Prop.
1997/98:166
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 maj 1998
Göran Persson
ErikÅsbrink
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att bankaktiebolagslagen (1987:618) avskaffas
och att aktiebolagslagen (1975:1385) i stället skall utgöra den associa-
tionsrättsliga grunden för bankaktiebolagen. Vissa särbestämmelser har
dock behållits för bankaktiebolagen och dessa föreslås huvudsakligen bli
införda i ett nytt kapitel i bankrörelselagen.
Utgångspunkten för reformen är att aktiebolagslagens regler är tillräck-
liga för att skydda aktietecknare, aktieägare och borgenärer i allmänhet.
De omständigheter som föranleder särskilda associationsrättsliga regler
för bankaktiebolag är dels sådana som följer av tvingande näringsrättsliga
bestämmelser i EG-direktiv, dels sådana som har sin grund i bankaktie-
bolagens särställning, dvs. deras betydelse för stabiliteten i det finansiella
systemet, och det faktum att de står under Finansinspektionens tillsyn.
Förslagen innebär bl.a. att redan bildade aktiebolag kan ansöka om till-
stånd att driva bankrörelse (oktroj), att systemet med delegater i bank-
aktiebolag avskaffas och att den verkställande direktören far ställning som
bolagsorgan. Vidare föreslås de ändringar i aktiebolagslagen rörande
styrelse, bolagsstämma och revision som regeringen har föreslagit i
propositionen 1997/98:99 Aktiebolagets organisation också bli tillämpliga
på bankaktiebolagen.
I propositionen föreslås även en ändring i lagen (1989:508) om försäk-
ringsmäklare som innebär att en försäkringsmäklare som är registrerad i
ett annat EES-land far driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige
utan krav på registrering hos Finansinspektionen.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
Prop. 1997/98:166
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)...........................................................................6
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).......................................................................33
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation for de privatanställda......................35
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse...........................................................37
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet....................................................38
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om
försäkringsmäklare............................................................39
2.7 Förslag till lag om ändring i jordabalken...........................42
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:277) om
vissa bulvanförhållanden...................................................45
2.9 Lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag m.m..............................46
3 Ärendet och dess beredning.............................................................47
4 Bakgrund.........................................................................................49
4.1 Allmänt om regleringen av banker och andra
kreditinstitut.......................................................................49
4.2 Närmare om den associationsrättsliga lagstiftningen för
banker................................................................................50
4.3 Kort om EG-direktiv.........................................................51
4.4 Pågående arbete inom området..........................................52
5 Allmänna utgångspunkter................................................................54
6 Överväganden..................................................................................56
6.1 Inledande bestämmelser....................................................57
6.1.1 De allmänna aktiebolagen...............................57
6.1.2 Bankaktiebolagen............................................58
6.2 Aktiebolags bildande.........................................................61
6.2.1 De allmänna aktiebolagen...............................61
6.2.2 Bankaktiebolagen............................................63
6.3 Aktier, aktiebrev m.m. och aktiebok.................................77
6.3.1 De allmänna aktiebolagen...............................77
6.3.2 Bankaktiebolagen............................................80
6.4 Ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller
fondemission.....................................................................83
6.4.1 De allmänna aktiebolagen...............................83
6.4.2 Bankaktiebolagen............................................86
6.5 Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning..................................................94
6.5.1 De allmänna aktiebolagen...............................94
6.5.2 Bankaktiebolagen............................................96 Prop. 1997/98:166
6.6 Nedsättning av aktiekapitalet............................................97
6.6.1 De allmänna aktiebolagen...............................97
6.6.2 Bankaktiebolagen............................................99
6.7 Förvärv av egna aktier och upptagande av vissa
penninglån.......................................................................103
6.7.1 De allmänna aktiebolagen.............................103
6.7.2 Bankaktiebolagen..........................................104
6.8 Bolagets ledning..............................................................107
6.8.1 De allmänna aktiebolagen.............................107
6.8.2 Bankaktiebolagen..........................................109
6.9 Bolagsstämma.................................................................120
6.9.1 De allmänna aktiebolagen.............................120
6.9.2 Bankaktiebolagen..........................................122
6.10 Revision...........................................................................127
6.10.1 De allmänna aktiebolagen.............................127
6.10.2 Bankaktiebolagen..........................................129
6.11 Allmän och särskild granskning......................................140
6.11.1 De allmänna aktiebolagen.............................140
6.11.2 Bankaktiebolagen..........................................141
6.12 Vinstutdelning och annan användning av bolagets
egendom.............................. 143
6.12.1 De allmänna aktiebolagen.............................143
6.12.2 Bankaktiebolagenm.fi..................................144
6.13 Likvidation och upplösning.............................................146
6.13.1 De allmänna aktiebolagen.............................146
6.13.2 Bankaktiebolagen..........................................147
6.14 Fusion och inlösen av aktier i dotterbolag.......................156
6.14.1 De allmänna aktiebolagen.............................156
6.14.2 Bankaktiebolagen..........................................159
6.15 Skadestånd m.m..............................................................162
6.15.1 De allmänna aktiebolagen.............................162
6.15.2 Bankaktiebolagen..........................................163
6.16 Aktiebolags firma............................................................167
6.16.1 De allmänna aktiebolagen.............................167
6.16.2 Bankaktiebolagen..........................................167
6.17 Byte av bolagskategori....................................................169
6.17.1 De allmänna aktiebolagen.............................169
6.17.2 Bankaktiebolagen..........................................170
6.18 Registrering, överklagande m.m......................................171
6.18.1 De allmänna aktiebolagen.............................171
6.18.2 Bankaktiebolagen..........................................172
6.19 Straff och vite..................................................................176
6.19.1 De allmänna aktiebolagen.............................176
6.19.2 Bankaktiebolagen..........................................177
7 EES-försäkringsmäklares verksamhet i Sverige...........................179
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser..................................184
9 Ekonomiska konsekvenser.............................................................185
10 Författningskommentar..................................................................186
10.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617).......................................................................186
10.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).....................................................................196
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda....................197
10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse.........................................................197
10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet..................................................197
10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:508) om
försäkringsmäklare..........................................................198
10.7 Övriga förslag till lagändringar.......................................200
Bilaga 1 Remissinstanser som yttrat sig över Promemoria om ny
Prop. 1997/98:166
associationsrätt för bankaktiebolag och försäkringsbolag ...201
Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över delbetänkandet Nya
ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag
(SOU 1998:27)....................................................................202
Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över betänkandet
Försäkringsmäklare - en lagöversyn av
försäkringsmäklarutredningen (SOU 1997:79)....................203
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................................................204
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................................................................236
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998..........244
Rättsdatablad..........................................................................................245
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda,
4. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
5. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
6. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,
7. lag om ändring i jordabalken,
8. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, och
9. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag m.m.
Prop. 1997/98:166
Prop. 1997/98:166
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (^SV^l?)1
dels att 5 kap. 5 §, 6 kap. 6 § samt 8 kap. 3 a, 4 a och 7 § § skall upphö-
ra att gälla,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 8, 9 och 13 §§, 3 kap. 1-6 och 8-15 §§,
5 kap. 1-3 och 8 §§, 6 kap. 1-4 §§, 7 kap. 4, 14, 16 och 24 §§ och 8 kap.
1-5 och 8 §§, samt rubrikerna till 3, 5 och 6 kap. skall ha följande lydel-
se,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 9 kap., samt närmast fö-
re 8 kap. 1 och 2 § § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Denna lag innehåller bestäm-
melser om den rörelse som en bank
far driva samt vissa andra för ban-
ker gemensamma bestämmelser.
Bestämmelser om hur en bank bil-
das och om dess organisation m.m.
finns i bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:1570)
Denna lag innehåller gemen-
samma bestämmelser för banker
om den rörelse som en bank far
driva och om tillsyn m.m. Den in-
nehåller vidare vissa särskilda
bestämmelser för bankaktiebolag
samt bestämmelser om revision,
skadestånd m.m. och firma för
sparbanker och medlemsbanker.
om medlemsbanker.
Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och medlems-
bank.
Med bankaktiebolag förstås i
denna lag ett aktiebolag som har
fått tillstånd att driva bankrörelse.
För bankaktiebolag gäller vad som
är föreskrivet för aktiebolag i all-
mänhet, om inte annat följer av
denna lag eller är särskilt föreskri-
vet. Om det i aktiebolagslagen
(1975:1385) finns hänvisningar till
bestämmelser i samma lag och
gäller föreskrifter i denna lag i
stället för eller vid sidan av be-
stämmelserna i aktiebolagslagen,
skall hänvisningarna vid tillämp-
1 Lagen omtryckt 1996:1001.
2 Senaste lydelse 1997:679.
|
ning i fråga om bankaktiebolag i Prop. 1997/98:166 Bestämmelser om hur spar- | |
|
Med en banks stadgar förstås |
Med en banks stadgar förstås |
För vaqe bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller be-
stämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.
Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank
eller Riksgäldskontoret.
8§
För att skydda en fordran far en bank
1. på offentlig auktion, en svensk eller utländsk börs eller en auktorise-
rad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller vid exekutiv
försäljning köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för ford-
ringen, och
2. om det finns anledning att anta att banken annars skulle lida avsevärd
förlust, som betalning för fordran överta egendom som utgör säkerhet för
fordringen eller annan egendom.
Första stycket gäller inte egen
aktie, aktie i moderbolag eller be-
vis om andel i eller tillskott till
medlemsbank. I fråga om spar-
banks förvärv av bevis om tillskott
till garantifond eller grundfond i
sparbanken gäller bestämmelserna
i 5 kap. 7 § första stycket spar-
bankslagen (1987:619).
I utbyte mot egendom som har
köpts eller övertagits enligt första
stycket far en bank förvärva aktier i
ett bolag, som bildats för forvalt-
Första stycket gäller inte egen
aktie eller aktie i moderbolag. För
förvärv av sådana aktier finns be-
stämmelser i 7 kap. 2 § aktiebo-
lagslagen (1975:1385). Första
stycket gäller inte heller bevis om
andel i eller tillskott till medlems-
bank. I fråga om en sparbanks för-
värv av bevis om tillskott till ga-
rantifond eller grundfond i spar-
banken gäller bestämmelserna i
5 kap. 7 § första stycket spar-
bankslagen (1987:619).
I utbyte mot egendom som har
köpts eller övertagits enligt första
stycket far en bank förvärva aktier i
ett bolag, som bildats för att för-
ning av egendomen eller för fort-
sättande av en med denna driven
verksamhet.
valta egendomen eller för att fort-
sätta en verksamhet som bedrivs
med denna.
Prop. 1997/98:166
Har aktier förvärvats enligt
första eller tredje stycket far ban-
ken, om uppenbar fara föreligger
för att banken annars lider förlust,
förvärva ytterligare aktier i samma
bolag.
Har aktier förvärvats enligt
första eller tredje stycket far ban-
ken, om det finns uppenbar risk för
att banken annars lider förlust, för-
värva ytterligare aktier i samma
bolag.
Har aktier förvärvats enligt första, tredje eller fjärde stycket far banken,
om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på ett annat aktiebolag, byta ut
dessa aktier mot aktier i det andra aktiebolaget.
Den egendom som banken förvärvat enligt denna paragraf skall avyttras
när det med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske. Egen-
domen skall dock avyttras senast när det kan äga rum utan förlust för ban-
ken. Banken skall årligen till Finansinspektionen avge en särskild redo-
visning av egendomen.
En banks kapitalbas far inte un-
derstiga det belopp som enligt
9 kap. 4 § andra stycket denna lag,
2 kap. 2 § andra stycket spar-
bankslagen (1987:619) eller 1 kap.
4 § andra eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
9§3
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
En banks kapitalbas far inte un-
derstiga det belopp som enligt
1 kap. 4 § andra stycket bankak-
tiebolagslagen (1987:618), 2 kap.
2 § andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 1 kap. 4§ andra
eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
13 §
Kredit far beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas
fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet i fast
eller lös egendom eller i form av borgen. Banken far dock avstå från så-
dan säkerhet om den kan anses obehövlig eller om det annars föreligger
särskilda skäl att avstå från säkerhet.
Bestämmelsen i 6 kap. 10 §
första stycket bankaktiebolags-
lagen (1987:618) om förbud för ett
bankaktiebolag att som pant ta
emot egen aktie tillämpas också på
förlagsbevis som bolaget utfärdat.
Bestämmelsen i 7 kap. 2 § första
stycket aktiebolagslagen
(1975:1385) om förbud för ett ak-
tiebolag att som pant ta emot egen
aktie tillämpas också på förlagsbe-
vis som ett bankaktiebolag ut-
färdat.
3 Senaste lydelse 1996:1113.
4 Senaste lydelse 1996:1113.
En sparbank får inte som pant ta emot förlagsbevis, som sparbanken ut-
färdat, och inte heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i
sparbanken.
En medlemsbank får inte som pant ta emot förlagsbevis eller förlagsan-
delsbevis som banken utfärdat eller bevis om andel i eller tillskott till
banken.
Prop. 1997/98:166
En bank skall ha minst två revi-
sorer. Revisorerna väljs av stäm-
man om det inte föreskrivs i stad-
garna att en eller flera av dem,
dock inte alla, skall utses på annat
sätt.
En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om upp-
draget inte skall gälla tills vidare, skall tiden bestämmas så att uppdraget
upphör vid slutet av den ordinarie stämma på vilken revisorsval skall för-
3 kap. Revision i sparbanker och
medlemsbanker
1 §
Sparbanker och medlemsbanker
skall ha minst två revisorer. Revi-
sorerna väljs av stämman om det
inte föreskrivs i stadgarna att en
eller flera av dem, dock inte alla,
skall utses på annat sätt.
rättas.
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmel-
serna i denna lag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) och lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
beträffande revisorer gäller i till-
lämpliga delar om revisorssupple-
anter.
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmel-
serna i denna lag, sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:1570)
om medlemsbanker beträffande
revisorer gäller i tillämpliga delar
om revisorssuppleanter.
Varje röstberättigad har rätt att
föreslå att det hos Finansinspektio-
nen påkallas att en revisor
(medrevisor) utses att delta i revi-
sionen tillsammans med de övriga
revisorerna. Förslaget skall fram-
ställas på en stämma där revisors-
val skall ske eller där förslaget en-
ligt kallelsen till stämman skall
behandlas. Finansinspektionen
skall på begäran av röstberättigad
och efter att ha hört bankens styrel-
se utse en revisor för tiden till och
med ordinarie stämma under nästa
räkenskapsår, om förslaget biträds
2§
Varje röstberättigad i en spar-
bank eller i en medlemsbank har
rätt att föreslå att det hos Finansin-
spektionen begärs att en revisor
(medrevisor) utses att delta i revi-
sionen tillsammans med de övriga
revisorerna. Förslaget skall fram-
ställas på en stämma där revisors-
val skall ske eller där förslaget en-
ligt kallelsen till stämman skall
behandlas. Finansinspektionen
skall på begäran av en röstberätti-
gad och efter att ha hört bankens
styrelse utse en revisor för tiden till
och med ordinarie stämma under
nästa räkenskapsår, om förslaget
1. i ett bankaktiebolag av
ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier eller en tredjedel
av de företrädda aktierna,
2. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
3. i en medlemsbank av minst
biträds
Prop. 1997/98:166
1. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
2. i en medlemsbank av minst
en tiondel av samtliga röstberätti-
gade eller en tredjedel av de närva-
rande röstberättigade.
en tiondel av samtliga röstberätti-
gade eller en tredjedel av de närva-
rande röstberättigade.
I en medlemsbank kan innehavare av förlagsandelar begära hos styrel-
sen att en medrevisor utses. Begärs detta av innehavare som företräder
förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av
det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två månader
göra framställning hos Finansinspektionen om att en medrevisor utses.
Försummas detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan fram-
ställning.
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
vara revisor.
3§
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
vara revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank.
Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser
om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om underrättelse-
skyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Bestämmelserna i 5
§ om behörighet, i 8 a § om rapporteringsskyldighet och i 13 § om rätt att
närvara på stämma tillämpas på den huvudansvarige.
Minst en av de revisorer som
stämman utser i en bank skall vara
auktoriserad revisor.
Den kan inte vara revisor som
4§
Minst en av de revisorer som
stämman utser i en sparbank eller i
en medlemsbank skall vara aukto-
riserad revisor.
5§
I en sparbank eller i en med-
lemsbank kan den inte vara revisor
som
10
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1 eller
är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder banken
vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens kontroll
däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift
med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt säker-
het.
Prop. 1997/98:166
Vad som angetts i första stycket 4 gäller också när skulden eller för-
pliktelsen avser revisorns make eller sambo eller juridisk person i vilken
sådan person eller revisorn själv har ett väsentligt ekonomiskt intresse.
En revisor är obehörig också om det i övrigt finns någon särskild om-
ständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans oberoende.
Den som är huvudman i en sparbank far inte vara sådan revisor som
avses i 4 §.
I fråga om annan revisor i en medlemsbank än sådan som avses i 4 §
gäller vad som sägs i första stycket 4 och andra stycket endast om
låneskulden eller säkerheten går utöver vad som normalt sammanhänger
med medlemskap i banken.
Den som enligt denna paragraf
inte är behörig att vara revisor i en
bank kan inte heller vara revisor i
ett dotterföretag till banken.
Revisorerna far vid revisionen inte anlita någon som enligt denna para-
graf inte är behörig att vara revisor. Har banken anställda eller delegater
med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens interna
revision, far revisorerna dock anlita dessa i den utsträckning det är fören-
ligt med god revisionssed.
Den som enligt denna paragraf
inte är behörig att vara revisor kan
inte heller vara revisor i ett dotter-
företag till banken.
Ett uppdrag att tills vidare vara
revisor upphör när en ny revisor
har utsetts.
Ett uppdrag som revisor upphör i
förtid, om revisorn eller den som
utsett honom begär det. Anmälan
om detta skall göras hos styrelsen
och, om en revisor som inte är vald
på stämman vill avgå, hos den som
har tillsatt honom.
6§
Ett uppdrag att tills vidare vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank upphör när en ny
revisor har utsetts.
Ett uppdrag som revisor z en
sparbank eller i en medlemsbank
upphör i förtid, om revisorn eller
den som utsett honom begär det.
Anmälan om detta skall göras hos
styrelsen och, om en revisor som
inte är vald på stämman vill avgå,
hos den som har tillsatt honom.
11
I en bank där Finansinspektio-
nen inte förordnat revisor skall en
revisor vars uppdrag upphör i för-
tid genast anmäla detta till inspek-
tionen. Revisorn skall i anmälning-
en lämna en redogörelse för iaktta-
gelserna vid den granskning som
han har utfört under den del av
löpande räkenskapsår som hans
uppdrag har omfattat. För anmäl-
ningen gäller i tillämpliga delar
vad som föreskrivs i 11 § tredje
och fjärde styckena om revisions-
berättelse. Avskrift av anmälning-
en skall överlämnas till bankens
styrelse.
I en sparbank eller i en med-
lemsbank där Finansinspektionen
inte förordnat revisor skall en revi-
sor vars uppdrag upphör i förtid
genast anmäla detta till inspektio-
nen. Revisorn skall i anmälningen
lämna en redogörelse för iakttagel-
serna vid den granskning som han
har utfört under den del av det lö-
pande räkenskapsåret som hans
uppdrag har omfattat. För anmäl-
ningen gäller i tillämpliga delar
vad som föreskrivs i 11 § tredje
och ijärde styckena om revisions-
berättelse. Avskrift av anmälning-
en skall överlämnas till bankens
Prop. 1997/98:166
styrelse.
Upphör en revisors uppdrag i förtid eller uppkommer hinder för honom
enligt 3-5 §§ eller enligt stadgarna att vara revisor och finns det inte nå-
gon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revi-
sor tillsätts för den återstående mandattiden. Finansinspektionen kan, om
det finns särskilda skäl, medge att en ny revisor utses vid närmast följande
ordinarie stämma.
Revisorerna skall i den omfatt-
ning som följer av god revisions-
sed granska bankens årsredovis-
ning jämte räkenskaperna samt
styrelsens förvaltning.
Om banken är moderföretag
(moderbank), skall revisorerna äv-
en granska koncernredovisningen
och koncernföretagens inbördes
förhållanden i övrigt.
8§
Revisorerna i en sparbank eller i
en medlemsbank skall i den om-
fattning som följer av god revi-
sionssed granska bankens årsredo-
visning jämte räkenskaperna samt
styrelsens förvaltning.
Om en sparbank eller en med-
lemsbank är moderföretag (moder-
bank), skall revisorerna även
granska koncernredovisningen och
koncernföretagens inbördes för-
hållanden i övrigt.
Revisorer, som är utsedda av annan än Finansinspektionen, skall följa
de särskilda föreskrifter som meddelas av stämman, om de inte strider
mot lag, stadgarna eller god revisionssed.
Om revisorn vid fullgörandet av
sitt uppdrag i banken far känne-
dom om förhållanden som
8a§
Om revisorn vid fullgörandet av
sitt uppdrag i en sparbank eller i
en medlemsbank far kännedom om
förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som
reglerar bankers verksamhet,
2. kan påverka bankens fortsatta drift negativt, eller
12
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul-
taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 11 §,
skall revisorn omgående rapportera detta till Finansinspektionen.
Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon
far kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande
av uppdrag som revisorn har i bankens moderföretag eller dotterföretag
eller ett företag som har en likartad förbindelse med banken.
Prop. 1997/98:166
Styrelsen skall ge revisorerna
tillfälle att verkställa granskningen
i den omfattning som dessa finner
behövlig samt lämna de upplys-
ningar och det biträde som de be-
gär. Samma skyldighet föreligger
för företagsledningen och reviso-
rerna i ett dotterföretag gentemot
revisorerna i moderbanken.
Sedan revisorerna slutfört
granskningen, skall de skriva en
hänvisning till revisionsberättelsen
på årsredovisningen och, i en mo-
derbank, på koncernredovisningen.
Finner revisorerna att balansräk-
ningen eller resultaträkningen inte
bör fastställas, skall de anteckna
även detta. I en moderbank gäller
detsamma i fråga om koncemba-
lansräkningen och koncemresul-
taträkningen.
Revisorerna skall för varje rä-
kenskapsår avge en revisionsbe-
rättelse till stämman. Berättelsen
skall överlämnas till bankens sty-
relse senast två veckor före den
ordinarie stämman. Revisorerna
skall inom samma tid till styrelsen
återlämna de redovisningshand-
lingar som har överlämnats till
dem.
9§
Styrelsen i en sparbank eller i en
medlemsbank skall ge revisorerna
möjlighet att verkställa gransk-
ningen i den omfattning som dessa
finner nödvändig samt lämna de
upplysningar och den hjälp som de
begär. Samma skyldighet gäller för
företagsledningen och revisorerna i
ett dotterföretag gentemot reviso-
rerna i moderbanken.
10 §
Sedan revisorerna i en sparbank
eller i en medlemsbank slutfört
granskningen, skall de skriva en
hänvisning till revisionsberättelsen
på årsredovisningen och, i en mo-
derbank, på koncernredovisningen.
Finner revisorerna att balansräk-
ningen eller resultaträkningen inte
bör fastställas, skall de anteckna
även detta. I en moderbank gäller
detsamma i fråga om koncemba-
lansräkningen och koncemresul-
taträkningen.
§’
Revisorerna i en sparbank eller i
en medlemsbank skall för varje
räkenskapsår avge en revisionsbe-
rättelse till stämman. Berättelsen
skall överlämnas till bankens sty-
relse senast två veckor före den
ordinarie stämman. Revisorerna
skall inom samma tid till styrelsen
återlämna de redovisningshand-
lingar som har överlämnats till
dem.
5 Senaste lydelse 1997:532.
13
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte års-
redovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin be-
rättelse, om det kan ske.
Prop. 1997/98:166
Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt
handlat i strid mot denna lag, lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, bankaktie-
bolagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
eller mot stadgarna, skall det an-
märkas i berättelsen. Revisionsbe-
rättelsen skall även innehålla ett
uttalande i frågan om ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna. Reviso-
rerna kan även i övrigt i berättelsen
anteckna de upplysningar som de
önskar meddela aktieägarna, hu-
vudmännen eller medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också
Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt
handlat i strid mot denna lag, lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, spar-
bankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
eller mot stadgarna, skall det an-
märkas i berättelsen. Revisionsbe-
rättelsen skall även innehålla ett
uttalande i frågan om ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna. Reviso-
rerna kan även i övrigt i berättelsen
anteckna de upplysningar som de
önskar meddela huvudmännen
eller medlemmarna.
anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),
2. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetal-
ningslagen, eller
3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall revi-
sorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställan-
de av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dis-
positioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i för-
valtningsberättelsen.
I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall forsta-tredje och sjätte styckena till-
lämpas.
Erinringar som revisorerna fram-
ställer till styrelsen och som inte
har tagits in i revisionsberättelsen
skall de anteckna i ett protokoll
12 §
Erinringar som revisorerna i en
sparbank eller i en medlemsbank
framställer till styrelsen och som
inte har tagits in i revisionsberättel-
14
eller någon annan handling. Hand-
lingen skall överlämnas till styrel-
sen och bevaras av denna på be-
tryggande sätt.
Revisorerna har rätt att närvara
vid bankens stämmor. De är skyl-
diga att närvara vid en stämma, om
det med hänsyn till ärendena kan
anses påkallat.
Revisorerna far inte lämna upp-
lysningar till en enskild aktieägare,
huvudman, medlem eller utomstå-
ende om sådana angelägenheter
som de har fatt kännedom om vid
fullgörandet av sina uppdrag, om
det kan vara till nackdel för ban-
ken.
sen skall de anteckna i ett protokoll
eller någon annan handling. Hand-
lingen skall överlämnas till styrel-
sen och bevaras av denna på ett
betryggande sätt.
13 §
Revisorerna i en sparbank eller i
en medlemsbank har rätt att närva-
ra vid bankens stämmor. De är
skyldiga att närvara vid en stämma,
om det med hänsyn till ärendena
kan anses nödvändigt.
Prop. 1997/98:166
14 §
Revisorerna i en sparbank eller i
en medlemsbank far inte lämna
upplysningar till en enskild hu-
vudman, medlem eller utomståen-
de om sådana angelägenheter som
de har fatt kännedom om vid full-
görandet av sina uppdrag, om det
kan vara till nackdel för banken.
I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehö-
rigen far röjas.
Revisorerna är skyldiga att
1. till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det
inte skulle vara till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd olä-
genhet för enskild,
2. till medrevisor, granskare som avses i 15 §, ny revisor och, om ban-
ken har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga upplys-
ningar om bankens angelägenheter, samt
3. på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till un-
dersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till Finansinspek-
tionen finns i 8 a §.
Vaije röstberättigad kan väcka
förslag om att Finansinspektionen
skall utse granskare för särskild
granskning av bankens förvaltning
och räkenskaper under viss förflu-
ten tid eller av vissa åtgärder eller
förhållanden i banken. Förslaget
skall framställas på en ordinarie
stämma eller på stämma där ären-
det enligt kallelsen skall behandlas.
Finansinspektionen skall på begä-
15 §
Varje röstberättigad i en spar-
bank eller i en medlemsbank kan
väcka förslag om att Finansinspek-
tionen skall utse granskare för sär-
skild granskning av bankens för-
valtning och räkenskaper under
viss förfluten tid eller av vissa
åtgärder eller förhållanden i ban-
ken. Förslaget skall framställas på
en ordinarie stämma eller på
stämma där ärendet enligt kallelsen
15
ran av röstberättigad och efter att
ha hört bankens styrelse förordna
en eller flera granskare om forsla-
get biträds
1. i ett bankaktiebolag av ägare
till minst en tiondel av samtliga
aktier eller en tredjedel av de fö-
reträdda aktierna,
2. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
3. i en medlemsbank av minst en
skall behandlas. Finansinspektio-
nen skall på begäran av en röstbe-
rättigad och efter att ha hört ban-
kens styrelse forordna en eller flera
granskare om forslaget biträds
Prop. 1997/98:166
1. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
2. i en medlemsbank av minst en
tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande
röstberättigade.
tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande
röstberättigade.
I en medlemsbank kan innehavare av forlagsandelar begära hos styrel-
sen att granskare utses. Begärs detta av innehavare som företräder förlags-
insatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det
totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två månader
göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas detta far
varje innehavare av en forlagsandel göra sådan framställning.
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och tredje styckena, 5, 8 a, 9,
13 och 14 §§ samt 5 kap. 2 och 4—
8 §§ tillämpas även i fråga om
granskare.
Yttrande över granskningen
skall avges till stämman. Yttrandet
skall hållas tillgängligt hos banken
under minst en vecka fore stäm-
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och tredje styckena, 5, 8 a, 9,
13 och 14 §§ samt 5 kap. 2, 4 och
6-8 §§ tillämpas även i fråga om
granskare.
Yttrande över granskningen
skall avges till stämman. Yttrandet
skall hållas tillgängligt hos banken
under minst en vecka fore stäm-
man for aktieägare, huvudman,
medlem eller annan röstberättigad
och genast sändas till var och en av
dem som begär det. Yttrandet skall
också läggas fram på stämman. På
samma sätt skall yttrandet hållas
tillgängligt för och sändas till in-
nehavare av forlagsandelar, om
granskaren har utsetts på begäran
av sådan innehavare.
man for huvudman, medlem eller
annan röstberättigad och genast
sändas till var och en av dem som
begär det. Yttrandet skall också
läggas fram på stämman. På sam-
ma sätt skall yttrandet hållas till-
gängligt for och sändas till inneha-
vare av forlagsandelar, om grans-
karen har utsetts på begäran av en
sådan innehavare.
16
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsam-
ma gäller när skadan vållas en ak-
tieägare, en medlem eller någon
annan genom överträdelse av den-
na lag, lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
eller bankens stadgar.
En revisor är ersättningsskyldig
enligt de grunder som anges i 1 §.
Han ansvarar även för skada som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
vållas av hans medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor,
bolag och den som är huvudansvarig
5 kap. Bestämmelser för spar-
banker och medlemsbanker om
skadestånd m.m.
§
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet skadar en
sparbank eller en medlemsbank då
han fullgör sitt uppdrag, skall han
ersätta skadan. Detsamma gäller
när skadan vållas en medlem eller
någon arman genom överträdelse
av denna lag, lagen (1995:1559)
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, spar-
bankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
eller bankens stadgar.
§
En revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank är ersättnings-
skyldig enligt de grunder som an-
ges i 1 §. Han ansvarar även för
skada som uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållas av hans med-
hjälpare.
åligger ersättningsskyldigheten detta
för revisionen.
Prop. 1997/98:166
En aktieägare är skyldig att er-
sätta den skada som han genom att
medverka till överträdelse av den-
na lag, lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618) eller bolags-
ordningen uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet tillfogar bankak-
tiebolaget, en aktieägare eller nå-
gon annan.
En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är med-
lem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till
överträdelse av denna lag, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1995:1570) om medlemsbanker
17
eller stadgarna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems-
banken, en medlem eller någon annan.
8§
Sådan talan för en banks räkning enligt 1-3 §§, som inte grundas på
brott, kan ej väckas mot
1. styrelseledamot sedan tre år förflutit från utgången av det räken-
skapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan, fat-
tades eller vidtogs,
2. delegat sedan ett år förflutit från det att årsredovisningen och revi-
sionsberättelsen för det räkenskapsår varunder den ansvarsgrundande åt-
gärden vidtogs framlades på stämman,
3. revisor sedan tre år förflutit från det att revisionsberättelsen lades
fram på stämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,
4. stiftare sedan tre år förflutit från det beslutet om bankens bildande
fattades på den konstituerande stämman, samt
Prop. 1997/98:166
5. aktieägare, huvudman eller
medlem i medlemsbank eller röst-
berättigad, som inte är medlem,
sedan två år förflutit från det beslut
eller den åtgärd som ligger till
grund för talan.
Försätts banken i konkurs på en
ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gått
ut, kan konkursboet föra talan en-
ligt 1-3 §§ trots att frihet från ska-
deståndsansvar har inträtt enligt
5-7 §§. Efter utgången av den
nämnda tiden kan en sådan talan
dock inte väckas senare än sex
månader från engångssammanträ-
det.
5. huvudman eller medlem i
medlemsbank eller röstberättigad,
som inte är medlem, sedan två år
förflutit från det beslut eller den
åtgärd som ligger till grund för
talan.
Försätts banken i konkurs på en
ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gått
ut, kan konkursboet föra talan en-
ligt 1-3 §§ trots att frihet från ska-
deståndsansvar har inträtt enligt
6-7 §§. Efter utgången av den
nämnda tiden kan en sådan talan
dock inte väckas senare än sex
månader från engångssammanträ-
det.
6 kap. Bankens firma 6 kap. Sparbankers och med-
lemsbankers firma
Ett bankaktiebolags firma
skall innehålla ordet bank och or-
det aktiebolag eller förkortningen
AB. Ett publikt bankaktiebolags
firma skall åtföljas av beteckning-
en (publ), såvida det inte av bola-
gets firma framgår att bolaget är
publikt. En sparbanks firma skall
innehålla ordet sparbank. En
medlemsbanks firma skall inne-
1§
En sparbanks firma skall inne-
hålla ordet sparbank. En med-
lemsbanks firma skall innehålla
ordet medlemsbank.
18
hålla ordet medlemsbank. Prop. 1997/98:166
Firman skall registreras i bankregistret.
Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall vaije lydelse
anges i bankens stadgar.
En banks firma skall tydligt
skilja sig från andra ännu beståen-
de firmor, som är införda i bankre-
gistret, samt från benämningar på
utländska bankföretag, som är all-
mänt kända i Sverige. Firman för
ett bankaktiebolag i vilket ett ut-
ländskt bankföretag har ett be-
stämmande inflytande far dock
innehålla det företagets firma. Ett
privat bankaktiebolags firma får
inte innehålla ordet publikt, och ett
publikt bankaktiebolags firma får
inte innehålla ordet privat.
Ett bankaktiebolag som har
övertagit en sparbanks rörelse vid
ombildning enligt 8 kap. spar-
bankslagen (1987:619) eller en
föreningsbanks rörelse vid om-
bildning enligt 11 kap. förenings-
bankslagen (1987:620) får efter
tillstånd av Finansinspektionen
använda ordet sparbank respektive
föreningsbank i sin firma. Det-
samma gäller ett bankaktiebolag
som senare har övertagit en sådan
rörelse.
§
En sparbanks eller en medlems-
banks firma skall tydligt skilja sig
från andra ännu bestående firmor,
som är införda i bankregistret, samt
från benämningar på utländska
bankföretag, som är allmänt kända
i Sverige.
För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen
(1974:156).
En banks styrelse kan anta bi-
firma. Bestämmelsen i 1 § andra
stycket och 2 § om firma gäller
även bifinna. Ordet bank, sparbank
eller medlemsbank far endast an-
vändas i bifirma för bankverksam-
het. Orden aktiebolag, privat eller
publikt eller förkortningen AB får
dock inte tas in i ett bankaktiebo-
lags bifirma.
3§
En sparbanks eller en medlems-
banks styrelse kan anta bifirma.
Bestämmelsen i 1 § andra stycket
och 2 § om firma gäller även bi-
firma. Ordet bank, sparbank eller
medlemsbank far endast användas
i bifirma för bankverksamhet.
19
Skriftliga handlingar, som utfär-
das for en bank, bör undertecknas
med bankens firma. I fråga om
publika bankaktiebolag, vars firma
inte innehåller ordet publikt, skall
firman därvid åtföljas av beteck-
ningen (publ). Om styrelsen eller
annan ställföreträdare for banken
har utfärdat en handling utan fir-
mateckning och det inte framgår av
dess innehåll att den utfärdats på
bankens vägnar, är de som under-
tecknat handlingen solidariskt an-
svariga for förpliktelse enligt
handlingen såsom for egen skuld.
Detta gäller dock inte om det av
omständigheterna vid handlingens
tillkomst framgick att den utfärda-
des för banken och den till vilken
handlingen ställts av banken far ett
behörigen undertecknat godkän-
nande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att detta begärts
eller personlig ansvarighet gjorts
gällande mot undertecknarna.
4§
Skriftliga handlingar, som utfär-
das for en sparbank eller en med-
lemsbank, bör undertecknas med
bankens firma. Om styrelsen eller
annan ställföreträdare för banken
har utfärdat en handling utan fir-
mateckning och det inte framgår av
dess innehåll att den utfärdats på
bankens vägnar, är de som under-
tecknat handlingen solidariskt an-
svariga for förpliktelse enligt
handlingen såsom för egen skuld.
Detta gäller dock inte om det av
omständigheterna vid handlingens
tillkomst framgick att den utfärda-
des för banken och den till vilken
handlingen ställts av banken far ett
behörigen undertecknat godkän-
nande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att detta begärts
eller personlig ansvarighet gjorts
gällande mot undertecknarna.
Prop. 1997/98:166
En banks styrelse är skyldig att
genast låta upprätta en särskild
balansräkning, om det finns anled-
ning att anta att
1. ett bankaktiebolags egna ka-
pital understiger nio tiondelar av
det registrerade aktiekapitlet
2. en sparbank eller en med-
lemsbank inte kan uppfylla kravet
på kapitaltäckning enligt lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar for kre-
ditinstitut och värdepappersbolag
Balansräkningen skall granskas av revisorerna. Om antagandet om
bankens ställning bekräftas skall styrelsen genast underrätta Finansin-
spektionen.
4§
Styrelsen i en sparbank eller i en
medlemsbank är skyldig att genast
låta upprätta en särskild balansräk-
ning, om det finns anledning att
anta att banken i fråga inte kan
uppfylla kravet på kapitaltäckning
enligt lagen (1994:2004) om kapi-
taltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepap-
persbolag.
20
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar ut-
övar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, far Finans-
inspektionen besluta att ägaren vid
stämman inte far företräda fler ak-
tier eller andelar än som motsvarar
ett innehav som inte är kvalificerat.
Detsamma gäller, om en sådan
ägare i väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska angelä-
genheter eller gjort sig skyldig till
allvarlig brottslighet.
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §, far
inspektionen besluta att ägaren vid
stämman inte far företräda aktierna
eller andelarna till den del de om-
14 §
Om den som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar ut-
övar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, far Finans-
inspektionen besluta att denne vid
stämman inte far företräda fler ak-
tier eller andelar än som motsvarar
ett innehav som inte är kvalificerat.
Detsamma gäller, om en sådan
innehavare i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i närings-
verksamhet eller i andra ekono-
miska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brottslig-
het.
Om den som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §, far
inspektionen besluta att denne vid
stämman inte far företräda aktierna
eller andelarna till den del de om-
Prop. 1997/98:166
fattas av ett krav på tillstånd. fattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat in-
nehav av aktier eller andelar, far innehavaren inte företräda aktierna eller
andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Finansinspektionen far förelägga en ägare som avses i första stycket att
avyttra så stor del av aktierna eller andelama att innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i andra eller tredje stycket far föreläggas
att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet inte står i
strid med inspektionens beslut.
Aktier som omfattas av förbud
eller föreläggande enligt denna
paragraf skall inte medräknas när
det fordras samtycke av ägare till
en viss del av aktierna i bolaget för
att ett beslut skall bli giltigt eller
en befogenhet skall fa utövas.
Detta gäller dock inte om en för-
valtare har förordnats enligt
14a§.
21
16 §6
En svensk banks oktroj skall återkallas av Finansinspektionen om
1. banken inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller
anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga
kraft,
Prop. 1997/98:166
2. banken inte inom ett år efter
registrering har böijat driva bank-
rörelse, eller banken dessförinnan
förklarat sig avstå från oktroj en,
2. banken inte inom ett år från
det oktroj beviljades har börjat
driva bankrörelse, eller banken
dessförinnan förklarat sig avstå
från oktroj en,
3. banken har överlåtit hela sin rörelse,
4. banken under en sammanhängande tid av sex månader inte drivit
bankrörelse,
5. banken genom att överträda en bestämmelse som avses i 15 § eller på
annat sätt visat sig olämplig att utöva sådan verksamhet som oktroj en av-
ser,
6. bankens kapitalbas understiger det minsta belopp som krävs enligt
2 kap. 9 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader från
det att den blev känd för banken,
7. banken inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti och inte vidtagit rättelse inom ett år från det att inspek-
tionen har förelagt banken att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att
bankens oktroj annars kan komma att återkallas, eller
8. någon som ingår i bankens
styrelse inte uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 3 § tredje stycket 3
och fjärde stycket bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), 2 kap. 3 §
tredje stycket 2 sparbankslagen
(1987:619) eller 2 kap. 2§ fjärde
stycket 3 och femte stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.
8. någon som ingår i bankens
styrelse eller är dess verkställande
direktör eller dennes ställföreträ-
dare inte uppfyller de krav som
anges i 9 kap. 3 § andra stycket 3
och tredje stycket denna lag, 2 kap.
3 § tredje stycket 2 sparbankslagen
(1987:619) eller 2 kap. 2 § fjärde
stycket 3 och femte stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.
Om det är tillräckligt far inspektionen i de fall som anges i första
stycket 4 och 5 i stället för att återkalla oktroj en meddela varning. I fall
som avses i första stycket 6 far inspektionen medge förlängd tid för täck-
ande av bristen, om det finns särskilda skäl. I fall som avses i första styck-
et 8 far oktrojen återkallas bara om Finansinspektionen först beslutat att
anmärka på att personen ingår i styrelsen och han eller hon, sedan en av
inspektionen bestämd tid om högst tre månader gått, fortfarande finns
kvar i styrelsen.
Om oktrojen återkallas far inspektionen besluta hur avvecklingen av rö-
relsen skall ske.
Ett beslut om återkallelse far förenas med förbud att fortsätta verksam-
heten.
6 Senaste lydelse 1997:116.
22
24
Finansinspektionens beslut enligt
överklagas.
Beslut som avses i 1 kap. 7 §
fjärde stycket och 7 b.§ andra
stycket samt 7 kap. 21 § första
stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) och
lagen (1995:1570) om medlems-
banker far överklagas hos rege-
ringen, om annat inte är föreskri-
vet.
§7
i § och 21 § andra stycket far inte
Beslut som avses i 1 kap. 7 §
fjärde stycket och 7 b § andra
stycket samt 7 kap. 21 § första
stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
sparbankslagen (1987:619) och
lagen (1995:1570) om medlems-
banker far överklagas hos rege-
ringen, om annat inte är föreskri-
vet.
Prop. 1997/98:166
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Inspektionen far bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619), lagen (1995:1570) om
medlemsbanker eller andra författ-
ningar.
Finansinspektionen skall utan
dröjsmål kungöra i Post- och Inri-
kes Tidningar vad som införs i
bankregistret med undantag för
registrering av underrättelse enligt
1. 2 kap. 17 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618), 2 kap. 14 §
sparbankslagen (1987:619) och
Bankregister
1§
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, aktiebolagslagen
(1975:1385), sparbankslagen
(1987:619), lagen (1995:1570) om
medlemsbanker eller andra författ-
ningar.
Registrering m.m. beträf-
fande sparbanker och med-
lemsbanker
2§
Finansinspektionen skall utan
dröjsmål kungöra i Post- och Inri-
kes Tidningar vad som for spar-
banker och medlemsbanker införs i
bankregistret med undantag för
registrering av underrättelse enligt
1. 2 kap. 14 § sparbankslagen
(1987:619) och 2 kap. 7§ lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
7 Senaste lydelse 1997:116.
23
2 kap. 7§ lagen (1995:1570) om
medlemsbanker om dagen för kun-
görelse om rörelsens öppnande,
2. 10 kap. 20 § bankaktiebo-
lagslagen, 6 kap. 19 § spar-
bankslagen och 9 kap. 20 § lagen
om medlemsbanker från tingsrätten
om att banken blivit försatt i kon-
kurs, att beslut om konkurs upp-
hävts eller att konkurs avslutats
samt
3. 11 kap. 13 § bankaktiebo-
lagslagen, 7 kap. 5 § sparbanksla-
gen och 10 kap. 5 § lagen om
medlemsbanker om fösionstill-
stånd.
om dagen för kungörelse om rörel- Prop. 1997/98:166
sens öppnande,
2. 6 kap. 19 § sparbankslagen
och 9 kap. 20 § lagen om med-
lemsbanker från tingsrätten om att
banken blivit försatt i konkurs, att
beslut om konkurs upphävts eller
att konkurs avslutats samt
3. 7 kap. 5 § sparbankslagen och
10 kap. 5 § lagen om medlems-
banker om fösionstillstånd.
En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har in-
förts i registret skall endast ange ändringens art.
Det som har blivit infört i bank-
registret skall anses ha kommit till
tredje mans kännedom, om det har
kungjorts i Post- och Inrikes Tid-
ningar enligt 2 § och det inte av
omständigheterna framgår att han
varken kände till eller borde ha
känt till det som kungjorts. Ifråga
om bankaktiebolag gäller detta
dock inte beträffande rättshand-
lingar eller andra åtgärder som
har vidtagits fore den sextonde
dagen efter kungörandet, om tredje
man visar att det var omöjligt för
honom att känna till det som kun-
gjorts.
I fråga om rättshandlingar och
andra åtgärder vilka har vidtagits
innan kungörande har skett, kan
bankaktiebolaget inte åberopa det
förhållande som blivit eller borde
ha blivit infört i registret mot an-
nan än den som bolaget visar har
känt till förhållandet.
Om det som har kungjorts i
Post- och Inrikes Tidningar inte
överensstämmer med vad som har
införts i bankregistret, kan bank-
aktiebolaget inte åberopa kungö-
§
Det som för sparbanker och
medlemsbanker blivit infört i bank-
registret skall anses ha kommit till
tredje mans kännedom, om det har
kungjorts i Post- och Inrikes Tid-
ningar enligt 2 § och det inte av
omständigheterna framgår att han
varken kände till eller borde ha
känt till det som kungjorts.
24
relsens innehåll mot tredje man.
Denne kan dock åberopa kungö-
relsens innehåll mot bolaget, om
bolaget inte visar att han kände till
vad som har införts i bankregistret.
Prop. 1997/98:166
4§
Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan, skall han föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller om Finansinspektionen fin-
ner att ett beslut, som anmäls för registrering och för vars giltighet rege-
ringens stadfästelse inte krävs, eller en handling som bifogas anmälningen
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller
stadgarna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt-
ning.
Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälningen av-
skrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrandet har avgivits något hinder mot regist-
rering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall regist-
rering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläg-
gande.
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om rätten
till talan mot beslutet har gått för-
lorad enligt 8 kap. 16 § andra
stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker.
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om rätten
till talan mot beslutet har gått för-
lorad enligt 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker.
Finansinspektionen skall genast
skriftligen underrätta banken när
inspektionen
1. nedsatt aktiekapitalet enligt
4 kap. 14 § andra stycket bankak-
tiebolagslagen (1987:618),
2. förklarat beslut om nedsätt-
ning av aktiekapitalet förfallet en-
ligt 6 kap. 7 § tredje stycket bank-
aktiebolagslagen,
3. förklarat fråga om fusion för-
fallen enligt 11 kap. 17 § bankak-
5§
Finansinspektionen skall genast
skriftligen underrätta en sparbank
eller en medlemsbank när inspek-
tionen
1. förklarat en fråga om fusion
förfallen enligt 7 kap. 7 § tredje
25
tiebolagslagen, 7 kap. 7 § tredje
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker,
4. förelagt vite enligt denna lag,
eller
5. förklarat fråga om en spar-
banks ombildning till bankaktie-
bolag förfallen enligt 8 kap. 8 §
sparbankslagen.
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan avskri-
vits eller en registrering har vägrats
enligt 4 § andra stycket far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol inom två månader från
beslutets dag. Detsamma gäller ett
sådant beslut av Finansinspektio-
nen som avses i 8 kap. 4 a § denna
lag, 4 kap. 14 § andra stycket,
6 kap. 7 £ tredje stycket och
11 kap. 17 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 7 kap. 7§ tredje
stycket och 8 kap. 8 § sparbanksla-
gen (1987:619) samt 10 kap. 5§
tredje stycket lagen (1995:1570)
om medlemsbanker.
Prövningstillstånd krävs vid överi
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker,
2. förelagt vite enligt denna lag,
eller
3. förklarat en fråga om en spar-
banks ombildning till bankaktie-
bolag förfallen enligt 8 kap. 8 §
sparbankslagen.
8§
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan avskri-
vits eller en registrering har vägrats
enligt 4 § andra stycket får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol inom två månader från
dagen för beslutet. Detsamma gäl-
ler ett sådant beslut av Finansin-
spektionen som avses i 7 kap. 7 §
tredje stycket och 8 kap. 8 § spar-
bankslagen (1987:619) samt
10 kap. 5 § tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.
Prop. 1997/98:166
kammarrätten.
Ansökan om oktroj
1 § Oktroj far meddelas för ett svenskt aktiebolag.
Ansökan om oktroj får göras innan bolaget har bildats. Om en sådan
ansökan har gjorts inom sex månader från det att stiftelseurkunden
undertecknats, räknas den tid som föreskrivs i 2 kap. 9 § första stycket
aktiebolagslagen (1975:1385) från beslutet om oktroj.
2 § Till en ansökan om oktroj skall det fogas en plan för den tilltänkta
verksamheten och ett förslag till bolagsordning eller till ändring av
bolagsordningen.
26
Förutsättningar för oktroj och stadfåstelse av bolagsordningen
Prop. 1997/98:166
3 § Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna
lag, aktiebolagslagen (1975:1385) och andra författningar samt om och i
vilken utsträckning särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till om-
fattningen och arten av bolagets verksamhet.
Regeringen skall stadfasta bolagsordningen och bevilja oktroj, om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet,
2. det kan antas att den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i
bolaget inte motverkar en sund utveckling av verksamheten i bolaget och
även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen
av en bank, och
3. den som avses ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direk-
tör eller dennes ställföreträdare har tillräcklig insikt och erfarenhet för att
delta i ledningen av en bank och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift.
Bolagsordningen far inte stadfästas och oktroj inte beviljas, om det kan
antas att någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter
i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav
i banken.
Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, far bo-
lagsordningen stadfastas och oktroj beviljas endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av banken.
Oktroj far inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Bankaktiebolagets aktiekapital
4 § Ett bankaktiebolags aktiekapital skall bestämmas med hänsyn till den
planerade rörelsens omfattning och beskaffenhet.
Ett bankaktiebolag skall när rörelsen påbörjas ha ett bundet eget kapital
som vid tidpunkten för beslutet om oktroj motsvarar minst fem miljoner
euro. I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget
kapital.
Ändring av bolagsordningen
5 § Ett beslut om ändring av ett bankaktiebolags bolagsordning far inte
registreras innan det har stadfästs av regeringen. Regeringen kan uppdra
åt Finansinspektionen att pröva frågor om stadfastelse i fall som inte är av
principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.
27
Teckning av aktier
Prop. 1997/98:166
6 § Om teckning av aktier innebär att någon som inte har prövats enligt
3 § andra stycket 2 eller tredje stycket kommer att ha ett kvalificerat inne-
hav i bankaktiebolaget, far detta inte bildas utan att prövning görs. Om
personen inte anses lämplig far bolaget inte bildas.
Nedsättning av aktiekapitalet
7 § Finansinspektionen far medge att nedsättning av aktiekapitalet får ske
utan rättens tillstånd enligt 6 kap. 6 § första stycket aktiebolagslagen
(1975:1385), om bankaktiebolaget samtidigt med nedsättningen vidtar
åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess
aktiekapital minskar till följd av beslutet om nedsättning.
8 § I stället för bestämmelserna i 6 kap. 6 § andra-fjärde styckena aktie-
bolagslagen (1975:1385) skall bestämmelserna i denna paragraf tillämpas.
Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det att nedsätt-
ningsbeslutet har registrerats. Till ansökningshandlingen skall det fogas
bevis om registreringen.
Rätten skall utan dröjsmål inhämta Finansinspektionens yttrande om
och i så fall i vilken utsträckning nedsättningen kan komma att inverka på
insättamas rätt. Finner rätten med hänsyn till yttrandets innehåll att ned-
sättningen inte bör verkställas skall ansökningen genast avslås. I annat fall
skall rätten kalla bolagets borgenärer och förelägga dem som vill bestrida
ansökningen att senast en viss dag skriftligen anmäla detta hos rätten. I
föreläggandet skall det anges att den som inte har gjort en sådan anmälan
anses ha medgivit ansökningen. I kallelsen skall ett kortfattat sammandrag
av inspektionens yttrande tas in. Rätten skall se till att kallelsen skyndsamt
kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.
Tillstånd skall meddelas, om ansökningen inte bestrids eller om de bor-
genärer som bestrider den far föll betalning eller betryggande säkerhet för
sina fordringar. Att en insättare bestrider ansökningen utgör dock inte
något hinder, om inspektionens yttrande ger grund för att meddela till-
stånd.
Egen aktie som säkerhet
9 § Ett bankaktiebolag far ta emot egna aktier eller aktier i sitt moderbo-
lag som pant, om dessa aktier utgör en mindre del av de aktier som läm-
nas som säkerhet för en kredit. Regeringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om vilka
begränsningar som i detta fall skall gälla.
28
Bolagets ledning
Prop. 1997/98:166
10 § Ett bankaktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter.
Flertalet av ledamöterna skall vara personer som inte är anställda i banken
eller i foretag som ingår i samma koncern som banken.
11 § I ett bankaktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör.
Bolagets verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen.
12 § Rätten att teckna ett bankaktiebolags firma får utövas endast av två
eller flera personer i förening om inte annat följer av bestämmelserna i
8 kap. 30 § aktiebolagslagen (1975:1385) om verkställande direktörens
firmateckningsrätt. Ingen annan inskränkning får registreras.
13 § Bolagsstämmans ordförande skall innan styrelseval förrättas i ett
bankaktiebolag lämna uppgift till stämman om vilka uppdrag den som
valet gäller innehar i andra företag.
Bolagsstämma
14 § Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt och insyn i 9 kap. 22
och 24 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) gäller att upplysningar får läm-
nas endast om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
Bestämmelserna i 9 kap. 23 § aktiebolagslagen skall tillämpas också
när styrelsen funnit att en upplysning som har begärts enligt 9 kap. 22 §
aktiebolagslagen inte kan lämnas till aktieägare utan nämnvärd olägenhet
för enskild.
Revision m.m.
15 § I ett bankaktiebolag skall minst en av de revisorer som utsetts av
bolagsstämman var auktoriserad.
En revisor som förordnats av Finansinspektionen skall oavsett bolags-
stämmans anvisningar följa den instruktion som inspektionen utfärdat för
honom eller henne.
Om bolagsstämman inte har utsett en auktoriserad revisor är bestäm-
melserna om länsstyrelseförordnande i 10 kap. 24 och 26 §§ aktiebolags-
lagen (1975:1385) tillämpliga.
16 § Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt i 10 kap. 41 §,
11 kap. 18 och 21 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) gäller att upp-
lysningar får lämnas endast om det kan göras utan nämnvärd olägenhet
för enskild.
17 § Om en revisor eller en särskild granskare vid fullgörandet av sitt
uppdrag i bankaktiebolaget får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar
bankers verksamhet,
2. kan påverka bankens fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul-
taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 30 eller 31 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
skall revisorn och den särskilde granskaren omgående rapportera detta
till Finansinspektionen.
Revisorn och den särskilde granskaren har en motsvarande rapporte-
ringsskyldighet om han eller hon far kännedom om förhållanden som av-
ses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i bankens moderföretag
eller dotterföretag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med
banken.
Låneförbudet m.m.
18 § I stället för bestämmelserna i 12 kap. 7-9 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385) gäller bestämmelserna i denna paragraf och i 2 kap. 17 och
18§§.
Ett bankaktiebolag far inte lämna lån i syfte att gäldenären skall förvär-
va aktier i bolaget, om det sammanlagda beloppet av sådana lån därefter
skulle överstiga bolagets fria egna kapital.
Likvidation
19 § Förutom i fall som anges i 13 kap. 3 och 4 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385) skall rätten förordna att ett bankaktiebolag skall träda i likvi-
dation om oktrojen har återkallats.
20 § Anmälan om likvidation enligt 19 § detta kapitel eller 13 kap. 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385) kan också göras av Finansinspektionen.
Fusion
21 § Endast ett bankaktiebolag kan genom fusion överta ett annat bank-
aktiebolags samtliga tillgångar och skulder.
22 § Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 14 kap. 13-18 §§
aktiebolagslagen (1975:1385). I stället tillämpas 23-25 §§ detta kapitel.
23 § När fusionsplanen har godkänts av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om regeringens tillstånd att verkställa pla-
nen. Vid fusion genom kombination skall bolagen dessutom underställa
regeringen bolagsordningen för det övertagande bolaget för stadfastelse
och oktroj enligt 3 §.
Prop. 1997/98:166
30
Ansökan skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har Prop. 1997/98:166
godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att fusionsplanen
kungjorts enligt 18 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
24 § Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusions-
plan skall regeringen se till att bolagens borgenärer tillförsäkras en be-
tryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusio-
nerande bolagens ekonomiska forhållanden och om borgenärerna inte
redan har en sådan säkerhet.
25 § Regeringen skall avslå en ansökan enligt 23 § om
1. fusionen har forbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller
rättsakter, avtal eller andra beslut som följer av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen eller om en sådan prövning av fusionen pågår,
2. det, vid kombination, inte av fusionsplanen framgår att de överlåtan-
de bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget
uppgår till minst aktiekapitalet i detta, eller
3. bolagens borgenärer inte tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet
som avses i 24 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden
i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller
andra fordringsägares intressen.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt
första stycket 1 och prövningen kan antas ta kort tid, får regeringen dock
förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
26 § Anmälan enligt 14 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall gö-
ras inom två månader från regeringens tillstånd.
27 § Fusion genom absorption av ett helägt dotterbolag far ske utan hin-
der av att det i dotterbolaget finns egendom som bankaktiebolaget inte far
förvärva enligt denna lag. Sådan egendom måste avyttras senast ett år från
registreringen. Om det finns särskilda skäl kan Finansinspektionen för-
länga denna frist.
28 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 14 kap. 26 och
27 §§ aktiebolagslagen (1975:1385). I stället gäller vad som sägs i denna
paragraf.
Tidigast en och senast två månader efter det att fösionsplanens registre-
ring har kungjorts skall moderbolaget ansöka om regeringens tillstånd att
verkställa planen.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 24-25 §§ i till-
lämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag skall avse dotterbolag
och vad som sägs om övertagande bolag skall avse moderbolag.
Firma
29 § Ett bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.
31
30 § Ett bankaktiebolag som har övertagit en sparbanks rörelse vid om-
bildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) far, efter tillstånd av
Finansinspektionen, använda ordet sparbank i sin firma. Detsamma gäller
ett bankaktiebolag som senare har övertagit en sådan rörelse.
Prop. 1997/98:166
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då bankaktiebolagslagen
(1987:618) skall upphöra att gälla.
2. De oktrojer och stadfästelser av bolagsordningar som gäller vid den-
na lags ikraftträdande skall fortsätta att gälla.
3. En ansökan om oktroj som har kommit in till Finansinspektionen fö-
re lagens ikraftträdande handläggs enligt äldre bestämmelser.
4. Vid registrering och verkställande av bolagsstämmobeslut som fattats
före denna lags ikraftträdande gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäl-
ler beslut som styrelsen har fattat före ikraftträdandet.
5. Om en bolagsordning efter lagens ikraftträdande strider mot någon
bestämmelse i aktiebolagslagen (1975:1385) eller bankrörelselagen
(1987:617) skall styrelsen till den första ordinarie bolagsstämman lägga
fram förslag om sådan ändring av bolagsordningen att den stämmer över-
ens med bestämmelsen.
6. Likvidation som har beslutats före lagens ikraftträdande handläggs
enligt äldre bestämmelser.
7. Bestämmelsen i 9 kap. 25 § denna lag tillämpas också om en fusion
förbjudits eller prövning pågår enligt lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES).
8. Vad som sägs i 9 kap. 30 § denna lag äger motsvarande tillämpning
om ett bankaktiebolag har övertagit en föreningsbanks rörelse vid om-
bildning enligt 11 kap. föreningsbankslagen (1987:620).
32
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 1 § och 18 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett annat
aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget i form
av aktier i det övertagande bolaget varvid det överlåtande bolaget upp-
löses utan likvidation (fusion). Som fösionsvederlag far också lämnas
pengar.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera över-
låtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination).
Vid fusion mellan aktiebolag och
bankaktiebolag gäller bestämmel-
serna i 11 kap. bankaktiebolags-
lagen (1987:618).
Prop. 1997/98:166
Registreringsmyndighet för ak-
tiebolag är Patent- och registre-
ringsverket.
Hos registreringsmyndigheten
föres aktiebolagsregister för regist-
rering enligt denna lag eller annan
författning.
Registreringsmyndighet för ak-
tiebolag är Patent- och registre-
ringsverket. För bankaktiebolag är
Finansinspektionen registrerings-
myndighet.
Hos Patent- och registrerings-
verket förs ett aktiebolagsregister
för registrering enligt denna lag
eller annan författning. Hos
Finansinspektionen förs ett bank-
register enligt 8 kap. 1 § bankrö-
relselagen (1987:617). När det i
denna lag hänvisas till aktiebo-
lagsregistret skall hänvisningen
beträffande bankaktiebolag avse
bankregistret.
Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag med-
1 Lagen omtryckt 1993:150.
2 Senaste lydelse 1994:1947.
33
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
delas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av registre-
ringsmyndigheten.
Prop. 1997/98:166
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
34
2.3
Härigenom föreskrivs att 2 och 13 §§ lagen (1987:1245) om styrelsere-
presentation för de privatanställda skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§‘
Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, för-
säkringsbolag och ekonomisk förening.
Prop. 1997/98:166
Med koncern avses i denna lag
svenska juridiska personer som
enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 1 kap. 2 § spar-
bankslagen (1987:619), 1 kap. 5 §
lagen (1995:1570) om medlems-
banker, 1 kap. 9 § försäkringsrö-
relselagen (1982:713) eller 1 kap.
4 § lagen (1987:667) om ekono-
miska föreningar är moderföretag
och dotterföretag i förhållande till
varandra.
Med koncern avses i denna lag
svenska juridiska personer som
enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 4 § lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar är moderföretag och dotter-
företag i förhållande till varandra.
13 §2
En av arbetstagarrepresentantema far närvara och delta i överlägg-
ningarna när ett ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds
av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i före-
taget.
Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §
andra stycket bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), 3 kap. 6 §
andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 6 kap. 6 § andra
stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker innebär att ett
uppdrag ges åt en regionstyrelse
eller ett motsvarande organ i en
region, har de anställda inom regi-
onen rätt att bestämma att en re-
presentant för dem och en supple-
ant skall omfattas av uppdraget. En
sådan representant har motsvaran-
de rätt som avses i första stycket.
Om ett beslut enligt 3 kap. 6 §
andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 6 kap. 6 § andra
stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker innebär att ett
uppdrag ges åt en regionstyrelse
eller ett motsvarande organ i en
region, har de anställda inom regi-
onen rätt att bestämma att en re-
presentant för dem och en supple-
ant skall omfattas av uppdraget. En
sådan representant har motsvaran-
de rätt som avses i första stycket.
1 Senaste lydelse 1995:1585.
2 Senaste lydelse 1995:1585.
35
Om arbetstagarorganisationerna
inte enas om annat, utses den re-
presentant som avses i första och
andra styckena av den organisation
som företräder det största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare
vid företaget eller, i fråga om
moderföretag, inom koncernen.
Om ett bankaktiebolag har in-
rättat en regionstyrelse eller mot-
svarande organ i en region, har de
anställda inom regionen rätt att
bestämma att en representant för
dem och en suppleant skall ha
motsvarande rätt som avses i
första stycket.
Om arbetstagarorganisationerna
inte enas om annat, utses den re-
presentant som avses i första-
tredje styckena av den organisation
som företräder det största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare
vid företaget eller, i fråga om
moderföretag, inom koncernen.
Prop. 1997/98:166
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
36
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse
dels att 4 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7a f1
Ett värdepappersbolag far inte
lämna lån i syfte att gäldenären
skall förvärva aktier i bolaget, om
det sammanlagda beloppet av så-
dana lån därefter skulle överstiga
bolagets fria egna kapital.
Prop. 1997/98:166
41
5
Ett svenskt värdepappersinstitut
som har tillstånd att driva värde-
pappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 3
eller 5 far, trots förbuden i 7 kap.
2§ aktiebolagslagen (1975:1385),
6 kap. 10 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) och 6 kap. 10 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713), för-
värva egna aktier och aktier i mo-
derbolag för att underlätta rörelsen.
Detta gäller dock endast aktier som
är noterade vid en svensk eller ut-
ländsk börs, en auktoriserad mark-
nadsplats eller någon annan regle-
rad marknad.
Innehavet av sådana aktier som säj
fem procent av aktiekapitalet i något
§2
Ett svenskt värdepappersinstitut
som har tillstånd att driva värde-
pappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 3
eller 5 far, trots förbuden i 7 kap.
2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
och 6 kap. 10 § försäkringsrörel-
selagen (1982:713), förvärva egna
aktier och aktier i moderbolag för
att underlätta rörelsen. Detta gäller
dock endast aktier som är noterade
vid en svensk eller utländsk börs,
en auktoriserad marknadsplats eller
någon annan reglerad marknad.
'S i första stycket far inte överstiga
av bolagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
’ Tidigare 7 a § upphävd genom 1994:2015.
2 Senaste lydelse 1994:1943.
37
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1610) om finansieringsverk-
samhet1 skall inforas en ny paragraf, 3 kap. 11 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 3 kap. H§ Ett kreditmarknadsbolag far inte |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453.
38
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:508) om försäkrings-
mäklare
dels att 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 a, 3 b och 16 a §§,
av följande lydelse.
Prop. 1997/98:166
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §x
En försäkringsmäklare skall vara
registrerad hos Finansinspektionen
och stå under dess tillsyn. Registre-
ringen kan avse förmedling av
1. alla slag av försäkring,
2. enbart livförsäkring, eller
3. enbart skadeförsäkring.
Varje försäkringsmäklare skall
vara registrerad hos Finansinspek-
tionen och stå under dess tillsyn.
Registreringen kan avse förmed-
ling av
1. alla slag av försäkring,
2. enbart personförsäkring, eller
3. enbart skadeförsäkring.
Bedriver mäklaren även verksamhet som avses i 1 kap. 3 b § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse skall också detta registreras.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller inte en för-
säkringsmäklare, som är registre-
rad i något annat EES-land i ett
mäklarregister hos en myndighet
eller yrkessammanslutning med
behörighet att föra ett sådant re-
gister och som driver verksamhet i
Sverige utan att vara etablerad
här.
Benämningen försäkringsmäkla-
re får användas bara av den som
driver verksamhet enligt denna lag.
Benämningen försäkringsmäkla-
re far användas bara av den som är
registrerad enligt denna lag.
3a#
En försäkringsmäklare som av-
ser att driva sådan verksamhet
som avses i 3 § tredje stycket skall
anmäla detta till Finansinspektio-
nen.
Till anmälan skall fogas
- intyg om yrkeserfarenhet, van-
del och konkursfrihet, i den mån
dessa förhållanden inte prövats vid
registreringen, samt
1 Senaste lydelse 1994:2011.
39
- bevis om att det för verksam-
heten finns en tillfredsställande
ansvarsförsäkring eller därmed
jämförlig säkerhet.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om ansvarsförsäkring-
en och om de intyg som skall ges
in.
Verksamheten får påbörjas två
månader efter det att anmälan
gjorts, om inte Finansinspektionen
i beslut dessförinnan har förbjudit
detta.
3b§
Finansinspektionen skall följa
den verksamhet som en försäk-
ringsmäklare driver i Sverige med
stöd av registrering i ett annat
EES-land, i den utsträckning som
behövs för tillämpningen av denna
lag.
Finansinspektionen skall lämna
de uppgifter till behöriga organ i
andra EES-länder som behövs för
tillsynen där.
16a§
Bestämmelserna i 16 § gäller
inte en försäkringsmäklare som
efter anmälan driver verksamhet i
Sverige med stöd av registrering i
ett annat EES-land.
Har en försäkringsmäklare som
gjort anmälan enligt 3 a § inte till
anmälan fogat de intyg och bevis
som anges i andra stycket samma
paragraf, kan Finansinspektionen
förelägga mäklaren att ge in såda-
na intyg och bevis.
Om ett föreläggande enligt and-
ra stycket inte följs eller om den
ansvarsförsäkring som finns för en
försäkringsmäklare inte är till-
fredsställande, för Finansinspek-
tionen förbjuda mäklaren att driva
den anmälda verksamheten.
Om en försäkringsmäklare som
Prop. 1997/98:166
40
avses i första stycket överträder
denna lag eller på annat sätt visar
sig olämplig att utöva försäkrings-
mäklarverksamhet får Finansin-
spektionen förelägga mäklaren att
göra rättelse. Om rättelse inte
sker, får inspektionen förbjuda
mäklaren att driva försäkrings-
mäklarverksamhet här i landet.
Prop. 1997/98:166
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Registrering för förmedling av personförsäkring, som skett före den
1 januari 1999, skall anses gälla för förmedling av livförsäkring enligt vad
som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen (1982:713) samt för
klasserna 1 och 2 enligt 2 kap. 3 a § samma lag.
41
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 6 och 7 §§ jordabalken1 skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:166
6§2
Lagfartsansökan skall avslås, om
1. fangeshandlingen ej ingivits,
2. fangeshandlingen ej är upprättad såsom föreskrives i lag,
3. förvärvet avser köp eller byte och fangeshandlingen innehåller vill-
kor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,
4. förvärvet avser del av fastighet och i 4 kap. 7-9, 28 eller 29 § eller
eljest i lag föreskriven tid för ansökan om fastighetsbildning försuttits
eller ansökan därom avslagits eller sådant förvärv eljest enligt lag är ogil-
tigt,
5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränk-
ning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde,
lagfart ej var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om
anteckning i fastighetsboken av inskränkningen var upptaget på inskriv-
ningsdag,
6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1
eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv,
7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försäljningen
enligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde framför dennes förvärv,
8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets till-
stånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd försuttits
eller ansökan därom avslagits,
9. i fall som avses i 2 kap. 9 a §
eller 17 kap. 3 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 2 kap. 12 a § eller 12
kap. 3 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) eller 2 kap. 13 a § eller
18 kap. 3 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) bolagsstämman har
beslutat att inte godkänna förvärvet
eller inte har godkänt förvärvet i
rätt tid,
10. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller ej kan
göras gällande.
9. i fall som avses i 2 kap. 9 a §
eller 17 kap. 3 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 2 kap. 13 a §
eller 18 kap. 3 § försäkringsrörel-
selagen (1982:713) bolagsstämman
har beslutat att inte godkänna för-
värvet eller inte har godkänt för-
värvet i rätt tid,
1 Balken omtryckt 1971:1209.
2 Senaste lydelse 1994:1942.
42
7§3
Förekommer icke omständigheter som avses i 6 §, skall lagfartsansökan
förklaras vilande, om
1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fangeshandlingen
icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myn-
dighet,
2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,
3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna,
4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu
icke vunnit laga kraft,
5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,
6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid ex-
propriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,
7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbal-
kens bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke,
8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmel-
serna i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem är beroende av
den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i
fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen var uppta-
get på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,
9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabal-
kens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,
10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har
registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,
11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbild-
ning,
12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller
vid förköp detta ej är fullbordat,
13. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd,
14. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser
viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprätta-
des, eller
15. förvärvet i fall som avses i
2 kap. 9 a § och 17 kap. 3 § aktie-
bolagslagen (1975:1385), 2 kap.
12 a § och 12 kap. 3 § bankaktie-
bolagslagen (1987:618) samt
2 kap. 13 a § och 18 kap. 3 § för-
säkringsrörelselagen (1982:713) är
Prop. 1997/98:166
15. förvärvet i fall som avses i
2 kap. 9 a § och 17 kap. 3 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) samt
2 kap. 13 a § och 18 kap. 3 § för-
säkringsrörelselagen (1982:713) är
beroende av bolagsstämmans god-
kännande.
3 Senaste lydelse 1994:1942.
43
Prop. 1997/98:166
beroende av bolagsstämmans god-
kännande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
44
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:277) om vissa bulvanförhål-
landen skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:166
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
!§*
Denna lag gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå ett
sådant hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet
som uppställs i
1. 3 kap. 3 § bankaktiebolagsla-
gen (1987:618),
2. lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m.,
3. jordförvärvslagen (1979:230),
4. 8 a § fondkommissionslagen
(1979:748),
5. 6 a § lagen (1980:2) om
finansbolag, eller
6. lagen (1992:1368) om till-
stånd till vissa förvärv av fast
1. lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m.,
2. jordförvärvslagen (1979:230),
eZZer
3. lagen (1992:1368) om till-
stånd till vissa förvärv av fast
egendom. egendom.
Med ett bulvanförhållande avses i lagen att någon (bulvanen) utåt fram-
står som ägare av viss egendom eller innehavare av viss rättighet men i
verkligheten innehar egendomen eller rättigheten huvudsakligen för an-
nans (huvudmannens) räkning.
Vad som sägs i det följande om egendom som ett bulvanförhållande av-
ser har tillämpning också på rättigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1994:619.
45
Härigenom föreskrivs att 2 och 5 §§ lagen (1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Med koncern förstås juridiska
personer som enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 6 § bank-
aktiebolagslagen (1987:618) är
moderföretag och dotterföretag i
förhållande till varandra.
Föreslagen lydelse
§*
Med koncern förstås juridiska
personer som enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) är moderföretag och
dotterföretag i förhållande till var-
andra.
5§2
För att ett beslut om emission i ett dotterbolag, som inte är aktiemark-
nadsbolag, skall bli giltigt fordras dessutom att emissionen godkänns ge-
nom beslut på bolagsstämma i det aktiemarknadsbolag som är moderbo-
lag i koncernen.
I fråga om sådan bolagsstämma i
moderbolag som avses i första
stycket gäller föreskrifterna i 4 kap.
4 § aktiebolagslagen (1975:1385),
4 kap. 7 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) och 4 kap. 5 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618) om till-
handahållande av förslag till beslut
och upplysning om skälen till av-
vikelsen från aktieägarnas företrä-
desrätt samt om innehållet i kallel-
sen till bolagsstämman.
I fråga om sådan bolagsstämma i
moderbolag som avses i första
stycket gäller föreskrifterna i 4 kap.
4 § aktiebolagslagen (1975:1385)
och 4 kap. 7 § försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) om tillhandahål-
lande av förslag till beslut och
upplysning om skälen till avvikel-
sen från aktieägarnas företrädesrätt
samt om innehållet i kallelsen till
bolagsstämman.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1994:1945.
2 Senaste lydelse 1987:646.
46
I februari 1998 färdigställdes en promemoria inom Finansdepartementet
med titeln Promemoria om ny associationsrätt för bankaktiebolag och
försäkringsbolag (Finansdepartementets dnr Fi98/476). I denna föreslås
att aktiebolagslagen (1975:1385) skall utgöra den associationsrättsliga
grunden för bankaktiebolag och försäkringsbolag.
Den 22 januari 1998 beslutade regeringen att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som fanns i den inom Justitiedepartementet utarbe-
tade lagrådsremissen Aktiebolagets organisation. I lagrådsremissen före-
slogs ändringar i aktiebolagslagens bestämmelser om styrelse, bolags-
stämma, revision och skadeståndsansvar. Förslagen i lagrådsremissen har
sedermera lagts till grund för propositionen 1997/98:99 Aktiebolagets
organisation. Lagutskottet har i betänkandet 1997/98 :LU26 föreslagit bi-
fall till propositionen.
Genom beslut den 1 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med
uppdrag att utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr framför
allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet. Kommittén har antagit
namnet Banklagskommittén. Efter samordning med arbetet inom Finans-
departementet med ovan nämnda promemoria lade kommittén i februari
1998 fram delbetänkandet Nya ledningsregler för bankaktiebolag och
försäkringsbolag (SOU 1998:27). I betänkandet föreslås att aktiebolags-
lagens ledningsregler, med vissa undantag, skall gälla även för bankaktie-
bolag och försäkringsbolag.
Finansdepartementets promemoria remitterades tillsammans med den
inom Justitiedepartementet utarbetade lagrådsremissen. I bilaga 1 finns en
förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig. Remissvaren finns
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi98/476). Samtidigt med prome-
morian remitterades Banklagskommitténs delbetänkande. En förteckning
över de remissinstanser som har yttrat sig över betänkandet finns i bila-
ga 2 och remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr
Fi98/470).
Promemorieförslaget om ändrade associationsrättsliga regler på försäk-
ringsområdet utgör ett led i en större pågående reformering av försäk-
ringsbolagens regler. Reformeringen tar sikte på såväl det näringsrättsliga
som det associationsrättsliga området och omfattar bl.a. nya näringsrätts-
liga regler för försäkringsbolag, införandet av ett garantisystem för försäk-
ringsersättningar och ny beredskapslagstiftning. Avsikten är att redovisa
en första del av detta arbete i en lagrådsremiss hösten 1998. Även i fråga
om utländska försäkringsgivare stöps de näringsrättsliga reglerna om (se
prop. 1997/98:141 Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sveri-
ge). Sist nämnda lagstiftning är avsedd att träda i kraft redan den 1 juli i
år.
Eftersom reformeringen av de associationsrättsliga reglerna på försäk-
ringsområdet är så intimt sammanlänkad - inte minst lagtekniskt - med
motsvarande översyn av det näringsrättsliga regelsystemet bör arbetet
samordnas ytterligare. I denna proposition läggs därför endast fram för-
slag till ändringar av de associationsrättsliga bestämmelser som gäller för
bankaktiebolag.
Prop. 1997/98:166
47
I propositionen finns även ett förslag till ändring i lagen (1989:508) om Prop. 1997/98:166
försäkringsmäklare. Ändringen rör frågan om registrering hos Finans-
inspektionen av utländska försäkringsmäklare som driver gränsöverskri-
dande verksamhet i Sverige. Frågan har behandlats i Försäkringsmäklar-
utredningens betänkande Försäkringsmäklare - en lagöversyn av försäk-
ringsmäklarutredningen (SOU 1997:79). I betänkandet redovisas ett för-
slag till ny lag om försäkringsmäklarverksamhet. Förslaget bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig finns i bilaga 3.
Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets lagstiftnings-
ärende (dnr Fi97/1956).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 23 april 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets yttrande beträffande de av-
snitt som rör ny associationsrätt för bankaktiebolag. I fråga om lagen om
försäkringsmäklare har yttrandet följts. I förhållande till lagrådsremissen
har dessutom vissa smärre redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 5 och i in-
ledningen till avsnitt 6 samt i avsnitten 6.1.2, 6.4.2, 6.6.2, 6.8.2, 6.10.2
och 6.13.2 samt i författningskommentaren. De under avsnitt 2.7-2.9 an-
givna lagförslagen har inte granskats av Lagrådet. Det rör sig i dessa fall i
huvudsak om ändringar till följd av att bankaktiebolagslagen upphävs.
Med hänsyn till ändringarnas enkla beskaffenhet har Lagrådets hörande i
dessa delar inte ansetts nödvändigt.
48
4 Bakgrund Prop i"7/98:i66
För verksamhet som bedrivs av banker och andra kreditinstitut krävs stat-
lig auktorisation. Dessa finansiella institut regleras dessutom av en om-
fattande näringsrättslig lagstiftning. Orsakerna till att statsmakterna valt
att omgärda instituten med en sådan lagstiftning hänger samman med de
grundläggande skyddsintressen som finns inom det finansiella systemet.
Dessa brukar traditionellt indelas i intresset for det finansiella systemets
stabilitet och effektivitet samt konsumentskyddsintresset. Stabilitets-
argumentet är kopplat till vikten av ett väl fungerande betalningssystem.
Konsumentskyddsintresset tar sikte på att konsumenterna är beroende av
att de foretag som förvaltar deras sparmedel kan uppvisa en god soliditet.
Ett fallissemang i ett sådant foretag kan leda till allvarliga privat-
ekonomiska konsekvenser for hushållen.
Bank är en gemensam beteckning på de företag som har fatt
regeringens tillstånd (oktroj) att driva bankrörelse. Med bankrörelse avses
verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om behållningen är nominellt
bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. Sådan inlåning är
ofta integrerad i betalningssystemet och har därför ansetts särskilt
skyddsvärd.
Bankverksamhet kan bedrivas av bankaktiebolag, sparbanker och
medlemsbanker. De för banker centrala reglerna finns i bankrörelselagen
(1987:617), bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619)
och lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
Kreditmarknadsföretag är sådana företag som bedriver tillståndspliktig
finansieringsverksamhet utan att den är att beteckna som bankrörelse.
Verksamheten kan bedrivas av ett svenskt aktiebolag (kreditmarknads-
bolag) eller en svensk ekonomisk förening (kreditmarknadsförening) och
regleras av lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.
De centrala lagarna på bankområdet har kompletterats med viss annan
näringsrättslig särreglering, vilken i flera fall också utgör införlivandet av
EG-regler på området.
Aktiebolagslagen (1975:1385) innehåller associationsrättsliga regler
för aktiebolag. En grundläggande tanke i den lagen är att aktieägarna inte
svarar personligen för bolagets åtaganden och förpliktelser. Aktiekapitalet
fungerar som en slags garanti för borgenärsintressena. Bestämmelserna
utgör emellertid inte bara skydd för fordringsägarna utan även för de
olika aktieägarna eftersom var och en som tecknar aktier i ett bolag har
intresse av att övriga aktietecknare skjuter till det kapital som ankommer
på dem (prop. 1975:103 s. 193 och 202).
Aktiebolagslagens regler gäller även för kreditmarknadsbolag, om inte
annat följer av lagen om finansieringsverksamhet. För banker gäller
emellertid särskilda associationsrättsliga regler. För de banker som drivs i
aktiebolagsform gäller sålunda bankaktiebolagslagen och de bolagsrätts-
liga regler som återfinns i bankrörelselagen.
49
4.2
Bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker utgör skilda slag av
associationsrättsliga sammanslutningar. För varje sådan sammanslutning
finns en särskild lag som innehåller associationsrättsliga bestämmelser.
Dessa bestämmelser finns för bankaktiebolag i huvudsak i bankaktie-
bolagslagen, för sparbanker i sparbankslagen och för medlemsbanker i
lagen om medlemsbanker.
Gemensamma bestämmelser för de tre bankkategoriema finns i bank-
rörelselagen. Den lagen innehåller främst rörelseregler. En bank far en-
dast ägna sig åt viss i lagen angiven verksamhet; exempelvis kreditgiv-
ning och annan finansieringsverksamhet, betalningsförmedling, samt
ekonomisk rådgivning. En bank far vidare förvärva enbart sådan egendom
som anges i lagen. Bankrörelselagen innehåller även regler om etablering
utomlands, revision, skadestånd, firma och tillsyn. Tillsynen handhas av
Finansinspektionen.
Uppdelningen mellan en lag med gemensamma regler för bankerna och
tre associationsrättsliga lagar var en nyhet för 1987 års banklagstiftning.
Sålunda innehöll lagen (1955:183) om bankrörelse och lagen (1955:416)
om sparbanker både rörelseregler och associationsrättsliga regler för re-
spektive bankkategori. Lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelse inne-
höll emellertid i huvudsak endast rörelseregler och hänvisade i övrigt till
lagen om ekonomiska föreningar, om inte annat föreskrevs i den först-
nämnda lagen. Föreningsbankema, numera medlemsbankerna, fick alltså
en egen associationsrättslig lag först genom 1987 års banklagstiftning.
De associationsrättsliga bestämmelserna i 1950-talets banklagar knöt an
till reglerna i 1944 års aktiebolagslag. Bankrörelselagens bestämmelser
var i stor omfattning utformade efter mönster av den lagen. I flera hän-
seenden hänvisade också bankrörelselagen direkt till bestämmelser i
aktiebolagslagen. Även i sparbankslagen fanns åtskilliga bestämmelser
som var utformade med aktiebolagslagen som förebild. Jordbrukskasse-
rörelselagen byggde på lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, som
i sin tur i väsentliga delar gick tillbaka på 1944 års aktiebolagslag.
Med anledning av 1975 års aktiebolagslag sågs även banklagstiftningen
över. Banklagsutredningen tillsattes och lade fram bl.a. slutbetänkandet
Ny banklagstiftning (SOU 1984:26-29). Ett antal propositioner (prop.
1986/87:12, 76, 90, 100, 142 och 148) resulterade slutligen i 1987 års
bankaktiebolagslag, sparbankslag och föreningsbankslag (numera lagen
om medlemsbanker). Lagarna anpassades efter 1975 års aktiebolagslag
och bokföringslagen (1976:125). Föreningsbankslagen anpassades dess-
utom till det då föreliggande förslaget till ny lag om ekonomiska före-
ningar. När den nya lagen om medlemsbanker senare ersatte förenings-
bankslagen infördes i den nya lagen bestämmelser som i huvudsak över-
ensstämde med de i den ersatta lagen.
Lämpligheten av särskilda associationsrättsliga regler för de olika bank-
kategoriema diskuterades i förarbetena till 1987 års banklagstiftning. Lag-
rådet konstaterade att den lagteknik som begagnats ansluter sig till tidiga-
re lagstiftningsärenden men framhöll vissa nackdelar med denna lagtek-
50
nik. Lagrådet pekade härvid bl.a. på att den valda tekniken innebär en mer
omfattande lagreglering genom att samma eller likartade bestämmelser
förs in i flera lagar och att det kan uppkomma tolkningssvårigheter vid en
jämförelse mellan motsvarande bestämmelser i de olika lagarna. Enligt
Lagrådets mening kunde det ifrågasättas om det inte hade varit bättre att
bygga ut den föreslagna bankrörelselagen med ytterligare gemensamma
bestämmelser samt i övrigt minska specialregleringen för de tre bank-
typerna genom hänvisning till aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska
föreningar. Lagrådet ville emellertid inte motsätta sig de framlagda för-
slagen av tekniska skäl.
Departementschefen hänvisade bl.a. till att den använda lagtekniken
med fullt utbyggda lagar några år tidigare hade använts beträffande för-
säkringsrörelselagen och lagen om ekonomiska föreningar och då av Lag-
rådet lämnats utan erinran när det gäller den tekniska uppbyggnaden. En-
ligt departementschefen gjorde den valda tekniken också föreskrifterna
lättare att överblicka och förstå. Med hänvisning till att varje bank-
kategori, utom föreningsbankema, redan hade egna fullständiga lagar,
avfärdades att den använda tekniken skulle leda till ökad reglering.
Departementschefen uteslöt visserligen inte att fler kapitel i bankrörelse-
lagen hade kunnat göras gemensamma men befarade att detta skulle
komma att kräva särbestämmelser som skulle göra regelverket svåröver-
skådligt.
Genom EES-avtalet och sedermera EU-medlemsskapet har Sverige åtagit
sig att införliva EG:s regelverk med svensk lag. Detta har medfört en om-
fattande översyn av såväl de bolagsrättsliga reglerna som den finansiella
lagstiftningen.
För närvarande har nio bolagsrättsliga direktiv beslutats. Ytterligare
direktiv förbereds. Reglerna i dessa direktiv är tillämpliga inte bara på
aktiebolag i allmänhet utan även på bankaktiebolag och försäkringsbolag.
För en närmare beskrivning av EG-rätten på bolagsområdet hänvisas till
SOU 1992:83 s. 89 ff. Den svenska lagstiftning som införlivade dessa
direktiv trädde i huvudsak i kraft den 1 januari 1995 resp, den 1 januari
1996 för redovisningslagstiftningen (se prop. 1993/94:196, bet.
1993/94:LU32, rskr. 1993/94:422 för aktiebolag i allmänhet och prop.
1994/95:70, bet. 1994/95:NU13, rskr. 1994/95:142 för bankaktiebolag
och försäkringsbolag samt beträffande redovisningslagstiftningen prop.
1995/96:10 och bet. 1995/96:LU4, rskr. 1995/96:91).
När det gäller de näringsrättsliga direktiven för kreditinstitut kan föl-
jande nämnas. Vägen mot en gemensam marknad för banktjänster inled-
des 1973 genom ett direktiv (73/183/EEG) som genom harmonisering
främst syftade till att avskaffa hinder för kreditinstitut att etablera sig i
andra medlemsländer. Den egentliga minimiharmoniseringen av regelver-
ket på bankmarknaden påbörjades emellertid genom det första banksam-
ordningsdirektivet (77/780/EEG). Det var dock först genom det andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEG) som det skapades en gemen-
sam marknad inom EU där banker och andra kreditinstitut kan etablera
Prop. 1997/98:166
51
sig och erbjuda sina tjänster - genom filialetablering eller genom direkt
tillhandahållande av tjänster - med stöd av sin hemlandsauktorisation.
Denna princip om en enda auktorisation - tillsammans med principerna
om hemlandstillsyn och minimiharmonisering av regelverket - lägger
grunden för en fungerande inre marknad för banktjänster. Minimiharmo-
niseringen omfattar bl.a. kriterierna för beviljande av auktorisation, kva-
litetskrav på större ägare och företagsledning samt kapitalkrav.
Merparten av den svenska lagstiftning som införlivade banksamord-
ningsdirektiven trädde i kraft den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:89, bet.
1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109). Särskilt bör i detta sammanhang näm-
nas att genomförandet av banksamordningsdirektiven inneburit nya be-
stämmelser dels i bankrörelselagen om ägar- och ledningsprövning, dels i
bankaktiebolagslagen om minsta startkapital.
Utöver nu nämnda direktiv finns en rad andra direktiv på kreditinsti-
tutsområdet. Bland dessa kan nämnas kapitalbasdirektivet (89/299/EEG),
kapitaltäckningsdirektivet (89/647/EEG), direktivet om gruppbaserad till-
syn över kreditinstitut (92/30/EEG), direktivet om övervakning och kon-
troll av kreditinstituts stora exponeringar (92/121/EEG), direktivet om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG), direk-
tivet om insättningsgarantisystem (94/19/EG) och det s.k. BCCI-direktivet
(95/26/EG). Samtliga dessa direktiv har införlivats med den svenska lag-
stiftningen på det finansiella området, bl.a. genom lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag samt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
Aktiebolagskommittén
I juni 1990 tillkallade regeringen en kommitté med uppdrag att göra en
översyn av aktiebolagslagen (dir. 1990:46). Kommittén antog namnet
Aktiebolagskommittén. Kommittén skall dels lämna förslag till de änd-
ringar i aktiebolagslagen som föranleds av den europeiska integrationen,
dels överväga en rad andra frågor som rör aktiebolagslagens utformning.
Genom delbetänkandena Bundna aktier (SOU 1992:13) och Aktie-
bolagslagen och EG (SOU 1992:83) har kommittén behandlat den första
delen. Båda betänkandena har lett till lagstiftning (prop. 1992/93:68, bet.
1992/93:LU14, rskr. 1992/93:62, resp. prop. 1993/94:196, bet.
1993/94:LU32, rskr. 1993/94:422). I det första lagstiftningsärendet upp-
hävdes bl.a. reglerna om bundna aktier för såväl allmänna aktiebolag som
för finansiella bolag. Genom det senare infördes i aktiebolagslagen indel-
ningen av bolagen i privata och publika samt ändringar i reglerna om
fusion, företrädesrätt vid ökning av aktiekapitalet, nedsättning av aktie-
kapitalet, bolagets bundenhet av ställföreträdares rättshandlingar och ver-
kan av registrering i aktiebolagsregistret. Med utgångspunkt från prop.
1993/94:196 behandlades för bankaktiebolagens och försäkringsbolagens
del i prop. 1994/95:70 genomförandet av EG:s bolagsrättsliga direktiv.
Kommittén har härefter övergått till andra delen av sitt uppdrag och
lämnat delbetänkandena Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44),
Prop. 1997/98:166
52
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) och Vinstutdelning i aktiebolag
(SOU 1997:168). Regeringen lämnade den 26 februari 1998 en proposi-
tion (prop. 1997/98:99) med förslag grundade på det förstnämnda be-
tänkandet. I propositionen föreslås ändringar i aktiebolagslagens bestäm-
melser om styrelse, bolagsstämma, revision och skadeståndsansvar. Lag-
utskottet har i ett betänkande den 12 maj 1998 (bet. 1997/98:LU26) före-
slagit bifall till propositionen.
Banklagskommittén
Mot bakgrund av krisen i det finansiella systemet - som drabbade i syn-
nerhet bankerna men även försäkringsområdet i böijan av 1990-talet -
tillkallade regeringen i juni 1995 en kommitté med uppdrag att utreda
behovet av ändringar i lagstiftningen för de finansiella företagen (dir.
1995:86). Kommittén har antagit namnet Banklagskommittén. Kommittén
skall överväga bl.a. frågor om hantering av ekonomiska risker och beho-
vet av intern kontroll, beslutsdelegation och beslutsfattande, tillsynsverk-
samhet, revisorernas roll, Finansinspektionens ingripande och sanktioner,
regler för situationer då ett enskilt kreditinstitut har finansiella svårigheter
samt det straffrättsliga systemet på området.
Kommittén har lämnat delbetänkandena Rapporteringsskyldighet för
revisorer i finansiella företag (SOU 1995:106) och Nya ledningsregler för
bankaktiebolag och försäkringsbolag (SOU 1998:27).
I sistnämnda betänkande föreslås i huvudsak att de regler enligt vilka
all beslutanderätt i ett bankaktiebolag grundar sig på delegation från sty-
relsen avskaffas och att den verkställande direktören far ställning som
bolagsorgan med ett i lagen angivet ansvar för den löpande förvaltningen.
Förslagen i det betänkandet behandlas i denna proposition.
Ny beslutsordning på bank- och försäkringsområdet
Regeringen prövar i dag olika typer av förvaltningsärenden på bank- och
försäkringsområdet. I en promemoria från Finansdepartementet föreslås
bl.a. som huvudregel att beslutskompetensen i såväl oktroj- och konces-
sionsärenden som andra förvaltningsärenden - däribland tillstånd att verk-
ställa fusionsplanen - skall föras över till Finansinspektionen. Regeringen
skall dock pröva sådana fall som är av principiell eller liknande betydelse.
Förslagen i promemorian bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Prop. 1997/98:166
53
Prop. 1997/98:166
Regeringens förslag: Aktiebolagslagen (1975:1385) skall i stället för
bankaktiebolagslagen (1987:618) utgöra den associationsrättsliga
grunden för bankaktiebolagen. De särregler som behöver finnas kvar
skall som utgångspunkt tas in i bankrörelselagen (1987:617).
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran. Finansinspektionen och Tjänstemännens central-
organisation TCO menar att lagförslagen skulle vinna i klarhet om
ändringarna fick anstå till dess reformeringen av aktiebolagslagen och
banklagstiftningen genomförts. Sveriges Industriförbund framhåller vik-
ten av att aktiebolagslagen inte i framtiden belastas med särregler för
bankaktiebolag.
Som tidigare nämnts har de associationsrättsliga bestämmelserna för
bankaktiebolagen sedan länge nära knutit an till de grundläggande princi-
perna i den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen. Denna tillnärmning har
fortsatt i än högre grad i och med att Sverige har genomfört EG:s bolags-
rättsliga direktiv. Den bolagsrättsliga regleringen av bankaktiebolagen i
bankrörelselagen och bankaktiebolagslagen överensstämmer alltså till
stora delar med regleringen av de allmänna aktiebolagen i aktiebolags-
lagen. Vissa skillnader kvarstår emellertid. De kan vara av varierande
slag, motiverade av exempelvis tvingande näringsrättsliga bestämmelser i
EG-direktiv, av stabilitets- och konsumentskyddsskäl eller av att bankerna
står under Finansinspektionens tillsyn. Därutöver finns emellertid en rad
särregler som inte kan motiveras på detta sätt.
Den finansiella krisen i böljan av 1990-talet har gett anledning till en
grundlig översyn av banklagstiftningen. Tiden är nu mogen att - som ett
komplement till Banklagskommitténs arbete - se över de särskilda
associationsrättsliga reglerna för bankaktiebolag. Avsikten är att låta av-
skaffa den särskilda associationsrättsliga lagstiftningen som gäller för
dessa bolag. En samordning med aktiebolagslagen skulle nämligen kraf-
tigt nedbringa antalet associationsrättsliga bestämmelser i den särskilda
lagstiftningen för bankaktiebolag och undanröja de tolkningssvårigheter
som kan uppkomma vid jämförelser mellan motsvarande bestämmelser i
de olika lagarna. Som angetts ovan framhöll Lagrådet redan vid införan-
det av bankaktiebolagslagen att det finns en risk för sådana tolknings-
svårigheter med den lagteknik som då valdes. En sådan reform som före-
slås i propositionen kommer också att underlätta det fortsatta lagstift-
ningsarbetet eftersom de nya regler som införs i aktiebolagslagen kommer
att bli direkt tillämpliga även på bankaktiebolag i den mån det inte finns
skäl att införa särskilda regler för dessa företag. Till skillnad från Finans-
inspektionen och Tjänstemännens centralorganisation TCO anser rege-
54
ringen sålunda att det finns stora fördelar med att genomföra reformen Prop. 1997/98:166
redan i dag.
Utgångspunkten för denna översyn är således att låta aktiebolagslagen
tillämpas även för bankaktiebolagen. Särbestämmelser skall så långt möj-
ligt undvikas - endast mycket väl motiverade bestämmelser bör kvarstå.
Även omotiverade skillnader mellan banklagstiftningen och den övriga
lagstiftningen för kreditinstitut på det associationsrättsliga området bör
undanröjas.
Inför genomgången av de associationsrättsliga reglerna är det av vikt att
bestämma vilka kriterier som skall vara avgörande för om det kan anses
föreligga behov av individuella regler för bankaktiebolagen. Utgångs-
punkten för denna analys är att aktiebolagslagens regler i allmänhet till-
godoser skyddet för aktietecknare, aktieägare och för borgenärer i all-
mänhet. Det ligger alltså inte inom ramen för detta arbete att föreslå änd-
ringar i aktiebolagslagen. De omständigheter som kan föranleda särskilda
associationsrättsliga bestämmelser för bankaktiebolag bör i stället vara
sådana som tar sikte på dessa bolags särart. Ett sådant skäl är naturligtvis
att det finns tvingande näringsrättsliga bestämmelser i EG-direktiv. Ett
annat skäl är de finansiella företagens särställning, dvs. deras betydelse
för stabiliteten i det finansiella systemet eller att hänsynen till konsument-
kollektivet särskilt motiverar det. Det kan också i något fall finnas anled-
ning att ha kvar specifika regler för bankaktiebolagen med hänsyn till de-
ras speciella verksamhet.
I detta arbete skall möjligheterna att tillämpa de allmänna associations-
rättsliga bestämmelserna naturligtvis bedömas med utgångspunkt från
aktiebolagslagens lydelse enligt gällande rätt. Det är emellertid inte till-
räckligt. Den 26 februari 1998 beslutade regeringen prop. 1997/98:99 om
Aktiebolagets organisation. Förslagen i den propositionen kommer att
beaktas inom ramen för detta arbete.
I följande avsnitt kommer de associationsrättsliga bestämmelser som
finns intagna i bankaktiebolagslagen och bankrörelselagen att granskas
och jämföras med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen, för att
utröna om deras förekomst fortfarande låter sig motiveras. De särregler
som av olika skäl anses nödvändiga att behålla bör tas in i bankrörelse-
lagen. Regeringen anser liksom Lagrådet att den valda lagtekniska lös-
ningen bör ses som ett provisorium i avvaktan på en mer genomgripande
reformering av banklagstiftningen och ytterligare samordning med be-
stämmelserna i aktiebolagslagen.
Som framgår av vad som sägs i det föregående kommer denna översyn
endast att omfatta bankaktiebolagen. Detta innebär att det i vissa avseen-
den kan uppkomma skillnader mellan de bestämmelser som gäller för
bankaktiebolagen resp, de som gäller för sparbanker och medlemsbanker.
Regeringen avser dock att återkomma beträffande regleringen av de sist-
nämnda bankkategoriema. Även den associationsrättsliga regleringen för
kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kan komma att ses över.
Som har nämnts i kapitel 3 kommer försäkringsbolagen att behandlas i
särskild ordning.
55
1 detta kapitel redovisas och analyseras de skillnader som föreligger
mellan å ena sidan bestämmelserna i aktiebolagslagen, å andra sidan mot-
svarande bestämmelser i bankaktiebolagslagen och bankrörelselagen. I
varje avsnitt behandlas ett kapitel i aktiebolagslagen. Avsnitten inleds
med en redogörelse för huvuddragen i aktiebolagslagen, i förekommande
fall med beaktande av förslagen i prop. 1997/98:99. Analysen utmynnar
sedan i en slutsats om huruvida aktiebolagslagens bestämmelser kan till-
lämpas i stället för motsvarande bestämmelser i bankaktiebolagslagen
resp, bankrörelselagen eller om några särregler är motiverade.
Redan inledningsvis skall redovisas några mellan lagarna ofta åter-
kommande skillnader. Den första skillnaden hänger samman med att Fi-
nansinspektionen är registreringsmyndighet för bank-aktiebolagen medan
Patent- och registreringsverket (PRV) är registreringsmyndighet för de
allmänna aktiebolagen. Den lagtekniska lösningen är emellertid olika i de
båda lagarna. 118 kap. 1 § aktiebolagslagen anges att PRV är registre-
ringsmyndighet för aktiebolag. I de övriga paragraferna används enbart
beteckningen registreringsmyndigheten. I 8 kap. 1 § bankrörelselagen
anges i stället att Finansinspektionen skall föra ett bankregister. I denna
lag och i de övriga banklagarna används genomgående namnet på regist-
reringsmyndigheten, dvs. Finansinspektionen. Denna redaktionella skill-
nad mellan lagarna har ingen materiell betydelse och kommer inte att be-
handlas ytterligare.
Den andra skillnaden är att det i bankaktiebolagslagen i flera fall endast
talas om styrelsen medan det i aktiebolagslagen i motsvarande samman-
hang talas om styrelsen och den verkställande direktören. Någon skillnad i
sak är inte avsedd i dessa fall eftersom den verkställande direktören alltid
ingår i ett bankaktiebolags styrelse. Till saken hör också att det i denna
lagrådsremiss föreslås att den verkställande direktören i ett bank-
aktiebolag skall få samma ställning som i allmänna aktiebolag. Någon
anledning att särskilt behandla denna skillnad föreligger därför inte.
Vid omnämnande av de olika revisorsyttranden som skall utfärdas an-
ges i aktiebolagslagen att intyget skall utfärdas av en godkänd eller aukto-
riserad revisor medan det i bankaktiebolagslagen som regel görs precise-
ringen att revisorn skall vara auktoriserad. Frågan om det finns anledning
att upprätthålla denna skillnad behandlas endast i avsnitt 6.10 om revi-
sion.
I lagrådsremissen fanns ett antal paragrafer av vilka det framgick att
bestämmelserna i bankrörelselagen skulle tillämpas i vissa fall antingen
tillsammans med eller i stället för bestämmelserna i aktiebolagslagen.
Sålunda föreskrevs att vad som i bankrörelselagen sägs om styrelseleda-
mot, verkställande direktör och revisor skall i tillämpliga delar gälla
suppleanter för dessa (jfr 7 kap. 1 § fjärde stycket BAL och 3 kap. 1 §
tredje stycket BRL resp. 8 kap. 2 § och 24 § första stycket samt 10 kap.
2 § ABL i lydelse enligt prop. 1997/98:99). Likaså skulle bestämmelserna
i bankrörelselagen om styrelse och styrelseledamöter även gälla likvidator
(jfr 10 kap. 8 § första stycket BAL resp. 13 kap. 7 § fjärde stycket ABL).
Prop. 1997/98:166
56
Andra bestämmelser innebar närmast att en ställföreträdare skall beakta
även bestämmelserna i bankrörelselagen (jfr 7 kap. 16 § andra stycket och
17 § första stycket BAL resp. 8 kap. 34 § andra stycket och 35 § första
stycket ABL i lydelse enligt prop 1997/98:99). Beträffande fusion före-
slogs det en bestämmelse som klargjorde att vad som sägs om ansökan
enligt 14 kap. 19 och 29 §§ ABL i stället ska gälla ansökan enligt bank-
rörelselagen. Slutligen föreskrevs att överträdelser av bankrörelselagen
skall kunna grunda skadeståndsansvar dels för stiftare, styrelseledamot
eller aktieägare om skada vållas aktieägare eller annan, dels för aktieägare
om skada vållas bolaget, aktieägare eller annan (jfr avsnitt 6.15.2)
Lagrådet konstaterar att ett betydande antal paragrafer i lagråds-
remissen används för att tala om att bestämmelser i aktiebolagslagen som
hänvisar till den lagen eller enskilda bestämmelser i den också skall till-
lämpas på bankrörelselagen eller bestämmelser i denna. En del av nyttan
med att låta aktiebolagslagen gälla också för bankaktiebolagen går där-
med enligt Lagrådet förlorad. I allmänhet borde en analogisk tolkning av
aktiebolagslagens bestämmelser kunna leda till det avsedda resultatet.
Enligt Lagrådets mening bör problemet i vart fall kunna lösas med en
allmän bestämmelse om att en sådan motsvarande tillämpning är avsedd.
Regeringen delar Lagrådets synpunkter och låter därför ersätta de an-
givna hänvisningarna med en generell bestämmelse av det slag som Lag-
rådet har föreslagit
1 kap. ABL innehåller vissa inledande bestämmelser. Där återfinns t.ex.
en bestämmelse av vilket det framgår att delägarna som regel inte svarar
personligen för bolagets förpliktelser (7 kap. 1 § ABL). Vidare framgår att
aktiebolagen är antingen privata eller publika samt att aktiekapitalet skall
uppgå i ett privat bolag till minst 100 000 kronor och i ett publikt bolag
till minst 500 000 kronor (7 kap. 2 och 3 §§ ABL). Ytterligare en skillnad
mellan de privata och de publika aktiebolagen är att det finns vissa be-
gränsningar för ett privat bolag eller en aktieägare i ett sådant bolag att
sprida aktier och vissa andra värdepapper (7 kap. 4 § ABL). Det finns
också bestämmelser om när ett aktiebolag är moderbolag och en annan
juridisk person är dotterföretag, dvs. utgör en koncern (1 kap. 5 och 6 §§
ABL).
Prop. 1997/98:166
57
Prop. 1997/98:166
Regeringens förslag: De inledande bestämmelserna i 1 kap. aktie-
bolagslagen skall tillämpas på bankaktiebolag. Det skall dock i bank-
rörelselagen tas in en bestämmelse om att ett bankaktiebolag när rörel-
sen påbörjas skall ha ett bundet eget kapital som motsvarar minst fem
miljoner euro. Det skall också föreskrivas att ett bankaktiebolags
aktiekapital skall bestämmas med hänsyn till omfattningen och beskaf-
fenheten av den planerade rörelsen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Tre remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet ifrågasätter om
inte den bestämmelse som reglerar vad som far ingå i startkapitalet när-
mare borde ansluta till lydelsen i det s.k. andra banksamordnings-
direktivet. Svenska Bankföreningen förordar att bankaktiebolagen alltid
skall vara publika, vilket också Sveriges advokatsamfund framför som en
möjlighet.
Inledande bestämmelser av motsvarande slag som de i 1 kap. ABL åter-
finns för bankaktiebolagens del i 1 kap. BAL. Bestämmelserna i de båda
lagarna är i huvudsak desamma. De skillnader som föreligger behandlas i
det följande.
1 kap. 1 § BAL
1 kap. 1 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Paragrafen be-
skriver bankaktiebolagslagens innehåll och hänvisar till bankrörelselagen
beträffande rörelsereglema och de övriga regler som är gemensamma för
bankerna.
Om bankaktiebolagslagen upphävs förlorar paragrafen sin betydelse.
Den kan därför utmönstras utan att någon motsvarande bestämmelse be-
höver föras över till bankrörelselagen.
1 kap. 2§BAL
1 kap. 2 § BAL motsvarar 1 kap. 1 § ABL. I första stycket i respektive
paragraf slås fast att delägarna inte svarar personligen för bolagens för-
pliktelser.
11 kap. 1 § andra stycket ABL föreskrivs att trots detta svarar delägare i
aktiebolag som bedriver advokatverksamhet solidariskt med bolaget för
sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig medan han är del-
ägare. Denna bestämmelse saknar av naturliga skäl motsvarighet i bank-
aktiebolagslagen.
Bestämmelsen i aktiebolagslagen om advokataktiebolag påverkar över-
huvudtaget inte bankaktiebolagens verksamhet. Det saknas därför anled-
58
ning att i detta avseende överväga någon särbestämmelse för bank- Prop. 1997/98:166
aktiebolagen.
1 kap. 4 § BAL
1 kap. 4 § BAL motsvarar 1 kap. 3 § ABL. I paragraferna finns regler om
bl.a. aktiekapitalets storlek.
Enligt bankaktiebolagslagen skall ett bankaktiebolags aktiekapital be-
stämmas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den plane-
rade rörelsen. När rörelsen påbörjas skall bankaktiebolaget dock ha ett
bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslutet om oktroj motsvarar
minst fem miljoner ecu. Den 1 januari 1999 ersätts den med den gemen-
samma valutan euro. Aktiebolagslagen ställer inte upp lika stränga krav.
Där föreskrivs i stället att ett aktiebolags aktiekapital skall uppgå till minst
100 000 kronor i ett privat aktiebolag och till minst 500 000 kronor i ett
publikt aktiebolag. I båda lagarna föreskrivs vidare att om aktiekapitalet
är fördelat på flera aktier skall dessa lyda på lika belopp.
Regeln om ett obligatoriskt minsta startkapital om motsvarande fem
miljoner ecu infördes för att bankaktiebolagslagens regler skulle stå i
överensstämmelse med det s.k. andra banksamordningsdirektivets regler
om minsta startkapital. Liknande bestämmelser finns i sparbankslagen,
lagen om medlemsbanker, lagen om finansieringsverksamhet och i lagen
om värdepappersrörelse. Bestämmelsen är nödvändig för att de svenska
reglema skall vara förenliga med EG:s regler. Den bör därför föras över
till bankrörelselagen.
Med startkapital avses bolagets bundna egna kapital. Det saknas i detta
sammanhang anledning att, som Stockholms Universitet har förslagit,
överväga vilka grundkomponenter som skall ingå i startkapitalet. Såsom
förordats av Lagrådet avser regeringen dock att se över frågan om start-
kapitalets omfattning.
När bestämmelserna om privata och publika bolag fördes in i bank-
aktiebolagslagen övervägdes i propositionen (prop. 1994/95:70 s. 119 f)
om det i lagen skulle föras in beloppsgränser av det slag som finns för
aktiebolag. Det konstaterades emellertid att ett bankaktiebolag när rörel-
sen påbörjas skall ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för be-
slutet om oktroj motsvarar minst fem miljoner ecu och att kapitalbasen
därefter inte far understiga den lägsta nivå för startkapital som krävs för
auktorisation. Eftersom de krav som ställs på bankaktiebolagen överstiger
de krav som ställs i det s.k. kapitaldirektivet (77/91ZEEG) saknas det en-
ligt förarbetena anledning att fastställa ett minsta aktiekapital beroende på
om det är ett privat eller publikt bolag.
Det nu redovisade förarbetsuttalandet anger enbart skälen till varför det
inte behövdes ställas upp några beloppsgränser beträffande bankaktie-
bolagen. Det föreligger emellertid inte något hinder mot att så sker.
Någon särbestämmelse som utesluter tillämpningen av den nu behandlade
paragrafen i aktiebolagslagen behövs alltså inte. Som Stockholms Univer-
sitet har påpekat kommer dock beloppsgränsen i aktiebolagslagen i prin-
cip att sakna betydelse för bankaktiebolagen.
59
Regeln om att ett bankaktiebolags aktiekapital skall bestämmas med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den planerade verksam-
heten infördes i bankaktiebolagslagen med bl.a. följande motivering
(prop. 1986/87:12 band 2 s. 2). För att kunna omfattas av allmänhetens
förtroende och få den nödvändiga rörelsefriheten redan vid starten måste
en bank ha ett aktiekapital, som är relaterat till verksamhetens beräknade
omfattning och struktur under den tid som närmast kan överblickas. Om
det egna kapitalet i initialskedet uteslutande skulle relateras till behovet av
kapitaltäckning för placeringar skulle aktiekapitalet kunna hållas mycket
lågt. Under ett inledande skede kan emellertid en bank bli utsatt för på-
frestningar som sammanhänger med kostnaderna för verksamhetens upp-
byggnad och den omständigheten att konsolidering i form av avsättningar
ännu saknas. Även om frågan om aktiekapitalets storlek utgör ett led i
regeringens oktrojprövning bör denna förutsättning framgå av lagens
ordalydelse.
Motsvarande regel har tagits in i försäkringsrörelselagen. För kredit-
marknadsbolag och värdepappersbolag finns det emellertid inte någon
liknande bestämmelse. Bestämmelsen är emellertid så central att den bör
föras över till bankrörelselagen.
1 kap. 6 § BAL
1 kap. 6 § BAL motsvarar 1 kap. 5 § ABL. Paragraferna innehåller
koncemdefinitionen.
Paragraferna stämmer överens i sak. I 1 kap. 5 § ABL finns det emel-
lertid ett femte och sista stycke som saknas i bankaktiebolagslagen. I detta
stycke anges att med koncernföretag avses företag i samma koncern. Det
saknas anledning att inte låta denna definition gälla även för bankaktie-
bolag.
övriga frågor
Banklagskommittén har i sitt delbetänkande (SOU 1998:27) Nya
ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag förordat att
bankaktiebolagen alltid skall vara publika. Kommittén har dock samtidigt
konstaterat att en sådan bestämmelse får konsekvenser som inte kan över-
blickas inom ramen för delbetänkandet, varför kommittén inte lämnar
något förslag i detta hänseende. Enligt kommittén bör frågan dock bli
föremål för överväganden vid den gemensamma remissbehandlingen och
beredningen av delbetänkandet och promemorian om ny associationsrätt
för bankaktiebolag och försäkringsbolag.
Även Svenska Bankföreningen har förespråkat att bankaktiebolagen
alltid skall vara publika. Sveriges advokatsamfund har anfört att det är en
tänkbar möjlighet att det klargörs att bankaktiebolag endast skall få regist-
reras som publika aktiebolag.
Regeringen delar Banklagskommitténs bedömning att mycket talar för
att bankaktiebolagen alltid bör vara publika. Den korta tid som stått till
förfogande för beredningen av detta ärende och mot bakgrund av bl.a. det
arbete som nu pågår inom Regeringskansliet med de förslag som lämnats
Prop. 1997/98:166
60
av Aktiebolagskommittén i delbetänkandet (SOU 1997:22) Aktiebolagets
kapital gör emellertid att regeringen nu avstår från att lägga fram ett så-
dant förslag. Regeringen avser dock att återkomma till denna fråga i ett
annat sammanhang sedan en grundlig analys kunnat göras av de fulla
konsekvenserna av ett sådant förslag.
2 kap. ABL behandlar ett aktiebolags bildande. Ett aktiebolag bildas av
en eller flera stiftare. Stiftare kan vara en svensk juridisk person eller en
fysisk eller en juridisk person som är bosatt respektive har sitt säte eller
liknande inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Un-
der förutsättning att varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt inom
EES kan även ett handelsbolag eller en motsvarande juridisk person som
bildats enligt lagstiftningen i en stat inom EES vara stiftare. Vidare kan
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge annan
att vara stiftare. Den som är underårig, i konkurs, har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken eller underkastad näringsförbud far dock inte
vara stiftare (2 kap. 1 § ABL).
Stiftarna anger villkoren för bolagsbildningen. Stiftarna skall vid
bolagsbildningen beakta att det inte är tillåtet att ge ut aktier till
underkurs. Förbudet gäller såväl vid kontant betalning som vid apport.
Om en aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien till-
skjuta annan egendom än pengar eller med rätt för bolaget att överta
egendom mot annat vederlag än aktier (apport) far värdet på apportegen-
domen således inte sättas högre än det verkliga värdet for bolaget. Vidare
far endast sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets
verksamhet utgöra apportegendom (2 kap. 2 § ABL).
Bolagsbildningen inleds med att stiftarna upprättar en stiftelseurkund.
För att ge aktietecknare och andra intressenter tillräckligt underlag för
bedömningen av bolaget skall vissa grundläggande bestämmelser tas in i
stiftelseurkunden. Dit hör bl.a. ett forslag till bolagsordning, uppgift om
det belopp som skall betalas för varje aktie samt uppgift om när aktien
skall betalas. I stiftelseurkunden skall också finnas bestämmelse om bl.a.
apport eller att aktie på annat sätt skall kunna tecknas med villkor, om
bolaget skall ersätta kostnad för bolagets bildande eller om någon på an-
nat sätt skall fa särskild rättighet eller formån av bolaget. Beträffande ap-
port skall stiftelseurkunden innehålla sådana uppgifter som kan vara av
vikt vid bedömandet av värdet på apportegendomen, bl.a. det värde till
vilket apportegendomen beräknas komma att tas upp i balansräkningen
(2 kap. 3 §ABL).
Sedan stiftelseurkunden har upprättats kan aktieteckning ske. Teck-
ningen skall ske antingen direkt på stiftelseurkunden eller på en särskild
teckningslista som innehåller en avskrift av stiftelseurkunden (2 kap. 5 §
ABL). Motiven for denna ordning är att ingen skall kunna med bindande
verkan förplikta sig att delta i en bolagsbildning förrän under stiftelseför-
farandet de åtgärder har vidtagits som föreskrivs i lagen i syfte att ge
Prop. 1997/98:166
61
aktietecknaren underlag för bedömningen av bolaget (prop. 1975:103
s. 298).
När aktieteckning har skett skall stiftarna avgöra om aktieteckningen
skall godtas och hur många aktier som skall tilldelas tecknaren. Stiftare
behöver inte teckna några aktier (2 kap. 6 § ABL).
Beslut om bolagets bildande fattas av de godkända aktietecknama på en
konstituerande stämma. En förutsättning för bildandet är emellertid att det
visas att aktier motsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet enligt
stiftelseurkunden har tecknats eller tilldelats. Annars är frågan om bola-
gets bildande förfallen. Vid den konstituerande stämman skall en bolags-
ordning antas. Vidare skall antingen på den konstituerande stämman eller
på en extra stämma därefter styrelse och revisorer väljas. Man talar om två
slags bildningsförfaranden, successivbildning och simultanbildning. Med
succesivbildning förstås en bolagsbildning som sker stegvis så att stiftarna
först inbjuder till aktieteckning, varefter de aktietecknare som godtas av
stiftarna kallas till konstituerande stämma på vilken beslut om att bilda
bolaget fattas. Vid simultanbildning kan bolaget bildas utan att kallelse till
den konstituerande stämman utgått och därmed utan att avtal och andra
handlingar rörande bolagsbildningen under viss i kallelsen angiven tid
före stämman hållits tillgängliga för aktietecknama. För att skydda aktie-
tecknama uppställs emellertid som förutsättning att alla aktier tecknas vid
stämman och att alla godtagna aktietecknare är ense. (2 kap. 7 och 8 §§
ABL).
För inbetalning i pengar gäller särskilda regler. Kvittning av skuld på
grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget far inte ske. Inbetalning
av pengar på aktie kan fullgöras endast genom insättning på bankräkning
som stiftarna öppnat särskilt för ändamålet och beloppet far lyftas först
när hela beloppet inbetalts och styrelse valts (2 kap. 10 och 12 §§ ABL).
En aktietecknare är skyldig att betala sina tecknade aktier i enlighet
med villkoren i stiftelseurkunden. Om en aktie inte betalas i rätt tid kan
styrelsen en månad efter betalningsanmaning förklara hans rätt till
aktien förverkad (2 kap. 11 § ABL).
Bolagsbildningförfarandet avslutas med att bolaget anmäls för registre-
ring hos registreringsmyndigheten. Det skall ske senast sex månader efter
stiftelseurkundens undertecknande. För registrering gäller att det sam-
manlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade aktier efter av-
drag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av annan
(bolagets aktiekapital) motsvarar det i bolagsordningen angivna aktie-
kapitalet eller uppgår till minimikapitalet. För att om möjligt garantera att
bolaget verkligen tillförs egendom motsvarande det uppgivna bundna eg-
na kapitalet innan det börjar sin verksamhet fordras vidare ett intyg från
en bank om att hela det belopp som skall betalas i pengar har satts in på
räkning hos en svensk bank och, i förekommande fall, att en revisor har
avgivit ett yttrande om att all apportegendom är tillförd bolaget. Av
revisorsyttrandet skall framgå att apportegendomen i stiftelseurkunden
inte har åsatts ett högre värde än det verkliga för bolaget och att egen-
domen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet. Vidare
skall revisorn i yttrandet beskriva apportegendomen och ange vilken me-
Prop. 1997/98:166
62
tod som har använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att upp-
skatta värdet av egendomen skall anmärkas (2 kap. 9 § ABL).
Om inte registreringsanmälan görs inom den angivna tiden eller om
registreringsmyndigheten genom ett beslut som har vunnit laga kraft har
avskrivit anmälan eller vägrat registrering är frågan om bolagets bildande
förfallen (2 kap. 9 § ABL).
Aktiebolaget förvärvar rättsubjektivitet genom registreringen. Styrelsen
kan dock fora talan i mål rörande bolagsbildningen och eljest vidta åtgär-
der for att erhålla aktiebelopp eller annat utfäst tillskott. En förpliktelse
som uppkommer genom åtgärd på bolagets vägnar fore registreringen
övergår på bolaget endast om den följer av stiftelseurkunden eller till-
kommit efter den konstituerande stämman. Om inte så är fallet svarar de
som har deltagit i åtgärden solidariskt for förpliktelsen (2 kap. 13 § ABL).
För att förhindra att reglerna om tillskjutande av apportegendom kring-
gås finns regler om s.k. uppskjuten apport. Dessa innebär att om bolagen
inom två år från registreringen med en stiftare eller aktieägare träffar ett
avtal som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som
motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet skall styrelsen underställa
bolagsstämman avtalet for godkännande. Detta gäller dock inte om för-
värvet sker på en svensk eller en utländsk börs eller på en auktoriserade
marknadsplats eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet
(2 kap. 9 a § ABL).
Regeringens förslag: Oktroj skall kunna meddelas ett existerande
aktiebolag. Ansökan skall dock också kunna göras innan bolaget bil-
das.
Bestämmelserna i 2 kap. aktiebolagslagen om aktiebolags bildande
skall tillämpas på bankaktiebolag. Det skall dock for dessa särskilt fö-
reskrivas:
- under vilka förutsättningar regeringen skall bevilja oktroj och stad-
fasta bolagsordningen,
- att ett beslut om ändring av ett bankaktiebolags bolagsordning skall
stadfästas innan det registreras, och
- att aktietecknare som inte har prövats i oktroj ärendet skall ägarprö-
vas innan bankaktiebolaget far bildas.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Finansinspektionen och Juridiska Fakultets-
nämnden vid Stockholms Universitet anser att det bör föras in en särbe-
stämmelse om att ett bankaktiebolag i sin bolagsordning skall ange de
rörelsegrenar som bolaget avser att driva. Finansinspektionen anser vidare
att den omregistrering som synes vara nödvändig när ett bolag överförs
från aktiebolagsregistret till bankregistret bör regleras. Stockholms
Universitet tycker också att Finansinspektionens tillstånd skall krävas vid
apportemission. Patent- och registreringsverket föreslår vissa lagtekniska
justeringar. I övrigt har inga invändningar framförts mot förslaget.
63
Bestämmelserna om bildande av ett bankaktiebolag finns i 2 kap. BAL.
Bildandet av ett bankaktiebolag föregås enligt gällande rätt av att stiftarna
hos regeringen ansöker om oktroj och stadfastelse av bolagsordningen för
det blivande bankaktiebolaget. Avsikten är att ansökan skall utmynna i att
regeringen stadfäster bolagsordningen for banken och beviljar den oktroj.
Först när oktroj har beviljats påbörjas den egentliga bolagsbildningen.
Detta ansökningsförfarande samt de regler som hänger samman med
Finansinspektionens roll som tillsyns- och registreringsmyndighet har
medfört vissa skillnader mellan bankaktiebolagslagen och aktiebolags-
lagen. I det följande behandlas de bestämmelser som skiljer sig åt mellan
lagarna.
2 kap. 1 § BAL
2 kap. 1 § BAL motsvarar 2 kap. 1 § ABL. I paragraferna finns bestäm-
melser om vilka som kan vara stiftare.
Stiftare av ett bankaktiebolag kan, i likhet med vad som gäller enligt
aktiebolagslagen, vara fysiska personer bosatta inom EES. För juridiska
personer gäller emellertid vissa inskränkningar. Stiftare kan i dessa fall
endast vara utländska bankföretag eller en eller flera sparbanker, om bil-
dandet av bankaktiebolaget utgör ett led i en ombildning enligt spar-
bankslagen.
Reglerna om vilka som far vara stiftare av en bank knyter delvis an till
reglerna om vilka som far äga aktier i en bank. I dag finns det över-
huvudtaget inga begränsningar av vilka fysiska eller juridiska personer
som far äga aktier i ett bankaktiebolag. Till skillnad mot vad som gällde
enligt 1955 års bankrörelselag behöver inte heller stiftarna teckna aktier i
bankaktiebolaget.
1 sammanhanget kan också noteras reglerna om att det i oktroj ärendet
skall ske en prövning av att de personer som kommer att ha ett kvalifice-
rat innehav i bankaktiebolaget kan antas inte komma att motverka en sund
utveckling av verksamheten och även i övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen av en bank.
Av det nu sagda framgår att det inte finns några bärande skäl att ställa
upp särskilda regler om vilka fysiska eller juridiska personer som far stifta
ett bankaktiebolag. Kraven att en stiftare inte far vara underårig, i konkurs
eller ha meddelats näringsförbud bör anses tillräckliga. För bankaktie-
bolag bör således kunna tillämpas aktiebolagslagens regler om stiftare.
2 kap. 2 § BAL
2 kap. 2 § BAL motsvarar 2 kap. 2 § ABL. I paragraferna finns regler om
bl.a. vad stiftarna skall iaktta vid angivande av villkoren för bolagsbild-
ningen.
2 kap. 2 § första stycket BAL innehåller ett förbud mot att ge ut aktier
till underkurs. Förbudet, som överensstämmer med det i aktiebolagslagen,
Prop. 1997/98:166
64
gäller såväl vid kontant betalning som när aktierna skall betalas med
apportegendom.
I 2 kap. 2 § andra stycket BAL föreskrivs att om en aktie skall tecknas
mot betalning med apportegendom krävs Finansinspektionens med-
givande för detta och om apportegendomen består av hela eller en inte
obetydlig del av en annan banks rörelse krävs regeringens eller Finans-
inspektionens tillstånd enligt 2 kap. 5 § BRL. Denna bestämmelse i bank-
aktiebolagslagen saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Någon liknande
bestämmelse har inte heller införts för kreditmarknadsbolag eller för
värdepappersbolag.
Med apport avses inte enbart rätt eller plikt att mot aktien tillskjuta an-
nan egendom. Härmed avses även rätt eller plikt för bankaktiebolaget att
överta egendom mot annat vederlag än aktier. Härigenom förhindras att
reglerna om apportbildning kringgås genom att aktietecknare eller annan
säljer egendom till överpris i samband med bolagets bildande. Samma
syfte har reglerna om uppskjuten apport i 2 kap. 12 a § BAL resp. 2 kap.
9 a § ABL. Finansinspektionens medgivande krävs dock inte i dessa fall.
I bankaktiebolagslagen i dess ursprungliga lydelse tilläts inte betalning
av aktier med apportegendom vid nybildning av bankaktiebolag trots att
detta var tillåtet för aktiebolag. Sådan betalning tilläts däremot vid ny-
emission, dock först efter Finansinspektionens medgivande. Som en del
av genomförandet av det andra bolagsdirektivet (77/91/EEG) infördes den
1 januari 1995 (prop. 1994/95:70, bet. 1994/95:NU13, rskr. 1994/95:142,
SFS 1994:1940) nu gällande regler som gör det möjligt att utge aktier mot
betalning med apportegendom vid bildande av ett bankaktiebolag. Det
konstaterades härvid att de omfattande rörelseregler som finns i bank-
rörelselagen gör att behovet av likvida medel vid bolagsbildning inte gör
sig lika starkt gällande som tidigare. Eftersom det för vissa tillgångsslag
kan vara mycket svårt att fastställa det verkliga värdet för bolaget ansågs
dock apportbildning böra kräva Finansinspektionens medgivande (prop.
1994/95:70 s. 125).
Som tidigare har framhållits är det av vikt att den apportegendom som
tillförs ett bolag inte är övervärderad och att egendomen kan antas bli till
nytta för bolagets verksamhet. Mot denna bakgrund har det i aktiebolags-
lagen förts in bestämmelser om att det i stiftelseurkunden skall tas in upp-
gifter om apportegendomen och att en godkänd eller auktoriserad revisor
lämnar ett yttrande rörande egendomen. Detta har ansetts ge rimliga ga-
rantier för att den egendom som tillförs ett aktiebolag inte övervärderas
(se 2 kap. 3 och 9 § ABL).
Enligt promemorian torde reglerna i aktiebolagslagen i allmänhet skapa
tillräcklig säkerhet för att egendomen inte är för högt värderad, varför det
inte är nödvändigt att föreskriva att Finansinspektionen skall lämna sitt
tillstånd. Stockholms Universitet anser dock att det främst med hänsyn till
förtroendet för banksystemet är mycket viktigt att det inte råder några tvi-
vel om ett bankaktiebolags kapitalstyrka. Enligt universitetet motiverar
därför svårigheterna att fastställa det verkliga värdet på apportegendomen
att kravet på Finansinspektionens medgivande finns kvar.
Regeringen, som instämmer i den av Stockholms Universitet framförda
meningen att det inte far råda några tvivel om en banks kapitalstyrka, an-
Prop. 1997/98:166
65
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
ser dock att aktiebolagslagens regler med dess krav på bl.a. revisorsintyg i
detta avseende är tillräckliga. Något fortsatt krav på inspektionens med-
givande bör därför inte föreligga.
Det finns inte heller något skäl att särskilt föreskriva att tillstånd fordras
vid sådana förvärv som avses i 2 kap. 5 § BRL eftersom det far anses följa
direkt av denna paragraf.
2 kap. 3 § BAL
2 kap. 3 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Av paragrafen
framgår vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att regeringen skall
kunna stadfasta bolagsordningen och bevilja oktroj för ett bankaktiebolag.
Motsvarande regler finns för kreditmarknadsbolag i 2 kap. 1 § och 3 §
första stycket lagen om finansieringsverksamhet.
Bestämmelse i 2 kap. 3 § BAL - som delvis utgör ett införlivande av
första banksamordningsdirektivet - bör föras över till bankrörelselagen.
2 kap. 4 § BAL
2 kap. 4 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen.
Ett bankaktiebolags bolagsordning skall enligt 2 kap. 3 § BAL stadfas-
tas av regeringen när oktroj beviljas. Enligt 2 kap. 4 § BAL skall vidare
varje ändring av bolagsordningen stadfästas av regeringen eller, i fall som
inte är av principiell betydelse eller i övrig av synnerlig vikt, av
Finansinspektionen.
För kreditmarknadsföretag finns i 2 kap. 3 § andra stycket lagen om
finansieringsverksamhet en liknande bestämmelse. Ett kreditmarknads-
bolags bolagsordning skall således godkännas av Finansinspektionen i
samband med att företaget far tillstånd att driva finansieringsverksamhet
och ett beslut om ändring av bolagsordningen far inte registreras innan
den har godkänts av Finansinspektionen.
Bestämmelsen i 2 kap. 4 § BAL kan inte undvaras. Den bör därför fö-
ras över till bankrörelselagen. Den bör ges motsvarande lydelse som
2 kap. 3 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet.
2 kap. 5 § BAL
2 kap. 5 § BAL motsvarar 2 kap. 4 § ABL.
Paragraferna behandlar vad en bolagsordning i ett bankaktiebolag
respektive ett aktiebolag skall innehålla. Det stalls i huvudsak samma krav
på innehållet i ett bankaktiebolags och ett aktiebolags bolagsordningar.
De sakliga skillnaderna är tre. För det första är kravet på med vilken nog-
grannhet verksamheten skall anges större på ett bankaktiebolag än på ett
aktiebolag. För det andra behöver endast aktiebolagen ange vilken tid
bolagets räkenskapsår skall omfatta. Den tredje skillnaden följer av att det
i prop. 1997/98:99 föreslås att skyldigheten att i ett aktiebolags bolags-
ordning ange mandattiden för revisorerna utmönstras.
Prop. 1997/98:166
66
Enligt 2 kap. 5 § första stycket 3 BAL skall ett bankaktiebolags bolags-
ordning ange de rörelsegrenar som bolaget avser att utöva. Någon mot-
svarande bestämmelse finns inte i aktiebolagslagen. Enligt 2 kap. 4 §
första stycket 3 ABL skall ett aktiebolags bolagsordning i stället ange
föremålet för bolagets verksamhet angiven till sin art.
Bestämmelsen beträffande aktiebolag infördes ursprungligen genom
1944 års aktiebolagslag. Avförarbetena (SOU 1941:9 s. 63, prop. 1944:5
s. 221) framgår bl.a. följande. Att en bestämmelse om föremålet för bola-
gets verksamhet tas in i bolagsordningen är av vikt för bl.a. aktieägare,
borgenärer och andra intressenter. Styrelsen bör inte kunna göra genom-
gripande förändringar av bolagets verksamhet utan att proceduren för
bolagsordningsändringar iakttas. Att föremålet för bolagets verksamhet
skall anges till sin art innebär att verksamheten inte endast - såsom tidiga-
re skett - skall kunna anges såsom t.ex. ekonomisk verksamhet, handels-
rörelse eller industriell verksamhet. Det har dock inte ansetts möjligt att
närmare bestämma hur noggrant och specificerat verksamhetens art skall
anges. Mot en alltför stark specificering talar svårigheten att göra änd-
ringar av bolagsordningen. De rörelsegrenar inom vilka bolaget skall ut-
öva sin verksamhet bör dock anges i bolagsordningen. Som exempel på
formuleringar som bör godtas kan nämnas sågverks- och trävarurörelse,
jämtillverkning och järnförädling, handel med järnvaror, maskiner och
redskap samt andra till en järnaffär hörande artiklar eller förvärv, bebyg-
gande, förvaltning och försäljning av fast egendom.
I ett bankaktiebolags bolagsordning är det inte tillräckligt att det anges
att bolaget skall driva bankverksamhet. Det krävs att bankaktiebolaget
specificerar vilken typ av bankverksamhet med angivande av rörelse-
grenar. I förarbetena (prop. 1986/87:12 band 2 s. 12) anförs att man i ett
bankaktiebolags bolagsordning inte bör använda sig av alltför allmänna
beteckningar när det gäller att ange t.ex. ett bankaktiebolags rörelsegrenar
eftersom det i ett enskilt ärende kan vara svårt att avgöra om en tilltänkt
bestämmelse strider mot banklagstiftningen.
Efter en ändring som trädde i kraft den 1 januari 1994 framgår numera
genom en uppräkning i 2 kap. 2 § BRL vad en bank far ägna sig åt. Ban-
kers verksamhet är således redan på grund av lag förhållandevis väl speci-
ficerad. I detta sammanhang bör också noteras att den verksamhetsplan
som enligt 2 kap. 3 § BAL skall fogas till ansökan om oktroj skall inne-
hålla bl.a. en utförlig beskrivning av den tilltänkta verksamheten. Verk-
samhetsplanen skall således komplettera de uppgifter om den tilltänkta
verksamheten som finns i bolagsordningen (prop. 1984/85:191 s. 26,
prop. 1986/87:12 band 2 s. 6).
Aktiebolagslagens regler om vad en bolagsordning skall innehålla be-
träffande föremålet för bolagets verksamhet anses för aktiebolagen vara
tillräckliga för att tillgodose aktieägares, fordringsägares och övriga
intressenters behov. Det torde vara svårt att hävda att vad som i detta av-
seende anses tillräckligt för vissa aktiebolag inte är tillräckligt för bank-
aktiebolagen. Det skulle möjligen kunna göras gällande att de strängare
regler som gäller enligt bankaktiebolagslagen i kombination med regeln
om att varje bolagsordningsändring skall stadfästas är motiverade för att
ge ett förstärkt skydd för insättare och för betalningssystemet. Vid be-
Prop. 1997/98:166
67
handling av oktroj ansökan torde dock verksamhetsplanen innehålla till-
räcklig information för att ge möjlighet att bedöma om den planerade
bankens verksamhet är förenlig med banklagstiftningen. När bolaget väl
har beviljats oktroj kan en bank inom ramen för en i bolagsordningen re-
dan angiven rörelsegren göra förändringar som är väl så väsentliga som
tillförande av nya rörelsegrenar. Banken kan sålunda antingen utvidga
verksamheten eller förändra det sätt på vilken den är organiserad. Oavsett
hur bolagsordningen är utformad bör dock Finansinspektionen inom ra-
men för sin löpande tillsyn följa upp bankens verksamhetsområde.
Finansinspektionen kan vidare ålägga bankaktiebolagen att rapportera
väsentliga förändringar av verksamheten, jfr. 7 kap. 2 § BRL och 56 §
bankrörelseförordningen.
Med hänsyn till vad som har anförts i det föregående föreslås i prome-
morian att aktiebolagslagens regler görs tillämpliga på bankaktiebolag
utan att någon särreglering förs in i bankrörelselagen. Finansinspektionen
och Stockholms Universitet gör dock en annan bedömningen och anser att
rörelsegrenama bör framgå av bolagsordningen.
Finansinspektionen anför att det i ett enskilt ärende kan vara svårt att
avgöra om en tilltänkt bestämmelse i bolagsordningen strider mot lagstift-
ningen. Inspektionen menar vidare att det kan vara av vikt för externa
intressenter att genom bolagsordningen ta del av vilken verksamhet bank-
aktiebolaget avser att driva.
Stockholms Universitet menar att det vid tillämpningen av EG-
fördragets och det andra banksamordningsdirektivets bestämmelser om
etableringsfrihet m.m. inte bör råda någon oklarhet om vilka verksam-
hetsgrenar en bank avser att driva. Universitet pekar vidare på konsu-
mentemas/insättamas och investerarnas intressen av att kunna bedöma
bankens riskprofil. I ett land med relativt få banker kan det vidare hävdas
att förtroendet för bankväsendet skulle minska om det inte tydligt framgår
vilka verksamhetsgrenar en bank bedriver.
Vad remissinstanserna anfört föranleder emellertid inte regeringen att
göra någon annan bedömning än den som framförts i promemorian.
I 2 kap. 4 § första stycket 9 ABL anges att ett aktiebolags bolags-
ordning skall ange vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta. Be-
stämmelsen saknar motsvarighet i bankaktiebolagslagen.
Enligt 12 § bokföringslagen (1976:125) kan ett aktiebolag ha kalender-
år som räkenskapsår eller tillämpa brutet räkenskapsår. Ett bankaktie-
bolag däremot kan enligt 1 kap. 7 § lagen (1995:1559) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag i regel endast ha kalenderår som
räkenskapsår. Det föreligger emellertid inga sakliga skäl mot att låta be-
stämmelsen gälla även för bankaktiebolag. Den formella invändning som
kan göras är att det i en bolagsordning som regel inte bör tas in bestäm-
melser som följer av lag. Denna invändning väger dock lätt i samman-
hanget eftersom det i så fall skulle krävas att ytterligare en sär-
bestämmelse förs in i bankrörelselagen. Något hinder mot att låta be-
stämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket 9 ABL gälla även för bankaktie-
bolag föreligger alltså inte.
Det kan konstateras att bestämmelsen i 2 kap. 4 § tredje stycket ABL,
som föreskriver att bestämmelsen i första stycket 6 om bl.a. antalet styrel-
Prop. 1997/98:166
68
seledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer inte gäller för arbetstagar-
representanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserep-
resentation för de privatanställda, motsvarar 2 kap. 5 § första stycket
6 BAL. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs nämligen att den en-
dast gäller för av bolagsstämman utsedda styrelseledamöter m.m. (prop.
1986/87:12 band 2 s. 11 och 86).
I prop. 1997/98:99 föreslås att en fast mandattid om fyra år skall gälla
för revisorer. Såvitt avser 2 kap. 4 § ABL föreslås en följdändring inne-
bärande att revisorns uppdragstid inte behöver anges i bolagsordningen.
Om propositionen bestämmelser om ändrad mandattid tillämpas på bank-
aktiebolag, bör detsamma gälla följdändringen i 2 kap. 4 § ABL.
2 kap. 6 § BAL
2 kap. 6 § BAL motsvarar 2 kap. 3 § ABL.
I paragraferna föreskrivs vilka uppgifter som skall tas in i stiftelse-
urkunden. Paragraferna överensstämmer i huvudsak med varandra. Två
skillnader föreligger dock:
1. Ett bankaktiebolag kan bildas först när oktroj har beviljats och stiftel-
seurkunden upprättas därför först efter oktroj beslutet.
2. Eftersom regeringen vid oktrojförfarandet skall stadfästa bolagsord-
ningen skall ett bankaktiebolags stiftelseurkund inte innehålla något för-
slag till bolagsordning. I stället skall avskrifter av oktrojbeslutet och
bolagsordningen fogas till stiftelseurkunden.
För bankaktiebolag gäller alltså regeln att oktroj inte kan beviljas ett re-
dan existerande bolag. På motsvarande sätt som gäller kreditmarknads-
bolag bör dock tillstånd att driva bankrörelse kunna beviljas även ett re-
dan existerande bolag, till och med om bolaget tidigare bedrivit verksam-
het. En invändning mot detta kan vara att en sådan ombildning skulle
kunna leda till att en bank far ekonomiska problem p.g.a. förbindelser
som härrör från dess tidigare verksamhet. Denna risk torde emellertid vara
förhållandevis begränsad med hänsyn till omfattningen av oktrojpröv-
ningen. Motsvarande problem kan dessutom uppstå redan enligt gällande
rätt i de fall då en bank fusionernas med ett vanligt aktiebolag.
Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning redan existerande bolag
kommer att ansöka om oktroj och i vad mån det föreligger något egentligt
behov av att behålla den nuvarande ordningen, enligt vilken inte bildade
bolag kan uppträda som sökande i ett oktroj ärende. Bestämmelserna om
ansökan av ett ännu icke bildat bolag bör dock behållas tills vidare. Det
kan nämligen vara värdefullt för en potentiell aktieägare att redan innan
aktieteckningen fa klart för sig huruvida oktroj har beviljats för den plane-
rade verksamheten.
Ett aktiebolags stiftelseurkund skall innehålla bl.a. ett förslag till
bolagsordning. Genom att detta förslag utgör en del av stiftelseurkunden
tillförs de blivande aktieägarna information om hur bolaget skall verka
och fungera. Vid den konstituerande stämman kan bolagsordningen -
inom vissa ramar - ändras.
För bankaktiebolagen är emellertid situationen en annan. Enligt bank-
aktiebolagslagen är nämligen bolagsordningen inte en del av stiftelse-
Prop. 1997/98:166
69
urkunden. När ett bankaktiebolag beviljas oktroj stadfästs dess bolags-
ordning och den sålunda stadfästa bolagsordningen fogas till stiftelse-
urkunden. Aktietecknama tar således inte ställning till bolagsordningens
utformning i samband med att bankaktiebolaget bildas.
Varken de skyddsintressen som gör sig gällande för banker eller några
andra skäl talar med tillräcklig styrka för att den nu gällande ordningen
skall behållas. Något hinder mot att, såsom redan gäller för kreditmark-
nadsbolag (jfr. 2 kap. 2 § lagen om finansieringsverksamhet) låta aktie-
bolagslagens regler gälla fullt ut även för banker föreligger alltså inte. I en
stiftelseurkund för ett bankaktiebolag skall alltså ingå ett förslag till
bolagsordning.
Detta far till följd att aktieägarna - i de fall då oktroj söks för ett ännu
inte bildat bolag - kommer att anta den av regeringen redan stadfästa
bolagsordningen. Om det vid den konstituerande stämman uppkommer
fråga om ändring av den redan stadfästa bolagsordningen gäller att den
frågan måste avgöras innan bolaget kan bildas, se 2 kap. 8 § ABL. Efter
ändringsbeslutet kan bankaktiebolaget bildas, men besluten måste god-
kännas av regeringen eller - i förekommande fall Finansinspektionen -
innan den kan registreras. Patent- och registreringsverket anser att det
uttryckligen av lag bör framgå att de ändringar som beslutas vid den kon-
stituerande stämman måste stadfastas innan de registreras. Denna fråga
behandlas i författningskommentaren i anslutning till 9 kap. 5 § BRL.
Avslutningsvis återstår att behandla nödvändigheten av att till ett bank-
aktiebolags stiftelseurkund foga oktrojbeslutet. Även om denna handling
kan innehålla upplysningar som kan vara av värde för aktietecknama finns
det inte något skäl att införa någon särregel för bankaktiebolag.
2 kap. 7 §BAL
2 kap. 7 § BAL motsvarar 2 kap. 5 § ABL. Paragraferna innehåller be-
stämmelser om teckning av aktier och ogiltigheten av sådan teckning.
Paragraferna överensstämmer i huvudsak med varandra. Medan aktier i
bankaktiebolag överhuvudtaget inte far tecknas med villkor far emellertid
aktier i ett aktiebolag tecknas med villkor som tagits in i stiftelseur-
kunden.
Beträffande sådana villkor som inte tagits in i stiftelseurkunden följer
av bestämmelserna i aktiebolagslagen att om aktietecknaren anmäler
ogiltigheten till registreringsmyndigheten före registreringen blir teck-
ningen ogiltig. Om någon sådan anmälan inte sker blir dock aktie-
tecknaren bunden av teckningen. Han kan då inte tvinga bolaget att rätta
sig efter villkoret utan villkoret bortfaller. Beträffande sådana villkor som
har tagits in i stiftelseurkunden gäller emellertid andra regler. Visserligen
kan aktieägaren i det sistnämnda fallet inte göra gällande att aktieteckning
är ogiltigt. Däremot kan bolaget tvingas fullgöra sina åtaganden enligt
stiftelseurkunden.
För att förhindra missbruk vid aktiebolags bildande och för att komma
till rätta med bl.a. frågor rörande aktietecknings godkännande infördes i
1910 års aktiebolagslag en bestämmelse enligt vilken det i stiftelse-
urkunden skall anges om stiftaren eller annan skall ha rätt att teckna aktier
Prop. 1997/98:166
70
med villkor. Bestämmelsen infördes bl.a. för att ge publicitet åt sådana
omständigheter som kan medföra att bolaget böljar sin verksamhet med
brist i aktiekapitalet (NJAH 1910 N:r. 14:1 s. 14 ff).
I 1911 års bankrörelselag infördes samtidigt den bestämmelsen att
aktier överhuvudtaget inte far tecknas med villkor. Anledningen till att
bankaktiebolagslagen fick ett annat innehåll än aktiebolagslagen framgår
emellertid inte av förarbetena.
Det kan knappast föreligga något hinder mot att tillåta villkor som inte
står i strid med gällande bolagsrättsliga regler eller andra författningar.
Även om villkoret inte uppfylls blir aktieteckningen inte i efterhand ogil-
tig (2 kap. 5 § tredje stycket ABL). Denna bestämmelse skall hindra att
aktiekapitalet minskas efter bolagets registrering. Någon anledning att
inte att tillämpa aktiebolagslagens regler även för bankaktiebolag före-
ligger alltså inte.
2 kap. 8 § BAL
2 kap. 8 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. I bestämmelsen
stadgas att stiftaren eller annan inte far ta emot ersättning av bankaktie-
bolaget för andra kostnader för bolagets bildande än sådana som varit
uppenbarligen nödvändiga för bildandet eller förbehålla sig eller någon
annan särskilda förmåner eller rättigheter.
I 1910 års aktiebolagslag infördes en bestämmelse enligt vilken stiftare
eller annan inte fick erhålla gottgörelse av bolaget för dess bildande om
det inte fanns en bestämmelse härom i stiftelseurkunden. Enligt samma
bestämmelse skulle det anges i stiftelseurkunden om stiftaren eller annan
skulle av bolaget kunna erhålla särskild förmån eller rättighet. Om det inte
skedde var en sådan bestämmelse utan verkan mot bolaget. Bestämmelsen
infördes eftersom det ansågs vara av vikt att dessa omständigheter fick
publicitet. Det hade nämligen förekommit att aktiebolag hade börjat sin
verksamhet med betydande brist på grund av gjorda utbetalningar, t.ex. att
stiftare för sitt arbete hade betingat sig gottgörelse som inte hade stått i
rimlig proportion till det nedlagda arbetets värde för bolaget (NJA II1910
N:r 14:1 s. 14).
I 1911 års bankrörelselag togs det emellertid in en bestämmelse enligt
vilken en stiftare eller annan inte far njuta gottgörelse av bolaget för andra
utgifter som för bildandet varit uppenbarligen nödvändiga. Inte heller fick
stiftare förbehålla sig annan särskild rättighet eller förmån. Det angavs
emellertid inte varför det ansågs motiverat med en särbestämmelser i
bankrörelselagen (NJA II 1911 s. 248, prop. 1911:48 s. 94 £). För-
klaringen torde dock vara att man ansett att bankaktiebolag överhuvud-
taget inte bör utsättas för den typ av risker som är förenade med utbetal-
ning till stiftare eller liknande omständigheter. Som framgår av vad som
har sagts i det föregående gäller regeln ännu i dag.
Vad gäller den ersättning som kan utgå i samband med bolagsbildandet
är det enligt bankaktiebolagslagen endast möjligt att betala ut ersättning
för kostnader som varit uppenbarligen nödvändiga för bildandet. Dit hör
exempelvis kostnader för att upprätta och ge in handlingar till regeringen
och Finansinspektionen (oktrojansökan, förslag till bolagsordning, verk-
Prop. 1997/98:166
71
samhetsplan och registeransökan), kostnader för kungörelse och kallelse
till konstituerande stamma samt kostnader för att anlita juridiskt biträde
för att få vissa frågor om bildandet lösta eller belysta. För andra eller med
dessa helt jämförbara utlägg eller tjänster för bankaktiebolagets bildande
får någon ersättning inte utgå (prop. 1986/87:12 band 2 s. 13). Vid bil-
dande av ett aktiebolag enligt aktiebolagslagen kan emellertid viss ersätt-
ning utgå även för vissa andra kostnader i samband med bildandet, t.ex.
för stiftarnas arbete.
Enligt 2 kap. 3 § ABL skall det i stiftelseurkunden anges det högsta be-
räknade beloppet för bolagets bildande. Denna regel torde skapa tillräck-
lig säkerhet för att de som tecknar aktier i bolaget erhåller nödvändig
information om den ersättning som skall utgå.
Det saknas anledning att anta att ersättning till stiftare i ett bankaktie-
bolag kommer att utgå i sådan omfattning att bolagets egna kapital urhol-
kas. Bland annat kapitaltäckningsreglema och det förhållande att posten
måste tas upp i redovisningen torde begränsa risken för missbruk av nu
behandlat slag. Det finns därför inte skäl att i detta avseende behandla
bankaktiebolagen annorlunda än de allmänna aktiebolagen.
I 2 kap. 8 § föreskrivs också ett förbud att förbehålla någon särskilda
rättigheter eller förmåner av bolaget. Med särskilda förmåner eller rättig-
heter i bolaget avses inte särskild förmån eller rättighet som enligt be-
stämmelserna i bolagsordningen skall tillkomma vissa aktieslag utan sär-
skilda förmåner och rättigheter som tillerkänns visst rättssubjekt oberoen-
de dess egenskap av aktieägare. Som exempel kan nämnas föreskrifter om
rätt för utomstående till andel i bolagets vinst eller andel i bolagets till-
gångar vid dess upplösning och bestämmelser om rätt för utomstående att
utse styrelseledamot eller revisor.
I ett aktiebolags stiftelseurkund är det tillåtet att bestämma att någon
skall få särskild rättighet eller förmån av bolaget. För att en sådan be-
stämmelse skall vara giltig torde gälla, förutom att den skall tas in i stiftel-
seurkunden och bolagsordningen och därmed blir föremål för regeringens
granskning i oktroj ärendet, att den är förenlig med aktiebolagslagens
regler, t.ex. om vinstutdelning. Det saknas mot bakgrund härav anledning
att inte tillåta att ett bankaktiebolag i stiftelseurkunden tillerkänner någon
en särskild förmån eller rättighet.
2 kap. 10 § BAL
2 kap. 10 § motsvarar 2 kap. 7 ABL. Paragraferna innehåller regler om
bl.a. kallelse till den konstituerande stämman. Skillnaderna är i huvudsak
redaktionella, dock att i bankaktiebolagslagen föreskrivs att oktrojbeslutet
och bolagsordningen skall hållas tillgängliga tillsammans med stiftelse-
urkunden.
Vid 2 kap. 6 § BAL har det föreslagits att bolagsordningen skall utgöra
en del av stiftelseurkunden. Att dessutom i lag kräva att oktrojbeslutet
skall vara tillgängligt framstår som överflödigt. Det torde dock vara
naturligt att så ändå sker såsom en information till aktietecknama. Aktie-
bolagslagens regler torde alltså kunna tillämpas även för bankaktiebolag.
Prop. 1997/98:166
72
2 kap. 11 § BAL
Prop. 1997/98:166
2 kap. 11 § BAL motsvarar 2 kap. 8 § ABL. Paragraferna innehåller reg-
ler om den konstituerande stämman. I sak föreligger följande skillnader.
Enligt 2 kap. 11 § första stycket BAL har frågan om bankaktiebolagets
bildande fallit om det inte visas att teckning och tilldelning av aktier har
skett motsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet enligt bolagsord-
ningen. 2 kap. 8 § ABL innehåller samma regler men i denna paragraf
hänvisas till aktiekapitalet eller minimikapitalet enligt stiftelseurkunden.
Skillnaden beror på att enligt aktiebolagslagen bolagsordningen är en del
av stiftelseurkunden medan så inte är fallet enligt bankaktiebolagslagen.
Det har emellertid föreslagits en ändring i detta avseende (se under 2 kap.
6 §). Aktiebolagslagens regler kan därför tillämpas även på bankaktie-
bolag.
2 kap. 11 § andra stycket BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen.
Stycket behandlar den situationen att en person som inte har ägarprövats i
oktroj ärendet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget. Regeln har
till ändamål att förhindra att en person som inte har prövats i oktroj-
ärendet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget. Trots att samma
situation kan uppkomma för ett kreditmarknadsbolag saknas motsvarande
reglering i lagen om finansieringsverksamhet. Det förklaras med att be-
stämmelsen skulle fylla en mycket ringa funktion för kreditmarknadsbolag
eftersom ett aktiebolag vanligen är bildat när ansökan om tillstånd att be-
driva finansieringsverksamhet lämnas in till Finansinspektionen (prop.
1995/96:173 s. 90). Motsvarande bedömning borde kunna anläggas även
på bankaktiebolagen med hänsyn till förslaget i denna promemoria att
redan bildade bolag skall kunna ansöka om oktroj (se ovan under 2 kap.
6 § BAL). Bestämmelsen bör dock behållas till dess det står klart i vilken
omfattning oktroj även i fortsättningen kommer att sökas för inte bildade
bolag.
Enligt 2 kap. 11 § fjärde stycket BAL måste valet av styrelse och revi-
sorer i ett bankaktiebolag ske på den konstituerande stämman. Valen kan
således inte förrättas på en extra stämma. Enligt aktiebolagslagen behöver
inte valet av styrelse och revisorer ske på den konstituerande stämman
utan kan ske på en extra stämma därefter. Den yttersta fristen markeras av
regeln om registrering i 2 kap. 9 § ABL eftersom det ankommer på styrel-
sen att göra anmälan för registrering. Skillnaden mellan aktiebolagslagen
och bankaktiebolagslagen torde främst har föranletts av ett bankaktie-
bolag inte skall kunna vara bildat utan att ha en fungerande styrelse och
revisorer (prop. 1986/87:12 band 2 s. 16). Några bärande skäl att med
hänvisning till bankaktiebolagens särskilda ställning upprätthålla den ak-
tuella skillnaden mellan de båda lagarna föreligger emellertid inte.
2 kap. 8 § andra stycket ABL saknar motsvarighet i bankaktiebolags-
lagen. I bestämmelsen regleras vad som gäller om det på den konstitue-
rande stämman uppkommer fråga om ändring av bolagsordningen eller
stiftelseurkunden. Någon nedsättning av aktiekapitalet eller minimi-
kapitalet kan inte komma i fråga. En ändring av bolagsordningen som inte
har angivits i kallelsen eller som avser höjning av aktiekapitalets eller
maximikapitalets storlek kan inte ske utan samtycke av samtliga stiftare
och aktietecknare. Detsamma gäller vissa ändringar i stiftelseurkunden.
73
Bestämmelsen gäller utan undantag för kreditmarknadsbolag. Att den
saknar motsvarighet beträffande banker torde förklaras med det före-
gående oktrojförfarandet.
Det har i det föregående föreslagits att aktiebolagslagens bestämmelser
om stiftelseurkund skall gälla även för bankaktiebolag, se ovan under
2 kap. 6 § BAL. Detta innebär att en ändring bör kunna ske på den
konstituerande stämman. Om bankaktiebolag vid den konstituerande
stämman beslutar om ändring av den i samband med oktrojbeslutet stad-
fästa bolagsordningen far besluten dock inte registreras förrän den stad-
fästs.
2 kap. 12 § BAL
2 kap. 12 § BAL motsvarar 2 kap. 9 § ABL.
I paragraferna föreskrivs vad som krävs för registrering av ett bank-
aktiebolag respektive ett aktiebolag. Bestämmelserna skiljer sig åt bl.a. i
det avseendet att ett bankaktiebolag skall anmälas för registrering senast
sex månader efter det att oktroj har beviljats medan tiden för aktiebolag
anges till sex månader efter stiftelseurkundens undertecknande.
Även kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag kan ansöka om till-
stånd innan bolagen har registrerats. I sådana fall gäller att om ansökan
har gjorts inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande räk-
nas den i 2 kap. 9 § första stycket ABL angivna tiden från tillstånds-
beslutet (2 kap. 2 § lagen om finansieringsverksamhet och 2 kap. 2 §
lagen om värdepappersrörelse). Bestämmelsen i bankaktiebolagslagen,
som således motsvarar nyss nämnda bestämmelser, bör behållas och föras
över till bankrörelselagen.
Enligt bankaktiebolagslagen skall revisorn intyga att bankaktiebolagets
bundna egna kapital motsvarar lägst fem miljoner ecu. Bestämmelsen
infördes för att det skall kunna kontrolleras att banken vid rörelsens
igångsättande har ett bundet eget kapital som uppgår till den föreskrivna
nivån (prop. 1992/93:89 s. 234). Någon motsvarande bestämmelse finns
inte för kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag trots att det även
för dessa ställs upp ett kapitalkrav motsvarande det som gäller för bank-
aktiebolagen.
Enligt vad som föreslås i denna promemoria skall ett redan bildat och
registrerat bolag kunna ansöka om oktroj. Eftersom registreringen av bo-
laget i många fall kan ha ägt rum långt innan oktrojbeslutet vore det
meningslöst att - som enligt nuvarande ordning - ha en föreskrift om krav
på revisorsintyg för att registreringen skall kunna ske. Det är emellertid
önskvärt att en bank inte kan påbölja bankrelaterad verksamhet under en
firma som innehåller ordet bank innan det påvisats att det föreskrivna
minimikapitalet verkligen blivit inbetalt. Detta problem kan emellertid tas
om hand genom att det i förordning föreskrivs att ett bankaktiebolag skall
underrätta Finansinspektionen innan det börjar driva verksamhet och att
det till en sådan underrättelse skall fogas ett intyg av vilket det skall fram-
gå att bolaget har erforderligt startkapital.
Finansinspektionen anser att omregistreringen från aktiebolagsregistret
till bankregistret som kan bli aktuell bör regleras. Regeringen anser den
Prop. 1997/98:166
74
frågan kan lösas t.ex. genom ett liknande underrättelseförfarande som i
dag finns vid fusion, dvs. genom att Finansinspektionen underrättar PRV
om oktrojbeslutet. Detta underrättelseförfarande bör dock regleras i för-
ordning.
De övriga olikheterna mellan paragraferna avser inbetalning av aktie-
kapitalet. Vad som bör gälla i detta avseende behandlas i avsnittet om
2 kap. 15 § BAL.
2 kap. 15 § BAL
2 kap. 15 § BAL motsvarar 2 kap. 12 § ABL.
I paragraferna finns bestämmelser om inbetalningen av aktiekapitalet.
Regleringen i aktiebolagslagen är strängare än den i bankaktiebolags-
lagen. Enligt aktiebolagslagen kan inbetalning av pengar i samband med
bolagsbildningen fullgöras endast genom insättning på konto i bank som
stiftaren har öppnat för detta ändamål. De insatta medlen far lyftas först
när styrelse valts och hela det belopp som har betalats satts in på kontot,
vilket måste ha skett senast vid registreringen. Regleringen har betydelse
dels för aktietecknamas säkerhet, dels för att skapa garantier att bolaget
verkligen tillförs pengar motsvarande aktiekapitalet (prop. 1975:103
s. 309).
Även enligt bankaktiebolagslagen måste inbetalning i samband med
bolagsbildning fullgöras genom insättning på konto i bank. Detta gäller
dock endast fram till dess styrelse och revisorer valts, vilket sker på den
konstituerande stämman. Stiftarna far således inte disponera över in-
betalda medel. Enligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 2 s. 19 f) har
det med hänsyn till den kontroll som Finansinspektionen utövar inte ute-
slutits möjligheten att likvid för aktierna kan betalas direkt till bankaktie-
bolaget när det har konstituerats och styrelse och revisorer valts. Den fö-
reslagna ordningen ger således bankaktiebolaget möjlighet att utan tidsut-
dräkt fa disponera över de medel som aktietecknama betalat in, trots att
betalning ej skett genom insättning på räkning i svenskt bankinstitut.
Av andra stycket samma paragraf framgår att det insatta beloppet far
lyftas först när styrelse och revisorer har valts. Till skillnad från vad som
föreskrivs i aktiebolagslagen behöver emellertid inte hela aktiekapitalet
vara insatt för att styrelsen i ett bankaktiebolag skall få disponera över det
belopp som har satts in på räkning (prop. 1986/87:12 band 2 s. 20).
Reglerna i bankaktiebolagslagen saknar motsvarighet i lagen om
finansieringsverksamhet och lagen om värdepappersrörelse.
Naturligtvis är alla bolag angelägna om att kunna disponera över de in-
betalda beloppen så tidigt som möjligt. Det är således inte specifikt för
banker. Oavsett aktiebolagsform är skyddet för aktietecknamas säkerhet
emellertid lika viktigt. Det sistnämnda kan inte tillvaratas i tillräcklig ut-
sträckning genom att bolagen senare står under tillsyn. Eftersom det inte
föreligger några skäl som kan motivera särbestämmelser för bankaktie-
bolagen saknas således anledning att i det aktuella avseendet upprätthålla
någon skillnad mellan bankaktiebolag och övriga aktiebolag. Bestämmel-
serna i 2 kap. 12 § ABL bör därför i sin helhet gälla även för bankaktie-
bolagen. I enlighet härmed bör även aktiebolagslagens regler om förut-
Prop. 1997/98:166
75
sättningarna för registrering av aktiebolag gälla även för bankaktiebolag, Prop. 1997/98:166
jfr 2 kap. 12 § BAL och 2 kap. 9 § ABL.
2 kap. 13 § ABL
2 kap. 13 § ABL motsvaras av 2 kap. 16 § BAL. Paragraferna behandlar
verkan av rättshandlingar före ett bolags registrering.
Enligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 2 s. 20) överensstämmer
2 kap. 16 § BAL med 2 kap. 13 § ABL. I aktiebolagslagen föreskrivs att
styrelsen kan föra talan i mål om bolagsbildning och i övrigt vidta åtgär-
der för att erhålla de tecknade aktiebeloppen och annat utfäst tillskott.
Lokutionen ”annat utfast tillskott” saknar dock motsvarighet i bankaktie-
bolagslagen. Med denna lokution torde dock avses annat tillskott än
pengar. Skillnaden mellan lagarna torde bero på att apportbildning
tidigare var förbjuden för banker. Då så inte längre är fallet saknas det
anledning att i detta avseende göra skillnad mellan bankaktiebolag och
övriga aktiebolag.
2 kap. 17 § BAL
2 kap. 17 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen.
I paragrafen föreskrivs att det nybildade bankaktiebolaget genom kun-
görelse i Post- och Inrikes Tidningar skall tillkännage när det börjar sin
rörelse samt att det till Finansinspektionen skall anmäla dagen då kungö-
rande har skett.
Enligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 2 s. 21) bör för att en bank
skall ha påbörjat sin rörelse någon form av yttre manifestation kunna an-
ses ha ägt rum. Som exempel nämns i förarbetena att bankaktiebolaget
öppnar kontorslokal eller på något annat sätt visar att det är berett att ut-
föra banktjänster åt allmänheten. I överensstämmelse härmed stadgades i
10 kap. 4 § BAL i dess ursprungliga lydelse att bolaget skall träda i likvi-
dation om inte rörelsen öppnats inom ett år från bolagets bildande. Skyl-
digheten att kungöra dagen då bankaktiebolaget påböljar sin rörelse in-
fördes för att bidra till att förenkla tillämpningen av denna tvångslikvida-
tionsbestämmelse.
10 kap. 4 § BAL fick ny lydelse 1 januari 1995. Enligt bestämmelsen
skall ett bankaktiebolag träda i likvidation om oktrojen har återkallats.
Enligt 7 kap. 16 § BRL gäller att en svensk banks oktroj skall återkallas
om banken inte inom ett år efter registreringen har börjat driva bank-
rörelse.
Med bankrörelse avses verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om
behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort
varsel. Genom kungörelse blir det emellertid endast bekant att banken har
börjat driva sin verksamhet men det framgår däremot inte om banken dri-
ver bankrörelse i bankrörelselagens mening. Hur det härmed förhåller sig
är närmast en fråga för den löpande tillsynen. Under sådana förhållanden
kan bestämmelsen upphävas.
76
Bestämmelserna om bl.a. aktier, aktiebrev, aktiebok m.m. återfinns i
3 kap. ABL. Kapitlet behandlar å ena sidan aktier av olika slag och vilka
inskränkningar som far göras i aktiers fria överlåtbarhet och å andra sidan
hur aktieboken skall föras och hur aktiebreven skall se ut.
Aktiers lika rätt
Huvudregeln är att alla aktier har lika rätt, den s.k. likhetsprincipen
(3 kap. 1 § ABL). Från denna huvudregel kan undantag göras genom en
bestämmelse i bolagsordningen om att aktier av olika slag skall finnas
eller att sådana aktier skall kunna utges. De skillnader som kan förekom-
ma mellan aktier av olika slag kan i praktiken delas in i tre huvudgrupper,
nämligen skillnader i rätten till vinst och likvidationsandelar (stam- och
preferensaktier), röstvärdeskillnader och övriga skillnader (t.ex. i fråga
om rätten att ta del i styrelseval). Av grunderna i aktiebolagslagen följer
vissa begränsningar av möjligheten att göra skillnad mellan olika aktier.
Ingen aktie kan berövas rätt att delta i bolagsstämma eller klandra bolags-
stämmobeslut.
Om enligt bolagsordningen aktier av olika slag skall finnas eller kunna
utges skall av bolagsordningen framgå dels olikheterna mellan aktie-
slagen, dels antalet aktier av varje slag. Om aktierna inte skall medföra
lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst eller ha olika röstvärde
skall bolagsordningen vidare innehålla föreskrifter om vilken företrädes-
rätt som skall följa med varje aktieslag vid ökning av aktiekapitalet. En
sådan föreskrift kan innebära lika företrädesrätt, dvs. att samtliga aktier
oavsett aktieslag har samma rätt att delta i tecknande av nya aktier i för-
hållande till sin andel i aktiekapitalet. Om fördelningsgrunden är en annan
talar man om olika företrädesrätt. En föreskrift om olika företrädesrätt far
dock meddelas endast om skillnaderna mellan aktierna avser rätten att ta
del i bolagets tillgångar eller vinst eller om aktierna har olika röstvärde.
Föreskrifterna om olika företrädesrätt måste utformas på vissa i lagen
närmare angivna sätt. Härvid gäller olika bestämmelser om det är fråga
om kontantemission eller fondemission.
Om olikheten mellan aktieslagen avser akties röstvärde gäller att ingen
aktie far ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan
aktie.
I bolagsordningen kan bestämmas att en aktie av ett visst slag skall i
närmare angiven ordning kunna omvandlas till aktie av ett annat slag.
Den fria överlåtbarhetens princip
1 kapitlet finns också angiven den fria överlåtbarhetens princip (3 kap.
2 § ABL). Denna grundläggande princip innebär att en aktie kan fritt
överlåtas och förvärvas. Från denna rätt görs undantag om annat före-
Prop. 1997/98:166
77
skrivs i lag eller om annat följer av reglerna om hembudsförbehåll i 3 kap. Prop. 1997/98:166
3 § ABL.
Hembudsförbehåll innebär en skyldighet för den som har förvärvat en
aktie som omfattas av förbehållet att hembjuda aktien för inlösen till
aktieägare eller annan som anges i bolagsordningen. Det karakteristiska
för ett hembudsförbehåll är att det knyter an till ett redan föllgånget för-
värv. Det innebär att de lösningsberättigade vet på vem aktien övergått
och kan väga in hans lämplighet som delägare när de prövar om de skall
utnyttja sin lösningsrätt.
I aktiebolagslagen föreskrivs att ett bolag i sin bolagsordning kan ta in
ett sådant hembudsförbehåll. Det skall innehålla vissa uppgifter. Dit hör
bl.a. vilka som är lösningsberättigade, vilka fång som inte omfattas av
hembudsförbehållet, turordningen mellan de lösningsberättigade inbördes
samt inom vilken tid lösningsanspråket skall framställas och lösen-
beloppet erläggas (3 kap. 3 § ABL).
Den som har förvärvat aktien skall anmäla det till styrelsen, som i sin
tur skriftligen skall underrätta de lösningsberättigade om aktiens över-
gång. Om dessa vill utnyttja sin lösningsrätt inleds ett inlösenförfarande.
Varken överlåtaren eller förvärvaren kan rösta för aktierna innan lös-
ningsffågan har avgjorts. Detsamma gäller den eller de som är lösnings-
berättigade. Aktien ger alltså ingen rösträtt så länge frågan om den kom-
mer att lösas in står öppen. Den till vilken aktien har övergått kan endast
uppbära vinstutdelning och utnyttja företrädesrätten till teckning av aktier
vid nyemission eller teckning av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt. Rättigheter och skyldigheter på grund av denna
teckning övergår emellertid till den som utnyttjar lösningsrätten.
Aktiebrev
Man skiljer mellan avstämningsbolag och bolag som inte är avstämnings-
bolag (i det följande benämnda kupongbolag). Med ett avstämningsbolag
förstås ett bolag som i sin bolagsordning har intagit ett förbehåll dom att
den som på fastställd avstämningdag är införd i aktieboken eller i en för-
teckning över uppdragstagare eller panthavare skall anses behörig att
motta utdelning och vid fondemission ny aktie som tillkommer aktieägare
samt att utöva aktieägares företrädesrätt att delta i emission (avstämnings-
förbehåll) (3 kap. 8 § ABL).
Ett kupongbolag, men inte ett avstämningsbolag, skall utfärda aktiebrev
som skall ställas till viss man. Aktiebrevet far utlämnas endast till en
aktieägare som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts
för aktierna och bolaget har registrerats eller vid kapitalökning t.ex. ge-
nom nyemission och fondemission, när kapitalökningen har registrerats.
Aktiebreven skall undertecknas av styrelsen eller, enligt styrelsens full-
makt, av en bank och skall innehålla vissa i lag angivna uppgifter. (3 kap.
4 § ABL).
Innan aktiebreven utfördas kan bolaget ge ut ett till viss man ställt bevis
om rätt till en eller flera aktier (interimsbevis). Interimsbeviset kan ges ut
efter bolagets bildande. Interimsbeviset får lämnas ut endast till den som
78
är införd i aktieboken. Aktien behöver dock inte vara till fullo betald.
(3 kap. 5 § ABL).
Aktiebreven och interimsbevisen har värdepappersrättslig karaktär. Be-
träffande överlåtelse och pantsättning av aktiebrev och interimsbevis hän-
visas till bestämmelser i lagen (1936:81) om skuldebrev (3 kap. 6 § ABL).
För avstämningsbolag far inte aktiebrev, emissionsbevis eller interims-
bevis utfärdas. I ett avstämningsbolag har aktiebreven ersatts med införing
på aktiekonto. Bestämmelser om detta finns i aktiekontolagen (1989:827)
(3 kap. 8 § ABL).
Aktiebok m.m.
I såväl avstämningsbolag som kupongbolag skall föras en aktiebok. För
att en aktieägare skall kunna utöva en aktieägares rätt i bolaget måste han
vara införd i aktieboken. Dessförinnan är han således förhindrad att t.ex.
rösta på bolagsstämman. Även om införing i aktieboken inte har skett har
dock aktieägaren rätt att utöva sådan rätt i bolaget som utövas mot upp-
visande eller avlämnande av aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis
som ges ut av bolaget (3 kap. 14 § ABL).
Skyldigheten att föra en aktiebok uppkommer när bolaget har bildats,
dvs. efter beslut härom på den konstituerande stämman (3 kap. 7 f ABL).
Aktieboken skall innehålla vissa i lagen angivna uppgifter, bl.a. om aktie-
ägarnas identitet och om vilka slags aktier de äger (3 kap. 7 och 10 §§
ABL).
I ett kupongbolag förs aktieboken av styrelsen och i ett avstämnings-
bolag av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (VPC) (3 kap. 7 och
8§§ABL).
Aktieboken skall bestå av ett betryggande lösblads- eller kortsystem.
Den kan också föras med hjälp av t.ex. ADB. Det sistnämnda är alltid
fallet i ett avstämningsbolag (3 kap. 7 £ ABL, 1 kap. 1 § aktiekontolagen).
Aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget för var och en. Om den
förs med hjälp av t.ex. ADB skall i stället en utskrift av aktieboken hållas
tillgänglig hos bolaget och i fråga om avstämningsbolag även hos VPC.
Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna fa en utskrift av
aktieboken eller en del av den (3 kap. 73 f ABL). I avstämningsbolag far
dock sådana utskrifter endast innehålla uppgifter om de aktieägare som
har mer än 500 aktier i bolaget.
I ett avstämningsbolag skall vidare, förutom aktieboken, föras en sär-
skild förteckning över uppdragstagare, panthavare m.fl. som visar att de
har rätt att i stället för den aktieägare som är införd i aktieboken lyfta ut-
delning och, vid fondemission, ta emot en ny aktie samt att utöva företrä-
desrätt att delta i en emission (3 kap. 12 § ABL). Även denna förteckning
förs av VPC i ett avstämningsbolag (3 kap. 8 § ABL)
Pågående lagstiftningsarbete
Regeringen har i en proposition den 14 maj 1998 föreslagit att aktie-
kontolagen (1989:827) upphävs och ersätts av en ny lag, lagen om konto-
föring av finansiella instrument. Förslaget innebär bl.a. att VPC:s legal-
Prop. 1997/98:166
79
monopol att med civilrättsliga verkningar kontoföra finansiella instrument Prop. 1997/98:166
tas bort. I stället skall företag som uppfyller de krav som anges i lagen
kunna ges auktorisation som centrala värdepappersförvarare. Den nya
lagen bygger på aktiekontolagens bestämmelser, men är mer generellt
utformad.
För svenska aktiebolag innebär den nya lagen liksom tidigare att endast
aktier i avstämningsbolag far bli föremål för kontoföring. Bestämmelserna
om kontoföring av aktier i avstämningsbolag överensstämmer i huvudsak
med vad som gäller för närvarande. En skillnad är att tillståndsprövningen
av förvaltare förs över från Finansinspektionen till respektive central
värdepappersförvarare. Dessutom flyttas bestämmelsen om att aktieägare
som har sina aktier förvaltarregistrerade tillfälligt kan föras in i aktie-
boken till 3 kap. aktiebolagslagen. Den bestämmelsen finns för när-
varande i aktiekontolagen.
I övrigt föranleder den propositionen endast redaktionella ändringar i
aktiebolagslagen.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 3 kap. aktiebolagslagen om
aktier m.m. skall tillämpas på bankaktiebolag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot
förslaget.
Bestämmelserna om aktier, aktiebrev och aktiebok finns för bankaktie-
bolagen i 3 kap. BAL. Mellan bestämmelserna i bankaktiebolagslagen
och aktiebolagslagen finns endast mindre skillnader. Med undantag för de
i propositionen Lag om kontoföring av finansiella instrument föreslagna
ändringarna som inte är av den arten att särbestämmelser för bankaktie-
bolagen kan bli aktuella behandlas skillnaderna mellan lagarna i det föl-
jande.
3 kap. 2, 3, 4 och 7 §§ BAL
3 kap. 2 § BAL motsvarar närmast 3 kap. 2 § ABL. Av paragraferna
framgår att huvudregeln är att en aktie kan fritt överlåtas och förvärvas
(den fria överlåtbarhetens princip).
Enligt både aktiebolagslagen och bankaktiebolagslagen gäller den fria
överlåtbarhetens princip. Den kan dock inskränkas genom en be-
stämmelse i lag. Av aktiebolagslagen framgår att principen inte gäller för
de fall som avses i 3 kap. 3 § ABL, dvs. om aktiebolaget har tagit in ett
hembudsförbehåll i sin bolagsordning. I bankaktiebolagslagen finns det
dock inte någon motsvarande hänvisning, eftersom bankaktiebolag saknar
80
möjlighet att göra sådana förbehåll. Frågan är om denna skillnad mellan
de båda bolagskategoriema är motiverad.
Av förarbetena till bankaktiebolagslagen (prop. 1986/87:12 band 2
s. 22) framgår att Bankföreningen ansåg att det inför en utveckling där
banker med ett mindre antal aktieägare förekommer, dessa borde ges
möjlighet att i bolagsordningen införa ett hembudsförbehåll. Departe-
mentschefen förklarade sig dock inte beredd att föreslå en sådan möjlig-
het.
Kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och försäkringsbolag kan in-
föra hembudsförbehåll i sina bolagsordningar.
Tidigare ägdes bankerna som regel av ett stort antal aktieägare och ett
spritt ägande ansågs vara att föredra. Bankerna var också universella i den
meningen att de erbjöd sina kunder ett brett spektrum av tjänster. Det
finns emellertid inte i dag några bestämmelser som förhindrar att ett
bankaktiebolag ägs av en eller ett begränsat antal personer. Detta
förekommer också i praktiken. Under senare tid har det vidare etablerats
s.k. nischbanker som endast erbjuder sina kunder ett begränsat utbud av
tjänster. Det kan inte uteslutas att en sådan nischbank kommer att ägas av
en viss kategori företag som också utgör bankens huvudsakliga kundkrets.
Mot denna bakgrund framstår det som ändamålsenligt att tillåta
hembudsförbehåll i ett bankaktiebolags bolagsordning. Av detta följer
vidare att de skillnader som till följd härav finns i 3 kap. 4 och 7 §§ BAL
kan utmönstras.
Ett hembud avser en redan fullbordad äganderättsövergång. Det innebär
alltså att en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 10 § BRL för den hem-
budsskyldige att förvärva aktierna blir aktuell redan innan frågan om
hembud har behandlats.
3 kap. 4 § BAL
3 kap. 4 § BAL motsvarar 3 kap. 4 § ABL. Paragraferna behandlar aktie-
brev.
Enligt 3 kap. 4 § andra stycket ABL skall ett aktiebrev undertecknas av
styrelsen eller, enligt fullmakt, av en bank. I bankaktiebolagslagen har det
emellertid inte ansetts nödvändigt att föreskriva att en bank far underteck-
na aktiebreven.
Det saknas anledning att inte medge styrelsen i en bank att överlämna
till annan bank att skriva under aktiebreven. Aktiebolagslagens bestäm-
melser om undertecknande av aktiebrev bör därför gälla även för bank-
aktiebolag.
3 kap. 8 § BAL
3 kap. 8 § BAL motsvarar 3 kap. 8 § ABL. Paragraferna innehåller regler
om avstämningsförbehåll.
I 3 kap. 8 § första stycket ABL föreskrivs att när ett avstämningsförbe-
håll förs in genom en ändring av bolagsordningen skall styrelsen dels be-
stämma från vilket datum förbehållet skall tillämpas, dels i samband med
anmälan av bolagsstämmans beslut för registrering anmäla även datumet.
Prop. 1997/98:166
81
Enligt bankaktiebolagslagen far dock styrelsen bestämma datum och
göra anmälan för registrering först när bolagsordningsändringen har stad-
fästs. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för kreditmarknads-
bolag eller värdepappersbolag. Bestämmelsen behövs inte heller för ban-
ker eftersom det på annat ställe framgår att bolagsordningen inte far
registreras innan den har stadfästs, se vad som anförs vid 2 kap. 4 § BAL i
avsnitt 6.2.2.
3 kap. 12 § BAL
3 kap. 12 § BAL motsvarar 3 kap. 11 § ABL. Paragraferna behandlar
överföring från aktiebok till avstämningsregistret.
Skillnaderna mellan paragraferna är i huvudsak språkliga och redaktio-
nella. I paragrafernas sista stycken finns emellertid en differens. Enligt
både bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen skall de uppgifter som
avförts ur aktieboken eller den särskilda förteckning som skall föras över
uppdragstagare m.fl. bevaras i minst tio år. Enligt bankaktiebolagslagen
skall emellertid även utskrift av aktieboken bevaras. Skyldigheten att
arkivera en utskrift av aktieboken avser endast den utskrift som skall fin-
nas hos VPC (prop. 1986/87:12 band 2 s. 33).
Några sakliga skäl för att låta olika regler gälla för arkivering av hand-
lingar i avstämningsbolag beroende på om verksamheten drivs av ett
aktiebolag eller ett bankaktiebolag föreligger inte. Aktiebolagslagens be-
stämmelser bör därför kunna tillämpas även på bankaktiebolag.
3 kap. 14 § BAL
3 kap. 14 § BAL motsvarar 3 kap. 13 § ABL. Paragraferna reglerar aktie-
bokens tillgänglighet.
Paragrafernas innehåll är i huvudsak desamma. Medan det föreskrivs
att ett aktiebolags aktiebok skall hållas tillgänglig hos bolaget anges det
dock att ett bankaktiebolags aktiebok skall hållas tillgänglig på bank-
aktiebolagets huvudkontor.
Att aktieboken skall tillhandahållas hos bolaget innebär att den som så
önskar skall komma åt aktieboken efter hänvändelse till bolaget. Aktie-
boken behöver alltså inte finnas i bolagets lokaler, bara den är lättåtkom-
lig på den ort där bolaget har sitt säte. (Kedner, Roos, Aktiebolagslagen
Del I (1-9 kap) med kommentar, 1995, s. 113).
Anledningen till att aktiebolagslagens formulering har frångåtts är att
det har ansetts lämpligt att precisera var aktieboken skall hållas tillgänglig
eftersom de flesta bankaktiebolag har ett mycket stort antal kontor. Det
valda uttrycket anses dessutom framstå som mer klargörande än motsva-
rande i aktiebolagslagen (prop. 1986/87:12 band 2 s. 35).
Inte bara bankaktiebolag utan även aktiebolag kan ha ett stort antal
kontor. Det finns därför ingen anledning att upprätthålla skillnaden mel-
lan aktiebolagslagen och bankaktiebolagslagen.
Prop. 1997/98:166
82
Ökning av aktiekapitalet kan enligt 4 kap. ABL ske genom nyemission
eller fondemission.
Genom fondemission ökas ett aktiebolags aktiekapital utan att bolaget
tillfors något nytt kapital. När ett bolag behöver skaffa nytt kapital kan det
i stället ske på i princip två sätt. Bolaget kan öka det egna kapitalet genom
nyemission eller genom att ta upp lån, som regel mot obligationer eller
skuldebrev. Till skillnad mot en fordringsägare har aktieägaren rätt att
medverka i bolagets förvaltning. Fordringsägarens anspråk på betalning
och ränta går å andra sidan före aktieägarens anspråk på utdelning vid
vinst och andel i bolagets förmögenhet vid likvidation. Även ett mellan-
ting mellan aktier och fordringar kan förekomma, nämligen konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.
Dessa skuldebrev behandlas i nästa kapitel.
Nyemission
Vid nyemission ökas aktiekapitalet genom att aktier tecknas mot betal-
ning. Aktierna kan betalas med pengar (kontantemission) eller genom
apport (4 kap. 1 § första stycket ABL).
Huvudregeln är att det är förbjudet att emittera aktier till underkurs. Vid
nyemission får alltså betalningen för en aktie inte understiga aktiens
nominella belopp och om aktien betalas med apportegendom far värdet på
apportegendomen inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget. Vid
nyemission tillåts emellertid underkursemission för börsregistrerade
aktiebolag. Detta förutsätter dock att skillnaden mellan vad som skall be-
talas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp innan
beslutet om nyemission registreras tillförs aktiekapitalet genom överföring
från bolagets övriga egna kapital eller genom uppskrivning av anlägg-
ningstillgångar. Denna möjlighet infördes för att flera aktiebolag hade
svårigheter att anskaffa riskkapital om aktierna var noterade under pari
(prop. 1979/80:143 s. 94 f) (4 kap. 1 § tredje och fjärde styckena ABL).
Vid nyemission där de nya aktierna skall betalas med pengar
(kontantemission) har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i för-
hållande till det antal aktier de förut äger om inte annat föreskrivs i
bolagsordningen eller antingen bestäms i emissionsbeslutet eller följer av
villkor som meddelats vid emission av skuldebrev. Vid apportemission
föreligger det inte någon företrädesrätt (4 kap. 2 § ABL).
Ett beslut om nyemission fattas av bolagsstämman. Styrelsen kan dock
besluta om nyemission under förutsättning av bolagsstämmans godkän-
nande eller efter att stämman har bemyndigat styrelsen (4 kap. 1 § andra
stycket ABL).
Om bolagsordningen behöver ändras för att nyemissionen skall kunna
genomföras skall beslut om ändringen fattas först. Så kan t.ex. vara fallet
Prop. 1997/98:166
83
om bolagets aktiekapital genom nyemissionen kan komma att överstiga
det aktiekapital som anges i bolagsordningen.
I lagen finns detaljerade bestämmelser om vad ett beslut om nyemission
skall innehålla. Här skall endast beröras de uppgifter som är obligatoriska
när det sker en apportemission eller liknande. Om aktierna skall betalas
med apportegendom eller om aktie skall tecknas med kvittningsrätt eller
eljest med villkor skall det således framgå av beslutet. Beslutet skall då
innehålla en av styrelsen avgiven redogörelse for de omständigheter som
kan vara av vikt vid bedömandet av värdet på apportegendomen och av
övriga omständigheter. Styrelsens redogörelse skall innehålla samma
uppgifter som när motsvarande omständigheter upptas i stiftelseurkunden,
se avsnitt 6.2. Över styrelsens redogörelse skall revisorerna avge ett ytt-
rande. Av revisorernas yttrande skall det framgå att egendom som skall
tillföras bolaget inte i styrelsens redogörelse har åsatts ett högre värdet än
det verkliga värdet för bolaget och att apportegendomen är eller kan antas
bli till nytta för bolaget. I beslutet skall det finnas en uppgift om att styrel-
sen har avgivit en redogörelse över apport, kvittningsrätt eller andra vill-
kor samt att revisorerna har avgivit ett yttrande över styrelsens redogörelse
(4 kap. 5 och 6 § ABL).
Inför den bolagsstämma som skall besluta om nyemissionen gäller bl.a.
att ett förslag till beslut, styrelsens redogörelse över apport o. dyl. och
revisorernas yttrande över styrelsens redogörelse skall hållas tillgängligt
för aktieägarna en viss tid före bolagsstämman. Om årsredovisningen inte
skall behandlas på stämman skall bl.a. en avskrift av den senaste års-
redovisningen och vissa i lagen angivna uppgifter om vad som därefter
inträffat hållas tillgängliga. Förslaget till beslut jämte övriga handlingar
skall sedan läggas fram på stämman (4 kap. 4 § första stycket ABL).
Den kallelse som sker till bolagsstämman skall innehålla uppgift om
den företrädesrätt att teckna aktier som enligt förslaget tillkommer aktie-
ägarna eller annan eller vem som annars far teckna aktier. Om aktieägarna
inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de
förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen skall kallelsen
också ange förslagets huvudsakliga innehåll (4 kap. 4 § andra och tredje
styckena ABL).
När beslutet om nyemission har fattats skall det som huvudregel kun-
göras och i kupongbolag sändas till de aktieägare vars adresser är kända
för bolaget om aktieägarna skall ha företrädesrätt (4 kap. 7 § ABL).
Därefter skall teckning av aktier ske. Liksom vid bolagsbildning är det
en formbunden handling. Teckningen skall som huvudregel ske på en
teckningslista som innehåller beslutet om nyemission. Dessutom skall en
avskrift av bolagsordningen och de handlingar som framlagts på bolags-
stämman hållas tillgängliga för aktietecknama. Lagen medger emellertid
även ett förenklat förfarande (simultanteckning) avsett för kupongbolag.
Om alla aktier tecknas av de aktieägare som har företrädesrätt till de nya
aktierna vid den stämma där ökningsbeslutet fattas behöver teckning inte
ske på teckningslista utan kan göras i stämmoprotokollet. I ett avstäm-
ningsbolag far i beslutet om nyemission förordnas att teckning i fråga om
hela eller viss del av emissionen skall ske genom betalning i stället för på
Prop. 1997/98:166
84
teckningslista. Beträffande ogiltighet av teckning gäller samma regler som
vid teckning av aktier vid bolagsbildning, se avsnitt 6.2 (4 kap. 8 § ABL).
När aktieteckningen har avslutats skall styrelsen besluta om tilldelning
av nya aktier till aktietecknama. Aktierna skall genom styrelsens försorg
genast tas upp i aktieboken (4 kap. 9 § ABL).
Bestämmelserna om betalning av aktie i samband med bolagsbildning
äger motsvarande tillämpning vid inbetalning på grund av beslut om ny-
emission. Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos
bolaget får dock ske om bestämmelser därom tagits upp i beslutet om ny-
emission. Detsamma gäller i fråga om bolag vars bundna egna kapital
före emissionen uppgår till minst en miljon kronor, om styrelsen medger
kvittning. Ett sådant medgivande far dock inte lämnas om det skulle vara
till skada för bolaget eller dess borgenärer (4 kap. 11 § ABL).
Ett beslut om nyemission skall anmälas för registrering inom sex måna-
der från beslutet. Registrering förutsätter bl.a. att ökningen av aktiekapi-
talet uppgår till minst det belopp eller minimibelopp som angetts i
emissionsbeslutet. Vad gäller betalningen för aktierna görs en skillnad
mellan kontantemission i större respektive mindre bolag samt apport-
emission. Vid kontantemission i bolag vars bundna egna kapital före
emissionen understiger en miljon kronor skall hela det belopp som skall
betalas för aktierna erläggas genom insättning på bankräkning som bola-
get öppnat hos svenskt bankinstitut. Vid kontantemission i bolag där det
egna kapitalet är minst en miljon kronor före emission räcker det att hälf-
ten av det belopp som skall betalas för de tilldelade nya aktierna har er-
lagts för att nyemissionen skall fa registreras. I ett sådant fall skall föll
betalning erläggas inom sex månader från registrering av nyemissionen.
Vid apportemission slutligen gäller att apportegendomen skall vara till-
förd bolaget för att nyemissionsbeslutet skall kunna registreras. Genom
registreringen är aktiekapitalet ökat (4 kap. 12 § ABL).
Fondemission
Vid en fondemission sker en ökning av aktiekapitalet utan tillskott från
aktieägarna. Det kan ske antingen genom att nya aktier ges ut eller att
aktiernas nominella belopp höjs. Kapitalökningen kan ske genom över-
föring från andra poster under rubriken eget kapital i bolagets balans-
räkning. Ökningen kan också ske genom uppskrivning av värdet på
anläggningstillgångar, varvid uppskrivningsvärdet motsvaras av en
ökning av aktiekapitalets storlek (4 kap. 16 § försia stycket ABL).
Liksom vid nyemission är det vid fondemission förbjudet att emittera
aktier till underkurs. Vid en fondemission far det belopp som överförs till
aktiekapitalet inte understiga summan av de nya aktiernas nominella be-
lopp eller den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp
(4 kap. 1 § tredje stycket ABL).
Vid fondemission har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i
förhållande till det antal aktier de förut äger om inte annat föreskrivs i
bolagsordningen (4 kap. 2 § ABL).
Beslut om fondemission far endast fattas av bolagsstämman. Någon
möjlighet för styrelsen att besluta om fondemission föreligger alltså inte.
Prop. 1997/98:166
85
Beträffande det förslag till beslut som skall hållas tillgängligt för
bolagsstämman gäller samma regler som vid nyemission (4 kap. 16 §
andra stycket ABL).
Ett beslut om fondemission skall ange på vilket sätt och med vilket be-
lopp aktiekapitalet ökas, de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill
aktiemas nominella belopp höjs samt i förekommande fall ett förordnande
att varje aktieägares företrädesrätt att delta i emissionen som inte motsva-
rar helt ny aktie skall säljas genom bolagets försorg. I ett avstämnings-
bolag skall även avstämningsdagen anges i beslutet (4 kap. 16 § tredje
stycket ABL).
För avstämningsbolag skall beslutet kungöras. Någon sådan kungörelse
är inte nödvändig i ett kupongbolag.
Beslutet om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för registrering
och far inte verkställas före registreringen. Aktiekapitalet är ökat när
registreringen har skett. De nya aktierna skall ofördröjligen tas upp i
aktieboken (4 kap. 16 § jjärde och femte styckena ABE).
Emissionsprospekt
När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentlig-
gör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva aktier
eller teckningsrätter i bolaget och om de belopp som till följd av inbjudan
kan komma att betalas till minst 300 000 kronor skall styrelsen upprätta
ett emissionsprospekt, dvs. en särskild redogörelse för bolagets förhållan-
den.
Bestämmelser om emissionsprospekt finns i aktiebolagslagen. Sådana
bestämmelser finns också i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument och lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet. Det
huvudsakliga syftet med prospektreglema i de olika lagarna är att till-
godose behovet av information på aktiemarknaden.
Prop. 1997/98:166
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 4 kap. aktiebolagslagen om
ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission skall
tillämpas på bankaktiebolag.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Regeringen anser dock att bankaktiebolag skall vara skyldiga att
foga en finansieringsanalys till emissionsprospektet.
Remissinstanserna: Två remissinstanser har yttrat sig i frågan. Sveri-
ges advokatsamfund delar de bedömningar som gjorts i promemorian.
Detsamma gäller Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet,
som dock anser att Finansinspektionens tillstånd skall krävas för att aktier
skall kunna tecknas mot apportegendom.
86
Skälen for regeringens förslag Prop. 1997/98:166
För banker finns bestämmelserna om ökning av aktiekapitalet genom ny-
emission eller fondemission i 4 kap. BAL. Bestämmelserna i de båda
lagarna är i huvudsak desamma.
De skillnader som föreligger avser inte möjligheten att genomföra en
ny- eller fondemission. Reglerna om fondemission är i huvudsak de-
samma för de olika bolagskategoriema. Den skillnad som föreligger kan
hänföras till bankaktiebolagslagens regler om stadfästelse av bankaktie-
bolagens bolagsordningar. Motsvarande skillnader föreligger vid nyemis-
sion. Vid nyemission gäller emellertid också att ett bankaktiebolag, till
skillnad från ett aktiebolag, inte kan genomföra en underkursemission och
att apportemission i ett bankaktiebolag kräver Finansinspektionens till-
stånd. Dessa och de övriga skillnaderna behandlas närmare i det följande.
4 kap. 1 § BAL
4 kap. 1 § BAL motsvarar 4 kap. 1 § ABL. Paragraferna innehåller vissa
grundläggande bestämmelser om ny- och fondemission.
Paragraferna innehåller bl.a. bestämmelser om i vilken turordning ett
beslut om bolagsordningsändring resp, ett beslut om nyemission skall
fattas. I båda lagarna föreskrivs därvid att om bolagsordningen måste änd-
ras för att emissionen skall kunna genomföras skall beslut om detta fattas
före beslutet om nyemission. För att ett bankaktiebolag skall kunna be-
sluta om nyemission innan bolagsordningsändringen har stadfästs gäller
dessutom att emissionsbeslutet villkoras av att stadfastelse meddelas.
För kreditmarknadsbolagen och värdepappersbolagen gäller aktie-
bolagslagens bestämmelser utan inskränkning av det slag som gäller för
bankaktiebolag.
I avsnitt 6.2.2. har i anslutning till 2 kap. 4 § BAL föreslagits att varje
beslut om ändring av ett bankaktiebolags bolagsordning även i fortsätt-
ningen skall stadfastas innan det får registreras. Innan en bolagsordnings-
ändring har registreras far den som huvudregel inte verkställas, se 9 kap.
14 § ABL (9 kap. 35 § ABL enligt prop. 1997/98:99). Ett undantag från
denna huvudregel finns dock i 18 kap. 6 § ABL. Där framgår bl.a. att ett
beslut om att ändra bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet
eller aktiernas nominella belopp och beslutet om nyemission skall regist-
reras samtidigt om det är nödvändigt för att aktiekapitalets storlek skall
stämma överens med bolagsordningen. Paragrafens bestämmelser syftar
till att förhindra en sådan registrering som medför att överensstämmelse
inte kommer att föreligga mellan registrets innehåll om bolagsordningen
och om aktiekapitalets storlek. Därigenom tvingas bolaget fatta med var-
andra korresponderande beslut i dessa frågor. Motsvarande regler för
bankaktiebolag finns i 8 kap. 13 § BAL samt 8 kap. 7 § BRL (prop.
1986/87:12 band 1 s. 329).
Undantaget från förbudet att verkställa beslut som inte har registrerats
har följande praktiska betydelse. Beslutet om ökning av aktiekapitalet -
om det kräver ändring i bolagsordningen - måste enligt vad som nyss
sagts registreras samtidigt med ändringen av bolagsordningen. Eftersom
87
registrering far ske först när kapitalet betalts in måste verkställighets-
åtgärder i syfte att uppbåda den beslutade kapitalökningen tillåtas även
innan registreringen.
En förutsättning för att ett beslut om ändring av bolagsordningen skall
registreras är att det har stadfästs. Om stadfastelse vägras far alltså änd-
ringen inte registreras. Utebliven stadfastelse när en bolagsordnings-
ändring och ett annat beslut skall registreras samtidigt - såsom är fallet
t.ex. vid nyemission - innebär att inte något av besluten kan registreras. I
nyemissionsfallet får det till följd att beslutet om nyemission förfaller. Det
behövs alltså inte någon uttrycklig bestämmelse för att beslutet om ny-
emission skall bero på om stadfastelse meddelas. I överensstämmelse med
vad som gäller för kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag bör där-
för aktiebolagslagens regler gälla även för bankaktiebolag.
Huvudregeln enligt både bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen är
att det är förbjudet att emittera aktier till underkurs. Enligt 4 kap. 1 §
fjärde stycket ABL tillåts emellertid underkursemission för börsregistre-
rade aktiebolag i vissa angivna fall, se ovan. Av förarbetena (prop.
1979/80:143 s. 101) framgår att den gällande ordningen inte ansågs med-
föra några nya risker för bolagets egna kapital eller för bolagets borge-
närer de anställda eller aktieägarna. De principer som gäller i banklag-
stiftningen till skydd för bankbolagens egna kapital har emellertid ansetts
motivera att bankaktiebolag inte far emittera aktier till underkurs (prop.
1986/87:12 band 2 s. 40 £).
Då utgångspunkten för detta arbete är att undvika särbestämmelser för
banker och då underkursemission inte i större utsträckning än fond-
emission medför några risker för bankaktiebolagens egna kapital saknas
anledning att begränsa möjligheten till sådana emissioner. Aktiebolags-
lagens regler om underkursemissioner bör således gälla även för bank-
aktiebolag. Det skall dock anmärkas att Aktiebolagskommittén har före-
slagit att möjligheten att emittera till underkurs tas bort eftersom det inte
längre finns något praktiskt behov av ett sådant arrangemang.
4 kap. 2 § BAL
4 kap. 2 § första och tredje styckena BAL motsvarar 4 kap. 1 § tredje
stycket ABL (prop. 1986/87:12 band 2 s. 40 f och prop. 1994/95:70 s. 185
f).
4 kap. 2 § andra stycket BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. I
bestämmelsen föreskrivs att det krävs Finansinspektionens eller, i vissa
fall, regeringens tillstånd för att aktier skall kunna tecknas mot betalning
med apportegendom. Särbestämmelsen bör upphävas. Beträffande skälen
härför hänvisas till kommentaren till 2 kap. 2 § BAL i avsnitt 6.2.2. ovan.
4 kap. 5 §BAL
4 kap. 5 § BAL motsvarar 4 kap. 4 § ABL. Bestämmelserna anger vilka
uppgifter som skall hållas tillgängliga på och inför den bolagsstämma på
vilken beslut om nyemission skall fattas. Reglerna i de båda lagarna är
desamma utom i ett avseende. Förutom de i aktiebolagslagen angivna
Prop. 1997/98:166
88
handlingarna skall enligt bankaktiebolagslagen det av regeringen eller
Finansinspektionen meddelade tillståndet till apportemission hållas till-
gängligt på bolagsstämman.
Eftersom det föreslås att tillståndskravet vid apportemission avskaffas
bör även denna föreskrift tas bort.
4 kap. 6§BAL
4 kap. 6 § BAL motsvarar 4 kap. 5 och 12 §§ ABL. Av bestämmelserna
framgår vad som skall anges i beslutet om nyemission.
I 4 kap. 6 § andra stycket BAL är den tid under vilken aktieägarna kan
använda sin företrädesrätt angiven till en månad från närmare angivna
tidpunkter. Enligt 4 kap. 5 § första stycket 5 ABL är motsvarande tid for
aktiebolag bestämd till minst två veckor. Av forarbetena till bankaktie-
bolagslagen (prop. 1986/87:12 band 2 s. 45) framgår att den längre tids-
fristen for banker ansågs nödvändig med hänsyn till det stora antal aktie-
ägare som normalt finns i ett bankaktiebolag och att det som regel går
fjorton dagar mellan avstämningsdagen och den dag då VPC sänder ut
teckningsrättsbevisen till aktieägarna.
Samtidigt med att aktiekontolagen (1989:828) trädde i kraft 1990 inför-
des regeln i 4 kap. 4 § BAL (4 kap. 3 § ABL) att teckningsrättsbevis inte
skall utfärdas i avstämningsbolag. Av ett avstämningsforbehåll framgår
nämligen att den som på fastställd avstämningsdag är införd i aktieboken
eller i förteckning över uppdragstagare anses behörig att vid fondemission
ta emot ny aktie som tillkommer aktieägare och att utöva aktieägares
företrädesrätt att delta i emission. I stället skall aktieägares rätt att utöva
företrädesrätt registreras enligt aktiekontolagen.
Efter införandet av aktiekontolagen torde alltså argumentet om tidsut-
dräkten med utsändande av teckningsrättsbevisen sakna grund. Det före-
ligger inte heller av andra skäl anledning att i detta avseende göra skillnad
mellan bankaktiebolag och andra aktiebolag. Aktiebolagslagens regler
kan således tillämpas även på bankaktiebolagen.
14 kap. 5 § andra stycket ABL anges att om vissa förbehåll skall göras
beträffande de nya aktierna, måste en erinran härom anges i emissions-
beslutet. Ett av de förbehåll som nämns är sådana som avses i 3 kap. 3 §
samma lag om hembud. Motsvarande hänvisning förekommer inte i bank-
aktiebolagslagen eftersom bankaktiebolag inte tillåts ge ut aktier med
hembudsplikt. I avsnitt 6.3.2 har det emellertid föreslagits att sådan hem-
budsplikt skall fa förekomma i bankaktiebolag. Hänvisningen till 3 kap.
3 § ABL kommer därför att fylla en funktion även för bankaktiebolagen.
4 kap. 7§BAL
4 kap. 7 § BAL motsvarar 4 kap. 6 § ABL. Paragraferna innehåller be-
stämmelser om att särskild information måste läggas fram för bolags-
stämman om förslaget gäller apportemission eller nyemission med kvitt-
ningsrätt för aktietecknare eller övriga villkor.
I 4 kap. 7 § sista stycket BAL föreskrivs att styrelsens redogörelse skall
ange att regeringens eller Finansinspektionens tillstånd har lämnats. Den-
Prop. 1997/98:166
89
na bestämmelse bör av samma skäl som har anförts i anslutning till 4 kap. Prop. 1997/98:166
5 § BAL inte längre gälla for bankaktiebolag.
4 kap. 9 § BAL
4 kap. 9 § BAL motsvarar 4 kap. 8 § ABL. Paragraferna innehåller regler
om teckning av aktier. De motsvarar varandra utom såvitt avser sista
stycket.
För teckning med villkor som inte har tagits in i stiftelseurkunden gäller
enligt aktiebolagslagen samma regler vid nyemission som vid nybildning,
se 2 kap. 5 § ABL. Vad som har sagts om villkor vid nyteckning i sam-
band med bolagets bildande (se avsnitt 6.2.2 ovan om 2 kap. 7 § BAL)
gäller även vid nyemissioner. Den i 4 kap. 8 § ABL gjorda hänvisningen
kan således gälla även for bankaktiebolag.
4 kap. 12 § BAL
4 kap. 12 § BAL motsvarar 4 kap. 11 § ABL. I paragraferna föreskrivs att
vissa bestämmelser om inbetalning av aktiekapital i samband med bolags-
bildning skall tillämpas även på inbetalning av aktiekapitalet vid nyemis-
sion (prop. 1975:103 s. 336 och prop. 1986/87:12 band 2 s. 50). Kvitt-
ningsförbudet gäller dock inte för den som enligt emissionsbeslutet skall
kunna teckna aktier med kvittningsrätt. Även om bestämmelse om kvitt-
ningsrätt saknas i emissionsbeslutet, kan styrelsen göra undantag från
kvittningsförbudet och medge kvittning. För att styrelsen skall kunna be-
sluta om kvittningsrätt fordras enligt aktiebolagslagen att aktiebolagets
bundna egna kapital uppgår till minst en miljon kronor. Någon sådan ned-
re gräns saknas för bankaktiebolag. Det torde emellertid inte innebära
någon skillnad i sak eftersom ett bankaktiebolag alltid skall ha ett bundet
eget kapital som motsvarar minst fem miljoner ecu. Bestämmelsen i
aktiebolagslagen kan därför tillämpas även för bankaktiebolagen.
4 kap. 13 §BAL
4 kap. 13 § BAL motsvarar 4 kap. 12 § ABL. Paragraferna innehåller
bestämmelser om registrering av nyemission m.m.
I förhållande till aktiebolagslagen har i bankaktiebolagslagen tillagts ett
krav för registrering av emissionsbeslut, nämligen att kvittning enligt be-
slutet är helt verkställd, 4 kap. 13 § första stycket 4. Denna särbe-
stämmelse torde inte vara nödvändig. Aktiebolagslagens regler skall alltså
tillämpas även på bankaktiebolag.
För att nyemissionen skall registreras krävs enligt bankaktiebolagslagen
att behövliga ändringar av bolagsordningen har stadfästs, 4 kap. 13 §
första stycket 6. Denna bestämmelse är överflödig. Skälen för detta fram-
går av kommentaren till 4 kap. 1 § BAL.
Enligt 4 kap. 13 § första stycket 5 BAL resp. 4 kap. 12 § första stycket
5 ABL skall en revisor yttra sig över betalningen och apportegendomen.
Enligt aktiebolagslagen skall det av revisorsyttrandet framgå bl.a. att
90
apportegendomen inte har åsatts högre värde än det verkliga värdet för
bolaget och att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolaget.
Det har i det föregående föreslagits att det vid apportemission i ett
bankaktiebolag skall gälla samma regler som för ett allmänt aktiebolag.
Det saknas då anledning att i detta avseende göra någon skillnad mellan
de båda bolagskategoriema.
I 4 kap. 12 § andra stycket ABL finns regler för kontantemission i
bolag vars bundna egna kapital före emissionen understiger en miljon
kronor. Eftersom ett bankaktiebolags bundna egna kapital skall motsvara
lägst motsvarande fem miljoner ecu saknar bestämmelsen betydelse för
bankaktiebolagen. Någon särbestämmelse för bankaktiebolagen fordras
således inte.
4 kap. 14 § BAL
4 kap. 14 § BAL motsvarar 4 kap. 13 § ABL. Paragraferna innehåller
bestämmelser om betalning av aktier som har tecknats vid kontant-
emission.
Aktiebolagslagen hänvisar till 4 kap. 12 § andra stycket, vilken be-
stämmelse saknas i bankaktiebolagslagen eftersom det inte far finnas
bankaktiebolag med så lågt bundet kapital som avses i bestämmelsen. Det
hänvisas till vad som i detta avseende har anförts i kommentaren till
4 kap. 13 § BAL.
Enligt 4 kap. 14 § andra stycket BAL fordras vidare för registrering av
beslut om ändring av bolagsordningen i visst fall att ändringen har stad-
fästs. Någon uttrycklig bestämmelse av detta slag behövs inte, se kom-
mentaren till 4 kap. 1 § BAL.
4 kap. 21 § BAL
4 kap. 21 § BAL motsvarar 4 kap. 20 § ABL. Paragraferna innehåller
bestämmelser om vilka handlingar ett emissionsprospekt skall innehålla
och överensstämmer i huvudsak med varandra.
I 4 kap. 21 § andra stycket BAL föreskrivs att om handlingarna inte
innehåller en kapitaltäckningsanalys skall de kompletteras med en sådan.
En motsvarande bestämmelse finns i 4 kap. 20 § första stycket ABL som
dessutom stadgar att handlingarna skall innehålla en sådan finansierings-
analys som avses i 2 kap. 1 § tredje stycket årsredovisningslagen
(1995:1554). Enligt lagen (1995:1559) om årsredovisning för kredit-
institut och värdepappersbolag (ÅRKL) behöver dock inte banker upp-
rätta en sådan finansieringsanalys. Denna skyldighet föreligger däremot
för vissa andra kreditinstitut och värdepappersbolag. Av förarbetena
(prop. 1995/96:10 del 3 s. 95) framgår att lämpligen borde alla företag
som omfattas av ÅRKL behandlas på samma sätt, men då det saknades
underlag för ett slutligt ställningstagande i frågan om företagen över-
huvudtaget skulle behöva upprätta någon finansieringsanalys, gjordes inte
någon förändring i den krets av företag som skall upprätta en finansie-
ringsanalys. Vissa kreditinstitut och värdepappersbolag är därför till skill-
nad från bankaktiebolagen skyldiga att upprätta en sådan analys. Att då i
Prop. 1997/98:166
91
samband med upprättande av ett emissionsprospekt tvinga bankerna att
upprätta en sådan analys ansågs i promemorian och i lagrådsremissen vara
främmande. Enligt promemorian följer det direkt av aktiebolagslagen att
ett bankaktiebolag inte behöver upprätta någon finansieringsanalys, varför
någon särbestämmelse inte behövs. Regeringen ansåg dock att detta be-
hövde klargöras genom en särskild bestämmelse i bankrörelselagen. Lag-
rådet finner dock att något bärande skäl inte anförts för att bankaktie-
bolagen skall slippa att ta in finansieringsanalys och att den föreslagna
särbestämmelsen därför bör utgå. Enligt Lagrådet krävs det möjligen en
ändring i 4 kap. 20 § aktiebolagslagen, eftersom denna f.n. inte i föreva-
rande hänseende hänvisar till ÅRKL.
Regeringen kan godta Lagrådets bedömning att även bankaktiebolag
bör upprätta en finansieringsanalys. Någon särbestämmelse av det slag
som föreslogs i lagrådsremissen behövs alltså inte. Regeringen anser
emellertid att det redan av aktiebolagslagen följer att en sådan analys är
nödvändig. Det är därför inte erforderligt med någon ändring i aktie-
bolagslagen av det slag som Lagrådet föreslår.
Bestämmelsen i 4 kap. 21 § fjärde stycket BAL saknar motsvarighet i
aktiebolagslagen. Där anges att det till redovisningen för de tre senaste
räkenskapsåren skall lämnas uppgifter om utvecklingen av in- och ut-
låningen samt om likviditeten. Den information som i detta avseende
framgår av årsredovisningarna tillsammans med den information som
skall lämnas enligt 4 kap. 22 § ABL torde emellertid ge tillräckliga upp-
lysningar. Någon särregel torde därför inte behövas.
4 kap. 23 § BAL
4 kap. 23 § BAL motsvarar 4 kap. 22 § ABL. Av paragraferna framgår
vilka uppgifter som skall tas in i emissionsprospektet i syfte att vid sidan
om redovisningshandlingarna ge en tillfredsställande presentation av bo-
laget (prop. 1975:103 s. 350, prop.1986/87:12 band 2 s. 60).
Mellan paragraferna föreligger skillnader som hänger samman med
bankaktiebolagens särskilda karaktär. Medan ett emissionsprospekt i ett
bankaktiebolag skall innehålla en redogörelse för verksamheten och upp-
gifter som är av betydelse för bedömningen av rörelsens karaktär och ut-
veckling skall det i ett aktiebolag finnas uppgifter om verksamhet, rå-
varutillgångar, produkter och driftsställen samt för dess ställning inom
branschen.
Av förarbetena till bankaktiebolagslagen (prop. 1986/87:12 band 2
s. 60) och aktiebolagslagen (prop. 1975:103 s 350) framgår att redo-
görelsen far anpassas till de förhållanden som gäller för respektive före-
tag. De uppgifter som skall lämnas enligt bankaktiebolagslagen utgör en-
dast en precisering av bestämmelsen i aktiebolagslagen. Enligt både bank-
aktiebolagslagen och aktiebolagslagen skall sålunda lämnas uppgifter om
verksamheten. Det skall vidare beträffande varje rörelsegren/produkt-
grupp lämnas kommentarer till såväl historiken som den förväntade ut-
vecklingen, konkurrensförhållandena och koncernens ställning inom
branschen.
Prop. 1997/98:166
92
Att låta aktiebolagslagens regler gälla även för bankaktiebolag torde
alltså inte medföra några väsentliga förändringar för bankerna. Det kan
vidare konstateras att aktiebolagslagens bestämmelser redan i dag gäller
andra finansiella tjänsteföretag än bankaktiebolag, t.ex. kreditmarknads-
bolag och värdepappersbolag. Det är således helt i linje med utgångs-
punkterna för detta arbete att tillämpa aktiebolagslagen även för bank-
aktiebolag.
14 kap. 23 § första stycket 3 BAL föreskrivs att ett bankaktiebolag skall
lämna en redogörelse för kapitaltäckningen enligt lagen om kapitaltäck-
ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag och
dess betydelse för bankaktiebolaget. Aktiebolagslagen saknar, trots att
lagen är tillämplig både på kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag,
en motsvarande bestämmelse.
Som har nämnts i det föregående (4 kap. 21 § ) skall ett emission-
prospekt för ett bankaktiebolag innehålla en kapitaltäckningsanalys. I
4 kap. 22 § BAL föreskrivs bl.a. att det i emissionsprospektet skall lämnas
upplysningar om sådana förhållanden och händelser som hänför sig till
tiden efter den period som omfattas av de i 4 kap. 21 § angivna handling-
arna och som är viktiga för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat
och ställning eller i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget. Av för-
arbetena framgår att emissionsprospektets uppgifter bör föras fram till ett
rimligt aktuellt läge, om en längre tid har förflutit efter utgången av de i
4 kap. 21 § nämnda räkenskapsåren (prop. 1986/87:12 band 2 s. 59).
Regeln i 4 kap. 22 § BAL tar sikte bl.a. på den i 4 kap. 21 § omnämnda
kapitaltäckningsanalysen. En sådan kapitaltäckningsanalys skall innehålla
uppgifter om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kredit- och mark-
nadsrisker. Det torde därför vara överflödigt att därutöver enligt 4 kap.
23 § BAL kräva att emissionsprospektet skall innehålla en redogörelse för
kapitaltäckningen. Enligt 4 kap. 23 § skall emissionsprospektet emellertid
förutom en redogörelse för kapitaltäckningen innehålla en redogörelse för
kapitaltäckningens betydelse för bankbolaget. Den sistnämnda regeln bör
dock kunna utgå.
Enligt de båda lagarna skall ett prospektet innehålla uppgifter om bola-
gets styrelseledamöter och revisorer. Enligt bankaktiebolagslagen skall
prospektet även innehålla uppgift om anställda och delegater i ledande
ställning medan det i ABL talas om ledande befattningshavare. Mot bak-
grund dels att samma personer torde åsyftas (prop. 1975/103:103 s. 351
och SOU 1984:27 del 2 s. 83), dels att det i det följande föreslås att
delegatbegreppet utmönstras, bör aktiebolagslagens regler tillämpas även
för bankaktiebolagen.
4 kap. 23 § ABL
4 kap. 23 § saknar motsvarighet i BAL. I paragrafen stadgas att ett bolag
som vid framläggandet av emissionsprospektet inte bedriver någon verk-
samhet och inte heller har dotterföretag som bedriver någon verksamhet
behöver i emissionsprospektet endast medta vissa begränsade uppgifter.
En banks oktroj skall återkallas av Finansinspektionen om banken un-
der en sammanhängande tid av ett år inte har drivit bankrörelse. Även om
Prop. 1997/98:166
93
bestämmelsen knappast har någon betydelse för bankaktiebolag föreligger Prop. 1997/98:166
inget hinder mot att tillämpa den för sådana bolag.
I 5 kap. ABL finns regler om konvertibla skuldebrev och skuldebrev för-
enade med optionsrätt till nyteckning.
Ett konvertibelt skuldebrev skall innehålla en utfästelse från bolaget
som ger borgenären rätt att byta hela eller delar av sin fordran enligt skul-
debrevet mot aktier i det emitterande bolaget (5 kap. 1 § andra stycket
ABL).
Ett skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning ger borgenären en
ovillkorlig rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar. Vid den
nyteckning som kan komma att ske är betalning med apportegendom allt-
så inte tillåten (5 kap. 1 § andra stycket ABL). Optionsrätten kan knytas
till ett optionsbevis som på utgivningsdagen skall vara fogat vid skulde-
breven. Skuldebrevsinnehavaren far emellertid skilja optionsbeviset från
skuldebrevet och förfoga över beviset särskilt om det inte i skuldebrevet
föreskrivs att beviset far avskiljas först efter en viss tid (5 kap. 1 § fjärde
stycket ABL).
Vid bolagsbildning och vid kapitalökning genom nyemission gäller att
aktierna inte får tecknas mot betalning som understiger aktiens nominella
värde, dvs. mot underkurs. Även vid emission av konvertibla skuldebrev
föreligger ett förbud mot underkurs. Vederlaget för ett konvertibelt
skuldebrev far alltså inte understiga det nominella beloppet på aktien som
lämnas i utbyte om inte mellanskillnaden täcks genom kontant betalning
vid utbytet. Någon motsvarande bestämmelse gäller inte för skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning. I fråga om sådana skuldebrev
gäller istället de allmänna bestämmelserna om teckning av aktier när
optionsrätten utnyttjas (5 kap. 1 § tredje stycket ABL).
Vid emission av skuldebrev mot vederlag i pengar har aktieägarna
företrädesrätt att förvärva skuldebreven på samma sätt som om emissio-
nen gällde de aktier som kan komma i stället för skuldebreven eller ny-
tecknas på grund av optionsrätt (5 kap. 2 § ABL).
Villkoren för utbyte av konvertibler eller nyteckning av aktier med stöd
av optionsrätt skall bestämmas så att utbyte eller nyteckning kan ske utan
att bolagordningen ändras. Skulle en konvertering av samtliga skuldebrev
eller utnyttjande av samtliga optionsrätter medföra exempelvis att aktie-
kapitalet skulle komma att överstiga det i bolagsordningen angivna
maximikapitalet måste beslut om ändring av bolagsordningen först fattas
(5 kap. 1 § tredje stycket ABL).
Ett beslut om emission av skuldebrev fattas av bolagsstämman. Det är
emellertid möjligt för styrelsen att besluta om en sådan emission dels un-
der förutsättning av bolagsstämmans godkännande i efterhand, dels efter
bolagsstämmans bemyndigande. Om skuldebrevet skall bli föremål för
handel vid börs eller auktoriserad marknadsplats eller någon annan regle-
94
rad marknad kan bolagsstämman i emissionsbeslutet ta upp ett bemyndi-
gande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teck-
ningen påbörjas bestämma emissionens belopp, emissionskurs, räntefot
samt villkor för utbyte eller nyteckning (5 kap. 4 § fjärde stycket ABL).
För den bolagsstämma som skall fatta beslut om emission gäller samma
regler som vid nyemission såvitt avser förslaget till beslut och kallelse till
bolagsstämman (5 kap. 3 § ABL).
Teckning av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt sker enligt reglerna om köp av obligationer och inte enligt
reglerna om teckning av aktier. Det finns därför inte i några närmare be-
stämmelser om teckningsförfarandet eller om hur tecknare skall fa del av
emissionsvillkoren.
Beträffande kungörelse av bolagsstämmans beslut om emission av kon-
vertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteck-
ning gäller samma regler som vid kapitalökning genom nyemission
(5 kap. 6 §ABLj.
Om det har bestämts ett visst belopp eller ett lägsta belopp för emissio-
nen är beslutet om emission förfallet om beloppet inte har tecknats inom
teckningstiden (5 kap. 7 § första stycket ABL).
När teckningen av skuldebreven avslutats skall bolaget genast för
registrering anmäla beslutet om emission och det nominella beloppet av
det lån som tecknats om beslutet inte har förfallit på grund av underteck-
ning (5 kap. 7 § tredje stycket ABL).
Bestämmelserna om betalning av aktie i samband med bolags-
bildningen gäller även vid emission av konvertibla skuldebrev (5 kap. 7 §
andra stycket ABL).
I emissionsbeslutet skall anges tid och villkor för konverteringen
respektive utnyttjande av optionsrätten till teckning (5 kap. 4 § ABL). När
tiden är inne verkställs beslutet genom att fordringen enligt skuld-
förbindelsen helt eller delvis byts ut (konverteras) mot en eller flera aktier
i bolaget eller i optionsfallet genom att aktieteckning sker med stöd av
optionsrätten.
När den till optionsrätten knutna aktieteckningsrätten utnyttjas gäller
beträffande teckningen och betalningen i huvudsak samma regler som vid
nyemission (5 kap. 12 och 13 §§ ABL).
Senast tre månader efter det att tiden för utbyte eller nyteckning av
aktier har gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier
som utgivits i utbyte eller som nytecknats och till fullo betalts. Om ut-
bytestiden är längre än ett år skall anmälan göras senast tre månader efter
utgången av varje räkenskapsår under vilket utbyte eller nyteckning har
skett. Registrering förutsätter att bolaget på grund av emissionen tillförts
vederlag till ett värde som motsvarar minst det sammanlagda beloppet av
de aktier som utgivits i samband med konverteringen eller vid nyteckning
att aktierna till fullo betalts. Genom registreringen är aktiekapitalet ökat
med det sammanlagda nominella beloppet av de anmälda aktierna (5 kap.
14 §ABL).
Prop. 1997/98:166
95
Prop. 1997/98:166
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 5 kap. aktiebolagslagen om
konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning skall tillämpas på bankaktiebolag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot
förslaget.
Även för bankaktiebolagen finns bestämmelser om konvertibla skulde-
brev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Bestämmel-
serna finns intagna i 5 kap. BAL. Regleringen är i huvudsak densamma
som den i aktiebolagslagen. Såväl bankaktiebolag som aktiebolag kan
således använda sig av nämnda skuldebrev i syfte att öka sitt kapital.
Regleringen av skuldebreven och därpå följande utbyte eller emission är
också i allt väsentligt densamma. De skillnader som finns avser endast
vissa moment i förfarandet. Skillnaderna behandlas i det följande.
5 kap. 1 § BAL
5 kap. 1 § BAL motsvarar 5 kap. 1 § ABL. Paragraferna innehåller all-
männa bestämmelser om konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade
med optionsrätt.
Enligt bankaktiebolagslagen fordras det tillstånd om ett konvertibelt
skuldebrev skall kunna betalas med annan egendom än pengar. En mot-
svarande bestämmelse finns för nyemission i 4 kap. 2 § BAL, varför det
hänvisas till vad som har anförts vid denna paragraf i avsnitt 6.4.2.
5 kap. 3 § BAL
5 kap. 3 § BAL motsvarar 5 kap. 3 § ABL. Paragraferna behandlar be-
slutet om emission.
I paragraferna stadgas att om bolagsordningen behöver ändras skall be-
slut om ändringen fattas innan beslutet om emission far fattas. För bank-
aktiebolag gäller emellertid den inskränkningen att för att beslutet om
nyemission skall fa fattas innan beslutet om att ändra bolagsordningen har
fattats, måste emissionsbeslutet villkoras av att stadfastelse sker. En mot-
svarande bestämmelser finns beträffande nyemission i 4 kap. 1 § BAL.
Det hänvisas till vad som i avsnitt 6.4.2 anförts i anslutning till den para-
grafen.
5 kap. 4 § BAL
5 kap. 4 § BAL motsvarar 5 kap. 4 § ABL. Paragraferna innehåller be-
stämmelser om vad emissionsbeslutet skall innehålla.
96
Skillnaderna mellan de båda lagarna är desamma som de som föreligger
vid nyemission. Det hänvisas därför till vad som har anförts vid 4 kap. 6 §
BAL i avsnitt 6.4.2.
5fap. 7 §BAL
5 kap. 7 § BAL motsvarar 5 kap. 7 § ABL. Paragraferna behandlar teck-
ning, betalning och registrering.
Om det har bestämts ett visst belopp eller ett lägsta belopp för emissio-
nen och detta inte tecknas har emissionsbeslutet förfallit. Enligt 5 kap. 7 §
första stycket sista meningen BAL skall vad som har betalts för tecknade
skuldebrev betalas tillbaka om lägsta belopp för emissionen inte tecknats
inom teckningstiden. Även om någon motsvarande bestämmelse inte
finns i aktiebolagslagen torde dock samma regler gälla för aktiebolag
(prop. 1986/87:12 band 2 s. 68). Något hinder mot att tillämpa aktie-
bolagslagens bestämmelser även på bankaktiebolag föreligger alltså inte.
Av 5 kap. 7 § tredje stycket framgår att det för registrering krävs att alla
behövliga ändringar av bolagsordningen har stadfäst. Beträffande denna
skillnad i förhållande till aktiebolagslagen hänvisas till vad som anförts
vid 4 kap. 1 § BAL.
5 kap. 9 § BAL
5 kap. 9 § BAL motsvarar 5 kap. 9 § ABL. Paragraferna innehåller
bestämmelser om bolagsstämmans bemyndigande till styrelsen att fatta
beslut om emission. Medan bankaktiebolagslagen begränsar bemyndigan-
det till sådana emissioner som kan ske utan ändring av bolagsordningen,
finns det i aktiebolagslagen inte någon sådan uttrycklig begränsning.
Av 5 kap. 1 § BAL och motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen
framgår att villkoren för utbyte eller nyteckning av aktier skall bestämmas
så att utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras.
Styrelsens bemyndigande är begränsat till sådana fall. Bolagsstämman har
inte möjlighet att delegera sin rätt att besluta om ändring av bolagsord-
ningen till styrelsen. Av detta följer att det inte föreligger någon skillnad
mellan de båda paragraferna. Någon särregel för bankaktiebolagen be-
hövs alltså inte.
6 kap. ABL innehåller bestämmelser om nedsättning av aktiekapitalet.
Dessa regler skall ses mot bakgrund av aktiekapitalets funktion att utgöra
ett slags garanti för bolagets fordringsägare. Aktiebolagslagen innehåller
därför ett detaljerat regelsystem som syftar till att skydda fordringsägarnas
intressen i dessa sammanhang, (prop. 1975:103 s. 213 och 357).
Aktiebolag får sätta ned sitt aktiekapital dock inte under det lägsta be-
lopp som lagen föreskriver. Nedsättning av aktiekapitalet far ske för:
Prop. 1997/98:166
97
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
1. avsättning till omedelbar täckning av förlust enligt fastställd balans- Prop. 1997/98:166
räkning om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,
2. återbetalning till aktieägarna, eller
3. avsättning till reservfond eller till fond att användas enligt beslut av
bolagsstämman (6 kap. 1 § första stycket ABL).
Under punkten 3 faller den situationen att ett bolag gör förlust under
löpande räkenskapsår. För att undgå likvidationsplikt kan bolaget då sätta
ned aktiekapitalet och föra över nedsättningsbeloppet till reservfonden.
När balansräkningen för räkenskapsåret blivit fastställd kan reservfonden
sättas ned för att täcka förlusten i balansräkningen. Som kommer att
framgå av vad som sägs i det följande gäller beträffande sådan för-
lusttäckning i dag andra regler än för sådan förlusttäckning som sker en-
ligt fastställd balansräkning (punkten 1).
Det bör också i detta sammanhang nämnas att tvångsnedsättning av
aktiekapitalet kan ske på grund av bristande betalning för aktier som ingår
i det registrerade aktiekapitalet. Bolaget är också skyldigt att sätta ned
aktiekapitalet om bolaget sedan mer än tre år innehar egna aktier eller
aktier i sitt moderbolag och aktierna till följd härav har blivit ogiltiga
(6 kap. 1 § fjärde stycket ABL).
Nedsättning för återbetalning till aktieägarna, avsättning till reservfond
eller till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman far inte avse ett
större belopp än att full täckning finns för det bundna egna kapitalet efter
nedsättningen (6 kap. 1 § andra stycket ABL).
Nedsättning av aktiekapitalet kan genomföras genom:
1. inlösen eller sammanläggning av aktier,
2. indragning av aktier utan återbetalning, eller
3. minskning av aktiernas nominella belopp med eller utan återbetal-
ning (6 kap.l § tredje stycket ABL).
Ett beslut om nedsättning av aktiekapitalet fattas som huvudregel av
bolagsstämman. Om beslutet kräver att bolagsordningen ändras far ned-
sättningsbeslutet fattas först efter stämmans beslut om sådan ändring av
bolagsordningen. I ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller en före-
skrift om minimi- och maximikapital kan i bolagsordningen tas in ett för-
behåll att aktiekapitalet kan sättas ned genom inlösen av aktier, dock inte
under minimikapitalet. Ett sådant förbehåll kan innebära att nedsättning
av aktiekapitalet far ske utan bolagsstämmans medverkan (6 kap. 2 §
första stycket ABL).
Ett beslut om nedsättning för återbetalning till aktieägarna, avsättning
till reservfond eller fond att användas enligt beslut av bolagsstämman far
fattas endast efter förslag eller godkännande av styrelsen (6 kap. 2 § and-
ra stycket ABL).
De regler om tillhandahållande av handlingar före stämma som gäller
vid nyemission skall i tillämpliga delar följas också vid nedsättning av
aktiekapitalet. Det innebär bl.a. att styrelsens förslag till nedsättnings-
beslut och, om årsredovisningen inte behandlas på stämman, vissa redo-
visningshandlingar skall finnas tillgängliga för aktieägarna och läggas
fram på stämman. Kallelsen till stämman skall alltid ange nedsättnings-
förslagets huvudsakliga innehåll (6 kap. 2 § tredje stycket ABL).
98
Nedsättningsbeslutet, som alltid skall innehålla vissa i lagen angivna
uppgifter, skall anmälas for registrering inom fyra månader. Om nedsätt-
ningsbeloppet skall användas for omedelbar täckning av forlust enligt
fastställd balansräkning är aktiekapitalet nedsatt när beslutet registreras. I
detta fall blir bolaget också underkastat vissa begränsningar i sina utdel-
ningsmöjligheter. Innan tre år har förflutit far nämligen vinstutdelning
beslutas endast om rätten ger tillstånd därtill eller aktiekapitalet ökas med
minst nedsättningsbeloppet (6 kap. 3-5 §§ ABL).
Om nedsättningsbeloppet skall användas for återbetalning till aktie-
ägarna eller till avsättning till reservfond alternativt till en fond att använ-
das enligt beslut av bolagsstämman, far nedsättningsbeslutet inte verk-
ställas utan rättens tillstånd om inte samtidigt bolaget genom nyemission
tillfors ett belopp som minst motsvarar nedsättningsbeloppet. Ett aktie-
bolag skall ansöka om rättens tillstånd senast två månader efter det att
nedsättningsbeslutet registrerats. Vid ansökningshandlingarna skall fogas
bevis att nedsättningsbeslutet registrerats och en förteckning över bolagets
kända och okända borgenärer med angivande av postadress. Rätten skall
kalla bolagets borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för
den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten
anmäla detta vid äventyr att han annars anses ha medgivit ansökningen.
Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens forsorg i Post- och
Inrikes Tidningar. Kronofogdemyndigheten i regionen och alla kända
borgenärerna skall underrättas särskilt genom rättens försorg. Om ansök-
ningen inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider den far full be-
talning eller betryggande säkerhet for sina fordringar skall tillstånd med-
delas (6 kap. 6 §ABL).
Om rätten bifaller ansökan om att fa verkställa nedsättningsbeslutet är
aktiekapitalet nedsatt när beslutet registrerats. Om rätten avslår ansökan
skall registreringsmyndigheten förklara nedsättningsbeslutet förfallet
(6 kap. 7 §ABL).
Som har nämnts i det föregående kan ett aktiebolag vars bolagsordning
innehåller en föreskrift om minimi- och maximikapital i bolagsordningen
ta in ett förbehåll om att aktiekapitalet kan sättas ned genom inlösen av
aktier. I dessa fall får nedsättning inte ske om inte full täckning finns för
det bundna egna kapitalet. Som huvudregel fordras även i detta fall rättens
tillstånd for att nedsättningsbeslutet skall få verkställas (6 kap. 8-10 §§
ABL).
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 6 kap. aktiebolagslagen om
nedsättning av aktiekapitalet skall tillämpas på bankaktiebolag. I bank-
rörelselagen skall det dock tas in en bestämmelse som begränsar ett
bankaktiebolags skyldighet att ansöka om rättens tillstånd for nedsätt-
ning enligt 6 kap. 6 § aktiebolagslagen. Vidare skall det for bankaktie-
bolagen gälla ett särskilt förfarande hos rätten.
Prop. 1997/98:166
99
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1997/98:166
förslag. Regeringen anser dock att det i vissa fall skall krävas Finansin-
spektionens tillstånd för att bankaktiebolagen skall slippa inhämta rättens
tillstånd.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har någon in-
vändning mot förslaget.
Reglerna om nedsättning av aktiekapitalet återfinns för bankaktiebolagen
i 6 kap. BAL. Både ett aktiebolag och ett bankaktiebolag har möjlighet att
under vissa förutsättningar sätta ned aktiekapitalet. Förutsättningarna är i
stort sett desamma. Enligt bankaktiebolagslagen kan dock rättens tillstånd
undvaras i vissa fall som saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. På grund
av ett bankaktiebolags verksamhet är vidare förfarandet hos rätten annor-
lunda. De skillnader som föreligger mellan de båda bolagskategoriema
behandlas i det följande.
6 kap. 1 § BAL
6 kap. 1 § BAL motsvarar 6 kap. 1 § ABL. Paragraferna innehåller
bestämmelser om för vilka ändamål aktiekapitalet kan sättas ned och hur
nedsättningen far genomföras. Nedsättningsändamålen är desamma.
Enligt 6 kap. 1 § andra stycket ABL far nedsättning för återbetalning
till aktieägarna, avsättning till reservfond eller fond att användas enligt
beslut av bolagsstämman inte avse ett större belopp än att full täckning
finns för det bundna egna kapitalet. Någon motsvarande bestämmelse
finns dock inte i bankaktiebolagslagen. Enligt förarbetena till den sist-
nämnda lagen (prop. 1986/87:12 band 2 s. 76 f) ansågs någon sådan
villkorsbestämmelser inte krävas för bankaktiebolag med hänsyn till bl.a.
de betydligt strängare likvidationsbestämmelser och speciella krav på
kapitaltäckning som gäller för dessa.
För kreditmarknadsbolagen och värdepappersbolagen tillämpas aktie-
bolagslagen. För dessa gäller emellertid inte de strängare likvidations-
bestämmelsema som gäller för bankaktiebolag.
Utgångspunkten för detta arbete är att samma regler skall gälla för
bankaktiebolag som för andra aktiebolag. Reglerna i kapitaltäcknings-
lagen och andra banklagar bör ses som ett komplement till den bolags-
rättsliga lagstiftningen och inte åberopas för att införa mildare regler för
bankaktiebolag.
I det följande kommer att föreslås att det i huvudsak skall gälla samma
likvidationsregler för bankaktiebolag som för allmänna aktiebolag. Mot
denna bakgrund och trots att de strängare reglerna i t.ex. kapital -
täckningslagen kan ge ett visst skydd för det egna kapitalet bör därför
bestämmelsen i 6 kap. 1 § andra stycket ABL gälla utan inskränkning för
bankaktiebolag.
I 6 kap. 1 § fjärde stycket ABL hänvisas till bl.a. reglerna om tvångs-
nedsättning på grund av att aktier har blivit ogiltiga efter förvärv av egna
100
aktier. Någon motsvarande hänvisning finns inte i bankaktiebolagslagen
eftersom motsvarande tvångsnedsättning inte förekommer där. Denna
fråga behandlas i avsnitt 6.7.
6 kap. 2 § BAL
Paragrafen överensstämmer med motsvarande paragraf i aktiebolagslagen
utom i ett avseende. Enligt både bankaktiebolagslagen och aktiebolags-
lagen skall vid behov bolagsordningen ändras innan nedsättningsbeslutet
fattas. I bankaktiebolagslagen föreskrivs vidare att ett beslut om nedsätt-
ning far fattas innan ändringen av bolagsordningen stadfästs om beslutet
fattas under förutsättning att stadfastelse meddelas. Något hinder mot att
låta aktiebolagslagens bestämmelser gälla även för bankaktiebolag före-
ligger inte. Beträffande motiven härför hänvisas till kommentaren till
4 kap. 1 § BAL i avsnitt 6.4.2.
6 kap. 6 § BAL
6 kap. 6 § BAL motsvarar 6 kap. 6 § ABL. Paragraferna innehåller före-
skrifter om rättens prövning av nedsättningsbesluten.
Enligt både bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen gäller att om
nedsättningsbeloppet helt eller delvis skall användas för återbetalning till
aktieägarna eller för avsättning till reservfond eller fond att användas en-
ligt beslut av bolagsstämman far nedsättningsbeslutet inte verkställas utan
rättens tillstånd. Om aktiekapitalet samtidigt med nedsättningen genom
nyemission tillförs ett belopp som minst svarar mot nedsättningsbeloppet
behövs dock inte något tillstånd för nedsättningen. Detta undantag har
motiverats med att nedsättningen i sådant fall sett från fordringsägarnas
synpunkt inte innefattar några risker eftersom aktiekapitalet bibehålls vid
minst samma belopp som det hade innan förfarandet påbörjades (prop.
1975:103 s. 215 och 362 samt prop. 1986/87:12 band 2 s. 80).
Till skillnad mot vad som gäller enligt aktiebolagslagen föreskrivs i
bankaktiebolagslagen att Finansinspektionen far medge undantag från
kravet på rättens tillstånd om bankaktiebolaget samtidigt vidtar åtgärder
som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktie-
kapital minskar till följd av nedsättningsbeslutet. Motiven för detta är att
borgenärerna i ett sådant fall inte kommer i en sämre situation än före
beslutet (prop. 1994/95:70 s. 144).
Utgångspunkten för detta arbete är att så långt som möjligt undvika
särbestämmelser för bankaktiebolag. I förevarande fall är det emellertid
fråga om en relativt ny bestämmelse som ansetts fylla ett visst behov. Att i
en situation som den beskrivna tynga förfarandet med rättens prövning
framstår vidare som onödigt med hänsyn till att borgenärernas ställning
inte försämras. I promemorian och lagrådsremissen föreslogs att bank-
aktiebolag utan särskilt medgivande från Finansinspektionen skall slippa
att inhämta rättens tillstånd om bankaktiebolaget samtidigt med ned-
sättningen vidtar åtgärder som innebär att varken bolagets bundna egna
kapital eller dess aktiekapital minskar till följd av nedsättningsbeslutet.
Lagrådet har emellertid svårt att se varför man, om under angivna förut-
Prop. 1997/98:166
101
sättningar rättens prövning anses kunna undvaras, skulle avstå från att låta
Finansinspektionen pröva om dessa förutsättningar föreligger. Regeringen
kan godta denna ståndpunkt. Ett bankaktiebolag bör sålunda endast under
samma förutsättningar som i dag gäller kunna undgå rättens prövning.
Redan av aktiebolagslagen följer att rättens tillstånd inte behövs i ny-
emissionsfallet. I bankrörelselagen bör det dock tas in en bestämmelse av
vilken det framgår att Finansinspektionen far medge att nedsättning av
aktiekapitalet far ske utan rättens tillstånd om bankaktiebolaget samtidigt
vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller
dess aktiekapital minskar till följd av nedsättningsbeslutet. Det bör dock
noteras att Aktiebolagskommittén i delbetänkandet Aktiebolagets kapital
(SOU 1997:22) har föreslagit en bestämmelse av det slag som fanns i lag-
rådsremissen. Frågan om utformningen av den nu behandlade bestämmel-
sen kan därför komma att bli föremål för nya överväganden i det lag-
stiftningsärende som behandlar det delbetänkandet.
Ett aktiebolag skall ansöka om tillstånd senast två månader efter det att
nedsättningsbeslutet registrerats. Förfarandet hos rätten enligt aktie-
bolagslagen har beskrivits ovan. För bankaktiebolag gäller emellertid and-
ra regler. Domstolen är således skyldig att inhämta Finansinspektionens
yttrande om och i så fall i vad mån nedsättningen kan komma att inverka
på insättamas rätt. Inspektionens yttrande skall inhämtas innan domstolen
utfärdar kallelse på borgenärerna och kallelsen skall innehålla ett kort-
fattat sammandrag av yttrandets innehåll. Finner domstolen med hänsyn
till yttrandets innehåll att nedsättningen inte skall fa verkställas skall
ansökningen genast avslås.
Anledningen till att rättens prövning av nedsättningsbeslutet skall före-
gås av ett yttrande från Finansinspektionen är att ett kungörande av
ansökningen om tillstånd att verkställa nedsättningen kan vara ägnat att
väcka oro hos insättama. Genom yttrandet far insättama dessutom ett sak-
kunnigt underlag vid sin bedömning om nedsättningsansökningen skall
bestridas (prop. 1986/87:12 band 2 s. 80 f). Till vad som anfördes i för-
arbetena kan läggas att genom att domstolen åläggs att inhämta och be-
akta Finansinspektionens yttrande undviks också att myndigheterna har
olika syn på om nedsättningen skall fa verkställas eller inte.
Bankaktiebolagslagens bestämmelser skiljer sig från aktiebolagslagens
också genom att individuella kallelser till kända borgenärer inte före-
kommer. Avvikelsen har motiverats av att aktiebolagslagens regler, om de
efterbildades i bankaktiebolagslagen, skulle för bankaktiebolag med deras
talrika borgenärer/insättare medföra sådana olägenheter att nedsättningen
av praktiska skäl inte skulle komma till stånd. Bankaktiebolag behöver
därför inte foga någon förteckning över bolagets kända borgenärer till
ansökningen. Inte heller behöver kronofogdemyndigheten underrättas om
ansökan (prop. 1986/87:12 band 2 s. 80). När kallelsen har kungjorts skall
rätten meddela tillstånd till nedsättningen om ansökningen inte bestrids
eller om de fordringsägare som bestrider ansökan far betalning eller be-
tryggande säkerhet for sina fordringar. Att en insättare bestrider ansök-
ningen utgör dock inte något hinder om Finansinspektionens yttrande ger
grund för att meddela tillstånd.
Prop. 1997/98:166
102
De särskilda regler som gäller när ett bankaktiebolags nedsättnings-
beslut handläggs av rätten är alltså motiverade bl.a. av det stora antalet
borgenärer, främst insättare, som finns i ett sådant bolag. Att tillämpa
aktiebolagslagens förfarande även på banker skulle således orsaka stora
svårigheter. För bankaktiebolagen bör därför gälla särskilda bestämmelser
för förfarandet hos rätten vid nedsättning. Det förekommer emellertid
även i andra paragrafer, t.ex. i 6 kap. 5 och 9 §§ ABL, hänvisningar till
förfarandet enligt 6 kap. 6 § ABL. Särbestämmelsen i bankrörelselagen
skall tillämpas även i dessa övriga fall.
Avslutningsvis skall nämnas att aktiebolagslagen även innehåller en
hänvisning till lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser
m.m. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i bankaktie-
bolagslagen eftersom den har ansetts obehövlig (prop. 1986/87:12 band 2
s. 81). Något hinder mot att låta den gälla föreligger dock inte.
6 kap. 8 § BAL
6 kap. 8 § BAL motsvarar 6 kap. 8 § ABL. Paragraferna behandlar ned-
sättning av aktiekapitalet med stöd av förbehåll i bolagsordningen.
I 6 kap. 8 § tredje stycket ABL har det tagits in en bestämmelse om att
nedsättning inte far ske så att föll täckning inte finns för det bundna egna
kapitalet. Liksom samma bestämmelse i 6 kap. 1 § andra stycket ABL
saknar denna regel motsvarighet i bankaktiebolagslagen. Några särskilda
regler för bankaktiebolagens del bör emellertid inte i detta avseende gälla.
Beträffande motiven för detta hänvisas till vad som har anförts i anslut-
ning till 6 kap. 1 § BAL.
Förvärv av egna aktier
Ett aktiebolag far inte teckna en egen aktie eller en aktie i sitt moderbolag.
Om det ändå sker skall stiftarna alternativt styrelsen och den verkställande
direktören anses ha tecknat aktierna och ansvarar för betalningen. Detta
gäller dock inte om de inte kände till eller borde ha känt till aktieteck-
ningen. Den som tecknar aktier som bulvan för bolaget anses ha tecknat
dem för egen räkning (7 kap. 1 § ABL).
Ett aktiebolag far inte heller förvärva eller som pant ta emot egen aktie
och ett dotterföretag far inte förvärva eller som pant ta emot en aktie i sitt
moderbolag. Ett avtal i strid mot dessa förbud är ogiltigt.
Förvärv av egen aktie tillåts dock i tre undantagsfall, nämligen vid
- övertagande av affärsrörelse där aktien ingår i rörelsen,
- inlösen av aktie på grund av maktmissbruk och
- inrop på auktion av aktie som har utmätts för företagets fordran.
En aktie som har förvärvats på något av de sätt som anges i föregående
stycke skall, om den inte har dragits in genom nedsättning av aktie-
Prop. 1997/98:166
103
kapitalet, avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter
förvärvet. Samma regler gäller om ett aktiebolag har blivit moderbolaget
och ett dotterföretag därvid innehar aktier i moderbolaget.
En aktie som inte har avyttrats inom tre år från förvärvet är ogiltig. Bo-
laget skall sätta ned aktiekapitalet med aktiens nominella belopp. Ned-
sättningsbeloppet skall överföras till reservfonden. I fråga om beslutet om
nedsättning gäller reglerna i 6 kap. ABL. Rättens tillstånd behöver dock
inte inhämtas (7 kap. 2 §§ ABL).
Upptagande av vissa penninglån
I avsnitt 6.4 och 6.5 har behandlats vilka möjligheter aktiebolag har att
skaffa kapital genom nyemission eller emission av konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Ett aktiebolag
kan naturligtvis också öka sitt främmande kapital genom att ta upp lån
utan konverteringsrätt eller rätt till nyteckning.
Aktiebolagslagen innehåller emellertid ett förbud mot upptagande av
vissa penninglån. Om inte annat följer av bestämmelserna om konver-
tibellån far ett aktiebolag nämligen inte ta upp penninglån på villkor att
lånet skall betalas på annat sätt än med ett nominellt penningbelopp eller
ett penningbelopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penning-
värdet. Av detta följer att det är förbjudet att ta upp sådana lån som med-
för rätt till återbetalning av kapitalbeloppet ur bolagets tillgångar vid lik-
vidation eller uppsägning med belopp som tex. motsvarar viss kvotdel i
bolagets tillgångar eller som beräknas efter den genomsnittliga mark-
nadskursen under en period före uppsägning eller likvidation.
Det är däremot tillåtet att ge ut s.k. vinstandelslån, dvs. lån med rätt till
ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktie-
ägare i bolaget eller bolagets vinst.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 7 kap. aktiebolagslagen om
förvärv av egna aktier och upptagande av vissa penninglån skall till-
lämpas på bankaktiebolag. Ett bankaktiebolag skall dock i begränsad
omfattning tillåtas att ta emot egna aktier som säkerhet för kredit.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har inte lämnat
några synpunkter på förslaget. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
Universitet begär dock ett klargörande av hur bestämmelsen i 2 kap. 8 §
BRL om förvärv av egendom till skyddande av fordran förhåller sig till
bestämmelserna om förvärv av egna aktier.
104
Förbudet mot teckning av egna aktier i 6 kap. 9 § BAL överensstämmer
med det i 7 kap. 1 § ABL. Bestämmelserna om förvärv och pantsättning
av egna aktier, som finns i 6 kap. 10 § BAL, skiljer sig dock från motsva-
rande bestämmelse i aktiebolagslagen.
För ett bankaktiebolag gäller samma regler om vinstandelslån som för
allmänna aktiebolag. Styrelsens möjlighet att besluta om vinstandelslån är
emellertid större i ett bankaktiebolag än i ett allmänt aktiebolag.
De skillnader som föreligger behandlas i det följande.
6 kap. 10 § BAL
6 kap. 10 § BAL motsvarar 7 kap. 2 § ABL. I båda paragraferna ställs
upp ett förbud mot att förvärva och som pant ta emot egna aktier. Ett
dotterföretag får inte heller förvärva eller som pant ta emot aktier i moder-
bolaget. Ett avtal i strid med detta förbud är ogiltigt.
För aktiebolag är emellertid enligt 7 kap. 2 § andra stycket ABL förvärv
av egna aktier tillåtet i vissa fall nämligen vid övertagande av affärsrörelse
där aktien ingår i rörelsen, vid inlösen av aktie på grund av maktmissbruk
och vid inrop på auktion av aktie som har utmätts för företagets fordran.
En aktie som har förvärvats på något av dessa sätt skall, om den inte har
dragits in genom nedsättning av aktiekapitalet, avyttras så snart det kan
ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet. Samma regler gäller om
ett aktiebolag har blivit moderbolag och ett dotterföretag därvid innehar
aktier i moderbolaget. En aktie som inte har avyttrats inom tre år från för-
värvet är ogiltig. Bolaget skall sätta ned aktiekapitalet med aktiens nomi-
nella belopp.
Aktiebolagslagens bestämmelser gäller för kreditmarknadsbolag och
värdepappersbolag. Några bestämmelser av motsvarande slag finns dock
inte för bankaktiebolag. Däremot föreskrivs i 6 kap. 10 § fjärde stycket
BAL att ett bankaktiebolag vid övertagande av ett aktiebolags rörelse i
samband med fusion far förvärva i rörelsen ingående aktier men att de
förvärvade aktierna skall avyttras senast när fusionen har registrerats.
Av förarbetena till bankaktiebolagslagen (prop. 1986/87:12 band 2
s. 83 f) framgår att motivet för att upprätthålla förbudet mot förvärv av
egna aktier och förbudet mot att ta emot sådana aktier som pant är bl.a. att
ett innehav av egna aktier utgör en uttunning av det egna kapitalet och
därmed en försvagning av skyddet för insättama. Om ett bankaktiebolag
tillåts köpa egna aktier kan det enligt förarbetena ha samma verkan som
en återbetalning till aktieägarna i samband med nedsättning av aktiekapi-
talet. Vidare nämns att grundsatsen att aktieägarna har lika rätt till för-
måner i bolaget kan komma i fara, nämligen om köpeskillingen är högre
än aktiemas verkliga värde. I förarbetena konstateras också att bolaget
genom köp av egna aktier skulle kunna påverka kurssättningen på aktier-
na och därmed göra spekulationsaffärer möjliga. De nu anförda skälen
ansågs även ha sådan tyngd att det skulle framstå som betänkligt att i
bankaktiebolagslagen införa de undantag från huvudregeln som finns i
Prop. 1997/98:166
105
aktiebolagslagen. Det ansågs inte heller lämpligt att låta bankinspektionen
meddela undantagsföreskrifter i sistnämnda hänseenden.
Bland de i föregående stycke nämnda argumentet är det endast ett -
försvagningen av insättarskyddet - som har sådan dignitet att det bör be-
aktas i detta sammanhang. Efter det att detta uttalande gjordes har emel-
lertid lagen om insättningsgaranti införts. Det kan vidare antas att de
undantagsfall som finns i aktiebolagslagen inte medför någon avsevärd
ökning av bankaktiebolags förvärv av egna aktier.
Regeringens bedömning är att de regler som enligt aktiebolagslagen
gäller för avyttring av sådana aktier och nedsättning av aktiekapitalet bör
ge tillfredsställande skydd mot missbruk. Av intresse är också att det av
4 kap. 1 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
framgår att tillgångsposten egna aktier inte far tas upp till något värde
samt att det av 4 kap. 5 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna
råd (FFFS 1997:12) om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för
marknadsrisker och kreditrisker, framgår att innehav av egna aktier som
inte har skrivits ned till noll kronor skall dras av från eget kapital vid be-
räkningen av det primära kapitalet. Mot bakgrund av nu redovisade om-
ständigheter torde det således inte föreligga något hinder emot att låta
aktiebolagslagens bestämmelser gälla även för bankaktiebolag.
För bankaktiebolag ställs i 6 kap. 10 § andra stycket BAL upp en regel
som saknar motsvarighet för aktiebolagen. Där föreskrivs att om aktier
lämnas som säkerhet för en kredit och om det bland dessa ingår en mindre
del aktier i bankaktiebolaget eller i dess moderföretag föreligger det inte
något hinder mot att ta emot även dessa aktier som pant. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen utfärdar närmare
föreskrifter om vilka begränsningar som i detta fall skall gälla.
Praktiska skäl ligger bakom denna särbestämmelse. Om en aktieportfölj
pantsätts skall inte i portföljen ingående aktier behöva frånskiljas. Det har
i stället förutsatts att problemet löses genom att aktien inte inräknas i
pantens värde och krediten anpassas till belåningsvärdet av panten i övrigt
(prop. 1986/87:12 band 2 s. 84). De nu redovisade skälen talar alltjämt för
att det bör gälla en särbestämmelse för banker. En sådan bestämmelse bör
därför införas i bankrörelselagen. Dessutom bör det klargöras att denna
bestämmelse har företräde framför den i 2 kap. 8 § BRL.
5 kap. 17 § BAL
5 kap. 17 §§ BAL motsvarar 7 kap. 3 § andra stycket ABL och behandlar
vinstandelslån.
I de nu behandlade paragraferna föreskrivs sålunda att ett bolag kan ta
upp lån med rätt till ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av ut-
delningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst. Beslut om upp-
tagande av sådana lån fattas av bolagsstämman. Efter bolagsstämmans
bemyndigande far dock styrelsen i ett bankaktiebolag och ett aktiebolag
fatta ett sådant beslut. I ett bankaktiebolag kan styrelse också besluta om
upptagande av vinstandelslån under förutsättning av stämmans godkän-
nande. Den sistnämnda möjligheten står emellertid inte öppen för aktie-
bolag.
Prop. 1997/98:166
106
Det saknas anledning att upprätthålla denna skillnad i beslutordning
mellan bankaktiebolag och aktiebolag. Aktiebolagslagens bestämmelser i
denna del skall således gälla även för bankaktiebolag.
För de allmänna aktiebolagen finns bestämmelserna om bolagets ledning i
8 kap. ABL. Redogörelsen för reglerna i aktiebolagslagen utgår från för-
slagen i prop. 1997/98:99. Vissa skillnader föreligger mellan publika och
privata aktiebolag.
Ett publikt aktiebolag skall ha en tudelad ledning organisation med en
styrelse och en verkställande direktör. Ett privat aktiebolag skall ha en
styrelse men behöver inte ha någon verkställande direktör.
Styrelsen
Styrelsen i ett publikt aktiebolag skall bestå av minst tre ledamöter. Styrel-
sen i ett privat aktiebolag kan bestå av en eller två ledamöter om minst en
suppleant utses. Vad som i lagen sägs om styrelseledamot skall i tillämp-
liga delar även gälla suppleant (8 kap. 1 och 2 §§ ABL).
I publika aktiebolag skall en majoritet av styrelsens ledamöter alltid ut-
ses av bolagsstämman. Beträffande privata aktiebolag finns det inte någon
sådan inskränkning. Rätten att utse styrelseledamöter kan dock inte över-
låtas på styrelsen eller på en enskild styrelseledamot. Inför styrelsevalet i
ett publikt aktiebolag skall bolagsstämmans ordförande från de föreslagna
kandidaterna inhämta upplysningar om vilka uppdrag de har i andra före-
tag. De inhämtade uppgifterna skall vidarebefordras till stämman innan
valet förrättas (8 kap. 6 och 7 ££ ABL).
Uppdraget som styrelseledamot gäller för den tid som anges i bolags-
ordningen, dock längst fyra år. Uppdragen kan dock upphöra i förtid om
styrelseledamoten eller den som har utsett styrelseledamoten har begärt
det. Om det inte finns en suppleant skall det då vidtas åtgärder för att en
ersättare skall utses (8 kap. 10 och 13 §§ ABL).
Styrelsen ansvarar för bolagets organisation och förvaltning och för att
bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen
och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på att betryg-
gande sätt (8 kap. 3 £ första och andra styckena ABL). Till styrelsens an-
svar för förvaltningen av bolagets angelägenheter hör alltid att utöva till-
syn över att den verkställande direktören fullgör sin åligganden. Om den
verkställande direktören inte gör det måste styrelsen ingripa. Styrelsens
ställning som ett överordnat organ i förhållande till den verkställande
direktören innebär vidare att styrelsen kan välja att själv avgöra ärenden
som ingår i den löpande förvaltningen och således i första hand skall av-
göras av verkställande direktören. Den verkställande direktörens rätt att
sköta den löpande förvaltningen upphör om styrelsen tar sin bestämman-
derätt i anspråk. Det skulle dock strida mot lagstiftningens grunder att
göra så väsentliga ingrepp i den verkställande direktörens rätt att sköta
Prop. 1997/98:166
107
den löpande förvaltningen att denne i realiteten inte längre kan anses ha
ställning som verkställande direktör (jfr prop. 1975:103 s. 374).
Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan
å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och
de andra organ som styrelsen inrättar (8 kap. 3 § tredje stycket ABL).
Styrelsen skall alltid utfärda instruktioner för den verkställande direktö-
ren, om det finns en sådan i bolaget. En styrelse som beslutar att det i
bolagets organisation varaktigt skall ingå en grupp av personer med upp-
gift att ta hand om vissa frågor av större betydelse för bolaget är vidare
skyldig att i en instruktion precisera det nya organets uppgifter, arbetssätt
och rapporteringsskyldighet. Om omfattningen och beskaffenheten av
bolagets verksamhet påkallar det bör styrelsen utfärda instruktioner också
för enskilda befattningshavare t.ex. den vice verkställande direktören och
de högre tjänstemännen i bolaget. Instruktionerna kan dock inte leda till
att styrelsen avbördar sig ansvaret för någon av de uppgifter som enligt
lagen vilar på den.
Styrelsen är vidare skyldig att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska
situation. Till detta är det kopplat en skyldighet att meddela skriftliga
instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens
bedömning skall samlas in och rapporteras. Sådana instruktioner behöver
dock inte meddelas om dessa med hänsyn till bolagets begränsade storlek
och verksamhet skull sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen
(Sfejp. 4 §ABL).
Varje styrelse som har mer än en ledamot skall årligen fastställa en
arbetsordning för sitt arbete. Arbetsordningen skall innehålla bl.a.
bestämmelse om förekommande arbetsfördelning mellan styrelsens leda-
möter (8 kap. 5 § ABL).
I styrelse som består av mer än en ledamot skall en av ledamöterna vara
ordförande. I publika aktiebolag råder ett förbud för den verkställande
direktören att vara styrelseordförande. Det åligger styrelsens ordförande
att leda styrelsens arbete och att bevaka att styrelsen fullgör sina uppgifter
(8 kap. 14 § ABL).
Den verkställande direktören
I ett publikt aktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör. I ett
privat aktiebolag behöver det dock inte finnas en verkställande direktör.
Styrelsen har vidare möjlighet att utse en eller flera vice verkställande
direktörer. Vad som i aktiebolagslagen sägs om den verkställande direk-
tören gäller i tillämpliga delar även för den vice verkställande direktören
(8 kap. 23 och 24 §§ ABL).
Den verkställande direktören har hand om den löpande förvaltningen
enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören
far dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hän-
syn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanlig be-
skaffenhet eller stor betydelse om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan
väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I ett sådant fall skall styrel-
sen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Den verkställande di-
rektören skall vidare vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets
Prop. 1997/98:166
108
bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medels-
förvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt (8 kap. 25 § ABE).
Till den löpande förvaltningen hör alla åtgärder som inte med hänsyn
till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig be-
skaffenhet eller stor betydelse. Det innebär kort sagt att den verkställande
direktören skall svara för driften av rörelsen, utöva tillsyn över personalen
samt söija för en lagenlig och lämplig bokföring och medelsförvaltning.
Styrelsen kan också i viss utsträckning bemyndiga den verkställande
direktören att vidta förvaltningsåtgärder som ligger utanför den löpande
förvaltningen. Styrelsens ställning som ett överordnat organ i förhållande
till den verkställande direktören innebär å andra sidan att styrelsen kan
välja att själv avgöra ärenden som ingår i den löpande förvaltningen. Den
verkställande direktörens rätt att sköta den löpande förvaltningen upphör
således om styrelsen tar sin bestämmanderätt i anspråk. Som har nämnts i
det föregående skulle det dock strida mot lagstiftningens grunder om
styrelsen skulle göra så väsentliga ingrepp i den verkställande direktörens
rätt att sköta den löpande förvaltningen att denne i realiteten inte längre
kunde anses ha ställning som verkställande direktör.
Regeringens förslag: 8 kap. aktiebolagslagen om bolagets ledning
skall tillämpas på bankaktiebolag. För bankaktiebolagen skall det dock
i bankrörelselagen tas in särskilda bestämmelser om att
- styrelsen skall ha minst tre ledamöter, varav flertalet skall vara
personer som inte är anställda i banken eller i företag som ingår i
samma koncern som banken,
- en verkställande direktör alltid skall utses,
- den verkställande direktören inte far vara styrelseordförande,
- firman som huvudregel far tecknas endast av två eller flera perso-
ner i förening, och
- bolagsstämmans ordförande innan styrelseval förrättas skall lämna
uppgift till stämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i
andra företag.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen riktar kritik mot den
föreslagna bestämmelsen om att flertalet styrelseledamöter i ett bank-
aktiebolag skall vara personer som inte är anställda i banken eller i företag
som ingår i samma koncern som banken. Bankföreningen menar att
bestämmelsen endast bör gälla för anställda i dotterbolag men däremot
inte anställda i andra koncernföretag. Sveriges advokatsamfund anser att
Finansinspektionen bör ges möjlighet att meddela föreskrifter om bl.a. ett
bankaktiebolags instruktioner, om jäv för den kategori personer som tidi-
gare varit delegater och om hur delegering skall ske. Finansinspektionen
bör även kunna föreskriva att högre befattningshavare i banken skall in-
formera styrelsen om sina uppdrag utanför banken. Samfundet ifrågasätter
också lämpligheten av att ta bort tvingande regler om hur ändamålsenliga
Prop. 1997/98:166
109
interna instruktioner bör vara utformade och ersätta dessa med allmänna Prop. 1997/98:166
råd.
För bankaktiebolagen finns bestämmelserna om bolagets ledning i 7 kap.
BAL. Det finns betydande skillnader mellan bankaktiebolagslagens regler
och motsvarande regler i aktiebolagslagen. Lagarna skiljer sig åt framför-
allt i två viktiga avseenden. I bankaktiebolag är styrelsen det enda
ledningsorganet, medan i allmänna aktiebolag både styrelsen och verk-
ställande direktören är ledningsorgan med i lagen angivna ansvars-
områden. Samtidigt har styrelsen i ett bankaktiebolag lagstöd for att dele-
gera vissa beslut till den verkställande direktören eller annan. Aktie-
bolagslagen, däremot innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om
delegation av förvaltningsuppgifter från styrelsen eller verkställande
direktören. Därmed är det inte sagt att det inte skulle vara tillåtet med
delegation och av naturliga skäl är det vanligt förekommande i större
aktiebolag att styrelsen eller verkställande direktören delegerar för-
valtningsuppgifter till andra. En väsentlig skillnad är dock att styrelsen i
ett bankaktiebolag kan delegera med ett i lagen angivet skadeståndsansvar
for uppdragstagaren. Uppdragstagaren - i lagen benämnd delegat - har
inom ramen för sitt uppdrag samma skadeståndsskyldighet som gäller för
styrelseledamot.
Bestämmelserna om styrelsen, verkställande direktören och dennes
ställföreträdare skiljer sig åt på ytterligare några punkter. Vidare inne-
håller bankaktiebolagslagen en bestämmelse som begränsar de anställdas
möjligheter att sitta i andra företagsstyrelser, vilken bestämmelse saknar
motsvarighet i aktiebolagslagen. Slutligen innehåller bankaktiebolags-
lagen till skillnad från aktiebolagslagen ett krav på att firman skall tecknas
av minst två personer i förening. Nedan följer en närmare redogörelse for
skillnaderna mellan de två lagarna.
7 kap. 1 § BAL
7 kap. 1 § BAL motsvarar såvitt nu är av intresse 8 kap. 1 § ABL.
Enligt bankaktiebolagslagen skall styrelsen i ett bankaktiebolag bestå
av minst fem ledamöter. Enligt aktiebolagslagen skall publika aktiebolag
ha en styrelse med minst tre ledamöter. I privata aktiebolag är det tillräck-
ligt med en eller två ledamöter om det finns minst en suppleant.
De ursprungliga motiven till bestämmelsen om att styrelsen skall ha
minst fem ledamöter är oklara. Det har inte heller framkommit några and-
ra skäl till att det minsta antalet styrelseledamöter i ett bankaktiebolag bör
bestämmas till fem. Intresset av enhetlighet gör att huvudregeln for större
aktiebolag bör gälla även for bankaktiebolag. Med hänsyn till de for ban-
ker särskilda skyddsintressena bör emellertid inte ett bankaktiebolag kun-
na ha en styrelse bestående av färre än tre ledamöter. Om aktiebolags-
lagen görs tillämplig på bankaktiebolagen utan att någon särbestämmelse
infors kommer emellertid privata bankaktiebolag att kunna utse en styrel-
110
se bestående av en ledamot och en suppleant. Även om det är osannolikt Prop. 1997/98:166
att privata bankaktiebolag skulle begagna sig av den möjligheten bör den
inte finnas. Regeringen föreslår därför att en särregel införs för bank-
aktiebolagen enligt vilken styrelsen i bankaktiebolag alltid skall bestå av
minst tre styrelseledamöter.
Enligt 7 kap. 1 § första stycket BAL skall styrelsen i bankaktiebolag
förvalta bolagets angelägenheter i enlighet med vad som föreskrivs i
bankaktiebolagslagen och vad som föreskrivs i bankrörelselagen. Det
finns inte någon bestämmelse i aktiebolagslagen som anger att styrelsen
skall förvalta bolagets angelägenheter i enlighet med gällande lagar och
förordningar. I 8 kap. 3 § ABL anges endast att styrelsen svarar för bola-
gets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Även
utan något uttryckligt stadgande är emellertid styrelsen i såväl allmänna
aktiebolag som bankaktiebolag skyldig att följa gällande lagar och förord-
ningar vid förvaltningen av bolagets angelägenheter. Behovet av en sär-
regel i detta hänseende för bankaktiebolag är därför litet. Med hänsyn till
intresset av att så långt som möjligt ha enhetliga regler för allmänna
aktiebolag och bankaktiebolag finner regeringen inte skäl att behålla
någon särregel.
7 kap. 3 § BAL
7 kap. 3 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Paragrafen inne-
håller den s.k. femtalsregeln, enligt vilken högst en för varje påböljat
femtal av styrelseledamöterna far vara anställda i banken. Syftet bakom
den ifrågavarande bestämmelsen är att stärka styrelsens oberoende i för-
hållande till anställda i ledande positioner.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att styrelsens oberoende
ställning upprätthålls. Styrelsen kan nämligen inte fungera som tillsyns-
organ om alltför många av styrelseledamöterna samtidigt är anställda i
bankaktiebolaget. Motsvarande synpunkter gör sig i och för sig gällande i
allmänna aktiebolag av en viss storlek. Med hänsyn till det särskilt starka
intresset av en väl fungerande intern kontroll i banker är intresset av att
garantera styrelsens oberoende ställning emellertid särskilt starkt i bank-
aktiebolag. Styrelsens oberoende ställning är så viktig att regeringen anser
att en särregel för bankaktiebolag i detta avseende bör finnas kvar.
Den nuvarande s.k. femtalsregeln innebär dock enligt regeringens
mening en alltför kraftig begränsning av andelen anställda i styrelsen. Det
är önskvärt att bestämmelsen utformas så att bankaktiebolagen far en
möjlighet att låta verkställande direktören och eventuellt andra personer i
bankledningen vara representerade i styrelsen utan att denna för den skull
behöver bli alltför stor. Regeringen delar utredningens bedömning att
styrelsen i vart fall till övervägande del bör bestå av personer som inte
sitter i bankens ledning eller eljest är anställda i koncernen.
Att, såsom Svenska Bankföreningen föreslår, låta regeln omfatta endast
anställda i banken eller i dess dotterföretag skulle urholka värdet av
bestämmelsen och en sådan begränsning bör därför inte införas. Med hän-
syn härtill föreslår regeringen att en särregel med det i utredningen före-
slagna innehållet införs i bankrörelselagen.
111
Det finns enligt regeringens mening inte skäl att undanta arbets- Prop. 1997/98:166
tagarrepresentantema från bestämmelsens tillämpning. Samma skäl som
ovan anförts beträffande andra anställdas möjlighet att utgöra majoritet i
styrelsen gäller även för dem. Enligt lagen (1987:1245) om styrelse-
representation för de privatanställda har de anställda i koncerner med
minst 1 000 anställda rätt till tre ledamöter i styrelsen. I bankkoncemer av
denna storlek innebär detta att, i de fall utöver de anställdas representanter
annan anställd t.ex. verkställande direktören skall ingå i styrelsen, styrel-
sen måste bestå av minst nio ledamöter. Regeringen konstaterar att så
måste bli fallet med den nuvarande utformningen av lagen om styrelsere-
presentation.
7 kap. 4 § BAL
7 kap. 4 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Paragrafen inne-
håller regler om verkställande direktören och dennes ställföreträdare. De
bestämmelser som närmast motsvarar bankaktiebolagslagens, finns för
aktiebolagen i 8 kap. 23 och 24 §§ ABL.
Av bestämmelsen i bankaktiebolagslagen framgår att styrelsen inom sig
skall utse en verkställande direktör. I förhållande till aktiebolagslagen
består olikheten i fråga om verkställande direktörens ställning främst av
att denna inte ges någon särskild befogenhet. I ett bankaktiebolag är alltså
styrelsen det enda bolagsorganet, medan i allmänna aktiebolag både
styrelsen och verkställande direktören är ledningsorgan med i lagen an-
givna ansvarsområden. Den verkställande direktörens roll och ställning i
ett bankaktiebolag skall ses mot bakgrund av att styrelsen i ett bankaktie-
bolag svarar för bolagets organisation och har möjlighet att bestämma hur
ansvarsfördelningen och beslutanderätten skall fördelas mellan styrelsen,
verkställande direktören, andra ledningsorgan och befattningshavare, se
7 kap. 6 § BAL. Frågan om den verkställande direktörens ställning be-
handlas därför i anslutning till den paragrafen.
Av 7 kap. 4 § BAL följer vidare att en verkställande direktör alltid skall
utses i ett bankaktiebolag. I allmänna aktiebolag behöver däremot inte
verkställande direktör utses om bolaget är privat. Verkställande direktör
måste dock alltid utses i publika bolag. Regeringen föreslår att en särregel
införs, enligt vilken en verkställande direktör alltid skall utses i bank-
aktiebolag.
Enligt bankaktiebolagslagen skall alltid utses en eller flera ställföre-
trädare för verkställande direktören. För allmänna aktiebolag finns inte
krav på att ställföreträdare skall utses. Enligt regeringens mening tillgodo-
ses de för bankaktiebolagen särskilda skyddsintressena genom kravet på
att en verkställande direktör alltid skall utse. Det finns inte tillräckliga
skäl att dessutom föreskriva att det alltid skall finnas en ställföreträdare
för verkställande direktören.
7kap. 6§BAL
7 kap. 6 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen.
112
Som har nämnts i anslutning till 7 kap. 4 § BAL svarar styrelsen ensam
för förvaltningen av ett bankaktiebolags angelägenheter. Styrelsen kan
emellertid enligt 7 kap. 6 § BAL delegera förvaltningsuppgifter till verk-
ställande direktören eller annan. Uppdragstagaren är i lagen benämnd
delegat. Delegation far även ske till särskilda ledningsorgan för visst om-
råde (regionstyrelse) eller för ett eller flera bankkontor (kontorsstyrelse).
Styrelsen skall i en instruktion, som fastställs för ett år i sänder meddela
föreskrifter om de befogenheter som skall tillkomma verkställande direk-
tören och andra delegater. Om uppdraget avser kreditgivning skall även
grunderna för kreditgivningen fastställas. En avskrift av instruktionen
skall sändas till Finansinspektionen. Delegater kan enligt 5 kap. BRL bli
skadeståndsskyldiga gentemot bankaktiebolaget eller tredje man under
samma förutsättningar som styrelseledamöterna. Att vissa angelägenheter
inte kan bli föremål för delegation framgår av 7 kap. 7 § BAL.
Av bestämmelsen följer alltså att styrelsen i ett bankaktiebolag svarar
för bolagets organisation och bestämmer hur ansvarsfördelningen och
beslutanderätten skall fördelas mellan styrelsen, verkställande direktören,
andra ledningsorgan och befattningshavare.
Verkställande direktörens ställning
Enligt aktiebolagslagen är styrelsen överordnad verkställande direktören
och kan välja att besluta i verkställande direktörens ställe eller meddela
verkställande direktören anvisningar och föreskrifter som denne är skyldig
att följa. Styrelsens rätt att ingripa i den löpande förvaltningen är emeller-
tid inte obegränsad. Av förarbetena till 1944 års aktiebolagslag framgår
att ”det uppenbarligen skulle strida mot lagstiftningens grunder att såsom
verkställande direktör behålla en person, vars legala förvaltningsrätt av
styrelsen underkastas så väsentliga begränsningar, att han i realiteten ej
längre kan anses äga ställning av verkställande direktör”.
En viktig fråga är om styrelsen i allmänna aktiebolag även kan be-
stämma att förvaltningsuppgifter, hänförliga till den löpande förvaltningen
skall avgöras av någon annan befattningshavare än verkställande direktö-
ren eller av kollektiva organ i vilka verkställande direktören ingår som en
av flera ledamöter. Enligt regeringens uppfattning gör sig samma princi-
piella synpunkter gällande som i fråga om styrelsens rätt att besluta i verk-
ställande direktörens ställe. Styrelsen torde därför ha möjlighet att för ett
särskilt fall förordna att en fråga som hör till den löpande förvaltningen
skall avgöras av en annan befattningshavare än den verkställande direk-
tören eller av ett kollektivt organ. Det är däremot inte möjligt att besluta
om en arbetsfördelning som innebär att ansvaret för vissa frågor inom den
löpande förvaltningen mer eller mindre permanent flyttas från den verk-
ställande direktören till en annan befattningshavare. En sådan arbetsför-
delning skulle innebära att den verkställande direktörens generella ansvar
för den löpande förvaltningen urholkas och därmed strida mot aktie-
bolagslagens regler om kompetens- och ansvarsfördelning mellan bolags-
organen.
Med hänsyn till styrelsens ställning enligt bankaktiebolagslagen finns
inte någon gräns för styrelsens möjligheter att ingripa i den löpande för-
Prop. 1997/98:166
113
valtningen av ett bankaktiebolag. Styrelsen torde således vara oförhindrad
att besluta i alla angelägenheter hänförliga till den löpande förvaltningen
eller att bestämma att någon annan befattningshavare än verkställande
direktören skall avgöra de ifrågavarande angelägenheterna. Mot bakgrund
av att verkställande direktören enligt 7 kap. 4 § BAL skall utses för att
”under styrelsens inseende leda verksamheten i banken” skulle emellertid
en arbetsfördelning som innebär att verkställande direktören berövades
alla sina befogenheter även i bankaktiebolag framstå som anmärknings-
värd och i strid med lagens syfte.
Även om den verkställande direktörens ställning i bankaktiebolag och
allmänna aktiebolag bygger på olika principer är de praktiska skillnaderna
är små. Styrelsens delegation av förvaltningsuppgifter till verkställande
direktören och andra befattningshavare medför en befogenhets- och
ansvarsfördelning som i stor utsträckning överensstämmer med vad som
är fallet i allmänna aktiebolag. Flertalet av de större bankaktiebolagen har
redan i dag ledningsorganisationer som är förenliga med aktiebolags-
lagens ledningsregler. Styrelsen har även vid tillämpning av aktiebolags-
lagen möjligheter att utforma en för det enskilda bankaktiebolaget lämplig
organisation. På grund av det anförda gör regeringen den bedömningen
att det inte föreligger några praktiska problem att tillämpa aktiebolags-
lagens regler om verkställande direktör på bankaktiebolagen.
I förarbetena till bankaktiebolagslagen avvisades tanken på att göra
verkställande direktören till bolagsorgan med hänvisning till att en sådan
ordning skulle innebära en försämring av den interna kontrollen i bank-
aktiebolag. Enligt regeringens mening behöver så inte vara fallet. Den
interna kontrollen kan mycket väl organiseras på ett effektivt sätt med
verkställande direktören som huvudansvarig även för den löpande kon-
trollen om andra kontrollmekanismer finns. Genom tillämpningen av de
nya aktiebolagsrättsliga reglerna ökar styrelsens betydelse som tillsyns-
organ.
Styrelsens tillsynsfunktion och ansvar för en tillfredsställande intem
kontroll understryks numera i aktiebolagslagen. Enligt aktiebolagslagen
skall styrelsen sålunda inte bara se till att organisationen beträffande bok-
föringen och medelsförvaltningen innefattar en tillfredsställande kontroll
utan dessutom se till att bolagets organisation är utformad så att även
bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande
sätt. Styrelsen är också skyldig att fortlöpande bedöma bolagets ekono-
miska situation samt meddela anvisningar för när och hur sådana upp-
gifter som behövs för styrelsens bedömning skall samlas in och rappor-
teras till styrelsen. Bestämmelserna innebär en betydelsefull förstärkning
av den interna kontrollen i allmänna aktiebolag. Även i förhållande till
nuvarande regelverk avseende den interna kontrollen i bankaktiebolag
innebär de föreslagna reglerna en förstärkning.
Praktiska överväganden talar med avsevärd styrka för att samma regler
skall gälla för bankaktiebolag som för allmänna aktiebolag. Några av-
görande hinder föreligger inte heller med hänsyn till intresset av en ända-
målsenlig organisation eller en väl fungerande intem kontroll i bankaktie-
bolag. Sammanfattningsvis finner regeringen att den nu gällande ord-
ningen enligt bankaktiebolagslagen bör avskaffas. Verkställande direktö-
Prop. 1997/98:166
114
ren bör således även i bankaktiebolag vara ett bolagsorgan med ansvar för
den löpande förvaltningen.
Övriga särregler beträffande verkställande direktören
Det förhållandet att verkställande direktören blir bolagsorgan medför inte
att övriga särregler beträffande verkställande direktörens ställning i bank-
aktiebolag behöver avskaffas. Endast om starka skäl föreligger med hän-
syn till de för bankaktiebolagen särskilda skyddsintressena bör emellertid
särregler övervägas.
Ytterligare en skillnad mellan aktiebolagslagen och bankaktiebolagen
är att det i den sistnämnda lagen föreskrivs att flera verkställande direk-
törer far finnas i ett bankaktiebolag (7 kap. 4 §). Bestämmelsen motivera-
des när den infördes på 1950-talet av förhållandena i ett av de större bank-
aktiebolagen. De bankaktiebolag som tidigare hade flera verkställande
direktörer har sedermera övergivit den ordningen. I dag är det endast ett
bankaktiebolag som har flera verkställande direktörer. Det finns emeller-
tid inte skäl att behålla den ifrågavarande särregeln. Även i bankaktie-
bolag bör det alltså fa finnas endast en verkställande direktör.
Bestämmelsen i 7 kap. 4 § BAL om att verkställande direktören och
dennes ställföreträdare alltid skall utses inom styrelsen har motiverats av
att deras befogenheter ansetts grunda sig på delegation från styrelsens
sida. Eftersom regeringen föreslår att befogenheterna skall komma till
uttryck i lagen är de ursprungliga skälen för bestämmelsen inte längre
relevanta. Regeringen anser inte heller att det finns några andra skäl att
behålla särregeln. Regeringen föreslår därför att aktiebolagslagens regler i
detta hänseende skall tillämpas även för bankaktiebolag.
Interna instruktioner
Bestämmelsen i 7 kap. 6 § tredje stycket BAL om skyldighet för styrelsen
att upprätta interna instruktioner för verkställande direktören och andra
befattningshavare är av stor betydelse för att fastställa ansvarsför-
delningen och därigenom underlätta den interna kontrollen i bankaktie-
bolag.
Enligt aktiebolagslagen är styrelsen skyldig att utförda interna instruk-
tioner för arbetsfördelningen mellan styrelsen, den verkställande direktö-
ren och de organ som styrelsen inrättar. Om omfattningen och beskaffen-
heten av bolagets verksamhet påkallar det bör styrelsen i ett aktiebolag
emellertid utförda instruktioner också för enskilda befattningshavare, t.ex.
den vice verkställande direktören och de högre tjänstemännen i bolaget.
Den nuvarande bestämmelsen i bankaktiebolagslagen innehåller vissa
ytterligare krav på utformningen av instruktionerna som saknar mot-
svarighet i aktiebolagslagen. Enligt bestämmelsen i bankaktiebolagslagen
skall instruktionerna såvitt avser kreditgivningen inte bara ange
beslutsordningen utan dessutom grunderna för kreditgivningen. Vidare
skall instruktionerna fastställas årligen och inges till Finansinspektionen.
Slutligen skall Finansinspektionen underrättas om eventuella ändringar i
instruktionerna.
Prop. 1997/98:166
115
På grund av det anförda kan det ifrågasättas om bestämmelsen i aktie-
bolagslagen tillgodoser kravet på ändamålsenliga instruktioner i bank-
aktiebolag.
Vid bedömningen av huruvida aktiebolagslagen kan tillgodose intresset
av interna instruktioner i bankaktiebolag är det förhållandet att bank-
aktiebolagen står under Finansinspektionens tillsyn av betydelse. Finans-
inspektionen har meddelat allmänna råd om hur ändamålsenliga interna
instruktioner bör vara utformade i bankaktiebolag. Även om de allmänna
råden inte är formellt bindande följs de i mycket stor utsträckning av
bankaktiebolagen och övriga institut på det finansiella området. Bank-
aktiebolagen är vidare skyldiga att lämna alla upplysningar om sin verk-
samhet som Finansinspektionen begär, exempelvis om innehållet i de in-
terna instruktionerna.
Mot bakgrund av de nu angivna förhållandena finner regeringen att den
föreslagna bestämmelsen i tillräckligt hög grad tillgodoser kravet på
ändamålsenliga instruktioner i bankaktiebolag. Det kan i detta samman-
hang noteras att Banklagskommittén i sitt betänkande har upplyst att
kommittén har för avsikt att i sitt huvudbetänkande föreslå en rambe-
stämmelse om riskhantering som innebär att krav på att en bank skall ha
till rörelsen avpassade informations-, styr- och kontrollsystem. I samband
med beredningen av kommitténs huvudbetänkande kommer således fråga
om bankers interna instruktioner att tas upp på nytt.
7 kap. 7 §BAL
7 kap. 7 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Paragrafen inne-
håller bestämmelse som uttryckligen begränsar styrelsens delegationsrätt.
Enligt bankaktiebolagslagen far styrelsen inte delegera ärenden av prin-
cipiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Någon uttrycklig bestäm-
melse av detta slag finns dock inte i aktiebolagslagen. Även enligt aktie-
bolagslagen följer emellertid att styrelsen inte far delegera bort ansvaret
för frågor som enligt lagen hör till styrelsens ansvarsområde. Någon sär-
bestämmelse behöver därför inte övervägas för bankaktiebolagen.
I aktiebolagslagen finns det dock en uttrycklig bestämmelse enligt vil-
ken den verkställande direktören utan särskilt bemyndigande från styrel-
sen kan vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av
bolagets verksamhet är av ovanlig beskaffenhet eller stor betydelse om
styrelsens beslut inte kan avvaktas. Enligt regeringens mening finns det
inte heller några hinder mot att låta denna bestämmelse gälla även för
bankaktiebolag. Det torde tvärtom vara lämpligt att verkställande direktö-
ren i vissa situationer har möjlighet att vidta sådana åtgärder.
Förutom det principiella förbudet för styrelsen i bankaktiebolag att de-
legera särskilt viktiga beslut innehåller 7 kap. 7 § andra-fjärde styckena
BAL utförliga och relativt komplicerade bestämmelser enligt vilka styrel-
sen inte far delegera vissa kreditbeslut och endast under vissa förutsätt-
ningar far delegera andra kreditbeslut. Bestämmelserna har nära samband
med den s.k. kreditjävsbestämmelsen i 2 kap. 17 § bankrörelselagen. En-
ligt den paragrafen far en bank inte bevilja vissa fysiska och juridiska per-
soner med anknytning till banken och en närstående krets av fysiska och
Prop. 1997/98:166
116
juridiska personer krediter på förmånligare villkor än de som banken
normalt ställer upp. Det rör sig bl.a. om styrelseledamöter, befattnings-
havare i ledande ställning, större aktieägare, make och sambo till de an-
givna personerna samt vissa juridiska personer. Enligt 7 kap. 7 § andra
stycket BAL far styrelsen inte delegera beslut om beviljande av kredit till
de nyssnämnda personerna. Undantagna från delegationsförbudet är
krediter i och för en rörelse som drivs av låntagaren. Delegationsförbudet
gäller inte heller kredit till lägre befattningshavare i banken. Kredit till
dem far emellertid endast beviljas enligt föreskrifter som Finansinspek-
tionen meddelar. Det är Finansinspektionen som bestämmer vilka befatt-
ningshavare som skall anses inneha en ledande ställning.
Regeringen anser att det av förtroendeskäl finns behov av en be-
stämmelse som anger på vilka villkor som en bank far ge kredit till en viss
krets av närstående. Den s.k. kreditjävsbestämmelsen i bankrörelselagen
är tillfyllest i detta avseende. Enligt gällande rätt är det emellertid inte
bara frågan om villkoren för dessa krediter som är reglerad i lag utan även
beslutsordningen i sådana ärenden. Regleringen skiljer sig därigenom från
den på de flesta andra områden där bankrörelselagen ställer upp särskilda
begränsningar i bankernas handlingsfrihet. Frågan är om det finns behov
av denna dubbla reglering på just detta område.
Av den föregående redogörelsen framgår betydelsen av att det finns
ändamålsenliga instruktioner i bankaktiebolag som anger i vilken ordning
beslut i olika angelägenheter, t.ex. kreditärenden, skall fattas. Den nuva-
rande bestämmelsen om intema instruktioner i bankaktiebolagslagen
kommer, om regeringens förslag genomförs, att ersättas av bestämmelser-
na i aktiebolagslagen. De ifrågavarande bestämmelserna kompletteras av
Finansinspektionens allmänna råd om hur instruktionerna bör vara ut-
formade. Finansinspektionen har vidare möjlighet att begära in instruktio-
nerna för kontroll. Denna ordning far anses vara tillfyllest. Skulle en
bank, mot förmodan, upprätta en instruktion för ärenden enligt kreditjävs-
bestämmelsen som inte uppfyller rimliga krav på beslutsordningen bör
Finansinspektionen ingripa.
Regeringen anser av angivna skäl att bestämmelserna om delegations-
förbud och bestämmelserna om begränsningar i delegationsrätten rörande
lägre befattningshavare bör avskaffas. Däremot kvarstår den s.k.
kreditjävsbestämmelsen i 2 kap. 17 § bankrörelselagen.
7 kap. 9 §BAL
7 kap. 9 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. I paragrafen före-
skrivs att verkställande direktören eller annan delegat som är anställd i ett
bankaktiebolag inte far vara styrelseledamot i företag vars huvudsakliga
verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som
driver emissionsrörelse. I andra företag än de angivna krävs styrelsens
tillstånd för vaije särskilt fall. Bestämmelserna gäller dock inte för företag
som ingår i samma koncern som banken.
En bestämmelse av motsvarande innebörd har funnits i banklag-
stiftningen sedan 1933. Bestämmelsen infördes efter förslag från 1924 års
bankkommitté och 1932 års banksakkunniga. Bestämmelsen motiverades
Prop. 1997/98:166
117
av att den nära anknytning som funnits mellan banker och s.k. emissions-
bolag hade visat sig vara olycksbringande och att det fanns risk för att
bankverksamheten kunde ledas in på olämpliga vägar och för att bankled-
ningens objektivitet vid prövningen av kreditfrågor skulle kunna sättas
ifråga om befattningshavare i banken satt i andra bolagsstyrelser.
Bestämmelsen har utan större ändringar behållits i de efterföljande bank-
lagarna.
Enligt regeringens uppfattning saknas det i dag motiv för att behålla
något förbud för verkställande direktören och andra befattningshavare att
sitta i styrelsen i företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta
eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse.
Även kravet på styrelsens tillstånd för övriga styrelseuppdrag är, enligt
regeringens uppfattning, alltför långtgående. Det är i och för sig viktigt att
högre befattningshavare i bankaktiebolag informerar styrelsen om upp-
drag utanför banken. I välskötta företag är det också allmänt vedertaget att
det finns en sådan anmälningsskyldighet. Lagrådet anser dock att kravet
på att styrelsen skall pröva om vissa ledande befattningshavare skall fa
vara styrelseledamöter i andra företag bör behållas och hänvisar till risken
för jäv och till den påverkan en sådan risk kan ha på allmänhetens förtro-
ende för betalningsväsendet. Hur kretsen ledande befattningshavare skall
avgränsas undandrar sig dock Lagrådets bedömande. Regeringen konsta-
terar emellertid att ett bankaktiebolag även utan en sådan bestämmelse
kan utfärda riktlinjer för vilka bisysslor dess anställda far ha eller lägga
fast en anmälningsskyldighet i interna instruktioner. I instruktioner kan
och bör även behandlas de ledande befattningshavarnas möjlighet att be-
reda och besluta i ärenden som rör fysiska och juridiska personer som de
har anknytning till. Det finns mot denna bakgrund inte skäl att införa
någon bestämmelse om styrelsens tillstånd för styrelseuppdrag i andra
företag.
Enligt 8 kap. 7 § ABL skall bolagsstämmans ordförande, inför styrelse-
val i ett publikt aktiebolag, från de föreslagna kandidaterna inhämta upp-
lysningar om vilka uppdrag de har i andra företag. Upplysningarna skall
vidarebefordras till stämman innan valet förrättas. Bestämmelsen bör
gälla för alla bankaktiebolag oavsett om de är publika eller privata. Rege-
ringen föreslår därför att en särregel av motsvarande innehåll införs i
bankrörelselagen.
7 kap. 11 § BAL
7 kap. 11 § BAL motsvarar 8 kap. 14 § ABL. Paragrafen innehåller bl.a.
föreskrifter som begränsar den verkställande direktörens möjligheter att
vara ordförande i styrelsen.
Bestämmelsen i bankaktiebolagslagen har samma syfte som den s.k.
femtalsregeln, dvs. att stärka styrelsens oberoende i förhållande till an-
ställda i ledande positioner. Enligt bestämmelsen far verkställande direk-
tör eller annan anställd i banken inte vara ordförande eller vice ordförande
i styrelsen. För allmänna aktiebolag gäller däremot endast att verk-
ställande direktören inte far vara ordförande i styrelsen. I de privata aktie-
Prop. 1997/98:166
118
bolagen far verkställande direktören, om sådan utsetts, även vara styrelse-
ordförande.
Enligt regeringens mening finns det inte tillräckliga skäl att behålla sär-
regeln som begränsar de anställdas möjligheter att vara styrelseordförande
eller vice ordförande i bankaktiebolag i större utsträckning än vad som
gäller för de större aktiebolagen. I praktiken är det uteslutet att en vanlig
anställd, underställd verkställande direktören, skulle utses att vara ordfö-
rande i styrelsen. Det är visserligen relativt vanligt med s.k. arbetande
styrelseordförande men dessa är oftast inte anställda i banken. Intresset av
att tillförsäkra styrelsens oberoende ställning tillgodoses i huvudsak ge-
nom den ovan föreslagna bestämmelsen enligt vilken styrelsen till över-
vägande del skall bestå av personer som inte är anställda i bankaktie-
bolaget.
Ett bankaktiebolag kan vara både privat och publikt. För att upprätthålla
den ordningen att den verkställande direktören inte för vara styrelse-
ordförande bör det införas en särregel i bankrörelselagen med den inne-
börden.
7 kap. 15 § BAL
7 kap. 15 § BAL motsvarar närmast 8 kap. 29-33 §§ ABL. Paragrafen
behandlar firmateckningsrätten.
Enligt aktiebolagslagen företräder styrelsen bolaget och tecknar dess
firma. Styrelsen får även uppdra åt en eller flera personer att teckna bola-
gets firma. Det kan därvid beslutas att endast två eller flera i förening får
teckna bolagets firma. Firmateckningsrätt medför behörighet att repre-
sentera bolaget vid avtal och rättshandlingar och företräda det inför dom-
stolar och andra myndigheter. Bestämmelserna om firmatecknare i aktie-
bolagslagen gäller bara styrelseledamöter, verkställande direktör och sär-
skilt utsedda firmatecknare. Regler om andra representanter för bolaget,
t.ex. av ställföreträdarna befullmäktigade personer, anställda med ställ-
ningsfullmakt, handelsagenter m.m. finns i annan lagstiftning.
Verkställande direktören får enligt aktiebolagslagen alltid företräda
bolaget och teckna dess firma beträffande åtgärd inom sitt kompetens-
område såsom det anges i 8 kap. 25 § ABL, dvs. den löpande förvaltning-
en och brådskande åtgärder därutöver. Inget hindrar att han av styrelsen
bemyndigas att ensam eller tillsammans med annan teckna firman rörande
alla åtgärder.
Bankaktiebolagslagen innehåller till skillnad från aktiebolagslagen ett
krav på att firman alltid skall tecknas av minst två personer i förening.
Verkställande direktör har ingen självständig rätt att teckna firman. Kravet
på två firmatecknare infördes i banklagstiftningen år 1933 efter förslag av
1924 års bankkommitté och 1932 års banksakkunniga. Bestämmelsen
motiverades i förarbetena bl.a. av att ett förslag till dansk banklag innehöll
en bestämmelse av motsvarande innebörd och att den gällande ordningen
med en firmatecknare hade visat sig innebära risker för att enskilda
befattningshavare iklädde banken förpliktelser utan någon annan persons
kännedom.
Prop. 1997/98:166
119
Genom valet att ge verkställande direktören i bankaktiebolag ställning Prop. 1997/98:166
som bolagsorgan är att det knappast möjligt att för bankaktiebolag göra
undantag från aktiebolagslagens regler om att verkställande direktör inom
sitt kompetensområde ensam äger teckna bankaktiebolagets firma. Ett
sådant undantag skulle strida mot den grundläggande systematiken i lag-
stiftningen och undanröja den eftersträvade enhetligheten på ett av de för
företagens motparter väsentligaste områdena.
Det är i och för sig lämpligt att firman i större aktiebolag och bank-
aktiebolag tecknas av två personer i förening. Med hänsyn till de för
banker särskilda skyddsintressena kan betydelsen härav sägas vara något
större i bankaktiebolag än i allmänna aktiebolag. Betydelsen av en lag-
regel med denna innebörd skall dock inte överdrivas. En firmatecknings-
regel utgör ingen garanti för att beslutsfattandet och den interna kontrol-
len fungerar. Betydelsen av ändamålsenliga instruktioner och rutiner är
betydligt större.
Som har framgått av vad som nu har sagts är värdet av den aktuella
firmateckningsbestämmelsen tveksamt. Mot bakgrund av att bestämmel-
serna i banklagstiftningen om styrning och intern kontroll alltjämt är
föremål för en omfattande översyn av Banklagskommittén bör dock
bestämmelsen behållas till den översynen är klar. En särregel om att det
skall finnas två firmatecknare i bankaktiebolag bör därför föras in i bank-
rörelselagen.
Bestämmelserna om bolagsstämman finns för de allmänna aktiebolagen i
9 kap. aktiebolagslagen. Beskrivningen av gällande rätt sker med
utgångspunkt från bestämmelsernas lydelse enligt prop. 1997/98:99.
Aktieägarns rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolags-
stämman (9 kap. 1 § ABL). Bolagsstämman är det högsta beslutande
organet i ett aktiebolag. Endast bolagsstämman kan avgöra vissa ärenden
som antingen utgör kontroll av styrelsen, såsom beviljande av ansvarsfri-
het och fastställelse av årsredovisning, eller bedömts vara så viktiga att de
inte bör beslutas av styrelsen, utan i stället hänskjutas till ägarkollektivet.
Exempel på sådana ärenden är beslut om ändring av bolagsordning, beslut
om fondemission, fusion och likvidation.
Rätten att delta i bolagsstämman tillkommer den aktieägare som på
dagen för stämman är införd i aktieboken. I ett avstämningsbolag till-
kommer rätten att delta i bolagsstämman den som har upptagits som
aktieägare i en sådan utskrift av aktieboken som avses i 3 kap. 13 § andra
stycket ABL, dvs. en utskrift som avser förhållandena tio dagar före
stämman. Dessutom far det i bolagsordningen bestämmas att en aktie-
ägare får delta i bolagsstämman eller medföra biträde endast om han an-
mäler detta till bolaget. En aktieägare utövar sin rätt vid bolagsstämman
antingen personligen eller genom ombud. Aktieägaren eller ombudet kan
också anlita biträde (9 kap. 2 och 3 §§ ABL).
120
En aktie som tillhör bolaget eller dess dotterföretag kan inte företrädas
vid bolagsstämman och skall inte räknas med vid omröstningar (9 kap.
4 § ABL).
En aktieägare i ett allmänt aktiebolag far rösta för det fulla antal aktier
som han äger eller företräder på grund av fullmakt (9 kap. 5 § ABL).
Aktieägarna skall hålla en ordinarie bolagsstämma inom sex månader
från utgången av varje räkenskapsår. Årsredovisningen för det förflutna
räkenskapsåret skall lämnas till revisorerna senast sex veckor före den
ordinarie bolagsstämman. Revisorerna skall lämna revisionsberättelsen till
bolagets styrelse senast tre veckor för stämman. Styrelsen skall hålla
redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen tillgängliga för aktie-
ägarna under minst två veckor före bolagsstämman. Vid stämman skall
styrelsen lägga fram redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen
för beslut (9 kap. 7 £ ABL). Styrelsen kan också kalla till bolagsstämma
om den finner skäl till det eller om en revisor eller ägarna till minst en
tiondel av aktierna skriftligen begär det (9 kap. 8 § ABL). Bolagsstämman
kan också vid såväl ordinarie som extra stämma besluta om fortsatt stäm-
ma (9 kap. 9 § ABL).
Det finns också bestämmelser om
- orten för bolagsstämman (9 kap. 10 § ABL),
- aktieägares rätt att få ärende behandlat på stämma (9 kap. 11 § ABL),
- sammankallande av bolagsstämma (9 kap. 12 § ABL),
- tid och sätt för kallelsen (9 kap. 13 och 14 §§ ABL),
- kallelsens innehåll (9 kap. 15 § ABL),
- tillhandahållande av handlingar inför stämman (9 kap. 16 § ABL),
- fel i kallelsen ( 9 kap. 17 § ABL),
- bolagsstämmans öppnande (9 kap. 18 § ABL),
- röstlängd (9 kap. 19 § ABL),
- hur bolagsstämmans ordförande utses (9 kap. 20 § ABL),
- dagordningen (9 kap. 21 § ABL),
- omröstningsförfarandet (9 kap. 25-27 §§ ABL),
- majoritetskrav vid beslut (9 kap. 28-33 ABL),
- anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen
(9 kap. 35 § ABL),
- jäv (9 kap. 36 § ABL),
- stämmoprotokoll (9 kap. 38 § ABL),
- klander av bolagsstämmobeslut (9 kap. 39-41 §§ ABL),
- styrelsens talan mot bolaget (9 kap. 42 § ABL), och
- skiljeförfarande (9 kap. 43 §ABL).
Prop. 1997/98:166
121
Prop. 1997/98:166
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 9 kap. aktiebolagslagen om
bolagsstämma skall tillämpas på bankaktiebolag. Det skall dock sär-
skilt föreskrivas att
- vissa aktier som omfattas av föreläggande eller förbud enligt 7 kap.
14 § bankrörelselagen inte far medräknas vid bestämmande av
röstmajoriteten, och
- upplysningar till aktieägarna far lämnas endast om det kan ske utan
nämnvärd olägenhet för enskild.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte några invändningar
mot förslaget.
För bankaktiebolagen finns bestämmelserna om bolagsstämman i 8 kap.
BAL. Före de ändringar i aktiebolagslagen som genomfördes genom
prop. 1997/98:99 var regleringen i de båda lagarna i allt väsentligt den-
samma men nu finns det ytterligare ett antal skillnader. De bestämmelser
som reglerar bolagsstämman är dock som regel inte av den karaktären att
det är påkallat med några särbestämmelser. I det följande behandlas där-
för endast de mer väsentliga skillnader som föreligger mellan de olika
bolagskategoriema.
8 kap. 1 § BAL
8 kap. 1 § BAL motsvarar 9 kap. 1, 2 och 4 §§ ABL. Paragraferna inne-
håller vissa inledande bestämmelser om aktieägares beslutanderätt vid
bolagsstämma.
Enligt 8 kap. 1 § fjärde stycket BAL och motsvarande bestämmelse i
9 kap. 4 § ABL far aktier som tillhör bolaget eller dess dotterföretag inte
företrädas vid bolagsstämman. Sådana aktier skall inte medräknas när det
fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i bolaget för att ett
beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas. Enligt bank-
aktiebolagslagen gäller detta även aktier som omfattas av ett förbud eller
föreläggande enligt 7 kap. 14 § BRL, om inte förvaltare har förordnats
enligt 14 a § i samma kapitel. Nämnda lagrum i bankrörelselagen ger
Finansinspektionen en möjlighet att begränsa rätten för en olämplig ägare
att företräda sina aktier i bankaktiebolaget. Eftersom syftet med Finans-
inspektionens beslut är att den olämplige aktieägaren inte skall kunna
påverka förvaltningen av bolaget föreskrivs i 8 kap. 1 § fjärde stycket
BAL att hans aktier inte skall fa räknas med vid vissa majoritetsberäk-
ningar. Bestämmelsen, som är nödvändig för att inte Finansinspektionens
beslut skall riskera att hämma bankaktiebolagets förvaltning, bör därför
behållas och föras in i bankrörelselagen.
122
8 kap. 3 § BAL
Prop. 1997/98:166
8 kap. 3 § BAL motsvarar 9 kap. 5 och 36 §§ ABL. Paragraferna inne-
håller bestämmelser om aktieägares rösträtt resp, jäv vid röstning på
bolagsstämma.
Enligt bankaktiebolagslagen gäller den s.k. tjugoprocentsregeln, dvs.
huvudregeln att ingen aktieägare far rösta för mer än en femtedel av de
vid stämman företrädda aktierna. Huvudregeln far dock frångås genom
bestämmelser i bolagsordningen. Samma regler har tidigare gällt för de
allmänna aktiebolagen, men för dem föreskrivs nu att en aktieägare får
rösta för det fulla antal aktier han äger eller företräder, om inte annat före-
skrivs i bolagsordningen. Som regeringen tidigare har uttalat (prop
1997/98:99 s. 121) är det väsentligt att lagen utformas så att den främjar
en aktiv ägarfunktion i bolagen. En förutsättning för en aktiv ägarfunktion
är att ägarna har den yttersta beslutanderätten i bolaget. Begränsningar i
rösträtten motverkar en aktiv ägarfunktion och riskerar att isolera före-
tagsledningen från ägarkontroll. På sikt är detta ägnat att försämra förut-
sättningarna för en effektiv resursanvändning inom näringslivet. Vid ut-
formningen av lagens regler bör visserligen hänsyn också tas till
minoritetsskyddsaspekter. Minoritetsskyddet bör emellertid tillgodoses på
annat sätt än genom tvingande rösträttsbegränsningar. De invändningar
som kan riktas mot rösträttsbegränsningar kan även riktas mot tjugo-
procentsregeln. Regeringen anser därför att regeln bör upphävas. Någon
särbestämmelse för bankaktiebolagen fordras alltså inte.
8 kap. 4 § BAL
8 kap. 4 § BAL motsvarar 9 kap. 10 § ABL. I paragraferna finns
bestämmelser om orten för bolagsstämman.
För de båda bolagskategoriema föreskrivs att stämman skall hållas på
den ort där styrelsen har sitt säte, men att det i bolagsordningen far
bestämmas att den skall hållas på annan angiven ort i Sverige. Vidare
gäller att bolagsstämman far hållas även på annan ort, om extraordinära
omständigheter kräver det. För bankaktiebolag förutsätts dock att sådan
ort skall vara inom riket, medan ett allmänt aktiebolag kan hålla stämma
även utomlands. Med extraordinära omständigheter åsyftas situationer av
force majeurekaraktär.
Det saknas skäl att beträffande orten för bolagsstämman behålla någon
särregel för bankaktiebolagen.
8 kap. 5 §BAL
8 kap. 5 § BAL motsvarar 9 kap. 7 och 9 §§ ABL. Paragraferna behandlar
den ordinarie bolagsstämman.
Enligt aktiebolagslagen skall ordinarie bolagsstämma hållas inom sex
månader efter utgången av varje räkenskapsår. För bankaktiebolag är
motsvarande tid bestämd till fyra månader. Anledningen till denna skill-
nad är att den tidsbegränsning som gällde enligt 1955 års bankrörelselag,
nämligen tre månader, var inskriven i bankernas bolagsordningar och att
123
det inte hade varit några svårigheter för bankerna att iaktta denna tidsfrist.
Någon anpassning till aktiebolagslagens tidsfrist om sex månader skedde
alltså inte vid bankrörelselagens tillkomst, dock att fristen för bankaktie-
bolag förlängdes till fyra månader. Med hänsyn till utgångspunkten för
denna proposition saknas skäl att behålla förevarande olikhet mellan
bankaktiebolag och de allmänna aktiebolagen.
Om bolagsstämman väljer att skjuta upp frågorna om beslut om vissa
årsredovisningshandlingar och om resultatdispositionen skall styrelsen
enligt 9 kap. 9 § tredje stycket ABL anmäla detta till registreringsmyndig-
heten för registrering. Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i
bankaktiebolagslagen, infördes med anledning av nya regler om särskilda
avgifter för aktiebolag som inte i rätt tid inkommer med årsredovisnings-
handlingar. Några sådana avgifter förekommer inte för banker. Informa-
tionen i fråga kan beträffande bankaktiebolag emellertid inte anses sakna
värde. Det finns därför inga skäl att upprätthålla en särregel i detta av-
seende.
8 kap. 6 § BAL
8 kap. 6 § BAL motsvarar 9 kap. 8 § ABL. Paragraferna behandlar extra
bolagsstämma.
Enligt de båda lagarna kan styrelsen kalla till extra bolagsstämma dels
om den anser att det finns skäl att hålla en sådan, dels om revisor eller
ägare till minst en tiondel av aktierna skriftligen begär det. Medan det
enligt aktiebolagslagen är tillräckligt att en revisor begär det fordras det
enligt bankaktiebolagslagen att flertalet av revisorerna begär det.
Bestämmelsen i bankaktiebolagslagen har enligt förarbetena (prop.
1986/87:12 band 2. s 113) ansetts utgöra ett skydd mot förhastade aktio-
ner från revisorernas sida, vilket har ansetts särskilt viktigt med hänsyn till
den betydelse allmänhetens förtroende har för bankers verksamhet. Ris-
ken för sådana förhastade aktioner kan dock inte anses vara så betydande
att den bör föranleda en särbestämmelse för bankaktiebolagen.
8 kap. 8 § BAL
8 kap. 8 § BAL motsvarar närmast 9 kap. 12-16 §§ ABL. Paragraferna
behandlar sammankallande av bolagsstämman, tid och sätt för kallelsen,
kallelsens innehåll och tillhandahållande av handlingar inför stämman.
För såväl bankaktiebolag som aktiebolag gäller att det är styrelsen som
kallar till bolagsstämma. För de allmänna aktiebolagen föreskrivs dess-
utom att länsstyrelsen på anmälan av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare genast på bolagets bekostnad skall sam-
mankalla stämman om stämma skall hållas enligt aktiebolagslagen,
bolagsordningen eller stämmobeslut och ej sammankallas i föreskriven
ordning.
Att bestämmelsen inte har sin motsvarighet för bankaktiebolag hänger
samman med att bankaktiebolagen förutsätts sammankalla stämma på
föreskrivet sätt eftersom de för sin verksamhet är beroende av oktroj
(prop. 1986/87:12 band 2 s. 115). Av 7 kap. 6 § BRL följer dessutom att
Prop. 1997/98:166
124
Finansinspektionen har rätt att sammankalla extrastämma. Med hänsyn till
denna Finansinspektionens möjlighet kan det tyckas onödigt att bank-
aktiebolag dessutom skall omfattas av bestämmelsen i aktiebolagslagen
om stämmokallelse genom länsstyrelsens försorg. Bestämmelsen i fråga -
som ju gäller även för kreditmarknadsbolag - innebär emellertid en
rättighet för vissa bolagets intressenter att sammankalla en bolagsstämma.
Anledningen till att intressenten i fråga vill kalla till bolagsstämma be-
höver ju inte nödvändigtvis vara viktig ur tillsynsperspektiv, varför
Finansinspektionen kanske inte känner sig manad att utnyttja sin rätt att
sammankalla en extrastämma. Några bärande skäl att utesluta bankaktie-
bolag från tillämpningen torde inte heller finnas. Bestämmelsen skall där-
för kunna tillämpas även beträffande bankaktiebolag.
Sfap. 11 § BAL
8 kap. 11 § BAL motsvarar 9 kap. 22-24 §§ ABL. Paragraferna inne-
håller bestämmelser om aktieägares frågerätt på bolagsstämman beträf-
fande upplysningar angående förhållanden som kan inverka på bedöman-
det av ärende på dagordningen och förhållanden som kan inverka på
bedömningen av bolagets ekonomiska situation.
Enligt aktiebolagslagen, men inte enligt bankaktiebolagslagen, är
skyldigheten att lämna upplysningar rörande förhållanden som kan in-
verka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation begränsad till att
gälla endast vid sådan stämma där årsredovisningen behandlas. Någon
anledning att i detta avseende framdeles göra skillnad mellan de båda
bolagskategoriema föreligger dock inte.
Av särskilt intresse är de övriga begränsningarna i upplysningsskyldig-
heten. Denna skyldighet gäller för de båda bolagskategoriema endast om
styrelsen finner att upplysningarna kan lämnas utan väsentligt förfång för
bolaget. För bankaktiebolag gäller som ytterligare begränsning att upplys-
ningarna far lämnas endast om styrelsen finner att det kan ske utan nämn-
värd olägenhet för enskild. Om styrelsen vägrar att lämna ut begärd upp-
lysning kan aktieägaren begära att upplysningen i stället lämnas till bola-
gets revisorer. Dessa skall sedan skriftligen yttra sig om huruvida den be-
gärda upplysningen har lämnats till dem samt om upplysningen enligt
deras mening borde ha föranlett ändring i revisionsberättelsen, liksom
huruvida upplysningen ger anledning till erinran.
I 9 kap. 24 § ABL finns en bestämmelse som saknar motsvarighet i
bankaktiebolagslagen. I aktiebolag med högst tio delägare gäller utöver
den rätt som behandlats i föregående stycke att varje aktieägare skall be-
redas tillfälle att ta del av räkenskaper och andra handlingar som rör bola-
gets verksamhet i den omfattning som behövs för att aktieägaren skall
kunna bedöma bolagets ställning och resultat eller ett visst ärende som
skall förekomma på bolagsstämman. Vidare skall styrelsen och verk-
ställande direktören på begäran biträda aktieägaren med den utredning
som behövs för ändamålet och tillhandahålla behövliga kopior. En förut-
sättning för aktieägarens rätt enligt detta stycke är att den begärda infor-
mationen kan lämnas utan påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget.
Prop. 1997/98:166
125
Den första skillnaden mellan paragraferna i aktiebolagslagen och bank-
aktiebolagslagen gäller således förbehållet i bankaktiebolagslagen att
upplysningar med anledning av aktieägares fråga far lämnas endast om
det kan ske utan nämnvärd olägenhet för enskild. Bakgrunden till denna
begränsning är följande. Vid tillkomsten av 1955 års bankrörelselag före-
slog regeringen i lagrådsremissen att den begärda upplysningen skulle
kunna lämnas endast om det kunde ske utan förnärmande av enskilds rätt.
Enligt motiven avsåg skrivningen att klargöra att styrelsen inte far åsido-
sätta regeln om banksekretess (nuvarande 1 kap. 10 § BRL) som i sin
dåvarande lydelse föreskrev att enskildas förhållande till bank inte fick
yppas i oträngt mål. Enligt den nuvarande lydelsen gäller - utan att någon
förändring i sak varit avsedd - att enskilds förhållande till bank inte far
obehörigen röjas (SOU 1984:26 s. 192 f). Lagrådet ansåg emellertid att i
den mån upplysningar lämnades i enlighet med aktieägares frågerätt kun-
de detta inte anses ske i ”oträngt mål”. Lagrådet (prop. 1955:3 s. 315)
ansåg vidare:
”Den inskränkning i upplysningsplikten som betingas av enskildas in-
tresse av att sekretessen även i nu förevarande fall bevaras synes därför
ej böra anknyta till den allmänna sekretessregeln. I stället bör väljas ett
uttryckssätt som ger vid handen att styrelsen vid upplysningspliktens
fullgörande har att beakta även nyssnämnda intresse. För att upplysning
skall vägras torde ej böra krävas att den skulle lända enskild till förfång.
A andra sidan bör det ei utgöra tillräcklig grund för vägran att enskild
skulle tillskyndas olägenhet, om än aldrig sa obetydlig. Till utmärkande
härav kunde som förutsättning för upplysningars meddelande stadgas,
att det kan ske utan nämnvärd olägenhet för enskild. Vid bedömandet
huruvida olägenhet som skulle uppkomma är att anse som nämnvärd
bör kunna i viss mån beaktas vikten av de intressen som upplysningarna
skulle tillgodose.”
Departementschefen godtog Lagrådets erinran på denna punkt (prop.
1955:3 s. 324). Förhållandet mellan aktieägares rätt till upplysningar på
bolagsstämman och enskilds rätt till sekretesskydd måste sålunda bli
föremål för noggranna överväganden i vaije enskilt fall (jfr Nial, Bank-
sekretessen, 1987, s. 62 ff). Om förbehållet om nämnvärd olägenhet för
enskild tas bort innebär det onekligen en materiell förändring av bank-
sekretessen. Enligt Banklagskommitténs direktiv skall kommittén göra en
översyn av sekretessreglerna för banker och kreditmarknadsbolag. Sär-
reglerna i 8 kap. 11 § BAL bör därför anstå i avbidan på beredningen av
Banklagskommitténs betänkande.
8 kap. 13 § BAL
8 kap. 13 § BAL motsvarar närmast 9 kap. 30, 34 och 35 § ABL. Paragra-
ferna innehåller bestämmelser om majoritetskrav vid beslut om ändring av
bolagsordningen och om anmälan och verkställighet av beslut om ändring
av bolagsordningen.
Innehållet i 8 kap. 13 § BAL överensstämmer i princip med det i 9 kap.
30 och 35 §§. I 9 kap. 34 § ABL finns därutöver en bestämmelse som
gäller i de fall det i bolagsordningen tagits in en föreskrift med stöd av lag
eller författning eller med regeringens medgivande om att en bestämmelse
inte far ändras utan regeringens medgivande. Ändring av en sådan före-
Prop. 1997/98:166
126
skrift far då inte heller ske utan regeringens tillstånd. Något hinder mot att Prop. 1997/98:166
denna bestämmelse tillämpas på bankaktiebolag finns inte.
Bestämmelserna om revision fyller en viktig funktion i det associations-
rättsliga regelverket. För aktieägarna är det viktigt att bolagets verksamhet
och ställning kontrolleras av ett sakkunnigt och självständigt organ.
Företagsledningen kan dra nytta av en kompetent granskning. Även for
bolagets borgenärer, anställda och det allmänna finns ett intresse av en
ändamålsenlig kontroll av att bolagets affärer sköts på ett lagenligt och
korrekt sätt och att dess ställning och resultat redovisas riktigt.
För de allmänna aktiebolagen finns bestämmelser om revision i 10 kap.
ABL. Redogörelsen för gällande rätt sker med utgångspunkt från kapitlets
lydelse enligt prop. 1997/98:99.
Det skall i alla aktiebolag finnas minst en revisor. Det finns också möj-
lighet att utse en eller flera suppleanter för de ordinarie revisorerna
(10 kap. 1 och 2 §§ ABL).
Revisorerna skall väljas av bolagsstämman. Om det skall utses flera
revisorer kan det dock i bolagsordningen bestämmas att en eller flera av
dem skall utses på annat sätt (70 kap. 8 § ABL). En revisor skall alltid
utses för en bestämd tid om fyra år (70 kap. 20 § ABL). Ett revisorsupp-
drag kan emellertid när som helst bringas att upphöra om revisorn själv
eller den som har utsett honom begär det. En revisor som blir entledigad
under löpande mandatperiod skall dock göra en särskild anmälan och
redogörelse till PRV (70 kap. 21 och 22 § ABL).
En aktieägare kan också vända sig till länsstyrelsen och begära att den
förordnar en revisor att tillsammans med övriga revisorer delta i revi-
sionen. För att en sådan revisor skall förordnas måste emellertid vid en
bolagsstämma ägare till minst en tiondel av samtliga aktier eller till minst
en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna rösta för ett sådant
förslag (70 kap. 9 § ABL).
Det är endast den som antingen är auktoriserad revisor eller godkänd
revisor som kan utses till revisor i ett aktiebolag (70 kap. 77 f ABL). I en
del aktiebolag måste emellertid minst en av de revisorer som bolags-
stämman utser vara auktoriserad revisor. Så är fallet om ägare till minst en
tiondel av samtliga aktier begär det (70 kap. 15 § ABL). Detsamma gäller
om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,
2. antalet anställda hos bolaget under de två senast räkenskapsåren i
medeltal överstigit 200,
3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller en
auktoriserad marknadsplats (70 kap. 12 och 13 §§ ABL).
127
Det är också möjligt att till revisor utse ett registrerat revisionsbolag
(70 kap. 18 §ABL).
Förutom att en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd ställs det
vissa allmänna kvalifikationskrav på den som skall vara revisor. Denne
skall sålunda ha den insikt och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets
verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget (70 kap. 11 § andra stycket
ABL). Den som är i konkurs eller har fatt näringsförbud eller som har för-
valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor (70 kap.
10 § ABL).
Det finns också jävsbestämmelser som hindrar den som på olika sätt
står det reviderade bolaget nära från att vara revisor i bolaget {10 kap.
16 §ABL).
En revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska bola-
gets årsredovisning och bokföring (räkenskapsrevision) samt styrelsens
och den verkställande direktörens förvaltning (förvaltningsrevision). Om
bolaget är moderbolag skall revisorn även granska koncernredovisningen
och koncernföretagens inbördes förhållanden. Revisorn skall följa de sär-
skilda föreskrifter som meddelas av bolagsstämman om de inte strider
mot lag, bolagsordning eller god revisionssed (70 kap. 3 och 4 §§ ABL).
Omfattningen av revisorns räkenskapsrevision bestäms delvis av
bestämmelserna om revisionsberättelse. En sådan berättelse skall inne-
hålla bl.a. upplysningar om bolagets årsredovisning och ett ställnings-
tagande i fråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verk-
ställande direktören. Det skall vidare anmärkas dels om någon styrelse-
ledamot eller den verkställande direktören har gjort sig skyldig till någon
åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet eller på
annat sätt har handlat i strid med aktiebolagslagen, tillämplig lag om års-
redovisning eller bolagsordningen, dels om bolaget inte har betalat vissa
innehållna skatter och avgifter. Dessutom skall en revisor i revisions-
berättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att aktieägarna bör
fa kännedom om. (70 kap. 28-34 §§ABL).
De uttalanden som revisorn gör i samband med revisionen görs
antingen i form av anmärkningar och upplysningar i revisionsberättelsen
eller som skriftliga erinringar eller formlösa påpekanden. Upplysningar
och anmärkningar har behandlats i det föregående stycket. Genom erin-
ringar kan revisorn lämna synpunkter på förhållanden som han vill fram-
föra till bolagsledningen men som är av sådan art att de inte bör komma
till aktieägarnas eller allmänhetens kännedom. En sådan erinran skall be-
handlas av styrelsen (70 kap. 35 § ABL).
En revisor far inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående
obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som
han far kännedom om när han fullgör sitt uppdrag om det kan vara till
skada för bolaget (70 kap. 37 §ABL).
Om en revisor finner att en styrelseledamot eller den verkställande
direktören kan misstänkas för vissa slag av brott inom ramen för bolagets
verksamhet - främst bedrägeri, förskingrings- och bokföringsbrott - skall
han utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sin misstanke. Senast
två veckor efter underrättelsen skall revisorn avgå. Samtidigt skall han
Prop. 1997/98:166
128
underrätta åklagaren om misstanken jämte grunden för denna. Revisorn
behöver dock inte avgå eller lämna underrättelse till åklagaren, om de
skadliga verkningarna av brottet har avhjälpts, om brottsmisstankarna på
annat sätt har blivit föremål för anmälan till polis eller åklagare eller om
det misstänkta brottet framstår som obetydligt. Revisorns avgång och an-
mälan till åklagare skall inte föregås av någon underrättelse till styrelsen,
om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande
åtgärder i anledning av underrättelsen eller om en underrättelse av annat
skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med revisionen
(70 kap. 38-40 §§ABL).
Revisorn är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som
bolagsstämman begär i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada
för bolaget. Revisorn är också skyldig att lämna medrevisor, lekmanna-
revisor, särskild granskare, ny revisor och bolagets konkursförvaltare de
upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter. Dessutom är han
skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål (70 kap. 41 och
42 §§ ABL}.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 10 kap. aktiebolagslagen om
revision skall tillämpas på bankaktiebolag. Det skall dock finnas en
särskild bestämmelse om att ett bankaktiebolag alltid skall ha minst en
auktoriserad revisor. Om en sådan inte är utsedd skall länsstyrelsen
efter anmälan förordna en sådan revisor. Det skall även finnas en regel
om att revisorn far lämna upplysningar till aktieägarna endast om det
kan ske utan nämnvärd olägenhet för enskild. Dessutom skall gälla en
regel om att en revisor är skyldig att rapportera till Finansinspektionen
om han vid fullgörandet av sitt uppdrag far kännedom om vissa miss-
förhållanden i banken. Vidare skall det av bankrörelselagen framgå att
en revisor som förordnats av Finansinspektionen i första hand skall
följa den instruktion inspektionen utfärdat.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I propositionen föreslås dock en bestämmelse om att en revisor
som förordnats av Finansinspektionen i första hand skall följa den in-
struktion inspektionen utfärdat. Vidare klargörs att om en auktoriserad
revisor saknas skall länsstyrelsen förordna en sådan. I promemorian, men
inte i propositionen, föreslås ändringar i bankrörelselagens bestämmelser
om de kvalifikationskrav som ställs på en revisor i en sparbank eller en
medlemsbank.
Remissinstanserna: Finansinspektionen menar att det inte är självklart
att en inspektionsutsedd revisor utan lagstöd kan undvika att följa stäm-
mans instruktioner och att en särbestämmelse därför torde vara nödvän-
dig. Sveriges advokatsamfund anför att bankernas verksamhet är så bety-
delsefull att en revisor i en bank under alla förhållanden måste vara aukto-
riserad. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet anser att
Prop. 1997/98:166
129
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
bankernas betydelsefulla verksamhet motiverar att en bank alltid bör ha Prop. 1997/98:166
två revisorer och påpekar vidare att det är olyckligt om reglerna om revi-
sion i banker far olika innehåll beroende på bankens associationsform och
att detsamma gäller om bestämmelserna om utseende av särskild
granskare.
Revisionsreglema för banker finns i 3 kap. BRL. Bankrörelselagens
regler gäller inte bara för bankaktiebolag utan även för sparbanker och
medlemsbanker. Här följer en genomgång av de bankrelaterade särregler
som gäller för bankaktiebolagen. Jämförelsen sker, som nämnts ovan,
med utgångspunkt från aktiebolagslagens lydelse enligt prop. 1997/98:99.
3 kap. 1 § BRL
3 kap. 1 § BRL motsvarar 10 kap. 1, 2, 8, och 20 §§ ABL. Paragraferna
innehåller regler om antalet revisorer, hur de utses, mandattiden och möj-
ligheten att utse revisorssuppleanter.
Enligt 10 kap. 1 § ABL skall det i ett aktiebolag finnas minst en revisor.
Enligt 3 kap. 1 § första stycket BRL skall en bank ha minst två revisorer.
Detta avsteg från aktiebolagslagen bestämmelser har ansetts vara motive-
rat av bankernas verksamhet (prop. 1986/87:12 band 1 s. 256). Enligt för-
arbetena till aktiebolagslagen (SOU 1971:15 s. 250) ansågs det inte nöd-
vändigt att såsom i 1944 års aktiebolagslag föreskriva ett lägsta antal
revisorer. Enligt förarbetena leder det lätt till att förutom den egentlige
revisorn utses en person utan lämpliga kvalifikationer för revisors-
uppdrag. Regelns avskaffande sammanhänger även med att det infördes
en regel om att vissa bolag kunde utses till revisorer (numera registrerade
revisionsbolag). Om ett sådant bolag anlitas kan det reviderande bolaget
sätta in det antal revisorer som anses nödvändigt.
Enligt regeringens mening är antalet revisorer inte ensamt avgörande
för revisionens kvalitet. Att bankaktiebolagen bedriver särskilt betydelse-
full verksamhet kan därför inte motivera den aktuella särregeln. Den bör
mot denna bakgrund inte behållas. Något hinder för bankaktiebolagen att
förordna fler revisorer än aktiebolagslagens minimikrav föreligger natur-
ligtvis inte.
Enligt 3 kap. 1 § andra stycket BRL skall en revisors uppdrag gälla för
den tid som anges i bolagsordningen. Revisorn kan utses såväl tills vidare
som på viss tid, men om han utses på viss tid skall tiden bestämmas så att
den upphör vid slutet av den ordinarie stämma på vilken revisorsval skall
förrättas. För de allmänna aktiebolagen föreskrivs i stället i 10 kap. 20 §
ABL att revisorsuppdragets längd är fyra år. Denna regel innebär inte att
bolaget måste byta revisor vart fjärde år utan endast att det måste hållas ett
nytt revisorsval. Inte heller förhindrar den ett bolag från att entlediga en
revisor under löpande mandatperiod. Bestämmelsen i aktiebolagslagen
om en bestämd mandattid infördes genom prop. 1997/98:99 för att värna
revisorns självständighet och oberoende. Det noterades också att kommis-
130
sionen i syfte att säkerställa revisorns oberoende i ett förslag till ett femte
bolagsrättsligt direktiv (KOM [90] 629 slutligt), det s.k. strukturdirektivet,
har föreslagit att revisorn alltid skall tillsättas för en bestämd tid om minst
tre och högst sex år.
Enligt regeringens mening gäller de skäl som anfördes för att ändra
mandattiden för revisorer i allmänna aktiebolag även bankaktiebolag. Be-
stämmelserna i aktiebolagslagen bör alltså tillämpas även på bank-
aktiebolag.
Enligt 3 kap. 1 § tredje stycket BRL kan stämman utse en eller flera
revisorssuppleanter. För allmänna aktiebolag gäller dock enligt 10 kap.
2 § ABL att de får utses av bolagsstämman, men att det också är möjligt
att föreskriva att en eller flera suppleanter skall utses på annat sätt (se
prop. 1997/98:99 s. 258). Det finns inte heller i detta avseende någon an-
ledning att ha en annan ordning för bankaktiebolagen än för de allmänna
aktiebolagen.
3 kap. 2 § BRL
3 kap. 2 § BRL motsvarar 10 kap. 9 § ABL. Paragraferna behandlar för-
ordnande av minoritetsrevisor.
En minoritetsrevisor skall förordnas, enligt bankrörelselagen av
Finansinspektionen och enligt aktiebolagslagen av länsstyrelsen. Av
bestämmelserna framgår att en aktieägare kan vända sig till myndigheten i
fråga och begära att det förordnas en revisor som tillsammans med de
övriga revisorerna skall delta i revisionen. Ett förordnande förutsätter att
ägare till en tiondel av samtliga aktier eller minst en tredjedel av de vid
stämman företrädda röstar för förslaget.
Det saknas anledning att behålla ordningen att Finansinspektionen skall
utse minoritetsrevisor i ett bankaktiebolag. Särregeln kan utmönstras.
3 kap. 3 § BRL
3 kap. 3 § BRL motsvarar 10 kap. 10 § och 11 § andra stycket ABL. En
besläktad bestämmelse finns vidare i 10 kap. 19 § ABL. Av paragraferna
framgår dels när en revisor är obehörig, dels vilka kompetenskrav som
ställs på en revisor.
Vad avser obehörighetsgrunder föreskrivs i aktiebolagslagen att den
som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken inte kan vara revisor. Detsamma gäller enligt
bankrörelselagen, men enligt denna lag kan inte heller den som är under-
årig inneha ett sådant uppdrag.
Bestämmelsen om att den som är underårig inte kan vara revisor ut-
mönstrades genom prop. 1997/98:99 eftersom den inte ansågs behövas
(prop. 1997/98:99 s. 260). Det anfördes i propositionen att till revisor kan
endast utses en godkänd eller auktoriserad revisor och för att erhålla god-
kännande eller auktorisation måste vederbörande ha genomgått en teore-
tisk utbildning på universitetsnivå och därefter under minst tre år skaffat
sig praktisk erfarenhet. Dessa skäl gäller naturligtvis även för revisorer i
bankaktiebolag. Någon särbestämmelse är alltså inte nödvändig.
Prop. 1997/98:166
131
Enligt 3 kap. 3 § tredje stycket BRL och 10 kap. 18 § ABL far till revi-
sor även ett registrerat revisionsbolag utses. Ett revisionsbolag skall för
vaije revisionsuppdrag som bolaget åtar sig utse en av de i bolaget verk-
samma revisorerna att vara huvudansvarig för revisionen. Den huvud-
ansvarige skall vara auktoriserad revisor, om det behövs för att uppfylla
föreskrift i lag eller annan författning om att sådan revisor skall utses, och
i andra fall auktoriserad eller godkänd revisor. Bolaget skall utan dröjsmål
underrätta uppdragsgivaren om vem som är huvudansvarig för revisionen.
För den huvudansvarige gäller vidare vissa i bankrörelselagen resp,
aktiebolagslagen särskilt angivna bestämmelser. För aktiebolagslagens del
gäller det bestämmelserna om jäv, anlitande av biträde, rätt att närvara vid
bolagsstämman och om registrering. Eftersom samtliga dessa bestämmel-
ser föreslås gälla även för en revisor i ett bankaktiebolag bör de också
gälla för den som är huvudansvarig för ett revisionsbolags revision av ett
bankaktiebolag.
Enligt bankrörelselagen gäller emellertid också för den huvudansvarige
bestämmelsen i 3 kap. 8 a § BRL om att revisorn skall rapportera vissa
missförhållanden till Finansinspektionen. Behovet av att införa en sär-
bestämmelse i detta avseende behandlas närmare i anslutning till den
nämnda paragrafen.
10 kap. 19 § ABL saknar motsvarighet i bankrörelselagen. Enligt den
paragrafen bör minst en av moderbolagets revisorer utses till revisor i ett
dotterföretag. Av förarbetena till bankrörelselagen framgår att det inte
fanns något att erinra mot en sådan bestämmelse men att någon uttrycklig
bestämmelse inte ansågs behövas för bankerna. Det hänvisades härvid till
att dotterföretagen till en bank vanligen är aktiebolag och att det av aktie-
bolagslagen följer att i sådana företag bör en av moderbolagets revisorer
vara revisor. Av vad som nu har sagts framgår att det inte finns något hin-
der mot att låta den behandlade bestämmelsen gälla även för bankaktie-
bolagen.
3 kap. 4 § BRL
3 kap. 4 § BRL motsvarar 10 kap. 11 § första stycket och 12-15 §§ ABL.
Av paragraferna framgår vilka kompetenskrav som ställs på revisorerna.
I ett bankaktiebolag skall minst en av de revisorer bolagsstämman utser
vara auktoriserad revisor, medan det inte ställs något motsvarande kvalifi-
kationskrav på de övriga revisorerna i bankaktiebolaget.
För ett allmänt aktiebolag gäller emellertid att endast den som är aukto-
riserad eller godkänd revisor kan vara revisor. Av förarbetena (prop.
1997/98:99 s. 133 ff) framgår att detta krav har uppställts eftersom rådets
åttonde direktiv (84/253/EEG) av den 10 april 1984 om godkännande av
personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper, det s.k.
revisorsdirektivet, inte tillåter andra personer än de som är auktoriserade
eller godkända revisorer att vara revisorer i aktiebolag och banker. Enligt
aktiebolagslagen finns det dock en möjlighet att utse en person som var-
ken är godkänd eller auktoriserad revisor till lekmannarevisor, se avsnitt
6.11.
Prop. 1997/98:166
132
Av revisorsdirektivet följer att samma regler måste gälla för bankaktie-
bolagen som för de allmänna aktiebolagen, dvs. att revisorn i ett sådant
bolag måste vara antingen godkänd eller auktoriserad. För bankaktie-
bolagens del bör dock i detta sammanhang också behandlas frågan om det
finns skäl att upprätthålla kravet på att en revisor i ett bankaktiebolag all-
tid skall vara auktoriserad.
Som har nämnts i den inledande beskrivningen av aktiebolagslagens
innehåll skall en revisor i vissa större allmänna aktiebolag alltid vara
auktoriserad. I praktiken kommer bankaktiebolagen, som måste ha ett
bundet eget kapital på minst 5 miljoner ecu, att omfattas av kravet på
auktoriserad revisor. Kravet på auktoriserad revisor enligt aktiebolags-
lagen gäller dock endast de företag som har haft nettotillgångar om minst
1 000 basbelopp de två senaste räkenskapsåren. Nystartade bankaktie-
bolag skulle därmed kunna undgå kravet på auktoriserad revisor de två
första räkenskapsåren. Det är inte tillfredsställande. Det bör därför föras
in en bestämmelse, enligt vilken minst en av bolagsstämman utsedd revi-
sor alltid skall vara auktoriserad. Något skäl att dessutom särskilt före-
skriva att de intyg som utfördas för bolaget skall utfördas av den auktori-
serade revisorn föreligger emellertid inte.
Som har nämnts i kapitel 5 avser regeringen att återkomma beträffande
regleringen av sparbanker och medlemsbanker.
3 kap. 5 § BRL
3 kap. 5 § BRL motsvarar 10 kap. 16 och 17 §§ ABL. Paragrafen inne-
håller bestämmelser om revisorsjäv.
Enligt 10 kap. 16 § första stycket 1 ABL far inte den vara revisor som
äger aktier i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern. Någon mot-
svarande bestämmelser finns inte i banklagstiftningen. Bestämmelsen i
aktiebolagslagen har motiverats (prop. 1997/98:99 s. 144 f.) med att även
det förhållandet att den som reviderar bolaget äger aktier i detsamma eller
i ett bolag i samma koncern kan innebära att hans objektivitet och
oberoende kan ifrågasättas. Regeringen anser att detta resonemang kan
överföras även på aktieägare i ett bankaktiebolag, varför någon sär-
bestämmelser inte är nödvändig.
110 kap. 16 § första stycket 2 ABL föreskrivs att den som är ledamot
av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag
eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets
kontroll däröver inte får vara revisor i bolaget. Motsvarande gäller enligt
3 kap. 5 § första stycket 1 BRL för bankaktiebolag.
Enligt 10 kap. 16 § första stycket 6 ABL är det inte heller möjligt för
den som står i låneskuld till bolaget eller annat bolag i samma koncern
eller har förpliktelser för vilket ett sådant bolag har ställt säkerhet att vara
revisor i bolaget i fråga. Samma regel gäller enligt 3 kap. 5 § första
stycket 4 BRL för banker. Enligt andra stycket i sistnämnda paragraf
gäller emellertid detsamma om skulden eller förpliktelsen avser revisorns
maka eller sambo eller en juridisk person i vilken revisorn själv eller den-
nes maka eller sambo har ett väsentligt ekonomiskt intresse.
Prop. 1997/98:166
133
Redan i de äldre banklagarna fanns ett förbud för banker att ge lån till
revisorerna eller revisorssuppleanterna eller till den som är gift med en
sådan person. I den nu gällande bankaktiebolagslagen ersattes förbudet att
ge lån till revisorerna med en jävsbestämmelse som liknar den i aktie-
bolagslagen. Jävsbestämmelsen i 10 kap. 16 § ABL skiljer sig dock såtill-
vida att den inte föreskriver jäv om lånet har getts till den revisorn är gift
eller sambo med eller till ett företag i vilken en sådan person eller revisorn
själv har ett väsentligt ekonomiskt intresse.
En anpassning till aktiebolagslagens regler skulle för bankaktiebolagen
alltså innebära främst att lån till vissa revisorn närstående inte längre
skulle konstituera jäv för revisorn. Det är svårt att se att en sådan ordning
skulle påverka förtroendet för revisorer i banker. Redan enligt gällande
rätt föreligger inte någon jävssituation om lånet skulle ha getts till någon
annan närstående, t.ex. barn, syskon eller förälder till revisorn. Därtill
kommer att en kategorisk jävsregel beträffande vissa revisorernas när-
stående personer kan komma att ge högst onyanserade effekter, särskilt
som utlåningsverksamhet är en av de mest typiska rörelsegrenama i ban-
ker, och dessutom noggrant reglerad. Det föreslås därför att jävsfrågan
beträffande lån som ges till revisorns make eller sambo skall bedömas
enligt de allmänna delikatessjävsreglema i lagen (1995:528) om revisorer,
vilka behandlas närmare i det följande.
3 kap. 5 § tredje stycket BRL innehåller en allmän regel om delikatess-
jäv för revisorer. Det stadgas sålunda att en revisor är obehörig också om
det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba för-
troendet för hans oberoende. Denna regel saknar motsvarighet i aktie-
bolagslagen. Det framgår inte av förarbetena (prop. 1986/87:12 band 1 s.
263) varför denna särbestämmelse infördes men det får antas bero på att
en det är av särskild vikt att en revisor i en bank inte hamnar i en lojali-
tetskonflikt.
14 § lagen om revisorer innehåller en bestämmelse enligt vilken en
revisor förutom att iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer, skall
avböja eller avsäga sig uppdraget om det i annat fall finns någon särskild
omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller
självständighet.
Nu nämnda bestämmelse i lagen om revisorer torde vara tillräcklig för
att begränsa risken för att en revisor i ett bankaktiebolag hamnar i en
situation som rubbar förtroendet för honom eller henne. Någon sär-
bestämmelse i bankrörelselagen behövs alltså inte.
3 kap. 6 § BRL
3 kap. 6 § BRL motsvarar 10 kap. 21-23 §§ ABL. Paragraferna reglerar
situationen när revisorn avgår i förtid.
Enligt 10 kap. 22 § ABL skall den revisor vars uppdrag upphör i förtid
anmäla detta till registreringsmyndigheten för registrering. Den motsva-
rande bestämmelsen i 10 kap. 6 tredje stycket BRL gäller endast i en bank
där Finansinspektionen inte har förordnat revisor. Detta har i förarbetena
(prop. 1986/87:12 band 1 s. 265) förklarats med att för en revisor som
Finansinspektionen förordnat, skall inspektionen utfärda en instruktion, i
Prop. 1997/98:166
134
vilken det bl.a. bör föreskrivas att revisorn skall underrätta inspektionen
när en annan revisors uppdrag upphör i förtid och därvid i den utsträck-
ning som är möjlig lämna erforderliga upplysningar. Regeringen konstate-
rar att de skäl som anfördes i förarbetena visserligen kan ha varit tillräck-
liga för att inte införa en bestämmelse av det slag som finns i aktie-
bolagslagen, men att de inte är tillräckligt starka för att motivera en särbe-
stämmelse för bankaktiebolag. För de allmänna aktiebolagen och bank-
aktiebolagen bör det alltså även i detta avseende gälla samma regler.
När en revisor har avgått i förtid skall registreringsmyndigheten enligt
aktiebolagslagen sända en kopia av den anmälan som upprättas till skatte-
myndigheten. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i bankrörelse-
lagen. Skyldigheten att översända anmälan till skattemyndigheten skall
ses mot bakgrund att det av revisorns anmälan skall framgå om bolaget
brustit i sina skyldigheter enligt vissa skatteförfattningar. Någon anled-
ning att i detta avseende införa särbestämmelser för bankaktiebolagen
föreligger inte.
Ytterligare en skillnad föreligger mellan de båda lagarna. Enligt 3 kap.
6 § fjärde stycket BRL kan Finansinspektionen när en revisor avgått i för-
tid medge att en ny revisor utses först vid nästkommande ordinarie
bolagsstämma om det finns särskilda skäl. Denna bestämmelse skall en-
ligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 1 s. 266) ses mot bakgrund av att
en bank regelmässigt har ett flertal revisorer, fler än många större aktie-
bolag, vilket motiverar att inspektionen i vissa fall kan tillåta att komplet-
teringsvalet skjuts upp till nästa stämma, om denna inte är alltför avlägsen
och revisionen ändå kan fullgöras med oförändrad kvalitet. Enligt rege-
ringens mening är de skäl som anfördes i förarbetena dock inte tillräckligt
starka för att motivera att en särbestämmelse införs för bankaktiebolagen.
5 kap. 7 § BRL
3 kap. 7 § BRL motsvarar 10 kap. 24-26 §§ ABL. I paragraferna regleras
Finansinspektionens resp, länsstyrelsens förordnade av revisor.
I de båda lagarna föreskrivs ett anmälningsförfarande för vissa fall när
det i bolaget inte finns revisorer som uppfyller de i lagen resp, bolags-
ordningen uppställda kraven. Enligt aktiebolagslagen skall en anmälan
göras bl.a. om en auktoriserad eller en godkänd revisor inte är utsedd.
Eftersom en revisor i ett bankaktiebolag alltid måste vara auktoriserad,
föreskrivs i stället att anmälan enligt bankrörelselagen skall göras om en
auktoriserad revisor inte är utsedd. Det har i det föregående föreslagits att
bestämmelsen om att en revisor i ett bankaktiebolag alltid skall vara
auktoriserad bör behållas. Det bör för klarhetens skull även tas in en be-
stämmelse som säger att myndigheten skall förordna en revisor även när
bankrörelselagens krav angående revisor inte är uppfyllda.
Enligt bankrörelselagen skall en anmälan också göras om revisorn är
obehörig enligt lag. Enligt motsvarande regler i aktiebolagslagen gäller
detta emellertid endast om det inte finns någon behörig revisorssuppleant.
Denna regel i aktiebolagslagen har införts med motiveringen (prop.
1997/98:99 s. 265) att om det finns en suppleant inträder denne vid ordi-
narie revisors förfall automatiskt som revisor, varför det inte finns något
Prop. 1997/98:166
135
behov av ett länsstyrelseförordnande. Detsamma torde gälla för bank- Prop. 1997/98:166
aktiebolagen.
Enligt bankrörelselagen skall anmälan göras till Finansinspektionen
medan den enligt aktiebolagslagen skall göras till länsstyrelsen.
I bankrörelselagen anges dock inte såsom i aktiebolagslagen, att myn-
digheten skall förordna revisor. I stället erinras det i 3 kap. 7 § BRL om
att bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att åstadkomma
rättelse finns i 7 kap. När det gäller associationsrättsliga frågor bör emel-
lertid dessa i första hand regleras i den associationsrättsliga lagstiftningen.
De bestämmelser som finns i banklagstiftningen bör endast ses som ett
komplement till denna. Aktiebolagslagens bestämmelser om vilken
myndighet som skall ta emot anmälan och förordna revisor bör därför
gälla även för bankaktiebolagen.
3 kap. 8 § BRL
3 kap. 8§ BRL motsvarar 10 kap. 3 och 4 §§ ABL. Av paragraferna
framgår en revisors huvudsakliga granskningsområden.
Enligt 10 kap. 4 § ABL skall en revisor följa de särskilda föreskrifter
som meddelas av bolagsstämman om de inte strider mot lag, bolags-
ordning eller god revisionssed. Enligt 3 kap. 8 § tredje stycket BRL gäller
emellertid detta endast för revisorer som har utsetts av annan än Finans-
inspektionen. Enligt 7 kap. 5 § BRL skall Finansinspektionen förordna en
eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen av en bank.
Finansinspektionen skall utfärda en instruktion för revisor som förordnats
av inspektionen. Syftet med särregeln i 3 kap. 8 § tredje stycket BRL tor-
de alltså vara att fastställa att en inspektionsutsedd revisor skall följa de
instruktioner som utfärdats av inspektionen. Finansinspektionen har ansett
att det bör finnas en uttrycklig bestämmelse om att en sådan revisor skall
följa inspektionens instruktioner. Enligt lagrådsremissen bör det dock
naturligen följa av den omständigheten att inspektionen skall utförda en
instruktion att revisorn också skall följa den. Det är dessutom givet att en
av Finansinspektionen förordnad revisor bör följa bolagsstämmans före-
skrifter om de inte strider mot inspektionens instruktion. Lagrådet föror-
dar emellertid att det av pedagogiska skäl och till undvikande av missför-
stånd bör tas in en bestämmelse av vilken det framgår att en revisor som
förordnats av Finansinspektionen oavsett bolagsstämmans anvisningar
skall följa den instruktion som inspektionen utfärdat. Regeringen godtar
Lagrådets bedömning. En särbestämmelse bör alltså tas in i bankrörelse-
lagen. Det kan i detta sammanhang noteras att Banklagskommittén har att
se över bestämmelserna om de av inspektionen utsedda revisorerna.
3 kap. 8 a § BRL
3 kap. 8 a § BRL saknar direkt motsvarighet i aktiebolagslagen. Paragra-
fen behandlar en revisors skyldighet att rapportera regelöverträdelser
m.m. till Finansinspektionen. Den motsvarar närmast 10 kap. 38-40 ABL.
Bestämmelsen i bankrörelselagen har införts som ett led i att genomföra
det s.k. BCCI-direktivet. Syftet med direktivet är att i vissa närmare an-
136
givna avseenden starka tillsynsmyndigheternas befogenheter när det gäller Prop. 1997/98:166
att hindra oegentligheter i vissa finansiella företag.
I paragrafen föreskrivs att en revisor omgående skall rapportera till
Finansinspektionen om han vid fullgörandet av sitt uppdrag i banken far
kännedom om forhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av
de forfattningar som reglerar bankers verksamhet, kan påverka bankens
fortsatta drift negativt, eller kan leda till att revisorn avstyrker att balans-
räkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning. Revisorn
har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han får kännedom om
nämnda förhållanden vid fullgörande av uppdrag som revisorn har i ban-
kens moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad
förbindelse med banken. För kreditmarknadsbolag finns motsvarande
bestämmelse i 2 kap. 7 a § lagen om finansieringsverksamhet. Bestäm-
melser om rapporteringsskyldighet gäller även för försäkringsbolag,
understödsföreningar, värdepappersbolag, fondbolag och hypoteksinstitut.
Enligt 10 kap. 38-40 §§ ABL gäller en särskild rapporteringsplikt för
revisorer i allmänna bolag. Även om bankrörelselagens och aktiebolags-
lagens bestämmelser i vissa delar överlappar varandra föreligger betydan-
de skillnader, t.ex. beträffande till vem rapporteringen skall ske, skyldig-
het för revisor att avgå i vissa fall samt vilken typ av förseelser som skall
rapporteras.
Den nu behandlade regeln i bankrörelselagen utgör ett införlivande av
ett EG-direktiv. Bestämmelserna i aktiebolagslagen är inte tillräckliga för
att uppfylla direktivets krav. Den aktuella regeln i bankrörelselagen måste
därför behållas. Den bör tillämpas parallellt med bestämmelserna i aktie-
bolagslagen.
Enligt 3 kap. 3 § tredje stycket BRL gäller bestämmelserna i 3 kap.
8 a § BRL också för den som är huvudansvarig för revisionen i ett revi-
sionsbolag. Någon motsvarande bestämmelse gäller inte för kredit-
marknadsbolag och värdepappersbolag. Det kan också noteras att
rapporteringsskyldigheten enligt 10 kap. 38—40 ABL har ålagts revisorn,
dvs. revisionsbolaget som sådant och inte den för revisionen huvud-
ansvarige. Regeringen anser att motsvarande bör gälla för den rapporte-
ringsskyldighet som gäller enligt den s.k. BCCI-bestämmelsen.
3 kap. 11 §BRL
3 kap. 11 § BRL motsvarar 10 kap. 27-34 §§ ABL. Paragraferna anger
vad revisionsberättelsen skall innehålla och när den skall lämnas.
Enligt 3 kap. 11 § första stycket BRL skall revisorerna senast två
veckor före den ordinarie stämman dels avge en revisionsberättelse till
styrelsen, dels återlämna de redovisningshandlingar som överlämnats till
dem. För allmänna aktiebolag är tidpunkten för avlämnande av revisions-
berättelsen bestämd till tre veckor före stämman. Dessutom föreskrivs det
inte i aktiebolagslagen någon skyldighet att återlämna redovisnings-
handlingarna.
Den tidpunkt vid vilken revisorerna skall lämna revisionsberättelsen
förlängdes från två till tre veckor före stämman, som en följd av att den
tid som redovisningshandlingarna skulle hållas tillgängliga för aktie-
137
ägarna förlängdes från en till två veckor. Sistnämnda förändring har i av-
snitt 6.9.2 föreslagits gälla även för bankaktiebolagen, varför även den nu
behandlade bestämmelsen i aktiebolagslagen bör tillämpas för bankaktie-
bolagen. Det torde också vara överflödigt att för bankaktiebolagen införa
en särbestämmelse om skyldighet att återlämna redovisningshandlingarna.
Enligt 3 kap. 11 § tredje stycket BRL skall revisorerna anmärka om de
vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot har handlat i strid mot
bl.a. bankrörelselagen, bankaktiebolagslagen och tillämplig lag om års-
redovisning. Hänvisningen till bankrörelselagen torde kunna förklaras
med att denna lag i dag innehåller vissa associationsrättsliga regler vars
efterlevnad det åligger revisorn att granska. Någon särbestämmelser som
medför en sådan skyldighet behövs därför inte i framtiden. I stället kom-
mer situationen att omfattas av den i inledningen till avsnitt 6 angivna
särbestämmelsen.
Enligt lagarna skall en kopia av revisionsberättelsen tillställas skatte-
myndigheten i vissa angivna fall. Enligt bankrörelselagen gäller det bl.a.
när revisorn har anmärkt att vissa skatter och avgifter inte betalats i rätt
tid. Den skyldigheten utmönstrades ur aktiebolagslagen genom prop.
1997/98:99. Någon anledning att i detta avseende ha någon särbestäm-
melse för banker föreligger inte.
De uppgifter som skall ingå i den revisionsberättelse som en revisor i
ett bankaktiebolag skall lämna är i huvudsak desamma som de som skall
lämnas i ett aktiebolag. I bankrörelselagen resp, aktiebolagslagen hänvisas
till bestämmelser i skattebetalningslagen (1997:483). Hänvisningen i
aktiebolagslagen går dock något längre. Något hinder mot att tillämpa
bestämmelserna även på bankaktiebolag torde dock inte föreligga.
Enligt 10 kap. 33 § ABL skall till revisionsberättelsen fogas en kopia av
en sådan anmälan som en revisor som har avgått i förtid har gjort. Någon
motsvarande bestämmelse gäller inte i dag för bankaktiebolagen men
aktiebolagslagens bestämmelser bör i fortsättningen vara tillämplig även
på bankaktiebolag. Av 10 kap. 34 § ABL följer att bestämmelsen gäller
även i fråga om koncemrevisionsberättelsen.
I 10 kap. 29 § första stycket 3 ABL föreskrivs att revisionsberättelsen
skall innehålla uttalande om huruvida en förteckning enligt 12 kap. 9 §
ABL om vissa lån och säkerheter har upprättats. Ett bankaktiebolag behö-
ver inte upprätta en sådan förteckning. Redan av detta torde följa att något
sådant uttalande inte behöver göras beträffande banker. Någon särbe-
stämmelse härom behövs dock inte.
3 kap. 12 §BRL
3 kap. 12 § BRL motsvarar 10 kap., 35 § ABL. Paragraferna behandlar
erinringar som framställts av revisorerna.
I bestämmelsen i aktiebolagslagen talas endast om erinringar medan det
i bestämmelsen i bankrörelselagen talas om erinringar som inte tagits in i
revisionsberättelsen. Någon saklig skillnad torde dock inte vara avsedd
(prop. 1975:103 s. 434 f. och prop. 1986/87:12 band 1 s. 274).
Till skillnad från bankrörelselagen föreskrivs i aktiebolagslagen hur
erinringarna skall behandlas av styrelsen. Trots avsaknad av bestämmelser
Prop. 1997/98:166
138
i bankrörelselagen gäller redan i dag att styrelsen far anses ha skyldighet
att ta ställning till en erinran så snart det lämpligen kan ske. Aktiebolags-
lagens bestämmelse om detta kan därför utan ytterligare prövning tilläm-
pas även på bankaktiebolagen.
3 kap. 14 § BRL
3 kap. 14 § BRL motsvarar 10 kap. 37, 41 och 42 §§ ABL. Paragraferna
behandlar revisorernas rättigheter att lämna uppgift till enskilda aktieägare
eller utomstående.
I 3 kap. 14 § andra stycket BRL hänvisas till bankrörelselagens regler
om banksekretess. Denna regel behöver inte nödvändigtvis tas in i aktie-
bolagslagen.
I 3 kap. 14 § tredje stycket 1 BRL föreskrivs att revisorerna är skyldiga
att till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär om det inte
skulle vara till nackdel för bolaget. Bestämmelsen motsvarar den i 10 kap.
41 § ABL. Enligt nämnda bestämmelse i bankrörelselagen far emellertid
uppgiften inte heller lämnas ut om det skulle vara till nämnvärd
olägenhet för enskild. Någon sådan bestämmelse finns emellertid inte i
aktiebolagslagen. Av förarbetena (prop. 1986/87:12 band 1 s. 276) fram-
går att bestämmelsen hör samman med den tystnadsplikt som enligt 1 kap.
10 § BRL rör enskilda kunder.
I avsnitt 6.9 har behandlats aktieägares rätt till information i vissa fall.
Som konstaterats där måste bestämmelserna om bankaktiebolags aktie-
ägares rätt till information relateras till reglerna om banksekretess. Med
hänsyn till de överväganden som det ankommer på Banklagskommittén
att göra har föreslagits att särreglerna i bankrörelselagen skall vara kvar i
avbidan på beredningen av kommitténs betänkande. Motsvarande bör
gälla även beträffande förevarande särregel.
Bestämmelsen i aktiebolagslagen har vidare utformats med hänsyn till
de nya reglerna om särskild lekmannarevisor och granskare. Detta utgör
dock inget hinder mot att tillämpa dem även på bankaktiebolagen, se av-
snitt 6.11.
3 kap. 15 § BRL
Denna bestämmelse behandlas i avsnitt 6.11.
10 kap. 43 § ABL
I 10 kap. 43 § ABL saknar motsvarighet i bankrörelselagen. Där före-
skrivs att bolaget för registrering skall anmäla vem som har utsetts till
revisor och om denne är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvud-
ansvarig för revisionen. Någon motsvarande regel finns inte i bank-
rörelselagen. Enligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 1 s. 181) far
inspektionens tillsyn anses tillgodose syftet med dessa regler. Några hin-
der mot att tillämpa bestämmelsen i aktiebolagslagen även för bankaktie-
bolag föreligger dock inte.
Prop. 1997/98:166
139
Enligt 11 kap. ABL i dess lydelse enligt prop. 1997/98:99 finns det möj-
ligt att utse personer med uppgift att göra en allmän granskning av bola-
gets verksamhet utöver den lagstadgade revisionen. Sådana personer be-
nämns lekmannarevisorer. Det finns även bestämmelser om särskilda
granskare.
Lekmannarevisorer
Som har nämnts i det föregående avsnittet kan endast den som är auktori-
serad eller godkänd revisor vara revisor i ett aktiebolag. Då det har ansetts
väsentligt att lagstiftningen tillhandahåller bestämmelser som möjliggör
en fortsatt granskning genom lekmän och yrkesrevisorer utan formell
kompetens, tillhandahåller aktiebolagslagen emellertid en möjlighet att
utse lekmannarevisorer. Dessa har till uppgift att bevaka särskilda aspek-
ter på bolagens verksamhet men inte att svara for den revision som före-
skrivs i den civilrättsliga lagstiftningen.
Lekmannarevisor far utses i ett aktiebolag. Det är emellertid möjligt att
i bolagsordningen ta in föreskrifter som inskränker eller helt tar bort möj-
ligheten att utse lekmannarevisorer (77 kap. 7 £ ABL). En lekmanna-
revisor skall utses av bolagsstämman eller enligt bestämmelser i bolags-
ordningen (77 kap. 9 § ABL). Den som är underårig eller i konkurs eller
har fatt näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
kan inte vara lekmannarevisor. Jävsgrundema är desamma som för reviso-
rer i allmänhet (77 kap. 10-12 §§ABL).
Liksom för revisorer i allmänhet kan ett uppdrag att vara lekmanna-
revisor sägas upp när som helst (77 kap. 13 §ABL).
Lekmannarevisom skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett
ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och
om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskning skall vara så ingå-
ende och omfattande som god sed vid detta slag av granskningen kräver
(77 kap. 4 §ABL).
Lekmannarevisom skall följa de anvisningar som meddelas av bolags-
stämman, såvida de inte strider mot lag, bolagsordning eller god sed
(77 kap. 5 §ABL).
Lekmannarevisom skall efter varje räkenskapsår lämna en gransknings-
rapport till bolagsstämman (77 kap. 6§ ABL). I granskningsrapporten
skall lekmannarevisom uttala sig om huruvida bolagets verksamhet sköts
på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt
och om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Om han har fatt särskilda
stämmodirektiv som det har ålegat honom att följa skall han uttala sig
även om vad hans granskning i dessa avseenden har gett vid handen. Om
det finns anledning att rikta anmärkning mot en styrelseledamot eller den
verkställande direktören i något av dessa avseenden skall detta anges i
rapporten tillsammans med uppgift om anledningen till anmärkningen. En
lekmannarevisor far i granskningsrapporten lämna även andra upp-
Prop. 1997/98:166
140
lysningar som han anser att aktieägarna bör få kännedom om (77 kap.
14 §ABL).
En lekmannarevisor får inte till en enskild aktieägare eller utomstående
lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han får
kännedom om när han fullgör sitt uppdrag om det kan vara till skada för
bolaget (77 kap. 17 § ABL).
Lekmannarevisom är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upp-
lysningar som stämman begär i den mån det inte skulle vara till väsentlig
skada för bolaget. Lekmannarevisom är dessutom skyldig att lämna bola-
gets revisor, annan lekmannarevisor, särskild granskare och bolagets
konkursförvaltare de upplysningar som behövs om bolagets angelägen-
heter. En lekmannarevisor skall också på begäran lämna upplysningar om
bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning
i brottmål. (77 kap. 18 och 19 §§ ABL).
Särskild granskning
En aktieägare kan för behandling på bolagsstämma väcka förslag om sär-
skild granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper under en viss
förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget. Om för-
slaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier eller till
minst en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna skall läns-
styrelsen på begäran av en aktieägare förordna en eller flera särskilda
granskningsmän. För särskilda granskare gäller samma bestämmelser som
för lekmannarevisorer om obehörighetsgrunder, jäv, anlitande av biträde,
rätt att närvara på stämma och tystnadsplikt. Dessutom gäller bestämmel-
serna om revisionsbolag i 10 kap. 18 § ABL och (77 kap. 21 § ABL).
Den särskilda granskaren skall avge ett yttrande över sin granskning
(77 kap. 22 §ABL).
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 11 kap. aktiebolagslagen om
allmän och särskild granskning skall tillämpas på bankaktiebolag. För
särskilda granskare i ett bankaktiebolag skall dock gälla samma sär-
regel som för revisorer om rapporteringsskyldighet till Finans-
inspektionen. Förutom vad som föreskrivs i aktiebolagslagen skall
lekmannarevisorer och särskilda granskare inte heller vara skyldiga att
lämna uppgifter till bolagsstämman om det skulle vara till nämnvärd
olägenhet för enskild.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag. Propositionen innehåller dock uttryckliga förslag om de särskilda
granskarnas rapporteringsskyldighet av vissa missförhållanden till Finans-
inspektionen och en särskild bestämmelse om att en lekmannarevisor och
en särskild granskare inte är skyldig att lämna uppgifter till bolags-
stämman om det skulle vara till nämnvärd olägenhet för enskild.
141
Remissinstanserna: Utöver de synpunkter som har framförts i fråga Prop. 1997/98:166
om förslaget om revisorer har inte någon remissinstans någon synpunkt på
förslaget.
Lekmannarevisor
Det skäl som har anförts för att ha lekmannarevisorer i allmänna aktie-
bolag gäller även för bankaktiebolag. Aktiebolagslagens regler om lek-
mannarevisorer bör därför gälla även för bankaktiebolagen.
Vad gäller behovet av särbestämmelser kan det konstateras att det för
revisorerna har införts en särskild bestämmelse om anmälningsskyldighet
till Finansinspektionen i enlighet med vad som gäller enligt det s.k.
BCCI-direktivet. Enligt direktivet föreligger det inte någon skyldighet att
föreskriva motsvarande anmälningsskyldighet för lekmannarevisorer.
Någon sådan anmälningsskyldighet föreslås inte heller lekmannarevisorer
i kreditmarknadsbolag eller värdepappersbolag i prop. 1997/98:99. Mot
denna bakgrund saknas det anledning att ålägga lekmannarevisorer i ett
bankaktiebolag en sådan skyldighet.
Även för lekmannarevisorer föreskrivs en skyldighet att lämna bolags-
stämman alla upplysningar som bolagsstämman begär i den mån det inte
skulle vara till väsentlig skada för bolaget. Beträffande revisorerna har det
föreslagits en särbestämmelse enligt vilken sådana uppgifter inte heller far
lämnas om det kan vara till nämnvärd olägenhet för enskild. En mot-
svarande särbestämmelse bör gälla för lekmannarevisorema. Beträffande
motiveringen för detta hänvisas till vad som anförts i det föregående
avsnittet vid 3 kap. 14 § BRL.
Särskild granskning
Bestämmelserna i 11 kap. 21 och 22 §§ ABL om särskild granskning
motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 3 kap. 15 § BRL.
Såvitt avser de olika aktiebolagsformerna överensstämmer innehållet i
de båda paragraferna. Enligt aktiebolagslagen utses granskningsmannen
av länsstyrelsen medan Finansinspektionen utser granskningsmannen i ett
bankaktiebolag.
En aktieägarminoritet bestående av en tiondel av samtliga aktier eller en
tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna kan begära särskild
granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper under viss förfluten
tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget. Yttrande över
granskningen skall läggas fram på stämman.
Reglerna om utseende av särskilda granskare har tillkommit för att
aktieägare skall kunna utöva sin rätt att vid bolagsstämman påverka bola-
gets förvaltning. Någon särskild anledning till att Finansinspektionen
skall utse granskare föreligger inte. Aktiebolagslagens regler bör tillämpas
även för bankaktiebolag.
Liksom för lekmannarevisorer bör den särskilda granskarens skyldighet
att lämna uppgifter till bolagsstämman begränsas utöver vad som före-
142
skrivs i aktiebolagslagen. Av bankrörelselagen bör sålunda framgå att
uppgifter inte heller far lämnas om det kan vara till nämnvärd olägenhet
for enskild. Beträffande motiveringen hänvisas till avsnitt 6.10.2 vid
3 kap. 14 § BRL.
En särskild granskare bör dock också - såsom föreslås gälla för kredit-
marknadsbolag och värdepappersbolag - vara skyldig att till Finans-
inspektionen anmäla vissa missförhållanden i bolaget enligt den s.k.
BCCI-bestämmelsen, se vad som har anförts i avsnitt 6.10.2 vid 3 kap.
8 a § BRL.
För särskilda granskare finns det vidare en bestämmelse i 11 kap. 22 §
andra stycket ABL, enligt vilken även den aktieägare som var upptagen i
röstlängden när frågan om granskare behandlades på stämman men som
inte längre är aktieägare när yttrandet avges har rätt att ta del av det. En
sådan bestämmelse saknas i dag för bankaktiebolagen. Det framstår dock
som naturligt att tillämpa den även på dessa bolag.
För de allmänna aktiebolagen finns det bestämmelser om vinstutdelning
och annan användning av bolagets egendom i 12 kap. ABL. Inledningsvis
slås fast att utbetalning till aktieägarna av bolagets medel far ske endast
enligt bestämmelserna i lagen om vinstutdelning, utbetalning vid nedsätt-
ning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden och utskiftning
vid bolagets likvidation (72 kap. 1 § ABL). Förutsättningarna for att vinst-
utdelning skall fa ske är att en balansräkning visar fritt eget kapital som
överstiger eventuell redovisad förlust. Från fritt eget kapital skall även
göras avdrag for det belopp som enligt lag eller bolagsordningen skall
sättas av till bundet eget kapital. Ytterligare avsättningsskyldighet kan
föreskrivas i bolagsordningen. I huvudsak gäller samma regler för ut-
delning i ett bolag som är moderbolag. Vinstutdelning far inte ske med så
stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens
konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god
affärssed (12 kap. 2 § ABL).
Bolagsstämman beslutar om vinstutdelning. Stämman far dock endast
om minst en tiondel av aktieägarna fattar beslut om utdelning eller om
den är skyldig till det enligt bolagsordningen besluta om utdelning av
större belopp än styrelsen har föreslagit eller godkänt (12 kap. 3 § ABL).
I kapitlet finns vidare regler om avsättning till reservfond och ned-
sättning av reservfond och överkursfond (12 kap. 4 § ABL), följderna av
utbetalning i strid med lagen (12 kap. 5 § ABL) och gåva (12 kap. 6 §
ABL).
Det gäller vidare ett förbud för bolaget att lämna penninglån till aktie-
ägare, vissa ledande befattningshavare eller vissa dem närstående fysiska
eller juridiska personer. Vidare finns ett förbud mot att lämna lån i syfte
att gäldenären eller honom närstående skall förvärva aktier i bolaget eller i
något annat bolag i samma koncern. Ett motsvarande förbud gäller också
Prop. 1997/98:166
143
om ställande av säkerhet. Från låneförbudet görs dock vissa undantag.
Bland dessa kan nämnas att det under vissa förutsättningar är möjligt för
bolaget att till anställda lämna lån för att dessa skall förvärva aktier i bo-
laget. Då får emellertid inte det sammanlagda beloppet av sådana lån där-
efter överstiga bolagets fria egna kapital (12 kap. 7 §ABL).
Det finns också möjlighet för skattemyndigheten eller, om bolaget står
under Finansinspektionens tillsyn, inspektionen att ge undantag från låne-
förbudet (12 kap. 8 ABL). Om ett sådan undantag medges skall dock lå-
nen och säkerheterna tas upp i en särskild förteckning (12 kap. 9 §ABL).
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 12 kap. aktiebolagslagen om
vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom skall till-
lämpas på bankaktiebolag, utom såvitt avser låneförbudsreglema. Ett
bankaktiebolag far inte lämna lån som överstiger det fria egna kapitalet
i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i bolaget. En motsvarande
bestämmelse skall införas även för kreditmarknadsbolag och värde-
pappersbolag.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte några invändningar
mot förslaget.
Regler om vinstutdelning och annan användning av ett bankaktiebolags
egendom finns för bankaktiebolagen i 9 kap. BAL.
Reglerna om vinstutdelning i bankaktiebolagslagen överensstämmer i
stort sett med de i aktiebolagslagen utom beträffande minoritetens rätt att
påkalla utdelning. Bestämmelserna om avsättning till reservfond överens-
stämmer med de i aktiebolagslagen medan reglerna om nedsättning av
reservfond och överkursfond skiljer sig åt i ett obetydligt avseende. Regle-
ringen av följderna av otillåten utbetalning och om gåva överensstämmer
med aktiebolagslagens. Den stora skillnaden mellan lagarna är att låne-
förbudsreglema i aktiebolagslagen saknar motsvarighet i bankaktie-
bolagslagen.
9 kap. 3 § BAL
9 kap. 3 § BAL motsvarar 12 kap. 3 § ABL. Paragraferna reglerar bolags-
stämmans beslut om vinstutdelning.
12 kap. 3 § andra stycket ABL saknar motsvarighet i BAL. Av be-
stämmelsen framgår att på begäran av ägare av minst en tiondel av samt-
liga aktier skall bolagsstämman besluta om viss utdelning. Bestämmelsen
har tillkommit för att skydda minoritetsaktieägare från maktmissbruk i
144
form av utsvältning, dvs. vägran att besluta om vinstutdelning (prop.
1975:103 s. 249).
Departementschefen (prop. 1986/87:12 band 2 s. 132) konstaterade att
bestämmelsen hade motsvarighet i 1944 års aktiebolagslag men saknade
motsvarighet i 1955 års bankrörelselag och ansåg inte skäl föreligga att ta
upp regeln i bankaktiebolagslagen. Han menade dock att det i ett bank-
aktiebolags bolagsordning kan tas upp en bestämmelse med sådant inne-
håll.
När bestämmelsen utelämnades i 1955 års bankrörelselag var det efter
mönster i försäkringslagstiftningen. Som motiv för att inte ta upp före-
skriften om minoritetsaktieägamas rätt till utdelning anfördes följande
(prop. 1948:50 s. 307). Aktieägarnas krav på vinstutdelning torde böra stå
tillbaka för försäkringstagarnas intressen av låga premier och återbäring. I
överensstämmelse härmed kan det förutses att aktieägarnas möjlighet att
tillgodogöra sig vinst kommer att starkt begränsas i bolagsordningen.
Nämnda förhållanden torde vara ägnade att väsentligt reducera behovet av
det ifrågavarande minoritetsskyddet. Det bör likväl finnas en möjlighet att
i bolagsordningen tillerkänna en minoritet bland aktieägarna rätt att på-
kalla vinstutdelning. Det åligger tillsynsmyndigheten att pröva om i det
särskilda fallet en sådan bolagsordningsbestämmelse kan anses befogad.
Om det från bolagets sida uttalas önskemål om ett sådant förbehåll i
bolagsordningen torde detta i regel böra tillgodoses.
Bestämmelsen i aktiebolagslagen har kommit till för att skydda mino-
ritetsägama. Det är lika viktigt med ett sådant skydd i ett bankaktiebolag
som i ett aktiebolag. Med hänsyn till att de allmänna begränsningarna om
vinstutdelning i 12 kap. 2 § ABL gäller även i detta fall torde risken för
att vinstutdelning kommer att ske i strid mot bolagets intressen vara be-
gränsad.
9 kap. 4 § BAL
9 kap. 4 § BAL motsvarar 12 kap. 4 § ABL. Paragraferna innehåller reg-
ler om avsättning till reservfond och nedsättning av den fonden och
överkursfonden.
Enligt 9 kap. 4 § tredje stycket 2 BAL far reservfonden och överkurs-
fonden sättas ned för fondemission. Enligt motsvarande bestämmelse i
aktiebolagslagen far nedsättning ske även för ökning av aktiekapitalet
genom nyemission. Skillnaden hänger samman med att nyemission till
underkurs far förekomma i aktiebolag men inte i bankaktiebolag (prop.
1986/87:12 band 2 s. 134 f). I avsnitt 6.4.2 föreslås att även bankaktie-
bolag under samma förutsättningar som allmänna aktiebolag skall beredas
möjlighet att genomföra en underkursemission. I enlighet härmed bör
även skillnaderna mellan de nu behandlade paragraferna utmönstras.
9 kap. 7 § BAL
Bestämmelsen i 9 kap. 7 § BAL saknar direkt motsvarighet i aktie-
bolagslagen (jfr 12 kap. 7 § femte stycket ABL). I bestämmelsen före-
skrivs att ett bankaktiebolag inte far lämna lån i syfte att gäldenären skall
Prop. 1997/98:166
145
förvärva aktier i bolaget om det sammanlagda beloppet av sådana lån där-
efter skulle överstiga bolagets fria egna kapital.
Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att det för bankaktiebolag inte
gäller några låneförbudsregler. I stället innehåller bankrörelselagen kredit-
jävsbestämmelser enligt vilka en bank inte får lämna kredit till närstående
juridiska personer på andra villkor än sådana som banken normalt ställer
upp (2 kap. 17 § BRL). Regeln i 9 kap. 7 § BAL infördes som ett led i
implementeringen av kapitaldirektivet (prop. 1994/95:70 s. 155 f och
202).
För kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag är regleringen den-
samma som för banker. I stället för låneförbudsreglema i aktiebolagslagen
gäller således bestämmelser om kreditjäv (3 kap. 10 § lagen om finansie-
ringsverksamhet och 3 kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse). Någon
bestämmelse motsvarande den i 9 kap. 7 § BAL gäller emellertid inte för
dessa företag.
Kreditgivning är ett normalt inslag i en banks rörelse. Några bestäm-
melser om låneförbud motsvarande de i aktiebolagslagen bör därför inte
gälla för bankaktiebolag. En förutsättning för att det skall vara möjligt att
tillåta att ett bankaktiebolag lämnar lån i syfte att gäldenären skall för-
värva aktier i bolaget är emellertid enligt kapitaldirektivet, att det inte le-
der till att bolagets nettotillgångar understiger aktiekapitalet och de reser-
ver som enligt lag och bolagsordning inte far delas ut. Bestämmelsen i
9 kap. 7 § BAL måste därför finnas kvar. En motsvarande regel bör in-
föras för kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag.
113 kap. ABL behandlas ett aktiebolags likvidation och upplösning.
I aktiebolagslagen talas om frivillig likvidation och tvångslikvidation.
Med frivillig likvidation förstås att bolaget utan att vara skyldigt därtill
beslutar att träda i likvidation och med tvångslikvidation att bolaget av
anledning som anges i lagen eller bolagsordningen kan tvångsvis försättas
i likvidation. Både vid frivillig likvidation och tvångslikvidation an-
kommer det normalt på bolagsstämman att besluta om likvidation. När
anledning till tvångslikvidation föreligger men bolagsstämman inte be-
slutar om likvidation skall i stället rätten eller PRV förordna att bolaget
skall träda i likvidation (73 kap. 1, 2, 4 och 4 a §§ABL).
Lagen föreskriver likvidationsplikt i ett antal olika fall. Dit hör bl.a. om
det finns anledning att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av
det registrerade aktiekapitalet (73 kap. 2 § ABL). Detsamma gäller vid
vissa fall av maktmissbruk från någon aktieägares sida (73 kap. 3 § ABL)
eller om likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen (73 kap.
4 § ABL). I nu nämnda fall behandlas likvidationsfrågan i domstol.
I vissa andra fall av tvångslikvidation hanteras frågan av PRV. Dit hör
1. om bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolags-
stämman inte inom föreskriven tid fattat beslut om likvidation,
Prop. 1997/98:166
146
2. om bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har anmält sådan be-
hörig styrelse, verkställande direktör eller revisor som skall finnas enligt
aktiebolagslagen, eller
3. om bolaget inte har sänt in årsredovisning och revisionsberättelse in-
om elva månader från räkenskapsårets utgång (13 kap. 4 a § ABL).
Under likvidationen avvecklas bolagets verksamhet, dess skulder beta-
las och behållna tillgångar utskiftas bland aktieägarna. Likvidationen
innebär inte i sig upplösning av bolaget. Detta visar sig bl.a. däri att likvi-
dationen kan avbrytas, varigenom någon upplösning av bolaget inte
kommer till stånd. Även under likvidationen är bolaget ett bestående rätts-
subjekt där visserligen styrelsen ersatts av likvidatorema men bolags-
stämman och revisorer fortfarande föngerar. Bolagsorganens rättigheter
och skyldigheter är i stora delar desamma som förut fastän deras uppgifter
naturligtvis förändras och begränsas därigenom att syftet med likvida-
tionen är att avveckla bolagets verksamhet och göra det färdigt för upp-
lösning. Därför kan det under likvidationen inte ske vinstutdelning, ök-
ning eller nedsättning av aktiekapitalet eller emission av skuldebrev enligt
5 kap. och som regel inte heller ändring av bolagsordningen. Bolagets
upplösning bildar slutpunkten.
De övriga sätt på vilka ett aktiebolag kan upplösas anges i 14 kap. ABL
som behandlar olika fall av fusion, och i 13 kap. 8 § ABL som ger regist-
reringsmyndigheten befogenhet att från registret avföra aktiebolag som
kan antas ha upphört med sin verksamhet. Slutligen är enligt 13 kap. 19 §
ABL aktiebolag som försatts i konkurs i vissa fall att betrakta som upplöst
i och med att konkursen avslutas.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 13 kap. aktiebolagslagen om
likvidation skall tillämpas på bankaktiebolag. I bankrörelselagen skall
det dock föras in en bestämmelse om att rätten skall förordna att ett
bankaktiebolag skall träda i likvidation om oktrojen har återkallats.
Vidare skall Finansinspektionen i vissa fall kunna anmäla till rätten att
det finns grund för likvidation.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Regeringen föreslår dock att Finansinspektionen i vissa fall skall
kunna anmäla till rätten att grund för likvidation föreligger.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser att ett bankaktie-
bolag skall träda i likvidation när bolagets eget kapital underskrider nio
tiondelar av det registrerade aktiekapitalet och tiden för den bolagsstäm-
ma som skall hållas bestämmas i samråd med Finansinspektionen.
Finansinspektionen tillstyrker förslagen i avvaktan på Banklags-
kommitténs översyn av likvidationsreglema. Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet anser mot bakgrund bl.a. av Finansinspektio-
nens goda inblick i enskilda bankers ställning att inspektionen bör ha kvar
sin funktion enligt gällande rätt.
147
10 kap. 1 § BAL
10 kap. 1 § BAL motsvarar 13 kap. 1 § ABL. Paragraferna behandlar
bolagsstämmans beslut om likvidation. I likhet med vad som föreskrivs i
aktiebolagslagen gäller enligt bankaktiebolagslagen att det normalt är
bolagsstämman som fattar beslut om likvidation. Enligt aktiebolagslagen
fattas ett beslut om likvidation enligt 13 kap. 2 § ABL med enkel majori-
tet. Detsamma gäller enligt bankaktiebolagslagen. Enligt aktiebolagslagen
fattas även ett beslut om frivillig likvidation med enkel majoritet. Bank-
aktiebolagslagen föreskriver dock betydligt strängare regler. Vid frivillig
likvidation enligt den lagen fordras nämligen att samtliga aktieägare för-
enat sig om beslutet eller att detta har fattats på två på varandra följande
stämmor och på den senare stämman biträtts av aktieägare med minst två
tredjedelar av de avgivna rösterna. Längre gående villkor för att beslutet
skall bli giltigt kan dock ställas upp i bolagsordningen.
Bakgrunden till bankaktiebolagslagens strängare likvidationsregler är
att det har ansetts att en tillfällig majoritet inte bör kunna besluta om att
ett bankaktiebolag skall träda i likvidation. Dessa skäl skulle emellertid
lika gärna kunna åberopas av ett aktiebolag. Den omständigheten att in-
sättare och andra kunder far vända sig till en ny bank utgör inte skäl nog
att behålla den för bankaktiebolagen strängare regeln. Eftersom en fri-
villig likvidation i allmänhet inte torde innebära några betalningsproblem
föreligger det inte skäl att tillämpa strängare regler för bankaktiebolag än
för allmänna aktiebolag.
10 kap. 2 § BAL
10 kap. 2 § BAL motsvarar 13 kap. 2 § ABL. Paragraferna reglerar
tvångslikvidation när en del av aktiekapitalet gått förlorat.
För bankaktiebolag gäller betydligt strängare regler än för aktiebolag.
Enligt bankaktiebolagslagen aktualiseras frågan om tvångslikvidation
redan då en tiondel av aktiekapitalet gått förlorat medan aktiebolagslagen
föreskriver att ett aktiebolag är skyldigt att träda i likvidation först när
hälften av aktiekapitalet har gått förlorat. Det strängare kravet i bank-
aktiebolagslagen motiveras enligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 2
s. 140) av omtanken om insättama som inte har någon säkerhet för sina
fordringar.
Syftet med likvidationsplikten är att tvinga en förlustbringande verk-
samhet att upphöra innan obestånd har inträtt. Till skillnad från vad som
gäller för vanliga aktiebolag är bankaktiebolag underkastade en om-
fattande näringsrättslig reglering som skall försäkra att bankerna upprätt-
håller en tillfredsställande soliditet. Ett bankaktiebolag som visar en ne-
gativ resultatutveckling kommer därför sannolikt att ha fångat till-
synsmyndighetens intresse långt innan förlusterna har förbrukat hälften av
det registrerade aktiekapitalet. I den mån kapitaltäckningskravet under-
skrids kan oktrojen komma att återkallas vilket innebär att verksamheten
måste avvecklas. Det föreslås därför att bankaktiebolagen skall omfattas
av samma regler beträffande tvångslikvidation som vanliga aktiebolag.
Prop. 1997/98:166
148
Det skall i sammanhanget nämnas att det ligger inom ramen för Bank-
lagskommitténs utredning att överväga behovet av särskilda regler för
situationer då ett enskilt kreditinstitut har finansiella svårigheter. Frågan
om tvångslikvidation för banker kan därmed komma att beröras på nytt
relativt snart. Något skäl att, såsom Sveriges advokatsamfund har före-
slagit, avvakta kommitténs arbete innan den nu föreslagna ändringen
genomförs föreligger dock inte.
Om balansräkningen visar att en tiondel av aktiekapitalet har gått för-
lorat skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan
om bolaget skall träda i likvidation. Detta överensstämmer med vad som i
motsvarande situation föreskrivs i aktiebolagslagen. Lagarna skiljer sig
emellertid åt såvitt avser den tid bolagsstämman har till sitt förfogande.
Av aktiebolagslagen framgår att om bolagsstämman trots förlusten inte
beslutar att bolaget skall träda i likvidation har bolaget åtta månader på
sig att täcka bristen. Om en ny stämma inte inom denna tid godkänner en
balansräkning som visar att aktiekapitalet uppgår till det registrerade
aktiekapitalet skall bolaget likvideras. Enligt bankaktiebolagslagen skall i
stället den närmare tidpunkten för den stämma som skall behandla frågan
om likvidation bestämmas i samråd med Finansinspektionen. Denna
stämma skall ta ställning till frågan om likvidation och till skillnad mot
vad som gäller enligt aktiebolagslagen finns det inte någon möjlighet att
låta frågan behandlas på en bolagsstämma åtta månader senare. Detta
skall enligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 2 s. 140) ses mot bak-
grund av att inspektionen på ett tidigt stadium, och redan innan situatio-
nen är så akut att en eventuell tvångslikvidation är förestående, kan antas
vara väl informerad om bankens problem. Som exempel nämns att banken
dessförinnan inte har kunnat efterleva de krav på kapitaltäckning som
ställs. Innan dessa problem blir kända för allmänheten genom ett kun-
görande om kallelse till stämman bör enligt förarbetena banken ges en
frist som möjliggör t.ex. en rekonstruktion av bolaget så att likvidations-
tvånget upphör. Det understryks i förarbetena att stämman far skjutas upp
bara i samråd med inspektionen och endast om förutsättningarna för att
undgå likvidation bedöms vara goda och att det inte får vara fråga om
någon längre frist.
Sveriges advokatsamfund tycker att Finansinspektionen även framdeles
bör bestämma tidpunkten för stämman. Regeringen anser dock att be-
hovet att skjuta upp bolagsstämma enligt nuvarande bestämmelser inte är
lika angeläget om likvidationsgränsen sänks till samma nivå som gäller
för de allmänna aktiebolagen. Som angetts ovan borde ett bankaktiebolag
som nått likvidationsgränsen redan vara föremål för diverse åtgärder från
inspektionens sida. Den i 13 kap. 2 § ABL föreskrivna fristen bör därför
gälla även för bankaktiebolag. Det kan emellertid uppkomma situationer
då bestämmelser om ingripande i exempelvis 7 kap. BRL eller i lagen om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag också är tillämpliga. Det kan exempelvis föreligga förut-
sättningar för Finansinspektionen att med stöd av 7 kap. 16 § BRL åter-
kalla ett bankaktiebolags oktroj innan tidsfristen i aktiebolagslagen gått
ut.
Prop. 1997/98:166
149
Revisors ansökan om tvångslikvidation
Prop. 1997/98:166
Om bolagsstämman inte beslutar att aktiebolaget skall träda i likvidation
skall styrelsen ansöka om att bolaget skall försättas i likvidation. En sådan
ansökan kan även göras av en styrelseledamot eller en aktieägare. Vidare
kan en sådan ansökan göras av en revisor. Den sistnämnda möjligheten
föreligger dock inte för bankaktiebolag. Till skillnad mot vad som gäller
enligt aktiebolagslagen kan emellertid enligt bankaktiebolagslagen en
anmälan göras av Finansinspektionen. Såsom föreslagits av Lagrådet bör
denna möjlighet behållas.
Av förarbetena (prop. 1986/87:12 band 2 s. 141) framgår att revisorns
rätt att ansöka om tvångslikvidation motiveras av att erfarenhet har visat
att styrelsen inte sällan underlåtit att göra en sådan ansökan. Det har
emellertid inte ansetts motiverat att ge revisorerna denna initiativrätt för
bankaktiebolagen eftersom Finansinspektionen förutsätts kunna utöva
motsvarande kontroll. De nu redovisade skälen ger dock inte i detta sam-
manhang anledning att införa särbestämmelser för bankaktiebolagen.
Redovisning i kontrollbalansräkningen av skuldp.g.a. statligt stöd
Beräkningen av bristen skall ske på grundval av en balansräkning som
upprättas enligt vanliga regler. Dock föreskrivs vissa modifikationer. Av
dessa saknar en motsvarighet i bankaktiebolagslagen. Det är regeln att vid
beräkningen skall hänsyn inte tas till skuld på grund av statligt stöd för
vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska
ställning om stödet är försett med en efterställningsklausul. Denna be-
stämmelse infördes som ett led i att en dispensregel som innebar att ett
statligt lån kunde behandlas som en skattepliktig intäkt för låntagaren
upphävdes (prop. 1982/83:94 s. 56 f). Ett slopande av dispensregeln an-
sågs nämligen kunna leda till en försämrad soliditet hos det företag som
mottagit stödet. Med oförändrade villkor i aktiebolagslagen om tvångslik-
vidation befarades utbetalningen av stödet kunna få till konsekvens att
företaget måste träda i likvidation trots att syftet med stödet ofta just varit
att möjliggöra mottagarens överlevnad. Med hänsyn till stödets ändamål
ansågs klart otillfredsställande om stödet får sådana konsekvenser. Dessa
skäl kan åberopas även för banker. Något hinder mot att tillämpa mot-
svarande regel för banker föreligger inte.
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning vid avsaknad av utmätnings-
bara tillgångar.
Till skillnad från bankaktiebolagslagen föreskriver aktiebolagslagen att
skyldighet att upprätta en särskild balansräkning föreligger också när bo-
laget vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna
utmätningsbara tillgångar. Av förarbetena (prop. 1990/91:198 s. 9) fram-
går att det förhållande att ett aktiebolag saknar utmätningsbara tillgångar
anses tyda på att bolaget förlorat en stor del av sitt kapital. Det konstate-
rades vidare att det utan denna regel finns goda möjligheter att efter ett
misslyckat utmätningsförsök påföljdsfritt kunna fortsätta verksamheten
150
eftersom det är svårt att motbevisa ett påstående om att det inte fanns skäl
att anta att aktiekapitalet är förbrukat. Den nu behandlade regeln infördes
för att motverka denna olägenhet. Något skäl att inte låta regeln gälla för
bankaktiebolagen föreligger inte.
13 kap. 3 § ABL
13 kap. 3 § ABL saknar motsvarighet i bankaktiebolagslagen. Paragrafen
behandlar tvångslikvidation vid maktmissbruk. I paragrafen föreskrivs att
om en aktieägare uppsåtligen eller genom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om
årsredovisning eller bolagsordningen kan rätten, om på grund av miss-
brukets långvarighet eller annan anledning särskilda skäl därtill föreligger,
på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall
träda i likvidation. Rätten kan dock i ett sådant fall på yrkande av bolaget
i stället ålägga bolaget att inom viss tid inlösa kärandens aktier. Om bola-
get försummar att lösa in aktierna inom fastställd tid, skall rätten på talan
av den vars aktier skulle ha inlösts besluta att bolaget skall träda i likvida-
tion. Vid avgörande av om beslut om likvidation eller beslut om inlösen
av aktier skall meddelas, skall särskild hänsyn tas till de anställdas och
fordringsägarnas intressen.
Som skäl för att inte införa motsvarande bestämmelse för bankaktie-
bolagen hänvisades till inspektionens tillsyn (prop. 1986/87:12 band 2.
s. 137). Att ett bankaktiebolag står under tillsyn utgör emellertid inte till-
räckliga skäl för att inte tillämpa aktiebolagslagens bestämmelser för
dessa bolag.
Enligt 7 kap. 14 § BRL far Finansinspektionen om en ägare till ett
kvalificerat innehav av aktier eller andelar utövar eller kan antas komma
att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av
verksamheten besluta att ägaren vid stämman inte far företräda fler aktier
eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Det-
samma gäller om en sådan ägare i väsentlig mån har åsidosatt skyldig-
heter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. I nu nämnda fall får Finans-
inspektionen emellertid även förelägga en ägare att avyttra så stor del av
aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. Ett sådant föreläggande
kan förenas med vite. Om det finns särskilda skäl, får enligt 7 kap. 14 a §
BRL Finansinspektionen också begära att tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda sådana aktier eller andelar som inte far
företrädas av ägaren.
Finansinspektionen kan vidare förbjuda verkställighet av ett beslut som
strider mot någon författning som reglerar bankens verksamhet, mot före-
skrift som meddelats med stöd av sådan författning eller mot bolags-
ordningen. Om banken genom sådana överträdelser eller på annat sätt
visat sig olämplig att utöva sådan verksamhet som oktrojen avser skall
Finansinspektionen återkalla oktrojen eller meddela varning.
I flertalet fall torde den situation som beskrivs i 13 kap. 3 § ABL alltså
redan enligt nyss nämnda bestämmelser föranleda någon form av in-
gripande av Finansinspektionen. Om det ändå skulle uppkomma en situa-
Prop. 1997/98:166
151
tion som inte skall tas om hand av Finansinspektionen bör inte minoritets-
aktieägama hamna i en sämre situation än i ett annat aktiebolag. Bestäm-
melsen i aktiebolagslagen bör därför kunna tillämpas även på bankaktie-
bolag.
10 kap. 4 § BAL
10 kap. 4 § BAL är närmast jämförbar med 13 kap. 4 och 4 a §§ ABL.
Paragraferna behandlar andra fall av tvångslikvidation än de som finns i 2
och 3 §§.
De i de båda lagarna behandlade likvidationsgrundema är desamma en-
dast i ett avseende. I båda lagarna föreskrivs nämligen att det skall för-
ordnas att bolagen skall träda i likvidation om de efter en konkurs som
avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattats beslut om
likvidation.
Tvångslikvidation efter oktrojåterkallelse
Enligt bankaktiebolagslagen skall rätten - efter Finansinspektionens
anmälan - förordna att ett bankaktiebolag skall träda i likvidation om
oktrojen återkallas. I 7 kap. 16 § BRL anges när så skall ske. En banks
oktroj skall återkallas bl.a. när banken inte längre driver bankrörelse. En
bank kan således enligt gällande lag inte övergå till att driva annan verk-
samhet utan bolaget skall upphöra att existera när så har skett. Känne-
tecknande för de övriga situationer när en oktroj kan återkallas är att
bankaktiebolaget inte längre uppfyller i lag uppställda krav för ett sådant
företag.
De omständigheter som kan föranleda återkallelse av oktrojen är av
samma dignitet som de som kan medföra likvidation. Med hänsyn till
detta och till att sanktionsreglema är föremål för översyn av Banklags-
kommittén, bör den angivna likvidationsgrunden finnas kvar åtminstone i
avvaktan på beredningen av kommitténs betänkande. Såsom förordas av
Lagrådet bör Finansinspektionen kunna göra en anmälan om likvida-
tionsgrunden till rätten.
Likvidationsskyldighet enligt bolagsordningen
Enligt 13 kap. 4 § aktiebolagslagen skall rätten förordna att ett bankaktie-
bolag skall träda i likvidation om likvidationsskyldighet föreligger enligt
bolagsordningen. Någon möjlighet att besluta om tvångslikvidation i ett
sådant fall föreligger inte enligt bankaktiebolagslagen. Detta torde inne-
bära bl.a. att likvidationsbeslutet måste fattas av bolagsstämman med en
sådan kvalificerad majoritet som anges i 10 kap. 1 § BAL. Eftersom det
åligger regeringen eller Finansinspektionen att godkänna bolagsordningen
i bankaktiebolag kommer det att prövas om en eventuell klausul om likvi-
dationsplikt strider mot grundläggande principer för sund bankverksam-
het. Några betänkligheter mot att låta aktiebolagslagens likvidationsgrund
gälla även för bankaktiebolagen föreligger därför inte.
Prop. 1997/98:166
152
Likvidationsskyldighet med anledning av avsaknad av behöriga
bolagsorgan eller utebliven årsredovisning
Andra likvidationsgrunder som saknar motsvarighet i bankaktiebolags-
lagen är om bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har anmält behörig
styrelse, verkställande direktör eller revisor eller sänt in årsredovisning
och revisionsberättelse inom föreskriven tid. I förarbetena konstateras att
Finansinspektionen har till uppgift att kontrollera bl.a. att sådana för-
hållanden inte uppstår i ett bankaktiebolag och om ett sådant likväl skulle
inträffa kan oktrojen förklaras förverkad för bankaktiebolaget, vilket då
utgör en grund för likvidation.
Det hör i och för sig till Finansinspektionens uppgifter att ingripa om
ett bankaktiebolag inte har en till registret anmäld behörig styrelse m.m.
eller inte sänder in årsredovisningar o.dyl. inom föreskriven tid. Därmed
kan det dock inte anses föreligga skäl att genom en särbestämmelse
undanta bankaktiebolagen från de nu behandlade likvidationsgrundema i
aktiebolagslagen.
Beslutande myndighet
Enligt bankaktiebolagslagen är det rätten som har att förordna att ett
bankaktiebolag skall träda i likvidation. Enligt aktiebolagslagen åligger
denna uppgift beroende på grunderna för likvidation antingen rätten eller
registreringsmyndigheten, dvs. PRV. Tidigare handlades frågan om likvi-
dation enligt aktiebolagslagen också enbart av rätten. Uppdelningen i
aktiebolagslagen mellan rätten och PRV infördes som ett led i att renodla
domstolarnas verksamhet (prop. 1993/94:43 s. 10 f). Två faktorer ansågs
därvid vara utslagsgivande för om ärendena skulle flyttas över från rätten
till PRV. Den första faktorn var karaktären av det avgörande som skall
beslutas. Om det är fråga om att slita tvister mellan olika intressenter bör
enligt förarbetena i princip en domstol avgöra saken. Om det å andra
sidan närmast är fråga om att konstatera förekomsten av vissa faktiska
förhållanden kan saken hellre handläggas av en annan myndighet. Den
andra faktorn som nämns i förarbetena är behovet av muntlig hand-
läggning. Om det krävs inslag av muntlighet ansågs det vara ett skäl att
behålla domstolsprövningen. Beträffande prövning av likvidationsärenden
enligt andra lagar än aktiebolagslagen ansågs att även sådan prövning
fortsättningsvis bör handhas av tingsrätt (prop. 1993/94:43 s. 21 f).
I propositionen konstaterades att likvidationsgrundema för bankaktie-
bolag överensstämmer delvis med likvidationsgrundema enligt aktie-
bolagslagen men att de i vissa delar är utformade med hänsyn till de
speciella förhållanden som råder för ett företag som driver bankrörelse.
Det ansågs att reglerna i bankaktiebolagslagen om tvångslikvidation till-
lämpas i ett mycket fatal fall och att belastningen på tingsrätterna kan sä-
gas vara försumbar, varför det inte är mycket att vinna för domstols-
väsendet med en överflyttning av dessa ärenden. Härtill kommer enligt
förarbetena att det knappast finns någon myndighet som skulle kunna ta
emot frågor om likvidation beträffande alla de angivna juridiska perso-
nerna utan det skulle bli fråga om att dela upp ärendena mellan olika
Prop. 1997/98:166
153
registreringsmyndigheter och tingsrätterna. En sådan uppdelning ansågs
innebära avsevärda nackdelar.
Det har i det föregående föreslagits att det skall gälla i huvudsak samma
likvidationsgrunder för bankaktiebolag som för övriga aktiebolag. Den
omständigheten att ärendena är fa och inte skulle innebära någon belast-
ning för tingsrätterna utgör inte tillräckligt starka skäl för att inte liksom
för övriga aktiebolag låta registreringsmyndigheten, dvs. Finans-
inspektionen hantera vissa frågor som inte är tvistiga. Det bör således
även i detta avseende gälla samma regler för bankaktiebolag som för
övriga aktiebolag. Rätten bör dock även hantera likvidationsansökningar
efter återkallelse av oktroj.
10 kap. 5 § BAL
10 kap. 5 § BAL motsvarar 13 kap. 5 och 5 a §§ ABL. Paragraferna be-
handlar förfarandet hos rätten och, beträffande aktiebolagen, hos registre-
ringsmyndigheten, PRV. Paragraferna överensstämmer i huvudsak med
varandra. Enligt bankaktiebolagslagen skall emellertid förutom bolaget,
aktieägare och borgenärer även Finansinspektionen kallas. Kallelsen skall
delges bolaget och de övriga skall kallas genom kungörelse. Likvidations-
frågans betydelse för aktieägare och borgenärer i allmänhet har ansetts
motivera kungörelseförfarandet (prop. 1975:103 s. 505 och prop.
1986/87:12 band 2 s. 143).
Inför ett beslut om likvidation av ett kreditmarknadsbolag eller ett vär-
depappersbolag behöver emellertid inte Finansinspektionen kallas. Någon
särskild anledning att kalla Finansinspektionen till förhandling om likvi-
dation av bankaktiebolag finns inte.
10 kap. 6 § BAL
10 kap. 6 § BAL motsvarar 13 kap. 6 och 6 a §§ ABL. Av paragraferna
framgår i vilka fall bolaget skall betala sökandens kostnader.
Enligt bankaktiebolagslagen skall Finansinspektionen i vissa fall få
sina kostnader ersatta av bolaget. Någon möjlighet för PRV att fa sina
kostnader ersatta av bolaget föreskrivs inte i aktiebolagslagen. En sådan
bestämmelse fanns tidigare i 13 kap. 6 § ABL. I samband med att regist-
reringsmyndigheten blev första instans i vissa likvidationsärenden in-
fördes emellertid bestämmelsen i 13 kap. 6 a § ABL om att bolaget kan
förpliktas betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet i
vissa fall när registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett
likvidationsföreläggande. Bestämmelsen i 13 kap. 6 § ABL enligt vilken
bolaget kunde förpliktas att betala PRV:s kostnader upphävdes då efter-
som den ansågs som överflödig (prop. 1994/95:67 s. 51). Mot bakgrund
av att i princip samma likvidationsregler föreslås för bankaktiebolag som
för andra aktiebolag, bör även rätten till ersättning för kostnader ges
samma reglering. Den nuvarande skillnaden bör alltså utmönstras och
aktiebolagslagens bestämmelser tillämpas även för bankaktiebolag.
Prop. 1997/98:166
154
10 kap. 7 § BAL
Prop. 1997/98:166
10 kap. 7 § BAL motsvarar 13 kap. 7 § första-tredje styckena ABL. Para-
graferna behandlar utseende av likvidatorer. I ett bankaktiebolag är det
alltid Finansinspektionen som utser likvidatorer. Enligt aktiebolagslagen
utses likvidatorema av rätten när det är fråga om ett ärende som behandlas
där. Vid frivillig likvidation eller om fråga är om en likvidation som be-
slutats av registreringsmyndigheten är det denna myndighet som utser
likvidator.
De särskilda regler som gäller för bankaktiebolag har i förarbetena
(prop. 1986/87:12 band 2 s. 138) motiverats av att det med hänsyn till
insättamas intressen bör ställas särskilda krav på en likvidator i ett bank-
aktiebolag. God kännedom om bankverksamhetens speciella förhållanden
är enligt förarbetena en förutsättning för att likvidatom skall kunna full-
göra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Enligt förarbetena far det
förutsättas att Finansinspektionen bättre än de allmänna domstolarna har
kännedom om personer som är lämpliga för sådana uppdrag. Det ansågs
därför mer ändamålsenligt att likvidatorema i ett bankaktiebolag utses av
inspektionen än av rätten.
För ett kreditmarknadsbolag gäller aktiebolagslagens regler om utseen-
de av likvidator. I andra fall än vid frivillig likvidation eller när likvidation
beslutas av registreringsmyndigheten, dvs. Finansinspektionen, bör rätten
kunna betros med uppgiften att utse likvidator även i ett bankaktiebolag.
De nyss återgivna förarbetsuttalandena om den kompetens likvidatom i ett
bankaktiebolag bör besitta gäller dock fortfarande. I tveksamma fall har
rätten möjlighet att samråda med Finansinspektionen om lämplig kandi-
dat. Som framgår av 7 kap. 7 § BRL har Finansinspektionen under en
banks likvidation samma befogenheter i fråga om likvidatorema och
stämman som annars tillkommer inspektionen eller stämman. Banken står
alltså under Finansinspektionens tillsyn till dess den upplösts.
I aktiebolagslagen föreskrivs bl.a. att ett förordnande av likvidator skall
registreras. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i bankaktie-
bolagslagen. Det föreligger dock inte något hinder mot att låta aktie-
bolagslagens bestämmelse gälla.
13 kap. 15 § ABL
Denna paragrafs tredje stycke saknar motsvarighet i bankaktiebolags-
lagen. Tredje stycket föreskriver att om likvidatorema finner att bolaget är
på obestånd och inte kan betala likvidationskostnadema skall de ansöka
om att bolaget försätts i konkurs. Anledningen till att bestämmelsen inte
tagits med i bankaktiebolagslagen är bl. a. att reglerna om tvångslikvida-
tion p.g.a. kapitalförbrukning är mycket strängare än för de allmänna bo-
lagen och att det därför torde vara uteslutet att ett bankaktiebolag inte ens
skulle ha tillgångar som täcker likvidationskostnadema (prop. 1986/87:12
band s. 153).
Redan på grand av att det nu föreslås att bankerna skall tillämpa samma
tvångslikvidationsbestämmelser som de allmänna bolagen saknas det an-
ledning att inte tillämpa denna bestämmelse även på bankaktiebolag.
155
10 kap. 18 § BAL
Prop. 1997/98:166
10 kap. 18 § BAL motsvaras av 13 kap 17 § ABL. I tredje stycket i
respektive paragraf föreskrivs att bolagsstämmans beslut om likvidatio-
nens upphörande samt styrelseval skall anmälas för registrering. Beslutet
far inte verkställas förrän det registrerats. För bankaktiebolag gäller dess-
utom att Finansinspektionen måste lämna sitt tillstånd innan verkställighet
far ske. Anledningen härtill är att banken under likvidationen kan ha
kommit i konflikt med andra skyddsregler i bankaktiebolagslagen (prop.
1986/87:12 band 2 s.155).
Eftersom bankaktiebolaget står under Finansinspektionens tillsyn även
under likvidationen behövs ingen särskild tillståndsprocedur i de fall de
associationsrättsliga förutsättningarna är uppfyllda för att återuppta verk-
samheten. I den mån bankaktiebolaget under likvidationens gång kan ha
kommit i konflikt med andra skyddsregler i banklagstiftningen åligger det
Finansinspektionen att med användande av de ordinarie ingripande-
möjligheterna komma till rätta med överträdelserna. Om inspektionen
bedömer att näringsrättsliga förutsättningar inte finns för att fortsätta
rörelsen kan oktrojen komma återkallas enligt 7 kap. 16 § BRL. Någon
särskild regel om att Finansinspektionen måste godkänna ett återupp-
tagande av verksamheten behövs alltså inte.
13 kap. 18 § ABL
Denna bestämmelse saknar motsvarighet i bankaktiebolagslagen. Enligt
bestämmelsen skall bolaget anses upplöst och avföras ur registret om
någon anmälan rörande bolaget ej inkommit till registreringsmyndigheten
de tio senaste åren.
Eftersom bankaktiebolagen står under Finansinspektionens tillsyn kom-
mer bestämmelsen att sakna all praktisk betydelse för dessa bolag. Någon
särregel behövs emellertid inte.
14 kap. ABL innehåller bestämmelser om fusion och inlösen av aktier i
dotterbolag.
Aktiebolagslagens fusionsregler syftar bl.a. till att skydda de över-
låtande bolagens fordringsägare. En fusion innebär att dessa förlorar möj-
ligheterna att göra gällande sina fordringar mot den ursprungliga gäldenä-
ren och att de i stället far motsvarande fordringar på det övertagande bo-
laget. Det är alltså fråga om byte av gäldenär något som enligt svensk rätt
i allmänhet fordrar samtycke av borgenären. Gäldenärsbytet kan medföra
att borgenärernas rätt försämras, exempelvis om förhållandet mellan till-
gångar och skulder är mindre betryggande i det övertagande bolaget än i
det överlåtande bolaget.
Fusion i aktiebolagsrättslig mening innebär att ett eller flera överlåtande
aktiebolags samtliga tillgångar och skulder genom universalsuccesion
156
överförs på ett annat bolag, det övertagande bolaget, mot vederlag till
aktieägarna i det överlåtande bolaget. Samtidigt upplöses överlåtande
bolag utan likvidation. Det vederlag som utgår till det överlåtande bola-
gets aktieägare kan endast bestå av aktier i det överlåtande bolaget eller
pengar. Man skiljer på två olika typer av fusion nämligen absorption och
kombination. Vid absorption tar ett existerande aktiebolag helt över ett
eller flera överlåtande aktiebolag. Kombination innebär att två eller flera
överlåtande bolag förenas i ett för ändamålet nybildat aktiebolag (14 kap.
1 §ABL).
Fusionen inleds med att de fusionerande bolagen upprättar en fusions-
plan. Fusionsplanen skall innehålla de uppgifter som kan vara av be-
tydelse för fusionen (14 kap. 4 och 6 §§ ABL). Vid fusion genom kombi-
nation nybildas det övertagande bolaget. Fusionsplanen, som då skall
tjäna som stiftelseurkund, skall innehålla förslag till bolagsordning och
ange hur styrelse och revisorer skall väljas (14 kap. 5 § ABL).
Fusionsplanen skall granskas av bolagens revisorer. Revisorerna skall
avge ett yttrande som skall fogas till planen. Av yttrandena skall framgå
om fusionsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på
ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder
som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder,
resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet
och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av
värdet på vart av ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet
på egendomen skall anmärkas. I yttrandet skall särskilt anges, vid absorp-
tion, om revisorerna vid sin granskning har funnit att fusionen medför fara
för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall fa sina fordringar
betalda, och vid kombination, om de överlåtande bolagens sammanlagda
verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet
(14 kap. 7 och 8 §§ ABL).
Fusionsplanen skall registreras i aktiebolagsregistret och uppgift om
registreringen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (14 kap. 9 §
ABL). Den skall därefter beslutas av bolagsstämman, men dessförinnan
skall aktieägarna ha tillfälle att ta del av den. Planen skall godkännas av
bolagsstämman i det överlåtande bolaget. Om i det övertagande bolaget
en minoritet av aktieägarna av en viss storlek begär det, skall den även
godkännas av stämman i det bolaget (14 kap. 10 §ABL).
Skyddet för bolagens borgenärer tillgodoses genom att bolagen åläggs
att ansöka om tillstånd att verkställa planen. En sådan ansökan behandlas
i första hand av registreringsmyndigheten, dvs. PRV. Innan ansökan prö-
vas måste såväl överlåtande som övertagande bolag underrätta sina kända
borgenärer om beslutet. Underrättelsen skall innehålla uppgift bl.a. om att
bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionplanen och att
borgenärerna har möjlighet att bestrida ansökan. Borgenärerna i det
övertagande bolaget behöver dock inte underrättas om revisorerna i ytt-
randet över fusionplanen har uttalat att de inte funnit att fusionen medför
någon fara för dessa borgenärer. (14 kap. 13 §ABL).
Registreringsmyndigheten skall avslå ansökan om fusionen förbjudits
enligt bl.a. konkurrenslagen (1993:20) eller om en prövning av fusionen
pågår enligt denna lag. Detsamma gäller om det vid kombination inte av
Prop. 1997/98:166
157
fusionsplanen framgår att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga
värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta
(14 kap. 15 § ABL). Om ansökan inte avslås på dessa grunder skall regist-
reringsmyndigheten kalla bolagens borgenärer. Registreringsmyndigheten
behöver dock inte kalla borgenärerna i det övertagande bolaget om reviso-
rerna i yttrandet över revisionsplanen har uttalat att de inte har funnit att
fusionsplanen medför någon fara för dessa borgenärer (14 kap. 16 §
ABL).
Om ansökan bestrids skall registreringsmyndigheten överlämna ärendet
till tingsrätten. I annat fall skall registreringsmyndigheten lämna bolagen
tillstånd att verkställa fusionsplanen. Om ärendet har överlämnats till
rätten skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har bestritt
ansökan har fatt föll betalning eller betryggande säkerhet för sina ford-
ringar. Om så inte är fallet skall ansökan avslås (14 kap. 18 § ABL).
Om rätten eller registreringsmyndigheten har lämnat tillstånd att verk-
ställa fusionsplanen skall det övertagande bolaget inom två månader an-
mäla fösionen tillsammans med nödvändiga följdbeslut för registrering
(14 kap. 19 § ABL). När anmälan är registrerad är fösionen fullbordad.
Detta innebär att överlåtande bolag anses upplösta och deras tillgångar
och skulder överförda på det övertagande bolaget. Samtidigt övergår
fusionsvederlaget till de tidigare aktieägarna i det överlåtande bolaget
(4 kap. 20 § ABL).
För ett moderbolags absorption av ett helägt dotterbolag gäller särskilda
regler. Ett beslut om en sådan fösion kan fattas av bolagens styrelser. De
skall härvid upprätta en fösionsplan som skall granskas av revisorerna.
Planen skall ges in till registreringsmyndigheten för registrering och kun-
görelse. Om i moderbolaget en viss aktieägarminoritet begär det skall
emellertid planen underställas bolagsstämman i det bolaget. Om fösions-
planen inte skall underställas bolagsstämman eller om planen godkänts av
stämman åligger det som huvudregel bolagen att underrätta sina kända
borgenärer om att planen blivit gällande. När uppgift om fösionsplanens
registrering har kungjorts skall moderbolaget ansöka om tillstånd att verk-
ställa planen. Härvid gäller i huvudsak samma regler som vid annan
absorption (14 kap. 22-29 §§ ABL).
Kapitlet innehåller även regler om inlösen av aktier i dotterbolag. Det
föreskrivs sålunda att ett moderbolag som självt eller tillsammans med
dotterföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tion-
delar av röstetalet för samtliga aktier i ett dotterföretag har rätt att av de
övriga aktieägarna i dotterbolaget lösa in återstående aktier. Den vars
aktier kan lösas in har också rätt att få sina aktier inlösta av moderbolaget.
En tvist om rätt eller skyldighet till inlösen eller om lösenbeloppet prövas
av tre skiljemän (14 kap. 31-35 §§ ABL). En missnöjd part har rätt att få
skiljedomen omprövad i allmän domstol.
Prop. 1997/98:166
158
Prop. 1997/98:166
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 14 kap. aktiebolagslagen om
fusion och inlösen av aktier skall tillämpas på bankaktiebolag. Rege-
ringen skall dock även fortsättningsvis pröva fusioner i vilka bank-
aktiebolag är inblandade. Även reglerna till skydd för borgenärerna
skall ges en annan utformning.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot
förslaget.
Bestämmelserna om fusion mellan ett bankaktiebolag och ett aktiebolag
samt om inlösen av aktier i dotterbolag finns i 11 kap. BAL.
Fusionsförfarandet för bankaktiebolag och aktiebolag är detsamma
fram till dess att bolagsstämman godkänt fusionsplanen. Därefter följer
emellertid skillnader i förfarandet, bl.a. såvitt avser underrättelser till
borgenärerna och prövningen av ansökan. Efter bifall till ansökan gäller
ånyo samma regler för de olika bolagskategoriema. Detsamma gäller i
princip vid fusion av ett helägt dotterbolag.
Reglerna i bankaktiebolagslagen om inlösen av aktier är desamma som
de i aktiebolagslagen.
11 kap. 1 § BAL
11 kap. 1 § BAL motsvarar 14 kap. 1 § ABL. Paragraferna anger vad som
avses med fusion.
Av bestämmelsen i 11 kap. 1 § BAL, jämförd med 14 kap. 1 § tredje
stycket ABL, framgår att vid en fusion mellan ett bankaktiebolag och ett
aktiebolag måste bankaktiebolaget vara det övertagande bolaget. Ett
bankaktiebolag kan alltså inte gå upp i ett aktiebolag. Om de allmänna
aktiebolagsrättsliga reglerna beträffande fusion skall gälla även för fusio-
ner där bankaktiebolag deltar uppkommer frågan om det fortfarande finns
behov av en regel som förbjuder vanliga aktiebolag att vara övertagande
bolag i en fusion med ett eller flera bankaktiebolag.
Bankrörelse far endast drivas av ett företag som har beviljats oktroj. Av
allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att en oktroj som har bevil-
jats ett bankaktiebolag inte kan överlåtas på en annan juridisk person. Den
kan därmed inte heller övergå till det övertagande bolaget vid en fusion.
En banks rörelse kan således inte genom fusion övertas av ett aktiebolag
om inte det övertagande bolaget först erhåller en egen oktroj som ger bo-
laget rätt att bedriva den rörelse som bolaget övertagit genom fusionen.
För tydlighetens skull bör det dock införas en särbestämmelser av vilken
det framgår att om ett av de fusionerande bolagen är ett bankaktiebolag
måste ett bankaktiebolag vara övertagande bolag.
159
11 kap. 4 § BAL
Prop. 1997/98:166
11 kap. 4 § BAL motsvarar 14 kap. 4 § ABL. Paragraferna anger vad
verksamhetsplanen skall innehålla. Den finns en skillnad mellan paragra-
ferna.
I 11 kap. 4 § första stycket BAL anges att förvaltningsberättelsen skall
fogas till verksamhetsplanen. Någon sådan bestämmelse finns inte i aktie-
bolagslagen. Skillnaden är emellertid oavsiktlig (prop. 1995/96:10 del 2 s.
302 och del 3 s. 246). Eftersom avsikten har varit att inte heller ett ban-
kaktiebolag skall behöva bifoga någon förvaltningsberättelse behövs det
inte någon särbestämmelse.
11 kap. 13 § BAL
De regler som finns i 11 kap. 13 § BAL kan jämföras med de i 14 kap.
13-18 §§ ABL. Dessa paragrafer behandlar förfarandet för att få tillstånd
att verkställa fusionsplanen.
Enligt bankaktiebolagslagen prövar regeringen om de fusionerade
bolagens ekonomiska förhållanden är sådana att fusionen kan anses för-
enlig med insättares eller andra fordringsägares intressen. Vid denna
prövning skall regeringen se till att dessa borgenärer tillförsäkras betryg-
gande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionera-
de bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en
sådan säkerhet.
Vid tillståndsprövningen skall regeringen beakta följdverkningarna för
borgenärerna - främst insättama i ett bankaktiebolag - i såväl det över-
låtande som det övertagande bolaget. Regeringen kan ge tillstånd till
verkställighet av fusionsplanen utan att varje enskild borgenär har gett sitt
medgivande till fusionen. Borgenärerna har dock möjlighet att lämna syn-
punkter på fusionen, eftersom planen eller en redogörelse för det väsent-
liga innehållet i den offentliggörs i samband med att planen registreras.
Anmärkas bör även att revisorerna i sitt granskningsyttrande över fusions-
planen särskilt skall ange om de funnit att fusionen medför fara för att
borgenärerna inte skall få sina fordringar betalda. Regeringen fungerar
således som något av ställföreträdare för insättama och övriga borgenärer
och bevakar att deras intressen inte äventyras genom fusionen (prop.
1994/95:70 s. 133 f.).
Tidigare har beskrivits det förfarande som tillämpas vid fusion enligt
aktiebolagslagen. Ett sådant förfarande har inte ansetts praktiskt genom-
förbart vid fusion på bank- och försäkringsområdet (prop. 1994/95:70
s. 135 £). Det har i stället ansetts böra ankomma på regeringen att lämna
tillstånd att verkställa fusionsplanen. De skäl som har anförts till stöd för
detta är bl.a. att vid fusion genom kombination skall regeringen stadfästa
bolagsordningen för det nybildade bolaget och bevilja oktroj. Vid fusion
genom absorption torde det vidare oftast krävas en ändring av det över-
tagande bolagets bolagsordning. I vissa fall skall även denna ändring stad-
fästas av regeringen. Eftersom dessa regeringsärenden är så nära knutna
till fusionsärendet i övrigt bör enligt förarbetena regeringen pröva alla
frågor med anknytning till fusionen.
160
Enligt regeringens mening bör även fortsättningsvis särregler gälla för
bankaktiebolagen,
11 kap. 14 § BAL
11 kap. 14 § BAL saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. I paragrafen
föreskrivs att om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till det
överlåtande bolaget gäller om stiftelsens överförande till det övertagande
bankaktiebolaget bestämmelserna i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse.
Av 23 § andra stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse
(tryggandelagen) följer att aktiebolagslagens och bankaktiebolagslagens
bestämmelser om tillvaratagande av fordringsägares rätt vid fusion tilläm-
pas vid överflyttning av ansvar för pensionsutfästelse till övertagande
bankaktiebolag. Därutöver är tryggandelagens regler i övrigt om över-
föring av ansvaret för pensionsutfästelse tillämpliga i samband med fusion
enligt detta kapitel. Erinran om detta har emellertid endast tagits in i bank-
aktiebolagslagen (prop. 1994/95:70 s. 217).
Att en sådan bestämmelse saknas i aktiebolagslagen förändrar inte
rättsläget.
11 kap. 16 § BAL
11 kap. 16 § BAL motsvarar 14 kap. 20 § ABL. Paragraferna, som i
huvudsak överensstämmer med varandra, innehåller bestämmelser om
följderna av att fusionen registreras.
Av paragraferna framgår att när fusionen har anmälts för registrering är
det överlåtande bolaget upplöst. Det överlåtande bolagets tillgångar och
skulder med undantag för vissa skadeståndsanspråk övergår samtidigt till
det övertagande bolaget och aktieägare i överlåtande bolag blir samtidigt,
om aktier ingår i fusionsvederlaget, aktieägare i det övertagande bolaget.
Beträffande skadeståndsanspråken hänvisas i bankaktiebolagslagen till
5 kap. 1-4 §§ BRL, medan det i aktiebolagslagen endast hänvisas till de
paragrafer motsvarande 5 kap. 1-3 §§ BRL. Det föreligger emellertid inte
någon anledning att i detta avseende göra någon skillnad mellan de olika
bolagskategoriema.
Ill kap. 16 § första stycket BAL föreskrivs vidare att om det över-
låtande bolaget inte är ett bankaktiebolag skall Finansinspektionen lämna
uppgifter om fusionen till PRV som skall registrera anmälan. En sådan
föreskrift bör finnas kvar så länge Finansinspektionen är registrerings-
myndighet för banker. Den kan dock lämpligen tas in i förordning.
11 kap. 18 § BAL
11 kap. 18 § BAL motsvarar 14 kap. 22 § ABL. Paragraferna behandlar
absorption av ett helägt dotterbolag.
Beträffande fusionsplanens innehåll anges i 14 kap. 22 § första stycket
3 ABL att den skall innehålla uppgift om vilka rättigheter i moderbolaget
Prop. 1997/98:166
161
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
som skall tillkomma innehavare av skuldebrev och andra värdepapper
med särskilda rättigheter i dotterbolaget eller vilka åtgärder som i övrigt
skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna. Enligt motsvarande
punkt i bankaktiebolagslagen skall detta även gälla för innehavare av
aktier.
Eftersom det enligt den nu behandlade bestämmelsen är fråga om ett
helägt dotterbolag torde det saknas anledning att ange vilka rättigheter
som skall tillkomma innehavare av aktier. Aktiebolagslagens regler kan
alltså utan vidare tillämpas även för bankaktiebolag.
Enligt 11 kap. 18 § andra stycket anges att fusion genom absorption av
dotterbolag får ske utan hinder av att det i dotterbolaget finns egendom
som bankaktiebolaget inte far förvärva enligt bankrörelselagen och vad
som då skall gälla. En bank far förvärva endast viss i bankrörelselagen
angiven egendom. För att även i framtiden underlätta fusioner mellan ett
bankaktiebolag och ett allmänt aktiebolag bör det föras in en särbestäm-
melse i bankrörelselagen.
11 kap. 22 § BAL
11 kap. 22 § BAL motsvarar närmast 14 kap. 26 och 27 §§ ABL. Paragra-
ferna behandlar tillståndsförfarandet vid fusion av helägt dotterbolag.
Även vid fusion genom absorption av ett helägt dotterbolag fordras en-
ligt bankaktiebolagslagen regeringens tillstånd och förfarandet hos rege-
ringen är i princip detsamma som vid annan fusion. I jämförelse med
aktiebolagslagen är skillnaderna i huvudsak desamma som vid fusion av
andra bolag än helägda dotterbolag. Vad som har anförts vid 11 kap. 13 §
BAL gäller därför även i detta fall.
11 kap. 23 § BAL
11 kap. 23 § BAL motsvarar 14 kap. 28 § ABL. I paragraferna anges att
när Finansinspektionen har registrerat beslut om tillstånd att verkställa
fusionsplanen är dotterbolaget upplöst. Enligt bankaktiebolagslagen gäller
vidare att om dotterbolaget inte är ett bankaktiebolag skall Finans-
inspektionen lämna uppgifter om fusionen till PRV. Så länge Finans-
inspektionen är registreringsmyndighet för bankaktiebolag bör bestäm-
melsen behållas. Den kan dock tas in i förordning.
Bestämmelserna i 15 kap. ABL behandlar skadestånd m.m. En ändrad
lydelse har föreslagits i prop. 1997/98:99. Beskrivningen av aktiebolags-
lagens innehåll utgår från förslagen i propositionen.
En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han
fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget skall
ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller
Prop. 1997/98:166
162
någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om
årsredovisning eller bolagsordningen (75 kap. 1 § ABL). En revisor, lek-
mannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt samma
grunder. De har även ett visst ansvar för skada som vållas av deras med-
hjälpare. Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild grans-
kare, är det detta bolag och den för revisionen eller granskningen huvud-
ansvarige som är ersättningsskyldiga (75 kap. 2 § ABL).
En aktieägare skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan genom att
medverka till överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredo-
visning eller bolagsordningen (75 kap. 3 § ABL). Om det är motiverat
med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt är
han även skyldig att inlösa skadelidande aktieägares aktier (75 kap. 4 §
ABL).
Om någon är ersättningsskyldig kan skadeståndet jämkas i vissa fall
(75 kap. 5 § ABL). Om flera skall ersätta samma skada svarar de som
huvudregel solidariskt för skadeståndet (75 kap. 6 § ABL).
Som regel far talan mot en styrelseledamot eller den verkställande
direktören om skadestånd till bolaget väckas endast om de inte har bevil-
jats ansvarsfrihet (75 kap. 7 och 10 §§ ABL). För att en talan om skade-
stånd till bolaget skall kunna väckas räcker det med att en minoritet be-
stående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier kan enas (75 kap.
7 och 9 §§ ABL).
Skadeståndstalan för bolagets räkning mot en styrelseledamot eller den
verkställande direktören på grund av beslut eller åtgärd under ett räken-
skapsår skall som huvudregel väckas senast ett år från det att årsredovis-
ningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolags-
stämman (75 kap. 10 och 11 §§ ABL). I övriga fall skall talan, om den inte
grundar sig på brott, väckas inom fem år. Ett undantag gäller för talan mot
aktieägare som skall väckas inom två år (75 kap. 13 § ABL).
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 15 kap. aktiebolagslagen om
skadestånd m.m. skall tillämpas på bankaktiebolag.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har någon in-
vändning mot förslaget.
Skadeståndsskyldigheten för bolagsfunktionär och aktieägare behandlas i
5 kap. BRL. Skyldigheten att ersätta skada föreligger i samma fall som
enligt aktiebolagslagen. Det föreligger dock inte någon skyldighet för en
aktieägare som missbrukar sin ställning att lösa in aktier vid missbruk.
163
En annan skillnad är att den krets som enligt bankrörelselagen kan bli
skadeståndsskyldig är vidare än den i aktiebolagslagen eftersom den även
omfattar delegater, som är ett begrepp som inte förekommer i aktiebo-
lagslagen. Vidare anges uttryckligen i aktiebolagslagen men inte i bank-
rörelselagen att den verkställande direktören kan bli skadeståndsskyldig,
vilket hänger samman med att dennes roll enligt de båda lagarna är olika.
I det föregående har emellertid föreslagits att delegatinstitutet utmönstras
och att den verkställande direktören i ett bankaktiebolag far samma roll
som i ett allmänt aktiebolag. Något behov av särregler i dessa avseenden
föreligger därför inte.
De övriga skillnaderna som föreligger behandlas i det följande, dock
med undantag för de skillnader som föreligger med anledning av att bank-
rörelselagen även behandlar regler som rör sparbanker och medlems-
banker.
5 kap. 1 § BRL
5 kap. 1 § BRL motsvarar 15 kap. 1 § ABL. Paragraferna innehåller
regler om vissa bolagsfunktionärers skadeståndskyldighet mot bolaget.
I både aktiebolagslagen och bankaktiebolagslagen är ansvaret för
styrelseledamot, stiftare, verkställande direktör strängare i förhållande till
bolaget än vad som gäller i förhållande till aktieägare och annan. Ansvaret
är nämligen i de senare fallen begränsat till skada som vållas aktieägare
eller annan genom uppsåtlig eller oaktsam överträdelse av aktiebolags-
lagen respektive bankaktiebolagslagen, tillämplig årsredovisningslag samt
bolagsordningen. Enligt bankaktiebolagslagen gäller dessutom att berörda
befattningshavare även ansvarar för överträdelse av bankrörelselagen. Att
rätten till skadestånd utsträckts till att omfatta även aktieägare och tredje
man beror på en önskan att sanktionera de regler i de associationsrättsliga
lagarna som uppställts just för att skydda tredje man (se prop. 1975:103 s.
540 f.). Eftersom även bankrörelselagen i vart fall inledningsvis innehöll
ett flertal regler som för de allmänna aktiebolagen återfinns i aktie-
bolagslagen, särskilt redovisningsregler, var det naturligt att låta skade-
ståndsansvaret i förhållande till tredje man även omfatta överträdelser av
bankrörelselagen. Detta har fatt som effekt att även överträdelser av rena
rörelseregler skulle kunna medföra skadeståndsansvar gentemot tredje
man. En motsvarande ordning finns beträffande övriga banker samt för-
säkringsbolagen, men inte beträffande exempelvis kreditmarknads-
företagen och värdepappersbolagen eller andra aktiebolag som omfattas
av näringsrättslig reglering. Det kan därför på goda grunder sättas i fråga
huruvida denna särreglering för banker bör behållas. Eftersom frågan om
skadeståndsansvar i banker och andra kreditinstitut omfattas av Banklags-
kommitténs uppdrag bör särregleringen behållas tills vidare, men tas upp
på nytt i samband med beredningen av kommitténs betänkande. Den sär-
bestämmelse som nu avses kommer att omfattas av den i avsnitt 6 före-
slagna särbestämmelsen.
Prop. 1997/98:166
164
5 kap. 2 § BRL
5 kap. 2 § BRL motsvarar 15 kap. 2 § ABL. Paragraferna behandlar
skadeståndsansvaret för revisorer m.fl.
I både bankrörelselagen och aktiebolagslagen föreskrivs att en revisor
eller en särskild granskare kan bli skadeståndsskyldig. Enligt aktie-
bolagslagen kan skadeståndsskyldighet även åläggas en lekmannarevisor.
Detta har motiverats med (prop. 1997/98:99 s. 183 f.) att en lekmanna-
revisor är ett bolagsorgan som på samma sätt som en revisor kan vålla
bolagets skada. Eftersom lekmannarevisorema kommer att få samma roll i
ett bankaktiebolag som i ett allmänt aktiebolag, saknas det anledning att
göra skillnad mellan de båda kategorierna.
Enligt de båda lagarna gäller vidare att skadeståndsskyldighet kan åläg-
gas för en skada som vållas av en medhjälpare. I aktiebolagslagen finns
dock en begränsning i skadeståndsskyldigheten. Där föreskrivs nämligen
att revisorn i de fall som avses i 10 kap. 40 § ABL endast svarar för skada
på grund av oriktiga uppgifter som han eller hans medhjälpare har haft
skälig anledning att anta var oriktiga. Av bestämmelsen följer att revisorn
inte svarar för skada som hade kunnat undvikas om han gjort vederbörlig
anmälan. För skada som beror på att en anmälan har gjorts svarar revisorn
endast om anmälan har innehållit oriktiga uppgifter och han haft skälig
anledning anta att uppgifterna var oriktiga.
Även i nu behandlat avseende bör samma regler gälla för bankaktie-
bolagen som för de allmänna aktiebolagen.
5 kap. 3 § BRL
5 kap. 3 § BRL motsvarar närmast 15 kap. 3 och 4 §§ ABL. Paragraferna
behandlar bl.a. aktieägares skyldighet att ersätta skada.
Enligt bestämmelserna skall en aktieägare ersätta den skada som han
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktieägare eller
någon annan genom att medverka till överträdelse av aktiebolagslagen
respektive bankaktiebolagslagen eller tillämplig årsredovisningslag. En-
ligt bankaktiebolagslagen gäller skadeståndsskyldigheten dessutom över-
trädelser av bankrörelselagen. Enligt vad som angetts under kommentaren
till 5 kap. 1 § BRL ovan torde förklaringen till att även överträdelser av
bankrörelselagen omfattas av skadeståndsskyldigheten vara att denna lag
innehöll bestämmelser som senare flyttats till aktiebolagslagen. Av
samma skäl som anförts ovan bör även förevarande reglering behållas i
avbidan på Banklagskommitténs betänkande.
115 kap. 4 § ABL finns en regel som ger en aktieägare som har blivit
utsatt för maktmissbruk från en annan aktieägares sida rätt att få sina
aktier inlösta. Enligt förarbetena (prop. 1986/87:12 band 1 s. 303) har en
sådan regel inte ansetts behövlig för bankaktiebolagens del eftersom
aktieägarna kan tillgripa skadeståndsreglerna som försvar mot maktmiss-
bruk från andra aktieägares sida. Är däremot maktmissbruket systematiskt
och långvarigt har skadeståndsreglerna inte ansetts utgöra ett tillräckligt
skydd för förfördelade aktieägare. Utredningen som låg till grund för
propositionen hade emellertid funnit att ett sådant förhållande som regel
Prop. 1997/98:166
165
inte uppkommer i bankaktiebolag som oftast har ett mycket spritt ägande. Prop. 1997/98:166
Skulle detta ändå inträffa och maktmissbruket medförde skada for insät-
tama skulle enligt forarbetena ett ingripande från tillsynsmyndigheten
vara motiverat.
De skäl som anfördes i forarbetena är i detta sammanhang inte sådana
att de motiverar det undantag som i dag gäller för bankaktiebolag.
5 kap. 8 § BRL
5 kap. 8 § BRL motsvarar 15 kap. 13 och 14 §§ ABL. Paragraferna inne-
håller preskriptionsregler.
I de fall som avses i paragrafen är fristen for väckande av talan for
bolagets räkning mot stiftare, de ledande befattningshavarna, revisor och
särskild granskare enligt bankrörelselagen tre år. Enligt aktiebolagslagen
är emellertid fristen i motsvarande fall fem år. Fristen i aktiebolagslagen
förlängdes med två år genom prop. 1997/98:99. I forarbetena (prop.
s. 196 f.) anfördes som skäl for detta: Vissa slutsatser kan dras av de er-
farenheter som har gjorts i samband med utredningar av ifrågasatt för-
sumlighet i några kreditföretag under slutet av 1980-talet och början av
1990-talet. Dessa erfarenheter talar for att den nuvarande treårsfristen
ibland kan vara for kort for att möjliggöra utredning av bolaget till-
kommande skadeståndsanspråk. Särskilt torde detta gälla kreditmark-
nadsbolag. I sådana bolag kan tiden mellan å ena sidan utgången av det
räkenskapsår under vilket ett skadebringande beslut om kreditgivning
fattades respektive den dag då revisionsberättelsen lades fram på bolags-
stämman och å andra sidan den tidpunkt då skadan framträder uppgå till
flera år. I fråga om andra slag av aktiebolag är behovet av en längre frist
for väckande av talan möjligen inte lika tydligt. Det far dock anses vara
angeläget att dessa regler är enhetliga för alla bolag som omfattas av
aktiebolagslagen. På grund av det anförda föreslår regeringen att den tre-
åriga fristen förlängs till fem år. Av systematiska skäl bör tiden for
väckande av en talan mot en stiftare också förlängas till fem år.
En annan skillnad mellan bankrörelselagen och aktiebolagslagen gäller
beträffande talan mot revisorer. Tidigare löpte den enligt de båda lagarna
från samma tidpunkt, nämligen från det att revisionsberättelsen lades fram
på stämman. Genom prop. 1997/98:99 infördes emellertid en ändring i
aktiebolagslagen, innebärande att fristen i stället skall löpa från utgången
av det räkenskapsår då beslut eller åtgärd varpå talan grundas fattades
eller vidtogs. Denna ändring genomfördes för att tiden för väckande av en
talan mot de ledande befattningshavarna respektive revisorn skall börja
löpa från samma tidpunkt (prop. s. 197). Den reglering som tidigare fanns
i aktiebolagslagen, och som fortfarande finns i bankrörelselagen, innebar
nämligen att revisorernas ansvar upphör vid en senare tidpunkt än de
ledande befattningshavarnas.
Det finns emellertid ytterligare en skillnad mellan de båda lagarna. Den
gäller preskriptionsfristen for talan mot lekmannarevisorer. Någon sådan
bestämmelse finns inte i bankrörelselagen, men infördes i aktiebolags-
lagen genom prop. 1997/98:99. Denna frist överensstämmer med vad som
gäller för revisorer.
166
De ändringar som genom prop 1997/98:99 har gjorts i 15 kap. 13 § är Prop. 1997/98:166
alla sådana att de bör gälla för bankaktiebolag.
De grundläggande bestämmelserna om aktiebolagens firma finns i firma-
lagen (1974:156). I 16 kap. ABL föreskrivs bl.a. de villkor som vid sidan
av firmalagen skall gälla för rätten att erhålla registrering av aktiebolags
firma. Av firmalagen framgår att firma är den benämning under vilken
näringsidkare driver sin näringsverksamhet. Del av verksamheten kan
bedrivas under särskild benämning. Sådan benämning kallas bifirma.
Regeringens förslag : Bestämmelserna i 16 kap. aktiebolagslagen om
firma skall tillämpas på bankaktiebolag. Ett bankaktiebolags firma
skall alltid innehålla ordet bank. Vidare far ett bankaktiebolag som har
övertagit en sparbanks rörelse vid ombildning, efter tillstånd av
Finansinspektionen använda ordet sparbank i sin firma. Detsamma
gäller ett bankaktiebolag som senare har övertagit en sådan rörelse.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har invändningar
mot förslaget. Patent- och registreringsverket anser att det är stor fördel
att i framtiden i egenskap av registreringsmyndighet för bankaktie-
bolagen, kunna granska dessa firmor mot övriga objekt i myndighetens
näringslivsregister.
6 kap. 1 § BRL
Såvitt avser samtliga svenska bankformer gäller att firman måste innehålla
ordet bank. Bestämmelsen infördes genom 1955 års bankrörelselag och
ersatte det fram till dess gällande kravet att bankaktiebolagets firma skulle
utmärka bolagets egenskap av aktiebolag. I samband med implemente-
ringen av kapitaldirektivet ändrades bestämmelsen så att bankaktiebolag
numera är tvungna att i sin firma förutom ordet bank även ha med ordet
aktiebolag eller förkortningen AB (prop. 1994/95:70 s. 119).
Enligt 1 kap. 9 § BRL gäller med vissa undantag att ingen annan än
bank och vissa utländska företag far i sin firma eller i övrigt vid beteck-
ning av affärsrörelse använda ordet bank. Fråga uppstår om det därmed,
enligt vad som är fallet idag, finns tillräckliga skäl att föreskriva en skyl-
dighet för ett bankaktiebolag att använda ordet bank i sin firma. Härvid
skall följande beaktas. Som anförts i det föregående anses banker fullgöra
167
vissa ur samhällelig synpunkt särskilt angelägna uppgifter. Som en följd Prop. 1997/98:166
av detta är banker enligt 2 kap. 1 § BRL skyldiga att ta emot inlåning från
allmänheten. Vidare gäller att endast banker far ta emot sådan inlåning
som garanteras av staten enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
Med hänsyn härtill förefaller det välgrundat att ålägga bankerna att i sin
firma inta en beteckning som rätt avspeglar den verksamhet som de i och
med oktrojen är skyldiga att bedriva. Föreskriften att bankaktiebolag (och
övriga banker) måste använda ordet bank i sin firma bör således finnas
kvar.
6 kap. 2 § BRL
6 kap. 2 § första stycket BRL motsvarar bestämmelsen i 16 kap. 1 § ABL
såtillvida att ett bankaktiebolags firma tydligt skall skilja sig från andra
ännu bestående firmor som är införda i bankregistret. Därutöver gäller för
bankaktiebolag att firman skall tydligt skilja sig också från benämningar
på utländska bankföretag som är allmänt kända i Sverige. Den sistnämnda
bestämmelsen fanns med redan före 1911 och motiveras uppenbarligen av
önskvärdheten av att skydda i Sverige allmänt kända utländska banker
från firmaintrång. Bestämmelsen har senare kompletterats med ett
undantag för de fall bankaktiebolaget vill ha samma eller liknande firma
som ett utländskt bankföretag som har ett dominerande inflytande över
bankaktiebolaget.
Enligt 10 § firmalagen far firma inte registreras bl. a. om firman är för-
växlingsbar med ett närings- eller varukännetecken, som vid tiden för an-
sökan använts av någon annan, samt ansökan gjorts med vetskap om detta
och sökanden inte använt sin firma innan den andra firman togs i bruk
(10 § första stycket 7). För att kunna utgöra registreringshinder måste det
andra kännetecknet ha tagits i bruk. Enligt motiven till bestämmelsen
måste kännetecknet således ha kommit till användning exempelvis vid
marknadsföring eller i affärshandlingar. Användningen behöver inte ha
skett i Sverige. Kravet på sökandens vetskap om kännetecknets använd-
ning torde dock medföra att ett utomlands använt kännetecken blir skyd-
dat bara i undantagsfall, såsom då det är allmänt känt eller på grund av
särskilda omständigheter måste ha antagits kommit till sökandens känne-
dom (prop. 1974:4 s. 216).
Av det sagda följer att 10 § firmalagen tycks erbjuda ett firmaskydd
som motsvarar det som föreskrivs i 6 kap. 2 § första stycket BRL om
utländska bankföretags firmor. Särregeln där kan således avskaffas.
Undantagsregeln som gäller i de fall då bankaktiebolaget står under det
utländska bankföretagets dominerande inflytande kan ersättas med regeln
i 10 § sista stycket firmalagen om möjlighet för den vars rätt berörs att
medge registreringen.
I 6 kap. 2 § andra stycket BAL ges en möjlighet för bankaktiebolag
som har tagit över en föreningsbanks eller en sparbanks rörelse att i sin
firma använda ordet sparbank respektive föreningsbank. Bestämmelsen
har motiverats av det starka behovet i sparbanksrörelsen att efter den om-
bildning till bankaktiebolag som genomfördes 1992 markera samhörig-
heten mellan de nya bankaktiebolagen och de kvarvarande sparbankerna
168
(se prop. 1990/91:136 s. 38). Motsvarande överväganden har gjorts i fråga Prop. 1997/98:166
om förvärv av en föreningsbanks rörelse (prop. 1992/93:69). Bestämmel-
sen kan sägas utgöra ett undantag från regeln i 10 § firmalagen om att en
firma inte få vara vilseledande beträffande företagets associationsform
(prop. 1990/91:136 s. 23). Bestämmelsen gäller också då ett bankaktie-
bolag senare förvärvar en sparbanks eller föreningsbanksrörelse. Med
hänsyn till att bestämmelsen faktiskt utnyttjas idag av ett befintligt bank-
aktiebolag bör den bestå.
6 kap. 3 §BRL
I denna bestämmelse finns regler om bifirma. När dessa infördes i sam-
band med 1974 års firmalag förbjöds för aktiebolagens vidkommande
användning av ordet aktiebolag. En bifirma som innehåller ordet aktie-
bolag blir vilseledande eftersom den oriktigt ger sken av att ett själv-
ständigt företag drivs under benämningen. Vid tidpunkten för firmalagens
tillkomst (och fram till och med 1994) gällde att bankaktiebolagen inte
behövde använda ordet bankaktiebolag i sin firma. Däremot krävdes att
ordet bank skulle tas med i firman. Det var alltså ordet bank som signale-
rade företagets associationsform för allmänheten. Samma resonemang
som ledde fram till förbudet för aktiebolag att använda ordet aktiebolag i
sin bifirma medförde att bankaktiebolagen i sina bifirmor förhindrades att
använda ordet bank. I samband med tillkomsten av den nuvarande bank-
rörelselagen föreslog regeringen att bestämmelsen skulle lättas upp något
i så motto att bankaktiebolagen tilläts använda ordet bank i bifirma, dock
endast för bankverksamhet. Anledningen härtill var önskemålet att för en
lokal del av verksamheten kunna använda firmor från fusionerade banker
(prop. 1986/87:12 band 1 s. 311 f.). Skälet till att begränsa rätten att an-
vända bankbeteckningen till bifirmor i vilka bankverksamhet ingår har
inte redovisats. Lagrådet kritiserade förslaget och erinrade om de in-
ledningsvis anförda skälen mot att tillåta ordet bank i en banks bifirma.
Sedan 1995 gäller enligt 6 kap. 1 § BRL att ett bankaktiebolag i sin
firma måste ha med såväl ordet bank som aktiebolag eller förkortningen
AB. Ordet bank indikerar därmed inte längre associationsformen. Det kan
därför inte längre finnas några betänkligheter mot att låta aktiebolags-
lagens regler tillämpas fullt ut på bankaktiebolagens bifirmor.
17 kap. ABL beskriver vad som gäller vid byte från en bolagskategori till
en annan, dvs. från publikt aktiebolag till privat aktiebolag eller vice ver-
sa.
Enligt aktiebolagslagen kan ett aktiebolag som hör till den ena bolags-
kategorin med bibehållen juridisk identitet omvandlas till ett aktiebolag av
den andra kategorin. Kategoribytet innebär då inte någon förmögen-
hetsöverföring eller något gäldenärsbyte. Reglerna om byte av bolags-
169
kategori har utformats för att ge aktieägare och borgenärer ett rimligt
skydd.
En övergång från den ena bolagskategorin till den andra förutsätter änd-
ring av bolagsordningen. Ett sådant beslut kan därför endast fattas av
bolagsstämman.
Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt skall för att vara
giltigt ha biträtts av aktieägare med åtminstone två tredjedelar av såväl de
avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Bolags-
stämman skall ha tillgång till sådant material som ger den en möjlighet att
bedöma bolagets ekonomiska ställning. Beslutet om byte av bolags-
kategori för registreras endast om bolagets registrerade aktiekapital upp-
går till minst 500 000 kronor, bolagets eget kapital enligt yttrande från en
auktoriserad eller godkänd revisor uppgår till minst det registrerade aktie-
kapitalet och om bolagets firma uppfyller föreskrifterna om ett publikt
aktiebolags firma. Bolaget övergår till att vara publikt i och med att be-
slutet om övergång registreras i aktiebolagsregistret (77 kap. 1 § ABL).
Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat är giltigt endast
om det har biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare före-
trädande nio tiondelar av aktierna. Det höga majoritetskrav som ställs upp
skall ses mot bakgrund av att kategoribytet kan få mycket stor betydelse
för aktieägarna eftersom de i och med övergången till privat aktiebolag
förlorar möjligheten att sälja sina aktier på marknaden. Det ställs i detta
fall inte upp något krav på att något visst material skall läggas fram på
stämman och för registrering fordras endast att firman uppfyller det krav
som ställs på den nya bolagskategorin. Bolaget övergår till att vara privat i
och med att beslutet om övergång registreras i aktiebolagsregistret
(17 kap. 2 § ABL).
Bestämmelserna i 2 kap. 9 a-9 c §§ om bolagets avtal med stiftare eller
aktieägare om förvärv av egendom, tillämpas också när ett aktiebolag som
har blivit publikt inom två år från registreringen träffar ett sådant avtal
(17 kap. 3 §ABL).
Prop. 1997/98:166
Regeringens förslag: 17 kap. aktiebolagslagen om byte av bolags-
kategori skall tillämpas på bankaktiebolag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har någon in-
vändning mot förslaget.
Reglerna om ett bankaktiebolags byte av bolagskategori behandlas i
12 kap. BAL. Vid en jämförelse med aktiebolagslagen framkommer vissa
sakliga skillnader. Dessa behandlas i det följande.
170
12 kap. 1 § BAL
Prop. 1997/98:166
12 kap. 1§ BAL motsvarar 17 kap. 1 § ABL. Paragraferna behandlar be-
slut om ett privat aktiebolags övergång till publikt aktiebolag.
Paragrafernas innehåll överensstämmer i huvudsak med varandra. Till
skillnad mot vad som gäller enligt aktiebolagslagen ställs det inte i bank-
aktiebolagslagen upp som krav för registrering att bolagets registrerade
aktiekapital uppgår till minst 500 000 kronor eller att det företes ett ytt-
rande från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket det framgår att
bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet.
För ett bankaktiebolag föreskrivs att det när rörelsen påbörjas skall ha
ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu och att kapitalbasen därefter inte far understiga den lägsta
nivå för kapital som krävs för auktorisation. Det har med hänsyn härtill
inte ansetts nödvändigt att i bankaktiebolagslagen ställa upp några krav på
lägsta kapital, se avsnitt 6.1.2. Detta torde åtminstone delvis förklara den
nu behandlade skillnaden mellan bankaktiebolagslagen och aktiebolags-
lagen såvitt avser förutsättningarna för registrering av beslut om byte av
bolagskategori. Det har emellertid föreslagits att denna skillnad skall upp-
höra. Någon särregel är därför inte motiverad.
Även mellan paragrafernas sista stycken föreligger en skillnad. Där
föreskrivs när beslutet om byte av bolagskategori får verkan. För ett bank-
aktiebolag är det tillräckligt att beslutet har registrerats medan det för
övriga aktiebolag dessutom föreskrivs att det fordras att bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag. Mot bak-
grund av de likheter som i dessa avseenden i övrigt föreligger mellan
aktiebolag och bankaktiebolag föreligger det inte någon anledning att
upprätthålla denna skillnad.
12 kap. 2 BAL
12 kap. 2 § BAL motsvarar 17 kap. 2 § ABL. Paragraferna behandlar ett
publikt bankaktiebolags övergång till att bli privat. Bestämmelserna i de
båda paragraferna överensstämmer i huvudsak med varandra.
För att beslutet om byte av bolagskategori skall gälla fordras även i
detta fall enligt aktiebolagslagen dels att beslutet har registrerats, dels att
bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för privata aktie-
bolag. Liksom i föregående paragraf uppställs inte det sista villkoret för
bankaktiebolag. Av samma skäl som angetts beträffande den paragrafen
föreligger inte något hinder mot att låta aktiebolagslagen gälla även för
bankaktiebolag.
I 18 kap. ABL finns bestämmelser om registrering och överklagande
m.m. För de allmänna aktiebolagen är Patent- och registreringsverket
171
(PRV) registreringsmyndighet (7S kap. 1 § ABL). Genom bolagets regist-
rering i aktiebolagsregistret konstitueras bolaget som juridisk person.
I aktiebolagslagen anges alla de fall då ett aktiebolag är skyldigt att gö-
ra registreringsanmälan. PRV skall i samband med registrering kontrolle-
ra bl.a. att bolagets beslut har tillkommit i behörig ordning, överensstäm-
mer med lag eller annan författning och med bolagsordningen samt att
besluten i sin avfattning inte är vilseledande (18 kap. 4 § ABL).
Det som har införts i aktiebolagsregistret skall som huvudregel kun-
göras i Post och Inrikes tidningar (18 kap. 2 § ABL). Denna publicering
far viss rättsverkan mot tredje man (18 kap. 3 och 3 a §§ ABL).
Vidare finns det regler om bl.a. avregistrering av ställföreträdare
(18 kap. 4 a § ABL) och firma (18 kap. 6 § ABL), registrering av beslut
om ändring av bolagsordningen i vissa fall (18 kap. 6 § ABL) och om
överklagande (18 kap. 7 och 8 §§ ABL).
Regeringens förslag: 18 kap. aktiebolagslagen om registrering m.m.
skall tillämpas på bankaktiebolag. Det skall dock för dessa inforas sär-
bestämmelser om att Finansinspektionen är registreringsmyndighet och
om att hänvisningar i aktiebolagslagen till aktiebolagsregistret i fråga
om bankaktiebolagen skall avse bankregistret.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Regeringen föreslår dock en särbestämmelse som klargör att
registreringsåtgärder beträffande bankaktiebolag skall ske i bankregistret
och inte i aktiebolagsregistret.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot
förslaget.
Registreringsbestämmelsema for bankaktiebolag finns intagna i 8 kap.
BRL. I det följande behandlas endast de skillnader som föreligger mellan
bankaktiebolag och allmänna aktiebolag.
8 kap. 1 § BRL
8 kap. 1 § BRL motsvarar 18 kap. 1 § ABL. Paragraferna innehåller be-
stämmelser om bl.a. de register som registreringsmyndigheten har att fora.
I 8 kap. 1 § första stycket BRL anges att Finansinspektionen skall föra
ett bankregister. En motsvarande bestämmelser finns i 18 kap. 1 § andra
stycket ABL, men det enligt denna lag förda registret benämns aktie-
bolagsregistret.
118 kap. 1 § första stycket ABL föreskrivs att Patent- och registrerings-
verket (PRV) är registreringsmyndighet för aktiebolag. Någon mot-
svarande bestämmelse finns inte for bankaktiebolagen. För dessa anges i
172
stället uttryckligen i varje paragraf att det är Finansinspektionen som full-
gör uppgiften. Finansinspektionen har efter att ha samrått med PRV, i en
skrivelse till Finansdepartementet (Fi97/2161) föreslagit att register-
ansvaret for banker, försäkringsbolag och understödsföreningar skall fo-
ras över till PRV. Denna fråga, som alltså kommer att beredas i ett senare
sammanhang, berör ett antal olika företagsformer vilka inte i övrigt be-
handlas i denna proposition. Finansinspektionen bör således tills vidare
behåller registeransvaret for bankaktiebolagen.
18 kap. 1 § första stycket ABL bör därmed kompletteras med en
bestämmelse om att Finansinspektionen är registreringsmyndighet för
bankaktiebolag. Uppgifterna skall dock även framdeles tas in i det av
inspektionen förda bankregistret. Det bör foras in en särbestämmelse av
vilken det framgår att vad som i aktiebolagslagen sägs om aktiebolags-
registret skall avse bankregistret.
18 kap. 1 § andra stycket ABL innehåller ett normgivningsbemyndi-
gande för regeringen eller efter regeringens bemyndigande, registrerings-
myndigheten att utfärda föreskrifter om avgifter i registreringsärenden.
Någon motsvarande bestämmelse finns inte i bankrörelselagen. Registre-
ringsavgiften for banker avskaffades 1972. Bankernas tillsynsavgifter till
Finansinspektionen skall täcka också kostnaderna for registrering och
kungörande (jfr prop. 1986/87:12 band 1 s. 324). Någon skyldighet att
meddela föreskrifter om registreringsavgifter föreligger dock inte enligt
paragrafen även om möjligheten finns. Det är därför inte nödvändigt att
införa någon särbestämmelse. Avsikten är emellertid inte att detta skall
innebära någon ändring i sak for bankaktiebolagen.
8 kap. 2 § BRL
8 kap. 2 § BRL motsvarar 18 kap. 2 § ABL. Av paragraferna framgår att
med vissa där angivna undantag skall allt som införs i bank- resp, aktie-
bolagsregistret kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.
Bankrörelselagen innehåller fler undantag från kungörelseskyldigheten
än aktiebolagslagen. I bankrörelselagen görs sålunda undantag för under-
rättelse enligt 2 kap. 17 § BAL om dagen for rörelsens öppnande, efter-
som det redan av nämnda paragraf i bankaktiebolagslagen framgår att
uppgiften skall kungöras. I avsnitt 6.2.2 har dock föreslagits att denna
underrättelseskyldighet avskaffas. Någon särregel behövs således ej på
den punkten.
I bankrörelselagen hänvisas vidare till 10 kap. 20 § BAL. Denna hän-
visning motsvarar emellertid den i aktiebolagslagen.
Slutligen hänvisas till en bestämmelse om fusion. När bestämmelsen
ursprungligen fördes in i bankrörelselagen motiverades den med att de
föreslagna fusionsreglema redan innehåller ett antal kungörelseför-
faranden, varför kungörelse av registreringen borde kunna underlåtas
(prop. 1986/87:12 band 1 s. 325). Mot bakgrund av att det i huvudsak,
utom såvitt avser tillståndsförfarandet, gäller samma regler vid fusion med
aktiebolag som med bankaktiebolag, saknas det skäl att beträffande kun-
görelseskyldigheten föreskriva olika regler för de olika bolags-
kategoriema. Någon särbestämmelse behövs därför inte.
Prop. 1997/98:166
173
8 kap. 4 § BRL
Prop. 1997/98:166
8 kap. 4 § BRL motsvarar 18 kap. 4 § första stycket ABL. Paragraferna
innehåller bestämmelser om registreringsmyndighetens möjligheter att
infordra yttrande eller rättelse i registreringsärenden.
Beträffande bankaktiebolagsbeslut som inte har tillkommit i behörig
ordning, strider mot bolagsordning eller författning, eller är vilseledande
gäller denna möjlighet för registreringsmyndigheten endast beslut som för
sin giltighet inte är beroende av regeringens stadfastelse. Avvikelsen i
förhållande till aktiebolagslagens motsvarande bestämmelse kan antas ha
tillkommit på grundval av förutsättningen att regeringen i sin behandling
av stadfästelseärendet redan företagit den granskning som avses i lag-
rummet. Någon särregel torde emellertid inte vara motiverad.
8 kap. 4 a § BRL
8 kap. 4 a § BRL motsvara 18 kap. 4 a § ABL. I paragraferna anges när
vissa ledande befattningshavare skall avföras ur registret.
I den i dag gällande lydelsen av 18 kap. 4 a § ABL föreskrivs att vissa
ledande befattningshavare skall avföras ur aktiebolagsregistret om de har
förlorat sin behörighet att inneha uppdraget därför att de har försatts i
konkurs, fatt förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fatt närings-
förbud. I proposition 1997/98:99 föreslås att denna bestämmelse skall
omfatta även revisorer och lekmannarevisorer. Dessutom föreslås att en
revisor skall avföras ur registret om godkännandet eller auktorisationen
upphör att gälla, eftersom också ett sådant beslut innebär att revisorn inte
längre kan vara revisor i bolaget (prop. 1997/98:99 s. 198).
I bankrörelselagen finns inte de i propositionen föreslagna reglerna om
revisorer och lekmannarevisorer. I det föregående har det emellertid före-
slagits att propositionens bestämmelser om revisorer och lekmanna-
revisorer skall gälla även för bankaktiebolag. Det saknas därför anledning
att införa någon särbestämmelse för dessa bolag.
8 kap. 5 § BRL
8 kap. 5 § BRL motsvarar 18 kap. 4 § tredje stycket ABL. Paragraferna
anger vilka beslut registreringsmyndigheten är skyldig att underrätta bola-
get om. De skillnader mellan lagarna som föreligger avser, såvitt nu är av
intresse, 8 kap. 5 § tredje och fjärde punkterna BRL jämfört med mot-
svarande hänvisningar i aktiebolagslagen.
Bestämmelserna om underrättelseskyldighet skall ses mot bakgrund av
reglerna om besvär i 8 kap. 8 § BRL resp. 18 kap. 7 § ABL (prop.
1975:103 s. 461 resp. prop. 1986/87:12 band 1 s. 328).
Utöver den underrättelseskyldighet som är gemensam beträffande
bankaktiebolagen och de allmänna aktiebolagen gäller att registrerings-
myndigheten skall underrätta allmänna aktiebolag om beslut enligt
13 kap. 6 a eller 18 § eller 14 kap. 15 § första stycket eller 29 § ABL.
13 kap. 6 a § ABL innebär en skyldighet att ersätta registreringsmyndig-
hetens kostnader för likvidationsföreläggande som myndigheten meddelar
174
då bolaget inte har anmält vissa befattningshavare. Enligt 13 kap. 18 §
ABL skall ett bolag avföras ur registret om det inte gjort någon anmälan
till registret under de tio senaste åren och det efter undersökning inte vun-
nits upplysning att bolaget fortfarande består. 14 kap. 15 § första stycket
ABL föreskriver att registreringsmyndigheten skall avslå en tillstånds-
ansökan om verkställighet av fusionsplan om fusionen har förbjudits av
konkurrensrättsliga skäl eller på grund av att fusionsplanen inte visar att
de överlåtande bolagens verkliga värde för det övertagande bolaget upp-
går till minst aktiekapitalet i detta. 14 kap. 29 § ABL innebär att registre-
ringsmyndigheten skall förklara fusionen förfallen i vissa fall. Det har i
det föregående föreslagits att av de nu angivna paragraferna i aktie-
bolagslagen skall alla utom 14 kap. 15 § ABL gälla även för bankaktie-
bolag.. Någon särbestämmelse för bankaktiebolagen är dock inte motive-
rad.
Enligt bankrörelselagen skall bolaget vidare underrättas om Finans-
inspektionen har förelagt vite. Enligt bankrörelselagen gäller det för
samtliga fall som avses i 7 kap. 23 § BRL, medan denna skyldighet i
aktiebolagslagen är begränsad till sådana fall som anges i 19 kap. 2 §
ABL. Som motiveras närmare nedan under 8 kap. 8 § BRL behövs det
emellertid inte någon särbestämmelse för bankaktiebolag.
8 kap. 8 § BRL
8 kap. 8 § BRL motsvarar 18 kap. 7 § ABL. Paragraferna anger hur vissa
beslut skall överklagas.
I 18 kap. 7 § första stycket ABL, i dess lydelse enligt prop 1997/98:99,
anges vilka beslut som överklagas till regeringen. Av 7 kap. 24 § BRL
följer att motsvarande tillämpbara fall beträffande bankaktiebolagen redan
i dag överklagas till regeringen. Det saknas därmed anledning att föra in
särbestämmelser för bankaktiebolagen.
18 kap. 7 § andra stycket ABL saknar motsvarighet i bankrörelselagen.
Där anges att länsstyrelsens beslut överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Enligt gällande rätt behandlar länsstyrelsen inga ärenden rörande
bankaktiebolag. Det har emellertid i denna proposition föreslagits att läns-
styrelsen skall ta upp samma frågor beträffande bankaktiebolagen som
myndigheten enligt aktiebolagslagen skall hantera för de allmänna aktie-
bolagen. Bestämmelsen kommer därför att fylla en funktion. Någon sär-
bestämmelse erfordras inte.
8 kap. 8 § BRL och 18 kap. 7 § tredje stycket ABL innehåller bestäm-
melser om överklagande av registreringsmyndighetens beslut till allmän
förvaltningsdomstol. Överklagandena skall ha kommit in inom två måna-
der från beslutets dag. Bestämmelserna skall läsas tillsammans med de i
8 kap. 5 § BRL resp. 18 kap. 4 § tredje stycket ABL om vilka beslut bo-
laget skall underrättas av registreringsmyndigheten. Det råder i nästan
identitet mellan de beslut som räknas upp i de två paragraferna i bank-
rörelselagen resp, i aktiebolagslagen. Liksom i de tidigare paragraferna
finns emellertid vissa bestämmelser intagna i aktiebolagslagen men inte i
bankrörelselagen, nämligen beslut enligt 13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket och 29 § samt 19 kap. 2 § ABL. Förutom 14 kap. 15 § ABL är
Prop. 1997/98:166
175
samtliga nu nämnda bestämmelser tillämpliga på bankaktiebolag. I stället
för 14 kap. 15 § ABL gäller det en särskild bestämmelse i bankrörelse-
lagen som innebär att det är regeringen och inte, såsom för de allmänna
aktiebolagen, registreringsmyndigheten som beslutar i ärenden som avses
i den paragrafen. Mot bakgrund av vad nu sagts behövs det inte någon
särbestämmelse för bankaktiebolagen.
Det skall dock här anmärkas att vite enligt 7 kap. 23 § BRL även fort-
sättningsvis kommer att överklagas till regeringen inom tre veckor från
delfaendet av beslutet. Enligt lagen (1985:206) om viten skall ett vites-
föreläggande delges adressaten om inte annat är särskilt föreskrivet. Nå-
got behov av att dessutom i bankrörelselagen ange att bolaget skall under-
rättas om beslutet föreligger inte. Någon särbestämmelse av sådant slag är
därför inte erforderlig.
18 kap. 8 § ABL
18 kap. 8 § ABL saknar motsvarighet i bankaktiebolagslagen. Av para-
grafen framgår att registreringsmyndighetens beslut i samband tvångs-
likvidation kan överklagas till tingsrätt. De beslut som avses är beslut om
tvångslikvidation efter att bolagets konkurs avslutats utan överskott, ute-
bliven anmälan av vissa bolagets befattningshavare samt underlätet in-
givande av årsredovisning, 13 kap. 4 a § ABL. Vidare avses registrerings-
myndighetens beslut enligt 13 kap. 7 § ABL om utseende av likvidator.
I avsnitt 6.13.2 har föreslagits att såväl 13 kap. 4 a § som 7 §§ ABL
skall tillämpas även på bankaktiebolag. Något behov av särregler för
bankaktiebolag finns inte heller beträffande instansordningen.
I prop. 1997/98:99 har föreslagits ändringar i 19 kap. 1 § ABL. Dessa
beaktas i beskrivningen av gällande rätt.
I 19 kap. ABL finns bestämmelser om straff och vite. Endast ett litet
antal förfaranden har blivit föremål för specialstraffrättslig reglering. Ett
brott mot en aktiebolagsrättslig bestämmelse kan emellertid i många fall
vara kriminaliserat enligt bestämmelserna i brottsbalken. Aktiebolags-
lagens bestämmelser är också sanktionerade genom skadeståndsskyldig-
het och i vissa fall likvidationsplikt.
Enligt aktiebolagslagen är följande förfaranden kriminaliserade.
1. Att uppsåtligen sprida eller handla med av privata aktiebolag utgivna
aktier m.m. i strid mot 1 kap. 4 § ABL,
2. Att uppsåtligen eller av oaktsamhet
- underlåta att föra aktiebok eller att hålla aktieboken tillgänglig,
- underlåta att föra en sådan särskild förteckning som avses i 3 kap.
12 § ABL eller att lämna ut uppgifter ur en sådan förteckning utan den
berördes samtycke,
- underlåta att sammankalla styrelse på begäran av styrelseledamot eller
verkställande direktör,
Prop. 1997/98:166
176
- underlåta att ge en styrelsesuppleant tillfälle att träda in om en styrel-
seledamot inte kan komma, eller
- underlåta att ge samtliga styrelseledamöter tillfälle att delta i ärendets
behandling eller tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet,
3. Att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot låneförbuds-
reglema eller skyldigheten att föra en särskild förteckning över lån och
säkerheter som har beviljats med stöd av undantagsreglerna (19 kap. 1 §
första stycket ABL).
Enligt aktiebolagslagen skall ansvar för brott mot tystnadsplikt enligt
20 kap. 3 § brottsbalken inte följa om en revisor eller en lekmanna-
revisom bryter mot bestämmelserna om tystnadsplikt i 10 kap. 37 § resp.
11 kap. 17 § ABL. I dessa bestämmelser föreskrivs att en revisor resp, en
lekmannarevisor inte till en enskild aktieägare eller någon utomstående
obehörigen far lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter
som han fatt kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan
vara till skada för bolaget (19 kap. 1 § andra stycket ABL).
I aktiebolagslagen föreskrivs vidare att registreringsmyndigheten kan
vid vite förelägga verkställande direktören eller en styrelseledamot att
enligt aktiebolagslagen eller annan författning dels hos myndighet göra
behörig anmälan för registrering, dels att på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 16 kap. 4 § ABL.
Föreläggande far dock inte ske då utebliven anmälan leder till att beslut
förfaller eller att likvidationsplikt inträder. Fråga om utdömande av vite
prövas av registreringsmyndigheten (19 kap. 2 § ABL).
Regeringens förslag: 19 kap. aktiebolagslagen om straff och vite skall
tillämpas på bankaktiebolag.
Prop. 1997/98:166
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har någon
invändning mot förslaget.
I 13 kap. 1 § BAL straffbeläggs spridning eller handel med av privata
bolag utgivna aktier m.m. i strid med 1 kap. 5 § bankaktiebolagslagen. I
övrigt saknas straffbestämmelser. Vad gäller möjligheten att förelägga
vite, föreskrivs i 7 kap. 23 § BRL att om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt den lagen far inspektionen förelägga vite.
I bankaktiebolagslagen fanns emellertid till och med utgången av år
1993 straff- och vitesbestämmelser som i stort överensstämmer med
aktiebolagslagens. Dessa bestämmelser upphävdes emellertid och samti-
digt infördes den generella möjligheten i 7 kap. 23 § BRL att förelägga
vite (prop. 1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109). Detta
motiverades i propositionen med att vitesföreläggande är ett mer effektivt
177
sätt att tillförsäkra reglernas efterlevnad än en straffrättslig reglering,
(s. 146 f.).
Detta synsätt på straff och vite har dock inte överförts till de övriga
finansiella företagen. I försäkringsrörelselagen finns sålunda straff- och
vitesbestämmelser som motsvarar de i aktiebolagslagen. Vidare tillämpas
aktiebolagslagens bestämmelser för kreditmarknadsbolag och värde-
pappersbolag.
Det lämpliga i att sanktionssystem utformas på samma sätt inom hela
det finansiella området anfördes som det främsta skälet för att år 1995
införa den nyss nämnda straffbestämmelsen i 13 kap. 1 § BAL. (prop.
1994/95:70, bet. 1994/95:NU13, rskr. 1994/95:12).
Intresset av att sanktionssystemet utformas på samma sätt inom den
finansiella sektorn kan åberopas även i detta lagstiftningsärende. Med
hänsyn till de vandelskrav som ställs på bankstyrelser kan det emellertid
förmodas att aktiebolagens särskilda straffbud inte kommer att vare sig
tillämpas eller ha någon självständig avskräckande effekt. Likväl saknas
det skäl att för bankaktiebolagen införa särskilda bestämmelser som gör
undantag för bankaktiebolag på denna punkt. 19 kap. 1 § ABL skall där-
för tillämpas även på bankaktiebolag. Den straffrättsliga regleringen av
brott mot låneförbudsreglema kommer dock inte att gälla för bankaktie-
bolagen eftersom dessa inte omfattas av aktiebolagens låneförbuds-
bestämmelser.
I dag har Finansinspektionen enligt 7 kap. 23 § BRL möjlighet att för-
ena föreläggande eller förbud enligt bankrörelselagen med vite. I aktie-
bolagslagen anges när registreringsmyndigheten kan förena föreläggande
och förbud mot VD eller styrelseledamot med vite och vad som då gäller.
Det föreligger emellertid inte något hinder mot att låta båda dessa be-
stämmelser gälla för bankaktiebolagen. Detta kommer att innebära att
aktiebolagslagens reglering gäller för de fall som anges där och bank-
rörelselagens reglering i övriga fall.
Prop. 1997/98:166
178
Regeringens förslag: En försäkringsmäklare som är registrerad i ett
annat EES-land och som skall driva verksamhet i Sverige utan att
etablera sig här, behöver inte vara registrerad hos Finansinspektionen.
En sådan verksamhet skall anmälas till inspektionen. Av anmälan skall
det bl.a. framgå att det finns en tillfredsställande ansvarsförsäkring. Fi-
nansinspektionen har rätt att ingripa om de krav som ställs på verk-
samheten inte uppfylls.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningens förslag innehåller även en definition av gränsöver-
skridande verksamhet.
Remissinstanserna: Finansinspektionen har ansett att en definition av
gränsöverskridande verksamhet inte bör utgå från var försäkringsrisken
finns enligt 1 kap. 9 a § FRL, utan i stället bör ta hänsyn till var kunden
har sitt hemvist eller, om kunden är en juridisk person, var den har sitt
säte. Konkurrensverket har ansett att det bör göras möjligt även för för-
säkringsförmedlarföretag etablerade utanför EES att på enklast möjliga
sätt driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Svenska försäkrings-
mäklares förening är negativa till förslaget och har anfört att det innebär
att det för gränsöverskridande verksamhet inte ställs samma krav på det
konsumentskydd som i övrigt. Övriga remissinstanser har tillstyrkt eller
inte haft någon erinran mot förslaget.
Enligt lagen (1989:508) om försäkringsmäklare skall vaije försäkrings-
mäklare vara registrerad hos Finansinspektionen och stå under dess tillsyn
(3 §)■
De svenska försäkringsmäklarreglema innebär bl.a. att mäklaren agerar
oberoende av försäkringsgivarintressen. Mäklaren får sitt uppdrag från
försäkringstagaren. Mäklaren kan vara behörig att ingå avtal för sin upp-
dragsgivares räkning. I försäkringsmäklarlagen finns olika regler till
skydd för försäkringstagarna. Skyddsregleringen tar bl.a. sikte på mäkla-
rens ansvarsförsäkring och utbildning.
Försäkringsmäklarlagen är utformad med utgångspunkt i svenska för-
säkringsmäklares förhållanden. Vid lagens tillkomst saknades det anled-
ning att beakta mäklare registrerade utomlands. Endast i ett fåtal EG-
länder fanns en särskild lagstiftning om försäkringsmäklare. Det rådde
också osäkerhet om vilka regler som slutligt skulle komma att gälla för
försäkringsmäklare inom EG (jfr prop. 1988/89:136 s. 11-14).
Frågan om nuvarande lagregler innebär att det krävs registrering i Sve-
rige även för en mäklare som är etablerad i ett annat EES-land och som
vill tillhandahålla sina tjänster i Sverige genom gränsöverskridande verk-
samhet har inte prövats i praxis.
Prop. 1997/98:166
179
EU-kommissionen har i skrivelser ifrågasatt om de svenska reglema om Prop. 1997/98:166
registrering är förenliga med bestämmelserna om frihet att erbjuda tjänster
över gränserna i gemenskapsrätten. Sverige har anfört att rättsläget är
oklart när det gäller registreringskravets tillämplighet på mäklarföretag
som är etablerade i ett annat land och som saknar etablering, filial eller
agentur i Sverige. Kommissionen har därefter, den 16 oktober 1997, be-
slutat att genom en s.k. formell underrättelse inleda ett formellt förfarande
om överträdelse av gemenskapsrätten. Den formella underrättelsen har
ännu inte överlämnats.
Försäkringsförmedling är ett område inom EU som inte är harmonise-
rat. Den EG-rättsliga reglering som finns, utöver de allmänna principer
om bl.a. rätten att fritt tillhandahålla tjänster som stadgas i Romfördraget,
artikel 59, är 1976 års försäkringsmäklardirektiv (Rådets direktiv av den
13 december 1976 om åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet
av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster vid verksam-
het som försäkringsagent eller försäkringsmäklare [ur grupp 630 ISIC]
och särskilt om övergångsbestämmelser för sådan verksamhet
77/92/EEG) och 1992 års rekommendation (Kommissionens rekommen-
dation av den 18 oktober 1992 om förmedlare av försäkringar
92/48/EEG).
Försäkringsmäklardirektivet innehåller regler om ömsesidigt erkännan-
de av försäkringsagenters och försäkringsmäklares yrkeserfarenheter och
av vandelsintyg och konkursfrihetsbevis. Syftet med direktivet är att un-
derlätta genomförandet av tjänstefriheten. Direktivet innebär att om en
medlemsstat uppställer krav på viss kunskap och färdighet för att få starta
eller driva försäkringsförmedling skall den medlemsstaten som tillräckligt
bevis för att förmedlaren i fråga har sådan kunskap och färdighet godta
det faktum att han eller hon har drivit verksamhet i en annan medlemsstat
under viss närmare angiven tid. På samma sätt skall en medlemsstat som
kräver skötsamhetsbevis eller bevis om att förmedlaren inte varit försatt i
konkurs som tillräckligt bevis om detta godta utdrag ur kriminalregister
eller motsvarande handlingar utfärdade av behörig myndighet i hemlan-
det.
1992 års rekommendation syftar dels till att underlätta ett mark-
nadstillträde för förmedlarna, dels till att skapa ett skydd för försäkrings-
tagarna. Tanken är att dessa syften skall uppnås genom att alla medlems-
länder inför likartade minimikrav. Medlemsstaterna rekommenderas där-
för att se till att de förmedlare som driver verksamhet på deras territorier
uppfyller vissa kvalifikationer avseende yrkeskunskaper, ansvarsförsäk-
ring, god vandel, konkursfrihet och finansiell styrka. Förmedlaren skall
också vara registrerad i sin medlemsstat. Innebörden av uttrycket "sin
medlemsstat" utvecklas inte närmare i rekommendationen. Om det finns
ett centralt register skall det skilja mellan beroende och fristående för-
medlare. Varje medlemsstat skall utse ett behörigt organ, myndighet eller
godkänd yrkessammanslutning, att föra registret. Det skall i medlems-
staterna vidare finnas lämpliga sanktioner som kan tillgripas när någon
driver förmedlingsverksamhet utan att vara registrerad eller inte längre
uppfyller de i rekommendationen angivna kvalifikationerna. I sistnämnda
fall skall avregistrering kunna tillgripas.
180
I gemenskapsrättens primärrätt finns grundläggande regler om fri rör-
lighet över gränserna för varor, tjänster, kapital och personer. EG-
fördragets artikel 59 stadgar rätt att från hemlandet erbjuda sina tjänster i
ett annat medlemsland. Bestämmelsen har direkt effekt. Det innebär att
enskilda medborgare kan rikta anspråk mot en medlemsstat direkt på
grund av artikeln i fråga. Rätten att fritt tillhandahålla tjänster är alltså inte
beroende av att ett direktiv utfärdas för verksamheten eller tjänsten. Med
tjänster avses enligt artikel 60 i fördraget prestationer som normalt utförs
mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om
fri rörlighet för varor, kapital och personer.
Rätten att tillhandahålla tjänster kan begränsas om det är nödvändigt för
att tillgodose det allmännas bästa, dit bl.a. konsumentskydd räknas. En
sådan inskränkning far inte vara diskriminerande, den skall stå i propor-
tion till det syfte som skall uppnås, den skall vara objektivt nödvändig och
den far inte innebära en dubblering av krav som tjänsteutövaren redan är
skyldig att iaktta enligt sitt hemlands lag. I händelse av tvist ankommer
det på den medlemsstat som infört begränsningen att visa att reglerna är
förenliga med dessa villkor.
Ett krav på registrering i Sverige av den som vill driva försäkrings-
mäklarverksamhet i Sverige skulle, om det tillämpades utan undantag, i
vissa situationer eventuellt kunna utgöra ett otillåtet hinder mot gemen-
skapsreglema om tjänstefrihet. De nuvarande reglerna anger inte klart vad
som gäller för gränsöverskridande mäklarverksamhet. Det bör därför infö-
ras en uttrycklig regel om undantag från kravet på registrering i Sverige.
Skillnad bör göras mellan mäklare som redan är registrerade i ett annat
EES-land där de är hemmahörande och mäklare som saknar sådan regist-
rering.
Som nämnts i avsnitt 3 pågår för närvarande en allmän översyn av för-
säkringsmäklarlagen. Den aktuella ändringen om undantag från det
svenska registreringskravet bör genomföras skyndsamt och kan inte in-
vänta den större översynen som syftar till en helt ny lag om försäkrings-
mäklarverksamhet. Det nu redovisade förslaget måste därför senare an-
passas till den nya mäklarregleringen.
Försäkringsmäklare registrerade inom EES
Ett krav som innebär att registreringsskyldigheten blir dubbel är varken
lämpligt eller godtagbart. En försäkringsmäklare som är registrerad i ett
annat EES-land och som vill tillhandahålla tjänster här utan att etablera
sig skall därför inte behöva registrera sig enligt svensk lag. Ett undantag
från reglerna om registreringsplikt i ett sådant fall bör därför tas in i lagen.
Förmedlaren, mäklarbolaget eller den fysiske mäklaren, måste däremot
visa att kravet på registrering i det andra EES-landet är uppfyllt. Ett utdrag
ur registret bör därför ges in till Finansinspektionen i samband med att
mäklaren anmäler sin avsikt att driva verksamhet här. Tillsammans med
Prop. 1997/98:166
181
anmälan bör mäklaren också ge in intyg om yrkeserfarenhet, lämplighet
(vandel) och konkursfrihet i enlighet med vad som sägs i artikel 9 och 10 i
1976 års mäklardirektiv, om inte dessa förutsättningar redan har prövats
vid registreringen. Närmare föreskrifter om intygen m.m. kan tas in i för-
ordningen (1989:854) om försäkringsmäklare eller i Finansinspektionens
föreskrifter. Det kan i sammanhanget anmärkas att för de utländska för-
säkringsmäklare som avser att etablera sig här har inspektionen meddelat
föreskrifter om utbildningskrav (FFFS 1996:18). Även mer detaljerade
krav på ansvarsförsäkring m.m. kan regleras i förordningen eller föreskri-
vas av inspektionen. Det bör ankomma på Finansinspektionen att i det en-
skilda fallet bedöma om ansvarsförsäkringen kan godtas eller om någon
komplettering skall krävas.
Om inspektionen finner att förutsättningarna inte är uppfyllda bör in-
spektionen kunna förbjuda den anmälda verksamheten. Detsamma gäller
om försäkringsmäklaren i sin verksamhet överträder lagen eller visar sig
olämplig på något annat sätt. Som Finansinspektionen framhållit i sitt
remissyttrande bör tiden inom vilken verksamheten far påbörjas vara två
månader från det att anmälan gjorts, om verksamheten inte förbjudits före
dess. Ett beslut av inspektionen att förbjuda gränsöverskridande verksam-
het bör enligt huvudregeln i 17 § andra stycket försäkringsmäklarlagen
kunna överklagas hos länsrätten.
De utländska mäklare som inte är registrerade hos Finansinspektionen
kommer inte att stå under sedvanlig tillsyn av inspektionen. Inspektionen
bör dock följa mäklarens verksamhet i Sverige och lämna uppgifter till
behörigt organ i det land där mäklaren är registrerad om det behövs för
tillsynen där samt även i övrigt ha ett nära samarbete med de behöriga
myndigheterna i andra EES-länder.
Mäklare som saknar registrering inom EES
I vissa länder, exempelvis i Danmark, sker ingen registrering av försäk-
ringsmäklare trots 1992 års rekommendation. Kravet på registrering är
uppställt i syfte att skydda konsumenterna genom att registreringen möj-
liggör kontroll och sanktioner. En effektiv tillsyn och verkställighet av
eventuella sanktioner förutsätter att registreringen sker i förmedlarens
hemland. I rekommendationen anges också att en förmedlare skall vara
registrerad i sin medlemsstat och att endast förmedlare som är registrerade
på detta sätt skall tillåtas att starta och driva verksamhet som förmedlare
av försäkring. Det är för närvarande oklart i vilken utsträckning som värd-
landet kan utöva tillsyn över andra mäklare än de som är etablerade i lan-
det.
Denna oklarhet tillsammans med mäklarrekommendationens bestäm-
melser om medlemslandsregistrering leder till den slutsatsen att försäk-
ringsförmedlare som inte är registrerade inom EES för närvarande inte
bör tillåtas att driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Alternativet
skulle vara att i strid med rekommendationen tillåta mäklarna att driva
verksamhet här utan att någon registrering och tillsyn är för handen. Det
skulle därmed inte finnas några garantier för att mäklaren är oberoende
Prop. 1997/98:166
182
eller att han har en ansvarsförsäkring. Sådana mäklare skulle på så sätt
kunna få en konkurrensfördel gentemot övriga mäklare.
Mot mäklarnas intresse av tjänstefrihet står försäkringstagarnas intresse
av kvalitetskrav och tillsyn. I denna intresseavvägning anser regeringen att
konsumentintresset har störst tyngd. Innan en minimiharmonisering har
skett inom EU på försäkringsförmedlarområdet bör därför mäklare som
inte är registrerade i något annat EES-land inte få driva gränsöverskridan-
de verksamhet i Sverige. Även konkurrensneutraliteten talar för en sådan
lösning. För mäklare i länder som saknar en ordning för registrering för-
utsätter en verksamhet i Sverige därmed att mäklarna etablerar sig här
genom t.ex. ett dotterbolag och att de registreras enligt reglerna i försäk-
ringsmäklarlagen.
Det skall tilläggas att registrering genom en godkänd branschorganisa-
tion kan ersätta registrering hos en myndighet. När det gäller bl.a. Dan-
mark är det alltså möjligt att medlemskap i någon av de danska mäklar-
organisationema kan ersätta avsaknaden av myndighetsregistrering. Enligt
EG-rekommendationen skall branschorganisationen ha godkänts av med-
lemsstaten för att registrering genom den skall bedömas som likvärdig
med myndighetsregistrering. Det kan i sammanhanget påpekas att det i
Danmark påbörjats ett arbete med att reglera området.
Det kan också nämnas att i Norge registreras bara försäkringsmäklar-
bolagen, inte de fysiska mäklarna. Kreditilsynet utfärdar intyg för företrä-
dare för bolaget om yrkeserfarenhet i enlighet med mäklardirektivet. Re-
gistreringen av bolaget i förening med nämnda yrkesintyg bör vara till-
räckligt för att norska mäklarföretag skall kunna driva gränsöverskridande
verksamhet i Sverige.
Begreppet gränsöverskridande verksamhet
Utredningens förslag innehåller en definitionen av begreppet gränsöver-
skridande verksamhet som utgår från 1 kap. 9 a § FRL och den verksam-
het som drivs av försäkringsbolag. Som Finansinspektionen påpekat är
det emellertid inte klart att definitionen av gränsöverskridande försäk-
ringsmäklarverksamhet bör knyta an till var risker och åtaganden är be-
lägna. Frågan kräver emellertid närmare överväganden som inte ryms in-
om ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen föreslår därför inte nu
någon definition av begreppet gränsöverskridande försäkringsmäklarverk-
samhet. Tolkningen är ytterst en EG-rättslig fråga. Om verksamheten be-
drivs på ett sådant sätt att ett fast driftställe uppkommit i Sverige krävs
registrering på vanligt sätt hos Finansinspektionen. Gränsdragningen
mellan etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster i försäk-
ringssektorn har belysts i ett utkast till tolkningsmeddelande från kommis-
sionen av den 10 oktober 1997. Regeringen avser att återkomma till frå-
gan vid beredningen av försäkringsmäklarutredningens betänkande i dess
helhet.
Prop. 1997/98:166
183
De här föreslagna ändringarna rörande bankaktiebolag bör träda i kraft
den 1 januari 1999.
Upphävandet av bankaktiebolagslagen innebär en tämligen omfattande
reform som också till viss del kan komma att påverka de förhållanden
under vilka bankaktiebolag verkar. I vissa avseenden krävs därför utför-
liga övergångsbestämmelser.
De oktroj er och stadfastelser av bolagsordningar som gäller för bank-
aktiebolag vid årsskiftet 1998/99 bör emellertid inte påverkas. Det behövs
därför övergångsregler som medger att dessa fortsätter att gälla enligt den
nya ordningen.
Propositionens förslag innebär att ett existerande aktiebolag skall kunna
ansöka om oktroj. Till detta kommer att det bildningsförfarande som
kommer att gälla när 2 kap. ABL blir tillämpligt för bankaktiebolag för
med sig ganska stora förändringar. Om en ansökan om oktroj har gjorts
före lagens ikraftträdande bör därför äldre bestämmelser gälla för hand-
läggningen av en sådan ansökan.
Det föreslås också delvis nya regler om vad en bolagsordning skall in-
nehålla. Det bör därför införas en övergångsregel av vilken det framgår att
om en bolagsordning efter utgången av år 1998 strider mot någon
bestämmelse i aktiebolagslagen skall styrelsen till den första ordinarie
bolagsstämman lägga fram förslag om ändring av bolagsordningen så att
den stämmer överens med den bestämmelsen.
Det behövs vidare särskilda övergångsbestämmelser för de fall bolags-
stämman före lagens ikraftträdande har fattat beslut om t.ex. ökning eller
nedsättning av aktiekapitalet. Om så har skett skall de äldre bestämmel-
serna i bankaktiebolagslagen tillämpas i fråga om registrering och verk-
ställighet av beslutet. Även likvidationsförfaranden som har inletts före
lagens ikraftträdande bör följa äldre bestämmelser.
De nya reglerna i försäkringsmäklarlagen bör träda i kraft utan dröjs-
mål. Det föreslås därför att den lagstiftningen träder i kraft den 1 januari
1999.
Övergångsbestämmelserna till ändringarna i försäkringsmäklarlagen
behandlas i författningskommentaren.
184
Prop. 1997/98:166
Reformeringen av de associationsrättsliga reglerna för bankaktiebolag
kommer inte att innebära några effekter på statsbudgeten.
Finansinspektionen tillförs i och för sig i någon del nya arbetsuppgifter.
Å andra sidan innebär förslagen också att inspektionen i några avseenden
befrias från uppgifter. Sammantaget torde därför inspektionens resurs-
behov inte påverkas av förslagen om ny associationsrätt.
Några av förslagen kan i vissa avseenden innebära merkostnader för
bolagen medan själva avskaffandet av bankaktiebolagslagen innebär en
förenkling av regelverket vilket kan förväntas leda till lägre kostnader i
framtiden.
Någon sedvanlig tillsyn över de utländska försäkringsmäklamas verk-
samhet kommer inte att utövas av Finansinspektionen. Det är inte sanno-
likt att det hittills svaga intresset för utländska försäkringsmäklare att till-
handahålla förmedlingstjänster här kommer att öka i någon högre grad
genom de ändrade reglerna. Den föreslagna ändringen i lagen om försäk-
ringsmäklare torde därför endast medföra en obetydlig ökning av arbets-
belastningen för Finansinspektionen som kan lösas genom ompriorite-
ringar. Regeringen bedömer därför att något ytterligare resurstillskott inte
behöver tillföras inspektionen på grund av dessa ändringar.
185
Prop. 1997/98:166
1 §
Den del av hittills gällande första stycket som anger vad lagen innehåller
har med endast redaktionella ändringar utformats efter förslag från Lag-
rådet. Ändringarna är föranledda av att antalet för banker gemensamma
bestämmelser i lagen har reducerats och att vissa bestämmelser numera i
stället är specifika för bankaktiebolag resp, för sparbanker och medlems-
banker.
Begreppet bankaktiebolag behålls trots att bankaktiebolagslagen av-
skaffas. I tredje stycket har införts en definition av bankaktiebolag och
den tidigare hänvisningen till bankaktiebolagslagen har ersatts med en
hänvisning till vad som gäller för aktiebolag i allmänhet. På inrådan av
Lagrådet har det också tagits in en bestämmelse av vilken det framgår att
när det i aktiebolagslagen hänvisas till bestämmelser i den lagen skall
hänvisningen i aktiebolagslagen även avse bestämmelser i bank-
rörelselagen. Avsikten är att de associationsrättsliga bestämmelserna i
bankrörelselagen skall beaktas i samma utsträckning som om de vore in-
tagna i aktiebolagslagen. Bestämmelsen far emellertid även betydelse i
fråga om de näringsrättsliga bestämmelserna i bankrörelselagen. Be-
stämmelsen har även behandlats i inledningen till avsnitt 6. Där anges
några av de fall på vilka bestämmelsen blir tillämplig. Bestämmelsen är
inte avsedd att innebära någon förändring av gällande rätt.
Andra meningen i hittills gällande första stycket har flyttats till fjärde
stycket.
I femte stycket har bolagsordning för bankaktiebolag tagits bort från de-
finitionen av begreppet banks stadgar.
8§
Tidigare har ett bankaktiebolag inte kunnat förvärva egna aktier. Genom
att 7 kap. 2 § ABL blir tillämplig på bankaktiebolag far de nu möjlighet
att förvärva sådana aktier. I denna paragraf erinras det om denna bestäm-
melse.
186
9 och 13 §§
Prop. 1997/98:166
I paragraferna har gjorts följdändringar med anledning av att bankaktie-
bolagslagen upphävs och att aktiebolagslagens bestämmelser blir tillämp-
liga även på bankaktiebolagen.
1-6 och 8-15 §§
I paragraferna har justeringar gjorts med anledning av att dessa i fortsätt-
ningen endast skall tillämpas beträffande sparbanker och medlemsbanker.
För bankaktiebolagen gäller i stället aktiebolagslagens bestämmelser om
revision samt särbestämmelserna i bankrörelselagen.
1-3 och 8 §§
I paragraferna har följdändringar gjorts med anledning av att bestämmel-
serna i kapitlet inte längre skall vara tillämpliga i fråga om bankaktie-
bolag.
§§
I paragraferna har följdändringar gjorts med anledning av att bestämmel-
serna inte längre skall vara tillämpliga i fråga om bankaktiebolag.
4§
Skyldigheten för styrelsen i ett aktiebolag att upprätta en särskild balans-
räkning om det finns anledning att anta att bolagets egna kapital understi-
ger nio tiondelar av det registrerade aktiekapitalet har tagits bort. Anled-
ningen härtill är att likvidationsreglema i aktiebolagslagen i fortsättningen
skall vara tillämpliga såvitt gäller bankaktiebolag. Enligt 13 kap. 2 § ABL
skall en särskild likvidationsbalansräkning upprättas om det finns skäl att
anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktie-
kapitalet.
187
14 §
Paragrafen har tillförts ett nytt femte stycke som motsvarar nuvarande
8 kap. 1 § fjärde stycket tredje meningen BAL. Övriga ändringar är endast
redaktionella.
16 §
Enligt paragrafens första stycke 2 gäller i dag att Finansinspektionen skall
återkalla en banks oktroj om banken inte inom ett år efter registrering har
börjat driva bankrörelse, eller banken dessförinnan förklarat sig avstå från
oktrojen. Som en konsekvens av att redan registrerade bolag skall kunna
beviljas oktroj föreslås att ettårsfristen i stallet skall räknas från dagen för
oktrojbeslutet.
I första stycket 8 har bl.a. verkställande direktör lagts till med anledning
av att denne skall få samma ställning som i de allmänna aktiebolagen.
24 §
I paragrafens andra stycke har en mindre redaktionell ändring gjorts med
anledning av att bankaktiebolagslagen avskaffas.
Bankregister
1§
Enligt paragrafen skall Finansinspektionen alltjämt föra bankregistret. I
bestämmelsens första stycke har därför erinrats om att registrering för
bankaktiebolagens del skall ske enligt bestämmelser i aktiebolagslagen.
Registrering m.m. beträffande sparbanker och medlemsbanker
2-5 och 8 §§
I paragraferna har gjorts följdändringar med anledning av att dessa be-
stämmelser avser enbart sparbanker och medlemsbanker.
Kapitlet innehåller de särbestämmelser som anses nödvändiga när aktie-
bolagslagen skall tillämpas på bankaktiebolag. När det i lagtexten hänvi-
sas till paragrafer i aktiebolagslagen avses, i förekommande fall, paragra-
ferna i deras lydelse enligt prop. 1997/98:99.
Prop. 1997/98:166
188
Ansökan om oktroj
1§
Iförsta stycket anges att tillstånd att driva bankrörelse (oktroj) far ges till
svenskt aktiebolag.
I avsnitt 6.2.2 har föreslagits att till skillnad från nuvarande ordning
skall ett redan registrerat och verksamt bolag kunna ansöka om bank-
oktroj. I dag finns en motsvarande möjlighet vid ansökan om tillstånd att
driva finansieringsverksamhet enligt lagen (1992:1610) om finansierings-
verksamhet. Det torde också vara den vanligaste ordningen såvitt avser
kreditmarknadsbolag. Den nya möjligheten för banker skall dock inte ute-
sluta det nuvarande tillvägagångssättet där ansökan ges in av stiftarna
redan innan bolaget har bildats. En erinran härom har tagits in i andra
styckets första mening, jfr 2 kap. 2 § första stycket lagen om finansie-
ringsverksamhet.
2§
Innehållet i denna paragraf motsvarar i sak 2 kap. 3 § första stycket BAL.
Till en ansökan om oktroj skall sålunda fogas en verksamhetsplan och ett
förslag till bolagsordning. Efter förslag från Lagrådet har det också klar-
gjorts att om ansökan görs av ett existerande aktiebolag skall till denna
bifogas ett förslag till ändring av den gällande bolagsordningen.
Förutsättningar för oktroj och stadföstelse av bolagsordningen
3§
Innehållet i denna bestämmelse har, med några mindre redaktionella änd-
ringar, flyttats över från 2 kap. 3 § andra-sjätte styckena BAL. I paragra-
fens andra stycke 3 har verkställande direktör införts med anledning av
förslaget i denna proposition att verkställande direktören i bankaktiebolag
skall vara ett självständigt bolagsorgan (se avsnitt 6.8). Bestämmelsen har
justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Bankaktiebolagets aktiekapital m.m.
4§
Innehållet i denna paragraf har flyttats över från 1 kap. 4 § BAL. Om
aktiekapitalet är fördelat på flera aktier följer av 1 kap. 3 § ABL att dessa
aktier skall lyda på samma belopp.
Eftersom ecun ersätts av den gemensamma valutan, euron, när valuta-
unionen startar den 1 januari 1999 har i andra stycket ordet ecu ersatts
med euro.
Prop. 1997/98:166
189
Ändring av bolagsordningen
5§
Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § BAL.
Regeringen skall i samband med att den beviljar bankaktiebolaget ok-
troj stadfästa bolagsordningen för bolaget. Av denna paragraf framgår att
varje beslut om ändring av en stadfäst bolagsordning också måste stad-
fästas innan det kan registreras. Detta gäller naturligtvis också om änd-
ringen har skett innan bankaktiebolaget har registrerats.
Teckning av aktier
6§
Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 § andra stycket BAL.
Nedsättning av aktiekapital
7§
Paragrafen motsvarar 6 kap. 6 § första stycket andra meningen BAL. Den
har utformats efter förslag av Lagrådet. Motiven för bestämmelsen fram-
går av avsnitt 6.6.2.
8§
Särbestämmelserna i bankaktiebolagslagen om förfarandet hos rätten vid
nedsättning av aktiekapitalet föreslås i vissa delar fa fortsatt giltighet för
bankaktiebolagen. Detta framgår av paragrafensyör.vta stycke.
Bestämmelsen i andra stycket, som delvis motsvarar 6 kap. 6 § andra
stycket ABL, överensstämmer med vad som i dag gäller om ansökan hos
rätten.
Bestämmelserna i 6 kap. 6 § tredje-^ärde styckena BAL om förfaran-
det hos rätten och om förutsättningarna för tillstånd, har utan några änd-
ringar i sak tagits in i tredje och fjärde styckena i denna nya bestämmelse
i bankrörelselagen.
Det bör observeras att 6 kap. 6 § femte stycket ABL gäller även för
bankaktiebolag.
Prop. 1997/98:166
Egen aktie som säkerhet
9§
Av praktiska skäl bör en bank ha större möjlighet än ett allmänt aktie-
bolag att ta emot egna aktier som pant. Den nuvarande möjligheten i
6 kap. 10 § andra stycket BAL att som säkerhet ta emot en mindre del
egna aktier förs därför över till denna paragraf.
190
Om en egen aktie har tagits som säkerhet med stöd av denna bestäm-
melse finns det också en möjlighet att enligt 7 kap. 2 § ABL på en auktion
ropa in aktierna om de har utmätts för bolagets fordran. I sådana fall
måste emellertid aktierna avyttras inom tre år från förvärvet, annars är
aktien ogiltig.
Bolagets ledning
10 §
Av paragrafens första mening framgår att kravet på att det skall finnas
minst tre styrelseledamöter i bankaktiebolag är undantagslöst. Motiven till
bestämmelsen framgår av avsnitt 6.8.2.
Paragrafens andra mening ersätter den s.k. femtalsregeln i 7 kap. 3 §
andra stycket BAL. Den nya bestämmelsen innebär en uppmjukning i
förhållande till femtalsregeln. Av det totala antalet styrelseledamöter skall
fler än hälften utgöras av personer som inte är anställda i bankaktie-
bolaget eller i företag som ingår i samma koncern som banken. Bestäm-
melsen har endast avseende på det totala antalet styrelseledamöter och
saknar betydelse för bestämmelserna om beslutförhet och röstmajoritet
m.m. Styrelsen kan således, på grund av vissa ledamöters frånvaro, vid ett
enskilt sammanträde till övervägande del bestå av anställda. Till skillnad
från vad som har gällt enligt femtalsregeln skall de arbetstagarrepresen-
tanter som utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för
de privatanställda omfattas av bestämmelsen.
11 §
Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 4 § första stycket och 11 § BAL. Kra-
vet på att det alltid skall finnas en verkställande direktör i bankaktiebolag
kvarstår liksom förbudet för denne att vara ordförande i styrelsen. I övrigt
tillämpas aktiebolagslagens bestämmelser beträffande verkställande
direktören.
12 §
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 15 § tredje stycket BAL såtillvida
att styrelsen endast far uppdra åt två eller flera personer i förening att
teckna bankaktiebolagets firma. Av paragrafen, som hänvisar till 8 kap.
30 § ABL, framgår att verkställande direktören har ensam firmatecknings-
rätt inom sitt kompetensområde. Bestämmelsens ordalydelse har justerats
på förslag av Lagrådet.
13 §
Paragrafen saknar motsvarighet i bankaktiebolagslagen. Paragrafen mot-
svarar i sak bestämmelsen i 8 kap. 7 § ABL. Den bestämmelsen avser
endast publika aktiebolag. Bestämmelsen bör dock gälla alla bankaktie-
Prop. 1997/98:166
191
bolag. Därför har denna paragraf införts. De närmare motiven framgår av Prop. 1997/98:166
avsnitt 6.8.2.
Bolagsstämma
14 §
Reglerna om aktieägares rätt till information från styrelsen och den verk-
ställande direktören kan i vissa fall komma att stå i konflikt med bestäm-
melsen om banksekretess i 1 kap. 10 § första stycket BRL. Denna para-
graf har införts för att markera att ingen ändring i sak har avsetts i förhål-
lande till nuvarande ordning.
Revision m.m.
15 §
Av paragrafen framgår att minst en av de revisorer som bolagsstämman
utsett skall vara auktoriserad. Detta överensstämmer med vad som enligt
gällande rätt föreskrivs för banker.
Paragrafens andra stycke motsvarar i sak 3 kap. 8 § tredje stycket BRL.
Bestämmelsen har behandlats utförligare i avsnitt 6.10.2.
110 kap. 24 och 26 §§ ABL finns bestämmelser om länsstyrelseförord-
nande av revisor. De gäller bl.a. när auktoriserad eller godkänd revisor
inte är utsedd enligt 11 § första stycket och 12-14 §§ i samma kapitel. I
tredje stycket i den nu aktuella paragrafen i bankrörelselagen har det klar-
gjorts att länsstyrelsen skall utse en revisor också om bolagsstämman i ett
bankaktiebolag inte har utsett en auktoriserad revisor.
16 §
En revisor och en lekmannarevisorer är enligt 10 kap. 41 § resp. 11 kap.
18 § ABL skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar den begär i
den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget. Att detsamma
gäller för en särskild granskare följer av 11 kap. 21 § ABL.
På samma sätt som har anförts vid 14 § kan denna uppgiftsskyldighet
komma att stå i konflikt med banksekretessbestämmelsen i 1 kap. 10 §
första stycket BRL. För att undvika en sådan konflikt har det i denna pa-
ragraf föreskrivits att uppgifterna inte heller får lämnas om det skulle vara
till nämnvärd olägenhet för enskild.
17 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 3 kap. 8 a och 15 §§ BRL. De
sistnämnda paragraferna gäller fortfarande, men endast för sparbanker
och medlemsbanker. Paragrafens redaktionella utformning har justerats
med utgångspunkt från Lagrådets yttrande.
192
Låneförbudet m.m.
18 §
Prop. 1997/98:166
Det s.k. låneförbudet i 12 kap. 7 § ABL föreslås även i fortsättningen inte
vara tillämpligt på banker. I stället gäller bl.a. den s.k. kreditjävsbestäm-
melsen i 2 kap. 17 § BRL och bestämmelsen i andra stycket i den här ak-
tuella paragrafen. Bestämmelsen i andra stycket finns i dag i 9 kap. 7 §
BAL.
Likvidation
19 §
I paragrafen anges ytterligare en likvidationsgrund jämfört med de all-
männa aktiebolagen, nämligen när bankaktiebolagets oktroj har återkal-
lats. Motsvarande bestämmelse finns i dag i 10 kap. 4 § första stycket 1
BAL. Förfarandet vid likvidationen är det som beskrivs i aktiebolags-
lagen.
20 §
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen kan anmäla hos rätten att
grund för tvångslikvidation föreligger därför att ett bankaktiebolags aktie-
kapital har gått förlorat enligt 13 kap. 2 § eller på grund av att oktrojen
har återkallats enligt 19 §. Paragrafen har införts på inrådan av Lagrådet.
Fusion
21 §
Av paragrafen följer att när ett bankaktiebolag och ett allmänt aktiebolag
ingår i en fusion så skall det övertagande bolaget alltid vara ett bankaktie-
bolag. Ett allmänt aktiebolag kan alltså inte överta ett bankaktiebolags
tillgångar och skulder genom fusion.
22 §
I paragrafen anges att vissa särbestämmelser skall tillämpas när ett bank-
aktiebolag ingår i en fusion.
Eftersom Finansinspektionen är registreringsmyndighet för banker är
det alltid inspektionen som avses när ordet registreringsmyndigheten an-
vänds i bestämmelserna om fusion. Av 23 § följer dock att ansökan om att
verkställa fusionsplanen skall göras hos regeringen.
23 §
Paragrafen motsvarar 11 kap. 13 § första stycket BAL. Den största skill-
naden mellan denna bestämmelse och motsvarande bestämmelse i aktie-
193
7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
bolagslagen är att regeringen ger tillstånd att verkställa fusionsplanen be-
träffande bankaktiebolag.
24 §
I paragrafen anges vad regeringen skall beakta vid sin prövning av en an-
sökan om tillstånd att verkställa en fösionsplan. Bestämmelsen motsvarar
II kap. 13 § ijärde stycket andra meningen BAL.
25 §
Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 13 § andra och tredje styckena och fjär-
de stycket första meningen BAL. Av paragrafen framgår när ansökan
skall avslås. Bestämmelsen har justerats på förslag av Lagrådet.
Iförsta stycket har sålunda hänvisningen till lagen (1992:1317) om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) utmönstrats. En hänvis-
ning till den lagen har i stället tagits in i övergångsbestämmelserna. Rege-
ringen har dessutom ersatt hänvisningen till EES-lagen med en hänvis-
ning till de rättsakter, avtal och andra beslut som följer av Sveriges an-
slutning till Europeiska unionen. I andra stycket har gjorts motsvarande
följdändringar. Någon förändring i sak är dock inte avsedd.
Av Sveriges anslutning till Europeiska unionen följer att en fusion un-
der vissa förutsättningar kan förbjudas med stöd av gemenskapsrättens
regler. Här åsyftas t.ex. rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21
december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (ändrad genom
rådets förordning (EG) nr 1310/97 av den 30 juni 1997). Vidare torde en
fusion i denna lags mening kunna förbjudas med stöd av reglerna i artik-
larna 85 och 86 i EG-fördraget om konkurrensbegränsande samarbete och
missbruk av dominerande ställning. Även regler om kontroll som följer av
kol- och stålfördraget (Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen) torde kunna aktualiseras (jfr beslut nr 24-54 av den
6 maj 1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll
över ett företag enligt fördragets artikel 66.1).
Bestämmelsen i första stycket 3 har omformulerats efter förslag från
Lagrådet.
26 §
Av paragrafen framgår att en anmälan om registrering av en fusion där ett
bankaktiebolag ingår skall ske två månader efter regeringens tillstånd till
verkställighet av fusionsplanen. För de allmänna aktiebolagen räknas tids-
fristen från registreringsmyndighetens tillstånd eller, i förekommande fall,
rättens lagakraftvunna beslut.
27 §
Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 18 § tredje stycket BAL.
Prop. 1997/98:166
194
28 §
I paragrafen anges vad som gäller i stället för några av aktiebolagslagens
bestämmelser vid absorption av ett helägt dotterbolag. Bestämmelsen
motsvarar 11 kap. 22 § BAL.
Firma
29 §
Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 1 § BRL.
Av paragrafen framgår att ett bankaktiebolags firma skall innehålla or-
det bank. I övrigt gäller aktiebolagslagens bestämmelser om firma.
30 §
Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 2 § andra stycket BRL. På inrådan av
Lagrådet har den del av bestämmelsen som behandlar den numera upp-
hävda föreningsbankslagen (1987:620) överförts till övergångs-
bestämmelserna.
Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 1999 sam-
tidigt som bankaktiebolagslagen upphävs. Aktiebolagslagen blir då till-
lämplig på bankaktiebolagen i den utsträckning som framgår av förslagen
i denna proposition. Det finns därmed särskild anledning att uppmärk-
samma att det enligt förslag i prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisation
samma dag träder i kraft ett relativt stort antal ändringar i aktiebolags-
lagen. Dessa ändringar har i och för sig beaktats i denna proposition men
det kan i detta sammanhang finnas anledning att erinra om att även över-
gångsbestämmelserna till den i propositionen föreslagna lagen om änd-
ring i aktiebolagslagen kan vara tillämpliga på bankaktiebolagen.
Den nya lagen skall inte innebära att t.ex. omauktorisation måste ske av
de bankaktiebolag som är verksamma vid lagens ikraftträdande. Att
oktrojer och stadfästa bolagsordningar fortsätter att gälla följer av andra
punkten.
Om det den 1 januari 1999 finns några ärenden avseende ansökan om
oktroj hos Finansinspektionen eller hos regeringen så skall dessa enligt
tredje punkten handläggas enligt de äldre bestämmelserna i bankaktie-
bolagslagen och bankrörelselagen.
De nya bestämmelserna skall tillämpas på alla beslut vid stämmor som
hålls efter lagens ikraftträdande. För bolagsstämmor som har hållits dess-
förinnan gäller äldre bestämmelser, vilket framgår av jjärde punkten. Om
ett bolagsstämmobeslut som fattats under 1998 är föremål för registre-
ringsprövning efter den 1 januari 1999 skall således bedömningen ske
enligt de äldre bestämmelserna även om det skulle innebära att registre-
Prop. 1997/98:166
195
ring därmed medges av ett beslut som inte är tillåtet enligt de nya reglerna
men som enligt de äldre bestämmelserna var tillåtet.
Femte punkten ålägger styrelsen att vidta åtgärder för att bolagsord-
ningsföreskrifter som strider mot de nya bestämmelserna ersätts med före-
skrifter som är förenliga med dessa. Vilka ändringar som kan krävas skil-
jer sig med största sannolikhet åt mellan de olika bankaktiebolagen. I
sammanhanget kan det också vara värt att notera att det i kommentaren
till övergångsbestämmelserna i prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisa-
tion anges några exempel på bolagsordningsföreskrifter som kan behöva
ändras till följd av förslagen i den propositionen vilka, som nyss angivits,
även kan bli aktuella för bankaktiebolag.
Tillämpningen av aktiebolagslagen på bankaktiebolagen innebär delvis
nya likvidationsbestämmelser för dessa bolag. En likvidation som beslu-
tats före lagens ikraftträdande skall dock i alla avseenden handläggas en-
ligt de äldre bestämmelserna. En föreskrift härom har införts i sjätte
punkten.
Sjunde punkten har behandlats i författningskommentaren till 9 kap.
25 § BRL.
Av åttonde punkten framgår att om ett bankaktiebolag har övertagit en
föreningsbanks rörelse vid ombildning enligt 11 kap. föreningsbankslagen
far bolaget efter tillstånd av Finansinspektionen använda ordet förenings-
bank i sin firma. Detsamma gäller ett bankaktiebolag som senare har
övertagit en sådan rörelse. Bestämmelsen har på Lagrådets inrådan tagits
in i övergångsbestämmelserna eftersom föreningsbankslagen är upphävd.
1§
Paragrafens sista stycke har upphävts. I övrigt är bestämmelsen oföränd-
rad.
1§
Genom ändringarna i denna paragraf framgår att Finansinspektionen är
registreringsmyndighet för bankaktiebolag. Vidare klargörs att när det i
aktiebolagslagen talas om aktiebolagsregistret, skall hänvisningen beträf-
fande bankaktiebolagen avse det av inspektionen förda bankregistret.
Bestämmelsen har på inrådan av Lagrådet tagits in i aktiebolagslagen i
stället för i bankrörelselagen.
Prop. 1997/98:166
196
2§
Paragrafen har ändrats till följd av att bankaktiebolagslagen har upphävts.
13 §
Ändringen är en följd av att bestämmelsen i 7 kap. 6 § andra stycket BAL
om delegation av uppgifter till regionstyrelser upphävs. Någon ändring av
den här aktuella paragrafens innebörd har dock inte avsetts genom infö-
randet av det nya tredje stycket. Ett bankaktiebolag kan även fortsätt-
ningsvis inrätta regionstyrelser och om så sker skall representanter för de
anställda ha samma rätt som tidigare att delta i regionstyrelsens arbete.
7a§
Eftersom några bestämmelser motsvarande låneförbudet i aktiebolagsla-
gen inte finns i denna lag så måste en bestämmelse som begränsar möj-
ligheten för ett värdepappersbolag att lämna lån i syfte att gäldenären skall
förvärva aktier i bolaget införas. Frågan har behandlats i avsnitt 6.12.
5§
Paragrafen har ändrats eftersom bankaktiebolagslagen har upphävts.
11 §
Eftersom några bestämmelser motsvarande låneförbudet i aktiebolagsla-
gen inte finns i denna lag så måste en bestämmelse som begränsar möj-
ligheten för ett kreditmarknadsbolag att lämna lån i syfte att gäldenären
skall förvärva aktier i bolaget införas. Frågan har behandlats i avsnitt
6.12.
Prop. 1997/98:166
197
3§
Justeringen i första stycket har gjorts för att skapa bättre harmoni med de
nya bestämmelserna om undantag från registreringskravet, som anges i
tredje stycket.
En justering har också gjorts i första stycket 2. Begreppet personförsäk-
ring har ersatts av livförsäkring i enlighet med den nya klassindelning som
infördes i lagstiftningen för försäkringsverksamhet med anledning av
EES-avtalet (se prop. 1992/93:257). Tidigare gjordes en gränsdragning
mellan skadeförsäkring och personförsäkring. Till personförsäkring räk-
nades bl.a. livförsäkring och sjuk- och olycksfallsförsäkring. Sjuk- och
olycksfallsförsäkring räknas som skadeförsäkring men bestämmelserna
för livförsäkring far tillämpas för dessa försäkringar. Bestämmelsen i
punkt 2 har ändrats för att överensstämma med den indelning i skade-
respektive livförsäkringsrörelse som finns i 2 kap. 3 a och 3 b §§ FRL.
Övergångsbestämmelserna till ändringen kommenteras nedan.
Det nya tredje stycket innebär ett uttryckligt undantag från kravet på re-
gistrering hos Finansinspektionen för mäklare som redan är registrerade i
ett annat EES-land. Undantaget gäller under förutsättning att registrering-
en skett hos ett behörigt organ, dvs. en myndighet eller en godkänd yrkes-
sammanslutning som har rätt att föra mäklarregister, i enlighet med vad
som anges i artikel 5 i 1992 års rekommendation.
Att även en utländsk försäkringsmäklare som driver verksamhet enligt
försäkringsmäklarlagen, men som inte är registrerad hos Finansinspektio-
nen, skall ha rätt att använda benämningen försäkringsmäklare har möj-
liggjorts genom en ändring i det tidigare tredje stycket, som till följd av de
nya reglerna om undantag från registreringskravet numera utgör det fjärde
stycket.
Liksom försäkringsmäklarverksamhet endast far drivas av svenska
mäklare som är oberoende av försäkringsgivarintressen gäller detsamma
för utländska förmedlare. Undantaget från registreringsplikten omfattar
därför endast den som är att anse som försäkringsmäklare i enlighet med
definitionen i artikel 2.1 a) i 1976 års mäklardirektiv.
3a§
Paragrafen är ny.
I första stycket föreskrivs att en sådan utomlands registrerad försäk-
ringsmäklare som avses i 3 § tredje stycket och som avser att driva verk-
samhet i Sverige utan att etablera sig här skall anmäla detta till Finansin-
spektionen.
I andra stycket anges de bevis och intyg som skall ges in tillsammans
med en sådan anmälan. Av kravet på att mäklaren skall vara registrerad i
något annat EES-land följer att mäklaren när anmälan görs bör kunna visa
upp ett utdrag eller motsvarande ur registret. Om registreringen i det and-
ra EES-landet har skett utan att någon prövning har gjorts av de krav på
Prop. 1997/98:166
Bilaga 1
198
yrkeserfarenhet, vandel och konkursfrihet som får ställas enligt artikel 9
och 10 i 1976 års mäklardirektiv, skall även intyg om att dessa krav är
uppfyllda ges in. Ett bevis om att mäklaren har en tillfredsställande an-
svarsförsäkring skall alltid ges in. I stället för ansvarsförsäkring kan det
godtas att mäklaren i enlighet med artikel 4.3 i 1992 års rekommendation
har en därmed jämförlig säkerhet för skadestånd som kan komma att ut-
krävas på grund av försummelse i yrkesutövningen. Av tredje stycket
framgår att Finansinspektionen kan meddela närmare bestämmelser om
ansvarsförsäkringen e.d. och intygen. I definitionen av försäkringsmäklare
ligger bl.a. ett krav på oberoende. Även detta krav skall prövas av inspek-
tionen.
Verksamheten far i enlighet med vad som sägs i jjärde stycket påbörjas
två månader efter det att anmälan har gjorts till inspektionen. Om inspek-
tionen har några invändningar, tex. på grund av att ansvarsförsäkringen
inte bedöms som tillräcklig eller om ett föreläggande inte följs, kan in-
spektionen inom den angivna tiden förbjuda mäklaren att driva verksam-
het här (jfr den nya 16 a §).
3b§
Paragrafen är ny.
Försäkringsmäklare som inte är registrerade i Sverige kommer inte att
stå under sedvanlig tillsyn av Finansinspektionen. Iförsta stycket anges att
inspektionen skall följa den verksamhet som en mäklare driver med stöd
av registrering i ett annat EES-land och vaka över att mäklaren följer de
bestämmelser som kan tillämpas på den verksamhet som drivs här.
Att inspektionen skall samarbeta med de behöriga registreringsorganen
i de andra EES-ländema där mäklarna är registrerade anges i andra styck-
et.
16a§
Paragrafen är ny.
Iförsta stycket anges att bestämmelserna i 16 § inte gäller mäklare som
efter anmälan driver verksamhet i Sverige med stöd av registrering i ett
annat EES-land. Om en utländsk mäklare driver verksamhet i Sverige
utan att ha anmält detta till inspektionen tillämpas däremot bestämmelser-
na i 16 § även på en sådan mäklare.
I andra stycket föreskrivs att om en mäklare, som har gjort en anmälan
om att driva verksamhet i Sverige, inte ger in de handlingar som krävs
enligt 3 a § kan inspektionen förelägga mäklaren att göra det. Ges hand-
lingarna inte in eller bedömer inspektionen att förutsättningar inte förelig-
ger för att mäklaren skall fa driva den anmälda verksamheten i Sverige,
far inspektionen enligt tredje stycket förbjuda verksamheten.
Av jjärde stycket följer att inspektionen kan ingripa om den utländska
mäklaren inte följer de bestämmelser som kan tillämpas på verksamheten
i Sverige eller om mäklaren annars visar sig olämplig. I sådant fall kan
verksamheten förbjudas om inte rättelse sker efter föreläggande.
Paragrafen har utformats i överensstämmelse med Lagrådets förslag.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 1
199
Att ett beslut av inspektionen enligt denna paragraf får överklagas hos
länsrätten följer av 17 § andra stycket.
För att en övergång till registrering efter indelningen i forsäkringsklasser
inte skall medföra att försäkringsmäklare måste ansöka om registrering på
nytt efter ikraftträdandet föreskrivs enligt punkt 2 att befintliga registre-
ringar för personförsäkring skall jämställas med registrering för livförsäk-
ring enligt den nya ordningen.
I jordabalken, lagen (1985:277) om vissa bulvanforhållanden och i lagen
(1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag har gjorts
ändringar till följd av att bankaktiebolagslagen upphävts. I lagen om vissa
bulvanforhållanden har dessutom utmönstrats hänvisningarna till de upp-
hävda lagarna fondkommissionslagen (1979:748) och lagen (1980:2) om
finansbolag.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 1
200
Efter remiss har yttranden inkommit från Sveriges riksbank, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riks-
skatteverket, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket PRV,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-
holms universitet, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bankförening-
en, Postgirot Bank AB (publ), Sveriges Industriförbund, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisa-
tionen i Sverige LO, Svenska Arbetsgivareföreningen och Tjänstemän-
nens centralorganisation TCO.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 1
201
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
Efter remiss har yttranden inkommit från Sveriges riksbank, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riks-
skatteverket, Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges
Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, Postgirot Bank AB (publ),
Svenska Aktuarieföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges advokat-
samfund, Landsorganisationen i Sverige LO och Tjänstemännens cent-
ralorganisation TCO.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 2
202
Efter remiss har yttranden inkommit från Hovrätten för Västra Sverige,
Kammarrätten i Stockholm, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Kon-
kurrensverket, Kommerskollegium, Marknadsdomstolen, Konsumentver-
ket, Fastighetsmäklamämnden, Sveriges advokatsamfund, Juridiska fa-
kultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Försäkringsförbund,
Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska försäkringsmäklares fö-
rening, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Svensk
Handel, Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarnas Riksorganisation,
Svenska Bankföreningen, Försäkringstjänstemannaförbundet FTF, För-
säkringsanställdas Förbund FF, Försäkringsjuridiska föreningen, Koope-
rativa Institutet och IFU utbildnings AB.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 3
203
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)*
dels att 5 kap. 5 §, 6 kap. 6 § samt 8 kap. 3 a, 4 a och 7 §§ skall upphö-
ra att gälla,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 8, 9 och 13 §§, 3 kap. 1-6 och 8-15 §§,
5 kap. 1-3 och 8 §§, 6 kap. 1-4 §§, 7 kap. 4, 14, 16 och 24 §§ och 8 kap.
1-5 och 8 §§, samt rubrikerna till 3, 5 och 6 kap. skall ha följande lydel-
se,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 9 kap., samt närmast fö-
re 8 kap. 1 och 2 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
1 kap,
Denna lag innehåller bestäm-
melser om den rörelse som en
bank får driva samt vissa andra får
banker gemensamma bestämmel-
ser. Bestämmelser om hur en bank
bildas och om dess organisation
m.m. finns i bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:1570)
om medlemsbanker.
Med bank förstås i denna lag
bankaktiebolagslag, sparbank och
medlemsbank.
Med en banks stadgar förstås
Med bank förstås i denna lag
bankaktiebolag, sparbank och
medlemsbank.
Med bankaktiebolag förstås i
denna lag ett aktiebolag som har
fått tillstånd att driva bankrörelse.
För bankaktiebolag gäller vad som
är föreskrivet för aktiebolag i all-
mänhet, om inte annat följer av
denna lag eller är särskilt föreskri-
vet.
Bestämmelser om hur spar-
banker och medlemsbanker bildas
och om deras organisation m.m.
finns i sparbankslagen (1987:619)
respektive lagen (1995:1570) om
medlemsbanker.
Med en banks stadgar förstås
Lagen omtryckt 1996:1001.
Senaste lydelse 1997:679.
204
i denna lag bolagsordning för
bankaktiebolag, reglemente för
sparbank och stadgar för med-
lemsbank.
i denna lag reglemente för spar-
bank och stadgar för medlems-
bank.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
För varje bank skall det finnas För varje bank skall det finnas
huvudkontor i Sverige. ett huvudkontor i Sverige.
För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller be-
stämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.
Denna lag gäller inte för verksamhet som drivs av Sveriges riksbank
eller Riksgäldskontoret.
8§
För att skydda en fordran far en bank
1. på offentlig auktion, en svensk eller utländsk börs eller en auktorise-
rad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller vid exekutiv
försäljning köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordring-
en, och
2. om det finns anledning att anta att banken annars skulle lida avsevärd
förlust, som betalning för fordran överta egendom som utgör säkerhet för
fordringen eller annan egendom.
Första stycket gäller inte egen
aktie, aktie i moderbolag eller be-
vis om andel i eller tillskott till
medlemsbank. I fråga om spar-
banks förvärv av bevis om tillskott
till garantifond eller grundfond i
sparbanken gäller bestämmelserna
i 5 kap. 7 § första stycket spar-
bankslagen (1987:619).
I utbyte mot egendom som har
köpts eller övertagits enligt första
stycket far en bank förvärva aktier i
ett bolag som bildats för förvalt-
ning av egendomen eller för fort-
sättande av en med denna driven
verksamhet.
Första stycket gäller inte egen
aktie eller aktie i moderbolag. För
förvärv av sådana aktier finns be-
stämmelserna i 7 kap. 2 § aktie-
bolagslagen (1975:1385). Första
stycket gäller inte heller bevis om
andel i eller tillskott till medlems-
bank. I fråga om en sparbanks för-
värv av bevis om tillskott till ga-
rantifond eller grundfond i spar-
banken gäller bestämmelserna i 5
kap. 7 § första stycket spar-
bankslagen (1987:619).
I utbyte mot egendom som har
köpts eller övertagits enligt första
stycket får en bank förvärva aktier i
ett bolag som bildats för att för-
valta egendomen eller för att fort-
sätta en verksamhet som bedrivs
med denna.
Har aktier förvärvats enligt första eller tredje stycket far banken, om det
finns uppenbar risk för att banken annars lider förlust, förvärva ytterligare
aktier i samma bolag.
205
Har aktier förvärvats enligt första, tredje eller fjärde stycket far banken,
om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på ett annat aktiebolag, byta ut
dessa aktier mot aktier i det andra aktiebolaget.
Den egendom som banken förvärvat enligt denna paragraf skall avyttras
när det med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske. Egen-
domen skall dock avyttras senast när det kan äga rum utan förlust för ban-
ken. Banken skall årligen till Finansinspektionen avge en särskild redo-
visning av egendomen.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
9§3
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
En banks kapitalbas far inte un-
derstiga det belopp som enligt
1 kap. 4 § andra stycket bankak-
tiebolagslagen (1987:618), 2 kap.
2 § andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 1 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
En banks kapitalbas far inte un-
derstiga det belopp som enligt 9
kap. 4 § andra stycket, 2 kap. 2 §
andra stycket sparbankslagen
(1987:619) eller 1 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
13 §4
Kredit far beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas
fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet i fast
eller lös egendom eller i form av borgen. Banken far dock avstå från så-
dan säkerhet om den kan anses obehövlig eller om det annars finns sär-
skilda skäl att avstå från säkerhet.
Bestämmelsen i 6 kap. 10 §
första stycket bankaktiebolagsla-
gen (1987:618) om förbud för ett
bankaktiebolag att som pant ta
emot egen aktie tillämpas också på
förlagsbevis som bolaget utfärdat.
Bestämmelsen i 7 kap. 2 § första
stycket aktiebolagslagen
(1975:1385) om förbud för ett ak-
tiebolag att som pant ta emot egen
aktie tillämpas också på förlagsbe-
vis som ett bankaktiebolag ut-
färdat.
En sparbank far inte som pant ta emot förlagsbevis, som sparbanken ut-
färdat, och inte heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i
sparbanken.
En medlemsbank far inte som pant ta emot förlagsbevis eller förlagsan-
delsbevis som banken utfärdat eller bevis om andel i eller tillskott till
banken.
En bank skall ha minst två revi-
3 kap. Revision z sparbanker och
medlemsbanker
1§
Sparbanker och medlemsbanker
3 Senaste lydelse 1996:1113.
4 Senaste lydelse 1996:1113.
206
sorer. Revisorerna väljs av stäm-
man om det inte föreskrivs i stad-
garna att en eller flera av dem,
dock inte alla, skall utses på annat
sätt.
En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om upp-
draget inte skall gälla tills vidare, skall tiden bestämmas så att uppdraget
upphör vid slutet av den ordinarie stämma på vilken revisorsval skall för-
skall ha minst två revisorer. Revi-
sorerna väljs av stämman om det
inte föreskrivs i stadgarna att en
eller flera av dem, dock inte alla,
skall utses på annat sätt.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
rättas.
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmel-
serna i denna lag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) och lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
beträffande revisorer gäller i till-
lämpliga delar om revisorssupple-
anter.
Varje röstberättigad har rätt att
föreslå att det hos Finansinspektio-
nen påkallas att en revisor
(medrevisor) utses att delta i revi-
sionen tillsammans med de övriga
revisorerna. Förslaget skall fram-
ställas på en stämma där revisors-
val skall ske eller där förslaget en-
ligt kallelsen till stämman skall
behandlas. Finansinspektionen
skall på begäran av röstberättigad
och efter att ha hört bankens styrel-
se utse en revisor för tiden till och
med ordinarie stämma under nästa
räkenskapsår, om förslaget biträds
1. i ett bankaktiebolag av
ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier eller en tredjedel
av de företrädda aktierna,
2. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
3. i en medlemsbank av minst en
tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande
röstberättigade.
Stämman kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmel-
serna i denna lag, sparbankslagen
(1987:619) och lagen (1995:1570)
om medlemsbanker beträffande
revisorer gäller i tillämpliga delar
om revisorssuppleanter.
2§
Varje röstberättigad i en spar-
bank eller i en medlemsbank har
rätt att påkalla att det hos Finansin-
spektionen krävs att en revisor
(medrevisor) utses att delta i revi-
sionen tillsammans med de övriga
revisorerna. Förslaget skall fram-
ställas på en stämma där revisors-
val skall ske eller där förslaget en-
ligt kallelsen till stämman skall
behandlas. Finansinspektionen
skall på begäran av en röstberätti-
gad och efter att ha hört bankens
styrelse utse en revisor för tiden till
och med ordinarie stämma under
nästa räkenskapsår, om förslaget
biträds
7. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
2. i en medlemsbank av minst en
tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande
röstberättigade.
207
I en medlemsbank kan innehavare av forlagsandelar begära hos styrel-
sen att en medrevisor utses. Begärs detta av innehavare som företräder
förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av
det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två månader
göra framställning hos Finansinspektionen om att en medrevisor utses.
Försummas detta far varje innehavare av en förlagsandel göra sådan fram-
ställning.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken far inte
vara revisor.
3§
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken far inte
vara revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank.
Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser
om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om underrättel-
seskyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Bestämmelserna
i 5 § om behörighet, i 8 a § om rapporteringsskyldighet och i 13 § om rätt
att närvara på stämma tillämpas på den huvudansvarige.
4§
Minst en av de revisorer som Minst en av de revisorer som
stämman utser i en bank skall vara stämman utser i en sparbank eller i
auktoriserad revisor. en medlemsbank skall vara aukto-
riserad revisor.
5§
Den kan inte vara revisor som I en sparbank eller i en med-
lemsbank kan den inte vara revisor
som
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1 eller
är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder banken
vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens kontroll
däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift
med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt säker-
het.
208
Vad som anges i första stycket 4 gäller också när skulden eller förplik-
telsen avser revisorns make eller sambo eller juridisk person i vilken så-
dan person eller revisorn själv har ett väsentligt ekonomiskt intresse.
En revisor är obehörig också om det i övrigt finns någon särskild om-
ständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans oberoende.
Den som är huvudman i en sparbank får inte vara sådan revisor som
avses i 4 §.
I fråga om annan revisor i en medlemsbank än sådan som avses i 4 §
gäller vad som sägs i första stycket 4 och andra stycket endast om lå-
neskulden eller säkerheten går utöver vad som normalt hänger samman-
med medlemskap i banken.
Den som enligt denna paragraf Den som enligt denna paragraf
inte är behörig att vara revisor i en inte är behörig att vara revisor kan
bank kan inte heller vara revisor i inte heller vara revisor i dotterfö-
dotterföretag till banken. retag till banken.
Revisorerna far vid revisionen inte anlita någon som enligt denna para-
graf inte är behörig att vara revisor. Har banken anställda eller delegater
med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens interna
revision, far revisorerna dock anlita dessa i den utsträckning det är fören-
ligt med god revisionssed.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Ett uppdrag att tills vidare vara
revisor upphör när en ny revisor
har utsetts.
Ett uppdrag som revisor upphör i
förtid, om revisorn eller den som
utsett honom begär det. Anmälan
om detta skall göras hos styrelsen
och, om en revisor som inte är vald
på stämman vill avgå, hos den som
har tillsatt honom.
I en bank där Finansinspektio-
nen inte förordnat revisor skall en
revisor vars uppdrag upphör i för-
tid genast anmäla detta till inspek-
tionen. Revisorn skall i anmälning-
en lämna en redogörelse för iaktta-
gelserna vid den granskning som
han har utfört under den del av
löpande räkenskapsår som hans
uppdrag har omfattat. För anmäl-
ningen gäller i tillämpliga delar
vad som föreskrivs i 11 § tredje
och fjärde styckena om revisions-
berättelse. Avskrift av anmälning-
en skall överlämnas till bankens
§
Ett uppdrag att tills vidare vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank upphör när en ny
revisor har utsetts.
Ett uppdrag som revisor i en
sparbank eller i en medlemsbank
upphör i förtid, om revisorn eller
den som utsett honom begär det.
Anmälan om detta skall göras hos
styrelsen och, om en revisor som
inte är vald på stämman vill avgå,
hos den som har tillsatt honom.
I en sparbank eller i en med-
lemsbank där Finansinspektionen
inte förordnat revisor skall en revi-
sor vars uppdrag upphör i förtid
genast anmäla detta till inspektio-
nen. Revisorn skall i anmälningen
lämna en redogörelse för iakttagel-
serna vid den granskning som han
har utfört under den del av det lö-
pande räkenskapsåret som hans
uppdrag har omfattat. För anmäl-
ningen gäller i tillämpliga delar
vad som föreskrivs i 11 § tredje
och fjärde styckena om revisions-
berättelse. Avskrift av anmälning-
209
styrelse.
en skall överlämnas till bankens
styrelse.
Upphör en revisors uppdrag i förtid eller uppkommer hinder för honom
enligt 3-5 §§ eller enligt stadgarna att vara revisor och finns det inte nå-
gon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revi-
sor tillsätts för den återstående mandattiden. Finansinspektionen kan, om
det finns särskilda skäl, medge att en ny revisor utses vid närmast följande
ordinarie stämma.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Revisorerna skall i den omfatt-
ning som följer av god revisions-
sed granska bankens årsredovis-
ning jämte räkenskaperna samt
styrelsens förvaltning.
Om banken är moderföretag
(moderbank), skall revisorerna
även granska koncernredovisning-
en och koncernföretagens inbördes
förhållanden i övrigt.
8§
Revisorerna i en sparbank eller i
en medlemsbank skall i den om-
fattning som följer av god revi-
sionssed granska bankens årsredo-
visning jämte räkenskaperna samt
styrelsens förvaltning.
Om en sparbank eller en med-
lemsbank är moderföretag
(moderbank), skall revisorerna
även granska koncernredovisning-
en och koncernföretagens inbördes
förhållanden i övrigt.
Revisorer, som är utsedda av annan än Finansinspektionen, skall följa
de särskilda föreskrifter som meddelas av stämman, om de inte strider
mot lag, stadgarna eller god revisionssed.
8a§
Om revisorn vid fullgörandet av Om revisorn vid fullgörandet av
sitt uppdrag i banken far känne- sitt uppdrag i en sparbank eller en
dom om förhållanden som medlemsbank far kännedom om
förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som
reglerar bankers verksamhet,
2. kan påverka bankens fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul-
taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 11 §,
skall revisorn omgående rapportera detta till Finansinspektionen.
Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon
far kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande
av uppdrag som revisorn har i bankens moderföretag eller dotterföretag
eller ett företag som har en likartad förbindelse med banken.
Styrelsen skall ge revisorerna
tillfälle att verkställa granskningen
i den omfattning som dessa finner
behövlig samt lämna de upplys-
ningar och det biträde som de be-
gär. Samma skyldighet föreligger
9§
Styrelsen z en sparbank eller i en
medlemsbank skall ge revisorerna
möjlighet att verkställa gransk-
ningen i den omfattning som dessa
finner nödvändig samt lämna de
upplysningar och den hjälp som de
210
för företagsledningen och reviso- begär. Samma skyldighet gäller för Prop. 1997/98:166
rema i ett dotterföretag gentemot företagsledningen och revisorerna i Bilaga 4
revisorerna i moderbanken. ett dotterföretag gentemot reviso-
rerna i moderbanken.
Sedan revisorerna slutfört
granskningen, skall de skriva en
hänvisning till revisionsberättelsen
på årsredovisningen och, i en mo-
derbank, på koncernredovisningen.
Finner revisorerna att balansräk-
ningen eller resultaträkningen inte
bör fastställas, skall de anteckna
även detta. I en moderbank gäller
detsamma i fråga om koncemba-
lansräkningen och koncemresul-
taträkningen.
10 §
Sedan revisorerna i en sparbank
eller i en medlemsbank slutfört
granskningen, skall de skriva en
hänvisning till revisionsberättelsen
på årsredovisningen och, i en mo-
derbank, på koncernredovisningen.
Finner revisorerna att balansräk-
ningen eller resultaträkningen inte
bör fastställas, skall de anteckna
även detta. I en moderbank gäller
detsamma i fråga om koncemba-
lansräkningen och koncemresul-
taträkningen.
Revisorerna skall för varje rä-
kenskapsår avge en revisionsbe-
rättelse till stämman. Berättelsen
skall överlämnas till bankens sty-
relse senast två veckor före den
ordinarie stämman. Revisorerna
skall inom samma tid till styrelsen
återlämna de redovisningshand-
lingar som har överlämnats till
dem.
11 §’
Revisorerna i en sparbank eller
i en medlemsbank skall för varje
räkenskapsår avge en revisionsbe-
rättelse till stämman. Berättelsen
skall överlämnas till bankens sty-
relse senast två veckor före den
ordinarie stämman. Revisorerna
skall inom samma tid till styrelsen
återlämna de redovisningshand-
lingar som har överlämnats till
dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte års-
redovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin be-
rättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin gransk-
ning fönnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet ligger en sty-
relseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt
handlat i strid mot denna lag, lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, bankaktie-
Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt
handlat i strid mot denna lag, lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, spar-
5 Senaste lydelse 1997:532.
211
bolagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
eller mot stadgarna, skall det an-
märkas i berättelsen. Revisonsbe-
rättelsen skall även innehålla ett
uttalande i fråga om ansvarsfrihet
for styrelseledamöterna. Reviso-
rerna kan även i övrigt i berättelsen
anteckna de upplysningar som de
önskar meddela aktieägarna, hu-
vudmännen eller medlemmarna.
bankslagen (1987:619) eller lagen Prop. 1997/98:166
(1995:1570) om medlemsbanker Bilaga4
eller mot stadgarna, skall det an-
märkas i berättelsen. Revisionsbe-
rättelsen skall även innehålla ett
uttalande i frågan om ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna. Reviso-
rerna kan även i övrigt i berättelsen
anteckna de upplysningar som de
önskar meddela huvudmännen
eller medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslag (1997:483),
2. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetal-
ningslagen, eller
3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall revi-
sorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställan-
de av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dis-
positioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i för-
valtningsberättelsen.
I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena till-
lämpas.
Erinringar som revisorerna fram-
ställer till styrelsen och som inte
har tagits in i revisionsberättelsen
skall de anteckna i ett protokoll
eller någon annan handling. Hand-
lingen skall överlämnas till styrel-
sen och bevaras av denna på be-
tryggande sätt.
Revisorerna har rätt att närvara
vid bankens stämmor. De är skyl-
diga att närvara vid en stämma, om
det med hänsyn till ärendena kan
anses påkallat.
§
Erinringar som revisorerna i en
sparbank eller i en medlemsbank
framställer till styrelsen och som
inte har tagits in i revisionsberättel-
sen skall de anteckna i ett protokoll
eller någon annan handling. Hand-
lingen skall överlämnas till styrel-
sen och bevaras av denna på ett
betryggande sätt.
1 §
Revisorerna z en sparbank eller i
en medlemsbank har rätt att närva-
ra vid bankens stämmor. De är
skyldiga att närvara vid en stämma,
om det med hänsyn till ärendena
kan anses nödvändigt.
212
Revisorerna får inte lämna upp-
lysningar till en enskild aktieägare,
huvudman, medlem eller utomstå-
ende om sådana angelägenheter
som de har fått kännedom om vid
fullgörandet av sina uppdrag, om
det kan vara till nackdel för ban-
ken.
14 §
Revisorerna z en sparbank eller i
en medlemsbank far inte lämna
upplysningar till en enskild hu-
vudman, medlem eller utomståen-
de om sådana angelägenheter som
de har fatt kännedom om vid full-
görandet av sina uppdrag, om det
kan vara till nackdel för banken.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehö-
rigen får röjas.
Revisorerna är skyldiga att
1. till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det
inte skulle vara till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd olä-
genhet för enskild,
2. till medrevisor, granskare som avses i 15 §, ny revisor och, om ban-
ken har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga upplys-
ningar om bankens angelägenheter, samt
3. på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till un-
dersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till Finansinspek-
tionen finns i 8 a §.
Varje röstberättigad kan väcka
förslag om att Finansinspektionen
skall utse granskare för särskild
granskning av bankens förvaltning
och räkenskaper under viss förflu-
ten tid eller av vissa åtgärder eller
förhållanden i banken. Förslaget
skall framställas på en ordinarie
stämma eller på stämma där ären-
det enligt kallelsen skall behandlas.
Finansinspektionen skall på begä-
ran av röstberättigad och efter att
ha hört bankens styrelse förordna
en eller flera granskare om försla-
get biträds
1. i ett bankaktiebolag av ägare
till minst en tiondel av samtliga
aktier eller en tredjedel av de fö-
reträdda aktierna,
2. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
15 §
Vaije röstberättigad i en spar-
bank eller i en medlemsbank kan
väcka förslag om att Finansinspek-
tionen skall utse granskare för sär-
skild granskning av bankens för-
valtning och räkenskaper under
viss förfluten tid eller av vissa åt-
gärder eller förhållanden i banken.
Förslaget skall framställas på en
ordinarie stämma eller på stämma
där ärendet enligt kallelsen skall
behandlas. Finansinspektionen
skall på begäran av en röstberätti-
gad och efter att ha hört bankens
styrelse förordna en eller flera
granskare om förslaget biträds
7. i en sparbank av minst en ti-
ondel av samtliga huvudmän eller
en tredjedel av de närvarande hu-
vudmännen, eller
213
2. i en medlemsbank av minst en
tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande
röstberättigade.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
3. i en medlemsbank av minst en
tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande
röstberättigade.
I en medlemsbank kan innehavare av forlagsandelar begära hos styrel-
sen att granskare utses. Begärs detta av innehavare som företräder förlag-
sinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det
totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två månader
göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas detta far
varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och tredje styckena, 5, 8 a, 9,
13 och 14 §§ samt 5 kap. 2 och 4-
8 §§ tillämpas även i fråga om
granskare.
Yttrande över granskningen
skall avges till stämman. Yttrandet
skall hållas tillgängligt hos banken
under minst en vecka före stäm-
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och tredje styckena, 5, 8 a, 9,
13 och 14 §§ samt 5 kap. 2, 4 och
6-8 §§ tillämpas även i fråga om
granskare.
Yttrande över granskningen
skall avges till stämman. Yttrandet
skall hållas tillgängligt hos banken
under minst en vecka före stäm-
man för aktieägare, huvudman,
medlem eller annan röstberättigad
och genast sändas till var och en av
dem som begär det. Yttrandet skall
också läggas fram på stämman. På
samma sätt skall yttrandet hållas
tillgängligt för och sändas till in-
nehavare av forlagsandelar, om
granskaren har utsetts på begäran
av sådan innehavare.
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsam-
ma gäller när skadan vållas en ak-
tieägare, en medlem eller någon
annan genom överträdelse av den-
na lag, lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
eller bankens stadgar.
man för huvudman, medlem eller
annan röstberättigad och genast
sändas till var och en av dem som
begär det. Yttrandet skall också
läggas fram på stämman. På sam-
ma sätt skall yttrandet hållas till-
gängligt för och sändas till inneha-
vare av forlagsandelar, om grans-
karen har utsetts på begäran av en
sådan innehavare.
5 kap. Skadestånd m.m. beträf-
fande sparbanker och medlems-
banker
1§
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet skadar en
sparbank eller en medlemsbank då
han fullgör sitt uppdrag, skall han
ersätta skadan. Detsamma gäller
när skadan vållas en medlem eller
någon annan genom överträdelse
av denna lag, lagen (1995:1559)
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, spar-
bankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
eller bankens stadgar.
214
En revisor är ersättningsskyldig
enligt de grunder som anges i 1 §.
Han ansvarar även för skada som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
vållas av hans medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor,
bolag och den som är huvudansvarig
§
En revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank är ersättnings-
skyldig enligt de grunder som an-
ges i 1 §. Han ansvarar även för
skada som uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållas av hans med-
hjälpare.
åligger ersättningsskyldigheten detta
för revisionen.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
En aktieägare är skyldig att er-
sätta den skada som han genom att
medverka till överträdelse av den-
na lag, lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618) eller bolags-
ordningen uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet tillfogar bankak-
tiebolaget, en aktieägare eller nå-
gon annan.
En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är med-
lem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till
överträdelse av denna lag, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1995:1570) om medlemsbanker
eller stadgarna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems-
banken, en medlem eller någon annan.
8§
Sådan talan för en banks räkning enligt 1-3 §§, som inte grundas på brott,
kan ej väckas mot
1. styrelseledamot sedan tre år förflutit från utgången av det räken-
skapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan, fat-
tades eller vidtogs,
2. delegat sedan ett år förflutit från det att årsredovisningen och revi-
sionsberättelsen för det räkenskapsår varunder den ansvarsgrundande åt-
gärden vidtogs framlades på stämman,
3. revisor sedan tre år förflutit från det att revisionsberättelsen lades
fram på stämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,
4. stiftare sedan tre år förflutit från det beslutet om bankens bildande
fattades på den konstituerande stämman, samt
5. aktieägare, huvudman eller
medlem i medlemsbank eller röst-
berättigad, som inte är medlem,
sedan två år förflutit från det beslut
eller den åtgärd som ligger till
grund för talan.
5. huvudman eller medlem i
medlemsbank eller röstberättigad,
som inte är medlem, sedan två år
förflutit från det beslut eller den
åtgärd som ligger till grund för
talan.
215
Försätts banken i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid som
anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1 —3 § §
trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5-7 §§. Efter ut-
gången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas senare
än sex månader från edgångssammanträdet.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Ett bankaktiebolags firma
skall innehålla ordet bank och or-
det aktiebolag eller förkortningen
AB. Ett publikt bankaktiebolags
firma skall åtföljas av beteckning-
en (publ), såvida det inte av bola-
gets firma framgår att bolaget är
publikt. En sparbanks firma skall
innehålla ordet sparbank. En med-
lemsbanks firma skall innehålla
ordet medlemsbank.
6 kap. Sparbankers och med-
lemsbankers firma
1§
En sparbanks firma skall inne-
hålla ordet sparbank. En med-
lemsbanks firma skall innehålla
ordet medlemsbank.
Firman skall registreras i bankregistret.
Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse
anges i bankens stadgar.
En banks firma skall tydligt
skilja sig från andra ännu beståen-
de firmor, som är införda i bankre-
gistret, samt från benämningar på
utländska bankföretag, som är all-
mänt kända i Sverige. Firman for
ett bankaktiebolag i vilket ett ut-
ländskt bankföretag har ett be-
stämmande inflytande far dock
innehålla det företagets firma. Ett
privat bankaktiebolags firma far
inte innehålla ordet publikt, och ett
publikt bankaktiebolags firma får
inte innehålla ordet privat.
Ett bankaktiebolag som har
övertagit en sparbanks rörelse vid
ombildning enligt 8 kap. spar-
bankslagen (1987:619) eller i en
förenings banks rörelse vid om-
bildning enligt 11 kap. förenings-
bankslagen (1987:620) får efter
tillstånd av Finansinspektionen
använda ordet sparbank respektive
föreningsbank i sin firma. Det-
§
En sparbanks eller en medlems-
banks firma skall tydligt skilja sig
från andra ännu bestående firmor,
som är införda i bankregistret, samt
från benämningar på utländska
bankföretag, som är allmänt kända
i Sverige.
216
samma gäller ett bankaktiebolag
som senare har övertagit en sådan
rörelse. För registrering av firma
gäller i övrigt vad som föreskrivs i
firmalagen (1974:156).
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
En banks styrelse kan anta bi-
firma. Bestämmelsen i 1 § andra
stycket och 2 § om firma gäller
även bifirma. Ordet bank, sparbank
eller medlemsbank far endast an-
vändas i bifinna for bankverksam-
het. Orden aktiebolag, privat eller
publikt eller förkortningen AB får
dock inte tas in i ett bankaktiebo-
lags bifirma.
Skriftliga handlingar, som utfär-
das for en bank, bör undertecknas
med bankens firma. I fråga om
publika bankaktiebolag, vars firma
inte innehåller ordet publikt, skall
firman därvid åtföljas av beteck-
ningen (publ). Om styrelsen eller
annan ställföreträdare for banken
har utfärdat en handling utan fir-
mateckning och det inte framgår av
dess innehåll att den utfärdats på
bankens vägnar, är de som under-
tecknat handlingen solidariskt an-
svariga for förpliktelse enligt
handlingen såsom for egen skuld.
Detta gäller dock inte om det av
omständigheterna vid handlingens
tillkomst framgick att den utfärda-
des for banken och den till vilken
handlingen ställts av banken far ett
behörigen undertecknat godkän-
nande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att detta begärts
eller personlig ansvarighet gjorts
gällande mot undertecknarna.
§
En sparbanks eller en medlems-
banks styrelse kan anta bifirma.
Bestämmelsen i 1 § andra stycket
och 2 § om firma gäller även bi-
firma. Ordet bank, sparbank eller
medlemsbank far endast användas
i bifirma för bankverksamhet.
§
Skriftliga handlingar, som utfär-
das för en sparbank eller en med-
lemsbank, bör undertecknas med
bankens firma. Om styrelsen eller
annan ställföreträdare för banken
har utfärdat en handling utan fir-
mateckning och det inte framgår av
dess innehåll att den utfärdats på
bankens vägnar, är de som under-
tecknat handlingen solidariskt an-
svariga för förpliktelse enligt
handlingen såsom för egen skuld.
Detta gäller dock inte om det av
omständigheterna vid handlingens
tillkomst framgick att den utfärda-
des för banken och den till vilken
handlingen ställts av banken far ett
behörigen undertecknat godkän-
nande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att detta begärts
eller personlig ansvarighet gjorts
gällande mot undertecknarna.
4§
En banks styrelse är skyldig att Styrelsen i en sparbank eller i en
217
9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 166
genast låta upprätta en särskild
balansräkning, om det finns anled-
ning att anta att
1. ett bankaktiebolags egna ka-
pital understiger nio tiondelar av
det registrerade aktiekapitlet
2. en sparbank eller en med-
lemsbank inte kan uppfylla kravet
på kapitaltäckning enligt lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kre-
ditinstitut och värdepappersbolag.
Balansräkningen skall granskas av revisorerna. Om antagandet om
bankens ställning bekräftas skall styrelsen genast underrätta Finansin-
spektionen.
medlemsbank är skyldig att genast
låta upprätta en särskild balansräk-
ning, om det finns anledning att
anta att banken i fråga inte kan
uppfylla kravet på kapitaltäckning
enligt lagen (1994:2004) om kapi-
taltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepap-
persbolag.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
14 §
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar ut-
övar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, far Finan-
sinspektionen besluta att ägaren
vid stämman inte far företräda fler
aktier eller andelar än som motsva-
rar ett innehav som inte är kvalifi-
cerat. Detsamma gäller, om en så-
dan ägare i väsentlig mån har åsi-
dosatt skyldigheter i näringsverk-
samhet eller i andra ekonomiska
angelägenheter eller gjort sig skyl-
dig till allvarlig brottslighet.
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §, far
inspektionen besluta att ägaren vid
stämman inte far företräda aktierna
eller andelarna till den del de om-
fattas av ett krav på tillstånd.
Om den som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar ut-
övar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, far Finan-
sinspektionen besluta att denne vid
stämman inte far företräda fler ak-
tier eller andelar än som motsvarar
ett innehav som inte är kvalificerat.
Detsamma gäller, om en sådan
innehavare i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i närings-
verksamhet eller i andra ekono-
miska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brottslig-
het.
Om den som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §, far
inspektionen besluta att denne vid
stämman inte far företräda aktierna
eller andelarna till den del de om-
fattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat in-
nehav av aktier eller andelar, far innehavaren inte företräda aktierna eller
andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Finansinspektionen far förelägga en ägare som avses i första stycket att
avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är
218
kvalificerat. En ägare som avses i andra eller tredje stycket får föreläggas
att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet inte står i
strid med inspektionens beslut.
Aktier som omfattas av förbud
eller föreläggande enligt denna
paragraf skall inte medräknas när
det fordras samtycke av ägare till
en viss del av aktierna i bolaget för
att ett beslut skall bli giltigt eller
en befogenhet skall fa utövas.
Detta gäller dock inte om en för-
valtare har förordnats enligt 14
a §■
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
16 §3
En svensk banks oktroj skall återkallas av Finansinspektionen om
1. banken inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller
anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga
kraft,
2. banken inte inom ett år efter
registrering har böijat driva ban-
krörelse, eller banken dessförinnan
förklarat sig avstå från oktrojen,
2. banken inte inom ett år från
det oktroj beviljades har börjat
driva bankrörelse, eller banken
dessförinnan förklarat sig avstå
från oktrojen,
3. banken har överlåtit hela sin rörelse,
4. banken under en sammanhängande tid av sex månader inte drivit
bankrörelse,
5. banken genom att överträda en bestämmelse som avses i 15 § eller på
annat sätt visat sig olämplig att utöva sådan verksamhet som oktrojen av-
ser,
6. bankens kapitalbas understiger det minsta belopp som krävs enligt
2 kap. 9 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader från
det att den blev känd för banken,
7. banken inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti och inte vidtagit rättelse inom ett år från det att inspek-
tionen har förelagt banken att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att
bankens oktroj annars kan komma att återkallas,
8. någon som ingår i bankens
styrelse inte uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 3 § tredje stycket 3
och fjärde stycket bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), 2 kap. 3 §
tredje stycket 2 sparbankslagen
(1987:619) eller 2 kap. 2§ fjärde
stycket 3 och femte stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.
8. någon som ingar i bankens
styrelse eller är dess verkställande
direktör eller dennes ställföreträ-
dare inte uppfyller de krav som
anges i 9 kap. 3 § andra stycket 3
och tredje stycket, 2 kap. 3 § tredje
stycket 2 sparbankslagen
(1987:619) eller 2 kap. 2§ fjärde
stycket 3 och femte stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.
3 Senaste lydelse 1997:116.
219
Om det är tillräckligt far inspektionen i de fall som anges i första styck-
et 4 och 5 i stället för att återkalla oktrojen meddela varning. I fall som
avses i första stycket 6 far inspektionen medge förlängd tid för täckande
av bristen, om det finns särskilda skäl. I fall som avses i första stycket 8
far oktrojen återkallas bara om Finansinspektionen först beslutat att an-
märka på att personen ingår i styrelsen och han eller hon, sedan en av in-
spektionen bestämd tid om högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i
styrelsen.
Om oktrojen återkallas far inspektionen besluta hur avvecklingen av rö-
relsen skall ske.
Ett beslut om återkallelse far förenas med förbud att fortsätta verksam-
heten.
24 §7
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Finansinspektionens beslut enligt 6
klagas.
Beslut som avses i 1 kap. 7 §
fjärde stycket och 7 b § andra
stycket samt 7 kap. 21 § första
stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) och
lagen (1995:1570) om medlems-
banker far överklagas hos rege-
ringen, om annat inte är föreskri-
vet.
och 21 § andra stycket far inte över-
Beslut som avses i 1 kap. 7 §
fjärde stycket och 7 b § andra
stycket samt 7 kap. 21 § första
stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
sparbankslagen (1987:619) och
lagen (1995:1570) om medlems-
banker far överklagas hos rege-
ringen, om annat inte är föreskri-
vet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Inspektionen far bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619), lagen om medlems-
banker (1995:1570) eller andra
författningar.
Finansinspektionen skall utan
Bankregister
1§
Finansinspektionen skall föra ett
bankregister för registrering enligt
denna lag, aktiebolagslagen
(1975:1385), sparbankslagen
(1987:619), lagen om medlems-
banker (1995:1570) eller andra
författningar.
Registrering m.m. beträf-
fande sparbanker och med-
lemsbanker
2§
Finansinspektionen skall utan
7 Senaste lydelse 1997:116.
220
dröjsmål kungöra i Post- och Inri-
kes Tidningar vad som infors i
bankregistret med undantag för
registrering av underrättelse enligt
1. 2 kap. 17 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618), 2 kap. 14 §
sparbankslagen (1987:619) och
2 kap. 7 § lagen (1995:1570) om
medlemsbanker om dagen för kun-
görelse om rörelsens öppnande,
2. 10 kap. 20 § bankaktiebo-
lagslagen, 6 kap. 19 § spar-
bankslagen och 9 kap. 20 § lagen
om medlemsbanker från tingsrätten
om att banken blivit försatt i kon-
kurs, att beslut om konkurs upp-
hävts eller att konkurs avslutats
samt
3. 11 kap. 13 § bankaktiebo-
lagslagen, 7 kap. 5 § sparbanksla-
gen och 10 kap. 5§ lagen om
medlemsbanker om fosionstill-
dröjsmål kungöra i Post- och Inri-
kes Tidningar vad som för spar-
banker och medlemsbanker införs i
bankregistret med undantag för
registrering av underrättelse enligt
1. 2 kap. 14 § sparbankslagen
(1987:619) och 2 kap. 7§ lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
om dagen för kungörelse om rörel-
sens öppnande,
2. 6 kap. 19 § sparbankslagen
och 9 kap. 20 § lagen om med-
lemsbanker från tingsrätten om att
banken blivit försatt i konkurs, att
beslut om konkurs upphävts eller
att konkurs avslutats samt
3. 7 kap. 5 § sparbankslagen och
10 kap. 5 § lagen om medlems-
banker om fusionstillstånd.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
stånd.
En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har in-
förts i registret skall endast ange ändringens art.
Det som har blivit infört i bank-
registret skall anses ha kommit till
tredje mans kännedom, om det har
kungjorts i Post- och Inrikes Tid-
ningar enligt 2 § och det inte av
omständigheterna framgår att han
varken kände till eller borde ha
känt till det som kungjorts. Ifråga
om bankaktiebolag gäller detta
dock inte beträffande rättshand-
lingar eller andra åtgärder som
har vidtagits före den sextonde
dagen efter kungörandet, om tredje
man visar att det var omöjligt för
honom att känna till det som kun-
gjorts.
I fråga om rättshandlingar och
andra åtgärder vilka har vidtagits
innan kungörande har skett, kan
bankaktiebolaget inte åberopa det
förhållande som blivit eller borde
3§
Det som har blivit infört i bank-
registret skall anses ha kommit till
tredje mans kännedom, om det har
kungjorts i Post- och Inrikes Tid-
ningar enligt 2 § och det inte av
omständigheterna framgår att han
varken kände till eller borde ha
känt till det som kungjorts.
221
ha blivit infört i registret mot an-
nan än den som bolaget visar har
känt till förhållandet.
Om det som har kungjorts i
Post- och Inrikes Tidningar inte
överensstämmer med vad som har
införts i bankregistret, kan bank-
aktiebolaget inte åberopa kungö-
relsens innehåll mot tredje man.
Denne kan dock åberopa kungö-
relsens innehåll mot bolaget, om
bolaget inte visar att han kände till
vad som har införts i bankregistret.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
4§
Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är
föreskrivet om anmälan, skall han föreläggas att inom viss tid avge yttran-
de eller vidta rättelse. Detsamma gäller om Finansinspektionen finner att
ett beslut, som anmäls för registrering och för vars giltighet regeringens
stadfästelse inte krävs, eller en handling som bifogas anmälningen
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning
eller stadgarna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt-
ning.
Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälningen av-
skrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrandet har avgivits något hinder mot regist-
rering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall regist-
rering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläg-
gande.
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om rätten
till talan mot beslutet har gått för-
lorad enligt 8 kap. 16 § andra
stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker.
Bestämmelserna i första stycket
utgör inte hinder mot registrering
av ett beslut av stämman, om rätten
till talan mot beslutet har gått för-
lorad enligt 4 kap. 17 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 7 kap. 18 § andra stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker.
Finansinspektionen skall genast
skriftligen underrätta banken när
inspektionen
5§
Finansinspektionen skall genast
skriftligen underrätta en sparbank
eller en medlemsbank när inspek-
tionen
1. nedsatt aktiekapitalet enligt
222
4 kap. 14 § andra stycket bankak-
tiebolagslagen (1987:618),
2. förklarat beslut om nedsätt-
ning av aktiekapitalet förfallet en-
ligt 6 kap. 7 § tredje stycket ban-
kaktiebolagslagen,
3. förklarat fråga om fusion för-
fallen enligt 11 kap. 17 § bankak-
tiebolagslagen, 7 kap. 7 § tredje
stycket sparbankslagen(1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker,
4. förelagt vite enligt denna lag,
eller
5. förklarat fråga om en spar-
banks ombildning till bankaktie-
bolag förfallen enligt 8 kap. 8 §
sparbankslagen.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
1. förklarat en fråga om fusion
förfallen enligt 7 kap. 7 § tredje
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 10 kap. 5 § tredje stycket la-
gen (1995:1570) om medlemsban-
ker,
2. förelagt vite enligt denna lag,
eller
3. förklarat en fråga om en spar-
banks ombildning till bankaktie-
bolag förfallen enligt 8 kap. 8 §
sparbankslagen.
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan avskri-
vits eller en registrering har vägrats
enligt 4 § andra stycket far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol inom två månader från
beslutets dag. Detsamma gäller ett
sådant beslut av Finansinspektio-
nen som avses i 8 kap. 4 a § denna
lag, 4 kap. 14 § andra stycket,
6 kap. 7 § tredje stycket och
11 kap. 17 § bankaktiebolagslagen
(1987:618), 7 kap. 7§ tredje
8§
Ett beslut av Finansinspektionen
som innebär att en anmälan avskri-
vits eller en registrering har vägrats
enligt 4 § andra stycket far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol inom två månader från
dagen för beslutet. Detsamma gäl-
ler ett sådant beslut av Finansin-
spektionen som avses i 7 kap. 7 §
tredje stycket och 8 kap. 8 § spar-
bankslagen (1987:619) samt
10 kap. 5§ tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.
stycket och 8 kap. 8 § sparbanksla-
gen (1987:619) samt 10 kap. 5§
tredje stycket lagen (1995:1570)
om medlemsbanker.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ansökan om oktroj
1 § Oktroj far meddelas för ett svenskt aktiebolag.
Ansökan om oktroj far göras innan bolaget har bildats. Om en sådan
ansökan har gjorts inom sex månader från det att stiftelseurkundens un-
dertecknats, räknas den tid som föreskrivs i 2 kap. 9 § första stycket ak-
tiebolagslagen (1975:1385) från beslutet om oktroj.
223
2 § Till en ansökan om oktroj för ett aktiebolag skall det fogas en plan för Prop. 1997/98:166
den tilltänkta verksamheten och ett förslag till bolagsordning. Bilaga 4
Förutsättningar för oktroj och stadfastelse av bolagsordningen
3 § Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna
lag, aktiebolagslagen (1975:1385) och andra författningar samt om och i
vilken utsträckning särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till om-
fattningen och arten av bolagets verksamhet.
Regeringen skall stadfasta bolagsordningen och bevilja oktroj för ett
aktiebolag, om
1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet,
2. det kan antas att den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i
bolaget inte motverkar en sund utveckling av verksamheten i bolaget och
även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen
av en bank, och
3. den som avses ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direk-
tör eller dennes ställföreträdare har tillräcklig insikt och erfarenhet för att
delta i ledningen av en bank och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift.
Bolagsordningen far inte stadfästas och oktroj inte beviljas, om det kan
antas att någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter
i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav
i banken.
Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon arman, far bo-
lagsordningen stadfästas och oktroj beviljas endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av banken.
Oktroj far inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterli-
gare bank.
Bankaktiebolagets aktiekapital
4 § Ett bankaktiebolags aktiekapital skall bestämmas med hänsyn till den
planerade rörelsens omfattning och beskaffenhet.
Ett bankaktiebolag skall när rörelsen påbörjas ha ett bundet eget kapital
som vid tidpunkten för beslutet om oktroj motsvarar minst fem miljoner
euro. I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget
kapital.
Ändring av bolagsordningen
5 § Ett beslut om ändring av ett bankaktiebolags bolagsordning far inte
registreras innan det har stadfästs av regeringen. Regeringen kan uppdra
224
åt Finansinspektionen att pröva frågor om stadfastelse i fall som inte är av
principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.
Teckning av aktier
6 § Om teckning av aktier innebär att någon som inte har prövats enligt
3 § andra stycket 2 eller tredje stycket kommer att ha ett kvalificerat inne-
hav i bankaktiebolaget, far detta inte bildas utan att prövning görs. Om
personen inte anses lämplig far bolaget inte bildas.
Emissionsprospekt
7 § När ett bankaktiebolag upprättar ett prospekt enligt aktiebolagslagen
(1975:1385) behöver prospektet inte innehålla någon finansieringsanalys.
Nedsättning av aktiekapitalet
8 § Rättens tillstånd till nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 §
första stycket aktiebolagslagen (1975:1385) behövs inte om bankaktiebo-
laget samtidigt med nedsättningen vidtar åtgärder som medför att varken
bolagets egna kapital eller dess aktiekapital minskar till följd av beslutet
om nedsättning.
9 § I stället för bestämmelserna i 6 kap. 6 § andra-fjärde styckena aktie-
bolagslagen (1975:1385) skall bestämmelserna i denna paragraf tillämpas.
Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det att nedsätt-
ningsbeslutet har registrerats. Till ansökningshandlingen skall det fogas
bevis om registreringen.
Rätten skall utan dröjsmål inhämta Finansinspektionens yttrande om
och i så fall i vilken utsträckning nedsättningen kan komma att inverka på
insättamas rätt. Finner rätten med hänsyn till yttrandets innehåll att ned-
sättningen inte bör verkställas skall ansökningen genast avslås. I annat fall
skall rätten kalla bolagets borgenärer och förelägga dem som vill bestrida
ansökningen att senast en viss dag skriftligen anmäla detta hos rätten. I
föreläggandet skall det anges att den som inte har gjort en sådan anmälan
anses ha medgivit ansökningen. I kallelsen skall ett kortfattat sammandrag
av inspektionens yttrande tas in. Rätten skall se till att kallelsen skyndsamt
kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.
Tillstånd skall meddelas, om ansökningen inte bestrids eller om de bor-
genärer som bestrider den far full betalning eller betryggande säkerhet för
sina fordringar. Att en insättare bestrider ansökningen utgör dock inte
något hinder, om inspektionens yttrande ger grund för att meddela till-
stånd.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
225
Egen aktie som säkerhet
10 § Ett bankaktiebolag får ta emot egna aktier eller aktier i sitt moder-
bolag som pant, om dessa aktier utgör en mindre del av de aktier som
lämnas som säkerhet för en kredit. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om vilka
begränsningar som i detta fall skall gälla.
Bolagets ledning
11 § Ett bankaktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter.
Flertalet av ledamöterna skall vara personer som inte är anställda i banken
eller i företag som ingår i samma koncern som banken.
12 § I ett bankaktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör.
Bolagets verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen.
13 § Rätten att teckna ett bankaktiebolags firma får utövas endast av två
eller flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras.
Om verkställande direktörs firmateckningsrätt finns särskilda bestämmel-
ser i 8 kap. 30 § aktiebolagslagen (1975:1385)4.
14 § En ställföreträdare för ett bankaktiebolag får inte följa en anvisning
av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan om anvisningen inte
gäller därför att den står i strid med denna lag.
15 § En rättshandling som en styrelseledamot eller särskild firmatecknare
har företagit i strid med bestämmelserna enligt denna lag om bolagsorga-
nens behörighet, gäller inte mot bolaget.
16 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter skall i tillämpliga
delar gälla även suppleanter.
17 § Vad som sägs i denna lag om den verkställande direktören skall i
tillämpliga delar gälla även den vice verkställande direktören.
18 § Bolagsstämmans ordförande skall innan styrelseval förrättas i ett
bankaktiebolag lämna uppgift till stämman om vilka uppdrag den som
valet gäller innehar i andra företag.
Bolag» 'tämma
19 § Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt och insyn i 9 kap. 22
och 24 §§ aktiebolagslagen (1975:1385)’ gäller att upplysningar får läm-
nas endast om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
4 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
5 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
226
Bestämmelserna i 9 kap. 23 § aktiebolagslagen6 skall tillämpas också
när styrelsen funnit att en upplysning som har begärts enligt 9 kap. 22 §
aktiebolagslagen7 inte kan lämnas till aktieägare utan nämnvärd olägenhet
för enskild.
Revision m.m.
20 § I ett bankaktiebolag skall minst en av de revisorer som utsetts av
bolagsstämman var auktoriserad.
Om bolagsstämman inte har utsett en auktoriserad revisor är bestäm-
melserna om länsstyrelseförordnande i 10 kap. 24 och 26 §§ aktiebolags-
lagen (1975:1385)* tillämpliga.
21 § Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt i 10 kap. 41 §, 11
kap. 18 och 21 §§ aktiebolagslagen (1975:1385)’ gäller att upplysningar
far lämnas endast om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
22 § Om en revisor eller en särskild granskare vid fullgörandet av sitt
uppdrag i bankaktiebolaget far kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som
reglerar bankers verksamhet,
2. kan påverka bankens fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul-
taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 30 eller 31 §
aktiebolagslagen (1975:1385)10, skall revisorn omgående rapportera detta
till Finansinspektionen.
Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon
far kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande
av uppdrag i bankens moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag
som har en likartad förbindelse med banken.
23 § Vad som sägs i denna lag om revisorer skall i tillämpliga delar även
gälla suppleanter.
Låneförbudet
24 § I stället för bestämmelserna i 12 kap. 7-9 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385) gäller bestämmelserna i denna paragraf och i 2 kap. 17 och
18§§.
Ett bankaktiebolag far inte lämna lån i syfte att gäldenären skall förvär-
va aktier i bolaget, om det sammanlagda beloppet av sådana lån därefter
skulle överstiga bolagets fria egna kapital.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
6 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
7 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
8 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
9 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
10 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
227
Likvidation
25 § Förutom i fall som anges i 13 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385)
skall rätten förordna att ett bankaktiebolag skall träda i likvidation om
oktrojen har återkallats.
26 § Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag gäller
även likvidatorer.
Fusion
27 § Endast ett bankaktiebolag kan genom fusion överta ett annat bank-
aktiebolags samtliga tillgångar och skulder.
28 § Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 14 kap. 13-18 §§
aktiebolagslagen (1975:1385). I stället tillämpas 29-31 §§.
29 § När fusionsplanen har godkänts av bolagen, skall såväl överlåtande
som övertagande bolag ansöka om regeringens tillstånd att verkställa pla-
nen. Vid fusion genom kombination skall bolagen dessutom underställa
regeringen bolagsordningen for det övertagande bolaget för stadfastelse
och oktroj enligt 3 §.
Ansökan skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har
godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att fusionsplanen
kungjorts enligt 18 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
30 § Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusions-
plan skall regeringen se till att bolagens borgenärer tillförsäkras en be-
tryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fosio-
nerande bolagens ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte
redan har en sådan säkerhet.
31 § Regeringen skall avslå en ansökan enligt 29 § om
1. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller lagen
(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller
om prövning av fusionen pågår enligt någon av dessa lagar,
2. det, vid kombination inte av fusionsplanen framgår att de överlåtande
bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår
till minst aktiekapitalet i detta, eller
3. de fösionerande bolagens ekonomiska förhållanden är sådana att fu-
sionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares
intressen.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt
konkurrenslagen eller lagen om ett Europeiskt samarbetsområde (EES)
och prövningen kan antas ta kort tid, far regeringen dock förklara till-
ståndsfrågan vilande under högst sex månader.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
228
32 § Anmälan enligt 14 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall gö- Prop. 1997/98:166
ras inom två månader från regeringens tillstånd. Bilaga 4
33 § Vad som sägs om ansökan i 14 kap. 21 § aktiebolagslagen
(1975:1385) skall i stället gälla ansökan enligt 30 §.
34 § Fusion genom absorption av ett helägt dotterbolag far ske utan hin-
der av att det i dotterbolaget finns egendom som bankaktiebolaget inte far
förvärva enligt denna lag. Sådan egendom måste avyttras senast ett år från
registreringen. Om det finns särskilda skäl, kan Finansinspektionen for-
länga denna frist.
35 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 14 kap. 26 och
27 §§ aktiebolagslagen (1975:1385). I stället gäller vad som sägs i denna
paragraf.
Tidigast en och senast två månader efter det att fusionsplanens registre-
ring har kungjorts skall moderbolaget ansöka om regeringens tillstånd att
verkställa planen.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 30-32 §§ i till-
lämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag skall avse dotterbolag
och vad som sägs om övertagande bolag skall avse moderbolag.
36 § Vad som i 14 kap. 29 § aktiebolagslagen (1975:1385) sägs om ansö-
kan skall i stället gälla ansökan enligt 36 §.
Skadeståndsskyldighet
37 § Vid tillämpning av 15 kap. 1 § andra meningen eller 3 § aktiebo-
lagslagen (1975:1385)" skall den skadeståndsskyldige även ersätta skada
som vållats genom överträdelse av denna lag.
Firma
38 § Ett bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.
39 § Ett bankaktiebolag som har övertagit en sparbanks rörelse vid om-
bildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) eller en föreningsbanks
rörelse vid ombildning enligt 11 kap. i den numera upphävda forenings-
bankslagen (1987:620) far, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda
ordet sparbank respektive foreningsbank i sin firma. Detsamma gäller ett
bankaktiebolag som senare har övertagit en sådan rörelse.
För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen
(1974:156).
11 Lydelse enligt prop. 1998/98:99.
229
Registreringsmyndighet
40 § Registreringsmyndighet för bankaktiebolag är Finansinspektionen.
När det i aktiebolagslagen (1975:1385) hänvisas till aktiebolagsregistret
skall hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret enligt 8
kap 1 §.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då bankaktiebolagslagen
(1987:618) skall upphöra att gälla.
2. De oktroj er och stadfastelser av bolagsordningar som gäller vid den-
na lags ikraftträdande skall fortsätta att gälla.
3. En ansökan om oktroj som har kommit in till Finansinspektionen fö-
re lagens ikraftträdande handläggs enligt äldre bestämmelser.
4. Vid registrering och verkställande av bolagsstämmobeslut som fattats
före denna lags ikraftträdande gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäl-
ler beslut som styrelsen har fattat före ikraftträdandet.
5. Om en bolagsordning efter lagens ikraftträdande strider mot någon
bestämmelse i aktiebolagslagen (1975:1385) eller bankrörelselagen
(1987:617) skall styrelsen till den första ordinarie bolagsstämman lägga
fram förslag om sådan ändring av bolagsordningen att den stämmer över-
ens med bestämmelsen.
6. Likvidation som har beslutats före lagens ikraftträdande handläggs
enligt äldre bestämmelse.
7. Beträffande skyldigheten för en delegat i ett bankaktiebolag att er-
sätta skada gäller 5 kap. bankrörelselagen (1987:617) i sin äldre lydelse
om anspråket har uppkommit före lagens ikraftträdande.
230
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 1§ aktiebolagslagen (1975:1385)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett annat
aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget i form
av aktier i det övertagande bolaget varvid det överlåtande bolaget upplö-
ses utan likvidation (fosion). Som fosionsvederlag far också lämnas peng-
ar.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera över-
låtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination).
Vid jusion mellan aktiebolag och
bankaktiebolag gäller bestämmel-
serna i 11 kap. bankaktiebolagsla-
gen (1987:618).
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Lagen omtryckt 1993:150.
2 Senaste lydelse 1994:1947.
231
Härigenom föreskrivs att 2 och 13 §§ lagen (1987:1245) om styrelsere-
presentation för de privatanställda skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Med företag avses i denna lag
aktiebolag, bank, hypoteksinstitut,
försäkringsbolag och ekonomiks
förening. Med koncem avses i
denna lag svenska juridiska perso-
ner som enligt bestämmelserna i 1
kap. 5 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 1 kap. 6 § bankaktie-
bolagslagen (1987:618), 1 kap. 2 §
sparbankslagen (1987:619), 1 kap.
5 § lagen (1995:1570) om med-
lemsbanker, 1 kap. 9 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713) eller 1
kap. 4 § lagen (1987:667) om eko-
nomiska föreningar är moderföre-
tag och dotterföretag i förhållande
till varandra.
2§*
Med företag avses i denna lag
aktiebolag, bank, hypoteksinstitut,
försäkringsbolag och ekonomiks
förening. Med koncem avses i
denna lag svenska juridiska perso-
ner som enligt bestämmelserna i 1
kap. 5 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 1 kap. 2 § spar-
bankslagen (1987:619), 1 kap. 5 §
lagen (1995:1570) om medlems-
banker, 1 kap. 9 § försäkringsrö-
relselagen (1982:713) eller 1 kap.
4 § lagen (1987:667) om ekono-
miska föreningar är moderföretag
och dotterföretag i förhållande till
varandra.
13 §2
En av arbetstagarrepresentantema far närvara och delta i överlägg-
ningarna när ett ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds
av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i före-
taget.
Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §
andra stycket bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), 3 kap. 6 §
sparbankslagen (1987:619) eller 6
kap. 6 § andra stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
innebär att ett uppdrag ges åt en
regionstyrelse eller ett motsvarande
organ i en region, har de anställda
inom regionen rätt att bestämma att
en representant för dem och en
suppleant skall omfattas av upp-
draget. En sådan representant har
motsvarande rätt som avses i första
stycket.
Om ett beslut enligt 3 kap. 6 §
sparbankslagen (1987:619) eller 6
kap. 6 § andra stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
innebär att ett uppdrag ges åt en
regionstyrelse eller ett motsvarande
organ i en region, har de anställda
inom regionen rätt att bestämma att
en representant för dem och en
suppleant skall omfattas av upp-
draget. En sådan representant har
motsvarande rätt som avses i första
stycket.
1 Senaste lydelse 1995:1585.
2 Senaste lydelse 1995:1585.
232
Om arbetstagarorganisationerna
inte enas om annat, utses den re-
presentant som avses i första och
andra styckena av den organisation
som företräder det största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare
vid företaget eller, i fråga om mo-
derföretag, inom koncernen.
Om ett bankaktiebolag har in-
rättat en regionstyrelse eller mot-
svarande organ i en region, har de
anställda inom regionen rätt att
bestämma att en representant för
dem och en suppleant skall ha
motsvarande rätt som avses i
första stycket.
Om arbetstagarorganisationerna
inte enas om annat, utses den re-
presentant som avses i första-
tredje styckena av den organisation
som företräder det största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare
vid företaget eller, i fråga om mo-
derföretag, inom koncernen.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
233
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappersrö-
relse
dels att 4 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
7a§‘
Ett värdepappersbolag får inte
lämna lån i syfte att gäldenären
skall förvärva aktier i bolaget, om
det sammanlagda beloppet av så-
dana lån därefter skulle överstiga
bolagets fria egna kapital.
Ett svenskt värdepappersinstitut
som har tillstånd att driva värde-
pappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 3
eller 5 far, trots förbuden i 7 kap.
2§ aktiebolagslagen (1975:1385),
6 kap. 10 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) och 6 kap. 10 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713), för-
värva egna aktier och aktier i mo-
derbolag för att underlätta rörelsen.
Detta gäller dock endast aktier som
är noterade vid en svensk eller ut-
ländsk börs, en auktoriserad mark-
nadsplats eller någon annan regle-
rad marknad.
Innehavet av sådana aktier som
sägs i första stycket far inte över-
stiga fem procent av aktiekapitalet
i något av bolagen.
4 kaj
5 §'
Ett svenskt värdepappersinstitut
som har tillstånd att driva värde-
pappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 3
eller 5 far, trots förbuden i 7 kap.
2§ aktiebolagslagen (1975:1385)
och 6 kap. 10 § försäkringsrörel-
selagen (1982:713), förvärva egna
aktier och aktier i moderbolag för
att underlätta rörelsen. Detta gäller
dock endast aktier som är noterade
vid en svensk eller utländsk börs,
en auktoriserad marknadsplats eller
någon annan reglerad marknad.
Innehavet av sådana aktier som
sägs i första stycket far inte över-
stiga fem procent av aktiekapitalet
i något av bolagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Tidigare 7 a § upphävd genom 1994:2015.
2 Senaste lydelse 1994:1943.
234
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1610) om finansieringsverk-
samhet1 skall införas en ny paragraf, 3 kap. 11 §, av följande lydelse.
Ett kreditmarknadsbolag far inte
lämna lån i syfte att gäldenären
skall förvärva aktier i bolaget, om
det sammanlagda beloppet av så-
dana lån därefter skulle överstiga
bolagets fria egna kapital.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453.
235
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-05-07
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 23 april 1998 (Finansdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda,
4. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
5. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
och
6. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Eva
Forssell och hovrättsassessorn Charlotte Abrahamsen.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
Förslagen i lagrådsremissen utgör ett steg i en aviserad översyn av lag-
stiftningen på bank- och försäkringsområdet. De har föregåtts av utred-
ningsarbete och kommer också att följas av ytterligare överväganden och
förslag, bl.a. inom Banklagskommitténs ram. Huvudförslaget i remissen,
att upphäva bankaktiebolagslagen och låta i allt väsentligt aktiebolagsla-
gen utgöra den associationsrättsliga grunden för bankaktiebolagen, avser
endast en liten del i det planerade större lagstiftningsarbetet. Det kan, så-
som har gjorts av bl.a. Finansinspektionen, ifrågasättas om lagstiftning i
denna del inte borde kunna anstå till dess reformeringen av aktiebolagsla-
gen och banklagstiftningen i övrigt genomförts. Enligt Lagrådets mening
skulle överblicken över de nu framlagda förslagen ha underlättats om ett
bredare och mer sammanhållet lagkomplex hade förelagts för granskning.
Till detta kommer att även de nu framlagda förslagen är ofullständiga och
avses bli kompletterade längre fram (se t.ex. avsnitt 6.1.2 i frågan om
bankaktiebolag bör vara publika). Den lagtekniska lösningen med särbe-
stämmelser för bankaktiebolagen i ett nionde kapitel i bankrörelselagen
bör inte heller ses som annat än ett provisorium.
Trots de invändningar som kan riktas mot lagstiftningsförfarandet vill
Lagrådet framhålla att remissen innehåller en förtjänstfull, genomarbetad
och detaljerad genomgång av aktuella bestämmelser i aktiebolagslagen
och bankaktiebolagslagen, vilket underlättar genomgången av förslagen.
Med hänsyn till att lagstiftningen inte främst vänder sig till allmänheten
utan till berörda bolag och tillämpande myndigheter godtar Lagrådet i
huvudsak denna.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
236
Vad härefter angår innehållet i sak av den associationsrätt for bankaktie-
bolagen som regeringen föreslår delar Lagrådet regeringens ståndpunkt
att aktiebolagslagens regler i allmänhet tillgodoser behovet av skydd för
aktietecknare, aktieägare och borgenärer också i bankaktiebolag. Vid ut-
formningen av de associationsrättsliga reglerna i bankrörelselagen har
regeringens utgångspunkt varit att särbestämmelser så långt möjligt skall
undvikas; endast mycket väl motiverade bestämmelser bör kvarstå. Även
denna utgångspunkt kan Lagrådet i princip ansluta sig till. Frågan är
emellertid hur långt denna ståndpunkt skall drivas. Önskemålet att få
minsta möjliga antal särbestämmelser far inte bli avgörande när goda sak-
skäl talar för att behålla den ena eller den andra bestämmelsen. Lagrådet
har särskilt noterat, att åtskilliga bestämmelser i bankaktiebolagslagen
som kräver ett formaliserat förfarande av Finansinspektionen eller eljest
anknyter till beslut av denna har fatt utgå. Lagrådet tänker härvid på till-
stånd till apportemission, medgivande till undantag från kravet på rättens
tillstånd till nedsättning av aktiekapitalet, anmälan om likvidationsanled-
ning och skyldighet för en av Finansinspektionen förordnad revisor att
följa inspektionens instruktioner. Lagrådet har dock förståelse för att Fi-
nansinspektionens resurser kan användas bättre för fortlöpande tillsyn än
för en mer formell granskning i tillståndsärenden.
När det gäller apportemission delar Lagrådet regeringens uppfattning att
det inte för råda något tvivel om en banks kapitalstyrka. Bank-
sammanslagningar kan tänkas ske i form av apportemission. I den mån
den uppköpta banken inte är börsnoterad kan värdet av bankrörelsen vara
svårbestämt. I detta fall kvarstår dock krav på tillstånd av regeringen eller
Finansinspektionen enligt 2 kap. 5 eller 6 §§ bankrörelselagen, låt vara att
prövningen i dessa fall sker med utgångspunkt från allmänna intressen. I
andra fall synes behovet av Finansinspektionens tillstånd till apport-
emission inte vara lika starkt. Lagrådet lämnar mot bakgrund av det förut
anförda förslagen i dessa delar utan erinran.
Lagrådet har med något undantag inte funnit anledning till erinringar i sak
mot de särbestämmelser som föreslås i bankrörelselagen. Däremot har
Lagrådet i vissa hänseenden känt tvekan inför förslag om att avskaffa sär-
bestämmelser som nu finns i bankaktiebolagslagen och som syftar till att
upprätthålla skyddet för aktieägare och borgenärer men som också kan ha
betydelse för tilltron till betalningsväsendet i dess helhet.
Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
1 kap. 1 §
I det remitterade förslaget har den nuvarande portalbestämmelsen i 1 §
fått utgå. Enligt Lagrådets mening har emellertid just i förevarande fall en
portalparagraf en funktion att fylla som vägledning för dem som skall
tillämpa det svåröverskådliga komplex av lagbestämmelser som gäller
inom den finansiella sektom. Lagrådet föreslår därför att 1 § inleds med
ett första stycke av exempelvis följande lydelse:
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
237
"Denna lag innehåller gemensamma bestämmelser för banker om den
rörelse som en bank far driva och om tillsyn m.m. samt vissa särskilda
bestämmelser för bankaktiebolag och bestämmelser om revision, skade-
stånd m.m. och firma för sparbanker och medlemsbanker."
Enligt andra stycket andra meningen enligt förslaget i lagrådsremissen
gäller för bankaktiebolag vad som är föreskrivet för aktiebolag i allmän-
het, om inte annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Det kan
konstateras att ett betydande antal paragrafer i 9 kap. används för att tala
om att bestämmelser i aktiebolagslagen som hänvisar till den lagen eller
enskilda bestämmelser i den också skall tillämpas på bankrörelselagen
eller bestämmelser i denna. En del av nyttan med att låta aktiebolagslagen
gälla också för bankaktiebolagen går därmed förlorad. I allmänhet borde
en analogisk tolkning av aktiebolagslagens bestämmelser kunna leda till
det avsedda resultatet. Enligt Lagrådets mening bör problemet i vart fall
kunna lösas med en allmän bestämmelse om att en sådan motsvarande
tillämpning är avsedd. Denna bestämmelse kan tas in som en tredje me-
ning i andra stycket av förevarande paragraf och ges förslagsvis följande
lydelse: "Finns det i aktiebolagslagen (1975:1385) hänvisningar till be-
stämmelser i samma lag och gäller föreskrifter i denna lag i stället för el-
ler vid sidan av bestämmelserna i aktiebolagslagen, skall hänvisningarna
vid tillämpning i fråga om bankaktiebolag i stället respektive också avse
föreskrifterna i denna lag." Därmed borde bestämmelserna i 9 kap. 14-17,
23, 26, 33, 36 och 37 §§ kunna avvaras.
9 kap.
Enligt 2 kap. 12 § andra stycket 3 bankaktiebolagslagen skall, när ett
bankaktiebolag registeras, revisorn intyga att bankaktiebolagets bundna
egna kapital uppgår till minst fem miljoner ecu. Denna bestämmelse sak-
nar motsvarighet i förslaget. Detta motiveras med att registreringen av
bolaget många gånger kan ha ägt rum långt före oktrojbeslutet. I stället
förutskickas att i förordning skall tas in bestämmelser om att ett bankak-
tiebolag skall underrätta Finanansinspektionen innan det böljar driva
verksamhet och att det till en sådan underrättelse skall fogas ett intyg av
vilket det skall framgå att bolaget har erforderligt startkapital. Förord-
ningen skall grundas på bemyndigandet i 7 kap. 2 § bankrörelselagen för
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att
meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en bank skall lämna till
inspektionen. Bestämmelsen ger inte underlag att kräva annat än informa-
tion och en sådan föreskrift som förutskickas har inte några konsekvenser
i fråga om registreringen. Informationen gör det emellertid möjligt att, om
den skulle visa att erforderlig kapitalbas inte finns, återkalla oktrojen med
stöd av 7 kap. 16 § första stycket 6 bankrörelselagen. Den valda kon-
struktionen far godtas.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
238
9 kap. 2 och 3 §§
I båda paragraferna talas om "oktroj för ett aktiebolag". Eftersom kapitlet
endast handlar om bankaktiebolag och ansökan om oktroj även kan avse
ett aktiebolag som ännu inte är bildat, förordas att orden "för ett aktiebo-
lag" får utgå. I 2 § sägs även att till ansökningen skall fogas förslag till
bolagsordning. Eftersom det kan vara fråga om ett aktiebolag som redan
har bolagsordning bör läggas till "eller till ändring av bolagsordningen."
9 kap. 4 §
Av andra stycket framgår att ett bankaktiebolag skall som startkapital ha
ett bundet eget kapital motsvarande minst fem miljoner euro. Beträffande
frågan om vad som utgör bundet eget kapital hänvisas till 5 kap. 4 § 3
lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Som Ju-
ridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anfört i sitt remiss-
yttrande kan det ifrågasättas om inte lagtexten borde närmare ansluta till
andra banksamordningsdirektivet i frågan om startkapitalets omfattning.
Frågan gäller främst om uppskrivningsfond får räknas med eller inte; en
sådan är att hänföra till bundet eget kapital enligt de svenska bestämmel-
serna men omfattas till synes inte av direktivets bestämmelser. Frågan
kräver en närmare utredning och angår även annan lagstiftning. Eftersom
den gäller svensk rätts förenlighet med ett EG-direktiv bör den dock lösas
så snart som möjligt.
9 kap. 7 §
Enligt denna bestämmelse behöver ett emissionsprospekt som ett bankak-
tiebolag upprättar inte innehålla någon finansieringsanalys. Det sägs i
motiveringen att ett sådant krav skulle vara främmande eftersom bankak-
tiebolagen i sin årsredovisning inte behöver ha en finansieringsanalys.
Andra företag som inte heller har krav på sig att ha en finansieringsanalys
i årsredovisningen är däremot enligt 4 kap. 20 § aktiebolagslagen skyldiga
att ta in en sådan i emissionsprospekt. Lagrådet finner inte att något bä-
rande skäl anförts för att bankaktiebolagen skulle slippa att ta in finansie-
ringsanalys i emissionsprospekt. Den föreslagna särbestämmelsen bör
därför utgå. Möjligen krävs en ändring i nämnda bestämmelse i aktie-
bolagslagen, eftersom denna f.n. inte i förevarande hänseende hänvisar till
lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
9 kap. 8 §
Enligt förslaget behövs inte rättens tillstånd till nedsättning av aktie-
kapitalet enligt 6 kap. 6 § första stycket aktiebolagslagen, om bankaktie-
bolaget samtidigt med nedsättningen vidtar åtgärder som medför att bola-
gets egna kapital eller dess aktiekapital inte minskar till följd av beslutet
om nedsättning. Hänvisningen till det egna kapitalet avser det bundna
kapitalet. Särbestämmelsen motiveras med att den motsvarar en relativt ny
bestämmelse i bankaktiebolagslagen som ansetts fylla ett visst behov. En-
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
239
ligt sistnämnda bestämmelse krävs dock Finansinspektionens tillstånd.
Lagrådet har svårt att se varför man, om under angivna förutsättningar
rättens prövning anses kunna undvaras, skulle avstå från att låta Finansin-
spektionen pröva om dessa förutsättningar föreligger. Lagrådet förordar
att bestämmelsens inledning ges följande lydelse: "Finansinspektionen far
medge att nedsättning av aktiekapitalet far ske utan rättens tillstånd enligt
6 kap. 6 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385), om bankaktiebo-
laget samtidigt —
9 kap. 13 §
Föreskriften i tredje meningen om verkställande direktörens firmateck-
ningsrätt utgör ett undantag från kravet i första meningen att firman far
tecknas endast av två eller flera personer i förening. Dessa bestämmelser
bör knytas närmare till varandra. Lagrådet förordar att paragrafen ges
följande lydelse: "Rätten att teckna ett bankaktiebolags firma far utövas
endast av två eller flera personer i förening, om inte annat följer av be-
stämmelserna i 8 kap. 30 § aktiebolagslagen (1975:1385) om verkställan-
de direktörens firmateckningsrätt. Ingen annan inskränkning far registre-
ras."
9 kap. 18 §
Enligt 7 kap. 9 § bankaktiebolagslagen för verkställande direktör eller
annan delegat som är anställd i banken dels inte vara styrelseledamot i
sådana företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller
driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse, dels vara styrel-
seledamot i annat företag endast om bankaktiebolagets styrelse i varje
enskilt fall ger sitt tillstånd. Lagrådet har förståelse för att det första, ab-
soluta förbudet går för långt. Med hänsyn till risken för jäv och till den
påverkan en sådan risk kan ha på allmänhetens förtroende för betalnings-
väsendet är det däremot enligt Lagrådets mening motiverat att behålla ett
krav på att styrelsen skall pröva om vissa ledande befattningshavare skall
få vara styrelseledamöter i andra företag. Hur denna krets skall avgränsas
närmare undandrar sig dock Lagrådets bedömande.
9 kap. 20 §
I den allmänna motiveringen sägs i fråga om en revisor utsedd av Finan-
sinspektionen att av den omständigheten att inspektionen skall utfärda en
instruktion för en sådan revisor "naturligen" följer att revisorn också skall
följa den. Enligt den föreslagna 10 kap. 4 § aktiebolagslagen skall revi-
sorn följa anvisningar som meddelas av bolagsstämman, om de inte stri-
der mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed; instruktioner av Fi-
nansinspektionen omnämns av lätt förstådda skäl inte. Även i fråga om
vad som av lagstiftaren anses vara naturligt kan det många gånger vara
bra att till undvikande av missförstånd eller av pedagogiska skäl meddela
uttryckliga bestämmelser. Eftersom bestämmelsen i 3 kap. 8 § tredje
stycket bankrörelselagen för framtiden kommer att gälla endast för spar-
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
240
banker och medlemsbanker förordar Lagrådet att som ett nytt andra stycke
i förevarande paragraf sätts in en bestämmelse av följande lydelse: "En
revisor som förordnats av Finansinspektionen skall oavsett bolagsstäm-
mans anvisningar följa den instruktion som inspektionen utfärdat för ho-
nom eller henne."
9 kap. 22 §
I slutet av första stycket bör efter ordet "revisorn" läggas till "eller den
särskilde granskaren". Därvid skulle, eftersom enbart revisorn omnämns i
punkten 3, förståelsen av stycket underlättas om sista ledet far bölja på ny
rad. I början av andra stycket bör efter ordet "Revisorn" sättas in "och den
särskilde granskaren".
9 kap. 25 och 26 §§
Enligt Lagrådets mening saknas skäl för att inte Finansinspektionen också
i fortsättningen skall kunna göra anmälan till rätten för tvångs-likvidation
på grund av att ett bankaktiebolags kapital gått förlorat i angiven omfatt-
ning eller att oktrojen återkallats. En särbestämmelse om detta bör föras in
i bankrörelselagen.
9 kap. 31 §
Enligt första stycket 3 skall ansökan om tillstånd att verkställa en fusions-
plan avslås, om de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden är
sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra ford-
ringsägares intressen. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 11 kap. 13 §
fjärde stycket bankaktiebolagslagen. I det stycket anges vidare, att rege-
ringen vid sin prövning av ansökan skall se till att borgenärerna tillförsäk-
ras en betryggande säkerhet, om sådant skydd behövs. Stadgandet i 11
kap. 13 § fjärde stycket bankaktiebolagslagen, som infördes genom prop.
1994/95:70, går tillbaka på EG:s fusionsdirektiv (det tredje bolagsrättsliga
direktivet, 78/855/EEG) artikel 13, enligt vilken det uppställs som ett mi-
nimikrav att borgenärerna har rätt till sådan säkerhet.
I det remitterade förslaget har bestämmelserna i 11 kap. 13 § fjärde styck-
et bankaktiebolagslagen delats upp på två paragrafer, där föreskriften an-
gående borgenärernas rätt till betryggande säkerhet placerats som ett
självständigt stadgande i 30 §. Denna uppdelning medför, att relationen
mellan kravet på säkerhet och avslag enligt 31 § blir oklar. Att borgenä-
rerna tillförsäkras en betryggande säkerhet framstår i vart fall inte som en
uttrycklig förutsättning för bifall till ansökan. Föreskriften i 31 § första
stycket 3 bör därför lämpligen kompletteras med en hänvisning till kravet
på betryggande säkerhet. Vidare kan orden "i övrigt" sättas in efter
"ekonomiska förhållanden".
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
Punkten 3 skulle då kunna lyda: "3. bolagens borgenärer inte tillförsäkrats
sådan betryggande säkerhet som avses i 30 § eller de fusionerande bola-
241
gens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan an-
ses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen."
I paragrafen hänvisas till en numera upphävd lag, nämligen lagen
(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Be-
stämmelser som rör verkan av lagar som upphävts hör enligt Lagrådets
mening hemma i övergångsbestämmelserna. Bland dessa bör därför tas in
en ny punkt med förslagsvis följande lydelse: "Bestämmelserna i 31 § till-
ämpas också om en fusion förbjudits eller prövning av fusionen pågår
enligt lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES)." Motsvarande bestämmelser utgår ur förevarande paragraf.
9 kap. 39 §
Även i denna paragraf hänvisas till en upphävd lag. Av samma skäl som
anförts beträffande 31 § bör bland övergångsbestämmelserna tas in en ny
punkt av förslagsvis följande lydelse: "Vad som sägs i 39 § äger motsva-
rande tillämpning om ett bankaktiebolag har övertagit en föreningsbanks
rörelse vid ombildning enligt 11 kap. föreningsbankslagen (1987:620)."
Motsvarande bestämmelse utgår ur förevarande paragraf.
9 kap. 40 §
I denna paragraf föreskrivs att Finansinspektionen är registrerings-
myndighet för bankaktiebolag och att hänvisning i aktiebolagslagen till
aktiebolagsregistret skall beträffande bankaktiebolag avse bankregistret
enligt 8 kap. 1 §. I bankrörelselagen talas - i motsats till aktiebolagslagen
- inte om registreringsmyndigheten utan Finansinspektionen nämns hela
tiden vid namn. Bestämmelsen är alltså överflödig såvitt angår bankrörel-
selagen. Däremot är den nödvändig såvitt angår aktiebolagslagen. Enligt
denna har registreringsmyndigheten, dvs. såvitt angår bankaktiebolag Fi-
nansinspektionen, viktiga funktioner utöver vad som direkt gäller registre-
ringen, främst som beslutsmyndighet vid likvidation på formella grunder.
De här föreslagna bestämmelserna bör därför utgå ur bankrörelselagen
och i stället föras in i 18 kap. 1 § aktiebolagslagen.
Övergångsbestämmelserna
Punkten 7. Enligt denna skall, beträffande skyldigheten för en delegat i ett
bankaktiebolag att ersätta skada, 5 kap. bankrörelselagen gälla i sin äldre
lydelse, om "anspråket" har uppkommit före lagens ikraftträdande. Att ny
lag inte tillämpas på äldre skador torde följa av allmänna rättsgrundsatser.
Som exempel kan nämnas att skadeståndslagen sattes i kraft (1972:207)
utan någon övergångsbestämmelse i nu aktuellt hänseende. Härtill kom-
mer att ordet "anspråket" är allmänt obestämt - det kan tolkas som syftan-
de på ett framställt yrkande om skadestånd - och därför ger föga ledning.
Avgörande torde vara när den skadegörande handlingen (eller underlåten-
heten att handla) har inträffat (se SOU 1963:33 s. 45). Lagrådet förordar
att denna övergångsbestämmelse far utgå.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
242
Förslaget till lag om ändring i lagen om försäkringsmäklare
16 a §
I andra stycket tar bestämmelsen i första meningen sikte på det fallet att
mäklaren inte fullgjort sin skyldighet att till anmälan enligt 3 a § foga där
föreskrivna intyg och bevis. I andra meningen gäller bestämmelsen såvitt
den angår ansvarsförsäkringen oavsett om bevis fogats vid anmälningen
eller ej. Andra stycket synes kunna bli tydligare om det delas i två stycken
av följande lydelse:
"Har en försäkringsmäklare som gjort anmälan enligt 3 a § inte till anmä-
lan fogat de intyg och bevis som anges i andra stycket samma paragraf,
kan Finansinspektionen förelägga mäklaren att ge in sådana intyg och
bevis.
Om ett föreläggande enligt andra stycket inte följs eller om den ansvars-
försäkring som finns för en försäkringsmäklare inte är tillfredsställande,
far Finansinspektionen förbjuda mäklaren att driva den anmälda verksam-
heten."
Nästa stycke, som alltså blir ett fjärde stycke, bör då inledas med orden:
"Om en försäkringsmäklare som avses i första stycket överträder —"
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:166
Bilaga 5
243
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros,
Messing
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Prop. 1997/98:166
Regeringen beslutar proposition 1997/98:166 Ny associationsrätt för ban-
kaktiebolag, m.m.
244
Prop. 1997/98:166
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som |
Celexnummer för bak- |
|
Lag om ändring i bankrö- |
9 kap.9 § | |
|
Lag om ändring i aktie- |
18 kap. 1 § | |
|
Lag om ändring i lagen |
3a§ |
245
Eländers Gotab 56366, Stockholm 1998