentsregionen noterades. Ministerrådet
uppmanades att behandla dessa rapporter.
Bosnien-Hercegovina
Under 1997 har omfattande ansträngningar och resurser från EU:s håll
lagts ned på att stödja fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina. Bistånds-
och återuppbyggnadsfrågor var i fokus även under 1997, liksom de
komplicerade flykting- och återvandringsfrågoma.
EU har varit en av huvudaktörerna i de konferenser som under 1997
hållits om genomförandet av det bosniska fredsavtalets civila delar. Vid
mötet med rådet for fredsavtalets genomförande (Peace Implementation
Council, PIC) i Bonn den 9-10 december antogs slutsatser som bl.a. in-
nehöll ett stärkande av mandatet för den höge representanten. Denne
skall om parterna inte kan komma överens i frågor som är viktiga för
fredsprocessen kunna besluta interimistiskt i deras ställe, och den höge
representanten skall ges möjlighet att avsätta politiker som motarbetar
fredsavtalets genomförande. Vid mötet betonades återigen parternas eget
ansvar för fredsprocessen och behovet av att ställa krav på parterna for
att de skall komma i åtnjutande av bistånd från EU och andra givare.
Sverige deltog aktivt i processen och betonade att det civila genomföran-
det måste fortsätta med oförminskad kraft och där särskilt att resultaten
från höstens lokalval genomförs så att de gemensamma institutionerna
börjar fungera, samt att flyktingar och intemflyktingar ges faktiska förut-
sättningar att återvända till sin hemorter.
Kroatien
Situationen i Kroatien har med anledning av att UNTAES-mandatet löper
ut i början på 1998, då den exekutiva makten i östra Slavonien övergår
till Kroatien, krävt särskild uppmärksamhet. Den internationella närvaron
i Kroatien kommer i stället att domineras av OSSE. Sverige har uttryckt
stöd for både OSSE:s och FN:s fortsatta engagemang i landet.
Förbundsrepubliken Jugoslavien
Vad gäller EU:s förhållande till Förbundsrepubliken Jugoslavien har
framför allt utvecklingen i Kosovo följts med stor oro. Eftersom det allt-
jämt är EU:s uppfattning att en unionsnärvaro där skulle kunna bidra till
215
en positiv politisk utveckling har EU även under 1997 drivit ett förslag Skr. 1997/98:60
om ett informationskontor i Pristina. EU förespråkar att Kosovo skall
återfå politisk autonomi inom Förbundsrepubliken Jugoslavien samt att
de mänskliga rättigheterna skall respekteras i området.
F.d. jugoslaviska republiken Makedonien
Även situationen i Makedonien har under 1997 funnits med på EU:s dag-
ordning, mycket beroende på de tilltagande inter-etniska spänningarna
mellan albaner och slaver inom det makedonska samhället. OSSE:s mi-
noritetskommissarie har i sina ansträngningar haft framgångar, som
samtliga EU-stater understött.
Albanien
Albanien drabbades i början av 1997 av en allvarlig kris med våldsamma
upplopp som följd. EU, VEU och OSSE var snabbt på plats och lyckades
förhindra en total samhällskollaps. Efter att demokratiska val kunnat ge-
nomföras den 29 juli har två ministerkonferenser genomförts under Itali-
ens ledning. Vid dessa konferenser uttalades en bred vilja att stödja åter-
uppbyggnad och återskapande av säkerhet. I mitten av juni 1998 kommer
dessa ansträngningar att ses över vid ytterligare en minsterkonferens,
denna gång i Tirana. EU deltar aktivt både inom dessa konferenser och
genom bl.a. European Commission Monitor Mission.
Utveckl ingssamarbete
Alltsedan konflikterna i f.d. Jugoslavien startade har EU varit den över-
lägset största biståndsgivaren. Insatserna i området härstammar från såväl
Europeiska byrån för humanitärt bistånd som Phare (Bosnien-
Hercegovina, Makedonien och Albanien) och kommissionens GD 1A.
Det är därför svårt att uppskatta det sammantagna värdet av insatserna
men de torde överskrida 400 miljoner ecu, varav mer än 300 miljoner ecu
har använts för återuppbyggnadsinsatser i Bosnien-Hercegovina. Insat-
serna har varit inriktade på humanitärt bistånd och stöd till det civila
samhället. Ett genomgående tema har varit stöd till insatser som underlät-
tar för flyktingar att återvända. Ett särskilt samarbete mellan EU och de
mest berörda länderna Tyskland, Österrike, Schweiz och Sverige har fö-
rekommit i frågan om flyktingåtervändande.
Den årliga givarkonferensen för Bosnien-Hercegovina blev försenad
och sammankallades av EU och Världsbanken gemensamt inte förrän i
juli månad. Det uppställda målet om 1,4 miljarder USD för insatser under
1997 nåddes med god marginal. Det rådde bred enighet om att återupp-
byggnadsbiståndet även fortsättningsvis skall villkoras till parternas
medverkan i att fredsprocessen genomförs.
I oktober månad hölls en särskild givarkonferens för Albanien, även
den under ledning av EU och Världsbanken.
216
Handelspolitiska relationer Skr. 1997/98:60
EU har under 1997 förlängt avtalet om ensidigt handelstillträde till unio-
nen för vissa varor i enlighet med dem som gällde för hela det foma Ju-
goslavien. Dessa s.k. autonoma handelsåtgärder omfattade under 1997
även Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Ett handels- och samarbetsavtal mellan EU och Makedonien under-
tecknades under 1997 och trädde i kraft under december månad.
Turkiets utsikter att utveckla en närmare relation till EU och på sikt nå ett
medlemskap har utgjort en central fråga i EU under året.
Sverige har verkat för att samma objektiva kriterier för medlemskap
skall gälla alla ansökarländer, inklusive Turkiet, men också betonat Tur-
kiets eget ansvar att komma till rätta med en rad problem. Turkiet måste
fullt ut uppfylla de s.k. Köpenhamnskriteriema, som beslutades under
toppmötet i Köpenhamn 1993. Det första av dessa behandlar de politiska
kraven, såsom demokrati, pluralism, respekt för mänskliga rättigheter,
skydd av minoriteter etc. Sverige har verkat för att EU skall utarbeta en
strategi eller "färdplan" för Turkiet till vägledning och stimulans för ef-
terlevnaden av kriterierna och utvecklande av en fördjupad relation mel-
lan Turkiet och EU mot bakgrund av medlemskapsperspektivet. I ett
första skede borde en kraftsamling ske till de områden som berör det
politiska kriteriet.
Förhandlingar om förmånskoncessioner för handeln med jordbruks-
produkter slutfördes den 25 april och avtalet förväntas träda i kraft den 1
januari 1998. Avtalet utgjorde en viktig etapp på vägen mot den liberali-
sering av handeln med jordbruksprodukter som föreskrevs i associerings-
avtalet mellan Turkiet och gemenskapen och beslut 1/95 av associerings-
rådet EG-Turkiet.
Det planerade associeringsrådet med Turkiet hölls den 29 april. EU
bekräftade Turkiets medlemskapsperspektiv och slog fast att Turkiet
skulle behandlas enligt samma objektiva kriterier och normer som övriga
ansökarländer.
I en dialog mellan Grekland och Turkiet har länderna diskuterat frågan
om att frigöra det s.k. finansiella protokollet som utlovats till Turkiet i
samband med tullunionen. Någon lösning har inte uppnåtts, men båda
parter har deklarerat sin vilja att fortsätta kontakterna under ledning av
EU:s ordförandeskap. De meddelade att man hade tillsatt en grupp (s.k.
wise men group) bestående av två representanter från vartdera landet för
att utarbeta rekommendationer om hur ett antal utestående frågor länder-
na emellan skulle kunna hanteras.
1 samband med EU:s informella utrikesministermöte i Apeldoom den
15-16 mars uppmanades kommissionen att utarbeta ett meddelande om
den framtida utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Turkiet mot
bakgrund av den tullunion som trädde i kraft den 31 december 1995.
Meddelandet presenterades den 18 juli och behandlades under hösten i
217
rådsarbetsgruppen för Sydösteuropa och i de ständiga representanternas Skr. 1997/98:60
kommitté. Slutsatserna om meddelandet antogs vid Europeiska rådet i
Luxemburg, och kommissionen uppmanades att lägga fram detaljerade
förslag i enlighet med riktlinjerna i meddelandet. Detta omfattar följande
områden som kan bli föremål för närmare samarbete mellan EU och
Turkiet: mänskliga rättigheter och humanitära frågor, konsolidering av
tullunionen, liberalisering av handeln med jordbruksprodukter, liberali-
sering av tjänstehandel, deltagande i gemenskapsprogram, samarbete om
rättsliga och inrikes frågor, miljösamarbete, telekommunikationer och
informationsteknik, samarbete om investeringar på industriområdet, regi-
onalpolitiskt och gränsöverskridande samarbete, konsumentpolitiskt sam-
arbete och återupptagande av den makroekonomiska dialogen.
Europeiska rådet i Luxemburg den 12-13 december beslutade, bl.a. på
svenskt initiativ, att utarbeta en europeisk strategi för Turkiet. Rådet be-
kräftade att Turkiet har möjlighet att ansluta sig till unionen, att Turkiet
skall bedömas på grundval av samma objektiva kriterier som övriga
kandidatländer samt att en strategi för att förbereda Turkiets anslutning
skall utarbetas. Strategin innebär framför allt möjligheter att fördjupa och
bredda det samarbete som etablerades genom tullunionen. Dessutom in-
bjöds Turkiet till den europeiska konferensen, där frågor av gemensamt
intresse kan behandlas, tillsammans med kandidatländerna i Central- och
Östeuropa samt Cypern. Det slogs dock fast att Turkiet ännu inte är mo-
get för reella anslutningsförhandlingar på grund av den politiska och
ekonomiska situationen i landet. Närmandet mellan EU och Turkiet är
även avhängigt politiska reformer i Turkiet, särskilt vad gäller respekten
för de mänskliga rättigheterna. Turkiet måste även agera konstruktivt i
fråga om relationerna med Grekland och bidra till en lösning av Cypem-
konflikten.
Partnerskapet Europa-Medelhavet (den s.k. Barcelonaprocessen) etable-
rades vid Barcelonakonferensen den 28 november 1995. Partnerskapets
syfte är att skapa en bas för samarbetet mellan EU och tolv icke-
medlemsländer i Medelhavsregionen, nämligen Marocko, Algeriet, Tu-
nisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern och
Malta samt den palestinska myndigheten.
Samarbetet skall omfatta politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt
och finansiellt stöd till partnerländema och utbyte på de kulturella, socia-
la och tekniska områdena. Den politiska dialogen skall främja utveck-
lingen av demokratiska institutioner och respekten för mänskliga rättig-
heter. Den skall också tjäna som instrument för säkerheten i regionen.
Barcelonaprocessen är inte avsedd att ersätta andra åtgärder för fred,
stabilitet och utveckling i området. Däremot kan den bidra till att göra
dessa framgångsrika. Motsatsen kan emellertid inträffa, dvs. att Barcelo-
naprocessen påverkas av en negativ utveckling i andra processer som
berör regionen. Sålunda försvårades det politiska och säkerhetspolitiska
218
arbetet under året i Barcelonaprocessen genom avsaknaden av framsteg i Skr. 1997/98:60
fredsprocessen i Mellanöstern.
Ministermötet på Malta i april skulle ha ägnats åt att granska proces-
sen sedan november 1995 och ange prioriteringar för det kommande ar-
betet men kom i stället huvudsakligen att ägnas diskussioner om åtgärder
för att åter fa i gång fredsprocessen. Ett möte mellan Yassir Arafat och
den israeliska utrikesministern Levy kom till stånd.
Trots ett politiskt trögare förhandlingsklimat sökte partnerländema un-
der 1997 att, inom ramen för den politiska dialogen, fortsätta arbetet med
att genomföra ett antal förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, t.ex.
upprättandet av ett nätverk mellan politiska forskningsinstitut i Europa
och Medelhavsländerna, samt ett system för att förhindra och bemästra
katastrofer. Andra förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder mellan
partnerländema har diskuterats under året inklusive möjligheten att på
lång sikt upprätta en säkerhetsstadga för Medelhavet.
Inom ramen för det ekonomiska och finansiella partnerskapet har arbe-
tet med att bedöma investeringshinder och att främja investeringar hos
de tolv sydliga partema i Medelhavsregionen fortsatt. En konferens om
privata investeringar hölls i London i mars 1997. En analys görs av de
sydliga parternas behov i fråga om ekonomisk modernisering. Ett ex-
pertmöte med detta syfte hölls i Bryssel i mars 1997. Ett Europa-
Medelhavsenergiforum inrättades i maj 1997 i syfte att stärka energi-
samarbetet runt Medelhavet. Dess allmänna syfte är att bidra till att or-
ganisera och övervaka energisamarbetet samt utgöra en permanent ram
för dialog och informationsutbyte.
Under året hölls även en konferens i Lissabon om transportfrågor runt
Medelhavet.
Vidare har den konferens om lokal vattenförsörjning i Medelhavsom-
rådet som hölls i november 1996 följts upp genom utarbetandet av ett
gemensamt informationssystem för expertis och kunskap rörande vatten-
frågor.
Ett miljöministermöte hölls i Helsingfors i november 1997. Ministrar-
na diskuterade upprättandet av ett handlingsprogram på kort och medel-
lång sikt för prioriterade åtgärder på miljöområdet. Bland de viktigaste
åtgärdsområdena ingår integrerad förvaltning av vatten, mark och kust-
områden, avfallshantering samt "hot spots" (betydande föroreningskäl-
lor). Vidare ingår bland de prioriterade områdena kontroll av erosion och
jordförstöring samt ökenspridning. Ministrarna konstaterade att de erfa-
renheter som gjorts av miljösamarbetet runt Östersjön kunde användas
för samarbetet runt Medelhavet.
Inom ramen för partnerskapet i sociala och kulturella frågor hölls i
mars 1997 i Nederländerna en konferens om staten och det civila samhäl-
let samt i december en konferens om social- och hälsofrågor. Möten har
hållits i Italien och Grekland om audiovisuellt samarbete. I Spanien hölls
en konferens om det gemensamma audiovisuella och cinematografiska
arvet.
Frihandel och ekonomiskt stöd är två viktiga komponenter i EU:s poli-
tik för Medelhavsområdet. EU har inlett förhandlingar om associerings-
avtal med en rad Medelhavsländer i syfte att på sikt skapa ett frihandels-
219
område runt Medelhavet. Som ett första steg skall frihandel för industri- Skr. 1997/98:60
varor vara införd till år 2010. Hittills har avtal slutits med Israel, Ma-
rocko och Tunisien år 1995, med Jordanien i april 1997 samt med den
palestinska myndigheten i juli 1997. Sverige ratificerade de tre först-
nämnda under 1996 och kommer att ratificera avtalet med Jordanien un-
der första halvåret 1998. Med undantag av interimsavtalet med den pa-
lestinska myndigheten, vilket är ett gemenskapsavtal och således inte
behöver ratificeras av EU-ländemas parlament, har de övriga avtalen
ännu inte trätt i kraft eftersom ratificeringsprocessen i EU-ländema inte
avslutats.
Förhandlingar om associeringsavtal pågår med Egypten, Libanon och
Algeriet. Förberedande samtal har under året förts med Syrien.
EU har anslagit 4 685 miljoner ecu för perioden 1996-1999 till ut-
vecklingssamarbetet med länderna i Medelhavsregionen. Av detta svara-
de Sverige under 1997, genom sin medlemsavgift till EU, för 170 miljo-
ner kronor.
Av EU:s Medelhavsbistånd för perioden var redan en del tidigare be-
slutat. Återstoden, ca 3 424 miljoner ecu, regleras genom den s.k.
MEDA-förordningen, som anger beslutsformerna och huvudområdena
för biståndssamarbetet. Biståndet utgår efter nationella och regionala
strategier, vilka baseras på partnerländemas prioriteringar och i enlighet
med målen och syftena i Barcelonadeklarationen och MEDA-
förordningen. Biståndet skall gå till ekonomisk omvandling, till stärkan-
de av den socio-ekonomiska jämvikten och stöd för utveckling av det
civila samhället samt till regionalt samarbete. Beslut om att stödja projekt
fattas av en kommitté, där medlemsstaterna är representerade.
Sverige tog under året initiativ till ett första EU-uttalande om våldet i
Algeriet.
EU har under 1997 på olika sätt ökat sin närvaro i regionen, liksom sina
politiska och ekonomiska ansträngningar för att fredsprocessen skall
lyckas. Sverige bidrog till att unionen intog en konsekvent och fast håll-
ning i frågor som rör den israeliska bosättningspolitiken, Jerusalems sta-
tus, israeliska avspärrningar av palestinska områden samt fördömanden
av terrorism.
EU:s särskilda sändebud för fredsprocessen i Mellanöstern, Miguel
Angel Moratinos, verkade under året bl.a. för att en gemensam dialog
mellan EU och Israel om den palestinska ekonomin skulle leda till kon-
kreta israeliska åtgärder. Han sökte även få Israels och palestiniernas ac-
cept för en uppförandekod i syfte att underlätta parternas fortsatta för-
handlingar. Han initierade vidare inrättandet av en permanent säkerhets-
kommitté.
EU beslutade i april 1997 att inrätta ett program för att bistå den pales-
tinska myndigheten i dess strävan att motverka terroristhandlingar. För-
utom tekniskt inriktade insatser ingår i programmet att främja den pales-
22(
tinska polisens insikter om de mänskliga rättigheterna. Svensken Nils Skr. 1997/98:60
Eriksson utsågs att samordna detta biståndsprogram.
Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 antogs en appell i
syfte att manifestera EU:s fortsatta stöd till fredsprocessen. Vid Europe-
iska rådets möte i Luxemburg den 12-13 december ingick i ordföran-
deslutsatsema ett avsnitt om fredsprocessen i Mellanöstern. Slutsatserna
trycker bl.a. på nödvändigheten av att parterna följer redan ingångna av-
tal. EU uttryckte sin beredvillighet att fortsatt stå till parternas förfogan-
de.
EU var under 1997 ordförande i den multilaterala arbetsgruppen for
regional ekonomisk utveckling i Mellanöstern inom ramen för Madrid-
processen. Sverige deltog i den fjärde regionala ekonomiska konferensen
(MENA IV) för Mellanöstern och Nordafrika, som hölls i Doha i Qatar i
november 1997. MENA-konferensema syftar till att stödja fredsproces-
sen i Mellanöstern genom att stärka ekonomiskt samarbete mellan län-
derna i regionen.
Det sjunde ministermötet inom ramen för samarbetet mellan EU och
Gulfstatema i Gulf Cooperation Council (GCC) hölls i Doha i Qatar i
februari 1997. Vid mötet, i vilket utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
deltog, behandlades framför allt förhandlingarna om ett frihandelsavtal
mellan EU och GCC. Från EU:s sida underströks kravet att GCC skall
upprätta en intern tullunion innan frihandelsavtalet med EU ingås. På
dagordningen återfanns också frågor om kulturdialog och de mänskliga
rättigheterna.
EU ingick 1997 ett samarbetsavtal med Yemen.
När en tysk domstol den 10 april förklarade den iranska statsledningen
skyldig till terrorism, eftersom den beordrat ett attentat mot en restaurang
i Berlin 1992, beslutade EU samma dag att kalla hem sina ambassadörer
for samordnade konsultationer. Iran svarade med att kalla hem landets
ambassadörer i huvudstäderna i EU:s medlemsstater. Allmänna rådet
antog den 29 april en deklaration om EU:s relationer med Iran. Deklara-
tionen slog fast att framsteg i förbindelserna endast kunde göras om Iran
respekterade internationell rätt och avstod från terrorism. EU beslutade
även att tills vidare suspendera den så kallade kritiska dialogen med Iran.
Samtliga EU-staters ambassadörer återvände till Teheran i november.
Under 1997 har EU fortsatt sin aktiva dialog med de afrikanska staterna i
syfte att på olika sätt söka medverka till en positiv utveckling i Afrika.
Denna strävan har tagit sig uttryck bl.a. i beslutet att verka för att ett EU-
afrikanskt toppmöte med deltagande av stats- och regeringschefer från
Europa och Afrika hålls senast år 2000.
Maktskiftet i Kinshasa våren 1997 ledde till diskussioner i EU-kretsen
om att återuppta det sedan 1992 frusna biståndet till Demokratiska re-
publiken Kongo (DRK, f.d. Zaire). Den 15 september gjorde rådet ett
uttalande om biståndet till DRK, och vid ett givarmöte i Bryssel den 4
december i Världsbankens regi tillkännagav Europakommissionen att
221
man avsåg återuppta stöd omfattande 77 miljoner ecu inom områdena Skr. 1997/98:60
hälsa, infrastruktur och demokrati. Vidare beslutade EU i slutet av året att
förlänga av den gemensamma aktionen till stöd för demokratiseringspro-
cessen.
EU:s bistånd till Stora sjö-området (Rwanda, Burundi, Demokratiska
republiken Kongo) uppgick 1997 till ca 140 miljoner ecu. Huvuddelen
av biståndet utgörs av humanitärt bistånd från ECHO och av visst livs-
medelsbistånd. EU ger även bidrag till den internationella krigsförbry-
tartribunalen för Rwanda, med säte i Arusha, Tanzania.
EU stöder i första hand regionala lösningar på problemen i Stora sjö-
regionen och har under 1997 bl.a. fortsatt att verka för en internationell
konferens om fred, säkerhet och utveckling under ledning av FN och
O AU. EU följer situationen och söker aktivt bidra till en positiv utveck-
ling genom sitt speciella sändebud Aldo Ajello. Rådet har under 1997
fattat beslut om en fortsatt finansiering av Ajellos mission i Stora sjö-
regionen.
Under 1997 har kommissionen fört fortsatta förhandlingar med Syd-
afrika om ett brett samarbetsavtal, innehållande bl.a. ett avtal om frihan-
del. Förhandlingarna inleddes 1995. Efter inledande svårigheter har
emellertid ett viss momentum återskapats under senare delen av 1997 och
förhandlingarna tycks nu gå in i ett konstruktivt skede. Förhoppningen är
att förhandlingarna om ett frihandelsavtal skall kunna slutföras under
1998. Därtill kan noteras att EU-AVS ministerrådsmöte i april fattade
beslut om Sydafrikas partiella anslutning till Lomékonventionen. Detta,
liksom ett avtal om frihandel, utgör en del i det slutgiltiga övergripande
samarbetsavtalet. Sverige har genomgående verkat för att Sydafrika
medges största möjliga tillträde till den europeiska marknaden.
Situationen i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter i Nigeria
har inte förbättrats under 1997 heller. Av denna anledning förlängdes
EU:s sanktioner från 1993 och 1995 till och med den 1 november 1998.
EU har en livaktig dialog med South African Development Communi-
ty. Det senaste ministermötet hölls i Windhoek 1996. Ett nytt möte förbe-
reds i Wien i november 1998. Mellan ministermötena hålls årliga möten
på högre tjänstemannanivå samt löpande trojkamöten. Ett tjänstemanna-
möte avhölls i början av december i Zambia. Dialogen omfattar i princip
allt som parterna kommer överens om, även om man framför allt från
EU-sidan strävat efter att undanta frågor som behandlas i andra forum. På
agendan står sålunda bl.a. politiska frågor, inklusive demokrati och
mänskliga rättigheter. Sedan det förra ministermötet har gemensamma
tematiska möten hållits om hiv/aids, vattenfrågor, småföretagande och
droghandel.
Allmänna rådet antog den 2 juni 1997 en gemensam ståndpunkt om fö-
rebyggande av konflikter i Afrika. Beslutet togs mot bakgrund av det
stora antalet väpnade konflikter i Afrika, som delvis också är av ny typ.
Det syftade främst till att samordna medlemsstaternas politik på området.
I enlighet med beslutet lade ordförandeskapet i samarbete med kommis-
sionen i november fram ett förslag i Afrikaarbetsgruppen om genomfö-
rande av den gemensamma ståndpunkten. Förslaget antogs vid gruppens
221
möte i december. Gruppen skall nu bl.a. diskutera länder som bedöms Skr. 1997/98:60
kunna stå inför en kris och eventuellt möjliga åtgärder före krisen.
Stärkandet av det transatlantiska samarbetet löper vidare med utgångs-
punkt i den gemensamma deklaration och handlingsplan som antogs vid
toppmötet mellan EU och USA i Madrid 1995. Handlingsplanen spänner
över ett brett falt av samarbetsområden: utrikes- och säkerhetspolitik,
ekonomi, handelspolitik och kulturutbyte.
Sverige anser att det transatlantiska samarbetet är ett område med hög
prioritet för medlemsländerna. Samarbetet har tydlig inverkan på enskil-
da sakområden, den övergripande säkerhetssituationen i Europa och
etablerandet av en global säkerhetsordning.
Handlingsplanen mellan EU och USA är mest konkret inom det han-
delspolitiska området. Inom ramen för detta samarbete har det t.ex. upp-
rättats en affärsmannadialog. Ett möte hölls i Rom i november 1997, där
svenskt näringsliv var representerat på hög nivå. Denna dialog har bl.a.
fungerat pådrivande i förhandlingarna om två centrala frågor - avtalet om
ömsesidigt godkännande av respektive länders produktprovningar samt
undertecknandet av ett informationstekniksavtal. Vid mötet i Rom disku-
terades bl.a. ett fortsatt och vidareutvecklat samarbete inom standardise-
ringsområdet, stärkandet av WTO-systemet samt elektronisk handel.
Sverige menar att en huvuduppgift för parterna är att gemensamt verka
för att främja det multilaterala handelssystemet och världshandelsorgani-
sationen WTO. Framgångarna vid WTO:s ministermöte i Singapore i
december 1996 är ett bevis för vikten av det transatlantiska samarbetet på
detta område.
De amerikanska sanktionslagama, Cuban Liberty and Democratic So-
lidarity Act ("Helms-Burton") och Iran-Libya Sanctions Act ("d'Amato"),
utgör fortsatt centrala diskussionsämnen i dialogen med USA och Kana-
da. Enligt EU:s uppfattning rymmer dessa lagar oacceptabla exterritoriel-
la element. EU antog i november 1996 en förordning i vilken det fastslås
att det är illegalt för medlemsländerna att följa de amerikanska exterrito-
riella lagarna. Med anledning av denna trädde en svensk kompletterande
lag i kraft den 1 januari 1998.
Den 11 april 1997 slöts en delöverenskommelse mellan EU och USA,
vilket innebär att USA uppskjuter tillämpningen av den möjlighet lagen
erbjuder till privaträttsliga processer i USA mot företag som handlar med
nationaliserad egendom på Kuba. Uppgörelsen fick till följd att EU tills
vidare suspenderade sin WTO-panel.
Sverige har deltagit aktivt i de förhandlingar som förts enligt delöver-
enskommelsen mellan EU och USA i april. Sverige anser att en förhand-
lingslösning är angelägen och välkomnar därför de konsultationer som nu
pågår.
En gemensam handlingsplan och deklaration mellan EU och Kanada
kunde undertecknas den 17 december 1996. Förhandlingarna drog ut på
tiden, främst på grund av oenighet om fiskefrågor. Sverige välkomnar att
223
möjligheter därmed skapats för en ytterligare konkretisering av samarbe- Skr. 1997/98:60
tet EU och Kanada. En gemensam handelsstudie mellan EU och Kanada
utarbetas nu. Syftet med studien är att identifiera omständigheter som kan
utgöra hinder för handeln mellan parterna, som därefter gemensamt skall
söka avskaffa dessa hinder.
Den regelbundna politiska dialogen mellan EU och Latinamerika inled-
des i början av 1980-talet. Sedan dess har årliga ministermöten hållits
med Centralamerika (San José-konferenser) och med Riogruppen, vilken
omfattar Sydamerika och Mexiko med de centralamerikanska länderna
som observatörer.
På initiativ av Frankrike och Spanien lanserades under året ett förslag
om att hålla ett toppmöte mellan EU och Latinamerika/Karibien. Försla-
get om ett toppmöte, som förväntas äga rum 1999, bekräftades vid Euro-
peiska rådets möte i Amsterdam.
Efter relativt långdragna förhandlingar mellan Europeiska gemenska-
pen och Mexiko enades partema i juli 1997 om ett avtal om ekonomiskt
partnerskap, politisk samordning och samarbete. Avtalet, som underteck-
nades i anslutning till allmänna rådet den 8 december 1997, består for-
mellt av två avtal: ett globalt avtal om institutionalisering av en politisk
dialog, ekonomisk samverkan och samarbete inom ett antal olika områ-
den, samt ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor. Syftet
med interimsavtalet är att tidigarelägga de förhandlingar om handelslibe-
raliseringar som föreskrivs i det globala avtalet och som faller inom ge-
menskapens kompetensområde. Kommissionen skall under första halv-
året 1998 presentera ett förslag till förhandlingsmandat, vilket skall be-
slutas av rådet. Förhandlingar om handelsliberaliseringar förutses där-
emot komma i gång först under senare delen av 1998.
Avtal har tidigare ingåtts mellan EU och Mercosur (Argentina, Brasili-
en, Paraguay och Uruguay) 1995 respektive EU och Chile 1996. Båda
avtalen är ramavtal som inledningsvis syftar till att förbereda processen
att uppnå handelsliberaliseringar och på sikt etablera en associering av
politisk och ekonomisk karaktär. EU och Mercosur respektive EU och
Chile har inlett ett gemensamt arbete med att ta fram ett faktaunderlag
som efter granskning i expertgrupper under våren 1998 kommer att utgö-
ra bas för ett beslut om och när frihandelsförhandlingar skall inledas.
Kuba
Den 2 december 1996 antog rådet en gemensam ståndpunkt som klargör
EU:s politik gentemot Kuba. I ståndpunkten fastställs att EU vill upp-
muntra en fredlig övergångsprocess till pluralistisk demokrati, respekt för
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt en hållbar åter-
hämtning och förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard. Vida-
re uttrycker EU en stark önskan att bli Kubas partner i den fortskridande
öppningen i den kubanska ekonomin samtidigt som det slås fast att ett
22z
närmare samarbete kommer att vara beroende av att läget förbättras vad Skr. 1997/98:60
avser mänskliga rättigheter.
Under 1997 har man gjort ansträngningar för att följa upp den gemen-
samma ståndpunkten genom att söka fa till stånd en resultatinriktad och
konstruktiv dialog med den kubanska regeringen. Det har särskilt gällt
respekten för mänskliga rättigheter och demokrati, där EU protesterat
mot fängslanden av dissidenter och företrädare för människorättsorgani-
sationer. Trots att inga påtagliga resultat kan påvisas är rådet ense om att
stå fast vid den gemensamma ståndpunkten. Den 3 december 1997 upp-
repade rådet att EU:s mål när det gäller Kuba fortfarande är att främja en
process i enlighet med den gemensamma ståndpunkten, såsom den fast-
ställdes den 2 december 1996.
I mars 1996 hölls det ett möte i Bangkok mellan EU och tio asiatiska
länder, som blev inledningen till den process av närmande mellan Europa
och Asien som kallas Asia-Europe Meeting eller ASEM. I ASEM-
dialogen deltar EU:s femton medlemsländer, tio asiatiska länder
(ASEAN:s dåvarande sju medlemmar och Japan, Kina, Sydkorea) samt
Europeiska kommissionen.
ASEM-dialogen syftar till att, genom politisk dialog samt vetenskap-
ligt och kulturellt utbyte, skapa förståelse och samsyn mellan Europa och
Asien samt att underlätta för handelsutbyte och investeringsflöden. Dia-
logen har rönt uppskattning både på europeisk och asiatisk sida och
framsteg har gjorts. Bland konkreta resultat kan nämnas inrättande av en
stiftelse för kulturellt och vetenskapligt utbyte, ASEF (Asia-Europe
Foundation), samt utarbetande av aktionsplaner inom områdena handel
och investeringar. Vidare har Sverige i samarbete med Frankrike och
med deltagande från samtliga ASEM-länder genomfört ett seminarium
vid Raoul Wallenberginstitutet i Lund om mänskliga rättigheter och
rättsstaten. ASEM:s andra toppmöte äger rum i London i april 1998.
ASEM-dialogen har gett Europa och Sverige goda möjligheter att
bredda och fördjupa kontakterna med Asien, en region som innefattar
världens två folkrikaste stater och där också ett antal länder med långsik-
tig tillväxtpotential återfinns.
EU:s politik gentemot Kina
I EU:s Kinastrategi finns målsättningen att verka för att Kina inlemmas i
det internationella samfundet och på ett konstruktivt sätt engageras i ar-
betet för fred och säkerhet samt efterlevnad av internationella konventio-
ner om mänskliga rättigheter och icke-spridning av kärnvapen, etc. Sve-
rige deltar aktivt i utformandet av EU:s Kinapolitik.
På handelsområdet stöder Sverige Kinas ansökan om medlemskap i
världshandelsorganisationen WTO på de villkor som organisationen
ställer upp. Den 3-5 december hölls ett blandkommissionsmöte med
Sverige och Kina i Stockholm, varvid export- och importhinder samt frå-
225
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
gor rörande investeringar och immaterialrätt diskuterades. Dessa över- Skr. 1997/98:60
läggningar sker på basis av ett handelsavtal som anpassats till gällande
kompetensfördelning mellan kommissionen och medlemsstaterna.
Kina och Hongkong
Kommissionen utarbetade i maj en kommunikation om Hongkong. I slut-
satserna som antogs av allmänna rådet noterar unionen den höga grad av
autonomi som staden kommer att ha även i fortsättningen. Vidare fram-
hålls att unionen kommer att behandla Hongkong som en autonom enhet
när det gäller handel och fortsätta att noga följa utvecklingen av den eko-
nomiska och politiska situationen där.
Kvotering av import från Kina
Vid upprättandet av EG:s inre marknad infördes gemensamma begräns-
ningskvoter mot Kina, bl.a. för import av vissa industrivaror samt en del
andra produkter, som jordbruksvaror och teko. Sverige uppnådde i an-
slutningsförhandlingarna en uppjustering av dessa kvoter motsvarande
importen från de nya medlemsländerna.
Under 1997 diskuterades i EU en ny översyn av kvotsystemet mot Ki-
na. Sverige, som 1996 lyckades fa gehör för sin linje att kvoterna på
handskar skulle avskaffas, har för 1997 fatt till stånd avskaffande av
kvoterna för glas och delar till leksaker. Ett fatal kvoter kvarstår: de för
skor, porslin, keramik, tekovaror samt vissa jordbruksprodukter. Den
svenska regeringen tar dock i EU-sammanhang fortlöpande upp frågan
om att avskaffa de återstående kvoterna.
Sydkorea
I maj 1997 undertecknades ett avtal mellan EU och Sydkorea om tull-
samarbete. Vice ordföranden i kommissionen, Sir Leon Brittan, besökte
Sydkorea i oktober 1997 för samtal med, bland andra, president Kim
Young-Sam. Samtalen inriktades på handelsliberaliseringar, och ett bila-
teralt handelsavtal mellan EU och Sydkorea om upphandling slöts.
Nordkorea
Förhållandena i Nordkorea är omvittnat svåra. Två års översvämningar
har skadat Nordkoreas skördar. Årets torka samt skadorna av tyfonen
Winnie har förvärrat situationen. Strukturella problem inom jordbruket
och avsaknad av reformer ligger också till grund för dagens brist på
livsmedel.
Kommissionen fattade i maj 1997 beslut om ett bidrag på cirka 55
miljoner ecu (nära 500 miljoner kronor) varav merparten avser livsme-
delshjälp som framför allt kanaliserats via World Food Programme.
226
Sydostasien Skr. 1997/98:60
I februari hölls i Singapore ett toppmöte mellan utrikesministrarna från
EU och den sydöstasiatiska samarbetsorganisationen Association of
South East Asian Nations (ASEAN) där en gemensam deklaration antogs
som syftar till att stärka och utveckla samarbetet på det ekonomiska och
politiska området.
Dialogen mellan EU och de sydostasiatiska länderna har även förts vid
ett antal möten i multilaterala forum, som till exempel ASEM (Asia-
Europe Meeting), ARF (ASEAN Regional Forum) och ASEAN PMC
(Post-Ministerial Conference).
Under året har samarbetsavtal mellan EU och Laos respektive Kam-
bodja slutits. Avtalet med Kambodja har emellertid inte kunnat ratificeras
på grund av den oklara politiska situationen i landet.
Som en reaktion på den fortsatt allvarliga situationen i Burma förläng-
de EU:s ministerråd under 1997 den gemensamma ståndpunkt som an-
togs 1996. I denna uppmanar EU regimen att inleda en dialog med de
demokratiska krafterna och dess ledare Aung San Suu Kyi. Den gemen-
samma ståndpunkten innefattar även: krigsmaterielembargo, utvisning av
burmesisk militär personal vid EU-ambassader, avbrytande av allt bi-
stånd med undantag för humanitärt bistånd, visumförbud från EU:s sida
for medlemmar i militärregimen och i militär- och säkerhetsstyrkorna
samt ett stopp for politiskt besöksutbyte.
EU:s utrikesministrar beslutade i mars att upphäva Burmas tullförmå-
ner, efter det att tvångsarbete påvisats.
Burma blev tillsammans med Laos ny medlem i ASEAN i juli. I kon-
sekvens med EU:s gemensamma ståndpunkt har EU klargjort att man
under rådande politiska omständigheter i Burma inte kan acceptera att
landet ansluts till det samarbetsavtal som sedan 1980 finns mellan EU
och ASEAN. Ett planerat möte mellan EU och ASEAN fick ställas in på
grund av att man inte kunde enas om formerna för Burmas närvaro.
EU:s Indienkommimikation
EU breddar och fördjupar såväl de ekonomiska som de politiska relatio-
nerna med Indien grundat på kommissionens s.k. Indienkommunikation.
Samarbetet inkluderar säkerhetspolitik, nedrustning och fredsbevarande,
miljöfrågor, bekämpning av fattigdom, respekt för mänskliga rättigheter,
främjande av demokrati samt handelsliberaliseringar på multilateral basis
i enlighet med Världshandelsorganisationens regelverk. EU hade ett
blandkommissionsmöte som behandlade handel och ekonomiskt samar-
bete med Indien i maj 1997 och avser att upprätta en expertgrupp under
våren 1998.
EU:s relationer med andra länder i Sydasien
EU förhandlar om samarbetsavtal med Pakistan och Bangladesh. Avtalen
innebär upprättande av biandkommissioner mellan EU och Pakistan re-
spektive mellan EU och Bangladesh.
227
EU har ingått ett ramavtal för samarbete om mänskliga rättigheter, de- Skr. 1997/98:60
mokrati och FN-frågor med Nepal. EU har även blandkommissionsmöten
med Nepal; det första ägde rum 1996. En europeisk handelskammare har
etablerats i Sri Lanka. EU har ett Memorandum of Understanding om
samarbete med SAARC (South Asian Association for Regional Coopera-
tion) vad gäller handelsliberaliseringar.
År 1988 antog EU:s ministerråd för första gången riktlinjer för en sär-
skild Japanpolitik. Samarbetet konkretiserades 1991 på Japans begäran i
en gemensam deklaration. Denna inkluderar ekonomiska såväl som all-
män- och säkerhetspolitiska delar. Förbindelserna har genom denna de-
klaration formaliserats och intensifierats. Den utgör således det institu-
tionella ramverket för relationerna mellan EU och Japan.
Samarbetets formella ram utgörs av årliga toppmöten med deltagande
av Japans premiärminister, Europakommissionens ordförande och ord-
föranden i Europeiska rådet. Det senaste (sjätte) toppmötet hölls i Haag
den 25 juni 1997. Vid mötet underströks vikten av goda bilaterala rela-
tioner och en önskan om en breddning och fördjupning av förbindelserna.
Japan och EU har också gemensamma intressen i en rad globala frågor,
och en utvidgning av samarbetet i FN och andra internationella organisa-
tioner står högt på dagordningen.
Institutionaliserade möten på ministernivå hålls årligen. Vidare träffas
rådstrojkan, en viceordförande från kommissionen och den japanske utri-
kesministern två gånger per år. Härtill kommer sektoriella möten på mi-
nisternivå och löpande konsultationer på tjänstemannanivå.
Japan är EU:s näst största handelspartner. EU:s handelspolitik gente-
mot Japan är aktiv och syftar till marknadsöppningar, där EU valt att
koncentrera sina ansträngningar på de strukturella avregleringsfrågoma.
Som ett led i detta arbete har EU en fortlöpande dialog om avregleringen
med Japan. Högnivåkonsultationer hölls i detta ämne den 17-18 novem-
ber 1997 i Tokyo, där representanter för kommissionen och 14 japanska
ministerier deltog. Samtalen fördes i positiv och konstruktiv anda, och
framsteg kunde noteras i både s.k. horisontella frågor
(distributionsfrågor, MRA - avtal för ömsesidigt erkännande, konkur-
renspolitik) och sektoriella frågor (finansiella tjänster, telekommunika-
tioner och transportfrågor).
Kommissionen satsar sedan 1994 betydande resurser på exportfräm-
jande åtgärder och utbildningsprogram i Japan. Dessa går under beteck-
ningen EXPROM. Mässor, delegationsresor och informationsaktiviteter
arrangeras under beteckningen "Gateway-to-Japan" (GTJ). EXPROM
Experts Group (Japan) diskuterade hösten 1997 den framtida inriktningen
av Gateway to Japan 2 (1997-2001). En svensk koordinator från nä-
ringslivet är utsedd för dessa aktiviteter.
I syfte att öka kunskaperna i det japanska språket och insikten om för-
hållanden på den japanska marknaden anordnas sedan 1979 utbildnings-
program i EU:s regi (Executive Training Programme — ETP) för före-
228
tagsrepresentanter från medlemsstaterna. Svenska företag deltar i GTJ- Skr. 1997/98:60
aktiviteterna, och ett par svenskar har valts ut till nästa ETP-omgång.
Den 26 juni 1997 undertecknade EU och Australien en gemensam dekla-
ration, i vilken ett fördjupat framtida samarbete mellan parterna bekräfta-
des. Deklarationen, i vilken bl.a. framhålls att EU är en av Australiens
största handelspartner, bekräftar ett fortsatt nära samarbete på handels-
området, inte minst inom WTO. Samtidigt framhålls samarbetet på om-
rådena forsknings och teknologi, utbildning, kultur, miljö samt bistånd.
Ramen för dialogen blir möten på ministernivå mellan EU:s ordförande-
land, kommissionen och Australien.
Med Nya Zeeland fördes sonderande samtal om ett eventuellt samar-
betsavtal.
229
Medlemsstaternas samarbete i rättsliga och inrikes frågor är reglerat i
avdelning VI i EU-fördraget och kallas också för EU:s tredje pelare.
Syftet med samarbetet är att förverkliga unionens mål att uppnå fri rör-
lighet för personer samtidigt som säkerheten och tryggheten för medbor-
garna säkerställs. Samarbetet äger rum i frågor som rör asyl och invand-
ring, polis- och tullsamarbete samt civil- och straffrätt.
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är mellanstatligt till sin natur,
vilket bl.a. innebär att rådets beslut fattas med enhällighet och att de åt-
gärder som beslutas genomförs i enlighet med medlemsstaternas nationel-
la regler. Någon normgivningskompetens har med andra ord inte förts
över till unionen på det sätt som är fallet med samarbetet i EG (första
pelaren). På samma sätt som inom EU i övrigt leds arbetet av rådet, som
vid de tillfällen när rådet sammanträder på detta område består av med-
lemsstaternas justitie- och inrikesministrar. Under rådet finns ett tjugotal
arbetsgrupper och kommittéer som behandlar de olika sakfrågorna och
förbereder dessa för beslut i rådet. Rådets beslut utgörs av gemensamma
åtgärder, gemensamma ståndpunkter och resolutioner. Även rekommen-
dationer och andra former av beslut förekommer. Ett särskilt betydelse-
fullt instrument på detta område är vidare konventioner, vilka upprättas
av rådet och undertecknas av medlemsstaterna.
Konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå
(Europolkonventionen) undertecknades av medlemsstaterna i juli 1995. I
juli 1996 undertecknades ett tilläggsprotokoll som ger varje medlemsstat
som så önskar möjlighet att låta sina nationella domstolar inhämta för-
handsavgörande från EG-domstolen om konventionens tolkning (EGT nr
C 299, 9.10.1996, s. 1). Samtliga medlemsstater utom Storbritannien har
förklarat sig ha för avsikt att använda denna möjlighet.
Medlemsstaterna har uttalat målsättningen att konventionen skall rati-
ficeras under år 1997. Regeringen har efter riksdagens godkännande i
oktober 1997 ratificerat konventionen och tilläggsprotokollet om domsto-
len (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). De flesta
medlemsstaterna har nu ratificerat konventionen och de återstående är på
god väg.
Förberedelserna i övrigt för inrättandet av Europol har fortsatt under
året. Sålunda har i den särskilda rådsarbetsgruppen för Europolfrågor
intensivt arbetat i syfte att utarbeta bl.a. de tillämpningsföreskrifter som
enligt konventionen krävs för att Europols arbete skall komma i gång i
praktiken. Det gäller:
Skr. 1997/98:60
230
Skr. 1997/98:60
• arbetsordning för styrelsen,
• personalreglemente,
• budget- och ekonomiföreskrifter,
• föreskrifter om de nationella sambandsmännens rättigheter och skyl-
digheter i förhållande till Europol,
• sekretessregler för Europols datoriserade registersystem,
• regler för hanteringen av analysfiler,
• överenskommelse om immunitet och privilegier,
• arbetsordning för den gemensamma tillsynsmyndigheten.
Arbetet med styrelsens arbetsordning slutfördes redan under år 1995, och
arbetet med föreskrifterna om de nationella sambandsmännens rättigheter
och skyldigheter samt budget- och ekonomiföreskriftema har slutförts
under år 1996. Övriga nödvändiga tillämpningsföreskrifter har helt eller i
det närmaste slutförts under 1997. Vad som återstår är detalj föreskrifter
om arbetsordningen för den gemensamma tillsynsmyndigheten och de
formella avtalen med Nederländerna om bl.a. Europols huvudkontor.
Sammantaget har alltså arbetet med tillämpningsföreskrifterna - och
även förberedelserna i övrigt för Europols inrättande - förts framåt på ett
sådant sätt att det finns goda förutsättningar för att Europol under 1998
skall kunna komma i gång med sin verksamhet.
Sverige har också efter riksdagens godkännande ratificerat tilläggspro-
tokollet om immunitet och privilegier för Europol och dess tjänstemän
(prop. 1997/98:31, bet. 1997/98:JuU5, rskr. 1997/98:64; EGT nr C 221,
19.7.1997, s. 1).
I avvaktan på att Europols verksamhet kommer i gång finns en provi-
sorisk samarbetsstruktur i form av Europols narkotikaenhet (ENE), som
sedan januari 1994 är verksam i Haag.
Vid ENE finns bl.a. sambandsmän från medlemsstaternas nationella
polis- och tullmyndigheter. Sverige har en sambandsman från Polisen
och en från Tullen.
En grupp nationella experter har av Europeiska rådet haft i uppdrag att se
till att den handlingsplan för kampen mot narkotikamissbruk som antogs
inom unionen år 1995 blir genomförd. I en rapport, som överlämnades
till Europeiska rådet i Dublin i december 1996, har expertgruppen redo-
visat ett sextiotal förslag till konkreta åtgärder, vilka har präglat arbetet i
gruppen under året. Uppmärksamheten har särskilt riktats mot problemet
med syntetiska droger, mot åtgärder för att förstärka de yttre gränskon-
trollerna och mot penningtvätt.
Under 1997 har ett antal temamöten och seminarier rörande narkotika-
bekämpning ägt rum inom ramen för samarbetet i EU, bl.a. om åtgärder
mot syntetiska droger där man diskuterade frågor om prekursorer, pro-
duktion och identifiering, internationellt samarbete, lagstiftning och lag-
231
förande. Vidare ägde seminarier rum som behandlade frågor om latin- Skr. 1997/98:60
amerikanska brottsgrupperingar och kriminalunderrättelseverksamhet.
En inventering har utförts av de ”nya” syntetiska droger som påträffats
i medlemsstaterna, i den mån dessa inte omfattas av FN-konventionema.
Sammanställningen har utgjort ett viktigt bidrag till den diskussion som
förts i den horisontella arbetsgruppen för narkotikafrågor i dess framta-
gande av ett s.k. tidigt vamingssystem.
Ett svenskt förslag till en genomförbarhetsstudie avseende åtgärder i
bekämpandet av den illegala amfetaminhandeln har antagits under året,
det s.k. amfetaminprojektet. Studien kommer att genomföras under 1998
med deltagande av ett begränsat antal medlemsstater.
En reviderad upplaga av den gemensamma handboken för utförande av
s.k. kontrollerade leveranser togs fram under året. I den nya versionen
återfinns även de Schengenassocierade staterna Norge och Island samt de
central- och östeuropeiska och baltiska staterna.
Inom ramen for samarbetet mot den organiserade brottsligheten har åt-
gärder vidtagits som riktar sig även mot annan brottslighet än illegal nar-
kotikahantering, t.ex. människohandel och sexuella övergrepp mot barn,
penningtvätt, bedrägerier med kreditkort och stulna fordon. Ett flertal
seminarier och expertmöten har ägt rum och en ny upplaga av förteck-
ningen över polis- och tullsambandsmän samt en katalog över expertkun-
skaper har tagits fram.
Ett antal gemensamma möten med arbetsgruppen för narkotika och or-
ganiserad brottslighet och arbetsgruppen for tullfrågor - jämväl med re-
presentanter från Central- och Östeuropa samt de baltiska staterna - har
ägt rum under året. Vid dessa möten har såväl narkotikabrottsligheten
som den organiserade brottsligheten diskuterats. I detta sammanhang har
en utvärdering av tillämpningen av rådets resolution om utarbetande av
avtal om polis- och tullsamarbete utförts.
Slutligen kan nämnas att det har diskuterats huruvida arbetsgruppen för
narkotika och organiserad brottslighet skall upphöra eller bli en renodlad
narkotikagrupp för tredjepelarfrågor. Det har nu beslutats att gruppen inte
kommer att formellt avskaffas. Inga möten kommer emellertid att avhål-
las under det brittiska ordförandeskapet (våren 1998). Gruppens framtid
kommer att granskas på nytt vid ett senare tillfälle.
I syfte att stärka och samordna narkotikaarbetet under EU:s olika pelare
inrättades under våren 1997 den s.k. horisontella narkotikagruppen som
en permanent pelarövergripande arbetsgrupp direkt underställd Coreper
(se även avsnitt 10.9.6).
Till grund for mycket av horisontella narkotikagruppens arbete har le-
gat den handlingsplan för kampen mot drogmissbruk (den s.k. 66-
punktsplanen) som antogs av Europeiska rådet i Dublin den 13-14 de-
cember 1996, liksom den gemensamma åtgärd om tillnärmning av lag-
stiftning och praktisk tillämpning på narkotikaområdet som beslutades
vid samma tillfälle (96/750/RIF, EGT nr L 342, 31.12.1996, s. 6).
232
Under våren 1997 antogs en av horisontella narkotikagruppen utarbe- Skr. 1997/98:60
tad gemensam åtgärd om inrättandet av ett s.k. tidigt vamingssystem för
nya syntetiska droger (97/396/RIF, EGT nr L 167, 25.6.1997, s. 1). Av-
sikten med systemet är att skapa ett nätverk mellan medlemsstaterna,
Europol och narkotikaobservatoriet för utbyte av information om nya
syntetiska droger som dyker upp på missbruksmarknaden. Informationen
skall utvärderas av narkotikaobservatoriet med stöd av nationella exper-
ter och ligga till grund för ett eventuellt beslut av rådet att vissa droger
skall föras under nationell kontroll. Systemet skall bli operationellt den 1
januari 1998.
Arbetet i den särskilda rådsarbetsgruppen för polissamarbete, som bl.a.
ägnar sig åt tekniska frågor, resulterade under året i bl.a. en resolution om
utbyte av resultat av DNA-analyser (EGT nr C 193, 24.6.1997, s. 2). Ar-
betet med att ta fram en enhetlig radiokommunikationsstandard för polis-
och räddningstjänst fortsatte. Andra frågor som har varit aktuella under
året är kryptering, internet och en fortsatt inventering av de åtgärder som
medlemsländerna har vidtagit för att genomföra den år 1995 antagna re-
solutionen om telefonavlyssning. Ny säkerhetsteknik, videoövervakning
etc. är nya frågor som kommit upp på dagordningen under året.
När det gäller det icke-tekniska samarbetet har man koncentrerat sig på
frågor som rör polisutbildning samt bistånd och samarbete med Central-
och Östeuropa och de baltiska staterna. En grupp är satt att utföra län-
derstudier av utbildningsbehov hos de nämnda länderna samt föreslå re-
kommendationer för utbildningsinsatser mot bakgrund av dessa studier.
Vidare antogs en resolution om förebyggande och bemästrande av huli-
ganism genom erfarenhetsutbyte, utestängning från arenor och mediapo-
licy (EGT nr C 193, 24.6.1997, s. 1) och en gemensam åtgärd om samar-
bete på området för allmän ordning och säkerhet (97/339/RJF, EGT nr L
147,5.6.1997, s. 1).
Förfalskning av eurosedlar är en fråga som diskuteras i arbetsgruppen.
Syftet är att komma fram till en minimistandard för hur framtida för-
falskning av den gemensamma valutan skall hanteras.
En atlas över medlemsstaternas polisorganisationer är under framta-
gande. Atlasen skall användas vid polisutbildningen i respektive med-
lemsstat.
Initiativ vad avser brottsförebyggande arbete har tagits under året. Ett
dokument som bl.a. innehåller förslag till kontaktpunkter i respektive
medlemsstat behandlas för närvarande i arbetsgruppen. Dokumentet har
tagits fram av Nederländerna i samarbete med Sverige och Belgien och
har sin grund i bl.a. det seminarium om brottsförebyggande arbete som
hölls i Stockholm i maj 1996.
Ett antal seminarier har ägt rum under året, bl.a. om brottsförebyggan-
de arbete, stulna bilar och kriminologisk forskning.
233
Skr. 1997/98:60
Under året genomfördes ett antal gemensamma kontrollaktioner mot den
illegala trafiken av narkotika. Besluten rörande dessa aktioner togs av
rådsarbetsgruppen för tullsamarbete. En ansenlig mängd av olika slags
droger har genom dessa kunnat beslagtas.
I syfte att intensifiera kampen mot bl.a. den illegala handeln med nar-
kotika utarbetades under året ett strategiskt åtgärdsprogram för tredje
pelaren med en detaljerad plan över det vidare arbetet. Syftet med pro-
grammet är också att skapa ett allt närmare samarbete mellan EU:s med-
lemsstater, dels mellan tullförvaltningama, dels mellan tull och polis.
Förhandlingar pågår dock för närvarande.
Arbetet på en ny konvention om ömsesidigt bistånd mellan nationella
tullmyndigheter, den s.k. Neapelkonventionen ("Neapel II") som i hu-
vudsak är en omarbetning av 1967 års Neapelkonvention, har slutförts
under året. Konventionen undertecknades den 18 december (EGT nr C
24, 23.1.1998, s. 1). Syftet med konventionen är att öka samarbetet mel-
lan medlemsstaternas tullmyndigheter i form av utbyte av upplysningar
och bistånd vid kontroller och utredningar. Neapel II skall ses som ytter-
ligare ett vapen i kampen mot den illegala handeln med exempelvis nar-
kotika och olaglig kommersiell gränsöverskridande handel med skatte-
pliktiga varor. Konventionen skapar dessutom förutsättningar för att gå
ännu längre i samarbetet mellan berörda tulladministrationer, vilket ef-
fektiviserar samarbetet högst väsentligt.
Under året har riksdagen godkänt den konvention om användning av
informationsteknik för tulländamål (CIS-konventionen) och ett avtal om
provisorisk tillämpning av konventionen som undertecknades under år
1995 (prop. 1997/98:11, bet. 1997/98:SkU8, rskr. 1997/98:74). Konven-
tionen syftar till att underlätta utbytet av information om grövre brotts-
lighet som tullmyndigheterna har att ingripa mot, t.ex. narkotikasmugg-
ling.
Under det nederländska ordförandeskapet (våren 1997) infördes gemen-
samma möten mellan andra pelarens arbetsgrupp mot terrorism, den s.k.
Coter, och tredje pelarens terrorismarbetsgrupp. Detta har inneburit att
man, utifrån terrorismarbetsgruppens aspekt, fatt avsevärt större kunskap
om vad som är på gång i Coter och dessutom haft en viss möjlighet att
påverka skeendet i den arbetsgrupp i vilken resultatet i hög grad påverkar
det operativa arbetet i medlemsländerna.
I likhet med tidigare år har under 1997 hotbildsdokument om inre och
yttre terrorismhot i EU upprättats halvårsvis.
Terrorismarbetsgruppen har under året arbetat fram ett underlag för att
underlätta statistikinsamlingen till dokumentet rörande rasism och främ-
lingsfientlighet.
234
I början av året utarbetades en sammanställning över specialiserad Skr. 1997/98:60
kompetens, skicklighet och sakkunskap beträffande bekämpning och
samarbete mot terrorism.
I november ägde ett seminarium om finansiering av terrorism rum i
Luxemburg. Förutom experter från EU-länder deltog också experter från
USA, Japan och Kanada. I slutsatserna från seminariet kan främst näm-
nas nödvändigheten av att intensifiera kampen mot terrorism redan i fi-
nansieringsledet och att samarbeta gränsöverskridande mellan olika
brottsbekämpande instanser.
Vid ett möte med ministerrådet för inrikes och rättsliga frågor i juni 1995
föreslog Sverige att den s.k. K 4-kommittén skulle få i uppdrag att göra
en kartläggning av det brottsförebyggande arbetet inom EU och föreslå
eventuella ytterligare åtgärder. Förslaget godtogs av rådet. Som ett led i
fullgörandet av ministrarnas uppdrag anordnade Sverige i maj 1996 ett
seminarium i ämnet med deltagande från medlemsländerna.
Frågan behandlades också vid ministerrådsmötet för inrikes och rättsli-
ga frågor i november 1996. Sverige uttalade där att det är dags att gå vi-
dare och försöka finna en struktur för det fortsatta brottsförebyggande
arbetet inom EU och att en möjlig väg kunde vara att utforma något
rättsligt instrument, t.ex. en gemensam åtgärd, i frågan.
Det nederländska ordförandeskapet anordnade i maj 1997 en konferens
om brottsförebyggande arbete. Konferensen utmynnade i ett antal re-
kommendationer. Vid polissamarbetsgruppens möte i november 1997
presenterade Nederländerna ett förslag till ett utökat samarbete mellan
medlemsstaterna inom området för brottsförebyggande åtgärder.
Unionens medlemsländer undertecknade i november 1996 en konvention
om Sveriges, Finlands och Österrikes tillträde till 1968 års Brysselkon-
vention (EGT nr C 15, 15.1.1997, s. 1). Brysselkonventionen, som har
ingåtts mellan EU:s medlemsstater, innehåller dels regler om domstolars
internationella behörighet (jurisdiktion), dels regler om verkställighet av
domar på privaträttens område. Reglerna innebär att enhetliga jurisdik-
tionsregler tillämpas inom hela EU-området och att en dom som har
meddelats i ett av länderna normalt skall erkännas och verkställas i de
övriga länderna inom unionen.
Sverige har genom medlemskapet förbundit sig att tillträda Bryssel-
konventionen. En proposition med förslag om att konventionen skall in-
förlivas med svensk rätt och med förslag till de övriga lagändringar som
krävs kommer att överlämnas till riksdagen våren 1998. Det blir fråga om
235
mycket små nyheter i sak, eftersom en med Brysselkonventionen så gott Skr. 1997/98:60
som identisk konvention -Luganokonventionen - redan gäller i Sverige.
Luganokonventionen ingicks år 1988 mellan EU:s medlemsstater och de
dåvarande EFTA-ländema. En nyhet i och med tillträdet till Brysselkon-
ventionen är att den summariska processen omfattas av konventionens
regler. En annan nyhet är att EG-domstolen är behörig att tolka den.
I december 1997 inrättade rådet en särskild arbetsgrupp som skall be-
handla vissa frågor om att förändra och förbättra Brysselkonventionen,
samt beslutade att arbetet också skall avse Luganokonventionen och göras
tillsammans med EFTA-statema.
Arbetet med en konvention om internationell behörighet och om erkän-
nande och verkställighet av domar i äktenskapsmål
(”Brysselkonventionen II”) har pågått sedan år 1994. Sedan ett s.k.
kompromisspaket godkändes av ministerrådet i december 1997 om den
planerade konventionens huvudsakliga innehåll och grundprinciper, finns
det goda utsikter att en färdig text skall kunna antas under år 1998.
Den nya konventionen skall ge enhetliga regler för vilket lands myn-
digheter som skall kunna ta upp frågor om äktenskapsskillnad och annan
upplösning av äktenskap samt sådana frågor om vårdnad om barn och
umgänge med barn som har samband med äktenskapsmålet. Dessa frågor
skall inte kunna prövas samtidigt i olika EU-stater med kanske olika re-
sultat som följd. Konventionen skall vidare leda till att länderna erkänner
varandras avgöranden utan att något särskilt förfarande behöver anlitas.
Frågor om tillämplig lag behandlas inte i konventionen, som inte heller
avser att harmonisera ländernas materiella lagstiftning på området.
En fråga som Sverige aktivt har drivit är att konventionen inte skall fa
hindra ett djupare samarbete mellan de nordiska länderna i enlighet med
artikel K 7 i Maastricht-fördraget. De övriga EU-statema har nu godkänt
detta. En annan svensk och nordisk framgång är en uttrycklig bestämmel-
se i konventionen enligt vilken en stat inte far vägra erkännande av en
skilsmässa därför att en skilsmässa på samma grunder inte skulle ha varit
möjlig i den stat där domen görs gällande.
Efter beslut av gemenskapens justitieministrar 1989 bildades en arbets-
grupp för att, inom ramen för artikel 220 i EG-fördraget, åstadkomma en
konvention på det insolvensrättsliga området. I november 1995 under-
tecknades en färdig konvention av tolv medlemsstater. De övriga tre,
Storbritannien, Irland och Nederländerna, hade tiden fram till och med
den 24 maj 1996 på sig att underteckna konventionen. Irland och Neder-
länderna undertecknade konventionen inom den utsatta tiden, däremot
inte Storbritannien. Arbetet med en rapport som närmare beskriver inne-
börden av konventionens olika artiklar, en s.k. förklarande rapport, slut-
236
fördes i början av 1996. Det är för dagen osäkert om och när förhand- Skr. 1997/98:60
lingama om konventionen kan slutföras. En utförligare beskrivning av
konventionen återfinns i berättelsen om verksamheten i EU under 1996,
rskr. 1996/97:80.
1965 års Haagkonvention om delgivning i utlandet av handlingar i mål
och ärenden av civil eller kommersiell natur har tillträtts av ett 30-tal
länder i och utanför Europa. Inom EU väcktes frågan om inte Haagkon-
ventionens system, med centralorgan i varje land för mottagande och
ibland även för avsändande av delgivningshandlingar, är omständligt och
att det skulle vara snabbare och effektivare med mera direkta kontakter
mellan tjänstemän och myndigheter som skall delge. 1993 bildades där-
för en rådsarbetsgrupp med uppdrag att finna ett förenklat och snabbare
men ändå rättssäkert sätt att skicka delgivningshandlingar till utlandet.
Detta arbete slutfördes under 1997 och utmynnade i den s.k. delgivnings-
konventionen (konventionen om delgivning i Europeiska unionens med-
lemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell
natur), som antogs av ministerrådet den 26 maj 1997. Vid detta tillfälle
antogs även protokollet om domstolens tolkning av delgivningskonven-
tionen. De båda förklarande rapporterna till konventionen samt till proto-
kollet om domstolens tolkning antogs i juni 1997 (EGT nr C 261,
27.8.1997 (samtliga)).
Våren 1997 tillsattes en arbetsgrupp med ovanstående namn som skall
behandla frågor om verkställighet inom EU av domar och beslut på civil-
rättens område. Sverige är redan anslutet till flera konventioner som gäl-
ler verkställighet av utländska domar (och ibland även domstols interna-
tionella behörighet). Den viktigaste är 1988 års Luganokonvention, som
gäller inom EU-EFTA - kretsen. Sverige är också i färd med att tillträda
1968 års Brysselkonvention, som tillämpas bara mellan EU-länder och
till vilken Luganokonventionen är en parallellkonvention (se avsnitt
34.1).
I arbetsgruppen har bl.a. diskuterats förenklingar av det system för
verkställighetsprövning som de nyssnämnda konventionerna föreskriver,
s.k. exekvaturprövning. Även effektiviseringar av systemet för säker-
hetsåtgärder har diskuterats, liksom frågor om standardformulär för an-
sökan och ett ökat informationsutbyte. Det är en öppen fråga om even-
tuella förändringar bör göras i de existerande konventionerna eller om ett
nytt fristående instrument bör skapas.
237
Europeiska rådet betonade vid sitt möte i Dublin i december 1996 sin
avsikt att bekämpa den organiserade brottsligheten och underströk beho-
vet av konsekventa och samordnade åtgärder från unionens sida. Rådet
beslutade att inrätta en högnivågrupp med uppgift att utarbeta en övergri-
pande handlingsplan med särskilda rekommendationer, som bl.a. skulle
innehålla en realistisk tidsplan for arbetets utförande. Gruppen fick i
uppdrag att undersöka den organiserade brottsligheten i alla dess aspek-
ter. Eventuella förslag till fördragsändringar skulle hänskjutas till den då
pågående regeringskonferensen.
Högnivågruppen hade sex möten och avslutade sitt arbete i april 1997.
Gruppen utarbetade ett förslag till en särskild handlingsplan mot den or-
ganiserade brottsligheten. Planen antogs formellt av rådet i april 1997
(EGT nr C 251, 15.8.1997, s. 1) och godkändes av Europeiska rådet vid
dess möte i Amsterdam i juni 1997.
Handlingsplanen innehåller 15 politiska riktlinjer och 30 särskilda re-
kommendationer. Båda slagen innehåller uppmaningar till rådet att vidta
en rad konkreta åtgärder som spänner över ett vitt falt. Det rör frågor om
att vidta åtgärder för att straffbelägga vissa förfaranden och att undersöka
i vad mån harmonisering eller tillnärmning av medlemsstaternas lag-
stiftning kan bidra till kampen mot den organiserade brottsligheten.
Handlingsplanen betonar också vikten av att det i varje medlemsstat finns
effektiv och väl utvecklad lagstiftning mot penningtvätt och när det gäller
att förverka vinning av brott. Riktlinjerna och rekommendationerna läg-
ger stor vikt vid hur det rättsliga och polisiära samarbetet är organiserat.
Ett flertal rekommendationer handlar om att skapa nätverk, centrala
kontaktpunkter och andra kontaktytor för att befrämja informationsutbyte
och samarbete mellan de rättsliga myndigheterna och polis- och
tullmyndigheter, både inom varje medlemsstat och mellan dessa. I detta
sammanhang betonas vikten av ett tvärsektoriellt arbetssätt i kampen mot
organiserad brottslighet. Europols roll som ett verktyg mot organiserad
brottslighet är särskilt viktig. Bl.a. innehåller handlingsplanen rekom-
mendationer om Europols framtida operativa befogenheter, som seder-
mera kom att inflyta i artikel K 2.2. i Amsterdamfördraget. Medlemssta-
terna rekommenderas att ratificera Europolkonventionen snarast och se-
nast innan utgången av 1997. Riksdagen har godkänt konventionen i ok-
tober 1997 (se avsnitt 33.1).
En viktig utgångspunkt för handlingsplanen är att en rad åtgärder redan
har vidtagits och ett antal olika överenskommelser redan har träffats in-
om ramen för EU och andra internationella organ för att förbättra samar-
betet mellan länderna på det rättsliga och polisiära området för att be-
kämpa bl.a. organiserad brottslighet. En huvuduppgift för rådet är att se
till att dessa instrument tillträds av alla medlemsländer och att de genom-
förs på ett effektivt sätt. Slutligen innehåller handlingsplanen riktlinjer
och rekommendationer som syftar till att involvera främst ansökarländer-
na i arbetet, bl.a. genom att utarbeta föranslutningsavtal som tar sikte på
att genomföra åtgärder mot organiserad brottslighet och antagande av
konventioner och andra rättsakter inom detta område.
238
Den sektorsövergripande arbetsgruppen mot organiserad brottslighet Skr. 1997/98:60
En av handlingsplanens rekommendationer gick ut på att det under rådet
skulle inrättas en sektorsövergripande arbetsgrupp mot den organiserade
brottsligheten. En sådan har också inrättats - gruppen hade sitt första
sammanträde redan i mitten av juli 1997. Gruppen har sedan dess mötts
ungefar en gång per månad. Den består av representanter på hög nivå
från medlemsstaternas berörda departement eller ministerier, åklagar-,
polis- och tullväsen.
Arbetsgruppen har under hösten 1997 utarbetat förslag till en gemen-
sam åtgärd om att inrätta ett europeiskt rättsligt nätverk för att underlätta
informationsutbyte och konkret samarbete mellan åklagare eller förun-
dersökningsledare i medlemsstaterna. Vidare har det genom en gemen-
sam åtgärd som utarbetats av gruppen tillskapats en modell för att utvär-
dera hur staterna har införlivat och genomfört de internationella överens-
kommelser som de har ingått med betydelse för bekämpning av organise-
rad brottslighet (97/827/RIF, EGT nr L 344, 15.12.1997, s. 7). Arbets-
gruppen har också deltagit i utarbetandet av ett utbytes-, utbildnings- och
samarbetsprogram för personer med ansvar för kampen mot organiserad
brottslighet, det s.k. Falconeprogrammet. Detta påminner om de andra
liknande finansieringsprogram som finns inom tredje pelaren i dag. Inom
gruppen är också en gemensam åtgärd om att straffbelägga deltagande i
en kriminell organisation under utarbetande. Diskussionerna har dock
inte slutförts.
I arbetsgruppen har också frågor om penningtvätt, särskilt med an-
vändning av Internet, och förverkande behandlats, liksom en rad praktis-
ka frågor om formerna för myndighetssamverkan inom och mellan med-
lemsstaterna.
År 1995 inrättades inom EU en arbetsgrupp för att behandla frågan om
effektivisering av det internationella samarbetet i brottmål (internationell
rättshjälp). Arbetsgruppen behandlar huvudsakligen frågor om utökade
möjligheter till direkt kontakt mellan de olika staternas myndigheter i
ärenden som rör internationellt samarbete, användande av modem teknik
(videokonferens och telefonförhör) vid förhör med vittnen som befinner
sig i en annan stat än domstolen, samt framställningar om husrannsakan,
beslag och förverkande eller återställande av egendom som tillskansats
genom brott. Även frågor om hemlig avlyssning av telekommunikation
och gränsöverskridande samarbetsmetoder (kontrollerade leveranser och
hemliga utredningar) är aktuella i arbetsgruppen.
Arbetet syftar till att åstadkomma en konvention som kompletterar
1959 års Europakonvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Enligt
högnivågruppens handlingsplan mot organiserad brottslighet (se ovan)
skall konventionen vara klar till halvårsskiftet 1998. Ministerrådet beslu-
tade den 4-5 december att arbetsgruppen därefter skall påbörja behand-
239
lingen av ett tilläggsprotokoll där de frågor som gruppen ännu inte har Skr. 1997/98:60
slutbehandlat skall regleras. Gruppens arbete är högt prioriterat.
I februari 1997 antog ministerrådet formellt en gemensam åtgärd om be-
kämpning av människohandel och sexuellt utnyttjande av barn
(97/154/RIF, EGT nr L 63, 4.3.1997, s. 2), genom vilken medlemsstater-
na åtar sig att vidta ett flertal åtgärder i dessa frågor. Enligt den gemen-
samma åtgärden skall medlemsstaterna bl.a. se till att sexuellt utnyttjande
av barn, inklusive handel med barn, samt sexuellt utnyttjande av vuxna
där tvång, bedrägeri eller annat otillbörligt påtryckningsmedel har an-
vänts, och handel med vuxna i vinstsyfte för sexuella ändamål, beivras
med effektiva, proportionella och avskräckande straff. En utförligare be-
skrivning av den gemensamma åtgärden återfinns i berättelsen om verk-
samheten inom EU under 1996, Skr. 1996/97:80.
För att konkretisera detta beslut antog EU:s justitie- och jämställd-
hetsministrar vid en ministerkonferens anordnad av Nederländerna i april
1997 en deklaration med riktlinjer för att förebygga och bekämpa handel
med kvinnor for sexuellt utnyttjande (s.k. trafficking in women). Dekla-
rationen innehåller rekommendationer for såväl det europeiska som det
övriga internationella samarbetet. Den behandlar även arbetet på natio-
nell nivå for att förebygga, utreda och lagfora olika förfaranden som kan
bli aktuella i samband med handel med kvinnor samt forslag om att till-
handahålla hjälp och stöd till de drabbade kvinnorna. Enligt deklaratio-
nen skall medlemsländerna bl.a. utse (eller utreda förutsättningarna for
utseendet av) en s.k. nationell rapportör i frågor som rör handel med
kvinnor. Regeringen har utsett Rikspolisstyrelsen att vara nationell rap-
portör för Sverige. I uppdraget ligger bl.a. att samla uppgifter om om-
fattningen av handel med kvinnor i Sverige och andra länder och om hur
den kan förebyggas och bekämpas samt att regelbundet rapportera till
regeringen.
Genom det s.k. Stop-programmet (96/700/RIF, EGT nr L 322,
12.12.1996, s. 7) har också olika projekt stötts for att öka kunskapen och
kompetensen hos de personer som möter dem som riskerar eller har ut-
satts för människohandel och sexuellt utnyttjande av barn. Bland annat
har Sverige erhållit ekonomiskt stöd for att sprida de erfarenheter som
vunnits av det s.k. digitaliserade referensbibliotek över beslagtagen barn-
pornografi som förs hos Rikskriminalpolisen.
Som nämnts i avsnitt 14.2 undertecknade medlemsstaterna i september
1996 ett protokoll till den s.k. bedrägerikonventionen med bestämmelser
om korruption som menligt kan påverka EU:s budget. Sedan det arbetet
avslutats fortsatte man inom EU:s tredje pelare med utarbetandet av en
fristående konvention om korruption. Den undertecknades av medlems-
240
staterna den 26 maj 1997 (EGT nr C 195, 25.6.1997, s. 1). Bestämmel- Skr. 1997/98:60
serna i konventionen överensstämmer till stora delar med vad medlems-
staterna redan gått med på i bedrägerikonventionen och korruptionspro-
tokollet. Den går emellertid längre i det att det inte finns något rekvisit
om skada för EU:s finanser.
Luxemburg lade i inledningen av sitt ordförandeskap fram ett förslag
till gemensam åtgärd om korruption på det privata området (muta och
bestickning av bl.a. anställda i företag). Det är dock oklart om slutpro-
dukten kommer att vara en gemensam åtgärd eller en konvention. Försla-
get diskuterades på arbetsgruppsnivå under hösten, och arbetet kommer
att fortsätta under det brittiska ordförandeskapet. Sverige kan i stort
stödja förslaget. Vår lagstiftning täcker redan korruption i den privata
sektorn.
Under hösten förhandlades också en korruptionskonvention inom
OECD. EU antog två gemensamma ståndpunkter beträffande dessa för-
handlingar (EGT nr L 279, 13.10.1997, s. 1 och L nr 320, 21.11.1997, s.
1), som fungerade som förhandlingsmandat för EU-ländema i vissa frå-
gor. Avsikten med ståndpunkterna var bl.a. att säkerställa att OECD-
konventionen inte stred mot de instrument som tagits fram inom EU. I
den första allmänt hållna ståndpunkten betonades bl.a. vikten av en ge-
mensam hållning i förhandlingarna, och i den andra togs ställning till
vissa sakfrågor, bl.a. konventionens ikraftträdande.
I rådsarbetsgruppen har man fortsatt arbetet med att försöka komma
överens om ett förslag till konvention om hur beslut om att återkalla rät-
ten att framföra fordon skall fa rättsverkan även i andra medlemsstater än
den där beslutet om vägran att godkänna ett utländskt körkort har medde-
lats. Arbetet är svårt. Medlemsstaterna har mycket olika syn på om en
körkortsåterkallelse är en straffrättslig sanktion eller en administrativ
åtgärd som beslutas utifrån hänsyn till trafiksäkerheten. Vidare har med-
lemsstaterna mycket skiftande återkallelsetider för de överträdelser som
föranleder en åtgärd. Utkastet till konvention om återkallelse av rätten att
framföra motorfordon diskuterades vid ministermötet för rättsliga och
inrikes frågor den 4-5 december 1997, då man kunde konstatera att vissa
framsteg gjorts. Det brittiska ordförandeskapet har fatt i uppdrag att för-
söka slutföra arbetet under våren 1998.
1 mars 1995 undertecknades en konvention om ett förenklat utlämnings-
förfarande inom EU (EGT nr C 78, 30.3.1995, s. 1). I prop. 1996/97:88
föreslogs att Sverige skulle ratificera konventionen, samt lämnades för-
slag till nödvändiga lagändringar. Propositionen antogs av riksdagen den
23 april 1997 (rskr. 1996/97:198).
241
En andra konvention om utlämning, som behandlar materiella frågor, Skr. 1997/98:60
antogs i september 1996 (EGT nr C 313, 23.10.1996, s. 11). En förkla-
rande rapport till konventionen godkändes av rådet den 26 maj 1997
(EGT nr C 191, 23.6.1997, s. 13). Frågan om konventionens införlivande
i svensk rätt bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Arbetet med utkastet till yttre gränskontrollkonvention, som innehåller
regler för hur personkontroll vid EU:s yttre gräns skall genomföras, är
ännu inte avslutat. Det återstår ännu ett fatal frågor, vilka visat sig svåra
att lösa. Det gäller främst den territoriella tillämpningen och frågor om
EG-domstolens eventuella roll. Det senaste årets arbete har inte lett till
några egentliga framsteg. Under 1997 har däremot en guide för effektiva
metoder för personkontroll vid de yttre gränserna tagits fram. Detta do-
kument har överlämnats till ansökarländema.
Dublinkonventionen från år 1990 bygger på en tillämpning av den s.k.
första asyllandsprincipen samt det något vidare konceptet "säkert tredje
land". Konventionen har som syfte att säkerställa att var och en som an-
söker om asyl i någon medlemsstat skall fa sin asylansökan prövad, och
att en asylsökande inte sänds från en medlemsstat till en annan utan att
någon stat anser sig ha ansvar för prövningen.
Konventionen trädde i kraft för de tolv ursprungliga signatärstatema
den 1 september 1997. För Sveriges del, liksom för Österrike, trädde
konventionen i kraft den 1 oktober 1997 (se prop. 1996/97:87). För Fin-
lands del kommer den att träda i kraft den 1 januari 1998.
En särskild kommitté har inrättats enligt artikel 18 i konventionen för
att bl.a. besluta om tillämpningsföreskrifter och pröva frågor om till-
lämpningen av konventionen. I Sverige har ett femtiotal fall blivit aktuel-
la för prövning enligt Dublinkonventionen under de två första månaderna
som konventionen varit i kraft för Sveriges del.
Under 1997 har arbetet med konventionen om upprättandet av det datori-
serade fingeravtryckssystemet Eurodac fortsatt. Eurodac skall utgöra ett
komplement till Dublinkonventionen, som trädde i kraft under 1997. Ett
antal frågor är fortfarande utestående men arbetet har skridit framåt.
242
Tre rättsakter har arbetats fram under året.
Först antog rådet i maj 1997 ett beslut om utbyte av information röran-
de bistånd till medborgare i tredje land som frivilligt återvänder till
hemlandet (EGT nr L 147, 5.6.1997, s. 3). Ett tidigare förslag om har-
monisering av medlemsstaternas bestämmelser inom området ansågs vara
för långtgående, varför beslutet endast omfattar informationsutbyte. Av
beslutet framgår att de medlemsstater som har vidtagit åtgärder i syfte att
utarbeta program för att stödja tredjelandsmedborgare vilka frivilligt
önskar återvända till sitt hemland skall avlägga rapport om dessa en gång
per år. Informationen skall innefatta bl.a. vilka myndigheter som genom-
för programmet, vilka personer som omfattas, stödets art och storlek och
de följder programmet beräknas få. Sverige har under december 1997
rapporterat om de bestämmelser som finns på området, dvs. vilka former
av bidrag som de utlänningar, vilka väljer att återvända till hemlandet
eller ett annat land, kan beviljas efter det att de vistats i Sverige med eller
utan uppehållstillstånd.
Vidare antogs i juni 1997 en resolution om riktlinjer för behandlingen
av underåriga tredjelandsmedborgare som, utan sällskap av en vuxen per-
son, ansöker om uppehållstillstånd i en medlemsstat (EGT nr C 221,
19.7.1997, s. 23). Syftet med resolutionen är att fastställa villkoren för de
underårigas inresa och vistelse i, samt eventuella återresa från, unionen.
Av resolutionen, som hänvisar till barnkonventionens krav, framgår bl.a.
att omyndiga i vissa situationer kan vägras inresa men alltid skall ha rätt
att ansöka om asyl. Det fastslås även minimigarantier för mottagandet,
innebärande bl.a. att identiteten skall fastställas så snart som möjligt, att
arbetet med att efterforska föräldrar måste påbörjas utan dröjsmål, att
företrädare skall utses för den omyndige samt att skolgång och hälsovård
måste säkerställas. När det gäller återsändande av underåriga till hemlan-
det eller annat land påpekas att detta endast får ske om barnets omvård-
nad är tryggad. Resolutionen ligger i linje med svensk praxis och kom-
mer således inte att innebära någon förändring av denna.
Slutligen har en resolution om åtgärder för bekämpande av skenäkten-
skap antagits i december 1997.1 det här sammanhanget avses med sken-
äktenskap ett äktenskap som ingås mellan en tredjelandsmedborgare å
ena sidan och en medborgare i en medlemsstat eller en tredjelandsmed-
borgare som är bosatt i en medlemsstat å andra sidan, när äktenskapets
enda syfte är att kringgå invandringsbestämmelsema. I resolutionen ges
exempel på omständigheter som kan tyda på att det rör sig om ett skenäk-
tenskap. Enligt resolutionen skall en ansökan om uppehållstillstånd av-
slås om det rör sig om ett skenäktenskap. Av resolutionen framgår även
vilka möjligheter den tredjelandsmedborgare vars ansökan om uppe-
hållstillstånd har avslagits har att överklaga ett beslut. Resolutionen lig-
ger i linje med svensk praxis och kommer således inte att innebära någon
förändring av denna.
Man har även ägnat sig åt att följa upp hur medlemsstaterna har ge-
nomfört tidigare fattade beslut på området. Det kan också nämnas att
Skr. 1997/98:60
243
kommissionen har presenterat ett förslag till invandringskonvention. Det Skr. 1997/98:60
egentliga granskningsarbetet kommer dock att påbörjas först under 1998.
Vidare har arbetsgruppen för migrationsffågor, tillsammans med arbets-
grupper inom framför allt andra pelaren, uppmärksammat det växande
problemet med att vissa tredje länder vägrar att återta egna medborgare
som avvisats eller utvisats från en medlemsstat. Samtal har förts med
företrädare för dessa stater i samband med högnivåbesök. De stater som
är aktuella i sammanhanget är Indien, Kina, Vietnam, Nigeria, Liberia,
Etiopien och Somalia.
Arbetet med asylfrågor har inom EU under 1997 till viss del koncentre-
rats kring ikraftträdandet av Dublinkonventionen (se avsnitt 35.2).
Rådet har under 1997 antagit ett beslut om övervakning av de rättsak-
ter som antagits på asylområdet och en resolution som berör underåriga
asylsökande utan medföljande vuxen (se avsnitt 35.3).
Rådet antog vidare i juli 1997 två gemensamma åtgärder, som gällde
endast under kalenderåret 1997, vari specificerades inom vilka områden
rörande asyl- och skyddsfrågor man ville använda budgeterade medel. I
de gemensamma åtgärderna anges att projekt inom vissa specifika områ-
den (t.ex. yrkesutbildning) för asylsökande, flyktingar och fördrivna per-
soner som har fatt tillfälligt skydd i medlemsstaterna skall finansieras av
EU. Medel för sådana projekt skulle beviljas av kommissionen efter an-
sökan. Avsikten var att det skulle röra sig om pilotprojekt och utgöra en
försöksverksamhet. Från svenskt håll har det ansökts om medel för vissa
projekt, varav två har beviljats medel. Kommissionen avser att under
1998 genomföra en utvärdering av om de områden som angivits i de två
rättsakterna är lämpliga och önskvärda, liksom av de projekt som påbör-
jats och genomförts.
Under 1997 presenterade kommissionen ett förslag till gemensam åt-
gärd om tillfälligt skydd för fördrivna personer, vilken är avsedd att ses
som ett komplement till 1951 års konvention angående flyktingars rätts-
liga ställning. Förslaget om tillfälligt skydd är föremål för förhandlingar
som kan förväntas bli utdragna.
Den arbetsgrupp inom asylpolitikens område som benämns CIREA
(Centrum för utbyte av information och diskussion kring asylfrågor) har
som målsättning att samla, utbyta och sprida information samt ställa
samman dokumentation om asylrelaterade frågor inom EU. Ett nära sam-
arbete mellan FN:s flyktingkommissarie och CIREA har sedan 1995 tagit
form, bland annat genom att den förra numera vanligen närvarar - och
bidrar med material - vid CIREA:s möten då genomgångar görs av tredje
länder som genererar många asylsökande.
244
Inga nya rättsakter på viseringsområdet har tillkommit under 1997. Un-
der året har arbetet med det befintliga regelverket fortskridit. Den av rå-
det 1996 beslutade gemensamma åtgärden angående ett system för flyg-
platstransitering (96/197/RIF, EGT nr L 63, 13.3.1996, s. 8) trädde för
svensk del i kraft den 1 september 1997. Detta innebar införandet av en
ny typ av visering i Sverige. Medborgare i de stater som räknas upp i den
gemensamma åtgärden skall, då de passerar via internationellt flyg-
platsområde i en medlemsstat, ha flygplatstransitvisering. Rådets förord-
ning (EG) nr 2317/95, som fastställer vilka tredje länders medborgare
som måste ha visering vid passerandet av medlemsstaternas yttre gränser,
har varit i kraft sedan 1995. Europaparlamentet har i EG-domstolen fört
talan mot rådet och yrkat att förordningen skall upphävas (C-392/95).
Grunden för talan var att förordningen antagits utan att parlamentet råd-
frågats på vederbörligt sätt. Dom i målet avkunnades den 10 juni 1997
och innebär, sammanfattningsvis, att förordningen ogiltigförklaras men
att den trots det skall ha fortsatt verkan till dess rådet antagit en ny för-
ordning. Under senhösten 1997 har ett utkast till ny förordningstext läm-
nats till Europaparlamentet.
Samarbete kring frågor som rör olaglig invandring bedrivs inom Centrum
för information, reflexion och utbyte i frågor som rör gränspassage och
invandring (CIREFI). CIREFI har som mål att samla in, utbyta och vida-
rebefordra information samt att sammanställa dokumentation om alla
frågor som rör gränspassage och illegal invandring. Syftet med ett sådant
informationsutbyte är att underlätta samordning mellan berörda organ
och harmonisera medlemsstaternas praxis, politik och lagstiftning. Under
det irländska ordförandeskapet 1996 initierades en reform av CIREFI :s
arbetsmetoder, som bl.a. innebär en förbättring av hanteringen av statis-
tiska data och utformandet av gemensamma definitioner. Detta arbete har
under den senare hälften av 1997 resulterat i två rapporter innehållande
förslag till nytt system för hantering av den statistik som medlemsstater-
na inger till CIREFI. Under hösten 1997 har CIREFI vidare insamlat in-
formation och statistik om den ökade illegala invandringen av personer
med irakiskt ursprung. Diskussionen om invandringen av irakier har även
skett inom andra arbetsgrupper och nivåer samt i ett möte mellan repre-
sentanter från andra och tredje pelaren. Hitintills har medlemsstaterna
enats om att söka stärka den yttre gränskontrollen samt påbörja en dialog
med berörda tredje länder. Arbetet med denna fråga kommer att fortsätta
under nästa år.
CIREFI har vidare haft kontinuerligt utbyte om frågor kring olaglig in-
vandring och gränskontroll med de associerade staterna samt USA och
Kanada. Under den andra hälften av 1997 fokuserades denna dialog med
tredje länder på människohandel och sexuell exploatering. Vidare utbytte
Skr. 1997/98:60
245
man information om smuggling och invandring av personer med irakiskt Skr. 1997/98:60
ursprung.
EG-fördraget omfattar inte några regler om gemensamma åtaganden vad
gäller bekämpandet av rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.
Arbete med att bekämpa sådana yttringar bedrivs dock inte enbart på na-
tionell nivå utan även på unionsnivå. I och med Amsterdamfördragets
ikraftträdande ges emellertid rådet rätt att på förslag av kommissionen
besluta om åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskrimi-
nering.
Enligt ett beslut av rådet utsågs 1997 till Europaåret mot rasism. Under
året genomfördes aktiviteter både på europeisk nivå och inom varje
medlemsland. På den europeiska nivån arrangerades bl.a. ett antal inter-
nationella konferenser om metoder och strategier för att bekämpa rasism.
I Sverige tillsatte regeringen en nationell samordningskommitté för att
initiera, leda och samordna de svenska aktiviteterna under Europaåret. I
kommittén ingår personer med förankring i en rad olika samhällsområ-
den, såsom näringslivet, fackliga organisationer, skolan, kultur och me-
dia.
Under året har kommittén genomfört ett antal aktiviteter på olika om-
råden och lagt grunden till ytterligare aktiviteter att genomföras under
början av 1998. På skolområdet har kommittén bl.a. sammanställt och
skickat ut ett material till samtliga grund- och gymnasieskolor avsett att
användas i skolans arbete om rasism, främlingsfientlighet och antisemi-
tism. Kommittén har dessutom arrangerat ett seminarium för lärarutbilda-
re för att uppmärksamma vikten av att skolorna arbetar mot rasism.
Kommittén genomför tillsammans med SABO (Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag) ett bostadsprojekt med syfte att uppmuntra ett lokalt för-
ankrat arbete mot rasism i ett antal utvalda bostadsområden. På medie-
området har kommittén tagit initiativ till att det inrättas en stipendiefond
för att ge journalister möjligheter att fördjupa sig i frågor som rör det
mångkulturella samhället. Ett antal större seminarier för yrkesverksamma
journalister för att uppmärksamma frågeställningar som rör medierna och
det mångkulturella samhället arrangeras också. I december arrangerade
kommittén ett internationellt seminarium om den rasism som tar sig ut-
tryck i politiska partier och andra etablerade strukturer. Kommittén skall
redovisa sitt arbete senast den 30 juni 1998.
Under det gångna året har frågor om rasism och främlingsfientlighet
uppmärksammats vid ett par olika ministerrådsmöten. Vid ungdomsmi-
nistramas möte i oktober och vid utbildningsministrarnas möte i novem-
ber antogs uttalanden om respekt för olikheter och kamp mot rasism och
246
främlingsfientlighet. Rådet tog i sina uttalanden upp olika åtgärder mot Skr. 1997/98:60
sådana yttringar inom såväl ungdoms- som utbildnings-området. Rådet
beslutade även att den 21 mars varje år skall vara Den kulturella mång-
faldens dag i skolorna, och att dagen på olika sätt skall ägnas åt att stärka
ungdomars medvetenhet i dessa frågor.
Rådet beslutade i juni 1997 att det skall inrättas ett europeiskt centrum
för övervakning av rasism och främlingsfientlighet. Det skall placeras i
Wien, ha högst 25 anställda och samarbeta nära med Europarådet. Dess
uppgift blir att informera om omfattningen och utvecklingen av rasismen
i Europa och om dess orsaker. Det skall samla in uppgifter antingen på
egen hand, genom samarbete med andra institutioner eller genom forsk-
ning och undersökningar. En ytterligare uppgift är att inrätta och sam-
ordna ett europeiskt nätverk för information om rasism och främlingsfi-
entlighet, som skall samarbeta med universitet, frivilligorganisationer och
andra nationella och internationella institutioner på området.
En gång årligen skall centret publicera en rapport om situationen vad
gäller rasism och främlingsfientlighet och då också redovisa goda exem-
pel på åtgärder mot rasism.
247
Skr. 1997/98:60
Samarbetet i EU bedrivs inom olika institutioner och fackorgan. Institu-
tionernas funktion, men också huvuddragen i deras verksamhet under år
1997, redovisas som bakgrund till skrivelsens redogörelse för verksamhe-
ten inom samarbetets olika politikområden.
De politiska riktlinjerna för unionens utveckling fastställs av Europeis-
ka rådet. Detta består av medlemsländernas stats- eller regeringschefer
samt Europeiska kommissionens ordförande, biträdda av medlemslän-
dernas utrikesministrar samt en medlem av kommissionen.
Funktion
Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande organ, är det forum där
medlemsländerna för fram, diskuterar och sammanjämkar sina synpunk-
ter. Rådet fattar beslut på grundval av kommissionens förslag. Rådet be-
står av en regeringsledamot från varje land. Utrikesministrarna möts i
allmänna rådet i regel en gång i månaden, liksom ekonomi- och finans-
ministrarna i Ekofin-rådet. Därutöver hålls ett stort antal fackministermö-
ten.
Arbetets karaktär är ett resultat av en mångårig utveckling. Efter hand
har en ökad användning av majoritetsröstning införts. Denna beslutsform
tillämpas nu för mer än tre fjärdedelar av alla beslut. Röstreglema i rådet
vid beslut med kvalificerad majoritet bygger på att varje stat har ett visst
röstetal som varierar mellan 2 och 10. Sverige har 4 av de totalt 87 rös-
terna.
De ständiga representanternas kommitté, Coreper, förbereder rådets
arbete med hjälp av ett stort antal rådsarbetsgrupper där medlemsländer-
na företräds av tjänstemän. Vid sidan av Coreper finns andra förberedan-
de organ med särskilda ansvarsområden: Politiska kommittén (den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken), K 4-kommittén (rättsligt och
inrikes samarbete), Monetära kommittén (ekonomisk och monetär poli-
tik), Särskilda jordbrukskommittén (den gemensamma jordbrukspoliti-
ken) och den s.k. 113-kommittén (den gemensamma handelspolitiken).
Verksamhet
Rådet har under 1997 haft cirka 200 aktiva arbetsgrupper på olika områ-
den, inklusive arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspoli-
tiken och samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Rådet har under året
sammanträtt 83 gånger i sina olika sammansättningar. Därtill kommer ett
248
antal informella ministermöten, då rådet inte kan fatta beslut, men som Skr. 1997/98:60
ger ministrarna möjlighet till politisk diskussion.
Budgeten för 1997 avsåg 2 529 anställda vid rådssekretariatet. Drifts-
kostnaden 1997 var budgeterad till 320 miljoner ecu.
Sverige har under året varit fortsatt pådrivande för att uppnå en högre
grad av öppenhet, inte minst i EU:s regeringskonferens. Förhandlingsre-
sultatet var ur denna synvinkel mycket tillfredställande, (se kap. 2). Av
betydelse för rådets framtida funktion är även Amsterdamfördragets be-
stämmelser om att öka effektiviteten i rådets arbete och röstviktningsfrå-
gan (se kap. 2).
Funktion
Europeiska kommissionen består av 20 ledamöter. Den nuvarande
kommissionen tillträdde i januari 1995 och medlemmarna har utsetts för
en period om fem år. Den svenska ledamoten är Anita Gradin. Ledamö-
terna skall i sitt arbete agera i unionens allmänna intresse under full oav-
hängighet. De far varken begära eller ta emot instruktioner från någon
regering eller något annat organ.
Kommissionen är ett opartiskt organ och skall övervaka tillämpningen
av fördragens bestämmelser och de beslut som fattas på grundval av för-
dragen. Kommissionen kan inför EG-domstolen väcka talan mot andra
institutioner eller medlemsstater för att de åsidosatt fördraget. Kommis-
sionen är också den institution som har rätt att ta initiativ till lagstiftning.
Vad gäller det mellanstatliga samarbetet har kommissionen med några
undantag samma rätt som medlemsstaterna att lägga fram förslag.
Kommissionen har även en verkställande roll, framför allt rörande den
inre marknadens funktion och utveckling.
Verksamhet
Viktiga framsteg har under 1997 uppnåtts på områden som kommissio-
nen särskilt prioriterade i sitt arbetsprogram för året:
• tillväxt, sysselsättning och euro,
• den europeiska samhällsmodellen (rör bl.a. utbildning, konsumenthäl-
sa och livsmedelssäkerhet, miljöpolitik, politik för ekonomisk och so-
cial sammanhållning och arbetet med området för frihet, säkerhet och
rättvisa),
• unionens roll i världen,
• att förbereda framtiden.
I juli lade kommissionen fram "Agenda 2000" som är svar på den begä-
ran som gjordes av Europeiska rådet i Madrid i december 1995 inför den
utmaning som utvidgningen innebär. Internt har kommissionen lagt vikt
vid att förstärka sina verkställande uppgifter, särskilt i fråga om insyn,
249
förvaltning och kontroll. Kommissionen har fortsatt sitt arbete med SEM Skr. 1997/98:60
2000 (sund och effektiv ekonomisk förvaltning) som syftar till att göra
förvaltningen mer effektiv. Kommissionen har också antagit sitt arbets-
program för bedrägeribekämpning och skydd av gemenskapens intressen.
Kommissionens driftsbudget för 1997 uppgick till totalt 2 224 miljoner
ecu och omfattade 21 190 anställda.
Funktion
Europaparlamentet har lagstiftande befogenheter och budgetmakt. Parla-
mentet utövar demokratisk kontroll över verksamheten inom unionen,
dels genom frågor till rådet och kommissionen, dels genom att granska
EU:s räkenskaper och bevilja ansvarsfrihet för kommissionen. Parlamen-
tet har även möjligheten att avsätta kommissionen genom misstroendevo-
tum. Dess möjligheter att påverka EU:s beslut har successivt förstärkts,
och kommer att förstärkas ytterligare när Amsterdamfördraget träder i
kraft.
Av Europaparlamentets 626 ledamöter är 22 från Sverige (se bilaga
9.1). Sedan 1979 väljs ledamöterna i direkta allmänna val för en mandat-
period om fem år i stort sett samtidigt i alla medlemsstater. Nästa val
äger rum i juni 1999. Vid parlamentets sammanträden är ledamöterna
grupperade efter partitillhörighet och inte efter nationalitet. Det finns sju
olika politiska partigrupper samt ett litet antal grupplösa ledamöter. När-
mare 100 politiska partier från EU:s medlemsstater finns representerade.
Parlamentets ordinarie plenarmöten äger rum i Strasbourg och extrases-
sionema samt utskottsmötena i Bryssel.
Europaparlamentet väljer talman och företrädare bland sina ledamöter.
Den nuvarande talmannen spanjoren José Maria Gil-Robles ingår i Euro-
peiska folkpartiets grupp (EPP). Dessutom väljs 14 vice ordförande. Ar-
betet bedrivs i 20 fasta utskott med ansvar för olika sakområden. I varje
sakfråga utses en föredragande som presenterar utskottets betänkanden i
parlamentets plenarmöte. Vid behov kan även tillfälliga utskott inrättas.
Vid parlamentet finns sedan 1995 en europeisk ombudsman. Jacob Sö-
derman från Finland är den förste som innehar detta ämbete. Hans upp-
gift är att ta emot och granska klagomål från enskilda medborgare och
företag på hur EU:s institutioner utövar sin makt.
Verksamhet
Under 1997 har parlamentet varit aktivt bl.a. när det gällt mänskliga rät-
tigheter, miljö, hälsa och sociala frågor. Andra viktiga frågor har varit
EU:s regeringskonferens, sysselsättningstoppmötet, samt EU:s utvidg-
ning där parlamentet tog ställning för en gemensam förhandlingsstart för
samtliga kandidatländer. Parlamentet har även engagerat sig i BSE-
frågan (galna ko-sjukan). För att följa kommissionens arbete i frågan in-
250
rättades ett tillfälligt utskott som lade fram ett betänkande i november Skr. 1997/98:60
1997.1 detta godkändes kommissionens insatser.
Svenska ledamöter har varit aktiva inom många områden, såsom bi-
ståndsområdet och miljöområdet, och i synnerhet i kampen mot försur-
ning och för en förlängning av svenska undantag på kemikalieområdet.
Vidare har ledamöterna engagerat sig i mänskliga rättigheter, kampen
mot organiserad brottslighet, jämställdhetsfrågan (företrädesvis i kampen
mot kvinnovåld), samt sjösäkerhet. Svenska ledamöter fortsätter att upp-
märksamma Östersjöområdet. Ett betänkande om förstärkt ekonomiskt
och säkerhetsmässigt samarbete med Östersjöregionen lades fram av den
svenske parlamentsledamoten Burenstam-Linder i juni.
Av ombudsmannens arbete under 1997 märks framför allt ett flertal
undersökningar om öppenhet, bl.a. tillgång till handlingar (se även av-
snitt 5.2.3).
Parlamentets budget är 833 miljoner ecu under 1997 och det finns ca
4 100 anställda.
Funktion
EG-domstolens huvudsakliga uppgifter är att tolka och döma i tvister om
tillämpningen av EG-rätten. Domstolens avgöranden är bindande för
medlemsstaterna. Domstolar och rättstillämpande myndigheter i med-
lemsstaterna har att följa de vägledande avgöranden som EG-domstolen
träffar.
Målen vid EG-domstolen är av olika slag. De vanligaste är mål om
förhandsavgörande. På begäran av nationella domstolar i medlemsstater-
na lämnar domstolen bindande uttalanden om tolkningen av fördragen
eller giltigheten och tolkningen av rättsakter som har beslutats av EG:s
institutioner. En annan måltyp vid domstolen är mål om fördragsbrott,
där kommissionen eller andra medlemsstater kan väcka talan mot en
medlemsstat som har underlåtit att uppfylla sina förpliktelser enligt för-
draget. Därutöver finns det mål där talan väckts om ogiltighet av rättsak-
ter som har beslutats av institutionerna.
En förstainstansrätt som prövar vissa typer av mål är också knuten till
EG-domstolen. Såväl domstolen som Förstainstansrätten består av 15
domare, en från varje medlemsstat. I EG-domstolen finns också 8 genera-
ladvokater.
Verksamhet
Medlemsstaterna har i likhet med vissa av EG:s institutioner möjlighet att
yttra sig i mål om förhandsavgörande. I vissa typer av mål finns det ock-
så en möjlighet att intervenera, dvs. föra talan till stöd för en av de ordi-
narie parterna i målet. För medlemsstaterna är det viktigt att kunna ut-
nyttja dessa möjligheter. Det gäller inte bara i de mål där den nationella
251
lagstiftningen är direkt berörd utan även i andra mål som kan påverka Skr. 1997/98:60
Sveriges inhemska lagstiftning.
Under år 1997 fick EG-domstolen ta emot 239 begäran om för-
handsavgöranden från nationella domstolar. Av dessa kom 7 från svenska
domstolar. De mest aktiva länderna i detta hänseende är Italien (50 mål)
och Tyskland (46 mål). Den svenska regeringen yttrade sig i 20 mål om
förhandsavgörande under året. Den andra dominerande måltypen i dom-
stolen var direktstämda mål, i vilka en institution eller medlemsstat väck-
er talan mot en annan medlemsstat eller institution. 162 sådana mål
väcktes under året. Under år 1997 väckte den svenska regeringen for
första gången talan mot rådet i ett mål. Den svenska regeringen ansökte
dessutom under året om intervention i ett mål vid Förstainstansrätten.
Den ursprungliga driftsbudgeten för 1997 uppgick till 123,1 miljoner
ecu och omfattade 953 anställda.
I bilaga 2.1 redogörs for viktigare mål som Sverige tagit aktiv del i. I
bilaga 2.2 redogörs for viktigare domar som EG-domstolen har meddelat
under år 1997.
Vidare kan nämnas att EG-domstolen i juni 1997 avlade ett officiellt
besök i Sverige på gemensam inbjudan av justitieminister Laila Freivalds
och utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
Funktion
Revisionsrätten är EU:s externa revisionsorgan som svarar för gransk-
ningen av hur medlen på EU:s budget används och redovisas och redo-
visningen för de institutioner som gemenskapen upprättat. Den prövar
också om inkomsterna och utgifterna är förenliga med regelverken och
om den ekonomiska förvaltningen skett på ett sunt sätt. I detta ligger
normalt att granska måluppfyllelsen och huruvida systemen för administ-
ration och kontroll är ändamålsenliga. Revisionsrättens granskningar sker
dels vid respektive EU-institution, dels på plats i de länder där gemen-
skapsmedlen administreras eller används. På nationell nivå sker gransk-
ningen med bistånd av landets externa revisionsorgan.
Inom ramen for regeringskonferensen som avslutades i Amsterdam
gjordes vissa tillägg och ändringar i de delar av EU-fordraget som berör
Revisionsrätten. De viktigaste förändringarna var att den gavs fördrags-
fast rätt att fora talan inför domstolen for att tillvarata sina intressen. Vi-
dare fastlades i fördraget att rätten inom ramen for sin granskning skall
rapportera alla fall av oegentligheter. Vad gäller Revisionsrättens tillgång
till information som innehas av Europeiska investeringsbanken i dess
förvaltning av gemenskapsmedel skall denna regleras i en överenskom-
melse mellan rätten, banken och kommissionen. Ett tillägg gjordes som
innebär att rådet och Europaparlamentet inom ramen for beviljandet av
ansvarsfrihet for kommissionen skall granska även revisionsförklaringen.
252
Verksamhet
Skr. 1997/98:60
Revisionsrättens rapporter utgör det viktigaste underlaget för rådets
ställningstagande till om den skall rekommendera Europaparlamentet att
bevilja kommissionen ansvarsfrihet för dess genomförande av budgeten.
I mars 1997 beslutade rådet att rekommendera att kommissionen bevilja-
des ansvarsfrihet för budgetåret 1995. Till beslutet fogades en rad kom-
mentarer om vilka åtgärder som rådet ansåg behövde vidtas av kommis-
sionen med anledning av Revisionsrättens iakttagelser.
Under 1997 har revisionsrätten avgivit sex specialrapporter. I novem-
ber presenterades årsrapporten som innehåller en sammanfattning av rät-
tens iakttagelser avseende genomförandet av budgeten 1996. Vid samma
tillfälle presenterades även revisionsförklaringen. Revisionsrätten har
även lämnat yttranden på förslag till nya rådsförordningar m.m.
Revisionsrättens budget är 57,7 miljoner ecu för 1997 och det finns
503 anställda.
Funktion
Ekonomiska och sociala kommittén (ESK) består av företrädare för olika
grupper från de ekonomiska och sociala områdena. Här finns represen-
tanter från tillverkning, jordbruk, transportföretag, arbetstagare, köpmän,
hantverkare, fria yrken och allmänna samhällsintressen. Dessa är i sin tur
indelade i tre grupper: en för arbetsgivare, en för arbetstagare och en för
övriga intressen. ESK:s uppgift är att liksom parlamentet delta i be-
slutsproceduren genom att avlämna yttranden över kommissionens och
rådets förslag. Kommittén skall på detta sätt tillförsäkra att samhällets
viktigaste intressegrupper bereds tillfälle att ge sin syn på förslagen.
Kommitténs yttranden är dock endast rådgivande.
ESK:s medlemmar nomineras av varje medlemsstat som ger rådet en
namnlista på kandidater. Rådet inhämtar därefter ett yttrande från kom-
missionen. ESK har 222 medlemmar, varav 12 är från Sverige. Dessa
representerar SAF, SACO, LO, TCO, LRF, Svensk handel, Sveriges kon-
sumentråd, Kooperativa institutet och Handikappförbundens samar-
betsorgan. De svenska ledamöternas namn framgår av bilaga 9.3.
Verksamhet
Under 1996 hade ESK nio plenarmöten samt en mängd möten i de nio
utskotten och kommitténs arbetsgrupper. ESK har behandlat en rad vikti-
ga frågor bl.a. inom social- och arbetsmarknadsområdet. Till exempel har
kommittén behandlat frågan om förtroendepakten om sysselsättning. På
nordiskt initiativ har ESK utgett en årsrapport om EU:s relationer till
Östersjöområdet.
253
Funktion
I Regionkommittén finns representanter för olika regionala och lokala
organ i de femton medlemsstaterna. Ledamöterna är 222 till antalet och
utsedda för fyra år. Kommittén håller plenarsessioner fyra till fem gånger
per år. Verksamheten bedrivs i åtta utskott, och ett nionde utskott har
följt förhandlingarna i regeringskonferensen, vilken avslutades i juni
1997.
För Regionkommitténs del resulterade förslagen till ändring i fördra-
get i en utökad administrativ självständighet genom att den administrati-
va samordningen med Ekonomiska och sociala kommittén upphör. Regi-
onkommittén får också rätt att fastställa sin egen arbetsordning. Europa-
parlamentet ges rätt att konsultera både Regionkommittén och Ekono-
miska och sociala kommittén. Vidare skall de båda kommittéerna höras
inom ytterligare ett antal beslutsområden. Rådet och kommissionen kan,
förutom i de fall som särskilt anges i fördraget, höra Regionkommittén i
alla de fall där någon av institutionerna finner det lämpligt. Särskilt gäller
detta sådana fall som rör gränsöverskridande samarbete.
De svenska ledamöterna i Regionkommittén nomineras av Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Regeringen föreslår sedan
EU:s ministerråd att utnämna ledamöterna. Ett par svenska ledamöter har
under det gångna året ställt sina platser till förfogande (se bilaga 9.4).
Regionkommitténs nuvarande mandatperiod upphör den 25 januari 1998.
Förslag till svensk representation i kommittén under den kommande fy-
raårsperioden har tillställts ministerrådet.
Verksamhet
En rad stats- och regeringschefer samt ett stort antal representanter för
städer och regioner deltog i ett möte i maj under temat The Summit of
Amsterdam. Vid detta redovisade Regionkommittén inför det kommande
toppmötet i Amsterdam sina ståndpunkter i fråga om de föreslagna för-
dragsförändringama.
Regionkommittén har haft fem plenarmöten under år 1997. Den svens-
ka delegationen har svarat för åtta rapportörskap, dvs. yttranden som an-
tagits av plenarsessionen. Joakim Ollén har tillsammans med en finländsk
ledamot länmat ett meddelande om antagandet av regionala utvecklings-
program i de nya medlemsländerna. Arne Jonsson har rapporterat om
genomförande av gemenskapens miljölagstiftning och Christina Tallberg
om femte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet
inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (1998-
2002). Bengt Mollstedt har haft ansvar för två rapportörskap kring med-
delanden från kommissionen om vissa åtgärder inom folkhälsoområdet.
Evalisa Birath Lindvall har svarat för en grönbok om offentlig upphand-
ling inom EU, Anders Gustav för ett förslag till rådets beslut om främ-
jande av en säker och hållbar utveckling inom transportsektorn samt Ulla
Olander för en grönbok om ett partnerskap för en ny arbetsorganisation.
Skr. 1997/98:60
254
Europeiska investeringsbanken (EIB) är EU:s husbank med uppgift att
erbjuda finansiering till projekt som syftar till att främja europeisk integ-
ration. EIB:s huvudsakliga uppgift är att finansiera projekt inom unionen,
men banken gör även insatser i tredje land. EIB:s samlade utlåning under
1997 uppgick till 26 miljarder ecu, varav 88 procent gick till projekt in-
om unionen. EIB:s utlåning till tredje land uppgick till 3,2 miljarder ecu.
Under 1997 finansierade banken 12 projekt i Sverige och utlåningen dit
uppgick till 925 miljoner ecu. De viktigaste låntagarna var Telia, Väg-
verket och Banverket.
Bankens styrelse består av representanter för samtliga medlemsländer.
Styrelsen har sammanträtt tio gånger under 1997. Finansrådet Sven-Olof
Johansson har efterträtt tidigare statssekreteraren Svante Öberg, Finans-
departementet. Finansminister Erik Åsbrink sitter i EIB:s högsta beslu-
tande organ, guvemörsrådet, och deltog vid bankens årsmöte.
Europeiska investeringsfonden (EIF), som upprättades 1994, har till
uppgift att lämna garantier för utlåning till infrastrukturprojekt samt till
små och medelstora företag. EIF ägs av EIB, kommissionen och finan-
siella institutioner i medlemsländerna, och dess totala kapital uppgår till 2
miljarder ecu. Under 1997 har fonden givit garantier för 769 miljoner
ecu, huvudsakligen till projekt inom ramen för de transeuropeiska näten.
Sverige vill ha en förändring till stånd när det gäller EU:s personalpolitik.
Det gäller såväl personalpolitik i vid mening och frågor som rekrytering,
befordran, organisation m.m. som frågor kring löner, pensioner och andra
anställningsvillkor.
Sverige har på olika sätt, direkt på ministernivå och i arbetsgrupper
tillsammans med andra medlemsländer, sökt påverka kommissionen i
frågor som gällt personalpolitiken. Sverige har också stött den strävan
som finns internt inom kommissionen att modernisera sin administration.
Bl.a. har ansvariga tjänstemän besökt Sverige för att bli informerade om
svensk personalpolitik.
Under regeringskonferensen har Sverige både stött initiativ och
kommit med egna förslag till förändringar av grundläggande EU-fördrag
i syfte att öka medlemsländernas inflytande över EU-tjänstemännens an-
ställningsvillkor. Förslagen har dock inte samlat tillräcklig majoritet.
Inom EU:s tredje pelare har Sverige spelat en aktiv roll när det gäller
utformningen av anställningsvillkoren i den nya organisationen för för-
djupat polissamarbete, Europol. Sverige har bl.a. påverkat utformningen
av det lönesystem som skall tillämpas i organisationen. Resultatet har
255
blivit en flexiblare lösning än vad som gäller for anställda vid EU:s insti- Skr. 1997/98:60
tutioner.
Allt fler svenska tjänstemän far arbete i EU:s institutioner, och det svens-
ka språket används som ett av de officiella EU-språken vid möten och
skriftväxling. Som ny medlemsstat med ett litet språk har Sverige gått
igenom en relativt bekymmersam inledningsfas när det gäller tillgången
och kvaliteten på tolkning och översättning. Läget stabiliserades dock
under 1996, och under 1997 kunde en del av de kvarstående problemen
undanröjas. Rekryteringen av svenskar till institutionerna har i stort löpt
planenligt under året. Eftersom de flesta tjänsterna på högre chefsnivå för
svenskar tillsatts under åren 1995-1996 har arbetet kunnat inriktas mer
på de övriga tjänstenivåerna.
Svenskans ställning som ett av de officiella EU-språken är av stor prin-
cipiell betydelse för Sverige. God kommunikation på det egna språket
med EU:s institutioner är ett effektivt medel för fortsatta strävanden efter
större öppenhet i och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet.
Regeringen fortsätter därför även efter de första årens medlemskap att
fasta stor vikt vid att tolkning och översättning till och från svenska fun-
gerar på ett fullgott sätt inom institutionerna.
De inledande svårigheter svenskan som nytt språk medfört för institu-
tionerna hanteras nu allt smidigare, även om problemen kvarstår på vissa
områden. Tolkning till och från svenska, och det andra nya språket fins-
ka, förekommer ännu inte i samma utsträckning som för övriga jämförba-
ra EU-språk, t.ex. danska, grekiska och portugisiska. Arbetet med upp-
byggnaden av de svenska översättartjänstema hos kommissionen och
rådet kan i det närmaste betraktas som avslutat, men för tolktjänstema
finns behov av ytterligare rekrytering. Det kommer även att krävas ytter-
ligare några år av inarbetning för att kvaliteten på tjänsterna skall bli
fullgod. Detta gäller främst för tolktjänstema, där institutionernas rekry-
teringsarbete försvårats av bristande underlag. En del av de nya inom den
svenska tolktjänsten är yngre, nyutbildade tolkar som ännu inte hunnit bli
rutinerade.
Kommissionens och rådets gemensamma tjänst för tolkning och konfe-
renser (som allmänt benämns med förkortningen SCIC) uppger att täck-
ningen av aktiv svenska ökade från 3 procent 1995 till 17 procent 1997
och att motsvarande ökning för passiv svenska var från 7 till 25 procent
SCIC bedömer att man i dag kan möta det behov som finns enligt den
mötestäckning som fastslagits av rådet. En enkätundersökning som Re-
geringskansliets EU-sekretariat genomfört under hösten 1997 bland re-
presentanter som företrätt den svenska regeringen vid möten hos institu-
256
tionema visar emellertid att det vid många mötestillfallen faktiskt inte Skr. 1997/98:60
förekommer någon tolkning vare sig från eller till svenska.
Antalet fast anställda tolkar hos SCIC har ökat från 5 till 19 under pe-
rioden 1995-1997. För 1998 finns 7 lediga fasta tjänster. Frilanstolkamas
antal har ökat från 15 till 21, och en ökning med ytterligare 5 förutses för
1998.
Inom EU sker tolkning normalt till tolkens modersmål, och den svens-
ka tolktjänsten tolkar därför företrädesvis till svenska. Till de tjänster
som krävs för att svenskan skall fungera som officiellt EU-språk hör där-
för även tolkning från svenska till övriga språk. Detta arbete utförs hu-
vudsakligen av tolkar med andra modersmål. Enligt den ovan nämnda
enkätundersökningen finns vissa svårigheter att få uttalanden som görs på
svenska korrekt återgivna på andra språk. Det är därför angeläget att se
över kunskaperna i passiv svenska hos tolkar med andra modersmål inom
institutionerna. SCIC genomför för närvarande intern utbildning i svens-
ka där 13 tolkar deltar. Dessa kommer att komplettera utbildningen med
studievistelser i Sverige. SCIC har även tagit initiativ som riktar sig till
unga svenska tolkar som, efter att ha godkänts vid prov, garanteras minst
50 tolkdagar per år samt pedagogiskt stöd och uppföljning. SCIC har
under 1997 subventionerat utbildning av konferenstolkar i Sverige och
lämnat pedagogiskt bistånd i olika former. Intresse finns för att samverka
med svenska institutioner vid utbildning av tolkar, med såväl svenska
som andra språk som modersmål, för att tillgodose framtida behov inom
EU-institutionema. Ett mer djupgående sådant samarbete kommer even-
tuellt att kunna genomföras under 1998.1 Sverige har utbildning av kon-
ferenstolkar med EU-inriktning skett under 1997 vid Tolk- och översät-
tarinstitutet vid Stockholms universitet. En ytterligare utbildningsomgång
påbörjas under hösten 1998.
Kvaliteten på översättningar till svenska av rättsakter och andra prin-
cipiellt viktiga dokument har under år 1997 förbättrats avsevärt i förhål-
lande till tidigare år. Översättare och juristlingvister inom institutionerna
börjar nu tillsammans med ansvariga tjänstemän inom den svenska stats-
förvaltningen finna former för samarbete för att säkerställa korrekta och
kvalitetsmässigt hållbara översättningar. En del arbete är dock fortfaran-
de utestående innan ett fullgott resultat kan uppnås, särskilt vad gäller
tidsaspekten. Att översättningar till svenska av rättsakter fortfarande ofta
inte föreligger förrän ganska sent i beslutsprocessen medför en hel del
komplikationer i arbetet hos institutionerna och i den svenska förvalt-
ningen.
De språkprinciper som fastställts gälla som svensk policy 1996 har
givits ut i ett cirkulär (EU-sekr./cirk. 6:1996) med riktlinjer för hur de
som företräder Sverige i olika EU-forum skall förhålla sig i situationer då
en fullgod tolk- eller översättningstjänst inte erbjuds av EU:s institutio-
ner. Arbete med en utvärdering av hur språkpolicyn fungerat har inletts
under senhösten 1997.
257
9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
Under de två första medlemskapsåren inriktades EU-rekryteringsarbetet
framför allt på chefsnivåerna: att säkra tjänster på av regeringen priorite-
rade områden samt att söka kvalificerade svenska kandidater till de hög-
sta tjänsterna. I takt med att chefstjänsterna fyllts har under det tredje året
rekryteringsarbetet alltmer kommit att inriktas på de övriga tjänstenivå-
erna. Vidare har större vikt lagts vid kontakt- och informationsverksam-
het samt olika former av stöd till svenska EU-tjänstemän.
I dag finns drygt 800 svenskar i EU:s institutioner. Av ca 1 000 fasta
tjänster som reserveras för svenska medborgare t.o.m. år 1999 är 682
tjänster tillsatta vid årsskiftet 1997/98, vilket innebär att 4/5 av chefs- och
handläggartjänstema, 3/4 av tolk- och översättartjänstema samt drygt
hälften av övriga tjänster nu är fyllda.
Spridningen av svenskar i EU-institutionema är tillfredsställande. Så
t.ex. finns nu svenskar på handläggamivå i samtliga generaldirektorat i
kommissionen. Chefstjänster har erhållits på alla av regeringen priorite-
rade områden.
Chefstjänster
På toppchefsnivå fylldes den svenska kvoten redan under 1995 och inga
förändringar har därefter skett. Under 1997 har ytterligare en direktörs-
tjänst - på transportområdet i kommissionen - besatts med en svensk,
vilket innebär att vi nu har totalt 11 svenska direktörer i EU:s institutio-
ner. Vi har hittills erhållit 35 enhetschefstjänster, vilket motsvarar vår
miniminivå. Ytterligare några tjänster kan komma att tillföras Sverige
under 1998 och 1999.
Övriga fasta tjänster
På lägre handläggamivå är den svenska kvoten i det närmaste fylld. Re-
kryteringen av seniora handläggare går betydligt långsammare. Detsam-
ma gäller finska och österrikiska medborgare. Från svensk sida har påta-
lats att vi förväntar oss aktiva åtgärder för att påskynda rekryteringen på
denna nivå. Ytterligare ett 80-tal tolkar och översättare behöver rekryte-
ras. Största luckorna finns i kategorierna handläggarassistenter, sekretera-
re och teknisk personal. Institutionerna uppger att man gjort ansträng-
ningar att rekrytera svenskar, men att många kandidater som klarat ut-
tagningsproven tackar nej till erbjudande om tjänst, varför diskussioner
pågår om att arrangera ytterligare prov för att utöka rekryteringsbasen.
Temporärt anställda och nationella experter
Intresset från svensk sida för olika former av tidsbegränsad tjänstgöring,
företrädesvis i kommissionen, har ökat under året. Temporära tjänster
finansieras fullt ut av EU-institutionema medan ekonomiska åtaganden
258
for nationella experter delas mellan den nationella arbetsgivaren och EU-
institutionen. De tidsbegränsade tjänsterna kan utnyttjas for växeltjänst-
göring mellan den nationella administrationen och EU-institutionema. De
utgör därmed ett viktigt komplement till de fasta tjänsterna till vilka
tjänstemän rekryteras för en livstidskarriär. Vid årsskiftet 1997/98
tjänstgjorde 84 svenskar på temporära kontrakt och 40 var placerade som
nationella experter.
Fördelningen kvinnor-män
I gruppen fast anställda svenskar är fördelningen bland
• chefer: 16 kvinnor och 30 män,
• handläggare: 58 kvinnor och 85 män,
• tolkar/översättare: 140 kvinnor och 83 män,
• övriga kategorier: 229 kvinnor och 41 män.
Regeringens inflytande över tjänstetillsättningarna inskränker sig till to-
talt 16 tjänster på toppchefs- och direktörsnivå. Av dessa är 7 tillsatta
med kvinnor och 9 med män.
Av de temporärt anställda är 55 kvinnor och 29 män, och i gruppen
nationella experter är 14 kvinnor och 26 män.
Kontakt- och informationsverksamhet
I syfte att etablera kontakt med svenska EU-tjänstemän har representatio-
nen i Bryssel under det gångna året arrangerat sammanlagt åtta möten
och seminarier med olika personalkategorier såväl i Bryssel som i Lux-
emburg. Vidare förser EU-sekretariatet regelbundet samtliga EU-
svenskar med aktuell information som rör Sverige och EU.
EU-rekryteringsarbetets fortsatta inriktning
EU-rekryteringsarbetet upphör som projekt vid utgången av 1997. De
frågor som handlagts inom projektet läggs in i EU-sekretariatet med be-
nämningen "Svenskar i EU-institutioner". Arbetsområdet kommer att
innefatta: insatser för en god basrekrytering, bevakning av mellannivåer-
na dvs. EU-svenskamas karriärutveckling, högre tjänster - prioritering av
områden samt kandidatfrågor -, temporära tjänster, nationella experter,
praktiktjänstgöring, kontakt- och informationsverksamhet, bevakning av
EU-institutionemas personalpolitik, uppföljning och information.
Alla departement förutsätts delta i arbetet. För den centrala samord-
ningen svarar EU-sekretariatet i samarbete med Brysselrepresentationen.
Projektet Forum Europa deltar även fortsättningsvis i basrekryteringsar-
betet.
Beslut som rör de högsta tjänsterna kommer att tas av regeringen, övri-
ga beslut av beredningsgruppen för EU-frågor. En referensgrupp med
Skr. 1997/98:60
259
bred representation från Regeringskansliet kommer även fortsättningsvis Skr. 1997/98:60
att vara knuten till arbetet.
260
Skr. 1997/98:60
Bilaga 1.1
|
Förordningar, direktiv och beslut | |||
|
EGT-nummer |
datum |
förordning/direktiv/beslut |
dep. |
|
EGT nr L 144, 4.6.1997, s. 19 |
20-05-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG om |
Ju/In |
|
EGT nr L 119, 8.5.1997, s. 1 |
29-04-97 |
Rådets förordning (EG) nr 824/97 om ändring av |
UD |
|
EGT nr L 287, 21.10.1997, s. 1 |
13-10-97 |
Rådets förordning (EG) nr 2046/97 om samarbete |
UD |
|
EGT nr L 344, 15.12.1997, s. 1 |
08-12-97 |
Rådets förordning (EG) nr 2465/97 om avbrytande av |
UD |
|
EGT nr L 202, 30.7.1997, s. 1 |
22-07-97 |
Rådets förordning (EG) nr 1484/97 om stöd till |
UD |
|
EGT nr L 108, 24.4.1997, s. 1 |
22-04-97 |
Rådets förordning (EG) nr 722/97 om åtgärder som |
UD |
|
EGT nr L 8, |
19-12-97 |
Rådets beslut 98/22/EG om att inrätta ett program för |
Fö |
|
EGT nr L 176, 4.7.1997, s. 1 |
27-06-97 |
Rådets förordning (EG) nr 1290/97 om ändring av |
S |
|
EGT nr L 285, 17.10.1997, s. 1 |
09-10-97 |
Rådets förordning (EG) nr 2027/97 om |
K |
|
EGT nr L 117, 7.5.1997, s. 15 |
10-04-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/13/EG om |
K |
|
EGT nr L 226, 18.9.1997, s. 1 |
17-06-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/24/EG om |
K |
|
EGT nr L 150, 7.6.1997, s. 41 |
02-06-97 |
Rådets direktiv 97/26/EG om ändring av direktiv |
K |
|
EGT nr L 233, 25.8.1997, s. 1 |
22-07-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/27EG om |
K |
261
Skr. 1997/98:60
Bilaga 1.1
|
EGT nr L 199, 26.7.1997, s. 32 |
30-06-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG |
K |
|
EGT nr L 206, 1.8.1997, s. 62 |
22-07-97 |
Europaparlamentets och rådets åttonde direktiv |
K |
|
EGT nr L 295, 29.10.1997, s. 23 |
06-10-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/51/EG |
K |
|
EGT nr L 277, 10.10.1997, s. 24 |
23-09-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/54/EG |
K |
|
EGT nr L 15, 21.1.1998, s. 14 |
15-12-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG |
K |
|
EGT nr L 105, 23.4.1997, s. 4 |
24-03-97 |
Europaparlamentets och rådets beslut 710/97/EG om |
K |
|
EGT nr L 183, 11.17.1997, s. 12 |
17-06-97 |
Europaparlamentets och rådets beslut 1336/97/EG |
K |
|
EGT nr L 43, 14.2.1997, s. 25 |
27-01-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/5/EG om |
Fi |
|
EGT nr L 84, 26.3.1997, s. 22 |
03-03-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG om |
Fi |
|
EGT nr L 209, 2.8.1997, s. 1 |
07-07-97 |
Rådets forordning (ÉG) nr 1466/97 om förstärkning |
Fi |
|
EGT nr L 62, 19.6.1997, s. 1 |
17-06-97 |
Rådets förordning (EG) nr 1103/97 om vissa |
Fi |
|
EGT nr L 209, 2.8.1997, s. 6 |
07-07-97 |
Rådets förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande |
Fi |
|
EGT nr L 229, 20.8.1997, s. 5 |
08-08-97 |
Beslut nr 2/97 av Associeringsrådet mellan |
U |
262
Skr. 1997/98:60
Bilaga 1.1
|
EGT nr L 260, 23.9.1997, s. 23 |
04-08-97 |
Beslut nr 1/97 av Associeringsrådet mellan |
U |
|
EGT nr L 277, 10.10.1997, s. 26 |
30-09-97 |
Beslut nr 2/97 av Associeringsrådet mellan |
U |
|
EGT nr L 291, 24.10.1997, s. 35 |
06-10-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/50/EG |
U |
|
EGT nr L 43, 14.2.1997, s. 1 |
27-01-97 |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr |
Jo |
|
EGT nr L 117, 5.7.1997, s. 1 |
21-04-97 |
Rådets förordning (EG) nr 820/97om upprättande av |
Jo |
|
EGT nr L 102, 19.4.1997, s. 1 |
14-04-97 |
Rådets förordning (EG) nr 686/97 om ändring av |
Jo |
|
EGT nr L 174, 2.7.1997, s. 1 |
25-06-97 |
Rådets förordning (EG) nr 1255/97om |
Jo |
|
EGT nr L 175, 3.7.1997, s. 27 |
26-06-97 |
Rådets beslut 97/413/EG om mål och närmare |
Jo |
|
EGT nr L 106, 24.4.1997, s. 1 |
22-04-97 |
Rådets förordning (EG) nr 711/97 om ändring av |
Jo |
|
EGT nr L 351, 23.12.1997, s. 13 |
18-12-97 |
Rådets förordning (EG) nr 2597/97 om ytterligare |
Jo |
263
Skr. 1997/98:60
Bilaga 1.1
|
EGT nr L 351, 23.12.1997, s. 12 |
18-12-97 |
Rådets förordning (EG) nr 2596/97 om förlängning |
Jo |
|
EGT nr L 277, 10.10.1997, s. 1 |
22-09-97 |
Rådets förordning (EG) nr 1958/97 om ändring av |
Jo |
|
EGT nr L 350, 20.12.1997, s. 3 |
20-12-97 |
Kommissionens förordning (EG) nr 2571/97 |
Jo |
|
EGT nr L 202, 30.7.1997, s. 60 |
30-06-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG |
Ku |
|
EGT nr L 291, 24.10.1997, s 26 |
06-10-97 |
Europaparlamentets och rådets beslut 2085/97/EG |
Ku |
|
EGT nr L 305, 8.11.1997, s. 31 |
13-10-97 |
Europaparlamentets och rådets beslut 2228/97/EG |
Ku |
|
EGT nr L 104, 22.4.1997, s. 1 |
14-04-97 |
Rådets förordning (EG) nr 701/97 om ett program |
N |
|
EGT nr L 351, 23.12.1997, s. 16 |
18-12-97 |
Rådets förordning (EG) nr 2598/97om förlängning |
N |
|
EGT nr L 351, 23.12.1997, s. 18 |
19-12-97 |
Rådets förordning (EG) nr 2600/97 om ändring i |
N |
|
EGT nr L 151, 10.6.1997, s. 1 |
02-06-97 |
Rådets förordning (EG) nr 1035/97 om inrättande av |
In |
|
EGT nr L 290, 23.10.1997, s. 18 |
06-10-97 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG |
In |
264
Skr. 1997/98:60
Bilaga 1.2
|
Rekommendationer, yttranden, meddelanden m.fl. icke-bindande rättsakter | |||
|
beteckning |
datum |
rekommendation/yttrande/meddelande |
dep. |
|
KOM (97) 537 |
29-10-97 |
Kommissionens vitbok med förslag till riktlinjer för |
UD |
|
EGT nr C 236, 2.8.1997, s. 5 |
16-06-97 |
Europeiska rådets resolution om införande av en |
Fi |
|
EGT nr C 236, 2.8.1997, s. 3 |
16-06-97 |
Europeiska rådets resolution om tillväxt och |
Fi |
|
EGT nr C 236, 2.8.1997, s. 1 |
17-06-97 |
Europeiska rådets resolution om stabilitets-och |
Fi |
|
EGT nr C 236, 2.8.97, s. 7 |
07-07-97 |
Resolution av rådet om den rättsliga ramen för införandet |
Fi |
|
EGT nr L 209, 2.8.1997, s. 12 |
07-07-97 |
Rådets rekommendation om allmänna riktlinjer för |
Fi |
|
(ej ännu publ. i |
17-11-97 |
Den gemensamma rapporten om sysselsättning |
Fi |
|
EGT nr C 2, 6.1.1998, s. 1 |
01-12-97 |
Rådets slutsatser om skattepolitik |
Fi |
|
EGT nr C 30, 28.1.98, s. 1 |
15-12-97 |
Europeiska rådets resolution av den 15 december 1997 |
Fi |
|
KOM (97) 256 |
29-05-97 |
Kommissionens meddelande: Rapport om uppföljningen |
U |
|
EGT nr C 303, 4.10.1997, s.2 |
22-09-97 |
Rådets slutsatser om en säker skola |
U |
|
EGT nr C 303, 4.10.1997, s.3 |
22-09-97 |
Rådets slutsatser om utbildning, informations- och |
u |
|
EGT nr C 303, 4.10.1997, s. 4 |
22-09-97 |
Rådets slutsatser om vitboken "Lära och lära ut - på väg |
u |
265
Skr. 1997/98:60
Bilaga 1.2
|
KOM (97) 563 |
12-11-97 |
Meddelande från kommissionen till rådet, |
U |
|
EGT nr C 1, 3.1.1998, s.2 |
16-12-97 |
Rådets resolution om undervisning på ett tidigt stadium i |
U |
|
EGT nr C 1, 3.1.1998, s. 4 |
16-12-97 |
Rådets slutsatser om utvärdering av skolundervisningens |
U |
|
KOM (97) 176 slutlig |
30-04-97 |
Kommissionens grönbok om allmänna principer för |
Jo |
|
EGT nr C 305, 7.10.1997, s.2 |
22-09-97 |
Rådets beslut om gränsöverstigande fasta bokpriser i |
Ku |
|
EGT nr C 305, 7.10.1997, s. 1 |
22-09-97 |
Rådets beslut om den europeiska kulturella |
Ku |
|
EGT nr C 1, 3.1.1998, s. 6 |
18-1297 |
Rådets slutsatser om musik i Europa |
Ku |
|
EGT nr C 23, 23.1.1997, s. 3 |
(datum |
Meddelande från kommissionen om interna förfarande- |
N |
|
KOM (97) 157 |
16-04-97 |
Ett europeiskt initiativ om elektronisk handel |
N |
|
KOM (97) 152 |
21-04-97 |
Den europeiska informations- och |
N |
|
(ej ännu publ. i |
27-05-97 |
Rådets slutsatser om klimat och energipolitik |
N |
|
EGT nr L 145, 5.6.1997, s. 29 |
22-04-97 |
Kommissionens rekommendation om förbättring och |
N |
|
CSE (97) 1 |
04-06-97 |
Handlingsplan för den inre marknaden. Meddelande från |
N |
|
EGT nr C 210, 11.7.1997, s. 1 |
27-06-97 |
Rådets resolution om fömybara energikällor |
N |
|
EGT nr C 313, 15.10.1997, s. 3 |
(datum |
Meddelande från kommissionen om samarbete mellan |
N |
|
KOM (97)514 |
15-10-97 |
Meddelande från kommissionen till rådet, |
N |
266
Skr. 1997/98:60
Bilaga 1.2
|
KOM (97) 618 |
24-11-97 |
Rapport från kommissionen till rådet och |
N |
|
KOM (97) 599 |
26-11-97 |
Meddelande från kommissionen - Energi för framtiden: |
N |
|
EGT nr C 372, 9.12.1997, s. 5 |
(datum |
Kommissioens tillkännagivande om definitionen av |
N |
|
EGT nr C 372, 9.12.1997, s. 13 |
(datum |
Meddelande om avtal av mindre betydelse som inte |
N |
|
EGT nr C 4, 8.1.1998, s. 1 |
18-12-97 |
Rådets resolution om en gemenskapsstrategi för att |
N |
|
KOM (97) 271 |
06-06-97 |
Kommissionens meddelande om föreningar och stiftelser |
In |
|
EGT nr C 368, 5.12.1997, s. 1 |
24-11-97 |
Rådets och företrädare för medlemsstaternas regeringar, |
In |
267
I denna bilaga redovisas forst domar som under år 1997 har meddelats av
EG-domstolen i sådana mål om förhandsavgörande enligt artikel 177 i
EG-fördraget som har hänskjutits till domstolen av svenska domstolar.
Därefter redovisas domar som under år 1997 har meddelats av EG-
domstolen i mål där den svenska regeringen har intervenerat.
Vidare redovisas mål om förhandsavgörande som har inkommit till
EG-domstolen under år 1997 och som har hänskjutits till domstolen av
svenska domstolar. Slutligen redovisas det mål där den svenska
regeringen har väckt talan mot Europeiska unionens råd enligt artikel 173
i EG-fördraget.
Under år 1997 meddelade domstolen dom i 4 mål om förhandsavgörande
som hade hänskjutits till EG-domstolen av svenska domstolar.
Dom den 9 juli 1997 i målen C-34/95, C-35/95 och C-36/95från
Marknadsdomstolen
Målen gällde frågorna huruvida artikel 30 eller artikel 59 i EG-fördraget
eller rådets direktiv 89/552/EEG (TV-direktivet) hindrar en medlemsstat
att ingripa mot TV-reklam som en annonsör låter sända från en annan
medlemsstat, bl.a. reklam riktad till barn under 12 år.
Domstolen uttalade i sin dom att varken TV-direktivet, artikel 30 eller
artikel 59 i EG-fördraget hindrar att en medlemsstat, med stöd av
generella föreskrifter om skydd för konsumenter mot vilseledande
reklam, ingriper mot en annonsör till följd av TV-reklam som sänts från
en annan medlemsstat. Däremot utgör TV-direktivet hinder för att på
sändningar som härrör från andra medlemsstater tillämpa en nationell
lagstiftning om radiosändning, i vilken föreskrivs att en annons med
reklam som sänds under annonstid i televisionen inte far syfta till att
fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
Dom den 23 oktober 1997 i mål C-l89/95från Landskrona tingsrätt
Målet gällde frågan om Systembolaget AB:s monopol att sälja
alkoholdrycker till konsumenter är förenligt med gemenskapsrättens
regler om fri rörlighet för varor.
Domstolen uttalade i sin dom att artikel 37 i EG-fördraget inte utgör
hinder för det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker.
Vidare uttalade den i sin dom att tillståndssystemet i tillverknings- och
partihandelsledet inte var proportionerligt och därför stred mot artiklarna
30 och 36 i EG-fördraget. Domstolen hänvisade i den delen särskilt till
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.1
268
tillståndsvillkoren rörande lagringskapacitet och de höga skatter och
avgifter som skulle erläggas av tillståndshavama.
Dom den 29 maj 1997 i mål C-329/95 från Länsrätten i Stockholms län
Målet gällde frågan om det svenska kravet på intyg om
avgasgodkännande enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) och
bilavgasförordningen (1991:1481) är förenligt med EG-rätten.
Domstolen uttalade i sin dom att rådets direktiv 70/156/EEG hindrar
nationella föreskrifter i vilka det för registrering av motorfordon krävs att
ett nationellt intyg företes som visar att fordonet uppfyller nationella krav
rörande avgasrening.
Dom den 27 november 1997 i mål C-27/96från Länsrätten i Jönköpings län
Målet gällde frågan om den svenska lagen (1994:1704) om lageravgift på
socker och ris är förenlig med EG-rätten.
Domstolen konstaterade att den svenska lagen inte strider mot Sveriges
anslutningsakt eller mot EG:s marknadsordning för socker.
Dom har under år 1997 meddelats i två mål i vilka regeringen har
intervenerat.
Dom den 5 mars 1997 i mål T-105/95 WWF UK mot kommissionen
Målet gällde ogiltigförklaring av kommissionens beslut att vägra WWF
(World Wide Fund for Nature) UK tillgång till handlingar rörande det
s.k. Mullaghmore-projektet. WWF UK förde talan mot beslutet och
Sverige intervenerade på WWF UK:s sida.
Förstainstansrätten slog i domen fast att kommissionens beslut
94/90/EKSG/EG/Euratom om allmänhetens tillgång till kommissionens
handlingar är en rättsakt som ger tredje man rättigheter som
kommissionen är skyldig att iaktta. Förstainstansrätten slog vidare fast att
kommissionen i sitt beslut för varje grupp av handlingar måste ange
skälen till varför handlingarna inte kan lämnas ut. Slutligen uttalade
förstainstansrätten att det av det överklagade beslutet inte framgick att
någon intresseavvägning mellan medborgarens intresse av att ta del
handlingarna och kommissionens intresse av att skydda sekretessen för
sina överläggningar, skett. Förstainstansrätten ogiltigförklarade därför
kommissionens beslut att inte lämna ut handlingarna.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.1
269
Dom den 2 oktober 1997 i mål C-259/95 Europaparlamentet mot rådet
Målet gällde frågan om möjligheten för rådet att använda ett förenklat
beslutsförfarande vid anpassning av gällande rättsakter i förhållande till
de nya medlemsländerna. Sverige intervenerade på rådets sida.
Domstolen ogillade Europaparlamentets talan.
Under år 1997 kom det till EG-domstolen in 7 mål om
förhandsavgörande enligt artikel 177 i EG-fördraget som hade hänskjutits
till domstolen av svenska domstolar.
Mål C-134/97från Skatterättsnämnden
Målet gäller frågan om undantag för överlåtelse av filmrättigheter från
skatteplikt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) är förenligt med
rådets direktiv 77/388/EEG (sjätte mervärdesskattedirektivet). Frågan
vilka organ som utgör en "domstol" enligt artikel 177 EG-fördraget
aktualiseras också.
I sitt skriftliga yttrande har den svenska regeringen framhållit vikten av
att Skatterättsnämnden kan ställa frågor till EG-domstolen. I sak har
regeringen hävdat att sjätte mervärdesskattedirektivet inte hindrar en
medlemsstat att från skatteplikt undanta överlåtelse av filmrättigheter.
Mål C-162/97från Helsingborgs tingsrätt
Målet gäller dels frågan om EG-rätten tillåter nationella krav på tillstånd
för semineringsverksamhet, dels om det svenska förbudet mot avel med
nötkreatur som har anlag för muskelhypertrofi är förenligt med rådets
direktiv 87/328/EEG och artikel 30 EG-fördraget.
I sitt skriftliga yttrande har regeringen gjort gällande att EG-rätten
varken hindrar en nationell reglering som kräver tillstånd för
seminverksamhet med nötkreaturssperma eller nationella regler som
förbjuder inseminering och avel med sperma från nötkreatur som bär
sådana anlag som för med sig lidande och ohälsa hos kon och dess
avkomma.
Mål C-241/97från Regeringsrätten
Målet gäller frågan huruvida en regel i försäkringsrörelselagen som
begränsar försäkringsbolags ägande av aktier i aktiebolag till högst fem
procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget är förenlig med tredje
generationens försäkringsdirektiv (rådets direktiv 92/49/EEG om annan
direkt försäkring än livförsäkring och rådets direktiv 92/96/EEG om
livförsäkring).
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.1
270
I sitt skriftliga yttrande har regeringen framfört uppfattningen att de
berörda rättsakterna inte hindrar en nationell reglering såsom den
svenska.
Mål C-292/97 från Regeringsrätten
Målet gäller frågan om den svenska förordningen om mjölkkvoter är
förenlig med gemenskapsrätten.
I sitt skriftliga yttrande har regeringen anfört att rådets förordning
(EEG) nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för
mjölk och mjölkprodukter, artiklarna 5 och 40.3 i EG-fördraget samt den
EG-rättsliga principen om likabehandling inte utgör hinder för en
nationell reglering av det slag som den svenska.
Mål C-319/97 från Landskrona tingsrätt
Målet gäller tolkningen av artikel 100a.4 i EG-fördraget, den s.k.
miljögarantin.
I sitt skriftliga yttrande har regeringen hävdat att artikeln skall tolkas så
att ett av gemenskapen antaget direktiv inte hindrar en medlemsstat att
tillämpa nationella föreskrifter som har anmälts till kommissionen i
enlighet med denna artikel, om kommissionen inte har meddelat något
beslut i anledning av anmälan.
Mål C-321/97 från Stockholms tingsrätt
Målet gäller frågan om svenska staten kan ådra sig skadeståndsansvar för
bristande genomförande av lönegarantidirektivets bestämmelser under
EES-tiden.
I sitt skriftliga yttrande har regeringen anfört att EG-domstolen inte är
behörig enligt artikel 177 i EG-fördraget att besvara frågor om
tolkningen av EES-avtalet från en nationell domstol som i den nationella
tvisten inte skall tillämpa gemenskapsrätten. Vidare har regeringen
hävdat att principen om EG-rättens företräde framför nationell rätt inte
gäller förhållanden som uteslutande hänför sig till tiden innan en stat blev
medlem av EU och bunden av de grundläggande fördragen.
Mål C-346/97 från Länsrätten i Dalarnas län
Målet gäller frågan om den svenska lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik strider mot artikel 8.1 b) i rådets direktiv 92/81/EEG
om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor.
Den svenska regeringen har inte yttrat sig skriftligen.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.1
271
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.1
Mål C-206/97 Konungariket Sverige mot rådet
I målet har regeringen yrkat att EG-domstolen med stöd av artikel 173 i
EG-fördraget ogiltigförklarar rådets förordning (EG) nr (390/97) om
fastställande, för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd, av totala
tillåtna fångstmängder för år 1997 och av vissa villkor för fördelningen
av fångsten, i den del förordningen avser fördelning av tillåtna
fangstmängder torsk i Östersjön. Till grund för talan har åberopats att
förordningen i den aktuella delen strider mot artikel 121.1 i akten om
villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för
Europeiska unionen.
Rådet har bestritt regeringens talan. Kommissionen har intervenerat i
målet på rådets sida.
272
C-157/94; Europeiska gemenskapernas kommission ./. Konungariket
Nederländerna, dom 23 oktober 1997. Fördragsbrott - Ensamrätt till
import av elektricitet för offentlig distribution
C-15 8/94; Europeiska gemenskapernas kommission ./. Republiken
Italien, dom 23 oktober 1997. Fördragsbrott - Ensamrätt till import och
export av elektricitet
C-159/94; Europeiska gemenskapernas kommission ./. Republiken
Frankrike, dom 23 oktober 1997. Fördragsbrott - Ensamrätt till import
och export av gas och elektricitet
C-160/94; Europeiska gemenskapernas kommission ./. Konungariket
Spanien, dom 23 oktober 1997. Fördragsbrott - Ensamrätt till import och
export av elektricitet
C-130/95; Bemd Giloy ./. Hauptzollamt Frankfurt am Main-Ost, dom 17
juli 1997. Artikel 177 - Domstolens behörighet - Nationell lagstiftning
som innehåller bestämmelser med samma lydelse som
gemenskapsrättsliga bestämmelser - Gemenskapens tullkodex - Talan -
Uppskov med ett beslut avseende tullavgift - Säkerhet
C-l89/95; Harry Franzén, dom 23 oktober 1997. Artiklarna 30 och 37 i
EG-fördraget - Monopol för detaljhandel med alkoholdrycker
C-265/95; Europeiska gemenskapernas kommission ./. Republiken
Frankrike, dom 9 december 1997. Fri rörlighet för varor -
Jordbruksprodukter - Hinder till följd av enskildas handlande -
Medlemsstaternas skyldigheter
C-316/95; Generics BV ./. Smith Kline & French Laboratoires Ltd, dom
9 juli 1997. Artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget - Patent - Registrering
av läkemedel - Patentintrång
C-337/95; Parfums Christian Dior SA och Parfums Christian Dior BV ./.
Evora BV, dom 4 november 1997. Varumärkesrätt och upphovsrätt -
Åtgärd av innehavaren av dessa rättigheter för att förbjuda en
återförsäljare att göra reklam för fortsatt marknadsföring av produkten
C-349/95; Frits Loendersloot, trading as F. Loendersloot Internationale
Expeditie ./. George Ballantine & Sons Ltd and Others, dom 11
november 1997. Artikel 36 i EG-fördraget - Varumärkesrätt -
Ommärkning av whiskyflaskor
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.2
273
C-368/95; Vereinigte Familiapress Zeitungsverlags- und vertreibs GmbH
./. Heinrich Bauer Verlag, dom 26 juni 1997. Åtgärder med motsvarande
verkan - Spridning av tidskrifter - Pristävlingar - Nationellt förbud
C-233/94; Förbundsrepubliken Tyskland ./. Europaparlamentet, dom 13
maj 1997. Direktiv om system för garanti av insättningar - Rättslig grund
- Motiveringsskyldighet - Subsidiaritetsprincipen - Proportionalitet -
Konsumentskydd - Hemlandstillsyn
C-336/94; Etalia Dafeki ./. Landesversicherungsanstalt Wurttemberg,
dom 2 december 1997. Fri rörlighet för arbetstagare - Likabehandling -
Social trygghet - Nationell lagstiftning som tillmäter personbevis olika
bevisvärde beroende på om de har utfärdats i landet eller utomlands
C-34/95, C-35/95 och C-36/96; Konsumentombudsmannen (KO) mot De
Agostini (Svenska) Förlag AB och TV-Shop i Sverige AB, dom 9 juli
1997. Direktivet "television utan gränser" - TV-reklam sänd från en
medlemsstat - Förbud mot vilseledande reklam - Förbud mot reklam som
riktar sig till barn
C-59/95; Francisco Bastos Moriana m.fl. ./. Bundesanstalt fur Arbeit,
dom 27 februari 1997. Social trygghet för migrerande arbetstagare -
Förmåner för pensionärers minderåriga barn och för barn som har mist en
av föräldrarna eller båda föräldrarna
C-65/95 och C-l 11/95; The Queen ./. Secretary of State for the Home
Department, ex parte: Mann Singh Singara; The Queen ./. Secretary of
State for the Home Department, ex parte: Abbas Radiom, dom 17 juni
1997. Fri rörlighet för personer - Undantag - Rätt till inresa - Rättsmedel
- Artiklarna 8 och 9 i direktiv 64/221/EEG
C-70/95; Sodemare SA m.fl. ./. Regione Lombardia, dom 17 juni 1997.
Etableringsffihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hem för äldre -
Avsaknad av vinstsyfte
C-222/95; Société civile immobiliére Parodi./. Banque H. Albert de Bary
et Cie, dom 9 juli 1997. Fri rörlighet för kapital - Frihet att tillhandahålla
tjänster - Kreditinstitut - Beviljande av inteckningslån - Krav på
auktorisation i den medlemsstat i vilken tjänsten mottas
C-250/95; Futura Participations SA m.fl. ./. Administration des
contributions, dom 15 maj 1997. Artikel 52 i EG-fördraget -
Etableringsfrihet för bolag - Beskattning av en filials inkomster -
Fördelning av inkomsterna
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.2
274
C-20/96; Kevin Albert Snares ./. Adjudication Officer, dom 4 november
1997. Social trygghet - Särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner -
Artikel 4.2a och artikel 10a i förordning (EEG) nr 1408/71 -
Handikappbidrag - Kan inte medföras utomlands
C-57/95; Republiken Frankrike ./. Europeiska gemenskapernas
kommission, dom 20 mars 1997. Europeiska gemenskapernas
kommissions meddelande - Inre marknaden - Pensionsfonder
C-345/95; Republiken Frankrike ./. Europaparlamentet, dom 1 oktober
1997. Institutionernas säte - Europaparlamentet - Sammanträdesperioder
C-9/95, C-23/95 och C-156/95; Kungariket Belgien och
Förbundsrepubliken Tyskland ./. Europeiska gemenskapernas
kommission, dom 4 februari 1997. Bananer - Gemensam organisation av
marknaden- Naturkatastrof - Importkvot - Ändring och fördelning
C-71/95, C-155/95 och C-271/95; Kungariket Belgien ./. Europeiska
gemenskapernas kommission, dom 4 februari 1997. Bananer -
Gemensam organisation av marknaden - Importkvot - Anslutning av nya
medlemsstater - Övergångsbestämmelser
C-l83/95; Affish BV mot Rijkdienst voor de keuring van Vee en Vlees,
dom 17 juli 1997. Djurhälsokrav - Skyddsåtgärder
Proportionalitetsprincipen - Principen om skydd för berättigade
förväntningar - Giltighet av kommissionens beslut 95/119/EG
C-334/95; Kriiger GmbH & Co. KG ./. Hauptzollamt Hamburg-Jonas,
dom 17 juli 1997. Exportbidrag - Mjölkprodukter - Diskriminering -
Giltighetsbedömning - Nationell domstol - Interimistiska åtgärder -
Gemenskapstullkodex
C-177/95; Ebony Maritime SA och Loten Navigation Co. Ltd ./. Prefetto
della provincia di Brindisi m.fl., dom 27 februari 1997. Sanktioner mot
Federala Republiken Jugoslavien - Uppträdande på internationellt vatten
- Förverkande av ett fartyg och dess last
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.2
C-310/95; Road Air BV ./. Inspecteur der Invoerrechten en Accijnzen,
dom 22 april 1997. Associering av utomeuropeiska länder och territorier
- Import till gemenskapen av varor med ursprung i tredje land men som
275
omsätts fritt i ett ULT - Artikel 227.3 i EG-fördraget - Fjärde delen i EG- Skr. 1997/98:60
fördraget (artiklarna 131 till 136a) - Rådets beslut 86/283/EEG, Bilaga 2.2
91/110/EEG och 91/482/EEG
C-395/95; Geotronics SA ./. Europeiska gemenskapernas kommission,
dom 22 april 1997. PHARE-programmet - Selektiv anbudsinfordran -
Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - EES-avtalet -
Varors ursprung - Diskriminering - Talan om skadestånd
C-124/95; The Queen ex parte: Centro-Com Srl ./. HM Treasury and
Bank of England, dom 14 januari 1997. Utrikes- och säkerhetspolitik -
Gemensam handelspolitik - Frysning av medel - Sanktioner mot
republikerna Serbien och Montenegro
C-13/95; Ayse Stizen ./. Zehnacker Gebäudereinigung GmbH
Krankenhausservice, dom 11 mars 1997. Skydd för arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse av företag.
C-66/95; The Queen ./. Secretary of State for Social Security, ex parte:
Eunice Sutton, dom 22 april 1997. Direktiv 79/7/EEG - Likabehandling
av kvinnor och män i fråga om social trygghet - En medlemsstats
skadeståndsansvar för överträdelse av gemenskapsrätten - Rätt till ränta
på sociala trygghetsförmåner
C-180/95; Nils Draehmpael ./. Urania Immobilienservice OHG, dom 22
april 1997. Socialpolitik - Likabehandling av manliga och kvinnliga
arbetstagare - Direktiv 76/207/EEG - Rätt till skadestånd vid
diskriminering i fråga om tillgång till anställning - Medlemsstaternas val
av sanktion - Fastställelse av en övre gräns för ersättning - Fastställelse
av en övre gräns för sammanlagd ersättning
C-409/95; Hellmut Marschall ./. Land Nordrhein-Westfalen, dom 11
november 1997. Likabehandling av kvinnor och män - Sökande av olika
kön som har likvärdiga meriter - Företräde åt kvinnliga sökande -
Undantagsregel
C-264/95; P Europeiska gemenskapernas kommission ./. Union
intemationale des chemins de fer (UIC), dom 11 mars 1997.
Överklagande . Konkurrens - Järnvägstransport - Rättslig grund för ett
beslut - Förordning nr 1017/68 - Tillämpningsområde
276
Skr. 1997/98:60
C-282/95; Guérin Automobiles ./. Europeiska gemenskapernas Bilaga 2.2
kommission, dom 18 mars 1997. Överklagande - Konkurrens - Klagomål
- Passivitetstalan - Meddelande enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr
99/63 - Ställningstagande som avslutar passiviteten - Överklagande av
den andra parten vilket begränsas till rättegångskostnaderna
C-343/95; Diego Cali & Figli Srl ./. Servizi ecologici porto di Genova
SpA (SEPG), dom 18 mars 1997. Hamnföretag - Förebyggande av
förorening - Lagstadgat monopol - Missbruk av dominerande ställning
C-353/95 P; Tiercé Ladbroke SA ./. Europeiska gemenskapernas
kommission, dom 9 december 1997. Konkurrens - Statligt stöd - Avgifter
på insatserna vid vadhållning avseende hästkapplöpningar - Överföring
av medel till ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat
C-359/95 P och C-379/95 P; Europeiska gemenskapernas kommission
och Republiken Frankrike ./. Ladbroke Racing Ltd, dom 11 november
1997. Konkurrens - Artiklarna 85, 86 och 90 i EG-fördraget - Avslag på
klagomål angående dels statliga åtgärder, dels enskilt agerande -
Tillämpning av artiklarna 85 och 86 på företag som följer nationell
lagstiftning
C-24/95; Land Rheinland-Pfalz ./. Alcan Deutschland GmbH, dom 20
mars 1997. Statligt stöd - Återbetalning - Tillämpning av nationell rätt -
Gränser
C-169/95; Kungariket Spanien ./. Europeiska gemenskapernas
kommission, dom 14 januari 1997. Statligt stöd - Stöd till anläggning av
ett stålgjuteri i provinsen Teruel (Spanien)
C-355/95 P; Textilwerke Deggendorf GmbH (TWD) ./. Europeiska
gemenskapernas kommission, dom 15 maj 1997. Statligt stöd - Beslut
fattade av kommissionen som innebär att betalningen av visst stöd skjuts
upp till dess att otillåtet tidigare stöd återbetalats
C-392/95; Europaparlamentet ./. Europeiska unionens råd, dom 10 juni
1997. Medborgare i tredje land - Visering - Lagstiftningsförfarande -
Samråd med Europaparlamentet
C-251/95; SABEL ./. Puma AG, Rudolf Dassler Sport, dom 11 november
1997. Direktiv 89/104/EEG - Tillnärmning av varumärkeslagar - Risk för
förväxling, däri inbegripet risk för association
277
C-129/96; Inter-Environnement Wallonie ASBL ./. Région wallonne,
dom 18 december 1997. Direktiv 91/156/EEG - Införlivandefrist -
Avfallsbegreppet
C-357/95; P Empresa Nacional de Uräno SA (ENU) ./. Europeiska
gemenskapernas kommission, dom 11 mars 1997. Överklagande -
Euratom - Försörjning - Euratoms försörj ningsbyrås optionsrätt och
ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial och speciella
klyvbara material - Åsidosättande av fördragets regler
Gemenskapsföreträde - Principerna om god tro och berättigade
förväntningar - Utomobligatoriskt ansvar
C-28/95; A. Leur-Bloem ./. Inspecteur der
Belastingdienst/Ondememingen Amsterdam 2, dom 17 juli 1997. Artikel
177 - Domstolens behörighet - Nationell lagstiftning som innehåller
bestämmelser med samma lydelse som gemenskapsrättsliga
bestämmelser - Införlivande - Direktiv 90/434/EEG - Begrepp fusion
genom utbyte av aktier eller andelar - Skatteflykt eller undandragande av
skatt
C-141/96; Finanzamt Osnabrtick-Land ./. Bernard Langhorst, dom 17
september 1997. Mervärdesskatt - Tolkning av artikel 21 punkt 1 c och
artikel 22.3 i sjätte mervärdesskattedirektivet 77/388/EEG - Handling
som kan anses motsvara en faktura - Kreditnota som har utfärdats av
köparen och som inte har ifrågasatts av säljaren såvitt avser det i
kreditnotan angivna skattebeloppet
C-408/95; Eurotunnel SA m.fl. ./. SeaFrance, dom 11 november 1997.
Övergångsordning för "taxfreebutiker" - Rådets direktiv 91/680/EEG och
92/12/EEG - Giltighetsbedömning
C-l88/95; Fantask A/S m.fl. ./. Industriministeriet (Erhvervsministeriet),
dom 2 december 1997. Direktiv 69/335/EEG - Avgifter vid registrering
av bolag - Processuella frister i nationell rätt
C-54/96; Dorsch Consult Ingenieurgesellschaft mbH ./.
Bundesbaugesellschaft Berlin mbH, dom 17 september 1997. Begreppet
"nationell domstol" enligt artikel 177 i fördraget - Förfaranden vid
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.2
278
offentlig upphandling av tjänster - Direktiv 92/50/EEG - Nationellt
prövningsorgan
C-192/95 till C-218/95; Société Comateb ./. Directeur général des
douanes et droits indirects, dom 14 januari 1997. Sjötull - Äterkrav av
belopp som uppburits utan grund- Skyldighet att övervältra skatten -
Utomeuropeiska departement
Skr. 1997/98:60
Bilaga 2.2
279
Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Cypern om att upprätta ett
samarbete på yrkesutbildningsområdet inom ramen for Sokrates-
programmet. Undertecknat den 25 juli 1997.
EGT nr L 299, 4.11.1997, s. 22
Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Cypern om att upprätta ett
samarbete på yrkesutbildningsområdet inom ramen för Leonardo da
Vinci-programmet. Undertecknat den 25 juli 1997.
EGT nr L 299, 4.11.1997, s. 29
Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Cypern om samarbete i
ungdomsfrågor inom ramen för den tredje fasen av Ungdom för Europa-
programmet. Undertecknat den 25 juli 1997.
EGT nr L 299, 4.11.1997, s. 35
Samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och före detta
jugoslaviska republiken Makedonien. Undertecknat den 29 april 1997.
EGT nr L 348, 18.12.1997, s.2
Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Israel om
telekommunikationsoperatörers upphandling. Undertecknat den 10 juli
1997.
EGT nr L 202, 30.7.1997, s. 74
Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Israel om offentlig
upphandling. Undertecknat den 10 juli 1997.
EGT nr L 202, 30.7.1997, s. 85
Skr. 1997/98:60
Bilaga 3
Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Korea om
telekommunikationsupphandling samt memorandum om privata
operatörers upphandling. Undertecknade den 29 oktober 1997.
EGT nr L 321, 22.11.1997, s. 32
280
Samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken
Laos. Undertecknat den 29 april 1997.
EGT nr L 334, 5.12.1997, s. 15
Avtal om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete
mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemmar, å ena sidan, och
Mexikos förenta stater, å andra sidan. Undertecknat den 8 december.
1997.
(Ännu ej publicerat i EGT)
Interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska
gemenskapen, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan.
Undertecknat den 8 december 1997.
(Ännu ej publicerat i EGT)
Anpassningsprotokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan
Europeiska gemenskaperna och dess medlemsländer och Moldavien.
Undertecknat den 15 maj 1997.
(Ännu ej publicerat i EGT)
Europa-Medelhavsinterimsavtal om associering av handel och samarbete
mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Palestinska
befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på
Västbanken och i Gaza, å andra sidan. Undertecknat den 24 februari
1997.
EGT nr L 187, 16.7.1997, s. 3
Anpassningsprotokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan
Europeiska gemenskaperna och dess medlemsländer och Ryssland.
Undertecknat den 21 maj 1997.
(Ännu ej publicerat i EGT)
Skr. 1997/98:60
Bilaga 3
281
Anpassningsprotokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan
Europeiska gemenskaperna och dess medlemsländer och Ukraina.
Undertecknat den 10 april 1997.
(Ännu ej publicerat i EGT)
Skr. 1997/98:60
Bilaga 3
282
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
EGT-nummer |
datum |
ståndpunkt |
dep |
|
Fd Jugoslavien | |||
|
EGT nr L 259, 22.9.1996, s. 1 |
15-09-97 |
Gemensam ståndpunkt fastställd av rådet på grundval |
UD |
|
EGT nr L 81, 23.1.1997, s. 1 |
17-03-97 |
Gemensam ståndpunkt fastställd av rådet på grundval |
UD |
|
Nigeria | |||
|
EGT nr L 338, 9.12.1997, s. 7 |
28-11-97 |
Rådets beslut angående genomförandet av dem |
UD |
|
EGT nr L 338, 9.12.1997, s. 8 |
28-11-97 |
Rådets beslut om förlängning av dem gemensamma |
UD |
|
EGT nr L 153, 11.6.1997, s. 6 |
02-06-97 |
Rådets beslut om förlängning av dem gemensamma |
UD |
|
Angola | |||
|
EGT nr L 309, 11.12.1997, s. 8 |
30-10-97 |
Gemensam ståndpunkt fastställd av rådet på grundval |
UD |
|
Burma | |||
|
EGT nr L 293, 27.10.1997, s. 1 |
20-10-97 |
Rådets beslut om förlängning av den gemensamma |
UD |
283
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
EGT nr L 120, 12.5.1997, s. 4 |
29-04-97 |
Rådets beslut enligt om förlängning av den |
UD |
|
Albanien | |||
|
EGT nr L 153, 11.6.1997, s. 4 |
02-06-97 |
Gemensam ståndpunkt fastställd av rådet på grundval |
UD |
|
Konfliktförebyggande i Afrika | |||
|
EGT nr L 293, 27.10.1997, s. 3 |
20-10-97 |
Rådets beslut angående genomförandet av den |
UD |
|
EGT nr L 153, 11.6.1997, s. 1 |
02-06-97 |
Gemensam ståndpunkt fastställd av rådet på grundval |
UD |
|
KEDO | |||
|
EGT nr L 213, 5.8.1997, s. 1 |
02-06-97 |
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 avseende |
UD |
|
Sierra Leone | |||
|
EGT nr L 344, 15.12.1997, s. 6 |
08-12-97 |
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 avseende |
UD |
|
EGT-nummer |
datum |
ståndpunkt |
dep |
|
Fd Jugoslavien | |||
|
EGT nr L 293, 27.10.1997, s.2 |
20-10-97 |
Rådets beslut om komplettering av den gemensamma |
UD |
|
EGT nr L 205, 31.7.1997, s.2 |
22-07-97 |
Rådets beslut om komplettering av den gemensamma |
UD |
284
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
EGT nr L 90, 4.4.1997, s. 1 |
Rådets beslut om komplettering av den gemensamma |
UD | |
|
EGT nr L 63, 4.3.1997, s. 1 |
Rådets beslut om ändring av den gemensamma |
UD | |
|
Stora Sjöarna | |||
|
EGT nr L 197, 24.7.1997, s. 1 |
17-06-97 |
Rådets beslut om förlängning av den gemensamma |
UD |
|
Mellanöstern | |||
|
EGT nr L 205, 31.7.1997, s. 1 |
22-07-97 |
Rådets beslut om förlängning av den gemensamma |
UD |
|
EGT nr L 120, 12.5.1997, s.2 |
29-04-97 |
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 avseende |
UD |
|
Icke spridning | |||
|
EGT nr L 120, 12.5.1997, s. 1 |
29-04-97 |
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 avseende unionens |
UD |
|
Antipersonella minor | |||
|
EGT nr L 338, 9.12.1997, s. 1 |
28-11-97 |
Gemensam åtgärd på grundval av artikel J.3 i om |
UD |
|
EGT nr L 338, 9.12.1997, s. 5 |
28-11-97 |
Rådets beslut avseende genomförandet av den |
UD |
|
EGT nr L 338, 9.12.1997, s. 6 |
28-11-97 |
Rådets beslut avseende genomförandet av den |
UD |
|
Dual-use produkter | |||
285
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
EGT nr L 266, 29.9.1997, s. 1 |
22-09-97 |
Rådets beslut om ändring av rådets beslut |
UD |
|
EGT nr L 178, 7.7.1997, s. 1 |
26-06-97 |
Rådets beslut om ändring av rådsbeslut 94/942/GUSP |
UD |
|
EGT nr L 34, 7.7.1997, s 1 |
20-01-97 |
Rådets beslut om ändring av rådsbeslut 96/613/GUSP |
UD |
|
EGT nr C 64, 28.2.1997, s. 1 |
20-01-97 |
Index över varor upptagna i annex 1 till rådsbeslut |
UD |
|
Demokratiska republiken Kongo | |||
|
EGT nr L 357, 31.12.1997, s. 1 |
19-12-97 |
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 avseende unionens |
UD |
286
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
deklaration |
land/fråga |
ämne |
datum |
|
001 ordf/EU |
FRJ |
Rapport till OSSE av Felipe Gonzalez |
970109 |
|
002 ordf/EU |
Centralafrikanska |
Oroligheter |
970110 |
|
003 ordf/EU |
T yskland/Tj eckien |
Gemensamt uttalande |
970121 |
|
004* ordf/EU |
Nicaragua |
Val |
970123 |
|
005 ordf/EU |
Gambia |
Val |
970127 |
|
006 ordf/EU |
Bulgarien |
Demokratiska institutioner |
970124 |
|
007 EU |
Angola |
Fredsprocessen |
970302 |
|
008* ordf/EU |
Niger |
Oppositionsledare frigivna |
970207 |
|
009* ordf/EU |
Tjetjenien |
President- och parlamentsval |
970131 |
|
010* ordf/EU |
Centralafrikanska |
Högtidlig förklaring om avslutande av |
970204 |
|
011 ordf/EU |
Kroatien |
Återintegration i Östra Slavonien |
970211 |
|
012* ordf/EU |
Iran |
Årsdagen av fatwan mot Salman Rushdie |
970213 |
|
013* ordf/EU |
Tadzj ikistan |
Fredssamtal |
970313 |
|
014 ordf/EU |
Ecuador |
Ny president |
970217 |
|
015 ordf/EU |
Demokratiska |
Lagring av radioaktivt avfall från Taiwan |
970218 |
|
016 ordf/EU |
Zaire |
Upptrappning av militära aktiviteter |
970217 |
|
017 ordf/EU |
Kina |
Deng Xiaopings bortgång |
970224 |
|
018 ordf/EU |
Israel |
Byggnadsplaner för Har Homa |
970227 |
|
019 ordf/EU |
Burma |
Karen-flyktingar |
970303 |
|
020 EU |
Bosnien |
Skiljedomen om Brcko |
970215 |
|
021 ordf/EU |
Swaziland |
Fredlig lösning av tvister |
970303 |
|
022* ordf/EU |
Albanien |
Läget, återupprättande av lag och ordning |
970307 |
|
023 ordf/EU |
Zaire |
Konflikten i östra Zaire |
970307 |
|
024 ordf/EU |
FYROM |
Student-demonstrationer |
970310 |
|
025 ordf/EU |
El Salvador |
Valprocessen |
970311 |
|
026 ordf/EU |
Albanien |
Allmänna ordningen brutit samman |
970313 |
|
027 ordf/EU |
Albanien |
Begäran om stöd |
970317 |
|
028 ordf/EU |
Zaire |
Läget i Kisangani |
970317 |
|
029 ordf/EU |
Mostar |
Uttalande av den tidigare borgmästaren |
970325 |
|
030* ordf/EU |
Liberia |
Framsteg i fredsprocessen |
970325 |
|
031 ordf/EU |
Kambodja |
Angrepp på demonstranter den 30 mars |
970409 |
|
032 ordf/EU |
Iran |
Mykonos-fallet (attentat i Berlin) |
970410 |
|
033 ordf/EU |
Zaire |
Politiska händelser |
970410 |
|
034 ordf/EU |
Angola |
Ny samlingsregering |
970411 |
|
035 ordf/EU |
Peru/Ecuador |
Möte om gränstvisten den 15 april |
970414 |
287
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
036* |
ordf/EU |
Sri Lanka |
Brevväxling mellan president och opposition |
970417 |
|
037 |
ordf/EU |
Kroatien |
Val |
970429 |
|
038 |
ordf/EU |
FRJ |
Autonoma handelsåtgärder |
970429 |
|
039 |
ordf/EU |
Vitryssland |
Respekt for åtaganden |
970429 |
|
040* |
ordf/EU |
El Salvador |
Välkomna valen |
970429 |
|
041* |
ordf/EU |
Iran |
Förbindelser efter Mykonos |
970429 |
|
042 |
ordf/EU |
Burundi |
Brott mot de mänskliga rättigheterna - |
970507 |
|
043 |
ordf/EU |
Kamerun |
Parlamentsval den 17 maj |
970507 |
|
044* |
ordf/EU |
Moldavien - |
Samforståndsavtal |
970513 |
|
045 |
ordf/EU |
Afghanistan |
Bevarande av kulturarvet |
970514 |
|
046* |
ordf/EU |
Ryssland/ |
Undertecknande av fredsavtal |
970516 |
|
047 |
ordf/EU |
Burundi |
Förhandlingar om eldupphör |
970520 |
|
048 |
ordf/EU |
Turkiet |
Turkiska trupper inne i Irak |
970516 |
|
049 |
ordf/EU |
Albanien |
Ny vallag |
970516 |
|
050 |
ordf/EU |
Demokratiska |
Maktskifte |
970522 |
|
051 |
ordf/EU |
Koreanska halvön |
Fyrpartssamtal |
970527 |
|
052 |
ordf/EU |
Slovakien |
Folkomröstning om Nato och om direkta val |
970530 |
|
053* |
ordf/EU |
Sierra Leone |
Kuppförsök |
970528 |
|
054* |
ordf/EU |
Yemen |
Parlamentsval |
970530 |
|
055* |
ordf/EU |
Konventionen om |
Ikraftträdande |
970529 |
|
056 |
EU |
Konventionen om |
Förhoppning om Rysslands ratificering |
970521 |
|
057 |
ordf/EU |
Myanmar/Burma |
Försämring av det politiska läget |
970530 |
|
058 |
ordf/EU |
Rumänien/Ukraina |
Grundfördrag |
970602 |
|
059 |
EU |
ASEAN |
Tillträde av nya medlemmar |
970602 |
|
060* |
ordf/EU |
Ryssland/Ukraina |
Politiskt avtal |
970605 |
|
061 |
ordf/EU |
Algeriet |
Parlamentsval |
970610 |
|
062* |
ordf/EU |
Colombia |
Mord på medlemmar i Cinep |
970613 |
|
063* |
ordf/EU |
Kosovo |
Rättegång mot tjugo albaner |
970618 |
|
064* |
ordf/EU |
Colombia |
70 soldater frigivna |
970620 |
|
065 |
ordf/EU |
Mali |
Valprocessen |
970620 |
|
066 |
ordf/EU |
Sierra Leone |
Den konstitutionella ordningen återupprättad |
970620 |
|
067 |
ordf/EU |
Kongo Brazzaville |
Freden återställd |
970620 |
|
068* |
ordf/EU |
Albanien |
Parlamentsval |
970626 |
|
069 |
EU |
Hong Kong |
Stöd for fortsatt demokrati |
970630 |
|
070 |
ordf/EU |
Indien/P akistan |
Överenskommelse |
970630 |
|
071 |
ordf/EU |
Haiti |
Val uppskjutna/regeringen avgår |
970702 |
|
072* |
ordf/EU |
Tadzj ikistan |
Fredsavtal mellan regering och opposition |
970702 |
288
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
073 ordf/EU |
Koreanska halvön |
Fyrpartssamtal |
970702 |
|
074 ordf/EU |
Serbien |
Lagförslag om lokala samfund |
970703 |
|
075 ordf/EU |
Cypern |
Samtal mellan de lokala partema |
970708 |
|
076 ordf/EU |
Kambodja |
Appell för eldupphör |
970707 |
|
077* ordf/EU |
Sierra Leone |
Läget - lösningar till krisen |
970710 |
|
078 ordf/EU |
Republika Srpska |
Krisen |
970710 |
|
079 ordf/EU |
Kongo Brazzaville |
Krisläget |
970711 |
|
080* ordf/EU |
Sudan |
Extra toppmöte med IGAD |
970724 |
|
081* ordf/EU |
F.d. Jugoslavien |
Ny president/valupptakt |
970731 |
|
082 ordf/EU |
Liberia |
Valet den 19 juli |
970730 |
|
083 ordf/EU |
F.d. Jugoslavien |
Stöd till OSSE:s insats |
970807 |
|
084 ordf/EU |
Comorema |
Den territoriella integriteten |
970813 |
|
085 ordf/EU |
Burundi |
Tillämpning av dödsstraff |
970813 |
|
086 ordf/EU |
Kenya |
Våldshandlingar den 8 augusti |
970813 |
|
087 ordf/EU |
Angola |
Fredsprocessen |
970813 |
|
088 ordf/EU |
Kambodja |
Läget - att återställa stabiliteten |
970814 |
|
089 ordf/EU |
Burundi |
Förhandlingar - nationell dialog |
970822 |
|
090 ordf/EU |
Kongo Brazzaville |
Medlings ansträngningar |
970904 |
|
091 ordf/EU |
Algeriet |
Mord |
970912 |
|
092 ordf/EU |
Kambodja |
Särskilde representanten Hammarberg |
970919 |
|
093* ordf/EU |
Senegal |
Incidenter i Casamance |
970917 |
|
094* ordf/EU |
Tjetjenien |
Avrättningar |
970923 |
|
095 ordf/EU |
Colombia |
Fredsinitiativ |
970925 |
|
096* EU/Ass/ EFTA/EES |
Bosnien- Hercegovina |
Restriktiva åtgärder mot personer som agerar |
970929 |
|
097 ordf/EU |
Slovakien |
Parlamentsbeslut i fallet Gaulieder |
971006 |
|
098 ordf/EU |
Montenegro |
Presidentval |
971024 |
|
099 ordf/EU |
Litauen/Ryssland |
Undertecknande av gränsavtal |
971029 |
|
100* ordf/EU |
Kamerun |
Presidentval |
971103 |
|
101 ordf/EU |
Sudan |
Inledande av fredsförhandlingar |
971030 |
|
102 ordf/EU |
Comorema |
OAU:s medling |
971030 |
|
103* ordf/EU |
Republiken Kongo |
Politisk kris, yttre inblandning |
971103 |
|
104* ordf/EU |
Kenya |
Demokratiprocessen |
971107 |
|
105* ordf/EU |
Colombia |
Demokratisk anda i de senaste valen |
971110 |
|
106* EU/Ass/ EFTA/EES |
Burma/Myanmar |
Anslutning till den gemensamma |
971110 |
|
107 ordf/EU |
FRJ |
EU:s hållning gentemot FRJ |
971110 |
|
108 ordf/EU |
FN |
Finansiella läget |
971119 |
|
109 ordf/EU |
Paraguay |
Befastande av demokratin |
971119 |
|
110* ordf/EU |
Georgien |
Avskaffande av dödsstraffet |
971124 |
|
111 ordf/EU |
Ryssland |
Ikraftträdande av partnerskapsavtalet |
971201 |
|
112 ordf/EU |
Sierra Leone |
Fredsavtal |
971205 |
289
10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
Skr. 1997/98:60
Bilaga 4
|
113 Europeiska |
Mänskliga |
50-årsjubileum av den allmänna förklaringen |
971212 |
|
114 ordf/EU |
Ryssland |
Baltikum - säkerhet |
971215 |
|
115 ordf/EU |
Estland |
Statslösa barn |
971215 |
|
116* ordf/EU |
Kosovo |
Rättegång mot albaner |
971219 |
|
117* ordf/EU |
Liberia |
Mord på Samuel Dokie |
971218 |
|
118* ordf/EU |
Rwanda |
Massaker i Mudende |
971218 |
|
119 ordf/EU |
Bangladesh |
Chittagong Hill-avtalet |
971219 |
|
120 ordf/EU |
Guatemala |
Fredsavtalet |
971229 |
|
121 ordf/EU |
Mexiko |
Massaker |
971224 |
|
122 ordf/EU |
Nigeria |
Kuppförsök |
971226 |
|
123 ordf/EU |
Zambia |
Politiska läget (K. Kaunda) |
971231 |
|
124 ordf/EU |
Somalia |
Fredsavtal |
971231 |
|
ordf * |
Uttalande av ordförandeskapet. Uttalande av ordförandeskapet i EU:s namn. Uttalanden av EU. Uttalanden till vilka de associerade länderna i Central- och |
290
|
EGT-nummer |
datum |
ståndpunkt eller åtgärd samt ärendemening |
dep |
|
EGT nr L 63, 4.3.1997, s. 2 |
24-02-97 |
Gemensam åtgärd om åtgärder mot människohandel |
Ju |
|
EGT nr C 251, 15.8.1997, s. 1 |
28-04-97 |
Högnivågruppens rapport "Handlingsplan för |
Ju |
|
EGT nr C 191, 23.6.1997, s. 1 |
26-05-97 |
Förklarande rapport rörande konventionen om |
Ju |
|
EGT nr C 261, 27.8.1997, s. 1 |
26-05-97 |
Konventionen om delgivning i Europeiska unionens |
Ju |
|
EGT nr C 261, 27.8.1997, s. 17 |
26-05-97 |
Protokollet om EG-domstolens tolkning av |
Ju |
|
EGT nr C 261, 27.8.1997, s. 26 |
26-05-97 |
Förklarande rapport till konventionen om |
Ju |
|
EGT nr C 261, 27.8.1997, s. 38 |
26-05-97 |
Förklarande rapport om protokollet om EG- |
Ju |
|
EGT nr C 191, 23.6.1997, s. 13 |
26-05-97 |
Förklarande rapport till konventionen om utlämning |
Ju |
|
EGT nr C 191, 23.6.1997, s. 11 |
26-05-97 |
Förklarande rapport till konventionen om |
Ju |
|
EGT nr L 147, 5.6.1997, s. 1 |
26-05-97 |
Gemensam åtgärd om samarbete på området för |
Ju |
|
EGT nr C 195, 25.6.1997 s. 1 |
26-05-97 |
Konventionen om kamp mot korruption som |
Ju |
|
EGT nr C 193, 24.6.1997, s. 1 |
09-06-97 |
Resolution om förebyggande och bemästrande av |
Ju |
|
EGT nr C 193, 24.6.1997, s.2 |
09-06-97 |
Resolution om utbyte av resultat av DNA-analyser |
Ju |
291
Skr. 1997/98:60
Bilaga 5
|
EGT nr L 167, 25.6.1997, s. 1 |
16-06-97 |
Gemensam åtgärd om informationsutbyte, |
Ju |
|
EGT nr C 221, 19.7.1997, s. 1 |
19-06-97 |
Protokollet om privilegier och immunitet för |
Ju |
|
EGT nr C 221, 19.7.1997, s. 11 |
19-06-97 |
Andra protokollet till konventionen om skydd av |
Ju |
|
EGT nr L 279, 13.10.1997, s. 1 |
06-10-97 |
Gemensam ståndpunkt om förhandlingarna om |
Ju |
|
EGT nr L 320, 21.11.1997, s. 1 |
13-11-97 |
Den andra gemensamma ståndpunkten om |
Ju |
|
EGT nr L 344, 15.12.1997, s. 7 |
04-12-97 |
Gemensam åtgärd om införande av en ordning för |
Ju |
|
EGT nr L 147, 5.6.1997, s. 3 |
26-05-97 |
Rådets beslut angående utbyte av information om |
UD |
|
EGT nr C 221, 19.7.1997, s. 23 |
19-06-97 |
Resolution om riktlinjer för behandlingen av |
UD |
|
EGT nr L 205, 31.7.1997, s. 3 |
22-07-97 |
Gemensam åtgärd för att finansiera särskilda |
UD |
|
EGT nr L 205, 31.7.1997, s. 5 |
22-07-97 |
Gemensam åtgärd för att finansiera särskilda |
UD |
|
EGT nr C 382, 16.12.1997, s. 1 |
04-12-97 |
Resolution om åtgärder för bekämpande av |
UD |
292
Skr. 1997/98:60
Bilaga 6
Med EU-budgeten avses i skrivelsen gemenskapens allmänna budget.
Den finansierar idag huvudsakligen åtgärder inom det ekonomiska och
sociala samarbetsområdet samt merkostnaderna för EU:s institutioner att
administrera arbetet inom de andra pelarna. Utöver gemenskapsbudgeten
finns tre andra finansiella instrument inom ramen för fristående institu-
tioner. Dessa institutioner är Europeiska investeringsbanken (EIB),
Lomékonventionema och Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).
EU-budgetens omslutning för 1997 är budgeterad till ca 82,4 miljarder
ecu, vilket motsvarar ca 700 miljarder kronor vid en kurs på 8,50 kr/ecu.
|
Jordbrukstullar och | |
|
sockeravgifter |
2,0 |
|
Tullavgift |
12,2 |
|
Momsavgift |
34,6 |
|
BNI-avgift |
33,0 |
|
Diverse |
0,6 |
|
Summa |
82,4 |
|
Jordbruksstöd |
41,3 |
|
Strukturfonder |
26,5 |
|
Interna åtgärder |
5,1 |
|
Utrikesåtgärder |
4,8 |
|
Administration |
4,3 |
|
Diverse |
0,4 |
|
Summa |
82,4 |
293
Skr. 1997/98:60
Bilaga 7.1
|
Statistik över |
VARUEXPORT |
Förändr. |
VARUIMPORT Värde jan-okt i |
Andel |
Förändr. | |||
|
Värde jan-okt i |
Andel | |||||||
|
1996 |
1997 |
1996 |
1997 | |||||
|
Europa |
344852,5 |
374777,7 |
72,0 |
9 |
309586,5 |
338898,3 |
82,8 |
9 |
|
EU-länder |
272032,1 |
289040,5 |
55,5 |
6 |
259530,8 |
283273,4 |
69,2 |
9 |
|
Belgien och Luxemburg |
21032,9 |
20322,4 |
3,9 |
-3 |
13558,8 |
14984,3 |
3,7 |
11 |
|
Danmark |
30001,9 |
31848,1 |
6,1 |
6 |
27375,9 |
29938,8 |
7,3 |
9 |
|
Finland |
24529,7 |
27631,7 |
5,3 |
13 |
20990,2 |
21691,8 |
5,3 |
3 |
|
Frankrike |
22208,8 |
23948,0 |
4,6 |
8 |
20706,7 |
23523,0 |
5,7 |
14 |
|
Grekland |
2047,6 |
2655,2 |
0,5 |
30 |
890,6 |
707,7 |
0,2 |
-21 |
|
Irland |
3142,8 |
3215,5 |
0,6 |
2 |
4314,6 |
4599,9 |
1,1 |
7 |
|
Italien |
15751,3 |
16354,2 |
3,1 |
4 |
12123,4 |
12297,7 |
3,0 |
1 |
|
Nederländerna |
25996,5 |
28928,7 |
5,6 |
11 |
27451,7 |
31259,7 |
7,6 |
14 |
|
Portugal |
2447,6 |
2543,0 |
0,5 |
4 |
2734,7 |
2883,3 |
0,7 |
5 |
|
Spanien |
10234,3 |
11237,2 |
2,2 |
10 |
4728,6 |
5215,2 |
1,3 |
10 |
|
Storbritannien |
45314,6 |
47387,9 |
9,1 |
5 |
37327,0 |
40083,8 |
9,8 |
7 |
|
Tyskland |
56107,0 |
57667,4 |
11,1 |
3 |
69521,8 |
74930,4 |
18,3 |
8 |
|
Österrike |
5234,3 |
5302,4 |
1,0 |
1 |
4091,2 |
5073,7 |
1,2 |
24 |
|
Ej landfördelad |
7983,6 |
9998,9 |
1,9 |
25 |
13715,6 |
16084,1 |
3,9 |
17 |
|
Övriga Europa |
72820,3 |
85737,2 |
16,5 |
18 |
50055,8 |
55624,9 |
13,6 |
11 |
Källa: SCB
294
Skr. 1997/98:60
Bilaga 7.2
|
Viktigare |
EXPORT Värde i miljarder EU totalt |
% förändring EU totalt |
IMPORT Värde i miljarder EU totalt |
% förändring EU totalt |
|
Totalt 1996 |
624,4 |
9,0 |
580,9 |
6,6 |
|
Jan-Jun 1997 |
339,2 |
13,3 |
323,5 |
11,8 |
|
USA |
66,3 |
20,0 |
67,9 |
16,7 |
|
Japan |
18,3 |
3,6 |
28,6 |
6,0 |
|
EFTA1 |
38,2 |
5,6 |
39,7 |
7,6 |
|
CEEC2 |
40,8 |
22,3 |
28,6 |
18,3 |
|
OSS3 |
14,3 |
23,7 |
15,6 |
24,7 |
|
Afrika |
24,8 |
-6,1 |
27,8 |
7,0 |
|
Latinamerika |
20,4 |
27,2 |
17,1 |
9,0 |
|
DAE4 |
38,3 |
14,2 |
31,8 |
12,6 |
|
Kina |
6,8 |
4,6 |
18,7 |
20,1 |
|
Övr. Asien5 |
38,5 |
17,2 |
28,8 |
11,3 |
|
Oceanien |
7,6 |
11,4 |
4,5 |
13,7 |
|
AVS6 |
9,3 |
0,4 |
10,8 |
-1,0 |
|
Medelhavsregionen |
39,3 |
13,3 |
28,1 |
16,8 |
|
ASEAN7 |
22,6 |
17,8 |
21,8 |
15,7 |
|
OPEC8 |
24,2 |
21,5 |
24,6 |
14,2 |
|
NAFTA9 |
76,4 |
21,7 |
75,7 |
15,2 |
Källa: Eurostat
1 Schweiz, Norge, Island, Liechtenstein
2 Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Lettland, Litauen,
Estland, Slovenien, Kroatien, Bosnien-Herzegovina, Serbien FYROM
3 Oberoende Staters Samvälde
4 Singapore, Taiwan, Hong Kong, Syd Korea, Thailand, Malaysia
5 Libanon, Syrien, Irak, Iran, Israel, Gaza, Jordanien, Saudi-Arabien, Kuwait, Bahrain, Qatar,
Förenade Arabemiraten, Oman, Yemen, Afghanistan, Pakistan, Indien, Bangladesh, Maldivema,
Sri Lanka, Nepal, Bhutan, Burma, Laos, Vietnam, Kambodja, Indonesien, Brunei, Filippinerna,
Mongoliet, Nord Korea, Macao
6 Afrika, Västindien och Stillahavsområdet
7 Thailand, Indonesien, Malaysia, Brunei, Singapore, Filippinerna, Vietnam
8 Organisationen för oljeexporterande länder
9 Nordamerikanska frihandelsområdet - USA, Canada, Mexico
295
Europeiska rådet som sammanträdde i Amsterdam den 16-17 juni 1997
avslutade framgångsrikt regeringskonferensen och uppnådde total enig-
het om ett utkast till fördrag. Detta banar väg för att inleda utvidgnings-
processen i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Madrid.
Med utgångspunkt i slutsatserna från Europeiska rådet i Dublin i de-
cember och helt i linje med den fastställda tidtabellen uppnåddes det ock-
så enighet om de nödvändiga resolutionerna från Europeiska rådet samt
om andra relevanta texter som underlättar en smidig övergång till den
tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen och som far den
att fungera väl.
Europeiska rådet betonade särskilt sysselsättningsläget och antog där-
för en resolution om tillväxt och sysselsättning som tillsammans med
stabilitets- och tillväxtpakten kommer att skapa gynnsamma förhållanden
för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen.
Europeiska rådet började sina överläggningar med konstruktiva samtal
med José Maria GIL ROBLES, Europaparlamentets ordförande, om de
huvudsakliga frågor som skulle diskuteras under mötet.
Vid regeringskonferensen som möttes på stats eller regeringschefsnivå
uppnåddes enighet om utkastet till Amsterdamfördraget på grundval av
texterna. Den nödvändiga slutliga rättsliga redigeringen och harmonise-
ringen av texterna kommer att slutföras med sikte på ett undertecknande
av fördraget i oktober 1997 i Amsterdam.
Europeiska rådet uppmanar rådet att så snart som möjligt och på
grundval av de texter som man har enats om, vidta lämpliga åtgärder för
att säkerställa att fördraget kommer att fungera fullt ut så snart det träder
i kraft när det gäller
• den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken; inrättande av den
enhet för politisk planering och tidig varning som det hänvisas till i
den förklaring i dessa frågor som skall bifogas fördragets slutakt och
andra frågor som gäller organisationen vid rådets generalsekretariat
samt ett närmare samarbete mellan VEU och EU,
• Schengenprotokollet; antagande av vissa åtgärder för att genomföra
Schengenprotokollet när fördraget träder i kraft samt införlivande av
Schengensekretariatet i rådets generalsekretariat.
I detta sammanhang noterar Europeiska rådet med uppskattning att de
ordningar som fastställs i protokollet om integration av regelverket för
Schengensamarbetet i Europeiska unionen och i protokollet om Danmark
gör det möjligt att säkerställa att den nordiska passunionen kan bibehållas
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
296
inom ramen för ett bredare europeiskt samarbete och fri rörlighet för per-
soner.
Europeiska rådet noterar uttalandet om offentligrättsliga kreditinstitut i
Tyskland. Det uppmärksammar rådet att undersöka om liknande fall
finns i de övriga medlemsstaterna för att, då det är lämpligt, tillämpa
samma standarder på liknande fall samt att informera Ekofinrådet.
Europeiska rådet noterar att i och med att regeringskonferensen slutförts
framgångsrikt, ligger vägen nu öppen för att inleda utvidgningsprocessen
i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Madrid.
Det välkomnar kommissionens avsikt att omkring mitten av juli lägga
fram sina synpunkter på anslutningsansökningama samt ett omfattande
meddelande ("Agenda 2000") som täcker utvecklingen av unionens poli-
tik inklusive jordbruks- och strukturpolitik, de övergripande frågorna i
anknytning till utvidgningen och slutligen den framtida ekonomiska ra-
men efter 1999.
Europeiska rådet noterar att kommissionen i sitt meddelande om
Agenda 2000 kommer att sammanställa de viktigaste slutsatserna och
rekommendationerna utifrån dessa synpunkter och att framföra sina åsik-
ter i fråga om inledandet av anslutningsprocessen inbegripet förslag för
att stärka föranslutningsstrategin samt att vidareutveckla föranslutnings-
stödet på grundval av pågående reformer av Phare-programmet.
Europeiska rådet uppmanar rådet (allmänna frågor) att göra en djup-
gående granskning av kommissionens synpunkter samt av dess med-
delande om Agenda 2000 och överlämna en uttömmande rapport till Eu-
ropeiska rådet vid dess möte i december i Luxemburg.
För att det skall bli möjligt att påbörja de faktiska förhandlingarna så
snart som möjligt efter december 1997 kommer Europeiska rådet vid
detta möte att fatta de nödvändiga besluten när det gäller den över-
gripande utvidgningsprocessen, inklusive de praktiska förberedelserna
för den inledande etappen av förhandlingarna och stärkandet av unionens
föranslutningsstrategi samt andra möjliga medel för att intensifiera sam-
arbetet mellan EU och samtliga ansökarländer.
Europeiska rådet välkomnar följande bidrag från rådet, kommissionen,
Europaparlamentet och Europeiska monetära institutet (EMI), som har
gjort det möjligt att vidta ytterligare konkreta åtgärder inför starten av
EMU den 1 januari 1999 och att garantera att den skall fungera på bästa
sätt:
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
297
• Europeiska rådet har antagit en resolution som fastställer medlems-
staternas, kommissionens och rådets bestämda åtaganden att genom-
föra stabilitets- och tillväxtpakten. Europeiska rådet har också antagit
en separat resolution om tillväxt och sysselsättning som fastställer
medlemsstaternas, kommissionens och rådets bestämda åtaganden att
ge nya impulser för att låta sysselsättningen ligga högst på unionens
politiska dagordning. En sund politik både när det gäller makro-
ekonomi och budget går hand i hand med en stark och hållbar tillväxt
på produktions- och sysselsättningsområdena. Dessa två resolutioner
bidrar till makroekonomisk stabilitet, tillväxt och sysselsättning.
• Enighet har uppnåtts om de två förordningar som utgör en del av sta-
bilitets- och tillväxtpakten för att garantera budgetdisciplin i EMU.
Dessa förordningar omfattar också de skyldigheter som åligger de
medlemsstater som inte deltar i euro-området. Europeiska rådet upp-
manar rådet att anta dessa förordningar utan dröjsmål.
I förordningarna fastställs en ram för effektiv multilateral över-
vakning, och förfarandet vid alltför stora underskott beskrivs noggrant.
Europeiska rådet stöder det system som enligt förordningen föreskrivs
för förfarandet vid alltför stora underskott, varigenom krävs att av-
kastningen från sanktionerna skall delas ut till de medlemsstater som
deltar i euro området och som inte har för stora underskott. Om det är
nödvändigt kommer budgetförordningen att ändras före slutet av 1998.
Det råder enighet om att sanktioner enligt artikel 104c i fördraget inte
skall påverka de utgiftstak som finns i budgetplanen. Det skall vidare
noteras att utgifter för att fördela avkastningen från sanktioner inte
skall räknas av mot taket på 1,335 % av BNI för de åtagandebemyndi-
ganden som anges i artikel 3.2 i beslutet om egna medel.
• Principerna för och de grundläggande komponenterna i en ny växel-
kursmekanism (ERM 2) som skall inrättas från och med den 1 januari
1999 har fastställts i en resolution som Europeiska rådet har antagit.
Europeiska rådet noterar att cheferna för centralbankerna godkänner
texten till denna resolution inklusive fluktuationsband på +/- 15 %.
• Det råder nu fullständig enighet om de två förordningar som utgör den
rättsliga ramen för euron och som snart kommer att offentliggöras till-
sammans. Den första förordningen grundas på artikel 235 i fördraget
och har redan antagits, medan den andra förordningen kommer att an-
tas av rådet så tidigt som möjligt under 1998 omedelbart efter det att
beslut har fattats om vilka medlemsstater som skall delta i euro områ-
det.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
Europeiska rådet välkomnar och stödjer helt valet av de nya euro-
myntens design. Tillsammans med euro-sedlama utgör dessa för med-
borgarna ett konkret tecken på förberedelserna för att införa euron.
298
De framsteg som har uppnåtts innebär att de flesta tekniska förberedel-
serna för EMU nu är avslutade. Europeiska rådet noterar att den återstå-
ende perioden före starten av den tredje etappen av EMU den 1 januari
1999 bör användas för att intensifiera de praktiska ansträngningarna från
alla aktörer, inklusive offentliga förvaltningar, i förberedelserna för att
införa euron.
Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att i samarbete
med Europeiska monetära institutet studera effektiva sätt att genomföra
alla bestämmelserna i artikel 109 i fördraget och i synnerhet artikel 109.2
om eventuellt utarbetande av allmänna riktlinjer för valutapolitiken i för-
hållande till en eller flera valutor i tredje land utan att det påverkar hu-
vudmålet för Europeiska centralbanksystemet som är att upprätthålla
prisstabilitet i full överensstämmelse med Europeiska centralbankens
stadgar, artikel 109.4 om gemenskapens ståndpunkt på internationell nivå
när det gäller frågor av särskild betydelse för den ekonomiska och mone-
tära unionen och om hur denna skall företrädas, med iakttagande av den
befogenhetsfördelning som anges i artiklarna 103 och 105 och artikel
109b. 1 om bestämmelserna om rådets ställning vid möten med ECB-
rådet.
Europeiska rådet uppmanar dessutom rådet och kommissionen att
granska och ange hur förfarandena för ekonomisk samordning i tredje
etappen av Ekonomiska och monetära unionen skall kunna förbättras i
samklang med principerna för och tillämpningen av fördraget. Rådet
uppmanas att förbereda en lägesrapport till Europeiska rådets möte i
Luxemburg.
Europeiska rådet instämmer helt i rådets rekommendationer om de
allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekono-
miska politik. I resolutionen om tillväxt och sysselsättning uppmanas
rådet av Europeiska rådet att stärka sysselsättningsaspekten i de allmänna
riktlinjerna. Rådet anmodas att genomföra detta så snart som möjligt.
Europeiska rådet noterar att medlemsstaterna har gjort ihärdiga an-
strängningar för att uppnå en hög grad av varaktig konvergens, särskilt på
budgetområdet, och att dessa ansträngningar bidrar till förbättrade utsik-
ter för tillväxt och sysselsättning 1997 och framåt.
Europeiska rådet välkomnar den förståelse som rådet har uppnått för
tidsramen för genomförandet snarast möjligt under 1998 i enlighet med
det förfarande som fastställs i artikel 109j.4 i fördraget. Denna tidsram
gör det också möjligt för Europaparlamentet att delta fullt ut i denna pro-
cess.
Europeiska rådet betonar vikten av att tillämpa strikt budgetdisciplin
inte bara på nationell nivå utan också på gemenskapsnivå i samband med
EU-budgeten.
Det välkomnar de framsteg som gjorts i samband med programmet
SEM 2000 (sund och effektiv förvaltning) och bekräftar på nytt hur vik-
tigt detta initiativ är för att förbättra den ekonomiska förvaltningen av
gemenskapens utgifter och skärpa kampen mot bedrägeri samt understry-
ker behovet av att fortsätta på den inslagna vägen.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
299
För att bibehålla dynamiken när det gäller att främja ekonomisk tillväxt
och bekämpa arbetslösheten kommer Europeiska rådet att hålla ett extra-
ordinärt möte under det luxemburgska ordförandeskapet för att granska
framstegen i bland annat genomförandet av initiativen rörande syssel-
sättningsskapande möjligheter för små och medelstora företag, en ny
rådgivande grupp i konkurrensfrågor, studiet av goda erfarenheter av
medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik och Europeiska investerings-
bankens (EIB) initiativ för att skapa arbetstillfällen, som det hänvisas till
i Europeiska rådets resolution om tillväxt och sysselsättning. Europeiska
rådet uppmanar kommissionen och rådet att i samarbete med EIB förbe-
reda en lägesrapport till detta Europeiska råd.
Europeiska rådet bekräftar på nytt den vikt det lägger vid att främja
sysselsättningen och att minska Europas oacceptabelt höga arbetslös-
hetsnivåer, särskilt för unga, långtidsarbetslösa och lågutbildade.
Rådet upprepar på nytt att det krävs ett positivt och konsekvent tillvä-
gagångssätt för att skapa arbetstillfällen, vilket innebär en stabil makro-
ekonomisk ram, fullbordande av den inre marknaden, en aktiv syssel-
sättningspolitik samt modernisering av arbetsmarknaderna, för att föra
medlemsstaterna vidare framåt mot målet full sysselsättning.
Europeiska rådet välkomnade den gemensamma interimsrapport om
sysselsättning som har tagits fram av Ekofin-rådet, rådet för arbetsmark-
nadsfrågor och sociala frågor och kommissionen samt den rapport om de
framsteg som har gjorts när det gäller förtroendepakten för sysselsätt-
ningsåtgärder i Europa, framlagd av kommissionens ordförande.
Europeiska rådet noterade med godkännande den överenskommelse
som träffades vid regeringskonferensen om att införliva både det sociala
avtalet och en ny avdelning om sysselsättning i fördraget. Rådet bör för-
söka se till att de tillämpliga bestämmelserna under denna avdelning
omedelbart börjar gälla. På så sätt betonas det avgörande sambandet
mellan skapande av arbetstillfällen, möjligheten att få anställning och den
sociala sammanhållningen.
Det är nödvändigt att återinföra en hållbar, stark och icke-inflationis-
tisk tillväxt för att uppnå en varaktig lösning på gemenskapens arbetslös-
hetsproblem och för att kunna göra ytterligare framsteg på väg mot sunda
offentliga finanser. Strukturella brister fortsätter att hämma både tillväxt
och möjligheterna att omvandla tillväxten till ökad sysselsättning.
Europeiska rådet lägger den allra största vikt vid att det i medlems-
staterna skapas villkor för att främja en utbildad och anpassningsbar ar-
betskraft samt flexibla arbetsmarknader som reagerar på ekonomiska för-
ändringar. Detta kräver att medlemsstaterna ingriper aktivt på arbets-
marknaderna för att hjälpa människor att utveckla sina möjligheter att få
anställning. Sådana åtgärder är viktiga för att Europeiska unionen skall
kunna förbli konkurrenskraftig i alla avseenden och för att arbetslöshe-
tens gissel skall kunna angripas.
Det vore önskvärt att få till stånd en minskning av skattetrycket i de
flesta medlemsstaterna, i synnerhet skatten på arbete. Det behövs dess-
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
300
utom en restriktiv omstrukturering av de offentliga utgifterna för att
uppmuntra investeringar i humankapital, forskning och utveckling, inno-
vation och den infrastruktur som är väsentlig för konkurrenskraften.
Vidare bör utbildning och livslångt lärande utformas så att de svarar
mot arbetsmarknadens behov, skattesystemen och de sociala skydds-
systemen ses över ytterligare i syfte att skapa fler arbetstillfällen och ak-
tivare arbetsmarknadspolitiska åtgärder genomföras. Bättre effektivitet
och rättvisa kan uppnås genom att de sociala transfereringarna används
på ett mer aktivt sätt och genom att bidragssystemen omvandlas till sys-
tem som främjar aktivitet, vilket förbättrar arbetstagarnas möjligheter att
fa anställning.
Europeiska rådet noterar med tillfredställelse det arbete som har utförts
när det gäller indikatorer som kommer att göra det möjligt att tillämpa
benchmarking av de åtgärder och den politik som har bedrivits i med-
lemsstaterna under deras fleråriga sysselsättningsprogram. Europeiska
rådet uppmanar Sysselsättnings- och arbetsmarknadskommittén samt
Kommittén för ekonomisk politik att diskutera dessa frågor i syfte att
göra det möjligt för medlemsstaterna att identifiera särskilt bra resultat
och effektiva metoder samt att ta hänsyn till dem vid utformningen av sin
politik.
De ansträngningar som har gjorts av arbetsmarknadens parter när det
gäller löneåterhållsamhet välkomnades och de bör fortgå. Dessutom bör
man i löneavtalen ta större hänsyn till skillnader i kvalifikationer och
mellan olika regioner för att underlätta skapandet av arbetstillfällen. Eu-
ropeiska rådet välkomnar varmt det avtal som har träffats mellan arbets-
marknadens parter när det gäller deltidsarbete och uppmanar dem att när
de diskuterar komma ihåg behovet av att balansera en anpassningsbar
arbetsmarknad med social trygghet för att öka sysselsättningsgraden.
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse medlemsstaternas oer-
hört positiva reaktion på den inbjudan som gjordes i Florens att välja ut
regioner eller städer som kan agera som kandidater för pilotprojekt när
det gäller territoriella och lokala sysselsättningspakter. Som ett resultat
har cirka 90 sådana pakter slutits och de kommer att sättas igång vid en
konferens i Bryssel i november i år.
Europeiska rådet bekräftar på nytt den betydelse det fäster vid en väl
fungerande inre marknad som en viktig del i den övergripande strategin
att främja konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt och sysselsättning i unio-
nen. Det välkomnar kommissionens "Handlingsplan för den inre markna-
den" och stödjer dess övergripande målsättning. De fyra strategiska må-
len i handlingsplanen bör utgöra basen till en förnyad politisk ansträng-
ning för att avskaffa återstående hinder så att det kan säkerställas att hela
den potentiella vinsten med den inre marknaden förverkligas.
Europeiska rådet håller med om betydelsen av att garantera full över-
ensstämmelse mellan åtgärder på den inre marknadens område och unio-
nens övriga politik, särskilt den sociala dimensionen, regional sam-
manhållning, konkurrenspolitik, utveckling av små och medelstora före-
tag, skydd av miljö, hälsa och konsumenters rättigheter.
Europeiska rådet understryker nödvändigheten av att göra en tidsmäs-
sig skillnad mellan olika kategorier av åtgärder i handlingsplanen. Först
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
301
och främst bör gemenskapens institutioner och medlemsstater koncent-
rera uppmärksamheten på områden där åtgärder kan vidtas omgående el-
ler där förhandlingar kan avslutas snabbt på grundval av befintliga för-
slag.
Som ett område där åtgärder kan vidtas omgående, betonar Europeiska
rådet det första strategiska målet i handlingsplanen, nämligen att göra
nuvarande regler för den inre marknaden effektivare.
Europeiska rådet understryker den centrala betydelsen av att all över-
enskommen lagstiftning överförs korrekt och i rätt tid till nationell lag,
behovet av fullständig information till medborgarna och näringslivet om
den inre marknaden och nödvändigheten av ett aktivt genomförande av
gemenskapslagstiftningen i medlemsstaterna och införandet av ett snab-
bare och effektivare förfarande för problemlösning, inklusive överlägg-
ningar på rådsnivå när det gäller återkommande problem. Europeiska
rådet anmodar kommissionen att undersöka vilka medel som kan använ-
das för att på ett effektivt sätt garantera den fria rörligheten för varor. Det
anmodar kommissionen att lägga fram de relevanta förslagen före nästa
möte i december 1997.
Europeiska rådet bekräftar sitt starka åtagande att förenkla gällande
och nya lagar och andra författningar i avsikt att förbättra kvaliteten på
gemenskapslagstiftningen och minska den administrativa bördan för det
europeiska näringslivet, särskilt för de små och medelstora företagen.
Kommissionen uppmanas att inrätta en aktionsgrupp för detta. Dessutom
uppmanar rådet kommissionen att bredda sitt rullande program för för-
enkling i samråd med alla berörda parter och inbjuder medlemsstaterna
att bedriva liknande förenklingsåtgärder på det nationella planet.
Europeiska rådet anmodar rådet och Europaparlamentet att försöka
komma fram till en snar överenskommelse om ett begränsat antal priori-
terade åtgärder som fastställs i handlingsplanen på grundval av befintliga
förslag, om möjligt före utgången av detta år. Det uppmanar dessutom
rådet att vidta nödvändiga åtgärder, när det är lämpligt på grundval av
ytterligare förslag från kommissionen, för att komma fram till bredast
möjliga överenskommelse i början av 1999 när det gäller övriga nyck-
elområden på den inre marknaden.
Europeiska rådet välkomnar de kommande tre ordförandeskapens åta-
gande att prioritera handlingsplanen. Det uppmanar Europaparlamentet
att ge sitt politiska stöd till handlingsplanen i syfte att så mycket som
möjligt öka takten när det gäller antagandet av lagstiftningsåtgärderna i
fråga. Det uppmanar kommissionen att rapportera om hur genomförandet
av planen fortgår till rådet samt till Europeiska rådet i december 1997.
Eftersom den europeiska industrins konkurrenskraft utgör grundvalen
för tillväxt, för att skapa arbetstillfällen och för att höja levnadsstandar-
den välkomnar Europeiska rådet slutsatserna av den 24 april 1997 från
rådet (industri) om organisationen av arbetet rörande den europeiska in-
dustrins konkurrenskraft, enligt vilka en årlig debatt om konkurrenskraft
kommer att organiseras inom ramen för rådet (industri) på grundval av
ett benchmarking-program som kommissionen utformat.
Kommissionen kommer också att utveckla analyser och initiativ avse-
ende konkurrenskraften, särskilt inom informations- och kommunika-
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
302
tionstekniksektom (IKT). I detta sammanhang välkomnar Europeiska
rådet bildandet av den nya rådgivande gruppen i konkurrensfrågor.
De medlemmar i Europeiska rådet vars stater är parter i det avtal om
socialpolitik som finns bifogat till protokoll nr 14 i Fördraget om Europe-
iska unionen stödjer helhjärtat Förenade kungarikets beslut att ansluta sig
till de sociala bestämmelserna i det nya fördraget. De noterar med stor
tillfredsställelse att Förenade kungariket är redo att godta de direktiv om
vilka en överenskommelse redan har nåtts i avtalet, samt de som kan
komma att antas innan det nya fördraget träder i kraft. Europeiska rådet
noterar att man måste finna medel för att ge rättslig verkan åt dessa öns-
kemål före undertecknandet av Amsterdamfördraget.
Mot denna bakgrund förklarar de medlemmar i Europeiska rådet vars
stater är parter i avtalet om socialpolitik att Förenade kungariket nu
kommer att uppmanas att uttrycka sina synpunkter vid diskussionerna om
de rättsakter som skall antas på grundval av nämnda protokoll samt att
ordförandeskapet och medlemsstaterna, samtidigt som de till fullo re-
spekterar bestämmelserna i detta protokoll och i rådets arbetsordning,
kommer att göra sitt bästa för att nå en lösning som tar hänsyn till dessa
synpunkter.
De bekräftar även, i händelse av att Amsterdamfördraget inte träder i
kraft före den 1 januari 1998, att rådet skall ledas av företrädarna för För-
enade kungarikets regering för sådana ärenden som omfattas av detta
protokoll under dess ordförandeskap under den första hälften av 1998.
Europeiska rådet bekräftar på nytt Europeiska unionens åtaganden med
avseende på Världsmiljökonferensen för fem år sedan. Europeiska unio-
nen anser att Rioprocessen behöver påskyndas för att man skall nå ett
stadium då en hållbar utveckling i hela världen är möjlig. För att möjlig-
göra detta är det väsentligt att den ekonomiska politiken, miljöpolitiken
och socialpolitiken integreras och samordnas väl. Två mål är särskilt vik-
tiga: utrotandet av fattigdomen och en förändring av konsumtions- och
produktionsmönstren. Europeiska unionen kommer att spela en ledande
roll i UNGASS genom att försöka skapa samförstånd om konkreta mål
för en hållbar utveckling.
Europeiska rådet upprepar behovet av ett kraftfullt agerande inför ris-
ken för klimatförändringar.
Europeiska rådet bekräftar på nytt att förhandlingsprocessen för att
stärka ramkonventionen om klimatförändringar bör leda fram till ett pro-
tokoll som skall antas i Kyoto i december, och som innehåller rättsligt
bindande åtaganden om väsentliga totala minskningar av utsläpp av växt-
husgaser till under 1990 års nivå efter år 2000, och också gemensamma
och samordnade strategier och åtgärder.
Europeiska unionen har enats om att som gemenskapens förhandlings-
position i Kyoto föreslå en 15-procentig minskning, jämfört med 1990
års nivå, av utsläppsnivåema för de viktigaste växthusgaserna till år
2010.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
303
Europeiska rådet diskuterade olika miljöinitiativ och bekräftade på nytt
rådets positiva inställning till konventionen om skydd av skogarna.
Europeiska rådet har antagit en förklaring om förbud mot kloning av
människa.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över den handlingsplan
som högnivågruppen för frågor om organiserad brottslighet har utarbetat
som svar på det mandat som stats- eller regeringscheferna gav gruppen
vid mötet i Dublin i december 1996. Europeiska rådet stöder de politiska
riktlinjer som förelagts det för godkännande och ger rådet i uppdrag att
vidta de åtgärder som behövs för att genomföra planen, övervaka dess
utveckling och avlägga rapport till Europeiska rådet i juni 1998. Det väl-
komnar särskilt den allsidiga strategi som kommer till uttryck i hand-
lingsplanen med dess betoning på såväl förebyggande som brottsbekäm-
pande åtgärder, på balansen mellan tillnärmning eller harmonisering av
lagstiftningen och praktiskt samarbete mellan brottsbekämpande organ
både på rättslig och polisiär nivå, samt på betydelsen av samarbete med
unionens huvudsakliga partner, särskilt med ansökarländema. Europeiska
rådet understryker den nyckelroll som Europol skall spela i kampen mot
den organiserade brottsligheten och upprepar den höga prioritet som rati-
ficeringen av Europolkonventionen och protokollet om privilegier och
immunitet före utgången av 1997 av samtliga medlemsstater har för Eu-
ropeiska rådet.
Europeiska rådet noterar ordförandeskapets interimsrapport om narko-
tika som drar upp riktlinjerna för de åtgärder som måste genomföras som
en uppföljning av de förslag som det godkände i Dublin beträffande de
olika aspekterna av narkotikaproblemet, särskilt minskning av efterfrågan
och tillgång samt internationellt samarbete. Det välkomnar den stora
uppmärksamhet som ägnas åt syntetiska droger och den gemensamma
åtgärd som rådet har antagit för att inrätta ett system för tidig varning.
Det anmodar rådet att fortsätta sitt arbete med kemiska prekursorer.
Europeiska rådet uppmanar rådet att fortsätta arbeta för ett samarbete
med tredje länder och regioner och för ett genomförande av den gemen-
samma åtgärden om tillnärmning av lagar och arbetsmetoder för polis,
tullmyndigheter och rättsliga myndigheter i kampen mot narkotikamiss-
bruk och olaglig handel med narkotika, och anmodar rådet att göra en
första utvärdering av genomförandet av åtgärder inför Europeiska rådet i
Luxemburg.
304
Europeiska rådet välkomnar justitie- och inrikesministrarnas antagande
av konventionen om korruption vid deras möte i maj 1997 och anmodar
medlemsstaterna att ratificera konventionen snarast. Det anmodar också
medlemsstaterna att ratificera konventionen om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen och det nyligen antagna andra pro-
tokollet vid mitten av år 1998.
Europeiska rådet välkomnar att ratificeringsförfarandena har avslutats för
den konvention som bestämmer vilken stat som är ansvarig för att grans-
ka asylansökningar som inlämnats i en av Europeiska gemenskapens
medlemsstater (Dublinkonventionen), så att denna konvention kan träda i
kraft senast den 1 september 1997.
Europeiska rådet välkomnar överenskommelsen om det europeiska cent-
rumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet som kommer
att inrättas i Wien. Detta utgör en betydande insats med tanke på att 1997
är det europeiska året mot rasism och främlingsfientlighet.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över det framgångsrika
ingåendet av avtalet om informationsteknik och förhandlingarna inom
WTO om grundläggande telekommunikationstjänster, som tillsammans
liberaliserar omkring 1 biljon US-dollar i global handel med varor och
tjänster.
Europeiska rådet upprepar den vikt som Europeiska unionen fäster vid
genomförandet av WTO:s allsidiga och integrerade åtgärdsprogram för
de minst utvecklade länderna och som godkändes vid WTO:s minister-
konferens i Singapore.
Europeiska rådet noterade med tillfredsställelse att rådet har lagt fram
en rapport om utvecklingen av handelspolitiken och gemenskapens prefe-
rensavtal, i enlighet med den begäran som Europeiska rådet i Florens
uttryckte.
305
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse de framsteg som gjorts i
genomförandet av den nya transatlantiska agendan och det gemensamma
åtgärdsprogrammet för EU och USA som antogs på toppmötet mellan
EU och USA i Haag den 28 maj. Det noterar också att toppmötet sam-
manföll med firandet av 50-årsminnet av Marshallplanen, och på så sätt
underströk den viktiga roll som EU och USA är beslutna att även fort-
sättningsvis spela när det gäller att tillsammans främja stabiliteten och
utvecklingen av ett demokratiskt och odelat Europa.
Europeiska rådet välkomnar slutsatserna från den andra Europa-
Medelhavskonferensen som hölls i Valletta på Malta den 15-16 april
1997, vilken vid en för regionen politiskt kritisk tidpunkt på nytt bekräf-
tade de principer och mål som man enades om i Barcelona år 1995 och
som anger ett antal prioriteringar inför den framtida utvecklingen av
partnerskapet. Europeiska rådet uppmanar alla parter att aktivt fortsätta
att stärka partnerskapet med sikte på att skapa ett gemensamt
Europa-Medelhavsområde där fred, välstånd och stabilitet råder.
Europeiska rådet välkomnar de framsteg som gjorts i riktning mot upp-
rättandet av ett frihandelsområde för Europa-Medelhavet genom ytterli-
gare utvidgning av ett nätverk av Europa-Medelhavsavtal, vilket utgör ett
mycket viktigt inslag i partnerskapet. I detta sammanhang välkomnar
Europeiska rådet undertecknandet av ett Europa-Medelhavsinterimsavtal
om associering med Palestinska befrielseorganisationen till förmån för
den palestinska myndigheten på Västbanken och Gazaremsan och beto-
nar vikten av att de ännu inte slutförhandlade avtalen med Egypten, Li-
banon, Jordanien och Algeriet skall ingås så snart som möjligt på grund-
val av det mandat som rådet har enats om.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
Europeiska rådet bekräftar den grundläggande betydelse som det fäster
vid utvecklingen av politiska och ekonomiska förbindelser mellan unio-
nen och Ryska federationen. Det noterar med tillfredsställelse den aktiva
utvecklingen av en dialog mellan EU och Ryssland på alla nivåer och i
synnerhet det viktiga bidrag som toppmötet mellan EU och Ryssland
lämnade till denna utveckling.
Europeiska rådet välkomnar undertecknandet av grundakten om öm-
sesidiga förbindelser, samarbete och säkerhet mellan Nato och Ryska
federationen. Detta avtal, vars tillkomst Europeiska rådet stödde i sina
slutsatser i Cannes i juni 1995, utgör ett grundläggande bidrag till upp-
byggnaden av en ny europeisk säkerhetsarkitektur inom vilken Ryssland
har sin givna plats.
306
Europeiska rådet erinrar om den vikt som unionen fäster vid en fördjup-
ning och ett stärkande av sina förbindelser med Sydafrika. Underteck-
nandet i april av det protokoll som reglerar Sydafrikas partiella anslut-
ning till Lomékonventionen utgjorde ett viktigt steg i denna process. Li-
kaledes välkomnar Europeiska rådet den sydafrikanska regeringens be-
kräftelse på att den aktivt kommer att fortsätta förhandlingarna om han-
del och samarbete, fiske och vin och snarast ingå avtal på dessa områden.
Europeiska unionen ser fram emot ett nära samarbete med Sydafrika i
dess egenskap av medlem i Afrikanska enhetsorganisationen och Ut-
vecklingsgemenskapen för södra Afrika för att hjälpa till att ta itu med
mer omfattande problem av gemensamt intresse i Afrika.
Europeiska rådet har antagit en uppmaning till fred i Mellanöstern.
Europeiska rådet fortsätter att oroa sig över de hittills långsamma fram-
steg som gjorts när det gäller att konsolidera Bosnien-Hercegovina som
en enda stat i enlighet med Daytonavtalen. Det erinrar parterna om deras
ansvar inför sina egna folk att med uppriktig vilja genomföra de åtagan-
den som de gjorde i Dayton om nya katastrofer skall kunna undvikas. Det
erinrar om rådets olika förklaringar och slutsatser om Bosnien-
Hercegovina och välkomnar och stöder slutsatserna från ministermötet i
Sintra den 30 maj. Det uttrycker sin stora uppskattning gentemot den
Höge företrädaren, Carl Bildt, för det sätt på vilket han med engagemang,
energi och stor skicklighet har gripit sig an en ytterst svår uppgift. EU
kommer att ge hans efterträdare, Carlos Westendorp, samma starka stöd
och Europeiska rådet välkomnar hans utnämning. Europeiska unionen
kommer att arbeta tillsammans med honom och med andra medlemmar
av det internationella samfundet för att förmå parterna i Bosnien-
Hercegovina att till alla delar fullgöra sina åtaganden i sitt eget och sina
folks intresse och för att skapa stabilitet i området.
Europeiska rådet delar det internationella samfundets oro över att arbe-
tet för verklig demokrati och respekt för de grundläggande rättigheterna
och friheterna framskrider så långsamt i Förbundsrepubliken Jugoslavien
och över att Gonzalez-rapporten endast delvis har genomförts. Det erin-
rar myndigheterna i Belgrad om att den fortsatta utvecklingen av förbin-
delserna mellan EU och Förbundsrepubliken Jugoslavien kommer att
bero på huruvida rapporten genomförs fullständigt och framsteg görs när
det gäller Kosovo (respekten för de mänskliga rättigheterna, beviljande
av ett stort mått av självstyre), på genomförandet av Dayton-avtalen och
andra relevanta villkor i EU:s strategi med avseende på länderna i om-
rådet.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
307
Vad beträffar Kroatien välkomnar Europeiska rådet valen som har hål- Skr. 1997/98:60
lits där, i synnerhet i östra Slavonien och uttrycker sin uppskattning för Bilaga 8.1
den nyckelroll som UNTAES och dess förvaltare, Jacques Klein, har
spelat men betonar samtidigt att respekten för de mänskliga rättigheterna
och minoriteters rättigheter över hela landet liksom fördrivna personers
och flyktingars rätt att återvända fortfarande är en förutsättning för åter-
integreringsprocessen och för förbättrade förbindelser mellan EU och
Kroatien.
Europeiska rådet bekräftar på nytt unionens beslutsamhet att, i enlighet
med dess gemensamma ståndpunkt av den 2 juni och dess regionala stra-
tegi, hjälpa Albanien att återupprätta politisk och ekonomisk stabilitet,
skapa inre säkerhet och främja den demokratiska processen genom att
genomföra fria och rättvisa val enligt tidsplanen som överensstämmer
med internationell standard. Europeiska rådet stöder helt de samord-
ningsansträngningar som den personlige företrädaren för den sittande
ordföranden i OSSE, Franz Vranitzky, gör, och den multinationella
skyddsstyrkans viktiga roll i arbetet med att hjälpa till med att skapa säk-
ra förhållanden för valprocessen och det internationella samfundets olika
uppdrag i Albanien.
Europeiska unionen ser fram emot att upprätta konstruktiva förbindelser
med den nya regeringen i Demokratiska republiken Kongo. För att landet
skall kunna återuppbyggas och få godkännande och stöd från det interna-
tionella samfundet, inklusive Europeiska unionen, är respekten för de
mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt, liksom ett äkta
åtagande för demokratin en väsentlig grundval. EU välkomnar överens-
kommelsen mellan president Kabila och FN:s generalsekreterare om en
undersökning av påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna i Kongo
och förväntar sig att president Kabila skall verkställa denna
överenskommelse och genomföra de konkreta åtgärder som han har till-
kännagivit när det gäller demokratiseringsprocessen, vilket bör kunna
leda till fria och rättvisa val inom två år. Europeiska unionen är beredd
att helhjärtat delta i denna process. Avsikten är att en trojka på politisk
nivå skall besöka Kinshasa om möjligt denna månad.
Europeiska rådet erinrar om behovet av en internationell konferens om
fred och stabilitet i området vid de stora sjöarna under överinseende av
FN och OAU.
Inför det nära förestående överlämnandet av Hongkong erinrar Europe-
iska rådet om sina slutsatser i Dublin den 13-14 december och rådets
308
slutsatser av den 2 juni till stöd för framtida stabilitet och välstånd i den
särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina. Det
understryker den vikt som det fäster vid fullständig respekt för rättigheter
och frihet för folket i Hongkong och den höga grad av självstyre, även
för handeln, som Hongkong skall få enligt den kinesisk-brittiska gemen-
samma förklaringen och grundlagen för den särskilda administrativa re-
gionen Hongkong, som när de genomförs fullt ut är den bästa garantin för
Hongkongs framtid.
När det gäller Macao uttrycker Europeiska rådet sin önskan om att
övergångsprocessen på detta territorium skall fortsätta att äga rum i en-
lighet med den gemensamma kinesisk portugisiska förklaringen från
1987, och därigenom bidra till en smidig övergång för förvaltningen
1999.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.1
Europeiska rådet ser fram emot ett toppmöte mellan EU:s stats- och re-
geringschefer och Latinamerika och Västindien. Det ser även fram emot
ett toppmöte mellan EU och Afrika. Dessa möten bör äga rum senast år
2000. Det fäster stor vikt vid att dessa toppmöten förbereds omsorgsfullt
så att resultaten av dem blir framgångsrika.
Europeiska rådet betonade den avgörande roll som samordnade interna-
tionella ansträngningar spelar för att uppnå en vederbörlig reglering av
vapenexporten. Det krävde därför förnyad och ihärdig uppmärksamhet
för att, inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
utveckla en ansvarsfull och konsekvent politik för kontroll av vapen-
export i hela unionen på grundval av de gemensamma kriterier som fast-
ställs i slutsatserna från Europeiska råden den 29 juni 1991 och den 26-
27 juni 1992. Ett större utbyte av relevant information om nationella
principer och nationell praxis för utfärdande av vapenlicenser är betydel-
sefullt för en mer fullständig och samstämmig tillämpning av de gemen-
samma kriterierna.
309
Europeiska rådet i Luxemburg den 12 och 13 december 1997 utgör en
historisk milstolpe för unionens och hela Europas framtid. I och med att
utvidgningsprocessen påbörjas inleds en ny era som slutgiltigt sätter
punkt för tidigare motsättningar. Den europeiska integrationsmodellens
utvidgning till att omfatta hela kontinenten utgör en garanti för stabilitet
och välstånd i framtiden.
Parallellt med att utvidgningsprocessen påbörjas har Europeiska rådet
inlett en övergripande analys av unionens utveckling och utvecklingen av
dess politikområden för att finna lösningar som är anpassade till de ut-
maningar som kan skönjas på andra sidan millenieskiftet. Unionen kan
således ta steget in i nästa sekel och gripa sig an utvidgningen på grand-
val av en tydlig och konsekvent politik.
Europeiska rådet har antagit en resolution om samordning av den eko-
nomiska politiken som säkerställer slutförandet av förberedelserna inför
den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen. Det har för
övrigt med tillfredsställelse konstaterat att en plan för åtgärder från unio-
nens sida till gagn för sysselsättningen nu har upprättats.
Europeiska rådets arbete inleddes med en diskussion med José Maria
GIL-ROBLES, Europaparlamentets ordförande, om de viktigaste dis-
kussionsfrågoma.
Ett möte har också hållits med stats- och regeringscheferna samt utri-
kesministrarna från de associerade länderna i Central- och Östeuropa
samt Cypern. Detta möte ägnades åt igångsättandet av unionens utvidg-
ningsprocess i dess helhet.
1. Europeiska rådet i Luxemburg har fattat de beslut som är nödvändiga
för att inleda hela utvidgningsprocessen.
2. Målet under de kommande åren är att sätta kandidatstatema i stånd
att ansluta sig till unionen och att förbereda denna för en utvidgning
under gynnsamma förhållanden. Utvidgningen är en övergripande,
allomfattande och pågående process som kommer att ske i etapper i
en takt som är anpassad till varje kandidatstat med hänsyn till hur
långt den har kommit i förberedelsearbetet.
3. Unionens utvidgning måste föregås av en förstärkning och förbättring
av institutionernas funktion i enlighet med bestämmelserna om insti-
tutionerna i Amsterdamfördraget.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
310
4. Europeiska rådet har beslutat att inrätta en europeisk konferens som
kommer att samla medlemsstaterna i Europeiska unionen och de eu-
ropeiska stater som har viljan att ansluta sig till den och som delar
dess värderingar och har samma inrikes- och utrikespolitiska mål.
5. Konferensens medlemmar skall gemensamt engagera sig for fred,
säkerhet och goda grannfbrbindelser, respekt för andra länders suve-
ränitet, de principer som Europeiska unionen är grundad på, de yttre
gränsernas integritet och okränkbarhet, internationella rättsprinciper
och de skall åta sig att lösa territoriella tvister med fredliga medel,
särskilt genom hänvändelse till Internationella domstolen i Haag för
avgörande. De länder som ställer sig bakom dessa principer och re-
spekterar rätten för varje europeiskt land som uppfyller de fastställda
kriterierna att ansluta sig till Europeiska unionen och som delar unio-
nens åtagande att bygga ett Europa fritt från det förflutnas splittring
och svårigheter kommer att inbjudas att delta i konferensen.
6. De stater som godtar kriterierna och som stöder de ovannämnda
principerna inbjuds att delta i denna konferens. Europeiska unionens
erbjudande riktar sig i första omgången till Cypern, kandidatstatema i
Central- och Östeuropa samt Turkiet.
7. Europeiska konferensen kommer att vara ett multilateralt forum för
politiskt samråd som skall behandla frågor av allmänt intresse för
deltagarna i syfte att utveckla och intensifiera deras samarbete på om-
rådena utrikes- och säkerhetspolitik, rättsliga och inrikes frågor samt
även på andra områden av gemensamt intresse särskilt ekonomi och
regionalt samarbete.
8. Konferensens ordförandeskap kommer att innehas av den stat som
innehar ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. På inbjudan av
ordförandeskapet kommer konferensen att sammanträda en gång om
året med stats- och regeringscheferna och kommissionens ordförande
och en gång om året med utrikesministrarna.
9. Konferensen kommer att hålla sitt första möte i mars 1998 i London.
10. Europeiska rådet gick igenom den nuvarande situationen i var och en
av de elva kandidatstatema på grundval av kommissionens yttranden
och rapporten från rådets ordförandeskap. Mot bakgrund av denna
granskning beslutade det att inleda en anslutningsprocess som om-
fattar de tio kandidatstatema i Central- och Östeuropa samt Cypem.
Denna anslutningsprocess faller inom ramen för genomförandet av
artikel O i Fördraget om Europeiska unionen. Europeiska rådet erin-
rar om att alla dessa stater uppmanas att ansluta sig till Europeiska
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
311
unionen på grundval av samma kriterier och att de deltar på lika vill-
kor i anslutningsprocessen. Denna process - som är pågående och
allomfattande - innehåller de inslag som beskrivs nedan.
11. Anslutningsprocessen kommer att inledas den 30 mars 1998 med ett
möte med utrikesministrarna från Europeiska unionens femton med-
lemsstater, de tio kandidatstatema i Central- och Östeuropa samt Cy-
pern genom att en enda rammekanism upprättas for dessa kandi-
datstater.
12. Vid behov kommer utrikesministrarna från Europeiska unionens fem-
ton medlemsstater att möta sina kolleger från de tio kandidatstatema i
Central- och Östeuropa samt Cypern. Mot bakgrund av erfarenhe-
terna av den strukturerade dialogen kan även fackministermöten
övervägas.
13. Den förstärkta föranslutningsstrategin syftar till att sätta alla kandi-
datstater i Central- och Östeuropa i stånd att på sikt bli medlemmar i
Europeiska unionen och att därför redan före anslutningen så långt
som möjligt anpassa sig till unionens regelverk. Denna strategi byg-
ger i likhet med Europaavtalen, som fortfarande utgör grunden för
Europeiska unionens förbindelser med dessa stater, på partnerskap
för anslutning och på förstärkning av föranslutningsstödet. Den
kommer att åtföljas av en analys av unionens regelverk, vid vilken
varje kandidatstat skall behandlas skilt för sig .
i) Partnerskap för anslutning
14. Partnerskap för anslutning är ett nytt instrument som utgör kärnan i
den förstärkta föranslutningsstrategin genom att samla alla former av
stöd till kandidatstatema i Central- och Östeuropa inom en enda ram.
15. Inom denna enda ram kommer man på ett detaljerat sätt att för varje
kandidat sammanföra dels prioriteringarna när det gäller övertagan-
det av unionens regelverk, dels de finansiella medel, särskilt Phare,
som finns att tillgå för detta ändamål. I detta sammanhang kommer
de finansiella insatserna att vara beroende av vilka framsteg kandi-
datstatema gör och mer specifikt av hur planen för övertagandet av
regelverket följs.
16. Rådet kommer att enhälligt besluta om upprättandet av partner-
skapen, som utgör en väsentlig faktor i föranslutningsstrategin. På
denna grundval kommer rådet sedan att med kvalificerad majoritet
och senast den 15 mars 1998 besluta om principer, prioriteringar,
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
312
mellanliggande mål, viktiga anpassningar samt om villkoren i varje
enskilt partnerskap. När en kandidatstat saknar en väsentlig förut-
sättning for fortsatt föranslutningsstöd skall rådet enligt samma regler
vidta lämpliga åtgärder.
ii Förstärkning av föranslutningsstödet
17. Föranslutningsstödet kommer att ökas väsentligt och, som ett kom-
plement till Phare programmet som redan har omorienterats mot pri-
oriteringar i samband med anslutningen, kommer det att från år 2000
omfatta stöd till jordbruket och ett strukturellt instrument med vars
hjälp åtgärder liknande dem som genomfors i Sammanhållningsfon-
dens regi kan prioriteras.
Finansiellt stöd till de länder som omfattas av utvidgningsprocessen
kommer, när det gäller fördelningen av stödet, att grundas på princi-
pen om lika behandling, oavsett tidpunkten för anslutning och sär-
skild uppmärksamhet kommer att ägnas de länder som har de största
behoven. I detta sammanhang välkomnar Europeiska rådet det av
kommissionen föreslagna stödsystemet för att dessa länder skall
komma i nivå med de övriga.
18. Utan att besluten om budgetplanen för 2000-2006 föregrips kommer
Phare-programmet att inriktas på anslutningsperspektivet genom att
två prioriterade mål sätts upp, nämligen förstärkning av den administ-
rativa och rättsliga kapaciteten (omkring 30 % av anslaget) och av
investeringar som är knutna till övertagandet och tillämpningen av
gemenskapens regelverk (omkring 70 %).
19. Vissa gemenskapsprogram (t.ex. på områdena för utbildning, yrkes-
utbildning och forskning) kommer att vara öppna för kandidat-
statema, vilket ger dem möjlighet att lära känna unionens politik och
arbetsmetoder. Ett sådant deltagande bör beslutas från fall till fall och
varje kandidatstat bör lämna ett eget finansiellt bidrag som gradvis
ökas. Phare kommer även i fortsättningen att vid behov kunna stå för
en del av finansieringen av kandidatstatemas nationella bidrag. Den-
na finansiering bör ligga kvar på omkring 10 % av Phare-
programmets finansieringsram, utöver deltagandet i ramprogrammet
för forskning och utveckling.
20. Kandidatstatema bör kunna delta, som observatörer och när det gäller
de punkter som berör dem, i de kommittéer som har till uppgift att
följa upp de program som de bidrar finansiellt till, enligt bestämda
villkor som skall anpassas till de enskilda fallen.
21. Kandidatstatema kommer att kunna delta i gemenskapsorgan efter
beslut från fall till fall.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
22. En särskild föranslutningsstrategi för Cypern kommer att bygga på
313
• deltagande i viss målinriktad verksamhet, särskilt i fråga om för-
stärkning av kapaciteten i fråga om administration och domstolsvä-
sende samt inom området rättsliga och inrikes frågor,
• deltagande i vissa gemenskapsprogram och gemenskapsorgan (enligt
samma strategi som tillämpas för de övriga kandidatstatema),
• utnyttjande av det tekniska stöd som ges via TAIEX (kontor för in-
formationsutbyte om tekniskt bistånd).
23. Kommissionens yttranden om kandidatstatema ger en god helhets-
analys av situationen i varje kandidatstat mot bakgrund av de kriterier
för anslutning som fastställdes av Europeiska rådet i Köpenhamn.
Utsikten till anslutning utgör en enastående drivkraft för kandidatsta-
tema när det gäller att påskynda genomförandet av en politik som
överensstämmer med unionens regelverk. Överförandet av unionens
regelverk på lagstiftningsområdet utgör ett nödvändigt inslag, men
detta är inte i sig tillräckligt, eftersom även dess praktiska tillämp-
ning skall säkerställas.
24. Europeiska rådet framhöll att det finns ett samband mellan ständiga
insatser för att lyfta kandidatstatema till gemenskapens nivå inom
sektorspolitikområdena, särskilt den inre marknaden och därmed
sammanhängande politikområden, och en väl fungerande gemen-
skapspolitik efter anslutningen.
25. Iakttagandet av de politiska kriterierna från Köpenhamn utgör en
förutsättning för inledandet av varje anslutningsförhandling. De eko-
nomiska kriterierna och förmågan att uppfylla de åtaganden som föl-
jer av anslutningen har bedömts och bör bedömas på ett framåtblick-
ande och dynamiskt sätt.
26. Ett beslut om att inleda förhandlingar innebär inte att förhandlingarna
kommer att avslutas samtidigt. Slutförandet av förhandlingarna och
de olika kandidatstatemas därpå följande anslutning kommer att vara
beroende av hur varje enskild stat iakttar Köpenhamnskriteriema
samt av unionens förmåga att uppta nya medlemmar.
27. Europeiska rådet beslutar att under våren 1998 sammankalla bilate-
rala regeringskonferenser för att inleda förhandlingar med Cypern,
Ungern, Polen, Estland, Tjeckien och Slovenien om villkoren för de-
ras tillträde till unionen samt de anpassningar av fördragen som detta
tillträde innebär. Dessa förhandlingar kommer att föras på grundval
av de förhandlingar som rådet beslutade om den 8 december 1997.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
314
Parallellt kommer förberedelsen av förhandlingarna med Rumänien,
Slovakien, Lettland, Litauen och Bulgarien att påskyndas, särskilt
genom en analys av unionens regelverk. Denna förberedelse kan ock-
så tas upp under bilaterala möten på ministernivå med unionens
medlemsstater.
28. Cyperns anslutning bör vara till gagn för alla folkgrupper och bidra
till fred och försoning. Anslutningsförhandlingarna kommer att ut-
göra ett positivt bidrag till att nå en politisk lösning på Cypem-
problemet genom underhandlingar under Förenta nationernas ledning
vilka bör föras med sikte på att upprätta en federation som omfattar
de bägge folkgrupperna och de bägge zonerna. I detta sammanhang
begär Europeiska rådet att Cyperns regerings vilja att i delegationen
för anslutningsförhandlingarna ta med företrädare för den turk-
cypriotiska folkgruppen också uttrycks i handling. För att denna be-
gäran skall uttryckas i handling kommer ordförandeskapet och
kommissionen att ta nödvändiga kontakter.
29. När det gäller granskningen av de framsteg som har gjorts av varje
kandidatstat i Central- och Östeuropa inför anslutningen med avse-
ende på Köpenhamnskriteriema, i synnerhet i vilken takt övertagan-
det av unionens regelverk sker, kommer kommissionen att för varje
stat överlämna regelbundna rapporter till rådet, vilka i förekommande
fall skall åtföljas av rekommendationer att inleda bilaterala rege-
ringskonferenser och detta redan från slutet av 1998. Innan dessa
rapporter utarbetas kommer förverkligandet av partnerskapen för an-
slutning och framstegen beträffande övertagandet av regelverket att
studeras tillsammans med varje kandidatstat inom ramen för Europa-
avtalens organ. Kommissionens rapporter kommer att ligga till grund
för de beslut som inom rådets ram skall fattas om hur anslutningsför-
handlingarna skall föras och om de skall utvidgas till att omfatta and-
ra kandidater. I detta sammanhang skall kommissionen fortsätta att
följa den metod som fastställs i Agenda 2000 i utvärderingen av
kandidatstatemas förmåga att uppfylla de ekonomiska kriterierna och
att påta sig de skyldigheter som anslutningen medför.
30. Det är lämpligt att bibehålla en dynamisk strategi när kandidatstater-
nas framsteg skall utvärderas inom ramen för de regelbundna rappor-
ter som kommissionen kommer att förelägga rådet.
31. Europeiska rådet bekräftar att Turkiet har möjlighet att ansluta sig till
Europeiska unionen. Turkiet skall bedömas på grundval av samma
kriterier som övriga kandidatstater. Eftersom de politiska och eko-
nomiska förhållandena i landet är sådana att anslutningsförhandlingar
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
315
inte kan inledas, anser Europeiska rådet att det ändå är viktigt att
fastställa en strategi for att förbereda Turkiets anslutning genom att
föra landet närmare Europeiska unionen på alla områden.
32. Denna strategi bör bestå av
• en utveckling av de möjligheter som Ankaraavtalet erbjuder,
• en fördjupning av tullunionen,
• ett genomförande av finansiellt samarbete,
• en tillnärmning av lagstiftning och övertagande av unionens regel-
verk, och
• deltagande, enligt beslut från fall till fall, i vissa program och i vissa
organ i analogi med vad som anges i punkterna 19 och 21.
33. Associeringsrådet kommer på nytt att granska denna strategi bl.a. på
grundval av artikel 28 i associeringsavtalet, mot bakgrund av Köpen-
hamnskriteriema och den ståndpunkt som antogs av rådet den 29
april 1997.
34. Dessutom kommer deltagandet i Europeiska konferensen att ge Eu-
ropeiska unionens medlemsstater och Turkiet möjlighet att stärka dia-
logen och samarbetet på områden av gemensamt intresse.
35. Europeiska rådet erinrar om att stärkandet av Turkiets band med Eu-
ropeiska unionen även är avhängigt av att de politiska och ekono-
miska reformer som Turkiet har inlett fortsätter, särskilt i fråga om en
anpassning till de normer och den praxis för mänskliga rättigheter
som gäller i Europeiska unionen: respekt för och skydd av minorite-
ter, upprättandet av tillfredsställande och stabila förbindelser mellan
Grekland och Turkiet, tvistlösning, bl.a. på rättslig väg, och särskilt
genom Internationella domstolen, samt stöd till de förhandlingar un-
der FN:s ledning som syftar till att nå fram till en politisk uppgörelse
på Cypern, på grundval av tillämpliga resolutioner utfärdade av FN:s
säkerhetsråd.
36. Europeiska rådet stöder riktlinjerna från rådets möte (allmänna frå-
gor) den 24 november 1997 om de framtida förbindelserna mellan
unionen och Turkiet och uppmanar kommissionen att lägga fram
lämpliga förslag.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
316
37. Europeiska rådet välkomnade kommissionens meddelande Agenda
2000 om utvecklingen av unionens politik och den framtida ekono-
miska ramen. Det bekräftar nödvändigheten av att före utvidgningen
säkerställa att unionen är i stånd att möta den under de bästa förhål-
landen genom att anpassa sina politikområden och finansieringen av
dem på det sätt som bedömts som nödvändigt samt med beaktande av
att en ekonomisk ram för unionens politik är oundgänglig. Kravet på
budgetdisciplin och utgiftseffektivitet måste gälla såväl på unions-
nivå som på medlemsstatsnivå.
38. Europeiska rådet anser att kommissionens förslag i Agenda 2000 ut-
gör en god utgångspunkt för fortsatta förhandlingar i syfte att nå ett
avtal om unionens politik och den ekonomiska ramen. Det uppmanar
kommissionen att snarast lägga fram sina förslag om samtliga dessa
frågor mot bakgrund av de första diskussionerna och de nuvarande
riktlinjerna. Europeiska rådet noterar kommissionens avsikt att före
hösten 1998 lägga fram sin rapport om hur systemet med egna medel
fungerar.
39. Det är viktigt med hänsyn till kraven på insyn och öppenhet att i pre-
sentationen och genomförandet av den framtida ekonomiska ramen
göra en tydlig åtskillnad mellan de utgifter som hänför sig till unio-
nen i dess nuvarande sammansättning och de som reserveras för
framtida medlemmar i form av föranslutnings- eller anslutningsstöd.
40. Europeiska rådet noterade resultatet av rådets (jordbruk) arbete.
Unionen har viljan att fortsätta att utveckla den nuvarande europeiska
jordbruksmodellen och att samtidigt eftersträva större intem och ex-
tern konkurrenskraft. Det europeiska jordbruket måste såsom eko-
nomisk sektor vara multifunktionellt, hållbart, konkurrenskraftigt och
fördelat på hela det europeiska territoriet, inbegripet de regioner som
har särskilda problem. Det är lämpligt att fortsätta, fördjupa, anpassa
och komplettera den reformprocess som inleddes 1992 genom att ut-
vidga den till att omfatta Medelhavsproduktionen. Reformen bör leda
till lösningar som är ekonomiskt sunda och livskraftiga, socialt ac-
ceptabla och som möjliggör rimliga inkomster samt full balans mel-
lan produktionssektorer, producenter och regioner och undviker
snedvridning av konkurrensen. De ekonomiska medel som krävs för
att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken skall fastställas
på grundval av jordbruksriktlinjen.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
317
41. Europeiska rådet konstaterar med tillfredsställelse att de väsentliga
åtgärder som behövs for övergången till den gemensamma valutan nu
har genomförts tack vare det arbete som utförts av rådet, kommissio-
nen, Europaparlamentet och Europeiska monetära institutet:
• Stabilitets- och tillväxtpakten och lagtexterna beträffande eurons
rättsliga status har godkänts av rådet. I detta sammanhang har man
beslutat att eurosedlar och mynt skall inforas från och med den 1 ja-
nuari 2002.
• Rådet har i en gemensam ståndpunkt fastställt valörerna och de tek-
niska specifikationerna för euromynten.
• Rådet och Europaparlamentet har enats om tidsplanen och de prak-
tiska bestämmelserna för hur man skall förbereda de beslut som be-
kräftar vilka medlemsstater som uppfyller de nödvändiga villkoren
samt för utnämning av ordförande, vice ordförande och medlemmar i
Europeiska centralbankens direktion. I detta sammanhang kommer
kommissionen och Europeiska monetära institutet att överlämna sina
konvergensrapporter före utgången av mars och medlemsstaterna har
uppmanats att offentliggöra den nödvändiga ekonomiska statistiken
under sista veckan i februari samtidigt som den delges kommissio-
nen.
• De bilaterala växelkurser som kommer att användas för att fastställa
omräkningskursen för euron kommer att tillkännages den 3 maj 1998
för de medlemsstater som från början ingår deltar i euroområdet.
42. Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna att på alla nivåer på-
skynda de sista praktiska förberedelserna, som bör vara avslutade fö-
re maj 1998, när det gäller genomförandet av den tredje etappen av
EMU.
43. Europeiska rådet noterar rådets rapport om förberedelserna inför
tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen. Denna rap-
port återger principerna och villkoren för en förstärkt ekonomisk
samordning mellan de stater som har en gemensam valuta samt mel-
lan dessa och de stater som ännu inte kan delta i eurosamarbetet.
42. Enligt fördraget skall Ekofinrådet spela en central roll i samord-
ningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och ha befogenhet
att fatta beslut på berörda områden. Ekofinrådet skall särskilt vara det
enda organ som har befogenhet att utarbeta och anta de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som utgör det främsta instru-
mentet för ekonomisk samordning.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
318
Genom att Ekofinrådet har denna avgörande ställning i centrum för
samordnings- och beslutsprocessen när det gäller ekonomiska frågor
garanteras enhet och sammanhållning inom gemenskapen.
Ministrarna i de stater som ingår i euroområdet far sammanträda in-
formellt för att diskutera frågor som har samband med det särskilda
ansvar som de delar i fråga om den gemensamma valutan. Kommis-
sionen och, i förekommande fall, Europeiska centralbanken skall in-
bjudas att delta i dessa möten.
Varje gång frågor av gemensamt intresse behandlas skall dessa dis-
kuteras av ministrarna i samtliga medlemsstater.
I samtliga fall då ett beslut skall fattas skall detta göras av Ekofin-
rådet enligt de förfaranden som fastställs i fördraget.
45. När det gäller genomförandet av bestämmelserna om valutapolitiken
står det klart att allmänna riktlinjer för valutapolitiken gentemot en
eller flera icke gemenskapsvalutor kommer att utarbetas endast i un-
dantagsfall mot bakgrund av de principer och den politik som fast-
ställs i fördraget.
46. Rådet och Europeiska centralbanken skall när de företräder gemen-
skapen på internationell nivå fullgöra sina uppgifter på ett effektivt
sätt och iaktta den behörighetsfördelning som föreskrivs i fördraget.
Kommissionen kommer att knytas till den yttre representationen i
den mån detta är nödvändigt för att den skall kunna spela den roll be-
stämmelserna i fördraget ger den.
47. För att Ekonomiska och monetära unionen skall kunna fungera väl är
det av stor vikt att organisera en kontinuerlig och fruktbar dialog
mellan rådet och Europeiska centralbanken.
48. Europeiska rådet har antagit en resolution som tar upp de viktigaste
delarna av ovan nämnda rapport.
49. Efter det beslut som fattades av Europeiska rådet vid det extra mötet
om sysselsättningen den 20 och 21 november 1997 i Luxemburg och
som i praktiken möjliggör en föregripande tillämpning från och med
1998 av bestämmelserna i den framtida artikel 128 i fördraget om
samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik konstaterar
Europeiska rådet med tillfredsställelse att förutsättningarna för en
unionsåtgärd till gagn för sysselsättningen nu föreligger och att rådet
(arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) den 15 december 1997
kommer att anta riktlinjerna för 1998.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
319
50. Rådet välkomnar de framsteg som sedan Europeiska rådet i Amster-
dam har gjorts när det gäller att genomfora handlingsplanen for den
inre marknaden och slår än en gång fast att fullbordandet och stabili-
seringen av den inre marknaden väsentligt bidrar till att öka konkur-
renskraften och den ekonomiska tillväxten samt till att skapa arbets-
tillfällen inom Europeiska unionen.
51. Inom ramen för det gemensamma arbetsprogrammet för det luxem-
burgska, det brittiska och det österrikiska ordförandeskapet ägnas
särskild uppmärksamhet åt att genomföra och följa upp lagstiftningen
för den inre marknaden - och för detta ändamål har kommissionen
presenterat sin första resultattavla. Flera prioriterade ärenden har ny-
ligen blivit föremål för politiska överenskommelser (rättsligt skydd
för biotekniska uppfinningar, öppenhetsmekanismen för informa-
tionssamhällets tjänster, liberaliseringen av gasmarknaden). Andra
ärenden återstår att slutföra (Europabolag, bestämmelser om mönster
osv.). Rådets viktiga slutsatser nyligen om skattepolitiken kommer
också att bidra till att minska den kvarvarande snedvridningen på den
inre marknaden. Europeiska rådet uppmanar rådet att aktivt fortsätta
sina ansträngningar att inom utsatt tid genomföra riktlinjerna i hand-
lingsplanen i syfte att förstärka lagstiftningsramen för den inre mark-
naden och dess effektiva genomförande i den ekonomiska verklighe-
ten.
52. Europeiska rådet välkomnar det faktum att kommissionen följt upp
den begäran som framfördes av Europeiska rådet i Amsterdam om att
undersöka möjligheterna att effektivt säkerställa den fria rörligheten
för varor och uppmanar rådet och Europaparlamentet att så snart som
möjligt behandla detta förslag.
53. Europeiska rådet välkomnar det framgångsrika slutförandet av WTO-
förhandlingama i Geneve om finansiella tjänster, vilket innebär att
1995 års interimsavtal ersätts med ett omfattande och permanent av-
tal. Europeiska rådet anser att det är viktigt att unionen ytterligare ut-
vecklar den multilaterala liberalisering som det lyckosamma slutfö-
randet av dessa förhandlingar innebär och även i fortsättningen tar
initiativ som syftar till att öppna marknaden inför det nya årtusendet,
särskilt i samband med förberedelserna för WTO:s ministermöte i
maj 1998.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
320
54. Europeiska rådet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett
meddelande om de problem inom dataområdet som hänger samman
med övergångar till år 2000 och anmodar det framtida ordförande-
skapet att ge högsta prioritet åt uppföljningen av denna fråga.
55. Europeiska rådet välkomnar överenskommelsen i Kyoto nyligen om
ett protokoll till Förenta nationernas ramkonvention om klimatför-
ändringar, vilket innehåller betydande åtaganden från samtliga in-
dustriländer om att minska utsläppen av växthusgaser med mer än 5
%. Det anser att detta resultat utgör en början som senare bör följas
av ytterligare framsteg.
56. Europeiska rådet betonar sin övertygelse - som uttrycks i den fram-
tida artikel 6 i fördraget - att miljöskyddskraven bör integreras i ge-
menskapens politik och åtgärder, särskilt i syfte att främja en hållbar
utveckling. Mot denna bakgrund uppmanar Europeiska rådet kom-
missionen att före mötet i juni 1998 förelägga det en strategi för att
uppnå detta mål.
57. Livsmedelssäkerheten är mer än någonsin en angelägen fråga för
unionsmedborgama och allt måste göras för att återge dem förtroen-
det, som särskilt satts på prov genom BSE-krisen. Med tanke på den
oro som finns har Europeiska rådet godkänt en förklaring.
58. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att utreda förutsättning-
arna för att inrätta en solidaritetsfond för behandling av aids i ut-
vecklingsländerna, vilken skall arbeta under ledning av FN:s organ
för bekämpning av aids.
59. Europeiska rådet har tagit del av den senaste rapporten om verksam-
heten inom sektorn för rättsliga och inrikes frågor och understryker
de framsteg som gjorts under det senaste halvåret. Det konstaterar
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
321
11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 60
med tillfredsställelse att den s.k. Neapel II konventionen om ömsesi- Skr. 1997/98:60
digt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningama kommer att Bilaga 8.2
undertecknas under de närmaste dagarna.
60. Rådet välkomnar också den politiska enighet som uppnåtts om de
väsentliga delarna i utkastet till konvention om behörighet, erkän-
nande och verkställighet av domar i äktenskapsmål (Bryssel II kon-
ventionen). Denna konvention förväntas få stor betydelse för
unionsmedborgama. Europeiska rådet begär att arbetet med detta ut-
kast skall avslutas under det brittiska ordförandeskapet.
61. Bland övriga framsteg som uppnåtts konstaterar Europeiska rådet
med tillfredsställelse antagandet av de första konkreta åtgärderna för
att genomföra handlingsplanen för kampen mot organiserad brotts-
lighet. Det uppmanar rådet att aktivt fortsätta förverkligandet av detta
program som godkändes av Europeiska rådet i Amsterdam. I detta
sammanhang har betydande framsteg gjorts när det gäller utkastet till
gemensam åtgärd om straffbarhet för deltagande i en kriminell orga-
nisation i Europeiska unionens medlemsstater och när det gäller ut-
kastet till gemensam åtgärd om upprättande av ett europeiskt rättsligt
nätverk. Det uppmanar rådet att anta dessa två rättsakter före slutet av
mars 1998.
62. Europeiska rådet bekräftar än en gång i detta sammanhang Europols
roll som främsta instrument för polissamarbetet, särskilt i kampen
mot den organiserade brottsligheten. Europeiska rådet erkänner de
framsteg som har gjorts när det gäller upprättandet av Europol, men
beklagar att ratificeringen i flera medlemsstater har lett till att kon-
ventionens ikraftträdande försenats med flera månader.
63. Rapporten om genomförandet av programmet för kampen mot nar-
kotika redovisar de framsteg som gjorts beträffande harmoniseringen
av lagstiftning och praxis när det gäller kampen mot syntetiska dro-
ger och samarbetet på det internationella planet. I detta hänseende har
avsevärda framsteg gjorts i upprättandet av ett system för samarbete
mellan EU och Latinamerika, inklusive Västindien. Europeiska rådet
välkomnar det förberedande arbetet för att genomföra projekt i syfte
att bekämpa transitering och produktion av narkotika i Centralasien
och för att upprätta ett flerårigt handlingsprogram för samarbetet med
Ryssland och länderna i f.d. Sovjetunionen på detta område.
64. Den situation som uppkommit genom den kraftiga tillströmningen av
invandrare i synnerhet från Irak är oroande. Rådet bör utarbeta och
skyndsamt genomföra en handlingsplan för att lösa detta problem.
65. Europeiska rådet betonar betydelsen av de initiativ inom ramen för
året mot rasism och främlingsfientlighet som har utarbetats för att
främja ett rättvisare och mera tolerant samhälle och välkomnar att
322
Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlings-
fientlighet snart kommer att inleda sin verksamhet.
66. Europeiska rådet uppmanar slutligen rådet att fortsätta sina an-
strängningar för att införliva Schengenregelverket, inbegripet fast-
ställandet av regelverkets rättsliga grunder och förhandlingarna om
de avtal som skall ingås med Island och Norge. Det erinrar om att
detta arbete bör vara avslutat i god tid så att bestämmelserna kan till-
lämpas i praktiken så snart Amsterdamfördraget träder i kraft.
67. Det regionala samarbetet spelar en mycket viktig roll för stabiliteten
och välståndet i Europa. Europeiska rådet noterar med tillfreds-
ställelse de rapporter som kommissionen har lagt fram som en följd
av sitt åtagande från Europeiska rådet i Dublin om regionalt samar-
bete bland annat i Svartahavsområdet, i Centraleuropa och i Syd-
europa. Europeiska rådet noterar den position utvecklingen i Öster-
sjöregionen (Östersjöstatemas råd) och i det arktiska området vid Ba-
rents hav. Europeiska rådet uppmanar rådet att behandla dessa rap-
porter.
68. Europeiska rådet har noterat Finlands förslag om ett nordligt per-
spektiv inom unionens politikområden och ber kommissionen att läg-
ga fram en interimsrapport i denna fråga vid ett kommande möte i
Europeiska rådet under 1998.
69. Europeiska rådet godkände en förklaring.
70. Europeiska rådet studerade utvecklingen av fredsprocessen i Mellan-
östern mot bakgrund av resultatet av det informella mötet mellan ut-
rikesministrarna i Mondorf den 25-26 oktober, rådets ordförandes
besök i området den 10-14 november samt en rapport till rådet från
EU:s särskilda sändebud.
71. Europeiska rådet förklarade att det fortfarande är djupt oroat över att
inga framsteg gjorts för att genomföra samtliga åtaganden enligt in-
terimsavtalen som ingåtts mellan israeler och palestinier och Hebron-
protokollet samt över det fortsatta dödläget när det gäller det syriska
respektive libanesiska spåret.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
323
72. Europeiska rådet bekräftade åter den "Uppmaning till fred i Mellan-
östern" som det utfärdade i Amsterdam den 16-17 juni 1997 och er-
inrade om sin förklaring i Florens den 21 juni 1996. Det anmodade
enträget alla parter att uppfylla sina åtaganden enligt gällande avtal
och ta sitt ansvar för att åter ge fredsprocessen kraft och skydda den
mot ytterligare bakslag och att återuppta förhandlingarna i en anda av
ömsesidigt förtroende för att uppnå en rättvis, varaktig och total fred
i Mellanöstern före slutet av århundradet.
73. Europeiska rådet uttryckte sin tillfredsställelse över det särskilda sän-
debudets verksamhet och uppmanade honom att fortsätta sina an-
strängningar för att stödja fredsprocessen i Mellanöstern.
74. Europeiska rådet godkände följande riktlinjer för EU:s politik, som
siktar till att underlätta framsteg och återställa förtroendet mellan par-
terna.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
Åtgärder på kort sikt
75. Europeiska rådet kommer även i fortsättningen att använda hela sin
politiska och moraliska tyngd för att säkerställa att samtliga bestäm-
melser i de avtal som redan har ingåtts kommer att genomföras fullt
ut på grundval av ömsesidighet från såväl den israeliska som den
palestinska sidan.
76. Europeiska rådet betonade att det är mycket angeläget att parterna
uppfyller tidigare åtaganden, särskilt i fråga om trovärdiga och bety-
dande tillbakadragande av trupper. Det betonade också vikten av att
undvika kontraproduktiva ensidiga aktioner, t.ex. i fråga om bosätt-
ningar och Jerusalem. Det välkomnade i detta sammanhang det ar-
bete som pågår för ett snart antagande av den uppförandekodex som
EU har föreslagit.
77. Europeiska rådet erinrade om EU:s beslutsamhet att bekämpa terro-
rism varhelst den förekommer och oberoende av vilka motiven är.
Europeiska rådet betonar i detta sammanhang även vikten av sam-
arbete mellan israeler och palestinier på säkerhetsområdet. Detta
samarbete bör förstärkas och ett avbrott i samarbetet måste till varje
pris undvikas. Det erinrade också om EU:s förslag om att inrätta en
permanent säkerhetskommitté som ett medel att institutionalisera
samarbetet på säkerhetsområdet och om sitt program för att stödja
den palestinska myndigheten i dess kamp mot terrorismen.
78. Dessa åtgärder kommer att vara till nytta för att återställa den anda
av partnerskap och ömsesidigt förtroende som är absolut nödvändig
för genomförandet av interimsavtalen och Hebronprotokollet samt
återupptagandet av förhandlingarna om permanent status. De är av-
324
sedda att förebygga ett avbrott i förhandlingarna och att skydda
fredsprocessen mot händelser som kan skada den.
79. Europeiska rådet betonade vikten av att avsluta förhandlingarna i de
nio kommittéer som inrättades genom interimsavtalen. Frågorna om
flygplatsen och hamnen i Gaza samt säker passage är särskilt viktiga
och brådskande och föremål för stora ekonomiska bidrag från EU.
80. Europeiska rådet betonade att EU är en av Israels och den palestinska
myndighetens mest betydande ekonomiska partner samt den vikti-
gaste givaren av finansiellt stöd till den palestinska myndigheten.
Ekonomisk utveckling är en väsentlig förutsättning för politisk sta-
bilitet. Det upprepade på nytt sin föresats att - bland annat genom
den gemensamma dialogen med Israel - arbeta för att undanröja
hindren för den palestinska ekonomiska utvecklingen och underlätta
fri rörlighet för personer och varor. Europeiska rådet betonade även
nödvändigheten av att interimsavtalet mellan EG och PLO tillämpas
fullt ut. EU kommer också att utöka sitt stöd till palestinska institu-
tioner i östra Jerusalem.
81. Europeiska rådet underströk vikten av program för att underlätta
kontakter mellan människor som ett väsentligt medel för att förstärka
dialogen och återställa det ömsesidiga förtroendet mellan parterna i
det civila samhället.
82. EU kommer även i fortsättningen att, på ort och ställe, noga över-
vaka utvecklingen med hjälp av sina egna övervakningsinstrument,
centrumen för övervakning av de mänskliga rättigheterna, Jerusalem
och bosättningarna.
På medellång sikt
83. Europeiska rådet uttryckte EU:s beredvillighet att bidra till förhand-
lingarna om permanent status genom att ge parterna särskilda förslag
om härmed förbundna frågor, bland annat ett eventuellt upprättande
av en palestinsk stat, gräns- och säkerhetsarrangemang, bosättningar,
flyktingar, Jerusalem samt vattenresurserna.
84. Europeiska rådet uppmanade även till en översyn av EU:s ekono-
miska stöd till fredsprocessen för att säkerställa större effektivitet när
det gäller att uppnå fredsprocessens mål.
85. Europeiska rådet betonade sin önskan om att återuppliva det regio-
nala ekonomiska samarbetet, som ett sätt att främja ekonomisk och
social utveckling och skapa ett gynnsamt klimat för fredliga förbin-
delser.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
325
86. Europeiska rådet bekräftade den vikt EU faster vid ett återupptagande
av förhandlingarna om det syriska och libanesiska spåret. EU efter-
strävar att återupprätta en total process på grundval av principen
"land för fred" samt begär att FN:s säkerhetsråds resolutioner 242,
338 och 425 tillämpas fullt ut.
87. Europeiska rådet understödjer starkt Förenta staternas strävanden att
återuppliva fredsprocessen och förklarade att EU är redo att nära
samarbeta med Förenta staterna samt upprätthålla en nära kontakt
med Ryssland och parterna i regionen.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.2
326
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
1. Europeiska rådet har haft en diskussion med José Maria GIL
ROBLES-GIL DELGADO,ordförande för Europaparlamentet, som
lade fram Europaparlamentets resolution om ett initiativ tillförmån
för sysselsättningen. Europeiska rådet välkomnade detta innehållsrika
bidrag från Europaparlamentet till resultaten från Europeiska rådets
extra möte om sysselsättningen och önskadeatt detta samarbete mel-
lan alla institutionerna om åtgärder till gagn för sysselsättningen
skulle fortsätta i framtiden.
2. Sysselsättningsfrågan är en hjärtefråga för den europeiska medborga-
ren, och alla krafter måste sättas in för att bekämpa en arbetslöshet
som är så oacceptabelt hög att den hotar sammanhållningen i vårt
samhälle. Inför denna utmaning, på vilken det inte finns något enkelt
svar, vill dagens Europeiskaråd - som för första gången helt ägnas åt
sysselsättningsproblemet - markera en ny utgångspunkt för det arbete
och de insatser i medlemsstaterna och unionen som inleddes efter Eu-
ropeiska rådet i Essen.
3. Europeiska rådet har därför beslutat att de tillämpliga bestämmel-
serna i den nya avdelningen om sysselsättningen i Amsterdamfördra-
get skall börja gälla omedelbart. Detta beslut gör det i praktiken möj-
ligt att redan 1998 tillämpa bestämmelserna om samordningen av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Denna samordning kommer
att ske på grundval av gemensamma riktlinjer för både mål och me-
del - "riktlinjer för sysselsättningen" - som bygger direkt på erfaren-
heterna från den mulitlatera övervakningen av den ekonomiska poli-
tiken, med den framgång vi vet att den haft för konvergenspolitiken.
Samtidigt som hänsyn tas till de skillnader som finns mellan de båda
områdena och mellan förhållandena i de olika medlemsstaterna, gäl-
ler det att för sysselsättningen såväl som för den ekonomiska politi-
ken skapa en vilja till konvergens mot gemensamt bestämda mål, som
är möjliga att kontrollera och som regelbundet uppdateras.
4. Denna ambition är ett nytt element i en helhetsstrategi som omfattar
två andra aspekter.
5. För det första fortsatt utveckling av en samordnad makroekonomisk
politik baserad på en effektiv inre marknad som kommer att utgöra
327
grunden för en varaktig tillväxt, en ny dynamik och ett förtroende- Skr. 1997/98:60
fullt klimat som stimulerar sysselsättningen. Bilaga 8.3
6. För det andra att driva hela gemenskapspolitiken på ett mer systema-
tiskt och målinriktat sätt än tidigare för att stödja sysselsättningen,
vare sig det gäller rampolitik eller stödpolitik. Denna politik bör ge-
nomföras enligt principerna i fördraget och i sin helhet bidra till att
frigöra den potential av dynamik och initiativkraft som finns i den
europeiska ekonomin.
7. Europeiska rådet vädjar till alla aktörer - medlemsstater, regioner,
arbetsmarknadens parter, gemenskapsinstitutioner - att ta till vara den
enastående möjlighet som erbjuds i dag att vända utvecklingen ge-
nom att ansluta sig till det nya enhetliga och beslutsamma tillväga-
gångssätt som definieras av Europeiska rådet i dessa slutsatser.
8. För att omedelbart visa sin vilja att agera i riktning mot en mer aktiv
politik som kompletterar medlemsstaternas insatser stöder Europe-
iska rådet två konkreta initiativ som är direkt inriktade på att utveckla
sysselsättningen. Det första är Europeiska investeringsbankens hand-
lingsplan som syftar till att frigöra ytterligare upp till 10 miljarder
ecu som kan generera totala investeringar på 30 miljarder ecu, till
gagn för små och medelstora företag, ny teknik, nya sektorer och
transeuropeiska nät. Det andra initiativet är resultatet av en överens-
kommelse mellan parlamentet och rådet om en omfördelning av an-
slagen och omfattar en ny budgetpost avsedd bl.a. att hjälpa de små
och medelstora företagen att skapa varaktig sysselsättning
("europeiskt sysselsättningsinitiativ"). Under denna budgetpost skall
anslås 450 miljoner ecu, fördelat på de tre närmaste åren.
9. Det finns inga reella och hållbara utvecklingsmöjligheter för syssel-
sättningen utan ett gynnsamt ekonomiskt klimat, vilket förutsätter att
det finns en sund makroekonomisk ram och en verklig inre marknad.
10. När det gäller det makroekonomiska sammanhanget är det väsentligt
för unionen att fortsätta med en tillväxtpolitik som inriktas på stabili-
tet, sunda offentliga finanser, löneåterhållsamhet och strukturella re-
former. Därför kommer medlemsstaterna att stärka samordningen av
sin ekonomiska politik. Den politik som genomförts de senaste åren
börjar bära frukt,och tillväxtutsiktema för 1997 och 1998 har förbätt-
rats. Det är absolut nödvändigt att dra fördel av dessa mer gynn-
samma framtidsutsikter och omvandla den nuvarande konjunktur-
uppgången till en mer långsiktig tillväxt.
11. Denna utveckling kommer att förstärkas genom övergången till den
tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen och infö-
328
randet av euron från och med den 1 januari 1999, vilket kommer att
slutgiltigt bekräfta de insatser som har gjorts sedan flera år och ut-
göra en bestående stabilitetsram som gynnar tillväxt och sysselsätt-
ning.
12. De uppmuntrande resultaten när det gäller tillväxten kommer emel-
lertid inte att göra det möjligt att kompensera de arbetstillfällen som
gick förlorade under början av 90-talet och inte heller att nå upp till
den sysselsättningstillväxt som skulle vara nödvändig för att ge ar-
bete till de flesta arbetslösa. Trots de insatser som redan gjorts bör
medlemsstaterna fortsätta att genomföra nödvändiga strukturella re-
former på alla områden och samordna sin sysselsättningspolitik bätt-
re.
13. Den samordnade sysselsättningsstrategin i enlighet med särskilt den
nya artikel 128 i fördraget bygger i tillämpliga delar på den metod
som användes vid den ekonomiska konvergensen, samtidigt som den
tar hänsyn till de skillnader som finns mellan de båda områdena och
mellan de speciella förhållandena i de olika medlemsstaterna. Den
består i att på unionsnivå fastställa "riktlinjer för sysselsättning" som
grundar sig på en gemensam analys av situationen och huvudlinjerna
i den politik som skall föras för att få arbetslösheten att minska var-
aktigt. På grundval av denna analys fastställs i "riktlinjerna" konkreta
mål vars genomförande följs upp regelbundet enligt ett gemensamt
förfarande för utvärdering av resultaten.
14. Genomförandet av "riktlinjerna" kan variera beroende på deras art, de
konsekvenser som de medför för medlemsstaterna och vilka de gäl-
ler. Riktlinjerna måste respektera subsidiaritetsprincipen och med-
lemsstaternas och deras regionala enheters behörighet i sysselsätt-
ningsfrågor, och de måste vara förenliga med de stora riktlinjerna i
den ekonomiska politiken.
15. När "riktlinjerna" har antagits av rådet på grundval av ett förslag från
kommissionen skall de infogas i de nationella handlingsplaner för
sysselsättning som har utarbetats av medlemsstaterna ur ett flerårigt
perspektiv. På detta sätt kommer de att konkretiseras i form av natio-
nella mål uttryckta i siffror, varje gång det är möjligt och lämpligt,
och omsättas till nationella åtgärder i lagar och författningar och lik-
nande. Medlemsstaternas olika förutsättningar när det gäller de pro-
blem som tas upp i "riktlinjerna" kommer att ta sig uttryck i olika
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
329
lösningar och olika prioriteringar beroende på förhållandena i varje
medlemsstat. Medlemsstaterna kommer att fastställa tidsfrister för att
uppnå det eftersträvade resultatet bl.a. med tanke på de förvaltnings-
mässiga och finansiella resurser som kan frigöras. För att åtgärderna
skall bli konsekventa och effektiva är det emellertid ytterst viktigt att
samtliga medlemsstater använder "riktlinjerna" för att analysera sin
egen situation och lägga fast sin politik, samt att de tar ställning till
samtliga riktlinjer i sin nationella handlingsplan för sysselsättning.
16. Analogt med den princip om multilateral övervakning som tillämpas
i den ekonomiska konvergensprocessen kommer medlemsstaterna
varje år att överlämna sin nationella handlingsplan för sysselsättning
till rådet och kommissionen tillsammans med en rapport om villkoren
för genomförandet av planen. På grundval av detta kommer rådet att
varje år granska hur medlemsstaterna har överfört "riktlinjerna" till
sin nationella politik och lämna en rapport till Europeiska rådet som
kommer att anta de riktlinjer som är nödvändiga för att fastställa
"riktlinjer" för det påföljande året.
17. Europeiska rådet påminner om vikten av gemensamma indikatorer på
grundval av jämförbara statistiska uppgifter som gör det möjligt att
effektivt följa upp och utvärdera sysselsättningspolitiken och fast-
ställa bra metoder. Europeiska rådet har uttryckt enighet om att de in-
strument och medel som har föreslagits för detta ändamål antas och
genomförs snabbt.
Europeiska rådet uppmanar dessutom kommissionen att varje år läg-
ga fram en uppdatering av rapporten om "Europa som en ekonomisk
enhet" i samband med övervakningen av sysselsättningspolitiken.
18. Inom ramen för den sociala dialogen som måste förstärkas kommer
arbetsmarknadens parter på alla nivåer att delta i alla stadier av dessa
åtgärder och medverka till genomförandet av "riktlinjerna". Denna
medverkan kommer att utvärderas regelbundet.
19. Regelbundna kontakter med rådet kommer att göra det möjligt att väl
förbereda det möte som äger rum varje halvår mellan arbetsmarkna-
dens parter och en trojka på stats- eller regeringschefsnivå och
kommissionen inför Europeiska rådet. Inom ramen för dessa kontak-
ter mellan rådet och arbetsmarknadens parter kommer en fördjupad
diskussion att äga rum om tillämpningen av gemenskapens stadga om
arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från 1989.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
20. För att uppbåda alla tillgängliga medel i kampen mot arbetslösheten
har Europeiska rådet beslutat att omedelbart i praktiken och i samför-
330
stånd tillämpa den metod som anges i den kommande artikel 128 i
fördraget, i den lydelse som antogs i Amsterdam.
21. Europeiska rådet har med intresse tagit del av den gemensamma rap-
porten från kommissionen och rådet om sysselsättningssituationen i
medlemsstaterna. I denna rapport läggs det fram en rad exempel på
"bra metoder" som har visat sig vara effektiva på nationell nivå.
Kommissionen har tagit intryck av detta i sina förslag till "riktlinjer
för sysselsättningen".
22. Europeiska rådet har välkomnat kommissionens meddelande om
"riktlinjer" för 1998 och har med intresse tagit del av bidragen från
Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén, Region-
kommittén och Sysselsättningskommittén samt av den gemensamma
förklaringen från arbetsmarknadens parter. Europeiska rådet har på
grundval av meddelandet från kommissionen antagit de slutsatser
som återges i del II nedan, vilka följer fyra huvudlinjer: att förbättra
möjligheten till inträde på arbetsmarknaden, utveckla företagarandan,
uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga för att
göra det möjligt för arbetsmarknaden att reagera på de ekonomiska
förändringarna och stärka jämställdhetspolitiken.
Målet med dessa åtgärder som infogas i den totala sysselsättnings-
strategin är att uppnå en betydande ökning av sysselsättningsgraden i
Europa på en varaktig basis. Europeiska rådet ber kommissionen att
vart tredje år lägga fram en rapport om arbetslösheten i Europa.
23. Europeiska rådet påpekar den särskilda betydelsen av de preventiva
åtgärder som syftar till att hejda utvecklingen av ungdomsarbetslös-
heten och långtidsarbetslösheten genom en tidig identifiering av in-
dividuella behov och genom väl avvägda lösningar där aktiva åtgär-
der for inträde på arbetsmarknaden systematiskt prioriteras i förhål-
lande till passiva stödåtgärder.
24. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram sitt
utkast till "riktlinjer" för 1998 i enlighet med dessa slutsatser, så att
rådet kan uttala sig i detta ärende före årets slut. De nationella hand-
lingsplaner for sysselsättningen som grundar sig på dessa "riktlinjer"
bör föreläggas rådet for granskning infor Europeiska rådet i Cardiff
med tanke på att Europeiska rådet i december 1998 skall fastställa
"riktlinjer" för 1999.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
331
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
25. Den allt större marknadsintegrationen har redan lett till en betydande
ökning av tillväxten jämfört med den situation som skulle ha rått om
den inre marknaden inte hade funnits. Det är således viktigt att be-
slutsamt fortsätta på denna väg och med all kraft se till att den inre
marknaden fungerar optimalt genom att rätta till de brister eller fel-
aktigheter som ännu finns kvar på vissa områden. Europeiska rådet
begär följaktligen att alla tidsfrister beaktas samt att alla nödvändiga
åtgärder vidtas för att snabbt och effektivt förverkliga de mål som
prioriteras i den nyligen framlagda handlingsplanen för fullbordandet
av den inre marknaden.
26. För att säkerställa det faktiska genomförandet av dessa prioriterade
mål stöder Europeiska rådet kommissionens initiativ att regelbundet
redovisa hur genomförandet av det som är prioriterat i handlingspla-
nen fortskrider genom att offentliggöra en "loggbok för den inre
marknaden".
27. När det gäller det statliga stödet anser Europeiska rådet att det är vik-
tigt att inrikta sig på stödsystem som främjar ekonomisk effektivitet
och sysselsättning utan att därför medföra en snedvridning av kon-
kurrensen. Kommissionen skall se till att kontrollen av det statliga
stödet inte inverkar hämmande på de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der som är förenliga med fördraget.
28. Europeiska rådet anser att särskild uppmärksamhet bör riktas mot
sektorer med stora omställningar inom industrin. Det uppmanar en
expertgrupp på hög nivå att under kommissionens överinseende ana-
lysera sannolikheten för omställningar inom industrin i gemenskapen
och att undersöka hur man bäst kan förutse dem för att förebygga de-
ras ekonomiska och sociala konsekvenser på ett sätt som är förenligt
med fördragets principer. En första rapport kommer att läggas fram
för rådet efter samråd med arbetsmarknadens parter för att sedan
överlämnas till Europeiska rådet i Cardiff.
29. Europeiska rådet ber både den europeiska lagstiftande myndigheten
och de nationella lagstiftande myndigheterna att aktivt fortsätta de
ansträngningar som görs för att förenkla de rättsliga och administra-
tiva förutsättningarna för företagen och särskilt för de små och me-
delstora företagen.
30. Slutligen erkänner Europeiska rådet den betydande roll som omfat-
tande paneuropeiska marknader för riskkapital kan ha för sysselsätt-
332
ningen och ber kommissionen att till Europeiska rådet i juni 1998 Skr. 1997/98:60
lägga fram en rapport om vilka hinder som finns för utvecklingen av Bilaga 8.3
sådana marknader inom unionen.
31. Europeiska rådet bekräftar nödvändigheten av att vända tendensen till
ökat skattetryck och betonar härvid betydelsen av att medlemssta-
terna samordnar sina åtgärder. Europeiska rådet erinrar om att det re-
dan tidigare uttryckt att det är angeläget att den illojala skattekonkur-
rensen stoppas, en konkurrens som riskerar att skada sysselsätt-
ningen. (Se också punkterna 66-68)
32. Unionens politik skall i alla sammanhang komplettera och stödja
medlemsstaternas ansträngningar att gynna sysselsättningen. Detta
gäller även forskningen som spelar en viktig roll när det gäller kon-
kurrenskraft och skapande av arbetstillfällen, bland annat genom att
sprida innovation och överföra teknik till de små och medelstora fö-
retagen. Europeiska rådet betonar i detta sammanhang betydelsen av
det nya ramprogrammet för forskning, vars huvudlinjer skall ha dis-
kuterats och godkänts före utgången av år 1998.
33. Upprättandet av ett transeuropeiskt transportnät är fortfarande ett av
de främsta medlen för att stärka den europeiska ekonomins konkur-
renskraft och utgör ett väsentligt komplement till den inre markna-
den. Europeiska rådet vill att vart och ett av de prioriterade projekten
i det transeuropeiska transportnätet i fortsättningen skall vila på en
lämplig tids- och finansieringsplan, i förekommande fall i samarbete
med olika privata och offentliga partner och med Europeiska inves-
teringsbankens aktiva deltagande. Det stöder följaktligen att Europe-
iska investeringsbanken inleder genomförandet av sin särskilda
handlingsplan som innehåller förslag till utveckling av instrument för
finansiering av de stora infrastrukturerna.
34. Europeiska rådet vill att nästa reform av strukturfonderna skall grun-
da sig på de erfarenheter som gjorts hittills för att på bästa sätt utnytt-
ja fondema i sysselsättningens tjänst varje gång detta är möjligt inom
ramen för de mål som angetts för fondema och med beaktande av de-
ras ursprungliga uppgift att se till att regioner som släpar efter i ut-
vecklingen skall komma i kapp.
333
35. På grund av den potentiella inverkan som kunskaps- och informa-
tionstekniken har på utbildningen och följaktligen på sysselsättningen
begär Europeiska rådet att kommissionen före slutet av 1998 lägger
fram en rapport för Europeiska rådet om uppnådda resultat och fram-
tidsutsikter i fråga om elektronisk handel, utveckling av öppna nät
och användning av multimediahjälpmedel inom pedagogik och ut-
bildning.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
36. Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse att Europeiska inves-
teringsbanken har satt igång det särskilda handlingsprogrammet från
Amsterdam som skall pågå fram till slutet av år 2000 och som syftar
till att omsätta riktlinjerna i resolutionen om tillväxt och sysselsätt-
ning av den 16 juni 1997 i konkreta investeringsmöjligheter som kan
bidra till att skapa arbetstillfällen i Europa.
37. Europeiska rådet konstaterar att detta program omfattar tre uppsätt-
ningar kompletterande åtgärder, som motsvarar resolutionens mål:
38. - Ett "särskilt konto" har inrättats för att stödja nya instrument vars
syfte är att bidra till finansieringen av små och medelstora högtekno-
logiföretag med stark tillväxt. Detta stöd kan vid behov förstärkas
genom att utnyttja bankens årliga överskott med upp till ett belopp av
en miljard ecu. Denna åtgärd grundar sig på nära samarbete och nära
komplementaritet med bank- och finansvärlden och vänder sig till
Europeiska investeringsfonden i dess egenskap av Europeiska inves-
teringsbankens främsta samarbetspartner.
39. - Det har skett en utveckling och en förstärkning av den finansiering
som beviljats av banken när det gäller utbildning, hälsa, stadsmiljö
och miljöskydd.
40. - Ny stimulans har getts åt finansieringen av de transeuropeiska nä-
ten och andra stora infrastruktumät, för vilka banken har beviljat be-
tydande finansiering. Banken är fast besluten att gynna sunda projekt
och är därför beredd att bevilja betydande amorteringsuppskov och
återbetalningsfrister som är anpassade efter projektets art, för att un-
derlätta skräddarsydda lösningar, samt att ge extra stöd till att upp-
rätta lämpliga partnerskap mellan den offentliga och den privata sek-
torn.
334
41. Europeiska rådet konstaterar med särskild tillfredsställelse att detta
program har börjat genomföras och att en del viktiga resultat redan
har nåtts, bland annat följande:
42. - Banken och fonden har inrättat en europeisk mekanism för teknik,
som upp till ett belopp av 125 miljoner ecu finansieras genom ban-
kens årliga överskott, för att tillhandahålla riskkapital till små och
medelstora företag som är verksamma inom högteknologisektom. I
sin egenskap av "fond för fondema" kan den europeiska mekanismen
för teknik delta i en riskkapitalpool på över 800 miljoner ecu.
43. - Banken har tillsammans med några finansinstitut i unionen utarbetat
skräddarsydda projekt som innebär riskdelning och som erbjuder små
och medelstora företag olika typer av finansiering i form av kapital
eller kvasikapital.
44. - Långfristiga lån har beviljats för investeringsprojekt på hälso- och
utbildningsområdet, där det totala beloppet troligen kommer att över-
stiga en miljard ecu fram till slutet av 1997.
45. - Banken har intensifierat sin långsiktiga finansiering av stads- och
miljöprojekt samt av transeuropeiska nät och likartad infrastruktur,
och de lån som beviljats inom dessa sektorer sedan Europeiska rådet i
Amsterdam uppgår till mer än 5 miljarder ecu.
46. Europeiska rådet uppmuntrar banken att bibehålla och förstärka den
dynamik som har skapats genom detta program. De nya lån som kan
beviljas genom detta program och likartade insatser under de tre
kommande åren inom de prioriterade sektorerna i Amsterdam-reso-
lutionen och som skulle fogas till bankens nuvarande verksamhet
skulle enligt vissa uppskattningar uppgå till ett belopp om 10 miljar-
der ecu, en summa som skulle kunna främja en total investering på
mer än 30 miljarder ecu.
47. Europeiska rådet välkomnar Europaparlamentets initiativ att för-
stärka budgeten till förmån för sysselsättningen, vilket fick ett posi-
tivt mottagande av rådet. Det uppmanar de båda institutionerna att
formalisera denna överenskommelse och uppmanar kommissionen att
snarast möjligt lägga fram förslag till nya finansiella instrument till
stöd för sådana små och medelstora företag som är innovativa och
skapar arbetstillfällen, så att dessa instrument snabbt kan antas av rå-
det.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
48. Dessa nya instrument skall, genom att ett "konto för riskkapital" öpp-
nas, stärka de tekniska resurserna i Europa, som finansieras av Euro-
peiska investeringsbanken och förvaltas av Europeiska investerings-
335
fonden, stödja skapandet av gemensamma, transnationella foretag,
samt vid Europeiska investeringsfonden inrätta en särskild garanti-
fond för att underlätta risktagandet för de institut som finansierar små
och medelstora företag. Europeiska rådet uppmanar kommissionen
att lägga fram exempel på bra metoder som visar hur åtgärderna fun-
gerar utifrån medlemsstaternas erfarenheter.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
49. Att angripa ungdomsarbetslösheten och förebygga långtidsarbetslös-
heten
För att vända utvecklingen av ungdoms- och långtidsarbetslösheten
kommer medlemsstaterna att utarbeta förebyggande strategier, som är
inriktade på möjligheten till inträde på arbetsmarknaden och som
grundar sig på en tidig identifiering av individuella behov. Inom en
tidsfrist som varje medlemsstat själv skall fastställa och som inte far
överskrida fem år - en tidsfrist som kan vara längre i de medlemssta-
ter där arbetslösheten är särskilt hög - skall medlemsstaterna se till att
50. - alla ungdomar, innan de varit arbetslösa sex månader, erbjuds en ny
start i form av utbildning, omskolning, arbetslivserfarenhet, anställ-
ning eller andra åtgärder som främjar deras inträde på arbetsmarkna-
den,
51. - arbetslösa vuxna, innan de varit arbetslösa i tolv månader, också far
erbjudande om en ny start genom någon av de ovan nämnda åtgär-
derna eller, mer allmänt, genom individuell yrkesvägledning.
52. Dessa förebyggande åtgärder och åtgärderna för inträde på arbets-
marknaden bör kombineras med åtgärder för de långtidsarbetslösas
återinträde på arbetsmarknaden.
53. Från passiva till aktiva åtgärder
Systemen för ersättning och utbildning bör - där detta visar sig nöd-
vändigt - omarbetas och anpassas så att de aktivt främjar möjligheten
till inträde på arbetsmarknaden och faktiskt stimulerar de arbetslösa
att söka och acceptera ett arbete eller en utbildning. Därför kommer
varje medlemsstat
336
54. - att anstränga sig att avsevärt öka antalet personer som är föremål för
aktiva åtgärder som kan underlätta inträdet på arbetsmarknaden. För
att öka andelen arbetslösa som erbjuds utbildning eller varje annan
jämförbar åtgärd kommer varje medlemsstat att utifrån sina förut-
sättningar lägga fast en målsättning om att gradvis närma sig genom-
snittet för de tre medlemsstater som har nått de bästa resultaten och
minst 20 %.
55. Att uppmuntra utvecklingen av en metodför partnerskap
Medlemsstaternas insatser för inträde på arbetsmarknaden är inte i sig
tillräckliga för att nå önskat resultat när det gäller inträde på arbets-
marknaden. Följaktligen
56. - uppmanas arbetsmarknadens parter enträget att på sina olika an-
svars- och verksamhetsnivåer, skyndsamt sluta avtal som ökar möj-
ligheterna till utbildning, yrkeserfarenhet, praktik eller andra åtgärder
som kan underlätta inträdet på arbetsmarknaden.
57. - kommer medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att an-
stränga sig att utveckla möjligheterna till livslång utbildning.
58. Att underlätta övergången från skola till arbete
Utsikterna till anställning är små för de unga som lämnar skolan utan
att ha inhämtat nödvändiga kunskaper för att få tillträde till arbets-
marknaden. Därför kommer medlemsstaterna att
59. - förbättra skolsystemets kvalitet för att avsevärt minska antalet ung-
domar som lämnar skolan i förtid,
60. - se till att de unga får bättre förutsättningar att anpassa sig till de
tekniska och ekonomiska förändringarna samt de kvalifikationer som
motsvarar arbetsmarknadens behov, i förekommande fall genom att
inrätta eller utveckla lärlingssystem.
II, Att utveckla företagarandan
61. Att göra det lättare att starta och driva företag genom att skapa klara,
stabila och tillförlitliga bestämmelser och genom att förbättra villko-
ren för utveckling av riskkapitalmarknadema. De nya möjligheter
som Europeiska investeringsbanken erbjuder kommer tillsammans
med medlemsstaternas insatser att göra det enklare att starta nya före-
tag. Medlemsstaterna bör även lätta och förenkla de administrativa
och skattemässiga bördor som tynger de små och medelstora företa-
gen. Medlemsstaterna kommer därför att
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
337
62. - lägga särskild vikt vid att väsentligt minska de allmänna omkostna-
derna och den administrativa bördan för företagen, särskilt för de små
och medelstora företagen, bl.a. vid anställning av ytterligare arbets-
kraft,
63. - uppmuntra initiativ till egenföretagande genom att uppmärksamma
- och sedan minska - de hinder som, inom skattesystemen och de so-
ciala trygghetssystemen, kan försvåra, särskilt för anställda, att över-
gå till egenföretagande eller att bilda småföretag.
64. Att utnyttja möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen
Om Europeiska unionen vill lyckas med att anta den utmaning som
sysselsättningen utgör måste alla potentiella källor till sysselsättning,
liksom ny teknik och innovationer, utnyttjas effektivt. Därför kom-
mer medlemsstaterna
65. - att granska sätten att fullständigt utnyttja de möjligheter som er-
bjuds genom att sysselsättning skapas på lokal nivå, i den sociala
ekonomin och de nya verksamheter som är kopplade till de behov
som marknaden ännu inte har tillfredsställt, genom att - i avsikt att
minska dem - granska eventuella hinder för dessa möjligheter.
66. Att göra skattesystemet gynnsammare för sysselsättningen och vända
på den långvariga tendensen till allt högre skattetryck och allt högre
obligatoriska avgifter på arbete (en ökning från 35 % år 1980 till
mer än 42 % år 1995)
Varje medlemsstat
67. - kommer att, i mån av behov och med hänsyn till sin nuvarande ni-
vå, fastställa ett mål för en gradvis minskning av den totala skatte-
bördan och, där så är lämpligt, ett mål för en gradvis minskning av
skattetrycket på arbete och av lönebikostnadema - särskilt för okva-
lificerat och lågavlönat arbete - utan att ifrågasätta saneringen av de
offentliga finanserna och den finansiella jämvikten i de sociala
trygghetssystemen. De kommer att i förekommande fall undersöka
ämpligheten av att införa en energiskatt eller en skatt på förorenande
utsläpp eller varje annan skattemässig åtgärd,
68. - kommer att utan förpliktelser undersöka lämpligheten av att minska
nivån på momsen på arbetsintensiva tjänster som inte är utsatta för
gränsöverskridande konkurrens.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
III, Att uppmuntra företagens och de anställdas anpass-
ningsförmåga
338
69. Att modernisera arbetsorganisationen
För att främja modernisering av arbetsorganisationen och arbetsfor-
merna
70. - uppmanas arbetsmarknadens parter, att på lämplig nivå, t.ex. på
branschnivå och företagsnivå, förhandla fram avtal som syftar till att
modernisera arbetsorganisationen, bland annat flexibla arbetsformer,
för att göra företagen produktiva och konkurrenskraftiga och för att
uppnå en nödvändig jämvikt mellan flexibilitet och trygghet. Dessa
avtal kan till exempel handla om arbetstid på årsbasis, minskning av
arbetstiden, minskning av övertiden, utveckling av deltidsarbete,
"livslång" utbildning och avbrott i yrkeslivet;
71. - kommer varje medlemsstat å sin sida att undersöka lämpligheten i
att i sin lagstiftning införa typer av kontrakt som är mer anpassnings-
bara, för att ta hänsyn till att sysselsättningen antar allt mer skilda
former. Personer som har arbetskontrakt av detta slag bör samtidigt
komma i åtnjutande av tillräcklig trygghet och bättre yrkesmässig
status, som är förenlig med företagens behov.
72. Att stödja företagens anpassningsförmåga
För att höja kompetensnivån inom företagen kommer medlemssta-
terna
73. - att åter granska de hinder, särskilt skattemässiga, som kan stå i vä-
gen för en investering i mänskliga resurser och de kommer i före-
kommande fall att planera skattemässiga eller andra incitament för
ökad utbildning inom företagen. De skall även granska alla nya be-
stämmelser för att kontrollera att de bidrar till att reducera de hinder
som finns för sysselsättningen samt till att öka arbetsmarknadens
förmåga att anpassa sig till strukturella förändringar i ekonomin.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
IV. Att stärka jämställdhetspolitiken
74. Att angripa diskriminering mellan män och kvinnor
Medlemsstaterna bör visa sin vilja att främja jämställdheten genom
att öka kvinnornas sysselsättningsgrad. De bör också vara uppmärk-
samma på att kvinnor och män är ojämnt representerade i vissa verk-
samhetssektorer och i vissa yrken. Medlemsstaterna
75. - kommer att sträva efter att minska skillnaden mellan kvinnors och
mäns arbetslöshetsnivåer genom att aktivt stödja en ökning av syssel-
sättningen för kvinnor och de kommer att ingripa mot att kvinnor är
339
underrepresenterade i vissa verksamhetssektorer och i vissa yrken
och överrepresenterade i andra.
76. Att förena yrkesliv och familjeliv
Politiken när det gäller avbrott i yrkeslivet, föräldraledighet och del-
tidsarbete är av stor vikt for kvinnor och män. Genomförandet av oli-
ka direktiv och avtal mellan arbetsmarknadens parter i dessa frågor
bör påskyndas och regelbundet följas upp. Det måste finnas tillräck-
ligt med kvalificerade tjänster för barnomsorg och vård av anhöriga
för att kvinnor och män lättare skall kunna komma in på arbetsmark-
naden och bli kvar där. Medlemsstaterna
77. - kommer att anstränga sig att öka tillgången till tjänster för omsorg
och vård, där det finns vissa behov som inte är täckta.
78. Att underlätta återinträde i yrkeslivet
Medlemsstaterna
- kommer särskilt att uppmärksamma kvinnor och män som önskar åter-
gå till yrkeslivet efter ett uppehåll och kommer därför att undersöka möj-
ligheterna att gradvis avlägsna hindren för detta återinträde.
79. Att främja funktionshindrade personers inträde i yrkeslivet
Medlemsstaterna
- kommer särskilt att uppmärksamma de svårigheter som funktions-
hindrade personer kan möta vid inträde i yrkeslivet.
Skr. 1997/98:60
Bilaga 8.3
340
Svenska ledamöter i Europaparlamentet under 1997. De 22 svenska le-
damöterna innehar följande platser (1997-12-15):
Birgitta Ahlqvist (s): Vice ordförande i utskottet för kultur, ungdomsfrå-
gor, utbildning och media (C 12). Ledamot i utskottet för kvinnors rättig-
heter (C 19). Suppleant i utskottet för regionalpolitik (C9). Medlem i de-
legationen för förbindelser med Ryssland (D5)
Jan Andersson (s): Ledamot i utskottet för socialfrågor och sysselsättning
(C8). Suppleant i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inri-
kesfrågor (C 14). Vice ordförande i delegationen för förbindelser med
Lettland (D3).
Anneli Hulthén (s): Ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och konsu-
mentskydd (Cl 1). Suppleant i utskottet för socialfrågor och sysselsätt-
ning (C8). Vice ordförande i delegationen för förbindelser med Estland
(D2)
Maj-Lis Lööw (s): Ledamot i utskottet för utveckling och samarbete
(C 13). Suppleant i utskottet för kvinnors rättigheter (C 19) samt utskottet
för institutionella frågor (C 15). Ledamot i Delegationen till det blandade
parlamentariska utskottet EU-Ungem (DM5).
Maj-Britt Theorin (s): Ledamot i utskottet för utrikes-, säkerhets- och
försvarsfrågor (Cl) samt i underutskottet för säkerhet och nedrustning
(SC1A). Suppleant i utskottet för externa ekonomiska förbindelser (C6).
Andre vice ordförande i delegationen för förbindelser med Sydafrika
(D24).
Tommy Waidelich (s): Ledamot i budgetutskottet (C3) samt budgetkon-
trollutskottet (C 16). Suppleant i utskottet för transport och turism (CIO).
Sören Wibe (s): Ledamot i utskottet för ekonomi, valutafrågor och in-
dustripolitik (C4) samt utskottet för arbetsordning, valprövning och le-
damöters immunitet (C 18). Suppleant i utskottet för jordbruk och lands-
bygdens utveckling (C2). Ordförande i delegationen till Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdets (EES) gemensamma parlamentarikerkom-
mitté (DM 10). Ledamot i delegationen för förbindelser med Schweiz,
Island och Norge (D8).
Skr. 1997/98:60
Bilaga 9.1
341
Staffan Burenstam-Linder (m): Ledamot i utskottet for utrikes-, säker-
hets- och försvarsfrågor (Cl). Suppleant i utskottet för ekonomi, valuta-
frågor och industripolitik (C4) samt underutskottet för monetär politik
(SC4). Ledamot i delegationen för förbindelser med Lettland (D3).
Gunilla Carlsson (m): Ledamot i utskottet för ekonomi, valutafrågor och
industripolitik (C4). Suppleant i utskottet för socialfrågor och sysselsätt-
ning (C8). Ledamot i delegationen för förbindelser med Estland (D2).
Charlotte Cedershiöld (m): Ledamot i utskottet för medborgeliga fri- och
rättigheter och inrikesfrågor (C 14). Suppleant i utskottet för institutio-
nella frågor (C 15). Ledamot i delegationen till det blandade parlamenta-
riska utskottet EU-Tjeckien (DM 6).
Per Stenmarck (m): Ledamot i utskottet för transport och turism (CIO).
Suppleant i budgetutskottet (C3). Vice ordförande i delegationen för
förbindelser med Litauen (D4).
Ivar Virgin (m): Ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och konsument-
skydd (Cl 1). Suppleant i utskottet för jordbruk och landsbygdens ut-
veckling (C2). Ledamot i delegationen till det blandade parlamentariska
utskottet EU-Polen (DM 4).
Hadar Cars (fp): Ledamot i utskottet för utrikes-, säkerhets- och för-
svarsfrågor (Cl). Suppleant i budgetutskottet (C3) samt utskottet för
kvinnors rättigheter (C 19). Ledamot i delegationen för förbindelser med
Sydösteuropa (D9).
Hans Lindqvist (c): Ledamot i utskottet för socialfrågor och sysselsätt-
ning (C8) samt underutskottet för monetär politik (SC4). Suppleant i ut-
skottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor (Cl) samt i utskottet för
ekonomi, valutafrågor och industripolitik (C4). Ledamot i delegationen
till det blandade parlamentariska utskottet EU-Slovakien.
Karl Erik Olsson (c): Ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och kon-
sumentskydd (Cl 1). Suppleant i utskottet för jordbruk och landsbygdens
utveckling (C2) samt fiskeriutskottet (C 17). Ordförande i delegationen
till det blandade parlamentariska utskottet EU-Tjeckien (DM7).
342
Marianne Eriksson (v): Ledamot i utskottet för rättsliga frågor och med-
borgarrätt (C7), utskottet för kvinnors rättigheter (C 19) samt utskottet för
socialfrågor och sysselsättning. Suppleant i utskottet för rättsliga frågor
och medborgarrätt (C7). Ledamot i delegationen för förbindelser med
Ryssland (D5) samt delegationen för förbindelser med Litauen (D4).
Jonas Sjöstedt (v): Ledamot i utskottet för institutionella frågor (C 15).
Suppleant i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd (Cl 1).
Ledamot i delegationen till Europeiska ekonomiska samarbetsområdets
(EES) gemensamma parlamentarikerkommitté (DM10). Ledamot i dele-
gationen för förbindelser med Estland (D2).
Jörn Svensson (v): Ledamot i utskottet för ekonomi, valutafrågor och
industripolitik (C4). Suppleant i budgetutskottet (C3). Ledamot i delega-
tionen för förbindelser med Litauen (D4) samt delegationen för förbin-
delser med Lettland (D3).
Per Gahrton (mp): Ledamot i utskottet för utrikes-, säkerhets- och för-
svarsfrågor (Cl). Suppleant i utskottet för miljö, folkhälsa och konsu-
mentskydd (Cl 1). Ordförande i delegationen för förbindelser med Kina
(D19).
Ulf Holm (mp): Ledamot i budgetkontrollutskottet (C 16). Suppleant i
utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi (C5). Ledamot
i delegationen för förbindelser med länderna i Sydasien och Sydasiatiska
organisationen för regionalt samarbete (SAARC) (D21).
Malou Lindholm (mp): Ledamot i utskottet för regionalpolitik (C9).
Suppleant i utskottet för medborgeliga fri- och rättigheter och inrikesfrå-
gor (C 14). Ledamot i delegationen för förbindelser med Lettland (D3)
samt i delegationen för förbindelser med Litauen (D4).
Inger Schörling (mp): Ledamot i utskottet för socialfrågor och syssel-
sättning (C8). Suppleant i utskottet för institutionella frågor (C 15). Le-
damot i delegationen för förbindelser med Japan (Dl8).
343
1997 hade kommissionen följande ledamöter:
Jacques Santer
Ordförande
Generalsekretariatet
Rättstjänsten
Analys- och prognosgruppen
Allmänna tjänsteinspektionen
Gemensamma tjänsten för tolkning och konferenser
Talesmannen
Monetära frågor (tillsammans med Yves-Thibault de Silguy)
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt mänskliga
rättigheter (tillsammans med Hans van den Broek)
Institutionella frågor och mellanstatliga konferenser (tillsammans med
Marcelino Oreja)
Sir Leon Brittan
Vice ordförande
Yttre förbindelser med Nordamerika, Australien, Nya Zeeland, Japan,
Kina, Korea, Hongkong, Macao och Taiwan
Den gemensamma handelspolitiken
Förbindelser med OECD och Världshandelsorganisationen (WTO)
Manuel Marin
Vice ordförande
Yttre förbindelser med södra Medelhavsområdet, Mellanöstern,
Latinamerika och Asien (utom Japan, Kina, Korea, Hongkong, Macao
och Taiwan), inbegripet frågor rörande utvecklingsbistånd.
Martin Bangemann
Ledamot av kommissionen
Industrifrågor
Informations- och telekommunikationsteknik
Karel Van Miert
Ledamot av kommissionen
Konkurrens
Hans van den Broek
Ledamot av kommissionen
Yttre förbindelser med länderna i Öst- och Centraleuropa och de länder
som uppstått ur före detta Sovjetunionen samt Mongoliet; Turkiet,
Cypern, Malta och andra europeiska länder
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt mänskliga
rättigheter (i samråd med ordföranden)
Utrikestjänsten
Skr. 1997/98:60
Bilaga 9.2
344
Joäo de Deus Pinheiro
Ledamot av kommissionen
Yttre förbindelser med staterna i Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet (AVS), Sydafrika, inbegripet frågor rörande
utvecklingsbistånd
Lomékonventionen
Pädraig Flynn
Ledamot av kommissionen
Sysselsättning och sociala frågor
Förbindelser med Ekonomiska och sociala kommittén
Marcelino Oreja
Ledamot av kommissionen
Förbindelser med Europaparlamentet
Förbindelser med medlemsstaterna vad avser öppenhet, kommunikation
och information
Kulturella och audiovisuella frågor
Publikationsbyrån
Institutionella frågor och förbindelser med regeringskonferensen 1996
(i samråd med ordföranden)
Anita Gradin
Ledamot av kommissionen
Frågor om invandring samt rättsliga och inrikes frågor
Förbindelser med ombudsmannen
Ekonomisk styrning
Bedrägeribekämpning
Edith Cresson
Ledamot av kommissionen
Vetenskap, forskning och utveckling
Gemensamma forskningscentret
Utbildning, yrkesutbildning och ungdom
Ritt Bjerregaard
Ledamot av kommissionen
Miljö
Kärnsäkerhet
Monika Wulf-Mathies
Ledamot av kommissionen
Regionalpolitik
Förbindelser med Regionkommittén
Sammanhållningsfonden (i samråd med Neil Kinnock och Ritt
Bjerregaard)
Skr. 1997/98:60
Bilaga 9.2
345
Neil Kinnock
Ledamot av kommissionen
Transporter (inbegripet de transeuropeiska nätverken)
Mario Monti
Ledamot av kommissionen
Den inre marknaden
Finansiella tjänster
Tull och indirekta skatter
Direkta skatter
Frans Fischler
Ledamot av kommissionen
Jordbruk och landsbygdens utveckling
Emma Bonino
Ledamot av kommissionen
Fiske
Konsumentpolitik
Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd
Yves-Thibault de Silguy
Ledamot av kommissionen
Ekonomiska och finansiella frågor
Monetära frågor (i samråd med ordföranden)
Lån och investeringar
Statistikkontoret
Erkki Liikanen
Ledamot av kommissionen
Budget
Personal och administration
Översättning och informationsteknik
Christos Papoutsis
Ledamot av kommissionen
Energi och Euratoms försörjningskontor
Små och medelstora företag
Turism
Skr. 1997/98:60
Bilaga 9.2
346
Ekonomiska och sociala kommittén hade 1997 följande svenska leda-
möter:
Margareta Regnell, SAF
Christina Lundh, Företagarnas Riksorganisation
Sture Lindmark, Grossistförbundet Svensk Handel
Lars Kritz, Industriförbundet
Leif Hägg, LO
Lars Nyberg, LO
Uno Westerlund, TCO
Anders Lönnberg, SACO
Staffan Nilsson, LRF
Jan Olsson, Kooperativa Institutet
Christina Wahrolin, Handikappförbundets Samarbetsorganisation
Turid Ström, Sveriges Konsumentråd
Skr. 1997/98:60
Bilaga 9.3
347
Regionkommittén hade 1997 följande svenska ledamöter/ersättare:
Skr. 1997/98:60
Bilaga 9.4
Ledamöter:
Roger Kaliff (s), Kalmar (ordf)
Evalisa Birath Lindvall (s), Stenungsund
Göran Farm (s), Norrrköping
Bengt Holgersson (s), Lund, ersatt av
Bernth Johnson (s), Karlskrona, 1997-02-19
Gun-Britt Mårtensson (s), Östersund,
ersatt av Catharina Tarras-Wahlberg (s),
Stockholm, 1997-11-07
Margot Wikström (s), Umeå
Christina Tallberg (s), Stockholm
Joakim Ollén (m), Malmö (v ordf),
ersatt av Henrik Hammar (m),
Kristianstad, 1997-11-07
Bengt Mollstedt (m), Göteborg
Anders Gustav (m), Solna
Lars Nordström (fp), Solna
Kent Johansson (c), Skara
Ersättare:
Ann Beskow (s), Orsa
Lars Bjur ström (s), Solna
Endrick Schubert (s), V. Fröunda
Siwert Nordvall (s), Kiruna
Ulla Olander (s), Skövde
Ulla Pettersson (s), Visby
Sture Sandberg (s), Gävle, ersatt av
Per-Olof Svensson (s), Ljusdal, 1997-02-19
Anders Knape (m), Karlstad
Margareta Wallin-Johansson (m), Vagnhärad
Catarina Segersten-Larsson (m), Kil
Ulla Norgren (fp), Sundsvall
Arne Jonsson (c), Norrköping
348
|
F örkortningslista |
Skr. 1997/98:60 Bilaga 10 |
|
ARF ASEAN ASEAN PMC ASEM AVS BEST |
ASEAN Regional Forum Association of South East Asian Nations Post-Ministrial Conference Asia Europé Meeting Afrika, Västindien och Stilla havsområdet |
|
BNI BNP BSE |
Bruttonationalinkomst Bruttonationalprodukt Bovine Spongiform Encefalopati (galna |
|
CBC |
Cross border cooperation, gränsöverskridande |
|
CBSS |
Council of Baltic Sea States, Östersjöstatemas |
|
CE-märkt CEEP CIREFI |
Europeisk standardmärkning Arbetsgivarorganisation på europanivå |
|
CSD De gröna ECAC ECB ECBS ECCA |
Kommissionen för hållbar utveckling De gröna i Europaparlamentet Europeiska ideella föreningar European Civil Aviation Conference Europeiska centralbankssystemet Europeiska avtal om ömsesidigt erkännande av |
|
ECE EFS |
Ekonomiska kommittén för Europa |
|
EIB EIF EKSG |
Europeiska investeringsbanken Euro Info Centre Europeiska investeringsfonden Europeiska kol- och stålgemenskapen Europeiska liberala, demokratiska och |
|
EMI ERM |
Europeiska monetära institutet Ekonomiska och monetära unionen Europols narkotikaenhet European Peoples Party, Europeiska folkpartiet |
|
ESA |
Europeiska rymdstyrelsen 349 |
ESK
ESP
EU
EUF
Euro-NCAP
Europol
EUROSTAT
EXPROM
FAO
FCCC
FN
GCC
GD
GPA-reglema
GSP
GTJ
GUE/NGL
GUSP
HOGS
IAEA
IBSFC
ICRC
IMF
ITA
IGC
ITC
KEDO
LIFE
MAI
ME
MEDA
MRA
NUTEK
OAU
OND
ONP- kommittén
Ekonomiska och sociala kommittén
Europeiska socialdemokratiska partiet
Europeiska unionen
Europeiska utvecklingsfonden
Krockprov av nya bilar
Europeiska polisbyrån
Europeiska statistikbyrån
Exportfrämjande åtgärder och
utbildningsprogram i Japan
Förenta nationernas organ för livsmedel och
jordbruk
FN:s klimatkonvention
Förenta nationerna
Gulf Cooperation Council
Generaldirektorat
Government Procurement Agreement
Generalized System of Preferences
Gateway to Japan
Europeiska enade vänstem/Nordisk grön
vänster
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
High Officials Group for Standardization
Policy
Internationella atomenergiorganet
Fiskerikommissionen för Östersjön
Internationella röda korskommittén
International Monetary Fund
Informationsteknikavtalet
Inter Govemmental Conference,
regeringskonferens
International Trade Centre
Korean Peninsula Energy Development
Organization
EU:s miljöfond
Multilateralt investeringsavtal
Europeiska ömsesidiga bolag
Messures D'Appuissement, (stödåtgärder) för
reform av ekonomiska och sociala strukturer
inom ramen for det Euro-Mediterrana
partnerskapet
Mutual Recognition Agreements, avtal om
ömsesidigt erkännande
Närings- och teknikutvecklingsverket
Organization for African Unity, Afrikanska
enhetsorganisationen
Open NetWork Provision
Rådgivande organ till kommissionen i
telekommunikationsfrågor
Skr. 1997/98:60
Bilaga 10
350
|
OSSE |
Organisationen for säkerhet och samarbete i |
|
PHARE |
Poland and Hungary Aid for Restructuring of |
|
OECD |
Organization for Economic Cooperation and |
|
OTC |
Kapitaltäckningskrav for kreditrisken i |
|
SAARC |
South Asian Association for Regional |
|
SADC |
Southern African Development Community |
|
SEM |
Sound and Efficient Management |
|
SCE |
Europeiska kooperativa föreningar |
|
SIS |
Schengens informationssystem |
|
SLIM |
Simpler Legislation for the Intemal Market |
|
SWEDAC |
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll |
|
TARGET |
Betalningssystem |
|
TEN |
Transeuropeiska nät |
|
TRIPS |
Handelsrelaterade immaterialrättsfrågor |
|
UMTS |
Universal Mobile Telecommunications System |
|
UNCTAD |
FNs konferens om handel och utveckling |
|
UNDCP |
FN:s narkotikaprogram |
|
UNDP |
FN:s utvecklingsprogram |
|
UNEPA |
FN:s befolkningsfond |
|
UNICE |
Arbetsgivarorganisation på europanivå |
|
UNICEF |
FN:s barnfond |
|
UNGASS |
FN:s generalförsamlings 19.e extra möte |
|
UNTAES |
United Nations Transitional Administration for Eastem Slavonia, Baranja and Western |
|
VEU |
Västeuropeiska unionen |
|
WTO |
World Trade Organization, V ärldshandelsorganisationen |
|
WWF |
World Wildlife Fund, Världsnaturfonden |
Skr. 1997/98:60
Bilaga 10
351
Skr. 1997/98:60
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1998
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:60 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1997.
Eländers Gotab 55906, Stockholm 1998
352