Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 Januari 1998
Göran Persson
Erik Åsbrink
(F inansdepartementet)
Prop.
1997/98:50
Lagen om allemanssparande innehåller bestämmelser om sparande dels
på allemanssparkonto i bank som enligt avtal med Riksgäldskontoret
förmedlar sparandet, dels i allemansfond där sparade medel placeras i
värdepapper. Lagen infördes år 1984 i syfte att stimulera hushållens spa-
rande. Ett ökat sparande skulle underlätta finansieringen av det statliga
budgetunderskottet och tillföra näringslivet riskkapital. Sparstimulansen
skulle uppnås genom att räntan på allemanssparkonto samt utdelningen
och försäljningsvinsten för andelarna i allemansfond var skattefria.
Skatteförmånerna för allemanssparandet är sedan årsskiftet 1996/97
helt avskaffade. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen nu att lagen
om allemanssparande tas bort. Förslaget innebär att allemansfonderna i
fortsättningen kommer att omfattas av samma regler som gäller för van-
liga värdepappersfonder. Genom övergångsbestämmelser underlättas en
ombildning av de företagsanknutna allemansfonderna till s.k. nationella
fonder och vanliga värdepappersfonder.
Vidare innebär förslaget att allemanssparkontona inte längre kommer
att vara lagreglerade. Om sparformen kommer att finnas kvar eller inte
beror på om samarbetet mellan bankerna och Riksgäldskontoret fortsätter
sedan lagen upphävts.
Lagen om allemanssparande föreslås bli upphävd vid utgången av juni
1998.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 50
Prop. 1997/98:50
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om upphävande av lagen (1983:890) om
allemanssparande................................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt..............................................................6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt........................................................................7
2.4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken.......................9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande...........................................10
3 Ärendet och dess beredning............................................................11
4 Inledning..........................................................................................12
5 Allemanssparandets utveckling.......................................................14
6 Lagregleringen av allemanssparandet tas bort................................16
7 Allemanssparkonto..........................................................................18
8 Allemansfond..................................................................................20
8.1 Fondandelsägamas inflytande...........................................20
8.2 Utdelning till ideella organisationer.................................22
8.3 Övergångsregler för de företagsanknutna allemans-
fonderna ............................................................................24
9 Avgifter...........................................................................................27
9.1 Uttagsavgift.......................................................................27
9.2 Överföringsavgift..............................................................29
10 Ekonomiska konsekvenser..............................................................31
11 Författningskommentar...................................................................32
11.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1983:890)
om allemanssparande........................................................32
11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt.....................................................33
11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt...........................................................33
11.4 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken..................33
11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande...........................................34
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Allemanssparandet - en
översyn..................................................................................35
Bilaga 2 Utredningens lagförslag........................................................38
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser..........................................47
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................48
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................54
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 Januari 1998.....55
Rättsdatablad...........................................................................................56
Prop. 1997/98:50
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i föräldrabalken,
5. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionsspa-
rande.
Prop. 1997/98:50
Prop. 1997/98:50
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1998.
1. En företagsanknuten allemansfond skall till utgången av år 1998 an-
ses som en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder. Om det för en företagsanknuten allemansfond före utgången av år
1998 ansökts om tillstånd enligt nämnda lag, gäller detsamma till dess
ansökan slutligt prövats. I fråga om en företagsanknuten allemansfond
som skall anses som en värdepappersfond skall dock iakttas dels att
10 a § lagen om värdepappersfonder inte skall tillämpas, dels att 19 §
första meningen samt 22 och 23 §§ lagen om allemanssparande skall till-
lämpas.
2.1 fråga om tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder skall det
bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond jämställas med ett
sådant fondbolag som avses i 1 § 3 samma lag.
Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §2
Prop. 1997/98:50
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel-
ning från en allemansfond enligt
18 § sista stycket lagen (1983:890)
om allemanssparande. En sådan
utdelning skall vid tillämpning av
denna lag anses utgöra en gåva från
fonden.
3 mom. Gavoskatt utgår för utdel-
ning från en värdepappersfond en-
ligt lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder till annan än an-
delsägare i fonden. En sådan utdel-
ning skall vid tillämpning av denna
lag anses utgöra en gåva från fon-
den.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
lämnas efter ikraftträdandet.
1998 och tillämpas på utdelning som
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1987:1317.
Härigenom föreskrivs att 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt3 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
10 mom.4 Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, ut-
över vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag,
1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och
andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom.,
2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången
av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom.,
3. att avdrag får göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 mom.
fjärde stycket som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte
med så stort belopp att det föranleder underskott.
Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande för-
valtar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentli-
gen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller
andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger
aktier eller andelar.
Ett företag som inte längre uppfyller kraven enligt föregående stycke
skall - när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation -
som intäkt ta upp ett belopp som svarar mot 40 procent av det högsta av
värdena av tillgångar som avses i första stycket 1 vid ingången av be-
skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren, dock
tidigast vid ingången av år 1991. Som intäkt får i stället tas upp summan
av de realisationsvinster och realisationsförluster som företaget haft från
och med ingången av år 1991 på tillgångar som avses i första stycket 1.
Vad som föreskrivits i första Vad som föreskrivits i första
stycket för investmentföretag gäller stycket för investmentföretag gäller
också för värdepappersfonder. För också för värdepappersfonder med
värdepappersfonder utgör intäkten följande avvikelser:
enligt första stycket 2 dock 1,5 pro- 1. Intäkten enligt första stycket 2
cent. utgör 1,5 procent.
2. I fråga om utdelning till annan
än andelsägare i fonden får avdrag
enligt första stycket 3 inte göras
med ett större belopp än 2 procent
av fondens värde vid utgången av
beskattningsåret.
Prop. 1997/98:50
5 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
‘ Senaste lydelse 1996:1227.
Prop. 1997/98:50
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid
1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tilläm-
pas äldre bestämmelser.
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § föräldrabalken5 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:50
13 kap.
5§6
Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place-
ras i
1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller
kommun,
2. skuldförbindelser som har utfardats av Sveriges allmänna hypoteks-
bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit-
marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut
som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över-
ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet,
med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför
rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller
3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat
en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som
gäller för värdepappersfonder här i landet.
Den omyndiges tillgångar får vi-
dare utan överförmyndarens sam-
tycke användas för allemansspa-
rande enligt lagen (1983:890) om
allemanssparande eller lånas ut
mot säkerhet av panträtt på grund-
val av inteckning i fast egendom
inom sextio procent av det senast
fastställda taxeringsvärdet.
Den omyndiges tillgångar får vi-
dare utan överförmyndarens sam-
tycke lånas ut mot säkerhet av pant-
rätt på grundval av inteckning i fast
egendom inom sextio procent av
det senast fastställda taxerings-
värdet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
5 Balken omtryckt 1995:974.
6 Senaste lydelse 1997:458.
2.5
Prop. 1997/98:50
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
kap.
1 §
Individuellt pensionssparande får
ske i en eller flera av sparformerna
1. inlåning,
2. andelar i värdepappersfond
och
3. andra fondpapper.
3§
Vid sparande i värdepappersfond
skall pensionssparmedlen för spara-
rens räkning placeras i en sådan
värdepappersfond som avses i lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der. Pensionssparmedlen får även
placeras i ett utländskt fondföretag
som är underkastat lagstiftning eller
annan offentlig reglering som vä-
sentligen stämmer överens med den
som gäller för värdepappersfonder
här i landet.
Nuvarande lydelse
2
Individuellt pensionssparande får
ske i en eller flera av sparformerna
1. inlåning,
2. andelar i värdepappersfond
och allemansfond samt
3. andra fondpapper.
Vid sparande i värdepappersfond
och allemansfond skall pensions-
sparmedlen för spararens räkning
placeras i en sådan värdepappers-
fond som avses i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder eller i en
allemansfond enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande.
Pensionssparmedlen får även place-
ras i ett utländskt fondföretag som
är underkastat lagstiftning eller an-
nan offentlig reglering som väsent-
ligen stämmer överens med den
som gäller för värdepappersfonder
här i landet.
3 kap.
6§
Fondpapper eller andelar i alle- Fondpapper får inte förvärvas eller
mansfond får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker
avyttras till ett pris som avviker från det gällande marknadsvärdet,
från det gällande marknadsvärdet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
10
Regeringen tillsatte år 1993 en utredning om översyn av allemanssparan-
det. Utredningens uppdrag var att - mot bakgrund av att skatte gynnandet
av allemanssparandet hade tagits bort - lägga fram förslag om hur en
avveckling av de särskilda spar- och placeringsreglema som då fanns i
lagen om allemanssparande kunde genomföras (dir. 1993:128). Utred-
ningen överlämnade i mars 1994 betänkandet Allemanssparandet - en
översyn (SOU 1994:50), i vilket det bl.a. föreslås att de särskilda lagbe-
stämmelserna om allemanssparande successivt skall tas bort. Betänkan-
det har remissbehandlats.
En sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 1. Ut-
redningens lagförslag finns i bilaga 2 och en förteckning över remissin-
stanserna i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upp-
rättats inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsären-
det (Fi97/3456).
Med utgångspunkt i utredningens förslag har lättnader i lagregleringen
för allemanssparandet genomförts vid ett par tillfallen (se prop.
1995/96:63, bet. 1995/96:FiU2, rskr. 1995/96:51, SFS 1995:1288 och
prop. 1996/97:1 utg. omr. 2, bet. 1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53, SFS
1996:1175). Dessutom har Riksgäldskontoret - genom att ett undantag
införts i bankrörelselagen - getts möjlighet att i egen regi ta emot inlå-
ning på konto från allmänheten. Även denna fråga berördes av utred-
ningen (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS
1997:679).
Regeringen tar i detta ärende upp återstående frågor som rör avskaf-
fandet av den särskilda lagregleringen för allemanssparandet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 27 november 1997 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Efter lagrådsgranskningen
har några redaktionella ändringar gjorts i lagtextförslagen. Lagrådets ytt-
rande finns i bilaga 5.
Prop. 1997/98:50
11
Prop. 1997/98:50
Lagstiftningen om allemanssparandet infördes den 1 april 1984 (prop.
1983/84:30, bet. 1983/84:FiU13, rskr. 1983/84:32). Sparande kan ske
dels på allemanssparkonto i bank som enligt avtal med Riksgäldskontoret
förmedlar sparandet, dels i allemansfond där sparade medel placeras i
aktier och andra värdepapper. Särskilda regler finns för anställda i ett
visst bolag eller en koncern som vill spara i värdepapper som ges ut av
det bolag i vilket de är anställda eller - om bolaget ingår som moderbo-
lag i en koncern - i vars dotterbolag de är anställda, s.k. företagsanknutna
allemansfonder.
Räntan på allemanssparkonto samt forsäljningsvinsten och utdelningen
på andelar i allemansfond var till en början skattefria. Efter hand reduce-
rades emellertid skattefördelarna (se prop. 1995/96:63 s. 11 med hänvis-
ningar). Sedan skatteförmånerna fr.o.m. år 1994 helt tagits bort föreslog
utredningen om översyn av allemanssparandet (SOU 1994:50) att regel-
verket för detta sparande skulle avvecklas. Emellertid återinfördes skat-
telättnader for sparande i allemansfonder fr.o.m. inkomståret 1995 varför
det inte vidtogs någon genomgripande förändring av regelverket på det
sätt som utredningen hade föreslagit (se prop. 1995/96:63, bet.
1995/96:FiU2, rskr. 1995/96:51, SFS 1995:1288).
Skatteförmånerna för sparande i allemansfond avskaffades åter fr.o.m.
inkomståret 1997 (se prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiUl5, rskr.
1995/96:307, SFS 1996:839). Därmed aktualiserades på nytt frågan om
avveckling av allemanssparreglema. Efter riksdagsbeslut hösten 1996
upphävdes ett antal bestämmelser i lagen om allemanssparande vid års-
skiftet 1996/97 (prop. 1996/97:1 utg. omr. 2 avsnitt 4.4, bet.
1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1175). Detta gällde bestäm-
melser om att
- allemanssparande inte fick ske på mer än ett allemanssparkonto och i
fler än två allemansfonder,
- insättningar var begränsade till 2 000 kronor i månaden,
- överlåtelse och pantsättning inte kunde ske av medel som sparas i alle-
mansfonder,
- räntan för medel på allemanssparkonton skulle vara lägst diskonto
minskat med tre procentenheter,
- placering och riskspridning i allemansfonderna skulle ske på visst sätt,
- sparare mellan 18 och 28 år hade rätt att få bosparlån under vissa vill-
kor och att bestämmelserna om allemanssparkonto fick tillämpas på spa-
rande i HSB:s sparkassa samt på bosparande anordnat av Riksbyggen.
I den proposition som låg till grund för beslutet att utmönstra de
nämnda bestämmelserna anförde regeringen att vissa frågor som rör av-
skaffandet av allemanssparregema fordrade ytterligare överväganden och
att man därför skulle återkomma med förslag beträffande de kvarvarande
bestämmelserna.
Efter den utmönstring av bestämmelser i lagen om allemanssparande
som skedde vid årsskiftet 1996/97 innehåller lagen i huvudsak regler om
att
12
- den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring inom alle-
manssparandet har rätt att ta ut ersättning av spararen med högst
150 kronor för sina kostnader för överföringen,
- sparare vid uttag av medel inom allemanssparandet betalar en avgift
motsvarande en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor,
- de pengar som sätts in på ett allemanssparkonto skall av banken föras
över till Riksgäldskontoret som svarar för administration och kontroll av
allemanssparandet,
- räntan på allemanssparkontona utgår enligt föreskrifter som medde-
las av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
- utdelning av allemansfonders värde får ske till vissa ideella samman-
slutningar,
- det för allemansfonder skall anordnas årliga fondandelsägarstämmor
och att andelsägarna skall vara representerade i styrelsen för det fondbo-
lag som förvaltar fonden,
- företagsanknutna allemansfonder skall ha viss minsta del av tillgång-
arna placerade i värdepapper utgivna av det företag som fonden är knuten
till och att kapitaltillskott får göras endast av anställda i det företaget.
Prop. 1997/98:50
13
Prop. 1997/98:50
Allemanssparandet blev redan från introduktionen en mycket populär
sparform. Som framgår av diagram 5.1 och 5.2 dominerade sparkontona
inledningsvis. Efter hand växte fondsparandet i kapp och år 1990 fanns
ungefar lika många sparkonton som fondkonton. När det pre-
miegrundande allemanssparandet inleddes i september 1992 ökade anta-
let fondkonton med en tredjedel. Sedan skatteförmånerna för sparkontona
tagits bort vid årsskiftet 1992/93 har sparandet på dessa minskat kraftigt.
I samband med börsnedgången i början av 1990-talet sjönk behållning-
en i fondsparandet. Detta visade sig dock vara tillfälligt. Börsuppgången
de senaste åren har medfört att fondvärdet i allemansfonderna ökat mar-
kant, trots att nettot av insättningar och uttag minskat.
Vid årsskiftet 1996/97 fanns ca 3,3 miljoner konton, varav 2,3 miljoner
fondkonton och en miljon sparkonton. Vid utgången av september 1997
var den sammanlagda behållningen i allemanssparandet ca 151 miljarder
kronor, varav knappt 34 miljarder kronor på sparkonton och 117 miljar-
der kronor i fonder. Behållningen på sparkontona har därefter ytterligare
minskat.
Det finns for närvarande 16 företagsanknutna allemansfonder med ett
sammanlagt fondvärde om ca 855 miljoner kronor.
Diagram 5.1 Antal konton i allemanssparandet
14
Prop. 1997/98:50
Diagram 5.2 Behållningen i allemanssparandet
15
Regeringens forslag: Lagen om allemanssparande upphävs vid ut-
gången av juni 1998.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det sker en successiv
avveckling av lagstiftningen om allemanssparandet. I ett första skede tas
rätten att föra över medel mellan de två sparformerna inom allemansspa-
randet bort. Tre månader senare upphävs reglerna om allemansfond.
Reglerna om allemanssparkonto finns kvar under en treårig avveck-
lingsperiod för att bereda Riksgäldskontoret möjlighet att anordna en
fortsättning på detta sparande som inte bygger på lagreglering.
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Svenska Bankföreningen stöder vis-
serligen förslaget om en avveckling av allemanssparandet men föreslår
att bestämmelserna om allemanssparkonto upphävs redan efter ett års
avvecklingstid. Svenska Fondhandlareföreningen ansluter sig till Svens-
ka Bankföreningens yttrande. Pensionärernas Riksorganisation menar att
lagregleringen för allemanssparkontona bör finnas kvar till dess frågan
om deras framtid har lösts. Fondbolagens förening ifrågasätter behovet
av att i ett inledande skede ta bort rätten till överföring av medel inom
allemanssparandet. Vidare föreslås att de företagsanknutna allemansfon-
derna i första hand bör få finnas kvar i sin nuvarande form.
Skälen för regeringens förslag: Lagstiftningen om allemanssparande
infördes i syfte att stimulera hushållens sparande. Ett ökat sparande
skulle dels underlätta finansieringen av det statliga budgetunderskottet,
dels tillföra näringslivet riskkapital. Sparstimulansen skulle uppnås ge-
nom att räntan på allemanssparkonto samt utdelningen och försäljnings-
vinsten för andelar i allemansfonder var skattefria (se prop. 1983/84:30 s.
20-23).
Skatteförmånerna för allemanssparandet är helt avskaffade sedan års-
skiftet 1996/97. Som konstaterades redan i den proposition som låg till
grund för den utgallring av bestämmelser i lagen om allemanssparande
som skedde vid samma årsskifte har skälen för den särskilda lagregle-
ringen av allemanssparandet därmed förlorat sin betydelse (se prop.
1996/97:1 utg.omr. 2 avsnitt 4.4). Några andra skäl att ha kvar lagregle-
ringen finns enligt regeringens mening inte. Slutsatsen är därför att den
bör tas bort helt. Den övergripande frågan nu är hur och när detta bör ske.
Utredningen anför som skäl för sitt förslag om en successiv avveckling
av den del av allemanssparandet som kanaliseras till Riksgäldskontoret
att det av statsfinansiella skäl är angeläget att undvika ett stort utflöde av
sparmedel från kontoret. Den väl tilltagna avvecklingstiden om tre år
motiveras med att Riksgäldskontoret behöver ha god tid på sig att an-
ordna en fortsättning av sparformen. Sedan utredningen presenterade sitt
betänkande våren 1994 har förändringar inträtt både vad gäller det stats-
finansiella läget och förutsättningarna för Riksgäldskontoret att bedriva
upplåning på hushållsmarknaden. Det senare har skett genom att Riks-
gäldskontoret undantagits från bankrörelselagens tillämpningsområde
16
och att därmed utrymme öppnats för kontoret att ta emot inlåning på
konto från allmänheten i egen regi. På så sätt har Riksgäldskontoret fått
en ytterligare valmöjlighet när det gäller att finna sparformer som kan
ersätta det nuvarande allemanssparandet. Riksgäldskontoret har under
november 1997 startat en egen inlåningsverksamhet som är inriktad på
hushållens sparande, s.k. riksgäldsspar. Mot bakgrund av detta anser re-
geringen att det inte längre finns behov av att genomföra avvecklingen
stegvis. De lagregler som är knutna till det allemanssparande som till-
handahålls av Riksgäldskontoret bör kunna upphöra att gälla vid halvårs-
skiftet 1998.
För allemansfonderna gäller redan väsentligen samma bestämmelser
som för de vanliga värdepappersfonderna. Det som skiljer är regleringen
av avgiftsuttaget, fondandelsägarinflytandet, rätten till utdelning av fon-
dens värde samt de speciella bestämmelser som finns för de företagsan-
knutna allemansfonderna. I de följande avsnitten behandlas frågor som
rör dessa bestämmelser och som aktualiseras vid ett borttagande av sär-
lagstiftningen för allemansfonderna. Som framgår av den fortsatta fram-
ställningen anser regeringen att all särreglering bör tas bort. Detta inne-
bär att de allemansfonder som inte är företagsanknutna i sin helhet kom-
mer att falla in under den reglering som finns i lagen om värdepappers-
fonder. För de företagsanknutna fondema aktualiseras en ombildning till
i första hand s.k. nationella fonder.
Allemanssparlagens regler om allemansfonder bör - i likhet med övri-
ga bestämmelser i lagen - kunna tas bort vid halvårsskiftet 1998, dock att
vissa övergångsbestämmelser kan behövas beträffande de företagsan-
knutna fondema.
Prop. 1997/98:50
17
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 50
Prop. 1997/98:50
Regeringens bedömning: Frågan om utbetalning av sparmedel som
finns kvar på allemanssparkonton när lagen om allemanssparande
upphävs behöver inte regleras i lag.
Utredningens förslag: För det fall samarbetet mellan Riksgäldskonto-
ret och bankerna avslutas och Riksgäldskontoret inte startar någon egen
inlåningsverksamhet när lagen upphävs, föreslår utredningen en särskild
övergångsregel, enligt vilken Riksgäldskontoret betalar ut de sparmedel
som finns kvar på allemanssparkontona till spararna när lagen upphävs.
Utredningen anser att om någon eller några banker fortsätter samarbetet
med Riksgäldskontoret bör Riksgäldskontoret erbjuda spararna att föra
över medlen till de banker som fortsätter samarbetet med Riksgäldskon-
toret. Om Riksgäldskontoret startar inlåningsverksamhet i egen regi bör
spararna enligt utredningen i stället erbjudas att få sina medel överförda
till Riksgäldskontoret. Vidare föreslås att Riksgäldskontoret betalar ut de
medel som finns kvar på allemanssparkontona till de sparare som inte är
intresserade av detta och som inte avslutat sina konton när lagen upp-
hävs.
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Svenska Bankföreningen framhåller dock att
förslaget om att Riksgäldskontoret bör betala ut medel till spararna sak-
nar stöd i lag och att det strider mot de avtal som finns mellan Riksgälds-
kontoret och bankerna. Svenska Fondhandlareföreningen ansluter sig till
Svenska Bankföreningens yttrande.
Skälen för regeringens bedömning: Allemanssparkonto är en form
av statlig upplåning som förmedlas av bankerna. Den som vill delta i al-
lemansspar avtalar med någon av bankerna om inlåning på ett allemans-
sparkonto. Enligt lagen om allemanssparande överförs de medel som
sätts in på sådana konton från banken till Riksgäldskontoret. I avtal som
träffas mellan bankerna och Riksgäldskontoret föreskrivs att bankerna
skall gottgöra kontohavama den ränta som Riksgäldskontoret bestämmer,
att Riksgäldskontoret ersätter bankerna för deras räntekostnader och att
bankerna får viss ersättning av Riksgäldskontoret för sin förmedling av
allemanssparandet.
Att lagen om allemanssparande tas bort innebär inte att allemansspar-
konto med automatik upphör som sparform. Riksgäldskontoret och
bankerna har även efter det att lagen tagits bort möjlighet att sluta avtal
om ett fortsatt samarbete med liknande innehåll som hittills. Vad gäller
den situationen att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och en bank
upphör kan konstateras att lagen om allemanssparande inte reglerar hur
en avveckling av sparformen skall genomföras. Några särskilda
bestämmelser om detta finns inte heller i avtalen mellan bankerna och
Riksgäldskontoret. Av avtalen framgår dock att det är banken som svarar
för de ekonomiska förpliktelserna mot spararen och att Riksgäldskontoret
endast står som garant för fullgörandet av dessa förpliktelser. Även i
förarbetena till lagen om allemanssparande understryks att det är banken
18
som är gäldenär mot hushållen och att relationen mellan kontohavare och
bank är densamma som vid andra typer av bankinlåning (se prop.
1983/84:30 s. 31-33). Följaktligen ankommer det inte på Riksgälds-
kontoret att betala ut några sparmedel direkt till spararna utan
Riksgäldskontoret har i stället att reglera sin skuld till bankerna.
Regeringen utgår från att en bank som inte fortsätter sitt samarbete med
Riksgäldskontoret kommer att avsluta samtliga allemanssparkonton som
finns i banken. I en sådan situation kommer spararen att kunna ge banken
i uppdrag att exempelvis föra över medlen på något annat bankkonto, till
riksgäldsspar eller att betala ut medlen kontant. I de fall kontohavaren
förhåller sig passiv och inte anger vad som skall ske med medlen får
dessa föras över till något annat konto som disponeras av spararen eller
betalas ut kontant till spararen.
Regeringen anser att det, med hänsyn till vad som nu sagts, saknas skäl
att i lag särskilt reglera frågan om utbetalning av sparmedel som finns
kvar på allemanssparkontona när lagen om allemanssparande upphävs.
Frågan om rätt att ta ut uttags- eller överföringsavgifter i samband med
att lagregleringen av allemanssparandet upphävs behandlas i avsnitt 9.
Prop. 1997/98:50
19
8.1
Regeringens bedömning: De särskilda lagbestämmelserna om an-
delsägarnas inflytande i allemansfonder bör inte behållas genom infö-
rande av en särskild bestämmelse för de tidigare allemansfonderna i
lagen om värdepappersfonder.
Utredningens forslag: Utredningen föreslår att de nuvarande reglerna
om andelsägarnas inflytande behålls för de tidigare allemansfonderna
genom införande av en särskild bestämmelse i lagen om värdepappersfon-
der.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Fondbolagens förening invänder dock att det
inte finns behov av någon lagreglering om andelsägarrepresentation för
allemansfonderna. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bank-
föreningen har samma uppfattning.
Skälen for regeringens bedömning: Bestämmelserna om andelsägar-
inflytande finns i 13-14 och 17 §§ lagen om allemanssparande. Regle-
ringen innebär i korthet att andelsägarna vid en årlig andelsägarstämma
skall välja flertalet av ledamöterna i fondbolagets styrelse, att andelsägar-
stämmans val av styrelseledamöter skall beredas av en valberedning ut-
sedd av andelsägarstämman och att endast de styrelseledamöter som ut-
setts av andelsägarna har rätt att besluta i frågor som rör utövande av
rösträtt för fondens aktier. Vidare gäller vissa restriktioner beträffande
dessa ledamöters anknytning till det fondbolag och förvaringsinstitut som
är knutna till fonden. Några motsvarande lagregler finns inte för vanliga
värdepappersfonder. Det finns dock inte något hinder mot att fondbe-
stämmelsema för värdepappersfonder innehåller regler om andelsägarnas
inflytande i bl.a. de avseenden som gäller för allemansfonder.
Bestämmelserna om andelsägarnas inflytande i allemansfonderna
måste ses mot bakgrund av de regler som tidigare gällde för kollektiva
investeringar i värdepapper. Före lagen om värdepappersfonder gällde
aktiefondslagen (1974:931). Enligt den fick fondandelsägama utse en
ledamot i fondbolagets styrelse för varje påbörjat tretal ledamöter. Hur
valet skulle gå till reglerades inte i lagen. Enligt fondbestämmelsema i
flertalet fonder hölls varje år en andelsägarstämma vid vilken bl.a. styrel-
seledamöter valdes. För att stimulera hushållen till regelbundet och lång-
siktigt sparande infördes år 1979 ett sparande i speciella aktiefonder, s.k.
aktiesparfonder. Enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder utsågs två
av styrelseledamöterna i fondbolaget av regeringen och minst hälften av
de övriga ledamöterna av andelsägarna.
Trots de generösa möjligheterna att utse styrelseledamöter var fondan-
delsägamas inflytande i aktiefonderna och aktiesparfondema i praktiken
litet. I förarbetena till lagen om allemanssparande konstateras att det
finns flera orsaker till detta, bl.a. att ägarna måste söka sig fram för att
finna metoder att ta tillvara det intresse för fondens verksamhet som bor-
Prop. 1997/98:50
20
de finnas. Det ansågs angeläget att öka möjligheterna för andelsägarna att Prop. 1997/98:50
påverka förvaltningen av fondernas medel. I lagen om allemanssparande
förstärktes därför andelsägarnas inflytande (se prop. 1983/84:30 s. 36).
När aktiefondslagen vid årsskiftet 1990/91 ersattes med lagen om vär-
depappersfonder togs den lagstadgade rätten för fondandelsägama att
utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser bort. I propositionen an-
förde föredragande statsrådet att andelsägarnas intresse av att närvara vid
stämmor och delta i valet av styrelseledamöter fortfarande var mycket
litet och att det skett en förskjutning vad gäller andelsägarnas beteende,
från den enskilde andelsägarens önskemål att kunna påverka den egna
fondens verksamhet till en efterfrågan av kvalificerade förvaltartjänster.
Vidare framhölls att det för fondbolagen var både kostsamt och administ-
rativt betungande att anordna andelsägarstämmoma. Det ansågs därför att
rätten för andelsägarna att utse styrelseledamöter inte längre borde vara
lagreglerad (prop. 1989/90:153 s. 39—41). För att säkerställa att andels-
ägarnas intressen ändå tillgodosågs infördes en bestämmelse om att
fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende av varandra
och uteslutande i andelsdelägamas gemensamma intresse (1 §). Fond-
bolaget är således skyldigt att tillvarata andelsägarnas intresse också när
det t.ex. gäller att företräda fondens aktier. Vidare vidgades skyldigheten
att ge information till andelsägarna i överensstämmelse med EG:s krav
(26-29 §§).
Flera skäl talar för att upphäva den lagstadgade rätten till andelsägarin-
flytande i allemansfonderna när skatteförmånerna för sparande i sådana
fonder avskaffats. Det kan konstateras att andelsägarnas intresse av att
närvara vid stämmor och delta i valet av styrelseledamöter i allemans-
fonderna varit mycket begränsat. En undersökning som utredningen gjort
bland fondbolagen visar att flertalet andelsägarstämmor i allemansfon-
derna besöks av endast 0,2-0,5 procent av andelsägarna. I likhet med vad
som konstaterats gälla för vanliga värdepappersfonder synes andels-
ägarna i allemansfonderna i första hand vara intresserade av att medlen
förvaltas professionellt och att fonden tillhandahåller information om
placeringsinriktning och fondens utveckling i jämförelse med andra fon-
der. Även om de utvalda representanterna har mandat att rösta för fon-
dens aktieinnehav framstår stödet från andelsägarna inte som särskilt
starkt. Lagregleringen kan således knappast sägas ha uppnått sitt syfte;
att åstadkomma ett mer aktivt ägarinflytande i förvaltningen av fondema.
Till detta kommer att det vore en otymplig lösning att ha olika regler för
olika värdepappersfonder som i övrigt omfattas av samma lagreglering.
I ett remissyttrande framhålls att andelsägarstämmoma fyller en viktig
funktion i det att de utnyttjas till att ge information om fondens och aktie-
marknadens utveckling, att besvara frågor från andelsägarna och att de
allmänt erbjuder tillfälle för spararna att tränga in i aktiemarknadens
funktionssätt. Regeringen instämmer visserligen i att det är viktigt att
andelsägarna informeras om fondernas verksamhet. Emellertid bör det - i
likhet med vad som sker i vanliga värdepappersfonder - finnas till-
räckliga möjlighet att tillgodose detta behov genom anordnande av mer
informella informationsmöten, till vilka andelsägarna bjuds in.
21
Sammanfattningsvis anser regeringen att de skäl som tidigare åbero-
pats till stöd för att avskaffa den lagstadgade rätten till andelsägarinfly-
tande i vanliga värdepappersfonder gör sig gällande även för allemans-
fonderna sedan skatteförmånerna för dessa tagits bort och att det således
inte finns anledning att ha kvar de obligatoriska bestämmelserna om an-
delsägarinflytande. De allemansfonder som så önskar har givetvis möj-
lighet att i fondbestämmelsema reglera andelsägarnas inflytande på mot-
svarande sätt som hittills.
Eftersom de tidigare fondbestämmelsema om andelsägarinflytande får
tillämpas även sedan lagen om allemanssparande upphävts finns det inte
behov av några övergångsregler i det avseendet.
Prop. 1997/98:50
Regeringens förslag: Gåvoskatt skall utgå för utdelning från en vär-
depappersfond till annan än andelsägare i fonden. En sådan utdelning
skall i skatterättsligt hänseende anses som en gåva från fonden. Vid
beräkning av skattepliktig inkomst för fonden får avdrag för utdelning
göras med högst 2 % av fondens värde.
Utredningens förslag: När det gäller ändringarna i lagen om arvsskatt
och gåvoskatt överensstämmer utredningens förslag med regeringens.
Dessutom föreslår utredningen att det i lagen om värdepappersfonder
införs en bestämmelse som innebär att högst två procent av en värdepap-
persfonds värde årligen får delas ut till vissa ideella organisationer.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 § sista stycket lagen om al-
lemanssparande får fondbestämmelsema för en allemansfond ange att ett
belopp motsvarande högst 2 % av fondens värde vid utgången av det
närmast föregående året skall delas ut årligen till viss stiftelse, visst tros-
samfund eller annan sammanslutning om mottagaren är en svensk juri-
disk person och inte har till syfte att tillgodose medlemmarnas eller andra
enskildas ekonomiska intressen. Bestämmelsen infördes år 1988. Syftet
var att möjliggöra ett fondsparande med ideella inslag där spararen av-
stod från en del av avkastningen till förmån för någon ideell organisation.
Ett sådant sparande förutsågs kunna attrahera framför allt yngre personer.
Det framhölls att utdelning från en allemansfond tidigare inte kunnat ske,
varken till andelsägarna eller andra personer (se prop. 1987/88:60 s. 26-
28).
För vanliga värdepappersfonder finns inte någon motsvarande be-
gränsning i fråga om utdelning av medel till andra än andelsägarna i fon-
den. Trots det är möjligheten att införa sådana fondbestämmelser inte
helt oinskränkt. Enligt 1 § andra stycket samma lag skall fondbolaget
nämligen handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.
Denna skyldighet innebär bl.a. vissa begränsningar vad gäller vederlags-
22
fria utbetalningar till andra än delägare i fonden, såväl när det gäller be-
talningarnas storlek som deras mottagare.
Regeringen konstaterar att allemansfonderna fortsättningsvis kommer
att omfattas av bl.a. de nyss nämnda reglerna som gäller för vanliga vär-
depappersfonder. Det finns inte behov av att i lagen om värdepappers-
fonder - utöver den begränsning som redan ligger i att fondbolagen skall
handla i andelsägarnas intresse - införa någon sådan reglering av ut-
delningar till ideella organisationer som finns i lagen om al-
lemanssparande. Liksom hittills får frågan om i vilken utsträckning ut-
delning bör fa ske till exempelvis ideella organisationer avgöras från fall
till fall med beaktande av vad som ligger i andelsägarnas gemensamma
intresse. Det kan konstateras att de allemansfonder som för närvarande
har fondbestämmelser om utbetalning till ideella organisationer kan ha
kvar dessa även utan en sådan särskild reglering som finns i 18 § lagen
om allemanssparande.
Enligt 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utgår
gåvoskatt för utdelning som en allemansfond lämnar till ideella organi-
sationer. En sådan utdelning är i skatterättsligt hänseende att anse som en
gåva från fonden (angående motiven till bestämmelsen se prop.
1987/88:60 s. 29 och 30). Bestämmelsen bör justeras så att den blir till-
lämplig på utdelning från en värdepappersfond till andra än andelsägarna
i fonden.
Av 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att
en värdepappersfond vid inkomstberäkningen får göra avdrag för utdel-
ning som beslutats för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att
det föranleder underskott. Med hänsyn till att det i lagen om värdepap-
persfonder inte tas in någon sådan spärr för utdelningar som nu finns i
lagen om allemanssparande anser regeringen att det i lagen om statlig
inkomstskatt bör införas ett skattemässigt utdelningstak för utdelning till
andra än andelsägarna i fonden. Den föreslagna bestämmelsen innebär att
avdrag för sådan utdelning medges med högst 2 % av fondens värde vid
utgången av beskattningsåret. Genom bestämmelsen förhindras att utdel-
ningar i högre utsträckning än i dag lämnas i form av enkelbeskattade
medel i de fall gåvomottagaren inte betalar någon gåvoskatt.
Prop. 1997/98:50
23
8.3
Regeringens förslag: För företagsanknutna allemansfonder skall till
utgången av år 1998 de bestämmelser tillämpas som gäller för vanliga
värdepappersfonder med de avvikelser som hittills gällt i fråga om
kapitaltillskott, placering av fondens medel, avgivande av halvårsre-
dogörelse och förordnande av revisor. Bestämmelsen i
10 a § lagen om värdepappersfonder om att en värdepappersfond inte
far ombildas till någon annan form av kapitalbildning skall dock inte
tillämpas för företagsanknutna allemansfonder. Om det för en före-
tagsanknuten allemansfond före utgången av år 1998 ansökts om till-
stånd att ombilda fonden till en s.k. nationell fond eller vanlig värde-
pappersfond skall regleringen för vanliga värde- pappersfonder med
nämnda undantag gälla till dess ansökan slutligt prövats. Bolag som
förvaltar en företagsanknuten allemansfond skall kunna få tillstånd att
förvalta fonden också om den ombildas till en nationell fond.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en övergångsregel in-
förs som innebär att om det för en företagsanknuten allemansfond an-
sökts om tillstånd för ombildning till nationell fond innan lagen om alle-
manssparande upphör att gälla, skall den lagen få tillämpas så länge till-
ståndsprövningen pågår.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser lämnar förslaget utan
erinran. Finansinspektionen anser att övergångsbestämmelsen också bör
omfatta en ombildning till vanlig värdepappersfond. Vidare föreslås att
bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond, vid ansökan om
tillstånd att få ombilda den till nationell fond, bör få jämställas med ett
sådant fondbolag som avses i lagen om värdepappersfonder. Inspektio-
nen anser även att vissa redaktionella justeringar bör göras i den över-
gångsregel som utredningen föreslagit. Fondbolagens Förening och
Svenska Fondhandlareföreningen framför liknande synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts anser rege-
ringen att regleringen av de företagsanknutna allemansfonderna bör tas
bort sedan skatteförmånerna för dessa avskaffats. Frågan är om det finns
behov av några övergångsregler med anledning av det.
De företagsanknutna allemansfonderna skiljer sig åt från andra alle-
mansfonder framför allt i det att kapitaltillskott i en sådan fond får göras
endast av den som är anställd i ett visst bolag eller i en koncern eller vars
anställning upphört till följd av pension. Vidare skall minst
25 % av fondens värde placeras i sådana värdepapper som har utfärdats
av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda
eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbo-
lag de är anställda. Särskilda bestämmelser finns också om bl.a. avgivan-
de av halvårsredogörelse och förordnande av revisor.
Att lagen om allemanssparande tas bort innebär inte att de företagsan-
knutna allemansfonderna med nödvändighet måste upplösas. För de
fondbolag som vill fortsätta fondverksamheten är en möjlighet att ombil-
24
da de företagsanknutna fondema till vanliga värdepappersfonder. En så- Prop. 1997/98:50
dan ombildning förutsätter att placeringsbestämmelsema anpassas till de
regler som gäller enligt lagen om värdepappersfonder. Vidare måste ka-
pitaltillskott få göras av allmänheten. Fondbestämmelser som begränsar
rätten att förvärva andelar till anställda i ett visst företag eller koncern
måste följaktligen ändras.
För de fondbolag som inte vill anpassa placeringsbestämmelsema till
de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder är ett alternativ att
ombilda den företagsanknutna fonden till en s.k. nationell fond. För na-
tionella fonder finns en särskild bestämmelse i 3 § lagen om värdepap-
persfonder. Finansinspektionen har enligt den bestämmelsen möjlighet
att meddela tillstånd för att bedriva ”annan näringsverksamhet som inte
är fondverksamhet enligt denna lag” och där ”allmänheten erbjuds att för
gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och
andra finansiella instrument”. I praktiken innebär detta att inspektionen
kan medge undantag från de placeringsregler som gäller för vanliga vär-
depappersfonder. Med hänsyn till det generella kravet på riskspridning i
17 § lagen om värdepappersfonder, som även gäller för nationella fonder,
får dock inte hela fondförmögenheten placeras i samma företag. En om-
bildning till nationell fond förutsätter således att fondbestämmelser som
tillåter en sådan placering ändras. I likhet med vad som gäller för vanliga
värdepappersfonder förutsätts vidare att fonden riktar sig till allmänheten
(se närmare prop. 1989/90:153 s. 37-39 och 51).
Några av remissinstanserna påpekar att en ombildning till nationell
fond innebär praktiska problem i fråga om förvaltningen av fonden. Kri-
tiken går ut på följande. Enligt 3 § lagen om värdepappersfonder kan en-
dast ”fondbolag och annan som står under tillsyn av inspektionen” få
tillstånd att förvalta en nationell fond. Som fondbolag anses endast bolag
som förvaltar vanliga värdepappersfonder. Eftersom de flesta bolag som
förvaltar företagsanknutna allemansfonder ingår i den koncern där del-
ägarna är anställda och inte förvaltar vanliga värdepappersfonder kan de
följaktligen inte få tillstånd att förvalta någon nationell fond. I stället blir
de tvungna att överlåta förvaltningen till ett fristående fondbolag. Som
remissinstanserna påpekar är detta otillfredsställande. För att undvika en
sådan effekt anser vi att en övergångsbestämmelse bör införas som inne-
bär att ett bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond vid an-
sökan om tillstånd enligt 3 § skall jämställas med ett sådant fondbolag
som avses i paragrafen.
Det bör i sammanhanget nämnas att verksamheten i de före-
tagsanknutna allemansfonderna givetvis alternativt kan drivas vidare i
aktiesparklubbar eller andra sammanslutningar vid de företag där del-
ägarna är anställda. Förutsatt att verksamheten inte riktar sig till allmän-
heten så omfattas den inte av tillståndsplikten i lagen om värdepappers-
fonder.
Regeringen anser att de bolag som förvaltar företagsanknutna alle-
mansfonder bör ges rimlig tid att överväga om verksamheten skall fort-
sätta sedan lagen om allemanssparande upphört att gälla och i så fall i
vilken form detta skall ske. Under en övergångstid bör verksamheten
därför få bedrivas enligt de bestämmelser som gäller för vanliga värde-
25
pappersfonder med de undantag som hittills gällt i fråga om kapitaltill-
skott, placering av fondens medel, avgivande av halvårsredogörelse och
förordnande av revisor. Under övergångstiden ges också möjlighet att
avveckla fondema enligt 33-38 §§ lagen om värdepappersfonder. För att
möjliggöra en ombildning till nationella fonder bör det i övergångsbe-
stämmelserna anges att regeln i 10 a § lagen om värdepappersfonder som
förbjuder ombildning av en värdepappersfond till någon annan form av
kollektiv kapitalbildning inte skall tillämpas för de företagsanknutna al-
lemansfonderna.
En övergångstid om sex månader bedöms som tillräcklig. Om det före
utgången av år 1998 ansökts om tillstånd att ombilda en företagsanknuten
allemansfond till nationell fond eller vanlig värdepappersfond bör regle-
ringen för vanliga värdepappersfonder med nämnda undantag dock fa
tillämpas till dess ansökan slutligt prövats. Har någon ansökan om om-
bildning inte getts in till Finansinspektionen före den 1 januari 1999 in-
nebär det att det tillstånd som finns att förvalta den företagsanknutna
fonden upphör. Därmed kommer fonden inte att omfattas av lagstiftning-
en för värdepappersfonder och således inte heller att stå under tillsyn av
Finansinspektionen.
Prop. 1997/98:50
26
Prop. 1997/98:50
Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av uttagsavgiften
vid upphävandet av lagen om allemanssparande behövs inte.
Utredningens förslag: När det gäller sparandet i allemansfond före-
slås i förtydligande syfte en övergångsregel om att uttagsavgift inte skall
debiteras i anledning av att lagreglerna om allemansfond upphävs. För
det fall allemanssparandet inte fortsätter i någon form sedan lagen upp-
hävts föreslås en övergångsregel, enligt vilken de medel som finns kvar
på allemanssparkonto betalas ut när lagen upphävs, varvid uttagsavgift
skall debiteras. För det fall allemanssparandet skulle fortsätta föreslås en
övergångsregel, enligt vilken ingen uttagsavgift skall debiteras for medel
på allemanssparkontona i samband med att lagen upphävs.
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Beträffande de föreslagna övergångs-
reglerna för allemanssparkonto invänder Svenska Bankföreningen att
bankerna bör får debitera uttagsavgift oavsett när och på vilket sätt alle-
manssparandet avslutas och att om sparformen avslutas på sådant sätt att
det anses orimligt att spararen skall betala uttagsavgiften bör banken från
Riksgäldskontoret erhålla ett belopp som motsvarar uttagsavgiften. Riks-
banken, Konsumentverket, Sveriges Bankkunders Riksförbund och Pen-
sionärernas Riksorganisation motsätter sig att uttagsavgift debiteras i
samband med utbetalningar på grund av att lagregleringen upphävs. En-
ligt dessa remissinstanser är det oskäligt att ta ut avgifter vid en återbetal-
ning som inte initierats av spararna.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 6 § lagen om allemans-
sparande betalar spararen vid uttag från ett allemanssparkonto eller en
allemansfond en avgift motsvarande en procent av det uttagna beloppet,
dock minst 20 kronor. Avgiften tillfaller banken respektive fondbolaget.
Uttagsavgiften inträder för att markera sparandets långsiktiga karaktär
(se prop. 1983/84:30 s. 28 och 29). Att lagen om allemanssparande upp-
hävs innebär att även bestämmelsen om uttagsavgift upphör att gälla.
Frågan är om det finns behov av att införa någon särskild reglering av
uttagsavgiften i samband med upphävandet av lagen om allemansspa-
rande.
För allemansfonderna innebär ett upphävande av lagen om allemans-
sparande att fondema kommer att finnas kvar och att de i fortsättningen
kommer att vara underkastade samma regler som gäller för vanliga vär-
depappersfonder (se avsnitt 8). Enbart den omständigheten att lagen om
allemanssparande tas bort föranleder således inte någon utbetalning av
sparmedel ur fondema. Det finns inte några lagregler om uttagsavgifter
for vanliga värdepappersfonder. Från och med den 1 juli 1998 kommer
frågan om eventuella uttagsavgifter följaktligen uteslutande att regleras
av de fondbestämmelser som gäller för varje fond. Vid uttag som görs
innan lagen upphävs har fondbolagen däremot rätt att debitera uttagsav-
27
gift enligt 6 §. När det gäller allemansfonderna finner regeringen att det
inte finns behov av någon särskild lagreglering av uttagsavgiften i sam-
band med att lagen om allemanssparande upphävs.
För allemanssparkontona kan ett upphävande av lagen om allemans-
sparande innebära att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och en eller
flera av bankerna avslutas; antingen per den dag då lagen upphör att gäl-
la, dvs. den 1 juli 1998, eller vid en tidigare tidpunkt. Som angetts i av-
snitt 7 utgår regeringen från att en bank som inte fortsätter sitt samarbete
med Riksgäldskontoret kommer att avsluta samtliga allemanssparkonton
i banken.
Det står givetvis varje sparare fritt att ta ut sina sparmedel redan innan
den dag kontot avslutas av banken. Ett sådant uttag omfattas dock av 6 §
lagen om allemanssparande och ger banken rätt att debitera uttagsavgift.
När allemanssparkontona i en bank avslutas kommer den behållning som
då finns kvar att antingen betalas ut kontant till kontohavaren eller föras
över till något annat konto som disponeras av spararen. Sådana åtgärder
är enligt regeringens mening inte att betrakta som uttag enligt 6 § lagen
om allemanssparande. Följaktligen medför de inte någon rätt för banken
att påföra spararen uttagsavgift. Som nämnts är syftet med bestämmelsen
om uttagsavgift att den skall främja ett långsiktigt sparande. Det syftet
gör sig uppenbarligen inte gällande vid utbetalningar som sker i samband
med att banken avslutar samtliga allemanssparkonton i banken. Det spe-
lar härvid inte någon roll om spararen själv angett vad som skall ske med
sparmedlen eller om spararen förhållit sig passiv och inte besvarat even-
tuella förfrågningar från banken.
Det finns enligt regeringens mening inte skäl att, såsom Svenska Bank-
föreningen hävdat, ålägga Riksgäldskontoret att ersätta en bank för ut-
tagsavgifter i samband med att bankens samtliga allemanssparkonton
avslutas.
Slutligen bör påpekas att om samarbetet mellan bankerna och Riks-
gäldskontoret skulle fortsätta efter utgången av juni 1998 får frågan om
eventuella uttagsavgifter efter den tidpunkten lösas på avtalsrättslig väg.
Inte heller i detta fall finns det behov av någon övergångsregel om ut-
tagsavgiften.
Prop. 1997/98:50
28
Prop. 1997/98:50
Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av överförings-
avgiften vid upphävandet av lagen om allemanssparande behövs inte.
Detta innebär att alla överföringar som görs inom allemanssparandet
före den 1 juli 1998 omfattas av bestämmelsen om överföringsavgift i
3 § andra stycket samma lag.
Utredningens förslag: Utredningens förslag innebär att rätten att föra
över medel mellan allemansfond och allemanssparkonto tas bort i ett in-
ledande skede. Vad gäller överföringar mellan allemanssparkonton före-
slås att bestämmelsen om överföringsavgift skall finnas kvar till dess
lagen om allemanssparande upphävs. För det fall samarbetet mellan ban-
kerna och Riksgäldskontoret avslutas och Riksgäldskontoret startar inlå-
ningsverksamhet i egen regi föreslås en övergångsbestämmelse om att
spararna skall kunna föra över sina medel till Riksgäldskontoret utan att
debiteras någon överföringsavgift. Också i det fall någon eller några ban-
ker fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret på ren avtalsrättslig
grund skall spararna kunna föra över sina medel till den eller de banker
som fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret utan att debiteras någon
avgift.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte någon erinran
mot förslaget. Svenska Bankföreningen invänder emellertid beträffande
den föreslagna övergångsbestämmelsen att bankerna - även om alle-
manssparandet fortsätter i någon form - bör få debitera överföringsav-
gifter och att om det trots allt skulle anses olämpligt att kunden betalar
avgiften så bör Riksgäldskontoret ersätta bankerna med ett belopp per
överfört konto som motsvarar avgiften.
Skälen för regeringens bedömning: Av 3 § första stycket lagen om
allemanssparande framgår att en sparare får flytta sina sparmedel inom
allemanssparandet. Enligt andra stycket i samma paragraf har den bank
eller det fondbolag som ombesörjer överföringen rätt till ersättning med
högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon
uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas i dessa fall.
Rätten att överföra sparmedel inom allemanssparandet kommer enligt
regeringens förslag att finnas kvar till dess lagen om allemanssparande
upphävs. I konsekvens med detta bör också bestämmelsen om överfö-
ringsavgift finnas kvar under samma tid. Överföringar som görs före den
1 juli 1998 kommer således att omfattas av bestämmelsen. Detta gäller
såväl överföringar mellan allemansfond och allemanssparkonton som
överföringar inom respektive sparform. Frågan är om det finns anledning
att införa en särskild reglering av överföringsavgiften i samband med att
lagen om allemanssparande upphävs.
Vad först gäller det fallet att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och
någon eller några banker fortsätter sedan lagregleringen upphävts och en
sparare - före den 1 juli 1998 - vill flytta över sina medel från en bank
som avslutar sitt samarbete med Riksgäldskontoret till en annan bank gör
regeringen följande bedömning. Syftet med bestämmelsen om över-
29
föringsavgift är att tillförsäkra bankerna ersättning för sina kostnader för
överföringen (se prop. 1983/84:30 s. 30). Regeringen anser att bankerna
inte bör fråntas möjligheten att få sina kostnader täckta så länge lagregle-
ringen om allemanssparkonto finns kvar. Detta innebär att överföringar
som före den 1 juli 1998 görs till banker som avtalar med Riksgälds-
kontoret om fortsatt samarbete i liknande former som hittills bör omfattas
av bestämmelsen om överföringsavgift.
Om samarbetet mellan bankerna och Riksgäldskontoret avslutas och
spararna önskar göra en överföring till ett inlåningskonto hos Riksgälds-
kontoret (riksgäldsspar) framgår av förarbetena till 3 § lagen om alle-
manssparande att denna bestämmelse endast omfattar överföringar dels
från ett allemanssparkonto till ett annat sådant konto eller en allemans-
fond, dels från en allemansfond till en annan allemansfond eller ett alle-
manssparkonto. Överföringar till andra typer av inlåningskonton - eller
värdepappersfonder - omfattas däremot inte (prop. 1983/84:30 s. 29 och
30 och prop. 1989/90:31 s. 5-7). Ett uttag för insättning på ett konto hos
Riksgäldskontoret bör följaktligen inte ses som en överföring enligt 3 §
utan som ett uttag enligt 6 § lagen om allemanssparande och berättigar
därför inte banken att debitera någon överföringsavgift.
Mot bakgrund av vad som anförts finns enligt regeringens mening inte
något behov av att införa någon bestämmelse om överföringsavgiften i
samband med att lagen om allemanssparande upphävs. Detta gäller även
beträffande överföringar som görs från sparande i allemansfond.
Prop. 1997/98:50
30
Prop. 1997/98:50
De samhällsekonomiska effekterna av ett upphävande av lagen om alle-
manssparande torde vara marginella. Allemanssparandet har visserligen
attraherat en stor del av svenska folket att spara stora belopp. Det finns
dock enligt regeringens bedömning inte anledning att förvänta några
markanta förändringar i hushållens val mellan sparande och konsumtion
om lagen om allemanssparande upphävs. Allemansfonderna kommer
även i fortsättningen att finnas kvar - fast som värdepappersfonder - och
det saknas skäl att anta att spararna i någon större utsträckning kommer
att ta ut sina medel ur fondema. Som tidigare nämnts bygger allemans-
sparkontona på avtal mellan bankerna och Riksgäldskontoret. Ett upphä-
vande av lagen om allemanssparande innebär inte med nödvändighet att
avtalsförhållandet avslutas. Även om samarbetet skulle upphöra kan dock
såväl Riksgäldskontoret som bankerna erbjuda fullgoda sparalternativ.
I det fall samarbetet mellan Riksgäldskontoret och bankerna upphör
kan det påverka statens kostnader för statsskuldens finansiering. Upplå-
ningen genom allemanssparkonto har historiskt inneburit avsevärda be-
sparingar jämfört med annan upplåning. Under de senaste åren har dock
besparingarna minskat kraftigt. Besparingarna uppgick under budgetåret
1995/96 till 253 miljoner kronor. Det fortsatta utflödet ur al-
lemanssparkonto tillsammans med trendmässigt högre administrativa
kostnader hos de förmedlande bankerna för upplåningsformen riskerar att
medföra att besparingarna helt kommer att upphöra.
Regeringen har i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1 utg.
omr. 2) påtalat att det är angeläget att Riksgäldskontoret prioriterar upp-
låningen på hushållsmarknaden för att uppnå fortsatt låga upplå-
ningskostnader för staten. I detta syfte har ett arbete inletts inom Riks-
gäldskontoret för att se över kontorets produktutbud. Visar denna över-
syn att allemanssparkontona långsiktigt bidrar till kostnadsbesparingar
för staten, förutsätter regeringen att Riksgäldskontoret fortsätter samar-
betet med bankerna på ren avtalsrättslig grund.
31
Prop. 1997/98:50
Övergångsbestämmelser
I övergångsbestämmelserna ges de fondbolag som enligt nuvarande be-
stämmelser förvaltar företagsanknutna allemansfonder tid att överväga
om verksamheten skall fortsätta och i så fall i vilken form detta skall ske.
Som närmare utvecklas i avsnitt 8.3 är en möjlighet att ombilda fondema
till nationella fonder enligt 3 § lagen om värdepappersfonder eller till
vanliga värdepappersfonder. En annan möjlighet är att de drivs vidare i
aktiesparklubbar eller andra sammanslutningar vid de företag där del-
ägarna är anställda.
Av första punkten framgår att en företagsanknuten allemansfond skall
anses som en vanlig värdepappersfond under en övergångstid om sex
månader. Det innebär att bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder
liksom hittills kommer att gälla för de företagsanknutna allemans-
fonderna. Enligt övergångsbestämmelsen skall vidare den särreglering
som hittills gällt i fråga om kapitaltillskott, placering av fondens medel,
avgivande av halvårsredogörelse och förordnande av revisor gälla under
övergångstiden (19 § första meningen samt 22 och 23 §§ lagen om alle-
manssparande). Av 10 a § lagen om värdepappersfonder följer att en vär-
depappersfond inte kan ombildas till någon annan form av kollektiv ka-
pitalbildning. För att möjliggöra en ombildning av de företagsanknutna
allemansfonderna till nationella fonder anges i övergångsbestämmelsen
att den paragrafen inte gäller för de företagsanknutna allemansfonderna.
Fondbolag som före utgången av år 1998 ansökt om tillstånd att bedriva
verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder får tilllämpa regleringen
för vanliga värdepappersfonder med nämna undantag till dess ansökan
slutligt prövats.
Av 13 a § lagen om allemanssparande framgår att en styrelseledamot
som har utsetts av en sådan fondandelsägarstämma som enligt 14 § sam-
ma lag skall hållas årligen för varje fond, inte får vara anställd hos fond-
bolaget eller förvaringsinstitutet. 21 § lagen om allemanssparande inne-
håller ett undantag från detta förbud såvitt gäller företagsanknutna al-
lemansfonder. Av paragrafen följer nämligen att det till styrelseledamöter
i ett fondbolag som förvaltar en företagsanknuten fond för anställda hos
ett kreditinstitut får utses anställda i institutet utan hinder av att fondbo-
laget anlitar kreditinstitutet som förvaringsinstitut för fonden. Eftersom
13 a § upphör att gälla vid utgången av juni 1998 finns det för de före-
tagsanknutna allemansfonderna inte behov av att tillämpa 21 § lagen om
allemanssparande efter detta datum. Övergångsbestämmelsen innehåller
därför inte någon hänvisning till 21 §. I avsnitt 8.1 konstateras att det inte
finns något som hindrar att allemansfonderna även efter utgången av juni
1998 har kvar fondbestämmelser om andelsägarinflytande på mot-
svarande sätt som hittills. Detta gäller givetvis också för de före-
tagsanknutna allemansfonderna.
32
Sammanfattningsvis kan konstateras att de företagsanknutna allemans- Prop. 1997/98:50
fondema kommer att kunna fortsätta sin verksamhet under övergångsti-
den och att fondbestämmelsema för fondema inte måste ändras fr.o.m.
den 1 juli 1998. Till följd av att fondema skall anses som vanliga värde-
pappersfonder kommer vad som anges om värdepappersfonder i andra
författningar under övergångstiden att gälla även för de företagsanknutna
allemansfonderna. Sådana hänvisningar finns exempelvis i 37 § 3 mom.
lagen om arvsskatt och gåvoskatt, 2 § 10 mom. lagen om statlig inkomst-
skatt samt 13 kap. 5 § föräldrabalken.
Bolag som endast förvaltar företagsanknutna allemansfonder ges i
andra punkten möjlighet att ansöka om tillstånd enligt 3 § lagen om vär-
depappersfonder.
37 §
Paragrafens 3 mom. har ändrats som en följd av att lagen om allemans-
sparande upphävts. Som nämns i avsnitt 8.2 finns viss möjlighet för van-
liga värdepappersfonder att dela ut medel till andra än andelsägare i fon-
dema. Genom ändringen klargörs att gåvoskatt utgår för sådan utdelning
och att gåvan vid tillämpningen av lagen om arvsskatt och gåvoskatt an-
ses utgöra en gåva från fonden.
2 § 10 mom.
1 momentet har införts ett skattemässigt avdragstak för utdelning som
lämnas till annan än andelsägare i fonden. Beräkningen av utdelningsta-
ket har en annan utgångspunkt än beräkningen av intäkten enligt första
stycket andra punkten. Avdrag far inte göras med ett större belopp än
2 % av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Av första stycket
andra punkten framgår dock att avdrag sammantaget inte får göras med
ett så stort belopp att det föranleder underskott.
13 kap. 5 §
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen om allemanssparande
upphävs.
3 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 50
2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 §
Ändringarna i dessa paragrafer är föranledda av att lagen om allemans-
sparande upphävs.
Prop. 1997/98:50
34
.. Bilaga 1
När dessa rader skrivs har det nästan på dagen gått tio år sedan allemans-
sparandet introducerades den 1 april 1984. Sparformen blev omedelbart
mycket populär och i dag sparar omkring tre miljoner personer i något av
de två alternativen - allemansspar och allemansfond. Behållningen på
allemanssparandet uppgick vid årsskiftet till 135 miljarder kronor, nästan
lika fördelat mellan allemansspar och allemansfond.
Under dessa tio år har det skett betydande förändringar i sparandets
allmänna villkor. När allemanssparandet infördes beskattades sparandet
ganska högt. För den som inte hade utgiftsräntor att kvitta emot var
skattesatsen på sparande 50-80 procent. Allemanssparandet - liksom
dess företrädare skattesparandet - blev små skattegynnade fickor där spa-
rarna kunde få en positiv real avkastning på sina sparade medel.
Genom skattereformen några år senare sänktes skatten på sparande i
allmänhet, samtidigt som en mer enhetlig beskattning eftersträvades.
Detta ledde till att allemanssparandet började beskattas, först till en del
men efter hand fullt ut. Den sista förmånen togs bort vid årsskiftet.
Därmed har förutsättningarna för allemanssparandet förändrats på ett
avgörande sätt. I och med att allemanssparandet inte längre är skattegyn-
nat har det egentliga skälet att ha de särskilda spar- och placeringsregler
som återfinns i lagen om allemanssparande fallit bort.
Regeringen har därför tillsatt denna utredning med uppgift att göra en
översyn av allemanssparandet. Viktiga utgångspunkter har varit dels att
reglerna för allemansfond helt skall integreras med dem som gäller för
vanliga värdepappersfonder, dels att förändringarna i allemansspar inte
skall framkalla ett stort utflöde av sparmedel. Det senare är inte minst
viktigt för statsskuldsförvaltningen.
Beträffande allemansfond menar utredningen att nuvarande placerings-
regler - i jämförelse med dem som gäller för vanliga värdepappersfonder
- ger allemansfonderna ett sämre utgångsläge vad gäller möjligheterna
att erhålla en hög avkastning samt att sprida riskerna.
Vidare anser utredningen att de invändningar som tidigare rests mot
förslaget att likställa allemansfondernas regler med dem som gäller för
vanliga värdepappersfonder inte längre äger någon bärighet.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att allemansfonderna ombil-
das till vanliga värdepappersfonder. För att de anpassningar i allemans-
fondernas placeringar som blir nödvändiga genom ändrade regler inte
skall leda till några förluster för spararna, föreslås en allmän anpassning-
speriod på ett år.
Situationen för allemansfondsparama förändras inte i någon större ut-
sträckning. Vid ombildning utgår inte den uttagsavgift som i dag belastar
spararen vid uttag. Beskattningen påverkas inte heller av själva ombild-
35
ningen. Däremot måste fondbolaget fastställa vilken avgiftsstruktur och
placeringsinriktning som skall gälla framöver. Fondbolagen anmodas
göra detta i god tid före ombildningen så att spararna - om de så önskar -
kan byta fond till de nuvarande reglerna.
Likställandet av reglerna för allemansfonderna och vanliga värdepap-
persfonder får några följdeffekter. De fondbolag som administrerar alle-
mansfonder har i dag uppgiftsskyldighet för fondspararnas reavinster och
reaförluster vid en försäljning av fondandelar. Motsvarande skyldighet
existerar inte för fondbolag som har vanliga värdepappersfonder. Utred-
ningen föreslår nu att uppgiftsskyldigheten vidgas till att gälla samtliga
värdepappersfonder.
Ett annat området där reglerna i dag skiljer sig är andelsägarnas infly-
tande. Lagen om allemanssparande garanterar fondspararna ett visst in-
flytande genom att andelsägarna väljer delar av fondens styrelse. En mot-
svarande rätt fanns tidigare för dem som sparar i vanliga värdepappers-
fonder men denna rätt togs bort år 1991.
Utredningen anser emellertid att det finns nackdelar med att slopa fon-
dandelsägamas inflytande utan att några andra ändringar genomförs. Ett
sådant förfarande kan leda till ökad maktkoncentration i näringslivet.
Samtidigt kan det konstateras att andelsägarnas intresse för att bevista
andelsägarstämmor och aktivt utöva inflytande är svagt. Utredningen
anser att denna fråga bör sättas in i ett större sammanhang där frågan om
fondernas ägaransvar i allmänhet behandlas. I avvaktan på resultatet från
en sådan utredning föreslås nuvarande regler bestå, trots att det innebär
att olika värdepappersfonder far skilda regler på detta område. Denna
situation förutsätts dock bara bestå under en kortare period.
Vad gäller allemansspar konstaterar utredningen att en lagreglering inte
är nödvändig på sikt. Samtidigt som utredningen i enlighet med detta
föreslår att lagregleringen upphör, finns det ur statens synvinkel ingen
anledning att avveckla allemansspar. Sparformen kan mycket väl fortleva
och förhållandet mellan Riksgäldskontoret och bankerna kan i framtiden
regleras genom avtal.
Förändringarna innebär emellertid att allemansspar de facto kommer
att skilja sig allt mindre från vanligt banksparande. Det kan därför inte
uteslutas att bankernas eller spararnas reaktioner blir sådana att sparfor-
men inte kan fortleva utan måste avvecklas. Med tanke på den stora be-
hållningen på allemansspar och behovet av stabilitet i statsskuldsförvalt-
ningen bör en eventuell avveckling av allemansspar ske under ordnade
former. Nuvarande avtal mellan Riksgäldskontoret och bankerna är ett-
åriga och reglerar inte hur en eventuell avveckling skall gå till. Frågan
har inte ansetts vara aktuell tidigare. I avsaknad av en framtida lagstift-
ning bör Riksgäldskontoret upprätta långsiktiga samarbetsavtal med ban-
kerna. Därvidlag bör parterna bland annat reglera hur ett eventuellt fram-
tida avvecklande skall genomföras.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 1
36
I avvaktan på att sådana avtal föreligger bör allemansspar regleras ge-
nom lag. Samtidigt anser utredningen att ett slutdatum för lagstiftningen
bör fastställas. Detta bland annat for att klargöra vad som gäller om det
skulle visa sig att det saknas grund for ett långsiktigt samarbete mellan
Riksgäldskontoret och bankerna. Utredningen föreslår därför att lagen
om allemanssparande upphävs vid utgången av 1997.
Detta innebär att om Riksgäldskontoret och bankerna inte kommer
överens om en fortsättning - och om Riksgäldskontoret inte fortsätter i
egen regi eller med någon annan samarbetspartner - så avslutas alle-
mansspar enligt utredningens förslag vid årsskiftet 1997/98. De medel
som vid den tidpunkten kvarstår på allemanssparkonton betalas då ut till
spararen.
Vid en slutåterbetalning utgår uttagssavgiften om 1 procent. Ur spara-
rens synvinkel kan en uttagsavgift synas som ohemul då uttaget eller
återbetalningen inte initieras av spararen. Utan uttagsavgift skulle emel-
lertid incitamentet att behålla medlen på kontot till slutdagen bli starkt.
Med tanke på statsskuldsförvaltningen vore det olyckligt om en bety-
dande del av behållningen skulle återbetalas på en och samma gång.
Den lånerätt som varit knuten till allemanssparandet tas bort. Lånerätten
har i praktiken inte haft någon reell betydelse sedan kreditmarknaden
avreglerades.
Avslutningsvis diskuteras vilka informationsinsatser som de föreslagna
förändringarna påkallar. Utredningen föreslår att Riksgäldskontoret er-
håller 10 miljoner kronor i anslag för att informera om de förestående
förändringarna i allemanssparandet.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 1
37
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande7
dels att8a, 26-28§§ skall upphävas
dels att 1, 3, 8, 9 och 25 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
I denna lag behandlas den särskilda
sparform (allemanssparande) som
är förenad med skattelättnader en-
ligt 2 § lagen (1988:847) om skat-
telättnader för allemanssparande.
Lagen gäller, med de undantag som
anges i andra stycket, även för så-
dant sparande som sker i andelar i
allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.
Bestämmelserna i 3 § andra -
fjärde styckena, 4, 6, 8, 8a, 9 och
19-28 §§ skall inte tillämpas i fråga
om sådant sparande i allemansfond
som sker enligt lagen om individu-
ellt pensionssparande.
Sparmedlen skall sättas i en svensk
bank som enligt överenskommelse
med Riksgäldskontoret förmedlar
allemanssparande. En sparare får
inte spara på mer än ett allemans-
sparkonto och i fler än två alle-
manssparfonder. Han far flytta sina
sparmedel inom allemanssparan-
det.
Den bank eller det fondbolag
Föreslagen lydelse
§’
I denna lag behandlas den särskilda
sparformen allemanssparande. La-
gen gäller, med de undantag som
anges i andra stycket, även för så-
dant sparande som sker i andelar i
allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.
Bestämmelserna i 3 § andra -
fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och 19-
25 §§ skall inte tillämpas i fråga om
sådant sparande i allemansfond som
sker enligt lagen om individuellt
pensionssparande.
§9
Sparmedlen skall sättas in i en bank
som enligt överenskommelse med
Riksgäldskontoret förmedlar alle-
manssparande. En sparare far inte
spara på mer än ett allemansspar-
konto och i fler än två allemansfon-
der. Han får inte flytta sina sparme-
del mellan allemansspar och alle-
mansfond. Om en bank upphör att
förmedla allemanssparande får en
sparare överföra sin behållning på
allemanssparkonto till sådant konto
i annan bank.
Den bank eller det fondbolag
som ombesörjer en överföring är
7 Lagen omtryckt 1986:522.
8 Senaste lydelse 1993:934.
’ Senaste lydelse 1993:548.
38
som ombesörjer en överföring är
berättigad till ersättning med högst
150 kronor av spararen för sina
kostnader för överföringen. Någon
uttagsavgift enligt 6 § skall inte
betalas.
Vad som föreskrivs i första
stycket och annars i denna lag i
fråga om bank gäller, med undan-
tag för bestämmelserna om lån för
förvärv av bostad och för bosätt-
ning i övrigt (bosparlån) i 8 a § och
26-28 §§, också i fråga om spar-
kassa.
berättigad till ersättning med högst
150 kronor av spararen för sina
kostnader för överföringen. Vid en
överföring enligt första stycket sista
meningen skall dock ingen överfö-
ringsavgift utgå. Någon uttagsav-
gift enligt 6 § skall inte betalas.
Vad som föreskrivs i första
stycket och annars i denna lag i
fråga om bank gäller också i fråga
om sparkassa.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 2
För visst sparande på sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riksbyg-
gen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och
25§§.
8§
Om rätten till sparmedel genom
överlåtelse eller på annat sätt över-
går till någon annan eller om spara-
ren pantsätter sin fordran, skall in-
nestående medel betalas ut.
Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 §
första stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till
honom. Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskri-
vas spararen. Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en alle-
mansfond och om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas
i motsvarande mån.
Vid utbetalning enligt första
stycket skall uttagsavgift enligt 6 §
erläggas.
39
9§'°
De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från ban-
ken till Riksgäldskontoret.
På de medel som satts in på ett På de medel som sätts in på ett
allemanssparkonto utgår årlig ränta allemanssparkonto utgår årlig ränta.
som skall motsvara lägst det av Regeringen eller den myndighet
riksbanken fastställda, vid varje tid som regeringen bestämmer medde-
gällande diskontot, minskat med tre lar närmare föreskrifter om vilken
procentenheter. Regeringen eller räntesats som vid varje tidpunkt
den myndighet regeringen bestäm- skall gälla.
mer meddelar närmare föreskrifter
om vilken räntesats som vid varje
tidpunkt skall gälla.
25 §
Den som bosparar i HSB eller Den som bosparar i HSB eller
Riksbyggen far under det kalen- Riksbyggen får överfora hela eller
derår han fyller 28 år överfora hela del av sparandet enligt 24 § till al-
eller den del av sparandet enligt lemanssparkonto eller allemans-
24 § till allemanssparkonto eller fond.
allemansfond.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
10 Senaste lydelse 1989:510.
40
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemansspar-
ande11
dels att 10-25 §§ skall upphävas
dels att 1, 3, 4, 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag behandlas den särskilda I denna lag behandlas den särskilda
sparformen allemanssparande. La- sparformen allemanssparande.
gen gäller, med de undantag som
anges i andra stycket, även för så-
dant sparande som sker i andelar i
allemansfond enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande.
Bestämmelserna i 3 § andra-
fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och 19—
25 §§ skall inte tillämpas i fråga
om sådant sparande i allemansfond
som sker enligt lagen om individu-
ellt pensionssparande.
3§12
Sparmedlen skall sättas in i en bank som enligt överenskommelse med
Riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara
på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder. Han far
inte flytta sina sparmedel mellan allemansspar och allemansfond. Om en
bank upphör att förmedla allemanssparande far en sparare överföra sin
behållning på allemanssparkonto till sådant konto i annan bank.
Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berätti-
gad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader
för överföringen. Vid en överföring enligt första stycket sista meningen
skall dock ingen överföringsavgift utgå. Någon uttagsavgift enligt 6 §
skall inte betalas. Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna
lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa.
För visst sparande på sparkonto
hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) samt för visst
sparande som är anordnat av Riks-
byggen ekonomisk förening gäller
särskilda bestämmelser enligt
24 och 25
11 Lagen omtryckt 1986:522.
12 Senaste lydelse 1994:000.
41
4 Riksdagen 1997/98. ! samt. Nr 50
Prop. 1997/98:50
4 § Bilaga 2
Varje sparare får sätta in högst Varje sparare får sätta in högst
2 000 kronor i månaden i allemans- 2 000 kronor i månaden i allemans-
|
sparandet. |
sparandet eller det lägre belopp |
6 §'3
Vid uttag betalar spararen till ban- Vid uttag betalar spararen till ban-
ken eller fondbolaget en avgift mot- ken en avgift motsvarande en pro-
svarande en procent av det uttagna cent av det uttagna beloppet, dock
beloppet, dock minst 20 kronor. minst 20 kronor.
Om en sparare överskrider de be-
gränsningar som gäller enligt 3 §
första stycket eller 4 §, skall de
oriktigt insatta sparmedlen betalas
ut till honom. Någon ränta eller
värdeökning på dessa medel skall ej
gottskrivas spararen. Om det för
sparmedlen har förvärvats andelar
i en allemansfond och om andel-
svärdet därefter har sjunkit, skall
beloppet jämkas i motsvarande
mån.
Om en sparare överskrider de be-
gränsningar som gäller enligt 3 §
första stycket eller 4 §, skall de
oriktigt insatta sparmedlen betalas
ut till honom. Någon ränta på dessa
medel skall ej gottskrivas spararen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2. Placeringsregeln i 16 § andra stycket första meningen gäller for al-
lemansfonderna intill utgången av mars 1996.
3. Om en företagsanknuten allemansfond före den 1 april 1995 har an-
sökt om tillstånd till annan näringsverksamhet enligt 3 § lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder skall bestämmelserna i lagen
(1983:890) om allemanssparande gälla så länge tillståndsprövningen på-
går.
4. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte utgå i anledning av att reg-
lerna om allemansfond upphävs.
13 Senaste lydelse 1993:548.
14 Senaste lydelse 1994:000.
42
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om värde- Prop. 1997/98:50
|
pappersfonder |
Bilaga 2 |
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
skall införas två nya paragrafer, 6 a § och 9 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 6 a § I styrelsen för ett fondbolag som I beslut om rösträtt för aktier i 9a§ En fond får årligen dela ut ett be- |
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
43
Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:50
Bilaga 2
37
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel-
ning från en allemansfond enligt
18 § sista stycket lagen (1983:890)
om allemanssparande. En sådan
utdelning skall vid tillämpning av
denna lag anses utgöra en gåva från
fonden.
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel-
ning från en värdepappersfond en-
ligt 9 a § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder. En sådan ut-
delning skall vid tillämpning av
denna lag anses utgöra en gåva från
fonden.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
44
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:931) om individuellt pen-
sionssparande att 2 kap. 1 och 3 §§ och 3 kap. 6 § skall ha följande lydel-
se.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 2
Föreslagen lydelse
kap.
1 §
Individuellt pensionssparande far
ske i en eller flera av sparformerna
1. inlåning,
2. andelar i värdepappersfond
och
3. andra fondpapper.
3§
Vid sparande i värdepappersfond
och allemansfond skall pensions-
sparmedlen för spararens räkning
placeras i en sådan värdepappers-
fond som avses i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder. Pensions-
sparmedlen far även placeras i ett
utländskt fondföretag som är un-
derkastat lagstiftning eller annan
offentlig reglering som väsentligen
stämmer överens med den som
gäller för värdepappersfonder här i
landet.
Nuvarande lydelse
2
Individuellt pensionssparande far
ske i en eller flera av sparformerna
1. inlåning,
2. andelar i värdepappersfond
och allemansfond samt
3. andra fondpapper.
Vid sparande i värdepappersfond
och allemansfond skall pensions-
sparmedlen för spararens räkning
placeras i en sådan värdepappers-
fond som avses i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder eller i en
allemansfond enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande.
Pensionssparmedlen får även place-
ras i ett utländskt fondföretag som
är underkastat lagstiftning eller an-
nan offentlig reglering som väsent-
ligen stämmer överens med den
som gäller för värdepappersfonder
här i landet.
3 kap.
6§
Fondpapper eller andelar i alle- Fondpapper får inte förvärvas eller
mansfond får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker
avyttras till ett pris som avviker från gällande marknadsvärde,
från gällande marknadsvärde.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
45
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall
upphöra den 31 december 1997.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 2
De sparmedel som finns kvar i allemansspar när lagen upphävs skall för
det fall allemansspar inte fortsätter i annan form utbetalas till spararna
varvid uttagsavgift enligt 6 § skall utgå. Om allemansspar fortsätter i nå-
gon form efter den 31 december 1997 utgår ingen uttagsavgift enligt
6 § i samband med att lagen upphävs. Bank som upphör förmedla alle-
mansspar i samband med att lagen upphävs får ej ta ut överföringsavgift
enligt 3 § andra stycket.
46
Prop. 1997/98:50
Bilaga 3
Efter remiss har yttrande över betänkandet Allemanssparandet - en över-
syn avgetts av Riksbanken, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten
i Stockholm, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Riksskatteverket,
Konkurrensverket, Konsumentverket, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktie-
sparares Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkrings-
förbund, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening,
Stockholms Fondbörs AB, Penningmarknadsinformation PMI AB, Sve-
riges Industriförbund, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Bank-
kunders Riksförbund och HSB Riksförbund. Yttrande har dessutom in-
kommit från Axel Targama, styrelseordförande i Sparbankernas sjätte
allemansfond AB.
47
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1998.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 4
1.1 fråga om företagsanknutna allemansfonder far vad som föreskrivs i
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och annan författning om vär-
depappersfonder med de avvikelser som följer av 19 § första meningen
samt 22 och 23 §§ lagen om allemanssparande tillämpas till utgången av
år 1998 eller, om det för en sådan fond före utgången av år 1998 ansökts
om tillstånd enligt lagen om värdepappersfonder, till dess ansökan slut-
ligt prövats.
2. Vid en ansökan om tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder
skall det bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond jämstäl-
las med ett sådant fondbolag som avses i nämnda paragraf.
48
Prop. 1997/98:50
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt15 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §16
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel-
ning från en allemansfond enligt
18 § sista stycket lagen (1983:890)
om allemanssparande. En sådan
utdelning skall vid tillämpning av
denna lag anses utgöra en gåva från
fonden.
3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel-
ning från en värdepappersfond en-
ligt lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder till annan än an-
delsägare i fonden. En sådan utdel-
ning skall vid tillämpning av denna
lag anses utgöra en gåva från fon-
den.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
15 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
16 Senaste lydelse 1987:1317.
49
Härigenom föreskrivs att 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt17 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:50
Bilaga 4
2§
10 mom.18 Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, ut-
över vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag,
1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och
andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom.,
2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången
av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom.,
3. att avdrag far göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 mom.
fjärde stycket som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte
med så stort belopp att det föranleder underskott.
Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande för-
valtar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentli-
gen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller
andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger
aktier eller andelar.
Ett företag som inte längre uppfyller kraven enligt föregående stycke
skall - när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation -
som intäkt ta upp ett belopp som svarar mot 40 procent av det högsta av
värdena av tillgångar som avses i första stycket 1 vid ingången av be-
skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren, dock
tidigast vid ingången av år 1991. Som intäkt far i stället tas upp summan
av de realisationsvinster och realisationsförluster som företaget haft från
och med ingången av år 1991 på tillgångar som avses i första stycket 1.
Vad som föreskrivits i första
stycket för investmentföretag gäller
också för värdepappersfonder. För
värdepappersfonder utgör intäkten
enligt första stycket 2 dock 1,5 pro-
cent.
Vad som föreskrivits i första
stycket för investmentföretag gäller
också för värdepappersfonder. För
värdepappersfonder utgör intäkten
enligt första stycket 2 dock 1,5 pro-
cent Vid utdelning till annan än
andelsägare i fonden får avdrag
enligt första stycket 3 dock inte gö-
ras med ett större belopp än
2 procent av fondens värde vid ut-
gången av beskattningsåret.
17 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
18 Senaste lydelse 1996:1227.
50
Prop. 1997/98:50
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid
1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tilläm-
pas äldre bestämmelser vid 1999 års taxering.
51
Prop. 1997/98:50
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § föräldrabalken19 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
5 §20
Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place-
ras i
1. skuldförbindelser som har utfardats eller garanterats av stat eller
kommun,
2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges Allmänna hypoteks-
bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit-
marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut
som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över-
ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet,
med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför
rätt till betalning först efter utfardarens övriga fordringsägare, eller
3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat
en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som
gäller för värdepappersfonder här i landet.
Den omyndiges tillgångar får vi-
dare utan överförmyndarens sam-
tycke användas för allemansspa-
rande enligt lagen (1983:890) om
allemanssparande eller lånas ut
mot säkerhet av panträtt på grund-
val av inteckning i fast egendom
inom sextio procent av det senast
fastställda taxeringsvärdet.
Den omyndiges tillgångar får vi-
dare utan överförmyndarens sam-
tycke lånas ut mot säkerhet av pan-
trätt på grundval av inteckning i
fast egendom inom sextio procent
av det senast fastställda taxerings-
värdet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
IS Balken omtryckt 1995:974.
20 Senaste lydelse 1997:458.
52
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 4
Individuellt pensionssparande far
ske i en eller flera av sparformerna
1. inlåning,
2. andelar i värdepappersfond
och allemansfond samt
3. andra fondpapper.
Vid sparande i värdepappersfond
och allemansfond skall pensions-
sparmedlen för spararens räkning
placeras i en sådan värdepappers-
fond som avses i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder eller i en
allemansfond enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande.
Pensionssparmedlen får även place-
ras i ett utländskt fondföretag som
är underkastat lagstiftning eller an-
nan offentlig reglering som väsent-
ligen stämmer överens med den
som gäller för värdepappersfonder
här i landet.
§
Individuellt pensionssparande far
ske i en eller flera av sparformerna
1. inlåning,
2. andelar i värdepappersfond
och
3. andra fondpapper.
i§
Vid sparande i värdepappersfond
skall pensionssparmedlen för spara-
rens räkning placeras i en sådan
värdepappersfond som avses i lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der. Pensionssparmedlen far även
placeras i ett utländskt fondföretag
som är underkastat lagstiftning eller
annan offentlig reglering som vä-
sentligen stämmer överens med den
som gäller för värdepappersfonder
här i landet.
3 kap.
6§
Fondpapper eller andelar i alle- Fondpapper får inte förvärvas eller
mansfond får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker
avyttras till ett pris som avviker från det gällande marknadsvärdet,
från det gällande marknadsvärdet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
53
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-12-15
Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne
Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.
Enligt en lagrådsremiss den 27 november 1997 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i föräldrabalken,
5. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparan-
de.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anne
Kuttenkeuler.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:50
Bilaga 5
54
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 Januari 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Prop. 1997/98:50
Regeringen beslutar proposition 1997/98:50 Avveckling av allemans-
sparreglema.
55
Prop. 1997/98:50
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för bak- häver eller upprepar |
|
Lag (1983:890) om alle- |
9§ 29 § |
Eländers Gotab 55798, Stockholm 1998
56