Skr.
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 23 juli 1998
Ines Uusmann
Marita Ulvskog
(Kommunikationsdepartementet)
Syftet med skrivelsen är att ge en sammanhållen översikt över de olika
frågor som berörs av den för närvarande mycket snabba utvecklingen av
elektronisk handel och redogöra för regeringens principiella inställning i
dessa frågor. Avsikten är således inte att i detalj behandla sakfrågor utan
i stället lämna en redogörelse för den aktuella situationen.
I skrivelsens första tre kapitel redovisar regeringen utgångspunkter för
en samlad politik för att främja en global och primärt marknadsledd
elektronisk handel. Här ges även en översiktlig beskrivning av utveck-
lingen av elektronisk handel, dess drivkrafter och möjligheter samt dess
effekter på tillväxt och sysselsättning.
I de avslutande tre kapitlen görs en mer detaljerad genomgång av ut-
förda, pågående och planerade initiativ på de områden där regeringen
anser att staten har sina huvudsakliga uppgifter: att åstadkomma ett
effektivt regelverk, samordnade offentliga aktiviteter så att dessa bidrar
till att främja en snabb utveckling och en bred användning av elektronisk
handel samt att verka för en tillgänglig och säker teknisk infrastruktur.
Regeringens ställningstaganden i enskilda frågor kommer däremot att
utvecklas och lämnas successivt, då det i många frågor finns ett behov av
såväl inhemska som internationella överenskommelser.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 190
Skr. 1997/98:190
Sammanfattning.........................................................................................3
1 Inledning.................................................................................................5
2 Elektronisk handel för sysselsättning och tillväxt - utgångspunkter för
en samlad politik...............................................................................6
3 Utvecklingen av elektronisk handel.......................................................8
3.1 Omfattning, drivkrafter och möjligheter.....................................9
3.2 Effekter på sysselsättningen......................................................13
3.3 Internationella initiativ för att främja elektronisk handel.........15
4 Ett effektivt regelverk...........................................................................16
4.1 Säkerhet i kommunikationssystemen........................................18
4.1.1 Kryptering och digitala signaturer...........................18
4.1.2 Säkra elektroniska betalningar.................................21
4.2 Klara principer för elektronisk handel......................................23
4.2.1 Personlig integritet och säkerhetsskydd..................23
4.2.2 Allmänt om avtal och köp........................................25
4.2.3 Konsumentskydd.....................................................29
4.2.4 Upphovsrätt och varumärken...................................32
4.3 Neutrala tull- och skatteregler samt bokföringsregler...............35
4.3.1 Skatter......................................................................35
4.3.2 Handelspolitik och tullar..........................................39
4.3.3 Tillämpning av gällande regler om
skatter och tull.........................................................40
4.3.4 Bokföring.................................................................41
5 Samordnade offentliga aktiviteter för att främja elektronisk handel.... 42
6 En tillgänglig och säker teknisk infrastruktur......................................47
6.1 Tillgång till infrastruktur...........................................................48
6.2 Säkerhet i infrastrukturen..........................................................50
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 juli 1998...........54
Regeringen anser att förutsättningar bör skapas for en bred användning
av elektronisk handel i syfte att främja sysselsättning och tillväxt. Ut-
vecklingen bör komma alla grupper och alla delar av landet till del och
eventuella negativa omställningseffekter bör minimeras.
Elektronisk handel är global till sin natur. För att inte fragmentera
marknaden anser regeringen därför att det är angeläget att i största möj-
liga utsträckning nå överenskommelser på global nivå vad avser regler
och villkor för elektronisk handel.
Regeringen anser att utvecklingen av den elektroniska handeln primärt
bör drivas av marknadens aktörer. Detta innebär bl.a. att olika tekniska
tillämpningar främst utvecklas av den privata sektorn. Regleringar bör
tillgripas endast när branschstandarder och avtal inte är tillräckliga åtgär-
der.
Regeringen anser att statens uppgift bör vara att i internationell sam-
verkan och i samspel med näringslivet och andra berörda aktörer såsom
konsumentgrupper verka för
- ett effektivt regelverk,
- samordnade offentliga aktiviteter, t.ex. upphandling och utbildnings-
insatser, samt
- en tillgänglig och säker teknisk infrastruktur så att dessa bidrar till att
främja den elektroniska handeln.
Regeringen eftersträvar ett effektivt regelverk som inte i onödan hindrar
möjligheterna att bedriva elektronisk affärsverksamhet. En rad olika ini-
tiativ har tagits inom rättsområdet:
Kryptering och digitala signaturer
En viktig fråga gäller tilliten till kommunikationssystemen. En översyn
av förutsättningarna för användning av digitala signaturer och kryptering
pågår, varvid frågor rörande kampen mot allvarlig brottslighet, export-
kontrollens framtid och digitala signaturers status måste lösas. Ett om-
fattande internationellt arbete pågår på dessa områden.
Elektroniska pengar
En särskild utredare arbetar med att kartlägga och analysera rättsliga frå-
gor med anknytning till användningen av elektroniska pengar. Omfat-
tande regleringar bör undvikas för att inte hämma den tekniska och Skr. 1997/98:190
marknadsmässiga utvecklingen.
Integritetskydd
En personuppgiftslag har utarbetats som förtydligar hur personuppgifter
far behandlas. Lagen träder i kraft den 24 oktober 1998. Diskussioner
kring integritetsskydd pågår på det internationella planet. Även markna-
dens aktörer måste ta ett ansvar för att integritetsaspektema tillgodoses.
Avtals- och köprätt
Gällande avtals- och köprättsliga regler är i princip tillämpliga även vid
elektronisk handel, men olika typer av bevisproblem kan uppkomma.
Internationella diskussioner om domstols behörighet och tillämplig lag
pågår. En ny lag om tillämplig lag för avtalsförpliktelser trädde i kraft
den 1 juli 1998. Ett omfattande internationellt harmoniseringsarbete på
avtals- och köprättens område pågår också.
Konsumenträtt
Det är av största vikt att konsumenternas rättigheter respekteras vid
elektronisk handel. Regeringen har tagit intitiativ till att på såväl nordisk
som europeisk nivå göra detta till en prioriterad fråga. Regeringen avser
tillsätta en utredning avseende konsumenträttigheter i informationssam-
hället. Även på detta område är det viktigt att marknadens aktörer tar ett
eget ansvar.
Immaterialrätt
Den immaterialrättsliga lagstiftningen måste ge ett fullgott skydd mot
intrång också vid elektronisk handel, dock utan att informationsintresset
får stå tillbaka. Ett förslag till EG-direktiv om harmonisering av vissa
aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssam-
hället diskuteras för närvarande. Ett lagförslag om nya processrättsliga
skyddsåtgärder för att ingripa mot otillåten kopiering av t.ex. datapro-
gram har utarbetats. En utredning har också tillsatts för att se över den
varumärkesrättsliga lagstiftningen.
Skatter, tullar och bokföring
En viktig förutsättning för utvecklingen av handeln är tydliga, förutsäg-
bara och neutrala skatteregler som inte innebär några extra belastningar
på elektronisk handel jämfört med traditionell handel. Arbete pågår för
att nå internationella överenskommelser om principerna för beskattning
och för att finna lösningar på de kontrollproblem som uppstår då handeln
sker elektroniskt. Det handelspolitiska regelverket bör utformas på ett
sådant sätt att den nuvarande friheten och öppenheten för elektronisk
handel bibehålls. En överenskommelse har träffats inom WTO (World Skr. 1997/98:190
Trade Organisation) om att bevara elektroniska överföringar tullfria.
Redovisningskommittén har lämnat ett förslag till ny bokföringslag där
bl.a. den s.k. varannanlänksprincipen föreslås bli avskaffad. Principen
innebär att verifikationer och grundbokföring inte samtidigt får utgöras
av maskinläsbar handling.
Det är viktigt att offentliga myndigheter och organisationer aktivt bidrar
till utvecklingen av den elektroniska handeln.
Den offentliga förvaltningen bör vara ett föredöme när det gäller att
använda informationsteknik och utveckla elektroniska tjänster som
underlättar kontakterna med medborgare och företag. Fortsatta åtgärder
vidtas för att underlätta offentlig upphandling på elektronisk väg. Rege-
ringen kommer vidare att utarbeta ett handlingsprogram för myndig-
heternas IT-användning.
Insatser görs för att säkerställa en bred kunskap och kompetens hos
hela befolkningen om informationsteknik i allmänhet och elektronisk
handel i synnerhet. Regeringens stora satsningar på informationsteknik i
utbildningssektom bör därför ses som ett led i att främja användningen
av elektronisk handel.
Regeringen eftersträvar en teknisk infrastruktur som är allmänt tillgäng-
lig, har hög kapacitet och uppfyller höga krav på säkerhet.
Tillgången till grundläggande telekommunikationer, inklusive möjlig-
heten till datakommunikation via låghastighetsmodem, är redan god.
Regeringen kommer emellertid att utreda och kartlägga behovet av avan-
cerad infrastruktur i ett regionalpolitiskt perspektiv. Den svenska delen
av Internet har setts över och frågor kring administrationen av domän-
namn m.m. kommer att utredas vidare. Säkerheten i infrastrukturen är en
viktig fråga och arbete pågår bl.a. med att formulera en sammanhållen
strategi för IT-säkerhet.
Övergången till informations- och kunskapssamhället och den ökade
användningen av informationsteknik skapar en rad möjligheter. Här finns
såväl tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå
bekvämare vardag och bättre liv för den enskilde, som förutsättningar för
att fördjupa demokratin och stärka det svenska näringslivets konkurrens-
kraft.
IT-politiken skall därför leda till att alla grupper i samhället - oavsett Skr. 1997/98:190
kön, ålder, bostadsort eller yrke - skall kunna ta del av och använda den
nya tekniken.
Riksdagen antog år 1996 en övergripande strategi för Sveriges väg in i
informations- och kunskapssamhället (prop. 1995/96:125, bet.
1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Huvudinriktningen i den nationella
IT-strategin är att stimulera användningen av informationsteknik på ett
sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Inom ramen för
denna strategi prioriteras tre områden i syfte att främja utvecklingen:
rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning.
Genom Intemets starka framväxt har elektronisk handel och andra
former av elektronisk affärskommunikation kommit att bli ett av de
potentiellt viktigaste användningsområdena för informationsteknik.
Denna utveckling innebär stora möjligheter för svenska konsumenter och
för svenskt näringsliv. Sverige är väl förberett för att ta del av de positiva
effekter utvecklingen medför, bl.a. genom att vara ett av världens ledande
och mest utvecklade länder när det gäller såväl tillgången som använd-
ningen av avancerad informations- och kommunikationsteknik.
I kapitel 2 redovisas regeringens utgångspunkter för en samlad politik
för att främja elektronisk handel. I kapitel 3 ges en översikt över utveck-
lingen av elektronisk handel och en diskussion förs kring handelns driv-
krafter och möjligheter samt dess effekter på sysselsättningen. I kapitel 4
görs en genomgång av regelverk som kan komma att påverka den elek-
troniska handeln. I kapitel 5 finns en redogörelse över offentliga aktivi-
teter i form av upphandling, utbildningsinsatser m.m. för att främja elek-
tronisk handel. I kapitel 6 behandlas den tekniska infrastrukturen.
Expansionen av den elektroniska handeln ger upphov till många över-
väganden inom en rad olika områden och den berör ett stort antal
regelverk. Därför finns ett behov av att ta ett sammanhållet grepp om
samtliga områden som berörs. Fragmenterade initiativ kan leda till att
de positiva effekterna av den elektroniska handeln uteblir eller i värsta
fall utgör ett hinder för utvecklingen.
Förutom att på nationell nivå främja tillgången till infrastruktur,
höja kompetensen och skapa ett stabilt och i största möjliga mån tek-
nikneutralt regelverk är regeringens långsiktiga mål att i internatio-
nellt samarbete undanröja eventuella hinder för framväxten av elek-
tronisk handel.
Elektronisk handel har under de allra senaste åren vuxit fram som ett av Skr. 1997/98:190
de potentiellt mest betydelsefulla användningsområdena för de modema
informations- och kommunikationsteknikerna.
Kommunikationen över de elektroniska näten skapar nya affärsmöjlig-
heter, vilket verkar som en drivkraft för att utveckla företagandet både i
nya och redan etablerade verksamheter och branscher.
Konsumenter far genom elektronisk handel ökade möjligheter att
skaffa sig information om varor och tjänster och välja ur ett större utbud.
Den offentliga sektom kan öka sin interna och externa effektivitet
genom en ökad offentlig upphandling på elektronisk väg och genom en
anpassning av myndigheternas informationssystem till den modema tek-
niken. Regeringen anser att den offentliga förvaltningen bör vara ett
föredöme när det gäller användningen av informationsteknik och utveck-
lingen av elektroniska tjänster som underlättar kontakterna med medbor-
gare och företag. Den offentliga sektom kan på detta sätt bidra till att
förbättra förutsättningarna för och påskynda utbredningen av elektronisk
handel.
Utgångspunkter och ställningstaganden
Regeringens initiativ och ställningstaganden för att främja elektronisk
handel har tre grundläggande förutsättningar.
För det första är elektronisk handel global. Det är därför angeläget att i
största möjliga utsträckning nå överenskommelser på global nivå vad
avser regler och villkor för elektronisk handel. För det andra är elektro-
nisk handel i huvudsak marknadsstyrd och skall så förbli. För det tredje
bör lagar och regler utformas så att de underlättar utvecklingen av den
elektroniska handeln. Regelverken bör i största möjliga utsträckning vara
neutrala i förhållande till den teknik som används.
Staten har ett ansvar för att främja den elektroniska handeln genom att
anpassa regelverken samt sprida information och i övrigt stimulera
användningen av informationstekniken i syfte att främja tillväxt i
näringslivet och samtidigt skydda enskilda konsumenter. En kontinuerlig
dialog om utvecklingen av den elektroniska handeln med både näringsliv
och konsumentorganisationer är av dessa skäl en viktig del i regeringens
arbete. Som en konsekvens av ovanstående utgångspunkter anser rege-
ringen följande:
- Regleringar bör tillgripas endast när branschstandarder och avtal inte
är tillräckliga åtgärder. De regler som gäller vid traditionell handel
torde dock i huvudsak kunna tillämpas även vid elektronisk handel.
- Tydliga och neutrala skatteregler som inte innebär några extra belast-
ningar på elektronisk handel jämfört med traditionell handel är en
viktig förutsättning för utvecklingen av den elektroniska handeln.
Utgångspunkten skall vara att elektronisk handel skattemässigt skall
behandlas på samma sätt som traditionell handel. Det krävs även
regler som är tydliga och lätta att tillämpa for att de som är skyldiga Skr. 1997/98:190
att betala en viss skatt på ett enkelt sätt skall kunna göra detta.
- Det är angeläget att vara uppmärksam på de eventuella negativa
effekter handeln kan medföra. Exempel på detta är strukturföränd-
ringar som kan innebära problem för företag eller enskilda, bristande
respekt för konsumenters rättigheter och minskade skatteintäkter då
skattebasens rörlighet ökar och kontrollmöjligheterna för skatte- och
tullmyndigheter försvåras.
Det är först när fler människor far tillgång till den nya informations-
inffastrukturen och faktiska möjligheter att använda den som det verkliga
genombrottet för elektronisk handel av varor och tjänster kommer att ske.
(Med informationsinfrastruktur avses här den fysiska infrastrukturen i
form av kablar, växlar, antenner etc.) Det handlar här mycket om att
ändra attityder och beteenden. Regeringen anser därför att en breddad IT-
användning är en förutsättning för att stimulera utvecklingen av elektro-
nisk handel.
Staten har som uppgift att aktivt se till att kunskapen om informa-
tionstekniken i allmänhet och elektronisk handel i synnerhet kommer så
många som möjligt till del. Regeringen verkar för att detta uppnås bl.a.
genom utbildnings- och informationsinsatser samt genom att främja
elektronisk handel inom den offentliga verksamheten.
Regeringen anser det slutligen viktigt att följa informationsteknikens
utveckling och influenser på samhället. Därför har regeringen tillsatt en
ny IT-kommission (dir. 1998:04), som bl.a. fatt i uppdrag att analysera
informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen i stort.
Den elektroniska handeln kan i ett långsiktigt perspektiv komma att
stimulera arbetsmarknaden i en positiv riktning. Det finns emellertid
faktorer som kan innebära att sysselsättningen minskar i vissa sekto-
rer. I dagsläget är det svårt att med säkerhet veta vilka effekter struk-
turomvandlingen kommer att fa. Elektronisk handel för dock med sig
stora möjligheter till tillväxt för svenska företag, inte minst små och
medelstora företag. Steget från hemmamarknaden till en expansion
via en global marknad är numera inom räckhåll för allt fler företag.
Den sammanlagda långsiktiga effekten för sysselsättningen och för ett
effektivt resursutnyttjande är därför troligen positiv.
Elektronisk handel är inget entydigt begrepp. Det kommer av det eng-
elska ”electronic commerce”. ”Commerce” har emellertid en vidare
betydelse än ordet handel vilket snarast motsvaras av ”trade”. Vissa väl-
jer därför att i stället tala om elektronisk affärsverksamhet eller elektro-
nisk affärskommunikation.
I denna skrivelse används begreppet elektronisk handel. Begreppet ges Skr. 1997/98:190
en vid innebörd och inbegriper alla situationer där två parter utväxlar
affärsinformation via olika former av telekommunikation och där minst
en part har ett ekonomiskt intresse av kommunikationen.
Två slags handel
Man brukar skilja mellan två slag av elektronisk handel: direkt elektro-
nisk handel och indirekt elektronisk handel. Det förstnämnda innebär att
hela transaktionen sker över nätet, såväl beställning som betalning och
leverans. Det rör sig då om produkter som finansiella tjänster eller om
sådant som traditionellt anses som varor, t.ex. tidningar och programvara
som kan levereras direkt via nätet. Vid indirekt elektronisk handel
beställs en produkt elektroniskt men betalas och/eller levereras på tradi-
tionell väg.
Distinktionen mellan direkt och indirekt handel är viktig. När den
fysiska varan omvandlas till och distribueras som elektroniska signaler
har det betydelse för uttaget av t.ex. mervärdesskatt och tull om det skall
anses vara frågan om en tjänst eller något annat.
Tre olika aktörer
Det finns tre tänkbara aktörer inom den elektroniska handeln: närings-
livet, privatpersoner och den offentliga sektorn. I dagsläget är det han-
deln mellan företag som är, och kan förväntas bli, den i särklass mest
betydelsefulla.
Konsumenthandeln är ännu i ett tidigt skede, men förväntas uppvisa en
stark tillväxt under de kommande åren i takt med att säkerheten kring
systemen ökar och att allt fler far tillgång till dem.
I handeln mellan näringslivet och den offentliga sektorn finns en stor
potential för exempelvis den offentliga upphandlingen. Den offentliga
sektorn kommer vidare att utveckla elektroniska tjänster t.ex. för att
hämta och lämna blanketter samt för att tillhandahålla information som
underlättar företagens och medborgarnas kontakter med den offentliga
förvaltningen.
Andra former av elektronisk handel
Att handla och bedriva annan affärskommunikation elektroniskt är inget
nytt fenomen. Olika former av elektronisk handel har funnits i många år.
Det gäller i synnerhet användningen av EDI (Electronic Data Inter-
change) mellan framför allt stora företag och organisationer. EDI är ett
elektroniskt utbyte av strukturerad information mellan datorsystem för
automatisk bearbetning utan mänsklig inblandning enligt en överens-
kommen standard. 9
EDI och liknande former av elektronisk utväxling av affärsinformation
förutsätter att aktörerna redan är bekanta med varandra och beredda att
verka i en långsiktig relation med en långt gången integrering av respek-
tive parts datorsystem och i praktiken även adminstrativa och andra pro-
cesser.
Med det öppna Internet och tillämpningen World Wide Web är kom-
munikationsstandarden given. Kontakt kan till jämförelsevis mycket låga
kostnader tas direkt utan föregående affärsmässiga eller andra överlägg-
ningar och överenskommelser.
Detta är huvudskälen till den elektroniska handelns explosionsartade
utveckling på senare tid. Standardiseringen av kommunikationen och de
möjligheter detta medför för företag, privatpersoner och offentlig sektor i
kombination med låga etablerings- och kontaktkostnader ger en enorm
potential åt den elektroniska handeln. Emellertid är följden också en ökad
anonymisering av aktörerna, vilket ställer nya krav på regelverket bl.a.
när det gäller säker identifiering, underskrift, betalning och avtalsvillkor.
En grundläggande förutsättning for en utbredd användning av elektronisk
handel i Sverige är givetvis att privatpersoner och näringsliv har tillgång
till en väl fungerande informationsinfrastruktur. Sverige ligger i täten när
det gäller användningen av telekommunikation. Tillgången till datorer
ökar kontinuerligt i hela samhället och användningen av Internet uppvi-
sar en kraftig tillväxt.
Utvecklingen sker dock så oerhört snabbt att undersökningar kring
dator- och Intemetanvändning snabbt blir inaktuella. Olika studier
använder också olika metoder m.m. vilket försvårar jämförbarheten. I
fotnot redovisas några undersökningar'.
Givetvis kan dessa skattningar endast betraktas som indikationer på
vilken omfattning handeln kan fa under de närmaste åren. Regeringen
anser att det är angeläget att tillgången till tillförlitlig statistik säkras.
11 Mediebarometer 1997, från Nordicom vid Göteborgs universitet framgår att 42 procent
av Sveriges befolkning i åldrarna 9-79 år hade tillgång till persondator i hemmet 1997.
Under 1996 var motsvarande siffra 31 procent. År 1997 hade 17 procent av denna grupp
tillgång till Internet i hemmet, en fördubbling jämfört med 1996. Sifo visar i en undersök-
ning i mars 1998 att var tredje svensk (34 procent) mellan 12 och 79 år använder Internet
någon gång eller oftare per månad (undersökningen är gjord under perioden oktober 1997 -
mars 1998), 27 procent någon gång i veckan och 13 procent använder Internet dagligen.
EG-kommissionen uppger att Internet i dagsläget kan användas i ca 100 länder och att
det aktuella antalet användare är ungefär 100 miljoner. Siffran förutspås öka till 250 miljo-
ner användare år 2000.
Kommissionen refererar till en uppskattning av värdet av den elektroniska handeln
mellan företag år 1997 på ca 7 miljarder ecu vilken förväntas öka till att omfatta ca 300
miljarder ecu år 2002.
En studie av IT-användningen i fem branscher (livsmedels-, maskin- och elektronik-
industri, transporttjänster samt datakonsulter) som Närings- och teknikutvecklingsverket
(Nutek) genomförde i november 1997 visar att totalt ungefär 25 procent av företagen
använder elektronisk handel. Det är de största företagen (500 anställda eller fler) som i
störst utsträckning använder elektronisk handel. En begränsad andel av företagen menar att
elektronisk handel skapat tillgång till nya marknader och kunder.
Skr. 1997/98:190
10
Regeringen har därför givit Statens institut för kommunikationsanalys Skr. 1997/98:190
(SIKA) i uppdrag att under en treårsperiod utreda uppbyggnaden av ett
samlat statistiksystem inom området moderna informations- och kom-
munikationstekniker. En första avrapportering skall ske den
15 september 1998.
Klart är att det finns en stor potential för elektronisk handel via Inter-
net och att det är viktigt att förutsättningarna är sådana att det svenska
näringslivet, de svenska konsumenterna och den offentliga sektorn kan
vara viktiga aktörer på denna marknad.
Till dessa förutsättningar hör en bred användning av den moderna
informations- och kommunikationstekniken. Många studier visar att män
använder Internet oftare än kvinnor, yngre oftare än äldre, att högin-
komsttagare använder nätet oftare än låginkomsttagare och att den
genomsnittlige användaren oftare bor i städerna än på landet.
Det är således angeläget, såväl från ett sysselsättnings- och tillväxt-
perspektiv som från demokratisynpunkt, att bidra till att dessa grupper
kan öka sin kompetens och sitt användande av informationstekniken.
Därför genomför regeringen omfattande satsningar på kunskap och
kompetens.
De viktigaste faktorerna bakom den starka tillväxten av elektronisk han-
del har redan nämnts: den tekniska standardiseringen av kommunikatio-
nen, de låga etablerings- och kontaktkostnaderna samt den förbättrade
tillgången till och användningen av informationsinfrastrukturen. Nedan
redogörs för ett antal andra drivkrafter i utvecklingen och de konsekven-
ser dessa kan få.
Effektivitetsvinster och sänkta transaktionskostnader
När en direkt kontakt mellan tillverkare och slutkonsument kan etableras
finns det inte längre samma behov av olika mellanhänder. Detta innebär
att transaktionskostnader, dvs. kostnader för att hantera, söka, använda
och distribuera varor och tjänster reduceras. Möjligheterna till effektivi-
tetsvinster genom elektronisk handel är av samma skäl betydande.
Särskilt tydligt blir detta givetvis vid direkt elektronisk handel då pro-
dukten kan levereras elektroniskt, men även vid indirekt elektronisk han-
del kan betydande besparingar och tidsvinster göras.
På sikt kan emellertid detta innebära att vissa återförsäljarled försvin-
ner eller tvingas att modifiera sin verksamhet och finna nya roller. Om
konsumenterna t.ex. väljer att själva boka sina flygbiljetter på Internet,
göra sina bankaffärer eller beställa vissa livsmedel på nätet riskerar kun-
dunderlaget för den lokala resebyrån, det lokala bankkontoret och den
lokala livsmedelsaffären att minska. De besparingar och effektivitets-
vinster som uppnås måste därför ställas mot en eventuell minskning eller
förlust av lokal traditionell service.
11
Även inom den offentliga sektom kan stora effektivitetsvinster uppnås Skr. 1997/98:190
t.ex. genom en ökad offentlig elektronisk upphandling och genom en
anpassning av myndigheternas tjänster till den modema informations-
infrastrukturen.
Individualisering av varor och tjänster
Vidare innebär den direkta kundkontakten att ett foretag, genom att samla
in information om sina kunders preferenser, i större utsträckning kan
anpassa och skräddarsy varor och tjänster till enskilda konsumenter. Som
exempel kan nämnas möjligheten att fa en elektronisk tidning som endast
innehåller de artiklar som en enskild läsare är intresserad av. Här är det
dock angeläget att vara uppmärksam så att möjligheterna att samla in
detaljerad information om kunder inte missbrukas och utgör ett otillbör-
ligt intrång i den personliga integriteten.
Nya affärsmöjligheter på nya marknader
Handeln över nätet skapar nya affärsmöjligheter och den tekniska
utvecklingen gör att varor och tjänster kan köpas, säljas, marknadsföras
osv. på nya marknadsplatser. Företag - såväl stora som små och medel-
stora - har omedelbar tillgång till den del av världsmarknaden som
omfattas av infrastrukturen till förhållandevis låga kostnader.
Elektronisk handel kan vidare bli en drivkraft för att starta nya företag
vars verksamheter redan från början kan baseras på elektronisk kommu-
nikation. Det kan innebära sänkta kostnader i det inledande skede som
erfarenhetsmässigt är det mest kritiska för ett nytt företag.
Tiden för produktutveckling kan också förkortas genom samarbete
över nätverk och tiden för att fa ut nya produkter på marknaden kan
minskas i de fall produkten kan överföras digitalt.
Större utbud av varor och tjänster
Konsumenter och näringsliv far totalt sett tillgång till ett i det närmaste
oändligt utbud av varor och tjänster samt ökade möjligheter att skaffa sig
information om detta utbud. Avstånden far mindre betydelse och konsu-
menten kan - i synnerhet om det gäller en vara eller tjänst som kan leve-
reras elektroniskt - söka efter det bästa alternativet på världsmarknaden.
Handeln över nätet innebär också att konsumenten kan göra inköp eller
söka information om varor och tjänster när som helst under dygnet. I dag
kan det emellertid vara svårt att hitta rätt på nätet. Informationsflödet är
betydande och sökverktygen inte alltid väl anpassade till den enskildes
behov. Olika typer av tjänster, t.ex. s.k. intelligenta agenter, utvecklas
dock som hjälper konsumenter att hitta rätt information på nätet.
12
Sänkta konsumentpriser? Skr. 1997/98:190
Den ökade konkurrensen på den globala marknaden kommer sannolikt på
sikt att innebära en prispress nedåt. Vissa studier som gjorts av konsu-
menthandeln visar emellertid att priserna for vissa varor på nätet inte är
lägre än i vanliga affärer.
Anledningen till detta anses vara att handeln ännu inte är så omfattande
på nätet och att konsumenterna i dag inte primärt handlar för att det är
billigare utan för att det är bekvämt att handla på nätet. Man kan utföra
sina inköp snabbt och på vilken tid på dygnet som helst. Detta blir då en
service konsumenten är villig att betala för. Då handeln utvecklas är det
emellertid troligt att priserna på vissa varor kommer att sjunka.
Utvecklingen av den elektroniska handeln kan komma att fa betydande
effekter för såväl näringslivet som enskilda konsumenter. Av särskilt
intresse är vilka sysselsättningseffekter utvecklingen kommer att leda till.
I ett resonemang kring vilka effekter den elektroniska handeln kan
komma att få, kan det vara svårt att särskilja vilka som härrör från IT-
utvecklingen generellt och vilka som härrör från den mer specifika
utvecklingen av elektronisk handel.
Regeringen menar att ett flertal av de drivkrafter som tidigare nämnts
kan ha en positiv effekt på sysselsättningen.
Nya jobb i nya företag
Den nya tekniken innebär att nya affärsmöjligheter skapas. De företag
som förmår utveckla sin egen verksamhet genom de möjligheter elektro-
nisk handel medför och som på ett tillitsfullt sätt kan tillgodose kunder-
nas behov, kommer att växa sig starkare. Svenska medie- och program-
varuföretag växer snabbt. Vidare skapas en större marknad för distribu-
tions- och transportföretag. Detta kan emellertid leda till negativa effek-
ter ur miljösynpunkt.
För att nya företag skall uppstå och existerande företag växa är det
angeläget att näringsklimatet är gynnsamt och väl anpassat till de förut-
sättningar som såväl de ”traditionella” som de nya företagen har. En situ-
ation där regelverket är bättre anpassat till äldre industriföretag än till
små och medelstora företag, t.ex. nya flexibla tjänsteföretag i löst sam-
mansatta nätverk, bör undvikas.
Den nya tekniken minskar hindren för marknadstillträde. Det räcker i
princip med mycket små investeringar för att etablera ett företag. Via
nätet når man sedan potentiella kunder i hela världen. Omvänt innebär
detta givetvis att svenska konsumenter får möjlighet att handla hos före-
tag runt om i världen och att konkurrensen på den inhemska marknaden
skärps.
13
Ökade möjligheter till distansarbete
Den nya tekniken ökar möjligheterna till distansarbete. Genom att den
enskilde själv far möjlighet att bestämma till vilken plats han eller hon
fysiskt vill förlägga sitt arbete, innebär detta helt nya möjligheter för
glesbygdsområden och for perifert belägna stater som Sverige. En ökad
förekomst av distansarbete och ”distansföretagande” kommer därför
förmodligen att få en positiv effekt på sysselsättningen inte minst ur ett
regionalpolitiskt perspektiv.
Den nya tekniken underlättar nya former för arbetsflöden och arbetets
organisation. Arbete på exempelvis ett projekt kan ske samtidigt vid flera
olika platser i skilda länder utan att arbetskraften fysiskt behöver flytta.
På sikt kommer detta innebära att delar av arbetskraften kommer att bli
mer rörlig. En arbetstagare behöver inte längre flytta från ett land till ett
annat och själva produktionen behöver inte längre vara knuten till ett
land. På så sätt far en arbetstagare hela världen som sin arbetsmarknad.
Det är här angeläget att vara uppmärksam på att det arbetsrättsliga och
arbetsmiljörättsliga regelverket inte urholkas. Regeringen har tillkallat en
särskild utredare som har till uppgift att se över den lagstiftning som
berör distansarbete (dir. 1997:83). Uppdraget skall redovisas senast den
1 september 1998.
Den ökade köpkraft som effektiviseringama medför kan vidare komma
att leda till positiva effekter för samhället som helhet. De pengar en
köpare sparar genom att slippa betala för bl.a. kostsamma mellanled
”försvinner” inte. I stället kan dessa resurser användas till konsumtion
och investeringar och därmed leda till sysselsättning och tillväxt i andra
sektorer i ekonomin.
Strukturförändringar kan innebära färre jobb i vissa sektorer
Det finns emellertid en oro att informationssamhället i allmänhet och
expansionen av den elektroniska handeln i synnerhet kommer att inne-
bära att ett stort antal arbetstillfällen också kan komma att försvinna.
Regeringen menar att det är troligt att en omfattande elektronisk handel
kommer att leda till strukturförändringar inom det svenska näringslivet
liksom till organisationsförändringar i företagen. Konkurrensen på mark-
naden hårdnar och de företag som inte förmår möta denna konkurrens får
svårigheter och riskerar i förlängningen att slås ut.
Vidare sker effektiviseringar inom företag och olika mellanled i distri-
butionskedjan förändras eller försvinner. Det är därför troligt att antalet
arbetstillfällen inom vissa sektorer kommer att minska. Som nämnts ovan
är det troligt att underlaget för lokala leverantörer och butiker minskar
om allt fler väljer att handla via Internet, vilket kan komma att innebära
en minskad lokal service. Detta kan innebära vissa omställningsproblem.
Som exempel kan nämnas bokhandelns situation. Regeringen avser att
noga följa utvecklingen.
Det finns således faktorer som kan komma att innebära att sysselsätt-
ningen minskar i vissa sektorer. Samtidigt visar genomgången ovan att
utvecklingen också innebär stora möjligheter för näringslivet. Det är
Skr. 1997/98:190
14
därför troligt att den långsiktiga nettoeffekten på sysselsättningen är Skr. 1997/98:190
positiv.
Satsningar på kunskap och kompetens är viktiga
Det är viktigt att strukturomvandlingen inte hindras eller fördröjs. Olika
insatser bör i stället vidtas för att underlätta omvandlingen. Det är troligt
att vissa av de nya jobb som skapas är av en annan karaktär och kräver
andra kompetenser än de jobb som försvinner. Många arbeten i informa-
tions- och kunskapssamhället ställer högre krav på kunskap och kompe-
tens. Vidare innebär utvecklingen att kvalificerade arbeten kommer att
lokaliseras till länder som har ett tillräckligt utbud av kvalificerad arbets-
kraft. Därför behövs omfattande satsningar för att höja arbetskraftens
kunskap och kompetens. Detta gör det lättare för de som har arbetat i de
sektorer som minskar att övergå till de expanderande sektorerna i eko-
nomin.
Det pågår ett intensivt internationellt arbete kring frågor om elektronisk
handel. Den elektroniska handeln är gränsöverskridande och det är därför
av största vikt att nå globala överenskommelser om de regelverk som
påverkar handeln.
OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development)
bedriver ett omfattande arbete och har publicerat att flertal rapporter om
elektronisk handel och dess effekter på en rad områden. I oktober 1998
kommer OECD, tillsammans med den kanadensiska regeringen, att
anordna en ministerkonferens i Ottawa på temat ”A Borderless World -
Realising the Potential of Global Electronic Commerce”. Ambitionen vid
konferensen är att nå en överenskommelse om vissa riktlinjer för skatter,
att anta riktlinjer för konsumentskydd i informationssamhället, att nå en
överenskommelse kring s.k. digitala signaturer och att diskutera integri-
tetsskydd. Regeringen stöder denna process.
I världshandelsorganisationen WTO pågår diskussioner kring den
elektroniska handelns effekter på handelspolitiken.
Inom EU bedrivs också ett omfattande arbete kring olika aspekter av
elektronisk handel. Våren 1997 antog kommissionen meddelandet Ett
europeiskt initiativ inom elektronisk handel (KOM(97) 157 slutlig) som
syftar till att ge en sammanhängande politisk ram för framtida gemen-
skapsåtgärder och för att upprätta gemensamma europeiska ståndpunkter
vid internationella förhandlingar. Vidare har kommissionen i februari
1998 antagit meddelandet Globaliseringen och informationssamhället:
behovet av stärkt internationell samordning (KOM(98)50 slutlig). I detta
meddelande föreslår kommissionen en internationell stadga för att
förstärka den internationella samordningen av frågor om elektronisk
handel. Regeringen har i ministerrådet förklarat sig positivt inställd till
kommissionens förslag.
15
Arbete pågår inom EU med ett antal direktiv med anknytning till elek- Skr. 1997/98:190
tronisk handel. Då elektronisk handel direkt berör unionens centrala mål-
sättning, en gemensam marknad för varor och tjänster, finns det anled-
ning att förutse att lagstiftningen på detta område kommer att harmoni-
seras inom unionen så långt den berör gränsöverskridande handel.
För att få en bättre överblick över tillväxten i det nationella regelverket
hos EU:s medlemsstater och för att förhindra att uppkomsten av nya han-
delshinder antog rådet den 29 juni 1998 ett direktiv som innebär att
nationella lagar och föreskrifter som avser informationssamhällets tjäns-
ter skall anmälas till kommissionen innan dessa antas nationellt. Kom-
missionen skall cirkulera förslagen till övriga medlemsstater för kom-
mentarer. Direktivet skall vara genomfört i det nationella regelverket vid
halvårsskiftet 1999.
Även inom FN:s handelsrättskommission (UNCITRAL) och i Världs-
organisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) pågår arbete
med betydelse för elektronisk handel.
Flera enskilda länder har också presenterat initiativ för att främja elek-
tronisk handel. Gemensamt för flera av initiativen är att de framhåller att
utvecklingen i huvudsak bör vara marknadsstyrd samt att den globala
dimensionen och behovet av globala överenskommelser understryks.
I syfte att främja utvecklingen och utbredningen av elektronisk handel
bör de relevanta författningarna ses över och, där så behövs, förändras
för att bättre passa till den nya utvecklingen. Målet är att undanröja
eventuella oklarheter samt att se till att de regler som finns inte i onö-
dan hindrar möjligheterna att bedriva elektronisk affärsverksamhet.
De regler som gäller vid traditionell handel torde i huvudsak kunna
tillämpas även vid elektronisk handel. Om nya eller ändrade regler
behövs är utgångspunkten att de, så långt möjligt, skall utgå från gäl-
lande rätt och passa in i befintliga regleringar. Dessutom bör regelver-
ket i största möjliga utsträckning vara neutralt i förhållande till den
teknik som används.
En hög säkerhet är av största vikt för handeln. Det bör också klart
framgå vilka regler som gäller vid transaktioner över näten, t.ex. för
avtal, marknadsföring och beskattning.
Den elektroniska handeln är global. Det är därför angeläget att de
nationella regelverken är i samklang med motsvarande internationella
regelverk. Utan internationella regelverk som stämmer överens kom-
mer de globala möjligheterna inte fullt ut att kunna tas till vara.
Genom tydliga och klara regler gynnas den elektroniska handeln och
Sverige kan ta del av de positiva effekter handeln medför.
Användarna av de globala nätverken måste kunna lita på att säkerheten
är hög. Hög säkerhet vid elektronisk handel innebär främst att kommuni-
16
kation som sker över näten är skyddad från otillbörlig insyn, att medde- Skr. 1997/98:190
landen inte förvanskas och att det är möjligt att vid behov fastställa par-
ternas identitet. Utvecklingen av elektronisk handel är också beroende av
att system utvecklas för att möjliggöra säkra elektroniska betalningar.
Olika affarssituationer ställer olika krav på graden av säkerhet. En
mindre betalning som en konsument gör kräver inte samma säkerhetsnivå
som en överföring av strikt konfidentiella uppgifter mellan två företag
eller en transaktion av en stor summa pengar. Regeringen anser därför att
det är angeläget att olika säkerhetslösningar utvecklas.
En övergång från en pappersbaserad till en digital affärsmiljö ger upp-
hov till olika frågor som rör relationerna mellan dem som kommunicerar
samt förhållandet till tredje man. När vi gör affärer över nätet uppstår
frågor kring vilka regler som gäller, t.ex. vilket lands lag som är tillämp-
lig på avtal och köp, vilket lands domstolar som är behöriga att avgöra
eventuella tvister och vilket lands regler kring marknadsföring och
reklam som är tillämpliga. Detta är inga nya frågeställningar - de aktuali-
seras även vid traditionell kommunikation - men de aktualiseras allt
oftare i takt med den ökade internationaliseringen och genom den elek-
troniska handelns kraftiga expansion.
Med den nya tekniken blir det också svårare att kontrollera utnyttjan-
det av upphovsrättsligt skyddade verk. För varumärken kan en situation
uppstå när två företag i skilda länder har var sitt nationella varumärke
och varumärkena är identiska eller snarlika. Det kan då vara oklart vem
som har rätten till varumärket vid marknadsföring på Internet.
Den elektroniska handeln kan också bl.a. leda till kontrollsvårigheter
för skatte- och tullmyndigheter.
Utvecklingen går mycket snabbt och det finns ett behov av att snabbt
anpassa regelverken till den nya situationen. Regeringen anser att det
givetvis är angeläget att en anpassning sker. Emellertid är det viktigt att
understryka att den elektroniska handeln ännu befinner sig i ett tidigt
utvecklingsskede. Fullgoda beslutsunderlag måste finnas innan eventu-
ella anpassningar av gällande rätt kan genomföras.
Det finns alltid risker vid affärstransaktioner såväl vid affärer över de
elektroniska nätverken som vid traditionella affärer. Ett helt riskfritt sys-
tem existerar inte. Uppgiften här är snarare att skapa ett system som är
tillräckligt säkert, att undanröja eventuella oklarheter och att se till att de
regler som finns inte utgör onödiga hinder för det nya sättet att bedriva
affärsverksamhet.
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 190
Elektronisk handel kommer i stor utsträckning att bedrivas mellan
parter som inte är kända for varandra. Metoder för att kryptera och
signera meddelanden kommer att bli allt viktigare. En utgångspunkt
för eventuella åtgärder från regeringens sida är att bidra till att tillit
skapas till kommunikationssystemen.
Användningen av krypteringsteknik ger emellertid anledning till
farhågor som knyter an till såväl kampen mot allvarlig brottslighet
m.m. som frågor om exportkontroll och digitala signaturers status. Ett
arbete pågår såväl i Sverige som internationellt med att väga samman
olika intressen. Bland annat omförhandlas en del av den s.k. Wasse-
naar-överenskommelsen om exportkontroll som rör kryptering. Vi-
dare har ett förslag till EG-direktiv om digitala signaturer presenterats.
Svenska konsumenter och företag är i dag tveksamma till att göra affärer
över öppna nät eftersom de tvivlar på säkerheten på näten. Vågar man
lämna ut känslig information, t.ex. ett kreditkortsnummer?
Elektronisk handel har hittills i allt väsentligt bedrivits i slutna grup-
per. Parterna är därvid kända för varandra. I den kommande handeln över
öppna nät kommer parter i flertalet fall inte att vara kända för varandra.
Kraven på säker identifiering av motparten liksom kraven på skydd mot
insyn i meddelandena kommer därför att växa.
För att uppnå säker elektronisk kommunikation används olika former
av krypteringsteknik. Man brukar skilja på kryptering som görs för att
skydda innehållet i ett meddelande från insyn och kryptering som görs
för att skapa en s.k. digital signatur, med vilken mottagaren dels kan kon-
statera om innehållet i ett meddelande förvanskats, dels kan knyta ett
meddelande till en bestämd avsändare.
Terminologin inom området är fortfarande under utveckling. Den
kryptering som görs för att uppnå insynsskyddet har brukat kallas för
”kryptering” kort och gott, och detta görs också i texten nedan. Man bör
dock hålla i minnet att detta är något missvisande, eftersom krypterings-
tekniken används för såväl insynsskydd som skapandet av en digital sig-
natur.
Ett övergripande intresse från statsmakternas sida i fråga om såväl
kryptering som digitala signaturer är att tillit skapas till kommunikations-
systemen. Skapandet av tillit innebär emellertid inte nödvändigtvis att
omfattande regleringar behövs.
Certifieringsorgan
En viktig roll för att åstadkomma tillit till kommunikationssystemen
kommer de s.k. certifieringsorganen att ha. Dessa är fristående organisa-
tioner som utfärdar s.k. certifikat där uppgifter om bl.a. avsändaren
framgår. Organisationerna går i god för att certifikatet är utformat enligt
18
vissa regler och att meddelandet i övrigt har kunnat signeras eller krypte- Skr. 1997/98:190
ras på ett sätt som står i överensstämmelse med reglerna.
Användare måste kunna lita på certifieringsorganens integritet och
funktionssätt. Vissa grundläggande krav torde därför behöva ställas på
certifieringsorganens struktur och organisation samt på de certifikat som
organen utfärdar.
Digitala signaturer: frågor kring rättsverkan och erkännande av certifikat
En särskild fråga som rör digitala signaturer är i vilken mån dessa kan
ersätta egenhändiga namnteckningar. I en lång rad författningar finns
formkrav, däribland krav på egenhändig underskrift. Om alla dessa för-
fattningar ändrades så att digitala signaturer godtogs, skulle det innebära
lättnader för elektronisk kommunikation i vid mening (speciellt i kontakt
med myndigheter). En generellt verkande reglering som innebär att digi-
tala signaturer godtas i stället för egenhändiga namnteckningar över hela
rättsområdet torde dock inte vara möjlig, mot bakgrund av bl.a. de olika
skälen bakom formkraven. Förändringar får i stället göras författning för
författning.
För digitala signaturer har EG-kommissionen i maj 1998 presenterat
ett förslag till direktiv, KOM(98)297 slutlig. Förslaget syftar till att har-
monisera krav på certifieringsorganens struktur och organisation samt på
de certifikat som organen utfärdar. Detta syftar i sin tur till att certifikat
från organ som uppfyller kraven skall godkännas inom hela EU. Direk-
tivförslaget innehåller också regler som syftar till att jämställa digitala
signaturer med egenhändiga underskrifter.
Vid förhandlingarna i rådet om direktivförslaget bör Sverige verka för
att ömsesidigt erkännande av certifikat åstadkoms inom unionen. Frågor
kring digitala signaturers rättsverkan i förhållande till egenhändiga
underskrifter är emellertid av civil- och förvaltningsrättslig karaktär och
bör därför inte behandlas inom ramen för EG-direktivet.
Civilrättsliga frågor behandlas även inom FN:s handelsrättskommis-
sion, UNCITRAL, som för närvarande arbetar med att ta fram modell-
regler för digitala signaturer. Arbetet är en vidareutveckling av den
modellag om elektronisk handel som antogs år 1996.
Kryptering: frågor kring exportkontroll, brottsbekämpning m.m.
En ökad användning av krypteringsmetoder innebär att olika intressen i
allt högre grad ställs mot varandra. Av betydelse i sammanhanget är t.ex.
att krypteringsprodukter som används för insynsskydd resp, signering är
strategiska produkter med dubbla användningsområden, dvs. de kan
användas för både civilt och militärt bruk. Export av sådana produkter
regleras i svensk lag och i en EG-förordning om varor med dubbla
användningsområden. Det finns också en internationell överenskom-
melse mellan 33 länder (Wassenaar-arrangemanget) avsedd att kontrol-
lera bl.a. krypteringsprodukters spridning.
19
En del av Wassenaar-arrangemanget som rör kryptering löper ut i slu- Skr. 1997/98:190
tet av år 1998 och omförhandlingar har nyligen inletts. Exportkontrollen
motiveras av säkerhets- och försvarspolitiska skäl. Samtidigt bör Sverige
som ett litet land med stort exportberoende kunna dra nytta av en ökad
frihandel globalt där elektronisk kommunikation blir allt vanligare.
Generella undantag från kravet på kontroll och licensgivning för klart
definierade krypteringsprodukter och krypteringsprogram bör därför
eftersträvas i internationella överenskommelser.
En annan fråga som växer i betydelse är att det från brottsbekämp-
ningssynpunkt är viktigt att kunna dekryptera avlyssnad krypterad kom-
munikation. Många moderna krypteringsprodukter är så kraftfulla att
polisen, även om den skulle fånga upp ett krypterat meddelande, saknar
tekniska möjligheter att dekryptera meddelandet utan tillgång till den
krypteringsnyckel som använts. Detta fordrar bl.a. att det skall vara möj-
ligt att under särskilda omständigheter få tillgång till privata krypte-
ringsnycklar.
Även när det gäller möjligheten att få tillgång till krypterade, lagrade
data gör sig liknande synpunkter gällande. Polis-, skatte- och tullmyn-
digheterna har i dag möjlighet att genom olika tvångsåtgärder få åtkomst
till information i såväl pappersform som digital form. Om informationen
är krypterad och myndigheterna inte har tillgång till krypteringsnycklar
kan reglerna om tvångsåtgärder bli verkningslösa.
Frågan om formerna för myndigheters tillgång till privata krypte-
ringssnycklar, t.ex. om system med obligatorisk deponering av sådana
skall skapas, är emellertid omstridd. Flera bedömare anser att en regle-
ring endast skulle träffa de laglydiga. Vidare finns en rädsla för att depo-
nerade nycklar skall komma på avvägar eller kunna missbrukas för t.ex.
industrispionage.
Beredning inom Regeringskansliet
Frågorna om kryptering och digitala signaturer är komplicerade och
utreds alltjämt. Nationellt har arbetet hittills resulterat i Regeringskansli-
ets rapport Kryptopolitik - möjliga svenska handlingslinjer (oktober
1997), och departementspromemorian Digitala signaturer - en teknisk
och juridisk översikt (Ds 1998:14), som publicerades i februari 1998.
Båda publikationerna är i första hand problembeskrivningar. Mer preci-
serade svenska ståndpunkter är under utarbetande.
Det pågår också omfattande diskussioner i internationella forum. Frå-
gor kring kryptering och digitala signaturer diskuteras också inom
OECD. I mars 1997 antogs inom OECD riktlinjer för krypteringspolitik.
Riktlinjerna ger en gemensam referensram för de relevanta begreppen på
området. Vid OECD-konferensen i Ottawa i oktober 1998 kommer också
frågan om digitala signaturer att diskuteras.
Ett samlat förslag till svensk ståndpunkt om användning av kryptering
väntas under innevarande år. En svensk ståndpunkt om digitala signaturer
kommer successivt att tas fram parallellt med att direktivförslaget under
det närmaste året behandlas i ministerrådet.
20
Skr. 1997/98:190
I syfte att stimulera den elektroniska handeln är det angeläget att olika
system som möjliggör säkra elektroniska betalningar utvecklas. Detta
är i första hand den privata sektorns ansvar. En särskild utredare
arbetar med att kartlägga och analysera rättsfrågor som uppkommer
vid användning av elektroniska pengar. Arbete pågår samtidigt inom
Europeiska kommissionen med ett direktivforslag om elektroniska
pengar. Omfattande regleringar bör undvikas för att inte hämma den
tekniska utvecklingen.
I takt med att den elektroniska handeln växer, ökar också behovet av
olika former av säkra betalningssystem. Detta gäller såväl för stora aktö-
rer som för den enskilda konsumenten som måste förvissa sig om att
även småbelopp kan debiteras på ett säkert och kostnadseffektivt sätt.
Elektroniska pengar
En ny betalningsform som har utvecklats är betalningar med elektroniska
pengar. Sådana betalningar brukar delas in i två kategorier, dels sådana
som utförs med smarta kort, dvs. kontantkort som i första hand syftar till
att ersätta kontanter, dels sådana som utförs via datornät med värde-
enheter som laddats på en diskett eller på hårddisken i en dator. Smarta
kort är plastkort försedda med en integrerad elektronisk krets som tillåter
laddning av betydande mängder av information och som kan utföra vissa
beräkningar och logiska operationer. För båda kategorierna gäller att
utfardama som regel kräver betalning i förskott för de värdeenheter som
laddas (förbetalda betalningsinstrument).
I flera länder är rätten att utfärda kontantkort förbehållen banker och
kreditinstitut, något som EU:s centralbankskommitté, föregångaren till
Europeiska monetära institutet (EMI), rekommenderade år 1994. För
närvarande pågår emellertid en översyn av den rekommendationen. Frå-
gan om vilka institut som skall ha rätt att utfarda elektroniska pengar hör
dock nära samman med frågan om dessa pengars rättsliga status. I flera
medlemsstater inom EU betraktas värdeenheterna på kontantkort som
insättningar i bank. I Sverige finns inte någon reglering på det här områ-
det.
Elektroniska pengar lagrade i datorn består av värdeenheter som laddas
på en diskett eller på hårddisken i en dator. En person kan med sin dator
via ett datornät, t.ex. Internet, köpa varor och tjänster och betala med de
värdeenheter som finns laddade på disketten eller hårddisken.
I Sverige finns ännu inga utfärdare av denna typ av elektroniska
pengar. I vissa länder, t.ex. Nederländerna och USA, har viss försöks-
verksamhet inletts. Med hänsyn till den omfattande och gränsöverskri-
dande verksamhet som förekommer på dataområdet finns det dock
anledning att tro att elektroniska pengar på datorn kommer att finnas
även i Sverige inom kort. Redan i dag kan utländska utfärdare nämligen
erbjuda elektroniska pengar på datorn till svenska användare.
21
Utredning om elektroniska pengar
Användningen av elektroniska pengar ger upphov till ett antal frågor. I
januari 1997 beslutade därför regeringen att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att kartlägga och analysera rättsfrågor som uppkommer
genom användning av elektroniska pengar samt att utreda behovet av
ändringar i gällande regelverk (dir. 1997:1). I januari 1998 överlämnade
utredningen ett delbetänkande, E-pengar - näringsrättsliga frågor (SOU
1998:14). Betänkandet är ett principbetänkande utan konkreta lagförslag
och är tänkt att användas i regeringens internationella arbete med frågor
om elektroniska pengar. Betänkandet innehåller en beskrivning av elek-
troniska pengar och behandlar de näringsrättsliga frågor som uppkommer
när system för elektroniska pengar tas i bruk.
Utredaren skall i det fortsatta arbetet, som skall vara avslutat senast
den 30 september 1998, kartlägga vilka civilrättsliga bestämmelser i
svensk lagstiftning som är tillämpliga på elektroniska pengar. Om utreda-
ren bedömer att det finns ett behov av lagstiftning skall förslag lämnas.
Sådana förslag skall så långt som möjligt utgå från gällande regler och
passas in i befintlig reglering. Bedöms det nödvändigt att civilrättsligt
särreglera elektroniska pengar i något avseende, skall regleringen utgå
från vedertagna civilrättsliga grundsatser. I sammanhanget skall behovet
av konsumentskyddsregler beaktas.
Internationellt arbete
Det pågår även diskussioner kring elektroniska pengar på internationell
nivå inom bl.a. OECD, Europeiska centralbanken och i Basel-kommittén
för banktillsyn. Arbetet rör t.ex. kartläggningar av system för elektro-
niska pengar och gällande regleringar i olika länder samt möjliga pro-
blem som kan identifieras. Detta arbete har emellertid endast påbörjats
och det är i dag för tidigt att dra några bestämda slutsatser av de diskus-
sioner som förts.
Inom Europeiska kommissionen pågår arbete med ett utkast till direk-
tivförslag om elektroniska pengar som innebär att näringsrättsliga regler
införs för institut som ger ut elektroniska pengar. Tillståndsgivning och
tillsyn föreslås gälla för dessa institut och detaljerade investeringslimiter
för mottagna medel föreslås införas. En särskild förenklad tillsynsord-
ning kommer dock enligt förslaget att kunna tillämpas på företag med
relativt små system för elektroniska pengar efter godkännande av till-
synsmyndigheten. Kommissionen avser att lägga fram ett direktivförslag
i rådet inom kort, troligtvis under sommaren 1998. Från svensk sida har
det framförts att det är för tidigt att införa en reglering på EU-nivå och att
det omfattande regelverk som föreslås kan leda till att den tekniska
utvecklingen på området hämmas.
Europaparlamentet har vid flera tillfallen uttalat att elektroniska pengar
kan fa betydelse vid införandet av den gemensamma valutan, euron, och
att det därför är angeläget med en reglering på europeisk nivå.
Skr. 1997/98:190
22
Andra system för säkra betalningar
Utöver elektroniska pengar utvecklas andra system för säkra betalningar
över näten. Ett exempel på ett sådant system är SET-standarden (secure
electronic transaction). SET är en öppen standard som möjliggör krypte-
ring av kontokortsinformation och som är avsedd för betalkortshandel
över öppna nätverk, t.ex. Internet. SET har utvecklats av Visa och Mas-
terCard tillsammans med en rad dataföretag, däribland IBM, Microsoft
och Netscape. Det pågår flera pilotprojekt med SET i såväl Sverige som i
andra länder.
Teknikutvecklingen sker mycket snabbt och det är sannolikt att nya
standarder for säkra betalningar över näten utvecklas.
För att främja den elektroniska handeln är det viktigt att användarna
kan känna tillit till systemen, inte minst när det gäller skydd mot
intrång i den personliga integriteten. Ett betydelsefullt verktyg för
detta ändamål är den personuppgiftslag som riksdagen nyligen antagit
och som bygger på gemensamma EG-regler.
Det pågår ett arbete i syfte att uppnå motsvarande skydd även i för-
hållande till länder utanför EU/EES. Det är också angeläget att det i
samverkan med marknadens aktörer tas initiativ till branschöverens-
kommelser och andra självsanerande åtgärder som bl.a. bidrar till att
slå vakt om integritetsaspekter.
Den ökande internationella handeln ställer frågor om dataskydd och per-
sonlig integritet i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. Detta gäller sär-
skilt elektronisk handel. Personuppgifter kan på ett enkelt sätt samlas in
och lagras hos dem som en enskild har haft kontakt med t.ex. över Inter-
net, utan att han eller hon är medveten om detta. Uppgifterna kan sedan
användas bl.a. för att bygga upp detaljerade konsumentprofiler. Det är
viktigt att det finns ett tillräckligt skydd mot intrång i enskildas person-
liga integritet i samband med att personuppgifter behandlas. Samtidigt
skall det framhållas att behandling som sker på ett korrekt sätt kan vara
till fördel för såväl enskilda konsumenter som för näringsidkare.
Personuppgiftslagen
Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag till en personupp-
giftslag med bestämmelser för att skydda människor mot att deras per-
sonliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter (prop.
1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Med lagen genom-
förs Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
Skr. 1997/98:190
23
(dataskyddsdirektivet). Syftet med direktivet är att skapa en gemensam, Skr. 1997/98:190
hög nivå på integritetsskyddet for att därigenom möjliggöra ett fritt flöde
av personuppgifter medlemsländerna emellan. Den nya lagen träder i
kraft den 24 oktober 1998.
Enligt personuppgiftslagen far personuppgifter behandlas bara om den
registrerade har lämnat sitt samtycke till det eller om behandlingen är
nödvändig enligt i lagen närmare angivna kriterier, t.ex. for att ett avtal
med den registrerade skall kunna fullgöras. Personuppgifter far inte
behandlas for ändamål som rör direkt marknadsföring, om den registre-
rade har motsatt sig detta. Det är förbjudet att, utan samtycke av den
registrerade, till tredje land (dvs. en stat utanför EES) föra över perso-
nuppgifter som är under behandling. Detsamma gäller överföring av per-
sonuppgifter för behandling i ett sådant land. Bestämmelsen träffar bl.a.
behandling av personuppgifter med hjälp av Internet.
Marknadens aktörer har också ett ansvar
Marknadens aktörer har själva ett stort ansvar för att integritetsaspektema
tillgodoses i tillräcklig utsträckning. I dataskyddsdirektivet kommer detta
till uttryck genom bestämmelser om att medlemsstaterna och kommis-
sionen skall uppmuntra utarbetande av branschöverenskommelser -
”uppförandekodexar”. Dessa skall bidra till att på ett riktigt sätt genom-
föra de nationella bestämmelser som medlemsstaterna beslutar för att
genomföra direktivet. Branschorganisationer och liknande organ kan
lägga fram förslag till överenskommelser för den nationella tillsynsmyn-
digheten. Myndigheten skall bl.a. kontrollera att förslagen stämmer
överens med personuppgiftslagen. Om det är lämpligt skall myndigheten
inhämta synpunkter från de registrerade eller företrädare för dem.
Även i övrigt har marknadens aktörer ett eget ansvar för att integritets-
aspekter beaktas i den elektroniska handeln. Det är således viktigt att
framhålla den självreglerande komponenten i detta slag av verksamhet.
Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att ta fram
en förordning med kompletterande föreskrifter till personuppgiftslagen.
Det är naturligt att där ta upp bl.a. frågan om branschöverenskommelser.
Internationellt arbete
Dataskyddsfrågor beaktas också i andra internationella sammanhang än
inom ramen för EU-samarbetet. Som exempel kan följande nämnas.
Europarådet har antagit en konvention till skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskon-
ventionen. Syftet med konventionen, som trädde i kraft år 1985, är att
säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den
enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk data-
behandling av personuppgifter.
Inom OECD har en expertgrupp utarbetat vissa riktlinjer i fråga om
integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna. Riktlinjerna
antogs år 1980 tillsammans med en rekommendation till medlemslän-
24
demas regeringar om att beakta riktlinjerna i nationell lagstiftning. Samt- Skr. 1997/98:190
liga medlemsländer, däribland Sverige, har godtagit rekommendationen.
Vid OECD-konferensen i Ottawa i oktober 1998 kommer frågan om hur
integritetsskyddet skall säkerställas i informationssamhället att diskute-
ras.
För att främja den elektroniska handeln är det angeläget med ett klart
regelverk för avtal och köp. Gällande avtals- och köprättsliga regler är
i princip tillämpliga även vid elektronisk handel. Särskilda problem
kan dock uppkomma vid elektronisk handel och regeringen följer
noga utvecklingen på såväl nationell som internationell nivå. Frågor
av internationell privat- och processrättslig natur när det gäller elek-
tronisk handel bör lösas på internationell nivå.
Lagstiftning rörande avtal och köp
Behövs det olika regler för avtal och köp beroende på hur parterna kom-
municerar med varandra? Svaret på frågan är i princip nekande. Den
elektroniska kommunikationstekniken medför emellertid att existerande
regler måste betraktas från nya infallsvinklar. Här uppkommer frågor om
hur reglerna skall tillämpas och om de är ändamålsenliga. Det kan inte
heller uteslutas att lagstiftning kan krävas för att komma åt särskilda pro-
blem som elektronisk handel kan komma att ge upphov till.
Några särskilda regler om avtal som ingåtts med hjälp av elektronisk
kommunikation finns inte i Sverige. Avtalslagens regler är tillämpliga
oavsett om parterna kommunicerar muntligen, skriftligen eller genom
elektroniska hjälpmedel. Avtalslagens bestämmelser tillämpas även i
vissa delar utanför sitt egentliga tillämpningsområde (analog tillämpning)
eller uppfattas som uttryck för allmänna rättsgrundsatser.
I IT-miljön kan det uppkomma flera frågor om hur avtalsrättsliga reg-
ler skall tillämpas. En fråga är om elektronisk befordran innebär att ett
meddelande har avsänts på ett ändamålsenligt sätt - och om så är fallet -
när ett sådant meddelande skall anses vara avsänt. Andra frågor som
aktualiseras är när ett meddelande skall anses ha kommit någon till
handa, hur den frist inom vilken ett anbud skall antas skall beräknas och
vem som står risken för att ett meddelande förvanskas under överför-
ingen till mottagaren.
Utredningen om elektronisk dokumenthantering (IT-utredningen) har
funnit att avtalslagens bestämmelser i huvudsak kan tillämpas och fun-
gera också med avseende på elektronisk handel (SOU 1996:40). IT-ut-
redningen föreslår i sitt betänkande endast den ändringen i avtalslagen att
frågan om vem som står för risken att ett meddelande förvanskas under
befordran skall regleras på samma sätt som när ett meddelande försenas
eller inte kommer fram. IT-utredningens betänkande har remissbehand-
lats. De flesta remissinstanser instämmer i utredningens bedömning och
25
tillstyrker dess förslag eller lämnar bedömningen och förslaget utan Skr. 1997/98:190
invändning. Betänkandet i denna del bereds för närvarande i Regerings-
kansliet.
Några speciella köprättsliga regler för elektronisk handel finns inte
heller. Vanliga regler om köpares och säljares skyldigheter far alltså till-
lämpas. Sådana regler finns i köplagen och i konsumentköplagen. I de
fall säljaren levererar en digital produkt genom överföring via datanätet
kan frågan uppkomma om reglerna är tillämpliga eller inte.
Vid elektronisk handel, liksom vid traditionell handel, kan naturligtvis
bevisproblem uppkomma. Det gäller bl.a. frågor om en beställning gjorts
och av vem. Ett närliggande problem hänger samman med att säljaren
kan ha svårt att veta om han eller hon har att göra med en underårig eller
en person som har förvaltare. Köparen kan ha svårt att veta vem säljaren
är och var säljaren befinner sig. Motsvarande problem kan uppkomma
även vid traditionell handel men problemen kommer sannolikt att bli
vanligare vid elektronisk handel. Regeringen anser att det är viktigt att
noga följa utvecklingen på detta område.
Internationella privat- och processrättsliga frågor
Elektronisk handel är gränsöverskridande. Detta ger upphov till frågor
om vilket lands lag som skall tillämpas på avtal och köp och vilket lands
domstolar som är behöriga att slita tvister. Sådana frågor av internationell
privat- och processrättslig natur är inte något nytt som uppkommit i och
med att vi numera kan kommunicera elektroniskt. I takt med ökade inter-
nationella kontakter aktualiseras emellertid sådana frågor allt oftare.
Så kallade lagvalsbestämmelser har sedan länge funnits beträffande
internationella köp av lösa saker. I övriga fall har lösningar som regel fått
sökas i rättspraxis eller doktrin. Riksdagen har nyligen beslutat att
Sverige skall ansluta sig till konventionen den 19 juni 1980 om tillämplig
lag för avtalsförpliktelser (den s.k. Romkonventionen). Utgångspunkten i
Romkonventionen är avtalsfrihet, dvs. att parterna har rätt att komma
överens om vilket lands lag som skall tillämpas på deras avtal. Konsu-
menter ges dock ett extra skydd i vissa situationer. I och med Sveriges
tillträde har riksdagen beslutat en lag, lagen (1998:167) om tillämplig lag
för avtalsförpliktelser, enligt vilken konventionens lagvalsregler skall
gälla som svensk lag. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1998. Lagen
skall - utom i vissa preciserade undantagsfall - tillämpas på alla situatio-
ner där det uppkommer ett val mellan rättsordningarna i två länder.
Lagen gäller i förhållande till alla stater oavsett om dessa är medlemmar i
EU eller inte.
En annan fråga är vilket lands domstolar som är behöriga att slita en
tvist. I de fall där man inte har skrivna s.k. domsrättsregler brukar man
normalt söka vägledning i de svenska interna s.k. forumreglema.
För EU-statema finns en konvention om domstols behörighet och om
verkställighet av domar på privaträttens område, den s.k. Brysselkonven-
tionen från år 1968. Konventionen reglerar frågor om domstols intema-
26
tionella behörighet, liksom nationell domsrätt i vissa fall, samt erkän- Skr. 1997/98:190
nande och verkställighet av utländska domar.
Som huvudregel gäller att tvister som faller inom konventionens
tillämpningsområde skall prövas i den stat där svaranden har hemvist.
Det finns därutöver ett antal särskilda behörighetsgrunder, bl.a. ett kon-
traktsforum och särskilda bestämmelser för konsumenttvister. En dom
som omfattas av konventionen och som har meddelats i en konventions-
stat skall erkännas i andra konventionsstater utan att något särskilt förfa-
rande behöver anlitas. En sådan dom skall vidare kunna verkställas i
andra konventionsstater efter ett särskilt förfarande i verkställighets-
staten. Konventionen innehåller vissa regler till skydd för konsumenter.
Sverige undertecknade i november 1996 en konvention om Österrikes,
Finlands och Sveriges tillträde till Brysselkonventionen. Regeringen
överlämnade i mars 1998 en proposition till riksdagen om Sveriges till-
träde till Brysselkonventionen.
Fram till dess att samtliga EU:s medlemsstater har ratificerat konven-
tionen om de tre nya medlemsstaternas tillträde gäller för Sverige den
s.k. Luganokonventionen som i huvudsak är likalydande med Bryssel-
konventionen. Denna antogs i september 1988 av EFTA:s dåvarande
medlemsländer samt av de dåvarande EG-statema.
De internationellt privaträttsliga frågorna berörs i viss utsträckning av
att kommunikationen sker elektroniskt. Vissa lagvals- och domsrättsreg-
ler kan vara svåra att tillämpa vid elektronisk handel. Det kan exempelvis
vara svårt att avgöra var åtgärder som en säljare gör på elektronisk väg
skall anses ske geografiskt. Det är vidare oklart hur annonsering som
sker via Internet skall bedömas. Dessa förhållanden har betydelse för
lagval och domstols behörighet i fråga om konsumentavtal. I vissa andra
fall kan platsen för utförande av en tjänst vara avgörande för lagvalet och
domstolsbehörigheten. Också i sådana fall kan osäkerhet uppstå i sam-
band med elektronisk handel. I fråga om elektroniska tjänster är det
nämligen inte självklart var en tjänst skall anses ha utförts, på den plats
där leverantören av tjänsten befinner sig eller där mottagaren - köparen -
befinner sig.
En ytterligare fråga är vilka praktiska möjligheter en konsument har att
få sin sak prövad om det uppstår en tvist. Det är i dag förenat med prak-
tiska svårigheter för en konsument att fa en gränsöverskridande tvist prö-
vad i eller utanför domstol och det är ofta svårt att få en sådan tvist prö-
vad på ett tillräckligt snabbt och billigt sätt. Det är angeläget att utveck-
lingen på området följs.
Internationellt samarbete
Det pågår ett omfattande internationellt harmoniseringsarbete på avtals-
och köprättens område.
Sverige har deltagit i arbetet att inom FN:s handelsrättskommission
(UNCITRAL) ta fram en modellag om rättsliga aspekter på elektronisk
handel. Modellagen bygger på principen om s.k. funktionell ekvivalens
(the functional-equivalent approach). Principen innebär att när IT-system
27
fyller samma funktioner som pappersmediet skall utgångspunkten vara Skr. 1997/98:190
att elektroniska medier inte bör diskrimineras utan ges samma rättsverk-
ningar som ett pappersdokument. I artikel 5 i modellagen slås som
huvudregel fast att information inte skall förnekas rättsverkan, giltighet
och verkställighet endast av den anledningen att informationen föreligger
i elektronisk form. I lagen anges vad som krävs för att funktionell ekvi-
valens skall föreligga vad avser krav på skriftlighet och underskrift m.m.
(artiklarna 6-9). Modellagens regler kommer att beaktas i kommande
överväganden om behovet av en motsvarande svensk reglering.
Sverige deltar också i det arbete som pågår inom UNCITRAL med att
ta fram modellregler om digitala signaturer.
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog i maj 1997 ett
direktiv om konsumentskydd vid distansavtal (97/7/EG). Direktivet syf-
tar till att underlätta varors och tjänsters fria rörlighet och stärka konsu-
mentskyddet vid köp av varor och tjänster i de fall köpare och säljare inte
träffar varandra i samband med att avtalet ingås (t.ex. vid postorderför-
säljning, telefonförsäljning och försäljning via Internet). Direktivet, som
ställer upp minimiskydd för konsumenterna, innehåller bl.a. bestämmel-
ser om säljarens informationsskyldighet och konsumentens ångerrätt.
Direktivet skall vara genomfört senast den 4 juni 2000. Arbetet med
genomförandet pågår och sker i samråd med övriga nordiska länder.
I direktivet uteslöts finansiella tjänster från direktivets tillämpningsom-
råde. Kommissionen har nu utarbetat ett utkast till direktivförslag om
distansavtal för finansiella tjänster. Kommissionen avser att lägga fram
direktivförslaget till rådet under år 1998. Det huvudsakliga syftet med
direktivförslaget är att underlätta de finansiella tjänsternas fria rörlighet
och att stärka konsumentskyddet. Enligt utkastet skall direktivet vara
delvis ett minimidirektiv, delvis ett harmoniseringsdirektiv. De regler
som föreslås bli harmoniserade är bl.a. sådana som handlar om informa-
tionsskyldighet och verkställighet av avtal.
Kommissionen presenterade i september 1996 ett direktivförslag om
konsumentköp. Direktivförslaget syftar till att säkerställa en lägsta kon-
sumentskyddsnivå för fel i varor som konsumenter köper oavsett om det
sker på traditionell väg eller elektroniskt. Bakgrunden är att existerande
skillnader i medlemsstaternas lagar är stora, vilket medför svårigheter för
den gränsöverskridande handeln. För svenska konsumenter innebär
direktivet i första hand en ökad trygghet vid köp i andra EU-länder. Det
innebär att direktivet medverkar till att underlätta för den gränsöverskri-
dande elektroniska handeln. En gemensam ståndpunkt angående direktiv-
förslaget antogs på konsumentministerrådet den 23 april 1998.
Vid ett möte mellan konsumentministrama i de nordiska länderna den
3 februari 1998 beslutades att man i nordisk regi bör se över behovet av
att lägga fram förslag för att uppdatera köp- och avtalslagarna i belysning
av IT-utvecklingen.
Elektronisk handel var vidare en särskild dagordningspunkt vid de
nordiska justitieministrarnas möte i Visby den 25 juni 1998. Vad som
bl.a. uppmärksammades vid mötet var digitala signaturer och behovet att
utreda vilka planer och behov det finns att revidera den avtalsrättsliga
28
lagstiftningen. Justitieministrarna ansåg att initiativ skall tas till ett möte Skr. 1997/98:190
om lagstiftningsfrågor som berör elektronisk handel.
Det är av största vikt att konsumenternas rättigheter respekteras också
då handeln sker elektroniskt. Målet är ett bibehållet starkt konsument-
skydd. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning för att när-
mare undersöka och kartlägga vilka särskilda problem av främst
marknadsrättslig natur som konsumenten kan ställas inför i samband
med elektronisk kommunikation i informationssamhället.
Marknadsföring
Med utvecklingen av den elektroniska handeln ökar den gränsöverskri-
dande marknadsföringen. Detta aktualiserar frågan om vilket lands lag
som skall tillämpas på marknadsföringen och var talan mot t.ex. vilse-
ledande marknadsföring skall kunna väckas. Skall talan väckas där över-
trädelsen har sina verkningar eller där näringsidkaren har sin hemvist?
För marknadsföring som genomförs med hjälp av informationsteknik
gäller samma krav som för annan marknadsföring. Den lagstiftning som
är tillämplig är främst marknadsföringslagen (1995:450). Marknads-
föringslagen gäller oberoende av vilket medium som används och är
tillämplig på all marknadsföring som riktar sig till den svenska markna-
den. I lagen uppställs vissa krav på marknadsföringen. Det skall t.ex.
tydligt framgå att det rör sig om marknadsföring och vem som svarar för
den. Ett ytterligare krav är att näringsidkaren vid marknadsföringen
lämnar information av särskild betydelse för konsumenten.
På de globala informationsnäten är det i högre grad än tidigare möjligt
att rikta detaljerad marknadsföring till enskilda konsumenter. På sikt gör
tekniken det också möjligt att enkelt och billigt nå ut med marknads-
föring till ett stort antal konsumenter. En möjlighet är t.ex. att sända
reklam till e-postadresser. Ett problem här är dock att de flesta privatper-
soner hämtar sin e-post med hjälp av ett modem som ringer upp en inter-
netleverantör. Detta resulterar i att konsumenten far - via telefonräk-
ningen - betala för reklam som han eller hon i vissa fall inte alls vill ha.
Frågan om e-postreklam kommer att behandlas vid genomförandet av det
ovan nämnda EG-direktivet om konsumentskydd vid distansavtal, mot
bakgrund av att direktivet innehåller en bestämmelse om begränsningar i
användningen av vissa tekniker för distanskommunikation.
På de nordiska konsumentministramas möte i Stockholm den
3 februari 1998 beslutades att söka nå lösningar genom ett gemensamt
nordiskt förslag till bestämmelser om god marknadsföringssed. Dessa
skulle bygga på Internationella Handelskammarens regler i ämnet och
vara ett uttryck för ett etiskt förhållningssätt i marknadsföringen. Ett
sådant förslag skulle kunna utgöra underlag för ett eventuellt nordiskt
initiativ i EU. Skälet för EU-regler om god marknadsföringssed är att
29
man med sådana skulle kunna uppnå minimikrav inte bara for vilse- Skr. 1997/98:190
ledande marknadsföring utan även för otillbörlig sådan, vilken bl.a.
skulle kunna gälla för marknadsföring via nya IT-medier.
Barn och unga är särskilt påverkbara och utsatta som konsumenter. Det
är därför naturligt att man undersöker hur de påverkas av marknadsföring
via nya medier som Internet. Ett särskilt problem när det gäller mark-
nadsföring via dessa medier är det interaktiva inslaget, dvs. samspelet
mellan användaren och datorn, som innebär svårigheter vid bedömningen
av hur man bör dra gränsen för vad som är att betrakta som otillbörlig
marknadsföring eller ej. En form av interaktiv marknadsföring som kan
finnas på Internet är spel som innehåller varumärken. Idén med dessa
spel är att varumärkena skall fa faste i medvetandet hos barn och unga.
På de nordiska konsumentministramas möte i Oslo den 1 juli 1997
beslutades att ett förslag skall tas fram om regler för marknadsföring
riktad mot barn och unga när det gäller IT. Ett sådant förslag skulle
kunna utgöra underlag för ett eventuellt nordiskt initiativ i EU. Ett arbete
har påbörjats för att jämföra de nordiska ländernas regler om marknads-
föring riktad till barn och unga.
Ett direktiv om förbudsförelägganden för att skydda konsumenternas
intressen antogs slutligt på konsumentministerrådet den 23 april 1998.
Enligt direktivet ges offentliga organ och konsumentorganisationer rätt
att föra talan i andra medlemsländer vid gränsöverskridande överträdelser
av vissa i direktivet angivna andra direktiv till skydd för konsumenter.
Vid konsumentministerrådet presenterade Sverige också en not om
konsumenträttigheter i informationssamhället. Syftet med regeringens
initiativ var bl.a. att betona frågans betydelse och att verka för att den blir
en av de prioriterade frågorna i framtidens gemensamma konsumentpo-
litik.
Sverige har bl.a. mot bakgrund av direktivet om förbudsförelägganden
föreslagit en ny behörighetsregel i Bryssel- och Luganokonventionema.
Förslaget innebär att en talan om förbud eller åläggande av en offentlig
myndighet eller en privat organisation för att skydda konsumenternas
intressen far föras vid domstolar i det land där överträdelsen har sina
verkningar. Om exempelvis en näringsidkare med hemvist i ett annat
EU-land bedriver marknadsföring i Sverige som är vilseledande skall
talan mot denne således fa föras i Sverige. De nordiska konsumentminist-
rama har beslutat att söka nå en gemensam nordisk syn på behovet av
ändringar av Bryssel- och Luganokonventionema i detta avseende.
Vid OECD-konferensen i Ottawa i oktober 1998 kommer konsument-
skyddsfrågor att diskuteras. Arbete pågår för närvarande med att utveckla
riktlinjer för konsumentskydd i det globala informationssamhället. Rikt-
linjerna skall fokuseras på vissa grundprinciper som är nödvändiga att
uppfylla i syfte att stärka konsumenternas förtroende och konsument-
skyddet vid elektronisk handel.
30
Konsumentavtal och konsumentköp
Den information som tillhandahålls genom IT kan vara svår att tränga
igenom på grund av att den ofta är omfattande och dessutom förändras
snabbt. Det kan därför många gånger vara svårt för konsumenten att veta
vad som gäller. Mediets speciella egenskaper och förutsättningar kan
möjligen leda till exempelvis förhastade beställningar och beställningar
av misstag.
I traditionell handel uppstår i bland frågan om en konsument är bunden
av avtalsvillkor som han inte har sett. Vid köp i exempelvis en butik är
det åtminstone ofta möjligt att före avtalets ingående ta del av köpe-
avtalsvillkoren. Vid köp via Internet däremot har möjligheten att ta del av
villkoren i förväg hittills inte varit självklar. Det kan vara svårt att både
hitta och granska villkoren innan ett avtal träffas.
Tidigare nämnda problem med elektronisk handel som hänger samman
med att säljaren kan ha svårt att veta med vem han eller hon har att göra
accentueras i de fall köparen är en konsument som t.ex. är underårig.
Detsamma gäller i fråga om konsumentens ofta bristande kännedom om
vem säljaren är och var han eller hon befinner sig.
Elektronisk handel reser i övrigt väsentliga och mångfacetterade frågor
som har samband med tillförsäkrandet av ett gott konsumentskydd när
konsumenter handlar på detta sätt. Många av dessa frågor kan endast
lösas genom internationella initiativ och lösningar.
Utredning om konsumenträttigheter i informationssamhället
Diskussioner kring hur konsumenters rättigheter skall upprätthållas och
respekteras vid den ökande elektroniska handeln förs i både nationella
och internationella forum. Regeringen avser att tillsätta en utredning för
att närmare undersöka och kartlägga vilka speciella problem av främst
marknadsrättslig natur som konsumenten kan ställas inför i samband med
elektronisk kommunikation i informationssamhället. Resultatet av denna
inventering skall följas av en analys om konsumentens skydd i detta
avseende behöver stärkas och, om så är fallet, på vilka sätt detta lämpli-
gen bör ske.
Det finns ett klart behov av att söka nå lösningar genom internationella
överenskommelser i dessa frågor.
Skr. 1997/98:190
31
Skr. 1997/98:190
Det är angeläget att den upphovsrättsliga lagstiftningen ger ett fullgott
skydd mot intrång också vid elektronisk handel dock utan att infor-
mationsintresset far stå tillbaka. Det upphovsrättsliga regelverket bör
anpassas till teknikens utveckling så att det inte råder någon oklarhet
om vad som gäller vid elektronisk kommunikation. När det gäller
möjligheterna att ingripa mot immaterialrättsintrång har ett lagförslag
om nya processrättsliga skyddsåtgärder remitterats och bereds inom
Regeringskansliet. Förslaget är betydelsefullt for möjligheten att
ingripa mot otillåten kopiering av bl.a. dataprogram. Den varumärkes-
rättsliga lagstiftningen ses for närvarande över. Bland annat behandlas
frågan om varumärkesrättigheter på Internet.
Upphovsrätt
Upphovsrättslagen (1960:729) ger upphovsmän en viss ensamrätt
(upphovsrätt) till sina verk. Den som har skapat ett konstnärligt eller lit-
terärt verk har således den ursprungliga upphovsrätten till verket. I lagen
finns även bestämmelser om skydd for vissa prestationer som visserligen
inte kan betecknas som konstnärliga verk men som ändå har ett tydligt
samband med konstnärlig verksamhet. Sådana närstående rättigheter
gäller for utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m.fl.), for fram-
ställare av ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), för framställare av
upptagningar av rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), för radio- och tele-
visionsföretag (för deras utsändningar), för framställare av kataloger och
för fotografer.
Upphovsrätten utvecklades ursprungligen i en tid då tekniken för att
framställa exemplar av verk eller att göra dem tillgängliga för allmän-
heten var begränsad till traditionella metoder. Digitalteknikens genom-
brott och snabba utveckling har emellertid ställt upphovsrätten inför stora
utmaningar. Upphovsrättsligt skyddade verk kan på ett säkrare, snabbare
och billigare sätt kopieras, lagras och överföras till andra. Enorma mäng-
der upphovsrättsligt skyddad text kan lagras på exempelvis en cd-rom.
Det säger sig självt att detta gör det svårare för rättighetshavaren att kon-
trollera hur hans verk används och distribueras. Till de praktiska proble-
men hör också att förhindra kopiering av upphovsrättsligt skyddade
dataprogram eller manipulation av digitalt lagrade texter och bilder.
Vidare har nya rättsliga tolkningsfrågor uppkommit. Till dessa hör att
fastställa vad som egentligen är att betrakta som en framställning av
exemplar när man utnyttjar digital teknik.
Mot bakgrund av de utmaningar upphovsrätten ställts inför har det på
ett internationellt plan inletts ett omfattande arbete som syftar till att
säkerställa det upphovsrättsliga skyddet också i informationssamhället
och att modernisera reglerna.
Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intel-
lectual Property Organization - WIPO) arrangerade i december 1996 en
diplomatkonferens om upphovsrätt mot bakgrund av den tekniska
32
utvecklingen. Då antogs texterna till ett fördrag om upphovsrätt och ett Skr. 1997/98:190
fördrag om framförande och fonogram.
Europeiska kommissionen lade i december 1997 fram ett förslag till
direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstå-
ende rättigheter i informationssamhället (KOM(97)628 slutlig). Direkti-
vet har det dubbla syftet att dels bidra till förverkligandet av den inre
marknaden, dels på ett samordnat sätt införliva de nyss nämnda WIPO-
fördragen inom gemenskapen. Genom harmoniserade regler vill man
således inom EU åstadkomma en fri rörlighet för det nya slags varor och
tjänster som berörs av upphovsrätten. Behandlingen av direktivet i en
rådsarbetsgrupp inleddes i februari 1998. Genomgången av förslaget
kommer sannolikt att innebära ett omfattande förhandlingsarbete. Dis-
kussionen kan förväntas fokusera frågor om avvägningen mellan å ena
sidan allmänhetens, forskarnas och bibliotekens tillgång till information
och, å andra sidan, upphovsmännens intresse av skydd för sina verk
också i den digitala miljön. Det är osäkert när detta arbete beräknas vara
avslutat. Den svenska ståndpunkten bereds för närvarande inom Rege-
ringskansliet. För att fa ett allsidigt underlag för denna beredning har
direktivförslaget under våren 1998 remitterats till ett 80-tal instanser.
Databaser, dvs. sammanställningar av verk, uppgifter eller annat mate-
rial, kan genom den digitala tekniken bli föremål för en handel som inte
tidigare var möjlig. Tekniken har emellertid också öppnat nya möjlig-
heter till obehörig kopiering. Genom en ändring i upphovsrättslagen, som
trädde i kraft den 1 januari 1998, införlivades Europaparlamentets och
rådets direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser. Genom direkti-
vet tillkom ett harmoniserat upphovsrättsligt skydd på hög nivå inom
gemenskapen. De nya reglerna ger uttryck för en balans mellan ett full-
gott immaterialrättsligt skydd för databaser och allmänhetens informa-
tionsintresse.
När det gäller dataprogram är kanske risken för obehörig kopiering
ännu större. Rättighetshavare har svårt att kontrollera i vad mån företag
som köpt in dataprogram sedan framställer ytterligare exemplar. Inom
Regeringskansliet övervägs i vad mån nya processrättsliga skyddsåtgär-
der kan förbättra möjligheterna att upptäcka bl.a. sådan kopieringsverk-
samhet. En departementspromemoria Ny skyddsåtgärd vid immaterial-
rättsintrång (Ds 1998:24) remitterades i mars 1998. Enligt promemorians
förslag skall det bli möjligt för rättighetshavare till exempelvis datapro-
gram att begära att det görs en undersökning hos någon som kan miss-
tänkas ha begått ett upphovsrättsintrång. Allmän domstol kan då besluta
om en sådan undersökning. Enligt förslaget är det kronofogdemyndighe-
ten som skall utföra undersökningen. Genom en sådan åtgärd blir det
lättare att säkerställa bevis i tvistemål om intrång.
Varumärken
Den i dag gällande varumärkeslagen är från år 1960. Det är ingen över-
drift att påstå att den utveckling som skett inom informationstekniken var
helt omöjlig att förutse för lagens upphovsmän. Visserligen har lagen
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 190
under årens lopp ändrats vid ett flertal tillfallen, men någon närmare Skr. 1997/98:190
analys om lagens tillämplighet på de moderna kommunikationsformerna
har inte gjorts.
I Sverige finns bestämmelser om varumärken i huvudsak i varumär-
keslagen (1960:644) och i varumärkesförordningen (1960:648). Med
varumärke menas ett kännetecken som en näringsidkare använder för att
särskilja de varor och tjänster som han tillhandahåller från andra
näringsidkares varor och tjänster. Ett varumärke kan bestå av alla tecken
som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figu-
rer, bokstäver, siffror men även formen eller utstyrseln på en vara eller
dess förpackning. Ensamrätt till ett varumärke förvärvas genom registre-
ring eller inarbetning. Rätten till ett varukännetecken innebär att ingen
annan än innehavaren i näringsverksamhet får använda ett därmed för-
växlingsbart kännetecken för sina varor eller tjänster, vare sig på varan
eller dess förpackning, i reklam eller i affärshandling eller på annat sätt,
däri inbegripet också muntlig användning. Som huvudregel är skyddet
begränsat till varor av samma eller liknande slag som dem varumärket är
registrerat eller inarbetat för.
Under senare år har olika frågeställningar uppmärksammats som rör
varumärkesrättens ställning på Internet. Ett identiskt varumärke for
samma eller en liknande vara kan förekomma i ett annat land med en
annan varumärkesinnehavare, eftersom ensamrätten enligt huvudregeln
är territoriellt begränsad. Om marknadsföring av varan sker på Internet
kan varumärkena komma i konflikt med varandra. Detta kan leda till
flera olika typer av problem, bl.a. frågor om jurisdiktion och lagval.
En annan fråga som uppmärksammats rör s.k. domännamn som kom-
mer i konflikt med bl.a. varumärken. Det kan hävdas att svensk känne-
teckensrätt som sådan inte ger några möjligheter att hindra registrering av
sådana domännamn. Däremot skulle vid varumärkesliknande användning
på svenskt territorium svensk lag kunna tillämpas. Detta kan då innebära
att användaren gör sig skyldig till varumärkesintrång. Frågan är kontro-
versiell och något prejudikat finns ännu inte.
Det är först under senare år som de nu aktuella frågeställningarna
kommit i blickpunkten. Inom WIPO, EU och i andra internationella och
nationella organ uppmärksammas frågan om varumärkesrättens ställning
på Internet alltmer. För att belysa frågan hålls bl.a. seminarier. Olika
utredningar har tillsatts och i den juridiska litteraturen, både nationellt
och internationellt, förs en alltmer livlig diskussion.
I oktober 1997 tillsatte regeringen en kommitté som har att se över den
svenska varumärkesrättliga lagstiftningen (Ju 1997:11, dir. 1997:118).
Kommittén har fatt ett brett uppdrag. En samlad översyn av den varu-
märkesrättsliga lagtiftningen skall göras. Tanken är att kommittén skall
lägga fram förslag till en helt ny varumärkeslag. I kommittédirektiven
framhålls särskilt att användningen av varumärkesrättigheter inom ramen
för s.k. Intemetsystem på senare tid har fått ökad aktualitet. Kommittén
skall överväga om det i något avseende finns anledning att reglera detta i
en ny varumärkeslag. Kommitténs arbete skall vara färdigt senast den 1
november 1999.
34
Tydliga, förutsägbara och neutrala skatteregler som inte innebär några
extra belastningar på elektronisk handel jämfört med traditionell han-
del är en viktig förutsättning för utvecklingen av den elektroniska
handeln. Utgångspunkten skall vara att elektronisk handel skattemäs-
sigt skall behandlas på samma sätt som traditionell handel.
Tydliga och lättillämpade regler krävs för att de som är skyldiga att
betala en viss skatt på ett enkelt sätt skall kunna göra detta.
Det är angeläget att arbete sker för att finna lösningar på de kon-
trollsvårigheter som uppstår då handeln sker elektroniskt.
Elektronisk handel bidrar till välfärdsvinster av olika slag och till posi-
tiva effekter i olika avseenden. Det är därför viktigt att förutsättningarna
är sådana att dessa positiva effekter kan realiseras. Den gränsöverskri-
dande handeln kan emellertid bidra till att öka de svenska skattebasernas
rörlighet. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på de negativa
effekter som kan uppstå. Detta särskilt som elektronisk handel berör
såväl skattebaserna för finansiellt kapital som för varor och tjänster, vilka
båda är av betydande storlek. Det svenska skatteuttaget minskar om
skattebaser rör sig från Sverige, som på vissa områden har relativt höga
skatter, till länder med låga eller inga skatter alls. Konkurrensförhållan-
dena mellan olika företag påverkas också av att skattesatserna varierar i
olika länder. Skatteuttaget kan också minska om kontrollmöjligheter inte
tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Ett skattebortfall måste kompen-
seras antingen genom minskade offentliga utgifter eller genom ökade
skatter. Oavsett vilken kompensation som väljs kan detta på olika sätt
leda till indirekta välfärdsförluster för individer och hushåll.
Skattebasernas rörlighet är dock inget nytt fenomen, men de senaste
decenniernas internationalisering av den svenska ekonomin samt tillväx-
ten av elektronisk handel har accelererat utvecklingen. Mot denna bak-
grund är det angeläget att vara uppmärksam på vilka områden, i vilket
tidsperspektiv och med vilken styrka den elektroniska handeln kan öka.
Regeringen följer därför löpande denna fråga.
Mervärdesskatt
Den svenska mervärdesskattelagen (1994:200) bygger på de gemen-
samma reglerna inom EG, främst det sjätte mervärdesskattedirektivet
(77/388/EEG). Mervärdesskatt tas ut vid skattepliktig omsättning av
varor och tjänster i yrkesmässig verksamhet. Skatten beräknas normalt på
priset för varan eller tjänsten. Huvudregeln är att det är säljaren som är
skattskyldig och som skall betala in skatten till staten. Vid handel mellan
EU-länder och vid import från tredje land, dvs. ett land utanför EU, gäl-
ler dock särskilda regler. I vilket land skatt skall betalas och vem som
35
skall betala den avgörs bl.a. av om handeln avser varor eller tjänster och Skr. 1997/98:190
om köparen är en privatperson eller ett foretag.
För att avgöra var beskattning skall ske finns särskilda regler om vilket
land som är beskattningsland vid olika typer av transaktioner. Principen,
som dock har undantag, är att beskattning av både varor och tjänster skall
ske i konsumtionslandet. Dessa regler passar inte alltid för den handel
som sker elektroniskt. Säljaren kan ha svårt att avgöra var hans köpare
finns och om köparen är ett företag eller en privatperson. Därmed far han
också svårt att avgöra var och av vem eventuell mervärdesskatt skall
betalas. För att de skattskyldiga på ett enkelt sätt skall kunna fullgöra
sina skyldigheter krävs tydliga och lättillämpade regler.
Med varor menas materiella ting, t.ex. kläder, livsmedel, böcker, cd-
skivor och videofilmkassetter. Allt som inte är varor anses vara tjänster.
Tillhandahållanden av t.ex. resor, upplysningar och rådgivning avser
således tjänster. Eftersom beskattningen sker efter olika regler beroende
på om det gäller en vara eller en tjänst är det viktigt att kunna avgöra vad
det är som sålts. I vissa fall kan en vara övergå till att bli en tjänst bero-
ende på det sätt den tillhandahålls. Detta gäller t.ex. böcker. Om den
tryckta boken skickas per post, är det en vara som sänds. Om innehållet i
boken i stället överförs elektroniskt anser flertalet länder inklusive Sve-
rige att det, åtminstone i mervärdesskattesammanhang, är att betrakta
som en tjänst eftersom det inte längre är ett materiellt ting. Detta innebär
att beskattningen då skall ske enligt de regler som gäller för tjänster.
Genom den elektroniska handeln uppkommer kontrollproblem för
myndigheterna. Kontrollen att mervärdesskatt tas ut underlättas om det är
en fysisk vara som faktiskt passerar gränsen. När det gäller tjänster som
beställs elektroniskt och även levereras elektroniskt blir kontrollproble-
men större. Med dagens system är det omöjligt för myndigheterna att
upptäcka att en överföring sker elektroniskt. Det är dock möjligt att i
efterhand se vilka leveranser och överföringar som skett förutsatt att de
finns noterade i bokföringen hos säljaren eller köparen.
Eftersom den elektroniska handeln är gränsöverskridande, måste över-
enskommelser träffas internationellt om vilka principer som skall gälla
för var mervärdesbeskattningen skall ske. Risken för att dubbelbeskatt-
ning eller ingen beskattning alls sker är annars stor. För att länderna skall
kunna upprätthålla beskattningen och kontrollera att rätt beskattning sker
är det också nödvändigt med administrativt samarbete mellan ländernas
myndigheter. Sverige deltar därför i det arbete som bedrivs internationellt
för att hitta lösningar på problemen. Såväl inom EU som inom OECD är
Sverige med i de arbetsgrupper som bildats för att utreda de problem och
möjligheter som finns med den elektroniska handeln.
Mervärdesskattefrågoma kommer att diskuteras vid den ministerkonfe-
rens som skall hållas i Ottawa hösten 1998. Avsikten är då att vissa
internationellt accepterade riktlinjer skall kunna fastläggas. Det är bl.a.
dessa som en arbetsgrupp inom OECD nu arbetar med att ta fram.
36
Punktskatter
Skr. 1997/98:190
Rådets direktiv 92/12/EEG innehåller allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana
varor. Punktskatter på alkohol- och tobaksvaror tas enligt EG-reglema ut
när en vara släpps för konsumtion. Om den används i en annan medlems-
stat skall skatten dock tas ut där. I artikel 10 finns bl.a. regler om s.k.
distansförsäljning (varorna sänds från en säljare i ett land till en köpare i
ett annat land) av punktskattepliktiga varor till privatpersoner i ett annat
EU-land. Reglerna har tagits in i 16 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt
och i 15 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Motsvarande bestämmelse
finns i lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Vid distansförsäljning som sker till privatpersoner och där varorna
avsänds eller transporteras direkt eller indirekt av säljaren eller för den-
nes räkning skall varorna beskattas i den medlemsstat dit varorna trans-
porteras. Om varorna transporteras till Sverige skall således svensk
punktskatt betalas. I dessa fall är den utländske säljaren skattskyldig i
Sverige och skall betala svensk tobaksskatt resp, alkoholskatt. Säljaren
skall ställa säkerhet för skatten innan transporten från det andra EU-lan-
det påbörjas. Myndigheten i säljarens land skall se till att detta sker. Den
utländske säljaren skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten
godkänd representant i Sverige. Denne skall svara för redovisningen av
skatten. Skattskyldigheten inträder när leverans sker. Redovisning och
betalning av skatten sker månadsvis. I princip gäller vanliga regler om
skattekontroll och skatterevision. När svensk skatt har betalats kan sälja-
ren begära återbetalning av den skatt han eller hon har betalat i avsän-
darlandet.
Vad gäller varor som förvärvats av enskilda individer för deras eget
bruk och som transporteras av dem själva följer av principen för den inre
marknaden att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där de har för-
värvats. EG-domstolen har i det s.k. Man in Black-målet (C296/95) fast-
slagit att förfaranden där enskilda anlitar ombud för inköp eller transport
inte omfattas av nämnda bestämmelser. Om varan förs in i Sverige kan
det dock bli aktuellt även med svensk punktskatt om införseln överskri-
der den s.k. resanderansonen2.
2 Den s.k. resanderansonen innebär sammanfattningsvis följande. En resande från annat
EU-land får skattefritt föra in högst 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin samt 5 liter vin,
15 liter starköl och 300 cigarretter. En resande från ett land utanför EU får skattefritt föra in
högst 1 liter spritdryck eller två liter starkvin samt två liter vin, 15 liter starköl och 200
cigaretter. (Det finns även vissa andra begränsningar rörande vilka varor som får föras in
och till vilka belopp de får uppgå. Reglema framgår av lagen, 1994:1565, om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen samt lagen, 1994:1551, om frihet från skatt vid import, m.m.) Med spritdryck
menas alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent. Med starkvin
menas en alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent,
samt mousserande vin. Med vin menas annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med
en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl. Med
starköl menas öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent. Det kan tilläggas att
vad en s.k. tax-free-butik får sälja skattefritt inte alltid motsvarar vad den resande får ta in i
landet.
37
Liksom på mervärdesskattens område uppstår vad gäller punktskatter
vissa kontrollproblem. Särskilt när det gäller cigaretter sker en omfat-
tande försäljning till privatpersoner via Internet. Det medför betydande
svårigheter för den svenska beskattningsmyndigheten att i sådana situa-
tioner kontrollera vem säljaren är och om denne betalar punktskatt i Sve-
rige. Riksdagen antog den 9 juni 1998 de förslag som regeringen lämnat i
proposition 1997/98:100 om förstärkta möjligheter att kontrollera väg-
transporter av alkohol varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, dvs.
de varor som är punktskattepliktiga. Tullen far ansvaret för den nya kon-
trollverksamheten. Tullen får därigenom utökade befogenheter att stoppa
och kontrollera transporter av punktskattepliktiga varor i hela landet.
Tullen ges också möjligheter att kontrollera postförsändelser som kom-
mer från ett annat EU-land och som innehåller alkohol- eller tobaksvaror.
De nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1998.
Skr. 1997/98:190
Direkt skatt
Såvitt avser direkt skatt är en av de mest centrala frågorna beträffande
elektronisk handel hur de skatteregler som bygger på allmänt vedertagna
principer inom den internationella skatterätten skall tillämpas. Frågan är
om den elektroniska handeln medför behov av förändringar av dessa
regler och vilka förändringar eller anpassningar som i så fall behövs.
Även vad gäller den direkta skatten finns ett behov av att på ett neutralt
och rättvisande sätt fördela intäkter och kostnader på rätt beskattnings-
land. Både dubbelbeskattning av inkomster som uppkommit i samband
med den elektroniska handeln men också icke-beskattningen av dessa
inkomster genom t.ex. överföringar av vinster till lågskatteländer måste
undvikas. De regler som i dag tillämpas allmänt kommer till uttryck i
bestämmelserna i OECD:s modell för dubbelbeskattningsavtal beträf-
fande inkomst och förmögenhet. I denna definieras bl.a. vad som skall
anses utgöra fast driftställe för ett företag och vad som skall utgöra
inkomst av rörelse hänförlig till ett sådant. Handel som sker via elektro-
niska medier är inte alltid möjlig att på vedertagna sätt hänföra till fasta
driftställen för ett visst företag. Här finns problem både genom att det i
olika situationer kan vara svårt att påvisa någon fysisk närvaro på viss
plats men också att det inte alltid framgår vilket företag eller person som
är den som i realiteten är part i en transaktion.
Ett annat område som är aktuellt att överväga i dessa sammanhang är
tillämpningen av intemprissättningsregler mellan närstående företag i
olika länder. Även om elektronisk handel i dagsläget inte innebär att nya
problem skapas på detta område kan tillväxten av handeln komma att
innebära en ökning av redan existerande problem t.ex. vid prövningen av
om en intemprissättning är korrekt.
Inom OECD bedrivs ett intensivt arbete för att bl.a. undersöka om
olika begrepp i skatteavtalen samt i riktlinjerna för behandling av intem-
prissättningsfrågor behöver anpassas till den utveckling som sker på om-
rådet. Sverige deltar i det arbetet. Även de direkta skatterna kommer att
diskuteras vid ministerkonferensen i Ottawa hösten 1998.
38
Skr. 1997/98:190
Den centrala målsättningen är att säkerställa att det handelspolitiska
regelverket utformas på ett sådant sätt att den nuvarande friheten och
öppenheten for elektronisk handel bibehålls. En överenskommelse har
fattats inom WTO att bevara elektroniska överföringar tullfria.
När man diskuterar handelspolitiska aspekter av elektronisk gränsöver-
skridande handel utgör skillnaden mellan direkt och indirekt handel en
viktig fråga. Vid indirekt handel, där beställning och betalning sker elek-
troniskt men där leverans av en vara sker på traditionellt sätt genom
överskridande av en gräns, skall varan behandlas på samma sätt som vid
annan handel och tull skall i förekommande fall tas ut. För tjänster uttas
däremot ingen tull. Vad gäller direkt handel, dvs. när beställning, betal-
ning och leverans sker elektroniskt, uttas ingen tull i och med att en
sådan leverans klassas som tjänst enligt EU:s synsätt. Innehållet i en cd-
romskiva som överförs elektroniskt beläggs därför inte med tull då det
anses vara en tjänst. Om en sådan skiva däremot levereras fysiskt tullbe-
läggs dock skivan men inte den inspelade tjänsten. Ett speciellt problem
berör musik inspelad på en cd-skiva. Om denna musik överförs elektro-
niskt kan den inte tullbeläggas. Men om samma skiva levereras fysiskt
beläggs såväl skivan som den inspelade musiken med tull, eftersom det
här handlar om en vara och inte en tjänst. Reglerna rörande tull är
gemensamma för hela EU och ett analysarbete av gällande regler och
eventuella framtida problem på detta område har startats av EU-kommis-
sionen.
WTO-sekretariatet (World Trade Organisation) har presenterat en om-
fattande studie om elektronisk handel och dess konsekvenser för WTO-
regelverket, ”Electronic Commerce and the Role of the WTO”. Studien
utgör dels en allmän beskrivning av fenomenet elektronisk handel, dels
en inventering av vilka delar av WTO:s regelverk och handelspolitiken
som berörs av elektronisk handel. Här nämns bl.a. WTO:s tre huvudavtal
om varuhandel inklusive tullar (GATT), tjänstehandel (GATS) och
immaterialrätt (TRIPS) men även andra frågor på WTO:s dagordning
såsom förenkling av handelsprocedurer och offentlig upphandling. En
fråga som diskuteras är gränsdragningen mellan varor och tjänster, dvs.
om direkt överföring av t.ex. ett dataprogram eller en bok är en över-
föring av en vara eller om det utgör ren tjänstehandel. Frågor som denna
måste utredas för att det skall vara möjligt att avgöra vilket regelverk
som främst bör tillämpas, GATT eller GATS.
Inom EU har diskussioner kring den elektroniska handelns effekter på
handelspolitiken varit föremål för diskussioner i EU:s 113-kommitté som
hanterar frågor om EU:s handelsrelationer med tredje land. Inom EU har
hittills rått bred enighet om att elektroniska överföringar i ett WTO-per-
spektiv bör betraktas som tjänstehandel och likställas med traditionella
handelsformer. Som ett resultat av EU:s interna diskussioner presente-
rade EU i slutet av april i WTO ett dokument (WT/GC/W/85) kring de
fortsatta diskussionerna om elektronisk handel i ett handelspolitiskt per-
39
spektiv. EU pekar på att det finns särskilt behov av att belysa WTO:s Skr. 1997/98:190
tjänstehandelsavtal och bl.a. reglerna om öppenhet och icke diskrimine-
ring. EU föreslår att WTO initierar en diskussion om regelverkets rele-
vans för elektronisk handel i syfte att tydliggöra vilka rättsliga bind-
ningar som i dag föreligger. Målsättningen är att dessa diskussioner skall
kunna slutföras under år 1998.
Vid WTO:s ministermöte i maj 1998 fattade ministrarna beslut om att
inrätta ett arbetsprogram för att utreda handelsrelaterade problem i sam-
band med elektronisk handel. På basis av ett amerikanskt initiativ nådde
ministrarna också enighet om en överenskommelse att bevara elektro-
niska överföringar tullfria. Detta beslut, som Sverige stödjer, innebär att
WTO konfirmerar vad som redan gäller - det finns inget land som i dag
tullbelägger elektroniska överföringar. Det är här viktigt att påpeka att
det endast är tull som avses och inte andra former av avgifter eller skat-
ter.
Slutligen kan nämnas att OECD bedriver ett omfattande arbete på
området elektronisk handel och de handelspolitiska aspekterna diskuteras
i handelskommittén.
Under senare tid har de ökade möjligheterna att göra inköp av varor och
tjänster på Internet uppmärksammats. Det är angeläget att svenska kon-
sumenter kan utnyttja dessa möjligheter. Det är emellertid inte alltid som
det redovisas i vilka fall köp på nätet skall beskattas i Sverige. Det är inte
heller alltid möjligt att på säljarens hemsida utläsa om skatt och tull till-
kommer priset. Det är viktigt att de nya möjligheter till handel som upp-
kommer genom den elektroniska handeln utnyttjas och utvecklas. Det är
också viktigt att de inblandade känner till de regler som gäller. Efter de
redogörelser som gjorts i tidigare avsnitt sammanfattas därför här de
regler för skatter och tull som gäller vid inköp av varor och tjänster från
andra länder genom beställning via Internet.
Om en privatperson i Sverige beställer en vara som inte är punktskat-
tepliktig från en säljare inom EU och varan skickas hit av säljaren, skall
säljaren (om denne säljer för mer än 320 000 kr per år till Sverige) regist-
reras för och betala mervärdesskatt i Sverige. Är det punktskattepliktiga
varor (alkohol, tobak eller mineralolja) som köps av en privatperson skall
säljaren registreras och betala såväl punktskatt som mervärdesskatt i Sve-
rige (då gäller inte gränsen 320 000 kr).
När ett skattskyldigt svenskt företag köper varor av företag inom EU är
huvudregeln att köparen skall redovisa mervärdesskatt i Sverige för för-
värvet. Punktskatt skall betalas i Sverige av säljaren. Någon tull upp-
kommer inte vid köp inom EU.
Om varan köps och skickas från ett land utanför EU till Sverige skall
mervärdesskatt samt eventuell punktskatt och tull betalas när varan tas
genom tullen. Detta gäller oavsett om det är en privatperson eller ett
företag som köper varan. Kommer varan per post sker uttaget via Posten.
40
Vad gäller tjänster kan det endast bli aktuellt att ta ut mervärdesskatt
(dvs. inte punktskatt eller tull). Om och var beskattning skall ske avgörs
av vilken typ av tjänst det är frågan om och om köparen är en privatper-
son eller ett foretag. För ett stort antal tjänster finns det specialbestäm-
melser om var beskattning skall ske. I det fall inga särskilda regler finns
för en viss typ av tjänst som säljs från ett annat land till Sverige skall
eventuell beskattning ske i säljarens land.
Särskilda regler finns för en privatpersons köp från ett land utanför EU
av t.ex. teletjänster samt elektroniskt levererade tidningar, böcker, cd-
skivor, filmer och dataprogram. Dessa skall beskattas i Sverige och sälja-
ren skall redovisa och betala skatten. Köps dessa tjänster från en säljare i
ett annat EU-land skall dock beskattning ske i säljarens land. Om köpa-
ren av dessa tjänster är ett företag i Sverige skall emellertid mervärdes-
skatt på förvärvet redovisas av honom i Sverige, oavsett i vilket annat
land säljaren hör hemma. Vid köp av tjänster som rör fastigheter, såsom
mäklar- eller arkitekttjänster, sker beskattning i Sverige om fastigheten
ligger i Sverige, och här är det säljaren som skall betala skatten.
Skr. 1997/98:190
I all ekonomisk verksamhet torde det efterfrågas någon form av doku-
mentation som utvisar verksamhetens förlopp. Handlingar som verifierar
inträffade affärshändelser behöver struktureras, noteras och arkiveras för
att det skall vara möjligt att överblicka verksamhetens ställning och
resultat och i efterhand kunna finna uppgifter om enskilda affärshändel-
ser. Bestämmelser som reglerar denna dokumentation finns i bokföring-
slagen (1976:125) som är en av de centrala författningarna på redovis-
ningsområdet. Den skall tillämpas av i stort sett alla näringsidkare oav-
sett verksamhetens form eller art.
Även om användningen av informationsteknik beaktades vid införan-
det av bokföringslagen är lagen i huvudsak skriven med sikte på pap-
pershandlingar. Detta har medfört att bestämmelserna ofta är grundade på
begrepp som i IT-miljön lätt kan leda tanken fel. Datorbaserad redovis-
ning beskrivs sålunda ofta som särfall trots att bokföringslagens krav i
grunden inte avses vara beroende av bokföringens form. Lagen har
kommit att framstå som föråldrad och det är oklart vad som utgör god
redovisningssed på IT-området.
Regeringen bemyndigade i augusti 1991 chefen för Justitiedeparte-
mentet att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en översyn av redo-
visningslagstiftningen (dir. 1991:71). Kommittén antog namnet Redovis-
ningskommittén. Under hösten 1996 avgav kommittén sitt slutbetän-
kande, Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157). Slut-
betänkandet - som bl.a. innehåller ett förslag på en helt ny bokföringslag
— bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Redovisningskommitténs förslag till bokföringslag innehåller bl.a.
bestämmelser om löpande bokföring och arkivering av räkenskapshand-
lingar. Många av ändringarna är av redaktionell och språklig art och
innebär en modernisering av lagstiftningen föranledd framförallt av
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 190
utvecklingen på IT-området. Utgångspunkten har varit att samma krav Skr. 1997/98:190
vad gäller bokföringens funktioner och ändamål skall gälla oberoende av
om bokföringen sker manuellt eller datorbaserat.
Det förslag som har störst betydelse när det gäller att främja utveck-
lingen och utbredningen av elektronisk handel torde vara avskaffandet av
den s.k. varannanlänksprincipen. Denna princip innebär att verifikationer
och grundbokföring inte samtidigt far utgöras av maskinläsbar handling.
Principen motiverades i förarbetena till bokföringslagen av kravet på
enkel och säker åtkomst till räkenskapsmaterialet. Från säkerhetssyn-
punkt ansågs pappersbaserade handlingar vara att föredra framför
maskinläsbara sådana. Bestämmelsen skulle därför säkerställa läsbar
åtkomst till bokföringsuppgiftema i minst ett steg i verifieringskedjan.
De senare årens utveckling på IT-området innebär att de förutsätt-
ningar som gällde vid tillkomsten av bokföringslagen i flera avseende har
förändrats. Det går inte längre att generellt påstå att en pappersbaserad
handling från säkerhetssynpunkt är att föredra framför exempelvis en
ADB-upptagning. Varannanlänksprincipen kan därför innebära negativa
konsekvenser från bevis- och säkerhetssynpunkt i och med att den bok-
föringsskyldige i vissa fall kan bli skyldig att ersätta maskinläsbart mate-
rial med material i vanlig läsbar form eller mikromaterial även om en
sådan åtgärd innebär att räkenskapsmaterialets bevisvärde reduceras. Den
handling som den bokföringsskyldige mottar kan utgöras av en elektro-
nisk handling. För den bokföringsskyldige som har en datorbaserad bok-
föring blir det då nödvändigt att överföra den elektroniskt lagrade origi-
nalverifikationen till en verifikation i läsbar form eller tillse att grund-
bokföringen finns i läsbar form. Av det som nu sagts framgår att ett
utmönstrande av varannanlänksprincipen enligt Redovisningskommittén
avsevärt skulle förenkla ett företags administrativa hantering i samband
med utvecklande av rutiner för elektronisk handel.
Redovisningskommitténs betänkande har remissbehandlats. De flesta
remissinstanser har inte haft några invändningar mot det förslag som
innebär att varannanlänksprincipen avskaffas. Bland annat Bokförings-
nämnden och Riksskatteverket som särskilt berörde frågan har tillstyrkt
förslaget. Riksåklagaren har emellertid avstyrkt förslaget med hänvisning
till att det skulle medföra en generell sänkning av räkenskapernas bevis-
värde.
Myndigheterna bör aktivt bidra till utvecklingen av den elektroniska
handeln. Den offentliga förvaltningen bör vara ett föredöme när det
gäller användningen av informationsteknik och utveckla elektroniska
tjänster som underlättar kontakterna med medborgare och företag.
Staten har även en uppgift att se till att kunskapen om informations-
teknik i allmänhet och om elektronisk handel i synnerhet kommer så
42
många som möjligt till del. Regeringens bedömning är att detta kan
uppnås bl.a. genom utbildnings- och informationsinsatser. En ökad
elektronisk offentlig upphandling bör stimulera företag att i högre
grad använda sig av informationsteknik och samtidigt leda till effekti-
vitetsvinster inom den offentliga sektorn.
Den statliga förvaltningens IT-användning
Staten har en särskild roll när det gäller utvecklingen av informations-
och kunskapssamhället. Det är av stor betydelse att den offentliga sektom
föregår med gott exempel och i sin egen verksamhet använder sig av den
elektroniska infrastrukturen. Offentlig förvaltning bör vara ett föredöme
som IT-användare. Genom att statsförvaltningen utnyttjar informations-
teknikens möjligheter kan kontakterna för medborgare och företagare
förenklas och förbättras. Vidare kan samverkan mellan myndigheter
effektiviseras. Många myndigheter har i dag omfattande information om
sin verksamhet tillgänglig på Internet. Medborgare och företag kan fa
information om t.ex. olika regler och villkor. Emellertid finns det i
dagsläget fortfarande begränsade möjligheter att via Internet t.ex. fylla i
blanketter. Detta beror i huvudsak på att den elektroniska infrastrukturen
i dag inte helt klarar alla krav för en öppen och säker kommunikation
som att föra över elektroniska dokument till myndigheter eller mellan
myndigheter.
I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgar-
nas tjänst lägger regeringen fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med
att utveckla den statliga förvaltningen. Redan i dag pågår ett arbete med
att bygga ut infrastrukturen för den offentliga förvaltningens informa-
tionsförsörjning. Därvid har Toppledarforum (en arbetsgrupp för verk-
samhetsutveckling i offentlig förvaltning med stöd av informationsteknik
som leds av finansministern) bidragit till en ökad samverkan kring olika
projekt för att utveckla infrastrukturen i offentlig förvaltning. IT-anpass-
ningen av myndigheternas informationssystem skall öka och myndig-
heterna bör använda Internet för att utveckla tjänster som gör det enklare
att hämta samhällsinformation och att lämna uppgifter. Det återstår
emellertid en hel del arbete med att utveckla infrastrukturen t.ex. för att
uppnå säker kommunikation mellan myndigheter. Regeringen kommer
med utgångspunkt i ovan nämnda proposition att utarbeta ett handlings-
program för myndigheterna bl.a. i syfte att öka myndigheternas använd-
ning av IT, utveckla självbetjäning, elektronisk handel m.m.
Statskontoret skall inom ramen för Toppledarforums arbete inom kort
lägga fram förslag till ett regelverk för användning av digitala signaturer
och kryptering inom den offentliga förvaltningen.
Kunskap och kompetens
Regeringen har ansvar för att informationsteknik och kunskapen om
informationsteknik skall komma så många människor som möjligt till
del. Bland annat mot denna bakgrund görs i dag stora satsningar inom
Skr. 1997/98:190
43
utbildningsområdet för att höja kunskapen och kompetensen. Regeringen Skr. 1997/98:190
har bl.a. i 1998 års vårproposition föreslagit att ytterligare 1,8 miljarder
kronor avsätts under åren 1999-2001 för särskilda utbildningsinsatser
inom IT-området. Tyngdpunkten av dessa insatser, 1,5 miljarder kronor,
läggs på skolan. Utgångspunkten är att alla elever skall ges kunskaper
och möjligheter att använda datorer som ett modernt informationsverk-
tyg. I regeringens skrivelse Lärandets verktyg - nationellt program för IT
i skolan (skr. 1997/98:176) redovisas inriktningen av satsningen på sko-
lan. Resurser föreslås också för att genomföra förbättringar av överfö-
ringskapaciteten inom universitetsdatanätet SUNET. Även inom folk-
bildningen görs satsningar för att öka IT-kunskapen. Vidare ges huvud-
biblioteken i varje kommun möjlighet till en kraftfull anslutning till
Internet som ger allmänheten tillgång till en effektiv datakommunikation
för studieändamål och allmän informationsförsörjning. Under en inle-
dande period av två år svarar staten genom SUNET för kostnaden för
själva förbindelsen. Satsningarna kommer på sikt att innebära att i takt
med att kunskapen om informationsteknik ökar i samhället ökar också
användningen av elektronisk handel. Regeringen har tillsammans med
Industriförbundet utarbetat ett nationellt program för IT-utbildning och
satsat 1,3 miljarder kronor för att under perioden 1997-1999 erbjuda ca
10 000 personer en kvalificerad yrkesutbildning.
De särskilda satsningar som görs inom den högre utbildningen och
forskningen för att öka kunskaperna om och förståelsen för elektronisk
handel är under utveckling. Som exempel kan nämnas Högskolan i Öre-
bro där man har sökt finna former för att utveckla en permanent grund-
utbildning och forskning inom området elektronisk handel. En viktig för-
utsättning har varit att bedriva verksamheten på tvärvetenskaplig grund
och i samverkan med det lokala näringslivet och IT-branschen. Viss
forskning om elektronisk handel bedrivs också vid Linköpings universi-
tet inom ramen för forskningen om ekonomiska informationssystem.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) stöder genom sitt
ansvar för forskning inom kommunikationssektorn en tämligen omfat-
tande forskning av betydelse för elektronisk handel. Ökade kunskaper om
olika med- och motkrafter behövs för att analysera vilka effekter elektro-
nisk handel kan ha på kort och på lång sikt för produktion, handel, trans-
port samt för enskilda hushåll och konsumenter. KFB ser över de forsk-
ningsbehov som råder, med kunskapsöversikt och rundabordssamtal, och
diskuterar utarbetandet av ett särskilt forskningsprogram för området
inför hösten 1998.
Staten genomför också olika typer av informationsinsatser och bedri-
ver försöksverksamhet i syfte att höja kompetensen och sprida medve-
tenheten om elektronisk handel inom näringslivet och i samhället i stort.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) bedriver verksamhet
som syftar till att främja användningen av elektronisk handel i de små
och medelstora företagen. Bland annat har en kunskapsbas om möjlig-
heterna med elektronisk handel börjat byggas upp tillsammans med
Företagarnas Riksorganisation. Vidare drivs ett projekt i samarbete med
EDI-föreningen där ett tjänste- och kunskapsnätverk för små och medel-
stora företag skapas. I detta ingår bl.a. utveckling och användning av
44
interaktiva träningsverktyg. NUTEK driver också ett IKT-program Skr. 1997/98:190
(informations- och kommunikationsteknologi) som har till syfte att bidra
till en ökad kunskap hos småföretagen om IKT:s olika användnings-
områden med målsättningen att höja småföretagens IKT-användning och
därmed deras konkurrenskraft. Inom ramen för detta program kommer
särskilda insatser att genomföras för att främja elektronisk handel.
Norden är i dag en region som ligger långt framme vad gäller använd-
ningen av informationsteknik. Regeringen är intresserad av att på nordisk
bas på olika sätt främja utvecklingen av elektronisk handel. Förslag till
två nordiska projekt har därför arbetats fram inom Regeringskansliet. Det
ena projektet avser elektronisk handel med byggvaror och det andra
inrättandet av en referensgrupp för elektronisk handel med deltagare från
samtliga nordiska länder.
Regeringskansliet har under år 1997 och år 1998 stött ett 30-tal IT-
projekt. Av dessa har tre syftat till att utveckla och främja elektronisk
handel. En uppföljning av dessa projekt genomförs för närvarande för att
ta del av den kunskap som projektverksamheten utmynnat i. De slutsatser
man hittills kan dra av projekten är att kunskapen och kompetensen bland
de små och medelstora företagen på vissa håll är begränsad och att insat-
ser för att främja användningen av informationsteknik generellt är
viktiga.
Offentlig upphandling
Ett mycket viktigt instrument för att främja utvecklingen av elektronisk
handel är den offentliga upphandlingen.
Den offentliga upphandlingsvolymen i Sverige omfattar omkring
300 miljarder kronor årligen. Kommunerna svarar för den största andelen
med 52 procent, medan staten svarar för 38 procent och landstingen för
resten. Den samlade offentliga upphandlingen inom EU är värd cirka
5 500 miljarder kronor per år.
Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) innehåller
bestämmelser om hur den offentliga sektorn skall upphandla. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 1994. Införande av LOU föranleddes av EES-
avtalet. Genom LOU införlivades Europeiska gemenskapernas
upphandlingsdirektiv med svensk rätt. EG-direktiven gäller för
upphandling som minst uppgår till vissa beloppsgränser, s.k.
tröskelvärden. Lagens huvudprinciper är att upphandling skall göras med
utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt
genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och anbud
skall behandlas utan ovidkommande hänsyn.
Bestämmelserna enligt LOU innebär vissa hinder för att möjliggöra
elektronisk upphandling fullt ut. Enligt 1 kap. 19 § LOU skall anbud och
ansökningar om deltagande i anbudsgivning som huvudregel avges
skriftligt. Ansökningar far göras muntligt eller genom telegram eller tele-
fax om de bekräftas genom en egenhändigt undertecknad handling. Den
egenhändigt undertecknade handlingen kan således inte bytas ut mot ett
elektroniskt dokument. Vidare skall enligt 1 kap. 20 § LOU anbuden
45
öppnas samtidigt eller, om det finns synnerliga skäl, allteftersom de Skr. 1997/98:190
kommer in. Detta innebär att anbuden skall vara hemliga innan de öpp-
nas. Enligt 1 kap. 24 § LOU skall en upphandlande enhet på betryggande
sätt forvara anbud, anbudsansökningar m.m.
Det krävs således forändringar av regelverket som gör det möjligt for
leverantören att använda elektroniska dokument och digitala signaturer.
För att lösa bestämmelserna om öppnande av anbud som måste vara
hemliga så kan man t.ex. använda sig av en krypteringsnyckel som läm-
nas ut vid den tidpunkt som anbuden skall öppnas. Ändringar av LOU
kan emellertid ske forst efter det att upphandlingsdirektiven ändrats.
Inom gemenskapen pågår diskussioner kring hur elektronisk upphand-
ling skall möjliggöras. Kommissionen presenterade den 11 mars 1998 ett
meddelande om offentlig upphandling inom Europeiska unionen. Av
meddelandet framgår att det krävs ändringar av direktiven för att kunna
använda ett helt elektroniskt förfarande. Kommissionen avser att föreslå
ändringar av direktiven för att likställa elektroniska medel för informa-
tionsutbyte med andra kommunikationsmedel. Vidare kommer kommis-
sionen under år 1998 att.inleda ett pilotprojekt om elektronisk upphand-
ling.
Regeringen anser att det är angeläget att anpassa det gemensamma
regelverket så att modem informationsteknik kan användas i de olika
leden av offentlig upphandling. På så sätt kan vinster göras i fråga om
exempelvis snabbhet, effektivitet och kostnadsbesparingar. Regeringen
avser arbeta inom gemenskapen i syfte att uppnå en snabb anpassning.
Regeringen avser att under år 1998 ge ett uppdrag till Statskontoret att
se över möjligheterna till elektronisk upphandling under de s.k. tröskel-
värdena, dvs. i enlighet med de bestämmelser som finns i 6 kap. LOU.
Projektet elektronisk handel
Inom ramen för Toppledarforum har staten genom Statskontoret, kom-
munerna genom Svenska kommunförbundet, och landstingen genom
Landstingsförbundet gemensamt finansierat och genomfört ett projekt
som syftar till att effektivisera inköpsadministrationen i offentlig sektor
genom elektronisk handel. I arbetet har ingått representanter för samtliga
sektorer. Svenska kommunförbundet har lett projektet.
Projektet startade år 1994 och har fr.o.m. den 1 juli 1998 upphört i sin
nuvarande form. Ansvaret för att införa elektronisk handel i offentlig
förvaltning vilar nu på respektive verksamhetsledning. Diskussion pågår
för närvarande om samverkan mellan näringsliv och offentlig förvaltning
bl.a. i syfte att främja användningen av elektronisk handel.
Projektet har genom sitt arbete uppmärksammat offentlig förvaltning
på den elektroniska handelns möjligheter och begränsningar. Inom pro-
jektet har stöd tagits fram för att underlätta utrednings- och utvecklings-
arbete inför ett införande av elektronisk handel i enskilda organisationer.
Projektet har vidare arbetat för en öppen och säker tekniklösning där
underliggande standarder är allmänt tillgängliga. En aktiv samverkan har
skett med såväl varuleverantörer som IT-leverantörer.
46
Statskontoret genomförde år 1996, som en del i arbetet, en upphand- Skr. 1997/98:190
ling av stöd för införande av elektronisk handel. Omfattningen av upp-
handlingen ledde till ramavtal med tre företagskonsortier. Ramavtalen
innefattade dels tjänster för verksamhetsanalys och utbildning, dels IT-
lösningar. Den valda inriktningen innebar att enskilda små och medel-
stora företag hade begränsade möjligheter att delta. Avtalen är inte bin-
dande. För närvarande övervägs, i enlighet med ursprungsvillkoren i
ramavtalen, omförhandlingar av avtalen för att anpassa dem till den tek-
niska utvecklingen.
Vid årsskiftet 1997/98 genomförde projektet en heltäckande kart-
läggning av arbetet med elektronisk handel i offentlig förvaltning. Kart-
läggningen visar att många kommuner, landsting och statliga myndig-
heter har ett intresse av elektronisk handel. En majoritet av kommuner
och landsting arbetar aktivt med ett genomförande, ännu så länge fram-
förallt med beställnings- och leveransrutiner.
Hittills har det varit svårt att peka på några tydliga rationaliserings-
vinster. Utrednings- och utvecklingsarbetet, som föregår ett införande av
elektronisk handel, tar väsentligt längre tid än förväntat vilket stämmer
med erfarenheter från t.ex. bilindustrin. Först när det dubbelarbete, som
ofrånkomligen uppstår vid införandet av nya rutiner, har upphört kan de
fulla effekterna värderas.
En förutsättning för elektronisk handel är att den tekniska infrastruk-
turen är allmänt tillgänglig, har hög kapacitet och uppfyller höga krav
på säkerhet. Regeringen har ett övergripande ansvar för såväl till-
gänglighet som säkerhet. Tillgången till infrastruktur i glesbygden
kommer att utredas särskilt. Förslag till ansvarsfördelning i säkerhets-
frågor har nyligen presenterats av Statskontoret.
För att elektronisk handel skall kunna användas på bred front fordras en
infrastruktur som är allmänt tillgänglig, kapacitetsstark och kostnadsef-
fektiv. Det är ett samhälleligt intresse att tillse att en stor del av befolk-
ningen inte utestängs från möjligheten att nyttja elektronisk handel, eller
IT-tjänster i allmänhet, därför att infrastrukturen är alltför dyr eller regio-
nalt begränsad.
Staten har ett övergripande ansvar för att den fysiska kommunika-
tionsinfrastrukturen är tillgänglig och säker. Detta ansvar har länge varit
koncentrerat till det grundläggande telefonnätet. Telefonnätet utgör fort-
farande den viktigaste grunden för statens ansvar. Emellertid leder, som
framgår av redogörelsen nedan, nya tekniker och nya tillämpningar till
att statens ansvarsområde avseende tillgänglighet och säkerhet fort-
löpande måste omprövas.
47
6.1
Enskildas och myndigheters tillgång till kommunikationsnät for elektro-
nisk handel säkerställs ytterst genom telelagen (1993:597). I denna fast-
ställs såsom ett övergripande mål att enskilda och myndigheter skall fa
tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhälls-
ekonomiska kostnad.
I lagen regleras tillgången till telefonitjänsten, vilket är av direkt bety-
delse för enskildas möjligheter att bedriva elektronisk handel. Telelagen
fastställer att var och en skall ha möjlighet att från sin stadigvarande
bostad eller fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt
pris inom ett allmänt tillgängligt telenät.
Telefonitjänstens betydelse för elektronisk handel ligger i själva defi-
nitionen av telefonitjänst: Teletjänst bestående i överföring av tal och
som medger överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation
via låghastighetsmodem. Ett telefonabonnemang ger därigenom upp-
kopplingsmöjligheter till datakommunikationsnät som Internet.
Utöver telefonitjänsten säkerställer telelagen även tillgången till s.k.
nätkapacitet genom att tillsynsmyndigheten (Post- och telestyrelsen) kan
ålägga teleoperatörerna att tillhandahålla nätkapacitet åt var och en som
efterfrågar den. Detta har stor betydelse för företagssektorn, som därige-
nom kan etablera ”egna” nät. Dessa används såväl för koncemintema
tjänster som för att få tillgång till allmänt tillgängliga teletjänster, t.ex.
Intemetuppkoppling.
Nya tekniker och infrastrukturer
Det traditionella kopplade telefonnätet är, genom möjligheten att använda
sig av modem, centralt för enskildas möjligheter att nå ut på nätet.
Modemanslutning har emellertid sina begränsningar, vilka samman-
hänger med den låga kapacitet som kablarna mellan lokalstation och
abonnentanslutning har. Dessa består i huvudsak av koppartråd. Kraven
på att kommunicera till högre hastigheter ökar emellertid successivt. I
synnerhet för företag är den kapacitet som erbjuds genom modem via det
vanliga telefonnätet otillräcklig.
För att tillgodose kraven på högre kommunikationshastigheter har
diverse nya tekniker utvecklats, som i större eller mindre utsträckning
utgör en vidareutveckling av det vanliga telefonnätet. De två viktigaste är
i detta sammanhang ISDN (Integrated Services Digital NetWork) och
xDSL (Digital Subscriber Line). Till detta kommer utvecklingen av helt
nya infrastrukturer, t.ex. UMTS (Universal Mobile Telecommunications
System) och digital-TV.
ISDN är en vidareutveckling av telefonnätet till ett digitalt flertjänst-
nät. Tekniken ger abonnenter möjlighet att använda en och samma
anslutning till samtidig överföring av avancerade teletjänster såsom data,
text, bild och grafik. ISDN-anslutning kan erbjudas i hela landet, men
taxorna är i viss utsträckning beroende av var abonnenten bor.
Skr. 1997/98:190
48
xDSL är en teknik som i ännu högre grad än ISDN söker övervinna Skr. 1997/98:190
den flaskhals som koppartråden till den enskilde abonnenten utgör.
Kapaciteten är mångdubbelt större än den som är möjlig med ISDN.
Vid sidan av telefonnätet, ISDN och xDSL finns andra typer av nät
som kan fungera som plattformar för bl.a. elektronisk handel. Dessa är
kabel-TV-nät, nät för marksänd TV, satellitkommunikationsnät, elnät
samt olika former av radiolösningar. Det som hittills utgjort begräns-
ningar i dessa nät är möjligheten till interaktivitet, näten har ursprungli-
gen konstruerats för utsändningsverksamhet i en riktning. Satsningar görs
för närvarande i de TV-baserade näten för att möjliggöra sändningar i
digital form. Den ökade sändningskapaciteten som detta medför, i kom-
bination med möjligheter att använda parallella nät, öppnar dörren för
interaktivitet. Detta i sin tur är av stor betydelse för möjligheterna att
använda näten för elektronisk handel.
En teknikutveckling pågår också på radiokommunikationsidan, som på
sikt kan bli mycket betydelsefull för utvecklingen av elektronisk handel.
Redan i dag har mobil datakommunikation fatt bred användning, genom
möjligheten att koppla upp sig med modem via GSM-näten. Denna har
dock klara begränsningar; överföringskapaciteten är en bråkdel av den
som är möjlig via det fasta telefonnätet. På olika håll i världen pågår
emellertid ansträngningar för att etablera mobila system som klarar
betydligt större överföringskapaciteter än vad som är möjliga i dag. De
olika satsningarna går under den gemensamma benämningen UMTS.
Ett arbete pågår inom EU att fastställa gemensamma ramar för upp-
byggnaden av UMTS i Europa. I maj 1998 enades EU:s ministerråd om
slutsatser för frågor som rör tidsplaner, tillståndsgivning, frekvenser
m.m. UMTS kommer att kunna tas i drift ett par år in på 2000-talet.
Den ovan beskrivna utvecklingen av nya nät och nya tillämpningar
leder till att tidigare åtskilda tillämpningar som t.ex. telefoni och TV-
sändningar, som lyder under olika regleringar, tenderar att flyta samman.
I syfte att kartlägga effekterna på regleringen har regeringen tillsatt
utredningen om samordning av lagstiftningarna inom TV, radio och tele-
verksamhet (dir. 1997:95). Utredningen skall redovisa sitt uppdrag den
31 oktober 1998.
Regional tillgång till ny teknik
Utvecklingen av ny teknik och nya tillämpningar är i dag helt marknads-
ledd. Som sådant innebär detta att investeringar koncentreras till områden
där stora trafikvolymer finns i förhållande till de fysiska investeringar
som behövs göras. Detta medför ofrånkomligen att det i första hand är
företagssektorn som investeringarna inriktas på. Detta medför i sin tur
satsningar inom tätbefolkade områden.
Tillgången till telefonitjänst - och därmed möjligheten till datakom-
munikation via låghastighetsmodem - på likvärdiga villkor i hela landet
är i dag säkerställd genom telelagens regler. Telefonitjänsten är därmed
att betrakta som en s.k. samhällsomfattande tjänst (jfr engelskans univer-
49
sal service). Telefontätheten i Sverige är världens högsta; omkring 99 Skr. 1997/98:190
procent av Sveriges befolkning har tillgång till telefon.
En fråga som diskuteras är om de samhällsomfattande tjänsterna skall
utvidgas till att omfatta även kommunikation med högre kapacitet än
telefonitjänsten. I detta sammanhang har ISDN-anslutning diskuterats
och krav har rests på att en enhetstaxa infors.
Frågor kring vilka tjänster som skall anses som samhällsomfattande
diskuterades i samband med regeringens proposition 1996/97:61 Översyn
av telelagen. I propositionen anfördes att en utvidgning av de samhälls-
omfattande tjänsterna av flera skäl inte borde ske för tillfället. En utvidg-
ning skulle innebära att användare och hushåll betalar för tjänster som de
inte efterfrågar, samtidigt som det innebär en subvention till användare
som skulle kunna betala marknadspriser. Propositionen anger vidare att
en utökning av samhällsomfattande tjänster som knyts till en särskild
teknik, t.ex. ISDN, innan man kunnat konstatera vare sig dess tekniska
livslängd eller den efterfrågan som finns på tekniken, kan innebära risker
för stora felinvesteringar.
Utvecklingen sedan riksdagen antog propositionen har inte givit anled-
ning till en ändrad bedömning avseende definitionen av sämhällsomfat-
tande tjänster. Frågan om regional tillgång till avancerade telekommuni-
kationer är emellertid en angelägen fråga. Regeringen har därför denna
dag tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda tillgången till
infrastruktur ur ett regionalpolitiskt perspektiv (dir. 1998:61).
Säkerheten i de grundläggande telekommunikationssystemen tillgodoses
genom telelagen. Telesystemens säkra funktion i kristider och i krig fast-
ställs i lagen som ett telepolitiskt mål, och tillstånds- och anmälnings-
pliktiga operatörer är skyldiga att uppfylla grundläggande krav på säker-
het i sina system. Post- och telestyrelsen utövar tillsyn över operatörerna
och deras nät och myndigheten upphandlar särskilda åtgärder för att höja
säkerheten. Den viktigaste åtgärden är att bygga in centrala funktioner
som växlar och databaser i bergrum.
Utvecklingen av nya kommunikationsnät och nya tillämpningar,
parallellt med etableringen av allt fler aktörer på marknaden, innebär
dock nya utmaningar för att säkerställa säkerheten i infrastrukturen. Det
är i vissa fall osäkert i vilken utsträckning de nya näten och tillämpning-
arna omfattas av telelagens tillämpningsområde. Ett exempel som
behandlas nedan är administrationen och tilldelningen av Intemetadres-
ser. Ett annat exempel är administrationen av säkerhetsnycklar i samband
med kryptering av kommunikation över öppna nät, något som förväntas
öka kraftigt de närmaste åren.
Detta kapitel behandlar säkerhetsfrågor i den fysiska infrastrukturen.
Säkerhetsfrågor rörande de ”mjuka” delarna, t.ex. kryptering, behandla-
des i kapitel 4.1.
50
Säkerheten på Internet Skr. 1997/98:190
Genom Intemets kraftiga tillväxt och dess allt större betydelse for hela
samhällets funktionssätt har en oro för hela systemets säkerhet uppstått. I
syfte att bl.a. belysa säkerhetsfrågor gav regeringen Statskontoret i okto-
ber 1996 i uppdrag att kartlägga och ge rekommendationer rörande den
svenska delen av Internet. Uppdraget redovisades i oktober 1997
(Statskontoret 1997:18).
En viktig fråga som diskuterades i Statskontorets rapport var utbygg-
naden av antalet nationella knutpunkter för samtrafik mellan olika Inter-
netoperatörer. Under lång tid fanns endast en knutpunkt i Sverige och
den var belägen i Stockholm. Detta innebar en betydande säkerhetsrisk
då ingen samtrafik mellan operatörer skulle kunna ske i Sverige om
knutpunkten inte fungerade. Under år 1997 ombildades denna knutpunkt
från en samlokaliserad lösning till en distribuerad lösning med utrustning
placerad på två platser i Stockholm. Ytterligare en knutpunkt är under
etablering i Göteborg. Statskontoret föreslog i sin rapport att nationella
knutpunkter successivt bör etableras även i Malmö/Lund-regionen och i
Sundsvall. Etableringen av dessa har emellertid försenats.
För att höja säkerheten i den svenska delen av Internet angav
Statskontoret bl.a.,
- att antalet nätdatabaser för DNS (Domain Name System) gällande för
toppdomänen .se ökas och att dessa placeras vid de nationella knut-
punkterna,
- att nationella knutpunkter och nätdatabaser m.m. placeras skyddade
mot fysiska attacker i bergrum.
Vidare ansåg Statskontoret att kritiska knutpunkter i systemet bör ha till-
gång till reservkraft under en längre tid samt att en dokumenterad och
verifierad kontinuitetsplan bör vara ett grundläggande krav för samtliga
Intemetoperatörer.
Domännamn på Internet
I takt med att användningen av Internet stadigt ökar och nya grupper av
användare tillkommer ställs nya krav på administrationen av nätet både
nationellt och globalt. På det internationella planet har den amerikanska
regeringen i januari 1998 lagt fram ett förslag till hur administrationen av
Internet skall kunna förbättras. Bakgrunden är att det från många håll
framförts klagomål på dagens hantering av domännamn (dvs. den del av
en Intemetadress som står efter ”www.”, t.ex. www.regeringen.se) och
på den bristande konkurrensen när det gäller registrering av domännamn.
Vidare är dagens processer för att lösa konflikter mellan varumärkesin-
nehavare dyra och omständliga.
Förslaget har mötts av viss kritik bl.a. för att det inte beaktar andra för-
slag, framförallt de förslag som lagts fram genom det internationella
samarbetsorganet Internet Society (ISOC). Vidare har kritik framförts
51
mot förslaget att ombilda Internet Assigned Number Authority (IANA) Skr. 1997/98:190
till en ideell förening under kalifornisk delstatslagstiftning. IANA är det
organ som har det yttersta ansvaret för domännamnen. Från EU har kriti-
ken resulterat i ett yttrande som tillställts Förenta staternas regering. I
yttrandet påpekas bl.a. att förslaget inte tillräckligt tar hänsyn till nätets
globala karaktär.
Den amerikanska regeringen har i juni 1998 lagt fram en vitbok i frå-
gan. Texten har nu reviderats i förhållande till det tidigare förslaget och
hänsyn har delvis tagits till bl.a. EU:s synpunkter. Arbetet fortskrider
inom EU och Sverige deltar aktivt i detta.
I Statskontorets kartläggning av den svenska delen av Internet gjordes
bedömningen att den organisation som skapats for att hantera .se-domä-
nen hade goda förutsättningar att fungera. Den svenska grenen av ISOC,
ISOC-SE, har byggt upp en organisation för att administrera Internet i
Sverige. Organisationen leds av en stiftelse, den s.k. Internet Infrastruk-
tur-stiftelsen (Il-stiftelsen).
Regeringen avser att tillsätta en särskild utredare som skall se över
hanteringen av domännamn i Sverige.
Sammanhållen strategi för IT-säkerhet
Den svenska delen av Internet, som Statskontoret belyst i sin rapport, är
endast en bland flera beståndsdelar i samhällets informationsförsörjning
som måste fungera säkert. Ju större spridning elektronisk handel och
andra tillämpningar far över de elektroniska kommunikationsnäten, desto
mer ökar sårbarheten for diverse hot och störningar mot informations-
samhället i vid bemärkelse. Exempel på störningar är avbrott i elförsörj-
ningen, störningar i betalningsväsendet, datavirus samt brister i program-
varor.
Det är viktigt att statens ansvar for säkerheten i informationsförsörj-
ningen preciseras och inordnas i det nationella handlingsprogrammet for
informationsteknik. Regeringen gav därför i september 1997 Statskonto-
ret i uppdrag att utarbeta en sammanhållen strategi for IT-säkerhet avse-
ende samhällets informationsförsörjning.
Uppdraget redovisades i juni 1998. Statskontoret anger att utgångs-
punkten för regeringens strategi bör vara att varje företag, organisation
och myndighet ansvarar for att den egna informationsbehandlingen sker
med betryggande säkerhet. Riksdag och regering bör emellertid ha det
övergripande strategiska ansvaret för samhällets informationsförsörjning
och informationssäkerheten främst när det gäller samhällsviktiga funk-
tioner.
Statskontoret föreslår vidare bl.a. att ett rådgivande organ skapas, som
skall vara knutet till regeringen och i vilket representanter for alla delar
av samhället skall ingå. Myndigheten föreslår även att en myndighet bör
utses som ansvarar for samordning av arbetet med informationssäkerhet.
Rapporten remissbehandlas för närvarande.
52
År 2000-problemet
Ett särskilt problem av stor betydelse för säkerheten i infrastrukturen
gäller datorsystemens förmåga att klara övergången till år 2000. Arbetet
med att lösa problemet pågår inom såväl offentlig som privat sektor.
Regeringens IT-kommission har fungerat som en sammanhållande länk
mellan sektorerna. Statskontoret har kartlagt förhållandena i statliga
myndigheter och lämnat rapporten ”Myndigheterna och informations-
systemen - övergången till år 2000”. På samma sätt har Industriförbundet
gjort en kartläggning bland sina medlemmar som redovisas i rapporten
”IT och övergången till år 2000 i industrin”.
Av rapporterna framgår bl.a. att problemet ställer stora krav på en väl
fungerande samordning om privat och offentlig sektor skall klara
omställningen.
I syfte att behandla frågor som rör omställningen har regeringen i janu-
ari 1998 tillsatt en särskild delegation (dir. 1998:10). Delegationen består
av företrädare för viktiga samhällsintressen och skall vara ett samverkan-
sorgan mellan privat och offentlig sektor. Delegationen skall följa och
värdera arbetet med anpassningen inför år 2000. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas väsentliga samhällsfunktioner, däribland telekommunikatio-
ner. Delegationens uppdrag löper fram till den 31 mars 2000.
Skr. 1997/98:190
53
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 juli 1998
Skr. 1997/98:190
Närvarande: statsrådet Uusmann, ordförande, och statsråden Ulvskog,
Johansson, Åhnberg, Engqvist
Föredragande: statsrådet Uusman
Regeringen beslutar skrivelsen 1997/98:190 Elektronisk handel
54
Eländers Gotab, Stockholm 1998