Prop.
1997/98:152
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 april 1998
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
I propositionen lämnas förslag till hur grundskyddet inom det reforme-
rade ålderspensionssystemet skall utformas. Grundskyddet skall utgöras
av garantipension, som kan utges fr.o.m. 65 års ålder till personer som
inte har tjänat in rätt till inkomstgrundad ålderspension eller endast har
tjänat in en låg sådan. Berättigade till garantipension skall vara personer
födda år 1938 eller senare, dvs. de årsklasser som omfattas av det refor-
merade ålderspensionssystemets intjänanderegler.
Förslaget till lagstiftning om garantipension m.m. avses träda i kraft
den 1 januari 2001. Reglerna om att grundskydd inom ålders-
pensioneringen skall kunna utges först fr.o.m. 65 års ålder för personer
födda år 1938 eller senare föreslås dock träda i kraft den 1 januari 1999.
Vissa ändringar föreslås också ske den 1 januari 1999 vad gäller särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn.
1 Riksdagen 1997/98 1 saml. Nrl52
Prop. 1997/98:152
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om garantipension.......................................5
2.2 Förslag till lag om handikappersättning och vårdbidrag... 12
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring...............................................................17
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott.................................................................22
2.5 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).........................................................................23
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn ................................26
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn ................................27
2.8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:309)
om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär
folkpension........................................................................31
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)..................................32
3 Ärendet och dess beredning.............................................................34
4 Bakgrund..........................................................................................35
5 Allmänna överväganden..................................................................39
5.1 Inledning...........................................................................39
5.2 Garantipension..................................................................40
5.3 Lagreglering......................................................................46
6 Rätt till garantipension.....................................................................47
6.1 Försäkringstid....................................................................47
6.2 Krav på tre års försäkringstid............................................56
6.3 Tidsperiod som försäkringstid kan avse............................58
7 Beräkning av garantipension...........................................................62
7.1 Inledning...........................................................................62
7.2 Konstruktion av garantipension........................................63
7.3 Pensionsinkomster som medför reducering av
garantipensionen...............................................................70
7.4 Beräkning av garantipension vid kortare försäkringstid
än 40 år..............................................................................74
7.5 Beräkning av garantipension vid uttag av inkomst-
grundad ålderspension före eller efter 65 års ålder...........75
7.6 Beräkning av garantipension vid partiellt uttag av
inkomstgrundad ålderspension..........................................78
8 Utbetalning av garantipension.........................................................79
8.1 Uttag av garantipension.....................................................79
8.2 Ansökan om garantipension..............................................81
8.3 Månadsvisa utbetalningar med möjlighet till undantag ....88
8.4 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt.......................................................................91
9 Ålderspension i internationella förhållanden...................................94
9.1 Inledning...........................................................................94
9.2 Nuvarande regler...............................................................94
9.3 Garantipension i internationella förhållanden..................95
10 Processregler....................................................................................99
10.1 Inledning...........................................................................99
10.2 Ärendehantering och beslut.............................................100
10.3 Ändring av beslut............................................................102
10.4 Omprövning ...................................................................103
10.5 Överklagande av beslut...................................................106
10.6 Preskription m.m.............................................................108
10.7 Sekretessfrågor................................................................109
11 Samordning mellan ålderspension och andra förmåner.................110
11.1 Inledning.........................................................................110
11.2 Y rkesskadelivräntor........................................................111
11.3 Övrig samordning...........................................................117
12 Reduktion av pensionsförmån i vissa fall......................................118
12.1 Nuvarande regler.............................................................118
12.2 Regler i det reformerade pensionssystemet.....................124
13 Särskilda folkpensionsförmåner....................................................128
13.1 Inledning.........................................................................128
13.2 Handikappersättning och vårdbidrag..............................129
13.3 Särskilt pensionstillägg...................................................131
13.4 Hustrutillägg....................................................................134
13.5 Bamtillägg.......................................................................137
14 Förändringar inom ramen för nuvarande regelsystem...................138
15 Ikraftträdande.................................................................................140
16 Omfattning och utveckling av garantipensionssystemet...............141
17 Författningskommentar..................................................................143
17.1 Förslaget till lag om garantipension................................143
17.2 Förslaget till lag om handikappersättning och
vårdbidrag ......................................................................162
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring.............................................................168
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott...............................................................173
17.5 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).......................................................................173
Prop. 1997/98:152
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om Prop. 1997/98:152
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn ..............................174
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn ..............................175
17.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:309)
om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär
folkpension......................................................................177
17.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000)
om ändring i sekretesslagen (1980:100)..........................179
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
departementspromemorian Garantipension och sam-
ordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66)..................................181
Bilaga 2 Ordlista............................................................................182
Bilaga 3 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998
Garantipension m.m........................................................188
Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss
den 19 februari 1998 Garantipension m.m......................219
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998..........223
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om garantipension
2. lag om handikappersättning och vårdbidrag
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
6. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
7. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
8. lag om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa
fall då make uppbär folkpension
9. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Prop. 1997/98:152
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Garantipension utges till den som saknar inkomstgrundad ålderspen-
sion eller vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst
högsta belopp. Garantipensionen är beroende av försäkringstid.
Bestämmelserna i lagen gäller dem som är födda år 1938 eller senare.
2 § Garantipension och kostnaderna för administrationen av sådan pen-
sion skall finansieras av statsmedel.
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
4 § En pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon
med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft barn skall
vid tillämpning av denna lag likställas med gift pensionsberättigad.
En pensionsberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild från
sin make skall vid tillämpning av denna lag likställas med ogift pensions-
berättigad, om inte särskilda skäl föranleder annat.
1 § Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas tid under
vilken en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokförings-
lagen (1991:481). Vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till
tid efter utresan om personen enligt nämnda lag då skall avregistreras
som utflyttad.
2 § Den som före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet har vistats i
Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd, skall som försäkringstid
för garantipension även tillgodoräknas tiden från ansökan om
uppehållstillstånd till tidpunkten för folkbokföringen.
3 § Den som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 eller
3 § utlänningslagen (1989:529) skall som försäkringstid för garantipen-
sion även tillgodoräknas tid under vilken han eller hon har varit bosatt i
sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökan-
de fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som sva-
rar mot förhållandet mellan den tid under vilken den pensionssökande har
varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det
kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att
den pensionssökande första gången kom till landet till och med det
kalenderår då han eller hon fyllde 64 år. Vid beräkningen skall bortses
från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension
från hemlandet.
Med tid i hemlandet skall likställas tid då den pensionssökande före
den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han
eller hon har beretts en tillfällig fristad.
4 § En svensk medborgare som av Svenska kyrkan har varit sänd till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall som försäkringstid
för garantipension även tillgodoräknas denna tid, dock längst tre år i
följd. Detsamma gäller för en svensk medborgare som har varit utsänd av
ett annat svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverk-
samhet. Vid beräkningen skall bortses från tid för vilken den utsände, vid
bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som
inte enligt 3 kap. 3 § skall ligga till grund för beräkning av garantipen-
sion.
Bestämmelsen i första stycket gäller även medföljande make och den
som enligt 1 kap. 4 § under utsändningstiden var att likställa med make.
5 § Vid beräkning av försäkringstid skall bortses från tid före det kalen-
derår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder och från tid efter
det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år.
Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått
16 års ålder till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 24 år
skall tillgodoräknas som försäkringstid endast om det för den pensions-
sökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension som per kalenderår uppgår till lägst ett
inkomstbasbelopp enligt 1 kap. 6 § nämnda lag.
Prop. 1997/98:152
6 § Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde Prop. 1997/98:152
65 år uppbar hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmån-
ligare än en beräkning enligt 1-5 §§, som försäkringstid för garantipen-
sion tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkning
av förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
7 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas ned
till närmaste hela antal år.
1 § Garantipension utges endast till den som kan tillgodoräknas försäk-
ringstid om minst tre år. Garantipension får tas ut tidigast från och med
den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
2 § Garantipension till den som har rätt till inkomstpension eller tilläggs-
pension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension utges
endast om och till den del han eller hon gör uttag av sådan pension för
samma tid. I annat fall får garantipension inte tas ut i andelar.
3 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall, om
inte annat anges i 7 §, ligga den inkomstgrundade ålderspension som den
pensionssökande har rätt till för samma år. Med inkomstgrundad ålders-
pension avses ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension före reducering enligt 12 kap. 9 § samma lag, och allmän
obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning som inte är att lik-
ställa med garantipension enligt denna lag. Inkomstpension och premie-
pension skall därvid beräknas som om den pensionssökande endast hade
tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pen-
sionsrätt, före reducering enligt 4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
Vid tillämpning av första stycket skall, då pensionsrätt eller pensions-
poäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har till-
godoräknats eller har reducerats för den pensionssökande, hänsyn tas till
den inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha utgetts om full
avgift hade erlagts.
Vid beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall med inkomstgrun-
dad ålderspension likställas tilläggspension i form av änkepension som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt efterlevandepen-
sion och förtidspension enligt utländsk lagstiftning.
4 § För den som är ogift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension
enligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara
2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån för ogifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 3 §.
För den som är gift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension en-
ligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara Prop. 1997/98:152
1,9 gånger prisbasbeloppet (basnivån för gifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 3 §.
5 § För den som är ogift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension
enligt 3 § överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garan-
tipensionen motsvara skillnaden mellan 0,87 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den del av den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet.
För den som är gift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension en-
ligt 3 § överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garanti-
pensionen motsvara skillnaden mellan 0,76 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den del av den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
6 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garanti-
pension skall garantipensionens basnivåer avkortas till så stor andel av
2,13 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och 1,9 gånger prisbas-
beloppet för den som är gift, som svarar mot förhållandet mellan det antal
år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den pensionsberättigade och
talet 40. Nivåerna 1,26 respektive 1,14 gånger prisbasbeloppet samt be-
loppen 0,87 respektive 0,76 gånger prisbasbeloppet, för beräkning av
garantipension enligt 4 och 5 §§, skall avkortas på motsvarande sätt.
7 § Har den garantipensionsberättigade rätt till inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpensionen
och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den pen-
sionsberättigade fyller 65 år.
Om sådant tillägg utges som avses i 6 kap. 9 § lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension och om inkomstpension eller tilläggspension har tagits
ut före den kalendermånad då den pensionssökande fyllde 65 år skall, vid
beräkning av garantipension, detta tillägg ökas på motsvarande sätt som
hel årlig tilläggspension har minskats enligt 6 kap. 10 § samma lag.
8 § Partiell garantipension skall utgöra en så stor andel av garantipension
beräknad enligt 4-7 §§ vid helt uttag som svarar mot den andel med
vilken uttag görs.
1 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 12 kap. 1 och 2 §§ om ansökan,
- 12 kap. 3 § första stycket samt andra stycket första och andra meningen
om återkallelse och minskning,
- 12 kap. 5 § första och andra styckena samt 6-8 §§ om utbetalning,
- 14 kap. 1 § första och tredje styckena om återbetalning, och
- 14 kap. 7 och 8 §§ om avdrag på pension.
Vid samtidig utbetalning av garantipension och pension enligt lagen Prop. 1997/98:152
om inkomstgrundad ålderspension skall avrundning enligt 12 kap. 5 §
andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension ske på garantipen-
sionen.
2 § Garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige.
Vid flyttning till utlandet skall garantipension betalas ut till och med den
månad då den pensionsberättigade enligt folkbokföringslagen (1991:481)
skall avregistreras som utflyttad.
3 § Den som har böijat uppbära garantipension men som till följd av bo-
sättning utomlands inte längre har rätt att få garantipension utbetald till
sig, kan även i fortsättningen få garantipension om det med hänsyn till
omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensio-
nen.
4 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obli-
gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i
arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag
eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till
annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket,
skall garantipensionen minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Mot-
svarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av liv-
ränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan liv-
ränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada för
vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjuk-
penning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden.
Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett en-
gångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om
livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett be-
lopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade
försäkringstekniska grunderna.
Summan av garantipension, inkomstpension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension enligt samma lag
skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade uppbär som
skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantipensionen
och därefter på tilläggspensionen. Garantipension skall på motsvarande
sätt minskas med den livränta som den pensionsberättigade uppbär som
efterlevande.
Garantipension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna
paragraf, tillsammans med utgiven pension enligt lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension, för månad räknat understiga 13 procent av prisbasbe-
loppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet för den
som är gift.
5 § Om en pensionsberättigad sedan minst trettio dagar i följd är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta
dagen, garantipension utges med högst ett belopp som innebär att garan-
tipensionen tillsammans med utgiven pension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension uppgår till för månad räknat 4,5 procent
av prisbasbeloppet. Såsom intagen skall räknas även den som olovligen
avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med anledning av permission.
Skall garantipensionen dras in för del av en kalendermånad, beräknas
garantipensionen för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och
avrundas till närmaste krontal.
Den allmänna försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för
sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av garantipensionen, som enligt vad som sägs i
första stycket annars inte skall utges.
1 § För beslut om garantipension gäller i tillämpliga delar följande be-
stämmelser om beslut om pension i lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension:
- 13 kap. 4-6 §§ om beslut,
- 13 kap. 9 § första stycket, 11 § första stycket, 12 §, 13 § första och
andra styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning, och
- 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
2 § Ett beslut om garantipension för viss tid skall ändras av allmän för-
säkringskassa, om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande den
ålderspension, efterlevandepension eller förtidspension för samma tid
som legat till grund för beräkning av garantipensionen.
3 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 15 kap. 1 § om Riksförsäkringsverkets åliggande,
- 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om
underrättelse till en enskild,
- 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om anmälan och om uppgiftsskyldighet,
- 15 kap. 15 § om undantag från sekretess,
- 15 kap. 16 § första stycket andra meningen om förbud mot pantsätt-
ning och överlåtelse, och
- 15 kap. 17 § om preskription.
Prop. 1997/98:152
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Med försäkringstid för garantipension skall för tid före år 2001 avses
bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i
kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.
3. För den som har rätt att enligt 2 kap. 3 § som försäkringstid för
garantipension tillgodoräknas viss bosättningstid från sitt tidigare hem-
land och som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001 skall
beräkningen av försäkringstid ske enligt bestämmelserna om bosätt-
10
ningstid i 5 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse Prop. 1997/98:152
före den 1 januari 2001.
4. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § skall gälla även i fråga om beräkning
av försäkringstid för garantipension för en kvinna som är född år 1944
eller tidigare och som med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring uppburit
folkpension i form av änkepension. Detsamma skall gälla för en efter-
levande kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som är 65 år eller
äldre när maken avlider samt då skulle ha haft rätt till folkpension i form
av änkepension med stöd av nämnda övergångsbestämmelser till lagen
om ändring i lagen om allmän försäkring, om hon vid tidpunkten för
dödsfallet inte hade uppnått 65 års ålder.
11
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som är bosatt i Sverige eller som enligt 1 kap. 3 § första och
fjärde styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses bosatt
här, har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till handikappersättning
och vårdbidrag.
2 § Frågor om handikappersättning och vårdbidrag enligt denna lag
handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
4 § Med en förälder enligt denna lag skall likställas den, med vilken en
förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadig-
varande sammanbor, samt den som med socialnämndens tillstånd har
tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
5 § Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som
innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funk-
tionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan,
eller
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livs-
föringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda av-
seenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret,
grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det samman-
lagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvs-
arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller som endast på grund av bestämmelser om behovspröv-
ning är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före
65 års ålder.
6 § Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas storlek utgör
handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbe-
loppet.
Prop. 1997/98:152
12
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikapp-
ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som uppbär handi-
kappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:000)
om garantipension. Omprövning skall också ske när förhållanden som
påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, då hel förtidspension eller hel ålderspension
böljar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år
räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen
till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet
ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör
36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till
högre ersättning.
7 § Vid tillämpning av 6 och 7 §§ skall den anses blind vars synförmåga,
sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar
ledsyn. Såsom gravt hörselskadad anses den som med hörapparat saknar
möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.
8 § En förälder har rätt till vårdbidrag för barn som inte har fyllt 16 år om
1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funk-
tionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader,
eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer
merkostnader.
Har föräldern flera funktionshindrade barn som inte har fyllt 16 år
grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda be-
hovet av tillsyn och vård samt på hur stora merkostnaderna är.
9 § Vårdbidrag utges allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Hel förmån utgör, utom i fall som avses i tredje stycket, 250 pro-
cent av prisbasbeloppet och partiell förmån tillämplig andel därav.
Vårdbidrag som utges med beaktande enbart av merkostnader får be-
stämmas till 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till minst detta belopp eller till 36 procent av prisbasbeloppet om mer-
kostnaderna uppgår till minst detta belopp.
Av vårdbidrag som utges med beaktande av såväl tillsyns- och vårdbe-
hovets omfattning som merkostnadernas storlek kan en viss angiven del
bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms
till:
1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18
men inte 36 procent av prisbasbeloppet;
2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36
men inte 53 procent av prisbasbeloppet;
Prop. 1997/98:152
13
3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53
men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och
4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till
69 procent av prisbasbeloppet eller mer.
Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel
förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till
minst 18 procent av prisbasbeloppet, skall beloppet av hel förmån enligt
första stycket höjas med merkostnadsersättning som, allt efter merkost-
nadernas storlek, bestäms till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbe-
loppet med tillämpning av andra stycket.
10 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall om-
prövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med
längre mellanrum. Vårdbidraget skall alltid omprövas när förhållanden
som påverkar behovet av vårdbidrag har ändrats.
Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet utges vårdbidrag
under avbrott som varar högst sex månader. Om det finns särskilda skäl
kan vårdbidrag utges även under ett avbrott som varar ytterligare sex
månader.
11 § Den som vill få handikappersättning eller vårdbidrag skall ansöka
om detta hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
Om handikappersättning eller vårdbidrag har beviljats för begränsad
tid får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan
om det har gjorts.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan
om handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning lämnas i enlig-
het med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket föreskriver.
12 § Som villkor för rätt till handikappersättning får det föreskrivas att
den sökande skall vara intagen på ett visst sjukhus under högst 30 dagar
eller undersökas av en viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till
vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan före-
skrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
13 § Handikappersättning och vårdbidrag utges från och med den månad
då rätt till förmånen har inträtt.
Vårdbidrag får inte utges för längre tid tillbaka än tre månader och
handikappersättning för två år före ansökningsmånaden.
14 § Handikappersättning utges till och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.
Motsvarande gäller för vårdbidrag, som dock utges längst till och med
månaden före den då barnet fyller 16 år.
Prop. 1997/98:152
14
15 § Avlider ett barn, för vilket vårdbidrag enligt 9 och 10 §§ utges så-
som hel, tre fjärdedels eller halv förmån, utges vårdbidrag till och med
den åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst till och med den månad
då vårdbidraget annars skulle ha upphört.
Vårdbidrag enligt första stycket utges som halv förmån, om bidraget
vid tiden för dödsfallet lämnades såsom hel eller tre fjärdedels förmån,
och i annat fall som en fjärdedels förmån.
Om det vårdbidrag som utgick vid dödsfallet till viss del hade bestämts
som merkostnadsersättning skall motsvarande del av vårdbidraget enligt
denna paragraf anses utgöra sådan ersättning.
16 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift
det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, utges
handikappersättning eller vårdbidrag endast om vården kan beräknas
pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utan-
för institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en
sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för
vården. Om den beräknade vårdtiden är längre än sex månader kan dock
vårdbidrag utges för ett svårt sjukt barn under högst tolv månader om en
förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara närvarande på
institutionen som en del av behandlingen av barnet.
Om någon som vårdas på institution som avses i första stycket, och till
följd härav inte har rätt till handikappersättning eller vars förälder av
sådan anledning inte har rätt till vårdbidrag, tillfälligt inte vårdas genom
huvudmannens försorg, utges ersättning för sådan tid om denna uppgår
till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd. Skall i
sådant fall ersättning utges för del av en kalendermånad, utges ersätt-
ningen för varje dag med en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas
till närmaste krontal.
17 § Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat
från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt
delbart med tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikapper-
sättningen eller vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efter-
levandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, ålderspen-
sion enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall samtliga
dessa ersättningar anses som en ersättning vid avrundningen. Avrundning
skall i första hand göras på garantipensionen, därefter på folkpensionen
och sedan på handikappersättningen eller vårdbidraget.
18 § Om båda föräldrarna till ett barn, för vilket de har rätt till vård-
bidrag, är berättigade till sådant bidrag utges bidraget till den förälder
som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av barnet. Om båda
föräldrarna begär att bidraget delas upp, skall dock hälften av vård-
bidraget betalas till var och en av dem om båda tar del i vården om barnet
eller, i fall som avses i 15 §, om båda vid tiden för dödsfallet tog del i
vården.
Prop. 1997/98:152
15
För uppdelning av vårdbidrag enligt första stycket krävs att båda för- Prop. 1997/98:152
äldrama har eller vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om
barnet.
19 § Den som uppbär handikappersättning eller vårdbidrag är skyldig att
utan oskäligt dröjsmål anmäla till den allmänna försäkringskassan om
förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. För den som är
omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller
förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har mot-
svarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Om en anmälan som avses i första stycket inte görs får förmånen dras
in för viss tid eller tills vidare.
20 § Ändring av handikappersättning och vårdbidrag skall gälla från och
med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring upp-
kom.
Vad som föreskrivs i 11 § första och andra styckena samt 12 § gäller
även i fråga om ökning av handikappersättning eller vårdbidrag. Om
ökningen kräver ansökan av den förmånsberättigade tillämpas 13 § andra
stycket.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring
av handikappersättning eller vårdbidrag med anledning av förändring av
prisbasbeloppet.
21 § En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till handi-
kappersättning eller vårdbidrag. Vad som föreskrivs om socialförsäk-
ringsnämnd i 18 kap. 17 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
då gälla.
22 § För handikappersättning och vårdbidrag gäller i tillämpliga delar
följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
- 20 kap. 2 a-4 §§ om utbetalning, indragning och återbetalning,
- 20 kap. 5-7 §§ om preskription, utmätning och skadestånd m.m.,
- 20 kap. 8-9 a §§ om uppgiftsskyldighet m.m.,
- 20 kap. 10 och 10 a §§ om omprövning och ändring, och
- 20 kap. 11-13 §§ om överklagande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handikappersätt-
ning och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
3. För ersättningsberättigad som före den 1 januari 2001 uppbar inva-
liditetstillägg eller invaliditetsersättning som beviljats före den 1 juli
1975 på grundval av då gällande regler, får förmånen inte minskas eller
upphöra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestämmelserna
alltjämt hade varit tillämpliga.
16
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 5 kap. 8 § skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 1, 3, 4, 7 och 13 §§ skall ha följande lydelse,
dels att punkten 11 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att punkten 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:152
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av ålderspension, förtidspen-
sion, efterlevandepension och han-
dikappersättning som utgör tillägg
till pension
5 kap.
1§
2
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av förtidspension, efterlevan-
depension och handikappersätt-
ning som utgör tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräk-
nats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5-11 §§ i förhållande
till det antal år som tillgodoräknats
som bosättningstid i Sverige.
b) enligt 5-7 och 9-11 §§ i för-
hållande till det antal år som till-
godoräknats som bosättningstid i
Sverige.
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av ålderspension enligt 3 § i
förhållande till det antal år för
vilka tillgodoräknats pensions-
poäng för tilläggspension.
En svensk medborgare som är bosatt utomlands har rätt till folkpension
enligt första stycket a.
Folkpension enligt 1 § första
stycket a beräknas i förhållande till
det antal år för vilka den pensions-
berättigade eller, när fråga är om
Folkpension enligt 1 § första
stycket a eller andra stycket be-
räknas i förhållande till det antal år
för vilka den pensionsberättigade
Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av 8 § 1992:1277.
2 Senaste lydelse 1992:1277.
3 Senaste lydelse 1992:1277.
17
efterlevandepension, den avlidne
vid tilläggspensionens beräkning
tillgodoräknats pensionspoäng.
eller, när fråga är om efterlevande-
pension, den avlidne vid tilläggs
pensionens beräkning tillgodoräk-
nats pensionspoäng.
Prop. 1997/98:152
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension
med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel därav
som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte
föreligger krävs att antalet år för
vilka pensionspoäng tillgodoräknats
och därmed jämställda år uppgår till
minst tre.
Med år för vilka tillgodoräknats
pensionspoäng jämställs
1. år, för vilket pensionspoäng
inte tillgodoräknats till följd av be-
stämmelserna i 11 kap. 6 § första
stycket eller 11 kap. 7 §, i detta
lagrums lydelse före den 1 januari
1982,
Om rätt till tilläggspension inte
föreligger krävs att antalet år för
vilka pensionspoäng tillgodoräk-
nats uppgår till minst tre.
Med år för vilket har tillgodo-
räknats pensionspoäng likställs vid
beräkning av förtidspension och
efterlevandepension
1. år, för vilket pensionspoäng
inte har tillgodoräknats till följd av
bestämmelserna i 11 kap. 6 § första
stycket, z detta lagrums lydelse före
den 1 januari 1999, eller 4 kap.
8 § andra stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
om tillgodoräknande av pensions-
poäng vid bristande eller under-
låten avgiftsbetalning eller bestäm-
melserna i 11 kap. 7 § denna lag, i
detta lagrums lydelse före den
1 januari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller
utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt,
samt
4. såvitt gäller person som upp-
burit ersättning som avses i 11 kap.
2 § jjärde stycket, år före år 1963,
för vilket skulle ha beräknats till
statlig inkomstskatt taxerad inkomst
om skattskyldighet hade förelegat
för ersättningen.
4. såvitt gäller person som upp-
burit ersättning som avses i 2 kap.
12 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension, år före år
1963, för vilket skulle ha beräknats
till statlig inkomstskatt taxerad in-
komst om skattskyldighet hade
förelegat för ersättningen.
4 Senaste lydelse 1992:1277.
18
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han varit bosatt i sitt tidigare
hemland från och med det år då
han uppnått 16 års ålder till och
med året före det då han först an-
kom till Sverige. Som bosättnings-
tid tillgodoräknas så stor andel av
tiden i hemlandet som motsvarar
förhållandet mellan den tid den
försäkrade varit bosatt i Sverige
från och med det år då han först
ankom hit till landet till och med
det år då han fyllt 64 år och hela
sistnämnda tidsperiod. I fråga om
förtidspension eller efterlevande-
pension skall i stället för året då
den försäkrade skulle fylla 64 år
som utgångspunkt tas året före
pensionsfallet. Vid beräkningen
enligt detta stycke bortses från tid
då den försäkrade varit bosatt i sitt
hemland och för vilken rätt till
pension från hemlandet föreligger
vid bosättning i Sverige.
Med tid för bosättning i hemlan-
det jämställs tid då den försäkrade
före den första ankomsten till
Sverige befunnit sig i annat land
där han beretts en tillfällig fristad.
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han eller hon har varit bo-
satt i sitt tidigare hemland från och
med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till tidpunkten då han
eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av
tiden i hemlandet tillgodoräknas
som svarar mot förhållandet
mellan den tid under vilken den
försäkrade har varit bosatt i
Sverige från den första ankomsten
till landet till och med det år då
han eller hon fyllde 64 år och hela
tidsrymden från det att den försäk-
rade första gången kom till landet
till och med det år då han eller
hon fyllde 64 år. I fråga om för-
tidspension eller efterlevandepen-
sion skall i stället för året då den
försäkrade skulle fylla 64 år som
utgångspunkt tas året före pen-
sionsfallet. Vid beräkningen enligt
detta stycke bortses från tid för
vilken den försäkrade, vid bosätt-
ning i Sverige, har rätt till pension
från hemlandet.
Med tid för bosättning i hemlan-
det likställs tid då den försäkrade
före den första ankomsten till
Sverige befunnit sig i annat land
där han eller hon beretts en till-
fällig fristad.
Prop. 1997/98:152
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall gälla även
en försäkrad som
a) annars beviljats uppehållstill-
stånd på grund av att han ansetts
som flykting enligt konventionen
d. 28 juli 1951 angående flyk-
tingars rättsliga ställning, eller
a) annars beviljats uppehållstill-
stånd på grund av att han eller hon
ansetts som flykting enligt kon-
ventionen d. 28 juli 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning, eller
5 Senaste lydelse 1996:1380.
19
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 utlän- Prop. 1997/98:152
ningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt mot-
svarande äldre bestämmelser.
I de fall då folkpension i form av
ålderspension har börjat utges före
det år då den försäkrade fyller
65 år, skall omräkning av pen-
sionen med hänsyn till till-
kommande bosättningstid eller år
för vilka tillgodoräknats pensions-
poäng inte göras förrän från och
med den månad varunder den
försäkrade fyller 65 år.
13 §6
I de fall då folkpension i form av
ålderspension har börjat utges före
det år då den försäkrade fyller
65 år, skall omräkning av pen-
sionen med hänsyn till till-
kommande år för vilka tillgodo-
räknats pensionspoäng inte göras
förrän från och med den månad
varunder den försäkrade fyller
65 år.
11.7 I fall då rätt till bamtillägg
föreligger för december månad
1989 gäller fortfarande äldre be-
stämmelser om denna förmån.
Dock skall bamtillägg som utges
till sådan pension som anges i
6 kap. 1 § andra stycket och 7 kap.
2 § andra- fjärde styckena utgöra
motsvarande andel av bamtillägg
till hel pension.
11. I fall då rätt till bamtillägg
föreligger för december månad
1989 gäller fortfarande äldre be-
stämmelser om denna förmån. Vad
som därvid föreskrivits om ålders-
pension och tilläggspension i form
av ålderspension skall i stället
gälla inkomstpension eller tilläggs-
pension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
eller garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension.
Minskning av barntillägget till den
som uppbär ålderspension skall
ske endast i den utsträckning
summan av hel pension enligt
lagen om inkomstgrundad ålders-
pension och hel garantipension
enligt lagen om garantipension
överstiger 2,13 gånger prisbas-
beloppet. Bamtillägg som utges till
pension som tagits ut till viss andel
skall utgöra motsvarande andel av
bamtillägg till hel pension. Därvid
skall vad som föreskrivs i tredje
meningen om minskning gälla
motsvarande andel av 2,13 gånger
prisbasbeloppet.
6 Senaste lydelse 1992:1277.
7 Senaste lydelse 1992:1702.
20
Prop. 1997/98:152
8. Rätt till bamtillägg som utges med stöd av övergångsbestämmel-
serna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring tillkommer försäkrad som är bosatt i Sverige. I fråga om en
svensk medborgare, som hade rätt till bamtillägg för december 1989 och
som är bosatt utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5 kap.
2 §, i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Bamtillägg till ålderspension
eller förtidspension utges på
grundval av samma antal år med
pensionspoäng eller samma bosätt-
ningstid som ligger till grund för
beräkningen av folkpensionen.
Bamtillägg till förtidspension
utges på grundval av samma antal
år med pensionspoäng eller samma
bosättningstid som ligger till grund
för beräkningen av folkpensionen.
Bamtillägg till ålderspension
utges på grundval av samma antal
försäkringsår som ligger till grund
för beräkningen av garantipension
enligt lagen (1998:000) om garanti-
pension, eller skulle ha legat till
grund för beräkning av garanti-
pension om rätt till sådan pension
förelegat.
Om bamtillägg med tillämpning av andra stycket skall utges med viss
andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med hänsyn till
tilläggspension som den försäkrade uppbär beräknas på ett oavkortat
bamtillägg och andelsberäkning enligt andra stycket göras på det belopp
som framkommer efter denna minskning.
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 5 kap. 1, 3, 4, 7, 8 och 13 §§ den
1 januari 1999 och i övrigt den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdan-
det. För tid därefter skall äldre bestämmelser av 5 kap. 1, 3, 8 och 13 §§
fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
3. För personer som är födda år 1937 eller tidigare skall vid beräkning
av förtidspension och efterlevandepension, med år för vilket tillgodo-
räknats pensionspoäng, likställas år för vilket pensionspoäng inte har till-
godoräknats till följd av bestämmelserna i 15 § lagen (1998:000) om
införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Detta,
samt vad som föreskrivs i 5 kap. 4 § skall också gälla vid beräkning av
ålderspension för personer som är född år 1937 eller tidigare.
4. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla vid beräkning av bosätt-
ningstid enligt 5 kap. 7 § för den som har beviljats uppehållstillstånd före
den 1 januari 1999.
21
2.4
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:152
Till folkpension i form av
ålderspension, förtidspension, om-
ställningspension eller särskild
efterlevandepension utgår pen-
sionstillskott enligt denna lag.
Sådant tillskott utgår också till
folkpension i form av änkepen-
sion, som uppbärs med stöd av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Till folkpension i form av för-
tidspension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
utges pensionstillskott enligt denna
lag. Sådant tillskott utges också till
folkpension i form av änkepen-
sion, som uppbärs med stöd av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdan-
det. För tid därefter skall äldre bestämmelser fortsätta att gälla för perso-
ner som är födda år 1937 eller tidigare.
Senaste lydelse 1992:1278.
22
2.5
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 48 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 48 §
l.1 Vid tillämpningen av 48 §
4 mom. och denna anvisnings-
punkt iakttas följande. Som folk-
pension räknas inte barnpension
eller vårdbidrag. Folkpension skall
anses utgöra en inte obetydlig del
av den skattskyldiges inkomst, om
den uppgått till minst 6 000 kronor
eller minst en femtedel av den
sammanräknade inkomsten. Som
folkpension behandlas även tilläggs-
pension i den mån den enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott
föranlett avräkning av pensions-
tillskott. Ålders-, förtids- eller
efterlevandepension, som betalas
ut enligt utländsk lagstiftning om
social trygghet och utgår enligt
grunder som är jämförbara med
vad som gäller för folkpension,
skall behandlas som folkpension
om skattskyldighet för utbetal-
ningen föreligger i Sverige. Har
folkpension enligt bestämmelserna
i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring samordnats med
yrkesskadelivränta eller annan i
nämnda lagrum angiven livränta
skall vid tillämpning av första,
andra respektive tredje stycket
första meningen b det särskilda
grundavdraget beräknas med led-
ning av den folkpension som
skulle ha utgått om sådan sam-
ordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det
särskilda grundavdraget till
134,0 procent av basbeloppet enligt
Senaste lydelse 1997:935.
1. Vid tillämpningen av 48 §
4 mom. och denna anvisnings-
punkt iakttas följande. Som folk-
pension räknas inte ålderspension,
barnpension eller vårdbidrag.
Folkpension skall anses utgöra en
inte obetydlig del av den skatt-
skyldiges inkomst, om den uppgått
till minst 6 000 kronor eller minst
en femtedel av den sammanräk-
nade inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension i
den mån den enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott föranlett
avräkning av pensionstillskott.
Förtids- eller efterlevandepension,
som betalas ut enligt utländsk lag-
stiftning om social trygghet och
utgår enligt grunder som är jäm-
förbara med vad som gäller för
folkpension, skall behandlas som
folkpension om skattskyldighet för
utbetalningen föreligger i Sverige.
Har folkpension enligt bestäm-
melserna i 17 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
samordnats med yrkesskadeliv-
ränta eller annan i nämnda lagrum
angiven livränta skall vid tillämp-
ning av första, andra respektive
tredje stycket första meningen b
det särskilda grundavdraget beräk-
nas med ledning av den folk-
pension som skulle ha utgått om
sådan samordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det
särskilda grundavdraget till
134,0 procent av prisbasbeloppet
23
1 kap. 6 § lagen om allmän försäk-
ring, minskat enligt tredje stycket
samma lagrum. För övriga skatt-
skyldiga uppgår avdraget till
151,5 procent av sistnämnda
belopp. Avdrag med 151,5 procent
av sistnämnda belopp tillkommer
också gift skattskyldig, som under
någon del av beskattningsåret
uppburit folkpension som till-
kommer ogift.
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring, minskat enligt tredje
stycket samma lagrum. För övriga
skattskyldiga uppgår avdraget till
151,5 procent av sistnämnda
belopp. Avdrag med 151,5 procent
av sistnämnda belopp tillkommer
också gift skattskyldig, som under
någon del av beskattningsåret
uppburit folkpension som till-
kommer ogift.
Prop. 1997/98:152
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela be-
skattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte av-
ses i a eller som under beskatt-
ningsåret uppburit folkpension i
form av förtidspension, tre fjärde-
dels, halv eller en fjärdedels
ålderspension enligt lagen om all-
män försäkring eller som avlidit:
uppburen folkpension och pen-
sionstillskott som uppburits enligt
2 § eller 2 a § lagen om pensions-
tillskott. För skattskyldig som har
livränta som avses i första stycket
sista meningen tillämpas i stället
för bestämmelsen i föregående me-
ning a bestämmelsen i föregående
meningen b om det är till fördel
för den skattskyldige.
b) för skattskyldig som inte av-
ses i a eller som under beskatt-
ningsåret uppburit folkpension i
form av förtidspension enligt lagen
om allmän försäkring eller som av-
lidit: uppburen folkpension och pen-
sionstillskott som uppburits enligt
2 § eller 2 a § lagen om pensions-
tillskott. För skattskyldig som har
livränta som avses i första stycket
sista meningen tillämpas i stället
för bestämmelsen i föregående me-
ning a bestämmelsen i föregående
meningen b om det är till fördel
för den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folk-
pension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta
likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensions-
försäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto re-
ducerar inte det särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 pro-
cent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skatt-
skyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som
i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt
grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i
24
grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället Prop. 1997/98:152
hade tillämpats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1998 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för personer som är
födda år 1937 eller tidigare.
25
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:152
Nuvarande lydelse
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer den
som är bosatt i Sverige, utges ett
särskilt pensionstillägg för år räk-
nat enligt vad som sägs i denna
lag.
Med ett vårdår avses ett
kalenderår under vilket
1. föräldern under större delen
av året har vårdat sjukt eller handi-
kappat barn och
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag jämte han-
dikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Föreslagen lydelsen
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer den
som är bosatt i Sverige och som är
född år 1953 eller tidigare, utges
ett särskilt pensionstillägg för år
räknat enligt vad som sägs i denna
lag.
Med ett vårdår avses ett
kalenderår före den 1 januari 1999
under vilket
1. föräldern under större delen
av året har vårdat ett sjukt eller
handikappat barn och
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med
handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i
vården under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dag-
center eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit
utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1992:1279.
2 Senaste lydelse 1992:276.
26
2.7
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handi-
kappat barn samt 1 och 3-6 §§ lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer
den som är bosatt i Sverige och
som är född år 1953 eller tidigare,
utges ett särskilt pensionstillägg
för år räknat enligt vad som sägs i
denna lag.
Till inkomstpension och
tilläggspension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension
enligt lagen (1998:000) om ga-
rantipension, som tillkommer den
som är bosatt i Sverige och som är
född år 1953 eller tidigare, utges
ett särskilt pensionstillägg för år
räknat enligt vad som sägs i denna
lag.
Med ett vårdår avses ett kalenderår före den 1 januari 1999 under
vilket
1. föräldern under större delen av året har vårdat ett sjukt eller handi-
kappat barn och
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med
handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med
handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring i
dess lydelse före den 1 januari
2001.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i
vården under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dag-
center eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit
utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
1 Senaste lydelse 1998:000.
2 Senaste lydelse 1998:000.
27
Storleken på det särskilda pen-
sionstillägget beräknas på grund-
val av det antal vårdår som för-
äldern räknas till godo. Till grund
för beräkningen av pensions-
tillägget får läggas högst femton
vårdår. Vid beräkningen bortses
från år för vilket föräldern enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring
1. har fått förtidspension eller
sjukbidrag under större delen av
kalenderåret,
2. har tillgodoräknats pensions-
poäng,
3. inte har tillgodoräknats pen-
sionspoäng på grund av bristande
eller underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pen-
sionspoäng om undantagande från
försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7 § i lagrummets
lydelse före den 1 januari 1982
inte hade gällt för honom.
För år efter det då föräldern fyllt
64 år får vårdår inte tillgodoräknas
honom. Detsamma gäller för år då
föräldern enligt 6 kap. 1 § tredje
stycket samma lag har tagit ut
ålderspension före den månad
under vilken han fyllt 65 år.
För sex tillgodoräknade vårdår
är det särskilda pensionstillägget
per kalenderår fem procent av
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
Storleken på det särskilda pen-
sionstillägget beräknas på grund-
val av det antal vårdår som för-
äldern räknas till godo. Till grund
för beräkningen av pensions-
tillägget får läggas högst femton
vårdår. Vid beräkningen bortses
från år för vilket föräldern
Prop. 1997/98:152
1. under större delen av kalen-
deråret har fått förtidspension eller
sjukbidrag enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. har tillgodoräknats pensions-
poäng enligt lagen om allmän för-
säkring i dess lydelse före den
1 januari 1999 eller pensionsrätt
enligt lagen (1998:000) om in-
förande av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension,
3. inte har tillgodoräknats pen-
sionspoäng på grund av bristande
eller underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pen-
sionspoäng om undantagande från
försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän
försäkring i dess lydelse före den
1 januari 1982 inte hade gällt för
honom eller henne.
För år efter det då föräldern har
fyllt 64 år får vårdår inte tillgo-
doräknas honom eller henne. Det-
samma gäller för år då föräldern
före den månad under vilken han
eller hon har fyllt 65 år har tagit ut
ålderspension enligt 6 kap. lagen
om allmän försäkring i dess
lydelse före den 1 januari 2001.
För sex tillgodoräknade vårdår
är det särskilda pensionstillägget
per kalenderår fem procent av
prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
3 Senaste lydelse 1997:1045.
4 Senaste lydelse 1993:1345.
28
(1962:381) om allmän försäkring.
För vaije vårdår som tillgodoräk-
nas därutöver ökar tillägget med
fem procent av basbeloppet.
För den som har börjat ta ut sin
ålderspension tidigare eller senare
än den månad under vilken han
fyller 65 år minskas respektive
ökas det särskilda pensions-
tillägget i motsvarande mån som
pensionen skall minskas eller ökas
vid förtida och uppskjutet uttag
enligt 6 kap. nämnda lag. Minsk-
ning skall dock endast göras i den
mån det förtida uttaget av pen-
sionen avser tid för vilken särskilt
pensiontillägg utges.
Särskilt pensionstillägg till
ålderspension, som enligt be-
stämmelserna i 5 kap. lagen om
allmän försäkring utges med viss
andel av oavkortad sådan pension,
utgör motsvarande andel av det
särskilda pensionstillägg som
beräknats enligt första och andra
styckena.
Om inte annat följer av denna
lag skall vad som föreskrivs om
folkpension i lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller i annan
författning tillämpas på särskilt
pensionstillägg. Detta skall dock
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring. För vaije vårdår som till-
godoräknas därutöver ökar till-
lägget med fem procent av pris-
basbeloppet.
För den som har börjat uppbära
särskilt pensionstillägg före den
månad då han eller hon fyller
65 år minskas tillägget med
0,5 procent för varje månad som,
då tillägget börjar utges, återstår
till den månad då han eller hon
fyller 65 år.
Prop. 1997/98:152
För den som har börjat att upp-
bära särskilt pensionstillägg efter
den månad då han eller hon har
fyllt 65 år ökas tillägget med
0,7 procent för varje månad som,
då tillägget börjar utges, förflutit
från den månad när han eller hon
fyllt 65 år, dock längst till och med
den månad när han eller hon fyllt
70 år.
För den som inte kan tillgodo-
räknas 40 års försäkringstid för
garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension
utgör särskilt pensionstillägg till
ålderspension samma andel av det
särskilda pensionstillägget, beräk-
nat enligt första-tredje styckena,
som garantipension enligt 3 kap.
6 § lagen om garantipension utgör
eller, om förutsättningarna för rätt
till garantipension förelegat,
skulle utgöra av oavkortad sådan
pension.
Om inte annat följer av denna
lag skall vad som föreskrivs om
garantipension i lagen (1998:000)
om garantipension eller i annan
författning tillämpas på särskilt
pensionstillägg. Detta skall dock
29
inte gälla i fråga om samordning med
livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller sådan
livränta som avses i 17 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring.
inte gälla i fråga om samordning
med sådan livränta som avses i
4 kap. 4 § lagen om garantipen-
sion.
Prop. 1997/98:152
I fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskilt pensionstillägg
som avser tid före ikraftträdandet.
30
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall
då make uppbär folkpension skall upphöra att gälla.
Prop. 1997/98:152
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande för hustrutillägg som avser tid före upphörandet
av lagen.
2. Övergångsbestämmelsen i punkten 4 till den upphävda lagen gäller
också efter ingången av år 2001 för kvinnor som är födda år 1936 eller
senare.
3. Vid tillämpning av lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommu-
nalt bostadstillägg till folkpension för hustrutillägg till kvinna vars make
uppbär ålderspension skall
a) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
första stycket och 5 § första stycket femte meningen i stället gälla ålders-
pension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension,
b) hustrutillägg enligt 1 § andra stycket, för år räknat motsvara
1,67 gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, om inte annat följer av vad som föreskrivs i 1 § tredje
stycket eller 4 §,
c) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
tredje stycket i stället gälla den andel av oavkortad garantipension som
mannen enligt 3 kap. 6 § lagen (1998:000) om garantipension är berät-
tigad till eller skulle vara berättigad till om förutsättningarna för rätt till
garantipension hade förelegat,
d) vad som gäller för folkpension och tilläggspension enligt 5 § första
stycket andra meningen i stället gälla pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension och garantipension enligt lagen om garantipension
till den del sådan pension sammanlagt inte uppgår till 1,9 gånger prisbas-
beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring eller om dessa pen-
sionsförmåner utges med viss andel, motsvarande andel av 1,9 gånger
samma prisbasbelopp,
e) vad som gäller för tilläggspension enligt 6 § andra stycket i stället
gälla pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension eller garan-
tipension enligt lagen om garantipension, samt
f) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 13 § i
stället gälla garantipension enligt lagen om garantipension.
31
2.9
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100)’ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:152
7 kap.
Sekretess gäller hos allmän
försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsver-
ket och domstol i ärende enligt
lagstiftningen om allmän för-
säkring, inkomstgrundad ålders-
pension eller arbetsskadeförsäk-
ring eller om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskild,
eller om läkarvårdsersättning eller
ersättning för sjukgymnastik, för
uppgift om någons hälsotillstånd
eller andra personliga förhållan-
den, om det kan antas att den som
uppgiften rör eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs. Samma sekretess gäller hos
annan myndighet på vilken det an-
kommer att handlägga ärende
enligt lagstiftning som nu har
nämnts. I fråga om myndighet som
anges i 8 § gäller dock bestämmel-
serna där.
7§
Sekretess gäller hos allmän
försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsver-
ket och domstol i ärende enligt
lagstiftningen om allmän försäk-
ring, allmän ålderspension, arbets-
skadeförsäkring eller handikapp-
ersättning och vårdbidrag eller om
annan jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild, eller om läkar-
vårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs.
Samma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankom-
mer att handlägga ärende enligt
lagstiftning som nu har nämnts. I
fråga om myndighet som anges i
8 § gäller dock bestämmelserna
där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt uppgift lämnas till enskild enligt
Lagen omtryckt 1992:1474.
2
Lydelse enligt prop. 1997/98:151, Inkomstgrundad ålderspension,m.m.
32
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om inkomstgrundad ål-
derspension och lagstiftningen om
sjuklön.
vad som föreskrivs i lagstiftningen Prop. 1997/98:152
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om allmän ålderspension,
lagstiftningen om handikapper-
sättning och vårdbidrag och lag-
stiftningen om sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år
eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
33
2 Riksdagen 1997/98 1 saml. Nr 152
Riksdagen beslutade den 8 juni 1994 om principerna för en genomgri-
pande reformering av det allmänna ålderspensionssystemet (bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) på grundval av propositionen
1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet. Propositio-
nen byggde på förslag av den parlamentariskt sammansatta Pensions-
arbetsgruppen och en överenskommelse som träffats inom denna mellan
företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna (m, c, fp och kd) och
socialdemokraterna (betänkandet Reformerat pensionssystem SOU 1994:20).
Regeringens proposition (i fortsättningen benämnd princippropositio-
nen) innehöll riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspen-
sionssystemet och ett principförslag till hur ett sådant pensionssystem
med övergångsreglering skulle utformas. Däremot innehöll den inga för-
fattningsförslag. I propositionen lämnades vissa frågor öppna för att lösas
under det fortsatta beredningsarbetet. Regeringen beslutade därför den
23 juni 1994 att inom Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp,
Arbetsgruppen (S 1994:9) för genomförandet av reformeringen av det
allmänna ålderspensionssystemet (kallad Genomförandegruppen), med
företrädare för de partier som ställt sig bakom överenskommelsen.
Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i det fortsatta
beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
Ledamöter i Genomförandegruppen är f.n. statsrådet Maj-Inger
Klingvall (s), ordförande, statssekreteraren Hans Svensson (s), vice ord-
förande, riksdagsledamöterna Maud Bjömemalm (s), Margit Gennser
(m), Arne Kjömsberg (s) och Bo Könberg (fp), partisekreteraren Åke
Pettersson (c ) och f.d. riksdagsledamoten Pontus Wiklund (kd). Stats-
sekreteraren i Finansdepartementet Knut Rexed är förordnad som sak-
kunnig i Genomförandegruppen. Som experter deltar f.n. hovrättslag-
mannen Lars Göran Abelson, f.d. byråchefen Einar Edvardsson, finans-
rådet Ingemar Hansson, byråchefen Hans Olsson, avdelningschefen Stig
Orustfjord, enhetschefen Edward Palmer och departementsrådet Mona
Wildig.
Enligt de av riksdagen beslutade riktlinjerna skall det allmänna ål-
derspensionssystemet även fortsättningsvis omfatta såväl en ersättning
för inkomstbortfall (inkomstgrundad ålderspension) som ett grundskydd
(garantipension). Förslag till regler rörande den inkomstgrundade ål-
derspensionen redovisas i regeringens proposition 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension, m.m. Föreliggande proposition innehåller
förslag till lagstiftning gällande garantipensionen. Förslagen har
utarbetats i samråd med Genomförandegruppen på grundval av de av
riksdagen antagna riktlinjerna och departementspromemorian Ds 1997:66
Garantipension och samordningsfrågor m.m. Promemorian har
remissbehandlats. I bilaga 1 finns en förteckning över inkomna
remissvar. Remissinstansernas synpunkter redovisas i följande avsnitt. En
sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i ärendet
(dnr S97/7571/F) och kommer att publiceras i Ds-serien tillsammans med
remissammanställningarna avseende de departementspromemorior m.m.
som ligger till grund för prop. 1997/98:151. I bilaga 2 finns en ordlista
Prop. 1997/98:152
34
innehållande de termer som ingår i den föreslagna lagstiftningen eller Prop. 1997/98:152
som i övrigt används i texten.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 februari 1998 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 4. Vi har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrå-
dets förslag till justeringar. Lagrådets synpunkter behandlas i berörda
delar i författningskommentaren.
Grundskyddet inom dagens ålderspensionssystem
Grundskyddet i dagens pensionssystem utgörs av folkpension inklusive
de särskilda folkpensionsförmånema, som garanterar den som haft låga
inkomster en skälig ekonomisk standard som pensionär. Av betydelse för
många pensionärer är även skatteförmånen i form av särskilt grund-
avdrag.
Folkpensionen beräknas enligt två alternativa regler, antingen i förhål-
lande till det antal år den försäkrade har varit bosatt i Sverige
(bosättningsregeln) eller i förhållande till det antal år den försäkrade har
tillgodoräknats pensionspoäng (ATP-regeln). För rätt till oavkortad folk-
pension krävs antingen 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder eller
30 år med pensionspoäng. Om antalet år är färre reduceras folkpensionen
med 1/40 respektive 1/30 för vaije år som saknas. Pensionen beräknas
enligt det för den försäkrade förmånligaste alternativet. För personer
födda år 1937 eller tidigare gäller särskilda övergångsregler.
Folkpension som tas ut vid 65 års ålder motsvarar för ensamstående
96 % av basbeloppet och för gift pensionär 78,5 % av basbeloppet. Till
ålderspensionär som helt saknar eller har låg ATP-pension utbetalas även
pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 55,5 % av
basbeloppet. Pensionstillskottet är inkomstprövat och avräknas krona för
krona mot tilläggspension och pension enligt utländsk lagstiftning. Den
garanterade minimipensionen för en ensamstående ålderspensionär utgör
därmed 151,5 % och för en gift ålderspensionär 134 % av basbeloppet.
Sedan år 1993 har vid beräkning av utgående ålderspension i form av
folkpension och ATP används ett s.k. minskat basbelopp, nämligen bas-
beloppet reducerat med två procent. Enligt regeringens förslag i 1998 års
ekonomiska vårproposition skall emellertid det minskade basbeloppet
successivt avvecklas. För beräkning av utgående förmåner år 1999 före-
slås att basbeloppet skall reduceras med endast en procent. Fr.o.m. år
2000 skall enligt förslaget det fastställda basbeloppet användas vid
nämnda beräkning.
De särskilda skattereglerna för folkpensionärer innebär att den garante-
rade minimipensionen är befriad från inkomstskatt. Det maximala sär-
skilda grundavdraget motsvarar beloppet för folkpension och maximalt
35
pensionstillskott till ålderspensionär och minskas med 65 % av inkomst i
form av allmän pension och tjänstepension som ligger över denna nivå.
Folkpension i form av ålderspension kan tas ut som hel eller partiell
förmån. Vid pensionsuttag före den månad som personen fyller 65 år
reduceras folkpensionen och pensionstillskottet med 0,5 % per månad
som uttaget tidigarelagts. Vid uttag efter den månad som personen fyllt
65 år sker på motsvarande sätt en uppräkning med 0,7 % per månad.
Allmänt om det reformerade ålderspensionssystemet
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall det reformerade ål-
derspensionssystemet vara ett allmänt obligatoriskt system omfattande
inkomstgrundad pension, som kan tjänas in från 16 års ålder, respektive
garantipension för dem som inte tjänat in någon inkomstgrundad pension
alls eller endast en låg sådan. Huvuddelen av det inkomstgrundade ål-
derspensionssystemet skall vara uppbyggt som ett fördelningssystem men
en del av det skall utformas som ett renodlat premiereservsystem.
Enligt riktlinjerna skall vidare ålderspensionen beskattas enligt samma
regler som gäller för förvärvsinkomster. Detta skall gälla även för de
grupper som i och för sig inte berörs av det reformerade pensionssyste-
mets regler. För dessa äldre åldersgrupper skall således införas ett nytt
grundskydd, kallat övergångsvis garantipension, liknande den garanti-
pension som skall gälla för yngre åldersgrupper.
I regeringens propositionen 1997/98:151 Inkomstgrundad ålders-
pension, m.m. redovisas regeringens förslag rörande den
inkomstgrundade delen av den reformerade ålderspensionen. Enligt
förslaget skall hela livsinkomsten ligga till grund för den inkomstgrun-
dade pensionen. Tillgodoräknad pensionsrätt för visst år skall motsvara
en viss andel av den pensionsgrundande inkomsten. Förtidspension, vård
av små barn och plikttjänstgöring kan grunda pensionsrätt beräknad en-
ligt särskilda regler. Pensionsrätten skall motsvara 18,5 % av pensions-
underlaget, dvs. av den pensionsgrundande inkomsten och andra pen-
sionsgrundande belopp. Fr.o.m. år 1999 skall 2,5 procentenheter därav
avse premiepensionssystemet. För åren 1995-1998 skall tillgodoräknad
pensionsrätt i premiepensionssystemet motsvara 2 % av den pen-
sionsgrundande inkomsten.
Makar skall ges möjlighet att fortlöpande överföra pensionsrätt för
premiepension sig emellan. Sådan överföring skall inte påverka den
framtida garantipensionens storlek.
De nya reglerna för beräkning av inkomstgrundad ålderspension skall
enligt de godkända riktlinjerna införas successivt. De årskullar som be-
rörs av övergångsreglerna, mellangenerationen, skulle enligt princip-
propositionen omfatta personer födda åren 1935-1953, men skall enligt
regeringens förslag i den tidigare nämnda propositionen avse personer
födda åren 1938-1953. Personer i mellangenerationen skall enligt
förslaget få en viss del av sin inkomstgrundade pension beräknad enligt
reformerade regler och resterande del beräknad enligt nuvarande regler.
De garanteras en pensionsnivå lägst motsvarande den ålderspension de
hade tjänat in enligt nuvarande regler t.o.m. år 1994.
Prop. 1997/98:152
36
De föreslagna övergångsreglerna innebär att den inkomstgrundade
pensionen skall beräknas i tjugondelar enligt både reformerade och nuva-
rande regler (fr.o.m. år 1960 och framåt). Personer födda år 1938 erhåller
4/20 av pensionen beräknad enligt reformerade regler och 16/20 av pen-
sionen beräknad enligt nuvarande regler. För personer födda 1939 blir
fördelningen 5/20 respektive 15/20 osv. fram till 1953 års födda för vilka
fördelningen blir 19/20 respektive 1/20. Med inkomstgrundad ålderspen-
sion enligt nuvarande regler menas då ATP med tillägg för folkpensio-
nens grundbelopp beräknat i trettiondelar efter antal år med tillgodoräk-
nade pensionspoäng. Därtill kan, som nyss nämnts, komma tillägg enligt
garantiregeln, som garanterar personer i mellangenerationen en inkomst-
grundad pension lägst motsvarande den ålderspension från ATP-syste-
met, inklusive folkpension i trettiondelar, som tjänats in t.o.m. år 1994.
Riksdagen beslutade i december 1996 att de reformerade reglerna av-
seende inkomstgrundad ålderspension skall träda i kraft år 1999, medan
pensioner beräknade enligt reformerade regler av administrativa skäl
skall betalas ut först fr.o.m. år 2001 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:SfUl,
rskr. 1996/97:126).
Garantipension
I det reformerade ålderspensionssystemet skall det, som tidigare nämnts,
enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna finnas garantipension för
personer som inte tjänat in rätt till inkomstgrundad pension eller endast
en låg sådan. Samtidigt skall den nuvarande konstruktionen av grund-
skyddet med pensionstillskott och särskilt grundavdrag för folkpensionä-
rer tas bort. Pensionsinkomster kommer därmed att bli beskattade enligt
samma regler som förvärvsinkomster.
Garantipensionens nivå uttrycks i basbelopp. Regeringen föreslår i
proposition 1997/98:151 att basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall be-
nämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Samma termi-
nologi användes i Ds 1997:66. Också i denna proposition används i det
följande benämningen prisbasbelopp.
Enligt princippropositionens förslag skulle en ensamstående pensionär
garanteras en lägsta pensionsnivå om 2,1 gånger prisbasbeloppet
(76 440 kr med 1998 års prisbasbelopp). För gift pensionär föreslogs
lägsta garantinivån till 1,87 gånger prisbasbeloppet (68 068 kr med
1998 års prisbasbelopp). För pensionärer med låg inkomstgrundad
pension skulle garantipensionen ge en utfyllnad, dvs. garantipensionens
basnivå skulle trappas av på visst sätt i förhållande till den
inkomstgrundade pensionen. Den basnivå från vilken avräkning skulle
ske var i detta förslag något lägre än garantipensionens maximala belopp
(dvs. än lägsta garantinivån). För en ensamstående pensionär skulle
basnivån 2,0 gånger prisbasbeloppet reduceras med ett belopp
motsvarande 75 % av den inkomstgrundade pensionen upp till 2,0 gånger
prisbasbeloppet och med ett belopp motsvarande 50 % av pensionsdelar
överstigande denna nivå. För gift pensionär avräknades på motsvarande
sätt basnivån 1,77 gånger prisbasbeloppet med ett belopp motsvarande
75 % respektive 50 % av den inkomstgrundade pensionen upp till
respektive överstigande nivån 1,77 gånger prisbasbeloppet. Garanti-
Prop. 1997/98:152
37
pensionen skulle därmed vara helt bortreducerad för en ensamstående
pensionär vid en inkomstgrundad pension på 3,0 gånger prisbasbeloppet
(109 200 kr) och för en gift pensionär vid 2,655 gånger prisbasbeloppet
(96 642 kr).
I Ds 1997:66 föreslogs en något annorlunda konstruktion av garanti-
pensionen för de pensionärer som omfattas av det reformerade regel-
systemet för inkomstgrundad ålderspension, dvs. för personer födda år
1938 eller senare. Motivet till det nya förslaget var att öka möjligheterna
för personer med starkare anknytning till arbetsmarknaden att förbättra
sin pension genom ökad livsinkomst. De lägre marginaleffekterna i den
modifierade garantipensionsmodellen beräknades gynna bl.a. personer
som varit deltidsarbetande.
Förslaget i Ds 1997:66 avvek från det i princippropositionen både vad
gäller maximal garantipensionsnivå och avräkningsprocent. Den basnivå
från vilken avräkning av garantipensionen skulle göras motsvarade i
Ds 1997:66 den maximala garantipensionsnivån (fortsättningsvis används
uttrycket basnivå). Basnivån föreslogs vara 2,13 gånger prisbasbeloppet
för en ensamstående och 1,90 gånger prisbasbeloppet för en gift pensio-
när (77 532 kr respektive 69 160 kr med 1998 års prisbasbelopp). Bas-
nivån skulle trappas av med ett belopp motsvarande 100 %, dvs. krona
för krona, av inkomstgrundad pension upp till 1,45 gånger prisbasbelop-
pet för en ensamstående och 1,28 gånger prisbasbeloppet för en gift pen-
sionär. För inkomstdelar därutöver skulle avtrappning ske med 42 %.
I det förslag till garantipensionsmodell som regeringen nu lämnar i av-
snitt 7 har ytterligare modifieringar gjorts. Förslaget har utarbetats i sam-
råd med Genomförandegruppen.
Den övergångsvisa garantipensionen
Vid samma tidpunkt som garantipension införs för mellangenerationen
och senare födelseårgångar skall enligt princippropositionen en särskild
övergångsvis garantipension införas för äldre årgångar. Syftet härmed är
att alla pensionärer i beskattningshänseende skall likabehandlas med
löntagare. Den övergångsvisa garantipensionen skall konstrueras på ett
sådant sätt att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med
nuvarande regler.
Den fortsatta beredningen har visat att ytterligare utredningsarbete
krävs vad gäller utformningen av den övergångsvisa garantipensionen.
Regeringen beslutade därför den 18 december 1997 att tillkalla en sär-
skild utredare med uppdrag att lämna förslag till konstruktion av över-
gångsvis garantipension (dir. 1997:149). Utredningen skall vara slutförd
senast den 31 januari 1999.
Bostadstillägg
I grundskyddet ingår också bostadstillägg till pensionärer, som är en in-
komstprövad förmån. Reglerna för inkomstprövningen måste anpassas
till det nya grundskyddssystemet. En särskild utredare har i uppdrag att
göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till
Prop. 1997/98:152
38
pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade Prop. 1997/98:152
ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). Utredaren skall redovisa sitt upp-
drag senast den 1 mars 1999.
Grunden för den enskildes pensionsskydd skall, såsom uttalats i princip-
propositionen, även i framtiden vara ett obligatoriskt offentligt system.
Det allmänna pensionssystemet skall även fortsättningsvis omfatta såväl
ett grundskydd, dvs. ett ekonomiskt skydd för dem som haft inga eller
låga förvärvsinkomster, som ett standardskydd som ger förmåner som
baseras på hur stora förvärvsinkomsterna varit under yrkeslivet. Genom
att en motsvarighet till folkpensioneringen bibehålls erhåller personer
som av olika skäl inte har tjänat in någon eller bara en begränsad in-
komstgrundad pension en garanterad lägsta pensionsnivå som är obero-
ende av förvärvsarbete och avgiftsbetalning. Det är angeläget att alla
garanteras en rimlig ålderspensionsnivå.
De utgångspunkter som Pensionsarbetsgruppen hade vid utformningen
av sitt förslag till ett nytt grundtrygghetssystem har varit vägledande även
under den fortsatta beredningen. En av dessa utgångspunkter har varit att
pensionerna även fortsatt skall ge alla en god grundtrygghet på
åtminstone samma nivå som i dag. En annan strävan har varit att bygga in
drivkrafter till förvärvsarbete genom att begränsa marginaleffekterna för
det stora flertalet personer med en längre anknytning till arbetsmark-
naden. Ytterligare en utgångspunkt har varit att pensionärer fortsätt-
ningsvis inte bör särbehandlas i skattehänseende. Samtidigt måste kost-
naderna för grundskyddet hållas inom samhällsekonomiskt rimliga ramar.
Ambitionen vid utformningen av den i denna proposition föreslagna
garantipensionsmodellen har varit att öka möjligheterna för personer med
något starkare anknytning till arbetsmarknaden att förbättra sin pension
genom ökad livsinkomst, trots att de har rätt till viss garantipension. De
som varit deltidsarbetande kommer, med här föreslagen garantipen-
sionsmodell, i stor utsträckning att gynnas av de lägre marginaleffek-
terna. Därtill är den föreslagna modifierade modellen i stort sett generö-
sare än det nuvarande pensionssystemets grundskydd vad beträffar den
faktiska pensionens nivå. Den modifierade modellen är, för dem utan
annan inkomst än garantipension, även generösare än den garantipen-
sionsmodell som föreslogs i princippropositionen.
39
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: Garantipension skall kunna erhållas av personer
födda år 1938 eller senare. Garantipensionen skall för dem ersätta nu-
varande grundskydd när det gäller folkpension i form av ålderspension
till den del denna inte beräknats med anledning av arbete. Garan-
tipensionen skall också ersätta pensionstillskott och särskilt grundav-
drag med anledning av ålderspension. Garantipension skall kunna er-
hållas fr.o.m. 65 års ålder. Pensionen skall administreras av Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Garantipensio-
nen och kostnaderna för administration av denna skall finansieras av
statsmedel.
Promemorians förslag: Förslagen i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Sveriges Pensionärers Riksförbund anser
att det från allmän välfärdssynpunkt är angeläget att det finns ett grund-
skydd för alla ålderspensionärer i linje med förslaget om garantipension
och tillstyrker i princip de förslag som framförs i Ds 1997:66.
Några remissinstanser är kritiska till förslaget att garantipension skall
kunna erhållas först fr.o.m. 65 års ålder. Landsorganisationen i Sverige
(LO) och Sveriges Pensionärsförbund menar att det jämfört med nuva-
rande regler om uttag av folkpension och pensionstillskott är en klar för-
sämring att garantipension skall kunna erhållas först fr.o.m. 65 års ålder.
Sveriges akademikers centralorganisation och Privattjänstemannakar-
tellen (PTK) hävdar att individen själv bör få avgöra tidpunkten för
uttaget av garantipensionen. PTK bedömer att utvecklingen mot en rörli-
gare pensionsålder kommer att fortsätta och anser därför att begräns-
ningen att garantipensionen inte skall utges före 65 års ålder bör tas bort.
Eftersom pensionsreformen i övrigt ger den enskilde möjlighet att dispo-
nera sin pension fr.o.m. 61 års ålder är det enligt PTK:s mening rimligt
att även garantipensionen utges från denna tidpunkt. Detsamma anför
Sveriges Pensionärsförbund som, liksom Tjänstemännens Centralorgani-
sation (TCO) och Ofjentliganställdas Förhandlingsråd, föreslår att
garantipensionen, vid tidigt uttag, skall minskas med 0,5 % för varje
månad som återstår till den månad då den pensionsberättigade fyller
65 år. Sveriges Pensionärsförbund förordar vidare att utgångspunkten vid
bedömning av bostadstillägg och andra ersättningar, vid tidigt uttag av
garantipension, bör vara en oreducerad sådan pension. TCO och Offent-
liganställdas Förhandlingsråd anför att förslaget att garantipension skall
kunna erhållas först fr.o.m. 65 års ålder innebär en förmyndarmentalitet
som inte borde finnas i ett nytt pensionssystem och att det minskar flexi-
biliteten i systemet. Sammantaget med den omständigheten att det med
nuvarande förslag inte längre är möjligt att göra tidsbegränsade uttag av
pension från premiepensionssystemet innebär förslaget enligt TCO och
Offentliganställdas Förhandlingsråd en stor inskränkning i den enskildes
möjlighet att själv välja pensionsålder, vilket gör det nödvändigt att
behålla dagens delpensionssystem. Vidare vänder sig TCO och Offent-
40
liganställdas Förhandlingsråd mot ett av de motiv som anförs i promemo-
rian för att begränsa uttaget av garantipensionen till 65 års ålder - att
denna tidpunkt sammanfaller med tidpunkten för övergång från förtids-
pension till ålderspension - och menar att en generell regel i det allmänna
pensionssystemet inte skall styras av regler i förtidspensionssystemet,
utan den kopplingen måste redas ut i förtidspensionssystemet. Försäk-
ringskassan i Lycksele anser det olyckligt att personer som har ingen eller
låg inkomstgrundad pension saknar reella möjligheter att ta ut sin
ålderspension före 65 års ålder och anför att enhetliga regler om rörlig
pensionsålder bör gälla inom det reformerade ålderspensionssystemet.
Västmanlands läns allmänna försäkringskassa framhåller att förslaget i
realiteten innebär att pensionsåldern inte är rörlig för en stor del av de
blivande pensionärerna.
Sveriges Pensionärsförbund anför att det inte framgår av Ds 1997:66
vilka regler som skall gälla om den som är berättigad till garantipension
väntar med uttag av denna pension till efter 65 års ålder.
Riksförsäkringsverket anför att verket i och för sig är positivt till pro-
memorians förslag till utformning av garantipensionen men påpekar att
den modell till tudelad garantipension som skisseras i promemorian har
väsentliga fördelar i förhållande till huvudalternativet. Verket förordar
därför att en analys av de ekonomiska konsekvenserna av den tudelade
garantipensionen görs. Malmöhus läns allmänna försäkringskassa föror-
dar den tudelade garantipensionsmodellen framför det i promemorian
föreslagna huvudalternativet. Kristianstads läns allmänna försäkrings-
kassa betonar vikten av en fortsatt diskussion om tudelad garantipension.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande allmänna ålderspen-
sionssystemet utgörs grundskyddet av folkpensioneringen inklusive de
särskilda folkpensionsförmånema samt pensionstillskottet och det sär-
skilda grundavdraget medan pensionsförmåner grundade på förvärvsin-
komster erhålls genom tilläggspensioneringen (ATP). Pensionsgrundande
för tilläggspension i form av ålderspension är inkomsten till den del den
överstiger det förhöjda basbeloppet för året och uppgår till högst
7,5 gånger detta basbelopp. Ålderspension från ATP-systemet ger således
inte något pensionsskydd för inkomster under ett basbelopp utan detta
skydd utgörs i stället av folkpensionen.
I den samtidigt med denna proposition avlämnade propositionen
1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. föreslår vi att hela
livsinkomsten skall ligga till grund för den inkomstgrundade
ålderspensionen. En konsekvens av denna livsinkomstprincip är att
inkomstgrundad pension kommer att tjänas in från i princip den första
kronan av varje års inkomst. Innebörden härav kan i en viss mening sägas
vara att dagens folk- och ATP-pensionering med det reformerade
ålderspensionssystemet slås ihop. I ett sådant system bör grundskyddet
inte utformas med en folkpension i botten som ger i princip alla ett fullt
pensionsskydd för inkomster under en viss nivå. En sådan konstruktion
skulle få till följd att dessa inkomster skulle kompenseras dubbelt i pen-
sionshänseende och är därför av kostnadsskäl utesluten. Folkpensione-
ringen i nuvarande utformning kan på grund av det anförda inte följa med
in i det reformerade pensionssystemet för att där utgöra ett grundskydd
för dem som fått sin pension beräknad helt eller delvis enligt reformerade
Prop. 1997/98:152
41
regler. Det reformerade systemet för inkomstgrundad pension får således Prop. 1997/98:152
till följd att också folkpensioneringen måste förändras.
För att samspelet mellan grundskyddet och systemet för inkomstrelate-
rad pension skall få rimliga konsekvenser, bör grundskyddet framöver
konstrueras så att det ger en utfyllnad över den inkomstrelaterade pensio-
nen till en viss garanterad nivå, dvs. att grundskyddet bör ge mer ju lägre
inkomster i övrigt som en person har. Grundskyddet skulle därmed i viss
mån utformas enligt principerna för dagens pensionstillskott.
Vi menar alltså att grundtryggheten bör utgöras av en grundpension,
tekniskt utformad som en garantipension, som ger en utfyllnad till de
pensionärer som har låga inkomster i övrigt. Denna grundpension i form
av en garanterad pensionsnivå skall således trappas av mot vissa andra
pensionsinkomster. Eftersom en av utgångspunkterna vid utformningen
av grundskyddet inom det reformerade ålderspensionssystemet varit att
pensionärer fortsättningsvis inte skall särbehandlas i skattehänseende bör
garantipensionen vara skattepliktig enligt samma regler som för för-
värvsinkomster, liksom inkomstrelaterad pension.
Regeringen föreslår således att dagens grundskydd - folkpension till
den del denna grundas enbart på bosättning, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag - i det reformerade ålderspensionssystemet ersätts av
garantipension. Pensionsinkomster kommer därmed att bli beskattade
enligt samma regler som förvärvsinkomster. Folkpension som grundas på
arbete kommer att för framtiden ersättas av inkomstgrundad ålders-
pension som skall räknas på inkomsten från första kronan.
Folkpension utges till samtliga ålderspensionärer medan garantipen-
sion kommer att utges till pensionärer som helt saknar inkomstgrundad
pension eller har låg sådan. Garantipensionen liksom administrationen av
denna föreslås finansieras av enbart statsmedel.
Enligt riksdagens beslut om principerna för en reformering av det all-
männa ålderspensionssystemet skulle reglerna om garantipension avse
personer födda år 1935 eller senare medan en särskild övergångsvis ga-
rantipension skulle införas för personer som är födda år 1934 eller tidi-
gare. De antagna riktlinjerna innebar vidare att personer födda år 1934
och tidigare inte skulle omfattas av det reformerade pensionssystemets
intjänanderegler avseende inkomstgrundad ålderspension, utan dessa
skulle gälla endast för födda år 1935 och senare.
I förhållande till vad som gällde vid tidpunkten för riksdagens beslut
om principerna för det reformerade pensionssystemet har därefter ikraft-
trädandet av de reformerade pensionsreglema senarelagts. I den ovan
nämnda propositionen angående inkomstgrundad ålderspension föreslår
vi att årsklasserna 1935-1937 inte längre skall omfattas av de refor-
merade intjänandereglema. Mot bakgrund härav bör årsklasserna 1935—
1937 inte heller omfattas av garantipensionen utan även dessa årsklasser
bör erhålla övergångsvis garantipension. Vi föreslår således att
garantipensionen skall omfatta personer födda år 1938 eller senare.
42
Med hänsyn till att det reformerade pensionssystemet skall inrymma Prop. 1997/98:152
stor flexibilitet skall i detta inte finnas någon allmän pensionsålder vad
gäller inkomstgrundad ålderspension. Dock skall för reformerad in-
komstgrundad ålderspension finnas en nedre åldersgräns, vilket innebär
att sådan pension inte skall få tas ut före 61 års ålder. Med anledning av
det sätt på vilket den inkomstgrundade ålderspensionens årsbelopp från
fördelningssystemet beräknas blir det årliga pensionsbeloppet livsvarigt
lägre ju tidigare pensionen tas ut. Motsvarande gäller även pension från
premiepensionssystemet. Som närmare redovisas i avsnitt 7.5 skall
garantipensionen emellertid alltid trappas av mot det belopp som den
inkomstgrundade pensionen hade uppgått till om den hade tagits ut vid
65 års ålder, varför ett uttag av inkomstgrundad ålderspension före 65 års
ålder kan medföra att denna pension tillsammans med garantipensionen
reduceras till en nivå under den lägsta nivån för garantipensionen. Om
även garantipensionen fick tas ut före 65 års ålder borde också denna
reduceras, vilket skulle innebära en än större risk för att den samman-
lagda pensionen hamnar på en mycket låg nivå. För att förhindra att en
pensionär livsvarigt blir hänvisad till att leva på en pension långt under
grundskyddets lägsta nivå bör således även för erhållande av garanti-
pension finnas en nedre åldersgräns. I likhet med vad som uttalats i de
antagna riktlinjerna och vad som föreslagits i Ds 1997:66 anser
regeringen att åldersgränsen bör bestämmas till 65 år, eftersom den
enskilde får anses tillhöra kategorin yrkesverksamma till dess han eller
hon uppnått den nämnda åldern. En person som av någon anledning inte
har möjlighet att arbeta till 65 års ålder bör få sin försörjning tryggad på
annat sätt än genom garantipension, t.ex. genom förtidspension om han
eller hon har långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom eller
genom någon form av arbetslöshetsersättning om han eller hon är
arbetslös. Vi anser att 65 år är en lämplig gräns för erhållande av
garantipension även av det skälet att denna tidpunkt sammanfaller med
tidpunkten för övergång från förtidspension till ålderspension.
Regeringen medger att 65-årsgränsen för erhållande av garantipension
innebär att ålderspensionssystemet i denna del blir mindre flexibelt.
Emellertid skall garantipensionen och kostnaderna för administrationen
av denna inte såsom den inkomstgrundade pensionen finansieras med
avgifter som tas ut på inkomster som ligger till grund för pensionsförmå-
nerna, utan av statsmedel. Garantipensionen är således inte kopplad till
den pensionsberättigades inkomster respektive till avgiftsinbetalning och
är inte försäkringsmässig, utan skall ses endast som en utfyllnad till den
inkomstrelaterade ålderspensionen för att garantera en viss lägsta nivå.
Med hänsyn härtill är det inte självklart att den enskilde utan inskränk-
ningar skall få förfoga över den garantipension han eller hon är berättigad
till och själv bestämma från vilken tidpunkt han eller hon vill disponera
garantipensionen. Garantipensionen är ett rent grundskydd, till skillnad
från folkpension som förutom att den är en del av dagens grundskydd
också till stor del är att betrakta som en kompensation för att inkomst av
förvärvsarbete inte är pensionsgrundande för ATP i den mån den inte
överstiger det förhöjda basbeloppet. Övervägande skäl talar därför för att
det bör finnas en nedre åldersgräns för erhållande av garantipension vil-
ken, av skäl som angetts ovan, bör bestämmas till 65 år.
43
Eftersom garantipensionen är avsedd endast som en utfyllnad till
inkomstrelaterad ålderspension saknas skäl att kompensera den som
väntar med att ta ut garantipension till efter 65 års ålder. Några regler
som innebär att garantipensionen ökar vid uttag efter 65 års ålder föreslår
vi därför inte.
Garantipensionen bör, liksom inkomstgrundad ålderspension från för-
delningssystemet, handläggas av Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. För den som har rätt till båda dessa typer av pension
skall de vid uttag behandlas som en enhet (se avsnitt 8.1 och 8.2).
Som framgår av avsnitt 6 föreslår vi i denna proposition att det, i likhet
med vad som idag gäller för folkpensionen, skall krävas 40 års försäk-
ringstid för rätt till oavkortad garantipension. Eftersom försäkringstid
huvudsakligen avser tid då den enskilde är bosatt i Sverige innebär kravet
emellertid att personer som har flyttat till Sverige i högre ålder inte om-
fattas av ett grundskydd motsvarande de föreslagna basnivåerna (se av-
snitt 7.2). Mot bakgrund härav redovisades i Ds 1997:66 en skiss till en
alternativ konstruktion av garantipensionen, innebärande en tudelning av
denna pension. Den alternativa garantipensionsmodellen har diskuterats
under beredningen som en möjlighet att tillgodose ett önskemål om att
även personer med endast kort anknytningstid till Sverige skall få sin
försörjning tryggad genom det allmänna ålderspensionsystemets försorg
samtidigt som totalkostnaderna för garantipensionsystemets hålls inom
uppställda ramar.
Tudelningen av garantipensionen skulle innebära uppdelning i en del
som tillgodoser önskemålet om att ge utbyte i form av högre pension
även för den som har tjänat in förhållandevis låg inkomstgrundad pension
och i en del som tillgodoser kravet på att pensionärer bosatta i Sverige
skall ha rätt till en viss minsta pension. Den först nämnda delen, i fort-
sättningen kallad allmänt pensionstillägg, skulle beräknas utifrån intjänad
inkomstgrundad pension som ett tillägg till denna pension i de intervall
där det finns anledning till sådan förstärkning. Detta tillägg skulle kunna
kvotdelsberäknas, förslagsvis med utgångspunkt från antal år med pen-
sionsgrundande inkomst. Därtill skulle kunna finnas en kvalifikations-
regel för att överhuvudtaget vara berättigad till sådant tillägg, exempelvis
ett krav på minst 25 år med pensionsgrundande inkomst. Den andra delen
av garantipensionen, "minstapensionen", skulle innebära en utfyllnad till
samtliga personer över en viss ålder som är bosatta i Sverige och som inte
i Sverige eller i annat land hade tjänat in en sammanlagd inkomstgrundad
pension uppgående till en viss minsta nivå. Denna utfyllnad som, såvitt
avser dem med låg eller ingen inkomstgrundad pension, skulle utgöra en
relativt stor del av garantipensionen enligt antagna riktlinjer, skulle
betalas ut endast till pensionärer bosatta i Sverige. Utfyllnaden skulle
utges även till pensionärer med kort anknytningstid till Sverige.
Prop. 1997/98:152
44
Av beredningstekniska skäl lämnades i Ds 1997:66 inget förslag rö-
rande en tudelad garantipension. Den redovisade modellen är tilltalande
av flera skäl, bl.a. ur den aspekten att många äldre invandrare, som idag
är hänvisade till socialtjänsten på grund av att deras sammanlagda pen-
sionsförmåner inte räcker till en godtagbar försöijning, genom en tudelad
garantipension skulle bli garanterade en ålderspension som ger en för-
sörjning på en basnivå. De ekonomiska effekter som en tudelad garanti-
pension skulle få är emellertid svåra att överblicka, särskilt i ett
internationellt perspektiv. Den beskrivna modellen skulle innebära delvis
minskade kostnader såvitt avser den del som förs över till ”minsta-
pensionen”, eftersom dels avräkning skulle få ske mot såväl svensk som
utländsk pension, dels export inte skulle behöva ske. Å andra sidan skulle
oavkortad förmån utges till den som är bosatt i Sverige vilket skulle
innebära att även den med förhållandevis kort anknytningstid till Sverige
skulle få ett oavkortat tillägg. Det senare skulle innebära en
kostnadsökning. Beträffande det allmänna pensionstillägget skulle gälla
samma villkor som för icke tudelad garantipension.
Osäkerheten i fråga om konsekvenserna av en tudelad garantipension
av ovan presenterad modell gör att regeringen vid en samlad bedömning
finner att en sådan garantipension för närvarande inte bör införas. Vi
lämnar därför inte i denna proposition något förslag rörande en sådan
utformning av garantipensionen. Enligt regeringens uppfattning är det
dock viktigt att hitta en lösning som innebär att den grupp äldre invand-
rare som har kort anknytningstid till Sverige inte blir hänvisade till
socialtjänsten för sin försörjning. En särskild utredare har fått i uppdrag
att göra en översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen (1980:620)
och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109). Utredaren skall bl.a.
analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem
utifrån de olika övergripande förändringar som skett i samhället under
1990-talet, särskilt när det gäller de statliga transfereringssystemen.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1999. Såsom anges i
propositionen 1997/98:113 om nationell handlingsplan för äldrepolitiken
bör i utredarens uppdrag också ingå att utreda frågan om ekonomisk
trygghet för vissa äldre invandrare.
Prop. 1997/98:152
45
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: Bestämmelserna om garantipension skall tas in
i en särskild lag.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig inte i frågan.
Statens löne- och pensionsverk ställer sig bakom förslaget.
Försäkringskasseför bundet anser att reglerna för garantipension bör
inordnas i det totala regelsystemet och inte utformas som en särskild lag.
Samordning av bestämmelserna bör enligt förbundet ske enligt den mo-
dell som föreslagits i betänkandet En lag om socialförsäkringar (SOU
1997:72). Västmanlands läns allmänna försäkringskassa framhåller att
tendensen är att lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är på väg
att utarmas och ersättas med ett komplicerat nätverk av lagar inom pen-
sionsområdet, eftersom det i Ds 1997:66 föreslås att garantipensionen
skall regleras i en särskild lag och det tidigare föreslagits flera nya lagar
för det nya pensionssystemet. Försäkringskassan uttrycker farhågor för
att detta medför att det blir svårare att överblicka regelverket för de för-
säkrade men också för försäkringskassans handläggare.
Skälen för regeringens förslag: Pensionsrätt avseende inkomstgrun-
dad ålderspension enligt reformerade regler skall tillgodoräknas den en-
skilde på grundval av de inkomster och pensionsgrundande belopp han
eller hon har haft under sitt förvärvsverksamma liv medan, som kommer
att redovisas i det följande, rätt till garantipension grundas på försäk-
ringstid. Den inkomstgrundade ålderpensionen skall i sin helhet finansie-
ras med de avgifter som tas ut på inkomster och pensionsgrundande be-
lopp som ligger till grund för pensionsförmånerna. Garantipensionen och
kostnaderna för administrationen av denna skall finansieras av statsme-
del. Med hänsyn till bl.a. olikheterna mellan de två typerna av ålderspen-
sion vad gäller såväl intjänande som finansiering föreslår vi att bestäm-
melserna om garantipension tas in i en särskild lag.
Den lag som föreslås i denna proposition bör dock framöver, då ut-
formningen av den särskilda övergångsvisa garantipensionen utretts, avse
även den pensionen.
46
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: Garantipension skall vara beroende av försäk-
ringstid. För rätt till oreducerad garantipension skall krävas 40 års för-
säkringstid. Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduce-
ras proportionellt.
Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas
- tid då en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbok-
föringslagen (1991:481), dock inte tid efter utflyttning,
- tid före folkbokföring när den som senare folkbokförs här oav-
brutet har vistats i Sverige efter att ha sökt uppehållstillstånd här,
- beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som har be-
viljats uppehållstillstånd i Sverige, viss andelsberäknad tid av bosätt-
ningstid i tidigare hemland (dock inte tid som berättigar till pension
från hemlandet),
- tid när en svensk medborgare har arbetat utomlands för Svenska
kyrkan, annat svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett
sådant samfund, eller en svensk biståndsorganisation, dock längst för
en tid om tre år i följd och endast under förutsättning att den enskilde
inte för samma tid tjänat in viss pension enligt det andra landets lag-
stiftning. Även för medföljande make, eller den som i detta avseende
likställs med make, skall motsvarande tid tillgodoräknas som försäk-
ringstid för garantipension.
För tid före ikraftträdandet av lagen om garantipension skall som
försäkringstid för garantipension tillgodoräknas sådan tid som fått
tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension.
Den som omedelbart före den månad då han eller hon fyllde 65 år
har haft hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension får, i
stället för den tid som han eller hon skall tillgodoräknas för ålderspen-
sionsändamål, tillgodoräkna sig samma tid som legat till grund för be-
räkning av förtidspensionen respektive efterlevandepensionen om
detta är förmånligare. Änkor skall under vissa förutsättningar vid be-
räkning av försäkringstid för garantipension ha möjlighet att utgå från
makens försäkringstid om det är mer fördelaktigt.
En justering görs i lagen (1962:381) om allmän försäkring i fråga
om tillgodoräknande av bosättningstid i tidigare hemland för flyk-
tingar och andra skyddsbehövande med verkan fr.o.m. år 1999.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, bl.a. Pensionärernas
Riksorganisation tillstyrker förslaget. Riksskatteverket (RSV) påpekar
att folkbokföringsregistren inte har de uppgifter som i vissa fall behövs
vid beräkning av försäkringstid i samband med inflyttning till och ut-
flyttning från Sverige.
47
Svenska Missionsrådet bedömer det som positivt att missionärer och
biståndsarbetare anges som en egen grupp med egen särbestämmelse.
Missionsrådet är emellertid kritiskt till tidsgränsen om tre år och hänvisar
till betänkandet (SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar och försla-
get däri till en ny socialförsäkringslag, i vilket just en sådan tidsgräns
frångås. Remissinstansen bedömer det som angeläget att samma villkor i
det här avseendet gäller för olika delar av socialförsäkringssystemet.
Forum Syd anför liknande synpunkter och framhåller att det i ovan
nämnda betänkande föreslås att de bosättningsbaserade förmånerna skall
vara kopplade till ett begrepp om ”väsentlig anknytning till Sverige” och
att den nuvarande treårsgränsen skall slopas. Forum Syd påpekar också
att det är oerhört betydelsefullt för biståndsarbetare och missionärer att få
del av garantipensionen och att denna rätt följer individens kontraktstid.
Även Riksförbundet PensionärsGemenskap förespråkar att den ifråga-
varande treårsgränsen utsträcks till fyra-sex år för att bättre stämma
överens med kontrakts- eller arbetsperioderna hos de flesta organisatio-
ner.
Sveriges Pensionärsförbund anser det orättvist att bara missionärer och
biståndsarbetare men inte de som är anställda i svenska företag och ar-
betar utomlands får tillgodoräkna sig tid utomlands som försäkringstid.
Förbundet menar att det inte finns någon rimlig förklaring till varför inte
sistnämnda grupp skulle få samma förmån. Föreningen svenskar i värl-
den framför liknande synpunkter.
Bohusläns allmänna försäkringskassa är positivt inställd till att enkla
och tydliga regler beträffande vad som räknas som försäkringstid efter-
strävas och att vissa nu gällande udda regler slopas i det nya pensions-
systemet. Försäkringskassan förespråkar emellertid att reglerna om till-
godoräknande av försäkringstid renodlas ytterligare. Enligt försäkrings-
kassan bör som försäkringstid räknas endast tid då en person varit folk-
bokförd i Sverige, med undantag vid utflyttning till utlandet för tid efter
utresan om personen i fråga skall avregistreras som utflyttad från Sverige.
Dessutom bör, enligt försäkringskassan, flyktingar som beviljas asyl i
Sverige som idag få tillgodoräkna sig tid i sitt tidigare hemland.
Malmöhus läns allmänna försäkringskassa påpekar att den nuvarande
bestämmelsen som ger bl.a. flyktingar rätt att tillgodoräkna sig viss tid i
hemlandet som bosättningstid för folkpension är otydlig i vissa avseen-
den. Försäkringskassan anser därför att, eftersom bestämmelsen föreslås
överföras i princip oförändrad till lagen om garantipension, de oklarheter
som råder bör undanröjas.
Skälen För regeringens Förslag: Som angetts i avsnitt 4 beräknas
folkpension antingen i förhållande till tid för bosättning i Sverige eller i
relation till antalet år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng. Den regel
som ger det för den pensionsberättigade mest förmånliga resultatet skall
tillämpas. Dessa regler gäller på samma villkor för svenska och utländska
medborgare.
De nuvarande reglerna trädde i kraft den 1 januari 1993, sedan det in-
för ikraftträdandet av avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbete,
EES-avtalet, och anpassningen till regelverket inom EG konstaterats att
de svenska reglerna för folkpension, såsom de då var utformade, stod i
strid med principerna bakom EG-förordningen (EEG) nr 1408/71 om
Prop. 1997/98:152
48
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföreta-
gare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förord-
ningen presenteras närmare i avsnitt 9.3).
Ett närmande av de före år 1993 gällande reglerna för den svenska
folkpensioneringen till regelverket inom EG skulle ha betytt att de då
gällande kvalifikationsreglerna om viss tids bosättning i Sverige för ut-
länningar hade fått avskaffas i fråga om personer som omfattas av för-
ordningen (EEG) nr 1408/71. Dessa skulle alltså ha fått rätt till oreduce-
rad folkpension direkt fr.o.m. bosättning här, om andra förutsättningar för
pensionsrätt då varit uppfyllda. Vidare skulle en anpassning av angivet
slag ha inneburit att de dåvarande begränsningarna beträffande möj-
ligheterna till export av folkpension skulle ha fått upphävas. Detta skulle
ha lett till att den som en gång beviljats folkpension skulle haft rätt att
exportera hela pensionen vid flyttning till annat EU-land. Dessutom
skulle alla som är medborgare i något EES-land och bosatta inom EES-
området ha varit berättigade till oreducerad svensk folkpension under
förutsättning att de någon gång under livet varit bosatta i Sverige.
Av det ovan anförda framgår att en tillämpning av EG-förordningen
(EEG) nr 1408/71 skulle, om reglerna för folkpensioneringen inte änd-
rats, ha lett till mycket långtgående åtaganden för Sveriges räkning och
till resultat som knappast kan anses som acceptabla. De intjänanderegler
som idag gäller för folkpensioneringen tillkom således i syfte att undvika
dessa konsekvenser samtidigt som en anpassning till principerna bakom
EG:s regelsystem kom till stånd.
Vad gäller hur reglerna om rätt till garantipension bör vara utformade
är det av vikt att systemet är anpassat till att många människor numera
förvärvar rätt till pension i mer än ett land. Detta är påkallat i en tid med
ökad rörlighet över nationsgränserna för att undvika dubbelförsäkring
och allt fler fall av sammanfallande pensionsförmåner från flera länder.
Vi anser mot bakgrund härav att det även för garantipensionen bör gälla
särskilda regler för rätt till oreducerad sådan pension. Med hänsyn till att
dessa regler måste stämma överens med EG:s regelsystem, och i syfte att
undvika sådana konsekvenser och oacceptabla resultat som redogjorts för
ovan, bör reglerna för garantipensionen i huvudsak motsvara de regler
som nu gäller för folkpension.
Vi föreslår med hänsyn till det anförda att rätt till garantipension skall
grundas på bosättning i Sverige. Men detta skall utgöra den enda meto-
den för beräkning av rätt till garantipension. Någon motsvarighet till nu-
varande 30-delsberäkning i relation till år med pensionspoäng föreslår vi
inte skall finnas inom ramen för det reformerade pensionssystemet, efter-
som inkomstgrundad pension skall kunna intjänas från första kronans
inkomst varje år och pensionsrätten inte på samma sätt som dagens
tilläggspension blir knuten till vissa bestämda år.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade pen-
sionssystemet skall det för rätt till oreducerad garantipension i princip
krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder. Regeringen
är av samma uppfattning såvitt gäller kravet på 40 års bosättning i Sve-
rige. Det bör krävas en lång tids anknytning till Sverige för att få rätt till
oreducerad garantipension och 40 år är enligt vår uppfattning en rimlig
avvägning i fråga om hur lång tids anknytning som bör krävas. Vid kor-
Prop. 1997/98:152
49
tare tid för bosättning i Sverige bör garantipensionen reduceras propor-
tionellt. Vi föreslår alltså att det för rätt till oreducerad garantipension
skall krävas 40 års bosättning i Sverige och att garantipensionen vid
kortare tids anknytning skall reduceras proportionellt.
Bestämmelser om tid som enligt nuvarande regler får tillgodoräknas
som bosättningstid för folkpension återfinns i 5 kap. 6 och 7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Dessa regler redovisas till viss
del nedan.
Det är inte enbart år då den pensionsberättigade faktiskt har bott i Sve-
rige som enligt nuvarande regler får tillgodoräknas som bosättningstid.
Begreppet bosättningstid kan därför i viss utsträckning sägas vara miss-
visande. Till stora delar föreslår vi att de nuvarande reglerna för tillgodo-
räknande av bosättningstid förs över till en lag om garantipension. För
framtiden har det emellertid övervägts om begreppet bosättningstid inte
borde ersättas av exempelvis försäkringstid, anknytningstid, tillgodoräk-
nandetid för garantipension eller garantipensionstid för att bättre avspegla
att garantipension endast skall utges till den som haft viss anknytning till
Sverige. Begreppet försäkringstid torde bäst stämma överens med de
internationella reglerna på området, varför vi föreslår att det begrepp som
enligt nuvarande regler benämns bosättningstid såvitt gäller
garantipension skall ersättas av benämningen försäkringstid.
Huvudregeln om vad som idag skall räknas som bosättningstid åter-
finns i 5 kap. 6 § första stycket a) AFL och innebär att som bosättningstid
räknas tid då en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokfö-
ringslagen. Regeln tar sikte på dem som faktiskt är bosatta i Sverige. Ett
undantag gäller för diplomatisk personal om de inte är svenska medbor-
gare eller var bosatta i Sverige innan de anställdes vid den utländska be-
skickningen. Vad som gäller bosättningstid i denna del bör även gälla
försäkringstid för garantipension. Som sådan tid bör sålunda i huvudsak
tillgodoräknas endast tid under vilken en person har varit folkbokförd i
Sverige enligt folkbokföringslagen. Undantag bör, liksom enligt nuva-
rande regler, göras vid flyttning till utlandet, för tid efter utresan om per-
sonen i fråga skall vara avregistrerad som utflyttad från Sverige. Detta
undantag är motiverat av att folkbokföringen upphör först den dag då
anmälan om flyttning kom in till en skattemyndighet eller en allmän för-
säkringskassa. Undantagsbestämmelsen syftar således till att undvika att
personer som flyttar ut från Sverige får tillgodoräkna sig försäkringstid
därför att de underlåtit att göra anmälan om flyttningen före utresedagen.
RSV har i detta sammanhang påpekat att folkbokföringens register inte
kan ge upplysning om faktisk utflyttningsdag beträffande dem som inte
anmält utflyttning i tid. När skattemyndigheten får kännedom om att per-
sonen inte längre bor i Sverige avregistreras personen som utflyttad och
dagen för beslut om avregistrering anges som utflyttningsdag. Den fak-
tiska utflyttningsdagen registreras emellertid inte i efterhand. Det
problem som RSV har påpekat existerar således redan idag. Även om
någon åtgärd idag inte har vidtagits för att rätta till detta bör, enligt rege-
ringens uppfattning, utgångspunkten för garantipensionen i denna del
vara densamma som enligt nuvarande regler. Försäkringstid för garanti-
pension skall följaktligen inte tillgodoräknas för tid efter det att avre-
gistrering skulle ha skett.
Prop. 1997/98:152
50
Enligt nuvarande regler finns även vissa kompletterande regler som tar Prop. 1997/98:152
sikte på personer som av statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning. Sådana personer anses bosatta i Sve-
rige under hela utsändningstiden. Regeringen har emellertid bemyndigats
att undanta vissa utsända från denna regel. Bemyndigandet tillkom sedan
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete Sida framfört önske-
mål om att fältpersonal kontraktsanställd för arbete i biståndsland inte
skulle omfattas av den aktuella bestämmelsen om bosättning. Kort där-
efter utfärdade regeringen en förordning enligt vilken Sida-anställda
undantogs från bosättningsregeln och således, trots att de under utsänd-
ningstiden kvarstod som folkbokförda i Sverige, inte ansågs bosatta här,
till följd varav de inte heller tillgodoräknades bosättningstid för folkpen-
sion. Förordningen avseende Sida-anställda upphörde att gälla år 1994 då
det inte längre förelåg något behov av att kunna undanta denna grupp
från bosättningsregeln. I det ovan nämnda betänkandet (SOU 1997:72)
En lag om socialförsäkringar föreslås att möjligheten för regeringen att
föreskriva undantag från bosättningsregeln tas bort eftersom den inte
längre används. Lagrådet förutsätter att frågan aktualiseras i samband
med det fortsatta arbetet med bestämmelserna om vilka som skall vara
försäkrade.
Möjligheten till undantag har med hänsyn till det ovan redovisade inte
någon nämnvärd praktisk betydelse. På grund härav föreslår vi i proposi-
tionen 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. att den nuva-
rande bestämmelsen i AFL härom tas bort och att någon motsvarighet till
bemyndigandet inte införs i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Förslaget innebär att regeringen inte längre kommer att kunna förordna
om undantag från regeln att de som av en statlig arbetsgivare sänds till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning - och deras familje-
medlemmar - skall anses bosatta i Sverige under hela utsändningstiden.
Denna tid kommer således alltid att tillgodoräknas som försäkringstid för
garantipension.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) påpekar i sitt yttrande över departe-
mentspromemorian Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad
ålderspension, m.m. (Ds 1995:41) att medföljande makar till UD-
tjänstemän, till följd av regeln att de som av en statlig arbetsgivare sänds
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning - och deras
familjemedlemmar - anses bosatta i Sverige under hela utsändningstiden,
kommer att anses som bosatta i Sverige under utlandsvistelsen men att
motsvarande inte gäller för medföljande till internationellt anställda FN-
tjänstemän, vilket gör att de sistnämndas pensionsrätt är kraftigt
beskuren. AMS anser att denna fråga bör beredas ytterligare med
inriktning att bestämmelsen utökas till att omfatta även medföljande till
FN-tjänstemän.
I propositionen om inkomstgrundad ålderspension föreslår vi, av skäl
som utvecklas i den propositionen, att i stort sett alla regler om vilka per-
soner som är försäkrade och vilka som anses bosatta i Sverige - i avvak-
tan på resultatet av det vidare beredningsarbetet med Utredningens om
socialförsäkringens personkrets (USP) betänkande En lag om socialför-
säkringar (SOU 1997:72) - överförs i princip oförändrade till det refor-
merade ålderspensionssystemet. Inom ramen för den nyss nämnda bered-
51
ningen får övervägas huruvida vad AMS anfört om medföljande makar
till FN-tjänstemän bör föranleda någon ändring av bestämmelserna om
vem som anses bosatt i Sverige.
När det gäller den som sökt uppehållstillstånd skall idag, utöver vad
som följer av tidigare nämnda huvudregel, som bosättningstid i Sverige
tillgodoräknas även tid före folkbokföring när den som senare folkbok-
förs här oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha sökt uppehållstillstånd
här. RSV har även här erinrat om att denna tid inte kan utläsas av folk-
bokföringens register. Så torde dock vara fallet även idag. Möjligheterna
för de grupper som bestämmelsen avser att skydda att tjäna in pensions-
rätt förändras inte genom det reformerade pensionssystemet, varför vi
föreslår att även denna bestämmelse förs över till reglerna om försäk-
ringstid för garantipension.
En annan kompletterande regel som nu regleras i 5 kap. 7 § AFL, tar
sikte på grupper som har haft mycket starka skäl att lämna sitt hemland
och som kan antas genom flykten ha gått miste om intjänade pensions-
rättigheter. Även denna regel bör enligt vår uppfattning gälla försäk-
ringstid för garantipension. Som sådan tid bör därför, för flyktingar och
andra skyddsbehövande som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige,
räknas viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare hemland, dock
inte tid som berättigar till pension från hemlandet. Med bosättningstiden i
hemlandet bör likställas tillfällig fristad i annat land.
Vi föreslår att den tid i det tidigare hemlandet som i angiven situation
får tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension är tiden fr.o.m.
det kalenderår då personen i fråga fyllt 25 år till den tidpunkt då personen
första gången kom till Sverige. Om den enskilde varit bosatt i Sverige
under hela tiden från första ankomsten till Sverige t.o.m. det år då han
eller hon fyllt 64 år bör hela bosättningstiden i hemlandet fr.o.m. 25 års
ålder till ankomsten till Sverige tillgodoräknas som försäkringstid för
garantipension. I annat fall bör göras en andelsberäkning innebärande att
som försäkringstid för garantipension får en så stor andel av bosättnings-
tiden i det tidigare hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet
mellan å ena sidan den tid den enskilde har varit bosatt i Sverige från
första ankomsten till Sverige t.o.m. det år då han eller hon fyller 64 år
och å andra sidan den totala tidsrymden mellan dessa två händelser.
En viss justering har därvid gjorts i förhållande till motsvarande regel i
AFL så tillvida att tillgodoräknandet för tiden i hemlandet får avse tid till
tidpunkten för ankomsten till Sverige och inte året närmast före. Vidare
görs också beräkningen av tiden i Sverige med utgångspunkt från dagen
för den första ankomsten till landet och inte från och med ankomståret.
Denna justering bör göras även i AFL. Vi föreslår därför att regeln i AFL
ändras på så sätt att tillgodoräknandet för tiden i hemlandet får avse tid
till tidpunkten för ankomsten till Sverige och att beräkningen av tiden i
Sverige görs med utgångspunkt från dagen för den första ankomsten till
landet.
Andelsberäkningen kan åskådliggöras på följande sätt. En man som
omfattas av den föreslagna bestämmelsen är 35 år vid ankomsten till
Sverige från hemlandet. Om han har varit bosatt i sitt hemland under hela
tidsperioden fr.o.m. det år då han fyllde 25 år till den tidpunkt då han
ankom till Sverige uppgår den bosättningstid i hemlandet som han högst
Prop. 1997/98:152
52
får tillgodoräkna sig till tio år. För det fall han är bosatt i Sverige under
hela tidsperioden från ankomsten till Sverige t.o.m. det kalenderår då han
fyller 64 år - 30 år - får han som försäkringstid i Sverige tillgodoräkna
sig hela bosättningstiden i hemlandet, dvs. tio år. Om han däremot under
den nyss nämnda 30-årsperioden - från ankomsten till Sverige t.o.m. det
kalenderår då han fyller 64 år - är bosatt i ett annat land än Sverige, t.ex.
Kanada, under sex år gäller följande. De nyss nämnda sex år som han
varit bosatt i Kanada utgör 1/5 av de 30 år som utgör tiden från den första
ankomsten till Sverige t.o.m. det år då han fyllde 64 år. Han har således
varit bosatt i Sverige under 4/5 av de 30 år som gått från det att han först
ankom till Sverige t.o.m. det år han fyllde 64 år. Därmed uppgår den del
av bosättningstiden i hemlandet som han får tillgodoräkna sig som
försäkringstid i Sverige till 4/5 av bosättningstiden i hemlandet fr.o.m.
det år han fyllde 25 år till tidpunkten för hans första ankomst till Sverige,
dvs. till 4/5 av tio år. Han får följaktligen tillgodoräkna sig åtta år av
bosättningstiden i hemlandet som försäkringstid i Sverige.
För att den enskilde skall få tillgodoräkna sig försäkringstid enligt den
föreslagna bestämmelsen krävs att han eller hon har en viss minsta för-
säkringstid i Sverige före det kalenderår då han eller hon fyller 65 år.
Denna minsta tid kan emellertid vara så kort som en dag. Däremot kan
någon tid i hemlandet inte tillgodoräknas den enskilde med stöd av
ifrågavarande regel om han eller hon kommer till Sverige första gången
sedan det kalenderår då han eller hon fyller 65 år har inträtt.
En svensk medborgare som har arbetat utomlands för Svenska kyrkan,
annat svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant
samfund, eller en svensk biståndsorganisation tillgodoräknas enligt AFL
också bosättningstid, utöver vad som följer av huvudregeln om folkbok-
föring, för den tid han eller hon varit utsänd. För tid efter år 1992 är den
utsändningstid som dessa grupper får tillgodoräkna sig som bosättnings-
tid begränsad till tre år i taget. Någon motsvarande begränsning finns inte
för tid före år 1993 beroende på att anställningsförhållandena för de ifrå-
gavarande grupperna då ansågs vara sådana att de skulle drabbas oskäligt
om inte all tid fick tillgodoräknas. En regel motsvarande den som idag
gäller för tid efter år 1992 bör gälla för tillgodoräknande av försäkrings-
tid för garantipension. Liksom för bosättningstid bör alltså en begräns-
ning göras till tre år i följd. Vi anser att det finns visst fog för remiss-
instansernas kritik mot treårsgränsen och uppfattningen att regeln bör
anpassas till de kontraktsperioder som vanligen gäller för ifrågavarande
yrkeskategorier. Vi instämmer också i att reglerna bör vara enhetliga
inom socialförsäkringens olika delar. Just med hänsyn till önskemålet om
enhetlighet finner vi dock ingen anledning att nu föreslå någon ändring
av regeln i detta avseende. Frågan bör i stället övervägas i samband med
beredningen av förslaget till en ny socialförsäkringslag (En lag om
socialförsäkringar SOU 1997:72) då en samlad översyn av reglerna för
rätt till olika socialförsäkringsförmåner också får göras. Härvid får
ställning tas även till frågan om missionärer och biståndsarbetare på detta
sätt bör särbehandlas i förhållande till andra svenska medborgare som
arbetar utomlands för svenska företag.
Det kan emellertid inte uteslutas att de ifrågavarande yrkesgrupperna
under utsändningstiden tjänar in pension enligt lagstiftningen i det land
Prop. 1997/98:152
53
där de arbetar och att denna utländska pension utbetalas även vid bosätt- Prop. 1997/98:152
ning i Sverige. Om denna pension såsom garantipensionen är av utfyll-
nadskaraktär kommer den enligt vad som föreslås i avsnitt 7.3 inte att
reducera garantipensionen. De yrkesgrupper det är fråga om kommer i
sådana situationer att överkompenseras. För att undvika detta bör försäk-
ringstid enligt den aktuella bestämmelsen få tillgodoräknas endast under
förutsättning att den enskilde inte för samma tid tjänat in sådan pension,
av utfyllnadskaraktär, enligt det andra landets lagstiftning som betalas ut
vid bosättning i Sverige. Vi föreslår därför att vid beräkning av försäk-
ringstid skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sve-
rige, har rätt till sådan pension från det andra landet som inte reducerar
garantipensionen.
Vi föreslår vidare att den aktuella bestämmelsen skall omfatta även
medföljande make och den som utan att vara gift med den utsände har
levt samman med denne under utsändningstiden, om de tidigare har varit
gifta eller gemensamt har eller har haft barn. Däremot skall enligt vårt
förslag bestämmelsen inte, till skillnad mot nu gällande bestämmelse,
omfatta medföljande barn under 18 år. Anledningen till att bestämmelsen
inte bör gälla medföljande barn under 18 år är följande. Försäkringstid
för garantipension kan enligt förslag i denna proposition (avsnitt 6.3)
endast i undantagsfall tillgodoräknas för tid före 25 års ålder, nämligen
om det för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension. Sådan inkomst eller sådant
belopp torde inte kunna komma ifråga för denna grupp av personer. Även
om ett medföljande barn över 16 år men under 18 år skulle vara förtids-
pensionär så krävs för pensionsgrundande belopp för förtidspension att
denna pension avser tilläggspension och är antagandepoängsberäknad,
dvs. beräknad under antagande att den enskilde för vaije år fr.o.m. för-
tidspensionsfallet t.o.m. det år då han eller hon uppnår 64 års ålder har
tillgodoräknats viss pensionspoäng, s.k. antagandepoäng.
De äldsta som kommer att omfattas av här föreslagen garantipension
kommer vid lagstiftningens ikraftträdande år 2001 (se avsnitt 15) att vara
63 år. Större delen av den försäkringstid som dessa personer kan till-
godoräknas är således hänförlig till tid före lagens om garantipension
ikraftträdande. Även för många yngre personer kommer en stor del av
försäkringstiden att ha infallit före år 2001. Med anledning härav föreslår
vi att övergångsbestämmelser införs, av innebörd att som försäkringstid
för tid före ikraftträdandet av lagen om garantipension får tillgodoräknas
sådan tid som enligt nuvarande regler fått tillgodoräknas som
bosättningstid för folkpension.
Rätt till folkpension kan som tidigare nämnts förvärvas dels genom bo-
sättning med maximalt 40 år, dels genom år för vilka pensionspoäng för
tilläggspension har tillgodoräknats, maximalt 30 år. Rätt till garantipen-
sion kommer emellertid endast att kunna förvärvas genom bosättning och
vissa andra särskilt angivna förhållanden varvid det för rätt till oavkortad
pension krävs en försäkringstid om 40 år. De som när lagen om garanti-
pension träder i kraft har bättre kvot i 30-delar än i 40-delar får därför en
större avkodning i sitt grundskydd än enligt dagens system, och de kan
därmed komma att få ett sämre grundskydd än de hade fått i dagens sys-
tem med 30-delsberäknad folkpension. Mot denna bakgrund har under
54
beredningen övervägts om det finns skäl för ett särskilt skydd för dem
som kommer sämre ut vid ”ett 40-delsberäknat grundskydd” än vid ”ett
3O-delsberäknat grundskydd”. Vid en samlad bedömning har regeringen
emellertid funnit att behovet av en övergångsregel inte är så stort att det
uppväger de problem, framför allt administrativa sådana, som skulle vara
förenade med en sådan regel. Vi föreslår därför inte någon särskild över-
gångsregel.
Enligt nuvarande regler för folkpension i form av ålderspension finns
vissa särbestämmelser för beräkning av bosättningstid för dem som ome-
delbart före den månad då de fyllde 65 år har haft hel förtidspension eller
hel särskild efterlevandepension. Såväl folkpension i form av förtidspen-
sion som folkpension i form av efterlevandepension beräknas liksom
folkpension i form av ålderspension i förhållande till det bästa av antalet
tillgodoräknade bosättningsår eller antalet tillgodoräknade år med pen-
sionspoäng. Bosättningstid för förtidspension tillgodoräknas dels för
tiden från och med det år då den pensionsberättigade fyllde 16 år till och
med året före pensionsfallet, dels för tiden därefter fram till och med det
år då den pensionsberättigade uppnår 64 års ålder. Den senare perioden
(den framtida bosättningstiden) beräknas endast under vissa förutsätt-
ningar och då enligt särskilda regler. Motsvarande gäller för efter-
levandepension, dock att det är den avlidnes bosättningstid som beräknas.
Särbestämmelserna vid tillgodoräknande av bosättningstid för den som
ersätter förtidspension eller efterlevandepension med ålderspension, in-
nebär att denne som bosättningstid, i stället för den tid som han eller hon
skall tillgodoräknas för ålderspensionsändamål, får tillgodoräkna sig
samma tid som legat till grund för beräkning av förtidspensionen respek-
tive efterlevandepensionen om detta är förmånligare. Syftet med be-
stämmelserna är att den utgående pensionen inte skall minskas på grund
av ändrad andelsberäkning. En motsvarande regel bör gälla för garanti-
pension, åtminstone tills vidare. Förtidspensionssystemet har nyligen
varit föremål för utredning. Utredningens betänkanden Ohälsoförsäk-
ringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen
Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189) överlämnades till regeringen i
slutet av år 1997 och bereds för närvarande, efter remissbehandling, inom
Socialdepartementet. I mars i år överlämnade regeringen till riksdagen
propositionen 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m., som bl.a.
innehåller förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om
ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga och en
beskrivning av den planerade fortsatta beredningen av frågan om en
reformering av hela systemet för sådan ersättning. Systemet för efter-
levandepension är för närvarande föremål för en särskild översyn
(dir. 1996:51). Behovet av den nu föreslagna regeln får eventuellt
övervägas på nytt när det står klart vilka regler som skall gälla i
framtiden för förtidspension och efterlevandepension.
Kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare och som är berättigade till
änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om
ändring i AFL eller som skulle ha varit berättigade till änkepension från
folkpensioneringen enligt nämnda övergångsregler om de inte hade upp-
nått 65 års ålder när maken avled, bör vid beräkning av försäkringstid för
garantipension få möjlighet att utgå från makens försäkringstid om så är
Prop. 1997/98:152
55
mer fördelaktigt. En motsvarighet till en sådan övergångsbestämmelse
finns i dag. Det finns skäl för en sådan bestämmelse även i framtiden. Vi
föreslår således att en övergångsbestämmelse med denna innebörd införs
i det reformerade ålderspensionssystemet.
I AFL finns idag ytterligare ett par kompletterande regler om tillgodo-
räknande av bosättningstid som vi inte föreslår skall få någon motsvarig-
het när det gäller försäkringstid för garantipension. Detta gäller bl.a.
bestämmelsen i 5 kap. 6 § första stycket d) AFL, som ger ett skydd för
vissa kategorier svenska medborgare, främst sådana med låga inkomster,
som arbetar utomlands för svenska arbetsgivare och under tiden utom-
lands inte tillgodoräknas bosättningstid i Sverige på grund av att de inte
kvarstår som folkbokförda under utlandsvistelsen. Genom bestämmelsen
tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige all tid under vilken en försäk-
rad haft inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete, även om års-
inkomsten understiger ett basbelopp. En annan sådan regel som återfinns
i 5 kap. 6 § första stycket f) syftar främst till att utgöra ett skydd för unga
förtidspensionärer som studerar utomlands. Därutöver finns en bestäm-
melse som avser endast tid före år 1993. För garantipensionen anser re-
geringen att det inte föreligger behov av någon motsvarighet till nämnda
bestämmelser.
Vad som nu sagts om tillgodoräknande av försäkringstid för garanti-
pension kommer inte att fullt ut kunna tillämpas vad avser EU/EES-
medborgare som arbetar i Sverige. Enligt förordning (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenfö-
retagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (inne-
börden av förordningen redovisas närmare i avsnitt 9.3) omfattas dessa
personer av reglerna om svensk social trygghet även om de inte är bosatta
här. Den tid de arbetar i Sverige kommer de följaktligen att få
tillgodoräkna sig som försäkringstid, oavsett vad de svenska reglerna
föreskriver i detta avseende. Motsatta situationen gäller också, dvs. den
som visserligen bor i Sverige men som enligt nämnda förordning på
grund av arbete omfattas av den sociala tryggheten i ett annat land, får
inte samtidigt tillgodoräkna sig försäkringstid i Sverige. Motsvarande
förhållande gäller även i förhållande till vissa andra länder på grund av
konventionsförpliktelser.
Regeringens förslag: Garantipension skall utges endast till den som
har tillgodoräknats en försäkringstid för garantipension om minst tre
år.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Få remissinstanser har berört förslaget.
Pensionärernas Riksorganisation tillstyrker förslaget. Sveriges Industri-
förbund förordar att den försäkringstid som en person skall ha till-
godoräknats för att vara berättigad till garantipension skall vara sex år i
Prop. 1997/98:152
56
stället för tre. Industriförbundet befarar att riskerna för att personer som
redan gått i pension i ett annat land kan komma att upparbeta rätt till
ytterligare pension i Sverige trots att han eller hon inte har varit
yrkesverksam under tiden i Sverige kan förväntas bli större i takt med
den ökade internationella rörligheten, och framhåller att ett sätt att
minska dessa risker är att uppställa ett hårdare krav på minsta
försäkringstid för att få garantipension.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till folkpension krävs att den
försäkrade antingen tillgodoräknats pensionspoäng för ATP i minst tre år
eller varit bosatt i Sverige i minst tre år. Pensionsarbetsgruppen föreslog i
sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) att en mot-
svarighet till den senare bestämmelsen skulle införas för rätt till
garantipension. I princippropositionen angavs endast att den närmare
utformingen av reglerna såvitt avser försäkringstid skulle beredas vidare i
linje med Pensionsarbetsgruppens förlag.
En minimiregel är nödvändig för att inte obetydlig anknytning till Sve-
rige skall ge rätt till garantipension. En beloppsregel är därvid olämplig
eftersom en sådan skulle innebära att den som har relativt hög inkomst-
grundad pension men mindre än 3,073 gånger prisbasbeloppet (den nivå
då garantipensionen - för en ogift person - är bortreducerad med den ut-
formning av garantipensionen som föreslås i denna proposition) inte
skulle få någon garantipension. Garantipensionen skulle nämligen i ett
sådant fall kunna bli så liten att den inte skulle betalas ut om en belopps-
regel infördes. Den angivna gränsen om 3,073 gånger prisbasbeloppet för
när garantipension skall kunna utges skulle då i praktiken bli lägre.
Någon beloppsregel bör med hänsyn till det anförda alltså inte införas,
utan som kvalifikationsregel bör gälla att garantipension utges endast till
den som kan tillgodoräknas en viss minsta försäkringstid för garantipen-
sion. Regeringen anser att denna tid i likhet med vad som gäller för folk-
pension och i enlighet med vad som föreslogs av Pensionsarbetsgruppen
bör bestämmas till tre år. Vi anser att det finns visst fog för de farhågor
som Industriförbundet gett uttryck för. En längre försäkringstid än tre år
skulle emellertid inte få någon effekt inom EU/EES-området, eftersom de
som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 till följd av den s.k.
sammanläggningsprincipen i nämnda förordning kommer att som kvali-
fikationstid få tillgodoräkna sig även försäkringstider som har fullgjorts i
andra EU/EES-länder. För att sammanläggning skall kunna ske krävs
dock i vart fall en försäkringstid om ett år i Sverige. I samband med be-
redningen av förslaget till ny socialförsäkringslag (SOU 1997:72 En lag
om socialförsäkringar) kan dock komma att övervägas huruvida kravet på
en viss minsta försäkringstid bör sättas högre än tre år.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslår vi att det för rätt till garanti-
pension införs en regel om att sådan pension skall utges endast till den
som har tillgodoräknats en försäkringstid om minst tre år.
Prop. 1997/98:152
57
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: Den tid som försäkringstid kan avse förläggs i
intervallet 25-64 år. Som intjänandetid skall dock få räknas även tid
mellan 16 och 24 års ålder om pensionsgrundad inkomst eller pen-
sionsgrundande belopp för förtidspension då har tillgodoräknats med
minst ett inkomstbasbelopp per år. Den sammanlagda försäkringstiden
för garantipension skall sättas ned till närmaste hela antal år.
Promemorians förslag: Förslagen i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över för-
slagen.
Bohusläns allmänna försäkringskassa, Göteborgs allmänna försäk-
ringskassa och Pensionärernas Riksorganisation tillstyrker förslagen.
Sveriges Pensionärsförbund anser att det tidsintervall som nu gäller vid
beräkning av bosättningstid - att därvid bortses från tid före det år då den
pensionsberättigade uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han eller
hon fyllt 64 år - är relevant och att det bör tillämpas även för garan-
tipension. Förbundet framhåller att promemorians förslag innebär att man
inte får tappa ett enda år mellan 25 och 64 års ålder såvitt man inte tjänat
in pensionsgrundande inkomst under tidigare år.
Med hänvisning till uttalandena i riktlinjerna att det nya pensionssys-
temet skall inrymma stor flexibilitet vad gäller valet av pensionsålder och
ge drivkrafter till förvärvsarbete betonar Riksrevisionsverket (RRV) att
det bör övervägas om arbete efter 65 år skall ge rätt till försäkringstid,
eftersom garantipensionen har konstruerats för att ge större drivkraft till
arbete än vad som finns i det nuvarande pensionssystemet. RRV fram-
håller att en person som förvärvsarbetar efter fyllda 65 år i så fall kan
tjäna in försäkringstid så att han eller hon kan erhålla oreducerad garanti-
pension.
Vad gäller kravet på att pensionsgrundad inkomst eller pensionsgrun-
dande belopp för förtidspension skall ha tillgodoräknats med minst ett
inkomstbasbelopp per år för att även tid mellan 16 och 24 års ålder skall
få tillgodoräknas som intjänandetid förespråkär Industriförbundet att
kravet redan från början, av statsfinansiella skäl och för att säkra lång-
siktig stabilitet, bör skärpas till att omfatta minst två inkomstbasbelopp
per år. Uppsala läns allmänna försäkringskassa anser att vid bedömning
av om tid mellan 16 och 24 års skall få tillgodoräknas som intjänandetid
bör hänsyn tas även till år då pensionsrätt tillgodoräknats på grundval av
andra fiktiva inkomster än pensionsgrundande belopp för förtidspension,
t.ex. pensionsgrundande belopp för bamår.
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa anser att, om förslaget
att begränsa intjänandetiden för garantipension till intervallet 25-64 år
genomförs, bör samma intjänandeperiod gälla även i fråga om förtids-
och efterlevandepension.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts angavs i de av
riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet att
det för rätt till oavkortad garantipension i princip skall krävas 40 års bo-
58
sättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder. Vi har i avsnitt 6.1, i likhet
med vad som angavs i riktlinjerna, föreslagit att det för rätt till oreduce-
rad garantipension skall krävas 40 års försäkringstid. Av skäl som anges i
det följande finns det anledning att ånyo överväga om den tidsperiod
denna försäkringstid kan avse skall vara den som angetts i de antagna
riktlinjerna eller om en annan tidsperiod skall väljas.
Den huvudsakliga tanken bakom garantipensionssystemet är att tillför-
säkra äldre personer bosatta i Sverige en form av minimipension under
förutsättning att de före pensioneringen haft en rimlig anknytning till
Sverige. Utan ett sådant system skulle många äldre hänvisas till social-
tjänsten för sin försörjning på äldre dagar.
Som närmare kommer att beskrivas i avsnitt 9.3 kan garantipensionen
genom EG-rätten inte begränsas till personer som är bosatta i Sverige
utan måste betalas ut till alla personer som har förvärvat rätt till sådan
pension, är bosatta inom EU/EES-området och omfattas av förordningen
(EEG) nr 1408/71. Tills vidare gäller denna skyldighet endast personer
som någon gång under sitt liv varit förvärvsverksamma i något land inom
EU/EES-området. Begränsningen till förvärvsverksamma kan emellertid
väntas bli avskaffad inom en inte alltför avlägsen framtid.
Viktiga inslag i garantipensionssystemet kommer således eventuellt
inte att fungera inom EU/EES på det sätt som varit tänkt. Mot denna
bakgrund finns det anledning att överväga om det genom en delvis annan
konstruktion av reglerna för intjänande av garantipension än den som
skisserats i princippropositionen är möjligt att komma närmare den
huvudsakliga avsikten bakom systemet med garantipensionen.
En begränsning av den tid inom vilken garantipension kan tjänas in är
ett sätt att undvika att framför allt de grupper som lever och är för-
värvsverksamma utomlands och där tjänar in full pension kommer i åt-
njutande av garantipension. Beroende av längden på intjänandetiden för
rätt till oavkortad garantipension och vilken tidsperiod som väljs blir
effekterna något olika. En kort intjänandeperiod har fördelen att den kan
knytas till den förvärvsverksamma tiden i Sverige men nackdelen att
även få tillgodoräknandeår ger förhållandevis hög garantipension. Mot-
satta förhållandet gäller för en lång intjänandetid. För det fall den möjliga
intjänandetiden enligt de förslag som presenteras i det följande inte är
längre än den intjänandetid som krävs för rätt till oavkortad garantipen-
sion kan det också finnas anledning att vara förhållandevis generös vid
angivandet av vilka tider som skall räknas som försäkringstid.
En möjlighet att undvika ovan angivna problem som övervägts är att
utesluta år under ungdomstiden från de år som berättigar till garantipen-
sion. Om försäkringstid för garantipension börjar räknas först vid exem-
pelvis 25 års ålder kan det förhindras att en sådan exportabel pension kan
tjänas in genom enbart studier i Sverige under ungdomsåren. Den främsta
anledningen till den i princippropositionen föreslagna regeln om intjä-
nande från 16 års ålder torde vara att motsvarande regel i dag gäller för
intjänande av folkpension. Skillnaden mellan garantipension som endast
är en ålderspension och folkpension som även omfattar förtids- och efter-
levandepensioner är dock betydande. Om ungdomsåren inte gav rätt till
folkpension skulle underlag för beräkning av förtidspension saknas vid
invaliditet som inträffar under dessa år. Försäkringstid för garantipension
Prop. 1997/98:152
59
påverkar dock varken rätten till förtidspension eller rätten till Prop. 1997/98:152
efterlevandepension. Ju senare i livet den försäkringstid som skall grunda
rätt till garantipension förläggs desto större torde möjligheten vara att
träffa i första hand den kategori som är den huvudsakliga målgruppen för
denna pension, nämligen personer som har varit bosatta i Sverige under
normalt förvärvsaktiv tid. Det kan i detta sammanhang erinras om de
regler som före införandet av rätten till folkpension på grundval av
bosättningstid mellan 16 och 64 års ålder gällde för utländska medbor-
gare bosatta i Sverige. Dessa fick rätt till full svensk folkpension i form
av ålderspension under förutsättning att de varit bosatta i Sverige minst
tio år från 16 års ålder varav minst fem omedelbart före ansökan om
ålderspension.
En nackdel med att begränsa möjlig tid för tillgodoräknande av försäk-
ringstid för garantipension till åldrama 25-64 år, när intjänandetiden för
den inkomstgrundade ålderspensionen inleds vid 16 års ålder, är emeller-
tid att den som mellan 16 och 24 års ålder har tjänat in inkomstgrundad
ålderspension kommer att få sin garantipension avtrappad mot denna
pension även om tidsperioden inte kan utgöra försäkringstid för garanti-
pensionen. Särskilt påtaglig blir effekten för den som endast får tillgodo-
räkna sig ett mindre antal år som försäkringstid för garantipension men
som har en inkomstgrundad ålderspension intjänad under såväl dessa år
som under de nio åren mellan 16 och 24 års ålder. Den tid som tillgodo-
räknas för garantipension kommer vid en sådan begränsning inte alltid att
fullt ut korrespondera med tid under vilken den inkomstgrundade pension
som trappar av garantipensionen har tjänats in. Detta gäller dock även i
övrigt i relationen mellan garantipensionen och den inkomstgrundade
ålderspensionen, eftersom garantipension är knuten till tillgodoräknande
av försäkringstid och inte till intjänandet av inkomstgrundad ålderspen-
sion. Med ett intervall på mellan 25 och 64 år då försäkringstid kan till-
godoräknas är effekten emellertid mer uttalad för tidsperioden 16-24 år
eftersom försäkringstid för garantipension då inte kan tillgodoräknas. För
övriga år finns ändå möjligheten till en korrespondens mellan år då för-
säkringstid för garantipension tillgodoräknas och år med pensionsgrun-
dad inkomst.
För att undvika den skevhet som en begränsning till tid mellan 25 och
64 år för tillgodoräknande av försäkringstid följaktligen kan ge föreslår vi
att förutom dessa år som försäkringstid även år mellan 16 och 24 år skall
få räknas med under förutsättning att den pensionsberättigade, förutom
att han eller hon uppfyllt villkoren beträffande försäkringstid i övrigt,
även har haft en viss minsta inkomst. Härmed bör avses pensions-
grundande inkomst och även pensionsgrundande belopp för förtidspen-
sion, eftersom förtidspension är att jämställa med sjukpenning som enligt
såväl nuvarande som föreslagna regler räknas som pensionsgrundande
inkomst. Så är emellertid inte fallet vad gäller sådana fiktiva inkomster
som pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och bamår. Rege-
ringen anser därför inte, till skillnad från Uppsala läns allmänna försäk-
ringskassa, att hänsyn i detta sammanhang skall tas till sådana pensions-
grundande belopp.
Den minimiinkomst som den pensionsberättigade skall ha haft för att få
räkna år mellan 16 och 24 år som försäkringstid för garantipension bör
60
uppgå till i vart fall ett inkomstbasbelopp för att inte omintetgöra syftet Prop. 1997/98:152
med en begränsning till 25-64 år. Med inkomstbasbelopp avses det nya
basbelopp som, enligt förslag i propositionen om reformerade regler för
inkomstgrundad ålderspension, skall fastställas för första gången år 2001,
och som årligen skall omräknas med inkomstutvecklingen i stället för,
som prisbasbeloppet, med prisutvecklingen. Det hade varit tänkbart att
välja två inkomstbasbelopp som minimigräns för att få en överensstäm-
melse med den inkomstgräns som har föreslagits beträffande för-
värvsvillkoret för rätt till pensionsgrundande belopp för bamår och
plikttjänstgöring. Det kan vara en pedagogisk vinst med att ha lika in-
komstgränser. Någon avsevärd administrativ vinst torde dock inte före-
ligga eftersom uppgifter om förvärvsinkomsten för varje år ändå måste
bevaras för eventuell senare omtaxering. Uppgifter om inkomsterna för
intjänande av garantipension måste också bevaras fram till dess garanti-
pension lyfts medan registreringen av inkomster för att uppfylla för-
värvsvillkoret i och för sig kan raderas efter det att villkoret är uppfyllt.
Mot Industriförbundets argument för att bestämma minimiinkomsten till
två inkomstbasbelopp bör ställas det faktum att med inkomstgränsen ett
inkomstbasbelopp ges den grupp som garantipensionen i första hand är
avsedd för, deltidsarbetande låginkomsttagare, möjlighet att tillgodoräk-
nas försäkringstid mellan 16 och 24 års ålder.
En annan lösning på de aktuella problemen skulle kunna vara att, för-
utom åren mellan 16 och 24 år, låta även åren mellan 60 och 64 år vara
beroende av intjänande av pensionsgrundande inkomst eller pensions-
grundande belopp för förtidspension. Härigenom skulle kunna undvikas
att en person som redan i ett annat land än Sverige, i vilket gäller en lägre
pensionsålder än här i riket, tjänat in rätt till oavkortad pension, pensio-
neras i det andra landet vid 60 års ålder och därefter flyttar till Sverige
och här under några år tillgodoräknas försäkringstid för garantipension.
Med denna lösning tillgodoräknas den som flyttar till Sverige som 60-
åring inte någon försäkringstid om han eller hon inte samtidigt arbetar i
viss omfattning. En sådan regel skulle dock innebära att den som inte
under minst fem år mellan 16-24 års ålder och 60-64 års ålder tjänar in
en pensionsgrundande inkomst eller ett pensionsgrundande belopp för
förtidspension om minst ett inkomstbasbelopp per år, inte har möjlighet
att tjäna in rätt till oavkortad garantipension.
Med hänsyn till det sistnämnda framstår den senare lösningen som
mindre tilltalande. På grund härav och mot bakgrund av vad som i övrigt
redovisats ovan föreslår vi sammanfattningsvis följande.
Den tid under vilken försäkringstid för garantipension kan tillgodoräk-
nas begränsas till 40 år. Eftersom den möjliga tiden för sådant tillgodo-
räknande så långt är möjligt bör förläggas till den tid som normalt utgör
förvärvstid föreslår vi att den förstnämnda tiden förläggs till intervallet
25-64 år. Därutöver bör införas en särregel som innebär att som försäk-
ringstid får räknas även tid mellan 16 och 24 års ålder om den pensions-
berättigade då haft en viss minsta inkomst. Med hänsyn till vad som an-
förts ovan finner vi att övervägande skäl talar för att inkomstgränsen bör
bestämmas till ett inkomstbasbelopp per år. Vi föreslår således att även
tid mellan 16 och 24 års ålder får tillgodoräknas som försäkringstid om
pensionsgrundad inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspen-
61
sion då har tjänats in med minst ett inkomstbasbelopp per år. Kravet på
viss minimiinkomst måste vara uppfyllt för vaije år som på detta sätt
skall tillgodoräknas som försäkringstid. För det fall studiemedlen i fram-
tiden blir beskattade, vilket diskuterats, och på grund därav höjs, bör
övervägas en höjning av inkomstgränsen till två inkomstbasbelopp. I lik-
het med vad som nu gäller i fråga om bosättningstid skall, sedan samtliga
tillgodoräknade försäkringstider för garantipension har lagts samman, en
avrundning ske nedåt till helt antal år.
Vi har övervägt om, såsom Riksrevisionsverket förslagit, även tid efter
det att den enskilde uppnått 65 års ålder skall kunna tillgodoräknas som
försäkringstid för garantipension om den enskilde då tjänat in pensions-
grundande inkomst. Även om garantipension skall kunna tas ut efter
65 års ålder får för sådan pension anses gälla en fast pensionsålder vid
65 år. På grund härav bör, enligt vår uppfattning, den anknytningstid till
Sverige som garantipensionen grundas på förläggas till tiden före 65 års
ålder. Vi menar att det mått av flexibilitet som det reformerade ålderspen-
sionssystemet skall präglas av såvitt gäller tidpunkten för pensioneringen
uppfylls bl.a. genom att det inte finns någon övre åldersgräns för intjä-
nande av inkomstgrundad ålderspension. Med hänsyn till det anförda och
då en möjlighet att få tillgodoräkna även tid efter 65 års ålder som för-
säkringstid för garantipension skulle innebära ökad administration för
garantipensionen lämnar vi inte något sådant förslag.
Huruvida den i detta avsnitt föreslagna intjänandeperioden, som Öster-
götlands läns allmänna försäkringskassa förordat, bör gälla även i fråga
om förtidspension och efterlevandepension får behandlas i samband med
beredningen av frågan om framtidens system för ekonomisk ersättning
vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga respektive beredningen av det
kommande förslaget till ny konstruktion av efterlevandepensioneringen.
I avsnitt 4 har lämnats en redogörelse för de beräkningsregler vad gäller
garantipensionen som föreslogs i princippropositionen respektive i
Ds 1997:66. Den ändrade garantipensionsmodell som föreslogs i
Ds 1997:66 motiverades med att den i större utsträckning skulle stimulera
arbetsutbudet bland förvärvsarbetande med låga inkomster. Regeringen
ansluter sig till de motiv för en, jämfört med de av riksdagen antagna
riktlinjerna, ändrad konstruktion av garantipensionen som fördes fram i
promemorian. Vårt förslag till konstruktion av garantipensionen utgår
från förslaget i Ds 1997:66, men har modifierats i vissa delar.
Närmast i detta avsnitt beskrivs den konstruktion av garantipensionen
som regeringen föreslår skall gälla för personer födda år 1938 eller se-
nare. Därefter följer en redogörelse för vilka inkomster som vi föreslår
skall medföra reducering av garantipensionen samt hur garantipensionen
föreslås beräknas då den pensionsberättigade har kortare försäkringstid
än 40 år. I avsnitt 7.5 redogör vi för vårt förslag till hur garantipensionen
Prop. 1997/98:152
62
skall beräknas i fall då inkomstgrundad ålderspension tas ut vid annan Prop. 1997/98:152
tidpunkt än under 65-årsmånaden. Slutligen beskrivs vad som enligt vårt
förslag skall gälla vid partiellt uttag av ålderspension.
Regeringens förslag: Garantipensionen skall för en ensamstående
pensionär, född år 1938 eller senare, beräknas med utgångspunkt från
en basnivå om 2,13 gånger prisbasbeloppet. Denna basnivå skall trap-
pas av med ett belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade
ålderspensionen till den del denna inte överstiger 1,26 gånger prisbas-
beloppet. För inkomstgrundad pension därutöver skall en avtrappning
göras med ett belopp motsvarande 48 %.
För en gift pensionär, född år 1938 eller senare, skall basnivån vara
1,90 gånger prisbasbeloppet. På motsvarande sätt som för ensamstå-
ende görs en avtrappning från basnivån med ett belopp som motsvarar
100 % av den inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14 gånger
prisbasbeloppet och med ett belopp som motsvarar 48 % av den
inkomstgrundade pensionen till den del denna pension överstiger
1,14 gånger prisbasbeloppet.
Med inkomstgrundad ålderspension skall jämställas vissa andra typer
av pension.
Med gift likställs den som sammanbor med någon med vilken han
eller hon har varit gift eller har eller har haft barn.
Med ogift likställs den som är gift men stadigvarande lever åtskild
från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Rätten till garantipension och storleken av denna skall prövas lö-
pande.
Promemorians förslag: I Ds 1997:66 föreslogs en garantipensionsmo-
dell med något annorlunda avtrappningsprocent - 100% upp till 1,45
respektive 1,28 gånger prisbasbeloppet och därefter 42 % avtrappning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till den garanti-
pensionsmodell som föreslogs i departementspromemorian och anser
bl.a. att den ger ett bättre utfall vad gäller marginaleffekter än
princippropositionens förslag. Andra remissinstanser förordar i stället den
modell som föreslogs i princippropsitionen.
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) tillstyrker promemorians för-
slag om beräkning av garantipension. PRO konstaterar med tillfredsstäl-
lelse att basnivåerna i förslaget till garantipension har satts på en sådan
nivå att troligtvis ingen kommer att få sämre nettopension efter skatt än
med folkpension och pensionstillskott. Också Sveriges Pensionärers
Riksförbund (SPRF) tillstyrker i princip förslagen i departementsprome-
morian, men framför ett antal synpunkter på förslagen. SPRF anser bl.a.
att den årliga omräkningen av garantipensionen bör vara utformad på ett
sådant sätt att garantinivån tid efter annan inte behöver höjas för följsam-
het mot standardutvecklingen på motsvarande sätt som skett i nuvarande
folkpensionssystem genom införande av och återkommande höjningar av
63
pensionstillskott. Att omräkna garantinivån med prisbasbelopp synes,
enligt SPRF, inte utgöra någon garanti mot detta. Vidare framhåller SPRF
att det är viktigt att den stimulans till ökad arbetsinsats som det nya
ålderspensionssystemet är tänkt att medföra också resulterar i en ökning
av den utbetalda pensionen. SPRF anser att själva basnivån för
garantipension skall vara densamma för ensamstående som för
gift/sammanboende.
Arbetsgivarverket är positivt till promemorians förslag till garantipen-
sion och framhåller att de marginaleffekter som ofrånkomligen uppstår
bör koncentreras till så låga inkomstnivåer som möjligt. Landstingsför-
bundet förordar promemorians modell till garantipension, då den bättre
svarar mot ett försäkringsmässigt samband mellan avgifter och pension, i
vart fall för flertalet av de försäkrade. Också Svenska kommunförbundet
och Länsrätten i Göteborgs och Bohus län tillstyrker det aktuella försla-
get till modifierade regler för garantipension. Även Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) och Offentliganställdas Förhandlingsråd
(OFR) tillstyrker promemorians förslag, om än med en viss tvekan. TCO
och OFR anser å ena sidan att den nya modellen ger bättre utbyte för fler
och menar att i framtiden är det få som kommer att ha en riktig låg
inkomstgrundad ålderspension. Å andra sidan, menar TCO och OFR,
innebär förslaget att principen om att arbete alltid lönar sig är bruten.
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) är kritisk till förslaget
att nivån för grundtryggheten nu sätts högre än i nuvarande system.
SACO anser vidare att målsättningen att begränsa marginaleffekterna är
viktig, framför allt för att betona att det även ur pensionssynpunkt alltid
skall löna sig att arbeta. Enligt SACO kan förslaget kritiseras för att det
uppsatta målet inte nås. Socialdemokratiska kvinnoförbundet ansluter sig
i princip till den i promemorian föreslagna utformningen av garanti-
pensionen. Förbundet konstaterar att förändringarna jämfört med
princippropositionens förslag bl.a. innebär att nivån har höjts för dem
utan inkomstgrundad pension och vill i det sammanhanget påpeka att
pensionssystemet måste byggas upp på ett sådant sätt att lönearbete alltid
premieras.
Industriförbundet konstaterar att de föreslagna förändringarna i garan-
tipensionen innebär att marginaleffekterna höjs för låga nivåer på den
inkomstrelaterade pensionen och minskas för något högre nivåer. För-
bundet tillstyrker i princip denna omfördelning, men anser att nivåerna
bör anpassas nedåt. Förbundet framhåller att det är viktigt att grundskyd-
det är begränsat till sin omfattning för att inte undergräva pensionssyste-
mets karaktär av inkomstrelaterat och avgiftsbestämt system. För höga
nivåer i garantipensionema gör det mindre lönsamt för vissa låginkomst-
grupper att arbeta och betala in avgifter under sin förvärvsaktiva tid. För-
bundet påpekar vidare att för höga nivåer i garantipensionema utgör en
direkt belastning på statsfinanserna.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) avstyrker höjningen av den fö-
reslagna garantipensionen eftersom garantipensionen härigenom kommer
att få en för stor tyngd inom det reformerade pensionssystemet. En höj-
ning av garantipensionen leder till att det reformerade pensionssystemet
får en icke önskvärd minskning av försäkringsmässigheten och motsva-
rande ökning av fördelningsinslaget. SAF påpekar också att om förslaget
Prop. 1997/98:152
64
genomförs kommer den via statsbudgeten finansierade garantipensionen
att omfatta fler människor och därmed bli dyrare.
Landsorganisationen i Sverige (LO) är negativ till promemorians
förslag till garantipension och kräver en återgång till den ursprungliga
modellen. LO framför att marginaleffekten vid låga inkomster höjs från
75 till 100 %, vilket innebär att en stor del av LO:s medlemmar, framför
allt deltidsarbetande kvinnor, inte får ut någonting av sina intjänade pen-
sionsrätter. Även Riksrevisionsverket (RRV) är negativt till avtrappnings-
graden i det aktuella förslaget till garantipension. RRV anser att förslaget
att höja avtrappningsgraden till 100 % av inkomstgrundad pension upp
till 1,45 prisbasbelopp, inte är förenligt med riktlinjerna för reformen och
att avtrappningen bör vara partiell för samtliga inkomstnivåer. För övrigt
tillstyrker RRV promemorians förslag att sänka marginaleffekterna för
inkomster över 1,45 prisbasbelopp. Försäkringsförbundet är negativt till
promemorians förslag till garantipension, med motivet att den föreslagna
höjningen av nivån innebär en förskjutning bort från det
försäkringsmässigt uppbyggda systemet.
Försäkringskasseförbundet påpekar att det i promemorian finns regler
som avviker från dagens lagstiftning inom socialförsäkringsområdet bl.a.
beträffande vem som skall likställas med gift pensionsberättigad. För-
bundet, liksom Uppsala läns allmänna försäkringskassa, anför att samma
makebegrepp bör gälla inom hela socialförsäkringssystemet och att
reglerna att sammanboende betraktas som makar om de är folkbokförda
på samma adress, som fr.o.m. den 1 april 1998 gäller i fråga om bostads-
tillägg till pensionärer, bör gälla även i fråga om garantipension.
Skälen för regeringens förslag: I Ds 1997:66 föreslogs en garanti-
pensionsmodell som jämfört med princippropositionens förslag bl.a.
innebar en annorlunda avtrappning mot den inkomstgrundade pensionen.
För låga inkomster skärptes avräkningen och föreslogs ske krona för
krona, medan avräkningen mildrades i högre inkomstlägen. Syftet med
den annorlunda avtrappningen var att öka möjligheterna för personer med
något starkare anknytning till arbetsmarknaden att förbättra sin pension.
De lägre marginaleffekterna beräknades gynna bl.a. personer som varit
deltidsarbetande. Emellertid har förslaget under remissbehandlingen fått
kritik på just denna punkt. LO hävdar att framför allt många deltids-
arbetande kvinnor återfinns i sådana inkomstlägen att för dem har av-
trappningen av garantipensionen höjts från ett belopp motsvarande 75 %
till 100 % av den framtida inkomstgrundade ålderspensionen, vilket in-
nebär att de inte skulle få något som helst utbyte av sitt förvärvsarbete i
pensionshänseende.
Regeringen anser det angeläget att en ökad arbetsinsats skall få utslag
på den framtida ålderspensionen även i lägre inkomstlägen och att det
därför är viktigt att i möjligaste mån nedbringa de marginaleffekter som
oundvikligen uppstår. Strävandena att på så sätt stärka drivkraften till
ökat förvärvsarbete bör enligt regeringens mening främst koncentreras till
de inkomstnivåer där det kan förväntas att personer med en fastare
anknytning till arbetsmarknaden återfinns. I princip anser vi således att
den garantipensionsmodell som föreslogs i Ds 1997:66 har en mer ända
målsenlig konstruktion än den modell som föreslogs i princippropositio-
nen. Med hänsyn till de remissynpunkter som LO framfört vill vi dock
Prop. 1997/98:152
65
3 Riksdagen 1997/98 1 samt. Nrl52
föreslå en något förändrad avtrappningsmodell jämfört med förslaget i Ds
1997:66. Genom att övergå från 100 % avräkning till en lägre avräk-
ningsprocent vid en lägre inkomst undviks att deltidsarbetande med en
stadig anknytning till arbetsmarknaden får hela sin intjänade pension av-
räknad mot garantipensionen. I den garantipensionsmodell som vi före-
slår skall därför avräkning krona för krona endast göras så länge den in-
komstgrundade pensionen understiger för ogifta 1,26 och för gifta pen-
sionärer 1,14 gånger prisbasbeloppet. En inkomstgrundad ålderspension
på den nivån motsvarar vad en person som förvärvsarbetat större delen av
livet med en månadsinkomst motsvarande ca 5 000 kr kan förväntas
erhålla. Ålderspensionärer med lång tids förvärvsarbete bakom sig torde
därmed i de flesta fall komma att ha en inkomstgrundad pension som
ligger över dessa nivåer. Bland blivande ålderspensionärer beräknas de
flesta vara berättigade till en högre inkomstgrundad pension. Det framgår
av figur 7.1, som visar en förväntad inkomstfördelning år 2010 för
ålderspensionärer som omfattas av det reformerade systemet.
Figur 7.1 Ålderspensionärer i åldersgruppen 65-72 år fördelade efter
storleken på den inkomstgrundade pensionen. Beräknad fördelning år
2010
Prop. 1997/98:152
Inom det nuvarande pensionssystemet är grundskyddet i form av pen-
sionstillskott och särskilt grundavdrag vid beskattning helt bortreducerat
vid en pensionsinkomst (allmän pension och eventuell tjänstepension) på
ca 3 gånger prisbasbeloppet för en ogift ålderspensionär och ca
2,7 gånger prisbasbeloppet för en gift ålderspensionär år 1998. Detsamma
har gällt för garantipensionen enligt de modeller som föreslogs i prin-
cippropositionen respektive Ds 1997:66. Vi anser att dessa inkomstnivåer
inte bör höjas. Det innebär att för en ogift ålderspensionär skall
garantipensionen avräknas mot en så stor andel av pensionen som över-
stiger 1, 26 gånger prisbasbeloppet att garantipensionen är helt bortredu-
cerad vid en pensionsinkomst på ca 3 gånger prisbasbeloppet.
Motsvarande skall gälla för en gift pensionär avseende de belopp som
nämnts tidigare för gifta. För att uppnå detta måste avtrappnings-
66
procenten i högre inkomstlägen skärpas till 48 % jämfört med 42 %
enligt förslaget i Ds 1997:66.
Jämfört med den garantipensionsmodell som föreslogs i princippropsi-
tionen har således basnivån höjts med 0,03 gånger prisbasbeloppet i den
modell som vi föreslår. Den avräkning krona för krona som vi föreslår
för låga inkomster medför en lägre sammanlagd pensionsnivå för pensio-
närer med låg inkomstgrundad pension än enligt princippropositionens
förslag. För pensionärer som tjänat in en något högre pension
(överstigande ca 1,9 för en ogift pensionär respektive ca 1,7 gånger pris-
basbeloppet för en gift pensionär) ger vårt förslag däremot en högre
sammanlagd pension.
Den garantipension som vi föreslår har således följande konstruktion.
Basnivån för en ogift pensionär motsvarar 2,13 gånger prisbasbeloppet.
Basnivån avräknas krona för krona mot inkomstgrundad ålderspension
upp till 1,26 gånger prisbasbeloppet. För inkomstdelar över 1,26 gånger
prisbasbeloppet sker avräkning med ett belopp motsvarande 48 % av
dessa. För en gift pensionär är basnivån 1,90 gånger prisbasbeloppet. För
inkomstgrundad pension upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet avtrappas
basnivån med 100 %. Inkomstdelar över denna nivå beaktas till 48 % vid
avräkningen. Vid beräkning av garantipension bör med inkomstgrundad
ålderspension jämställas vissa andra typer av pension. I avsnitt 7.3 redo-
gör vi för vårt förslag i detta hänseende.
Förslaget innebär exempelvis att för en ogift pensionär som har tjänat
in en inkomstgrundad ålderspension om 1,0 gånger prisbasbeloppet
kommer basnivån för garantipensionen att reduceras med hela detta
belopp. Den totala pensionen motsvara för denna pensionär 2,13 gånger
prisbasbeloppet, varav 1,0 gånger prisbasbeloppet i inkomstgrundad pen-
sion och ett tillskott genom garantipensionssystemet med 1,13 gånger
prisbasbeloppet.
En annan pensionär som har tjänat in en pension på 2,5 gånger pris-
basbeloppet får en reduktion av basnivån med 100 % av pensionen upp
till 1,26 gånger prisbasbeloppet. Resterande del av garantipensionen
(0,87 gånger prisbasbeloppet) skall minskas med 48 % av den del av den
inkomstgrundade pensionen som överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet,
dvs. med 48 % av 1,24 gånger prisbasbeloppet. För denna pensionär blir
därmed den totala pensionen 2,7748 gånger prisbasbeloppet, bestående
av 2,5 gånger prisbasbeloppet i inkomstgrundad pension och ett tillskott
från garantipensionssystemet med 0,2748 gånger prisbasbeloppet.
Den garantipension som vi nu föreslår avser pensionärer som omfattas
av det reformerade ålderspensionssystemets intjänanderegler, dvs. perso-
ner födda år 1938 eller senare. Frågan om en garantipension, s.k. över-
gångsvis garantipension, för äldre årsklasser är föremål för utredning.
I likhet med vad som gäller i nuvarande regelsystem och i enlighet med
de av riksdagen antagna riktlinjerna föreslår vi således att en högre
basnivå skall gälla för ogifta pensionärer än för gifta. Vad gäller frågan
vem som skall likställas med gift pensionsberättigad har bl.a. Försäk-
ringskasseförbundet påpekat att samma makebegrepp bör gälla inom hela
socialförsäkringen. Fr.o.m. 1 april 1998 gäller ett annat makebegrepp i
fråga om bostadstillägg för pensionärer än vad som gäller för folk-
pensionen. I fråga om garantipension finner vi emellertid inget skäl att nu
Prop. 1997/98:152
67
föreslå en annan definition än vad som i dag gäller för folkpensionen och
som också föreslagits gälla inom det reformerade systemet (6 kap. 17 §
lagen [1998:000] om inkomstgrundad ålderspension ). Vid tillämpning av
reglerna om garantipension föreslår vi således att en pensionsberättigad
som stadigvarande sammanbor med någon med vilken han eller hon har
varit gift eller har eller har haft barn skall likställas med en gift
pensionsberättigad. En gift pensionsberättigad som inte sammanbor med
sin make skall likställas med ogift, om inte särskilda skäl föranleder
annat.
Grundskyddets basnivå, som uppgår till 2,13 gånger prisbasbeloppet
för en ogift och 1,90 gånger prisbasbeloppet för en gift pensionär, motsvarar i
1998 års prisläge 77 532 kr respektive 69 160 kr per år (6 461 kr respektive
5 763 kr per månad). I det reformerade pensionssystemet kommer en
pensionär således att alltid få minst detta belopp i årspension, som
beskattas som vanlig förvärvsinkomst. Framöver kommer således
pensionärer inte att som nu särbehandlas i skattehänseende, utan för dem
skall gälla samma inkomstskatteregler som för icke pensionärer.
Vid jämförelse med grundskyddet i nuvarande regelsystem bör beaktas
att regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår att fr.o.m. år
2000 skall det fastställda prisbasbeloppet användas vid beräkning av pen-
sionsförmånernas storlek. År 2003, då de första garantipensionema
kommer att betalas ut, skall således det fastställda prisbasbeloppet, i
stället för ett med 2 % minskat prisbasbelopp, användas vid beräkning av
folkpension och ATP. Med beaktande härav kan konstateras att garanti-
pensionens basnivåer netto efter skatt ger ett något högre grundskydd än
dagens folkpension och pensionstillskott för pensionärer bosatta i kom-
mun med en kommunalskatt understigande 33,5 %. För en pensionär bo-
satt i kommun med genomsnittlig kommunalskatt, 31,66 %, innebär bas-
nivån en nettopension som är ca 1 200 kr högre per år än det grundskydd
som gäller för ålderspensionärer enligt nuvarande regelsystem men
beräknat med det fastställda prisbasbeloppet.
I figur 7.2 visas skillnaden i pensionsnivå efter skatt mellan reformerat
och nuvarande regelsystem för en ålderspensionär som är berättigad till
garantipension med den konstruktion som vi föreslår. Jämförelsen förut-
sätter att den inkomstgrundade pensionen är lika stor i de två systemen.
Vidare förutsätts att pensionären inte har några andra inkomster utöver
den allmänna pensionen. Figurerna avser en ogift respektive en gift ål-
derspensionär bosatt i kommun med en skattesats på 31,66 %, vilket
motsvarar ett genomsnitt för riket.
Prop. 1997/98:152
68
Figur 7.2 Skillnad efter skatt mellan reformerat och nuvarande system Prop. 1997/98:152
om den inkomstgrundade pensionen är densamma i båda systemen. Det
fastställda prisbasbeloppet har tillämpats. Kommunalskatt 31,66%
Ogift pensionär
Gift pensionär
Jämförelsen ovan gäller som nämnts för pensionärer med enbart allmän
pension. De allra flesta löntagare har, utöver inkomstgrundad pension
från det allmänna systemet, även rätt till viss tjänstepension. Tjänste-
pensionen reducerar grundskyddet i form av det särskilda grundavdraget
vid beskattning i dagens system men påverkar inte garantipensionen i det
reformerade systemet. Om pensionären samtidigt uppbär tjänstepension
blir således (för given storlek på den allmänna inkomstgrundade
ålderspensionen) skillnaden i pensionsinkomst efter skatt större än vad
figur 7.2 visar.
Grundskyddet syftar bl.a. till att garantera alla pensionärer en lägsta
standard, som ger en rimlig levnadsnivå. Det finns därför enligt vår me-
ning inte skäl att räkna upp garantipensionsnivåema eller de föreslagna
avtrappningsintervallen med ett index som mäter standardutvecklingen
eller utgör ett följsamhetsindex på det sätt som föreslagits skall gälla för
69
de inkomstgrundade ålderspensionerna från fördelningssystemet inom det
reformerade pensionssystemet. I stället föreslår regeringen att garanti-
pensionsnivåema och avtrappningsintervallen knyts till prisbasbeloppet,
dvs. räknas upp år från år med prisindex.
Detta kommer att innebära att den inkomstgrundade pensionen och ga-
rantipensionen kommer att utvecklas på olika sätt och att därför garanti-
pensionsbeloppet i vart fall vid ingången av nytt kalenderår kan föränd-
ras. En konsekvens av att uppräkningen av de olika pensionsförmånerna
sker på skilda sätt kan vid hög tillväxt bli att det ett år utges ett visst till-
skott från garantipensionssystemet men att detta faller bort året efter där-
för att den inkomstgrundade pensionen blivit högre och överstiger den
nivå där tillskott i form av garantipension kan utges. Även den omvända
situationen kan naturligtvis inträffa.
Regeringens förslag: Garantipensionen skall räknas av mot den in-
komstgrundade ålderspensionen. Avräkning skall vidare göras mot
efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension från
ATP och viss utländsk pension.
Vid uttag av inkomstgrundad pension vid 65 års ålder reduceras ga-
rantipensionen med hänsyn till faktiskt utgående inkomstgrundad ål-
derspension. Dock skall faktisk premiepension inte beaktas. I stället
skall beräknas en inkomstgrundad pension som om pensionsrätten i
sin helhet tillgodoräknats inom fördelningssystemet och utan beak-
tande av att överföring av pensionsrätt kan ha skett.
I fall då den inkomstgrundade pensionen betalas ut med ett lägre
belopp på grund av att ålderspensionsavgift (tidigare tilläggspen-
sionsavgift) och allmän pensionsavgift inte fullt ut betalats för in-
komst av annat förvärvsarbete räknas garantipensionen av mot den
inkomstgrundade pension som skulle ha utgetts om samtliga avgifter
hade betalats.
Tjänstepensioner skall inte beaktas vid beräkning av garantipension.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland LO, TCO, SAF,
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Arbetsgivarverket och Statens
löne- och pensionsverk, är uttalat positiva till att tjänstepensionerna inte
skall beaktas vid beräkning av garantipension.
Också Försäkringsförbundet välkomnar förslaget att tjänstepensioner
inte skall beaktas vid beräkning av garantipension. Däremot är förbundet
negativt till att det faktiska utfallet för premiepension inte skall beaktas
vid beräkning av garantipension. Förbundet menar att det därmed krävs
en god tillväxt i ekonomin om inte pensionssystemets försäkringsmäs-
sighet helt skall urholkas. Förbundet framför vidare att detta får som
konsekvens att vid låg tillväxt en växande andel av pensionärskollektivet
Prop. 1997/98:152
70
kommer att erhålla garantipension, fastän de har omfattande premiepen- Prop. 1997/98:152
sioner. Därmed förtar, enligt förbundet, en garantipension av detta slag
mycket av grundtankarna i hela pensionsreformen.
Riksskatteverket konstaterar att garantipensionen blir enklare att be-
räkna och mer förutsägbar om tjänstepensioner och faktisk premiepen-
sion inte skall beaktas. Verket anser vidare att det bör klargöras vilka slag
av utländska pensioner som skall beaktas i beräkningen av garanti-
pensionen. Östergötlands läns allmänna försäkringskassa påpekar i detta
sammanhang att utländsk förtidspension utbetalas efter 64 års ålder i de
fall pensionsåldern i landet i fråga är högre än 65 år. Försäkringskassan
anser vidare att det bör övervägas om inte utländsk änkepension skall
samordnas med garantipension när svensk änkepension från ATP föreslås
samordnas.
Sveriges Pensionärers Riksförbund avstyrker samordning av änkepen-
sion från ATP med garantipension med motiveringen att änkepension är
en av maken intjänad pensionsrätt som bör vara oantastlig.
Skälen för regeringens förslag: Enligt princippropositionens förslag
skall garantipensionen avräknas mot allmän pension i form av inkomst-
grundad ålderspension och övergångsvis utgiven änkepension från ATP
samt viss utländsk pension.
Enligt förslaget i princippropositionen skall vidare garantipensionen
räknas av mot tjänstepensioner på samma sätt som mot inkomstgrundad
ålderspension. Förslaget hade kritiserats under den föregående remiss-
behandlingen. En slopad samordning mellan garantipensioner och
tjänstepensioner skulle emellertid bli mycket kostnadskrävande och
regeringen såg då inga ekonomiska möjligheter att lämna ett sådant för-
slag. Det aviserades dock att frågan skulle bli föremål för särskilda över-
väganden i den fortsatta beredningen av reformen. De fortsatta övervä-
gandena har resulterat i bedömningen att garantipensioner inte bör av-
räknas mot tjänstepensioner. I proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad
ålderspension, m.m. föreslår regeringen vissa besparingar inom den
inkomstgrundade ålderspensionen för att finansiera en slopad samordning
mellan garantipension och tjänstepensioner. Enligt det förslag som
regeringen nu lägger fram skall därför garantipension inte avräknas mot
tjänstepensioner.
Enligt regeringens förslag skall inkomstgrundad ålderspension redu-
cera garantipensionen. För personer i mellangenerationen, dvs. de som är
födda åren 1938-1953, består den inkomstgrundade ålderspensionen av
en viss andel pension enligt det reformerade systemets regler och reste-
rande andel i princip beräknad enligt dagens folkpensions- och ATP-
regler. Beträffande pensionärer i dessa åldersgrupper behandlas alltså
också folkpensionsdelen som inkomstrelaterad pension. Vidare tillförsäk-
ras personer i mellangenerationen, genom en särskild garantiregel, rätt att
alltid få en inkomstgrundad pension som storleksmässigt motsvarar den
folkpension (beräknad i trettiondelar) och tilläggspension som de skulle
ha erhållit om de vid ingången av år 1995 hade varit 65 år och pensionen
hade beräknats helt enligt nuvarande regelsystem och på grundval av de
pensionsrättigheter som tjänats in fram t.o.m. år 1994.1 den mån en pen-
sionär i mellangenerationen får sin inkomstgrundade pension höjd till
71
följd av den särskilda garantiregeln betraktas även detta garantitillägg
som inkomstgrundad pension vid avtrappningen av garantipensionen.
Garantipensionen skall avräknas mot inkomstgrundad ålderspension
såväl från fördelningssystemet som från premiepensionssystemet. Emel-
lertid medför beräkning av den premiepension som skall reducera ga-
rantipensionen vissa problem, bl.a. på grund av att en fiktiv beräkning av
premiepensionen måste göras i vissa fall. Detta gäller bl.a. i de fall
premiepensionen tas ut tidigare eller senare än pensionen från fördel-
ningssystemet eller då den pensionsberättigade valt efterlevandeskydd.
Om i stället den faktiskt utgående premiepensionen skulle reducera ga-
rantipension i dessa fall skulle exempelvis den som har valt efterlevande-
skydd och därför får en lägre premiepension erhålla en högre garanti-
pension än den som inte har valt efterlevandeskydd. Vidare skall enligt
vårt förslag överföring av pensionsrätt för premiepension inte påverka
beräkningen av garantipensionen. En fiktiv beräkning skulle således
krävas även i sådana fall. Ett sätt att undvika problem av det här slaget är
att inte alls ta hänsyn till premiepensionen som sådan utan i stället be-
räkna den inkomstgrundade pensionen från fördelningssystemet, in-
komstpensionen, efter avgiftssatsen 18,5 %. Det innebär således att
premiepensionen beräknas med samma delningstal och i övrigt enligt
samma regler som gäller för inkomstpensionen. Ingen hänsyn kommer då
att tas till faktisk avkastning hos respektive förvaltare. En särskilt hög
avkastning kommer inte att reducera garantipensionen, utan innebära ett
extra tillskott för den enskilde. Inte heller kommer ett ovanligt dåligt ut-
fall för den enskilde att täckas av en högre garantipension. Att alltid
beräkna den inkomstgrundade pensionen som en inkomstpension med
avgiftssatsen 18,5 % framstår som förhållandevis enkelt och torde ur ad-
ministrativ synvinkel vara det lämpligaste sättet att hantera en fiktiv pre-
miepensionsberäkning.
Regeringen föreslår därför att vid beräkning av garantipensionen skall
den faktiska premiepensionen inte beaktas, utan i stället skall inkomst-
pensionen räknas upp så att den motsvarar vad som skulle ha utgetts om
hela pensionsrätten om 18,5 % av pensionsunderlaget (för mellangene-
rationen aktuellt antal tjugondelar därav) hade utgjort grund för denna
pension.
Metoden får anses godtagbar så länge premiepensionen på grund av
övergångsbestämmelserna och den s.k. tjugondelsinfasningen är en
mycket liten del av den sammanlagda ålderspensionen. Den innebär som
ovan nämnts klara förenklingar. Den har emellertid nackdelar bl.a. ge-
nom att den enskilde kan uppfatta det som oskäligt att garantipensionen
reduceras med hänsyn till en högre pension än den faktiska, vilket inträf-
far om avkastningen inom premepensionssystemet är lägre än de index-
uppräkningar som görs inom fördelningsystemet. En annan konsekvens
är att en pensionär som har lägre faktisk inkomstgrundad pension än en
annan pensionär kan få lägre garantipension än denne, vilket kan uppfat-
tas som orättvist. I det korta perspektivet har vi dock ansett förenk-
lingsskälen väga tyngre. På längre sikt är dock denna metod mindre
lämplig. Inriktningen bör vara att uppnå en så nära koppling som möjligt
mellan faktiskt utgående pension och det pensionsbelopp som reducerar
Prop. 1997/98:152
72
garantipensionen. Utvecklingen framöver bör därför följas och när pre- Prop. 1997/98:152
miepensionema nått en större omfattning bör metoden omprövas.
Vidare skall, enligt regeringens förslag, garantipensionen avräknas mot
efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension från
ATP. Däremot bör det efterlevandeskydd från premiepensionssystemet
som frivilligt skall kunna väljas med make eller barn som förmånstagare
inte påverka garantipensionen till den efterlevandes ålderspension. Skä-
len för vårt ställningstagande i denna fråga är att premiepension till ef-
terlevande har stora likheter med förmåner från en privat pensionsförsäk-
ring, vilka inte skall reducera garantipensionen, samt att om det frivilliga
efterlevandeskyddet skulle beaktas skulle det kunna styra pensions-
tagaren att sätta in sina barn som förmånstagare i stället för sin make.
För att fullgöra garantipensionens funktion av utfyllnad föreslår rege-
ringen att även utländska pensioner skall reducera garantipensionen. Ut-
ländska lagstadgade ålderspensioner som inte är av utfyllnadskaraktär
skall således beaktas i garantipensionshänseende. Det innebär att även
utländska pensioner motsvarande den nuvarande svenska folkpensionen
kommer att reducera garantipensionen. Däremot bör, som nyss nämnts,
pensionsbelopp som utgör utfyllnad till en låg inkomstrelaterad pension
inte beaktas, eftersom det skulle kunna medföra ett sämre utfall för en
individ som delvis bott och arbetat utomlands jämfört med om han eller
hon endast har vistats i Sverige.
Som Östergötlands läns allmänna försäkringskassa påpekat i sitt re-
missyttrande kan, i de fall pensionsåldern är högre än 65 år i landet i
fråga, utländsk förtidspension uppbäras efter 64 års ålder. Det innebär
således att en person som fyllt 65 år och är berättigad till garantipension
kan uppbära utländsk förtidspension, förutom svensk inkomstgrundad
ålderspension som samordnas med garantipensionen. I sådana fall bör
den utländska förtidspensionen behandlas på samma sätt som en ålders-
pensionsförmån i förhållande till garantipensionen. Vi föreslår därför att
utländsk lagstadgad förtidspension likställs med ålderspension vid
beräkning av garantipension.
Med samma utgångspunkt, att utländska förmåner skall behandlas på
samma sätt som likartade svenska förmåner vid beräkning av garantipen-
sion, föreslår regeringen att också utländsk inkomstgrundad efterlevande-
pension skall samordnas med garantipension.
För den som tar ut sin pension vid 65 års ålder och som har betalt av-
gifter för samtliga inkomster skall garantipensionen således reduceras
med faktiskt utgående pension, med det förbehållet att pensionen beräk-
nas som om den i sin helhet har intjänats inom fördelningssystemet. I fall
då en person som uppburit inkomst av annat förvärvsarbete inte fullt ut
erlagt de skatter och avgifter han eller hon är betalningsansvarig för följer
av såväl nuvarande som före den 1 januari 1998 gällande regler att
pensionspoäng respektive pensionsrätt inte kommer att tillgodoräknas för
all pensionsgrundande inkomst. Den pensionsberättigade kommer således
att erhålla en lägre inkomstgrundad pension än vad som skulle varit fallet
om samtliga skatter/avgifter hade betalats. Om den faktiska in-
komstgrundade pensionen i sådana fall skulle utgöra beräkningsunderlag
för garantipensionen skulle det innebära att den pensionsberättigade
åtminstone delvis kompenserades med garantipension för den uteblivna
73
inkomstgrundade pensionen. För att undvika att så sker föreslår rege- Prop. 1997/98:152
ringen att garantipensionen skall avräknas mot den inkomstgrundade
pension som skulle ha utgetts om samtliga avgifter hade betalats.
I detta sammanhang åsyftas således inte tilläggspensionsavgifter som
inte erlagts till följd av att den enskilde begärt s.k. undantagande från
försäkringen för tilläggspension. Från den 1 juli 1990 beaktas inte ett
tidigare undantagande vid beräkning av pensionstillskott. Vad som i det
nuvarande pensionssystemet sedan den 1 juli 1990 gällt för
undantagandepensionärer i fråga om avräkning av pensionstillskott mot
tilläggspension bör gälla även i det reformerade pensionssystemet vid
beräkning av garantipension. Enligt regeringens mening bör därför inte
göras någon fiktiv beräkning med anledning av undantagandet vid be-
stämning av garantipensionens storlek. I stället bör garantipensionen av-
räknas mot den faktiskt utbetalade, på grund av undantagandet lägre, in-
komstgrundade pensionen.
På grund av taxeringsarbetet är de senaste årens intjänade pensions-
rätter inte kända vid pensioneringstidpunkten. För en person som slutar
att arbeta och tar ut sin pension från och med 65 års ålder kommer pen-
sionen att vara slutligt känd först det år personen fyller 67 år. Den in-
komstgrundade pensionen kommer således att höjas i januari månad de
två åren närmast efter pensioneringen. Det innebär att den garantipension
som beräknats vid 65 års ålder kommer att sänkas fr.o.m. januari månad
de närmaste två åren, eftersom den inkomstgrundade ålderspensionen
som reducerar garantipensionen då är högre. Det tillkommande ATP-
pensionsbeloppet skall även betalas ut retroaktivt, vilket medför en retro-
aktiv omräkning och retroaktiv sänkning av garantipensionens storlek.
För mycket utbetald garantipension kommer därmed att avräknas mot den
retroaktiva utbetalningen av ATP-pension. Om personen fortsätter att
förvärvsarbeta efter 65 års ålder och därmed tjänar in ytterligare pen-
sionsrätt skall dessa pensionsrätter omräknas till en pensionsförmån och
utbetalas till individen utan att han eller hon ansökt om detta. De så
tillkommande pensionsbeloppen skall också reducera garantipensionen,
som därmed kommer att sänkas.
Hur garantipensionen föreslås beräknas vid uttag av pension före eller
efter 65 års ålder redovisas i avsnitt 7.5.
Regeringens förslag: Om den enskildes försäkringstid i Sverige är
kortare än 40 år skall garantipensionens basnivå och avtrappningsin-
tervall reduceras med hänsyn till antalet svenska försäkringsår innan
avräkning mot den inkomstgrundade pensionen görs.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
74
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts på detta förslag.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till oavkortad garantipension
krävs en försäkringstid om minst 40 år i Sverige. Under beredningen har
övervägts hur beräkningen av garantipensionen skall ske i de fall den en-
skilde endast är berättigad till viss del av oavkortad garantipension.
Härvid har fastslagits att garantipensionen bör betraktas som något man
erhåller i anledning av en fast anknytning till Sverige, huvudsakligen
genom långvarigt boende här. Med denna utgångspunkt föreslår vi att
garantipensionen då den enskildes försäkringstid är kortare än 40 år skall
beräknas på följande sätt.
Först reduceras rätten till garantipension på så sätt att garantipensio-
nens basnivå och avtrappningsintervall bestäms med hänsyn till försäk-
ringstiden i Sverige. Därefter görs avräkning mot den inkomstgrundade
pensionen. För en ogift pensionär med 20 års försäkringstid betyder det
att basnivån skall motsvara 20/40 av 2,13 gånger prisbasbeloppet, dvs.
1,065 gånger prisbasbeloppet. Den reducerade basnivån avräknas med ett
belopp motsvarande 100 % av den inkomstgrundade pensionen upp till
20/40 av 1,26 gånger prisbasbeloppet, dvs 0,63 gånger prisbasbeloppet,
och med ett belopp motsvarande 48 % av inkomstdelar därutöver.
På grund av EG-förordningens (EEG) nr 1408/71 regler om prorata-
beräkning är metoden, av skäl som redovisas närmare i avsnitt 9, inte
fullt genomförbar i förhållande till personer inom EU/EES-området.
Regeringens förslag: Om den enskilde tagit ut hel eller del av in-
komstgrundad ålderspension före eller efter 65 års ålder skall alltid,
vid beräkning av garantipension, utgångspunkten vara den inkomst-
grundade pension som skulle ha betalats ut om sådan pension hade
börjat tas ut vid 65 års ålder.
Om den enskilde tagit ut inkomstgrundad pension före 65 års ålder
skall det vid beräkning av garantipension göras en schablonmässig be-
räkning av garantitillägget som om den inkomstgrundade pensionen
hade tagits ut vid 65 års ålder. Vid uttag av inkomstgrundad pension
efter 65 års ålder skall det faktiskt utgående garantitillägget användas
vid avtrappning av garantipensionen.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: LO är kritisk till förslaget och framför att den som
går i pension före 65 års ålder får en lägre pension jämfört med om
faktisk pension skulle ligga till grund för beräkningen av garantipensio-
nen. De som drabbas av detta är enligt LO lågavlönade, främst kvinnor.
LO anser därför att garantipensionen skall beräknas på grundval av fak-
tisk, inte fiktiv, pension. TCO är kritisk till att garantitillägget inte
schablonmässigt räknas upp vid fortsatt arbete efter 65 år. TCO menar att
Prop. 1997/98:152
75
detta innebär att arbete efter 65 inte lönar sig för denna grupp. Vidare
anser TCO att garantiregeln om intjänad pensionsrätt, på grund av
senareläggningen av pensionssystemet, bör beräknas med utgångspunkt
från utgången av år 1997 i stället för år 1994. Socialdemokratiska
kvinnoförbundet menar att för många människor, speciellt för dem som
känner sig utslitna men är för friska för förtidspension, är i dag ett
alternativ att välja att gå i pension före 65 års ålder. Det är därför viktigt
att garantipensionen utformas på ett flexibelt sätt, så att människor från
60 år och uppåt kan välja att ta ut pension tidigt utan att för stor eko-
nomisk förlust uppstår när garantipensionen faller ut vid 65 års ålder.
Skälen för regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension kan
tas ut från 61 års ålder. Ju tidigare pensionen lyfts, desto lägre blir pen-
sionens årsbelopp, eftersom pensionen då kan förväntas utbetalas under
fler år. Om den inkomstgrundade ålderspensionen tas ut före garanti-
pensionsåldern 65 år blir därför det årliga pensionsbeloppet livsvarigt
lägre än om pensionsuttaget skett först vid 65 års ålder. På motsvarande
sätt blir det årliga pensionsbeloppet högre om pensionsuttaget skjuts upp
till efter 65 års ålder. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall
dock, vid pensionsuttag före 65 års ålder, garantipensionen alltid avräk-
nas mot en inkomstgrundad pension, beräknad som om uttaget gjorts vid
65 års ålder.
För det fall att storleken på den faktiska inkomstgrundade ålderspen-
sionen vid den tidpunkt då den tas ut före 65 års ålder skulle vara avgö-
rande för beräkning av garantipensionen, innebär detta att sådant uttag
skulle subventioneras genom garantipensionen. En sådan ordning kan
enligt regeringens mening inte godtas.
Regeringen föreslår därför, i enlighet med riktlinjerna, att vid beräk-
ning av garantipension skall den inkomstgrundade ålderspension som
tagits ut före 65 års ålder omräknas till ett belopp som om pensionen hade
böljat att uppbäras först vid 65 års ålder. Detta pensionsbelopp, som
alltså är högre än det som faktiskt utges, skall avtrappa garantipensionen.
Som angetts i avsnitt 7.3 skall, vid avtrappningen av garantipensionen,
även det s.k. garantitillägget betraktas som inkomstgrundad pension.
Även beräkningen av garantitillägget påverkas av det förhållandet att
inkomstgrundad pension tagits ut före 65 års ålder. Vid sådant tidigt uttag
av inkomstgrundad ålderspension skall den garanterade nivån minskas
med 0,5 % per månad som pensionen har lyfts före 65-årsmånaden.
Garantitillägget utgör mellanskillnaden mellan den garanterade nivån och
den beräknade inkomstgrundade pensionen. Vid beräkning av den ATP-
baserade pensionen har hänsyn tagits till det tidiga uttaget, dvs.
pensionen har reducerats med 0,5 % per månad. När det gäller inkomst-
pensionen ligger reduceringen i beräkningen av delningstalet. Garanti-
tillägget kommer följaktligen vid tidigt uttag att vara reducerat. Beroende
på hur stor andel av den inkomstgrundade pensionen som utgörs av in-
komstpension och hur stor reduceringen är på denna del kommer reduce-
ringen av garantitillägget att variera.
Av samma skäl som gäller för att den inkomstgrundade pensionen skall
beräknas som om uttag hade gjorts vid 65 års ålder bör även det
garantitillägg som avräknar garantipensionen vara beräknat utan redu-
cering. Av förenklingsskäl bör, enligt vår mening, en uppräkning av det
Prop. 1997/98:152
76
reducerade garantitillägget till ”65-årsnivå” kunna göras schablonmässigt
för att användas vid beräkning av garantipensionen. Utgångspunkten bör
då vara att en reducering har skett med 0,5 % per månad även för in-
komstgrundad pension enligt reformerade regler. En sådan schablonregel
torde ge en tillfredsställande överensstämmelse med ett mer precist be-
räkningssätt.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen således att då den
pensionsberättigade gjort tidigt uttag av inkomstgrundad pension, skall
vid beräkning av garantipensionen göras en uppräkning av det faktiskt
utgående garantitillägget så att det uppräknade beloppet i princip motsva-
rar det som skulle ha utgetts vid pensionsuttag vid 65 års ålder. Uppräk-
ningen skall göras med utgångspunkt från att det faktiskt utgående ga-
rantitillägget har reducerats med 0,5 % för vaije månad som pensionen
lyfts före den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall för den person som
väntar med att ta ut sin pension till efter 65 års ålder, garantipensionen
avräknas mot faktiskt utgående inkomstpension. En sådan lösning skulle
emellertid innebära att fortsatt arbete efter 65 års ålder ter sig mindre
lönsamt. I anledning härav föreslår regeringen att vid pensionsuttag efter
65 års ålder skall den inkomstgrundade ålderspension som garantipen-
sionen skall avtrappas mot beräknas som om pensionsuttaget faktiskt
skett vid 65 års ålder. Det betyder således att varken tidigt eller sent uttag
av den inkomstgrundade pensionen påverkar garantipensionens storlek.
Garantipensionen beräknas alltid som om pensionen lyfts vid 65 års ål-
der. Dock finns ett undantag från denna generella regel vad avser garan-
titilläggets storlek vid sent uttag av pension.
I likhet med vad som gäller vid tidigt uttag av inkomstgrundad pension
påverkas storleken av garantitillägget av det förhållandet att den
pensionsberättigade tar ut inkomstgrundad ålderspension efter 65 års ål-
der. Vid sådant sent uttag beräknas den garanterade nivån utan uppjus-
tering, dvs. med utgångspunkt från att den pensionsberättigade var 65 år
vid uttaget. Från denna nivå avräknas faktisk utgående inkomstgrundad
pension, dvs. med uppjustering för det sena uttaget. Garantitillägget
kommer följaktligen att bli mindre på grund av det sena uttaget än vad
det annars skulle ha varit.
Vid sent uttag kommer således garantitillägget att vara lägre än annars
eftersom den garanterade nivån inte anpassas till det sena uttaget men
avräkning sker med den faktiskt utgående inkomstgrundade pensionen.
Vi föreslår att detta faktiska utgående garantitillägg används vid beräk-
ningen av garantipensionen.
Sammanfattningsvis innebär vårt förslag följande. Vid beräkning av
garantipension skall alltid beräknas en inkomstgrundad pension som om
pensionsuttaget skett fr.o.m. den månad den pensionsberättigade fyller
65 år. Den enskildes faktiska pensionsålder kommer att vara utan bety-
delse när det gäller behandlingen av inkomstgrundad ålderspension i
förhållande till avräkningen av garantipensionen. Motsvarande gäller för
garantitillägget vid tidigt pensionsuttag. Om pensionen tagits ut före
65 års ålder skall schablonmässigt beräknas ett garantitillägg som om
pensionsuttaget skett fr.o.m. den månad personen fyller 65 år. Vid uttag
Prop. 1997/98:152
77
efter den månad personen fyllt 65 år skall däremot det faktiskt utgående Prop. 1997/98:152
garantitillägget beaktas vid beräkningen av garantipensionen.
Regeringens förslag: Partiellt uttag av inkomstgrundad ålderspension
berättigar till motsvarande andel av hel garantipension. Partiell garan-
tipension beräknas på så sätt att först beräknas vad hel garantipension
blir om den pensionsberättigade tar ut hel inkomstgrundad ålderspen-
sion och därefter görs andelsberäkningen.
Om en pensionsberättigad som har kortare försäkringstid än 40 år
gör partiellt uttag skall andelsberäkningen med anledning av det par-
tiella uttaget göras efter det att garantipensionen reducerats i förhål-
lande till den pensionsberättigades försäkringstid i Sverige.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborgs och Bohus län framhåller
att om endast rätt till garantipension föreligger, framgår inte av lagförsla-
get enligt vilka nivåer den partiella garantipensionen kan utgå. Länsrätten
förutsätter att avsikten är att garantipension - liksom nuvarande folkpen-
sion - även som ensam förmån skall kunna utgå som partiell förmån, var-
för länsrätten anser att det i lagen bör anges enligt vilka nivåer pensionen
kan utgå.
Skälen för regeringens förslag: Om den pensionsberättigade gör par-
tiellt uttag av inkomstgrundad ålderspension skall eventuell garantipen-
sion utges med samma andel som den inkomstgrundade pensionen. En
person som tar ut 3/4 av den inkomstgrundade ålderspension han eller
hon är berättigad till skall enligt regeringens mening få ut även 3/4 av
den garantipension han eller hon kan ha rätt till. Beräkningen av den
partiella garantipensionen kan ske genom att först beräkna vad hel ga-
rantipension skulle motsvara och därefter andelsberäkna detta belopp.
Alternativt kan beräkningen göras på motsvarande sätt som vi föreslagit
skall tillämpas vid kortare försäkringstid än 40 år. Det innebär således att
garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall andelsberäknas och
därefter sker avräkning mot den partiella inkomstgrundade pensionen och
eventuella andra pensioner som skall reducera garantipensionen. Om den
pensionsberättigade uppbär enbart den partiella inkomstgrundade ål-
derspensionen ger de två beräkningssätten samma resultat. Om personen
dessutom uppbär t.ex. änkepension från tilläggspensioneringen ger de
däremot olika resultat. För att uppnå att den pensionsberättigade får ut
samma andel av hel garantipension som uttagen del av den inkomsgrun-
dade ålderspensionen motsvarar bör det första beräkningssättet användas.
Regeringen föreslår därför att den partiella garantipensionen beräknas
på följande sätt. Först beräknas vad hel garantipension blir om den pen-
sionsberättigade tar ut hel inkomstgrundad pension och därefter sker
andelsberäkningen.
78
I fall då garantipensionen, till följd av att den pensionsberättigade inte Prop. 1997/98:152
kan tillgodoräkna sig 40 års försäkringstid för garantipension, skall re-
duceras i förhållande till försäkringstiden i Sverige på sätt som beskrivits
i avsnitt 7.4 skall sådan reducering ske först och andelsberäkningen i
anledning av partiellt uttag därefter.
Vad som nu sagts avser person som har rätt till inkomstgrundad ålders-
pension, dvs. i sådana fall då garantipensionen utgör utfyllnad till en låg
inkomstgrundad ålderspension. Personer som är berättigade enbart till
garantipension kan endast göra helt uttag av garantipension enligt vad vi
föreslår i avsnitt 8.
Regeringens förslag: I lagen om garantipension införs en regel om att
garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige.
Garantipension skall i undantagsfall kunna betalas ut till en person
som bosatt sig utomlands om det med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart oskäligt att inte betala ut pensionen. En pensionsberättigad
som har tjänat in rätt till inkomstpension eller tilläggspension får ta ut
garantipension endast om och till den del han eller hon gör uttag av
förstnämnd pension för samma tid. Den som inte har tjänat in rätt till
inkomstgrundad ålderspension får inte göra partiellt uttag av
garantipension. Ett uttag av garantipension får återkallas.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna
del förutom att, som angetts i föregående avsnitt, Länsrätten i Göteborgs
och Bohus län påpekat att det inte framgår av lagförslaget enligt vilka
nivåer den partiella garantipensionen kan utges. Länsrätten förutsätter
därvid att avsikten är att garantipension även som ensam förmån skall
kunna utges som partiell förmån.
Skälen för regeringens förslag: Det grundläggande syftet med garan-
tipensionssystemet är att tillförsäkra äldre personer bosatta i Sverige en
form av minimipension under förutsättning att de före pensioneringen har
haft en rimlig anknytning till Sverige. Vi föreslår därför att garantipen-
sion skall betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige. Frågan om när
en person skall anses som bosatt i Sverige behandlas närmare i författ-
ningskommentaren. På grund av den exporträtt som följer av förord-
ningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen och av konventionsförpliktelser kommer emel-
lertid garantipension att i stor utsträckning få betalas ut även till personer
som inte är bosatta i Sverige (se avsnitt 9.3). Idag finns en viss möjlighet
att i särskilt ömmande fall kunna betala ut 40-delsberäknad folkpension
79
även utanför EU/EES-området. En situation då sådan utbetalning är Prop. 1997/98:152
möjlig är då en pensionsberättigad på grund av hälsoskäl har behov av att
vistas utomlands. Utbetalning kan då ske till en person som inte längre
har någon anknytning till Sverige, har familj i det andra landet och för sitt
uppehälle är beroende av folkpensionen. Regeringen anser att en
motsvarande möjlighet bör finnas beträffande garantipension.
Möjligheten till sådan utbetalning bör dock inskränkas något jämfört med
idag. Vi föreslår därför att en person, som har börjat uppbära garantipen-
sion men som till följd av bosättning utomlands inte längre har rätt att få
garantipension utbetald till sig, även i fortsättningen skall kunna få
garantipension om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart
oskäligt att inte betala ut garantipension.
Enligt nuvarande regelsystem kan ålderspensionen, såväl tilläggspen-
sion som folkpension, tas ut som hel eller partiell - dvs. 3A, halv eller !4 -
pension. Uttag av ålderspension kan enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring återkallas vid vilken tidpunkt som helst. Återkallelse och änd-
ring kan göras obegränsat antal gånger. Om både folkpension och
tilläggspension betalas ut måste dock återkallelsen eller ändringen avse
bägge delarna.
I propositionen om inkomstgrundad ålderspension föreslår vi att mot-
svarande regler skall gälla för såväl inkomstpension som premiepension,
dock med den begränsningen att ett uttag av ålderspension skall kunna
återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Någon
motsvarande begränsning för ökning av ålderspensionsuttag föreslås där-
emot inte.
Garantipension skall enligt vad vi föreslår i avsnitt 5 kunna tas ut tidi-
gast fr.o.m. 65 års ålder. Vi anser att den pensionsberättigade i första
hand skall ha sin försörjning från den inkomstgrundade pensionen. En-
dast i de fall denna pension är låg skall garantipension utges, som en ut-
fyllnad till den inkomstgrundade pensionen. Mot bakgrund härav föreslår
vi att utbetalning av garantipension till en person som är berättigad till
inkomstpension inte skall göras annat än om och till den del han eller hon
för samma tid tar ut inkomstpension och eventuell tilläggspension. Denna
regel är avsedd bl.a. att förhindra att någon, i syfte att få högre inkomst-
grundad ålderspension, skjuter upp sitt uttag av sådan pension och lever
enbart på garantipension. Något krav på uttag av premiepension för att
utbetalning av garantipension skall kunna ske föreslår vi däremot inte.
Inkomstpension och premiepension skall enligt förslag i den nämnda
propositionen kunna tas ut var för sig till olika andelar och för olika tids-
perioder. Avsikten härmed är att öka flexibiliteten i uttag av ålderspen-
sion. Ett krav på uttag inte bara av eventuell inkomstpension utan även på
uttag av premiepension för utbetalning av garantipension skulle minska
denna flexibilitet.
Om garantipension tas ut måste detta göras med samma andel som in-
komstpensionen tas ut. En enskild som inte har tjänat in någon rätt till
inkomstgrundad ålderspension och således endast är berättigad till
garantipension torde, mot bakgrund av sistnämnda pensions karaktär av
grundtrygghet för dem med inga eller låga inkomster i övrigt, ha ett täm-
ligen begränsat intresse av att ta ut endast del av garantipensionen. Vi
80
föreslår därför ingen möjlighet till partiellt uttag av garantipension när
rätt till inkomstgrundad ålderspension inte föreligger.
Återkallelse av uttag av garantipension när rätt till inkomstgrundad ål-
derspension inte föreligger torde komma att bli mycket ovanligt. Det
saknas därför skäl att för garantipension införa någon begränsning av
möjligheterna att återkalla uttag av sådan pension. Regeringen föreslår
alltså att garantipension får återkallas utan begränsning.
En person som uppbär garantipension och som är berättigad till in-
komstpension omfattas av den ovan nämnda begränsningsregeln - att
återkallelse och minskning av inkomstpension medges endast en gång per
sexmånadersperiod - eftersom han måste ta ut inkomstpension för att få
garantipension och garantipensionen då utges med samma andel som
inkomstpensionen.
Regeringens förslag: Garantipension skall betalas ut först efter ansö-
kan. Utbetalning skall ske tidigast fr.o.m. månaden efter det att ansö-
kan kommit in till den allmänna försäkringskassan. Om ansökan om
pension inte gjorts senast tre månader före den månad då en pensions-
berättigad fyller 70 år, skall försäkringskassan utreda om den pen-
sionsberättigade vill senarelägga sitt pensionsuttag ytterligare eller
inte.
Försäkringskassans utredningsskyldighet beträffande den som till
någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension
skall inträda redan om ansökan om ålderspension inte kommit in se-
nast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. I dessa fall
skall ålderspension kunna beviljas även för tid före det att ansökan
kom in till försäkringskassan, dock inte för längre tid tillbaka än tre
månader före ansökningsmånaden och tidigast fr.o.m. den månad då
den pensionsberättigade fyllde 65 år.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag med undantag för vad som nedan anges. Rege-
ringen föreslår till skillnad från vad som föreslogs i departementsprome-
morian att även ålderspension som avlöser hel förtidspension eller hel
särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning skall betalas ut
först efter ansökan. Vidare föreslår regeringen att försäkringskassans
utredningsskyldighet skall inträda senast den månad då den pensions-
berättigade fyller 65 år även såvitt avser den som till någon del uppbär
särskild efterlevandepension, och att ålderspension också i dessa fall skall
kunna beviljas för en tid om tre månader före ansökningsmånaden, dock
tidigast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år. Vi
föreslår också att uppgifter som den enskilde skall lämna om faktiska
förhållanden skall lämnas på heder och samvete.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Pensionärernas
Riksorganisation (PRO), tillstyrker förslaget även om ett flertal försäk-
ringskassor påtalar att ett obligatoriskt ansökningsförfarande innebär
Prop. 1997/98:152
81
ökade administrationskostnader och ett behov av särskilda informations-
insatser.
Bohusläns allmänna försäkringskassa anser det befogat att det krävs
ansökan från den enskilde för att pension skall betalas ut eftersom det
behövs allt fler uppgifter från den enskilde för att kunna bestämma stor-
leken av garantipensionen. Svenska Kommunförbundet understryker att
man noga bör följa utvecklingen av den ändrade ordningen utan automa-
tiska utbetalningar så att följden inte blir en oavsiktlig kostnadsökning för
kommunerna, t.ex. i form av socialbidrag.
Göteborgs allmänna försäkringskassa påpekar att det bland förtids-
pensionärer kan finnas personer som inte haft rätt till utländsk invalid-
pension men som får rätt till en utländsk ålderspension som påverkar
storleken av eventuell garantipension. Mot denna bakgrund anser försäk-
ringskassan att även förtidspensionärer bör ansöka om ålderspension.
Vidare anmärker försäkringskassan att försäkringskassans utrednings-
skyldighet i de fall den enskilde är bosatt utomlands bör begränsas till att
den enskilde endast skriftligen informeras om sin rätt till ålderspension.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser att det klart bör framgå att
en ansökan om garantipension gäller även eventuell framtida inkomst-
grundad ålderspension, eftersom en person som tidigare inte tjänat in
någon inkomstgrundad ålderspension kan tänkas böija förvärvsarbeta
först efter 65 års ålder och då tjäna in pensionsrätt för inkomstgrundad
pension. Statens löne- och pensionsverk (SPV) anser att möjligheten till
automatisk utbetalning av pension, utan ansökan från den pensionsberät-
tigade, bör finnas kvar för det fall statligt eller kommunalt personalpen-
sionsorgan begär utbetalning av pensionen.
Vad gäller förslaget om att garantipension skall betalas ut tidigast
fr.o.m. månaden efter ansökningsmånaden betonar Uppsala läns all-
männa försäkringskassa att samma regelsystem bör gälla för alla för-
månsslag. Försäkringskassan förordar att den första utbetalningen görs
samma månad som eller månaden efter ansökningsmånaden och nämner
att bostadsbidrag kan beviljas fr.o.m. den månad då ansökan om sådant
bidrag kom in. Försäkringskasseförbundet anser att även i fråga om pen-
sioner enligt det nuvarande systemet bör gälla att pension enligt huvud-
regeln inte skall kunna betalas ut retroaktivt. Västernorrlands läns all-
männa försäkringskassa anser att en generell tremånadersregel för retro-
aktiv utbetalning bör införas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall den som
önskar ta ut ålderspension ansöka om detta hos allmän försäkringskassa.
Ansökan skall enligt huvudregeln göras hos den försäkringskassa där den
pensionssökande är inskriven. För att bli inskriven hos en försäk-
ringskassa krävs att man är bosatt i Sverige. För vissa utomlands bosatta
finns särskilda regler.
Om ansökan om ålderspension gjorts skall pensionen betalas ut fr.o.m.
den månad under vilken den pensionsberättigade fyller 65 år, om inget
annat anges i ansökan. Den pensionsberättigade kan således i sin ansökan
ange en annan tidpunkt - tidigare eller senare - då han eller hon önskar
att utbetalningarna skall böija. Möjligheten att få pension utbetald för tid
före ansökan är dock begränsad på så sätt att pension inte får utges för
längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. En person
Prop. 1997/98:152
82
som ansöker om pension exempelvis i juli månad och begär att pension
skall utges även för tid före ansökan lämnats in, kan sålunda få pension
utbetald tidigast fr.o.m. april månad.
Enligt de nuvarande reglerna kan försäkringskassan också i många fall
besluta om hel ålderspension för en hos försäkringskassan inskriven pen-
sionsberättigad fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år utan att den
pensionsberättigade har ansökt om det. Sådan automatisk utbetalning av
pension sker i fall då den pensionsberättigade har tillgodoräknats minst
30 år med pensionspoäng för allmän tilläggspension. Detta innebär näm-
ligen att såväl tilläggspension som folkpension skall utges med oavkortat
belopp. Automatisk utbetalning av ålderspension vid 65 års ålder sker
också till en försäkrad som har uppburit förtidspension, om denne
omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år har haft hel förtids-
pension på grundval av 40 års bosättningstid. Likaså betalas hel
ålderspension ut automatiskt till en pensionsberättigad som omedelbart
före den månad han eller hon fyller 65 år har uppburit hel särskild
efterlevandepension, om den avlidne har tillgodoräknats 40 års
bosättningstid. För samtliga nu angivna situationer gäller att
försäkringskassan inte beslutar om ålderspension utan ansökan om den
pensionsberättigade har begärt annat. Automatisk utbetalning får enligt
nuvarande regler göras även under förutsättning att statligt eller
kommunalt personalpensionsorgan gjort framställan om det. Sådan
framställan görs emellertid sällan i praktiken, utan det är brukligt att även
personer med rätt till statlig eller kommunal tjänstepension ansöker om
allmän ålderspension.
Det reformerade pensionssystemet skall inrymma stor flexibilitet när
det gäller uttag av ålderspension och ge människor möjlighet att inom
vida gränser välja tidpunkt för pensioneringen, samtidigt som det inte
skall finnas någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt. Någon
allmän pensionsålder kommer därför inte att finnas. Regler motsvarande
de som i dag gäller, och som innebär att ålderspension i stor utsträckning
betalas ut automatiskt vid 65 års ålder, bör därför inte införas i det refor-
merade pensionssystemet.
Enligt förslag i propositionen om inkomstgrundad ålderspension enligt
reformerade reformerade regler skall utbetalning av sådan pension som
huvudregel ske först efter ansökan från den enskilde. Detsamma bör gälla
beträffande garantipension. Regeringen föreslår därför att också utbetal-
ning av garantipension skall ske först efter ansökan från den enskilde.
Ansökan om garantipension skall inges till försäkringskassan, som har en
väl utbyggd administration för att handlägga pensionsärenden. Ansökan
skall göras hos den försäkringskassa där den enskilde är inskriven. An-
sökningshandlingar för uttag av inkomstpension och garantipension bör
vara gemensamma och utformas på ett sådant sätt att de omfattar även
eventuell framtida inkomstpension.
Som närmare utvecklas i avsnitt 10 föreslår vi i denna proposition att
de uppgifter som den enskilde lämnar i sin ansökan om ålderspension
skall lämnas på heder och samvete.
Frågan om det även i framtiden skall finnas möjlighet att besluta om
utbetalning av pension för tid före det att ansökan härom kommit in till
försäkringskassan berördes varken i Pensionsarbetsgruppens betänkande
Prop. 1997/98:152
83
eller i princippropositionen. Om en sådan möjlighet skall införas i det
reformerade ålderspensionssystemet har övervägts i det fortsatta bered-
ningsarbetet. Behovet av en sådan regel kan starkt ifrågasättas, bl.a. med
hänsyn till att den inkomstgrundade pensionen i det reformerade systemet
är försäkringsmässigt beräknad på så sätt att ett senare pensionsuttag ger
högre årspension och därmed, i genomsnitt, samma livspension som vid
ett tidigarelagt uttag. En möjlighet att ta ut pension även för tid före
ansökningen fyller med hänsyn härtill inte någon väsentlig funktion. Mot
bakgrund härav föreslår vi i propositionen om inkomstgrundad ålders-
pension att det i det reformerade ålderspensionssystemet inte skall införas
någon möjlighet till utbetalning av pension för tid före det att ansökan
kommit in till försäkringskassan. Det är regeringens uppfattning att för
inkomstgrundad pension och garantipension bör även i detta avseende
gälla samma regler. Vi föreslår därför, i likhet med vad som föreslogs i
Ds 1997:66, att det som huvudregel inte införs någon möjlighet till
utbetalning av garantipension för tid före det att ansökan kommit in till
försäkringskassan. En ansökan om garantipension kommer därmed att
medföra att pension betalas ut tidigast fr.o.m ingången av månaden efter
den månad då ansökan kommit in till försäkringskassan, men alltså inte -
även om önskemål därom framställs - för tid dessförinnan.
De antagna riktlinjerna innebär också att hel ålderspension oavsett an-
sökan skall betalas ut fr.o.m. den tidpunkt då den pensionsberättigade
fyller 70 år, om han eller hon inte angett något annat önskemål.
Under det fortsatta beredningsarbetet har övervägts på nytt huruvida
det i det reformerade systemet skall ges möjlighet att vid en viss ålder
betala ut pension utan ansökan från den enskilde och hur en sådan regel i
så fall skall vara utformad.
En regel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, som
utformats strikt enligt de antagna riktlinjerna, skulle innebära att utbe-
talning då skulle ske till alla pensionsberättigade som inte angett någon
annan önskad utbetalningstidpunkt. En sådan utbetalning skulle alltså ske
även om den pensionsberättigade t.ex. tjänat in rätt till endast en
obetydlig pension i Sverige och sedan länge är bosatt utomlands. Att
lokalisera sådana personer - som kommer att utgöra ett inte obetydligt
antal - och att ta reda på om de fortfarande är i livet skulle kunna vara
förenat med betydande svårigheter. Av administrativa skäl vore det
därför lämpligt att en regel om utbetalning av pension utan ansökan
skulle begränsas till att gälla endast dem som är inskrivna hos försäk-
ringskassa vid den tidpunkt då frågan om utbetalning av pension blir
aktuell, dvs. i princip dem som är eller skall anses vara bosatta i Sverige.
För utbetalning av pension till en pensionsberättigad som inte är
inskriven i försäkringskassa skulle det således alltid få krävas ansökan.
Emellertid kommer det i praktiken inte att vara möjligt för försäk-
ringskassan att i samtliga fall besluta om utbetalning av pension utan an-
sökan från den enskilde. Ett beslut om automatisk utbetalning av pension
förutsätter att försäkringskassan med hjälp av uppgifter i tillgängliga
register entydigt kan avgöra hur stor pension den enskilde har rätt till.
Detta kan, på sätt som närmare kommer att beskrivas nedan, vara förenat
med svårigheter i de fall då den försäkrade är berättigad till garantipen-
sion.
Prop. 1997/98:152
84
Garantipensionen skall avräknas mot inkomstrelaterad pension. Samti-
digt skall rätt till garantipension vara beroende av den tid den enskilde
varit bosatt i Sverige (försäkringstid). Som vi föreslagit i avsnitt 6 skall
det för rätt till oreducerad garantipension krävas 40 års försäkringstid.
Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduceras proportio-
nellt. Vid t.ex. 35 års försäkringstid kommer således 35/40 av hel
garantipension att betalas ut.
För att avgöra hur stor garantipension den enskilde är berättigad till
behövs uppgifter för att bedöma i vad mån kravet på 40 års försäkringstid
är uppfyllt. Försäkringskassan har i regel tillgång till uppgifterna i folk-
bokföringsregister men dessa är inte alltid tillräckliga för att avgöra hur
lång försäkringstid som garantipensionen skall grundas på. Även annan
tid än sådan då den enskilde varit folkbokförd i Sverige skall nämligen,
enligt vårt förslag i denna proposition, räknas som försäkringstid. Exem-
pelvis får tid under vilken den enskilde utfört visst biståndsarbete eller tid
under vilken en enskild, som senare erhåller uppehållstillstånd, före
folkbokföringen vistats i Sverige, räknas in. Det är sannolikt att försäk-
ringskassan på samma sätt som i dag kommer att bli beroende av upp-
gifter från den enskilde för att kunna bestämma hur stor garantipension
denne är berättigad till.
Enligt vad vi föreslår i denna proposition skall vidare gälla att garanti-
pensionen skall beräknas med hänsyn till bl.a. utländska pensionsin-
komster. Uppgifter om huruvida en enskild har sådana inkomster finns
inte automatiskt tillgängliga för försäkringskassan utan måste lämnas av
den enskilde själv. Även i detta hänseende fordras alltså uppgifter från
den enskilde.
Uppgifter om den inkomstgrundade pensionens storlek finns givetvis
tillgängliga för försäkringskassan. En ordning där utbetalning av in-
komstgrundad pension skulle ske utan ansökan, medan utbetalning av
garantipension alltid fordrar ansökan från den enskilde kan emellertid
inte betraktas som rimlig. För det fall försäkringskassan inte utan den
enskildes medverkan kan få tillgång till de uppgifter som krävs för att
bestämma hur stor total ålderspension från det allmänna ålderspensions-
systemet som den enskilde har rätt till, bör pensionen inte till någon del
utbetalas utan ansökan. Därmed skulle automatisk utbetalning av pension
inte kunna komma i fråga i de fall där den försäkrade är berättigad till
garanti pension.
Det har således under det fortsatta beredningsarbetet visat sig att en re-
gel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, utformad i
enlighet med de antagna riktlinjerna, skulle kunna tillämpas endast i
mycket begränsad utsträckning, nämligen i fall då den pensionsberätti-
gade inte har rätt till garantipension. Regeln skulle därför endast till liten
del fylla den funktion som var avsedd, dvs. att förhindra att en pensions-
berättigad av bristande kunskap eller av annan orsak går miste om sina
pensionsrättigheter. En regel om utbetalning av pension vid 70 års ålder
bör därför utformas på ett annat sätt än vad som tidigare föreslagits.
Mot denna bakgrund föreslår vi i den samtidigt härmed avlämnade
propositionen om inkomstgrundad ålderspension att som huvudregel
skall gälla att pension skall betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder, om den
försäkrade då är inskriven hos försäkringskassa och inte begär annat. Ut-
Prop. 1997/98:152
85
betalning av pension skall emellertid alltid grundas på en ansökan från
den enskilde. På grund härav föreslår vi i den nämnda propositionen att
försäkringskassan alltid, i de fall en pensionsberättigad som är inskriven
hos försäkringskassa inte tre månader före den månad då han eller hon
fyller 70 år ansökt om uttag av inkomstpension, skall utreda om den pen-
sionsberättigade vill senarelägga sitt pensionsuttag ytterligare eller inte.
Vi föreslår här, i likhet med vad som föreslogs i Ds 1997:66, att det-
samma skall gälla i fråga om garantipension.
I utredningsskyldigheten bör ligga en skyldighet för personal vid för-
säkringskassan att ta kontakt med den pensionsberättigade för att utreda
dennes önskemål. Detta kan naturligtvis ske genom att den pensions-
berättigade tillställs blanketter jämte information för ansökan om pen-
sion. För det fall den pensionsberättigade inte lämnar något besked i an-
ledning av en sådan kontakt bör detta emellertid inte kunna anses som ett
tillräckligt underlag för slutsatsen att den pensionsberättigade önskar
skjuta upp sitt pensionsuttag. Det bör då krävas att personal vid försäk-
ringskassan tar ytterligare kontakt med den pensionsberättigade - t.ex.
genom brev eller personlig kontakt - för att utröna vad den pensionsbe-
rättigade har för önskemål. I fall då den pensionsberättigade är bosatt
utomlands, men ändå är inskriven hos någon allmän försäkringskassa
(vilket kan inträffa med hänsyn till EG-rätten), kommer emellertid denna
utredningsskyldighet av praktiska skäl inte att vara lika omfattande som
då den pensionsberättigade är bosatt i Sverige. Det kan t.ex. inte krävas
att personal vid försäkringskassan i sådana situationer skall göra hem-
besök hos den enskilde för att utröna dennes vilja.
Förtidspension och särskild efterlevandepension avlöses inom det nu-
varande systemet av ålderspension då den pensionsberättigade fyller 65
år. Regeringen uppdrog den 16 januari 1997 åt en särskild utredare att
utforma förslag till ett nytt system för ekonomisk ersättning vid långvarig
nedsättning av arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system med för-
tidspension och sjukbidrag. Utredaren skulle bl.a. bedöma vilken tid-
punkt för övergång till ålderspension som är lämplig. Utredningens be-
tänkanden Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166)
och Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189)
överlämnades till regeringen i slutet av år 1997 och bereds för när-
varande, efter remissbehandling, inom Socialdepartementet. I mars i år
överlämnade regeringen till riksdagen propositionen 1997/98:111
Reformerad förtidspension, m.m., som bl.a. innehåller förslag till
riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig
medicinskt grundad arbetsoförmåga och en beskrivning av den planerade
fortsatta beredningen av frågan om en reformering av hela systemet för
sådan ersättning. Vidare uppdrog regeringen den 1 augusti 1996 åt en
särskild utredare att bl.a. utforma förslag till en anpassning av
efterlevandepensioneringen till det reformerade systemet. I Ds 1995:41
och Ds 1997:66 föreslogs att reglerna om automatisk utbetalning av
ålderspension när denna avlöser hel förtidspension grundad på 40 års
bosättning skulle fortsätta att tillämpas i avvaktan på förslag härom av
först nämnda utredning. I Ds 1997:66 föreslogs också att motsvarande
regel för den som uppbär hel särskild efterlevandepension grundad på
40 års bosättning skulle fortsätta att tillämpas i avvaktan på förslag härom
Prop. 1997/98:152
86
av Utredningen om efterlevandepension. Under remissbehandlingen av
Ds 1997:66 har synpunkter framförts, av bl.a. Göteborgs allmänna för-
säkringskassa, om att det även i dessa situationer bör krävas en ansökan
av den enskilde för att garantipension skall betalas ut. Bland andra skäl
har därvid framförts att det bland förtidspensionärer kan finnas personer
som inte haft rätt till utländsk invalidpension men som får rätt till
utländsk ålderspension. Detta skulle innebära att även personer med hel
förtidspension eller hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års
bosättning borde ansöka om ålderspension.
Med beaktande av remissynpunkterna har frågan om en automatisk ut-
betalning av ålderspension som avlöser hel förtidspension och hel sär-
skild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning ånyo övervägts.
Regeringen har funnit att det även i nu redovisade fall kan uppstå sådana
situationer att försäkringskassan inte enbart med hjälp av uppgifter i till-
gängliga register kan avgöra hur stor garantipension den enskilde even-
tuellt är berättigad till. Det är sannolikt att försäkringskassan även i dessa
situationer kommer att bli beroende av uppgifter från den enskilde för att
bestämma storleken av den pension denne är berättigad till. Regeringen
föreslår med hänsyn härtill att garantipension även i nu nämnda situatio-
ner skall betalas ut först efter ansökan.
Beträffande de situationer då den pensionsberättigade till någon del
uppbär förtidspension föreslår vi, i likhet med vad som föreslogs i Ds
1997:66, en särregel såvitt avser försäkringskassans utredningsskyldighet
i fråga om den pensionsberättigade vill senarelägga sitt pensionsuttag
eller inte. Förtidspension utges längst t.o.m. den månad som föregår den
månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Normalt bör förtidspen-
sionen då avlösas med ålderspension. Med hänsyn härtill bör försäk-
ringskassans utredningsskyldighet för den som uppbär förtidspension
inträda redan om ansökan om ålderspension inte inkommit senast den
månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Eftersom föreslagna reg-
ler om från vilken tidpunkt en ansökan får verkan innebär att pension inte
kan beviljas för tid före månaden efter det att ansökan kom in till försäk-
ringskassan skulle emellertid nu föreslagen regel, om utredningsskyldig-
het vad avser den som uppburit förtidspension omedelbart före det att han
eller hon fyller 65 år, kunna innebära att denne inte erhåller någon
pension alls under en eller ett par månader. För att undvika detta föreslår
regeringen att pension, i nu nämnda fall, skall kunna beviljas även för tid
före det att ansökan kom in till försäkringskassan, dock inte för längre tid
tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Detta utgör således ett
undantag från huvudregeln att pension betalas ut tidigast fr.o.m. månaden
efter den månad då ansökan inkom.
Med utgångspunkt från de överväganden som nu har gjorts beträffande
automatisk utbetalning av pension bör motsvarande regler gälla även för
den som före 65 års ålder till någon del uppbär särskild efterlevandepen-
sion. Vi föreslår således att försäkringskassans utredningsskyldighet för
de pensionsberättigade som till någon del uppbär förtidspension eller
särskild efterlevandepension skall inledas då den pensionsberättigade
fyller 65 år. Vidare skall den i Ds 1997:66 föreslagna regeln om retroak-
tiv utbetalning av ålderspension gälla såväl för den som uppburit förtids-
Prop. 1997/98:152
87
pension som för den som uppburit särskild efterlevandepension omedel- Prop. 1997/98:152
bart före 65 års ålder.
Ökning och minskning av garantipension bör som tidigare anförts an-
sluta till motsvarande uttag av inkomstpension. Samma regler om ansö-
kan och anmälan som gäller vid ökning och minskning av
inkomstpension bör därför gälla för garantipension. Detta innebär att vi
föreslår att ökning av partiell garantipension skall kräva skriftlig ansökan
till försäkringskassan och att den begärda ökningen kommer att betalas ut
tidigast månaden efter det att ansökan kommit in. När den pensionsbe-
rättigade vill återkalla eller begära minskning av tidigare begärt uttag kan
detta ske genom att den pensionsberättigade tillställer försäkringskassan
en anmälan om det, senast månaden före den månad återkallelsen eller
minskningen avses börja.
Enligt nuvarande regler får försäkringskassan betala ut pension utan
ansökan från den pensionsberättigade om statligt eller kommunalt perso-
nalpensionsorgan begär det. Utbetalning av allmän pension och statlig
eller kommunal avtalspension sker då genom samma utbetalnings-
transaktion. Som ovan redovisats skall utbetalning av ålderspension i det
reformerade systemet som huvudregel ske efter ansökan. För att så långt
som möjligt åstadkomma enhetliga regler för uttag av pension bör, i det
reformerade ålderspensionssystemet, samma regler gälla oavsett typ av
pensionsrättighet. Regeringen föreslår därför att någon regel om att för-
säkringskassan får betala ut garantipension utan ansökan från den pen-
sionsberättigade om statligt eller kommunalt personalpensionsorgan be-
gär det inte införs i det reformerade ålderspensionssystemet.
Regeringens förslag: Garantipension skall enligt huvudregeln betalas
ut månadsvis t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider
eller rätten till garantipension annars upphör.För det fall den pensions-
berättigade flyttar utomlands skall garantipension betalas ut till och
med utflyttningsmånaden Utbetalning skall endast ske till den
pensionsberättigade.
Garantipension skall även, oavsett den pensionsberättigades sam-
tycke, kunna betalas ut för andra perioder än månadsvis. Detta skall
gälla såväl utbetalningar i Sverige som till utomlands bosatta.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: PRO tillstyrker förslaget.
RFV och Östergötlands läns allmänna försäkringskassa tillstyrker för-
slaget att pension inte skall kunna betalas ut till annan än den pensions-
berättigade. Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa anser att
garantipension bör kunna betalas ut till annan än den pensionsberättigade
om denne p.g.a. ålderdomssvaghet, sjukdom, drogmissbruk eller annat
inte själv kan ta hand om sin pension.
88
Göteborgs allmänna försäkringskassa tillstyrker förslaget att garanti-
pension skall kunna betalas ut för andra perioder än månadsvis. SPV an-
ser att verket bör få betala ut garantipension månadsvis tillsammans med
tjänstepension.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande systemet betalas
ålderspension enligt huvudregeln ut genom månadsvisa utbetalningar.
Pensionsförmånen utges om inte annat är föreskrivet t.o.m. den månad då
den pensionsberättigade avlider eller rätten till förmånen annars upphör.
Pensionen betalas som huvudregel ut direkt till den pensionsberättigade. I
vissa fall kan emellertid försäkringskassan besluta att pensionen helt eller
delvis skall betalas ut till annan. Förutsättningarna härför är att den pen-
sionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt
missbruk av beroendeframkallande medel eller därmed jämförlig orsak är
ur stånd att själv ta hand om sin pension. Pensionen får då betalas ut till
en kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller annan
person för att användas till den pensionsberättigades eller hans eller hen-
nes familjs nytta.
Även garantipension skall, enligt regeringens förslag, som huvudregel
betalas ut månadsvis och bör på samma sätt som i det nuvarande syste-
met utges t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider. Om rät-
ten till garantipension upphör innan pensionstagaren avlider - t.ex. på
grund av att pensiontagaren inte längre uppfyller kravet på bosättning i
Sverige - skall naturligtvis pension inte utges för tid efter det att rätten
till pension upphört. Vi föreslår att garantipension för det fall den en-
skilde flyttar utomlands skall betalas ut till och med utflyttningsmånaden.
Regeringen föreslår vidare att garantipensionen som huvudregel beta-
las ut direkt till den pensionsberättigade. Frågan om det även i det refor-
merade ålderspensionssystemet skall finnas en möjlighet för försäkrings-
kassan att betala ut pensionen till annan än den pensionsberättigade be-
rördes varken av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. I Ds
1995:41 föreslogs för den inkomstgrundade pensionen att försäkrings-
kassan under de förutsättningar som anges i nuvarande regler i AFL skall
få betala ut pension till annan än den pensionsberättigade. Under det fort-
satta beredningsarbetet har det visat sig att regeln om utbetalning av pen-
sion till annan sällan tillämpas. 1997 års premiereservutredning ifråga-
satte i sitt betänkande behovet av en sådan utbetalningsregel och ansåg
att regeln återspeglar en äldre tids förhållanden och värderingar. Utred-
ningen ansåg vidare att regeln inte fyller någon nyttig funktion vid sidan
av allmänna bestämmelser om förvaltarskap och godmanskap som finns i
den familjerättsliga lagstiftningen. Med beaktande härav föreslog utred-
ningen att någon motsvarande regel inte bör införas för utbetalning av
premiepension. Även regeringen ifrågasätter, på grund av i huvudsak
samma skäl som angetts i utredningens förslag till premiepension, om det
i framtiden finns behov av en sådan regel. Vi menar att den som inte kan
ta hand om sin pension själv sannolikt behöver hjälp med att förvalta sin
egendom eller bevaka sin rätt även i andra avseenden. Det kan t.o.m. vara
så att utbetalning enligt nuvarande bestämmelse av pensionen till någon
av den pensionsberättigades anhöriga medför att godmanskap eller för-
valtarskap inte kommer till stånd trots att det vore sakligt påkallat. Med
Prop. 1997/98:152
89
hänsyn till vad som nu anförts föreslår regeringen att en regel motsva-
rande den i 16 kap. 12 § AFL inte införs i lagen om garantipension.
I det nuvarande systemet betalas alltså ålderspension enligt huvud-
regeln ut månadsvis. Om den pensionsberättigade är bosatt utomlands
kan dock Riksförsäkringsverket med den pensionsberättigades samtycke
förordna att pensionen skall betalas ut på annat sätt. Enligt den praxis
som har utvecklats sker utbetalningar i princip årsvis i stället för må-
nadsvis om den månadsvisa pensionsutbetalningen skulle ha understigit
1 % av basbeloppet (364 kr år 1998).
Huvudregeln i det reformerade pensionssystemet bör på samma sätt
som i det nuvarande systemet vara att garantipension, liksom inkomst-
grundad pension, skall betalas ut månadsvis. Det bör emellertid i vissa
fall också finnas möjlighet att betala ut pension för andra tidsperioder.
Riksdagen har beslutat (budgetproposition 1997/98:1 utg.omr. 11,
bet. 1997/98:SfUl, rskr. 1997/98:111) om ändring i 16 kap. 4 § AFL på
så sätt att om årspensionen uppgår till högst 2 400 kr, skall undantag från
den månadsvisa utbetalningen kunna göras om det inte finns särskilda
skäl däremot. Utbetalning skall ske i efterskott en eller två gånger per år.
Denna begränsning skall gälla utan samtycke från den pensionsberät-
tigade och för pensionsberättigade bosatta såväl utomlands som i Sverige.
Vidare har beslutats att utbetalning även i annat fall, efter överens-
kommelse med den pensionsberättigade, får ske en eller två gånger per
år. Regeln skall träda i kraft den 1 januari 1999. Regeringen konstaterade
i budgetpropositionen att utbetalningar till utlandet kan medföra förhål-
landevis stora kostnader såväl för den enskilde som för staten. Vidare
anfördes att proportionerna mellan administrationskostnaderna och det
utbetalade beloppet blir orimliga när det är fråga om små belopp, samt att
utbetalning av små belopp kan upplevas som stötande. Mot bakgrund av
detta och hittills gjorda bedömningar i arbetet med det reformerade pen-
sionssystemet anförde regeringen att det i det nuvarande pensionssyste-
met bör göras en ändring så att små pensionsbelopp skall kunna betalas ut
för annan tidsperiod än månadsvis. Månatlig utbetalning bör enligt
riksdagens beslut i anledning av förslaget i budgetpropositionen ske när
pensionen överstiger 200 kr per månad medan belopp därunder skall
kunna utges en eller två gånger per år. Det anfördes i propositionen att
det normalt inte torde innebära några nackdelar för pensionstagaren att
sammanföra pensionsbelopp understigande 200 kr per månad till utbetal-
ningar en eller två gånger per år. I enstaka fall kan emellertid även sådana
belopp ha avgörande betydelse för pensionstagare. Enligt riksdags-
beslutet får därför utbetalning ske månadsvis även av små belopp om det
finns särskilda skäl. Med tanke på beloppets storlek torde sådana sär-
skilda skäl aktualiseras endast i yttersta undantagsfall.
Motsvarande bestämmelse har föreslagits gälla inkomstgrundad ålders-
pension. Regeringen föreslår nu att motsvarande regel också skall gälla
garantipension.
Prop. 1997/98:152
90
Regeringens förslag: En person skall vara skyldig att återbetala
garantipension, om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter
eller genom att inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet
har förorsakat att pension betalats ut felaktigt eller med för högt be-
lopp. En person skall vidare vara återbetalningsskyldig, om pension i
annat fall betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och han eller
hon borde ha insett detta. Beslut om återbetalningsskyldighet fattas av
försäkringskassan. Försäkringskassan bör om det finns särskild anled-
ning kunna helt eller delvis efterge ett krav på sådan återbetalning.
Om en pensionsberättigad till följd av ändrad taxering retroaktivt
erhåller höjd inkomstgrundad ålderspension och detta påverkar storle-
ken av den garantipension han eller hon har erhållit skall den pen-
sionsberättigade vara skyldig att återbetala för mycket uppburen
garantipension. Detta får göras genom avräkning på retroaktivt utbe-
tald inkomstgrundad ålderspension.
Garantipension skall beviljas för förfluten tid för en pensionsberät-
tigad som retroaktivt fått sin pensionsrätt sänkt i fråga om den in-
komstgrundade pensionen.
Om en enskild tidigare, för samma tid som garantipension beviljats
retroaktivt, uppburit ersättning enligt en annan författning skall avdrag
göras på den retroaktiva garantipensionen.
För det fall en enskild, för samma tid som garantipension beviljats
retroaktivt, i väsentligt fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, skall
den retroaktivt beviljade garantipensionen få betalas ut till social-
nämnden.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: PRO och Göteborgs allmänna försäkringskassa
tillstyrker förslaget. Uppsala läns allmänna försäkringskassa hävdar att
samma återbetalningsregler bör gälla för alla förmåner och förordar att
återbetalningsreglema avseende garantipension utformas i enlighet med
reglerna för utbildningsbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd, för
vilka förmåner gäller att återbetalningsskyldighet föreligger oavsett om
den försäkrade förorsakat felutbetalningen eller ej.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län instämmer i promemorians för-
slag att försäkringskassans skall samordna pensionsbetalningama på så
sätt att det belopp som den pensionsberättigade är skyldig att återbetala
skall räknas av på den retroaktivt höjda pensionsförmånen. Riksskatte-
verket (RSV) har framfört vissa lagtekniska synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: I 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) upptas regler om återbetalningsskyldighet för
ersättning som någon uppburit obehörigen genom att ha lämnat oriktiga
uppgifter e.d. Dessa regler tar sikte på såväl utbetald pension som andra
ersättningar inom ramen för AFL. Innebörden av reglerna är att åter-
91
betalningsskyldighet för uppburen ersättning föreligger i två fall. I det
första krävs att någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåten-
het att fullgöra henne eller honom åvilande uppgifts- eller anmälnings-
skyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning har utgått obehöri-
gen eller med för högt belopp. I det andra fallet krävs att någon eljest
obehörigen eller med för högt belopp har uppburit ersättning, vilket han
eller hon skäligen bort inse. I det första fallet krävs således inte att
vederbörande varit medveten om felaktigheten. I det andra fallet är han
eller hon skyddad av god tro. I båda fallen är följden återbetalningsskyl-
dighet av vad som utbetalats för mycket, om inte i särskilt fall anledning
föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.
Reglerna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § AFL har utökats
med bestämmelser om återbetalning vid underlåten eller bristfällig betal-
ning av tilläggspensionsavgift.
Även i det reformerade ålderspensionssystemet bör, under samma för-
utsättningar som enligt AFL, den pensionsberättigade åläggas åter-
betalningsskyldighet för pension som betalats ut med för högt belopp
beroende på att den enskilde lämnat oriktiga uppgifter e.d. Den enskilde
bör också på samma sätt som gäller i dag bli återbetalningsskyldig om
pension uppburits felaktigt eller med för högt belopp och den enskilde
skäligen bort inse detta.
Fråga är emellertid om den nuvarande regeln i AFL bör överföras helt
oförändrad till det nya ålderspensionssystemet. Lagrådet finner det svårt
att hitta exempel på något fall då den enskilde kan bli återbetalningsskyl-
dig för att han eller hon ”på annat sätt” än genom att lämna oriktiga upp-
gifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings-
skyldighet orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för
högt belopp. Exempelvis täcks felaktiga uppgifter i inkomstdeklarationer
av ”oriktiga uppgifter”. Med hänsyn härtill och då den angivna förutsätt-
ningen för återbetalningsskyldighet inte kommit till användning i förvalt-
ningsdomstolarnas praxis förordar Lagrådet att orden ”eller på annat sätt”
får utgå ur det aktuella lagrummet i den nya lagstiftningen.
Regeringen finner fog för vad Lagrådet anfört i denna fråga och menar
därför att orden ”eller på annat sätt” bör utgå ur den regel motsvarande
20 kap. 4 § AFL som vi föreslår skall införas i den nya lagstiftningen.
Skyldighet att betala tillbaka utbetald pension skall inträda endast om
beslut om återbetalning meddelats. Sådant beslut bör fattas av försäk-
ringskassan. Återbetalningen bör, liksom i dag, kunna ske antingen ge-
nom avdrag på senare utbetalningar av pension eller genom att den en-
skilde åläggs att återbetala för mycket erhållen pension eller i sista hand
genom sedvanlig indrivning. Såsom gäller idag skall försäkringskassan
om det finns särskilda skäl ha möjlighet att helt eller delvis efterge krav
på återbetalning.
Vad som nu har sagts föreslås i propositionen om inkomstgrundad
ålderspension gälla för sådan pension och föreslås nu gälla för garanti-
pension.
Ändringar i den försäkrades taxering kan under vissa förutsättningar
innebära att beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt
måste ändras. Under tiden från det att pensionsrätt fastställts till dess att
beslutet ändras kan den enskilde redan hunnit att ta ut pension. Pensionen
Prop. 1997/98:152
92
kommer då naturligtvis att räknas om för framtiden. Frågan är vad som
skall gälla för pension som betalats ut för förfluten tid.
För det fall den ändrade taxeringen innebär en höjning av den pen-
sionsgrundande inkomsten och av pensionsrätten skall den högre pensio-
nen enligt förslag i propositionen om inkomstgrundad ålderspension be-
talas ut även för förfluten tid. De tillkommande pensionsbeloppen skall
därvid betalas ut i ett sammanhang. För det fall den ändrade taxeringen
leder till en sänkning av den pensionsgrundande inkomsten och som en
följd härav en sänkning av pensionsrätten kommer detta enligt förslaget i
den nyss nämnda propositionen som huvudregel inte leda till att den en-
skilde blir återbetalningsskyldig för den för mycket uppburna inkomst-
grundade ålderspensionen. Återbetalningsskyldighet av inkomstgrundad
pension kommer alltså i detta läge att kunna bli aktuell endast då
ändringsbeslutet, som lett till en lägre pensionsgrundande inkomst och
därmed lägre inkomstgrundad pension, har sin grund i att den enskilde
tidigare lämnat oriktig uppgift eller liknande.
En pensionsberättigad som till följd av ändrad taxering erhåller en
högre inkomstgrundad pension för förfluten tid än vad han eller hon re-
dan uppburit kan under samma tid även ha uppburit garantipension. Den
retroaktiva höjningen av den inkomstgrundade pensionen kan innebära
att garantipension borde ha utgetts med ett lägre belopp eller inte alls.
Enligt vad som anges i avsnitt 10.3 föreslår vi att beslutet om
garantipension då automatiskt skall ändras. Den pensionsberättigade skall
då även i sådana situationer skall vara skyldig att återbetala för mycket
uppburen garantipension. Försäkringskassan bör härvid samordna
pensionsbetalningama på så sätt att det belopp avseende garantipension
som den pensionsberättigade är skyldig att återbetala skall räknas av på
den retroaktivt höjda inkomstgrundade pensionen innan denna betalas ut.
Då den ändrade taxeringen medför en sänkning av pensionsrätten för
förfluten tid skall den pensionsberättigade, som angetts ovan, i regel inte
åläggas återbetalningsskyldighet av för mycket uppburen inkomstgrun-
dad pension. I sådant fall påverkas således inte den garantipension som
den pensionsberättigade kan ha erhållit av den ändrade taxeringen.
Däremot kan en retroaktiv sänkning av pensionsrätt avseende inkomst-
grundad pension som har sin grund i att den pensionsberättigade lämnat
oriktiga uppgifter eller liknande medföra att den inkomstgrundande
ålderspensionen skall betalas tillbaka och att garantipension för förfluten
tid borde ha utgetts med högre belopp än vad som faktiskt betalats ut. Vi
föreslår att försäkringskassan också i sådana situationer skall ändra sitt
tidigare beslut om garantipension och bevilja sådan pension retroaktivt.
Härvid bör försäkringskassan samordna pensionsbetalningama på så sätt
att det belopp avseende inkomstgrundad pension som den
pensionsberättigade är skyldig att återbetala skall räknas av på den
retroaktivt beviljade garantipensionen innan denna betalas ut. En enskild
som tidigare inte varit berättigad till garantipension, t.ex. på grund av att
han eller hon haft för hög inkomstgrundad pension, och som retroaktivt
får sänkt inkomstgrundad pension kan, till följd av henne eller honom
eventuellt ålagd återbetalningsskyldighet av för mycket utbetald sådan
pension, i efterhand uppfylla förutsättningarna för rätt till garantipension.
Regeringen föreslår att försäkringskassan i en sådan situation skall kunna
Prop. 1997/98:152
93
bevilja den pensionsberättigade garantipension för förfluten tid utan ny
ansökan från den pensionsberättigade. Även i detta fall bör samordning
av pensionsbetalningama ske.
Om garantipension beviljas retroaktivt och den enskilde tidigare, för
samma tid som garantipension beviljats, efter beslut av en allmän försäk-
ringskassa eller en arbetslöshetskassa uppburit ersättning enligt en annan
författning, föreslår vi att avdrag skall göras på den retroaktiva garanti-
pensionen. Avdraget skall motsvara det belopp som överstiger vad som
skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade
fattats samtidigt.
För det fall en enskild som retroaktivt beviljas garantipension tidigare,
för samma tid som garantipension beviljats retroaktivt, i väsentlig om-
fattning fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt social-
tjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, föreslår regeringen
att den retroaktivt beviljade garantipensionen skall få betalas ut till
socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt
betalat ut till den pensionsberättigade och dennes familjs försöijning för
den tid som den retroaktiva pensionen avser.
Prop. 1997/98:152
o
I utformningen av såväl det nuvarande regelsystem som gäller för ålders-
pension i form av folkpension som de regler för garantipension som före-
slås gälla inom det reformerade systemet har hänsyn tagits till att den
försäkrade kan ha varit bosatt utomlands under den förvärvsverksamma
tiden eller bor utomlands under tiden som pensionär. Både enligt nuva-
rande regelsystem och det reformerade systemet föreskrivs en försäk-
ringstid om ett visst antal år för rätt till oavkortat grundskydd. Vidare
finns regler för vad som skall gälla för utbetalning av grundskyddet till
personer bosatta utomlands.
Med hänsyn till internationella förpliktelser får emellertid de nationella
reglerna inte alltid fullt genomslag. I detta avsnitt behandlas avsteg från
de nationella reglerna som EG-rätten kan medföra. Motsvarande avvikel-
ser kan gälla även för medborgare i länder med vilka Sverige har träffat
överenskommelse om socialförsäkringskonvention.
Folkpension och pensionstillskott utges i förhållande till antingen antalet
bosättningsår i Sverige eller antalet år med pensionspoäng inom ATP-
systemet. För rätt till folkpension krävs enligt nationella regler antingen
minst tre bosättningsår eller minst tre år med pensionspoäng. Enligt för-
ordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen (förordningen beskrivs kortfattat i avsnitt 9.3)
94
kan kravet på minsta försäkringstid uppfyllas genom sammanläggning
med försäkringstid härrörande från annat land inom EU/EES-området.
Minst ett år måste dock avse Sverige.
Förordningens regler innebär en avvikelse även vad gäller pensionstill-
skottets avräkning mot utländsk pension, dvs. pensionstillskottet samord-
nas i regel inte med pension från annat EU/EES-land.
Enligt den nationella lagstiftningen utges folkpension till svensk med-
borgare bosatt utomlands endast tillsammans med ålderspension från
ATP-systemet och då i förhållande till antalet intjänade år med pensions-
poäng. Svensk medborgare som inte är berättigad till ålderspension från
ATP-systemet eller utländsk medborgare har således inte rätt till svensk
folkpension vid utflyttning från Sverige. Pensionstillskottet utges enbart
vid bosättning i Sverige. För personer som omfattas av förordningen
(EEG) nr 1408/71 gäller dock samma regler för rätt till utbetalning av
folkpension och pensionstillskott vid bosättning i annat land inom
EU/EES-området som vid bosättning i Sverige.
Prop. 1997/98:152
Regeringens bedömning: Garantipensionen kommer att betalas ut
inom EU/EES-området. Garantipension till en person som även varit
försäkrad i ett annat EU/EES-land beräknas enligt principerna om an-
delsberäkning i förordningen (EEG) nr 1408/71. Därvid skall garanti-
pensionen trappas av även mot utländsk pension.
Bedömning i promemorian: Bedömningen i promemorian stämmer i
huvudsak överens med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) påpekar att tolk-
ningen i promemorian av EG-rättens regler om minskning av garantipen-
sionen med hänsyn till utländska förmåner inte är självklar, vilket innebär
att det eventuellt skulle kunna visa sig att en sådan minskning inte är
tillåten. Västmanlands läns allmänna försäkringskassa påpekar att tolk-
ningen i promemorian av samordningsreglerna i artikel 46 i förordningen
(EEG) nr 1408/71 inte stämmer överens med nuvarande tillämpning en-
ligt RFV:s allmänna råd om socialförsäkringen och EU.
Skälen för regeringens bedömning: Garantipensionen skall dels ut-
göra ett grundskydd för pensionärer som helt saknar rätt till inkomst-
relaterad pension, dels ge en viss utfyllnad till dem med låg
inkomstrelaterad pension. Garantipensionens maximala nivå skall därför,
på sätt som närmare beskrivs i avsnitt 7, avräknas mot den
inkomstgrundade ålderspension som individen tjänat in. Vidare föreslås
avräkning ske mot bl.a. motsvarande pension enligt utländsk lagstiftning.
För rätt till oavkortad garantipension skall krävas en försäkringstid i
Sverige om 40 år enligt förslaget i avsnitt 6. Garantipensionen föreslås
enligt den svenska lagstiftningen kunna betalas ut enbart till personer
som är bosatta i landet (avsnitt 8).
95
I avsnitten 6-8 har således redogjorts för vad som föreslås gälla beträf-
fande beräkning av garantipension för personer som under del av sin för-
värvsaktiva tid har varit bosatta utomlands samt beträffande garantipen-
sion till utomlands bosatta pensionärer. För pensionärer som är eller tidi-
gare har varit bosatta inom EU/EES-området och omfattas av reglerna i
förordningen (EEG) nr 1408/71 kan emellertid komma att gälla andra
regler om garantipensionen kan anses falla inom ramen för förordningens
tillämpningsområde.
Förordning (EEG) nr 1408/71 innehåller regler som syftar till att ge-
nom samordning av medlemsstaternas lagstiftning säkerställa den sociala
tryggheten för personer som flyttar inom gemenskapen. Den omfattar i
huvudsak socialförsäkringsförmåner och s.k. familjeförmåner.
Förordningen vilar på fem huvudprinciper; principen om en tillämplig
lagstiftning, likabehandlingsprincipen, sammanläggningsprincipen, ex-
portabilitetsprincipen och proratatemporis-principen.
Principen om en tillämplig lagstiftning innebär att en person endast
skall omfattas av lagstiftningen i ett medlemsland och som huvudregel
det land där arbete vid en viss tidpunkt utförs.
Likabehandlingsprincipen innebär att medborgare i en medlemsstat
som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som omfattas av
förordningen har samma rättigheter och skyldigheter i fråga om förmåner
för social trygghet och avgifter till sådana system som bosättningsstatens
egna medborgare.
Sammanläggningsprincipen innebär att anställda eller egenföretagare
som flyttar till en annan medlemsstat eller får arbete där har rätt att lägga
samman försäkrings- eller bosättningsperioder i syfte att uppfylla natio-
nella krav på minsta tid för rätt till förmåner.
Exportabilitetsprincipen innebär att kontantförmåner som utges vid
bl.a. invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande inte får minskas,
ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att den be-
rättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land som
utger förmånen.
Proratatemporis-principen innebär att den som på grund av flyttning
till ett annat land inte har tjänat in rätt till oavkortad förmån i ett visst
land skall ha rätt att erhålla en så stor andel av förmånen som svarar mot
intjänandetiden.
Det torde vara klart att garantipensionen skall betraktas som en trygg-
hetsförmån och därmed falla under förordningens tillämpningsområde
snarare än att betraktas som en socialhjälpsförmån. Det gäller garantipen-
sion såväl till personer med som till personer utan rätt till inkomstgrun-
dad ålderspension. Skäl som talar härför är att garantipensionen är en
lagfäst rättighet som utges enligt klart avgränsade villkor och inte är be-
roende av en uppskattning av individuella behov.
Prop. 1997/98:152
96
Export av garantipensionen
Prop. 1997/98:152
Av det ovan sagda följer att, enligt exportabilitetsprincipen, garantipen-
sionen skall betalas ut vid bosättning inom EU/EES-området.
I sammanhanget bör nämnas att vissa icke-avgiftsfinansierade förmå-
ner är undantagna från exporträtt. Det gäller bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg för pensionärer, handikappersättning som inte utgör tillägg
till pension och vårdbidrag. Garantipensionen, som skall ersätta folkpen-
sionen, torde dock inte kunna hänföras till den kategori av förmåner som
kan undantas från export.
Samordning av garantipension och utländsk pension
Eftersom garantipensionen är en utfyllnadsförmån skall den reduceras om
den pensionsberättigade uppbär inkomstgrundad ålderspension. Vid
beräkningen av garantipensionen skall, enligt vårt förslag, med inkomst-
grundad ålderspension likställas vissa andra pensionsförmåner, bl.a. ut-
ländsk pension. I det följande behandlas frågan huruvida reglerna i för-
ordningen (EEG) nr 1408/71 uppställer något hinder mot att garantipen-
sionen reduceras med hänsyn till utländsk pension.
En grundläggande princip bakom regelsystemet i förordning (EEG) nr
1408/71 är att det ankommer på den nationella lagstiftningen att, om så är
önskvärt, uppställa regler om minskning av pensionsförmåner med
hänsyn till annan pension eller social förmån. I den mån sådana regler
medger reduktion av nationell pension kan, inom vissa gränser,
motsvarande regler uppställas med avseende på förmåner som förvärvats
enligt en annan medlemsstats lagstiftning.
I förordningens artikel 12.2, under rubriken "Förhindrande av sam-
manträffande av förmåner", föreskrivs som huvudregel att minsknings-
regler i den nationella lagstiftningen får åberopas även gentemot förmå-
ner som har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Detta
gäller dock inte om annat är föreskrivet i förordningen. Beträffande pen-
sioner finns det sådana föreskrifter i artiklarna 46 a-c.
I artiklarna finns dels allmänna, dels särskilda bestämmelser om
minskning, innehållande eller indragning av förmåner. I artikel 46 b reg-
leras i vilka fall minskning, innehållande och indragning av en förmån får
ske när denna sammanträffar med förmåner av samma slag enligt två
eller flera medlemsstaters lagstiftning. Här anges bl.a. att nationella
minskningsregler inte får användas på en förmån som har prorataberäk-
nats enligt artikel 46.2. Med förmåner av samma slag avses förmåner vid
invaliditet, ålderdom eller till efterlevande som beräknas eller utges på
grundval av försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts
av en och samma person.
97
4 Riksdagen 1997/98 1 saml. Nr 152
I artikel 46 regleras frågor om beviljande av förmåner. Av artikeln Prop. 1997/98:152
följer att den förmånsberättigade skall ha rätt till den högsta av den enligt
nationella regler beräknade förmånen och förmånen beräknad efter pro-
ratatemporis-principen. Artikel 46 är uppdelad i tre punkter. I första
punkten anges villkoren för beräkning av en förmån enligt nationella
regler och i andra punkten regleras den s.k. prorata-beräkningen. Den
sistnämnda beräkningen innebär att den behöriga institutionen först skall
beräkna hur stor pension den pensionsberättigade skulle ha fått enligt det
aktuella landets lagstiftning om samtliga försäkrings- och/eller bosätt-
ningsperioder hade fullgjorts i det landet. Detta belopp kallas det teore-
tiska beloppet. Med utångspunkt från detta beräknas sedan den faktiska
pensionen som en andelspension (prorata-pension) utifrån förhållandet
mellan den pensionsberättigades försäkrings- eller bosättningstid i det
aktuella landet och den totala tid som ligger till grund för beräkning av
det teoretiska beloppet. I artikelns tredje punkt, som fick sin nuvarande
lydelse år 1992, anges att det är den högsta av förmånerna beräknade
enligt första respektive andra punkten som skall utges "utan att det på-
verkar tillämpningen av bestämmelserna om minskning, innehållande
eller indragning, som gäller enligt den lagstiftning enligt vilken förmånen
skall utbetalas." Vidare sägs att i förekommande fall skall den jämförelse
som skall göras stå i relation till de belopp som har fastställts efter till-
lämpningen av nämnda bestämmelser.
De nu beskrivna reglerna anger alltså i vilka fall som nationella minsk-
ningsregler får användas på förmåner som sammanträffar. Som tidigare
har anförts föreslås att garantipensionen skall avräknas mot andra
pensionsförmåner, i förekommande fall även mot utländska sådana.
Frågan är nu om detta sätt att beräkna garantipensionen är att anse som
en nationell minskningsregel av det slag som anges i artikel 46 a-c.
Den svenska regeringen anser att så inte är fallet av följande skäl. Av
artikel 46 b torde följa att eventuella minskningsregler i den nationella
lagstiftningen blir aktuella först efter det att en förmån har beräknats
enligt artikel 46.1-2. Frågan är då när en förmån har beräknats.
När det är fråga om en utfyllnadsförmån såsom garantipension är stor-
leken av denna i sig beroende av storleken på andra förmåner. En utfyll-
nadsförmån kan med andra ord inte beräknas självständigt utan hänsyns-
tagande till vissa angivna andra förmåner. Hänsynstagandet till dessa
andra förmåner, vilkas storlek påverkar storleken på utfyllnadsförmånen
är därför ett led i beräkningen av utfyllnadsfömånen och inte någon
minskning på grund av att förmånerna sammanträffar. Det går således
inte att beräkna förmånens storlek fristående. Den beräknade förmånen
kan sedan eventuellt bli föremål för reducering enligt regler om sam-
manträffande av förmåner om det finns någon sådan regel i den nationella
lagstiftningen. I sådant fall blir eventuella föreskrifter i förordningen som
begränsar sådana nationella minskningsregler tillämpliga.
98
Det är därför den svenska regeringens uppfattning att garantipension
skall få avräknas mot allmän obligatorisk pension - såväl ren inkomst-
grundad pension som annan allmän pension som inte är av utfyllnadska-
raktär - intjänad i annat EU/EES-land och att en sådan tolkning är fören-
lig med reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71. Ytterligare ett argument
för att utländsk pension bör få beaktas är att det teoretiska beloppet skall
återspegla den pension som skulle ha utgetts om all försäkringstid hade
fullgjorts i Sverige. I beräkningen bör då även beaktas den utländska
pension som skulle ha tjänats in under hela denna tid oavsett var den
fullgjorts.
Enligt reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 skall, som tidigare an-
förts, en förvärvsarbetande uppbära pension från vart och ett av de länder
där han eller hon tjänat in pension. Beräkningen av pensionen sker i så-
dana fall enligt proratatemporis-principen. Tillämpat på garantipensionen
får detta anses innebära följande. Först beräknas det garantipensionsbe-
lopp som skulle ha utgetts om försäkringstid inom EU/EES-området lik-
ställs med försäkringstid i Sverige. Därvid likställs med svensk inkomst-
relaterad ålderspension motsvarande pension från annat land. Detta pen-
sionsbelopp utgör det teoretiska beloppet. Med utgångspunkt från det
teoretiska beloppet beräknas sedan den faktiska pensionen som en andels-
pension (prorata-pension) utifrån förhållandet mellan försäkringstiden i
Sverige och den totala försäkringstiden inom EU/EES-området.
För att förtydliga beräkningsgången kan tas ett exempel med en person
som under sin förvärvsaktiva tid varit försäkrad 20 år i Sverige, 10 år i
Tyskland och resten av tiden utanför Europa. Först beräknas ett garanti-
pensionsbelopp enligt beskrivningen i avsnitt 7 med tillgodoräknande av
en försäkringstid om 30 år av 40 erforderliga - detta är det teoretiska
beloppet. Det faktiska garantipensionsbelopp, som personen skall erhålla,
utgör 20/30 av det teoretiska beloppet.
I detta kapitel behandlas frågor som rör det processuella förfarandet så-
som förslag till regler angående ändring, omprövning och överklagande
av beslut enligt den här föreslagna lagen om garantipension. Vidare be-
handlas frågor om utrednings- och uppgiftsskyldighet, preskription och
utmätning m.m.
Dessa frågor behandlades inte närmare i princippropositionen. För den
inkomstgrundade ålderspensionen lämnades däremot detaljerade förslag i
Ds 1995:41. Med anledning av vissa synpunkter från remissinstanserna
på förslagen i den promemorian presenterades i Ds 1997:66 processuella
regler som utformats på ett delvis annorlunda sätt. De förslag som därvid
presenterades avsåg i tillämpliga delar såväl den inkomstgrundade ålders-
pensionen som garantipensionen. Regeringen lämnar i propositionen
angående inkomstgrundad ålderspension förslag till hur de processuella
reglerna för den pensionen skall se ut. Dessa förslag överensstämmer till
Prop. 1997/98:152
99
stor del med de förslag som lämnades i Ds 1997:66. Som angavs i den
promemorian är avsikten att de båda systemen skall kopplas samman på
så sätt att samma processuella regler, så långt möjligt, skall gälla för
såväl den inkomstgrundade ålderspensionen som för garantipensionen. Vi
föreslår här att detta lagtekniskt sker genom hänvisningar i lagen om
garantipension till lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Regeringens förslag: Förvaltningslagens regler om handläggning av
ärenden skall gälla för samtliga ärenden om garantipension enligt
denna lag. Enskilda, statliga och kommunala myndigheter, arbetsgi-
vare m.fl. skall, precis som enligt nuvarande regler, vara skyldiga att
efter föreläggande komma in med de uppgifter som behövs för till-
lämpning av den nya lagen. Uppgifter som den enskilde skall lämna
om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete.
Beslut om garantipension skall fattas av den försäkringskassa där
den pensionssökande är eller skulle vara inskriven vid tidpunkten för
beslutet. Beslut om garantipension får fattas med stöd av automatisk
databehandling av Riksförsäkringsverket för de allmänna försäkrings-
kassornas räkning.
Ändring och omprövning av beslut skall göras av samma försäk-
ringskassa som fattat beslutet eller den försäkringskassa för vilkens
räkning Riksförsäkringsverket har fattat beslutet med stöd av automa-
tisk databehandling.
Promemorians förslag: Det lagförslag som presenterades i promemo-
rian stämmer överens med regeringens förslag såvitt gäller vilken försäk-
ringskassa som skall fatta beslut enligt lagen om garantipension. I pro-
memorian föreslogs också att den enskilde normalt skulle underrättas i
pensionsärenden om försäkringskassan tänkte avvika från uppgifter som
lämnats av den pensionssökande själv. Regeringen lämnar här inte något
motsvarande förslag. Förslagen i övrigt har inte behandlats i promemo-
rian.
Remissinstanserna: Med hänvisning till diskussionen i proposition
1996/97:121 Systembrister och missbruk inom socialförsäkringssyste-
men, föreslår Riksförsäkringsverket (RFV) att lagen om garantipension
kompletteras med en bestämmelse om att uppgifter som den enskilde
lämnar för försäkringskassans bedömning av rätten till olika förmåner
skall, när det gäller faktiska förhållanden, lämnas på heder och samvete
om särskilda skäl inte talar emot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förvaltningslagen gäller att
myndigheter skall handlägga ärenden enkelt, snabbt och billigt utan att
säkerheten eftersätts. Myndigheten skall beakta möjligheten att själv in-
hämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter om det be-
hövs. Ett ärende får inte avgöras innan den enskilde fått tillfälle att yttra
sig över uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än den en-
skilde själv.
Prop. 1997/98:152
100
Utgångspunkten i propositionen angående inkomstgrundad ålderspen- Prop. 1997/98:152
sion är att samma handläggningsregler, så långt möjligt, skall gälla inom
pensionssystemet oavsett om det är skattemyndigheten, den allmänna
försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten som handlägger en
fråga. Regeringen föreslår därför i nämnda proposition att förvaltnings-
lagens regler i så stor utsträckning som möjligt skall vara tillämpliga vid
handläggning av ärenden enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Motsvarande bör enligt regeringens uppfattning gälla vid handläggningen
av ärenden om garantipension. Detta innebär bl.a. att den allmänna servi-
ceskyldighet och utredningsskyldighet som gäller enligt förvaltnings-
lagen skall gälla även för ärenden enligt den här föreslagna lagen om ga-
rantipension.
Som nämnts ovan skall den enskilde enligt förvaltningslagen under-
rättas om uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än henne
eller honom själv. I Ds 1997:66 föreslogs att denna kommunikations-
skyldighet i pensionsärenden skulle utvidgas till att även gälla uppgifter
som tillförts ärendet av den enskilde om myndigheten tänker avvika från
denna uppgift. I det fortsatta beredningsarbetet har en sådan utvidgad
kommunikationsskyldighet bedömts som onödig. I de fall försäkrings-
kassan avviker från uppgifter lämnade av den enskilde torde det ofta vara
fråga om att motstridiga uppgifter har lämnats av någon annan. Dessa
uppgifter skall då, enligt förvaltningslagens regler, kommuniceras med
den enskilde. Om i annat fall försäkringskassan avviker från uppgifter
som lämnats av den enskilde torde det inte göra någon skillnad om upp-
gifterna kommuniceras eller inte. Den enskilde som inte är nöjd med be-
slutet har då i stället att begära omprövning och därefter eventuellt över-
klaga försäkringskassans beslut.
För att handlägga ärenden om garantipension är den allmänna försäk-
ringskassan i första hand beroende uppgifter från den enskilde och upp-
gifter som försäkringskassan själv förfogar över. Våren 1997 föreslog
regeringen ett antal lagändringar för att förbättra försäkringskassornas
utrednings- och kontrollmöjligheter. Bl.a. föreslogs en generell regel om
att uppgifter som den försäkrade lämnar om faktiska förhållanden skulle
lämnas på heder och samvete (prop. 1996/96:121). Förslaget har antagits
av riksdagen (bet. 1996/97:SfU 10, rskr. 1996/97:231). Motsvarande bör
gälla även för uppgifter som en enskild skall lämna enligt lagen om ga-
rantipension. Som närmare utvecklats i avsnitt 8.2, kräver garantipension
ansökan av den enskilde. I sådan ansökan skall det således åligga den
enskilde att på heder och samvete lämna fullständiga uppgifter om de
förhållanden som är av betydelse för att bedöma rätten till garantipension
och storleken av denna. Även i andra sammanhang än i en ansökan kan
den enskilde komma att lämna uppgifter om faktiska förhållande. Dessa
uppgifter skall då också lämnas på heder och samvete.
Eftersom uttag av garantipension kräver samtidigt uttag av eventuell
inkomstgrundad ålderspension bör ansökan om båda dessa pensioner
göras i ett sammanhang och förslagsvis i en och samma ansökan. Upp-
giften om den inkomstgrundade ålderspensionen, som krävs för bestäm-
mande av garantipensionen, kommer försäkringskassan därmed att själv
förfoga över.
101
För fastställande av hur många försäkringsår för garantipension som Prop. 1997/98:152
den enskilde skall få tillgodoräkna sig kan det i vissa fall finnas behov av
att inhämta uppgifter från andra än den enskilde själv. För detta och
eventuella övriga uppgifter som kan behövas för fastställande av garanti-
pensionen, bör statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare
vara skyldiga att, efter föreläggande inkomma med de uppgifter som kan
behövas för tillämpning av reglerna om garantipension.
Av samma skäl som att ansökan om garantipension och inkomstgrun-
dad ålderspension bör göras i en och samma ansökan bör också en och
samma försäkringskassa besluta om såväl inkomstpension och tilläggs-
pension som garantipension. I propositionen angående inkomstgrundad
ålderspension föreslår regeringen att beslut om inkomstpension och
tilläggspension skall fattas av den allmänna försäkringskassa där den
pensionssökande är eller skall vara inskriven enligt AFL vid tidpunkten
för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon
försäkringskassa skall beslutet i stället fattas av Stockholms läns all-
männa försäkringskassa. Vi föreslår att samma beslutsordning skall gälla
för beslut om garantipension.
I propositionen angående inkomstgrundad ålderspension föreslår vi
också att beslut om bl.a. pension skall få fattas genom automatisk data-
behandling för att det reformerade pensionssystemet inte skall bli alltför
svåradministrerat. Detta gäller dock endast när enligt 20 § första stycket 1
förvaltningslagen skäl för beslutet inte måste anges. Flertalet beslut om
garantipension torde komma att vara sådana beslut där skäl inte behöver
anges. Det är enligt vår uppfattning därför lämpligt att även beslut om
garantipension skall få fattas genom ADB. I likhet med vad vi föreslår för
den inkomstgrundade ålderspensionen skall det i sådana fall fortfarande
vara försäkringskassan som är beslutande organ och som avgör om beslut
skall fattas genom ADB. Det är också försäkringskassan som beslutar om
ändring eller omprövning av det fattade beslutet.
Regeringens förslag: Ändringar beträffande ålderspension, efter-
levandepension eller förtidspension som ligger till grund för ett beslut
enligt denna lag skall automatiskt medföra följdändringar av beslutet
om detta påverkas av ändringen.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har berört denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom garantipensionen skall be-
stämmas med ledning av den pensionsberättigades inkomstgrundade ål-
derspension, eventuell tilläggspension i form av änkepension, viss ut-
ländsk ålderspension samt utländsk förtidspension och efterlevandepen-
sion kommer ändringar av dessa pensioner att medföra att också garanti-
pensionen behöver ändras. Regeringen föreslår att sådana ändringar av ett
tidigare beslut om garantipension skall kunna göras genom det änd-
102
ringsinstitut som har föreslagits gälla för den inkomstgrundade ålders- Prop. 1997/98:152
pensionen vid ändringar i det beräkningsunderlag som använts vid be-
stämmande av pensionen.
För garantipensionen finns inte skäl till någon beloppsbegränsning när
ändring skall ske eftersom garantipensionen utgör en utfyllnad till den
inkomstgrundade ålderspensionen och förändras i förhållande till hur
denna pension ändras.
Förutom de föreslagna bestämmelserna som nu beskrivits om när ett
beslut skall ändras gäller förvaltningslagens regler om ändring av ett be-
slut på grund av att det har blivit uppenbart oriktigt eller liknande (26 §
förvaltningslagen).
Regeringens förslag: Beslut om garantipension skall omprövas om
den enskilde begär det eller om det finns andra skäl. Begäran om om-
prövning skall ske skriftligen och komma in till försäkringskassan
inom två månader från det att den pensionssökande fått del av beslu-
tet. Riksförsäkringsverket skall inte kunna begära omprövning av be-
slut. Försäkringskassan skall under vissa förutsättningar på eget initia-
tiv kunna ompröva sina beslut. Beslut får omprövas till fördel för den
enskilde inom två månader från det att beslutet meddelades. Om ett
beslut har blivit felaktigt på grund av att den enskilde har lämnat
oriktiga uppgifter eller har brustit i sin uppgiftsskyldighet eller om be-
slutet har fattats på uppenbart oriktigt eller ofullständigt underlag eller
liknande får omprövning ske utan tidsbegränsning.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att för-
säkringskassan skulle kunna ompröva beslut om garantipension både till
fördel och till nackdel för den enskilde inom två månader från det att be-
slutet meddelades.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att det bör finnas
gemensamma omprövnings- och ändringsregler för hela socialförsäk-
ringsområdet. I avvaktan på en översyn av dessa regler bör bestämmel-
serna i den nya lagen motsvara vad som gäller enligt 20 kap. 10 och
10 a §§. Detsamma anser Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i
Göteborgs och Bohus län. Länsrätten framhåller vidare att det är
otillfredställande att försäkringskassan kan ompröva sina beslut även till
nackdel för den enskilde och att en omprövning inom två månader från
det att beslutet meddelades dessutom är för kort tid för att hinna med
kommunicering, utredning m.m. Göteborgs allmänna försäkringskassa
förklarar att kassan inte har några synpunkter på förslaget
103
Skälen för regeringens förslag: I 20 kap. 10 § AFL finns bestämmel-
ser om omprövning såvitt gäller beslut av allmän försäkringskassa. För-
säkringskassan får enbart ompröva beslut som har fattats av tjänsteman
och endast på begäran av den försäkrade. Riksförsäkringsverket får inte
begära omprövning av försäkringskassans beslut. Vid omprövningen får
beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. Förutom denna bestäm-
melse finns också regler om ändring av beslut i 20 kap. 10 a § AFL. En-
ligt denna bestämmelse skall försäkringskassan i vissa särskilt angivna
fall självmant ändra sitt beslut. Denna regel har dock i praktiken kommit
att tillämpas på ett sätt som inte helt överensstämmer med lagtextens ly-
delse.
Som anförts inledningsvis anser regeringen att förvaltningslagens be-
stämmelser bör tillämpas i så stor utsträckning som möjligt på beslut en-
ligt den föreslagna lagen. Enligt förvaltningslagen skall omprövning ske
om myndigheten finner att ett beslut är uppenbart oriktigt på grund av
nya omständigheter eller någon annan anledning. I likhet med vad som
föreslås för den inkomstgrundade ålderspensionen bör dock beslut som
meddelas enligt den här föreslagna lagen omprövas även i andra situatio-
ner än då beslutet är uppenbart oriktigt.
Frågan är då hur en sådan bestämmelse bör vara utformad. Bestämmel-
sen om omprövning i AFL har som sagt fått ett mer vidsträckt tillämp-
ningsområde än vad som direkt följer av lagtexten. I propositionen angå-
ende inkomstgrundad ålderspension föreslår regeringen därför en helt ny
regel för omprövning av beslut. Som anförts i inledningen till detta kapi-
tel är det vår mening att de processuella reglerna så långt möjligt skall
vara desamma för garantipensionen som för den inkomstgrundade ålders-
pensionen. Vi föreslår därför att omprövningsbestämmelsen i den
föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension görs tillämplig även
på beslut enligt den här föreslagna lagen.
Den föreslagna omprövningsbestämmelsen innebär att beslut skall
kunna omprövas på begäran av den som beslutet avser eller annars om
det finns andra skäl för en omprövning. En omprövning måste således
alltid ske när en enskild begär detta och då oavsett av vilken anledning
detta begärs. En begäran om omprövning måste dock, som framgår
nedan, göras inom en viss tid efter det att beslutet meddelades. Försäk-
ringskassan skall därutöver i vissa fall självmant kunna ompröva ett be-
slut om det t.ex. framkommit nya uppgifter som ger anledning att om-
pröva beslutet. Omprövning i sistnämnda situationer får ske antingen till
den enskildes fördel eller i annat fall om omprövningen föranleds av att
den pensionssökande har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att
fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet, eller om beslutet fattats
på uppenbart felaktig eller ofullständig grund eller slutligen om det finns
andra synnerliga skäl.
Prop. 1997/98:152
104
Som nämnts ovan får Riksförsäkringsverket inte begära omprövning av
beslut som försäkringskassan meddelar enligt AFL. Att Riksförsäk-
ringsverket inte kan begära omprövning av försäkringskassans beslut
motiverades i proposition 1977/78:20 med förslag till ändrad organisation
för besvärsprövning inom socialförsäkringen m.m. (s. 98) med att det
ansågs onödigt. Om Riksförsäkringsverket vill att ett beslut av för-
säkringskassan skall ändras, kan verket i stället överklaga beslutet. Efter-
som det också får anses olämpligt att en tillsynsmyndighet kan begära
omprövning av beslut som har fattats av den som myndigheten har att
utöva tillsynen över, föreslår vi här att Riksförsäkringsverket inte heller
skall ha möjlighet att begära omprövning av beslut som försäkringskas-
san meddelat enligt den föreslagna lagen. Riksförsäkringsverkets uppgift
bör i stället vara att främja enhetlig tillämpning av lagstiftningen och där-
för bör verket ingripa endast då det gäller frågor som är av betydelse till
ledning för rättstillämpningen. Det rättsmedel som då bör användas är
överklagande. Om den enskilde begärt omprövning av ett beslut och
Riksförsäkringsverket därefter överklagar samma beslut bör hela ärendet
i stället överlämnas till förvaltningsdomstol för prövning.
Vad gäller tiden för att begära omprövning skall olika överväganden
göras. För garantipensionen gäller att denna pension kan komma att be-
höva ändras för förfluten tid om den inkomstgrundade ålderspensionen
för samma period ändras. I sådant fall är dock försäkringskassan enligt
vad som redovisats i föregående avsnitt skyldig att självmant ändra ga-
rantipensionsbeloppet. Någon möjlighet till omprövning behövs därför
inte i detta fall. I förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension fö-
reslår regeringen för andra beslut än beslut om pensionsrätt, pensions-
poäng och vårdår att tiden för begäran om omprövning som huvudregel,
liksom enligt AFL, skall vara två månader från delfåendet av beslutet.
Samma tid bör lämpligen gälla även för beslut om garantipension.
Beträffande omprövning på initiativ av försäkringskassan bör sådan
omprövning till den enskildes fördel få göras inom två månader från det
att beslutet meddelades. När det gäller omprövning som är föranlett av att
beslutet blivit felaktigt därför att den pensionssökande har lämnat orik-
tiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings-
skyldighet bör det vara möjligt att ompröva beslutet även efter två måna-
ders tiden. Detsamma bör gälla om det framkommer att beslutet har fat-
tats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det
föreligger synnerliga skäl. Omprövningar av de anledningar som angetts
här bör få ske både till fördel och till nackdel för den enskilde. Vad vi här
föreslagit angående beslut om garantipension överensstämmer med vad
som vi föreslår skall gälla för beslut om inkomstgrundad ålderspension.
Enligt 20 kap. 10 § AFL gäller att omprövning av en fråga angående
för mycket utbetald ersättning skall göras av socialförsäkringsnämnd om
det belopp som har utbetalts för mycket överstiger 10 procent av prisbas-
beloppet. En motsvarande regel föreslogs för garantipensionen i Ds
1997:66. Riksdagen har emellertid därefter beslutat att, med verkan från
den 1 juli 1998, ta bort denna bestämmelse i 20 kap. 10 § AFL
(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Vi föreslår där-
för inte här någon motsvarighet till denna bestämmelse.
Prop. 1997/98:152
105
Regeringens förslag: Beslut enligt lagen om garantipension skall
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Både den enskilde och
Riksförsäkringsverket skall kunna överklaga besluten. Den enskilde
får dock bara överklaga beslut som först har omprövats och beslut om
avvisning. Överklagande av en enskild skall har kommit in inom två
månader från det att denne fick del av beslutet om omprövning. Över-
klagande av Riksförsäkringsverket skall ha kommit in inom två må-
nader från den dag beslutet meddelades.
Den begränsningen i rätten att överklaga vissa avvisningsbeslut som
har föreslagits skall införas i förvaltningsprocesslagen skall inte gälla
avvisningsbeslut enligt lagen om garantipension som har fattats av
försäkringskassan.
Beslut av allmän förvaltningsdomstol får överklagas av den en-
skilde inom två månader från det att denne fick del av beslutet och av
Riksförsäkringsverket inom två månader från det att beslutet medde-
lades. Beslutet kan dessutom i vissa fall överklagas av försäkringskas-
san, varvid samma tid skall gälla som gäller för Riksförsäkringsverket.
I Regeringsrätten skall Riksförsäkringsverket alltid föra det allmännas
talan.
För prövning i kammarrätten krävs prövningstillstånd. Nämndemän
skall ingå i kammarrätten vid prövning av mål om garantipension om
sådana ingått vid prövning i länsrätten.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm framhåller att
nämndemän bara ingår i kammarrätten om målet beviljas prövnings-
tillstånd och prövas i sak. Riksförsäkringsverket anför att verket bör un-
dantas från kravet på prövningstillstånd i kammarrätten.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler gäller att för-
säkringskassans beslut i olika ärenden enligt AFL får överklagas till all-
män förvaltningsdomstol av den enskilde eller av Riksförsäkringsverket.
Beslut som har fattats av en tjänsteman hos kassan måste dock omprövas
innan det kan överklagas av den enskilde.
Beslut som försäkringskassan har meddelat enligt den här föreslagna
lagen bör enligt regeringens uppfattning vara överklagbara på motsva-
rande sätt som i dag gäller för beslut om pension. Detta överensstämmer
också med vad som föreslås för den inkomstgrundade ålderspensionen i
propositionen angående sådan pension. Beslut om garantipension skall
kunna överklagas både av den enskilde och av Riksförsäkringsverket.
Enligt den här föreslagna lagen kommer inga beslut att fattas av
socialförsäkringsnämnd. På motsvarande sätt som gäller för beslut enligt
AFL bör därför ett beslut enligt denna lag först omprövas innan det får
överklagas av den enskilde.
När en enskild överklagar ett beslut föreslår vi, i likhet med vad vi fö-
reslår skall gälla den inkomstgrundade ålderspensionen, att överklagandet
skall ha inkommit inom två månader från det att klaganden fick del av
Prop. 1997/98:152
106
beslutet. Överklagande av Riksförsäkringsverket skall inkomma inom två Prop. 1997/98:152
månader från det att beslutet meddelades. Samma tider föreslår vi också
skall gälla för överklagande av förvaltningsdomstols beslut.
Regeringen har i den nyligen till riksdagen överlämnade propositionen
prop. 1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel om
domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. bl.a. föreslagit att det i
förvaltningsprocesslagen skall införas en bestämmelse som innebär att
om en förvaltningsdomstol har överprövat ett beslut om avvisning på
grund av att ett överklagande har kommit in för sent, skall domstolens
beslut inte få överklagas. I prop.l997/98:101 föreslås dock att detta inte
skall gälla avvisningsbeslut som har fattats av försäkringskassa eller
arbetslöshetskassa. Bakgrunden till detta undantag är att i annat fall
begränsningen i rätten att överklaga skulle gälla för avvisning av ett för
sent inkommet överklagande men inte för en för sent inkommen begäran
om omprövning. För den inkomstgrundade ålderspensionen har därför i
propositionen angående inkomstgrundad ålderspension föreslagits en
undantagsbestämmelse av motsvarande slag som den som i
prop. 1997/98:101 har föreslagits för beslut av försäkringskassan i ären-
den enligt AFL. Undantaget föreslås dock, på samma sätt som enligt
förslaget i prop,1997/98:101 begränsas till att gälla avvisningsbeslut av
den instans som också skulle kunna fatta omprövningsbeslut dvs. försäk-
ringskassan, skattemyndigheten och Premiepensionsmyndigheten. Enligt
regeringens uppfattning bör även här gälla samma regler för garanti-
pension som för inkomstgrundad ålderspension. Undantagsbestämmelsen
i LIP skall därför också gälla för avvisningsbeslut som försäkringskassan
fattar i ärenden enligt lagen om garantipension.
I december månad 1995 beslutade riksdagen med ikraftträdande den
1 maj 1996 att införa en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningspro-
cessen, där det allmänna skall företrädas av den myndighet som först
beslutade i saken. En särskild bestämmelse om detta har därför införts i
7 a § förvaltningsprocesslagen, som dock endast gäller i den mån det inte
finns avvikande bestämmelser i annan lag eller författning. Riksförsäk-
ringsverket har enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL möjlighet att överta
den allmänna försäkringskassans uppgift att föra talan. I Regeringsrätten
för alltid Riksförsäkringsverket det allmännas talan i mål enligt AFL. En
motsvarighet till dessa nuvarande bestämmelser föreslås för den
inkomstgrundade ålderspensionen och bör enligt regeringen gälla även
för garantipensionen. Vi föreslår därför att tvåpartsprocessen skall gälla
även i mål om garantipension och att Riksförsäkringsverket också i dessa
mål skall få möjlighet att föra det allmännas talan samt att Riksför-
säkringsverket alltid skall föra sådan talan i Regeringsrätten. När och hur
försäkringskassan bör underrätta Riksförsäkringsverket om mål som kan
vara av intresse att bevaka eller överta talan i, får verket reglera särskilt.
Den 1 oktober 1994 infördes en möjlighet att kräva prövningstillstånd
vid överklagande till kammarrätt. I en senare proposition, 1994/95:27 om
fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna föreslog regeringen att sådant prövningstillstånd skulle
införas för ett stort antal måltyper, bl.a. socialförsäkringsmål. Riksdagen
godkände även detta förslag (bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). I
enlighet därmed föreslogs i Ds 1997:66 att motsvarande regler skulle
107
gälla för mål om garantipension. I propositionen angående inkomstgrun-
dad ålderspension föreslår vi också en sådan regel. Som anges i den pro-
positionen bör frågan huruvida Riksförsäkringsverket skall undantas från
kravet på prövningstillstånd behandlas enhetligt för hela socialförsäk-
ringsområdet och får därför övervägas i samband med översynen av de
processuella bestämmelserna i AFL.
Vid prövning av mål i kammarrätten skall nämndemän ingå i rätten när
så är särskilt föreskrivet. Beträffande den inkomstgrundade ålderspensio-
nen föreslår regeringen att nämndemän skall medverka i samtliga mål när
nämndemän ingått i prövningen i länsrätt utom såvitt avser mål om pen-
sionsrätt. Detta överensstämmer med de regler som i dag gäller, där
nämndemän medverkar i mål enligt AFL om nämndemän ingått i läns-
rätten medan däremot kammarrätten avgör mål enligt lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring utan medverkan av nämndemän. För målen om garanti-
pension bör enligt regeringens uppfattning gälla samma regler som enligt
huvudregeln gäller för mål om inkomstgrundad ålderspension. Vi anser
här inte att det föreligger någon undantagssituation motsvarande den som
bedömts gälla för mål om pensionsrätt.
Regeringens förslag: Ett garantipensionsbelopp som inte har lyfts
före utgången av andra året efter det år det förfallit till betalning är
preskriberat. Rätt till garantipension får inte överlåtas eller pantsättas
till annan innan pensionen är tillgänglig för lyftning.
Promemorians förslag: Förslagen i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: I preskriptionslagen (1981:130) finns
regler om preskription av fordringar på bl.a. pension. I 2 § pre-
skriptionslagen stadgas att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten
om inte preskriptionen avbryts dessförinnan och att för fordran på pen-
sion räknas preskriptionstiden från den dag då fordringen tidigast kan
göras gällande. Preskriptionslagens bestämmelser om preskription gäller
såvitt inget annat är föreskrivet i någon annan författning. I anledning av
detta föreslår vi i propositionen angående inkomstgrundad ålderspension
en särskild lagbestämmelse av innebörd att preskriptionslagen inte är
tillämplig på den enskildes fordringar på pension enligt lagen om in-
komstgrundad ålderspension. För garantipensionen, där fordran på sådan
pension uppstår först när pensionen är tillgänglig för utbetalning, finns
inte motsvarande behov av undantag från preskriptionslagens regler.
För förfallen garantipension kan det däremot finnas anledning till en
särskild preskriptionsbestämmelse. Enligt 20 kap. 5 § AFL skall ett be-
lopp som inte har lyfts före utgången av andra året efter det år då belop-
pet förfallit till betalning vara förverkat. I likhet med vad vi föreslår för
Prop. 1997/98:152
108
den inkomstgrundade ålderspensionen föreslår vi här att en motsvarande
bestämmelse införs för garantipensionen. Som anges i propositionen an-
gående inkomstgrundad ålderspension innebär detta att en fordran på
pension är preskriberad efter utgången av den angivna tiden och att pre-
skriptionslagens regler om t.ex. preskriptionsavbrott är tillämpliga.
I 20 kap. 6 § AFL finns i dag en bestämmelse om att innestående ford-
ran på ersättning enligt lagen inte får tas i mät och inte heller överlåtas
innan ersättningen är tillgänglig för lyftning. Emellertid finns i utsök-
ningsbalken en möjlighet att utmäta även belopp som utges i form av
pension enligt de regler som gäller för utmätning av lön. Enligt dessa
regler får lön som innestår hos arbetsgivaren utmätas. Enligt en tidigare
bestämmelse i utsökningslagen, som föregick utsökningsbalken, fick ut-
mätning inte ske förrän gäldenären kunde lyfta lönen eller pensionen.
Ändringen innebar att utmätning skulle kunna ske genom anvisning till
arbetsgivaren eller pensionsutbetalaren att innehålla viss del av de utgå-
ende beloppen, dvs. utmätning skulle kunna ske innan lönen eller pensio-
nen var tillgänglig för lyftning. I förtydligande syfte infördes samtidigt ett
nytt andra stycke i 20 kap. 6 § AFL av innebörd att förbudet i första
stycket mot utmätning av innestående belopp inte hindrade utmätning
enligt reglerna om utmätning av lön.
För garantipensionens del gäller, som angetts ovan, att fordran på så-
dan pension inträder först vid ansökan om pension. Någon intjänad pen-
sionsrättighet finns således inte beträffande garantipensionen till skillnad
från den inkomstgrundade ålderspensionen. Utsökningsbalkens regler om
utmätning gäller därför fordran på garantipension fullt ut och någon sär-
skild bestämmelse om utmätning motsvarande den som idag finns i
20 kap. 6 § AFL behövs inte. Däremot bör det enligt regeringens uppfatt-
ning införas en regel, motsvarande den som gäller i dag, om förbud mot
att pantsätta eller överlåta garantipension innan denna är tillgänglig för
lyftning.
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) komplet-
teras så att den omfattar även ärenden enligt lagen om garantipension
och enligt lagen om handikappersättning och vårdbidrag.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag såvitt avser ärenden enligt lagen om garantipen-
sion. Däremot föreslogs i promemorian inte att 7 kap. 7 § sekretesslagen
skulle omfatta även ärenden enligt lagen om handikappersättning och
vårdbidrag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm påpekar att uppräk-
ningen av olika ärendetyper i 7 kap. 7 § sekretesslagen bör kompletteras
även med handikappersättning och vårdbidrag om dessa förmåner bryts
ut ur den allmänna försäkringen till en självständig lag.
109
Skälen för regeringens förslag: I 7 kap. 7 § sekretesslagen regleras
frågor om sekretess i ärenden som rör AFL hos försäkringskassan, Riks-
försäkringsverket och domstol. Där regleras också möjligheten att i annan
lagstiftning göra undantag från sekretessen i vissa fall. Motsvarigheten
till en del av de bestämmelser om pension som i dag finns i AFL kommer
i framtiden att finnas i lagen om garantipension. Bestämmelsen i
sekretesslagen bör därför kompletteras så att den uttryckligen omfattar
även ärenden enligt den föreslagna lagen om garantipension. Som påpe-
kats av Kammarrätten i Stockholm bör sekretessbestämmelsen också
kompletteras på så sätt att den omfattar även ärenden enligt den före-
slagna lagen om handikappersättning och vårdbidrag.
Av 7 kap. 7 § fjärde stycket sekretesslagen framgår att det är möjligt att
i lagar som omfattas av bestämmelsen föreskriva undantag från sek-
retessen i vissa fall. För garantipensionen skulle detta t.ex. kunna gälla
uppgifter om pension som i vissa fall får lämnas ut till försäkringsbolag,
utländska socialförsäkringsorgan m.m. Sådant undantag kommer att för
garantipensionen gälla genom att vad som föreskrivs i 15 kap. 15 § lagen
om inkomstgrundad ålderspension görs tillämplig även på garantipensio-
nen och för handikappersättningen och vårdbidraget på motsvarande sätt
genom en hänvisning till 20 kap. 9a § AFL.
I dagens pensionssystem är storleken på de allmänna ålderspensionerna
huvudsakligen beroende av intjänandetider och tillgodoräknade pen-
sionspoäng men även i viss mån av varandra. Sålunda är pensionstill-
skottet, hustrutillägget och bamtillägget beroende av den pensionsberät-
tigades och, för hustrutillägget, makens tilläggspension. Det som här be-
skrivits är den samordning som sker mellan de allmänna pensionerna.
Därtill kommer den samordning som sker mellan allmänna pensioner och
andra förmåner och som kan innebära antingen att storleken på pensions-
förmånen påverkas eller att storleken på den andra förmånen påverkas. I
avsnitt 11.2 beskrivs det förstnämnda fallet nämligen den situationen att
pensionen minskas på grund av att en annan förmån utgår samtidigt. För
detta fall lämnar regeringen här förslag till hur samordning skall ske med
garantipensionen. En motsvarande bestämmelse föreslås också för den
inkomstgrundade ålderspensionen i propositionen angående sådan pen-
sion. Bestämmelsen om samordning för garantipensionen respektive den
inkomstgrundade ålderspensionen är i stort sett identisk. För tydlighetens
och fullständighetens skull lämnas emellertid även här en fullständig re-
dovisning av bakgrunden till förslaget och motivet för detta. I avsnitt
11.3 redogörs översiktligt för förmåner som i dag i stället påverkas av
utgående pensioner. Här lämnar vi inte några förslag till hur anpass-
ningen skall ske när nuvarande pensioner byts ut mot reformerad ålders-
pension.
Prop. 1997/98:152
110
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: Ålderspension i form av inkomstpension,
tilläggspension och garantipension för pensionsberättigad som jämte
pensionen även uppbär yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller
motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning, skall minskas med
ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av den yrkesskadelivränta
som överstiger en sjättedels basbelopp. Om den enskilde har rätt till
flera livräntor skall sådan minskning avse var livränta för sig. Minsk-
ningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på
tilläggspensionen. Minskningen får dock inte leda till att sammanlagd
ålderspension och premiepension till efterlevande kommer att under-
stiga, för den som är ogift, 13 % av prisbasbeloppet per månad och,
för den som är gift, 11,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Motsvarande samordning skall ske mellan ålderspension och yrkes-
skadelivränta i form av efterlevandelivränta. I sådant fall skall dock
endast garantipensionen minskas. Det belopp som alltid skall återstå
efter samordning skall dock innefatta såväl garantipension som in-
komstgrundad ålderspension och premiepension till efterlevände.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket hävdar att det ”golvbelopp”
som har föreslagits för samordning mellan yrkesskadelivräntor och
ålderspension är lägre satt än i dagens system och att tanken om att en
person skall få behålla minst tre fjärdedelar av vad som annars skulle ha
utgått därmed frångås. Bohusläns allmänna försäkringskassa anför mot
bakgrund av att det blir allt färre som beviljas yrkesskadelivränta att det
vore bra om samordning kunde undvikas i det reformerade ålderspen-
sionssystemet. Göteborgs allmänna försäkringskassa har inte något att
erinra mot förslaget men anmärker att samordningsbestämmelsema yt-
terligare ökar komplexiteten i regelverket, vilket minskar överskådlighe-
ten för den enskilde och kräver att kompetens beträffande yrkesskadeför-
säkringen bibehålls inom administrationen. Sveriges Pensionärers Riks-
förbund framför att frågan om samordning av yrkesskadelivränta med
ålderspension bör anstå för att lösas i samband med frågan om det fram-
tida systemet för förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: Alltsedan införandet av det offentliga
pensionssystemet har det vid sidan av detta förekommit författningar om
obligatorisk försäkring för dem som i yrkesutövning m.m. riskerar att
drabbas av olycksfall som leder till bestående förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan eller till dödsfall. Ersättning på grund av sådan försäkring
är således avsedd att täcka bl.a. bortfall av arbetsinkomst och ersätt-
ningen utbetalas i sådant fall i form av livränta eller engångsbelopp. Det
har regelmässigt ansetts att en överkompensation uppstår om en pen-
sionsberättigad jämte en sådan ersättning får uppbära pensionen ograve-
rad. Pension och livränta har därför på olika sätt samordnats, dvs. före-
komsten av en livränta har föranlett reducering av pension eller tvärtom.
Även i det reformerade ålderspensionssystemet föreligger ett behov av
111
regler om samordning mellan arbets- eller yrkesskadelivräntor och pen-
sion.
Den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador
eller därmed jämförliga skador utgörs idag av lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd, vilka båda trädde i kraft den 1 juli 1977. Vad beträffar
ersättning för sådana skador har emellertid som en allmän princip gällt att
ersättning för skador som inträffat under en äldre författnings
giltighetstid alltjämt regleras enligt bestämmelserna i den författningen.
Till följd härav utbetalas alltjämt eller kan framdeles komma att utbetalas
ersättning enligt ett stort antal äldre, i de flesta fall upphävda, författ-
ningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Det
är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat under åren
1903-1977. Huvuddelen av dessa livräntor utges enligt 1954 års lag om
yrkesskadeförsäkring. Samlingsbegreppet för de aktuella livräntorna har
därför kommit att bli yrkesskadelivräntor.
Enligt nuvarande regler uppgår det maximala årsbeloppet för en yrkes-
skadelivränta till 3,78 gånger basbeloppet dvs. för år 1998, 137 592 kr.
Beroende på skadeår reduceras dock yrkesskadelivräntor vid antingen 65
eller 67 års ålder till tre fjärdedelar av tidigare utgående belopp. Maximi-
beloppet blir alltså för de flesta ålderspensionärer 2,84 gånger basbelop-
pet eller för år 1998, 103 376 kr.
117 kap. 2 § AFL finns den nu gällande regeln om samordning mellan
yrkesskadelivräntor, folkpension och ATP. De äldre författningarna om
yrkesskadeersättning innefattar dessutom, som ovan berörts, en bestäm-
melse som kan sägas vara avsedd att innebära viss samordning mellan
livränta och pension; nämligen att livräntan skall reduceras till tre fjärde-
delar av sitt belopp fr.o.m. den månad under vilken den skadade fyllt
67 år eller, beträffande skador som inträffat den 1 juli 1976 eller senare,
fr.o.m. den månad under vilken den skadade fyllt 65 år.
Vid införandet av AFL ansågs att reduktion av yrkesskadeersätt-
ningarna, såvitt avsåg äldre skadefall, inte lagligen kunde ske genom ret-
roaktiv ändring av den vid skadans inträffande gällande yrkesskade-
försäkringslagstiftningen. Samordningsbestämmelsen i AFL bygger där-
för på reduktion av pensionen.
Yrkesskadelivräntoma utgör till skillnad från livräntor enligt LAF eller
motsvarande livräntor som bestäms med tillämpning av den lagen,
inte pensionsgrundande inkomst. Enligt 23 § i promulgationslagen till
AFL kan tilläggspension i form av förtidspension inte heller utges i
anledning av pensionsfall som inträffat före den 1 januari 1962. Personer
som har skadats före detta datum har således inte kunnat kompenseras i
ålderspensionshänseende av en kontinuerlig omvandling av antagande-
poäng till ATP-poäng.
Utformningen av regleringen om samordning mellan pension och
yrkesskadelivräntor m.m. bestämdes i huvudsak av å ena sidan intresset
av att undvika överkompensation till pensionsberättigade som uppbär
livräntor och å andra sidan ett hänsynstagande till att de som drabbats av
yrkesskador eller motsvarande ofta därigenom helt eller delvis betagits
möjligheten att tjäna in tilläggspension.
Prop. 1997/98:152
112
Såvitt avser ålderspension innebär samordningsbestämmelsen att folk-
pensionen, dvs. såväl folkpensionens huvudförmån som pensionstillskott,
och tilläggspensionen skall minskas med tre fjärdedelar av egenlivräntan.
Efterlevandelivränta, med undantag för livränta som någon fått i egen-
skap av förälder till den avlidne, samordnas såvitt avser ålderspension
endast med folkpension, men i övrigt på motsvarande sätt. Minskningen
skall i första hand göras på tilläggspensionen, i andra hand på pen-
sionstillskottet och i sista hand på folkpensionens huvudförmån. Avdrag
på tilläggspension får dock inte ske om yrkesskadan inträffat innan den
skadade har tillgodoräknats pensionspoäng för ett år.
Den pensionsberättigade har vidare enligt samordningsreglerna alltid
rätt att behålla tre fjärdedelar av den folkpension som ”annars skulle ha
utgått”. Denna regel och bestämmelserna om pensionstillskott har i praxis
tillämpats så att pensionstillskott beräknats utifrån den tilläggspension
som faktiskt betalas ut. Detta innebär att pensionstillskottet beräknas
utifrån det belopp tilläggspensionen uppgår till efter det att den
samordnats med yrkesskadelivräntan.
Minskning av pension skall även ske då skada för vilken egenlivränta
börjat utges åter medför sjukdomsfall som berättigar till sjukpenning en-
ligt yrkesskadelagstiftningen och som då ersätter livräntan liksom i de
fall livränta helt eller delvis bytts ut mot engångsbelopp.
I Ds 1997:66 föreslogs att det även i det reformerade pensionssystemet
skall finnas samordningsregler vid sammanträffande mellan pension och
yrkesskadelivränta motsvarande de samordningsregler som finns i dag.
Bohusläns allmänna försäkringskassa ifrågasätter om en sådan samord-
ning är nödvändig och Sveriges Pensionärers Riksförbund menar att
frågan bör anstå och lösas i samband med utformningen av det framtida
förtidspensionssystemet. Det är dock regeringens uppfattning att det,
även om det innebär ytterligare komplexitet i regelverket, i det reforme-
rade ålderspensionssystemet bör finnas samordningsregler vid samman-
träffande mellan pension och yrkesskadelivränta för att undvika den
överkompensation som annars skulle uppstå om den pensionsberättigade
jämte livräntan även fick uppbära pensionen ograverad. Visserligen
kommer på sikt utbetalning av yrkesskadelivräntor att upphöra men fort-
farande nybeviljas sådana förmåner och det är först långt in på 2000-talet
som de helt kommer att ha upphört. Vi anser det inte rimligt att under en
lång övergångstid tillåta en överkompensation av det slag som det skulle
bli fråga om ifall samordning inte skulle ske.
Som anges i propositionen angående inkomstgrundad ålderspension
och som föreslogs i Ds 1997:66 bör utgångspunkten för samordningen,
liksom enligt dagens regler, vara att det är pensionen som reduceras. En
annan lösning skulle förutsätta ett mycket stort antal retroaktiva
ändringar av tidigare gällande lagstiftning eftersom yrkesskadelivrän-
toma bestäms med tillämpning av den lag som gällde vid skadetillfället
och lagstiftningen om ersättning vid yrkesskada har ändrats vid åtskilliga
tillfällen från år 1901 och framåt. Därtill kommer att ett flertal yrkesska-
deersättningar i viss mån kan sägas ha civilrättslig karaktär, eftersom de
ursprungligen utgick från en försäkring som tecknades av arbetsgivaren -
i vissa fall hos privata försäkringsinrättningar. Det skulle därför kunna
ifrågasättas om ändringar av tidigare meddelade beslut om ersättning för
Prop. 1997/98:152
113
yrkesskador är förenliga med skyddet för egendom i den europeiska kon- Prop. 1997/98:152
ventionen om skydd för mänskliga rättigheter. Ytterligare en omständig-
het som talar för att minskning bör ske av pensionsförmånen är de sär-
skilda reglerna för beskattning av yrkesskadelivräntor, som i princip in-
nebär att en viss del av livräntebeloppet är skattefritt. Det ter sig ogörligt
att vid utformningen av en samordningsregel som bygger på reduktion av
livräntor kompensera för de skattekonsekvenser en sådan ändring skulle
innebära. Sammantaget föreslår vi därför att samordning mellan yrkes-
skadelivränta och ålderspension i det reformerade ålderspensionssystemet
skall ske genom reduktion av pensionen.
Vid samordning i det reformerade ålderspensionssystemet uppkommer
därefter frågan om samordning skall ske med såväl garantipension som
inkomstpension och premiepension. I dag sker samordning med såväl
folkpension som tilläggspension. I det reformerade ålderspensionssyste-
met skall garantipensionen utgöra en grundskyddsförmån och utges som
utfyllnad till den som endast har tjänat in låg inkomstgrundad ålderspen-
sion och som enda pension till den som inte har tjänat in någon pension
alls. Den som uppbär yrkesskadelivränta har inte samma behov av grund-
skydd i form av garantipension som den som inte har rätt till yrkesskade-
livränta och regeringen anser därför att samordning bör ske mellan yr-
kesskadelivränta och garantipension på så sätt att garantipensionen mins-
kas för den som uppbär yrkesskadelivränta.
När det gäller den inkomstgrundade ålderspension föreslår regeringen i
propositionen angående inkomstgrundad ålderspension att inkomstpen-
sionen liksom tilläggspensionen, men inte premiepensionen, skall bli
föremål för samordning med yrkesskadelivränta i form av egenlivränta.
Regeringens förslag innebär således att samordning vid egenlivränta
skall ske med såväl garantipension som inkomstpension och tilläggspen-
sion. Garantipensionen utgör till skillnad från dagens folkpension inte
någon baspension utan är en utfyllnadspension. Mot denna bakgrund och
med beaktande av att garantipensionen, till skillnad från den inkomst-
grundade pensionen, enligt antagna riktlinjer skall finansieras över stats-
budgeten, är det enligt vår uppfattning rimligt att samordningen med yr-
kesskadelivräntor sker på så sätt att minskningen i första hand görs på
garantipensionen. För den som uppbär både tilläggspension och inkomst-
pension uppkommer därefter frågan i vilken turordning en sådan reduce-
ring skall ske alternativt, om både pensionerna skall reduceras parallellt,
om det i sådant fall skall ske en lika eller en proportionell reducering.
Såväl tilläggspensionen som inkomstpensionen har drag av intjänad rät-
tighet. På grund av reglerna för intjänandeunderlag och förändring av
utgiftstaket har dock kopplingen mellan avgift och förmån försvagats för
tilläggspensionen. I jämförelse med inkomstpensionen kan därför karak-
tären av intjänad rättighet för tilläggspension sägas vara något svagare.
Mot denna bakgrund och med beaktande av att tilläggspensionen i dag
reduceras vid sammanträffande med yrkesskadelivränta föreslår vi i pro-
positionen angående inkomstgrundad ålderspension att reducering av
tilläggspension skall föregå reducering av inkomstpension.
Vid efterlevandelivränta sker i dag ingen samordning med tilläggspen-
sionen. Enligt regeringens uppfattning bör därför samordningen med re-
formerad pension begränsas till att gälla garantipensionen. Denna sam-
114
ordning bör i övrigt ske på samma sätt som vid samordning med egenliv- Prop. 1997/98:152
ränta.
I beredningsarbetet har utgångspunkten vid utformningen av samord-
ningsreglerna i det reformerade pensionssystemet varit att dessa så långt
möjligt skall överensstämma med dagens samordningsregler och ge i
stort sett samma utfall.
I likhet med vad som gällde vid införandet av AFL och samordnings-
reglerna i den lagen anser regeringen det motiverat att vissa livräntetaga-
res minskade möjligheter att tjäna in ATP skall påverka samordningens
omfattning. Som angetts ovan är yrkesskadelivräntoma inte pensions-
grundande enligt AFL. Den som på grund av skada betagits möjligheten
att genom arbete tjäna in inkomstgrundad ålderspension och som inte
kvalificerat sig för s.k. antagandepoängsberäkning kommer att kunna få en
ganska låg ålderspension. Detta talar för att samordningen mellan yrkes-
skadelivräntor och pension enligt det reformerade ålderspensionssystemet
inte bör ske fullt ut, dvs. en del av livräntan bör undantas från sam-
ordning med pensionen. Regeringen finner här skäligt att samordning
sker med beaktande av samma andel, tre fjärdedelar, av livräntan som i
dagens system.
Livränta enligt LAF bestäms med utgångspunkt i ett ekonomiskt inva-
liditetsbegrepp och utgående livräntor innefattar ingen ersättning för lyte
och men. Dock kan ersättning för lyte och men utges enligt avtalsförsäk-
ringar på arbetsmarknaden eller enligt lagen (1977:266) om statlig ersätt-
ning vid ideell skada m.m. Sådan ersättning samordnas inte med den all-
männa pensionen. Livränta enligt yrkesskadeförsäkringen innehåller i
formell mening inte heller någon ersättning för lyte och men. Vid till-
lämpning av dessa författningar används emellertid ett medicinskt invali-
ditetsbegrepp vilket innebär att det vid bedömningen fästs större avse-
ende vid skadans beskaffenhet, dvs. den medicinska faktorn, än vid ska-
dans betydelse i det enskilda fallet för den skadades arbetsförmåga. En
sådan metod för bestämning av ersättning för invaliditet kan sägas inne-
bära att den fastställda livräntan till viss del innefattar ersättning för vad
som, enligt de principer för bestämning av ersättning som vann insteg
genom införandet av skadeståndslagen, är att beteckna som lyte och men.
Enligt regeringens uppfattning ter det sig rimligt att, i likhet med vad
som gäller för ersättning för arbetsskador, undanta från samordning med
pensionen den del av yrkesskadeersättningen som utifrån ett modernt
synsätt kan anses hänförlig till lyte och men. Ovan har föreslagits att det
förhållandet att den ersättningsberättigade skadan för många pensionsbe-
rättigade har inneburit begränsningar i möjligheterna att tjäna in ålders-
pensionsrätt i sin tur bör innebära en begränsning i samordningen på så
sätt att endast tre fjärdedelar av livräntans belopp samordnas med pen-
sionen. Om även inslaget av ersättning för lyte och men skall beaktas i
denna del borde detta leda till att en än mindre andel av livräntebeloppet
samordnades. Eftersom den del av yrkesskadelivräntan som kan anses
hänförlig till lyte och men varierar kraftigt mellan de olika livränteersätt-
ningama skulle en sådan utformning av regeln emellertid inte te sig sär-
skilt ändamålsenligt. Vid lägre ersättningsnivåer, då skadorna ofta inte
har föranlett någon inkomstförlust av betydelse, kan det anses att hela
ersättningen är hänförlig till lyte och men medan det ofta förhåller sig
115
tvärtom med äldre allvarligare skador. I stället för att bestämma fribelop- Prop. 1997/98:152
pet till en viss andel av livräntebeloppet kan det således finnas skäl att
bestämma det till ett fast belopp. Vi föreslår därför en regel som innebär
att pensionen endast samordnas med yrkesskadelivräntor som överstiger
en sjättedels basbelopp.
Nuvarande system innehåller dessutom en regel som innebär att den
pensionsberättigade alltid är berättigad att behålla minst tre fjärdedelar av
den folkpension ”som annars skulle ha utgått”. Med utgångspunkt från att
samordningsreglerna i det reformerade pensionssystemet så nära som
möjligt skall ansluta till nuvarande regler anser regeringen att en motsva-
rande förbehållsregel bör införas även här. Detta är också nödvändigt för
att undvika situationer där pensionen annars i stort sett helt skulle reduce-
ras bort och då det för den pensionsberättigade skulle framstå som för-
delaktigare att vänta med uttag av ålderspension varvid den inkomst-
grundade pensionen vid ett senare uttag skulle komma att bli högre. En-
ligt dagens regler undantas från samordning som mest tre fjärdedelar av
hel folkpension och helt pensionstillskott, pensionsförmåner som utgör
grundskyddsförmåner. Dagens grundskydd i form av 40-delsberäknad
folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag ersätts i det re-
formerade ålderspensionssystemet av garantipensionen. Även i det re-
formerade ålderspensionssystemet bör en förbehållsregel enligt ovan
gälla ett grundskyddsbelopp. Eftersom garantipension endast utges till
den som har låg inkomstgrundad ålderspension och inte som en baspen-
sion är en regel om visst förbehållsbelopp av motsvarande slag som gäller
enligt dagens regler inte möjlig att knyta till garantipensionen. Däremot
är det möjligt att anknyta till den lägsta garanterade nivån för ga-
rantipensionen. Detta föreslogs också i Ds 1997:66. Riksrevisionsverket
har hävdat att detta innebär att tanken om att en person skall få behålla
minst tre fjärdedelar av vad som annars skulle ha utgetts frångås och att
förbehållsbeloppet sätts lägre än enligt dagens regler. Regeringen delar
här inte Riksrevisionsverkets uppfattning. Såväl enligt nuvarande regler
som enligt de här föreslagna är utgångspunkten att den enskilde skall få
behålla en viss nivå av sin pension och denna nivå anknyts i båda fallen
till nivåer i grundskyddssystemet. Det förhållandet att förbehållsregeln i
det reformerade systemet inte kan anknytas direkt till garantipensionen,
på grund av konstruktionen av denna, innebär endast att en sådan förbe-
hållsregel, som enligt vad vi föreslår anknyts till den lägsta garanterade
nivån, då får bestämmas att gälla för såväl garantipension som inkomst-
grundad ålderspension inklusive premiepension. Detta var också vad som
föreslogs i Ds 1997:66.1 propositionen angående inkomstgrundad ålders-
pension föreslår regeringen att ett efterlevandeskydd skall kunna tecknas
för premiepensionen. Detta innebär att en efterlevande förutom egen ål-
derspension kan komma att bli berättigad till även premiepension till
efterlevande. Denna pension utgör en del av ålderspensionssystemet och
bör därför enligt regeringens uppfattning, jämte den förmånsberättigades
egna intjänade ålderspension, räknas in i förbehållsbeloppet.
I Ds 1997:66 föreslogs ett förbehållsbelopp angivet på årsbasis. Den
reformerade ålderspensionen kommer emellertid i likhet med vad som
gäller enligt dagens system att utges månadsvis. Med en regel om förbe-
hållsbelopp enligt förslaget i Ds 1997:66 skulle den som under pågående
116
kalenderår beviljas yrkesskadelivränta därefter kunna komma att för res-
ten av året få hela sin ålderspension reducerad på grund av att han eller
hon under året redan har erhållit pension upp till nivån för förbehållsbe-
loppet. Regeringen föreslår därför här att förbehållsbeloppet i stället be-
stäms till ett belopp per månad. Med utgångspunkt från att årsbeloppen
skall utgöra cirka tre fjärdedelar av den lägsta garanterade nivån för ga-
rantipensionen bör därvid månadsbeloppen bestämmas till 13 % av pris-
basbeloppet för den som ogift och 11,5 % av prisbasbeloppet för den som
är gift.
I dag sker i viss utsträckning även samordning mellan yrkesskadeliv-
ränta och förtidspension respektive efterlevandepension. Regeringen har i
proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. föreslagit rikt-
linjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig
medicinskt grundad arbetsoförmåga dvs. det som i dag är förtidspension.
I propositionen gör regeringen den bedömningen såvitt avser frågan om
samordning mellan förtidspension och yrkesskadelivräntor att de övervä-
ganden som lagts till grund för de här föreslagna reglerna om samordning
mellan yrkesskadelivräntor och ålderspension i det reformerade ålders-
pensionssystemet också bör gälla för samordning med förtidspension,
dock med beaktande av de skillnader som i dag gäller vid samordning en-
ligt AFL. Efterlevandepensionssystemet är för närvarande föremål för
utredning. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att utforma regler för sam-
ordning mellan yrkesskadelivräntor och reformerad efterlevandepension.
Någon form av samordning mellan förtidspension respektive efterle-
vandepension och yrkesskadelivräntoma torde således komma att gälla
även för framtiden. För den som uppbär såväl ålderspension som förtids-
pension eller efterlevandepension uppstår därvid frågan i vilken ordning
samordning skall ske. Denna fråga torde slutligen få lösas när utform-
ningen av de framtida systemen för förtidspension och efterlevandepen-
sion skall beredas. Regeringens utgångspunkt är dock att i situationer
med yrkesskadelivräntor skall samordning i första hand ske med förtids-
pension och efterlevandepension. Endast eventuell återstående samord-
ningsbar yrkesskadelivränta skall därefter samordnas med utgiven ålders-
pension.
I föregående avsnitt har redovisats hur ålderspensionen i dag påverkas av
utgående yrkesskadelivränta. I flera fall är emellertid situationen den
omvända, dvs. ålderspensionen påverkar rätten till eller storleken av
andra förmåner. När det gäller förmåner som till sin storlek påverkas av
utgående ålderspension kan här urskiljas dels de fall där själva före-
komsten av ålderspension eller rätten till sådan pension, och inte pensio-
nens storlek, är avgörande för rätten till eller storleken av den andra för-
månen, dels de fall där storleken av ålderspensionen direkt påverkar
storleken av den andra förmånen. De senare fallen skulle kunna ses som
rena samordningssituationer och i dessa fall kan komma att krävas ställ-
ningstagande till hur samordning skall ske när utbetalningsreglema för
det reformerade ålderspensionssystemet träder i kraft. Detsamma gäller
Prop. 1997/98:152
117
de fall där förekomsten av antingen enbart folkpension eller enbart
tilläggspension påverkar förmånens storlek.
Förmåner som idag samordnas med ålderspension på sådant sätt att det
i förhållande till garantipensionen kommer att krävas annat än rena
namnändringar eller liknande återfinns i kungörelsen (1959:290) med
bestämmelser om vissa pensionsförmåner enligt föreskrifter meddelade
före utfärdandet av statens allmänna tjänstepensionsreglemente och i
förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd.
Därutöver finns liknande samordningsregler i avtal och i äldre upp-
hävda men fortfarande tillämpade författningar.
Regeringen lämnar här inte några förslag till hur de ovan nämnda sam-
ordningsreglerna bör förändras i samband med införandet av reformerade
ålderspensionsregler. Eftersom samordning kommer att bli aktuell först år
2001 och de förmåner som i dag samordnas med ålderspension då kan
komma att ha upphävts eller i vart fall förändrats kommer förslag i denna
del att lämnas senare i samband med övrigt författningsarbete föranlett
av de reformerade ålderspensionsreglema. Detsamma gäller för de för-
ändringar som mer har karaktären av följdändringar.
Det finns även regler i författningar och avtal som innebär att en för-
mån eller en avgift är inkomstprövad och där pension kan utgöra en så-
dan inkomst. Som exempel kan här nämnas bostadstillägget till pensionä-
rer. Detta tillägg skall emellertid utredas särskilt varvid denna fråga får
övervägas. Även i övriga fall där sådan inkomstprövning sker får i varje
enskilt fall ställning tas till hur reformerad pension skall bedömas.
För dem som är berättigade till ålderspension och som vistas på krimi-
nalvårdsanstalt, vårdinstitutioner m.m. som drivs eller finansieras av stat
eller kommun gäller enligt nuvarande regler att vistelsen kan medföra att
folkpensionen i olika utsträckning och på olika sätt reduceras. Ifrågava-
rande regler om avdrag på ålderspension tillämpas i dag med avseeende
på häktade, intagna på kriminalvårdsanstalter samt boende på vårdhem
som avses i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt ut-
vecklingsstörda.
Alltsedan införandet av det allmänna pensionssystemet genom 1913 års
lag om allmän pensionsförsäkring har det förekommit bestämmelser om
reducering av allmän pension till personer som tvångsvis eller frivilligt
vistas på olika slag av statliga eller kommunala institutioner och i
anledning av detta får sin huvudsakliga försörjning tryggad av stat eller
kommun.
Genomgående gällde att pension som är helt avgiftsfinansierad lämna-
des orörd. I fråga om vistelse på de kommunala eller kommunfinansie-
rade institutionerna var det kommunen som fick uppbära grundskydds-
pensionen och därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården eller för-
sörjningen. När systemet med särskilda anstalter för missbrukare av alko-
Prop. 1997/98:152
118
hol tillkom omfattades även dessa anstalter av reglerna om reduktion av
pension på motsvarande sätt.
Under de första decennierna från det allmänna pensionssystemets till-
komst innebar reglerna att en intagen endast fick behålla eventuell av-
giftsfinansierad pension och att eventuell grundskyddspension reducera-
des i dess helhet. Så småningom fick emellertid de pensionsberättigade
genom 1946 års lag om folkpension rätt att för egen del behålla vissa
belopp av sådan icke avgiftsfmansierad pension. I och med denna lag
blev dessutom de intagna inom den allmänna sjukvården undantagna från
reglerna om reduktion av pension.
Reglerna för reduktion av pensionsförmån vid intagning på institution
återfinns i dag i 10 kap. 2 och 3 §§ AFL. Beträffande häktade och intagna
på kriminalvårdsanstalt innehåller 10 kap. 2 § bestämmelser om avdrag
på folkpension. För pensionsberättigad som i annat fall är intagen på an-
nan anstalt än sjukhus finns bestämmelser i 10 kap. 3 § AFL om att den
som driver anstalten eller kommun eller landsting som genom avgifter
finansierar vården, i den mån regeringen förordnar, får uppbära så stor
del av vårdtagarens folkpension som svarar mot kostnaderna för vården
eller försöijningen, varvid den pensionsberättigade dock alltid är berätti-
gad att för egen del behålla ett visst belopp.
I fråga om huvuddelen av de kategorier som är berättigade till ålders-
pension och som vistas på kommunala eller kommunfinansierade institu-
tioner har utvecklingen därefter inneburit att de inte längre omfattas av
reglerna om reduktion av pension. I stället har en övergång skett till olika
system som innebär att de intagna debiteras viss ersättning per dag som
de vistas på institution.
Regeringen och Riksförsäkringsverket har i kungörelsen (1971:831)
om pensionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring, Riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1977:4) om
allmän pension vid viss anstaltsvård och kungörelsen (1962:393) om rätt
i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension utfärdat före-
skrifter om tillämpningen av 10 kap. 2-3 §§ AFL.
De ovan berörda reglernas innehåll kan, vad avser huvuddelen av dem
som uppbär ålderspension och beträffande vilka 10 kap. 2 eller 3 § AFL
tillämpas, sammanfattas så att de pensionsberättigade av sin folkpension
får behålla ett belopp motsvarande 30 % av folkpensionen, inklusive
pensionstillskott, för en ogift ålderspensionär, dvs. för närvarande drygt 1
300 kr per månad. Vid tillämpning av 10 kap. 3 § innebär detta att det
innehållna beloppet i stället skall utges till den som driver anstalten eller
till kommun eller landsting som betalar vården. Vid reduktion av pension
enligt 10 kap. 2 § gäller vidare att Riksförsäkringsverket får, om den
pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte kan
tillgodogöra sig det ovan angivna beloppet på 1 300 kr per månad, sätta
ned detta till lägst 500 kr per år. Vid utbetalning av pensionen till annan
enligt 10 kap. 3 § gäller på motsvarande sätt att, om den pensionsberätti-
gade på grund av sitt tillstånd inte kan begagna sig av kontanta medel,
beloppet i stället skall användas för hans eller hennes personliga nytta.
För att pensionen skall kunna reduceras enligt 10 kap. 2 § eller uppbä-
ras av annan enligt 10 kap. 3 § krävs att den pensionsberättigade vistats
på anstalt eller annan institution under en hel kalendermånad (den s.k.
Prop. 1997/98:152
119
helmånadsregeln), dvs. från och med den första till och med den sista
dagen i en kalendermånad.
Även under tid då en pensionsberättigad som är intagen och vars pen-
sion reducerats enligt 10 kap. 2 § i anledning av anstaltsvistelsen, lovli-
gen vistas utanför anstalt, t.ex. vid permission, och denna vistelse är be-
gränsad till högst 30 dagar samt vid olovlig avvikelse skall, enligt Riks-
försäkringsverkets kungörelse om allmän pension vid viss anstaltsvård,
pensionen alltjämt reduceras. Vid permission eller försöksutskrivning
som inte är tidsbegränsad eller överstiger 30 dagar skall dock pensionen
enligt samma kungörelse inte längre reduceras enligt bestämmelserna i
10 kap. 2 § AFL. Försöksutskrivning eller permissioner som är obegrän-
sade till tiden kan inte förekomma inom ramen för nuvarande regelverk
inom kriminalvården. Permissioner som överstiger 30 dagar kan teore-
tiskt sett medges med stöd av reglerna om frigivningspermission i 33 §
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I praktiken torde emellertid
frigivningspermission inte längre förekomma inom kriminalvården.
Straffsystemkommittén har i sitt betänkande Ett reformerat straffsystem
(SOU 1995:91) redovisat att frigivningspermission under tiden den 1 juli
1993 -1 januari 1995 inte medgetts i något fall. Kommittén föreslår i
betänkandet att nuvarande regler om frigivningspermission slopas.
Försäkringskassan får enligt 10 kap. 2 § andra stycket AFL medge nära
anhörig som för sitt uppehälle är ekonomiskt beroende av den häktade
respektive intagne att helt eller delvis uppbära den pension som innehålls
enligt första stycket. Riksförsäkringsverket rekommenderar att utbetal-
ning sker till den anhörige när dennes inkomster understiger ett belopp
motsvarande vad som förbehålls en bidragsskyldig för eget underhåll,
dvs. skälig bostadskostnad jämte 120 % av prisbasbeloppet för år räknat.
Som framgått av framställningen ovan tar de aktuella bestämmelserna
om reduktion av pension vid anstaltsvistelse endast sikte på folkpen-
sionsförmånema. Tilläggspensionen påverkas således inte i något fall.
Eftersom folkpensionens huvudförmån och eventuellt pensionstillskott i
regel sätts ned till ett och samma belopp för häktade eller intagna pensio-
närer kan således det belopp som faktiskt undandras de pensionsberätti-
gade variera starkt alltefter storleken av ifrågavarandes folkpensions-
förmåner. En pensionär som har tilläggspension, och till följd därav
minskat pensionstillskott eller inget pensionstillskott alls, förlorar alltså
en förhållandevis mindre andel av sin pension än en pensionsberättigad
med fullt pensionstillskott.
Som angetts ovan har utvecklingen inneburit att huvuddelen av dem
som är berättigade till ålderspension och som vistas på kommunala eller
kommunfinansierade institutioner inte längre omfattas av de ovan be-
skrivna reglerna om reduktion i 10 kap. 3 § AFL.
Enligt 34 § första stycket andra meningen socialtjänstlagen och 42 a §
socialtjänstförordningen (1981:750) får en kommun, utom beträffande
underårig, ta ut ersättning för uppehället av den som på grund av miss-
bruk av alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel frivilligt eller
på grund av tvång får vård eller behandling i hem för vård eller boende
eller i ett familjehem, med för närvarande högst 80 kr per dag. För andra
stöd- och hjälpinsatser än som angetts nu, t.ex. boende på inackorde-
ringshem som i stort sett enbart tillhandahåller ett skyddat boende i före-
Prop. 1997/98:152
120
ning med viss omvårdnad, får vidare kommunen enligt 34 § första stycket
fjärde meningen socialtjänstlagen ta ut skälig ersättning. Den som skall
betala ersättning enligt 34 § första stycket socialtjänstlagen kommer
enligt 10 kap. 3 § AFL inte i fråga för reduktion av pension. Ordalydel-
sen i 10 kap. 3 § AFL jämförd med 1 § kungörelsen om rätt i vissa fall
för kommun eller annan att uppbära folkpension och 34 § första stycket
socialtjänstlagen, enligt vilken kommun ”får” ta ut ersättning , kan synas
medge en frihet för kommunen att bestämma huruvida den pensions-
berättigade skall komma i fråga för reduktion av pension eller debiteras
ersättning enligt 34 § socialtjänstlagen. Enligt förarbetsuttalanden har
emellertid avsikten varit att en kommuns rätt att uppbära en del av folk-
pensionen för vård eller försöijning på kommunens bekostnad skall ha
upphört beträffande såväl de pensionsberättigade som omfattas av be-
stämmelsen om ersättning för uppehälle vid behandling för missbruk som
övriga pensionsberättigade som enligt 34 § första stycket socialtjänst-
lagen är skyldiga att betala kommunen för stöd- och hjälpinsatser (prop.
1986/87:129, bet. 1986/87:SoU 32, rskr 1986/87:324).
Inte heller huvuddelen av dem som vistas inom olika boendeformer
inom äldre- eller handikappomsorgen kommer i fråga för någon reduce-
ring av pensionen. Pensionsberättigade som är helinackorderade i av
kommun enligt 20 § andra stycket socialtjänstlagen inrättad boendeform
för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt
stöd eller bor i bostad med särskild service som avses i lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade omfattas sålunda inte av
reglerna om avdrag på pension. För dessa kategorier gäller i stället att de
i mån av förmåga debiteras avgifter av kommunen för sitt boende.
Som ovan berörts är emellertid bestämmelserna i 10 kap. 3 § AFL
alltjämt tillämpliga beträffande vissa av de personer som bor på vårdhem
som avses i lagen angående omsorger för vissa psykiskt utvecklings-
störda. Detsamma gällde t.o.m. år 1997 för intagna på specialsjukhus.
Riksdagen har emellertid beslutat att specialsjukhusen skall vara av-
vecklade senast den 31 december 1997 och att vårdhemmen skall vara
avvecklade senast den 31 december 1999 (prop.1996/97:156,
bet. 1997/98:SoU5, rskr. 1997/98:6)
Bestämmelsen i 10 kap. 3 § är således alltjämt tillämplig på den som är
intagen på nyssnämnda vårdhem för utvecklingsstörda på bekostnad av
landsting eller kommun och innebär att den som driver inrättningen eller
annars svarar för kostnaden, såsom ersättning för denna kostnad, skall
uppbära den pensionsberättigades folkpension för månaden. Dock gäller
en rätt för den pensionsberättigade att förbehålla sig visst belopp för sina
personliga behov enligt vad som beskrivits ovan.
Det framstår i och för sig som önskvärt att såväl pensionsberättigade
som de som är berättigade till andra socialförsäkringsförmåner och som
vistas på olika slag av institutioner och i anledning därav har sin försöij-
ning tryggad av stat eller kommun så långt möjligt behandlas på ett en-
hetligt sätt i fråga om vilken verkan vistelsen får för deras ekonomiska
förhållanden. Vad som komplicerar bilden är dock bl.a. att två olika mo-
deller, dvs. reduktion av pension respektive debitering av avgifter för
uppehälle, tillämpas parallellt. Den ena modellen, avgiftsdebitering, an-
vänds företrädesvis vid vistelse inom missbruksvården och vården av de
Prop. 1997/98:152
121
psykiskt störda medan den andra, reduktion av pension, används vid vis-
telse på kriminalvårdsanstalt. Systemet med påföljder i anledning av brott
har emellertid utvecklats så att en tilltalad kan dömas till antingen fängel-
se eller påföljder som innebär att han vårdas i de nyss nämnda vård-
formerna och att en tilltalad som dömts till fängelse delvis kan avtjäna
detta straff i en sådan vårdform.
Såsom intagna i kriminalvårdsanstalt anses i aktuellt hänseende även
personer som med stöd av 34 § lagen om kriminalvård i anstalt vistas
utanför anstalten på t.ex. ett hem för vård eller boende inom socialtjäns-
ten eller personer som under avtjänande av fängelsestraff ges rättspsy-
kiatrisk vård. De som verkställer fängelsestraff utanför anstalt under
elektronisk övervakning enligt lagen (1994:451) om försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll skall dock, enligt ett
uttalande i förarbetena till nämnda lag, i fråga om sociala förmåner inte
anses som intagna utan i stället jämställas med fri vårdsklienter (jfr.
prop 1993/94:184 s. 30 f). Det torde inte heller vara förenligt med den
nuvarande ordalydelsen i 10 kap. 2 § AFL att reducera pension för den
som verkställer ett straff utanför anstalt. Regeringen har i proposition
1997/98:96 Vissa reformer i påföljdssystemet föreslagit att systemet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll permanentas.
Sedan den 1 januari 1988 kan brottspåföljden skyddstillsyn under vissa
förutsättningar förenas med föreskrift om kontraktsvård. En sådan före-
skrift innebär att den dömde åläggs att genomgå behandling enligt en för
honom uppgjord behandlingsplan. Kontraktsvård skall i huvudsak vara
ett alternativ till fängelse och är framför allt avsedd för lagöverträdare
som har uttalade alkohol- eller narkotikaproblem. I fråga om behand-
lingen har i förarbetena (prop. 1986/87:106 s. 47 f) anförts att en form av
behandling skall kunna bestå av institutionsvård vid ett behandlingshem.
Den vanligast förekommande vårdformen har också varit behandlings-
hem. I 52 % av fallen under budgetåret 1993/94 skedde således placering
på hem för vård eller boende eller på annat behandlingshem. Vårdtiderna
har varierat mellan en månad och två år. Korta behandlingstider på fyra -
fem veckor är vanliga.
Om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att på-
följden skall kunna bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om kon-
traktsvård, skall rätten i domslutet ange hur långt fängelsestraff som
skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Detta
alternativa fängelsestraff, vars längd i praxis varierat från en månad till
två år och sex månader, har betydelse för vem som skall bära kostnaderna
för behandlingen. De vårdkostnader som uppkommer vid kontraktsvård
betalas, i enlighet med de principer för kostnadsfördelning vid
vårdplacering utanför anstalt med stöd av 34 § lagen om kriminalvård i
anstalt som år 1974 överenskommits mellan Kriminalvårdsstyrelsen och
Svenska kommunförbundet, av kriminalvården till den del de belöper på
tiden från och med första behandlingsdag på institution fram till tid-
punkten för en tänkt villkorlig frigivning alternativt frigivning vid straff
upp t.o.m. två månader, beräknad med utgångspunkt i det alternativa
fängelsestraff som angetts i domen. Tiden skall beräknas utan avräkning
för häktning eller anhållande. För kostnader som belöper på tiden därefter
Prop. 1997/98:152
122
svarar den kommun där den dömde vistas. Har något alternativt straff inte
satts ut skall hemkommunen betala hela kostnaden.
Till skillnad från vad som gäller i fråga om sjukpenning, som reduceras
vid vistelse på behandlingshem, påverkas inte pensionen i sig för den
som i anledning av en dom på kontraktsvård vistas på behandlingshem.
Om den dömde uppbär pension kan han dock få svara för egna levnads-
kostnader - såsom pengar till kläder, fickpengar resor m.m. - i högre
utsträckning än om han saknar inkomster.
I de fall kommunen i anledning av en dom på kontraktsvård betalar
kostnaden för en vistelse på ett hem för vård eller boende eller ett famil-
jehem torde kommunen kunna ta ut ersättning av den intagne enligt 34 §
socialtjänstlagen för dennes uppehälle.
En pensionsberättigad som dömts till rättspsykiatrisk vård anses vårdad
på sjukhus. Före den 1 januari 1998 debiterades den som uppbar hel
ålderspension eller hel förtidspension patientavgift för sådan vård enligt 2
kap. 12 § AFL motsvarande en tredjedel av summan av bl.a. folkpension
i form av ålderspension eller förtidspension enligt AFL och pen-
sionstillskott, dock högst 80 kr per dag. Den 1 januari 1998 fördes admi-
nistrationen av avgifter för pensionärer vid sjukhusvård över från försäk-
ringskassorna och Riksförsäkringsverket till sjukvårdshuvudmännen.
Från och med detta datum är det således sjukvårdshuvudmännen som
debiterar även pensionärer avgift för sjukhusvård. Enligt en i mars 1997
träffad överenskommelse mellan företrädare för Socialdepartementet och
Landstingsförbundet, gäller för år 1998 och tills vidare att de högsta
belopp som får tas ut är 80 kr per vårddag.
Tvångspsykiatrikommittén (S 1995:11) har enligt direktiven
(dir. 1995:140) haft i uppdrag att beskriva och analysera principer och
regler för patientens betalningsansvar vid rättspsykiatrisk vård. I del-
betänkandet Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m.
(SOU 1996:141) föreslog kommittén att en ny bestämmelse skulle införas
i AFL. Denna bestämmelse skulle innebära att för vaije dag då en
försäkrad bereds rättspsykiatrisk vård i form av påföljd i anledning av
brott skulle sjukpenningen minskas med 80 kr, dock högst med en tredje-
del av sjukpenningens belopp. Detta motsvarar den möjlighet som redan
finns att minska sjukpenningen när en missbrukare vårdas på t.ex. ett
behandlingshem. Därtill föreslogs att den dåvarande ordning med debite-
ring enligt 2 kap. 12 § AFL för pensionsberättigade personer som dömts
till rättspsykiatrisk vård skulle bibehållas. Kommittén föreslog vidare att
avgift för sjukhusvård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård skulle få tas
ut endast genom avdrag från utgående pension, sjukbidrag eller sjukpen-
ning.
Till det anförda kommer att domstol, vid lagföring på grund av brott, i
vissa angivna fall enligt 31 kap. brottsbalken såsom påföljd kan
överlämna åt socialnämnden eller styrelse för hem där vård enligt lagen
(1988:870) om vård om missbrukare meddelas, att föranstalta om vården.
I sådana fall torde 34 § socialtjänstlagen vara tillämplig och skälig ersätt-
ning få tas ut av den dömde för dennes uppehälle.
Prop. 1997/98:152
123
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: För den som är intagen i kriminalvårdsanstalt
eller är häktad skall garantipensionen, fr.o.m. den trettioförsta dagen
av ett sammanhängande frihetsberövande, reduceras. Garantipension
skall därvid utges med högst ett belopp som innebär att denna pension
tillsammans med utbetalad pension enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension uppgår till 4,5 % av prisbasbeloppet per
månad. Även den som olovligen avvikit från anstalt anses i detta
sammanhang som intagen. Försäkringskassan skall kunna medge en
nära anhörig till den pensionsberättigade rätt att uppbära hela eller del
av den pension som har reducerats.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i sak öve-
rens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskassan Västernorrland instämmer i
att det bör skapas enhetliga regler om minskning av pension för dem som
vistas på statliga institutioner men anser att sådan minskning bör ske
fr.o.m. första dagen. Göteborgs Allmänna försäkringskassa anser att ett
erläggande av avgift vore ett bättre alternativ men avvaktar med ytterli-
gare synpunkter till dess resultatet av den planerade översynen föreligger.
Uppsala läns allmänna försäkringskassa anser att förslaget visserligen
innebär en viss förbättring i förhållande till nuvarande regler men menar
att debitering av kostnader bör lösas på annat sätt av dels rättviseskäl,
dels administrativa skäl. Östergötlands läns allmänna försäkringskassa
tillstyrker förslaget att nedsättning av garantipensionen skall ske först
fr.o.m. den 31:a dagen. Samma försäkringskassa påpekar också att de
manuella underrättelserna om häktning i dag fungerar mycket dåligt och
efterlyser därför maskinella underrättelser alternativt samköming av kri-
minalvårdsregister och socialförsäkringsregister.
Svenska Kommunförbundet avstyrker förslaget att göra åtskillnad mel-
lan statliga och kommunala institutioner.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats ovan är i dag reglerna
för avdrag på och bortfall av olika socialförsäkringsförmåner mycket
olika för dem som är föremål för vård eller av annan anledning försörjs
på det allmännas bekostnad. Regeringen delar den uppfattning som fram-
förts av några remissinstanser att det vore önskvärt att åstadkomma en
större enhetlighet på detta område. Frågan om en övergång till debitering
av avgifter för uppehälle för intagna på kriminalvårdsanstalter och häkten
innefattar emellertid starkt principiella ställningstaganden till huruvida
människor som är föremål för tvångsåtgärder från samhällets sida samti-
digt bör drabbas av en sådan debitering. Vi gör därför bedömningen att
frågan om ett system med avgiftsdebitering skall införas för pensions-
berättigade inom kriminalvården bör beredas i samband med en mer all-
män översyn av hur institutionsvistelse bör påverka socialförsäkrings-
förmåner. En sådan översyn planeras för närvarande inom Socialdeparte-
mentet. Mot den bakgrunden föreslår vi inte här någon regel om debite-
ring vid vistelse på kriminalvårdsanstalt m.m.
124
Även i det reformerade pensionssystemet bör det dock, enligt rege- Prop. 1997/98:152
ringens uppfattning, finnas regler om reduktion av pension för pensions-
berättigade som är häktade och intagna på kriminalvårdsanstalt.
Reglerna om reduktion av pension vid vistelse på offentliga anstalter
eller institutioner har som redovisats ovan i avsnitt 12.1 hittills endast
omfattat folkpensionsförmåner och inte tilläggspension. Anledningen till
detta är att tilläggspensionen, till skillnad från det grundtrygghetssystem
som folkpensionen utgör, har karaktären av intjänad rättighet, vilken den
pensionsberättigade har ansetts i princip fritt bör få disponera över. In-
komstgrundad ålderspension i det reformerade pensionssystemet kommer
att grundas på livsinkomstprincipen och i förhållande till dagens system
kommer det att föreligga ett mer direkt samband mellan avgifter och
förmåner. Intjänad pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet kan i
linje med detta sägas ha en än starkare karaktär av individuell rättighet.
Enligt regeringens uppfattning bör det därför inte heller i det reformerade
systemet finnas någon regel om reduktion av inkomstgrundad ålderspen-
sion.
Beträffande garantipensionen som är avsedd att utgöra ett rent grund-
skydd är emellertid förhållandet annorlunda. Det kan te sig orimligt att
intagna skulle kunna uppbära ograverad garantipension samtidigt som de
får grundläggande behov av mat, kläder, sjukvård etc. täckta genom kri-
minalvårdens försorg. Detta gäller särskilt vid en jämförelse med exem-
pelvis löntagare, som under anstaltsvistelse i regel helt saknar inkomster.
Å andra sidan innebär en ordning som bygger på reducering av garanti-
pension att det belopp en intagen faktiskt undandras under vistelse på
anstalt kan variera mycket starkt beroende på förekomsten av sådan pen-
sion. Detta är i och för sig inte helt tillfredsställande vilket också påpe-
kats av Uppsala läns allmänna försäkringskassa. I mindre mån finns dock
även beträffande dagens reduceringsregler motsvarande effekt på sätt
som beskrivits ovan i detta avsnitt. I avvaktan på den ovan beskrivna
översynen av ett system med debitering föreslår vi att en regel om redu-
cering av garantipensionen införs i lagen om garantipension.
I likhet med vad som i dag gäller enligt Riksförsäkringsverkets kungö-
relse om allmän pension vid viss anstaltsvård föreslår vi att det i be-
stämmelsen om reduktion av pension i lagen om garantipension före-
skrivs att pensionsberättigad vid olovlig avvikelse från anstalt alltjämt
skall anses som intagen vid bedömningen av om reducering av pension
skall ske. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 12.1 torde det dock inte
längre föreligga något behov av en bestämmelse om uppräkning av pen-
sionen vid längre eller tidsobegränsad vistelse utanför anstalt eftersom
sådana vistelser i praktiken inte längre förekommer.
Vi anser vidare att en intagen, liksom enligt nuvarande regler, bör få
behålla pension upp till ett visst belopp, det s.k. förbehållsbeloppet. Nu
gällande nivå, cirka 1 300 kr per månad, bör med viss justering för be-
skattningen av garantipensionen då tjäna som riktmärke. Med denna ut-
gångspunkt föreslår vid att förbehållsbeloppet bestäms till 4,5 % av pris-
basbeloppet per månad vilket för år 1998 före skatt motsvarar 1 638 kr.
Med hänsyn till garantipensionens karaktär av grundskydd bör den in-
tagne få behålla garantipension upp till förbehållsbeloppet endast i den
mån han eller hon inte är berättigad till inkomstgrundad ålderspension.
125
Detta innebär att inkomstgrundad ålderspension till skillnad från i dag, Prop. 1997/98:152
skall räknas in i förbehållsbeloppet. Om den inkomstgrundade ålderspen-
sionen överstiger förbehållsbeloppet reduceras alltså eventuell garanti-
pension ned till 0 kr.
I det nuvarande systemet finns i andra stycket kungörelsen om pen-
sionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första stycket AFL en regel om att Riks-
försäkringsverket, om den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd
inte kan tillgodogöra sig det förbehållsbelopp som normalt utges, får be-
sluta att sätta ned beloppet till lägst 500 kr per år. Beslut med tillämpning
av denna regel torde dock vara ytterligt ovanliga och det har, såvitt fram-
kommit, inte fattas några sådana beslut under senare år. Mot denna bak-
grund föreslår vi inte här någon motsvarande regel i det reformerade pen-
sionssystemet.
Enligt nuvarande regel om reduktion av pension vid anstaltsvistelse
sker avdrag på pension först när en intagen under en hel kalendermånad,
dvs. fr.o.m. den första t.o.m. den sista dagen i en månad, vistats på an-
stalt. Denna regel har varit föremål för åtskillig kritik eftersom den med-
för att den som den första dagen i en månad påbörjar avtjänandet av ett
straff på en månad eller däröver drabbas av reducering för tiden fr.o.m.
första avtjänandedagen medan den som påböljar avtjänande den andra
dagen i en månad får pensionen reducerad, i fall då straffet är minst två
månader långt, först för tiden fr.o.m. den andra avtjänandemånaden.
Några mer beaktansvärda skäl för att i det reformerade systemet bibehålla
villkoret med kalendermånad föreligger inte och vi föreslår därför att det
inte införs någon sådan regel i det reformerade ålderspensionssystemet.
En konsekvens av detta är att även frihetsberövande som sträcker sig
över en del av en kalendermånad kan föranleda reducering av pension.
Försäkringskassan Västernorrland har framfört att reducering av pen-
sion bör ske redan fr.o.m. första dagen för frihetsberövandet. Av inte
minst rent administrativa skäl anser regeringen det dock motiverat att en
viss tid löper innan pensionen börjar reduceras. Vi föreslår därför att re-
ducering skall påbörjas först efter 30 dagars sammanhängande frihetsbe-
rövande, varvid dock liksom i dag sammanräkning skall ske av, i före-
kommande fall, antalet dagar som den intagne varit häktad respektive
intagen i kriminalvårdsanstalt.
För närvarande underrättas försäkringskassorna manuellt om häktning
av en pensionsberättigad och automatiskt via ADB beträffande intag-
ningar i kriminalvårdsanstalt. Östergötlands läns allmänna försäkrings-
kassa har påpekat att de manuella underrättelserna om häktning i dag
fungerar mycket dåligt och efterlyser därför maskinella underrättelser
alternativt samköming av kriminalvårdsregister och socialförsäkrings-
register. Frågor av detta slag bör emellertid, enligt regeringens uppfatt-
ning, övervägas i annat sammanhang, eventuellt i samband med den ovan
nämnda översynen. Vi lämnar därför här inte något förslag i denna del. I
vart fall vid kortare frihetsberövanden torde den föreslagna ordningen
med reducering avseende del av kalendermånad ställa krav på att reduce-
ringen kan ske i efterskott, dvs. reduceringen av pensionen verkställs
genom kvittning månaden efter den månad reduceringen avser. Detta bör
dock endast ske i den mån så kan ske enligt reglerna om återbetalning av
garantipension. Dessa regler är närmare beskrivna i avsnitt 8.4.
126
I det reformerade pensionssystemet torde vidare finnas behov av en re-
gel, motsvarande vad som i dag gäller enligt 10 kap. 2 § andra stycket
AFL, om att försäkringskassan skall kunna medge en nära anhörig till
den pensionsberättigade rätt att uppbära hela eller del av den pension som
reducerats i anledning av vistelsen på anstalt. Regeringen föreslår därför
att en sådan regel införs i lagen om garantipension. Liksom i dag bör
förutsättningen för ett sådant medgivande vara att den anhörige är
beroende av den pensionsberättigade för sin försörjning.
Som redovisats i avsnitt 12.1 har systemet med reduktion av pension
för de grupper som vistas på hem för vård eller boende eller i familjehem
inom socialtjänsten i praktiken ersatts med ett system med avgiftsdebite-
ring för uppehälle enligt 34 § socialtjänstlagen. Den återstående grupp
beträffande vilken 10 kap. 3 § AFL är tillämplig och till vilken ålders-
pension kan komma att utges utgörs numera endast av dem som bor på
vårdhem som avses i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psy-
kiskt utvecklingsstörda. Som angetts i avsnitt 12.1 skall dessa vårdhem
vara avvecklade senast den 31 december 1999. Avveckling skall således
ha skett när de reformerade reglerna angående garantipension träder i
kraft år 2001. Mot bakgrund av detta saknas anledning att i lagen om
garantipension föra in någon bestämmelse motsvarande 10 kap. 3 § AFL.
Svenska Kommunförbundet har häremot invänt att någon åtskillnad inte
bör göras mellan statliga och kommunala institutioner. Denna skillnad
finns emellertid redan i dag enligt vad som redovisats ovan genom
möjligheten till avgiftsdebitering enligt 34 § socialtjänstlagen. I praktiken
innebär därför inte vårt förslag någon ändring i förhållande till nuvarande
regler.
För försäkrade enligt AFL som på grund av brott dömts till kontrakts-
vård reduceras enligt 3 kap. 15 § andra stycket AFL, på begäran av den
som svarar för vårdkostnaderna, eventuell sjukpenning för vaije dag som
den försäkrade bereds vård på institution. Det belopp som sjukpenningen
minskas med betalas ut till den som har bekostat vården, dvs. antingen till
kriminalvården eller till en kommun. Avdraget på sjukpenning sker med
80 kr per dag, dock högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Enligt
nuvarande regler berörs däremot inte pension i sig vid institutionsvistelse
i anledning av en dom på kontraktsvård. Riksrevisionsverket har i sin
granskningsrapport 1995 beträffande Justitiedepartementets område
(RRV:s dnr 29-95-3231) anfört att en översyn av regelverket bör vidtas
för att få till stånd en mer enhetlig reglering vad beträffar hur vistelse på
behandlingshem i anledning av kontraktsvård skall inverka på
sjukpenning respektive pension. Kriminalvårdsstyrelsen har i ett yttrande
över granskningsrapporten biträtt verkets uppfattning.
Som redovisats ovan i avsnitt 12.1 föreligger en möjlighet för kommu-
nerna att med stöd av 34 § socialtjänstlagen debitera en kontraktsvårds-
dömd viss ersättning, för närvarande 80 kr per dag, för kostnaderna för
den del av behandlingstiden som kommunen är betalningsansvarig för.
Möjligheterna att på detta sätt debitera ersättning för uppehället enligt
34 § socialtjänstlagen har bl.a. motiverats med att det ur rehabiliterings-
synpunkt finns skäl för att en viss ersättning skall betalas. Vården av den
intagne inriktas på att han skall kunna leva ett självständigt liv och ta
ansvar för sin egen ekonomi. Att i mån av förmåga betala för sitt uppe-
Prop. 1997/98:152
127
hälle har ansetts vara ett centralt inslag i en normal tillvaro. Detta intresse
gör sig naturligtvis i lika stor utsträckning gällande beträffande en pen-
sionsberättigad som i anledning av en dom på kontraktsvård på kriminal-
vårdens bekostnad vistas på behandlingshem.
Liksom beträffande häktade och intagna på kriminalvårdsanstalt kan
det också te sig orimligt att en intagen på behandlingshem uppbär ogra-
verad grundskyddspension samtidigt som han eller hon tillhandahålls en
betydande del av normala förnödenheter på kriminalvårdens bekostnad.
Till detta kommer intresset av att personer som på grund av missbruk
vistas på behandlingshem i ekonomiskt avseende behandlas på ett mer
enhetligt sätt.
Det framstår mot bakgrund härav som väl motiverat att införa en regel
som innebär en rätt för kriminalvården att, under tid då kriminalvården
står för kostnaden för vården, debitera en pensionsberättigad som vistas
på behandlingshem i anledning av en dom på kontraktsvård ersättning för
uppehället motsvarande vad som i dag gäller den som är sjukskriven un-
der sådan vistelse.
En sådan regel om avgiftsdebitering vid vistelse på behandlingshem
bör dock vara aktuell för såväl olika former av ålderspension, som för
efterlevandepension och förtidspension. Systemet för efterlevande-
pension är för närvarande föremål för utredning och utredarens förslag
skall redovisas för regeringen senast den 30 juni 1998. Beträffande för-
tidspensionen har regeringen i den nyligen överlämnade propositionen
1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m., med riktlinjer för en re-
formering av dagens förtidspension, inte lämnat några förslag på området
med hänvisning till den planerade översynen av hur institutionsvistelser
bör påverka socialförsäkringsförmåner.
Eftersom debitering för vistelse på behandlingshem kan komma att ske
vid pension enligt ett flertal lagar är det regeringens uppfattning att en
sådan regel i stället bör tas in i en särskild lag. Därtill kommer att det för
närvarande inte finns någon motsvarande debiteringsregel varför övervä-
gande i denna del lämpligen bör ske i den ovan nämnda översynen. Vi
lämnar därför inte heller här förslag till någon sådan bestämmelse.
Prop. 1997/98:152
I dagens grundskyddssystem kompletteras folkpensionen, pensionstill-
skottet och det särskilda grundavdraget med vissa särskilda folkpen-
sionsförmåner som utges som tillägg till folkpensionen. Dessutom ingår i
regelsystemet för folkpensioneringen några förmåner som utges som
självständiga förmåner.
I det reformerade pensionssystemet skall grundskyddet i form av folk-
pension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag ersättas av garanti-
pensionen. Frågan är hur det skall förfaras med dessa särskilda folkpen-
sionsförmåner vid övergången till det reformerade pensionssystemet. De
128
förmåner som vi skall behandla i detta avsnitt är handikappersättning, Prop. 1997/98:152
vårdbidrag, särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och bamtillägg.
Regeringens förslag: Handikappersättningen och vårdbidraget be-
hålls enligt nuvarande regler och görs om till självständiga förmåner.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser att
det i den föreslagna lagen bör införas en bestämmelse som klart uttalar att
handikappersättningen och vårdbidraget kan omprövas och helt eller
delvis dras in vid ändrade förhållande. Länsrätten påpekar att, såvitt avser
handikappersättningen, detta redan i dag anses följa av vad som uttalats i
förarbeten angående handikappersättningens nivå. Handikappförbundens
Samarbetsorgan och Pensionärernas Riksorganisation har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Handikappersättning utges idag dels
som en självständig förmån, dels som tillägg till pension. Handikapper-
sättningen har sitt ursprung i bestämmelserna om invaliditetsersättning
och invaliditetstillägg som infördes vid tillkomsten av lagen (1962:381)
om allmän försäkring, AFL. Ersättningarna motiverades av de särskilda
behov som de som är svårt invalidiserade har på grund av höjda levnads-
kostnader och försämrade möjligheter till normal livsföring och att dessa
behov inte tillgodosågs genom de generella pensionsförmånerna. Han-
dikappersättning enligt nuvarande regler utges till den som för avsevärd
tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller
hon i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller i
övrigt har betydande merutgifter på grund av sin nedsatta funktionsför-
måga. Ersättningen uppgår, beroende på hjälpbehovets omfattning, till
69, 53 eller 36 % av prisbasbeloppet. Ersättningen är inte skattepliktig.
Handikappersättning kan utges även efter 65 års ålder under förutsätt-
ning att den försäkrade har fått funktionsförmågan nedsatt före denna
tidpunkt och behovet av ersättning alltjämt kvarstår. Behovet av handi-
kappersättning skall omprövas när den försäkrade tillerkänns förtids-
eller ålderspension. De samordningsregler som idag gäller innebär att
handikappersättningen anpassas till att förtids- eller ålderspension utges.
När ålderspensionen börjar utges skall handikappersättningen utges på
grundval av samma antal år med pensionspoäng eller samma bosätt-
ningstid som ligger till grund för beräkningen av folkpensionen. Förutom
att en omprövning av behovet av handikappersättning alltid skall göras
när den försäkrade tillerkänns förtids- eller ålderspension sker dessutom
en automatisk förändring av storleken på ersättningen till den som är
blind. Sådan ersättning uppgår för tid före förtids- eller ålderspension till
69 % av prisbasbeloppet och för tid därefter till 36 % av prisbasbeloppet.
129
5 Riksdagen 1997/98 1 saml. Nrl52
Som påpekats av länsrätten i Göteborgs och Bohuslän kan förutsätt-
ningarna för en försäkrads rätt till handikappersättning även skifta till
följd av andra omständigheter. I förarbetena till den aktuella bestämmel-
sen betonas också att den försäkrade enligt 16 kap. 8 § ålagts en skyldig-
het att anmäla ändrade förhållanden till försäkringskassan (prop. 1974:129
s. 110).
Den 1 juli 1964 infördes en rätt till vårdbidrag i form av invaliditets-
ersättning för dem som var under 16 år och som på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i
avsevärd omfattning var i behov av särskild tillsyn och vård. Bakgrunden
till att ersättningsformen infördes var oron för att föräldrar av ekono-
miska skäl skulle kunna känna sig tvingade att lämna sitt handikappade
barn till vård på institution. Generellt ansågs det kunna förutsättas att
familjer med handikappade barn förorsakades merkostnader och hade en
större arbetsbörda än familjer med friska barn. Ersättningen var avsedd
att i någon mån kompensera föräldrarna för den ökade belastningen och
att underlätta för dem att i materiellt avseende bättre sörja för barnen.
Från och med den 1 januari 1974 särskildes vårdbidraget från
invaliditetsersättningen till ett fristående bidrag som skulle tillkomma den
förälder som vårdade barnet i stället för som tidigare, barnet självt.
Vårdbidraget blev därmed också pensionsgrundande för den förmåns-
berättigade.
Idag utges vårdbidrag som en självständig ersättning till försäkrad för-
älder för vård av barn under 16 år om barnet på grund av sjukdom, psy-
kisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader
är i behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedömningen av om rätt till
vårdbidrag föreligger skall även beaktas sådana merkostnader som upp-
kommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Sedan den 1 janu-
ari 1998 gäller att vårdbidrag skall kunna beviljas även i fall då det enbart
är fråga om merkostnader. Helt vårdbidrag uppgår till 250 % av
prisbasbeloppet men kan, om enbart behovet av särskild tillsyn och vård
grundar rätt till hel förmån, höjas med maximalt 69 % av prisbasbeloppet
som ersättning för merkostnader. Om bidrag skall utges endast för
merkostnader skall bidraget bestämmas till 62,5 % eller 36 % av prisbas-
beloppet beroende på merkostnadernas storlek. Bidraget utges ograverat
utan hinder av om den berättigade samtidigt uppbär pension. Behovet av
bidrag skall dock omprövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för
omprövning med längre mellanrum.
Handikappersättningen utges i dag till dem som på grund av sitt funk-
tionshinder har betydande merutgifter och vårdbidraget utges för att i viss
mån täcka de ökade kostnader föräldrar till handikappade barn har på
grund av det särskilda tillsynsbehovet och merkostnaderna i övrigt. De
behov som dessa förmåner är avsedda att tillgodose täcks inte av någon
förmån i det reformerade ålderspensionssystemet. Behovet av dessa sär-
skilda förmåner kvarstår således. Det finns därför enligt regeringens upp-
fattning inte skäl att förändra dessa förmåner vid övergången till det re-
formerade ålderspensionssystemet. Inte heller finns skäl att minska ål-
derspensionen på grund av att handikappersättning eller vårdbidrag utges.
Den samordning som idag finns såvitt gäller handikappersättningen och
som innebär dels att en omprövning skall ske när den förmånsberättigade
Prop. 1997/98:152
130
beviljas förtids- eller ålderspension, dels att handikappersättningen i vissa
fall automatiskt skall minskas bör dock kvarstå. Som angetts ovan finns i
dag en bestämmelse i 16 kap. 8 § AFL som gäller även för de här aktuella
förmånerna och som innebär att den försäkrade är skyldig att anmäla
sådana ändrade förhållanden som innebär att rätten till förmånen
påverkas. Vi föreslår att en motsvarande bestämmelse införs i en ny lag
om handikappersättning och vårdbidrag. Som ett förtydligande föreslår vi
också att det därtill införs en särskild bestämmelse om att handikapper-
sättningen eller vårdbidraget kan omprövas om förutsättningarna ändrats
i sådan omfattning att rätten till förmånen har påverkats. Som redovisats
ovan anses detta redan i dag följa som en effekt av anmälningsskyldig-
heten i 16 kap. 8 § AFL och förslaget utgör därför ingen avvikelse i för-
hållande till vad som i praktiken redan gäller. Den åtgärd som vi sam-
mantaget föreslår beträffande handikappersättningen och vårdbidraget är
då endast att dessa förmåner lagtekniskt görs om från särskilda folkpen-
sionsförmåner till fristående förmåner.
Regeringens förslag: Det särskilda pensionstillägget behålls enligt
nuvarande regler som en tilläggsförmån till ålderspension. Förmånen
begränsas dock fr.o.m. den 1 januari 1999 till att endast gälla för dem
som är födda år 1953 eller tidigare. Möjligheten att tillgodoräknas
vårdår för särskilt pensionstillägg avskaffas för tid efter den 1 januari
1999. Som vårdår skall inte tillgodoräknas år när föräldern har tillgo-
doräknats pensionspoäng eller pensionsrätt för ålderspension.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Bohusläns allmänna försäkringskassa anser att
förslaget om begränsningar från år 1999 i rätten till särskilt pen-
sionstillägg och rätten att tillgodoräknas vårdår är bra med tanke på att
samhällsstödet för dessa grupper har förbättrats. Handikappförbundens
Samarbetsorgan och Pensionärernas Riksorganisation har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Särskilt pensionstillägg utges enligt
nuvarande regler som ett tillägg till folkpension i form av ålderspension
till förälder som under minst sex år har vårdat sjukt eller handikappat
barn och som därvid har avstått från förvärvsarbete. Förutom till förälder
kan särskilt pensionstillägg utges till särskilt förordnad vårdnadshavare,
styvförälder eller den som med socialnämndens medgivande har haft
hand om barnet i syfte att adoptera det.
Förmånen, som infördes den 1 januari 1991, tillkom för att ge en viss
kompensation för uteblivna förvärvsinkomster och ingen eller låg
tilläggspension till föräldrar som långvarigt lagt ner en betydande ar-
betsinsats för att vårda ett sjukt eller handikappat bam och därmed avstått
från pensionsgrundande förvärvsarbete. Redan när förmånen infördes
angavs att denna var att betrakta som en övergångslösning för dem som
Prop. 1997/98:152
131
inte hade kommit i åtnjutande av vårdarlön vid vård av sjukt eller Prop. 1997/98:152
handikappat bam. Som angetts ovan i avsnitt 13.2 infördes den 1 januari
1974 ett skattepliktigt och pensionsgrundande vårdbidrag att utges till
föräldrar som vårdar sjukt eller handikappat bam. I motiven till reglerna
om särskilt pensionstillägg angavs därför att vårdbidrag eller vårdarlön
som är pensionsgrundande borde utges till föräldrar som vårdar sjukt
eller handikappat bam. Det särskilda pensionstillägget var således redan
när det infördes avsett framför allt för föräldrar vars huvudsakliga för-
värvsaktiva tid redan hade passerat.
Som vårdår för särskilt pensionstillägg räknas kalenderår under vilket
föräldern eller annan berättigad större delen av året vårdat sjukt eller
handikappat bam och dessutom barnet under större delen av året fått hel
förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning. Normala
avbrott såsom vistelse i skola påverkar inte rätten att tillgodoräkna vård-
år. Som vårdår räknas inte år då föräldern eller annan berättigad har haft
förtidspension eller sjukbidrag under större delen av året, har tillgodo-
räknats pensionspoäng eller skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng om
tilläggspensionsavgift hade betalts respektive om undantagande från för-
säkringen för tilläggspension inte hade förelegat.
Någon övre åldersgräns ligger inte i uttrycket bam. Däremot finns en
undre åldersgräns genom att barnet under större delen av vårdåret skall
ha fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning.
Dessa förmåner kan endast utges från och med den tidpunkt då bamet
fyllt 16 år. Enligt särskilda övergångsregler till lagstiftningen skall dock
med vårdår likställas varje kalenderår fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973,
under vilket föräldern har vårdat ett sjukt eller handikappat bam som inte
uppnått 16 års ålder om bamet då har fått vårdbidrag i form av
invaliditetsersättning. Motivet för dessa särskilda regler är att invalidi-
tetsersättningen, till skillnad från det nu gällande vårdbidrag, inte var
pensionsgrundande. För vård av handikappat eller sjukt bam över 16 år
angavs vidare i motiven till det särskilda pensionstillägget att en pen-
sionsgrundande vårdarlön borde utges men att, då så inte skett i förfluten
tid, det var rimligt att ge en viss kompensation till dessa föräldrar för
mistad eller låg tilläggspension. Sedan den 1 januari 1994 finns regler om
ersättning till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig
assistans, assistansersättning. Dessa regler innebär att det finns möjlighet
att med allmänna medel bekosta den hjälp som den funktionshindrade
behöver. Ersättningen betalas ut som en pensionsgrundande lön till den
personliga assistenten.
Storleken på det särskilda pensionstillägget är beroende av antalet
vårdår som föräldern kan tillgodoräkna sig mellan sex och femton år. För
sex tillgodoräknade vårdår är ersättningen fem procent av prisbas-
beloppet per år och för varje ytterligare tillgodoräknat vårdår ökas ersätt-
ningen med fem procent av prisbasbeloppet. Den maximala ersättning
som kan utges är således 50 procent av prisbasbeloppet.
132
I december månad 1997 uppbars särskilt pensionstillägg av 1 126 folk- Prop. 1997/98:152
pensionärer. Utgiften för det särskilda pensionstillägget beräknas för år
1998 uppgå till 14 miljoner kr. Riksförsäkringsverket har beräknat att
antalet personer med särskilt pensionstillägg kommer att stabiliseras på
en nivå mellan 1 100 och 1 200 personer.
I det reformerade pensionssystemet ges inte någon särskild kompen-
sation för sådan vårdtid som det särskilda pensionstillägget är avsett att
täcka. Frågan är då om det finns skäl att behålla förmånen vid över-
gången till det reformerade ålderspensionssystemet för att kompensera
föräldrar som i förfluten tid avstått från pensionsgrundande förvärvs-
arbete för att vårda sitt sjuka eller handikappade bam.
Det särskilda pensionstillägget var redan när det infördes tänkt som en
övergångslösning för att i pensionshänseende kompensera föräldrar som
under en längre tid avstått från förvärvsarbete för att vårda sina bam utan
att erhålla någon pensionsgrundande kompensation för detta arbete. Ut-
gångpunkten var att dessa föräldrar i framtiden skulle erhålla pensions-
grundande vårdbidrag eller vårdarlön för sitt arbete. Därefter har dess-
utom tillkommit möjligheten att i många av de här avsedda fallen erhålla
assistansersättning.
Även om möjligheten till kompensation idag finns genom olika former
av samhällsstöd är det regeringens uppfattning att för förfluten tid de skäl
som utgjorde motiven för införandet av det särskilda pensionstillägget,
alltjämt är gällande. Det är sålunda fortfarande angeläget att kompensera
föräldrar som har gått miste om pensionsrättigheter därför att de under en
längre tid har avstått från förvärvsarbete för att vårda sitt sjuka eller han-
dikappade bam. För yngre personer som har en stor del av sin för-
värvsaktiva tid framför sig menar vi däremot att det kan ifrågasättas om
det finns skäl att behålla förmånen. För att i möjligaste mån begränsa den
tid under vilken förmånen kommer att bestå anser vi det därför rimligt att
endast bibehålla förmånen för dem som är födda år 1953 eller tidigare.
Enligt nuvarande regler tillgodoräknas som vårdår för beräkning av
särskilt pensionstillägg endast år när föräldern inte har tillgodoräknats
pensionspoäng. Överfört på det reformerade pensionssystemet skall på
motsvarande sätt uteslutas år när föräldern har tillgodoräknats pensions-
grundande inkomst eller pensionsgrundande belopp. Härigenom kan inte
samma år tillgodoräknas en och samme förälder både som bamår och
som vårdår för särskilt pensionstillägg. För tiden efter den 1 januari 1994,
när möjligheten till assistansersättning infördes, torde i princip behovet
av tillgodoräknande av vårdår för särskilt pensionstillägg ha upphört.
Redan vid denna tidpunkt kunde det därför ha funnits skäl att avskaffa
möjligheten att för tid framåt tillgodoräkna vårdår för särskilt
pensionstillägg. När så inte skett bör enligt regeringens uppfattning möj-
ligheten att i framtiden tillgodoräkna vårdår för särskilt pensionstillägg
avskaffas i vart fall vid införandet av de reformerade pensionsreglema
den 1 januari 1999.
133
Prop. 1997/98:152
Regeringens förslag: Hustrutillägget behålls enligt gällande över-
gångsregler. Nivån för hustrutillägget till kvinnor vars make uppbär
ålderspension och som kan tillgodoräkna sig en försäkringstid om
minst 40 år för garantipension, skall vara skillnaden mellan å ena si-
dan två gånger garantipensionens basnivå för gifta och å andra sidan
garantipensionens basnivå för ogift. Summan av hel garantipension
och hel pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension upp
till 1,9 gånger prisbasbeloppet skall inte räknas med vid inkomstpröv-
ningen av hustrutillägget.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Bohusläns allmänna försäkringskassa uttrycker
en förhoppning om att Riksförsäkringsverkets översyn av hustrutilläggen
skall leda till att förmånen inte behöver överföras till det reformerade
pensionssystemet. Göteborgs allmänna försäkringskassa framhåller att
en överflyttning av reglerna om de nuvarande tilläggsförmånema till det
nya ålderspensionssystemet medför att detta system kompliceras
ytterligare och därmed blir mer svårtillgängligt för den enskilde
individen. Försäkringskassan anser därför att frågan om en avlösning
med t.ex. en livränta bör prövas främst för hustrutillägg och bamtillägg.
Handikappförbundens Samarbetsorgan och Pensionärernas Riks-
organisation har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Hustrutillägg är en inkomstprövad
förmån som kan utges till kvinnor vars make uppbär folkpension i form
av förtidspension eller ålderspension. Förmånen i dess nuvarande form
infördes vid tillkomsten av AFL i en separat lag (1962:392) om hustru-
tillägg och bostadstillägg. En motsvarande förmån hade dock funnits se-
dan slutet av 1940-talet. När tillägget infördes i lagstiftningen var det
naturligt att tillskapa speciella förmåner som tog sikte på den situationen
att hustrun var hemmafru och mannen förvärvsarbetande. När mannens
inkomster minskade genom att han gick i pension och familjen hänvisa-
des att leva på bara hans folkpension, ansågs det därför som rimligt att
pensionen höjdes med ett särskilt tillägg om hustrun nått en relativt hög
ålder men ännu inte själv var berättigad till folkpension. Med den sam-
hällsutveckling som därefter ägt rum och då framför allt de förändringar
som har skett beträffande makars ekonomiska situation har tillägget
alltmer kommit att stå i mindre god överensstämmelse med samhällsut-
vecklingen. Förmånen är därför numera under avveckling.
Sedan den 1 januari 1990 nybeviljas hustrutillägg endast till kvinnor
som är födda år 1934 eller tidigare och som har fyllt 60 år och längst till
dess de har fyllt 65 år. Reglerna återfinns numera i lagen (1994:309) om
hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension. Några hustrutillägg
kommer enligt bestämmelserna i den lagen inte att utges efter år 1999
eftersom de kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare då kommer att ha
fyllt 65 år. Enligt övergångsreglerna till lagen skall emellertid för kvinnor
som är födda år 1935 eller senare och som hade rätt till hustrutillägg i
134
december 1989 och som vid utgången av år 1994 alltjämt uppbar sådant Prop. 1997/98:152
tillägg, bestämmelserna i den tidigare lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg tillämpas. Enligt denna tidigare lag skulle
hustrutillägg som huvudregel utges endast till kvinnor mellan 60 och
65 år. Om det förelåg särskilda skäl kunde dock hustrutillägg även be-
viljas en hustru som inte hade fyllt 60. Eftersom de som är födda år 1935
eller senare inte hade fyllt 60 år i december 1989 måste de som kan
omfattas av övergångsreglerna ha beviljats hustrutillägg av särskilda skäl.
Sådana särskilda skäl har i praxis ansetts vara
- att mannen vårdas i hemmet och hans tillstånd är sådant att han inte
kan lämnas utan tillsyn och hjälp,
- att hustrun med hänsyn till att det finns små bam i hemmet inte kan
utföra förvärvsarbete av betydenhet,
- att hustrun på grund av egen sjuklighet inte kan utföra förvärvsar-
bete av någon betydenhet, eller att hustrun har fyllt 55 år och på
grund av arbetsmarknadsförhållandena på bostadsorten är förhind-
rad att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet.
För närvarande är det 52 kvinnor som uppbär hustrutillägg på grund av
särskilda skäl. Dessa kvinnor är födda mellan åren 1936 och 1958. De
utbetalade beloppen varierade i januari 1998 mellan 2 228 kr och
41 558 kr per år. Enligt en översyn som Riksförsäkringsverket har gjort
på uppdrag av regeringen kommer antalet hustrutillägg år 2001 att vara
mellan 35 och 40 stycken. De beräknade kostnaderna kommer då att
uppgå till 700 000-800 000 kr. Antalet hustrutillägg och kostnaden här-
för kommer därefter att successivt sjunka. Det dröjer dock ytterligare
cirka 20 år innan förmånen är helt avvecklad.
Hustrutillägg enligt bestämmelserna i lagen om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg motsvarar skillnaden mellan å ena sidan det
sammanlagda beloppet av folkpension i form av ålderspension och pen-
sionstillskott till sådan pension för två makar samt å andra sidan folkpen-
sion i form av ålderspension och pensionstillskott till sådan pension för
en ogift ålderspensionär. Oreducerat utges hustrutillägget därför med
1,165 minskade prisbasbelopp. Hustrutillägget är dock inkomstprövat
och reduceras med 60 % av den pensionsberättigades årsinkomst som
överstiger 750 kr. Vid inkomstberäkningen skall i fråga om makar, års-
inkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras samman-
lagda årsinkomst. Som inkomst räknas inte bl.a. folkpension och ATP i
den mån denna pension har föranlett minskning av pensionstillskottet.
För en kvinna som uppbär hustrutillägg och som själv inte har någon
inkomst innebär detta att tillägget minskas med 60 % av hälften av man-
nens ålderspension som överstiger 750 kr + 1,34 minskade prisbasbelopp.
I den mån bostadstillägg också utges skall dock avräkning i första hand
ske på detta tillägg och eventuell återstående icke samordnad inkomst
minskar hustrutillägget. Hustrutillägg berättigar till särskilt grundavdrag.
Det angivna beloppet är därför för kvinnor utan andra inkomster ett
nettobelopp.
135
Någon motsvarighet till hustrutillägget är inte avsett att finnas i det
reformerade ålderspensionssystemet. Om de nuvarande reglerna behålls
kommer som angetts ovan tillägget att finns kvar under relativt lång tid
även om det är en mycket begränsad grupp som kommer att uppbära
sådant tillägg. Regeringens delar i och för sig den uppfattning som
framförts av Göteborgs allmänna försäkringskassa att det skulle vara
önskvärt att så långt möjligt undvika att överföra sådana förmåner till det
reformerade pensionssystemet som inte för framtiden skall finnas i detta
system. Å andra sidan kan de skäl som har föranlett att förmånen
övergångsvis har behållits alltjämt föreligga. Beträffande hustrutillägget
kommer detta endast att finnas kvar efter år 1999 för kvinnor som redan
hade beviljats sådant tillägg i december 1989 och därefter utan avbrott
har fortfarit att uppbära förmånen. Det ansågs när en successiv
avveckling av hustrutillägget förslogs att lagstiftningen i detta avseende
inte borde ges tillbakaverkande kraft utan att de kvinnor som redan
uppbar hustrutillägg även i fortsättningen borde få sin rätt till sådant
tillägg prövad enligt de tidigare reglerna. Den av Riksförsäkringsverket
vidtagna översynen av förmånen har visat att av de redovisade 52 nu
utgående förmånerna kommer försäkringskassan att i 14 av fallen pröva
om rätten till förmån alltjämt föreligger. Riksförsäkringsverket har av de
insända handlingarna dragit slutsatsen att indragning kan komma i fråga i
mer än hälften av dessa fall. Därutöver noterar Riksförsäkringsverket att
statistiskt sett bör 6 av de återstående personerna beviljas förtidspension.
Kvar blir då 35-40 personer, vilket också enligt vad som angetts ovan är
Riksförsäkringsverkets uppskattning av antalet kvinnor med hustrutillägg
år 2001. Resultatet av Riksförsäkringsverkets genomgång är således att
det vid ingången av år 2001 med stor sannolikhet alltjämt kommer att
finnas kvinnor som är berättigade till hustrutillägg. Göteborgs allmänna
försäkringskassa har i ett sådant perspektiv uttryckt att frågan om en
avlösning med t.ex. livränta borde prövas. Även Riksförsäkringsverket
har i sin redovisning över regeringsuppdraget angett som en lösning att
de berörda kvinnorna skulle kunna kompenseras med ett engångsbelopp.
Regeringen delar inte denna uppfattning. Att genom en engångsutbe-
talning lösa ut personer som annars skulle göra en ekonomisk förlust vid
borttagande av en socialförsäkringsförmån är enligt vår bedömning yt-
terst tveksamt. Inte sällan skyddas vissa grupper vid förändringar i för-
månssystemen genom generösa övergångsregler vilket också är vad som
har gjorts beträffande hustrutillägget. I den mån det finns önskemål om
att en förmån i stället helt skall tas bort sker detta då utan övergångsreg-
ler varvid personer som uppbär förmånen för framtiden går miste om
denna. Som angetts ovan är regeringen inte beredd att låta hustrutillägget
upphöra enligt nu gällande övergångsbestämmelser vid övergången till
det reformerade pensionssystemet. Den enda godtagbara lösningen är då
enligt vår mening att låta dessa övergångsbestämmelser gälla även efter
år 2001 med en anpassning till de reformerade ålderspensionsreglema.
För att i ett fullt beskattat system motsvara nuvarande nivå föreslår vi
att hustrutillägget till kvinnor vars make uppbär ålderspension skall ut-
göra skillnaden mellan å ena sidan två gånger garantipensionens basnivå
för gifta och å andra sidan garantipensionens basnivå för ogift, dvs.
1,67 gånger prisbasbeloppet. Om mannen uppbär andelsberäknad
Prop. 1997/98:152
136
garantipension enligt 3 kap. 6 § lagen om garantipension eller skulle ha Prop. 1997/98:152
uppburit sådan andelsberäknad pension om rätt till garantipension
förelegat, skall hustrutillägget utges med motsvarande andel av helt
tillägg.
Hustrutillägget är som angetts ovan idag inkomstprövat varvid som
hustruns årsinkomst anses hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst.
Som inkomst räknas inte bl.a. folkpension och ATP-pension i den mån
denna pension har föranlett minskning av pensionstillskottet. För att
uppnå motsvarande resultat i det reformerade ålderspensionssystemet
bör, för en kvinna vars make uppbär hel ålderspension, som inkomst inte
räknas garantipension och pension enligt lagen om inkomstgrundad ål-
derspension upp till garantipensionens basnivå för gifta, 1,9 prisbas-
belopp.
Regeringens förslag: Bamtillägget behålls enligt gällande övergångs-
regler. För en försäkrad förälder som uppbär ålderspension och som
kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst 40 år för garantipen-
sion, skall hel pension som uppgår till högst 2,13 gånger prisbasbe-
loppet inte reducera bamtillägget.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Bohusläns allmänna försäkringskassa anser att
det finns skäl att behålla bamtillägget då detta kommer att vara avvecklat
vid utgången av år 2005. Göteborgs allmänna försäkringskassa hävdar
dock att frågan om avlösning med t.ex. livränta bör prövas för
bamtillägget. Handikappförbundens Samarbetsorgan och Pensionä-
rernas Riksorganisation har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Bamtillägg utges för vaije bam under
16 år till en försäkrad förälder som uppbär ålderspension eller för-
tidspension. Helt bamtillägg utges med 26 % av det minskade prisbas-
beloppet eller, om bamet är berättigat till barnpension, med 10 % av det
minskade prisbasbeloppet. Bamtillägget reduceras med hänsyn till den
försäkrades eventuella tilläggspension genom att tillägget minskas med
hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger ett
halvt prisbasbelopp.
Syftet med bamtillägget är att det skall bidra till den pensionerade för-
älderns kostnader för bamet. Förmånen i dess nuvarande utformning till-
kom i samband med införandet av AFL och ersatte då de särskilda in-
komstprövade barnbidrag som dessförinnan kunde utges till pensions-
tagare med bam. Motivet för införandet av tillägget var främst att folk-
pensionsförmånerna då inte ansågs tillräckliga för att täcka kostnaderna
för bam till pensionstagaren. Behovet av tillägg har, liksom tanken var,
successivt minskat i takt med tilläggspensioneringens utbyggnad. Därtill
har det förhållandet att grundnivån inom folkpensioneringen har
förstärkts betydligt inneburit att bamtilläggets betydelse har minskat. Mot
137
denna bakgrund ansågs bamtillägget ha spelat ut sin roll och avskaffades
i princip år 1990. Det ansågs dock inte att avskaffandet av bamtillägget
borde medföra försämrade pensionsförmåner för försäkrade som vid
tidpunkten för avskaffandet av förmånen redan hade rätt till bamtillägg.
Enligt övergångsbestämmelser utbetalas därför bamtillägg även för tid
efter den 1 januari 1990 till dem som hade rätt till bamtillägg i december
månad 1989. Detta innebär att tillägget kommer att upphöra vid utgången
av år 2005 när de yngsta barnen som tillägget avser har fyllt 16 år.
Bamtillägget är framför allt en förmån som utges till förtidspensionärer
eftersom antalet ålderspensionärer med bam under 16 år är begränsat. I
december månad 1997 uppbar 83 ålderspensionärer bamtillägg. Utgiften
för bamtillägg uppgick samma år till cirka en miljon kronor och beräknas
för de kommande åren understiga detta belopp.
Någon motsvarighet till bamtillägget kommer inte att finnas i det re-
formerade ålderspensionssystemet. Bamtillägget är under avveckling och
kommer helt att ha upphört vid utgången av år 2005. Det skulle onek-
ligen medföra administrativa vinster att redan vid övergången till det re-
formerade ålderspensionssystemet helt avskaffa bamtillägget. På samma
sätt som när det gäller hustrutillägget kan det emellertid enligt vår upp-
fattning ifrågasättas om det finns skäl att ompröva de motiv som funnits
för de övergångsregler som nu gäller. För bamtilläggets del är det dess-
utom en förhållandevis kort övergångstid det gäller. Regeringen anser
därför att bamtillägget bör behållas med i sak oförändrade regler.
Idag reduceras bamtillägget med hälften av den försäkrades tilläggs-
pension i den mån denna för år räknat överstiger halva prisbasbeloppet.
Fritt från samordning är således folkpensionsbeloppet jämte ett halvt
prisbasbelopp. Överfört till det reformerade pensionssystemet anser vi det
rimligt att bestämma fribeloppet för den som uppbär hel ålderspension till
ett belopp motsvarande garantipensionens basnivå för ogifta, 2,13 pris-
basbelopp.
Regeringens förslag: Reglerna om att gmndskydd inom ålderspen-
sioneringen inte skall kunna utges före 65 års ålder skall, för personer
födda år 1938 eller senare, börja gälla år 1999.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Statens löne- och pensionsverk tillstyrker försla-
get.
Riksskatteverket har inte något att erinra mot förslaget och anmärker att
detta kan ses som ett led i avvecklingen av det särskilda grundavdraget.
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa påpekar att de föränd-
ringar som föreslås kräver särskilda informationsinsatser. Bohusläns all-
männa försäkringskassa menar att de åldersgrupper som berörs av för-
Prop. 1997/98:152
138
slaget kommer i kläm, och att försäkringskassorna därför måste kunna Prop. 1997/98:152
förklara vad ett tidigt uttag (hittills benämnt förtida uttag) innebär och
hur det kommer att slå vid omräkningen år 2001. Även Göteborgs all-
männa försäkringskassa poängterar att förslaget initialt medför problem
för individerna i de aktuella årsklasserna att överblicka effekterna av ett
tidigt uttag av ålderspension enligt nuvarande regler. Eftersom försäk-
ringskassan inte kommer att ha tillgång till relevanta uppgifter förrän i
slutet av år 1999 kan försäkringskassan inte dessförinnan lämna den re-
dan nu efterfrågade informationen om de mera långsiktiga effekterna av
ett tidigt uttag.
Skälen för regeringens förslag: Personer födda år 1938 eller senare
skall, enligt förslag i avsnitt 5.2, omfattas av reglerna för garantipension
medan äldre personer skall omfattas av reglerna för övergångsvis garan-
tipension. För att uttag av ålderspension inte skall kunna göras av perso-
ner som skall omfattas av reformerade regler innan dessa regler är kända
har den nedre gränsen för uttag av ålderspension höjts från 60 år till 61 år
fr.o.m. den 1 januari 1998. Detta innebär att den som är född år 1938 kan
ta ut ålderspension tidigast under år 1999 och att den som är född år 1939
kan ta ut ålderspension tidigast under år 2000. Ålderspension enligt re-
formerade regler kan dock utges först fr.o.m. januari 2001 då pensionen
för dem som dessförinnan tagit ut ålderspension får räknas om. Därvid
skall, enligt förslag i den samtidigt härmed avlämnade propositionen an-
gående inkomstgrundad ålderspension, den pensionsbehållning som lig-
ger till grund för beräkning av inkomstpension minskas med 0,5 % per
månad som den pensionsberättigade uppburit ålderspension från ATP-
systemet (jfr. reglerna i 12 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring om minskning av ålderspension från ATP-systemet vid
uttag före 65 års ålder).
I avsnitt 5.2 föreslår vi vidare att garantipension skall kunna lyftas först
fr.o.m. 65 års ålder. Denna pension ersätter nuvarande grundskydd till
ålderspensionärer i form av folkpension till den del denna beräknats
enbart utifrån bosättning, pensionstillskott och särskilt grundavdrag i
anledning av ålderspension. Skulle ingen förändring göras inom nuva-
rande regelsystem skulle personer som är födda åren 1938 och 1939
kunna erhålla folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag
under åren 1999 och 2000 respektive under år 2000. Garantipension
skulle däremot kunna utges först vid fyllda 65 år, dvs. år 2003 respektive
år 2004. Konsekvensen skulle då bli att en person som tagit ut ålders-
pension och erhållit grundskydd skulle stå utan sådant skydd under några
år.
Mot bakgrund härav föreslår regeringen att reglerna om att grundskydd
inom ålderspensioneringen inte skall kunna utges före 65 års ålder skall
ges verkan fr.o.m. år 1999. För att eventuella beslut om jämkning av skatt
skall kunna fattas före årsskiftet 1998/99 skall dock de ifrågavarande
lagändringarna i kommunalskattelagen (1928:370) träda i kraft redan den
1 november 1998. Vi anser att dessa förändringar bör gälla för dem som
skall omfattas av reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension
och av reglerna för garantipension, dvs. födda år 1938 eller senare.
Förslaget innebär att personer födda år 1938 eller senare vid uttag av
ålderspension före år 2001 kan erhålla ålderspension från ATP-systemet
139
och folkpension beräknad efter år med pensionspoäng (30-delad Prop. 1997/98:152
folkpension) men inte folkpension beräknad efter bosättningstid (40-
delad folkpension), pensionstillskott eller särskilt grundavdrag i
anledning av ålderspension. Vidare följer av förslaget att de berörda
årsklasserna måste ha tillgodoräknats minst tre år med pensionspoäng för
att ha rätt till folkpension. Det är således inte tillräckligt att den enskilde
tillgodoräknats bosättningstid i Sverige med tre år. Fr.o.m. år 2001 till
den tidpunkt en pensionsberättigad i aktuell åldersgrupp fyller 65 år kan
uttag göras av kvotdelsberäknad inkomst- och tilläggspension samt
premiepension men inte garantipension. I tilläggspensionen ingår då ett
tillägg för den 30-delade folkpensionen, dvs. en kompensation för det
första prisbasbeloppet. Vid 65 års ålder kan garantipension böija utges.
Den nu föreslagna ändringen i fråga om möjligheterna att göra tidigt
uttag av ålderspension enligt nuvarande regler kommer, som några för-
säkringskassor påpekat, att kräva särskilda informationsinsatser. Om
någon ändring inte skulle göras skulle emellertid, enligt regeringens upp-
fattning, de berörda årsklassernas behov av information om konsekven-
serna av ett sådant uttag bli större än vad som torde bli fallet med nu
föreslagen begränsning. Vi menar alltså att vårt förslag innebär att de
ifrågavarande åldersgruppernas problem att överblicka effekterna av ett
tidigt uttag minskar snarare än ökar.
Bostadstillägg utges inte till den som före 65 års ålder uppbär pension
om denna pension endast består av ålderspension. Vid beräkning av bo-
stadstillägg för den som samtidigt uppbär annan pension än ålderspension
skall dock som inkomst anses bl.a. tilläggspension i form av ålders-
pension till den del sistnämnda pension inte föranlett minskning av pen-
sionstillskott. Eftersom personer som är födda år 1938 eller senare enligt
förslaget ovan fr.o.m. år 1999 inte skall kunna uppbära pensionstillskott
till ålderspension kommer för dem hela tilläggspensionen i form av ål-
derspension att räknas som inkomst vid prövningen av bostadstillägg.
Om den 30-delsberäknade folkpension som personer födda år 1938 eller
senare enligt förslaget tills vidare skall kunna uppbära, skall beaktas vid
prövning av rätt till bostadstillägg får utredas i samband med utredningen
om hur systemet för beräkning av inkomst vid prövning av rätt till bo-
stadstillägg till pensionärer bör anpassas till bl.a. det reformerade ålders-
pensionssystemet.
Regeringens förslag: Lagen om garantipension skall träda i kraft den
1 januari 2001.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrat sig särskilt i
denna del, Bohusläns allmänna försäkringskassa, har inte något att erinra
mot tidpunkten för ikraftträdandet.
140
Skälen for regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna skulle lagstiftning om det inkomstrelaterade pensionssystemet
träda i kraft den 1 januari 1996 medan de nya reglerna för grundtrygghet
skulle träda i kraft den 1 januari 2000. Avsikten var att utbetalning av
pension intjänad och beräknad enligt reformerade regler skulle inledas i
januari år 2000. Ikraftträdandet av det reformerade systemets intjänande-
regler har därefter, genom av riksdagen godkända förslag i regeringens
budgetpropositioner för åren 1995 och 1997, flyttats fram vid två tillfäl-
len, först till den 1 januari 1997 och senast till den 1 januari 1999.1 1997
års budgetproposition föreslogs också att de första utbetalningarna av
ålderspension enligt reformerade regler skulle senareläggas ett år till den
1 januari 2001 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 11). Även detta förslag god-
kändes av riksdagen (bet. 1996/97:SfUl, rskr. 1996/97:126).
Anledningen till att de nya grundtrygghetsreglema, enligt det ur-
sprungliga och fortfarande gällande förslaget i princippropositionen,
skulle träda i kraft den 1 januari 2000 var att de första utbetalningarna av
pension intjänad och beräknad enligt reformerade regler skulle ske i ja-
nuari samma år. Då tidpunkten för de första utbetalningarna nu flyttats
fram till januari 2001 bör även ikraftträdandet av lagstiftningen avseende
garantipension flyttas fram.
Lagen om garantipension i dess föreslagna lydelse gäller endast perso-
ner födda år 1938 eller senare. Garantipension kommer enligt föreslagna
bestämmelser att kunna tas ut först från och med den månad den pen-
sionsberättigade fyller 65 år. Den som är född år 1938 kommer att fylla
65 år först år 2003. Detta innebär att garantipension enligt den föreslagna
lagen kommer att kunna betalas ut först år 2003. Avsikten är dock att
lagen skall omfatta även personer födda år 1937 eller tidigare, sedan de
särskilda regler som behövs för dessa åldersgrupper har utretts särskilt.
Lagen bör därför träda i kraft från och med den 1 januari 2001 när refor-
merad inkomstgrundad ålderspension första gången utges även om det
innebär att garantipension enligt lagens nuvarande utformning skall utges
först år 2003. Regeringen föreslår därför att lagen om garantipension
skall träda i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt bör de regeländringar i
AFL och anknytande lagstiftning som föranleds av att folkpension samt
pensionstillskott och särskilt grundavdrag i anledning av ålderspension
inte längre skall utges träda i kraft. Regeringen avser att senare åter-
komma med proposition i den delen.
Vi föreslår också vissa förändringar vad avser nuvarande folkpensions-
system med ikraftträdande dels den 1 november 1998, dels den 1 januari
1999 (se avsnitt 6.1, 13.3 och 14).
Garantipension, såsom den föreslås utformas för personer födda år 1938
eller senare, kommer att utbetalas tidigast från 65 års ålder. De första
utbetalningarna från garantipensionssystemet kommer således att göras år
2003, då födelseårgången 1938 fyller 65 år. Av de personer som nybe-
Prop. 1997/98:152
141
viljas ålderspension efter sekelskiftet kommer de flesta att vara berätti-
gade till inkomstpension. Inledningsvis beräknas drygt 40 % av dessa
pensionärer vara berättigade till garantipension. Knappt 2 % av ålders-
pensionärerna födda år 1938 eller senare beräknas uppbära enbart
garantipension.
Enligt riktlinjerna för pensionsreformen skall för äldre pensionärer
(födda före år 1938) dagens grundskydd omvandlas till en s.k. över-
gångsvis garantipension, som skall beskattas enligt samma regler som för
yngre pensionärer. Den övergångsvisa garantipensionen har föreslagits
införas år 2001. I princippropositionen redovisades ett förslag till ut-
formning av en sådan pension. Detta förslag kan komma att omprövas i
den pågående särskilda utredningen om den övergångsvisa garantipen-
sionen (se avsnitt 4). I den följande redovisningen av garantipensionens
omfattning i hela pensionärskollektivet har för äldre pensionärer tilläm-
pats den utformning som redovisades i princippropositionen.
Bland de äldre pensionärerna är en betydligt större andel personer
berättigade till en högre garantipension. År 2001 beräknas omkring 55 %
av pensionärerna födda före år 1938 vara berättigade till övergångsvis
garantipension, varav ca 15 % kommer att ha enbart övergångsvis
garantipension. Under den första femtonårsperioden kommer garanti-
pensionsutbetalningama till övervägande del avse övergångsvis garanti-
pension.
Inledningsvis beräknas således sammanlagt 40-45 % av pensionärerna
med inkomstgrundad ålderspension även vara berättigade till garantipen-
sion. Hur denna procentandel kan förväntas utvecklas beror på vilka anta-
gande som görs om den ekonomiska tillväxten.
Vid hög realinkomsttillväxt blir de framtida inkomstpensionema högre
och färre pensionärer kommer att få utfyllnad med garantipension.
Vid låg realinkomsttillväxt kommer utfyllnaden från garantipensions-
systemet att avvecklas i betydligt långsammare takt. Det är inte bara
nivån på de framtida nybeviljade pensionerna som påverkas av
realinkomstutvecklingen framöver utan också pensionernas utveckling
under pensionsåren. Enligt förslag skall de utgående inkomstgrundade
pensionerna följsamhetsindexeras kring en norm på 1,6 %. I korthet inne-
bär det att om den årliga realtillväxten (mätt med inkomstindex)
överstiger normen sker en real uppskrivning av de utgående pensionerna.
Om den årliga realtillväxten i stället understiger normen skrivs
pensionerna ned i motsvarande grad. Vid låg tillväxt kommer de
inkomstgrundade pensionerna således att skrivas ned successivt och fler
pensionärer blir berättigade till en utfyllnad från garantipensionssystemet.
Kalkyler om den framtida utvecklingen har gjorts i två olika scenarier
vad avser den reala utvecklingen av pensionsgrundande inkomster: en
årlig tillväxt på 2 % resp. 0,5 %. I det högre tillväxtaltemativet kan ande-
len pensionärer som får en utfyllnad från garantipensionssystemet för-
väntas minska år för år, medan i det lägre tillväxtaltemativet det i stället
beräknas ske en viss ökning. Likaså kan det genomsnittligt utbetalade
garantipensionsbeloppet förväntas vara högre i alternativet med 0,5 %
årlig tillväxt.
Prop. 1997/98:152
142
Utgifterna för garantipensionen följer naturligtvis samma trend som Prop. 1997/98:152
antalet berättigade pensionärer. Inledningsvis år 2001 beräknas utbetal-
ningarna av den övergångsvisa garantipensionen (annan garantipension
utbetalas först från år 2003) uppgå till 20 miljarder kronor. I både
alternativet med 2 % och 0,5 % tillväxt beräknas utbetalningarna minska
de första tio åren för att år 2010 uppgå till 12 resp. 14 miljarder kronor. I
det högre tillväxtaltemativet avtar utbetalningarnas storlek även fortsätt-
ningsvis; år 2025 beräknas de till 10 miljarder kronor. I det lägre
tillväxtaltemativet däremot beräknas utbetalningarna öka efter år 2015.
I figur 16.1 visas hur garantipensionsutbetalningama, uttryckta som
procentandel av avgiftsunderlaget för inkomstgrundad pension, beräknas
utvecklas framöver. Avgiftsunderlaget utgörs av samtliga inkomster och
belopp för vilka pensionsrätt tillgodoräknas.
Figur 16.1 Utgifter för garantipension och övergångsvis garantipension i
procent av avgiftsunderlaget för inkomstgrundad pension. Årlig real-
tillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års befolkningsprognos
Som framgår i avsnitt 5 skall garantipensionen och kostnaderna för
administrationen av denna finansieras av statsmedel. Ålderspensions-
systemets utgifter behandlas närmare i regeringens proposition
1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
I denna lag finns bestämmelser angående grundskyddet i det reformerade
ålderspensionssystemet såvitt avser personer födda år 1938 eller senare.
Grundskyddet skall i det reformerade ålderspensionssystemet utgöras av
en garantipension.
I lagens första kapitel finns vissa allmänna bestämmelser samt några
definitioner av betydelse för lagen i övrigt. I förhållande till förslaget i
lagrådsremissen har på förslag av Lagrådet 1 och 2 §§ tagits bort och 4 §
143
lyfts fram till en ny 1 §. Rätten till garantipension och garantipensionens
storlek är beroende bl.a. av tillgodoräknad försäkringstid. I lagens andra
kapitel finns regler om försäkringstid och om vad som skall räknas som
sådan tid.
Garantipensionens storlek är också beroende av den inkomstgrundade
ålderspension och den eventuella tilläggspension i form av änkepension
som den enskilde uppbär. I lagens tredje kapitel finns regler om hur ga-
rantipensionen skall beräknas och då även i vissa särskilda situationer
som exempelvis vid partiellt uttag. I samma kapitel finns även de be-
stämmelser som gäller uttag av garantipension. I lagens fjärde kapitel
regleras vad som gäller för utbetalning av garantipension. Till viss del
hänvisas till här utbetalningsbestämmelsema i lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension (LIP) som på så sätt kommer att gälla även
för garantipensionen.
I lagens femte kapitel hänvisas till bestämmelser i LIP om överkla-
gande m.m. samt vissa övriga bestämmelser. Slutligen innehåller lagen
vissa övergångsbestämmelser.
1 § Garantipension utges till den som saknar inkomstgrundad ålderspen-
sion eller vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst
högsta belopp. Garantipensionen är beroende av försäkringstid.
Bestämmelserna i lagen gäller dem som är födda år 1938 eller senare.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Som inledningsvis sagts regleras i lagen rätten till grundskydd för
personer födda år 1938 eller senare.
Rätt till folkpension i form av ålderspension enligt nuvarande regler
kan förvärvas i förhållande till antingen bosättningstid eller år för vilka
ATP-poäng har tillgodoräknats. Rätt till garantipension är däremot endast
beroende av försäkringstid enligt vad som anges i 2 kap. En förutsättning
för rätt till garantipension är, i likhet med vad som idag gäller för rätten
till folkpension, att försäkringstid kan tillgodoräknas för minst tre år (se
3 kap. 1 §). Som framgår av 3 kap. 6 § är garantipensionens storlek också
beroende av hur lång försäkringstid som kan tillgodoräknas den enskilde.
Av beräkningsreglema i 3 kap. följer vidare att endast den som saknar
inkomstgrundad ålderspension eller vars inkomstgrundade ålderspension
inte överstiger ett visst högsta belopp är berättigad till garantipension.
Den som i och för sig är berättigad till garantipension kommer dock inte
alltid att få sådan pension utbetald till sig. Förutsättningarna för utbetal-
ning av garantipension anges i 4 kap.
2 § Garantipension och kostnaderna för administrationen av sådan pen-
sion skall finansieras av statsmedel
I paragrafen anges hur garantipensionen skall finansieras. Motsvarande
regler för folkpension i form av ålderspension finns för närvarande i
19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Folkpension i
form av ålderspension finansieras dels genom en folkpensionsavgift en-
ligt lagen (1981:691) om socialavgifter, dels av statsmedel. Garantipen-
sionen skall finansieras av enbart statsmedel.
Prop. 1997/98:152
144
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen prOp. 1997/98:152
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
Garantipensionens nivå och utgångspunkten för beräkning av garantipen-
sion enligt reglerna i 3 kap. skall följa den allmänna prisutvecklingen.
Den skall därvid beräknas utifrån prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL.
Därmed avses det basbelopp som i dag regleras i nämnda paragraf och
som i propositionen angående inkomstgrundad ålderspension föreslås
skall benämnas prisbasbelopp för att särskilja detta från det basbelopp
som skall omräknas med inkomstutvecklingen, inkomstbasbeloppet. Se-
dan den 1 januari 1995 omräknas prisbasbeloppet inte fullt ut med för-
ändringen i det allmänna prisläget. Begränsning i uppräkningen skall
gälla så länge underskottet i statsbudgeten överstiger ett visst belopp. Vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pen-
sionspoäng används ett annat basbelopp som fullt ut har räknats upp med
prisutvecklingen, det förhöjda prisbasbeloppet. Därutöver sker sedan den
1 januari 1993 en tvåprocentig nedjustering av basbeloppet vid beräkning
av pensionsförmåner. I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår re-
geringen dels att förändringar i det allmänna prisläget fr.o.m. år 1999
fullt ut skall beaktas vid beräkningen av basbeloppet, dels att det fr.o.m.
år 2000 inte längre skall tillämpas något minskat prisbasbelopp. Fr.o.m.
år 2000 kommer det alltså att finnas dels ett prisbasbelopp, dels ett för-
höjt prisbasbelopp. Garantipensionen skall beräknas utifrån prisbas-
beloppet utan förhöjning.
I ett fall som regleras i 2 kap. 5 § används i stället för prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § AFL det enligt LIP fastställda inkomstbasbeloppet.
4 § En pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon
med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft bam skall
vid tillämpning av denna lag likställas med gift pensionsberättigad.
En pensionsberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild
från sin make skall vid tillämpning av denna lag likställas med ogift
pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Denna paragraf överensstämmer till sitt innehåll med 10 kap. 1 § AFL.
1 § Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas tid under
vilken en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokförings-
lagen (1991:481). Vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till
tid efter utresan om personen enligt nämnda lag då skall avregistreras
som utflyttad.
Rätt till garantipension är beroende av att försäkringstid för garantipen-
sion kan tillgodoräknas den enskilde. Kapitlet innehållet bestämmelser
om vad som utgör sådan försäkringstid. Bestämmelserna motsvarar i stor
utsträckning vad som för närvarande gäller beträffande bosättningstid
enligt 5 kap. 6 och 7 §§ AFL.
Försäkringstid för garantipension är liksom bosättningstid för folkpen-
sion i första hand sådan tid som den pensionsberättigade har varit bosatt i
Sverige. Eftersom det emellertid finns situationer då bosättningsbegrep-
145
pet inte är helt relevant, vilket närmare redogjorts för i avsnitt 6.1, har för
garantipension valts begreppet försäkringstid i stället för bosättningstid.
I paragrafen, som överensstämmer med nuvarande bestämmelse i
5 kap. 6 § första stycket a AFL, regleras den situationen att en person har
varit folkbokförd i Sverige. Sådan tid skall, med de begränsningar som
anges i 5 §, tillgodoräknas från det att en person har blivit folkbokförd i
landet till dess att han eller hon avregistreras från folkbokföringen.
Innebörden av att det är folkbokföringen som avgör om viss tid får
tillgodoräknas som försäkringstid är bl.a. att den som tillfälligt vistas
utomlands, men som enligt reglerna för folkbokföringen skall kvarstå
som folkbokförd i Sverige, skall tillgodoräknas försäkringstid även för
tiden i utlandet.
Den som avser att flytta till utlandet skall enligt folkbokföringslagen
anmäla detta senast en vecka före utresan. Om anmälan görs senare än
utresedagen, upphör själva folkbokföringen den dag sådan anmälan
kommer in till skattemyndigheten eller en allmän försäkringskassa. För
att undvika att personer som flyttar ut från Sverige får tillgodoräkna sig
försäkringstid därför att de underlåtit att göra anmälan om flyttningen
före utresedagen, föreskrivs i första stycket att tid efter utflyttningen inte
skall tillgodoräknas som försäkringstid för den som enligt
folkbokföringslagens regler skall avregistreras som utflyttad från Sverige.
I lagrådsremissen föreslogs i ett andra stycke att tid då någon enligt
förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL inte
skall anses bosatt i Sverige inte heller skulle få tillgodoräknas som
bosättningstid. I propositionen angående inkomstgrundad ålderspension
föreslås emellertid, sedan bestämmelsen i 1 kap. 3 § ljärde stycket AFL
ifrågasatts av Lagrådet, att denna bestämmelse skall tas bort. Det tidigare
föreslagna andra stycket till förevarande paragraf saknar då innebörd och
har därför här tagits bort.
2 § Den som före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet har vistats i
Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd, skall som försäkringstid
för garantipension även tillgodoräknas tiden från ansökan om uppehålls-
tillstånd till tidpunkten för folkbokföringen.
Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 5 kap. 6 § första stycket b AFL. I
enlighet med Lagrådets påpekande har hänvisningen till utlänningslagen
tagits bort eftersom en sådan hänvisning får anses obehövlig. Bakgrunden
till bestämmelsen är att en utländsk medborgare, som enligt utlän-
ningslagen är skyldig att ha uppehållstillstånd för vistelse i Sverige, inte
blir folkbokförd här i landet innan han eller hon har erhållit sådant till-
stånd. Den som senare beviljas uppehållstillstånd och folkbokförs i Sve-
rige kommer med den aktuella bestämmelsen att som försäkringstid för
garantipension få räkna även tiden mellan ansökan om uppehållstillstånd
och folkbokföringen.
3 § Den som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 eller
3 § utlänningslagen (1989:529) skall som försäkringstid för garantipen-
sion även tillgodoräknas tid under vilken han eller hon har varit bosatt i
sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensions-
sökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sve-
rige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas
som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den pensionssö-
Prop. 1997/98:152
146
kande har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till Prop. 1997/98:152
och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden
från det att den pensionssökande första gången kom till landet tdl och
med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år. Vid beräkningen skall
bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har rätt till
pension från hemlandet.
Med tid i hemlandet skall likställas tid då den pensionssökande före
den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han
eller hon har beretts en tillfällig fristad.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 5 kap.
7 § första och andra stycket AFL.
I första stycket regleras en möjlighet för den som beviljas uppehållstill-
stånd i Sverige som flykting eller skyddsbehövande i övrigt, att som för-
säkringstid för garantipensionen få tillgodoräknas även del av tid från det
tidigare hemlandet. Med bestämmelsen ges den som haft mycket starka
skäl att lämna sitt hemland och som kan antas genom flykten ha gått
miste om förvärvade pensionsrättigheter en möjlighet att kompensera
detta genom tillgodoräknande av försäkringstid för garantipension. I för-
hållande till bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL begränsas dock här den tid
som kan få tillgodoräknas från det tidigare hemlandet till att gälla tid från
och med 25 års ålder. Som framgår av den föreslagna bestämmelsen i 5 §
skall som försäkringstid för garantipension endast under vissa förhållan-
den få tillgodoräknas tid mellan 16 och 24 års ålder. Eftersom en ut-
ländsk medborgare som är bosatt och sysselsatt utomlands inte i något
fall kan tillgodoräknas svensk pensionsgrundande inkomst torde inte för-
utsättningarna för att få räkna tid före 25 års ålder under några förhållan-
den föreligga för den som senare beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
För den som har varit bosatt i Sverige under hela tiden från den första
ankomsten t.o.m. det år han eller hon fyllt 64 år tillgodoräknas hela bo-
sättningstiden från hemlandet fr.o.m. 25 års ålder till ankomsten till Sve-
rige. För den som efter ankomsten under viss tid inte har varit bosatt i
Sverige görs en andelsberäkning. Den del av bosättningstiden från det
tidigare hemlandet som får tillgodoräknas som försäkringstid för garanti-
pension bestäms då av förhållandet mellan å ena sidan den tid den pen-
sionssökande har varit bosatt i Sverige från den tidpunkt då han eller hon
kom hit första gången t.o.m. det år han eller hon fyller 64 år och å andra
sidan den totala tidsrymden mellan dessa två händelser. Den som t.ex. har
varit bosatt i Sverige två tredjedelar av den angivna tiden får som
försäkringstid för garantipension tillgodoräknas två tredjedelar av bosätt-
ningstiden från det tidigare hemlandet.
För den som är berättigad till pension från sitt hemland och också har
rätt att få denna pension utbetald i Sverige gäller att den tid på vilken
denna pension från hemlandet grundas inte skall medräknas som försäk-
ringstid för garantipension.
Andra stycket tar sikte på den situationen att den pensionssökande har
vistats viss tid i flyktingläger i ett annat land än hemlandet innan han el-
ler hon kom till Sverige. Sådan tid skall likställas med bosättningstid från
hemlandet och enligt de regler som gäller i första stycket berättiga till
tillgodoräknande av försäkringstid för garantipension.
147
I denna och vissa andra paragrafer i lagen används begreppet pensions- Prop. 1997/98:152
sökande när det i och för sig inte är klart att den berörda personen faktiskt
är berättigad till garantipension.
4 § En svensk medborgare som av Svenska kyrkan har varit sänd till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall som försäkringstid
för garantipension även tillgodoräknas denna tid, dock längst tre år i
följd. Detsamma gäller för en svensk medborgare som har varit utsänd av
ett annat svenskt trossamfund, ett organ som ar knutet till ett sådant sam-
fund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Vid beräkningen skall bortses från tid för vilken den utsände, vid
bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som
inte enligt 3 kap. 3 § skall ligga till grund för beräkning av garantipen-
sion.
Bestämmelsen i första stycket gäller även medföljande make och den
som enligt 1 kap. 4 § under utsändningstiden var att likställa med make.
Paragrafens bestämmelser överensstämmer i huvudsak med bestämmel-
serna i nuvarande 5 kap. 6 § första stycket c, sjätte och sjunde styckena
AFL. Bestämmelsen tar sikte på vissa av privat arbetsgivare utsända per-
songrupper som, till skillnad från statligt utsända arbetstagare i allmän-
het, inte kvarstår som folkbokförda i Sverige under utsändningstiden.
Enligt bestämmelsen får dessa grupper för tre år i taget tillgodoräknas
utsändningstiden som försäkringstid för garantipension. Efter tre år krävs
således att den utsände återvänder till Sverige och blir folkbokförd här på
nytt innan han eller hon kan få ytterligare utsändningstid tillgodoräknad
som försäkringstid för garantipension. Någon begränsning i det totala
antalet år som på detta sätt kan komma att tillgodoräknas finns däremot
inte. Det förhållandet att en förutsättning för folkbokföring är att den in-
flyttade kan antas regelmässigt tillbringa dygnsvilan i landet under minst
ett år innebär dock att vistelsen i Sverige mellan utsändningsperiodema
måste vara av viss längd. I paragrafen har intagits en begränsning såvitt
avser tillgodoräknande av försäkringstid i det fall den utsände under ut-
sändningstiden har tjänat in pension enligt det andra landets lagstiftning.
Om denna pension utbetalas vid bosättning i Sverige och är av sådant
slag att den inte skall reducera garantipensionen får tid under vilken
denna pension har tjänats in inte tillgodoräknas som försäkringstid.
Även för medföljande make eller den som under utsändningstid var att
likställa med make, skall motsvarande tid tillgodoräknas som försäk-
ringstid för garantipension.
I nuvarande bestämmelser för folkpensionen får dessutom medföljande
bam under 18 år tillgodoräkna sig bosättningstid. Någon motsvarande
bestämmelse föreslås inte här.
5 § Vid beräkning av försäkringstid skall bortses från tid före det ka-
lenderår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder och från tid
efter det kalenderar då han eller hon har fyllt 64 år.
Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått
16 års ålder till och med det kalenderår då nan eller hon har fyllt 24 år
skall tillgodoräknas som försäkringstid endast om det för den pensions-
sökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension som per kalenderår uppgår till lägst ett
inkomstbasbelopp enligt 1 kap. 6 § nämnda lag.
148
I paragrafen avgränsas den tid som får tillgodoräknas som försäkrings- Prop. 1997/98:152
tid för garantipension. Sålunda utesluts i första stycket helt tid före det
kalenderår då den pensionssökande fyller 16 år och tid efter det kalen-
derår då han eller hon fyller 64 år.
I andra stycket begränsas ytterligare möjligheten att tillgodoräkna för-
säkringstid för garantipension. Tid före det kalenderår då den pensionssö-
kande fyller 25 år får inte tillgodoräknas om det inte för den pensions-
sökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension som uppgår till minst ett
inkomstbasbelopp per kalenderår. De angivna förutsättningarna skall vara
uppfyllda för varje kalenderår som på detta sätt skall tillgodoräknas som
försäkringstid. Tillgodoräknande sker dock för vaije kalenderår för sig.
Den som under endast ett kalenderår under den angivna perioden mellan
16 och 24 års ålder har haft en pensionsgrundande inkomst på minst ett
inkomstbasbelopp eller för vilken det har fastställts pensionsgrundande
belopp för förtidspension om minst ett inkomstbasbelopp, kommer
således att tillgodoräknas detta år som försäkringstid för garantipension.
Inkomstbasbelopp har här valts för att överensstämma med det basbelopp
som används i lagen om inkomstgrundad ålderspension (LIP) för det s.k.
förvärvsvillkoret för rätt till pensionsrätt för bamår och plikttjänstgöring.
6 § Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde
65 år uppbar hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmån-
ligare än en beräkning enligt 1-5 §§, som försäkringstid för garantipen-
sion tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkning
av förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 5 kap. 8 § andra och
tredje styckena AFL.
Folkpension i form av förtidspension och särskild efterlevandepension
utges på grundval av den bosättningstid som har tillgodoräknats den pen-
sionsberättigade respektive den avlidne till och med året före pensions-
fallet respektive dödsfallet. Därtill tillgodoräknas under vissa förutsätt-
ningar på visst sätt även framtida bosättningstid för tiden därefter till och
med det år den pensionsberättigade respektive den avlidne skulle ha upp-
nått 64 års ålder. En förtidspensionär och i viss utsträckning även en
efterlevande som enligt dessa regler har erhållit pension kan sedan under
de år som återstår till egen ålderspension exempelvis ha vistats utomlands
och där fortsatt att uppbära pensionen. Enligt huvudregeln för till-
godoräknande av bosättningstid skulle han eller hon då inte få tillgodo-
räkna sig försäkringstid för garantipension och skulle således få ett be-
tydligt sämre grundskydd som ålderspensionär än som förtidspensionär
respektive som efterlevande under tiden med särskild efterlevandepen-
sion. För att undvika detta får, om det är förmånligare, som försäkringstid
för garantipensionen, i stället för vad som gäller enligt 1-5 §§, tillgo-
doräknas hela den tid som har tillgodoräknats som bosättningstid för för-
tidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. Detta gäller
dock endast den som uppburit hel förtidspension respektive hel särskild
efterlevandepension.
149
Den här föreslagna bestämmelsen kan komma att omprövas när refor- Prop. 1997/98:152
meringen av förtidspensionssystemet och anpassningen av efterlevande-
pensionssystemet till de reformerade ålderspensionsreglema är klar.
7 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas ned
till närmaste hela antal år.
Paragrafen innehåller en avrundningsregel som innebär att det, sedan
samtliga tillgodoräknade försäkringstider för garantipension har lagts
samman, skall ske en avrundning nedåt till helt antal år. Bestämmelsen
motsvarar nuvarande bestämmelse i 5 kap. 5 § femte stycket AFL.
1 § Garantipension utges endast till den som kan tillgodoräknas försäk-
ringstid om minst tre ar. Garantipension får tas ut tidigast från och med
den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Paragrafen innehåller, såsom Lagrådet påpekat två bestämmelser av lika
vikt om förutsättningarna för när garantipension får utges. På inrådan av
Lagrådet har paragrafen därför delats upp i två meningar. I första me-
ningen finns sålunda en kvalifikationsregel som innebär att en förutsätt-
ning för att överhuvudtaget vara berättigad till garantipension är att per-
sonen i fråga har tillgodoräknats försäkringstid för garantipension med
minst tre år. Till följd av samordningsregeln i artikel 45 i rådets förord-
ning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet
när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen, kommer emellertid den som har försäkringstid från andra
länder inom EU/EES-området att få räkna med den tiden för att uppnå de
tre kvalifikationsåren. I paragrafen anges också den tidpunkt vid vilken
garantipension tidigast kan lyftas. Till skillnad från inkomstpensionen
enligt LIP, som kommer att kunna lyftas från 61 års ålder, kan garanti-
pensionen lyftas först från och med 65 års ålder. Inkomstpensionens
storlek är beroende av när den börjar lyftas. Vad som händer med garan-
tipensionen när inkomstpensionen lyfts vid annan tidpunkt än den månad
när den pensionsberättigade fyller 65 år och därför blir lägre eller högre
än om den hade lyfts först nämnda månad regleras i 7 §.
2 § Garantipension till den som har rätt till inkomstpension eller tilläggs-
pension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension utges
endast om och till den del han eller hon gör uttag av sådan pension för
samma tid. I annat fall får garantipension inte tas ut i andelar.
För den som har rätt till låg inkomstgrundad ålderspension är garanti-
pensionen avsedd att utgöra en utfyllnad. Avsikten är att den pen-
sionsberättigade i första hand skall ha sin försörjning från den inkomst-
grundade pensionen och endast i de fall denna pension är låg skall garan-
tipension utges. Avsikten är således inte att någon skall kunna leva enbart
på garantipension och samtidigt skjuta upp uttaget av sin inkomstgrun-
dade ålderspension som därigenom blir högre. Undantag görs dock för
uttag av premiepension. På så sätt tillförsäkras den pensionsberättigade
ett visst mått av flexibilitet vid uttag av ålderspension även när rätt till
150
garantipension föreligger. I paragrafen föreskrivs alltså att garantipension Prop. 1997/98:152
endast får utges till den som är berättigad till inkomstpension eller
tilläggspension om han eller hon samtidigt gör motsvarande uttag av så-
dan pension. Det är endast med tillämpning av denna bestämmelse som
partiell garantipension kan utges. Någon möjlighet att uppbära partiell
garantipension för den som inte är berättigad till inkomstgrundad ålders-
pension enligt LIP finns således inte. I enlighet med Lagrådets förslag
har detta också kommit till uttryck i lagtexten.
3 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall, om
inte annat anges i 7 §, ligga den inkomstgrundade ålderspension som den
pensionssökande har rätt till för samma ar. Med inkomstgrundad ålders-
pension avses ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension före reducering enligt 12 kap. 9 § samma lag, och allmän
obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning som inte är att lik-
ställa med garantipension enligt denna lag. Inkomstpension och premie-
pension skall därvid beräknas som om den pensionssökande endast hade
tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pen-
sionsrätt, före reducering enligt 4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
Vid tillämpning av första stycket skall, då pensionsrätt eller pensions-
poäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har till-
godoräknats eller har reducerats för den pensionssökande, hänsyn tas till
den inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha utgetts om full
avgift hade erlagts.
Vid beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall med inkomstgrun-
dad ålderspension likställas tilläggspension i form av änkepension som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt efterlevandepen-
sion och förtidspension enligt utländsk lagstiftning.
I paragrafen anges utgångspunkten för den beräkning av garantipension
som skall ske enligt 4-6 §§. Om garantipension skall utges och i så fall
med vilket belopp är beroende av den pensionssökandes inkomst-
grundade ålderspension. Med inkomstgrundad ålderspension avses dels
inkomstgrundad ålderspension enligt LIP, dels motsvarande pension
enligt utländsk lagstiftning. Den inkomstgrundade ålderspensionen enligt
LIP kan i vissa fall enligt 12 kap. 9 § LIP komma att reduceras med
hänsyn till samtidigt utgiven yrkesskadelivränta. Denna reduktion skall
dock bortses från vid beräkning av garantipension. Garantipensionen
skall således beräknas utifrån den inkomstgrundade ålderspensionen före
sådan reducering. Med pension enligt utländsk lagstiftning avses inte
pension som på motsvarande sätt som garantipensionen utges som en
utfyllnad till annan pension. Däremot avses såväl ren inkomstgrundad
pension som annan allmän obligatorisk pension.
Den inkomstgrundade ålderspensionen enligt LIP består dels av re-
formerad pension i form av inkomstpension och premiepension, dels av
tilläggspension. Premiepensionens storlek kan variera beroende på hur
den lyfts och om efterlevandeskydd har valts eller inte. Om hänsyn togs
till utgående premiepension vid beräkning av garantipension skulle därför
exempelvis den som har valt efterlevandeskydd och därför får en lägre
premiepension erhålla en högre garantipension än den som inte har valt
efterlevandeskydd. Premiepensionen skall därför inte beaktas vid
beräkning av garantipension utan i stället skall inkomstpensionen räknas
upp så att den motsvarar vad som skulle utgetts om hela pensionsrätten
151
om 18,5 % av pensionsunderlaget hade utgjort grund för denna pension. I Prop. 1997/98:152
paragrafens tredje mening anges därför att inkomstpension och
premiepension skall beräknas som om den pensionssökande tillgodoräk-
nats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna utgjort
18,5 % av pensionsunderlaget.
För dem som är födda under något av åren 1938-1953 skall pensions-
rätten för inkomstpension enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 6 § LIP
minskas med en tjugondei för vaije år fr.o.m. födelseåret till utgången av
år 1954. Den pensionsrätt som enligt den här föreslagna bestämmelsen
skall utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget är pensionsrätten före sådan
reducering. Reducering enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 6 § LIP sker
först därefter och detta senare, reducerade belopp utgör underlag för
beräkning av garantipension.
Utgångspunkten är att det är den utgående pensionen som skall ligga
till grund för beräkning av garantipension. När den pensionsberättigade
böljar lyfta inkomst- och tilläggspension före eller efter 65 års ålder gäl-
ler dock andra regler. Hur beräkningen av garantipension då skall ske
regleras i 7 §.
Den som har haft pensionsgrundande inkomster av annat förvärvs-
arbete utan att i tid betala tilläggspensionsavgift kommer till och med år
1997 inte att ha tillgodoräknats pensionspoäng för sådan inkomst. Fr.o.m.
år 1998 gäller regler om proportionering som innebär att pensionspoäng
kommer att tillgodoräknas med en andel som motsvarar andelen betalda
avgifter. Motsvarande föreslås i propositionen om inkomstgrundad
ålderspension gälla fr.o.m. år 1999 för pensionsrätt och pensionspoäng
om inte allmän pensionsavgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift och ålderspensionsavgift enligt lagen (1981:691) om social-
avgifter har betalats inom föreskriven tid. Enligt båda dessa regelsystem
är effekten att en enskild som inte erlagt fulla avgifter inte kommer att
erhålla inkomstgrundad ålderspension enligt LIP för hela sin pensions-
grundande inkomst. För att den enskilde inte skall kompenseras genom
höjd garantipension på grund av detta bortfall av inkomstgrundad ålders-
pension enligt LIP har i andra stycket införts en bestämmelse av innebörd
att garantipensionen skall beräknas som om fulla avgifter hade erlagts i
rätt tid.
Reglerna om efterlevandepension enligt AFL ändrades den 1 januari
1990. Enligt övergångsbestämmelser skall i vissa fall kvinnor alltjämt ha
rätt till tilläggspension i form änkepension enligt tidigare regler. Sådan
änkepension utges även efter det att kvinnan har uppnått 65 års ålder och
kan således utges samtidigt med egen ålderspension. Garantipensionens
belopp, som är avsett att utgöra en utfyllnad upp till en skälig pensions-
nivå, skall vara avhängig av inte enbart den inkomstgrundade ålders-
pensionen beräknad enligt första och andra styckena utan även av sådan
tilläggspension i form av änkepension. Genom att änkepensionen vid
beräkning av garantipensionen likställs med inkomstgrundad ålders-
pension kommer det extra tillägg som följer av reglerna i 5 § att även
gälla änkepensionen. Även utländsk efterlevandepension som utges efter
65 års ålder skall likställas med inkomstgrundad ålderspension vid be-
räkning av garantipension. Slutligen skall också utländsk lagstadgad för-
tidspension likställas med inkomstgrundad ålderspension vid beräkning
152
av garantipension för att, som närmare utvecklats i avsnitt 7.3, en pen- Prop. 1997/98:152
sionsberättigad inte samtidigt för samma andel skall kunna uppbära både
garantipension och förtidspension.
4 § För den som är ogift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension
enligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1,2o gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara
2.13 gånger prisbasbeloppet (basnivån för ogifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 3 §.
För den som är gift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension en-
ligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1.14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara
1,9 gånger prisbasbeloppet (basnivån för gifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 3 §.
Garantipensionen är ingen grundpension som utges till alla pensionärer
utan är avsedd att täcka grundtrygghetsbehovet för dem som inte får detta
behov täckt genom en inkomstgrundad ålderspension. För dem som inte
har tjänat in någon inkomstgrundad ålderspension utgör garantipensionen
på detta sätt den enda pensionen och för dem som har tjänat in viss men
låg inkomstgrundad ålderspension utges garantipensionen som en utfyll-
nad upp till grundtrygghetsnivån. I paragrafens första stycke anges vad
som skall gälla för den som är ogift och inte har tjänat in någon inkomst-
grundad ålderspension eller som tjänat in en sådan pension som inte
överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet. I sådant fall kommer den totala
pensionen, bestående av inkomstgrundad pension och garantipension, att
vara 2,13 gånger prisbasbeloppet varvid garantipensionen utges som ut-
fyllnad upp till denna nivå. Med inkomstgrundad ålderspension avses i
detta sammanhang sådan pension som definieras som inkomstgrundad
ålderspension i 3 § första stycket samt tilläggspension i form av änkepen-
sion, utländsk efterlevandepension och utländsk lagstadgad förtids-
pension.
I paragrafens andra stycket regleras vad som i motsvarande situation
skall gälla för den som är gift.
5 § För den som är ogift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension
enligt 3 § överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garanti-
pensionen motsvara skillnaden mellan 0,87 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den ael av den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet.
För den som är gift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension en-
ligt 3 § överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garanti-
pensionen motsvara skillnaden mellan 0,76 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den del av den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
I paragrafens första stycke regleras vad som gäller för den som är ogift
och har en inkomstgrundad ålderspension som överstiger 1,26 gånger
prisbasbeloppet. Garantipensionen skall då beräknas utifrån 0,87 gånger
prisbasbeloppet och sedan minskas med ett belopp som motsvarar
48 procent av den del av den inkomstgrundade ålderspension som
överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet. Reglerna i 5 § innebär att den
totala pensionen vid en inkomstgrundad ålderspension över 1,26 gånger
prisbasbeloppet blir högre än 2,13 gånger prisbasbeloppet.
153
Garantipension kommer att för den som är ogift att utges upp till en in-
komstgrundad ålderspension på cirka 3,07 prisbasbelopp.
I andra stycket regleras på motsvarande sätt vad som gäller för en gift
pensionsberättigad som har en inkomstgrundad ålderspension som över-
stiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
6 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garanti-
pension skall garantipensionens basnivåer avkortas till så stor andel av
2,13 gånger pnsbasbeloppet för den som är ogift och 1,9 gånger prisbas-
beloppet för den som är gift, som svarar mot forhållandet mellan det antal
år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den pensionsberättigade och
talet 40. Nivåerna 1,26 respektive 1,14 gånger prisbasbeloppet samt
beloppen 0,87 respektive 0,76 gånger prisbasbeloppet, för beräkning av
garantipension enligt 4 och 5 §§, skall avkortas på motsvarande sätt.
Garantipension är beroende av tillgodoräknad försäkringstid enligt be-
stämmelserna i 2 kap. För rätt till oavkortad garantipension krävs
tillgodoräknande av 40 år. För den som inte kan tillgodoräknas 40 år
skall garantipensionen avkortas på visst sätt. Detta skall ske genom att
basnivån 2,13 gånger prisbasbeloppet respektive 1,9 gånger prisbas-
beloppet först avkortas till den andel av 40 år som den tillgodoräknade
försäkringstiden utgör. Den avkortade basnivån skall sedan trappas av
mot den inkomstgrundade ålderspensionen. Nivåerna 1,26 gånger pris-
basbeloppet respektive 1,14 gånger prisbasbeloppet samt beloppen
0,87 gånger prisbasbeloppet respektive 0,76 gånger prisbasbeloppet skall
också avkortas på motsvarande sätt. Genom detta beräkningssätt kommer
den inkomstgrundade ålderspensionen att trappa av garantipensionen på
en lägre nivå än om i stället först reducering hade skett av oavkortad
garantipension och därefter avkortning hade skett med hänsyn till för-
säkringstiden.
Den föreslagna beräkningsmetoden innebär att det i stort sett kommer
att finnas en korrespondens mellan de år då inkomstgrundad ålderspen-
sion har tjänats in och de år som har tillgodoräknats som försäkringsår för
garantipension. En beräkningsmetod som innebär att avtrappningen av
garantipensionen på grund av den inkomstgrundade ålderspensionen sker
före avkortningen på grund av färre än 40 försäkringsår, skulle i
praktiken leda till att endast en motsvarande andel av den inkomstgrun-
dade ålderspensionen avtrappade garantipensionen.
Den föreslagna avkortningsmodellen kommer inte att kunna fullt ut
tillämpas inom EU/EES-området. Reglerna om s.k. prorataberäkning i
artikel 46.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 innebär att det, vid faststäl-
landet av den garantipension som skall utges, först skall beräknas vilken
garantipension som skulle ha utgetts om den pensionsberättigades
samtliga försäkringstider inom EU/EES-området hade fullgjorts i Sve-
rige. I de fall den pensionsberättigade kan tillgodoräkna sig en försäk-
ringstid om 40 försäkringsår inom EU/EES-området innebär detta att bas-
nivån inte avkortas. För den som inte kan tillgodoräkna sig en för-
säkringstid om 40 år inom EU/EES-området kommer däremot beräk-
ningen att ge en något lägre garantipension eftersom basnivån i en sådan
situation kan avkortas till motsvarande andel som det totala antalet års
försäkringstid utgör av 40. Efter denna beräkning av det s.k. teoretiska
beloppet skall en proportionering ske på så sätt att garantipension skall
Prop. 1997/98:152
154
utges med den andel av det erhållna beloppet som motsvarar förhållandet
mellan den i Sverige tillgodoräknade försäkringstiden och all inom
EU/EES-området tillgodoräknad försäkringstid.
7 § Har den garantipensionsberättigade rätt till inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpensionen
och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad da den pen-
sionsberättigade fyller 65 år.
Om sådant tillägg utges som avses i 6 kap. 9 § lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension och om inkomstpension eller tilläggspension har tagits
ut före den kalendermånad då den pensionssökande fyllde 65 år skall, vid
beräkning av garantipension, detta tillägg ökas på motsvarande sätt som
hel årlig tilläggspension har minskats enligt 6 kap. 10 § samma lag.
Utgångspunkten för beräkning av garantipensionen är den inkomstgrun-
dade ålderspension, såsom den definieras i 3 § första stycket, som den
pensionsberättigade erhåller för det år som garantipension skall utges.
Till skillnad från garantipensionen kan inkomstpensionen och tilläggs-
pensionen börja lyftas redan från 61 års ålder. Inkomstpensionen och
tilläggspensionen blir vid ett sådant tidigt uttag lägre än vad den skulle ha
varit om uttag skett först vid 65 års ålder. Om utgångspunkten då vore att
garantipensionen skulle beräknas med utgångspunkt från den utgående
inkomstgrundade pensionen skulle den lägre inkomstpensionen och
tilläggspensionen till viss del kompenseras genom en högre garantipen-
sion. Vid uttag av inkomstpension och tilläggspension före 65 års ålder
skall därför garantipensionen inte trappas av mot den utgående pensionen
utan mot den pension som skulle ha utgetts om inkomstpensionen och
tilläggspensionen hade lyfts först vid 65 års ålder. Garantipensionen av-
räknas således mot ett högre pensionsbelopp än det som faktiskt betalas
ut. Den totala pensionen kommer genom denna beräkningsmetod att
kunna bli lägre än 2,13 respektive 1,9 gånger prisbasbeloppet.
På motsvarande sätt skall garantipensionen räknas av mot den pension
som skulle ha utgetts om den pensionsberättigade hade börjar lyfta in-
komstpension och tilläggspension vid 65 års ålder även om han eller hon
faktiskt har böijat lyfta sådan pension efter denna tidpunkt. I det fallet
kommer den faktiska inkomstgrundade ålderspensionen att bli högre än
65-årspensionen men av skäl som närmare har redogjorts för i avsnitt 7.5
skall detta inte påverka garantipensionen.
Den som är född år 1953 eller tidigare har i vissa fall rätt till ett tillägg
till sin tilläggspension, det s.k. garantitillägget. Detta tillägg motsvarar
skillnaden mellan hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade
vid ingången av år 1995 om han eller hon då hade uppnått 65 års ålder
(den garanterade nivån) och summan av den pensionsberättigades in-
komstpension och tilläggspension beräknad för ett år. Vid uttag av in-
komstgrundad ålderspension före den månad då den pensionsberättigade
fyller 65 år reduceras den garanterade nivån med 0,5 procent för varje
månad som pensionen har lyfts före 65-årsmånaden. Även den beräknade
inkomstpensionen och tilläggspensionen kommer då att vara reducerade
till följd varav garanti ti 11 ägget också reduceras. Vid beräkning av garan-
tipension beaktas även garantitillägget som utgör en del av tilläggspen-
sionen och som därför omfattas av regleringen i första stycket. För att
Prop. 1997/98:152
155
inte en reduktion av garantitillägget skall kompenseras av en högre ga- Prop. 1997/98:152
rantipension skall även garantitillägget beräknas som om pension hade
böijat lyftas vid 65 års ålder. Detta sker på så sätt att det faktiska garan-
titillägget, vid beräkning av garantipension, räknas upp med vad som
motsvarar reduceringen av den garanterade nivån om 0,5 procent per må-
nad.
8 § Partiell garantipension skall utgöra en så stor andel av garantipension
beräknad enligt 4-7 §§ vid helt uttag som svarar mot den andel med vil-
ken uttag görs.
1 paragrafen anges beräkningsmetoden för garantipension vid uttag av
partiell inkomstpension vilket också förutsätter motsvarande uttag av
eventuell tilläggspension. Garantipension kan då bara utges med samma
andel som inkomstpensionen. Beräkningen skall ske så att det först be-
räknas vad hel garantipension skulle ha blivit vid uttag av hel inkomst-
grundad ålderspension och änkepension. Därefter sker andelsberäk-
ningen. Om den pensionsberättigade inte kan tillgodoräkna sig en försäk-
ringstid om 40 år för garantipension och garantipensionen därför enligt
6 § skall avkortas i förhållande till antalet 40-delar, skall sådan
avkortning ske först och andelsberäkningen därefter. Som anges i 3 kap.
2 § och som närmare redovisats i avsnitt 8.1 har i lagen inte införts någon
möjlighet till uttag av partiell garantipension för dem som inte samtidigt
är berättigade till inkomstgrundad ålderspension.
1 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 12 kap. 1 och 2 §§ om ansökan,
- 12 kap. 3 § första stycket samt andra stycket första och andra me-
ningen om återkallelse ocn minskning,
- 12 kap. 5 § första och andra styckena samt 6-8 §§ om utbetalning,
- 14 kap. 1 § första och tredie styckena om återbetalning, och
- 14 kap. 7 och 8 §§ om avdrag på pension
Vid samtidig utbetalning av garantipension och pension enligt lagen om
inkomstgrundaa ålderspension skall avrundning enligt 12 kap. 5 § andra
stycket Tagen om inkomstgrundad ålderspension ske på garantipensionen.
Detta kapitel innehåller allmänna bestämmelser om utbetalning av ga-
rantipension samt bestämmelser om återbetalning av sådan pension. Be-
stämmelserna är i huvudsak desamma som de som gäller för utbetalning
av inkomstpension. Garantipension är som angetts i 3 kap. avhängig
storleken av den inkomstgrundade ålderspensionen och tilläggspension i
form av änkepension samt utbetalas endast om samtidigt uttag görs av
inkomstpension och eventuell tilläggspension. Inkomstpensionen, tilläggs-
pensionen och garantipensionen bör därför utbetalas samtidigt varför
också utbetalningsreglema så långt möjligt bör vara desamma.
112 kap. 5 § andra stycket LIP regleras att årspensionen skall avrundas
till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv. I andra stycket anges
hur avrundningen skall ske i de fall när jämte garantipension även utbe-
talas pension enligt LIP. Avrundningen skall då ske på garantipensionen.
156
2 § Garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige.
Vid flyttning till utlandet skall garantipension betalas ut till och med den
månad då den pensionsberättigade enligt folkbokföringslagen (1991:481)
skall avregistreras som utflyttad.
För utbetalning av garantipension, liksom för närvarande för folkpension
enligt 5 kap. 1 § AFL, gäller som villkor att den pensionsberättigade är
bosatt i Sverige. Till följd av exporträtten enligt förordning (EEG) nr
1408/71 kommer garantipension dock att i stor utsträckning även betalas
ut till personer som inte är bosatta i Sverige. För den som inte bosätter sig
i ett EU/EES-land kommer dock exportförbudet att gälla och garanti-
pension skall endast betalas ut till och med den månad då den pensions-
berättigade enligt folkbokföringslagen skall avregistreras som utflyttad.
Det senare är en avvikelse från huvudregeln i 12 kap. 6 § LIP enligt vil-
ken bestämmelse pension skall utges till den månad rätten till pension
upphör.
Som bosatt i Sverige anses enligt dagens regler den som har sin egent-
liga hemvist här i landet. För den som flyttar till Sverige gäller att han
eller hon skall anses bosatt i landet om han eller hon kommer hit med
avsikt att vistas här stadigvarande. Även den som har för avsikt att vistas
i landet endast under begränsad tid anses bosatt här under förutsättning
att han eller hon kommer hit för förvärvsarbete eller studier och vistelsen
är avsedd att vara mer än ett år. Detsamma gäller för medföljande make
och bam under 18 år. För garantipensionen avses begreppet bosättning ha
motsvarande betydelse.
3 § Den som har böljat uppbära garantipension men som till följd av bo-
sättning utomlands inte längre har rätt att få garantipension utbetald till
sig, kan även i fortsättningen få garantipension om det med hänsyn till
omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensio-
nen.
Paragrafen har sin motsvarighet i 5 kap. 16 § första meningen AFL men
har ett något mer begränsat tillämpningsområde. Enligt bestämmelsen i
AFL kan utbetalning av folkpension utanför Sverige även ske i sådana
fall som regeringen särskilt har förordnat att sådan utbetalning skall få
ske. Genom ett sådant förordnande har det varit möjligt för pensions-
berättigade, som av hälsoskäl har behövt vistas utomlands, att få sin
folkpension utbetald i ett annat land än Sverige. Bestämmelsen tillkom
emellertid före Sveriges anslutning till EES-avtalet och medlemskap i
EU. Enligt gällande förordning (EEG) nr 1408/71 skall folkpension be-
talas ut även vid bosättning i länderna inom EU/EES-området, vilket i
fortsättningen också kommer att gälla för garantipensionen. De angivna
reglerna om hälsoskäl har därför inte längre samma betydelse.
En viss möjlighet att i särskilt ömmande fall kunna betala ut garanti-
pensionen även utanför EU/EES-området skall dock finnas. Den här fö-
reslagna bestämmelsen ger en sådan begränsad möjlighet. Den undan-
tagssituation som åsyftas kan exempelvis gälla den som inte längre har
någon anknytning till Sverige, har familj i det andra landet och för sitt
uppehälle är beroende av garantipensionen. En restriktiv tillämpning bör
dock ske av möjligheten att betala ut garantipension utanför Sverige när
utbetalningen inte är föranledd av internationella åtaganden.
Prop. 1997/98:152
157
4 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obli-
gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring ror olycksfall i
arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag
eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till
annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket,
skall garantipensionen minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Mot-
svarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av liv-
ränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan liv-
ränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada för
vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjuk-
penning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden.
Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett en-
gångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om
livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett be-
lopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade
försäkringstekniska grunderna.
Summan av garantipension, inkomstpension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension enligt samma lag
skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade uppbär som
skadad. Minskning skall därvid i första nand göras på garantipensionen
och därefter på tilläggspensionen. Garantipension skall på motsvarande
sätt minskas med den livränta som den pensionsberättigade uppbär som
efterlevande.
Garantipension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna
paragraf, tillsammans med utgiven pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension, för månad räknat understiga 13 procent av pris-
basbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet för
den som är gift.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm-
melse i 17 kap. 2 § AFL om allmän försäkring i de situationer när ålders-
pension och så kallad yrkesskadelivränta utges samtidigt.
Samordning skall ske på så sätt att pensionsbeloppet minskas med tre
fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp.
Såväl garantipension som inkomstgrundad ålderspension, dock ej premie-
pension, skall minskas med hänsyn till livränta som den pen-
sionsberättigade uppbär som skadad. Reduceringen skall i första hand ske
på garantipensionen. För pensionsberättigad som uppbär livränta i form
av efterlevandelivränta skall minskning endast ske av garantipensionen.
Minskningen skall därvid ske på samma sätt som vid egenlivränta dvs. tre
fjärdedelar av den livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet
skall minska garantipensionen.
I likhet med nuvarande regler finns en regel om att den pensionsberät-
tigade alltid skall ha rätt till ett visst minsta pensionsbelopp som skulle ha
utgetts om reducering enligt denna bestämmelse inte hade skett. Detta
belopp är för månad räknat för en ogift person 13 procent av prisbasbe-
loppet och för en gift person 11,5 procent av prisbasbeloppet. I nuva-
rande pensionssystem avser det minsta pensionsbeloppet endast folkpen-
sionen. Garantipensionen är dock till skillnad från folkpensionen inte
någon baspension som utges till alla. En bestämmelse om ett minsta pen-
sionsbelopp som skall förbehållas den pensionsberättigade vid samord-
ning kan därför inte enbart ta sikte på garantipensionen. Den föreslagna
regeln om ett minsta pensionsbelopp fritt från samordning avser därför
totalpensionen bestående av såväl garantipension som inkomstgrundad
Prop. 1997/98:152
158
ålderspension inklusive premiepension och premiepension till efterle- Prop. 1997/98:152
vande.
5 § Om en pensionsberättigad sedan minst trettio dagar i följd är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta
dagen, garantipension utges med högst ett belopp som innebär att
garantipensionen tillsammans med utgiven pension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension uppgår till för manad räk-
nat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom intagen skall räknas även den
som olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med anledning
av permission. Skall garantipensionen dras in för del av en kalender-
månad, beräknas garantipensionen för vaije dag till en trettiondel av må-
nadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Den allmänna försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för
sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av garantipensionen, som enligt vad som sägs i
första stycket annars inte skall utges.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 10 kap.
2 § AFL. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad får i
dag sin ålderspension i form av folkpension minskad på visst sätt. Som
närmare redogjorts för i avsnitt 12.2 bör en motsvarande regel för fram-
tiden gälla för den som är intagen i anstalt och uppbär garantipension.
Till skillnad från dagens regler skall indragningen av del av garantipen-
sionen ske från och med trettioförsta dagen även om den pensionsberätti-
gade då inte har varit intagen på anstalt en hel kalendermånad. Reduce-
ringen skall även ske för tid när den pensionsberättigade har permission
eller olovligt har avvikit från anstalten. I paragrafen anges det belopp,
4,5 % av prisbasbeloppet per månad som skall förbehållas den intagne.
Detta förbehållsbelopp inkluderar även eventuell inkomstgrundad
ålderspension vilket innebär att hela garantipensionen skall reduceras för
den som har en sådan inkomstgrundad ålderspension och premiepension
till efterlevande som per månad uppgår till 4,5 % av prisbasbeloppet eller
mer. Första stycket innehåller också en beräkning sregel i de fall
indragning av garantipension skall ske för del av kalendermånad.
Garantipensionsbeloppet skall då för dag räknat anses utgöra en
trettiondel av månadsbeloppet avrundat till närmaste krontal.
I andra stycket anges att försäkringskassan under vissa förutsättningar
till en nära anhörig får betala ut den del av garantipensionen som har
hållits inne. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 2 § andra stycket AFL.
1 § För beslut om garantipension gäller i tillämpliga delar följande be-
stämmelser om beslut om pension i lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension:
- 13 kap. 4-6 § § om beslut,
- 13 kap. 9 § första stycket, 11 § första stycket, 12 §, 13 § första och
andra styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning, och
- 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra ocn tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
113 kap. LIP regleras vad som skall gälla för överklagande m.m. såvitt
avser bl.a. inkomstpension. Kapitlet innehåller bestämmelser om vem
som skall fatta beslut samt bestämmelser om ändring, omprövning och
159
överklagande av beslut. Utom såvitt avser ändring av beslut, skall i
huvudsak samma regler gälla för garantipensionen, varför en hänvisning
här har skett till tillämpliga regler i LIP.
2 § Ett beslut om garantipension för viss tid skall ändras av allmän för-
säkringskassa, om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande den
ålderspension, efterlevandepension eller förtidspension för samma tid
som legat till grund för beräkning av garantipensionen.
I paragrafen regleras den situationen att en ändring för förfluten tid har
skett av den pensionsberättigades inkomstgrundade ålderspension eller
tilläggspension i form av änkepension eller av utländsk ålderspension,
efterlevandepension eller förtidspension. Eftersom storleken av garanti-
pensionen för samma tid är beroende av de nämnda pensionerna skall
garantipensionen också ändras. Det åligger här den allmänna försäk-
ringskassan att ex officio ändra sitt tidigare beslut om garantipension.
Följdändringen skall göras oavsett av vilken anledning beslutet om in-
komstgrundad ålderspension eller änkepension m.fl. pensioner har änd-
rats. I de fall garantipension har utgetts oreducerad på grund av att den
pensionsberättigade inte har haft rätt till någon svensk pension och det
senare visar sig att vederbörande är berättigad till utländsk pension som
skall reducera garantipensionen skall det tidigare beslutet om garantipen-
sion omprövas enligt reglerna i 13 kap. 9 och 13 § LIP till vilka 1 § detta
kapitel hänvisar.
3 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 15 kap. 1 § om Riksförsäkringsverkets åliggande,
- 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om un-
derrättelse till en enskild,
- 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om anmälan och om uppgiftsskyldighet,
- 15 kap. 15 § om undantag från sekretess,
- 15 kap. 16 § första stycket andra meningen om förbud mot pantsätt-
ning och överlåtelse, och
- 15 kap. 17 § om preskription.
Inkomstpension, tilläggspension och garantipension bör enligt vad som
angetts i kommentaren till 4 kap. 1 § betalas ut samtidigt. Reglerna skall
därför även vara desamma såvitt avser exempelvis försäkringskassans
utredningsskyldighet. Även i övrigt skall de administrativa bestämmel-
serna så långt möjligt vara desamma och aktuella regler i 15 kap. LIP har
därför i denna paragraf gjorts tillämpliga även på garantipensionen. På
Lagrådets inrådan har hänvisningen till 16 § preciserats.
Prop. 1997/98:152
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
I denna bestämmelse anges tiden för ikraftträdande av lagen. Som
närmare utvecklats i avsnitt 15 gäller lagen i dess föreslagna lydelse en-
dast personer födda år 1938 eller senare och utbetalningar av garantipen-
sion enligt den föreslagna lagen kommer därför att utbetalas först år
2003.
160
2. Med försäkringstid för garantipension skall för tid före år 2001 avses
bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i
kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.
Bestämmelsen innebär att tid före den 1 januari 2001 som har tillgodo-
räknats en pensionssökanden som bosättningstid för folkpension enligt
5 kap. AFL i dess lydelse före den 1 januari 2001 skall gälla som försäk-
ringstid för garantipensionen. Detta gäller även bosättningstid som har
tillgodoräknats före det kalenderår då den pensionssökande fyllt 25 år.
3. För den som har rätt att enligt 2 kap. 3 § som försäkringstid för ga-
rantipension tillgodoräknas viss bosättningstid från sitt tidigare hemland
och som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001 skall be-
räkningen av försäkringstid ske enligt bestämmelserna om bosättningstid
i 5 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den
1 januari 2001.
Enligt 2 kap. 3 § får den som har beviljats uppehållstillstånd som flykting
eller skyddsbehövande i övrigt, under vissa förutsättningar, som för-
säkringstid även räkna bosättningstid från det tidigare hemlandet. Be-
stämmelsen motsvarar bestämmelsen i 5 kap. 7 § AFL. Hur stor del av
denna bosättningstid som skall beräknas som försäkringstid för garanti-
pension är beroende av den tid som den pensionssökande från tidpunkten
för första ankomsten till Sverige t.o.m. det kalenderår då han eller hon
fyller 64 år, har varit bosatt i Sverige. Det är således först vid 65 års ålder
som det kan avgöras hur stor andel av tiden från det tidigare hemlandet
som får tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension och det är
bosättningsförhållandena under hela tiden fram till det år då den person
som avses fyller 65 år som är avgörande för detta. En förutsättning är
således att hela den aktuella tiden får utgöra underlag vid beräkning av
försäkringstid. Härav följer att samma regler därför måste tillämpas vid
beräkningen av hela den försäkringstid som skall gälla. För tid före den
1 januari 2001 har i andra punkten av övergångsbestämmelserna före-
skrivits att tidigare regler skall gälla vid tillgodoräknande av bosätt-
ningstid före den 1 januari 2001. För den som har beviljats uppe-
hållstillstånd före den 1 januari 2001 skall därför de tidigare reglerna
enligt 5 kap. AFL alltjämt gälla vid beräkning av hela försäkringstiden.
4. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § skall gälla även i fråga om beräkning av
försäkringstid för garantipension för en kvinna som är födda år 1944 eller
tidigare och som med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring uppburit
folkpension i form av änkepension. Detsamma skall gälla för en efterle-
vande kvinna som är född ar 1944 eller tidigare och som är 65 år eller
äldre när maken avlider samt då skulle ha haft rätt till folkpension i form
av änkepension med stöd av nämnda övergångsbestämmelser till lagen
om ändring i lagen om allmän försäkring, om hon vid tidpunkten för
dödsfallet mte hade uppnått 65 års ålder.
Bestämmelsen motsvarar övergångsbestämmelserna sjunde punkten till
lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Prop. 1997/98:152
161
6 Riksdagen 1997/98 1 saml. Nrl52
Allmänna bestämmelser
1 § Den som är bosatt i Sverige eller som enligt 1 kap. 3 § första och
fjärde styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses bosatt
här, har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till handikappersättning
och vårdbidrag.
På förslag av Lagrådet har på motsvarande sätt som i lagen om garanti-
pension, 1 § i förslaget i lagrådsremissen utgått och ersatts av 3 § i lag-
rådsremissen. I lagen regleras förmånerna handikappersättning och
vårdbidrag som för närvarande regleras i 9 kap. 2-5 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL). Rätt till handikappersättning eller
vårdbidrag enligt dagens regler har den som är försäkrad enligt AFL och
är bosatt i Sverige. Relevant försäkringsbestämmelse är här 1 kap. 3 §
första och fjärde styckena AFL såvitt här anges att försäkrad är den som
är bosatt eller skall anses bosatt i Sverige. Motsvarande regler skall gälla
även för framtiden. Som Lagrådet påpekar är bosättningen det centrala
och i paragrafen hänvisas därför, enligt Lagrådets förslag, till begreppet
bosatt i 1 kap. 3 § första och fjärde styckena AFL och inte till begreppet
försäkrad.
Till följd av bestämmelser i EG-förordningen nr 1408/71 skall i de
flesta fall folkpensionsförmåner ändå utbetalas till den som är bosatt
utanför Sverige om vederbörande skulle ha haft rätt till förmånen som
bosatt i Sverige. Detta gäller dock inte för handikappersättning som inte
utgör tillägg till pension och inte heller för vårdbidrag. Dessa förmåner är
upptagna i förordningens bilaga 2a som förmåner som endast skall utges
inom medlemsstatens territorium.
2 § Frågor om handikappersättning och vårdbidrag enligt denna lag
handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
I paragrafen anges att ersättningarna som regleras i lagen handhas av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
Storleken av handikappersättningen och vårdbidrag är i dag anknutna
till prisbasbeloppet vilket även föreslås i denna lag. Det prisbasbelopp
som här avses är det enligt andra stycket i 1 kap. 6 § AFL framräknade
prisbasbeloppet, inte det förhöjda prisbasbeloppet enligt femte stycket
samma paragraf.
4 § Med en förälder enligt denna lag skall likställas den, med vilken en
förälder är eller har varit gift eller har eller har haft bam, om de stadig-
varande sammanbor, samt den som med socialnämndens tillstånd har
tagit emot ett utländskt bam för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar med vissa redaktionella änd-
ringar bestämmelserna i 20 kap. 2 § andra och tredje styckena AFL.
162
5 § Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som
innan han eller hon har fyllt sextiofem år för avsevärd tid har fått sin
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, el-
ler
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsfö-
ringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda
avseenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret,
grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det sam-
manlagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvs-
arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller som endast på grund av bestämmelser om behovspröv-
ning är utesluten från sådan förman.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före
sextiofem års ålder.
Prop. 1997/98:152
Bestämmelsen i denna paragraf stämmer i sak överens med bestämmel-
serna i 9 kap. 2 § AFL.
6 § Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas storlek utgör
handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbe-
loppet.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikapp-
ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som uppbär handi-
kappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:000)
om garantipension. Omprövning skall också ske när förhållanden som
påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, aa hel förtidspension eller hel ålderspension
börjar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år
räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen
till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet
ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör
36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till
högre ersättning.
Bestämmelserna i denna paragraf stämmer i huvudsak överens med
9 kap. 3 § AFL. I paragrafen har lagts till att omprövning skall ske när
förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
Detta anses redan i dag följa av bestämmelserna om att den förmåns-
berättigade är skyldig att anmäla ändrade förhållanden som påverkar rät-
ten till förmånen. Tillägget innebär därför i sak ingen förändring i för-
hållande till hur reglerna tillämpas i dag.
Omprövning skall liksom i dag också ske när den som uppbär handi-
kappersättning tillerkänns förtidspension eller ålderspension. Vad som
avses med ålderspension har anpassats till de reformerade ålderspen-
sionsreglema.
7 § Vid tillämpning av 6 och 7 §§ skall den anses blind vars synförmåga,
sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar
ledsyn. Såsom gravt hörselskadad anses den som med hörapparat saknar
möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.
163
Paragrafen motsvarar med en mindre redaktionell ändring 9 kap. 5 § Prop. 1997/98:152
första stycket AFL.
8 § En förälder har rätt till vårdbidrag för bam som inte har fyllt sexton år
om
1. bamet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funk-
tionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader,
eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer
merkostnader.
Har föräldern flera funktionshindrade bam som inte har fyllt sexton år
grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda be-
hovet av tillsyn och vård samt på hur stora merkostnaderna är.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med viss redaktionell änd-
ring bestämmelserna i 9 kap. 4 § första och andra styckena AFL.
9 § Vårdbidrag utges allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Hel förmån utgör, utom i fall som avses i tredje stycket,
250 procent av prisbasbeloppet och partiell förmån tillämplig andel
därav. Vårdbidrag som utges med beaktande enbart av merkostnader får
bestämmas till 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna
uppgår till minst detta belopp eller till 36 procent av prisbasbeloppet om
merkostnaderna uppgår till minst detta belopp.
Av vårdbidrag som utges med beaktande av såväl tillsyns- och vårdbe-
hovets omfattning som merkostnadernas storlek kan en viss angiven del
bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms
till:
1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18
men inte 36 procent av prisbasbeloppet;
2. 36 procent av pnsbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36
men inte 53 procent av prisbasbeloppet;
3. 53 procent av pnsbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53
men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och
4. 69 procent av pnsbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 69
procent av pnsbasbeloppet eller mer.
Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel
förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till
minst 18 procent av prisbasbeloppet, skall beloppet av hel förman enligt
första stycket höjas med merkostnadsersättning som, allt efter merkost-
nadernas storlek, bestäms till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbelop-
pet med tillämpning av andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa redaktionella änd-
ringar bestämmelserna i 9 kap. 4 § tredje-femte styckena AFL.
10 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall om-
prövas minst vartannat ar, om det inte finns skäl för omprövning med
längre mellanrum. Vårdbidraget skall alltid omprövas när förhållanden
som påverkar behovet av vårdbidrag har ändrats.
Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet utges vårdbidrag
under avbrott som varar högst sex månader. Om det finns särskilda skäl
kan vårdbidrag utges även under ett avbrott som varar ytterligare sex
månader.
Denna paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 4 § sjätte och sjunde
styckena AFL. På motsvarande sätt som beträffande handikappersätt-
ningen har dock här införts en bestämmelse om att vårdbidraget alltid
164
skall omprövas när förhållanden som påverkar behovet av bidraget har
ändrats. Även här är det fråga om att lagreglera ett förhållande som redan
i dag anses föreligga.
11 § Den som vill få handikappersättning eller vårdbidrag skall ansöka
om detta hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
Om handikappersättning eller vårdbidrag har beviljats för begränsad
tid får den tid för vilken formånen skall utges förlängas utan att ansökan
om det har gjorts.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan
om handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning lämnas i enlig-
het med vaa regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket föreskriver.
I paragrafen anges att utfående av handikappersättning och vårdbidrag
som huvudregel förutsätter ansökan av den som önskar sådan ersättning. I
de fall ersättning har tillerkänts för en begränsad tid kan dock ersättning
tillerkännas utan ny ansökan. Sökanden som har haft kostnader för läkar-
undersökning och läkarutlåtande i anledning av ansökan om handikapp-
ersättning eller vårdbidrag har rätt till ersättning för dessa kostnader.
Reglerna i denna paragraf överensstämmer i sak med nuvarande be-
stämmelser i 16 kap. 1 § första, tredje och femte styckena AFL.
12 § Som villkor för rätt till handikappersättning får det föreskrivas att
den sökande skall vara intagen på ett visst sjukhus under högst 30 dagar
eller undersökas av en viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till
vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan före-
skrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
Denna paragraf motsvarar med viss redaktionell ändring bestämmelserna
16 kap. 2 § AFL.
13 § Handikappersättning och vårdbidrag utges från och med den månad
då rätt till förmanen har inträtt.
Vårdbidrag får inte utges för längre tid tillbaka än tre månader och
handikappersättning för två år före ansökningsmånaden.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i sak bestämmelserna i
16 kap. 5 § andra och femte styckena AFL.
14 § Handikappersättning utges till och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.
Motsvarande gäller för vårdbidrag, som dock utges längst till ocn med
månaden före den då bamet fyller 16 år.
Denna paragraf motsvarar i sak bestämmelserna i 16 kap. 9 § AFL.
För vårdbidrag regleras här vad som allmänt gäller beträffande den
tidpunkt vid vilken utbetalning skall upphöra. I de fall bamet avlidit finns
i detta avseende särskilda bestämmelser i 16 §.
15 § Avlider ett bam, för vilket vårdbidrag enligt 9 och 10 §§ utges så-
som hel, tre fjärdedels eller halv förmån, utges vårdbidrag till och med
den åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst till och med den månad
då vårdbidraget annars skulle ha upphört.
Prop. 1997/98:152
165
Vårdbidrag enligt första stycket utges som halv förmån, om bidraget
vid tiden för dödsfallet lämnades såsom hel eller tre fjärdedels förman,
och i annat fall som en fjärdedels förmån.
Om det vårdbidrag som utgick vid dödsfallet till viss del hade bestämts
som merkostnadsersättning skall motsvarande del av vårdbidraget enligt
denna paragraf anses utgöra sådan ersättning.
Denna paragraf motsvarar med viss språklig justering 9 kap. 4 a § AFL.
16 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift
det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, utges
handikappersättning eller vårdbidrag endast om vården kan beräknas
pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utan-
för institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en
sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för
vården. Om den beräknade vårdtiden är längre än sex månader kan dock
vårdbidrag utges för ett svårt sjukt bam under högst tolv månader om en
förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara närvarande på
institutionen som en del av behandlingen av bamet.
Om någon som vårdas på institution som avses i första stycket, och till
följd härav inte har rätt till handikappersättning eller vars förälder av så-
dan anledning inte har rätt till vårdbidrag, tillfälligt inte vårdas genom
huvudmannens försorg, utges ersättning for sådan tid om denna uppgår
till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd. Skall i så-
dant fall ersättning utges för del av en kalendermånad, utges ersättningen
för varje dag med en trettiondel av månadsbeloppet och avmndas till
närmaste krontal.
Bestämmelserna motsvarar med redaktionella förändringar bestämmel-
serna i 9 kap. 5 § andra och tredje styckena.
17 § Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat
från vilken beräkningen utgår avmndas till närmaste krontal som är jämnt
delbart med tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikapper-
sättningen eller vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efterle-
vandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, ålderspen-
sion enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller ga-
rantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall samtliga
dessa ersättningar anses som en ersättning vid avrundningen. Avrundning
skall i första hand göras på garantipensionen, därefter på folkpensionen
och sedan på handikappersättningen eller vårdbidraget.
Bestämmelserna stämmer i huvudsak överens med reglerna om utbetal-
ning i 16 kap. 4 § AFL. Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas
ut månadsvis. Avrundning skall ske så att månadsbeloppet blir ett helt
krontal. För den som samtidigt med handikappersättning eller vårdbidrag
uppbär förtidspension, efterlevandepension eller ålderspension skall
dessa förmåner läggas samman innan avrundning sker. Eventuell av-
rundning skall sedan ske i ordningen garantipension, folkpension och
därefter handikappersättning eller vårdbidrag.
18 § Om båda föräldrarna till ett bam, för vilket de har rätt till vård-
bidrag, är berättigade till sådant bidrag utges bidraget till den förälder
som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av bamet. Om båda
föräldrarna begär att bidraget delas upp, skall dock hälften av vårdbidra-
get betalas till var och en av dem om båda tar del i vården om bamet el-
ler, i fall som avses i 15 §, om båda vid tiden för dödsfallet tog del i vår-
den.
Prop. 1997/98:152
166
För uppdelning av vårdbidrag enligt första stycket krävs att båda prop. 1997/98:152
föräldrarna har eller vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om
bamet.
Såvitt avser uppdelning av vårdbidraget mellan föräldrarna motsvarar
denna paragraf med vissa språkliga justeringar 9 kap. 4 b § AFL. I para-
grafen regleras också till vem av föräldrarna bidraget skall utges om båda
föräldrarna i och för sig är berättigad till sådant bidrag och inte gemen-
samt begär att det skall delas upp mellan dem. I enlighet med vad som
redan i dag gäller för vårdbidraget skall enligt motivuttalande till aktuell
bestämmelse i nuvarande lagstiftning i en sådan situation den förälder
som till huvudsaklig del ombesörjer den särskilda tillsynen och vården av
bamet erhålla bidraget.
19 § Den som uppbär handikappersättning eller vårdbidrag är skyldig att
utan oskäligt dröjsmål anmäla till den allmänna försäkringskassan om
förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. För den som är
omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller
förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har motsva-
rande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Om en anmälan som avses i första stycket inte görs, får formånen dras
in för viss tid eller tills vidare.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa språkliga juste-
ringar bestämmelserna i 16 kap. 8 § AFL.
20 § Ändring av handikappersättning och vårdbidrag skall gälla från och
med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring upp-
kom.
Vad som föreskrivs i 11 § första och andra styckena samt 12 § gäller
även i fråga om ökning av handikappersättning eller vårdbidrag. Om
ökningen kräver ansökan av den förmansberättigade tillämpas 13 § andra
stycket.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring
av handikappersättning eller vårdbidrag med anledning av förändring av
prisbasbeloppet.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i sak bestämmelserna i
16 kap. 6 § AFL. Eventuell ändring av ett ersättningsbelopp skall gälla
från och med kalendermånaden närmast efter den månad när anledningen
till ändringen uppkommit. För ökning av ersättningsbeloppet gäller
reglerna om ansökning enligt 11 § första och andra styckena och 12 §.
Vid ökning gäller begränsningarna om retroaktiv utbetalning enligt 13 §
andra stycket.
21 § En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till han-
dikappersättning eller vårdbidrag. Vad som föreskrivs om socialförsäk-
ringsnämnd i 18 kap. 17 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
då gälla.
Bestämmelsens första mening har sin motsvarighet i 18 kap. 17 § AFL
såvitt avser handikappersättning och vårdbidrag.
167
22 § För handikappersättning och vårdbidrag gäller i tillämpliga delar prop. 1997/98:152
följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
- 20 kap. 2 a-4 §§ om utbetalning, indragning och återbetalning,
- 20 kap. 5-7 §§ om preskription, utmätning och skadestånd m.m.,
- 20 kap. 8-9 a §§ om uppgiftsskyldighet m.m.,
- 20 kap. 10 och 10 a §§ om omprövning och ändring, och
- 20 kap. 11-13 §§ om överklagande.
I 20 kap. AFL finns bestämmelser om a conto-utbetalning, indragning
och nedsättning av ersättning, preskriptionsbestämmelser, uppgiftsskyl-
dighet i vissa fall, sekretess, omprövning, ändring samt överklagande.
Reglerna gäller för ersättningar enligt AFL och för närvarande därmed
även vårdbidrag och handikappersättning. Genom en hänvisning till de
tillämpliga reglerna i 20 kap. AFL kommer reglerna att gälla oföränd-
rade.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handikappersättning
och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
3. För ersättningsberättigad som före den 1 januari 2001 uppbar invali-
ditetstillägg eller invalimtetsersättning som beviljats före den 1 juli 1975
på grundval av då gällande regler, far förmånen inte minskas eller upp-
höra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestämmelserna
alltjämt hade varit tillämpliga.
Punkterna 2 och 3. Vid införandet av handikappersättningen och föränd-
ringen av vårdbidraget den 1 juli 1975 föreskrevs i övergångsbe-
stämmelser att förmåner som beslutats enligt tidigare gällande regler för
tid efter den 1 juli 1975 inte fick minskas eller upphöra i annat fall än om
så skulle ha skett om de äldre reglerna alltjämt varit tillämpliga. I de be-
stämmelser som gällde före den 1 juli 1975 fanns vad avsåg vårdbidraget
en bestämmelse om att detta bidrag skulle omprövas minst vart tredje år.
Beträffande invaliditetstil lägget och invaliditetsersättningen fanns där-
emot endast en bestämmelse om att ersättningen fick begränsas i tiden.
För det fall så inte skett kan således alltjämt ersättning utges enligt äldre
bestämmelser. Den tidigare övergångsbestämmelsen skall därför, när det
gäller invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, gälla även efter infö-
randet av den nu föreslagna lagen.
1 § En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i form av
förtidspension, efterlevandepension och handikappersättning som utgör
tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräk-
nats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5-7 och 9-11 §§ i förhållande till det antal år som tillgodo-
räknats som bosättningstid i Sverige.
168
En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i form av
ålderspension enligt 3 § i förhållande till det antal år för vilka tillgodo-
räknats pensionspoäng för tilläggspension.
En svensk medborgare som är bosatt utomlands har rätt till folkpension
enligt första stycket a.
Från och med den 1 januari 1999 skall, enligt vad som närmare beskrivits
i avsnitt 14 en person som är född år 1938 eller senare inte kunna ta ut
ålderspensionens grundskydd före 65 års ålder. Grundskyddet i ålders-
pensionssystemet utgörs bl.a. av sådan folkpension, som enligt 5 kap. 1 §
första stycket b, har beräknats med utgångspunkt från den bosättningstid
som har tillgodoräknats den försäkrade, s.k. 40-delsberäknad folkpen-
sion. Däremot utgör sådan folkpension som enligt 5 kap. 1 § första
stycket a har beräknats med utgångspunkt från antalet tillgodoräknade år
med pensionspoäng, sk. 30-delsberäknad folkpension, inte en del av
grundskyddet. Personer som är födda år 1938 eller senare skall inte
kunna lyfta 40-dels beräknad folkpension före 65 års ålder. Däremot skall
de kunna ta ut 30-delsberäknad folkpension. Ändringen innebär att
möjligheten att beräkna folkpension i form av ålderspension i förhållande
till år som har tillgodoräknats som bosättningstid tas bort. Möjligheten att
med år med pensionspoäng likställa vissa andra år enligt 5 kap. 4 § före-
slås också tas bort vid beräkning av ålderspension. Till följd härav sker
endast hänvisning till beräkning enligt 5 kap. 3 §. Enligt den föreslagna
övergångsbestämmelsen gäller ändringarna inte för personer födda år
1937 eller tidigare.
3 § Folkpension enligt 1 § första stycket a eller andra stycket beräknas i
förhållande till det antal år för vilka den pensionsberättigade eller, när
fråga är om efterlevandepension, den avlidne vid tilläggspensionens be-
räkning tillgodoräknats pensionspoäng.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension
med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel
därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensions-
poäng tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte föreligger krävs att antalet år för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats uppgår till minst tre.
I paragrafen görs en följdändring och en redaktionell ändring.
4 § Med år för vilket har tillgodoräknats pensionspoäng likställs vid be-
räkning av förtidspension och efterlevandepension
1. år, för vilket pensionspoäng inte har tillgodoräknats till följd av be-
stämmelserna i 11 lcap. 6 § första stycket, z detta lagrums lydelse före den
I januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionspoäng vid
bristande eller underlåten avgiftsbetalning eller bestämmelserna z
II kap. 7 § denna lag, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1982,
2. ar före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller
utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt,
samt
4. såvitt gäller person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 §
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963, för
vilket skulle ha beräknats tilT statlig inkomstskatt taxerad inkomst om
skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.
Prop. 1997/98:152
169
I det reformerade ålderspensionssystemet kommer folkpension grundad Prop. 1997/98:152
på år för vilka har tillgodoräknats pensionspoäng, s.k. 30-delsberäknad
folkpension att fr.o.m. år 2001 motsvaras av ett särskilt tillägg som utges
till tilläggspensionen. Även detta tillägg är tänkt att vara 30-delsberäknat
dock endast med utgångspunkt från år för vilka har tillgodoräknats pen-
sionspoäng. I denna paragraf likställs med sådana år även vissa andra år.
Någon motsvarande likställighetsregel skall inte gälla för det 30-delsbe-
räknade tillägget till tilläggspensionen. För att personer som omfattas av
de reformerade ålderspensionsreglema men som kan börja uppbära pen-
sion innan de reformerade utbetalningsreglema har trätt i kraft skall få
folkpension enligt samma regler som senare skall gälla för det tillägg som
motsvarar folkpension har här föreskrivits att bestämmelsen att vissa år
skall likställas med år med pensionspoäng endast skall gälla vid be-
räkning av förtids- och efterlevandepension. Enligt den föreslagna över-
gångsbestämmelsen skall dock tidigare regler alltjämt gälla för personer
födda år 1937 eller senare. Regeringen föreslår vidare i propositionen
angående inkomstgrundad ålderspension vissa ändringar i 11 kap. AFL.
På grund härav behöver också punkt 1 och 4 i denna paragraf ändras. I
punkt 1 har därför hänvisningen till 11 kap. 6 § första stycket preciserats
till att avse bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng vid
bristande avgiftsbetalning. År för vilka pensionspoäng inte har tillgodo-
räknats på grund av att den försäkrade är över 64 år skall alltså inte be-
aktas vid beräkning av folkpension enligt 30-årsregeln. För personer som
är födda år 1937 eller tidigare skall enligt 15 § lagen (1998:000) om in-
förande av LIP (införandelagen) för tid fr.o.m. år 1999 gälla särskilda
bestämmelser för när pensionspoäng inte får tillgodoräknas enligt 11 kap.
6 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1999. Enligt tredje punkten i
övergångsbestämmelserna skall därför för personer som är födda år 1937
eller tidigare med år för vilket har tillgodoräknats pensionspoäng
likställas år för vilket pensionspoäng inte har tillgodoräknats till följd av
bestämmelserna i 15 § införandelagen. Ändringen i punkt 4 är föranledd
av att bestämmelserna i 11 kap. om vad som är pensionsgrundande
inkomst har upphävts samtidigt som motsvarande bestämmelser förs in i
LIP. Dessa ändringar i punkterna 1 och 2 har granskats av Lagrådet i
ärendet angående reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension
(jfr. bilaga 4 till prop. 1997/98:151).
7 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd
av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som bosättningstid
även tillgodoräknas tid då° han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare
hemland från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till tidpunkten
då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av
tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den
tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första
ankomsten till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 ar och
hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet
till och med det år då han eller hon fyllde 64 år. I fråga om
förtidspension eller efterlevandepension skall i stället för året då den för-
säkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pensionsfallet.
Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäk-
rade, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.
Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före
den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller
hon beretts en tillfällig fristad.
170
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstillstånd Prop. 1997/98:152
med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall gälla även
en försäkrad som
a) annars beviljats uppehållstillstånd på grund av att han eller hon an-
setts som flykting enligt konventionen d. 28 juli 1951 angående flyk-
tingars rättsliga ställning, eller
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 utlän-
ningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt mot-
svarande äldre bestämmelser.
Den som har beviljats uppehållstillstånd enligt de i paragrafen angivna
bestämmelserna kan som bosättningstid vid beräkning av folkpension på
visst sätt få tillgodoräkna sig tid från sitt tidigare hemland. Enligt nuva-
rande bestämmelse får sådan tid räknas till och med året före ankomsten
till Sverige. Ändringen innebär att som bosättningstid får beräknas tid till
tidpunkten för ankomsten samt att andelsberäkningen görs med utgångs-
punkt från bosättningstiden i Sverige från tidpunkten för ankomsten. Här-
igenom kommer det inte att uppstå någon tid för vilken bosättningstid
inte kan tillgodoräknas. Därtill har vissa redaktionella och språkliga änd-
ringar gjorts.
13 § I de fall då folkpension i form av ålderspension har böljat utges före
det år då den försäkrade fyller 65 år, skall omräkning av pensionen med
hänsyn till tillkommande ar för vilka tillgodoräknats pensionspoäng inte
göras förrän från och med den månad varunder den försäkrade fyller
65 år.
Bosättningstid och pensionspoäng tillgodoräknas en person t.o.m. det år
han eller hon fyller 64 år. För den som tar ut folkpension i form av
ålderspension före det år han eller hon fyller 65 år och då inte har rätt till
oavkortad pension innebär detta att senare tillkommande bosättningstid
eller år för vilka har tillgodoräknats pensionspoäng påverkar storleken av
pensionen för framtiden. I paragrafen anges att omräkning i sådant fall
inte får göras förrän fr.o.m. den månad när den försäkrade fyller 65 år.
Ändringen innebär att bestämmelsen om omräkning med hänsyn till till-
kommande bosättningstid tas bort eftersom enligt föreslagen ändring i
5 kap.l §, ålderspension inte skall kunna beräknas i förhållande till tillgo-
doräknad bosättningstid.
11. I fall då rätt till bamtillägg föreligger för december månad 1989 gäl-
ler fortfarande äldre bestämmelser om denna förmån. Vad som därvid
föreskrivits om ålderspension och tilläggspension i förm av ålderspen-
sion skall i stället gälla inkomstpension eller tilläggspension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundadålderspension eller garantipension enligt
lagen (1998:000) om garantipension. Minskning av oarntillägget till den
som uppbär ålderspension skall ske endast i den utsträckning summan av
hel pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension och hel
garantipension enligt lagen om garantipension överstiger 2,13 gånger
prisbasbeloppet. Bamtillägg som utges till pension som tagits ut till viss
andel skall utgöra motsvarande andel av bamtillägg till hel pension.
Därvid skall vad som föreskrivs i tredje meningen om minskning gälla
motsvarande andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet.
Tidigare upphävda bestämmelser om bamtillägg gäller alltjämt för dem
som hade rätt till bamtillägg i december månad 1989. Bamtillägget är en
sk. särskild folkpensionsförmån som utges som tillägg till folkpensionen.
Folkpensionen i form av ålderspension avskaffas den 1 januari 2001 när
de reformerade ålderspensionsreglema träder i kraft fullt ut. Ändringen i
övergångsbestämmelserna innebär att bamtillägget anpassas till detta och
därför framöver kommer att utges som ett tillägg till ålderspension i form
av inkomstpension, tilläggspension eller garantipension. För bamtillägg
som utges som tillägg till förtidspension sker ingen ändring.
För den som uppbär tilläggspension skall bamtillägget enligt nuva-
rande bestämmelser minskas med hälften av tilläggspensionen som över-
stiger ett halvt basbelopp. Detta innebär att fritt från samordning är folk-
pensionsbeloppet jämte ett halvt prisbasbelopp. Ändringen innebär för att
bamtillägget skall minskas med hälften av summan av den pension enligt
LIP och garantipension enligt lagen om garantipension som överstiger ett
visst fribelopp. Det belopp som på detta sätt fritas från samordning be-
stäms för den som uppbär hel ålderspension till 2,13 prisbasbelopp, vilket
motsvarar garantipensionens basnivå för ogifta. För den som uppbär
partiell ålderspension fritas från samordning motsvarande andel av
2,13 prisbasbelopp.
Prop. 1997/98:152
8. Rätt till bamtillägg som utges med stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring tillkommer försäkrad som är bosatt i Sverige. I fråga om en svensk
medborgare, som hade rätt till bamtillägg för december 1989 och som är
bosatt utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5 kap. 2 §, i
detta lagroms lydelse vid utgången av år 1989.
Bamtillägg till förtidspension utges på grundval av samma antal år med
pensionspoäng eller samma bosättningstid som ligger till grund för
beräkningen av folkpensionen.
Bamtillägg till ålderspension utges på grundval av samma antal
försäkringsår som ligger till grund för beräkningen av garantipension
enligt lagen (1998:000) om garantipension, eller skulle ha legat till
grund for beräkning av garantipension om rätt till sådan pension
förelegat.
Om bamtillägg med tillämpning av andra stycket skall utges med viss
andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med hänsyn till
tilläggspension som den försäkrade uppbär beräknas på ett oavkortat
bamtillägg och andelsberäkning enligt andra stycket göras på det belopp
som framkommer efter denna minskning.
Folkpension i form av förtidspension eller ålderspension utges på grund-
val av antingen antalet år av 30 med pensionspoäng eller antalet
bosättningsår av 40. I övergångsbestämmelsen anges att bamtillägget
skall utges på grundval av samma antal år med pensionspoäng eller
samma bosättningstid som ligger till grund för beräkningen av folkpen-
sionen. Ändringen innebär att bamtillägg som utges som tillägg till
ålderspension i stället kopplas till garantipensionen sådan den utges eller
skulle ha utgetts om rätt till sådan pension förelegat. För garantipensio-
nen gäller att denna utges på grundval av antalet tillgodoräknade försäk-
ringsår av 40.
172
1 § Till folkpension i form av förtidspension, omställningspension eller
särskild efterlevandepension utges pensionstillskott enligt denna lag.
Sådant tillskott utges också till folkpension i form av änkepension, som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.
Från och med den 1 januari 1999 skall, enligt vad som närmare beskrivits
i avsnitt 14 möjligheten inte längre föreligga att ta ut ålderspensionens
grundskydd före 65 års ålder. Detta skall dock endast gälla personer
födda år 1938 eller senare. Pensionstillskottet utgör en del av ålderspen-
sionens grundskydd. Ändringen i denna paragraf innebär att pensionstill-
skott från och med den 1 januari 1999, som ett tillägg till ålderspension,
endast kan utges till personer födda år 1937 eller tidigare. När reglerna
om garantipension och övergångsvis garantipension träder i kraft den
1 januari 2001 skall pensionstillskottet som ett tillägg till ålderspension
helt upphöra. Lagtekniskt har därför tillägget här endast behållits som ett
tillägg till ålderspension genom övergångsregler för personer födda år
1937 eller tidigare.
Prop. 1997/98:152
Anvisningar till
1. Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas
följande. Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller
vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetvdlig del av den
skattskylaiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller
minst en femtedel av den sammanraknade inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Förtids- eller
efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social
trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller
för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för
utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt bestämmelser-
na i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samordnats med
yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta skall
vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket första meningen
b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av den folkpension
som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till
134,0 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän för-
säkring, minskat enligt tredje stycket samma lagrum. För övriga skatt-
skyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Av-
drag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift
skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpen-
sion som tillkommer ogift.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela be-
skattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av förtidspension enligt lagen om allmän
173
försäkring eller som avlidit: uppburen folkpension och pensionstillskott
som uppburits enligt 2 § eller 2 a § lagen om pensionstillskott. För skatt-
skyldig som har livränta som avses i första stycket sista meningen tilläm-
pas i stället för bestämmelsen i föregående mening a bestämmelsen i
föregående meningen b om det är till fordel för den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folk-
pension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta
likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensions-
försäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto re-
ducerar inte det särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med
65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den
skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad
som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt
grundavdrag med så stort belopp som aen skattskyldige skulle ha fått i
grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället
nade tillämpats.
Från och med den 1 januari 1999 skall, enligt vad som närmare beskrivits
i avsnitt 13, det inte längre vara möjligt att ta ut ålderspensionens grund-
skydd före 65 års ålder för personer födda år 1938 eller senare. Det sär-
skilda grundavdraget utgör i dag en del av grundskyddet i ålderspen-
sionssystemet. Den person vars inkomst till inte oväsentlig del har ut-
gjorts av folkpension har rätt till särskilt grundavdrag. Ändringen i denna
punkt innebär att folkpension i form av ålderspension, beträffande perso-
ner födda år 1938 eller senare, fr.o.m. den 1 november 1998, inte längre
skall räknas som folkpension vid bedömningen av om rätt till särskilt
grundavdrag föreligger. I praktiken innebär det att de nya reglerna får
verkan först fr.o.m. den 1 januari 1999, men av skäl som närmare ut-
vecklats i avsnitt 14 träder bestämmelsen i kraft den 1 november 1998.
Ändringen medför att den som är född år 1938 eller senare och som en-
dast uppbär folkpension i form av ålderspension inte har rätt till särskilt
grundavdrag. Pensionstillskott och tilläggspension som har medfört re-
ducering av pensionstillskottet räknas också som folkpension vid be-
dömningen av om rätt till särskilt grundavdrag föreligger. Rätten till pen-
sionstillskott till ålderspension för personer som är födda år 1938 eller
senare föreslås emellertid också upphöra varför den bestämmelsen
kommer att sakna betydelse vad gäller ålderspension. Det särskilda
grundavdrag till ålderspension är avsett att helt avskaffas i och med att
reglerna om garantipension och övergångsvis garantipension träder i kraft
den 1 januari 2001. Lagtekniskt tas därför här det särskilda grund-
avdraget kopplat till ålderspension bort men kvarstår genom övergångs-
regler tills vidare för dem som är födda år 1937 eller tidigare.
1 § Till folkpension i form av ålderspension, som tillkommer den som är
bosatt i Sverige och som är född år 1953 eller tidigare, utges ett särskilt
pensionstillägg för år räknat enligt vad som sägs i denna lag.
Prop. 1997/98:152
174
Ändringen innebär att det särskilda pensionstillägget begränsas till att Prop. 1997/98:152
gälla för personer födda är 1953 eller tidigare.
3 § Med ett vårdår avses ett kalenderår före den 1 januari 1999 under
vilket
1. föräldern under större delen av året har vårdat ett sjukt eller
handikappat bam och
2. bamet under större delen av året har fått hel förtidspension eller helt
sjukbidrag tillsammans med handikappersättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i vården
under den del av dygnet då bamet vistas i förskola^ skola, dagcenter eller
liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i värden som varit utan
väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
Ändringen innebär att tid fr.o.m. år 1999 inte får tillgodoräknas som
vårdår för särskilt pensionstillägg.
1 § Till inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:0001 om
inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension, som tillkommer den som är bosatt i
Sverige och som är född år 1953 eller tidigare, utges ett särskilt pen-
sionstillägg för år räknat enligt vad som sägs i denna Tag.
Den 1 januari 2001 avses reglerna om folkpension i form av ålderspen-
sion i lagen (1962:381) om allmän försäkring upphöra att gälla. Det sär-
skilda pensionstillägget ändras därför från att vara en tilläggsförmån till
folkpension till att i stället bli en tilläggsförmån till ålderspension i form
av såväl inkomstpension, tilläggspension som garantipension.
3 § Med ett vårdår avses ett kalenderår före den 1 januari 1999 under
vilket
1. föräldern under större delen av året har vårdat ett sjukt eller handi-
kappat bam och
2. bamet under större delen av året har fått hel förtidspension eller helt
sjukbidrag tillsammans med handikappersättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i
vården under den del av dygnet då bamet vistas i förskola, skola, dag-
center eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som vant
utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
I första stycket andra punkten har gjorts en följdändring med anledning
av att reglerna om handikappersättning fr.o.m. år 2001 har reglerats i en
särskild lag.
4 § Storleken på det särskilda pensionstillägget beräknas på grundval av
det antal vårdar som föräldern räknas till godo. Till grana för beräk-
ningen av pensionstillägget får läggas högst femton vardår. Vid beräk-
ningen bortses från år för vilket föräldern
175
1. under större delen av kalenderåret har fått förtidspension eller sjuk-
bidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. har tillgodoräknats pensionspoäng enligt lagen om allmän försäkring
i dess lydelse före den 1 januari 1999 eller pensionsrätt enligt lagen
(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,
3. inte har tillgodoräknats pensionspoäng på grund av bristande eller
underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng om undantagande från för-
säkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän försäk-
ring i aess lydelse före den 1 januari 1982 inte hade gällt för honom eller
henne.
För år efter det då föräldern har fyllt 64 år får vårdår inte tillgodoräk-
nas honom eller henne. Detsamma gäller för år då föräldern före den
månad under vilken han eller hon har fyllt 65 år har tagit ut ålderspen-
sion enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den
1 januari 2001.
Vårdår kan endast tillgodoräknas till och med år 1998. I paragrafens
första stycke andra punkt anges att som vårdår inte skall beaktas år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. För tid före år 1999 kommer
pensionspoäng endast att tillgodoräknas enligt AFL. För denna tid kan
emellertid en förälder även tillgodoräknas pensionsrätt enligt LIP grundat
på bl.a. pensionsgrundande belopp för bamår. Inte heller för sådana år
skall vårdår få tillgodoräknas. Ändringarna i övrigt i denna paragraf är en
konsekvens av att reglerna om ålderspension i lagen om allmän försäk-
ring upphävs och flyttas över till lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
5 § För sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget per
kalenderår fem procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. För vaije vårdar som tillgodoräknas
därutöver ökar tillägget med fem procent av prisbasbeloppet.
För den som har börjat uppbära särskilt pensionstillägg före den må-
nad då han eller hon fyller 65 år minskas tillägget med 0,5 procent for
varje månad som, då tillägget börjar utges, återstår till den månaa då
han eller hon fyller 65 år.
För den som har börjat att uppbära särskilt pensionstillägg efter den
månad då han eller hon har fyllt 65 år ökas tillägget med 0,7procent för
varje månad som, då tillägget börjar utges, förflutit från den månad när
han eller hon fyllt 65 år, dock längst till och med den månad när han
eller hon fyllt 70 år.
För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garanti-
pension enligt lagen (1998:000) om garantipension utgör särskilt pen-
sionstillägg till ålderspension samma andel av det särskilda pen-
sionstillägget, beräknat enligt första-tredje styckena, som garantipension
enligt 3 kap. 6 § lagen om garantipension utgör eller, om förutsätt-
ningarna för rätt till garantipension förelegat, skulle utgöra av oavkortad
såaan pension.
Vid uttag av ålderspension före eller efter 65 års ålder skall det särskilda
pensionstillägget enligt nuvarande regler minskas respektive ökas på
motsvarande sätt som gäller för folkpension enligt 6 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Motsvarande regler skall gälla även
fortsättningsvis. Pension enligt reformerade regler ökas respektive mins-
kas dock inte med någon fast procentsats. Den hänvisning till beräk-
ningsregler för pension som finns i paragrafens nuvarande lydelse är där-
för inte möjlig i det reformerade pensionssystemet. Justeringsbestämmel-
sema har därför tagits in i sin helhet i paragrafen. I enlighet med Lagrå-
Prop. 1997/98:152
176
dets förslag har minskningen respektive ökningen därvid anknutits direkt
till tid då det särskilda pensionstillägget har tagits ut och inte till uttag av
ålderspension.
Enligt nuvarande bestämmelser krävs för rätt till oavkortad folkpension
tillgodoräknande av minst 30 år med ATP-poäng eller 40 bosättningsår.
För den som inte kan tillgodoräkna sig dessa år avkortas folk-
pensionsbeloppet proportionellt i förhållande till antalet tillgodoräknade
år. Det särskilda pensionstillägget avkortas i sådant fall på motsvarande
sätt. För garantipensionen skall på motsvarande sätt för rätt till oavkortad
förmån krävas tillgodoräknande av 40 försäkringsår, varmed i huvudsak
avses detsamma som bosättningsår enligt nuvarande folkpensionsregler.
Ändringen i det föreslagna fjärde stycket innebär att det särskilda pen-
sionstillägget, på motsvarande sätt som gäller i dag, skall andelsberäknas
så att den förmånsberättigade erhåller särskilt pensionstillägg med samma
andel av helt sådant tillägg som den andel med vilken han eller hon
erhåller garantipension, eller skulle ha erhållit garantipension om rätt till
sådan pension förelegat.
6 § Om inte annat följer av denna lag skall vad som föreskrivs om ga-
rantipension i lagen (1998:000) om garantipension eller i annan för-
fattning tillämpas på särskilt pensionstillägg. Detta skall dock inte gälla i
fråga om samordning med såaan livränta som avses i 4 kap. 4 § lagen om
garantipension.
I fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.
Enligt nuvarande bestämmelser gäller för det särskilda pensionstillägget
reglerna om folkpension i den mån inte annat följer av denna lag. Detta
innebär bl.a. att utbetalningsregler, processregler m.m. som gäller för
folkpensionen även i tillämpliga delar gäller för det särskilda pen-
sionstillägget. När folkpensionen ersätts av andra pensionsförmåner skall
i stället för det särskilda pensionstillägget i tillämpliga delar gälla be-
stämmelserna för garantipensionen, om inte annat följer av denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande för hustrutillägg som avser tid före upphörandet
av lagen.
2. Övergångsbestämmelsen i punkten 4 till den upphävda^ lagen gäller
också efter ingången av år 2001 för kvinnor som är födda år 193o eller
senare.
3. Vid tillämpning av lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommu-
nalt bostadstillägg till folkpension för hustrutillägg till kvinna vars make
uppbär ålderspension skall
a) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
första stycket och 5 § första stycket femte meningen i stället gälla ålders-
pension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension,
b) hustrutillägg enligt 1 § andra stycket, för år räknat motsvara
1,67 gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, om inte annat följer av vad som föreskrivs i 1 § tredje
stycket eller 4 §,
Prop. 1997/98:152
177
c) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
tredje stycket i stället gälla den andel av oavkortad garantipension som
mannen enligt 3 kap. 6 § lagen (1998:000) om garantipension är berätti-
gad till eller skulle vara berättigad till om förutsättningarna för rätt till
garantipension hade förelegat,
d) vad som gäller för folkpension och tilläggspension enligt 5 § första
stycket andra meningen i stallet gälla pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension och garantipension enligt lagen om garantipension
till den del sådan pension sammanlagt inte uppgår till 1,9 gånger prisbas-
beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring eller om dessa pen-
sionsförmåner utges med viss andel, motsvarande andel av 1,9 gånger
samma prisbasbelopp,
e) vad som gäller för tilläggspension enligt 6 § andra stycket i stället
gälla pension enligt lagen om mKomstgrundad ålderspension eller garan-
tipension enligt lagen om garantipension, samt °
f) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 13 § i
stället gälla garantipension enligt lagen om garantipension.
Enligt den nuvarande lagen om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär
folkpension kan hustrutillägg utges till en kvinna som är född år 1934
eller tidigare för tiden före den månad då hon fyller 65 år. Kvinnor som
är födda år 1934 eller tidigare kommer senast år 1999 att ha fyllt 65 år.
Efter denna tidpunkt kan följaktligen hustrutillägg inte utges enligt lagens
huvudbestämmelser. Lagen innehåller emellertid övergångsbestämmelser
som innebär att även kvinnor som är födda år 1935 eller senare under
vissa förutsättningar kan erhålla hustrutillägg. Därvid skall tillämpas den
tidigare, numera upphävda lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension. För dessa kvinnor kan rätt till
hustrutillägg föreligga även efter år 1999. Fr.o.m. den 1 januari 2001
gäller detta endast kvinnor som är födda år 1936 eller senare eftersom de
som är födda år 1935 då har fyllt 65 år. Som närmare beskrivits i avsnitt
13.4 skall hustrutillägg kunna utges även efter införandet av de
reformerade ålderspensionsreglema till de kvinnor som då uppbär sådant
tillägg. Eftersom folkpensionen i form av ålderspension den 1 januari
2001 avses ersättas av reformerade ålderspensionsförmåner krävs en
anpassning av hustrutillägget till dessa nya regler.
Hustrutillägg kan som angetts ovan enligt huvudreglerna i lagen om
hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension inte längre utges.
Denna lag upphävs därför. De övergångsbestämmelser till nämnda lag
som innebär att hustrutillägg alltjämt skall utges i vissa fall enligt äldre
bestämmelser skall dock kvarstå.
Enligt punkten 1 i övergångsbestämmelserna skall den föreslagna lagen
träda i kraft den 1 januari 2001 vilket är samma tidpunkt som de re-
formerade ålderspensionsreglema träder i kraft fullt ut. I punkten 2 anges
att övergångsbestämmelserna punkten 4 i den upphävda lagen alltjämt
skall gälla för kvinnor födda år 1936 eller senare. Enligt punkten 4 i
övergångsbestämmelserna till den här upphävda lagen skall för det fall
hustrutillägg upphört att utges efter den 1 januari 1995, någon rätt till
sådant tillägg inte längre föreligga. Någon möjlighet att nybevilja hustru-
tillägg har således inte funnits enligt de tidigare övergångsbestämmel-
serna och kommer inte heller att finnas framöver. Innebörden av punkt 2
i övergångsbestämmelserna är att reglerna om hustrutillägg i den tidigare
upphävda lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg alltjämt
skall tillämpas.
Prop. 1997/98:152
178
Enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk- Prop. 1997/98:152
pension är hustrutillägget en tilläggsförmån till kvinnor vars make uppbär
folkpension i form av ålderspension eller förtidspension. Eftersom
reglerna om folkpension i form av ålderspension upphör att gälla fr.o.m.
den 1 januari 2001 krävs vissa ändringar av vad som gäller enligt lagen
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. I punkten 3 anges därför
vad som i vissa fall skall gälla vid tillämpning av denna lag när det gäller
hustrutillägg till kvinna vars make uppbär ålderspension. Enligt punkten
3 a skall således vad som sägs om folkpension i angivna bestämmelser i
lagen i stället gälla för ålderspension enligt lagen om inkomstgrundad
ålderspension och garantipension enligt lagen om garantipension. Denna
övergångsbestämmelse är att se som en följdändring.
I punkten 3 b regleras hustrutilläggets nivå som idag är knuten till
folkpensionsbeloppen. Här knyts nivån i stället till basnivåerna för ga-
rantipensionen enligt vad som närmare redovisats i avsnitt 13.4.
Hustrutillägg till den vars make uppbär andelsberäknad folkpension
enligt 5 kap. AFL utges med motsvarande andel. I punkten 3 c, anges att
hustrutillägget i stället skall anknytas till andelen garantipension som
mannen erhåller eller skulle ha erhållit om rätt till sådan pension förele-
gat.
Hustrutillägget är inkomstprövat. Som inkomst räknas dock inte bl.a.
folkpension och inte heller tilläggspension i den mån den pensionen har
föranlett minskning av pensionstillskottet. I punkten 3 d anges att i stället
pension enligt LIP och garantipension enligt lagen om garantipension till
ett belopp motsvarande 1,9 gånger prisbasbeloppet, vilket motsvarar ga-
rantipensionens basnivå för gifta, på detta sätt skall vara fritt från in-
komstprövningen. Detta gäller för en kvinna vars make uppbär hel
ålderspension. Uppbär han partiell ålderspension utgörs detta fribelopp i
stället av motsvarande andel av 1,9 gånger prisbasbeloppet.
I punkten 3 e görs en följdändring av innebörd att vad som i 6 § andra
stycket lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen-
sion föreskrivs om tilläggspension i stället skall gälla reformerad ålders-
pension.
Innebörden av punkten 3 f är att de processuella regler och liknande
som gäller för garantipension enligt lagen om garantipension också skall
gälla för hustrutillägg som utges som tillägg till ålderspension om inte
annat följer av bestämmelserna i lagen om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg.
7 § Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyn-
digheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring, allmän ålderspension, arbetsskadeförsäk-
ring eller handikappersättning och vårdbidrag eller om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersätt-
ning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess
179
gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende
enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i
8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med värden eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstiftningen om
allmän ålderspension, lagstiftningen om handikappersättning och vård-
bidrag och lagstiftningen om sjuklön.
I fraga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år
eller, i fall som avses i tredje stycket, i nögst femtio år.
Ändringen innebär att bestämmelsen uttryckligen omfattar även dels
ärenden enligt lagen om garantipension genom att den avser all lagstift-
ning om allmän ålderspension dels ärenden enligt lagen om handikapper-
sättning och vårdbidrag. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
10.7.
Prop. 1997/98:152
180
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Garantipension
och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) avgetts av Göta hovrätt,
Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,
Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Statistiska central-
byrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet, Ar-
betsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk (SPV Lön & Pension),
ILO-kommittén, Föreningen för svenskar i världen, Pensionärernas riks-
organisation, Sveriges pensionärsförbund, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges försäkringsför-
bund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges pensionärers riksförbund
(SPRF), Riksförbundet för pensionärsgemenskap, Forum Syd, Svenska
missionsrådet, Privattjänstemannakartellen, Offentliganställdas För-
handlingsråd (OFR), Ensamståendes intresseorganisation, Husmoders-
förbundet hem och samhälle, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
(S-kvinnor) och gemensamt yttrande har inkommit från Svenska
teaterförbundet och Teatrarnas riksförbud.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 1
181
I ordlistan redovisas inledningsvis termer för de olika delar som i och
med reformeringen kommer att utgöra det allmänna systemet för ålders-
pension. Därefter anges de termer som i denna framställning används för
att tydliggöra hur basbeloppet enligt AFL tillämpas i olika sammanhang
respektive tillkomsten av ett inkomstbasbelopp inom ramen för det re-
formerade pensionssystemet. Slutligen redovisas vissa andra termer som
används dels i lagtexten, dels i den allmänna framställningen.
Det reformerade ålderspensionssystemet
Prop. 1997/98:152
Bilaga 2
allmän ålderspension
inkomstgrundad ålderspension
inkomstpension
premiepension
premiepension till efterlevande
kvotdelsberäknad pension
tilläggspension
Inkomstgrundad ålderspension och
garantipension. Inkluderar tilläggs-
pension (tidigare tilläggspension i
form av ålderspension) och över-
gångsvis garantipension till per-
soner födda år 1937 eller tidigare.
Den inkomstgrundade ålderspen-
sion som skall utges fr.o.m. år
2001. Inkluderar tilläggspension
(tidigare tilläggspension i form av
ålderspension).
Inkomstgrundad ålderspension base-
rad på pensionsrätt enligt reforme-
rade regler som utges från fördel-
ningssystemet.
Inkomstgrundad ålderspension base-
rad på pensionsrätt enligt reforme-
rade regler som utges från premie-
pensionssystemet.
Pension som utges från premie-
pensionssystemet på grund av fri-
villigt efterlevandeskydd.
Inkomstgrundad ålderspension be-
räknad enligt reglerna för tjugon-
delsinfasningen som utges till
personer i mellangenerationen ba-
serad på dels pensionsrätt tillgodo-
räknad enligt reformerade regler,
dels pensionspoäng.
Tilläggspension (tidigare tilläggs-
pension i form av ålderspension)
som utges till personer födda år
1937 eller tidigare samt den ATP-
baserade delen av den kvotdelsbe-
räknade inkomstgrundade ålders-
pension som utges till personer i
mellangenerationen.
182
garantipension
övergångsvis garantipension
Grundskydd i det reformerade Prop. 1997/98:152
pensionssystemet i form av dels en Bilaga 2
på visst sätt beräknad utfyllnad till
inkomstgrundad ålderspension, dels
en lägsta garantinivå för dem som
inte tjänat in rätt till inkomst-
grundad ålderspension. Utges till per-
soner födda år 1938 eller senare.
Den motsvarighet till garantipen-
sion för personer födda år 1937
eller tidigare som skall ersätta det
nuvarande grundsskyddet i form
av folkpension inkl, pensionstill-
skott och särskilda skatteregler.
Basbeloppet
basbelopp
förhöjt basbelopp
minskat basbelopp
prisbasbelopp/förhöjt prisbasbelopp/
minskat prisbasbelopp
inkomstbasbelopp
Basbeloppet enligt AFL (36 400 kr
år 1998).
Det förhöjda basbeloppet enligt
AFL (37 100 kr år 1998). (För
åren 1995 och 1996 avses det fast-
ställda basbeloppet enligt AFL
ökat med det belopp som följer av
1 kap. 6 § sista stycket i den lagen.)
Basbelopp som fr.o.m. år 1993
bl.a. används vid beräkning av
ålderspension enligt folkpensions-
och ATP-reglema. Motsvarar bas-
beloppet reducerat med två pro-
cent (35 672 kr för år 1998).
Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL
skall fr.o.m. den 1 januari år 1999
benämnas prisbasbelopp och för-
höjt prisbasbelopp. Minskat bas-
belopp kallas minskat prisbasbe-
lopp.
Belopp som bl.a. skall användas i
det reformerade pensionssystemet
vad avser uppräkningen av in-
tjänandetaket, förvärvsvillkoret och
det enhetliga beloppet vid beräk-
ning av pensionsgrundande belopp
för bamår. Motsvarar år 2001 det
förhöjda prisbasbeloppet. För år
därefter skall detta belopp räknas
om med hänsyn till förändring i
inkomstindex. För år före år 2001
skall användas det förhöjda pris-
basbeloppet för respektive år.
183
|
Andra termer avseende det reformerade pensionssystemet |
Prop. 1997/98:152 | |
|
antagandeinkomst |
Fiktiv inkomst som läggs till grund |
Bilaga 2 |
|
arvsvinster |
Pensionsbehållningar som har till- | |
|
arvsvinstfaktor |
Faktor för uppräkning av indivi- | |
|
bamår |
År då förälder till bam som är tre | |
|
delningstal |
Tal som avspeglar bl.a. den ge- | |
|
fastställelseår |
Det år pensionsrätt enligt de re- | |
|
följ samhetsindexering |
Den årliga omräkning som skall | |
|
men. | ||
|
fördelningssystemet |
Den del av ålderspensionssystemet | |
|
förval tningskostnadsfaktor |
Faktor för beräkning av det belopp | |
|
förvärvsvillkor |
Villkor som enligt de reformerade | |
|
garantiregel |
Regel som innebär att den inkomst- |
184 |
garantitillägg
generell jämförelseinkomst
individuell jämförelseinkomst
inkomstindex
intjänandetak
intjänandeår
latent pensionsrätt
mellangenerationen
skall motsvara den ålderspension Prop. 1997/98:152
från ATP-systemet, inklusive viss Bilaga 2
kompensation för folkpensionen,
som tjänats in före år 1995.
Tillägg enligt garantiregeln, ingår i
tilläggspensionen.
75 % av genomsnittet av samtliga
fastställda pensionsgrundande in-
komster för personer i åldrama
upp t.o.m. 64 år. Används vid be-
räkning av pensionsgrundande be-
lopp för bamår. Pensionsgrundan-
de belopp för plikttjänstgöring be-
räknas som 50 % av samma ge-
nomsnittsinkomst.
En förälders fastställda pensions-
grundande inkomst (samt i före-
kommande fall pensionsgrundande
belopp för förtidspensionärs an-
tagandeinkomst) året före barnets
födelse. Används vid beräkning av
pensionsgrundande belopp för
bamår. Inkomst av annat förvärvs-
arbete för vilken avgifter till ålders-
pensionssystemet inte har betalats
räknas inte med.
Index som mäter den allmänna
inkomstutvecklingen. Används vid
omräkning av inkomstbasbeloppet
och av pensionsbehållning för in-
komstgrundad ålderspension från
fördelningssystemets respektive
ingår i följsamhetsindexeringen.
Tak motsvarande 7,5 inkomstbas-
belopp som det årliga pensions-
underlaget m.m. högst kan uppgå
till. T.o.m. år 2001 tilllämpas det
nuvarande taket inom ATP-syste-
met, dvs. 7,5 förhöjda prisbasbe-
lopp.
Det år som den pensionsgrundande
inkomsten tjänas in respektive det
år som pensionsgrundande belopp
avser.
Tillgodoräknad pensionsrätt för bam-
år och plikttjänstgöring så länge
förvärvsvillkoret inte är uppfyllt.
Personer födda åren 1938-1953.
185
norm
pensionsbehållning
pensionsgrundande belopp
pensionsgrundande inkomst
pensionsrätt
pensionsunderlag
premiepensionssystemet
princippropositionen
tjugondelsinfasning
ålderspensionsavgift
Tal motsvarande 1,6 % som an-
vänds vid beräkning av delningstal
och vid följsamhetsindexering.
Summan av årligen fastställda
pensionsrätter som successivt om-
räknats med hänsyn till inkomstin-
dex, arvsvinster och förvaltnings-
kostnadsfaktor.
Fiktiv inkomst som grundar pen-
sionsrätt bl.a. för föräldrar till små
bam. Kan tillsammans med pen-
sionsgrundande inkomst högst
uppgå till 7,5 inkomstbasbelopp.
Faktiska förvärvsinkomster m.m.
som grundar pensionsrätt. Kan
högst uppgå till 7,5 inkomstbas-
belopp.
18,5 % av pensionsunderlaget.
Summan av fastställd pensions-
grundande inkomst och andra fast-
ställda pensionsgrundande belopp.
Kan högst uppgå till 7,5 inkomst-
basbelopp.
Den del av det reformerade ålders-
pensionssystemet dit medel mot-
svarande en del av den årliga pen-
sionsrätten avsätts och förräntas på
ett individuellt konto hos en kapi-
talförvaltare för att senare utges
som en årlig premiepension.
Proposition 1993/94:250 Refor-
mering av det allmänna pensions-
systemet.
Metod för övergångsreglering av-
seende personer i mellangenera-
tionen. Innebär att inkomstgrundad
ålderspension skall beräknas på
grundval av dels pensionsrätt till-
godoräknad enligt reformerade
regler, dels pensionspoäng efter en
glidande skala beroende på indivi-
dens ålder.
Tilläggspensionsavgift enligt lagen
om socialavgifter benämns fr.o.m.
år 1999 ålderspensionsavgift. Ålders-
pensionsavgift och allmän pen-
sionsavgift skall tillsammans mot-
svara 18,5 % av pensionsunder-
laget.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 2
186
överföring av
premiepension
pensionsrätt för Rätt för make att till den andra Prop. 1997/98:152
maken kunna föra över intjänad Bilaga 2
pensionsrätt för premiepension.
187
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag finns bestämmelser om garantipension.
2 § Garantipension skall handhas av Riksförsäkringsverket och de all-
männa försäkringskassorna.
3 § Garantipension och kostnaderna för administrationen av sådan pen-
sion skall finansieras av statsmedel.
4 § Garantipension utges till den som är född år 1938 eller senare och
som saknar inkomstgrundad ålderspension eller vars inkomstgrundade
ålderspension inte överstiger ett visst högsta belopp. Garantipensionen är
beroende av försäkringstid.
Definitioner m.m.
5 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
6 § En pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon
med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft bam skall
vid tillämpning av denna lag likställas med gift pensionsberättigad.
En pensionsberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild från
sin make skall vid tillämpning av denna lag likställas med ogift pensions-
berättigad, om inte särskilda skäl föranleder annat.
1 § Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas tid under
vilken en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokförings-
lagen (1991:481). Vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till
tid efter utresan om personen enligt nämnda lag då skall avregistreras
som utflyttad.
Som försäkringstid enligt första stycket tillgodoräknas inte tid då
någon enligt förordnande av regeringen med stöd av I kap. 3 § fjärde
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring inte skall anses vara bo-
satt i Sverige.
188
2 § Den som före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet har vistats i
Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 § utlän-
ningslagen (1989:529), skall som försäkringstid för garantipension även
tillgodoräknas tiden från ansökan om uppehållstillstånd till tidpunkten för
folkbokföringen.
3 § Den som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 eller
3 § utlänningslagen (1989:529) skall som försäkringstid för garantipen-
sion även tillgodoräknas tid under vilken han eller hon har varit bosatt i
sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökan-
de fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som
svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den pensionssökande
har varit bosatt i Sverige från och med den första ankomsten till landet
till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och hela tids-
rymden från det att den pensionssökande första gången kom till landet till
och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år. Vid beräkningen
skall det bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har
rätt till pension från hemlandet.
Med tid i hemlandet skall likställas tid då den pensionssökande före
den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han
eller hon har beretts en tillfällig fristad.
4 § En svensk medborgare som av Svenska kyrkan har varit sänd till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall som försäkringstid
för garantipension även tillgodoräknas denna tid, dock längst tre år i
följd. Det samma gäller för en svensk medborgare som har varit utsänd
av ett annat svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverk-
samhet. Vid beräkningen skall bortses från tid för vilken den utsände, vid
bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som
inte enligt 3 kap. 3 § skall ligga till grund för beräkning av garantipen-
sion.
Bestämmelsen i första stycket gäller även medföljande make och den
som enligt 1 kap. 6 § under utsändningstiden var att likställa med make.
5 § Vid beräkning av försäkringstid skall det bortses från tid före det ka-
lenderår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder och från tid
efter det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år.
Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått
16 års ålder till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 24 år
skall tillgodoräknas som försäkringstid endast om det för den pensions-
sökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension som per kalenderår uppgår till lägst ett
inkomstbasbelopp enligt 1 kap. 6 § nämnda lag.
6 § Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde
65 år uppbar hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmån-
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
189
ligare än en beräkning enligt 1-5 §§, som försäkringstid för garantipen-
sion tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkning
av förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
7 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas ned
till närmaste hela antal år.
1 § Garantipension får tas ut tidigast från och med den kalendermånad då
den pensionsberättigade fyller 65 år om denne då kan tillgodoräknas för-
säkringstid om minst tre år.
2 § Garantipension till den som har rätt till inkomstpension eller tilläggs-
pension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension utges
endast om och till den del han eller hon gör uttag av sådan pension för
samma tid.
3 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall, om
inte annat anges i 7 §, ligga den inkomstgrundade ålderspension som den
pensionssökande har rätt till för samma år. Med inkomstgrundad ålders-
pension avses pension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension före reducering enligt 12 kap. 9 § samma lag, och allmän
obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning som inte är att lik-
ställa med garantipension enligt denna lag. Inkomstpension och premie-
pension skall därvid beräknas som om den pensionssökande endast hade
tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pen-
sionsrätt, före reducering enligt 4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
Vid tillämpning av första stycket skall, då pensionsrätt eller pensions-
poäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har till-
godoräknats eller har reducerats för den pensionssökande, hänsyn tas till
den inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha utgetts om full
avgift hade erlagts.
Vid beräkning av garantipension enligt 4—6 §§ skall med inkomstgrun-
dad ålderspension likställas tilläggspension i form av änkepension som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt efterlevandepen-
sion och förtidspension enligt utländsk lagstiftning.
4 § För den som är ogift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension
enligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara
2.13 gånger prisbasbeloppet (basnivån för ogifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen.
För den som är gift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension en-
ligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1.14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
190
1,9 gånger prisbasbeloppet (basnivån för gifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen.
5 § För den som är ogift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension
enligt 3 § överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garan-
tipensionen motsvara skillnaden mellan 0,87 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den inkomstgrundade ålderspen-
sion enligt 3 § som överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet.
För den som är gift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension en-
ligt 3 § överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garanti-
pensionen motsvara skillnaden mellan 0,76 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den inkomstgrundade ålderspen-
sion enligt 3 § som överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
6 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garanti-
pension skall garantipensionens basnivåer avkortas till så stor andel av
2,13 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och 1,9 gånger prisbas-
beloppet för den som är gift, som svarar mot förhållandet mellan det antal
år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den pensionsberättigade och
talet 40. Nivåerna 1,26 respektive 1,14 gånger prisbasbeloppet samt be-
loppen 0,87 respektive 0,76 gånger prisbasbeloppet, för beräkning av
garantipension enligt 4 och 5 §§, skall avkortas på motsvarande sätt.
7 § Har den garantipensionsberättigade rätt till inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpensionen
och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den pen-
sionsberättigade fyller 65 år.
Om sådant tillägg utges som avses i 6 kap. 9 § lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension och om inkomstpension eller tilläggspension har tagits
ut före den kalendermånad då den pensionssökande fyllde 65 år skall, vid
beräkning av garantipension, detta tillägg ökas på motsvarande sätt som
hel årlig tilläggspension har minskats enligt 6 kap. 10 § samma lag.
8 § Partiell garantipension skall utgöra en så stor andel av garantipension
beräknad enligt 4-7 §§ vid helt uttag som svarar mot den andel med
vilken uttag görs.
1 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser
i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 12 kap. 1 och 2 §§ om ansökan,
- 12 kap. 3 § första stycket samt andra stycket första och andra
meningen om återkallelse och minskning,
- 12 kap. 5 § första och andra styckena samt 6-8 §§ om utbetalning,
- 14 kap. 1 § första och tredje styckena om återbetalning, och
- 14 kap. 7 och 8 §§ om avdrag på pension.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
191
Vid samtidig utbetalning av garantipension och pension enligt lagen Prop. 1997/98:152
om inkomstgrundad ålderspension skall avrundning enligt 12 kap. 5 § Bilaga 3
andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension ske på garantipen-
sionen.
2 § Garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige.
Vid flyttning till utlandet skall garantipension betalas ut till och med den
månad då den pensionsberättigade enligt folkbokföringslagen (1991:481)
skall avregistreras som utflyttad.
3 § Den som har börjat uppbära garantipension men som till följd av bo-
sättning utomlands inte längre har rätt att få garantipension utbetald till
sig, kan även i fortsättningen få garantipension om det med hänsyn till
omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensio-
nen.
4 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obli-
gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i
arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag
eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till
annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket,
skall garantipensionen minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Mot-
svarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av liv-
ränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan liv-
ränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada för
vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjuk-
penning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden.
Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett en-
gångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om
livränta utges eller som om den livräntan som utges har höjts med ett be-
lopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade
försäkringstekniska grunderna.
Summan av garantipension, inkomstpension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension enligt samma lag
skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade uppbär som
skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantipensionen
och därefter på tilläggspensionen. Garantipension skall på motsvarande
sätt minskas med den livränta som den pensionsberättigade uppbär som
efterlevande.
Garantipension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna
paragraf, tillsammans med utgiven pension enligt lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension, för månad räknat understiga 13 procent av prisbasbe-
loppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet för den
som är gift.
5 § Om en pensionsberättigad sedan minst trettio dagar i följd är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och och med den trettio-
192
första dagen, garantipension utges med högst ett belopp som innebär att Prop. 1997/98:152
garantipensionen tillsammans med utgiven pension enligt lagen Bilaga 3
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension uppgår till 4,5 procent av
prisbasbeloppet per månad. Såsom intagen skall räknas även den som
olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med anledning av
permission. Skall garantipensionen dras in för del av en kalendermånad,
beräknas garantipensionen för vaije dag till en trettiondel av månadsbe-
loppet och avrundas till närmaste krontal.
Den allmänna försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för
sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av garantipensionen, som enligt vad som sägs i
första stycket annars inte skall utges.
1 § För beslut om garantipension gäller i tillämpliga delar följande be-
stämmelser om beslut om pension i lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension:
- 13 kap. 4-6 §§ om beslut,
- 13 kap. 9 § första stycket, 11 § första stycket, 12 §, 13 § första och
andra styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning, och
- 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
2 § Ett beslut om garantipension för viss tid skall ändras av allmän för-
säkringskassa, om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande den
ålderspension, efterlevandepension eller förtidspension för samma tid
som legat till grund för beräkning av garantipensionen.
3 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
- 15 kap. 1 § om Riksförsäkringsverkets åliggande,
- 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om
underrättelse till en enskild,
- 15 kap. 10,11,13 och 14 §§ om anmälan och om uppgiftsskyldighet,
- 15 kap. 15 § om undantag från sekretess,
- 15 kap. 16 § om förbud mot pantsättning och överlåtelse,
- 15 kap. 17 § om preskription, och
- 15 kap. 18 § första stycket om överenskommelse med främmande
makt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Med försäkringstid för garantipension skall för tid före år 2001 avses
bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i ka-
pitlets lydelse före den 1 januari 2001.
3. För den som har rätt att enligt 2 kap. 3 § som försäkringstid för
garantipension tillgodoräknas viss bosättningstid från sitt tidigare hem-
land och som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001 skall
193
7 Riksdagen 1997/98 1 saml. Nr 152
beräkningen av försäkringstid ske enligt bestämmelserna om bosätt-
ningstid i 5 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse
före den 1 januari 2001.
4. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § skall gälla även i fråga om beräkning av
försäkringstid för garantipension för en kvinna som är född år 1944 eller
tidigare och som med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring uppburit
folkpension i form av änkepension. Detsamma skall gälla för en efter-
levande kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som är 65 år eller
äldre när maken avlider samt då skulle ha haft rätt till folkpension i form
av änkepension med stöd av nämnda övergångsbestämmelser till lagen
om ändring i lagen om allmän försäkring, om hon vid tidpunkten för
dödsfallet inte hade uppnått 65 års ålder.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
194
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag finns bestämmelser om handikappersättning och vård-
bidrag.
2 § Frågor om handikappersättning och vårdbidrag enligt denna lag
handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
3 § Den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring och är bosatt i Sverige har enligt be-
stämmelserna i denna lag rätt till handikappersättning och vårdbidrag.
4 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
5 § Med en förälder enligt denna lag skall likställas den, med vilken en
förälder är eller har varit gift eller har eller har haft bam, om de stadig-
varande sammanbor, samt den som med socialnämndens tillstånd har
tagit emot ett utländskt bam för vård och fostran i syfte att adoptera det.
6 § Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som
innan han eller hon har fyllt sextiofem år för avsevärd tid har fått sin
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan,
eller
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livs-
föringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda av-
seenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret,
grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det samman-
lagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvs-
arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller som endast på grund av bestämmelser om behovspröv-
ning är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före
sextiofem års ålder.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
195
7 § Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas storlek utgör Prop. 1997/98:152
handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbe- Bilaga 3
loppet.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikapp-
ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som uppbär handi-
kappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:000)
om garantipension. Omprövning skall också ske när förhållanden som
påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, då hel förtidspension eller hel ålderspension
böijar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år
räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen
till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet
ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör
36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till
högre ersättning.
8 § Vid tillämpning av 6 och 7 §§ skall den anses blind vars synförmåga,
sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar
ledsyn. Såsom gravt hörselskadad anses den som med hörapparat saknar
möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.
9 § En förälder har rätt till vårdbidrag för barn som inte har fyllt sexton år
om
1. bamet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funk-
tionshinder behöver särskild tillsyn eller vård under minst sex månader,
eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer
merkostnader.
Har föräldern flera funktionshindrade bam som inte har fyllt sexton år
grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda be-
hovet av tillsyn och vård samt på hur stora merkostnaderna är.
10 § Vårdbidrag utges allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning
och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärde-
dels förmån. Hel förmån utgör, utom i fall som avses i tredje stycket, 250
procent av prisbasbeloppet och partiell förmån tillämplig andel därav.
Vårdbidrag som utges med beaktande enbart av merkostnader får be-
stämmas till 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till minst detta belopp eller till 36 procent av prisbasbeloppet om mer-
kostnaderna uppgår till minst detta belopp.
Av vårdbidrag som utges med beaktande av såväl tillsyns- och vårdbe-
hovets omfattning som merkostnaderna storlek kan en viss angiven del
bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms
till:
196
18 procent av prisbasbeloppet om
inte 36 procent av prisbasbeloppet;
36 procent av prisbasbeloppet om
inte 53 procent av prisbasbeloppet;
53 procent av prisbasbeloppet om
inte 69 procent av prisbasbeloppet, och
69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
merkostnaderna
merkostnaderna
merkostnaderna
uppgår
uppgår
uppgår
till
till
till
till
18
36
53
69
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
1.
men
2.
men
3.
men
4.
procent eller mer.
Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett bam grundar rätt till hel
förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till
minst 18 procent av prisbasbeloppet, skall beloppet av hel förmån enligt
första stycket höjas med merkostnadsersättning som, allt efter merkost-
nadernas storlek, bestäms till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbe-
loppet med tillämpning av andra stycket.
11 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall om-
prövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med
längre mellanrum. Vårdbidraget skall alltid omprövas när förhållanden
som påverkar behovet av vårdbidrag har ändrats.
Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda bamet utges vårdbidrag
under avbrott som varar högst sex månader. Om det finns särskilda skäl
kan vårdbidrag utges även under ett avbrott som varar ytterligare sex
månader.
12 § Den som vill få handikappersättning eller vårdbidrag skall ansöka
om detta hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
Om handikappersättning eller vårdbidrag har beviljats för begränsad
tid får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan
om det har gjorts.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan
om handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning lämnas i enlig-
het med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket föreskriver.
13 § Som villkor för rätt till handikappersättning får det föreskrivas att
den sökande skall vara intagen på ett visst sjukhus under högst 30 dagar
eller undersökas av en viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till
vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan före-
skrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
14 § Handikappersättning och vårdbidrag utges från och med den månad
då rätt till förmånen har inträtt.
Vårdbidrag får inte utges för längre tid tillbaka än tre månader och
handikappersättning för två år före ansökningsmånaden.
197
15 § Handikappersättning utges till och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.
Motsvarande gäller för vårdbidrag, som dock utges längst till och med
månaden före den då bamet fyller 16 år.
16 § Avlider ett bam, för vilket vårdbidrag enligt 9 och 10 §§ utges så-
som hel, tre fjärdedels eller halv förmån, utges vårdbidrag till och med
den åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst till och med den månad
då vårdbidraget annars skulle ha upphört.
Vårdbidrag enligt första stycket utges som halv förmån, om bidraget
vid tiden för dödsfallet lämnades såsom hel eller tre fjärdedels förmån,
och i annat fall som en fjärdedels förmån.
Om det vårdbidrag som utgick vid dödsfallet till viss del hade bestämts
som merkostnadsersättning skall motsvarande del av vårdbidraget enligt
denna paragraf anses utgöra sådan ersättning.
17 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift
det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, utges
handikappersättning eller vårdbidrag endast om vården kan beräknas
pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utan-
för institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en
sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för
vården. Om den beräknade vårdtiden är längre än sex månader kan dock
vårdbidrag utges för ett svårt sjukt bam under högst tolv månader om en
förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara närvarande på
institutionen som en del av behandlingen av bamet.
Om någon som vårdas på institution som avses i första stycket, och till
följd härav inte har rätt till handikappersättning eller vars förälder av
sådan anledning inte har rätt till vårdbidrag, tillfälligt inte vårdas genom
huvudmannens försorg, utges ersättning för sådan tid om denna uppgår
till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd. Skall i
sådant fall ersättning utges för del av en kalendermånad, utges ersätt-
ningen för varje dag med en trettiondel av månadsbeloppet och avmndas
till närmaste hela krontal.
18 § Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat
från vilken beräkningen utgår avmndas till närmaste krontal som är jämnt
delbart med tolv. Om den ersättningsberättigade fömtom handikapper-
sättningen eller vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efter-
levandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, ålderspen-
sion enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller ga-
rantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall samtliga
dessa ersättningar anses som en ersättning vid avrundningen. Avmndning
skall i första hand göras på garantipensionen, därefter på folkpensionen
och sedan på handikappersättningen eller vårdbidraget.
19 § Om båda föräldrarna till ett bam, för vilket de har rätt till vård-
bidrag, är berättigade till sådant bidrag utges bidraget till den förälder
som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av bamet. Om båda
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
198
föräldrarna begär att bidraget delas upp, skall dock hälften av vårdbi- Prop. 1997/98:152
draget betalas till var och en av dem om båda tar del i vården om bamet Bilaga 3
eller, i fall som avses i 16 §, om båda vid tiden för dödsfallet tog del i
vården.
För uppdelning av vårdbidrag enligt första stycket krävs att båda för-
äldrarna har eller vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om
bamet.
20 § Den som uppbär handikappersättning eller vårdbidrag är skyldig att
utan oskäligt dröjsmål anmäla till den allmänna försäkringskassan om
förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. För den som är
omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller
förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har motsva-
rande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Om en anmälan som avses i första stycket inte görs får förmånen dras
in för viss tid eller tills vidare.
21 § Ändring av handikappersättning och vårdbidrag skall gälla från och
med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring upp-
kom.
Vad som föreskrivs i 12 § första och andra stycket samt 13 § gäller
även i fråga om ökning av handikappersättning eller vårdbidrag. Om
ökningen kräver ansökan av den förmånsberättigade tillämpas 14 § andra
stycket.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring
av handikappersättning eller vårdbidrag med anledning av förändring av
prisbasbeloppet.
22 § En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till handi-
kappersättning eller vårdbidrag. Vad som föreskrivs om socialförsäk-
ringsnämnd i 18 kap. 21 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
då gälla.
23 § För handikappersättning och vårdbidrag gäller i tillämpliga delar
följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
- 20 kap. 2 a-4 §§ om utbetalning, indragning och återbetalning,
- 20 kap. 5-7 §§ om preskription, utmätning och skadestånd m.m.,
- 20 kap. 8-9 a §§ om uppgiftsskyldighet m.m.,
- 20 kap. 10 och 10 a §§ om omprövning och ändring, och
- 20 kap.l 1-13 §§ om överklagande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handikappersätt-
ning och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
3. För ersättningsberättigad som före den 1 januari 2001 uppbar inva-
liditetstillägg eller invaliditetsersättning som beviljats före den 1 juli
199
1975 på grundval av då gällande regler, får förmånen inte minskas eller Prop. 1997/98:152
upphöra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestämmelserna Bilaga 3
alltjämt hade varit tillämpliga.
200
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 5 kap. 8 §2 skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 1, 3, 7 och 13 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av ålderspension, förtidspen-
sion, efterlevandepension och handi-
kappersättning som utgör tillägg till
pension
5 kap.
1§3
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av förtidspension, efterlevan-
depension och handikappersätt-
ning som utgör tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräk-
nats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5-11 §§ i förhållande till det antal år som tillgodoräknats som
bosättningstid i Sverige.
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av ålderspension enligt 3 § i
förhållande till det antal år för
vilka tillgodoräknats pensions-
poäng för tilläggspension.
En svensk medborgare som är bosatt utomlands har rätt till folkpension
enligt första stycket a.
Folkpension enligt 1 § första stycket a beräknas i förhållande till det
antal år för vilka den pensionsberättigade eller, när fråga är om efter-
levandepension, den avlidne vid tilläggspensionens beräkning tillgodo-
räknats pensionspoäng.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension
med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel
därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensions-
poäng tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte Om rätt till tilläggspension inte
Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse av 8 § 1992:1277.
3 Senaste lydelse 1992:1277
4 Senaste lydelse 1992:1277.
201
föreligger krävs att antalet år för
vilka pensionspoäng tillgodoräk-
nats och därmed jämställda år
uppgår till minst tre.
föreligger krävs att antalet år för Prop. 1997/98:152
vilka pensionspoäng tillgodoräk- Bilaga 3
nats uppgår till minst tre.
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han varit bosatt i sitt tidigare
hemland från och med det år då
han uppnått 16 års ålder till och
med året före det då han först an-
kom till Sverige. Som bosättnings-
tid tillgodoräknas så stor andel av
tiden i hemlandet som motsvarar
förhållandet mellan den tid den
försäkrade varit bosatt i Sverige
från och med det år då han först
ankom hit till landet till och med
det år då han fyllt 64 år och hela
sistnämnda tidsperiod. I fråga om
förtidspension eller efterlevande-
pension skall i stället för året då
den försäkrade skulle fylla 64 år
som utgångspunkt tas året före
pensionsfallet. Vid beräkningen
enligt detta stycke bortses från tid
då den försäkrade varit bosatt i sitt
hemland och för vilken rätt till
pension från hemlandet föreligger
vid bosättning i Sverige.
Med tid för bosättning i hem-
landet jämställs tid då den försäk-
rade före den första ankomsten till
Sverige befunnit sig i annat land
där han beretts en tillfällig fristad.
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han eller hon har varit bo-
satt i sitt tidigare hemland från och
med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till tidpunkten då han
eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av
tiden i hemlandet tillgodoräknas
som svarar mot förhållandet
mellan den tid under vilken den
försäkrade har varit bosatt i
Sverige från och med den första
ankomsten till landet till och med
det år då han eller hon fyllde 64 år
och hela tidsrymden från det att
den försäkrade första gången kom
till landet till och med det år då
han eller hon fyllde 64 år. I fråga
om förtidspension eller efterlevan-
depension skall i stället för året då
den försäkrade skulle fylla 64 år
som utgångspunkt tas året före
pensionsfallet. Vid beräkningen
enligt detta stycke bortses från tid
för vilken den försäkrade, vid bo-
sättning i Sverige, har rätt till pen-
sion från hemlandet.
Med tid för bosättning i hem-
landet jämställs tid då den försäk-
rade före den första ankomsten till
Sverige befunnit sig i annat land
där han eller hon beretts en till-
fällig fristad.
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall gälla även
en försäkrad som
5 Senaste lydelse 1996:1380.
202
a) annars beviljats uppehållstill-
stånd på grund av att han ansetts
som flykting enligt konventionen
d. 28 juli 1951 angående flyk-
tingars rättsliga ställning, eller
a) annars beviljats uppehållstid- Prop. 1997/98:152
stånd på grund av att han eller hon Bilaga 3
ansetts som flykting enligt kon-
ventionen d. 28 juli 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning, eller
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 utlän-
ningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt mot-
svarande äldre bestämmelser.
I de fall då folkpension i form av
ålderspension har börjat utges före
det år då den försäkrade fyller 65
år, skall omräkning av pensionen
med hänsyn till tillkommande bo-
sättningstid eller år för vilka till-
godoräknats pensionspoäng inte
göras förrän från och med den
månad varunder den försäkrade
fyller 65 år.
13 §6
I de fall då folkpension i form av
ålderspension har börjat utges före
det år då den försäkrade fyller 65
år, skall omräkning av pensionen
med hänsyn till tillkommande år
för vilka tillgodoräknats pensions-
poäng inte göras förrän från och
med den månad varunder den för-
säkrade fyller 65 år.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdan-
det. För tid därefter skall äldre bestämmelser fortsätta att gälla för perso-
ner som är födda år 1937 eller tidigare.
3. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla vid beräkning av bosätt-
ningstid enligt 5 kap.7 § för den som har beviljats uppehållstillstånd före
den 1 januari 1999.
6 Senaste lydelse 1992:1277.
203
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
Med år för vilka tillgodoräknats Med år för vilka tillgodoräknats
pensionspoängyd>n.rfä//s pensionspoäng likställs vid beräk-
ning av förtidspension och efter-
levandepension
1. år, för vilket pensionspoäng inte tillgodoräknats till följd av be-
stämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före den
1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionspoäng vid
bristande eller underlåten avgiftsbetalning eller bestämmelserna i 11 kap.
7 §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller
utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt,
samt
4. såvitt gäller person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 §
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963, för
vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om
skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdan-
det. För tid därefter skall äldre bestämmelser fortsätta att gälla för perso-
ner som är födda år 1937 eller tidigare.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2
Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
204
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till folkpension i form av
ålderspension, förtidspension, om-
ställningspension eller särskild
efterlevandepension utgår pen-
sionstillskott enligt denna lag.
Sådant tillskott utgår också till
folkpension i form av änkepen-
sion, som uppbärs med stöd av
övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Till folkpension i form av för-
tidspension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
utges pensionstillskott enligt denna
lag. Sådant tillskott utges också till
folkpension i form av änkepen-
sion, som uppbärs med stöd av
övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdan-
det. För tid därefter skall äldre bestämmelser fortsätta att gälla för perso-
ner som är födda år 1937 eller tidigare.
1 Senaste lydelse 1992:1278.
205
2.6
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 48 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
till
l.1 Vid tillämpningen av 48 § 4
mom. och denna anvisningspunkt
iakttas följande. Som folkpension
räknas inte barnpension eller vård-
bidrag. Folkpension skall anses
utgöra en inte obetydlig del av den
skattskyldiges inkomst, om den
uppgått till minst 6 000 kronor
eller minst en femtedel av den
sammanräknade inkomsten. Som
folkpension behandlas även
tilläggspension i den mån den en-
ligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott föranlett avräkning
av pensionstillskott. Ålders-,
förtids- eller efterlevandepension,
som betalas ut enligt utländsk lag-
stiftning om social trygghet och
utgår enligt grunder som är jäm-
förbara med vad som gäller för
folkpension, skall behandlas som
folkpension om skattskyldighet för
utbetalningen föreligger i Sverige.
Har folkpension enligt bestämmel-
serna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring samordnats
med yrkesskadelivränta eller
annan i nämnda lagrum angiven
livränta skall vid tillämpning av
första, andra respektive tredje
stycket första meningen b det
särskilda grundavdraget beräknas
med ledning av den folkpension
som skulle ha utgått om sådan
samordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det
särskilda grundavdraget till 134,0
procent av basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring,
Föreslagen lydelse
48 §
1. Vid tillämpningen av 48 § 4
mom. och denna anvisningspunkt
iakttas följande. Som folkpension
räknas inte ålderspension, barn-
pension eller vårdbidrag. Folkpen-
sion skall anses utgöra en inte obe-
tydlig del av den skattskyldiges
inkomst, om den uppgått till minst
6 000 kronor eller minst en femte-
del av den sammanräknade in-
komsten. Som folkpension be-
handlas även tilläggspension i den
mån den enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott föranlett av-
räkning av pensionstillskott. För-
tids- eller efterlevandepension,
som betalas ut enligt utländsk lag-
stiftning om social trygghet och
utgår enligt grunder som är jäm-
förbara med vad som gäller för
folkpension, skall behandlas som
folkpension om skattskyldighet för
utbetalningen föreligger i Sverige.
Har folkpension enligt bestämmel-
serna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring samordnats
med yrkesskadelivränta eller annan
i nämnda lagrum angiven livränta
skall vid tillämpning av första,
andra respektive tredje stycket
första meningen b det särskilda
grundavdraget beräknas med led-
ning av den folkpension som
skulle ha utgått om sådan sam-
ordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det
särskilda grundavdraget till 134,0
procent av prisbasbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen om allmän försäk-
Senaste lydelse 1997:935.
206
minskat enligt tredje stycket
samma lagrum. För övriga skatt-
skyldiga uppgår avdraget till 151,5
procent av sistnämnda belopp.
Avdrag med 151,5 procent av sist-
nämnda belopp tillkommer också
gift skattskyldig, som under någon
del av beskattningsåret uppburit
folkpension som tillkommer ogift.
ring, minskat enligt tredje stycket
samma lagrum. För övriga skatt-
skyldiga uppgår avdraget till 151,5
procent av sistnämnda belopp.
Avdrag med 151,5 procent av sist-
nämnda belopp tillkommer också
gift skattskyldig, som under någon
del av beskattningsåret uppburit
folkpension som tillkommer ogift.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela be-
skattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte av-
ses i a eller som under beskatt-
ningsåret uppburit folkpension i
form av förtidspension, tre fjärde-
dels, halv eller en fjärdedels
ålderspension enligt lagen om all-
män försäkring eller som avlidit:
uppburen folkpension och pen-
sionstillskott som uppburits enligt
2 § eller 2 a § lagen om pen-
sionstillskott. För skattskyldig som
har livränta som avses i första
stycket sista meningen tillämpas i
stället för bestämmelsen i föregå-
ende mening a bestämmelsen i
föregående meningen b om det är
till fördel för den skattskyldige.
b) för skattskyldig som inte av-
ses i a eller som under beskatt-
ningsåret uppburit folkpension i
form av förtidspension enligt lagen
om allmän försäkring eller som
avlidit: uppburen folkpension och
pensionstillskott som uppburits
enligt 2 § eller 2 a § lagen om pen-
sionstillskott. För skattskyldig som
har livränta som avses i första
stycket sista meningen tillämpas i
stället för bestämmelsen i föregå-
ende mening a bestämmelsen i
föregående meningen b om det är
till fördel för den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folk-
pension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta
likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensions-
försäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto re-
ducerar inte det särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65
procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skatt-
skyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som
i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt
grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i
grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället
hade tillämpats.
207
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1998 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för personer som är
födda år 1937 eller tidigare.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
208
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
bam skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelsen
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer den
som är bosatt i Sverige, utges ett
särskilt pensionstillägg för år
räknat enligt vad som sägs i denna
lag.
Med ett vårdår avses ett
kalenderår under vilket
1. föräldern under större delen
av året har vårdat sjukt eller handi-
kappat bam och
2. bamet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag jämte han-
dikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer den
som är bosatt i Sverige och som är
född år 1953 eller tidigare, utges
ett särskilt pensionstillägg för år
räknat enligt vad som sägs i denna
lag.
Med ett vårdår avses ett
kalenderår före den 1 januari 1999
under vilket
1. föräldern under större delen
av året har vårdat ett sjukt eller
handikappat bam och
2. bamet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med
handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i
vården under den del av dygnet då bamet vistas i förskola, skola, dag-
center eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit
utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1992:1279.
2 Senaste lydelse 1992:276.
209
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handi-
kappat bam samt 1 och 3-6 §§ lagen skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer
den som är bosatt i Sverige och
som är född år 1953 eller tidigare,
utges ett särskilt pensionstillägg
för år räknat enligt vad som sägs i
denna lag.
Till inkomstpension och
tilläggspension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension
enligt lagen (1998:000) om ga-
rantipension, som tillkommer den
som är bosatt i Sverige och som är
född år 1953 eller tidigare, utges
ett särskilt pensionstillägg för år
räknat enligt vad som sägs i denna
lag.
Med ett vårdår avses ett kalenderår före den 1 januari 1999 under
vilket
1. föräldern under större delen av året har vårdat ett sjukt eller handi-
kappat bam och
2. bamet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med
handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
2. bamet under större delen av
året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med
handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring i
dess lydelse före den 1 januari
2001.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i vår-
den under den del av dygnet då bamet vistas i förskola, skola, dagcenter
eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit utan
väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
1 Senaste lydelse 1998:000.
2 Senaste lydelse 1998:000.
210
Storleken pä det särskilda pen-
sionstillägget beräknas på grund-
val av det antal vårdår som för-
äldern räknas till godo. Till grund
för beräkningen av pensions-
tillägget får läggas högst femton
vårdår. Vid beräkningen bortses
från år för vilket föräldern enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring
1. har fått förtidspension eller
sjukbidrag under större delen av
kalenderåret,
2. har tillgodoräknats pensions-
poäng,
3. inte har tillgodoräknats pen-
sionspoäng på grund av bristande
eller underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pen-
sionspoäng om undantagande från
försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7 § i lagrummets
lydelse före den 1 januari 1982
inte hade gällt för honom.
För år efter det då föräldern fyllt
64 år får vårdår inte tillgodoräknas
honom. Detsamma gäller för år då
föräldern enligt 6 kap. 1 § tredje
stycket samma lag har tagit ut
ålderspension före den månad
under vilken han fyllt 65 år.
För sex tillgodoräknade vårdår
är det särskilda pensionstillägget
per kalenderår fem procent av
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
Storleken på det särskilda pen-
sionstillägget beräknas på grund-
val av det antal vårdår som för-
äldern räknas till godo. Till grund
för beräkningen av pensions-
tillägget får läggas högst femton
vårdår. Vid beräkningen bortses
från år för vilket föräldern
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
1. under större delen av kalen-
deråret har fått förtidspension eller
sjukbidrag enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. har tillgodoräknats pensions-
poäng enligt lagen om allmän för-
säkring i dess lydelse före den 1
januari 1999 eller pensionsrätt
enligt lagen (1998:000) om in-
förande av lagen (1998:000) in-
komstgrundad ålderspension,
3. inte har tillgodoräknats pen-
sionspoäng på grund av bristande
eller underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pen-
sionspoäng om undantagande från
försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän
försäkring i dess lydelse före den 1
januari 1982 inte hade gällt för
honom eller henne.
För år efter det då föräldern har
fyllt 64 år får vårdår inte tillgo-
doräknas honom eller henne. Det-
samma gäller för år då föräldern
före den månad under vilken han
eller hon har fyllt 65 år har tagit ut
ålderspension enligt 6 kap. lagen
om allmän försäkring i dess
lydelse före den 1 januari 2001.
För sex tillgodoräknade vårdår
är det särskilda pensionstillägget
per kalenderår fem procent av
prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
3 Senaste lydelse 1997:1045.
4 Senaste lydelse 1993:1345.
211
(1962:381) om allmän försäkring.
För varje vårdår som tillgodoräk-
nas därutöver ökar tillägget med
fem procent av basbeloppet.
För den som har börjat ta ut sin
ålderspension tidigare eller senare
än den månad under vilken han
fyller 65 år minskas respektive
ökas det särskilda pensions-
tillägget z motsvarande mån som
pensionen skall minskas eller ökas
vid förtida och uppskjutet uttag
enligt 6 kap. nämnda lag. Minsk-
ning skall dock endast göras i den
mån det förtida uttaget av pen-
sionen avser tid för vilken särskilt
pensiontillägg utges.
Särskilt pensionstillägg till
ålderspension, som enligt be-
stämmelserna i 5 kap. lagen om
allmän försäkring utges med viss
andel av oavkortad sådan pension,
utgör motsvarande andel av det
särskilda pensionstillägg som
beräknats enligt första och andra
styckena.
lagen (1962:381) om allmän för- Prop. 1997/98:152
säkring. För varje vårdår som till- Bilaga 3
godoräknas därutöver ökar
tillägget med fem procent av pris-
basbeloppet.
För den som har börjat ta ut sin
ålderspension före den månad då
han eller hon fyller 65 år minskas
det särskilda pensionstillägget
med 0,5 procent för varje månad
som, då pensionen börjar utges,
återstår till den månad då han
eller hon fyller 65 år. Minskning
skall dock endast göras i den mån
det förtida uttaget av pensionen
avser tid för vilken särskilt pen-
sionstillägg utges.
För den som har börjat att ta ut
sin ålderspension efter den månad
då han eller hon har fyllt 65 år
ökas det särskilda pensions-
tillägget med 0,7 procent for varje
månad som, då pensionen börjar
utges, förflutit från den månad när
han eller hon fyllt 65 år, dock
längst till och med den månad när
han eller hon fyllt 70 år.
För den som inte kan tillgodo-
räknas 40 års försäkringstid för
garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension
utgör särskilt pensionstillägg till
ålderspension motsvarande andel
av det särskilda pensionstillägget,
beräknat enligt forsta-tredje
styckena, som garantipension en-
ligt 3 kap. 6 § lagen om garanti-
pension utgör eller skulle utgöra
av oavkortad sådan pension.
Om inte annat följer av denna
lag skall vad som föreskrivs om
folkpension i lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller i annan
författning tillämpas på särskilt
pensionstillägg. Detta skall dock
inte gälla i fråga om samordning
med livränta enligt lagen
Om inte annat följer av denna
lag skall vad som föreskrivs om
garantipension i lagen (1998:000)
om garantipension eller i annan
författning tillämpas på särskilt
pensionstillägg. Detta skall dock
inte gälla i fråga om samordning
med sådan livränta som avses i 4
212
(1976:380) om arbetsskadeför- kap. 4 § lagen om garantipension. Prop. 1997/98:152
säkring eller sådan livränta som Bilaga 3
avses i 17 kap. 2 § lagen om all-
män försäkring.
I fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskilt pensions-
tillägg som avser tid före ikraftträdandet.
213
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall
då make uppbär folkpension skall upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande för hustrutillägg som avser tid före upphörandet
av lagen.
2. Övergångsbestämmelsen i punkten 4 till den upphävda lagen gäller
också efter ingången av år 2001 för kvinnor som är födda år 1936 eller
senare.
3. Vid tillämpning av lagen (1962:392) om hustru tillägg och kommu-
nalt bostadstillägg till folkpension för hustrutillägg till kvinna vars make
uppbär ålderspension skall
a) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
första stycket och 5 § första stycket femte meningen i stället gälla ålders-
pension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension,
b) hustrutillägg enligt 1 § andra stycket, om inte annat följer av vad
som föreskrivs i 1 § tredje stycket eller 4 §, för år räknat motsvara 1,67
gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring,
c) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
tredje stycket i stället gälla den andel av oavkortad garantipension som
mannen enligt 3 kap. 6 § lagen (1998:000) om garantipension är berät-
tigad till eller skulle vara berättigad till om förutsättningarna för rätt till
garantipension hade förelegat,
d) vad som undantas som inkomst enligt 5 § i stället för folkpension
och tilläggspension gälla pension enligt lagen om inkomstgrundad
ålderspension och garantipension enligt lagen om garantipension till den
del sådan pension sammanlagt inte uppgår till 1,9 gånger prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring eller om dessa pensionsför-
måner utges med viss andel, motsvarande andel av 1,9 gånger samma
prisbasbelopp,
e) vad som gäller för tilläggspension enligt 6 § andra stycket i stället
gälla pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension eller garan-
tipension enligt lagen om garantipension, samt
f) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 13 § i
stället gälla garantipension enligt lagen om garantipension.
214
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 att punkten 11 till övergångsbestämmelserna i lagen (1988:881) om
ändring i nämnda lag och punkten 8 i övergångsbestämmelserna i lagen
(1992:1277) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
II.21 fall då rätt till bamtillägg
föreligger för december månad
1989 gäller fortfarande äldre be-
stämmelser om denna förmån.
Dock skall bamtillägg som utges
till sådan pension som anges i
6 kap. 1 § andra stycket och 7 kap.
2 § andra- fjärde styckena utgöra
motsvarande andel av bamtillägg
till hel pension.
11. I fall då rätt till bamtillägg
föreligger för december månad
1989 gäller fortfarande äldre be-
stämmelser om denna förmån. Vad
som därvid föreskrivits om ålders-
pension och tilläggspension i form
av ålderspension skall i stället
gälla inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension
enligt lagen (1998:000) om
garantipension. Minskning av
barntillägget till den som uppbär
ålderspension skall ske endast i
den utsträckning summan av hel
pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension och hel
garantipension enligt lagen om
garantipension överstiger 2,13
gånger prisbasbeloppet. Bam-
tillägg som utges till pension som
tagits ut till viss andel skall utgöra
motsvarande andel av bamtillägg
till hel pension. Därvid skall vad
som föreskrivs i tredje meningen
om minskning gälla motsvarande
andel av 2,13 gånger prisbas-
beloppet.
8. Rätt till bamtillägg som utges med stöd av övergångsbestämmel-
serna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring tillkommer försäkrad som är bosatt i Sverige. I fråga om en
svensk medborgare, som hade rätt till bamtillägg för december 1989 och
som är bosatt utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5 kap.
2 §, i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Bamtillägg till ålderspension Bamtillägg till förtidspension
eller förtidspension utges på utges på grundval av samma antal
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1992:1702.
215
grundval av samma antal år med
pensionspoäng eller samma bosätt-
ningstid som ligger till grund för
beräkningen av folkpensionen.
år med pensionspoäng eller samma
bosättningstid som ligger till grund
för beräkningen av folkpensionen.
grundval av samma antal försäk-
ringsår som ligger till grund för
beräkningen av garantipension
enligt lagen (1998:000) om garanti-
pension, eller skulle ha legat till
grund för beräkning av garanti-
pension om rätt till sådan pension
förelegat.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
Om bamtillägg med tillämpning av andra stycket skall utges med viss
andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med hänsyn till
tilläggspension som den försäkrade uppbär beräknas på ett oavkortat
bamtillägg och andelsberäkning enligt andra stycket göras på det belopp
som framkommer efter denna minskning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för bamtillägg som avser tid före ikraftträdandet.
216
2.11
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Premiepensionsmyn-
digheten, Riksförsäkringsverket och
domstol i ärende enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring, in-
komstgrundad ålderspension eller
arbetsskadeförsäkring eller om
annan jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild, eller om läkar-
vårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs.
Samma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankom-
mer att handlägga ärende enligt
lagstiftning som nu har nämnts. I
fråga om myndighet som anges i
8 § gäller dock bestämmelserna
där.
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Premiepensionsmyn-
digheten, Riksförsäkringsverket och
domstol i ärende enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring, all-
män ålderspension, arbetsskade-
försäkring eller handikappersätt-
ning och vårdbidrag eller om
annan jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild, eller om läkar-
vårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs.
Samma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankom-
mer att handlägga ärende enligt
lagstiftning som nu har nämnts. I
fråga om myndighet som anges i
8 § gäller dock bestämmelserna
där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närståen-
de utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålders-
pension.
217
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om inkomstgrundad ålders-
pension och lagstiftningen om
sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om allmän ålderspension,
lagstiftningen om handikapper-
sättning och vårdbidrag och lag-
stiftningen om sjuklön.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 3
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år
eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
218
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-16
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 19 februari 1998 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om garantipension,
2. lag om handikappersättning och vårdbidrag
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
5. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
7. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam,
8. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam,
9. lag om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall
då make uppbär folkpension,
10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
11. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne Jenryd.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Genom förslagen till lag om garantipension och lag om handikappersätt-
ning och vårdbidrag har ytterligare områden inom socialförsäkringen
brutits ut ur lagen (1962:381) om allmän försäkring. Som Lagrådet har
pekat på i yttrande över förslaget till inkomstgrundad ålderspension ak-
tualiseras härmed en översyn av regelsystemet, något som med de nu
föreliggande förslagen ter sig än mer angeläget. Inte minst gör den stora
mängden hänvisningar till lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension och till lagen om allmän försäkring att det torde bli svårt för den
enskilde - och kanske också för tillämpande myndigheter - att utan en
samlad uppsättning av olika lagar få reda på vad som gäller.
Liksom var fallet i fråga om förslaget till lag om inkomstgrundad
ålderspension har en rad bestämmelser mer eller mindre ograverade förts
över från lagen om allmän försäkring till de nya lagarna, ofta i avvaktan
på resultatet av olika utrednings- och beredningsarbeten. En mängd änd-
ringar kan därmed förutses komma att införas i lagarna redan innan
ikraftträdandet den 1 januari 2001. Förutom nu olösta frågor om bl.a.
försäkringstid, förtids- och efterlevandepension vore det en fördel om
också bestämmelserna om omprövning och överklagande inom socialför-
Prop. 1997/98:152
Bilaga 4
219
säkringssystemet fick en samlad lösning före det tilltänkta ikraftträdan-
det.
Att även övergångsbestämmelserna kan behöva ändras framgår t.ex. av
förslaget till lag om handikappersättning och vårdbidrag, där man - med
frångående av traditionell lagstiftningsteknik - inte nu föreslår att de be-
stämmelser i lagen om allmän försäkring som förts över till den nya lagen
skall upphävas.
1 kap. 1 och 4 §§
Lagförslaget reglerar på ett i huvudsak begripligt och överskådligt sätt ett
svårt ämne. Dispositionen gör ett logiskt och välordnat intryck. Endast
inledningen till lagen ger anledning till erinringar i det hänseendet.
S.k. portalparagrafer har under senare år blivit allt vanligare i lagstift-
ningen. De saknar ofta konkret innehåll men kan inte desto mindre ha
värde från pedagogisk synpunkt. De kan ange lagstiftarens syfte med
lagen eller innehålla ett register över olika frågor som regleras i lagen.
Att som i 1 § endast ange att i lagen finns bestämmelser om garanti-
pension förefaller däremot överflödigt, eftersom detta framgår redan av
lagens rubrik. Paragrafen bör därför utgå.
Den kan lämpligen ersättas av nuvarande 4 §, som innehåller grund-
läggande upplysningar om garantipensionssystemets uppbyggnad. Inne-
hållet i 2 § framgår av hänvisningen i 5 kap. 1 § till 13 kap. 4-6 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och i 5 kap. 3 § till 15 kap.
1 § samma lag. Paragrafen bör därför utgå. Den föreslagna 3 § kan lämp-
ligen följa efter nuvarande 4 §.
Enligt 4§ utges garantipension till den som är född år 1938 eller
senare. En naturlig plats för en sådan föreskrift förefaller vara över-
gångsbestämmelserna. Emellertid har det blivit upplyst att arbete pågår
på en "övergångsvis " garantipension för dem som är födda år 1937 eller
tidigare och att förhoppningen är att regleringen skall bli så lik den nu
föreslagna att det skall gå att ha bestämmelserna i samma lag. I så fall blir
värdet av 4 § som portalparagraf än större, eftersom då i paragrafen kan
klargöras att lagen reglerar två olika system.
Med hänsyn till det sist anförda kan det vara rimligt att bestämningen
"född år 1938 eller senare" behålls i paragrafen. Den nuvarande place-
ringen av denna bestämning blir dock alltför framskjuten om paragrafen
skall bilda en portalparagraf och bör därför flyttas närmare slutet av
paragrafen. Särskilt gäller detta om det senare kommer bestämmelser för
dem som är födda år 1937 eller tidigare. Paragrafen kan därför ges
följande lydelse:
"1 § Garantipension utges till den som saknar inkomstgrundad ålders-
pension eller vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst
högsta belopp. Garantipensionen är beroende av försäkringstid.
Bestämmelserna i lagen gäller dem som är födda år 1938 eller senare."
Förs bestämmelser om övergångsvis garantipension för dem som är
födda år 1937 eller tidigare in i lagen så kan andra stycket i stället ange
uppdelningen av lagens bestämmelser på de båda kategorierna.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 4
220
Prop. 1997/98:152
Rubriken före 1 kap. 5 § Bilaga 4
Denna underrubrik, "Definitioner m.m.", är den enda som föreslås i hela
lagen. Den har inte någon nämnvärd funktion att fylla och bör därför
utgå.
2 kap. 1 §
Lagrådet erinrar om vad som anförts beträffande motsvarande bestäm-
melse i dess yttrande över förslaget till lag om inkomstgrundad ålders-
pension (1 kap. 7 §).
2 kap. 2 §
Hänvisningen till en paragraf i utlänningslagen har övertagits från lagen
om allmän försäkring, där den synes föranledd av hänvisning också till
motsvarande äldre lagstiftning. Ordet "uppehållstillstånd" synes numera
så otvetydigt att ytterligare bestämningar kan avvaras. Lagrådet förordar
därför att orden "enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529)" får utgå.
3 kap. 1 §
Paragrafen innehåller två skilda bestämmelser av lika vikt som inte bör
kopplas ihop som huvudsats och bisats. Lagrådet förordar att paragrafen
ges följande lydelse: "Garantipension utges endast till den som kan till-
godoräknas försäkringstid om minst tre år. Garantipension får tas ut
tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år."
3 kap. 2 §
Av paragrafen framgår att partiell garantipension kan utgå till den som
gör partiellt uttag av inkomstgrundad ålderspension. Av pedagogiska skäl
bör även motsatsen komma till uttryck i lagtexten, förslagsvis som en
andra mening i förevarande paragraf av följande lydelse: "I annat fall får
garantipension inte tas ut i andelar."
5 kap.3 §
I motiveringen anges att någon hänvisning inte behövs till bestämmelsen
om förbud mot utmätning i 15 kap. 16 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension. Av lagtexten framgår detta endast genom att hän-
visningen anges avse förbud mot pantsättning och överlåtelse men däre-
mot inte mot utmätning, ehuru alla dessa institut behandlas i 15 kap. 16 §.
Andra hänvisningar har fått en mer obestämd utformning. Det är också
naturligt att beskrivningarna av vad hänvisningarna avser måste bli all-
mänt hållna. Vad som mera exakt avses med hänvisningarna bör framgå
av hur lagrummen anges. I nu förevarande hänseende bör därför hänvisas
till "15 kap. 16 § första stycket andra meningen om förbud mot pantsätt-
ning och överlåtelse,".
Lagrådet erinrar om att Lagrådet i sitt yttrande över förslaget till lag
om inkomstgrundad ålderspension har förordat att 15 kap. 18 § första
stycket bör utgå.
221
1 och 3 §§
Av skäl som angetts beträffande 1 kap. 1 § förslaget till lag om garanti-
pension bör även 1 § i förevarande lag utgå och ersättas av 3 §.
Enligt 3 § skall den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket
lagen om allmän försäkring och är bosatt i Sverige ha rätt till handikapp-
ersättning och vårdbidrag. Bosättningen är alltså det centrala. Enligt
nämnda bestämmelse i lagen om allmän försäkring är också svenska
medborgare försäkrade, men den bestämmelsen avses inte med hänvis-
ningen. Det är i och för sig tillräckligt att i förevarande paragraf ange
endast bosättning som förutsättning för att någon skall vara försäkrad.
Däremot innehåller såväl första som fjärde stycket i 1 kap. 3 § lagen om
allmän försäkring bestämmelser om vissa personer som skall anses vara
bosatta här. Hänvisningen bör därför snarare avse begreppet bosatt än
begreppet försäkrad enligt nämnda lagrum.
23 §
Såvitt angår hänvisningen till 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring vill
Lagrådet endast påminna om att Lagrådet i sitt yttrande haft vissa syn-
punkter på motsvarande bestämmelser i förslaget till lag om inkomst-
grundad ålderspension.
Andra förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn
5§
Bestämmelserna i andra och tredje styckena angående minskning eller
ökning av det särskilda pensionstillägget synes lämpligen kunna knytas
direkt till tid, då tillägg tagits ut respektive inte tagits ut, i stället för att
man som nu föreslås i det remitterade förslaget går omvägen över den
omständigheten att ålderspension tagits ut eller inte tagits ut; särskilt pen-
sionstillskott kan endast uppbäras i förening med ålderspension.
Prop. 1997/98:152
Bilaga 4
222
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998
Prop. 1997/98:152
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson,
Winberg, Uusmann, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar proposition Garantipension, m.m.
223