Prop.
1997/98:164
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 maj 1998
Göran Persson
ErikÅsbrink
(F inansdepartementet)
I november 1997 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition
om Riksbankens ställning (prop. 1997/98:40). Propositionen innehöll
bl.a. förslag till en ny ledningsstruktur för Riksbanken, en bestämmelse
som anger att Riksbanken skall ha ett prisstabilitetsmål för sin verksam-
het samt ändringar beträffande ansvaret för valutapolitiken. I den nämnda
propositionen föreslås omfattande ändringar i lagen (1988:1385) om Sve-
riges riksbank. Med anledning härav finns det skäl att se över lagen i sin
helhet.
I denna proposition föreslås att riksbankslagen delas in i kapitel. Där-
utöver föreslås att Riksbanken ges en utökad föreskriftsrätt, att bestäm-
melserna om Riksbankens kreditgivning förtydligas, att en bestämmelse
om att Riksbanken far tillhandahålla system för avveckling av betalning-
ar införs och att begreppet kreditinstitut ändras till finansinstitut.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
1 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 164
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3
2 Lagtext....................................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank................................................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank............8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank..........12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering................................................13
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:168) om
vissa äldre sedlar...............................................................16
2.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)........... 17
3 Ärendet och dess beredning..................................................................18
4 Överväganden.......................................................................................20
4.1 Lagen om Sveriges riksbank delas in i kapitel..........................20
4.2 Riksbankens kreditgivning........................................................22
4.3 Föreskriftsrätt för Riksbanken...................................................29
4.4 Begreppet kreditinstitut ersätts av begreppet finansinstitut......29
5 Ekonomiska konsekvenser...................................................................32
6 Författningskommentar........................................................................33
6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank..............................................................33
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank..........35
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank..........36
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering................................................37
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:168) om
vissa äldre sedlar...............................................................37
6.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)........37
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.............................................38
Bilaga 2 Lagrådets yttrande............................................................53
Bilaga 3 Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank - så som den
föreslås se ut den 1 januari 1999.......................................57
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 maj 1998...........68
Rättsdatablad ..........................................................................................69
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
Prop. 1997/98:164
1. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank,
3. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank,
4. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,
5. lag om ändring i lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar,
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Prop. 1997/98:164
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riks-
bank
dels att 18 och 19 §§ skall upphöra att gälla1,
dels att rubrikerna närmast före 1, 4, 5, 23, 31, 41, 47 och 50 §§ skall
utgå,
dels att i 3, 22 och 51 §§ ordet ”kreditinstitut” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ” finansinstitut” i motsvarande form,
dels att nuvarande 1 § skall betecknas 1 kap. 1 §, nuvarande 2 § skall
betecknas 10 kap. 1 §, nuvarande 3 § skall betecknas 6 kap. 1 §, nuva-
rande 5-8 §§ skall betecknas 5 kap. 1-4 §§, nuvarande 9 § skall beteck-
nas 6 kap. 2 §, nuvarande 11, 13-16 §§ skall betecknas 7 kap. 2, 4-7 §§,
nuvarande 22 § skall betecknas 6 kap. 9 §, nuvarande 22 a § skall be-
tecknas 7 kap. 8 §, nuvarande 23-28 §§ skall betecknas 8 kap. 1-6 §§,
nuvarande 30 § skall betecknas 9 kap. 7 §, nuvarande 37 § skall beteck-
nas 9 kap. 3 §, nuvarande 42 a § skall betecknas 4 kap. 3 §, nuvarande
51-54 §§ skall betecknas 11 kap. 1-4 §§,
dels att de nya 1 kap. 1 §, 5 kap. 1 §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 1 § och 11 kap.
2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 6 kap. 5, 7 och 8 §§
av följande lydelse,
dels att rubriken till nya 1 kap. skall lyda ”Verksamhetsmål och led-
ning”, rubriken till nya 2 kap. skall lyda ”Fullmäktige”, rubriken till nya
3 kap. skall lyda ”Direktionen”, rubriken till nya 4 kap. skall lyda
”Gemensamma bestämmelser för fullmäktige och direktionen”, rubriken
till nya 5 kap. skall lyda ”Sedlar och mynt”, rubriken till nya 6 kap. skall
lyda ”Penningpolitik och betalningssystem”, rubriken till nya 7 kap. skall
lyda ”Valutapolitik”, rubriken till nya 8 kap. skall lyda ”Övriga uppgif-
ter”, rubriken till nya 9 kap. skall lyda ”Administrativa bestämmelser”,
rubriken till nya 10 kap. skall lyda ”Budget, vinstdisposition och ansvars-
frihet” och rubriken till nya 11 kap. skall lyda ”Avgifter, vite m.m”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Sveriges riksbank, som enligt
9 kap. 12 § regeringsformen är
landets centralbank och en myn-
dighet under riksdagen, far endast
bedriva eller ta del i sådan verk-
1 §
Riksbanken, som enligt 9 kap. 12 §
regeringsformen är rikets central-
bank och en myndighet under
riksdagen, får endast bedriva eller
ta del i sådan verksamhet som en-
1 Senaste lydelse av
18 § 1992:1619
19 § 1995:969.
samhet som enligt lag ankommer ligt lag ankommer på Riksbanken. Prop. 1997/98:164
på Riksbanken.
5 kap.
Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen
har Riksbanken ensam rätt att ge
ut sedlar och mynt. Riksbanken
skall bestämma utformningen av
de sedlar och mynt som banken
1 §2
Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen
har Riksbanken ensam rätt att ge
ut sedlar och mynt. Fullmäktige
skall bestämma utformningen av
de sedlar och mynt som banken
ger ut. ger ut.
Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.
Penningenheten i Sverige kallas krona. Kronan delas i etthundra öre.
6 kap.
5§
Riksbanken får i penningpolitiskt
syfte
1. bevilja kredit mot betryggan-
de säkerhet och ta emot inlåning,
2. köpa, sälja och förmedla
svenska statspapper, andra lätt
omsättningsbara värdepapper,
valuta samt rättigheter och skyl-
digheter som anknyter till sådana
tillgångar,
3. ge ut egna skuldebrev.
Räntevillkoren för Riksbankens
in- och utlåning enligt första
stycket 1 skall offentliggöras.
7§
Riksbanken får tillhandahålla
system for avveckling av betal-
ningar och på annat sätt medverka
i betalningsaweckling.
För att främja betalningssyste-
mets funktion får Riksbanken be-
vilja deltagarna i systemet kredit
under dagen. Kredit får endast
beviljas mot betryggande säkerhet.
Staten behöver inte ställa säker-
het.
8§
Om det finns synnerliga skäl får
Riksbanken i likviditetsstödjande
2 Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1994:1539.
syfte på särskilda villkor bevilja Prop. 1997/98:164
kredit eller lämna garanti till så-
dana bankinstitut och svenska fö-
retag som står under tillsyn av
Finansinspektionen.
7
Riksbanken far med eller utan
räntegottgörelse ta emot insätt-
ningar i valuta eller guld från and-
ra stater, mellanstatliga organ och
bankinrättningar. Riksbanken far
göra sådana insättningar hos bank-
inrättningar.
Riksbanken far även ingå avtal <
anknyter till de insättningar som anj
ap.
§
Riksbanken får med eller utan
räntegottgörelse ta emot insätt-
ningar i valuta eller guld från and-
ra stater, mellanstatliga organ samt
svenska och utländska banker.
Riksbanken får göra sådana insätt-
ningar hos svenska och utländska
banker.
n skyldigheter och rättigheter som
j i första stycket.
8 kap.
1 §’
Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för sta-
ten.
Riksbanken far ta emot inlåning från staten.
Riksbanken far inte bevilja kredit till eller förvärva skuldförbindelse
direkt från staten, annat offentligt organ eller institution inom Europeiska
unionen.
Riksbanken får dock inom ra-
men för övriga bestämmelser i
denna lag bevilja kredit till och
förvärva skuldförbindelse från
kreditinstitut som ägs av staten
eller annat offentligt organ.
Riksbanken får dock enligt
6 kap. 7 f andra stycket bevilja
kredit till staten under dagen.
Riksbanken får också inom ramen
för övriga bestämmelser i denna
lag bevilja kredit till och förvärva
skuldförbindelse från finansinstitut
som ägs av staten eller annat of-
fentligt organ.
11 kap.
Den särskilda avgiften enligt 57 §
skall svara mot en ränta på under-
skottet för varje dag som uppgår
till två gånger den utlåningsränta
som Riksbanken tillämpar vid be-
viljande av kredit till bankinstitut
enligt 18 § första stycket.
2§4
Den särskilda avgiften enligt 1 §
skall svara mot en ränta på under-
skottet för varje dag som uppgår
till två gånger den utlåningsränta
som Riksbanken tillämpar vid be-
viljande av kredit enligt 6 kap. 5 §.
3 Senaste lydelse av förutvarande 23 § 1995:969.
4 Senaste lydelse av förutvarande 52 § 1995:969.
Om det finns särskilda skäl, får avgiften sättas ned helt eller delvis.
Prop. 1997/98:164
Den som inte fullgör sin skyldig-
het enligt 22 § att lämna uppgifter
eller visa upp handlingar eller
lämnar oriktig uppgift när skyldig-
heten fullgörs skall dömas till bö-
ter, om gärningen inte är belagd
med straff i brottsbalken. Om ett
vite har förelagts med stöd av 22 §
fjärde stycket, far dock inte dömas
till straff för gärning som omfattas
av föreläggandet.
I ringa fall skall inte dömas till ar
§5
Den som inte fullgör sin skyldig-
het enligt 6 kap. 9 § att lämna
uppgifter eller visa upp handlingar
eller som lämnar oriktig uppgift
när skyldigheten fullgörs skall
dömas till böter, om gärningen inte
är belagd med straff i brottsbalken.
Om ett vite har förelagts med stöd
av 6 kap. 9 § fjärde stycket, får
dock inte dömas till straff för gär-
ning som omfattas av föreläggan-
det.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
5 Senaste lydelse av förutvarande 53 § 1997:104.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om Prop. 1997/98:164
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riks-
bank i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag
dels att 38 och 41 §§ skall upphöra att gälla1
dels att rubriken närmast före 9 § skall utgå,
dels att nuvarande 4 § skall betecknas 1 kap. 2 §, nuvarande 10 § skall
betecknas 7 kap. 1 §, nuvarande 20 § skall betecknas 6 kap. 6 §, nuva-
rande 29 § skall betecknas 4 kap. 1 §, nuvarande 31 och 32 §§ skall be-
tecknas 1 kap. 3 och 4 §§, nuvarande 33 § skall betecknas 2 kap. 1 §,
nuvarande 33 a § skall betecknas 3 kap. 1 §, nuvarande 33 b § skall be-
tecknas 2 kap. 2 §, nuvarande 34 och 35 §§ skall betecknas 9 kap. 1 och
2 §§, nuvarande 39 § skall betecknas 4 kap. 5 §, nuvarande 39 a § skall
betecknas 4 kap. 4 §, nuvarande 40 § skall betecknas 9 kap. 6 §, nuva-
rande 41 a § skall betecknas 3 kap. 2 §, nuvarande 42 § skall betecknas
6 kap. 3 §, nuvarande 43 § skall betecknas 2 kap. 3 §, nuvarande 44 §
skall betecknas 3 kap. 3 §, nuvarande 45 § skall betecknas 4 kap. 6 §,
nuvarande 46 § skall betecknas 4 kap. 2 §, nuvarande 47-49 §§ skall be-
tecknas 10 kap. 2-4 §§, nuvarande 50 § skall betecknas 6 kap. 4 §, nuva-
rande 56 § skall betecknas 11 kap. 5 §,
dels att de nya 1 kap. 2 §, 6 kap. 6 §, 9 kap. 2 §, 10 kap. 3 § och
11 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 5 §, 2 kap.
4 § och 9 kap. 4 och 5 §§, av följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1997/98:40 Föreslagen lydelse
1 kap
2§
Riksbanken har enligt 9 kap. 12 § Riksbanken har enligt 9 kap. 12 §
regeringsformen ansvaret för pen- regeringsformen ansvaret för pen-
ningpolitiken. ningpolitiken. Riksbanken får in-
om detta ansvarsområde utfärda
föreskrifter.
Målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde.
Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsvä-
sende.
5§
Årenden som inte skall avgöras av
fullmäktige avgörs av direktionen.
Direktionen kan besluta att ären-
den får avgöras av riksbanksche-
' Senaste lydelse av
38 § 1996:1021.
41 § 1997:104.
fen eller någon annan tjänsteman i Prop. 1997/98:164
Riksbanken.
2 kap.
4§
Fullmäktige får för Riksbankens
räkning lämna remissyttranden
inom sitt verksamhetsområde.
6 kap.
/ penningpolitiskt syfte får Riks-
banken genom beslut i enskilda
fall uppställa kassakrav gentemot
kreditinstitut.
Med kassakrav avses att viss
andel, högst femton procent, av
kreditinstitutets placeringar eller
förbindelser, beräknade på det sätt
Riksbanken i det enskilda fallet
bestämmer, skall under angiven tid
motsvaras av medel som med eller
utan räntegottgörelse skall innestå
på räkning för institutet i Riksban-
ken. I den utsträckning Riksbank-
en i det enskilda fallet bestämmer
likställs med sådana medel kre-
ditinstitutets inneliggande kassa.
För ett utländskt kreditinstitut
som har rätt att driva verksamhet
från filial här i landet beräknas
kassakravet på filialens placering-
ar eller förbindelser.
6§
Riksbanken får i penningpolitiskt
syfte uppställa kassakrav gentemot
finansinstitut.
Med kassakrav avses att viss
andel, högst femton procent, av
finansinstitutets placeringar eller
förbindelser, beräknade på det sätt
Riksbanken bestämmer, skall un-
der angiven tid motsvaras av me-
del som med eller utan räntegott-
görelse skall innestå på räkning för
institutet i Riksbanken. I den ut-
sträckning Riksbanken bestämmer
likställs med sådana medel finans-
institutets inneliggande kassa.
För ett utländskt finansinstitut
som har rätt att driva verksamhet
från filial här i landet beräknas
kassakravet på filialens placering-
ar eller förbindelser.
9 kap.
2§
Vid huvudkontoret skall det finnas en revisionsenhet samt de övriga en-
heter som Riksbanken beslutar.
Verksamheten vid revisionsenheten leds av fullmäktige, om inte annat
följer av lagen (1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen m.m.
Fördelningen av ärenden mellan
enheterna skall framgå av den ar-
betsordning som avses i 38 §.
Revisionsenheten vid Riksbanken utför också revision av Riksdagens
förvaltningskontor, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer
enligt revisionsplaner som fastställs av respektive myndighet.
Fördelningen av ärenden mellan
enheterna skall framgå av den ar-
betsordning som avses i 4 §.
4§
Fullmäktige beslutar om arbets-
ordning i Riksbanken.
Riksbanken beslutar i övrigt i
enskilda fall i frågor som rör an-
ställda och uppdragstagare hos
banken, om inte annat följer av lag
eller beslut av riksdagen eller av
Riksdagens förvaltningskontor.
5§
Ledamöter i fullmäktige samt så-
dana anställda och uppdragstaga-
re hos Riksbanken som Riksbanken
bestämmer skall skriftligen an-
mäla sitt innehav av finansiella
instrument som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument till Riksban-
ken. Detsamma gäller ändringar i
innehavet. Anmälningsskyldighe-
ten enligt denna paragraf gäller
dock inte för ordföranden och vice
ordföranden i fullmäktige samt
ledamöter i direktionen.
Prop. 1997/98:164
10 kap.
3§
Riksbanken är bokföringsskyldig och det åligger banken att fullgöra den-
na skyldighet på ett sätt som ger erforderlig information för en bedöm-
ning av bankens verksamhet.
Varje år före den 15 februari
skall direktionen till riksdagen,
Riksdagens revisorer och fullmäk-
tige avge redovisning för det före-
gående räkenskapsåret. Fullmäkti-
ge skall till riksdagen och Riksda-
gens revisorer lämna förslag till
disposition av Riksbankens vinst.
Redovisningen skall omfatta re-
sultaträkning, balansräkning, för-
valtningsberättelse och en redogö-
relse för valuta- och penningpoli-
tiken samt för hur Riksbanken har
främjat ett säkert och effektivt be-
talningsväsende.
Varje år före den 15 februari
skall direktionen till riksdagen,
Riksdagens revisorer och fullmäk-
tige avge redovisning för det före-
gående räkenskapsåret. Fullmäkti-
ge skall till riksdagen och Riksda-
gens revisorer lämna förslag till
disposition av Riksbankens vinst.
Redovisningen skall omfatta re-
sultaträkning, balansräkning, för-
valtningsberättelse och en redogö-
relse för penning- och valutapoli-
tiken samt för hur Riksbanken har
främjat ett säkert och effektivt be-
talningsväsende.
11 kap.
5§
Riksbankens beslut enligt denna Riksbankens beslut enligt denna
lag far överklagas endast i den lag far överklagas endast i den
10
utsträckning och i den ordning
som sägs i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa
beslut av Riksdagens förvaltnings-
kontor och myndigheter. Hur talan
förs mot fullmäktiges beslut om
skiljande av en ledamot av direk-
tionen från hans anställning regle-
ras i 33 b §.
utsträckning och i den ordning Prop. 1997/98:164
som sägs i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa
beslut av Riksdagens förvaltnings-
kontor och myndigheter. Hur talan
förs mot fullmäktiges beslut om
skiljande av en ledamot av direk-
tionen från hans anställning regle-
ras i 2 kap. 2 §.
11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om Prop. 1997/98:164
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riks-
bank i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag1 att
nuvarande 12 § skall betecknas 7 kap. 3 §.
Senaste lydelse prop. 1997/98:154.
12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 2, 8,
10, 11 och 14 §§ lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:164
1 kap.
Med kreditinstitut enligt denna lag
avses de institut som anges i 3 §
lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank.
4§
Med finansinstitut enligt denna lag
avses de institut som anges i 6 kap.
1 § lagen (1988:1385) om Sveri-
ges riksbank.
2 kap.
2 §'
Om regeringen har förordnat om valutareglering, far regeringen förordna
att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får
1. ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller
2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på
konto i Riksbanken.
Om regeringen har förordnat om
valutareglering, far regeringen
förordna att den som innehar ut-
ländska betalningsmedel, tillgodo-
havanden på konton i utländskt
myntslag eller utländska fondpap-
per skall erbjuda Riksbanken att
mot betalning i svenska kronor
lösa in tillgångarna. Riksbanken
far, helt eller delvis, överlåta
nämnda befogenhet till ett kre-
ditinstitut.
Om regeringen har förordnat om
valutareglering, får regeringen
förordna att den som innehar ut-
ländska betalningsmedel, tillgodo-
havanden på konton i utländskt
myntslag eller utländska fondpap-
per skall erbjuda Riksbanken att
mot betalning i svenska kronor
lösa in tillgångarna. Riksbanken
far, helt eller delvis, överlåta
nämnda befogenhet till ett finans-
institut.
Riksbanken far bemyndiga ett kre-
ditinstitut att meddela tillstånd
enligt detta kapitel. Anser sig kre-
ditinstitutet inte kunna bifalla en
ansökan, skall denna överlämnas
till Riksbanken.
3§2
Riksbanken får bemyndiga ett fi-
nansinstitut att meddela tillstånd
enligt detta kapitel. Anser sig in-
stitutet inte kunna bifalla en ansö-
kan, skall denna överlämnas till
Riksbanken.
1 Senaste lydelse 1993:1702.
2 Senaste lydelse 1993:1702.
13
3 kap.
2§
Ett förordnande om kreditreglering Ett förordnande om kreditreglering
kan gälla ett eller flera slag av kre- kan gälla ett eller flera slag av fi-
ditinstitut. nansinstitut.
Prop. 1997/98:164
Regeringen kan på begäran av Riksbanken förordna att även annan
som yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning,
samt, när det gäller emissionskontroll, annan som offentligen utbjuder
obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsätt-
ning, skall kunna omfattas av kreditregleringen.
För den som omfattas av ett for- För den som omfattas av ett för-
ordnande enligt andra stycket gäl-
ler i tillämpliga delar vad som sägs
om kreditinstitut.
Med placeringskrav avses att vissa
av ett kreditinstituts placeringar
vid en viss beräkningstidpunkt
skall utgöra en viss andel av insti-
tutets totala placeringar eller att
förändringen under en beräknings-
period av sådana placeringar skall
utgöra en viss procent av föränd-
ringen av de totala placeringarna.
Ett kreditinstitut som åsidosätter
en föreskrift som har meddelats
med stöd av ett förordnande om
kreditreglering skall betala en sär-
skild avgift till staten.
Fråga om särskild avgift prövas a
Den särskilda avgiften skall be-
stämmas som räntan på ett belopp
som Riksbanken fastställer
(underlagsbeloppet). Räntesatsen
skall motsvara två gånger den
räntesats som gäller enligt 52 §
första och andra styckena lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank. Avgiften skall motsvara
ränta enligt den angivna räntesat-
sen for tiden från den föregående
beräkningstidpunkten eller, om en
tidigare beräkning inte har skett,
från det att föreskriften började
ordnande enligt andra stycket gäl-
ler i tillämpliga delar vad som sägs
om finansinstitut.
8§
Med placeringskrav avses att vissa
av ett finansinstituts placeringar
vid en viss beräkningstidpunkt
skall utgöra en viss andel av insti-
tutets totala placeringar eller att
förändringen under en beräknings-
period av sådana placeringar skall
utgöra en viss procent av föränd-
ringen av de totala placeringarna.
10 §
Ett finansinstitut som åsidosätter
en föreskrift som har meddelats
med stöd av ett förordnande om
kreditreglering skall betala en sär-
skild avgift till staten.
v Riksbanken.
H§
Den särskilda avgiften skall be-
stämmas som räntan på ett belopp
som Riksbanken fastställer
(underlagsbeloppet). Räntesatsen
skall motsvara två gånger den
räntesats som gäller enligt 11 kap.
2 § första stycket lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank. Avgiften skall motsvara
ränta enligt den angivna räntesat-
sen för tiden från den föregående
beräkningstidpunkten eller, om en
tidigare beräkning inte har skett,
från det att föreskriften började
14
tillämpas eller for beräknings- tillämpas eller for beräknings- Prop. 1997/98:164
perioden. perioden.
För utlåningsreglering och placeringskrav skall beräkningstidpunkten
eller beräkningsperioden enligt första stycket vara den som avses i 5 §
respektive 9 §. För emissionskontroll och räntereglering bestämmer
Riksbanken beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod särskilt.
Riksbanken får förelägga ett kre-
ditinstitut att lämna de uppgifter
som Riksbanken anser nödvändiga
för att bedöma om kreditreglering
behövs eller for att tillämpa ett
meddelat förordnande.
14 §
Riksbanken får förelägga ett fi-
nansinstitut att lämna de uppgifter
som Riksbanken anser nödvändiga
för att bedöma om kreditreglering
behövs eller för att tillämpa ett
meddelat förordnande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
15
2.5
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:168) om
vissa äldre sedlar
Prop. 1997/98:164
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Av Sveriges riksbank utgivna sedlar enligt nedan angivna författningar
skall upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 1998.
1. Sedlar på 5 kronor enligt kungörelsen (1966:2) om nya sedlar på
fem kronor,
2. sedlar på 10 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på
femtio och tio kronor,
3. sedlar på 10 kronor med anledning av Riksbankens 300-årsjubileum
enligt kungörelsen (1968:128) om nya sedlar på tio kronor,
4. sedlar på 50 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på
femtio och tio kronor,
5. sedlar pa 100 kronor enligt kungörelsen (1965:510) om nya sedlar
på etthundra kronor,
6. sedlar på 500 kronor enligt Riksbankens kungörelse (RBFS 1985:2)
om utgivande av sedlar på femhundra kronor,
7. sedlar på 1 000 kronor enligt förordningen (1976:758) om nya sedlar
på ettusen kronor.
Om inlösen av sedlar som upp-
hört att vara lagligt betalningsme-
del finns bestämmelser i 8 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank.
Om inlösen av sedlar som upp-
hört att vara lagligt betalningsme-
del finns bestämmelser i 5 kap. 4 §
lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
16
2.6
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Prop. 1997/98:164
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 23 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
Sekretess gäller för sådan uppgift
hos myndighet om innehav av fi-
nansiella instrument som har läm-
nats till myndigheten till följd av
särskilt beslut enligt 11 § insider-
lagen (1990:1342) eller till följd
av 38 § andra stycket lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank
eller 44 § lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pen-
sionsfonden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den
som uppgiften rör lider skada eller
23 §2
Sekretess gäller för sådan uppgift
hos myndighet om innehav av fi-
nansiella instrument som har läm-
nats till myndigheten till följd av
särskilt beslut enligt 11 § insider-
lagen (1990:1342) eller till följd
av 9 kap. 5 § lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank eller 44 §
lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör lider skada eller men.
men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
' Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1996:1017.
17
Den 13 november 1997 överlämnade regeringen propositionen om Riks-
bankens ställning till riksdagen (prop. 1997/98:40). I propositionen be-
handlades lagstiftningsfrågor som bl.a. följer av Sveriges åtaganden en-
ligt EG-fordraget i fråga om den andra etappen av den ekonomiska och
monetära unionen (EMU). Regeringen föreslog bl.a. att Riksbanken skall
ha ett prisstabilitetsmål for sin verksamhet samt att en ny ledningsstruk-
tur for banken skall inforas. Vidare föreslogs vissa ändringar beträffande
ansvaret for valutapolitiken. Propositionen innehöll förslag till grund-
lagsändringar.
Propositionen behandlades av riksdagen i betänkandet 1997/98:KU15.
Konstitutionsutskottet gav därvid finansutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen. Finansutskottets yttrande (1997/98:FiUly) finns bifogat
till betänkandet.
Riksdagen antog den 4 mars 1998 grundlagsändringarna som vilande.
Ett andra och slutligt beslut rörande grundlagsändringarna samt beslut
angående övriga lagförslag avses att fattas efter riksdagsvalet i oktober
1998.
Inom Finansdepartementet utarbetades en promemoria med förslag till
vissa ändringar i lagen (1988:1385) om Sverige riksbank (dnr Fi 98/743).
Ändringarna var framför allt redaktionella och innebar att riksbankslagen
delades in i kapitel. Vidare föreslogs vissa materiella förändringar röran-
de Riksbankens fÖreskriftsrätt och dess kreditgivning. Därutöver före-
slogs att begreppet kreditinstitut ändrades till monetära finansinstitut.
Promemorian remitterades till Sveriges riksbank, Finansinspektionen,
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen. Remiss-
svaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi 98/743).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 april 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådet har den 23 april 1998 yttrat sig över lagförslagen. Yttrandet
finns i bilaga 2.
Lagrådet har i sitt yttrande i huvudsak föreslagit ändringar i riks-
bankslagen. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrå-
dets förslag. Dessa och eventuella avvikelser från Lagrådets förslag re-
dovisas i övervägandeavsnittet och i författningskommentaren.
Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts i
lagförslagen.
Europeiska monetära institutet (EMI)
Prop. 1997/98:164
EMI har den 20 april 1998 enligt artikel 109f(6) i EG-fordraget beretts
tillfälle att avge yttrande.
18
Regeringen har ännu inte erhållit något yttrande. EMI har i brev den Prop. 1997/98:164
29 april 1998 meddelat att ett yttrande kommer att länmas till regeringen.
Regeringen avser att överlämna detta yttrande till riksdagen.
19
4.1 Lagen om Sveriges riksbank delas in i kapitel
Regeringens förslag: Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall
delas in i kapitel.
Prop. 1997/98:164
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot förslagen.
Fullmäktige i Sveriges riksbank har vissa förslag på redaktionella änd-
ringar och anser att det tydligt bör framgå av lagen vilket ansvarsområde
det nya fullmäktige kommer att få. Det finns ingen anledning att avvika
från förslaget i såväl partiöverenskommelsen som i propositionen om
Riksbankens ställning (prop. 1997/98:40) att i en bestämmelse räkna upp
vad som är fullmäktiges ansvarsområde. I den nya lagen bör det därför
såsom i den nuvarande riksbankslagen finnas en uppräkning av de frågor
som skall avgöras av nya fullmäktige i en särskild paragraf. Fullmäktige
föreslår att det i 1 kap. 5 § i den nya lagen tas in ett första stycke som
anger de bestämmelser som rör fullmäktiges ansvarsområde.
Vidare föreslår fullmäktige att de bestämmelser som har med upp-
giftslämnande att göra samlas i ett kapitel. Vidare föreslås att bestämmel-
serna om betalningssystemet (6 kap. 6 och 7 §§ i promemorian) samlas i
ett eget kapitel för att förtydliga att Riksbankens verksamhet är uppdelad
på de tre huvudområdena penningpolitik, valutapolitik och betalningsvä-
sende.
Skälen för regeringens förslag: I propositionen om Riksbankens
ställning (prop. 1997/98:40) föreslås ett stort antal ändringar i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank. De flesta av dem föranleds av att
Riksbankens ledningsstruktur föreslås förändras. Antas förslaget kommer
riksbankslagen att bli svårläst och oöverskådlig. Det finns därför skäl att
dela in lagen i kapitel.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1997/98 :KU 15 Riksbank-
ens ställning aviserat några lagändringar med anledning av regeringens
proposition. Emellertid avser utskottet att först efter valet och i samband
med att riksdagen slutligen skall ta ställning till de grundlagsändringar
som föreslås i propositionen, att lägga fram förslag till ändringar av riks-
bankslagen.
Fullmäktige i Sveriges riksbank föreslår i sitt remissvar att det införs
en bestämmelse som genom en uppräkning anger fullmäktiges ansvars-
område. Regeringen anser emellertid att det saknas behov av att i en sär-
skild bestämmelse i lagen räkna upp just fullmäktiges arbetsuppgifter.
Beträffande fullmäktiges förslag att införa ett nytt kapitel om upp-
giftslämnande anser regeringen att ett sådant kapitel skulle splittra sys-
tematiken i kapitelindelningen.
Regeringen delar fullmäktiges uppfattning att det är viktigt att bankens
tre huvuduppgifter på ett tydligare sätt klargörs i lagen. I promemorians
förslag har bestämmelserna om penningpolitik och betalningssystem pla-
20
cerats i ett kapitel och bestämmelserna om valutapolitik i ett annat. Rege- Prop. 1997/98:164
ringen instämmer, till skillnad från fullmäktige, i promemorians förslag
till kapitelindelning men anser att de i promemorian föreslagna 6 kap.
6 och 7 §§ bör placeras närmast före 6 kap. 9 §, som bl.a. handlar om
uppgiftslämnande i samband med bankens övervakning av betalnings-
systemets stabilitet. På så sätt samlas de bestämmelser som rör betal-
ningssystemet på ett ställe, nämligen sist i 6 kap. om Penningpolitik och
betalningssystem.
Lagrådet, som anser att riksbankslagen har fatt en lämplig disposition
såväl i fråga om kapitelindelningen som inom de enskilda kapitlen, ifrå-
gasätter om inte de bestämmelser i 6 kap. Penningpolitik och betalnings-
system, som behandlar både valutaförhållanden och kreditförhållanden
(2 och 4 §§), borde lösas upp och motsvarande föreskrifter i fråga om
valutaförhållanden föras in i 7 kap. Valutapolitik.
Regeringen delar inte Lagrådets uppfattning att dessa bestämmelser
bör lösas upp. När det gäller 6 kap. 2 § anges det i bestämmelsen att
Riksbanken skall följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknadema
samt vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder. Syftet med bestämmel-
sen är att banken skall skaffa sig erforderlig information för att kunna
fullgöra sin huvuduppgift, att bedriva penningpolitik. Det är därför mind-
re lämpligt att, som Lagrådet föreslår, införa motsvarande föreskrifter i
kapitlet om valutapolitik.
Den föreslagna 6 kap. 4 § innehåller bl.a. bestämmelser om offentlig-
görande av statistiska uppgifter om valuta- och kreditförhållanden. På
motsvarande sätt innehåller den föreslagna 6 kap. 9 § bestämmelser om
institutens uppgiftslämnande för att banken skall kunna fullgöra sin be-
talningsbalansstatistik. Eftersom 6 kap. 9 § skall bli kvar i 6 kap. finns
det enligt regeringen starka skäl att även 6 kap. 4 § kvarstår oförändrad i
samma kapitel.
Lagrådet har vidare när det gäller 1 kap. 1 § i den föreslagna riks-
bankslagen pekat på att bestämmelsen inleds med orden ”Sveriges riks-
bank, som enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är rikets centralbank...”,
och anför bl.a. följande. Den angivna bestämmelsen i regeringsformen
inleds emellertid med orden ”Riksbanken är rikets centralbank...”. I slutet
av förevarande bestämmelse och i alla andra bestämmelser i lagen anges
banken som ”Riksbanken”, alltså med stor bokstav. Det synes därför som
bankens firma är ”Riksbanken”, inte ”Sveriges riksbank”. Firman bör då
användas i inledningen till förevarande bestämmelse, så mycket mer som
detta överensstämmer med den grundlagsbestämmelse till viken hänvis-
ning sker. Lagens rubrik är ”Lag om Sveriges riksbank”. Lagrådet ser
trots det nu anförda inte något hinder mot att lagen far behålla denna ru-
brik, som far anses ha hävd.
Sveriges riksbank grundades år 1668 och benämndes vid denna tid-
punkt Riksens ständers bank. I samband med ståndsriksdagens avskaf-
fande år 1866 ändrades namnet till Sveriges riksbank. Regeringen delar
Lagrådets uppfattning att detta namn far anses ha hävd och att lagen allt-
jämt skall benämnas ”Lag om Sveriges riksbank”. Att benämningen
”Riksbanken” används i lagen innebär inte att bankens firma har ändrats.
Av Myndigheternas skrivregler (Ds 1997:48 s. 38) framgår att kortfor-
21
men av ”Sveriges riksbank” är ”Riksbanken” med stor bokstav. Rege- Prop. 1997/98:164
ringen kommer därför även fortsättningsvis att använda kortformen
”Riksbanken” i lagtext eftersom myndighetens kompletta namn
”Sveriges riksbank” skulle göra bestämmelserna alltför långa och svår-
lästa.
Beträffande den föreslagna 1 kap. 1 § riksbankslagen anser regeringen
dock att ändring skall göras från ”Sveriges riksbank” till ”Riksbanken” så
att bestämmelsen står i överensstämmelse med regeringsformen. Änd-
ringen är således endast en anpassning till regeringsformen och inte ett
byte av bankens firma.
4.2 Riksbankens kreditgivning
Regeringens förslag: Bestämmelserna om Riksbankens penning-
politiska operationer skall förtydligas. Riksbanken far möjlighet att
bevilja kredit även till andra företag än bankinstitut.
Skillnaden klargörs mellan kreditgivning i penningpolitiskt syfte
och kreditgivning under dagen som syftar till att främja en säker och
effektiv betalningsavveckling.
Kreditgivning i penningpolitiskt syfte och för att främja betalnings-
systemets funktion far beviljas endast mot betryggande säkerhet.
I likviditetsstödjande syfte får Riksbanken bevilja kredit eller ge ga-
ranti till bankinstitut och svenska företag under Finansinspektionens
tillsyn.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, utom såvitt
avser vilka motparter Riksbanken får bevilja kredit till och vilka institut
som skall ha rätt till kredit under dagen. I promemorians förslag begrän-
sas dessa motpartskretsar till bankinstitut och andra företag under Finans-
inspektionens tillsyn.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan erin-
ran.
Fullmäktige i Sveriges riksbank delar inte promemorians bedömning
när det gäller vilken motpartskrets Riksbanken får ha enligt den föreslag-
na 6 kap. 5 §. För närvarande är motpartskretsen begränsad när det gäller
penningpolitisk kreditgivning enligt 18 §. Däremot finns ingen sådan
begränsning för exempelvis Riksbankens repotransaktioner enligt 19 §.
Fullmäktige ställer sig positiv till de synpunkter som anförs i promemo-
rian att det är svårt att sakligt motivera denna åtskillnad. Dessa uttalan-
den talar dock enligt fullmäktiges mening för att motpartskriteriet bör tas
bort beträffande kreditgivning, snarare än att en begränsning införs avse-
ende övriga operationer.
Riksbanken har i dagsläget avtal med ett par s.k. primary dealers som
är utländska banker och man har för avsikt att utvidga motpartskretsen
ytterligare i framtiden. Med den föreslagna begränsningen av motparts-
kretsen vad avser repotransaktioner och annan värdepappershandel skulle
Riksbanken inte fa den valmöjlighet att välja motpart vid sina mark-
22
nadsoperationer som finns för närvarande och som det inte finns någon
anledning att ändra på. I andra hand menar dock fullmäktige att om det
även framledes skall finnas en motpartsbegränsning bör denna endast
gälla vid kreditgivning.
Fullmäktige anser att Riksbanken själv bör få besluta inte bara, såsom
föreslås i promemorian, vilka typer av institut som får rätt att delta i
Riksbankens system för betalningsavveckling, RlX-systemet, utan att
också vilka som skall ha rätt till kredit under dagen (intradagskredit).
Riksbanken bör ha rätt att, utan att någon uttrycklig begränsning i lag,
bevilja samtliga typer av deltagare kredit under dagen, förutsatt att Riks-
banken bedömer att kreditmöjligheten har betydelse för betalningssyste-
mets funktion. Riksbanken har visserligen inte för närvarande någon
deltagare i RIX som inte har fysisk närvaro i Sverige, s.k. distansdeltaga-
re. Det är dock inte alls uteslutet att det inom en nära framtid kan finnas
behov av att ha med utländska banker som deltagare i RlX-systemet med
möjlighet till intradagskredit så därför bör inte motpartskretsen begränsas
på sätt som föreslagits.
Enligt fullmäktiges mening bör vidare statliga myndigheter som deltar
i RIX också ha möjlighet att få intradagskrediter. Enligt den föreslagna
lagtexten i promemorian har staten inte någon möjlighet att få intradags-
kredit på samma sätt som sker för närvarande. Som också riktigt påpe-
kats i promemorian omfattar förbudet att bevilja kredit till staten inte den
typ av intradagskrediter som nu är i fråga och en statlig myndighet som
deltar i Riksbankens system för betalningsavveckling, RIX, bör därför
kunna beviljas kredit under dagen på samma villkor som övriga deltaga-
re. I detta sammanhang kan också övervägas om det inte i 8 kap. 1 §, som
innehåller bestämmelser om att Riksbanken inte får bevilja kredit till
staten, bör ges en hänvisning till att det finns en särskild bestämmelse om
Riksbankens rätt att bevilja kredit under dagen till staten i den föreslagna
6 kap. 6 §.
Vad gäller den föreslagna lagtexten i 6 kap. 7 § om ”lender of last re-
sort” föreslår fullmäktige att i denna paragraf bör anges att dessa lån får
ges ”på särskilda villkor” liksom i den nuvarande 18 §, för att markera att
denna typ av lån kan komma att gälla helt andra villkor än de som sätts
upp i 6 kap. 5 och 6 §§, exempelvis i fråga om fullgoda säkerheter.
En bestämmelser i den föreslagna lagen där det inte föreslagits någon
materiell ändring men där fullmäktige vill föreslå en ändring är 8 kap. 1 §
första stycket. Denna bestämmelse bör ändras till följande lydelse
”Riksbanken får ta emot betalningar till och göra utbetalningar för sta-
ten”. Detta bör inte vara en skyldighet som gör det nödvändigt för Riks-
banken att på statlig myndighets begäran tvingas att ta emot och utföra
betalningar. Ett sådant resonemang stöds också av principen att Riksban-
ken huvudsakligen skall hålla på med uppgifter som är relevanta för en
centralbank.
Prop. 1997/98:164
23
Skälen för regeringens förslag
Prop. 1997/98:164
Aktuella bestämmelser
Enligt 4 § riksbankslagen ansvarar Riksbanken för penningpolitiken och
skall främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. De närmare be-
stämmelserna om Riksbankens penningpolitiska operationer finns i 18-
20 §§. I 18 § regleras Riksbankens kreditgivning i penningpolitiskt syfte.
Därutöver finns i paragrafen bestämmelser som närmast tar sikte på
Riksbankens uppgift att främja säkerheten och effektiviteten i betalnings-
systemet. Enligt första stycket far Riksbanken medverka i betalningsut-
jämning. I andra stycket finns bestämmelserna om Riksbankens möjlig-
het att ge nödkredit (”lender of last resort”), dvs. att Riksbanken tillhan-
dahåller likviditet när stabiliteten i det finansiella systemet är hotad.
Bestämmelser om handel med vissa värdepapper och därtill knutna
rättigheter och skyldigheter i penningpolitiskt syfte finns i 19 §. Riks-
bankens repotransaktioner (återköpsavtal) och s.k. öppna marknads-
operationer omfattas t.ex. av nämnda bestämmelse. Vidare finns där be-
stämmelser om utgivning av egna skuldebrev, s.k. riksbankscertifikat.
Slutligen får Riksbanken enligt 20 § uppställa kassakrav gentemot kre-
ditinstitut.
Penningpolitiska operationer
Dagens lagreglering innebär att Riksbankens motparter vid olika typer av
penningpolitiska operationer väsentligen skiljer sig åt. Ingen begränsning
gäller således vid repotransaktioner enligt 19 §. Däremot begränsas kret-
sen vid kreditgivning och inlåning till bankinstitut i 18 §.
Riksbanken har för sina penningpolitiska operationer träffat avtal med
ett antal svenska och utländska banker och värdepappersbolag, s.k. pri-
mary dealer-avtal. Enligt avtalet åligger det en primary dealer att bl.a.
vara aktiv i Riksbankens marknadsoperationer genom att t.ex. lämna an-
bud på repor.
För närvarande tillämpar Riksbanken i huvudsak repotransaktioner när
det är likviditetsunderskott i den finansiella sektorn. Tidigare har Riks-
banken under en period av likviditetsöverskott huvudsakligen emitterat
riksbankscertifikat. För den närmare finjusteringen av likviditeten kan
Riksbanken även agera på dagslånemarknaden. Genom att 18 § riks-
bankslagen medger Riksbanken att lämna kredit till och ta emot inlåning
endast från bankinstitut, hindras vissa av Riksbankens penningpolitiska
motparter, primary dealers, från att delta i alla typer av finjusterande ope-
rationer.
All penningpolitisk kreditgivning sker i dag mot betryggande säkerhet.
Ur ett ekonomiskt perspektiv kan därför med fog hävdas att det för såväl
Riksbanken som för en motpart har mindre betydelse om en penningpo-
litisk transaktion har formen av kredit mot säkerhet enligt 18 § riks-
bankslagen eller som en repotransaktion enligt 19 §. I båda fallen far
24
motparten ett tillskott av likviditet mot att Riksbanken får värdepapper
som säkerhet.
Bestämmelserna i 18 och 19 §§ är mot den angivna bakgrunden inte
längre ändamålsenliga. Lagen bör således medge att penningpolitiska
transaktioner skall kunna genomföras med samma grupp motparter oav-
sett om det är fråga om repotransaktioner eller krediter. I promemorian
föreslogs att motpartskretsen borde begränsas till att avse bankinstitut
och andra foretag under Finansinspektionens tillsyn.
Fullmäktige i Sveriges riksbank har instämt i promemorians bedöm-
ning att motpartskretsen bör vara densamma oavsett om det är fråga om
repotransaktioner eller krediter. Emellertid har fullmäktige ansett att det
bör ankomma på banken att bestämma motpartskretsen. Regeringen delar
fullmäktiges bedömning. Mycket talar for att inte reglera Riksbankens
motpartskrets, t.ex. Riksbankens framtida kreditgivning.
De instrument som Riksbanken tillåts använda i likviditetsstyrande
syfte bör enligt regeringen utvidgas. Således bör Riksbanken få möjlighet
att göra repor med t.ex. aktier som underliggande tillgång samt köpa,
sälja och förmedla valuta och valutaderivat också i penningpolitiskt syfte.
Riksbankslagen föreslås till sist bli tydligare när det gäller skillnaden
mellan kreditgivning i penningpolitiskt syfte och de krediter som Riks-
banken beviljar inom ramen for deltagande i betalningsavveckling.
Prop. 1997/98:164
Krav på säkerhet
Riksbanken beviljar kredit endast mot betryggande säkerhet. Det gäller
såväl vid penningpolitiskt motiverad kreditgivning som vid sådan kredit
som deltagare i Riksbankens system för betalningsavveckling (RIX) kan
beviljas under dagen, s.k. intradagskredit. För närvarande accepterar
Riksbanken i princip endast stats- och bostadspapper som säkerhet. I
sammanhanget kan också nämnas att de nationella centralbanker som
kommer att delta i den gemensamma penningpolitiken inom EMU, en-
dast får utföra lånetransaktioner mot tillfredsställande säkerhet enligt
artikel 18 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska
centralbanken (ECBS-stadgan).
Det nuvarande kravet på säkerhet innebär att Riksbankens och därmed
statens finansiella risktagande begränsas. Krav på säkerhet ger också pri-
vata aktörer större incitament att hantera kreditrisker. Centralbankskre-
diter utan krav på säkerhet betyder i praktiken att kreditrisken för en be-
talning mellan två deltagare i clearingen kan läggas över på Riksbanken,
genom att kreditutrymmet i Riksbanken utnyttjas. Detta måste anses som
en oönskad effekt då det knappast kan vara en centralbanks uppgift att,
utan möjlighet till beslut i det enskilda fallet, ta på sig risker som skapas
genom affärsuppgörelser mellan enskilda aktörer.
Frånvaron av krav på säkerhet medför att s.k. moral hazard problem
uppkommer. Aktörerna ges incitament att genomföra transaktioner de
inte skulle ha genomfört genom att risken kan läggas över på Riksbank-
en. Endast genom att belägga all utlåning, såväl över natt som dag, med
25
krav på fullständiga säkerheter kan kreditriskerna fördelas på de aktörer Prop. 1997/98:164
som ansvarar för att risken uppkommer.
Av de skäl som redovisas ovan och för att lagfästa de krav som Riks-
banken redan idag ställer upp för krediter, bör Riksbanken fa bevilja kre-
dit endast mot betryggande säkerhet.
Riksbankens betalningssystem (RIX)
Riksbankens roll i penningpolitiken är sammanlänkad med ansvaret för
ett stabilt betalningssystem genom att de transaktioner som görs i pen-
ningpolitiskt syfte ger upphov till betalningar mellan aktörerna på den
finansiella marknaden. Störningar i betalningssystemet kan därför fa
återverkningar för Riksbankens möjligheter att bedriva penningpolitik.
Vidare kan ett mindre väl fungerande betalningssystem leda till att pro-
blem hos en aktör kan sprida sig till andra aktörer, vilket i förlängningen
kan medföra risk för hela betalningssystemets stabilitet.
När det gäller frågor om stabiliteten i betalningssystem har centralban-
kerna huvudsakligen koncentrerat sig på stora betalningar (s.k. large val-
ue payments), eftersom dessa innebär större påfrestningar på de finansi-
ella aktörerna. Mot denna bakgrund har Riksbanken, i likhet med flertalet
andra centralbanker, tagit en direkt operativ roll i betalningssystemet.
Riksbanken tillhandahåller sedan lång tid tillbaka bankerna möjlighet att
avveckla betalningsförpliktelser sinsemellan genom överföringar mellan
konton i Riksbanken. Sedan 1990 tillhandahåller Riksbanken ett databa-
serat system för avveckling av betalningar mellan deltagande institut, det
s.k. RlX-systemet. För närvarande finns 26 deltagare i systemet, förutom
Riksbanken. Till övervägande del är det banker som är deltagare i syste-
met. Vid sidan av dessa är tre svenska clearingorganisationer
(Bankgirocentralen, Värdepapperscentralen VPC och OM) anslutna lik-
som staten genom Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket.
Över deltagarnas konton i RIX avvecklas de direkta betalningarna
mellan bankerna, men även sådana betalningsuppdrag från kunder som
förmedlas från en bank till en annan. I systemet avvecklas också betal-
ningar i de värdepappersaffarer som avvecklas genom VPC och OM,
liksom den betalningsavveckling som Bankgirocentralen ombesörjer.
Den dagliga omsättningen i RIX är i snitt närmare 350 miljarder kronor.
Systemet arbetar enligt principen bruttoavveckling i realtid (real time
gross settlement, vanligen förkortat RTGS). Det innebär att betalningar
avvecklas en och en samt att medel som överförs till deltagares konto på
Riksbanken omedelbart blir tillgängliga för nya betalningar under den tid
systemet är öppet.
För närvarande pågår ett arbete inom EU där de nationella centralbank-
ernas betalningssystem skall länkas ihop för att möjliggöra snabba, säkra
och effektiva betalningar över gränserna (det s.k. TARGET).
Enligt 18 § riksbankslagen far Riksbanken delta i betalningsutjämning.
I övrigt finns inga uttryckliga bestämmelser som tar sikte på denna del av
Riksbankens verksamhet. I Riksbankens uppgift att främja ett säkert och
effektivt betalningsväsende har RIX en central roll. I riksbankslagen bör
26
därför införas en uttrycklig bestämmelse om att Riksbanken får tillhan- Prop. 1997/98:164
dahålla system för avveckling av betalningar.
I princip bör endast institut som har betydelse för betalningssystemet,
främst banker och clearinginstitut, ges möjlighet att delta i systemet. Ut-
vecklingen på detta område går emellertid fort och det är därför olämp-
ligt att i lag reglera vilka institut som skall ges tillträde. För närvarande
accepterar Riksbanken som deltagare endast sådana institut som på ett
eller annat sätt fyller en funktion som mellanhand på betalningsmarkna-
den, och som uppfyller de krav Riksbanken fastställt (se RBFS 1997:3).
Riksbanken bör även fortsättningsvis bestämma vilka institut som skall
ha rätt att delta i systemet. Riksbanken bör dock fastställa generella krite-
rier för sådant deltagande. Dessa kriterier skall vara offentliga och kon-
kurrensneutrala.
Intradagskredit
För avveckling av betalningar i RIX har deltagarna konton i Riksbanken.
Behållningen på en enskild deltagares konto kan svänga kraftigt under en
dag. För att främja säkerheten och effektiviteten i systemet kan Riksban-
ken bevilja deltagarna kredit under dagen, s.k. intradagskredit. Som ovan
nämnts kräver dock Riksbanken att betryggande säkerhet ställs för att en
deltagare skall beviljas kredit. Denna kreditgivning faller enligt nuvaran-
de tolkning in under 18 § riksbankslagen som bl.a. reglerar att Riksban-
ken far medverka i betalningsutjämning. Lagen blir tydligare om intra-
dagskreditema i stället regleras i en särskild bestämmelse. Enligt pro-
memorian bör Riksbanken därför i lag uttryckligen ges rätt att bevilja
bankinstitut och andra företag under Finansinspektionens tillsyn intra-
dagskredit, förutsatt att Riksbanken bedömer att kreditmöjligheten har
betydelse för betalningssystemets funktion.
Fullmäktige i Sveriges riksbank, som instämmer i att en särskild be-
stämmelse skall införas, har däremot ansett att motparterna inte bör anges
i lag utan kan bestämmas av banken. Regeringen instämmer i denna be-
dömning och anser att banken skall bestämma sina motparter på samma
sätt som banken bestämmer vilka institut som får rätt att delta i RIX.
Villkoren för intradagskrediter bör bestämmas av Riksbanken, dock
bör det i bestämmelsen införas ett krav på att kredit far beviljas endast
mot betryggande säkerhet. Riksbanken far bevilja staten kredit utan sä-
kerhet.
Enligt 23 § riksbankslagen far Riksbanken inte bevilja kredit till staten.
Den bestämmelsen omfattar dock inte intradagskrediter, som nu är i fråga
(se prop. 1994/95:150 s. 106-107). En statlig myndighet som deltar i RIX
bör alltså kunna beviljas kredit under dagen på samma villkor som övriga
deltagare. Bestämmelsen i nya 8 kap. 1 § bör därför anpassas på det sätt
som förslagits av fullmäktige.
27
Nödkrediter
Prop. 1997/98:164
Riksbanken har idag enligt 18 § andra stycket riksbankslagen möjlighet
att bevilja nödkrediter till svenska bankinstitut och andra svenska foretag
som står under tillsyn av Finansinspektionen. Under den svenska bank-
krisen utkristalliserades en arbetsfördelning mellan regeringen och Riks-
banken där regeringen gavs ansvar för åtgärder som avsåg att förbättra
företagens soliditet medan Riksbanken gavs likviditetsstödjande uppgif-
ter. Det finns anledning att denna ansvarsfördelning slås fast i lag. Riks-
bankens nuvarande mandat enligt 18 § andra stycket bör därför begränsas
till att endast avse likviditetsstödjande kreditgivning. Det innebär att
Riksbanken fortsättningsvis inte ges möjlighet att bevilja krediter till in-
solventa företag. Frågor om nödkredit är oftast av en sådan karaktär att
beslut måste fattas med mycket kort varsel och med bristfälligt underlag.
Det kan i sådana sammanhang vara svårt att bedöma institutets finansi-
ella ställning. Kredit bör dock ej beviljas i det fall institutet vid en sådan
bedömning uppenbarligen är insolvent.
I vissa fall kan det finnas lämpligare åtgärder att vidta än kreditgivning
på särskilda villkor, t.ex. att Riksbanken utfärdar en garanti. För att Riks-
banken skall kunna fullgöra sina likviditetsstödjande uppgifter bör bank-
en därför uttryckligen få ge garanti som ett alternativ till att bevilja kre-
dit.
Utländska filialer deltar i det svenska betalningssystemet. Det kan där-
för under vissa omständigheter finnas skäl för Riksbanken att ge krediter
också till dessa företag i syfte att undvika störningar i betalningssyste-
met. Det saknas därför skäl att begränsa Riksbankens möjligheter att ge
stöd till enbart svenska bankinstitut. Riksbanken bör således också fa ge
likviditetsstödjande krediter till utländska bankfilialer i Sverige. Be-
stämmelsen bör således justeras till att avse bankinstitut och svenska fö-
retag under Finansinspektionens tillsyn.
Fullmäktige i Sveriges riksbank har föreslagit att den nya bestämmel-
sen kompletteras med att lånen får ges ”på särskilda villkor”, varmed
avses att för denna typ av lån kan det komma att gälla helt andra villkor
än de som sätts upp i de föreslagna 6 kap. 5 och 6 §§, exempelvis i fråga
om fullgoda säkerheter. Regeringen ser inget hinder mot att komplettera
bestämmelsen på det sätt som föreslagits.
Däremot delar regeringen inte fullmäktiges bedömning när det gäller
förslag till ändring av 8 kap. 1 § så att Riksbanken inte längre skall ha en
skyldighet att på statlig myndighets begäran ta emot och utföra betal-
ningar. Denna proposition innehåller ändringar av redaktionell karaktär
och sådana ändringar som lagfaster Riksbankens praxis. Fullmäktiges
förslag, som innebär att Riksbanken upphör att vara ”statens bank”, är
enligt regeringen inte av sådan karaktär.
28
4.3
Föreskriftsrätt för Riksbanken
Prop. 1997/98:164
Regeringens förslag: Riksbanken skall ha rätt att utfärda föreskrifter
på det penningpolitiska området.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erin-
ran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 20 § riksbankslagen bestäms
kassakrav formellt genom förvaltningsbeslut i varje enskilt fall. Detta
beror på de begränsade möjligheter att överlåta föreskriftsrätt till Riks-
banken som fanns vid bestämmelsens tillkomst den 1 januari 1989. Efter
en lagändring i 8 kap. 14 § regeringsformen, som trädde i kraft den
1 januari 1992 (SFS 1991:1501), är det möjligt för riksdagen att genom
lag uppdra åt Riksbanken att meddela föreskrifter inom det penningpoli-
tiska området.
Mot denna bakgrund synes det inte rimligt att det beträffande kas-
sakrav måste fattas likalydande beslut i varje enskilt fall. Riksbankens
beslut om kassakrav skiljer sig till sin funktion knappast från normgiv-
ning i regeringsformens mening. Det finns därför skäl att nu bemyndiga
Riksbanken att meddela föreskrifter om kassakrav.
Även i övrigt när det gäller Riksbankens verksamhet på det penning-
politiska området framstår det som ändamålsenligt att den möjlighet som
regeringsformen ger att delegera föreskriftsrätt till Riksbanken utnyttjas.
Ett bemyndigande för Riksbanken att meddela föreskrifter inom det pen-
ningpolitiska området bör därför ges.
4.4 Begreppet kreditinstitut ersätts av begreppet
finansinstitut
Regeringens förslag: Begreppet kreditinstitut i 3 § lagen (1988:1385)
om Sverige riksbank skall ersättas av begreppet finansinstitut.
Promemorians förslag: I promemorians förslag ersätts begreppet kre-
ditinstitut med begreppet monetära finansinstitut.
Remissinstanserna ansluter sig till eller har inget att erinra mot pro-
memorians förslag.
Fullmäktige i Sveriges riksbank delar promemorians bedömning att det
inte är tillfredsställande att riksbankslagens definition av kreditinstitut
avviker från definitioner av samma begrepp i andra författningar. Det är
emellertid inte lämpligt att ersätta begreppet kreditinstitut med monetära
finansinstitut. Sistnämnda begrepp har en annan innebörd inom Europe-
iska monetära institutet (EMI) vilket är ägnat att skapa missförstånd. Det
finns anledning att avvakta med att anpassa svensk lag till dess Europei-
ska centralbanken (ECB) har kommit fram till ett slutligt beslut om vilka
institut som skall omfattas av den nya definitionen.
29
Skälen for regeringens förslag: I den nuvarande 3 § riksbankslagen Prop. 1997/98:164
finns definitioner av begreppen bank- och kreditinstitut.
”Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, medlems-
banker och utländska bankföretag som med stöd av 1 kap. 4 eller 5 § bank-
rörelselagen (1987:617) driver bankrörelse från filial här i landet.
Med kreditinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värde-
pappersinstitut, allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk
koncession, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionema, Svenska
skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 2 kap. 8, 9
eller 10 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet driver verksamhet
från filial i Sverige.”
Syftet med bestämmelsen är att definiera begreppen bankinstitut och kre-
ditinstitut eftersom dessa återkommer i andra bestämmelser i lagen. De-
finitionerna har sedan dess tillkomst ändrats vid ett antal tillfällen for att
stämma överens med annan lagstiftning.
Vid nu pågående översyn av riksbankslagen finns det anledning att
överväga om alla nuvarande bestämmelser fyller en funktion. Begreppen
bankinstitut och kreditinstitut återkommer i ett flertal andra bestämmel-
ser i riksbankslagen. Definitionerna av dessa båda begrepp bör därför
finnas kvar.
Riksbankslagens definition av kreditinstitut avviker från definitioner
av samma begrepp i andra författningar. Detta är inte en tillfredsställande
ordning. Det finns en inte obetydlig risk att fel uppstår på grund av för-
växling. Det är dessutom eftersträvansvärt att begreppet kreditinstitut
betyder samma sak i de författningar där det används.
I promemorian föreslås att riksbankslagens definition av begreppet
kreditinstitut ändras så att kreditinstitut byts ut till monetära finansinsti-
tut. Monetära finansinstitut är ett nytt begrepp som inte tidigare använts i
den svenska finansiella lagstiftningen. Begreppet diskuteras för närva-
rande inom EMI. Enligt promemorian har EMI ännu inte kommit fram
till ett slutligt beslut om vilka institut som skall omfattas av den nya defi-
nitionen.
Det skulle kunna anföras, såsom fullmäktige i Sveriges riksbank har
gjort, att en anpassning av svensk lag bör avvakta det resultat som EMI
kommer fram till.
Lagrådet har förståelse för att det finns ett behov av att tillskapa en de-
finition som är specifik för lagstiftning på Riksbankens område. Lagrådet
ifrågasätter dock om det nu är lämpligt att införa det föreslagna begrep-
pet monetärt finansinstitut i lagen och anser att begreppet förefaller inte
heller väl anpassat till svensk lagtext. Om en ändring över huvud taget
skall göras redan nu, föreslår Lagrådet att enbart termen ”finansinstitut”
används, med de följdändringar i övrigt som kan bli aktuella.
Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning när det gäller termen fi-
nansinstitut. Regeringen anser dock att det redan nu finns skäl att språk-
ligt byta begrepp. På så sätt erhåller Riksbanken ett begrepp som är unikt
för bankens verksamhet. Enligt riksbankslagen används begreppet i hu-
vudsak när kassakrav skall fastställas. Idag använder sig banken inte av
möjligheten att ställa kassakrav, genom att dessa har satts till 0 kronor.
30
Inom EMI pågår emellertid ett arbete med att fastställa de bestämmelser Prop. 1997/98:164
som skall gälla om kassakrav införs för de medlemsstater som deltar i
valutaunionen. Riksbanken kommer således, vid ett eventuellt framtida
svenskt deltagande i valutaunionen, att åter få införa kassakrav, om ECB
infört sådana. Det finns därför skäl att nu ändra begreppet för att vid ett
eventuellt deltagande i valutaunionen slutligt ange vilka institut som skall
anses vara finansinstitut.
När det gäller följdändringar i riksbankslagen och andra lagar kom-
menterar regeringen dessa i författningskommentaren.
31
Prop. 1997/98:164
Förslagen i denna proposition innebär i sak små förändringar vad gäller
Riksbankens verksamhet. Sammantaget väntas därför förslagen ha ringa
ekonomiska konsekvenser. Tre av förslagen ger dock ur ekonomiskt per-
spektiv anledning till korta kommentarer.
I avsnitt 4.2 föreslås ett förtydligande av Riksbankens roll som s.k.
lender of last resort. Riksbankens kreditgivning skall endast ske i likvi-
ditetsstödjande syfte. Detta är i linje med det arbetssätt som tillämpades
under krisen i det svenska finansiella systemet under början av 1990-
talet. I den mån det ansågs lämpligt att offentliga medel kom att använ-
das för att stödja insolventa kreditinstitut användes budgetmedel och inte
medel från Riksbanken.
Vidare föreslås att det i lag införs krav på att kreditgivning i penning-
politiskt syfte endast får ske mot betryggande säkerhet. Detta är en for-
malisering av den i dag rådande ordningen som bidrar till att minska de
ekonomiska risker som staten löper på de finansiella marknaderna.
Till sist utvidgas kretsen av de institut till vilka Riksbanken far ge kre-
dit så att den sammanfaller med den krets till vilka Riksbanken tillåts
utföra värdepappersaffarer, t.ex. repotransaktioner. Därmed ges Riksban-
ken en större flexibilitet vad gäller valet av penningpolitiska instrument.
32
Prop. 1997/98:164
6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank
1 kap. Verksamhetsmål och ledning
1§
Bestämmelsen, som i viss utsträckning har anpassats till Lagrådets för-
slag, motsvarar, efter språklig anpassning till 9 kap. 12 § regeringsfor-
men, nuvarande 1 §.
5 kap. Sedlar och mynt
1§
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 5 §.
I första stycket har det klargjorts att det är fullmäktige som skall be-
stämma utformningen av sedlar och mynt. Ändringen föranleds av att
41 § första stycket upphävs.
6 kap. Penningpolitik och betalningssystem
5§
Bestämmelsen är ny, men motsvarar i huvudsak nuvarande 19 § samt
18 § första stycket såvitt avser sådan kreditgivning som sker i penning-
politiskt syfte. Bestämmelsen har justerats i enlighet med Lagrådets för-
slag.
I första stycket har angetts att kredit får beviljas mot betryggande sä-
kerhet. Riksbanken har därutöver getts en möjlighet att köpa, sälja och
förmedla vissa värdepapper och valuta. Motiven härför har redovisats i
avsnitt 4.2.
7§
Bestämmelsen, som har justerats i enlighet med Lagrådets förslag, är ny
men motsvarar till viss del nuvarande 18 §.
I paragrafens första stycke har uttryckligen angetts att Riksbanken far
ta en operativ roll på betalningsmarknaden genom att tillhandahålla ett
system för avveckling av betalningar.
I andra stycket finns bestämmelser om sådan kreditgivning som sker i
syfte att underlätta betalningsavvecklingen. Motiven härför har redovi-
sats i avsnitt 4.2. Villkoren för denna kreditgivning bestäms av Riksban-
ken förutom att det uttryckligen har angetts att kredit endast far beviljas
mot betryggande säkerhet. Staten behöver inte ställa säkerhet.
33
2 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 164
8§ Prop. 1997/98:164
Bestämmelsen är ny, men motsvarar nuvarande 18 § andra stycket som
handlar om Riksbankens möjlighet att bevilja nödkrediter. Bestämmelsen
har utformats i enlighet med Lagrådets forslag.
Det syfte för vilket Riksbanken får bevilja nödkredit har förtydligats.
Dessutom har det förts in en möjlighet att ställa garanti. Motiven härför
har redovisats i avsnitt 4.2.
7 kap. Valutapolitik
7§
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 16 §.
I första stycket har ordet bankinrättningar av redaktionella skäl bytts ut
mot svenska och utländska banker.
8 kap. Övriga uppgifter
1§
Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-
svarar nuvarande 23 §. Uttrycket kreditinstitut har bytts ut mot uttrycket
finansinstitut. Motiven härför har redovisats i avsnitt 4.4.
I fjärde stycket har det gjorts ett förtydligande att Riksbanken får ge
staten kredit under dagen.
11 kap. Avgifter, vite m.m.
2§
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 52 §.
I första stycket har hänvisningarna ändrats och anpassning har skett till
den nya 6 kap. 5 §. Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets
förslag.
3§
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 53 §.
I första stycket har hänvisningarna ändrats och anpassats till den kapi-
telindelade lagen. Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets
förslag.
34
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
1 kap. Verksamhetsmål och ledning
2§
Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-
svarar 4 § i dess lydelse enligt prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning.
I paragrafens första stycke ges ett bemyndigande för Riksbanken att
meddela föreskrifter inom det penningpolitiska området. Motiven härför
har redovisats i avsnitt 4.3. Bemyndigandet omfattar huvudsakligen de
verksamheter som närmare regleras i 6 kap. 5 och 6 §§.
5§
Bestämmelsen är ny, men motsvarar 41 § sista stycket i dess lydelse en-
ligt prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning.
2 kap. Fullmäktige
4§
Bestämmelsen är ny, men motsvarar 41 § andra stycket i dess lydelse
enligt prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning.
6 kap. Penningpolitik och betalningssystem
6§
Bestämmelsen, som har justerats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-
svarar 20 § i dess lydelse enligt prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning.
Uttrycket kreditinstitut har bytts ut mot finansinstitut. Motiven härför har
redovisats i avsnitt 4.4.
Paragrafen har dessutom justerats i konsekvens med införandet av fö-
reskriftsrätt för Riksbanken enligt 1 kap. 2 §.
9 kap. Administrativa bestämmelser
2§
Bestämmelsen motsvarar 35 § i dess lydelse enligt prop. 1997/98:40
Riksbankens ställning.
I tredje stycket har hänvisningen anpassats till den kapitelindelade la-
gen.
Prop. 1997/98:164
35
4§
Bestämmelsen är ny, men motsvarar i huvudsak 38 § första och tredje
styckena i deras lydelse enligt prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
5§
Bestämmelsen är ny, men motsvarar i huvudsak 38 § andra stycket i dess
lydelse enligt prop. 1997/98: 40 Riksbankens ställning. Bestämmelsen
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
10 kap. Budget, vinstdisposition och ansvarsfrihet
3§
Bestämmelsen motsvarar 48 § i dess lydelse enligt prop. 1997/98:40
Riksbankens ställning.
I andra stycket har valuta- och penningpolitiken av redaktionella skäl
ändrats till penning- och valutapolitiken.
11 kap. Avgifter, vite m.m.
5§
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 56 § i dess lydelse enligt prop.
1997/98:40 Riksbankens ställning. Hänvisningen har anpassats till den
nya kapitelindelningen.
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
7 kap. 3 §
I propositionen 1997/98:154 Förvaltningen av statsskulden har en redak-
tionell ändring i 12 § riksbankslagen föreslagits. Denna bestämmelse
erhåller nu en ny beteckning.
Prop. 1997/98:164
36
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering
1 kap. 4 §, 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 2, 8,10,11 och 14 §§
Samtliga bestämmelser har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Bestämmelserna har ändrats eftersom hänvisningarna bör ske till rätt be-
stämmelser i den kapitelindelade riksbankslagen.
Vidare har ordet kreditinstitut bytts ut mot finansinstitut.
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:168) om
vissa äldre sedlar
Lagen har ändrats eftersom hänvisningen bör ske till rätt bestämmelse i
den kapitelindelade riksbankslagen.
6.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
9 kap. 23 §
Bestämmelsen har ändrats eftersom hänvisningen bör ske till rätt be-
stämmelse i den kapitelindelade riksbankslagen.
Prop. 1997/98:164
37
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riks-
bank
dels att 18 och 19 §§ skall upphöra att gälla1
dels att rubrikerna närmast före 1, 4, 5, 23, 31, 41, 47, och 50 §§ skall
utgå,
dels att i 3, 22, och 51 §§ ordet ”kreditinstitut” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”monetära finansinstitut” i motsvarande form,
dels att nuvarande 1 § skall betecknas 1 kap. 1 §, nuvarande 2 § skall
betecknas 10 kap. 1 §, nuvarande 3 § skall betecknas 6 kap. 1 §, nuva-
rande 5-8 §§ skall betecknas 5 kap. 1-4 §§, nuvarande 9 § skall beteck-
nas 6 kap. 2 §, nuvarande 11, 13-16 §§ skall betecknas 7 kap. 2, 4-7 §§,
nuvarande 22 § skall betecknas 6 kap. 9 §, nuvarande 22 a § skall be-
tecknas 7 kap. 8 §, nuvarande 23-28 §§ skall betecknas 8 kap. 1-6 §§,
nuvarande 30 § skall betecknas 9 kap. 7 §, nuvarande 37 § skall beteck-
nas 9 kap. 3 §, nuvarande 42 a § skall betecknas 4 kap. 3 §, nuvarande
51-54 §§ skall betecknas 11 kap. 1-4 §§,
dels att de nya 1 kap. 1 §, 5 kap. 1 §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 1 § och 11 kap.
2-3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya bestämmelser, 6 kap. 5 och
7-8 §§ av följande lydelse,
dels att rubriken till nya 1 kap. skall lyda ”Verksamhetsmål och led-
ning”, rubriken till nya 2 kap. skall lyda ”Fullmäktige”, rubriken till nya
3 kap. skall lyda ”Direktionen”, rubriken till nya 4 kap. skall lyda
”Gemensamma bestämmelser för fullmäktige och direktionen”, rubriken
till nya 5 kap. skall lyda ”Sedlar och mynt”, rubriken till nya 6 kap. skall
lyda ”Penningpolitik och betalningssystem”, rubriken till nya 7 kap. skall
lyda ”Valutapolitik”, rubriken till nya 8 kap. skall lyda ”Övriga uppgif-
ter”, rubriken till nya 9 kap. skall lyda ”Administrativa bestämmelser”,
rubriken till nya 10 kap. skall lyda ”Budget, vinstdisposition och ansvars-
frihet”, rubriken till nya 11 kap. skall lyda ”Avgifter, vite m.m.”.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Sveriges riksbank, som enligt 9
kap. 12 § regeringsformen är lan-
dets centralbank och en myndighet
under riksdagen, far endast bedri-
1 §
Sveriges riksbank, som enligt 9
kap. 12 § regeringsformen är rikets
centralbank och en myndighet un-
der riksdagen, far endast bedriva
1 Senaste lydelse av
18 § 1992:1619.
19 § 1995:969.
38
va eller ta del i sådan verksamhet eller ta del i sådan verksamhet som Prop. 1997/98:164
som enligt lag ankommer på Riks- enligt lag ankommer på Riksbank- Bilaga 1
banken. en.
5 kap.
Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen
har Riksbanken ensam rätt att ge
ut sedlar och mynt. Riksbanken
skall bestämma utformningen av
de sedlar och mynt som banken
1 §2
Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen
har Riksbanken ensam rätt att ge
ut sedlar och mynt. Fullmäktige
skall bestämma utformningen av
de sedlar och mynt som banken
ger ut. ger ut.
Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.
Penningenheten i Sverige kallas krona. Kronan delas i etthundra öre.
6 kap.
5§
Riksbanken får i penningpolitiskt
syfte
1. bevilja kredit mot tillfreds-
ställande säkerhet och ta emot
inlåning,
2. köpa, sälja och förmedla
svenska statspapper, andra lätt
omsättningsbara värdepapper,
valuta samt rättigheter och skyl-
digheter som anknyter till sådana
tillgångar,
3. ge ut egna skuldebrev.
Räntevillkoren for Riksbankens
in- och utlåning enligt första
stycket punkt 1 skall offentliggö-
ras.
7§
Riksbanken får tillhandahålla
system for avveckling av betal-
ningar eller på annat sätt medver-
ka i betalningsavveckling.
För att främja betalningssyste-
mets funktion får Riksbanken be-
vilja deltagarna i systemet kredit
under dagen. Kredit får endast
beviljas mot tillfredsställande sä-
kerhet. Staten behöver inte ställa
säkerhet.
Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1994:1539.
39
8§
Om det finns synnerliga skäl får
Riksbanken i likviditetsstödjande
syfte bevilja kredit på särskilda
villkor eller lämna garanti till
bankinstitut och svenska foretag
som står under tillsyn av Finans-
inspektionen.
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
7
Riksbanken far med eller utan
räntegottgörelse ta emot insätt-
ningar i valuta eller guld från and-
ra stater, mellanstatliga organ och
bankinrättningar. Riksbanken far
göra sådana insättningar hos bank-
inrättningar.
Riksbanken får även ingå avtal i
anknyter till de insättningar som an£
ap.
§
Riksbanken får med eller utan
räntegottgörelse ta emot insätt-
ningar i valuta eller guld från and-
ra stater, mellanstatliga organ samt
svenska och utländska banker.
Riksbanken får göra sådana insätt-
ningar hos svenska och utländska
banker.
n skyldigheter och rättigheter som
5 i första stycket.
8 kap.
1§3
Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för sta-
ten.
Riksbanken får ta emot inlåning från staten.
Riksbanken får inte bevilja kre-
dit till eller förvärva skuldförbin-
delse direkt från staten, annat of-
fentligt organ eller institution inom
Europeiska unionen.
Riksbanken får dock inom ra-
men för övriga bestämmelser i
denna lag bevilja kredit till och
förvärva skuldförbindelse från
kreditinstitu som ägs av staten
eller annat offentligt organ.
Riksbanken får inte bevilja kre-
dit till eller förvärva skuldförbin-
delse direkt från staten, armat of-
fentligt organ eller institution inom
Europeiska unionen. Enligt 6 kap.
7 f får dock Riksbanken bevilja
kredit till staten under dagen.
Riksbanken får dock inom ra-
men för övriga bestämmelser i
denna lag bevilja kredit till och
förvärva skuldförbindelse från
monetära finansinstitut som ägs av
staten eller annat offentligt organ.
11 kap.
Den särskilda avgiften enligt 57 §
skall svara mot en ränta på under-
skottet för varje dag som uppgår
2§4
Den särskilda avgiften enligt 1 §
skall svara mot en ränta på under-
skottet för varje dag som uppgår
3 Senaste lydelse av förutvarande 23 § 1995:969.
4 Senaste lydelse av förutvarande 52 § 1995:969.
40
till två gånger den utlåningsränta
som Riksbanken tillämpar vid be-
viljande av kredit till bankinstitut
enligt 18 § första stycket
till två gånger den utlåningsränta
som Riksbanken tillämpar vid be-
viljande av kredit enligt 6 kap. 5 §
första stycket.
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
Om det finns särskilda skäl, får avgiften sättas ned helt eller delvis.
Den som inte fullgör sin skyldig-
het enligt 22 § att lämna uppgifter
eller visa upp handlingar eller
lämnar oriktig uppgift när skyldig-
heten fullgörs skall dömas till bö-
ter, om gärningen inte är belagd
med straff i brottsbalken. Om ett
vite har förelagts med stöd av 22 §
ijärde stycket, far dock inte dömas
till straff för gärning som omfattas
av föreläggandet.
I ringa fall skall inte dömas till ar
§5
Den som inte fullgör sin skyldig-
het enligt 6 kap. 9 § att lämna
uppgifter eller visa upp handlingar
eller lämnar oriktig uppgift när
skyldigheten fullgörs skall dömas
till böter, om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken.
Om ett vite har förelagts med stöd
av 6 kap. 9 § fjärde stycket, far
dock inte dömas till straff för gär-
ning som omfattas av föreläggan-
det.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
5 Senaste lydelse av förutvarande 53 § 1997:104.
41
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 164
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riks-
bank i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag
dels att 38 § och 41 § skall upphöra att gälla1,
dels att rubriken närmast före 9 § skall utgå,
dels att nuvarande 4 § skall betecknas 1 kap. 2 §, nuvarande 10 § skall
betecknas 7 kap. 1 §, nuvarande 20 § skall betecknas 6 kap. 6 §, nuva-
rande 29 § skall betecknas 4 kap. 1 §, nuvarande 31-32 §§ skall beteck-
nas 1 kap. 3-4 §§, nuvarande 33 § skall betecknas 2 kap. 1 §, nuvarande
33 a § skall betecknas 3 kap. 1 §, nuvarande 33 b § skall betecknas 2 kap.
2 §, nuvarande 34-35 §§ skall betecknas 9 kap. 1-2 §§, nuvarande 39 §
skall betecknas 4 kap. 5 §, nuvarande 39 a § skall betecknas 4 kap. 4 §,
nuvarande 40 § skall betecknas 9 kap. 6 §, nuvarande 41a § skall beteck-
nas 3 kap. 2 §, nuvarande 42 § skall betecknas 6 kap. 3 §, nuvarande 43 §
skall betecknas 2 kap. 3 §, nuvarande 44 § skall betecknas 3 kap. 3 §,
nuvarande 45 § skall betecknas 4 kap. 6 §, nuvarande 46 § skall beteck-
nas 4 kap. 2 §, nuvarande 47-49 §§ skall betecknas 10 kap. 2-4 §§, nuva-
rande 50 § skall betecknas 6 kap. 4 §, nuvarande 56 § skall betecknas
11 kap. 5 §,
dels att de nya 1 kap. 2 §, 6 kap. 6 §, 9 kap. 2 §, 10 kap. 3 § och
11 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 5 §, 2 kap.
4 § och 9 kap. 4-5 §§, av följande lydelse.
Lydelse enligtprop. 1997/98:40 Föreslagen lydelse
1 kap
2§
Riksbanken har enligt 9 kap. 12 § Riksbanken har enligt 9 kap. 12 §
regeringsformen ansvaret för pen- regeringsformen ansvaret för pen-
ningpolitiken. ningpolitiken. Riksbanken får in-
om detta ansvarsområde utfärda
närmare föreskrifter.
Målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde.
Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsvä-
sende.
5§
Ärenden som inte skall avgöras av
fullmäktige avgörs av direktionen.
Direktionen kan besluta att ären-
den får avgöras av riksbanksche-
fen eller någon annan tjänsteman i
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
1 Senaste lydelse av
38 § 1996:1021.
41 § 1997:104.
42
Riksbanken.
2 kap.
4§
Fullmäktige får för Riksbankens
räkning lämna remissyttranden
inom sitt verksamhetsområde.
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
6 kap.
I penningpolitiskt syfte far Riks-
banken genom beslut i enskilda
fall uppställa kassakrav gentemot
kreditinstitut.
Med kassakrav avses att viss
andel, högst femton procent, av
kreditinstitutets placeringar eller
förbindelser, beräknade på det sätt
Riksbanken i det enskilda fallet
bestämmer, skall under angiven tid
motsvaras av medel som med eller
utan räntegottgörelse skall innestå
på räkning för institutet i Riksban-
ken. I den utsträckning Riksbank-
en i det enskilda fallet bestämmer
likställs med sådana medel kre-
ditinstitutets inneliggande kassa.
För ett utländskt kreditinstitut
som har rätt att driva verksamhet
från filial här i landet beräknas
kassakravet på filialens placering-
ar eller förbindelser.
6§
Riksbanken får i penningpolitiskt
syfte uppställa kassakrav gentemot
monetära finansinstitut.
Med kassakrav avses att viss
andel, högst femton procent, av det
monetära finansinstitutets place-
ringar eller förbindelser, beräkna-
de på det sätt Riksbanken bestäm-
mer, skall under angiven tid mot-
svaras av medel som med eller
utan räntegottgörelse skall innestå
på räkning för institutet i Riksban-
ken. I den utsträckning Riksban-
ken bestämmer likställs med såda-
na medel det monetära finansin-
stitutets inneliggande kassa.
För ett utländskt monetärt fi-
nansinstitut som har rätt att driva
verksamhet från filial här i landet
beräknas kassakravet på filialens
placeringar eller förbindelser.
9 kap.
2§
Vid huvudkontoret skall det finnas en revisionsenhet samt de övriga en-
heter som Riksbanken beslutar.
Verksamheten vid revisionsenheten leds av fullmäktige, om inte annat
följer av lagen (1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen m.m.
Fördelningen av ärenden mellan
enheterna skall framgå av den ar-
betsordning som avses i 38 §.
Revisionsenheten vid Riksbanken utför också revision av Riksdagens
förvaltningskontor, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer
enligt revisionsplaner som fastställs av respektive myndighet.
Fördelningen av ärenden mellan
enheterna skall framgå av den ar-
betsordning som avses i 4 §.
4§
Fullmäktige beslutar om arbets-
ordning i Riksbanken.
43
Riksbanken beslutar i övrigt i Prop. 1997/98:164
enskilda fall i frågor som rör per- Bilaga 1
sonal och uppdragstagare hos
banken, om inte annat följer av lag
eller beslut av riksdagen eller av
Riksdagens förvaltningskontor.
5§
Ledamöter i fullmäktige samt så-
dan personal och uppdragstagare
hos Riksbanken som Riksbanken
bestämmer skall skriftligen an-
mäla sitt innehav av finansiella
instrument som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument till Riksban-
ken. Detsamma gäller ändringar i
innehavet. A nmälningsskyldighe-
ten gäller dock inte för ordföran-
den och vice ordföranden i full-
mäktige samt ledamöter i direktio-
nen.
10 kap.
3§
Riksbanken är bokföringsskyldig och det åligger banken att fullgöra den-
na skyldighet på ett sätt som ger erforderlig information for en bedöm-
ning av bankens verksamhet.
Varje år före den 15 februari
skall direktionen till riksdagen,
Riksdagens revisorer och fullmäk-
tige avge redovisning för det före-
gående räkenskapsåret. Fullmäkti-
ge skall till riksdagen och Riksda-
gens revisorer lämna förslag till
disposition av Riksbankens vinst.
Redovisningen skall omfatta re-
sultaträkning, balansräkning, för-
valtningsberättelse och en redogö-
relse för valuta- och penningpoli-
tiken samt för hur Riksbanken har
främjat ett säkert och effektivt be-
talningsväsende.
Varje år före den 15 februari
skall direktionen till riksdagen,
Riksdagens revisorer och fullmäk-
tige avge redovisning för det före-
gående räkenskapsåret. Fullmäkti-
ge skall till riksdagen och Riksda-
gens revisorer lämna förslag till
disposition av Riksbankens vinst.
Redovisningen skall omfatta re-
sultaträkning, balansräkning, för-
valtningsberättelse och en redogö-
relse för penning- och valutapoli-
tiken samt för hur Riksbanken har
främjat ett säkert och effektivt be-
talningsväsende.
11 kap.
Riksbankens beslut enligt denna
lag far överklagas endast i den
utsträckning och i den ordning
5§
Riksbankens beslut enligt denna
lag får överklagas endast i den
utsträckning och i den ordning
44
som sägs i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa
beslut av Riksdagens förvaltnings-
kontor och myndigheter. Hur talan
förs mot fullmäktiges beslut om
skiljande av en ledamot av direk-
tionen från hans anställning regle-
ras i 33 b §.
som sägs i lagen (1989:186) om Prop. 1997/98:164
överklagande av administrativa Bilaga 1
beslut av Riksdagens förvaltnings-
kontor och myndigheter. Hur talan
fors mot fullmäktiges beslut om
skiljande av en ledamot av direk-
tionen från hans anställning regle-
ras i 2 kap. 2 §.
45
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i
nämnda lag1 att nuvarande 12 § skall betecknas 7 kap. 3 §.
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
Senaste lydelse prop. 1997/98:154.
46
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och Prop. 1997/98:164
kreditreglering Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 2, 8,
10, 11 och 14 §§ lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Med kreditinstitut enligt denna lag
avses de institut som anges i 3 §
lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank.
4§
Med monetära finansinstitut enligt
denna lag avses de institut som
anges i 6 kap. 1 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank.
2 kap.
2 §’
Om regeringen har förordnat om valutareglering, far regeringen förordna
att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion far
1. ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller
2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på
konto i Riksbanken.
Om regeringen har förordnat om
valutareglering, far regeringen
förordna att den som innehar ut-
ländska betalningsmedel, tillgodo-
havanden på konton i utländskt
myntslag eller utländska fondpap-
per skall erbjuda Riksbanken att
mot betalning i svenska kronor
lösa in tillgångarna. Riksbanken
far, helt eller delvis, överlåta
nämnda befogenhet till ett kre-
ditinstitut.
Om regeringen har förordnat om
valutareglering, far regeringen
förordna att den som innehar ut-
ländska betalningsmedel, tillgodo-
havanden på konton i utländskt
myntslag eller utländska fondpap-
per skall erbjuda Riksbanken att
mot betalning i svenska kronor
lösa in tillgångarna. Riksbanken
får, helt eller delvis, överlåta
nämnda befogenhet till ett mone-
tärt finansinstitut.
Riksbanken far bemyndiga ett kre-
ditinstitut att meddela tillstånd
enligt detta kapitel. Anser sig kre-
ditinstitutet inte kunna bifalla en
ansökan, skall denna överlämnas
till Riksbanken.
§2
Riksbanken får bemyndiga ett mo-
netärt finansinstitut att meddela
tillstånd enligt detta kapitel. Anser
sig institutet inte kunna bifalla en
ansökan, skall denna överlämnas
till Riksbanken.
Senaste lydelse 1993:1702.
Senaste lydelse 1993:1702.
47
3 kap.
2§
Ett förordnande om kreditreglering Ett förordnande om kreditreglering
kan gälla ett eller flera slag av kre- kan gälla ett eller flera slag av mo-
ditinstitut. netära finansinstitut.
Regeringen kan på begäran av Riksbanken forordna att även annan
som yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning,
samt, när det gäller emissionskontroll, annan som offentligen utbjuder
obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsätt-
ning, skall kunna omfattas av kreditregleringen.
För den som omfattas av ett for- För den som omfattas av ett för-
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
ordnande enligt andra stycket gäl-
ler i tillämpliga delar vad som sägs
om kreditinstitut.
ordnande enligt andra stycket gäl-
ler i tillämpliga delar vad som sägs
om monetära finansinstitut.
Med placeringskrav avses att vissa
av ett kreditinstituts placeringar
vid en viss beräkningstidpunkt
skall utgöra en viss andel av insti-
tutets totala placeringar eller att
förändringen under en beräknings-
period av sådana placeringar skall
utgöra en viss procent av föränd-
ringen av de totala placeringarna.
8§
Med placeringskrav avses att vissa
av ett monetärt finansinstituts pla-
ceringar vid en viss beräkningstid-
punkt skall utgöra en viss andel av
institutets totala placeringar eller
att förändringen under en beräk-
ningsperiod av sådana placeringar
skall utgöra en viss procent av
förändringen av de totala place-
ringarna.
Ett kreditinstitut som åsidosätter
en föreskrift som har meddelats
med stöd av ett förordnande om
kreditreglering skall betala en sär-
skild avgift till staten.
Fråga om särskild avgift prövas a
10 §
Ett monetärt finansinstitut som
åsidosätter en föreskrift som har
meddelats med stöd av ett förord-
nande om kreditreglering skall
betala en särskild avgift till staten.
v Riksbanken.
Den särskilda avgiften skall be-
stämmas som räntan på ett belopp
som Riksbanken fastställer
(underlagsbeloppet). Räntesatsen
skall motsvara två gånger den
räntesats som gäller enligt 52 §
jorsta och andra styckena lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank. Avgiften skall motsvara
ränta enligt den angivna räntesat-
sen for tiden från den föregående
beräkningstidpunkten eller, om en
tidigare beräkning inte har skett,
U§
Den särskilda avgiften skall be-
stämmas som räntan på ett belopp
som Riksbanken fastställer
(underlagsbeloppet). Räntesatsen
skall motsvara två gånger den
räntesats som gäller enligt 11 kap.
2 § första och andra styckena la-
gen (1988:1385) om Sveriges
riksbank. Avgiften skall motsvara
ränta enligt den angivna räntesat-
sen for tiden från den föregående
beräkningstidpunkten eller, om en
tidigare beräkning inte har skett,
48
från det att föreskriften började från det att föreskriften började Prop. 1997/98:164
tillämpas eller för beräknings- tillämpas eller för beräknings- Bilaga 1
perioden. perioden.
För utlåningsreglering och placeringskrav skall beräkningstidpunkten
eller beräkningsperioden enligt första stycket vara den som avses i 5 §
respektive 9 §. För emissionskontroll och räntereglering bestämmer
Riksbanken beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod särskilt.
Riksbanken far förelägga ett kre-
ditinstitut att lämna de uppgifter
som Riksbanken anser nödvändiga
för att bedöma om kreditreglering
behövs eller för att tillämpa ett
meddelat förordnande.
14 §
Riksbanken far förelägga ett mo-
netärt finansinstitut att lämna de
uppgifter som Riksbanken anser
nödvändiga för att bedöma om
kreditreglering behövs eller för att
tillämpa ett meddelat förordnande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
49
Förslag till lag om ändring i beredskapsförordningen
(1993:242)
Härigenom föreskrivs att 15 § beredskapsförordningen (1993:242) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
15 §'
Av bilagan till denna förordning framgår vilka myndigheter som är funk-
tionsansvariga och de övriga myndigheter som har uppgifter inom funk-
tionerna. Av bilagan framgår också vilka myndigheter som är bered-
skapsmyndigheter.
Av särskilda bestämmelser följ-
er att civilbefälhavamas och läns-
styrelsernas verksamhet ingår i
vissa funktioner utöver vad som
framgår av bilagan. Enligt 30 §
lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank skall Riksbanken samrå-
da med Finansinspektionen i frå-
gor som rör finansiella tjänster och
med Kommerskollegium i frågor
som har samband med utrikeshan-
deln. I lagen (1994:1720) om civilt
försvar finns bestämmelser om
kommunala uppgifter inom total-
försvaret.
Av särskilda bestämmelser följ-
er att civilbefälhavamas och läns-
styrelsernas verksamhet ingår i
vissa funktioner utöver vad som
framgår av bilagan. Enligt 9 kap.
7 § lagen (1988:1385) om Sveri-
ges riksbank skall Riksbanken
samråda med Finansinspektionen i
frågor som rör finansiella tjänster
och med Kommerskollegium i
frågor som har samband med utri-
keshandeln. I lagen (1994:1720)
om civilt försvar finns bestämmel-
ser om kommunala uppgifter inom
totalförsvaret.
Svenska kyrkans centralstyrelse leder och samordnar den kyrkliga be-
redskapen i enlighet med vad centralstyrelsen avtalar med kyrkliga
kommuner och andra trossamfund. I lagen om civilt försvar finns be-
stämmelser om kyrkorådets ansvar för beredskapen inom den kyrkliga
kommunen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Senaste lydelse 1995:692.
50
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:168) om vissa äldre Prop. 1997/98:164
sedlar Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Av Sveriges riksbank utgivna sedlar enligt nedan angivna författningar
skall upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 1998.
1. Sedlar på 5 kronor enligt kungörelsen (1966:2) om nya sedlar på
fem kronor,
2. sedlar på 10 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på
femtio och tio kronor,
3. sedlar på 10 kronor med anledning av Riksbankens 300-årsjubileum
enligt kungörelsen (1968:128) om nya sedlar på tio kronor,
4. sedlar på 50 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på
femtio och tio kronor,
5. sedlar pa 100 kronor enligt kungörelsen (1965:510) om nya sedlar
på etthundra kronor,
6. sedlar på 500 kronor enligt Riksbankens kungörelse (RBFS 1985:2)
om utgivande av sedlar på femhundra kronor,
7. sedlar på 1 000 kronor enligt förordningen (1976:758) om nya sedlar
på ettusen kronor.
Om inlösen av sedlar som upp-
hört att vara lagligt betalningsme-
del finns bestämmelser i 8 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank.
Om inlösen av sedlar som upp-
hört att vara lagligt betalningsme-
del finns bestämmelser i 5 kap. 4 §
lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
51
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1997/98:164
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 23 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
Sekretess gäller för sådan uppgift
hos myndighet om innehav av fi-
nansiella instrument som har läm-
nats till myndigheten till följd av
särskilt beslut enligt 11 § insider-
lagen (1990:1342) eller till följd
av 38 § andra stycket lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank
eller 44 § lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pen-
sionsfonden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den
som uppgiften rör lider skada eller
23 §2
Sekretess gäller för sådan uppgift
hos myndighet om innehav av fi-
nansiella instrument som har läm-
nats till myndigheten till följd av
särskilt beslut enligt 11 § insider-
lagen (1990:1342) eller till följd
av 9 kap. 5 § lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank eller 44 §
lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör lider skada eller men.
men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1996:1017.
52
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-04-23
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justititerådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 16 april 1998 (Finansdepartementet) har re-
geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank,
3. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank,
4. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,
5. lag om ändring i beredskapsförordningen (1993:242),
6. lag om ändring i lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar,
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Carina
Crantz.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
De olika ändringarna i riksbankslagen har blivit tekniskt mycket kompli-
cerade. Ett bättre förfaringssätt hade varit att låta kapitelindelningen an-
stå till dess att en helt ny riksbankslag kunde se dagens ljus. Ändringarna
genomförs emellertid såvitt Lagrådet kunnat finna på ett tekniskt korrekt
sätt och det finns inte anledning att efter det nedlagda arbetet välja något
annat förfarande.
Enligt Lagrådets mening medför förslaget också att riksbankslagen far en
lämplig disposition, såväl i fråga om kapitelindelningen som inom de
enskilda kapitlen, även om vissa placeringar naturligtvis kan diskuteras.
För sin del vill Lagrådet ifrågasätta, om inte de bestämmelser i 6 kap.
Penningpolitik och betalningssystem, som behandlar både valutaförhål-
landen och kreditförhållanden (2 och 4 §§), borde lösas upp och motsva-
rande föreskrifter i fråga om valutaförhållanden föras in i 7 kap. Valuta-
politik.
Enligt lagrådsremissen skall begreppet kreditinstitut bytas ut mot be-
greppet monetärt finansinstitut. Som framhålls i remissen finns på skilda
håll i den finansiella lagstiftningen ordet kreditinstitut och det har därvid
fatt skiftande innebörd (t.ex. lagen om finansieringsverksamhet, där f.ö.
också det närliggande begreppet finansiellt institut definieras). Det är lätt
att instämma i synpunkten i remissen att de olika definitionerna inom de
här aktuella områdena om möjligt bör ha samma innebörd. Det finns en-
ligt Lagrådets mening dessutom anledning att sträva efter att minimera
Prop. 1997/98:164
Bilaga 2
53
antalet definitioner, något som i så fall bör ske i samband med en mera Prop. 1997/98:164
genomgripande översyn av den finansiella lagstiftningen. Bilaga 2
Lagrådet kan ha förståelse for att det föreligger ett behov av att tillskapa
en definition som är specifik for lagstiftningen på Riksbankens område.
Det kan dock, såsom har gjorts av fullmäktige i Riksbanken, ifrågasättas
om det nu är lämpligt att infora det föreslagna begreppet monetärt finans-
institut i lagen. Enligt vad som upplysts vid föredragningen av remissen
förekommer uttrycket inom EMI i material angående vissa statistiska
uppgifter. Begreppet har emellertid ännu inte fatt något definitivt inne-
håll. Att, i avvaktan på att begreppet far ett innehåll efter resultatet av
diskussionerna inom EMI, införa definitionen i lagstiftningen synes
mindre lämpligt. Begreppet förefaller inte heller väl anpassat till svensk
lagtext. Om en ändring över huvud taget skall göras redan nu, föreslår
Lagrådet att enbart termen ”finansinstitut” används, med de följdänd-
ringar i övrigt som kan bli aktuella.
Förslaget till lag om ändring i lagen om Sveriges riksbank
1 kap. 1 §
Paragrafen inleds med orden ”Sveriges riksbank, som enligt 9 kap. 12 §
regeringsformen är rikets centralbank —”. Den angivna paragrafen i re-
geringsformen inleds emellertid med orden ”Riksbanken är rikets cen-
tralbank —”, I slutet av förevarande paragraf och i alla andra paragrafer i
lagen anges banken som ”Riksbanken”, alltså med stor bokstav. Det sy-
nes därför som om bankens firma är ”Riksbanken”, inte ”Sveriges riks-
bank”. Firman bör då användas i inledningen till förevarande paragraf, så
mycket mer som detta överensstämmer med den grundlagsbestämmelse
till vilken hänvisningen sker.
Lagens rubrik är ”Lag om Sveriges riksbank”. Lagrådet ser trots det nu
anförda inte något hinder mot att lagen far behålla denna rubrik, som får
anses ha hävd. Det bör tilläggas att beteckningen ”Sveriges riksbank”
används också i 1 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617).
6 kap. 5 §
Enligt första stycket 1 far Riksbanken bevilja kredit mot ”tillfreds-
ställande” säkerhet. I övervägandena synes förutsättas att säkerheten
skall vara ”fullgod”. Kravet på att säkerheten skall vara tillfredsställande
ligger emellertid till sin språkliga innebörd närmare ett krav på att den
skall vara nöjaktig eller godtagbar än ett krav på att den skall vara full-
god eller betryggande. Uttrycket ”tillfredsställande säkerhet” är inte hel-
ler något vedertagen term i svensk krediträtt. Såvitt Lagrådet har sig be-
kant förekommer uttrycket endast i 12 kap. 3 och 4 §§ sjölagen
(1994:1009). Enligt 2 kap. 13 § bankrörelselagen (1987:617) far kredit
som huvudregel beviljas endast mot ”betryggande” säkerhet. Enligt Lag-
rådets mening bör samma krav ställas på Riksbanken. Ordet
”tillfredsställande” bör därför bytas ut mot ”betryggande”.
54
6 kap. 7 §
Godtas den synpunkt Lagrådet framfört under 5 § bör i andra stycket or-
det ”tillfredsställande” bytas ut mot ”betryggande”.
6 kap 8 §
Enligt paragrafen far, om det finns synnerliga skäl, Riksbanken i likvidi-
tetsstödjande syfte bevilja kredit på särskilda villkor eller lämna garanti
till bankinstitut och svenska foretag som står under tillsyn av Finansin-
spektionen. Bestämningen ”på särskilda villkor” synes lämpligen böra
hänföras också till möjligheten att lämna garanti och därför sättas fram-
för ”bevilja kredit”. Avsikten är att likviditetsstödjande krediter skall fa
ges också till utländska bankfilialer i Sverige. För att inte även andra ut-
ländska bankinstitut skall omfattas (jfr definitionen 6 kap. 1 §) måste
kravet att företag skall stå under Finansinspektionens tillsyn vara hänför-
ligt också till bankinstitut, något som inte helt tydligt framgår av ordaly-
delsen. Bestämmelsen skulle bli tydligare om ordet ”sådana” infogades
före ”bankinstitut”.
8 kap. 1 §
Från en huvudregel i tredje stycket första meningen anges två undantag,
ett i andra meningen i samma stycke och ett i fjärde stycket. Båda un-
dantagen markeras med ordet ”dock”. Det synes lämpligare att undanta-
gen sammanförs i fjärde stycket, varvid även hänvisningen till 6 kap. 7 §
bör preciseras att avse andra stycket i nämnda paragraf. Fjärde stycket
kan då inledas på följande sätt: ”Riksbanken far dock enligt 6 kap. 7 §
andra stycket bevilja kredit till staten under dagen. Riksbanken far också
inom ramen -—”,
Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i lagen om Sveriges
riksbank (förslag nr 2)
1 kap. 2 §
I paragrafen föreslås - med stöd av 8 kap. 14 § andra stycket regerings-
formen - att Riksbanken skall bemyndigas meddela närmare föreskrifter
inom det ansvarsområde som avser penningpolitiken. Det anses att dele-
gation av riksdagens normgivningsmakt i princip bör ske med angivande
av de hänseenden i vilka föreskrifter far meddelas, exempelvis så att re-
geringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att
meddela närmare föreskrifter i vissa avseenden. Ramarna kan härvid gö-
ras ganska omfattande (se Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt
1974 års regeringsform, 2 uppl. s. 122 f). Det synes svårt att ange be-
gränsningar för Riksbankens kompetens utöver den att det skall vara frå-
ga om penningpolitiken. Sistnämnda bestämning får anses utgöra en till-
räcklig avgränsning.
Prop. 1997/98:164
Bilaga 2
55
Avsikten torde vara att Riksbanken skall ges verklig normgivningsmakt. Prop. 1997/98:164
Ordet ”närmare” utan vidare bestämningar for tanken till verkställighets- Bilaga 2
föreskrifter och bör därför utgå.
Förslaget till lag om ändring i lagen om valuta- och kreditreglering
3 kap. 11 §
Enligt den föreslagna lydelsen skall straffräntan motsvara ”två gånger
den räntesats som gäller enligt 11 kap. 2 § första och andra styckena”
riksbankslagen, dvs. fyra gånger utlåningsräntan enligt 6 kap. 5 § samma
lag. 11 kap. 2 § andra stycket riksbankslagen innehåller inte någon ränte-
sats och överensstämmer i det hänseendet med 52 § andra stycket riks-
bankslagen i gällande lydelse. Att förevarande paragraf nu hänvisar till
andra stycket i 52 § riksbankslagen beror på att paragrafen inte ändrats i
samband med en tidigare ändring av styckeindelningen i 52 § riks-
bankslagen. Hänvisningen bör därför endast avse 11 kap. 2 § första
stycket riksbankslagen.
Förslaget till lag om ändring i beredskapsförordningen
Den författning som förslaget avser har tillkommit genom en regerings-
förordning. Senast 15 § ändrades (1995:692) skedde det också genom en
regeringsförordning. Lagrådet kan inte se något skäl att nu göra bestäm-
melsen riksdagsbunden, något som bara skulle vara ägnat att medföra
komplikationer for framtiden. Lagrådet förordar därför att detta förslag
inte föreläggs riksdagen.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
56
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Verksamhetsmål och ledning
1 § Riksbanken, som enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är rikets central-
bank och en myndighet under riksdagen, får endast bedriva eller ta del i
sådan verksamhet som enligt lag ankommer på Riksbanken. (1 §)
2 § Riksbanken har enligt 9 kap. 12 § regeringsformen ansvaret för pen-
ningpolitiken. Riksbanken får inom detta ansvarsområde utfärda före-
skrifter.
Målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde.
Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsvä-
sende. (4 §)
3 § Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen har Riksbanken elva fullmäktige,
som väljs av riksdagen.
Fullmäktige väljer inom sig en ordförande samt en vice ordförande.
(31 §)
4 § Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen leds Riksbanken av en direktion,
som utses av fullmäktige. Direktionen består av sex ledamöter som utses
för en tid av sex år. Fullmäktige utser ordförande i direktionen, som
samtidigt skall vara chef för Riksbanken, och minst en vice ordförande,
som samtidigt skall vara vice riksbankschef.
Fullmäktige skall när det behövs bestämma i vilken inbördes ordning
vice riksbankschefer skall tjänstgöra i riksbankschefens ställe när riks-
bankschefen har förhinder. (32 §)
5 § Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av direktionen.
Direktionen kan besluta att ärenden får avgöras av riksbankschefen eller
någon annan tjänsteman i Riksbanken. (41 § sista stycket)
2 kap. Fullmäktige
1 § Ledamöter av fullmäktige får inte
1. vara statsråd,
2. vara ledamot i direktionen,
3. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en bank eller annat före-
tag som står under Finansinspektionens tillsyn, eller
4. inneha annan anställning eller annat uppdrag som gör dem olämpli-
ga för uppdraget som fullmäktig.
Prop. 1997/98:164
Bilaga 3
57
Ledamöterna far inte heller vara underåriga, i konkurs, underkastade Prop. 1997/98:164
näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Bilaga 3
Om en ledamot tar en sådan anställning eller ett sådant uppdrag som
kan strida mot bestämmelserna i första stycket skall riksdagen entlediga
ledamoten från uppdraget i fullmäktige. (33 §)
2 § Fullmäktiges rätt att skilja en ledamot av direktionen från hans an-
ställning följer av 9 kap. 12 § regeringsformen.
Talan mot beslut om skiljande från anställning skall ske inom två må-
nader från delgivning av beslutet. Riksbankschefen får föra talan vid EG-
domstolen. Övriga ledamöter far väcka talan vid Arbetsdomstolen enligt
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Arbetsdomstolen kan förklara ett beslut om skiljande från anställning
ogiltigt.
Väcks inte talan inom den tid som föreskrivs i andra stycket har parten
förlorat sin talan. (33b §)
3 § Vid fullmäktiges sammanträden skall protokoll föras.
Fullmäktige är beslutföra när minst åtta av ledamöterna är närvarande.
Varje ledamot som deltar i den slutliga handläggning är skyldig att delta
även i avgörandet. Ingen är dock skyldig att rösta för mer än ett förslag.
Ett beslut om att skilja en ledamot av direktionen från hans anställning
förutsätter att minst åtta av fullmäktiges ledamöter är ense om beslutet.
(43 §)
4 § Fullmäktige får för Riksbankens räkning lämna remissyttranden inom
sitt verksamhetsområde. (41 § andra stycket)
3 kap. Direktionen
1 § Ledamöter av direktionen far inte
1. vara ledamot av riksdagen,
2. vara statsråd,
3. vara anställd i Regeringskansliet,
4. vara anställd centralt av ett politiskt parti,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en bank eller annat före-
tag som står under Finansinspektionens tillsyn, eller
6. inneha annan anställning eller annat uppdrag som gör dem olämpli-
ga att vara direktionsledamot.
Ledamöterna far inte heller vara underåriga, i konkurs, underkastade
näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Om en ledamot tar en sådan anställning eller ett sådant uppdrag som
kan strida mot bestämmelserna i första stycket skall ledamoten genast
anmäla det till fullmäktige.
Under ett år efter det att en ledamots anställning har upphört får leda-
moten inte utan fullmäktiges medgivande inneha sådan anställning eller
sådant uppdrag som avses i första stycket 5 och 6. (33a §)
58
2 § Ledamöter av direktionen får inte söka eller ta emot instruktioner när Prop. 1997/98:164
de fullgör penningpolitiska uppgifter. (41 a §) Bilaga 3
3 § Vid direktionens sammanträden skall protokoll föras.
Direktionen är beslutför när minst hälften av ledamöterna är närvaran-
de. Ärenden som kräver ett skyndsamt beslut far dock avgöras av två
ledamöter, om de är ense om beslutet. Vaije ledamot som deltar i den
slutliga handläggningen av ett ärende är skyldig att delta även i avgöran-
det. Ingen är dock skyldig att rösta för mer än ett förslag.
Ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige har rätt att närvara vid
direktionens sammanträden med yttranderätt men utan förslags- och röst-
rätt. (44 §)
4 kap. Gemensamma bestämmelser för fullmäktige och direktionen
1 § Uppkommer i Riksbankens verksamhet anledning att väcka en fråga
om författningsändring eller någon annan åtgärd från statens sida, far
fullmäktige eller direktionen inom sitt respektive ansvarsområde göra
framställning i ämnet till riksdagen eller regeringen.
Innan en framställning till riksdagen eller regeringen görs skall full-
mäktige och direktionen samråda med varandra. (29 §)
2 § I skrivelser som fullmäktige eller direktionen avger till riksdagen
eller regeringen skall det anges vilka ledamöter som deltagit i beslutet
och vem som varit föredragande. Har skiljaktig mening anmälts i ärendet,
skall den anges i skrivelsen eller framgå av bifogat protokollsutdrag.
(46 §)
3 § I viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabili-
tet eller berör Finansinspektionens tillsynsverksamhet skall Riksbanken
samråda med inspektionen. Vid ett sådant samråd skall Riksbanken läm-
na Finansinspektionen de uppgifter som behövs. (42 a §)
4 § Ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige samt ledamöterna i
direktionen skall till riksdagen skriftligen anmäla
1. innehav av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument,
2. innehav av andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening ut-
om bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk
person,
3. ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 1 kap. 5 § kom-
munalskattelagen (1928:370),
4. avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal
om löne- eller pensionsförmån som lämnas under den tid som omfattas
av uppdraget i fullmäktige eller anställningen i direktionen, och
5. krediter eller andra skulder samt villkoren för dessa.
Anmälan av tillgångar och avtal enligt första stycket 2-4 behöver inte
göras om dessa tillsammans understiger ett marknadsvärde på 500 000
59
kronor. Detsamma gäller krediter och andra skulder enligt första stycket
5 om dessa tillsammans understiger 500 000 kronor.
Anmälan enligt första stycket skall göras när uppdraget eller anställ-
ningen påbörjas. Behöver enligt andra stycket tillgångar och avtal eller
krediter och andra skulder inte anmälas vid denna tidpunkt skall anmälan
ske senast inom fyra veckor från det att den i andra stycket angivna grän-
sen uppnåtts.
Anmälan skall därefter göras av förändring som innebär att
1. tillgång som avses i första stycket 1 förvärvas,
2. det sammanlagda värdet av tillgångar och avtal enligt första stycket
2-4 eller det sammanlagda beloppet av krediter och andra skulder enligt
första stycket 5 förändrats med mer än 100 000 kronor sedan anmälan
senast gjordes, under förutsättning att det sammanlagda värdet eller be-
loppet efter förändringen inte understiger 500 000 kronor eller
3. villkorsändring sker beträffande krediter och andra skulder som har
anmälts.
Anmälan av sådana förändringar som avses i fjärde stycket skall göras
senast fyra veckor från det att förändringen inträffade. (39 a §)
5 § Bestämmelser om ersättning till ledamöter och suppleanter i fullmäk-
tige finns i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksda-
gen, dess myndigheter och organ.
Lön och andra anställningsförmåner för ledamöter i direktionen fast-
ställs av fullmäktige. (39 §)
6 § Fullmäktige och direktionen far inte sammanträda på ett område som
är ockuperat av främmande makt. (45 §)
5 kap. Sedlar och mynt
1 § Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har Riksbanken ensam rätt att ge
ut sedlar och mynt. Fullmäktige skall bestämma utformningen av de
sedlar och mynt som banken ger ut.
Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.
Penningenheten i Sverige kallas krona. Kronan delas i etthundra öre.
(5 §)
2 § Sedlar far ges ut med valörerna tjugo, femtio, etthundra, femhundra
och ettusen kronor.
Mynt far ges ut med valörerna femtio öre, en krona, fem kronor och tio
kronor.
Dessutom far minnes- och jubileumsmynt med andra valörer ges ut.
(6 §)
Prop. 1997/98:164
Bilaga 3
3 § Riksbanken skall svara för landets försörjning med sedlar och mynt.
(7 §)
60
4 § Sedlar och mynt som är skadade eller förslitna far lösas in av Riks- Prop. 1997/98:164
banken. För sedlar som blivit helt förstörda får Riksbanken betala ersätt- Bilaga 3
ning.
Om särskilda skäl finns, får Riksbanken lösa in sedlar och mynt som
upphört att vara lagliga betalningsmedel. (8 §)
6 kap. Penningpolitik och betalningssystem
1 § Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker,
medlemsbanker och utländska bankföretag som med stöd av 1 kap. 4
eller 5 § bankrörelselagen (1987:617) driver bankrörelse från filial här i
landet.
Med finansinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värde-
pappersinstitut, allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk
koncession, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionema, Svenska
skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 2 kap. 8,
9 eller 10 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet driver verk-
samhet från filial i Sverige. (3 §)
2 § Riksbanken skall följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknader-
na samt vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder.
(9 §)
3 § Riksbanken skall inför alla viktiga penningpolitiska beslut informera
det statsråd som regeringen utser. (42 §)
4 § Riksbanken skall minst två gånger om året lämna en skriftlig redogö-
relse till riksdagen om penningpolitiken.
Riksbanken skall löpande offentliggöra statistiska uppgifter om valuta-
och kreditförhållanden. Riksbanken skall även offentliggöra beslut om
diskontoförändringar. (50 §)
5 § Riksbanken får i penningpolitiskt syfte
1. bevilja kredit mot betryggande säkerhet och ta emot inlåning,
2. köpa, sälja och förmedla svenska statspapper, andra lätt omsätt-
ningsbara värdepapper, valuta samt rättigheter och skyldigheter som an-
knyter till sådana tillgångar,
3. ge ut egna skuldebrev.
Räntevillkoren för Riksbankens in- och utlåning enligt första stycket 1
skall offentliggöras. (19 § och 18 § första stycket)
6 § Riksbanken far i penningpolitiskt syfte uppställa kassakrav gentemot
finansinstitut.
Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av finansin-
stitutets placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt Riksbanken
bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel som med eller
utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i Riksbanken.
61
I den utsträckning Riksbanken bestämmer likställs med sådana medel
finansinstitutets inneliggande kassa.
För ett utländskt finansinstitut som har rätt att driva verksamhet från
filial här i landet beräknas kassakravet på filialens placeringar eller för-
bindelser. (20 §)
7 § Riksbanken far tillhandahålla system for avveckling av betalningar
och på annat sätt medverka i betalningsavveckling.
För att främja betalningssystemets funktion får Riksbanken bevilja
deltagarna i systemet kredit under dagen. Kredit får endast beviljas mot
betryggande säkerhet. Staten behöver inte ställa säkerhet, (nästan ny)
8 § Om det finns synnerliga skäl far Riksbanken i likviditetsstödjande
syfte på särskilda villkor bevilja kredit eller lämna garanti till sådana
bankinstitut och svenska foretag som står under tillsyn av Finansinspek-
tionen. (18 § andra stycket)
9 § Efter anmodan av Riksbanken skall ett finansinstitut eller annat fore-
tag som står under tillsyn av Finansinspektionen till Riksbanken lämna
de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att
1. följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknadema,
2. övervaka betalningssystemets stabilitet.
Den som har utfört en valutatransaktion är skyldig att till Riksbanken
lämna de uppgifter och för Riksbanken visa upp de handlingar beträffan-
de transaktionen som behövs som underlag for Riksbankens betalnings-
balansstatistik. Detsamma gäller den för vars räkning transaktionen har
utförts.
Om uppgiftsskyldighet föreligger enligt andra stycket skall den för
vars räkning transaktionen utförs till den som förmedlar denna uppge sitt
personnummer eller organisationsnummer, vad betalningen avser och
vilket land betalningen går till eller kommer från samt namn på betal-
ningsmottagare i utlandet.
Riksbanken far utfärda närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten
enligt första och andra stycket. Om någon inte fullgör föreskriven skyl-
dighet får Riksbanken förelägga honom vite. (22 §)
7 kap. Valutapolitik
1 § Riksbanken skall besluta om tillämpningen av det växelkurssystem
som regeringen beslutat om. (10 §)
2 § Det ankommer på Riksbanken att i valutapolitiskt syfte hålla till-
gångar i utländsk valuta, utländska fordringar och guld. (11 §)
3 § I valutapolitiskt syfte får Riksbanken
1. köpa, sälja och förmedla utländsk valuta, utländska statspapper, and-
ra lätt omsättningsbara skuldebrev i utländsk valuta och guld samt rättig-
heter och skyldigheter som anknyter till nämnda tillgångar,
Prop. 1997/98:164
Bilaga 3
62
2. ge ut egna skuldebrev i utländsk valuta for de ändamål som avses i Prop. 1997/98:164
1 § andra stycket lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldför- Bilaga 3
valtning. (12 §)
4 § I valutapolitiskt syfte får Riksbanken ta upp utländsk kredit och kre-
dit i utländsk valuta, bevilja kredit till annan centralbank och till Interna-
tionella valutafonden, bevilja kredit inom ramen för verksamheten i Bank
en för internationell betalningsutjämning samt bevilja kredit för Europe-
iska unionens system för medelfristigt finansiellt stöd.
Efter medgivande av riksdagen far Riksbanken i valutapolitiskt syfte
bevilja kredit till andra internationella fmansorgan som Sverige är med-
lem i och sluta avtal med annan än centralbank om långsiktiga internatio-
nella låneåtaganden.
Riksbanken far också efter medgivande av riksdagen av egna medel
tillskjuta insatskapital i Internationella valutafonden. (13 §)
5 § Riksbanken får förvärva de särskilda dragningsrätter som tillkommer
Sverige genom deltagandet i Internationella valutafonden. Det åligger
vidare Riksbanken att fullgöra de skyldigheter som följer av Sveriges
deltagande i detta system.(14 §)
6 § Riksbanken far verka som förbindelseorgan i förhållande till interna-
tionella fmansorgan som Sverige är medlem i. (15 §)
7 § Riksbanken far med eller utan räntegottgörelse ta emot insättningar i
valuta eller guld från andra stater, mellanstatliga organ samt svenska och
utländska banker. Riksbanken far göra sådana insättningar hos svenska
och utländska banker.
Riksbanken far även ingå avtal om skyldigheter och rättigheter som
anknyter till de insättningar som anges i första stycket. (16 §)
8 § Riksbanken skall på begäran tillhandahålla skattemyndigheter upp-
gifter som finns hos Riksbanken och som rör betalningar till eller från
utlandet, om det behövs för myndigheternas kontroll av skatter eller av-
gifter. I fråga om uppgifter som behövs för taxering tillämpas i stället
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
Riksbanken skall på begäran tillhandahålla tullmyndigheter uppgifter
som finns hos Riksbanken och som rör betalningar för import eller export
av varor.
Om det finns särskilda skäl far Riksbanken underlåta att lämna upp-
gifter enligt första och andra styckena. (22 a §)
8 kap. Övriga uppgifter
1 § Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för
staten.
Riksbanken far ta emot inlåning från staten.
63
Riksbanken får inte bevilja kredit till eller förvärva skuldförbindelse Prop. 1997/98:164
direkt från staten, annat offentligt organ eller institution inom Europeiska Bilaga 3
unionen.
Riksbanken far dock enligt 6 kap. 7 § andra stycket bevilja kredit till
staten under dagen. Riksbanken far också inom ramen för övriga be-
stämmelser i denna lag bevilja kredit till och förvärva skuldförbindelse
från finansinstitut som ägs av staten eller annat offentligt organ. (23 §)
2 § Inom ramen för Riksbankens uppgifter som centralbank får Riksban-
ken förvärva aktier, andelar i ekonomiska föreningar och liknande rättig-
heter och ta på sig de förpliktelser som är förenade med dessa rättigheter.
(24 §)
3 § Riksbanken far själv eller genom bolag som ägs av banken bedriva
tryckerirörelse, papperstillverkning och tillverkning av sedlar samt till-
verkning av mynt, medaljer och liknande föremål. (25 §)
4 § Riksbanken far förvärva fastigheter och inventarier som är avsedda
för den verksamhet som banken bedriver eller har del i.
För att skydda en fordran får Riksbanken förvärva varje slag av egen-
dom. Sådan egendom skall avyttras så snart det är lämpligt och senast när
det kan ske utan f rlust. (26 §)
5 § Riksbanken får mot betalning utföra tjänster som har anknytning till
bankens verksamhet som centralbank. (27 §)
6 § Riksbanken får efter prövning i varje enskilt fall medge ackord samt
besluta om avskrivning, nedsättning eller eftergift av fordran som banken
har. (28 §)
9 kap. Administrativa bestämmelser
1 § Riksbanken bedriver verksamhet vid ett huvudkontor i Stockholm,
där också fullmäktige och direktionen har sitt säte.
Riksbanken får dessutom bedriva verksamhet vid riksbankskontor och
riksbanksdepåer till det antal och på de orter som Riksbanken bestäm-
mer. (34 §)
2 § Vid huvudkontoret skall det finnas en revisionsenhet samt de övriga
enheter som Riksbanken beslutar.
Verksamheten vid revisionsenheten leds av fullmäktige, om inte annat
följer av lagen (1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen m.m.
Fördelningen av ärenden mellan enheterna skall framgå av den arbets-
ordning som avses i 4 §.
Revisionsenheten vid Riksbanken utför också revision av Riksdagens
förvaltningskontor, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer
enligt revisionsplaner som fastställs av respektive myndighet. (35 §)
64
3 § Enligt förutsättningar som anges i 6 § punkterna 2 och 3 lagen Prop. 1997/98:164
(1994:260) om offentlig anställning far Riksbanken i särskilda fall be- Bilaga 3
sluta att endast svenska medborgare far vara anställda inom Riksbanken.
(37 §)
4 § Fullmäktige beslutar om arbetsordning i Riksbanken.
Riksbanken beslutar i övrigt i enskilda fall i frågor som rör anställda
och uppdragstagare hos banken, om inte annat följer av lag eller beslut av
riksdagen eller av Riksdagens förvaltningskontor. (38 § första och tredje
stycket)
5 § Ledamöter i fullmäktige samt sådana anställda och uppdragstagare
hos Riksbanken som Riksbanken bestämmer skall skriftligen anmäla sitt
innehav av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument till Riksbanken. Det-
samma gäller ändringar i innehavet. Anmälningsskyldigheten enligt den-
na paragraf gäller dock inte för ordföranden och vice ordföranden i full-
mäktige samt ledamöter i direktionen.( 38 § andra stycket)
6 § Hos Riksbanken skall det finnas en personalansvarsnämnd med riks-
bankschefen som ordförande. Nämnden skall därutöver bestå av, förutom
personalföreträdama, de ledamöter som Riksbanken utser. Följande frå-
gor skall, om de rör andra än ledamöter av direktionen, prövas av an-
svarsnämnden:
1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, dock
inte i fråga om provanställning,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning.
Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälf-
ten av de andra ledamöterna är närvarande. (40 §)
7 § Vid planeringen och genomförandet av Riksbankens verksamhet i
fred skall de krav beaktas som totalförsvaret ställer.
Vid beredskapsplaneringen skall Riksbanken samråda med Finansin-
spektionen i frågor om finansiella tjänster och med Kommerskollegium i
frågor som har samband med utrikeshandeln.
(30 §)
10 kap. Budget, vinstdisposition och ansvarsfrihet
1 § Riksbanken skall ha en grundfond som uppgår till ettusen miljoner
kronor, en reservfond som uppgår till femhundra miljoner kronor samt en
dispositionsfond. (2 §)
2 § Riksbankens räkenskapsår är kalenderår.
Varje år före utgången av december månad skall direktionen fastställa
en budget för Riksbankens förvaltningsverksamhet under det följande ,
räkenskapsåret. Direktionen skall lämna budgeten till Riksdagens fi- Prop. 1997/98:164
nansutskott, Riksdagens revisorer och fullmäktige för kännedom. (47 §) Bilaga 3
3 § Riksbanken är bokföringsskyldig och det åligger banken att fullgöra
denna skyldighet på ett sätt som ger erforderlig information för en be-
dömning av bankens verksamhet.
Varje år före den 15 februari skall direktionen till riksdagen, Riksda-
gens revisorer och fullmäktige avge redovisning för det föregående rä-
kenskapsåret. Fullmäktige skall till riksdagen och Riksdagens revisorer
lämna förslag till disposition av Riksbankens vinst. Redovisningen skall
omfatta resultaträkning, balansräkning, förvaltningsberättelse och en re-
dogörelse för penning- och valutapolitiken samt för hur Riksbanken har
främjat ett säkert och effektivt betalningsväsende. (48 §)
4 § Riksbankens resultaträkning och balansräkning fastställs av riksda-
gen, som också beslutar hur bankens vinst skall disponeras. Har reserv-
fonden gått ned under femhundra miljoner kronor skall minst tio procent
av årets vinst avsättas till reservfonden tills denna åter nått upp till detta
belopp.
Riksdagen beslutar om ansvarsfrihet för fullmäktige för dess verksam-
het och för direktionen för förvaltningen av Riksbanken. Ansvarsfrihet
far vägras endast om det finns skäl att föra talan om ekonomiskt ansvar
mot en ledamot av fullmäktige eller direktionen eller om ledamoten bör
åtalas för brottsligt förfarande i samband med sitt uppdrag eller sin an-
ställning. (49 §)
11 kap. Avgifter, vite m.m.
1 § Ett finansinstitut som inte uppfyller uppställda kassakrav skall betala
särskild avgift till staten.
Frågan om särskild avgift prövas av Riksbanken. (51 §)
2 § Den särskilda avgiften enligt 1 § skall svara mot en ränta på under-
skottet för varje dag som uppgår till två gånger den utlåningsränta som
Riksbanken tillämpar vid beviljande av kredit enligt 6 kap. 5 §.
Om det finns särskilda skäl, far avgiften sättas ned helt eller delvis.
(52 §)
3 § Den som inte fullgör sin skyldighet enligt 6 kap. 9 § att lämna upp-
gifter eller visa upp handlingar eller som lämnar oriktig uppgift när skyl-
digheten fullgörs skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med
straff i brottsbalken. Om ett vite har förelagts med stöd av 6 kap. 9 §
ljärde stycket, far dock inte dömas till straff för gärning som omfattas av
föreläggandet.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar. (53 §)
4 § Riksbanken skall utan hinder av vad som föreskrivs i 8 kap. 8 § och
9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) underrätta polismyndighet eller
66
åklagarmyndighet om det i verksamhet som avses i dessa bestämmelser
framkommer uppgifter som ger anledning att anta att ett brott har begåtts.
Om det finns särskilda skäl far Riksbanken underlåta att lämna sådan
underrättelse. (54 §)
5 § Riksbankens beslut enligt denna lag far överklagas endast i den ut-
sträckning och i den ordning som sägs i lagen (1989:186) om överkla-
gande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltningskontor och
myndigheter. Hur talan fors mot fullmäktiges beslut om skiljande av en
ledamot av direktionen från hans anställning regleras i 2 kap. 2 §. (56 §)
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999
2. Övergångsbestämmelser, se prop 1997/98:40 Riksbankens ställning.
Prop. 1997/98:164
Bilaga 3
67
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 maj 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Messing
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Regeringen beslutar proposition 1997/98:164 Ändringar i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank.
68
Prop. 1997/98:164
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för bak- häver eller upprepar |
|
Lag om ändring i lagen |
1 kap. 2 § |
69
Eländers Gotab 56387, Stockholm 1998