Prop.
1997/98:153
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 april 1998
Göran Persson
Jörgen Andersson
(Inrikesdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1995:1518) om mervär-
desskattekonton för kommuner och landsting och mervärdesskattelagen
(1994:200). Ändringarna syftar dels till att förtydliga i vilka fall rätt till
ersättning föreligger när det gäller olika typer av s.k. omsorgsboende,
dels att upprätthålla konkurrensneutraliteten mellan verksamhet som be-
drivs i kommunal regi och verksamhet som upphandlas. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.
I propositionen föreslås vidare att det genom en ny lag införs vissa
möjligheter för landstinget och kommunerna i Skåne respektive Västra
Götalands län att i utjämningssyfte lämna bidrag till en annan kommun.
Bestämmelserna syftar till att möjliggöra en utjämning av de relativt sto-
ra skillnader som finns mellan de nuvarande landstingen i respektive län
så att indelningsändringama inte skall föranleda några väsentliga ökning-
ar i det kommunala skatteuttaget eller väsentliga minskningar av verk-
samheten för invånarna i dessa län. Lagen föreslås träda i kraft den 1 ja-
nuari 1999.
I Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 153
Prop 1997/98:153
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.........4
2.2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)...........................................................................6
2.3 Förslag till lag om rätt för landstinget och kommunerna i
Skåne län och Västra Götalands län att lämna bidrag till
annan kommun....................................................................7
3 Ärendet och dess beredning..............................................................8
4 Förändringar i det kommunala systemet för ersättning för viss
mervärdesskatt...................................................................................9
4.1 Bakgrund.............................................................................9
4.2 Ersättning för ingående mervärdesskatt som avser vissa
boendeformer......................................................................9
4.3 Rätt till särskild ersättning vid hyra av omsorgsbostä-
der.....................................................................................13
4.4 Slopad uttagsbeskattning i vissa fall.................................15
4.5 Ekonomiska konsekvenser................................................16
5 Bidrag i utjämningssyfte i Skåne och Västra Götalands län...........16
5.1 Bakgrund...........................................................................16
5.2 Förslag till möjlighet för landstinget och kommunerna i
Skåne län och Västra Götalands län att lämna bidrag till
annan kommun..................................................................17
5.3 Effekterna på utjämningssystemet med anledning av
indelningsändringama i Skåne län och Västra Götalands
län......................................................................................20
6 F örfattningskommentar...................................................................22
6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.......22
6.2 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).........................................................................22
6.3 Förslaget till lag om rätt för landstinget och kommuner-
na i Skåne län och Västra Götalands län att lämna bidrag
till annan kommun............................................................23
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Ersättning för viss
mervärdesskatt till kommuner och landsting. Ds 1997:74....24
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag........................................................27
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna......................................31
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998 ...........32
Prop 1997/98:153
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting,
2. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
3. lag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och Västra
Götalands län att lämna bidrag till annan kommun.
Prop 1997/98:153
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ lagen (1995:1518) om mervärdes-
skattekonton för kommuner och landsting skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Vid utbetalning av ersättning en- Vid utbetalning av ersättning en-
ligt 5 § tillämpas bestämmelserna i ligt 5 § tillämpas bestämmelserna i
8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervär- 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervär-
desskattelagen (1994:200). desskattelagen (1994:200). Bestäm-
melsen i 8 kap. 9 § första stycket 1
mervärdesskattelagen skall dock
inte tillämpas i fråga om sådana
boendeformer som anges i 20 §
andra stycket och 21 § tredje styck-
et socialtjänstlagen (1980:620)
samt 9 § 8 och 9 lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade.
7§
Kommuner och landsting har ef-
ter ansökan rätt till ersättning från
kontona för de ökade kostnader
som till följd av bestämmelserna
om mervärdesskatt uppkommer vid
upphandling avseende verksamhet
inom sjukvård, tandvård, social
omsorg och utbildning. Rätt till
ersättning föreligger också när
kommunen och landstinget lämnar
bidrag till näringsidkare för dennes
verksamhet inom nämnda områden.
Kommuner och landsting har ef-
ter ansökan rätt till ersättning från
kontona för de ökade kostnader
som till följd av bestämmelserna
om mervärdesskatt uppkommer vid
upphandling av verksamhet inom
sjukvård, tandvård, social omsorg
och utbildning samt vid hyra av
lokal för sådana boendeformer som
avses i 6 §. Rätt till ersättning före-
ligger också när kommunen och
landstinget lämnar bidrag till nä-
ringsidkare för dennes verksamhet
Senaste lydelse 1997:1256.
inom nämnda områden. Prop 1997/98:153
Ersättning enligt första stycket utgår även till
1. kommunalförbund,
2. sådant beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt la-
gen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, och
3. sådant regionförbund som avses i lagen (1996:1415) om försöks-
verksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län.
Storleken av ersättningar som avses i denna paragraf beräknas enligt
schablon. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med-
delar föreskrifter om schablonberäkningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Prop 1997/98:153
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 29 § mervärdesskattelagen
(1994:200) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
29 §'
Från skatteplikt undantas kom-
munernas uttag av varor och tjäns-
ter för eget behov.
Undantaget omfattar inte en
kommuns uttag av tjänster när det
gäller arbeten på stadigvarande bo-
stad i sådana fall som avses i 2 kap.
8§-
Från skatteplikt undantas kom-
munernas uttag av varor och tjäns-
ter för eget behov.
Undantaget omfattar inte en
kommuns uttag av tjänster när det
gäller arbeten på stadigvarande bo-
stad i sådana fall som avses i 2 kap.
8 §. Undantaget gäller dock för
kommunernas uttag av tjänster i
fråga om sådana boendeformer
som avses i 6 § lagen (1995:1518)
om mervärdesskattekonton för kom-
muner och landsting.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Senaste lydelse 1994:1798.
Prop 1997/98:153
Härigenom föreskrivs följande.
Med anledning av bildandet av Skåne läns landsting och Västra Göta-
lands läns landsting far
1. Skåne läns landsting lämna bidrag till en eller flera kommuner i
Skåne län och Västra Götalands läns landsting lämna bidrag till Göte-
borgs kommun, om det behövs för att främja skatteutjämning, och
2. kommunerna i Skåne län respektive kommunerna i Västra Götalands
län lämna bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning
mellan kommunerna till följd av överlåtelse av uppgifter mellan lands-
tinget och kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop 1997/98:153
Chefen för Inrikesdepartementet beslutade den 19 juni 1997 att tillsätta
en arbetsgrupp med uppdrag att analysera behovet av förändringar i sys-
temet för ersättning av viss mervärdesskatt till kommuner och landsting, i
fortsättningen benämnt kommunkontosystemet. Bakgrunden till uppdra-
get var bl.a. effekterna i kommunkontosystemet av mervärdesskattela-
gens avdragsförbud för stadigvarande bostad. Arbetsgruppen skulle om
det behövdes redovisa tänkbara förslag till förändringar.
I oktober 1997 redovisade arbetsgruppen i promemorian Ersättning för
viss mervärdesskatt till kommuner och landsting (Ds 1997:74) olika al-
ternativ till förändringar för att förenkla tillämpningen av systemet. Pro-
memorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian
finns i bilaga 1 och dess lagförslag i bilaga 2. En förteckning över re-
missinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrande-
na finns tillgänglig i Inrikesdepartementet (dnr In 97/2853).
Framställningar har gjorts till regeringen med begäran om att möjlig-
heter skapas för att övergångsvis göra vissa omfördelningar av skatteme-
del i Skåne län och Västra Götalands län med anledning av den nya
landstingsindelningen. Sådana framställningar har kommit in till rege-
ringen från sammanläggningsdelegerade för Skåne läns landsting och
Västra Götalands läns landsting samt Kommunförbundet Skåne, Kom-
munförbundet Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs Kommunförbund
och Kommunförbundet Skaraborg.
Inom Regeringskansliet har utarbetats ett förslag till lag om rätt för
landstinget och kommunerna i Skåne län och Västra Götalands län att
lämna bidrag till annan kommun mot bakgrund av de framställningar
som har gjorts. Förslaget har beretts med representanter för samman-
läggningsdelegerade för Skåne läns landsting och Västra Götalands läns
landsting samt Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.
Fråga om remiss till Lagrådet
Bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200) tillhör det område
som normalt bör granskas av Lagrådet. Den ändring som föreslås i denna
lag följer som en konsekvens av ändringarna i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och är av så enkel
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från
Lagrådet har därför inte inhämtats.
För kommuner och landsting finns sedan år 1996 ett särskilt system för
ersättning för viss mervärdesskatt, kommunkontosystemet, (lag
[1995:1518] om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och
förordning [1995:1647] om ersättning för mervärdesskatt enligt lagen
[1995:1518] om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Syftet med
systemet är att ur mervärdesskattesynpunkt åstadkomma konkurrensneut-
ralitet mellan verksamhet som drivs i kommunal regi och sådan som
upphandlas från externa näringsidkare.
Kommunerna och landstingen får från ett särskilt konto för respektive
kollektiv ansöka om ersättning för mervärdesskatt som inte har dragits av
enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Ersättning medges dock
inte för bl.a. sådana kostnader som omfattas av avdragsförbudet i 8 kap.
9 § första stycket 1 ML avseende ingående mervärdesskatt hänförlig till
stadigvarande bostad. Motivet till detta är att det är fråga om privata lev-
nadsomkostnader som inte bör undantas från beskattning. Tolkningen av
begreppet stadigvarande bostad har inneburit problem beträffande rätten
till ersättning när det gäller sådana boendeformer som innefattar ett visst
mått av omsorg.
Möjlighet till ersättning från kontona föreligger även i de fall kommu-
nen eller landstinget upphandlar verksamhet inom sjukvård, tandvård,
social omsorg och utbildning. Denna ersättning skall kompensera för de
ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt
uppkommer vid sådan upphandling.
Regeringens förslag: Från och med den 1 juli 1998 far kommuner
och landsting rätt till ersättning från kommunkontosystemet för ingå-
ende mervärdesskatt som avser sådana boendeformer som regleras i
20 och 21 §§ socialtjänstlagen samt 9 § 8 och 9 lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
förutom att arbetsgruppen föreslår ikraftträdande den 1 januari 1999.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna anser att det finns
ett behov av att förändra regelverket när det gäller kommunernas möjlig-
het att fa ersättning från kommunkontosystemet. Merparten av remissin-
stanserna förordar att reglerna ändras så att det i kommunkontosystemet
finns en hänvisning till de särskilda boendeformer som regleras i social-
1 * Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 153
tjänstlagen (1980:620), SoL, och lagen (1993:387) om stöd och service Prop 1997/98:153
till vissa funktionshindrade, LSS.
Boverket anser att arbetsgruppens argument mot alternativet med en
koppling till regelverket kring de statliga bostadsbyggnadssubventioner-
na inte har någon avgörande betydelse. Å andra sidan har Boverket funnit
två andra problem med detta alternativ, nämligen att det i enstaka fall kan
förekomma långa handläggningstider på framfor allt länsstyrelsernas
bostadsenheter och det faktum att det inte finns någon tidsgräns för när
bidragsansökan kan lämnas in. Ett annat problem som berörs av Boverket
och Byggentreprenörerna är att en sorts jävsituation kan uppstå eftersom
det är kommunerna själva som prövar om det är fråga om s.k. omsorgs-
boende.
Svenska Kommunförbundet och några enskilda kommuner understry-
ker vikten av att de nya bestämmelserna blir tillämpliga på i vart fall
kommunala investeringar som görs under år 1998 även om de nya be-
stämmelserna träder i kraft först den 1 januari 1999.1 annat fall är risken
stor att planerade investeringar i olika omsorgsboenden inte kommer till
stånd under år 1998 utan genomförs först år 1999 eller att andra oönska-
de effekter i form av anpassningar uppstår.
Kammarrätten i Stockholm väcker i sitt remissvar frågan om arbets-
gruppen anser att hem för vård eller boende (s.k. HVB-hem) inte är sta-
digvarande bostad och därmed inte berörs av den aktuella diskussionen.
Skälen för regeringens förslag: Hänvisningen i lagen om mervärdes-
skattekonton för kommuner och landsting till avdragsförbudet i mervär-
desskattelagen (ML) för ingående mervärdesskatt avseende stadigvaran-
de bostad innebär att ersättning för ingående mervärdesskatt inte medges
i de fall den avser stadigvarande bostad. Kommunens kostnader för lo-
kaler för vård och omsorg berättigar däremot till ersättning för ingående
mervärdesskatt från kommunkontosystemet. Det har därför stor betydelse
för kommunerna om en lokal är att hänföra till stadigvarande bostad eller
till vård och omsorg. Vad som ryms i begreppet stadigvarande bostad har
visat sig vara svårtolkat när det gäller kommunens tillhandahållande av
bostäder som innefattar ett visst mått av omsorg.
Kommunernas ansvar för att tillhandahålla olika boendeformer för äld-
re och funktionshindrade regleras i SoL och LSS. I dessa lagar regleras
särskilda boendeformer och bostäder med särskild service. Det kan ex-
empelvis röra sig om servicehus, gruppbostäder, ålderdomshem och
sjukhem.
Tillämpningen av avdragsförbudet för ingående mervärdesskatt för
stadigvarande bostad skapar också problem när det gäller uppdelningen
av den ingående mervärdesskatten mellan ersättningsberättigade delar
och icke ersättningsberättigade delar avseende gemensamma ytor, exem-
pelvis dagrum, korridorer, trapphus, hissar m.m. och gemensamma kost-
nader för el, vatten och avlopp, renhållning m.m.
Enligt regeringens mening är det angeläget att reglerna för kommun-
kontosystemet är entydiga och att det klart framgår i vilka fall som rätt
till ersättning för mervärdesskatt föreligger. Gränsdragningen mellan
lokaler för stadigvarande bostad och lokaler för vård och omsorg är ofta
svår att göra och det är vidare komplicerat för kommunerna att göra kor-
10
rekta uppskattningar av hur stora ytor för t.ex. äldreboende som används Prop 1997/98:153
för vård och omsorg och hur stora ytor som används för stadigvarande
boende. Det bör därför i dessa fall komma till klarare uttryck när rätt till
ersättning från kommunkontosystemet föreligger.
Förtydligandet bör ske genom att det i reglerna för i vilka fall mervär-
desskatt ersätts från kommunkontosystemet införs en bestämmelse som
anger vilka boendeformer som skall berättiga till ersättning för ingående
mervärdesskatt. En sådan regel är ändamålsenlig och enkel att tillämpa.
Regeringens förslag innebär att en koppling görs till de boendeformer
som regleras i 20 och 21 §§ SoL och 9 § 8 och 9 LSS. För dessa boende-
former bör rätt till ersättning från kommunkontosystemet föreligga oav-
sett om de är att betrakta som social omsorg eller som stadigvarande bo-
stad. Någon prövning av om det är fråga om stadigvarande boende eller
inte behöver således inte göras i dessa fall.
De oklarheter som i dag finns beträffande gränsdragningen mellan sta-
digvarande bostad och vård eller omsorg för servicehus, gruppbostäder,
ålderdomshem och sjukhem som regleras i SoL skulle därmed försvinna i
kommunkontosystemet. I samtliga nämnda boendeformer finns ett visst
inslag av vård eller omsorg och det är inte fruktbart att försöka precisera
en viss andel som skall berättiga till ersättning.
Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter i sitt remissvar om de s.k.
HVB-hemmen berörs av den aktuella diskussionen. De s.k. HVB-
hemmen har hittills av skattemyndigheterna inte ansetts utgöra stadigva-
rande bostad utan har hänförts till institutionsvård och därmed har åter-
betalning av ingående mervärdesskatt medgivits. Kommunernas kort-
tidsinsatser enligt SoL, s.k. korttidshem och hem för öppen verksamhet,
har inte heller föranlett några gränsdragningsproblem utan har hänförts
till vårdverksamhet. Såvitt framkommit har inga tolkningsproblem upp-
stått beträffande dessa boendeformer.
Även i de boendeformer som kommunen är skyldig att tillhandahålla
enligt LSS ingår vård och omsorg och de bör därför också berättiga till
ersättning för ingående mervärdesskatt. Det boende för vilket kommunen
kan ha kostnader för ingående mervärdesskatt enligt LSS är dels bostad
med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför
föräldrahemmet, dels bostad med särskild service för vuxna eller annan
särskilt anpassad bostad för vuxna. Det bör noteras att i 9 § 8 LSS anges
även boende i familjehem. Några kostnader för ingående mervärdesskatt
för kommunen kan dock inte uppkomma för sådant boende.
I övriga punkter i 9 § LSS anges också andra insatser, exempelvis
korttidsvistelser utanför det egna hemmet. Dessa insatser har liksom
korttidsinsatsema enligt SoL inte heller gett upphov till tolkningsproblem
utan har hänförts till vårdinsatser och därmed berättigat till ersättning för
ingående mervärdesskatt.
Förslaget innebär att en klar åtskillnad görs gentemot hyreslägenheter
som inte är inrättade enligt SoL eller LSS. I flera kommuner finns s.k.
äldreköer där lägenheter förmedlas till äldre bostadssökande. De lägen-
heter som förmedlas på detta sätt är inte inrättade som särskilda boende-
former. Det gäller även om det ingår en viss service, t.ex. trygghetslarm,
i kontrakten eller om den boende har beviljats hemtjänst. Dessa lägenhe-
11
ter bör inte omfattas av den föreslagna förändringen eftersom det inte
finns något åliggande för kommunen att tillhandahålla dessa tillsammans
med en viss grad av omsorg eller vård på det sätt som det gör när det
gäller lägenheter som är inrättade enligt SoL eller LSS. För de lägenheter
som inte är inrättade som särskilda boendeformer kvarstår skälet till av-
dragsförbudet för stadigvarande bostad, dvs. att det är fråga om privata
levnadsomkostnader som inte bör undantas från beskattning.
Det avgörande för rätten till återbetalning är enligt förslaget om mer-
värdesskatten avser ett sådant boende som anges i SoL eller LSS. Kom-
munen bör vid behov kunna styrka detta genom att uppvisa ett beslut att
inrätta en sådan särskild boendeform som anges i någon av lagarna eller
ett beslut om att tillhandahålla en sådan boendeform.
I arbetsgruppens rapport redovisas tre andra alternativa sätt att hantera
ersättningen för ingående mervärdesskatt från kommunkontosystemet.
Det första alternativet är att rätten till ersättning knyts till möjligheten för
pensionärer att söka bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostads-
tillägg till pensionärer. Med en sådan koppling skulle dock nya gräns-
dragningsproblem riskera att uppstå för s.k. gemensamma ytor i sjukhem.
Vidare skulle rätten till ersättning komma att bli beroende av antalet bäd-
dar i rummen.
Det andra alternativet innebär att rätten till ersättning kopplas till möj-
ligheterna för fastighetsägaren att erhålla statlig bostadsbyggnadssub-
vention i form av periodiskt bidrag för ny- eller ombyggnad av bostäder
enligt förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention.
Enligt Boverkets remissynpunkter skulle det vara möjligt att genomföra
detta alternativ, dock skulle det eventuellt kunna uppstå problem med
långa handläggningstider på länsstyrelserna eller Boverket.
Det tredje alternativet i utredningen är att reglerna för ersättning knyts
till fastighetstaxeringslagens (1979:1152) bostadsbegrepp. Detta alterna-
tiv skulle leda till att olika regler tillämpas för sjukhem och ålderdoms-
hem respektive servicehus och gruppbostäder och därmed medföra en
risk att kommunerna av mervärdesskatteskäl underlåter att renovera och
rusta upp ålderdomshem och sjukhem till servicelägenheter.
Regeringens bedömning är att inget av de nu redovisade alternativen
leder till att gränsdragningsproblematiken blir lättare att hantera.
Sammanfattningsvis anser regeringen att alternativet med en koppling
till SoL och LSS är att föredra. Ett sådant regelverk är jämförelsevis en-
kelt att hantera och man undviker de nuvarande gränsdragningsproble-
men mellan stadigvarande bostad och lokaler för vård eller omsorg när
det gäller rätten till ersättning från kommunkontosystemet. Detta stöds
också av en majoritet av remissinstanserna.
Regeringen har viss förståelse för synpunkten att kommunfullmäktige
eller socialnämnden själva avgör upplåtelseformema och att kommuner-
na därmed kan påverka ersättningsmöjlighetema. Risken för att kommu-
nerna skulle missbruka systemet måste dock anses vara obetydlig. För
det första har kommunerna inte möjlighet att klassificera en institution
som omsorgsboende utan att det finns beslut om inrättande av eller till-
handahållande av omsorgsboende. För det andra medför ett sådant beslut
Prop 1997/98:153
12
ett visst hälso- och sjukvårdsansvar samt att särskilda regler för om- och
tillbyggnad av fastigheterna blir tillämpliga.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Ikraftträdandetid-
punkten innebär ett tidigareläggande i förhållande till arbetsgruppens
förslag. Skälet är den risk som kan finnas för att kommunerna av mer-
värdesskatteskäl avvaktar med t.ex. nybyggnationer till år 1999. Svenska
Kommunförbundet liksom ett antal kommuner framför i sina remissvar
att det är angeläget med en retroaktiv tillämpning så att ingående mervär-
desskatt avseende investeringar under år 1998 kan tas med i kommuner-
nas ansökningar under år 1999. En sådan bestämmelse skulle dock inne-
bära vissa problem bl.a. vid gränsdragningen av vilka investeringar som
skall omfattas av retroaktiviteten. Det skulle vidare vad avser uttagsbe-
skattningen kunna innebära att tidigare beslut om mervärdesskatt för år
1998 omprövas. Bortsett från de administrativa problem som kan upp-
komma kan också ifrågasättas varför retroaktiviteten skall avse just år
1998. Vid en avvägning av risken för fördröjning av nybyggnationer,
gränsdragningsproblem samt en hantering med omprövning av skattebe-
slut och ersättningsbeslut för år 1998 föreslår regeringen i stället att reg-
lerna träder i kraft så tidigt som möjligt.
Regeringens förslag: En rätt till särskild ersättning vid hyra av såda-
na bostäder som anges i 20 och 21 §§ socialtjänstlagen och 9 § 8 och
9 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade införs i kom-
munkontosystemet.
Arbetsgruppens förslag: Ett av arbetsgruppens två alternativa förslag
överensstämmer med regeringens förslag. Det andra alternativet innebär
att fastighetsägare som hyr ut omsorgsbostäder till kommuner ges en rätt
att begära frivillig skattskyldighet för mervärdesskatt vid uthyrning av
fastighet och därmed far avdragsrätt för ingående mervärdesskatt avseen-
de kostnader för lokalerna. Den mervärdesskatt som fastighetsägaren i så
fall debiterar på hyran kan kommunen fa ersättning för från kommun-
kontosystemet.
Remissinstanserna: Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Industri-
förbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Byggentreprenörerna,
SABO och ca en femtedel av kommunerna är positiva till att uthyrning av
omsorgsbostäder till en kommun medför rätt att ansöka om frivillig
skattskyldighet. Vissa av de kommuner som är positiva är dock tvek-
samma till att det i nuläget läggs fram ett sådant förslag, eftersom arbets-
gruppen inte redovisar hur den ekonomiska regleringen gentemot kom-
muner och landsting skulle göras och att en särskild utredare har tillsatts
för att se över regelverket för frivillig skattskyldighet. Även Konkur-
rensverket anser att ett ställningstagande till att införa förslaget bör anstå
tills dess att utredningen är klar. Sveriges Fastighetsägarförbund anser
Prop 1997/98:153
13
att den tillsatta utredningen bör fa i uppdrag att pröva arbetsgruppens Prop 1997/98:153
förslag så att det kan anpassas till utredningens egna överväganden.
Riksskatteverket, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Konkurrensverket och drygt hälften av de kommuner som uttalat sig om
denna frågeställning tillstyrker alternativet med en särskild ersättning vid
hyra av omsorgsbostäder.
Skälen for regeringens forslag: Enligt nuvarande bestämmelser i
mervärdesskattelagen (ML) kan en fastighetsägare i vissa fall bli frivilligt
skattskyldig. Detta gäller bl.a. om hyresgästen bedriver verksamhet som
medför skattskyldighet i fastigheten eller om uthyrningen sker till stat
eller kommun. Uthyrningen far dock inte avse stadigvarande bostad och
inte heller vidareuthyming till en hyresgäst som bedriver en verksamhet
som inte medför skattskyldighet. Det görs således också i detta fall en
bedömning av om det är fråga om stadigvarande bostad eller lokaler för
vård och omsorg. Om en kommun hyr lokaler hänförliga till vård eller
omsorg kan fastighetsägaren begära frivillig skattskyldighet, vilket inne-
bär att fastighetsägaren får avdragsrätt för ingående mervärdesskatt och
att utgående mervärdesskatt skall debiteras på hyran. Kommunen kan
ansöka om ersättning för den mervärdesskatt som har debiterats på hyran
från kommunkontosystemet. I detta fall uppstår inga problem med kon-
kurrenssnedvridning mellan att äga eller att hyra lokalerna eftersom
kommunen har rätt att ansöka om ersättning för mervärdesskatten från
kommunkontosystemet.
Om kommunen i stället hyr lokaler som enligt ML hänförs till stadig-
varande bostad kan fastighetsägaren inte begära frivillig skattskyldighet
och därmed debiteras inte någon mervärdesskatt på hyran. I hyran ingår
dock i detta fall en kostnad för s.k. dold mervärdesskatt som uppkommer
till följd av att uthyraren har kostnader för ingående mervärdesskatt som
han inte far dra av utan som i stället måste täckas av hyran. Efter att de
förändringar som redogjorts för i avsnitt 4.2 införts, skulle det i dessa fall
uppstå en konkurrenssnedvridning eftersom det vore mer ekonomiskt
fördelaktigt för kommunen att äga fastigheten än att hyra den från en
extern fastighetsägare. Redan i dag finns det möjlighet för kommuner
och landsting att ansöka om ersättning från kommunkontosystemet med
anledning av de högre kostnader som uppstår vid upphandling av tjänster
inom områdena sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning till
följd av bestämmelserna om mervärdesskatt. Denna rätt till ersättning
avser dock endast upphandling av tjänster. Rätt till ersättning föreligger
inte om det endast är en lokal som tillhandahålls.
Regeringen föreslår därför att en rätt till en särskild ersättning vid hyra
av sådana bostäder som anges i avsnitt 4.2, s.k. omsorgsbostäder, införs i
lagen om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting. Syftet är
att täcka den s.k. dolda mervärdesskatt som ingår i hyran i de fall där
fastighetsägaren inte har kunnat erhålla frivillig skattskyldighet vid ut-
hyrningen av de aktuella omsorgsbostädema.
Det finns vissa fördelar med alternativet där en fastighetsägare ges
möjlighet att begära frivillig skattskyldighet vid uthyrning av omsorgs-
bostäder till kommuner. Enligt regeringens mening bör dock inte någon
förändring av reglerna i ML om frivillig skattskyldighet göras för närva-
14
rande eftersom en särskild översyn pågår av mervärdesskattereglema vid
uthyrning av verksamhetslokaler (dir. 1997:127). Redovisning av upp-
draget skall ske senast den 31 december 1998. En förändring av reglerna
för den frivilliga skattskyldigheten på detta sätt skulle vidare innebära en
ekonomisk överföring av medel från kommunerna till fastighetsägarna
och därmed behov av en ekonomisk reglering för att kompensera kom-
munsektorn. Finansieringen av en sådan reglering blir komplicerad efter-
som kommunernas ökade inkomster inte motsvaras av ökade statliga in-
komster.
Mot bakgrund av vad som nu sagts är det regeringens sammantagna
bedömning att frågan om konkurrensneutralitet i fallet då kommuner hyr
s.k. omsorgsbostäder bör lösas genom att en särskild ersättning för hy-
reskostnader vid hyra av omsorgsbostäder införs i kommunkontosyste-
met. Nivån på ersättningen avses regleras genom en ändring i förord-
ningen (1995:1647) om ersättning för mervärdesskatt enligt lagen
(1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.
Regeringens förslag: Uttagsbeskattningen enligt 3 kap. 29 § mervär-
desskattelagen slopas för de boendeformer som medger rätt till ersätt-
ning i kommunkontosystemet.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Jönköpings kommun och Stockholms läns lands-
ting anser att uttagsbeskattningen bör tas bort. Ingen av de övriga re-
missinstanserna har yttrat sig i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Vid skattereformen år 1991 blev
skötsel av fastighet en skattepliktig tjänst. Av konkurrensneutralitetsskäl
infördes en uttagsbeskattning för vissa arbeten, bl.a. fastighetsskötsel, när
fastighetsägaren själv eller med egen personal utför arbeten för skötsel av
fastigheter som ingår i en skattefri verksamhet. För kommuner avser ut-
tagsbeskattningen bara stadigvarande bostad (3 kap. 29 § ML).
I praktiken innebär uttagsbeskattningen att fastighetsägaren betalar
mervärdesskatt till staten på arbetskostnaden för skötsel av en fastighet.
Denna är inte avdragsgill utan belastar fastighetsägaren som en kostnad.
Avsikten är att det skall bli kostnadsneutralt oavsett om tjänsterna utförs i
egen regi (med uttagsbeskattning) eller upphandlas externt (varvid debi-
terad mervärdesskatt inte kan dras av).
Enligt regeringens förslag i avsnitt 4.2 skall kommunen kunna få er-
sättning för ingående mervärdesskatt som är hänförlig till s.k. omsorgs-
bostäder. Genom detta förslag försvinner behovet av att ha kvar uttagsbe-
skattningen för dessa. Om kommunen köper en tjänst utgår mervärdes-
skatt på tjänsten som kommunen kan få ersättning för från kommunkon-
tosystemet. Någon kostnad för mervärdesskatt uppkommer därmed inte.
Det blir därför inte dyrare ur mervärdesskattesynpunkt att köpa tjänsterna
än att utföra arbetet i egen regi.
Prop 1997/98:153
15
Regeringens bedömning är därför att uttagsbeskattningen bör avskaffas
för de boendeformer som föreslås foras in i reglerna för kommunkonto-
systemet.
Omslutningen i kommunkontosystemet beräknas, till följd av förslagen
om ersättning för vissa boendeformer, öka med ca 720 miljoner kronor
per helår. Eftersom förslaget föreslås genomföras fr.o.m. den 1 juli 1998
beräknas omslutningen i systemet öka med ca 360 miljoner kronor år
1998. Systemet är självfinansierat och påverkar inte det statliga budget-
saldot. Den ökade omslutningen under år 1998 kommer däremot att med-
föra ett behov av höjda tillskott till kontona inför år 1999. Dessa avgifter
fastställs under hösten 1998.
Förslaget om den slopade uttagsbeskattningen innebär att statens in-
komster beräknas minska med ca 30 miljoner kronor per helår och 15
miljoner kronor under år 1998. Av samma skäl bedöms förslaget leda till
att kommunernas utgifter netto minskar med samma belopp. Den ekono-
miska regleringen mellan staten och kommunerna bör ske genom att det
generella statsbidraget sänks med 15 miljoner kronor för år 1998 och
ytterligare 15 miljoner kronor år 1999.
Regeringen har beslutat att Kristianstads läns landsting och Malmöhus
läns landsting den 1 januari 1999 skall läggas samman till Skåne läns
landsting. Samma dag skall Malmö kommun träda in i Skåne läns lands-
ting. Regeringen har även beslutat att Göteborgs och Bohus läns lands-
ting. Älvsborgs läns landsting och Skaraborgs läns landsting den 1 janua-
ri 1999 skall läggas samman till Västra Götalands läns landsting. Samma
dag skall Göteborgs kommun träda in i Västra Götalands läns landsting
samt Habo och Mullsjö kommuner träda in i Jönköpings läns landsting.
De berörda landstingen och Malmö respektive Göteborgs kommun har
till regeringen gett in förslag till preliminära ekonomiska regleringar,
vilka regeringen har fastställt.
Som en utgångspunkt för den ekonomiska regleringen inför bildandet
av Skåne läns landsting anges att den (sett ur skattebetalarnas perspektiv)
så långt det är möjligt skall vara neutral för invånarna i Skåne län oavsett
kommuntillhörighet. De olika delarna av den ekonomiska regleringen
skall således ses som en helhet, allt syftande till att Skåne läns landsting
och Malmö kommun efter indelningsändringen skall ha ekonomiska för-
utsättningar som är likvärdiga med vad som gäller för andra landsting
och kommuner.
Prop 1997/98:153
16
Som en utgångspunkt för den ekonomiska regleringen inför bildandet Prop 1997/98:153
av Västra Götalands läns landsting anges att den ekonomiska regleringen
i sig inte skall leda till några väsentliga ökningar av skatteuttag eller av-
gifter eller väsentliga minskningar av verksamheten för invånarna vare
sig i det nya landstinget eller i kommunerna i regionen.
Regeringens förslag: Med anledning av bildandet av de nya landstingen
tillåts Skåne läns landsting att lämna bidrag till en eller flera kommuner i
Skåne län och Västra Götalands läns landsting att lämna bidrag till Göte-
borgs kommun, om det behövs för att främja skatteutjämning.
Kommunerna i Skåne län respektive Västra Götalands län tillåts även
lämna bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan
kommunerna till följd av att kommunerna vid verksamhetsöverföringar
mellan kommunerna och landstinget har olika kostnader för den verk-
samhet som har överlåtits.
Rätten att lämna bidrag regleras genom en särskild lag. Lagen är inte
tidsbegränsad men det fortsatta behovet av bidragsmöjligheten skall ut-
värderas före utgången av år 2002.
Skälen för regeringens förslag
En utgångspunkt för arbetet med de ekonomiska regleringarna till följd
av indelningsändringama i Skåne län och Västra Götalands län är att
landstingen respektive kommunerna skall ta ut skatt av sina invånare så
att de kan svara för den verksamhet som ålagts dem.
I de ekonomiska regleringarna har angetts som mål att effekterna av
bildandet av de nya landstingen så långt det är möjligt skall vara neutrala
för invånarna i Skåne län respektive inte skall medföra några väsentliga
ökningar i utdebitering eller väsentliga minskningar av verksamheten för
invånarna i Västra Götalands län. Det har visat sig att dessa mål inte kan
uppnås utan någon form av inomregional utjämning. Problemen beskrivs
i det följande.
Bidrag från landstinget till en kommun
Arbetet med den ekonomiska regleringen i respektive län har bl.a. inne-
burit att man har gjort en för hela landstinget enhetlig gränsdragning
mellan verksamheter som landstinget respektive kommunerna skall svara
för. Med ett sådant enhetligt gränssnitt skapas förutsättningar utifrån ett
verksamhetsperspektiv för de nya landstingen att kunna ha en enhetlig
skattesats.
Efter att verksamhetsöverföringar och regleringar till följd av dessa har
gjorts för att uppnå ett enhetligt gränssnitt mellan landstinget och kom-
17
munema kommer det fortfarande att finnas betydande skillnader i skatte- Prop 1997/98:153
satser (se figur 1 nedan). När en enhetlig sammanvägd skattesats skall
bestämmas för de nya landstingen kommer den att ligga över den nivå
som faktiskt skulle ha behövt tas ut för Malmö respektive Göteborgs
kommuns landstingsdel varigenom skatteutrymmet för kommundelen
minskar. Om inga åtgärder vidtas innebär detta antingen att den kommu-
nala verksamheten i dessa kommuner skulle behöva minska drastiskt
eller att skatten för invånarna i Malmö respektive Göteborgs kommun
skulle behöva höjas betydligt. Detta förhållande har påtalats i framställ-
ningarna från sammanläggningsdelegerade för Skåne respektive Västra
Götalands län.
I framställningen från sammanläggningsdelegerade för Skåne läns
landsting anförs dessutom att en enhetlig landstingsskattesats också med-
för att invånarna i ett av de tidigare landstingen i Skåne län får en skatte-
höjning medan andra far en sänkning utan att verksamheten, i vart fall till
en början, vare sig ökat eller minskat. För att landstinget och kommuner-
na successivt skall kunna anpassa skattesatsen till den verksamhet som
bedrivs utan att detta far för stora effekter för invånarna i länet behövs
någon form av utjämning även i förhållande till andra kommuner än
Malmö. Om invånarna i det nya landstinget skall fa oförändrad skatt
måste vissa kommuner således sänka sin skatt när landstingsskatten i det
nya landstinget hamnar på en högre nivå än i ett av de tidigare landsting-
en.
De ovan beskrivna förhållandena vid bildandet av de nya landstingen i
Skåne län och Västra Götalands län kräver under en övergångsperiod
särskilda möjligheter till omfördelning av skattemedel. Om de nya lands-
tingen bestämmer sin skattesats så att den ligger över den nivå som fak-
tiskt skulle ha behövt tas ut för att klara den landstingskommunala verk-
samheten på motsvarande nivå som före sammanslagningen, så finns ett
visst utrymme för omfördelning av skattemedel till kommunerna.
En sådan omfördelning syftar till att utjämna de relativt stora skillna-
der som kommer att uppstå mellan Malmö respektive Göteborgs kom-
muns skattesatser avseende överförd landstingsverksamhet och skattesat-
serna i de nya landstingen (se bidrag a i figur 1 nedan). Beträffande Skå-
ne län är syftet att även kompensera för de skattehöjningar respektive
skattesänkningar som skulle kunna bli effekten av en enhetlig landstings-
skattesats för invånarna i andra kommuner i länet (se bidrag b i figur 1
nedan).
Regeringen föreslår att frågan löses på så sätt att Skåne läns landsting
tillåts lämna bidrag till en eller flera kommuner i Skåne län och Västra
Götalands läns landsting tillåts lämna bidrag till Göteborgs kommun.
Förslaget innebär inte någon skyldighet för landstingen att lämna bidrag
till kommunerna. Avsikten är att bidrag skall lämnas under en övergångs-
period. Hur lång denna period bör vara är svårt att nu avgöra. Avsikten är
dock inte att införa ett system där kommuner på längre sikt är beroende
av bidrag från landstinget. Parterna bör därför redan nu planera för hur
man skall kunna uppnå målsättningen att landstingen respektive kommu-
nerna skall ta ut skatt av sina invånare så att de kan svara för den verk-
18
samhet som ålagts dem. Det fortsatta behovet av bidragsmöjligheten skall Prop 1997/98:153
utvärderas före utgången av år 2002.
Figur 1. Principskiss över regleringar mellan kommuner och landsting vid
bildandet av ett gemensamt landsting
utrymme för omfördelning
Län ”1"
landstings
skattesats
Län ”2’'
landstings
skattesats
”3” stads
”lands-
tingsdels”
skattesats
Ny gemensam landstingsskatt
i ”123’' län
Bidrag från det
nya lands-
tinget
till enskilda
kommuner
Bidrag från en kommun till en annan
De ekonomiska regleringar som görs mellan landstinget och kommuner-
na i länet i samband med de verksamhetsöverföringar som genomförs för
att skapa ett enhetligt gränssnitt innebär att den part som lämnar ifrån sig
ansvaret för en viss verksamhet kan sänka sin skattesats så mycket som
motsvarar de minskade kostnaderna. Utrymme finns då för den part som
tar över ansvaret att höja sin skattesats lika mycket. En sådan skatteväx-
ling måste ske med en för hela länet enhetlig skattesats. För kommunerna
kan dock de ökade eller minskade kostnaderna vara större eller mindre än
den förändring av skatten som överföringen föranleder för landstinget.
Kommunerna behöver därför kunna utjämna dessa kostnadsskillnader sig
emellan.
För ätt kunna utjämna kostnadsskillnader mellan kommunerna föreslår
regeringen att kommunerna far en befogenhet att lämna bidrag till var-
andra om det behövs för att jämna ut kostnader mellan dem. Förslaget
innebär inte någon skyldighet för en kommun att lämna bidrag utan är
helt frivilligt. Systemet med kostnadsutjämning mellan kommunerna för-
utsätter därför att kommunerna är överens om detta. Avsikten är att även
dessa bidrag skall lämnas under en övergångsperiod så att kommunerna
successivt skall kunna anpassa sig till den nya indelningen och verksam-
hetsavgränsningen samt de nya ekonomiska förutsättningarna.
19
Formella förutsättningar
Enligt 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen far kommuner och
landsting ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Kommunernas all-
männa befogenheter regleras i kommunallagen (1991:900). Enligt 2 kap.
1 § kommunallagen far kommuner och landsting själva ha hand om så-
dana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommu-
nens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall
handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller nå-
gon annan.
Av dessa bestämmelser följer att ett landsting eller en kommun inte får
ta ut skatt för skötseln av en uppgift som ankommer på en annan kom-
mun. När ett landsting lämnar bidrag till en kommun i utjämningssyfte
bidrar landstinget till kostnaderna för skötseln av kommunala angelägen-
heter. Detsamma gäller när en kommun lämnar bidrag till en annan för
kostnadsutjämning.
För att kunna genomföra förslaget bör därför Skåne läns och Västra
Götalands läns landstings kompetens vidgas så att landstingen ges befo-
genheten att lämna bidrag till en kommun i länet i utjämningssyfte. Även
kommunernas kompetens bör utvidgas så att de kan lämna bidrag till
varandra för kostnadsutjämning till följd verksamhetsöverföringar. Detta
kräver lagstöd eftersom en sådan ordning annars skulle strida mot den
allmänna kompetensregeln i 2 kap. 1 § kommunallagen. En liknande ut-
vidgning av ett landstings kompetens att lämna bidrag till kommuner har
skett tidigare genom lagen (1982:1070) om skatteutjämning i Stockholms
läns landstingskommun och en utvidgning motsvarande den nu föreslag-
na av kommunernas kompetens har skett i samband med överföring av
omsorgsverksamhet från landstingen till kommunerna (jfr 17 § lagen
[1993:387] om stöd och service till vissa funktionshindrade).
Att utnyttja den vidgade kompetensen inom respektive landsting eller
kommun är frivilligt och således inte någon skyldighet. De nya lands-
tingen och kommunerna i länen bör på egen hand få bestämma hur bidra-
gen skall utformas. En förutsättning är således att samtliga inblandade
parter är överens. Enligt regeringens mening saknas det anledning att i
lagen närmare reglera förutsättningarna för när bidrag kan lämnas. Är
parterna överens bör en utjämning få ske.
Regeringen anser att bestämmelserna bör tas in i en särskild lag. Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Regeringens bedömning: Några särskilda övergångsregler i utjämnings-
systemet med anledning av indelningsändringama i Skåne län och Västra
Götalands län behövs inte.
Prop 1997/98:153
20
Prop 1997/98:153
Skälen för regeringens bedömning
Frågans behandling
Frågan om speciella övergångsregler med anledning av indelningsänd-
ringama i Skåne och Västra Götalands län har påtalats i en motion
(Bo305) som behandlades av finansutskottet i bet. 1997/98:FiU3 (s. 19).
De delar i utjämningssystemet som förts fram där behov av övergångsbe-
stämmelser kan finnas är de länsvisa skattesatserna i inkomstutjämningen
och kollektivtrafiken i kostnadsutjämningen.
Länsvisa skattesatser
Vid beräkning av tillägg och avdrag i inkomstutjämningssystemet tilläm-
pas reglerade, dvs. centralt fastställda, länsvisa skattesatser. Dessa är
opåverkbara för den enskilda kommunen eller landstinget och fastställs
av regeringen för varje län utifrån de för kommunerna respektive lands-
tingen genomsnittliga skattesatserna. Beräkningssättet framgår av prop.
1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting m.m.
Principen med enhetliga och opåverkbara skattesatser för varje län in-
nebär att en genomsnittlig länsvis skattesats även skall bestämmas för
kommunerna och landstingen i Skåne och Västra Götalands län.
Regeringen anser att principen med enhetliga länsvisa skattesatser bör
tillämpas även i den nya läns- och landstingsindelningen i Skåne och
Västra Götaland genom en sammanvägning av de nu gällande länsvisa
skattesatserna för de tidigare länen i Skåne och Västra Götaland. Detta
medför mycket begränsade effekter på inkomsterna för kommunerna i
tidigare Kristianstads och Malmöhus län.
Regeringen anser mot denna bakgrund att särskilda övergångsregler
avseende de länsvisa skattesatserna inte behövs och att de föreslagna be-
stämmelserna som medger möjlighet till utjämning får anses tillräckliga.
Kollektivtrafik
Samtliga delar i kostnadsutjämningen är föremål för översyn av Kom-
munala utjämningsutredningen (dir. 1995:118). Utredningen har i upp-
drag att bl.a. se över utjämningsmodellen för kollektivtrafik och skall
presentera förslag i sådan tid att de kan föreläggas riksdagen och träda i
kraft år 2000. De förändringar som skett i länsindelningen förutsätts bli
beaktade i detta arbete och regeringen anser det därför inte motiverat med
några särskilda övergångsbestämmelser i modellen för kollektivtrafik för
år 1999. Hur beräkningen av standardkostnaden för de nya landstingen
och kommunerna för år 1999 skall ske kommer att lösas i samråd med
berörda parter och regleras genom en förordningsändring.
21
Prop 1997/98:153
Förslagen har behandlats i avsnitt 4.2 och 4.3.
6§
Enligt tillägget i paragrafen tillämpas inte avdragsförbudet i 8 kap. 9 §
första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200) när det gäller sådana
boendeformer som regleras i 20 § andra stycket och 21 § tredje stycket
socialtjänstlagen (1980:620) samt 9 § 8 och 9 lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade. I fråga om dessa boendeformer
medges således ersättning.
Ersättning medges om kommunen har utgifter för ingående mervärdes-
skatt för en boendeform som avses i de angivna lagrummen. Det kan vara
fråga om kostnader som uppkommit under byggnation, om kommunen
bygger själv, eller kostnader som uppkommit vid driften av en sådan bo-
endeform.
Kommunen bör vid behov utöver en faktura där mervärdesskatten
framgår kunna visa att mervärdesskatten avser en sådan boendeform som
anges i lagrummet. Det kan göras t.ex. genom att uppvisa ett beslut om
att inrätta en sådan särskild boendeform, vilket kan vara ett beslut om de
allmänna planerna och budgeten där sådana boendeformer finns upptag-
na, eller ett beslut om att tillhandahålla en sådan boendeform.
7§
Ändringen innebär att rätt till ersättning för den s.k. dolda mervärdesskatt
som kommunerna far betala medges inte bara vid upphandling utan även
vid hyra av sådana boendeformer som avses i 6 §.
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.4.
3 kap.
29 §
Genom hänvisningen i paragrafen till 6 § lagen (1995:1518) om mervär-
desskattekonton för kommuner och landsting omfattar undantaget i första
stycket kommunernas uttag av tjänster som hänför sig till sådana boende-
former som regleras i 20 § andra stycket och 21 § tredje stycket social-
22
tjänstlagen (1980:620) samt 9 § 8 och 9 lagen (1993:387) om stöd och Prop 1997/98:153
service till vissa funktionshindrade. Uttag av sådana tjänster beskattas
således inte.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.
23
Kommuner har rätt till ersättning för ingående mervärdesskatt som inte
dragits av enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML, från ett särskilt
egenfinansierat kommunalt system. De har också rätt att erhålla en 6-
procentig ersättning vid upphandling eller bidragsgivning avseende sjuk-
vård, tandvård, social omsorg eller utbildning. Syftet med ersättningen är
att täcka de merkostnader som följer av att en entreprenör inom dessa
områden inte har samma rätt till återbetalning av ingående mervärdes-
skatt som kommunerna.
När det gäller ersättningen för ingående mervärdesskatt medges inte
rätt till ersättning för ingående mervärdesskatt i de fall den avser stadig-
varande bostad. Skattemyndigheterna och kommunerna har i ett antal fall
haft olika syn på hur begreppet stadigvarande bostad skall tolkas och f.n.
finns ett flertal fall för prövning hos skattemyndigheterna rörande denna
tolkning.
Ett särskilt problem uppstår då en entreprenör skall genomföra en in-
vestering för att exempelvis bygga ett daghem. Vid en extern upphand-
ling från en entreprenör som både tillhandahåller lokal och barnomsorg
erhåller kommunen en 6-procentig ersättning på det bidrag man lämnar. I
de fall då lokalkostnaden är hög jämfört med kostnaden för tjäns-
ten/omsorgen blir denna ersättning inte tillräcklig för att åstadkomma
konkurrensneutralitet. I genomsnittsfallet är dock ersättningen inte för
låg.
Arbetsgruppens uppdrag har främst varit att analysera de ovan nämnda
frågeställningarna och om den bedömer det lämpligt presentera förslag
till hantering av dem. I samband med detta arbete har även andra fråge-
ställningar uppmärksammats. Bl.a. har kontrollen i kommunkontosyste-
met diskuterats.
Beträffande frågan om tolkningen av begreppet stadigvarande bostad
redovisar arbetsgruppen ett förslag om att en koppling till de boendefor-
mer som anges i socialtjänstlagen (1980:620), SoL, samt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, förs in
i kommunkontosystemet. På detta sätt anges de fall då kommunerna har
rätt till ersättning för den ingående mervärdesskatten från kommunkonto-
systemet.
Arbetsgruppen redovisar vidare två alternativa lösningar till hur denna
avgränsning kan reglera kommunernas rätt till ersättning för ingående
mervärdesskatt från systemet. Om kommunerna äger de aktuella bostä-
derna har de i båda fallen rätt till ersättning från kommunkontosystemet.
Skillnaden mellan de båda alternativen avser det fall då kommunen hyr
bostäderna och vidareuthyr dessa till omsorgstagama.
Enligt det första alternativet föreslås fastighetsägarna kunna begära att
bli s.k. frivilligt skattskyldiga vid uthyrning av omsorgsbostäder till en
kommun, vilket innebär att utgående mervärdesskatt kan tas ut på hyran
och att avdragsrätt medges för ingående mervärdesskatt.
Prop 1997/98:153
Bilaga 1
24
En fordel med detta alternativ är att lagstiftningen om frivilligt inträde
är känd och kan hanteras av såväl fastighetsägare som kommuner och
skattemyndigheter. En annan fordel är att kommunerna far en öppet de-
biterad mervärdesskatt på hyran som utgör underlag för ansökan om er-
sättning för mervärdesskatt från kommunkontosystemet. En nackdel med
alternativet är att det leder till en utökning av det redan omfattande regel-
verket i mervärdesskattelagen (1994:200), ML.
I det andra alternativet behålls reglerna för frivillig skattskyldighet
oförändrade. I stället föreslås att hyreskostnader berättigar till ersättning
från kommunkontosystemet och en ny ersättningsnivå om 18 procent
införs på kommunens hyreskostnad för omsorgsbostäder. Detta medför
att det blir färre ändringar i ML jämfört med det första alternativet. Ris-
kerna för felredovisning av mervärdesskatt minskar och skattemyndig-
heternas kontrollverksamhet påverkas inte av dessa regler. Förslaget in-
nebär att det behöver införas ytterligare en ersättningsnivå i kommun-
kontosystemet, vilket i sin tur kan ställa krav på att kontrollfunktionen i
systemet behöver stärkas.
De ekonomiska konsekvenserna av det första alternativet är att omsätt-
ningen i kommunkontosystemet beräknas öka med ca 850 miljoner kro-
nor och kommunernas utgifter förväntas öka med ca 350 miljoner kronor.
Statens inkomster bedöms minska med ca 50 miljoner kronor under det
första året och därefter öka med ca 250 miljoner kronor per år. En eko-
nomisk reglering mellan staten och kommunerna blir inte neutral efter-
som statens inkomster inte ökar i samma omfattning som kommunernas
utgifter ökar.
Det andra alternativet beräknas innebära att omsättningen i kommun-
kontosystemet ökar med ca 720 miljoner kronor. Kommunernas utgifter
bedöms minska med ca 30 miljoner kronor och statens inkomster mins-
kar i samma omfattning. En ekonomisk reglering skulle kunna ske ge-
nom att det generella statsbidraget till kommunerna sänks med 30 miljo-
ner kronor.
Beträffande frågan om konkurrensneutralitet och 6-procentsbidraget
kan en lösning övervägas där kommunen i det fall den handlar upp vård
eller omsorgsverksamhet från en entreprenör som tillhandahåller verk-
samheten i egen eller förhyrd lokal ges möjlighet att ansöka om särskild
ersättning från kommunkontosystemet. På lokaldelen skulle kommunen
kunna söka särskild ersättning med 18 procent på kostnaden och på
vård/omsorgsdelen ersättning med 5 procent av kostnaden. I det fall ent-
reprenören inte delar upp sin kostnad/ersättning skulle kommunen kunna
få ersättning med 6 procent enligt nuvarande regelverk.
Detta förslag innebär att konkurrensneutraliteten mellan privata ent-
reprenörer och kommunal verksamhet inom de skattefria områdena för-
bättras. En nackdel är att det kommer att finnas tre olika ersättningsnivå-
er i kommunkontosystemet, vilket som nämndes ovan kan behöva kom-
bineras med en ökad kontroll av ansökningarna. Enligt arbetsgruppen bör
frågan om en stärkt kontroll i systemet övervägas närmare.
Vidare redovisar arbetsgruppen förslag om att regelverket kompletteras
med formella regler så att möjlighet ges att rätta felaktiga rekvisitioner
från systemet. Dessutom presenteras två alternativa förslag till hur åter-
Prop 1997/8:153
Bilaga 1
25
betalning av mervärdesskatt till systemet kan ske vid avyttring av fastig- Prop 1997/8:153
het. Bilaga 1
26
Prop 1997/98:153
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1995:1518) om mervärdesskatte-
konton för kommuner och landsting skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Vid utbetalning av ersättning
enligt 5 § tillämpas bestämmel-
serna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§
mervärdesskattelagen (1994:200).
Föreslagen lydelse
6§
Vid utbetalning av ersättning
enligt 5 § tillämpas bestämmel-
serna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§
mervärdesskattelagen (1994:200).
Ersättning medges dock för ingå-
ende mervärdesskatt som är hän-
förlig till sådana boendeformer
som regleras i 20 § andra stycket
och 21 § tredje stycket social-
tjänstlagen (1980:620) samt 9 § 8
och 9 lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktions-
hindrade och tillhandahålls enligt
6 § socialtjänstlagen (1980:620)
eller 7 § lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funk-
tionshindrade.
27
Prop 1997/8:153
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 och 29 §§ samt 8 kap. 10 § mervär-
desskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
3§'
Undantaget enligt 2 § omfattar inte
1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör utom i fall som
avses i 2 § andra stycket,
2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan sam-
band med överlåtelse av marken,
3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverk-
ningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra
naturprodukter samt rätt till jakt, fiske eller bete,
4. rumsuthyming i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplå-
telse av campingsplatser och motsvarande i campingverksamhet,
5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,
6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,
7. upplåtelse av förvaringsboxar,
8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,
9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark, och
10. upplåtelse för trafik av väg,
spåranläggning för järnvägstrafik.
Undantaget enligt 2 § gäller inte
heller när en fastighetsägare för
stadigvarande användning i en
verksamhet som medför skattskyl-
dighet eller som medför rätt till
återbetalning enligt 10 kap. 9, 11
eller 12 § helt eller delvis hyr ut en
sådan byggnad eller annan anlägg-
ning, som utgör fastighet. Uthyr-
ning till staten eller en kommun är
skattepliktig även om uthyrningen
sker för en verksamhet som inte
medför sådan skyldighet eller rätt.
Skatteplikt föreligger dock inte för
uthyrning till en kommun, om fas-
tigheten vidareuthyrs av kommu-
nen för användning i en verksam-
het som inte medför skattskyldig-
bro eller tunnel samt upplåtelse av
Undantaget enligt 2 § gäller inte
heller när en fastighetsägare för
stadigvarande användning i en
verksamhet som medför skattskyl-
dighet eller som medför rätt till
återbetalning enligt 10 kap. 9, 11
eller 12 § helt eller delvis hyr ut en
sådan byggnad eller annan anlägg-
ning, som utgör fastighet. Uthyr-
ning till staten eller en kommun är
skattepliktig även om uthyrningen
sker för en verksamhet som inte
medför sådan skyldighet eller rätt.
Skatteplikt föreligger dock inte för
uthyrning till en kommun, om fas-
tigheten vidareuthyrs av kommu-
nen för användning i en verksam-
het som inte medför skattskyldig-
Senaste lydelse 1994:1798.
28
het eller rätt till återbetalning en-
ligt 10 kap. 9, 11 eller 12 § eller
om uthyrningen avser stadigva-
rande bostad. Vad som har sagts
om uthyrning gäller även för upp-
låtelse av bostadsrätt.
het eller rätt till återbetalning en-
ligt 10 kap. 9, 11 eller 12 § eller
om uthyrningen avser stadigva-
rande bostad. Till stadigvarande
bostad hänförs inte sådana bo-
endeformer som anges i 6 § lagen
(1995:1518) om mervärdesskatte-
konton för kommuner och lands-
ting. Vad som har sagts om uthyr-
ning gäller även för upplåtelse av
bostadsrätt.
Prop 1997/8:153
Bilaga 2
Andra stycket tillämpas också vid uthyrning i andra hand och vid bo-
stadsrättsinnehavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet som inne-
has med bostadsrätt.
I 9 kap. finns särskilda bestämmelser om skattskyldighet för sådan ut-
hyrning, bostadsrättsupplåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt som anges
i andra och tredje styckena.
Från skatteplikt undantas kom-
munernas uttag av varor och
tjänster för eget behov. Undantaget
omfattar inte en kommuns uttag av
tjänster när det gäller arbeten på
stadigvarande bostad i sådana fall
som avses i 2 kap. 8 §.
Från skatteplikt undantas kom-
munernas uttag av varor och
tjänster för eget behov. Undantaget
omfattar inte en kommuns uttag av
tjänster när det gäller arbeten på
stadigvarande bostad i sådana fall
som avses i 2 kap. 8 §. Till stadig-
varande bostad hänförs inte såda-
na boendeformer som anges i 6 §
lagen (1995:1518) om mervärdes-
skattekonton för kommuner och
landsting.
8 kap.
Avdragsförbudet i 9 § 1 gäller
inte om den ingående skatten hän-
för sig till förvärv eller import för
utförande av sådana tjänster som
avses i 2 kap. 7 eller 8 § och för
vilka uttagsbeskattning skall ske
med stöd av bestämmelserna i 2
kap. Avdrag får också göras för
ingående skatt som hänför sig till
ett jordbruksarrende även till den
del arrendet omfattar bostad.
10 §3
Avdragsförbudet i 9 § 1 gäller
inte om den ingående skatten hän-
för sig till förvärv eller import för
utförande av sådana tjänster som
avses i 2 kap. 7 eller 8 § och för
vilka uttagsbeskattning skall ske
med stöd av bestämmelserna i 2
kap. Avdrag far också göras för
ingående skatt som hänför sig till
ett jordbruksarrende även till den
del arrendet omfattar bostad. Fas-
tighetsägare som är skattskyldig
2 Senaste lydelse 1994:1798.
3 Senaste lydelse 1994:1798.
29
för uthyrning av sådana boende- Prop 1997/8:153
former som anges i 6 § lagen Bilaga 2
(1995:1518) om mervärdesskatte-
konton för kommuner och lands-
ting har avdragsrätt för ingående
skatt avseende dessa.
I 15 § och 16 § första stycket 2 finns särskilda begränsningar av rätten
till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller hyra av per-
sonbilar eller motorcyklar.
30
Prop 1997/98:153
Bilaga 3
Kammarrätten i Stockholm, Socialstyrelsen, Statskontoret, Riksrevi-
sionsverket, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Dalarnas län, Statens
skolverk, Konkurrensverket, Boverket, Kommittén för uppföljning av
resursfördelning till fristående skolor (U 1997:10), Askersunds kommun,
Bergs kommun, Bodens kommun, Bollnäs kommun, Borlänge kommun,
Gotlands kommun, Gällivare kommun, Göteborgs kommun, Helsing-
borgs kommun, Höganäs kommun, Jönköpings kommun, Kalmar kom-
mun, Karlshamns kommun, Karlstads kommun, Kils kommun, Kungs-
backa kommun, Linköpings kommun, Luleå kommun, Malmö kommun,
Markaryds kommun, Mora kommun, Nacka kommun, Nyköpings kom-
mun, Skellefteå kommun, Skövde kommun, Stockholms kommun,
Sundsvalls kommun, Svenljunga kommun, Uddevalla kommun, Valde-
marsviks kommun, Vellinge kommun, Västerås kommun, Östersunds
kommun, Östra Göinge kommun, Bohuslandstinget, Malmöhus läns
landsting, Stockholms läns landsting, Södermanlands läns landsting,
Jönköpings läns landsting, Byggentreprenörerna, Sveriges Fastighetsäga-
reförbund, Friskolomas riksförbund, HSB Riksförbund, Sveriges Indust-
riförbund, Landstingsförbundet, Riksbyggen, Riksförbundet för enskild
vård, SABO, Sveriges Arbetsgivareförening, Företagarnas Riksorganisa-
tion, Svenska Kommunförbundet, Tjänsteförbundet, Föreningen Auktori-
serade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), Komrev,
Föreningen Sveriges Kommunalekonomer, Sveriges Tandläkarförbund
och Sveriges Privattandläkarförening.
31
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Asbrink, Andersson, Winberg, Ulvskog,
Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist
Föredragande: Jörgen Andersson
Prop 1997/8:153
Regeringen beslutar proposition 1997/98:153 Vissa kommunala frågor.
Eländers Gotab 56180, Stockholm 1998
32