Prop.
1997/98:151
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 april 1998
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
I propositionen lämnas förslag till en genomgripande förändring av det
allmänna ålderspensionssystemet. Utgångspunkt för förslagen är de rikt-
linjer för en reform som riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval
av propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensions-
systemet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som är följsamt
mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Det re-
formerade ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd
enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft
inga eller låga förvärvsinkomster. Den inkomstgrundade ålderspensionen
föreslås utgöra ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system som
finansieras med särskilda avgifter. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av
de inkomster och belopp som grundar pensionsrätt, pensionsunderlaget.
Därav skall 16 procentenheter tillgodoräknas inom ett fördelningssystem
och resterande 2,5 tillgodoräknas inom ett premiereservsystem.
Det föreslagna pensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, dvs.
pensionen baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Tillgodoräknad
pensionsrätt grundas huvudsakligen på den pensionsgrundande inkoms-
ten. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med
studiemedel kan grunda pensionsrätt enligt särskilda regler. Ålders-
pensionens årsbelopp från fördelningssystemet beräknas på grundval av
summa tillgodoräknade pensionsrätter, pensionsbehållningen, delad med
ett delningstal som grundas på återstående medellivslängd vid pensione-
ringen. Såväl utvecklingen av pensionsbehållningen som den utgående
pensionen knyts till ett index som följer den allmänna inkomst-
utvecklingen. Beräkningen av pensioner från premiepensionssystemet
skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom
privat livförsäkring.
Det reformerade systemet föreslås införas successivt. Personer födda
åren 1938-1953 föreslås få sin ålderspension beräknad med ett ökande
antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt nu-
varande regler. Personer födda år 1954 eller senare kommer enligt för-
slaget att få hela sin ålderspension enligt reformerade regler.
De nya reglerna redovisas i förslag till lag om inkomstgrundad ålders-
pension, lag om införande av den lagen och lag med vissa bestämmelser
om Premiepensionsmyndigheten. Lagstiftningen rörande intjänande av
inkomstgrundad ålderspension avses träda i kraft den 1 januari 1999. De
första utbetalningarna föreslås ske i januari 2001.
Vidare lämnas förslag till lag om statliga ålderpensionsavgifter samt
föreslås en ny finansieringsordning för de allmänna pensionerna och en
förändrad struktur på socialavgifterna. Propositionen innehåller också
förslag till överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten såvitt
avser åren 1999 och år 2000.
Prop. 1997/98:151
Prop. 1997/98:151
1 Förslag till riksdagsbeslut................................................................10
2 Lagtext.............................................................................................12
2.1 Förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension........12
2.2 Förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.......................................55
2.3 Förslag till lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten..........................................66
2.4 Förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift..............69
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring............................................................72
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.....................................................88
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter..................................................................91
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift...................................................104
2.9 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)....................................................................107
2.10 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)....................................................................109
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster..............118
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden....................122
2.13 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)....................................................................129
2.14 Förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934)...............................................131
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal............................................................135
2.16 Förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265)
angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
fonder............................................................................136
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott............................................................137
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring...................................................138
2.19 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)....................................................................140
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.........................143
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver................................145
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter........................................146
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl...................................................................147
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader.......................148
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om
tillämplig lag för vissa försäkringsavtal.......................150
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter..............151
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift..........................................................152
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om
arvode m.m. till Sveriges företrädare i
Europaparlamentet........................................................153
3 Ärendet och dess beredning...........................................................154
4 Bakgrund........................................................................................157
4.1 Nuvarande regler för ålderspension..............................157
4.2 Pensionsarbetsgruppen.................................................160
4.3 Beslutade riktlinjer för reformen..................................161
5 Den fortsatta beredningen..............................................................166
6 Allmänna överväganden................................................................171
6.1 Inledning.......................................................................171
6.2 Förändringar jämfört med antagna riktlinjer................171
6.3 Lagförslagen.................................................................179
6.4 Inkomstbasbelopp.........................................................183
6.5 Namnbyten...................................................................183
7 Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension................................184
8 Pensionsgrundande inkomst..........................................................191
8.1 Pensionsgrundande inkomster och beräkning av
pensionsgrundande inkomst.........................................191
8.2 Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst....................196
8.3 Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt...............201
9 Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer......................................203
9.1 Inledning.......................................................................203
9.2 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst.......................................206
9.3 Beräkning av antagandeinkomst och pensions-
grundande belopp för sådan inkomst............................209
9.4 Samordning mellan förtidspension och
arbetsskadelivränta m.m...............................................212
9.4.1 Samordnad förtidspension och arbetsskadelivränta.....212
9.4.2 Pensionsrätt för pensionsgrundande ersättning som
utbetalas för förfluten tid..............................................216
9.5 Förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för bamår......218
10 Pensionsrätt för plikttj änstgöring...................................................220
10.1 Pensionsgrundande plikttjänstgöring............................220
10.2 Viss minsta tjänstgöringstid.........................................223
10.3 Beräkning av pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring m.m...................................................226
11 Pensionsrätt för bamår...................................................................229
11.1 Inledning.......................................................................229
Prop. 1997/98:151
11.2 År för vilka pensionsgrundande belopp för bamår Prop. 1997/98:151
skall tillgodoräknas.......................................................231
11.3 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för bamår, m.m.................................................232
11.4 Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för bamår........................................252
11.5 Beräkning av pensionsgmndande belopp för bamår.... 256
11.6 Förvärvsvillkoret..........................................................264
11.7 Administration..............................................................270
12 Pensionsrätt för studier..................................................................271
13 Årlig pensionsrätt, m.m.................................................................275
13.1 Fastställande av pensionsgmndande inkomst och
pensionsgmndande belopp...........................................275
13.2 Fastställande av pensionsrätt........................................282
13.3 Beslutsordning..............................................................285
13.4 Administrationen av beslut om pensionsgrundande
belopp, pensionsrätt, m.m.............................................289
13.5 Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter...........292
14 Överföring av pensionsrätt för premiepension..............................296
14.1 Inledning och bakgrand................................................296
14.2 Huvudprinciperna i en ordning med överföring av
pensionsrätt för premiepension ..................................301
14.3 Anslutning och utträde.................................................306
14.4 Villkor för verkställande av överföring........................310
14.5 Teknik för överföring av pensionsrätt för
premiepension...............................................................313
14.6 Ändring av verkställd överföring i vissa fall................316
14.7 Vissa konsekvenser av överföring av pensionsrätt
för premiepension.........................................................317
15 Pensionsrätt för förfluten tid..........................................................320
15.1 Allmänt om tillgodoräknande av pensionsrätt för
förfluten tid...................................................................320
15.2 Pensionsgrundande inkomst samt ålderspensionsrätt
för förtidspensionärer...................................................326
15.3 Pensionsrätt för plikttjänstgöring ................................329
15.4 Pensionrätt för bamår ..................................................331
15.4.1 Inledning......................................................................331
15.4.2 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för bamår för förfluten tid................................332
15.4.3 Beräkning av pensionsgrundande belopp för bamår
för förfluten tid ............................................................340
15.5 Fastställande av pensionsrätt för förfluten tid..............342
16 Inkomstindex.................................................................................345
16.1 Inledning.......................................................................345
16.2 Huvudsakligt inkomstmått och benämning av index... 346
16.3 Inkomstindex för år 1999 och därefter.........................353
16.4 Beräkning av inkomstindex för år 1960 t.o.m.
år 1998..........................................................................360
16.5 Justering för förändrat inkomstmått mellan år 1998
och år 1999...................................................................364
17 Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension............................365
17.1 Inledning.......................................................................365
17.2 Tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid ......366
17.3 Årlig omräkning av pensionsbehållning med
inkomstindex................................................................372
17.4 Finansiering av pensionssystemets
förvaltningskostnader...................................................373
17.5 Omräkning av pensionsbehållning per årsskiften.........377
18 Uttag och beräkning av inkomstpension........................................378
18.1 Villkor för uttag av inkomstpension.............................378
18.2 Beräkning av årlig pension...........................................381
18.3 Följsamhetsindexering..................................................389
18.4 Övergångslösning för följsamhetsindexering vid
årsskiftet 2001/2002.....................................................395
18.5 Omräkning av pensionsbehållning för år då pension
lyfts eller återkallats.....................................................398
19 Försäkringsfunktionen för premiepension.....................................400
19.1 Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär..................400
19.2 Myndighet eller bolag?.................................................403
19.3 Premiepensionskonton..................................................405
20 Förvaltningen av premiepensionskapital.......................................405
20.1 Den tillfälliga förvaltningen.........................................405
20.2 Fondförvaltare i premiepensionssystemet....................408
20.3 Val och byte av fond.....................................................417
20.4 Förvaltningen för dem som inte gör ett aktivt val........419
21 Uttag och beräkning av premiepension.........................................424
22 Efterlevandeskydd.........................................................................428
22.1 Inledning.......................................................................428
22.2 Efterlevandeskydd före pensionstiden..........................429
22.3 Efterlevandeskydd under pensionstiden.......................431
23 Premiepensionsmyndighetens verksamhet....................................433
23.1 Regler för försäkringsrörelsen......................................433
23.2 Redovisning..................................................................439
23.3 Premiepensionsmyndighetens kostnader......................441
23.4 Premiepensionsmyndighetens organisation m.m..........443
23.5 Tillsyn...........................................................................444
24 Den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret...................446
24.1 Inledning.......................................................................446
24.2 Förvaltningen av medlen hos Riksgäldskontoret
år 1998 .........................................................................447
24.3 Fördelningen av medlen mellan de försäkrade.............447
Del II
25 Utbetalning av pension..................................................................452
25.1 Ansökan om pension....................................................452
25.2 Månadsvisa utbetalningar med möjlighet till
undantag.......................................................................463
25.3 Samordning med arbetsskadelivränta m.m...................468
25.4 Samordning med yrkesskadelivräntor..........................472
25.5 Annan samordning med ålderspension.........................479
Prop. 1997/98:151
26 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt m.m............................................................................481
26.1 Fördelningssystemet.....................................................481
26.2 Premiepensionssystemet...............................................484
27 Processuella frågor........................................................................487
27.1 Inledning.......................................................................487
27.2 Ärendehantering...........................................................488
27.3 Ändring av beslut ........................................................490
27.4 Omprövning av beslut..................................................493
27.5 Överklagande av beslut................................................499
27.6 Beslut avseende åren 1960-1998..................................504
27.7 Preskription..................................................................506
27.8 Utmätning m.m.............................................................508
27.9 Sekretessfrågor.............................................................509
27.10 Registerfrågor...............................................................511
28 Mellangenerationen.......................................................................514
28.1 Intjänande av pensionsrätt............................................514
28.2 Beräkning av årlig pension...........................................524
28.3 Garantiregeln................................................................530
28.4 Uttag av ålderspension m.m.........................................533
29 Förändringar inom ramen för nuvarande pensionssystem ...........536
29.1 Inledning.......................................................................536
29.2 Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för
tilläggspension..............................................................537
29.2.1 Pensionsgrundande inkomst.........................................537
29.2.2 Pensionspoäng..............................................................540
29.3 Beräkning av tilläggspension i form av
ålderspension................................................................544
29.4 Uttag och utbetalningar av tilläggspension i form
av ålderspension...........................................................550
29.5 Följsamhetsindexering av tilläggspension i form av
ålderspension................................................................551
29.6 Avveckling av delpensionssystemet............................556
30 Principer för ålderspensionssystemets finansiering m.m..............558
30.1 Ansvarsfördelning........................................................558
30.2 Ålderspensionsavgifter för pensionsgrundande
sociala förmåner ..........................................................561
30.3 Avgiftsskyldighet och den särskilda löneskatten..........562
30.4 Avsättning av medel till premiepensionssystemet........564
30.5 Överföring till statsbudgeten av ålderspensions-
avgifter..........................................................................568
31. Statliga ålderspensionsavgifter........................................................570
31.1 Inledning.......................................................................570
31.2 Underlag för statlig ålderspensionsavgift.....................570
31.3 Betalning och fördelning av statlig ålderspensions-
avgift.............................................................................577
31.4 Finansiering och utgifter...............................................581
32 Förändrad struktur på socialavgifterna och förändrade
avgiftsnivåer m.m.........................................................................589
33 Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet ...605
Prop. 1997/98:151
34 Effekter för individer.....................................................................610
34.1 Inledning.......................................................................610
34.2 Vad påverkar pensionens storlek?................................611
34.3 Pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv..........624
34.4 Generationsaspekter på det reformerade pensions-
systemet........................................................................627
34.5 Individexempel.............................................................631
35 Information om rätten till ålderspension........................................634
35.1 Inledning.......................................................................634
35.2 Allmän information......................................................634
35.3 Årlig information..........................................................637
35.4 Skadeståndsansvar........................................................640
36 Kostnader m.m...............................................................................642
36.1 Administration av det nya pensionssystemet................642
36.2 Framtida pensionsutgifter............................................643
37 Författningskommentar.................................................................648
37.1 Förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension ...648
37.2 Förslaget till lag om införande av lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension...............................774
37.3 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten........................................806
37.4 Förslaget till lag om statlig ålderspensionsavgift.........814
37.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring..........................................................819
37.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring...................................................828
37.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter................................................................830
37.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift...................................................839
37.9 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)....................................................................840
37.10 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)....................................................................841
37.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster..............846
37.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden....................847
37.13 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)....................................................................856
37.14 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934)...............................................857
37.15-28 Förslagen till övriga lagändringar ...............................557
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998..........858
Prop. 1997/98:151
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkanden och departementspromemorior
Bilaga 2 Ordlista
Bilaga 3 Förteckning över tidigare publikationer
Bilaga 4 Granskade lagförslag i lagrådsremiss den 19 januari 1998
Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension
Bilaga 5 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998 Statlig
ålderspensionsavgift m.m.
Bilaga 6 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 mars 1998 Reformering av
ålderspensionssystemet - vissa finansiella frågor
Bilaga 7 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 januari 1998 Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension
Bilaga 8 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 februari 1998 Statlig ålderspensionsavgift m.m.
Bilaga 9 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 mars 1998 Reformering av ålderspensionssystemet - vissa
finansiella frågor
Prop. 1997/98:151
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om inkomstgrundad ålders-
pension,
2. antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension,
3. antar regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om Pre-
miepensionsmyndigheten,
4. antar regeringens förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i skattebetalnings-
lagen (1997:483),
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
13. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
14. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934),
15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,
16. antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
fonder,
17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott,
18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
19. antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),
20. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,
21. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver,
22. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter,
23. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:591)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
Prop. 1997/98:151
10
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader,
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:645)
om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal,
26. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065)
om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:304)
om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
29. godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om avsteg från omräk-
ning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med föränd-
ringen i inkomstindex (avsnitt 16.2),
30. godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter som
angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1998 (avsnitt 19.2), och
31. bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag (avsnitt
20.2).
Prop. 1997/98:151
11
Härigenom föreskrivs följande.
Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av
pensionsrätt m.m.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun-
dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premie-
pension samt om premiepension till efterlevande.
2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansie-
ras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000)
om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel.
3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen-
sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad.
Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in
av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen
och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande
enligt denna lag. Inkomstpensionens storlek är också beroende av den
allmänna inkomstutvecklingen och storleken av premiepensionen är be-
roende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats. Tilläggspensio-
nens storlek är vidare genom följsamhetsindexering beroende av den
allmänna inkomstutvecklingen.
4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med-
borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i
Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomst-
grundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.
En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap.
2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in-
komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genom-
snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den
begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän
pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av förtidspen-
Prop. 1997/98:151
12
sion, vilka har uppburits av dem som under inkomståret har fyllt minst Prop. 1997/98:151
16 år och högst 64 år.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall
motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som
anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet
avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det
allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma
period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med
förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år in-
dexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det
året.
Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det
har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet
vara lika med 100,00.
6 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp. In-
komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda
förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av
inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till
inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall avrun-
das till närmaste hundratal kronor.
7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna
lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst ett år.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela ut-
sändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta
gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make
likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans
med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har
haft barn.
8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med
1. år: kalenderår,
2. månad: kalendermånad,
3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande
har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensions-
grundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och
4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.
Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett be-
skattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten
anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.
9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans-
lagen (1973:282) anses som sjöman.
13
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett
utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets-
givare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvud-
sak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfar-
tyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare
eller någon av denne anlitad arbetsgivare.
10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt
samma lag.
1 § Inkomster av anställning enligt 3-5 §§ samt inkomster av annat för-
värvsarbete enligt 6-8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs
1 9-17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18-22 §§ och var för
sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av en för-
säkrads inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete
under ett år utgör den försäkrades pensionsgrundande inkomst det året.
Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det
bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvs-
arbete till den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det
för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det
skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades in-
komster av annat förvärvsarbete.
2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första
eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande,
skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta
gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrun-
dande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall
pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring
av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för
det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensions-
grundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade
har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har
uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän
försäkring.
Inkomster av anställning
3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån
som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är
pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kost-
Prop. 1997/98:151
14
nadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt
8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig
intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund
av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställ-
ning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund
för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete,
dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte
bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställning,
även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut
ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en
arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.
I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser
om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i
vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.
4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen-
dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om sti-
pendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en
svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium an-
ses som arbetsgivare.
5 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
Prop. 1997/98:151
15
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- Prop. 1997/98:151
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.
Inkomster av annat förvärvsarbete
6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade
har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,
4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande
förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands
eller av en utländsk juridisk person,
5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1-4,
6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-
ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk
intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem
i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla en-
ligt kommunalskattelagen för sig.
7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om
den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst
av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade
en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betala-
des ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av
annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som
även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens
namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt
uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisations-
nummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av
en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt-
16
sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den
som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-
skattsedel var oriktig.
8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas
också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en närings-
verksamhet som utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.
Övriga bestämmelser
9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas
1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och
samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt
1 000 kronor,
2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett
år inte har uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §,
om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har
uppgått till 1 000 kronor, eller
4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet
under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och
som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pen-
sionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade
1. har sysselsatts här i landet, eller
2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av an-
nat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat över-
enskommelse om detta.
11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för
arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller
är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av
anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av Riks-
försäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift. Om
sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall motsvaran-
de gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande infly-
tande över den utländska juridiska personen har avgett förbindelsen.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall an-
ses som arbetsgivare.
12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning
eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en
Prop. 1997/98:151
17
sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk med-
borgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om
1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan
att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och
2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har god-
tagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspen-
sionsavgift.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall an-
ses som arbetsgivare.
13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är
inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från
föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgo-
dose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse)
eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte
pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har
utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juri-
diska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår
och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag
gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat
till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren har lämnat under åren 1988-1991.
15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1-5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbets-
skada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den
utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt.
16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid
arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna-
der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det
skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen-
sionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings-
Prop. 1997/98:151
18
kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade Prop. 1997/98:151
senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensions-
grundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är
den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den
avser tid före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräk-
nas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbets-
skadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbets skadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen
har betalats ut före arbetsskadelivräntan.
18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-
komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som
avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för
det året.
19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370)
skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbets-
givaren.
20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14-17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om det
finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skatte-
myndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.
21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet,
i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som
den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också göras
för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för
dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.
Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första hand göras från
inkomst enligt 5 §.
22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsav-
gift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand göras
från inkomst enligt 6 § första stycket 5.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsar-
bete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en an-
nan förvärvskälla.
19
1 § Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är
belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit för-
tidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för
en försäkrad förälder till små barn.
2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för vaije år för vilket en per-
son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för
att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall
avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av be-
stämmelsen i andra stycket.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i
den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit.
Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall
inte heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions-
grundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,
2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och
3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.
4 § En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension
som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om
inte annat följer av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för försäkrade
som under det året har fyllt högst 64 år.
5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för vaije månad för
vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan
av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poäng-
medeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två
tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande
beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det be-
lopp som anges i första stycket i denna paragraf.
6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande
livränta skall följande gälla.
Prop. 1997/98:151
20
Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del
av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet
som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas
den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den för-
säkrades livränta före samordning.
7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för-
säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den för-
säkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är
samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrun-
dande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till
den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.
8 § En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundut-
bildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräk-
nas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall
dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt
minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn
tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning
enligt lagen om totalförsvarsplikt.
9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under
året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har er-
hållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, mot-
svara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda
pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt
högst 64 år, delat med 365.
Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande in-
komsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11
och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller
hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en av
barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp. Det-
samma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemen-
samt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgo-
doräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för samma år
tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt denna para-
graf.
Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt be-
stämmelserna i 14-15 §§.
Prop. 1997/98:151
21
Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp
enligt 10 §
11 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år
då barnet
1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna
januari-juni, eller
2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under måna-
derna juli-december.
12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas en-
dast om
1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i
Sverige,
2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har
levt hela året, den del av året barnet levt,
3. föräldern under året har fyllt högst 64 år,
4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt
5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet.
Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året
och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet,
det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft
vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn har avlidit
under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och
var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp
enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om bestämmelserna
i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett vad som har
föreskrivits i 11 §.
Överlåtelse m.m.
13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän
försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant
belopp.
Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas
den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst pen-
sionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något pensions-
underlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det pensions-
grundande beloppet tillgodoräknas modem.
Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses
från pensionsgrundande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan beräk-
ning med pensionsgrundande inkomst likställas inkomster som avses i
18 §.
14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får
denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta
rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till
den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte
Prop. 1997/98:151
22
kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans
med barnet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sist-
nämnda förälder
1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfatt-
ning, och
2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn.
15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo-
räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också,
om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom
anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året till-
godoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som
föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn
med och stadigvarande sammanbodde med.
Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till
vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12 §
första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för
samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt
10 § för ett annat barn.
16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtel-
sen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt
10 § för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrun-
dande belopp avser.
Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 §
17 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta
av
1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under
intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgrun-
dande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 § under året före
barnets födelse,
2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under
intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för
intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade
som under det året har fyllt högst 64 år,.eller
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensions-
grundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt
första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmån-
ligast för den försäkrade.
18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst
under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som
inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en
försäkrad under det året har erhållit
Prop. 1997/98:151
23
1. för arbete utfört utomlands, eller Prop. 1997/98:151
2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat
här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller
sådant konsulat.
19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pen-
sionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtids-
pension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med
hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste
lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid
sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun-
dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifter-
na inte har betalats för inkomsterna.
20 § Beräkning av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande in-
komsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande
inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
21 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt-
ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3
minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgrun-
dande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i
18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första
stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande
inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det pen-
sionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1 till-
sammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst
och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § angivna
inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret
gällande inkomstbasbeloppet.
Övriga bestämmelser
22 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10-16 §§
1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och
2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt
barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft
vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som
föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från
och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige.
Vad som sägs i 13 § om modem skall också gälla en kvinnlig vård-
nadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har
24
tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att Prop. 1997/98:151
adoptera det.
23 § För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett
barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom men
som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte
vara far till barnet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda domen
har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10-16 §§ tillämpas som om han
vore far till barnet.
1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-
grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte
annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år
då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension
fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937
eller tidigare.
För vaije år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller
för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer
av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit
eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit
eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte
heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för
samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte
tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten av-
giftsbetalning.
2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året
(pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrund-
ning göras till närmaste lägre hela krontal.
3 § Om inte annat följer av 4—6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för
premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.
4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här-
rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den
inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspen-
sionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt
25
16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats Prop. 1997/98:151
inom föreskriven tid.
5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §, skall
pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast
vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad
som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräk-
nats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall
den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av
den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller om pensionsgrundan-
de inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 §
inte är uppfyllt.
6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938-1953 skall
pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
minskas med en tjugondei för varje helt år som har förflutit från och med
året efter födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pen-
sionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.
7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts
för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta
har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras
till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänande-
året eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
8 § Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den
försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande in-
komsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta bas-
belopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot
inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler,
lägst till en hundradels poäng.
Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensions-
grundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete
skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som
därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan
det förhöjda prisbasbeloppet dras av.
9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension
enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver
pensionspoäng enligt 8 §, för vaije månad för vilken han eller hon har
uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal
26
som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har
den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärde-
dels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel
av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta
med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande
sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 §
denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av
pensionspoäng.
10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får
sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det
året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.
11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas
vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 §
eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.
12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk-
nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av
ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bo-
satt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en
förälder.
Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas fosterbarn
och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har
varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor.
Andra avdelningen. Fördelningssystemet
5 kap. Inkomstpension
1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre
fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren
1938-1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast
om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Åter-
kallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller
återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade
återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande utsträck-
ning.
Prop. 1997/98:151
27
2 § Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen-
sionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses
summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för
den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och
9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i
pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för
beräkning av den pensionen.
3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av
inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med
produkten av
1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade
från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade
gjort nytt uttag av inkomstpension, och
2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte
hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats.
4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till
kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av
de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med
hjälp av arvsvinstfaktorer.
Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när
det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de
skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning efter
andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det bortses från
pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen
och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år de fyllt eller
skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser pen-
sionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och
sedan pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts.
5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall grundas
på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningama för personer
som har avlidit under året före det år omräkningen avser och summan av
pensionsbehållningama för de personer i samma ålder som levde vid ut-
gången av samma år. Vid bestämmande av dessa pensionsbehållningar
skall bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen
avser.
Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller
senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet perso-
ner som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått samma
ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det beräk-
nade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet skall, för
en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med ledning av
officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under
den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon upp-
Prop. 1997/98:151
28
nådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person fyller 65 år skall Prop. 1997/98:151
beräkningen göras med ledning av officiell statistik för den femårsperiod
som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 64 års ålder.
Arvsvinstfaktorema skall vara lika för kvinnor och män. De skall år-
ligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen be-
stämmer.
6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 §
avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året
därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna
förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående
år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.
Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först
nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen-
sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en-
ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast
föregående år, räknas om med beaktande av
1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som
har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det
andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fast-
ställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt
som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det
närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och
2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.
7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna,
sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan
omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvalt-
ningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 §
avser.
8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen
fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen be-
stämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det
år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall
också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehåll-
ningama minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de
faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension för det året.
När förvaltningskostnadsfaktom för år 2001 bestäms skall vad som
föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt-
ningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid
därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten-
heter per år.
9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions-
behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.
29
10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
omräkning enligt 4-9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och
förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.
11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel
sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsbe-
rättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen
skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade
vid det tillfället.
Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pen-
sionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och
med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som har
omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som närmast
har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk- eller
tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbehållningen
därvid minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken
sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits ut be-
gränsats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen be-
gränsas till motsvarande andel.
Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall
beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer
av bestämmelserna i andra stycket.
Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte
göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats
enligt 3 §.
12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast-
ställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensions-
utbetalningama under genomsnittlig återstående livslängd för personer i
den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja
utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbe-
talning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en
månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges,
delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande
pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall
beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra
stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män.
Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.
13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe-
hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn
enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år
han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster
Prop. 1997/98:151
30
som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för
respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte
utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande in-
komst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pen-
sionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller
underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning
av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra
styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande
belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års-
skifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras
med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och
inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet
1,016.
15 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon
fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den
pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder
det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten
mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter och
det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 5 §
andra stycket tredje meningen har fastställts för pensionsberättigade i
samma ålder som den pensionsberättigades ålder vid den tidpunkt den
utgivna pensionen beräknades.
16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall
också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av
pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet
samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den
månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit
hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte
heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.
Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan
pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med måna-
den för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse
och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.
6 kap. Tilläggspension
1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och
med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att
avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Prop. 1997/98:151
31
Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren
1938-1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomst-
pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggs-
pension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pen-
sionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i mot-
svarande utsträckning.
2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i
3-7 §§, för år räknat summan av
1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pen-
sionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pen-
sionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta
poängtalen, och
2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbe-
lopp.
3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än
30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i
2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet
mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30.
4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions-
berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år. För tid från
och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år
skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §.
5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent
för varje månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas
ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensions-
berättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt
4 §, ökas med 0,7 procent för vaije månad som har förflutit från ingången
av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med
månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det bortses
från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt
70 år.
6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av
sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pen-
sionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har
gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt en-
ligt 2-5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare
Prop. 1997/98:151
32
har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den pensionsberätti-
gade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan tid, 0,7 procent
av pensionen beräknad enligt 2-4 §§.
7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs-
pension skall 2-6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.
8 § För den som är född under något av åren 1938-1953 skall tilläggs-
pensionen minskas med en tjugondei för vaije helt år som har förflutit
från och med år 1935 till utgången av födelseåret.
9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938-1953
har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då
han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och
H §§•
Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan
1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av
år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller
hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräk-
nad enligt 4 §, och
2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggs-
pension beräknad för ett år.
10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs-
pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggs-
pension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje
sådan månad för vilken pensionen utgetts.
Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som av-
ses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.
11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät-
tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension
har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt
4 kap. 6 §.
12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 §
om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001.
13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid
skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under
vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
Prop. 1997/98:151
33
14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under
något av åren 1896-1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut
mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och
född under något av åren 1915-1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen
30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för vaije helt år som förflutit från
och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.
15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född
under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30
räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxe-
rad inkomst beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberät-
tigade född under något av åren 1915-1923, skall dock det högsta antal
år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från
och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.
16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911—
1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat till-
godoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt
13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari
månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast
om pensionen därigenom blir större.
17 § Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pen-
sionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan,
med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft
barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men
stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föran-
leder annat.
Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet
1 § Premiepensionssystemet innebär att
- medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fon-
deras,
- de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de
medel som fonderas för deras räkning, och
- pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonde-
rade medlen.
2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension.
Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga prin-
ciper.
3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts
pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt
Prop. 1997/98:151
34
8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits Prop. 1997/98:151
frän make enligt 4 kap. 7 §.
4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett
premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens till-
godohavande i premiepensionssystemet.
8 kap. Kapitalförvaltning m.m.
1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de
avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över
enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kon-
toret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myn-
digheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till
kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som
möjligt.
Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare,
för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fast-
ställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i förhållande
till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-
ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgälds-
kontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller
2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en-
ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn-
dighetens livränteverksamhet.
3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har
anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som för-
valtas av fondförvaltare som
1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar
som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensions-
sparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens
fonder i premiepensionssystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
35
5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut
avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostna-
der som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag.
Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om
värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från
Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeut-
veckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god
riskspridning uppnås i fonden.
4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-
rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Pre-
miepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som
samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När pensionsrätt för
premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten
upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering.
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som
Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till
Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela
eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen
inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilka
medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder mot-
tagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas
mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.
6 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar
som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pen-
sionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till
myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra
talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om
skadeståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana
fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndig-
heten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadestånds-
skyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten sva-
rar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa av
Prop. 1997/98:151
36
myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myn-
digheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från
skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.
När ett skadeständsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig-
heten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den
berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper
på spararen och öka tillgodohavandet på hans premiepensionskonto med
detta belopp. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension, skall den del
av beloppet som beräknas belöpa på förfluten tid betalas ut till spararen.
Om inte pensionsspararen har tagit ut pension i form av livränta enligt
9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den eller de fonder i vilka
medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan
fondema i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen-
sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med
utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens pre-
miepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och
män.
2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i
form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de
tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premie-
pensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen
skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter
det att begäran kom in till myndigheten.
En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspara-
ren börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit
in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse
hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel
som senare tillförs kontot.
3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den
andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.
10 kap. Efterlevandeskydd
1 § Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndig-
heten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om
1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepen-
sion,
2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna be-
kostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och
Prop. 1997/98:151
37
3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och Prop. 1997/98:151
stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidi-
gare varit gift med eller har eller har haft bam tillsammans med.
Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har
fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familje-
händelse som avses i 2 § andra stycket.
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premie-
pension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen
får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall mot-
svara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde
det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalnings-
perioden.
Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostna-
den för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens pre-
miepensionskonto.
2 § Efterlevandeskyddet böljar gälla vid det första månadsskiftet ett år
efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det
senare månadsskifte som har angetts i ansökan.
Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen
avlider som en direkt följd av olycksfall böljar skyddet dock gälla vid
utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det
senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om
ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt
50 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in
har ingått äktenskap eller fått ett bam. Om ett faderskap har blivit
fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas
fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes
enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att
rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.
3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider
måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.
Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevan-
deskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension
skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på
premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta
skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten
har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att
upphöra.
4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet
genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet
att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten
eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.
5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till
personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspara-
rens bam har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden,
om de är under 20 år vid pensionsspararens död. Om ett pensionsbelopp Prop. 1997/98:151
skall betalas ut till flera bam, skall det delas lika mellan dem.
Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepen-
sionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i
1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts eller
om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen
betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte make eller
sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspararens bam.
Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensionsspa-
raren ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är
berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår
rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra
stycket.
6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §
gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i
- 7 kap. 4 § om premiepensionskonto,
- 4§ lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensions-
myndigheten om återbäring, och
- 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
om information till pensionssparama.
7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för en pensionssparare
som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon
som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har
haft bam tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens
död till spararens efterlevande make eller sammanboende betalas ut livs-
varig pension till efterlevande.
Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt
i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid
pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna
skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepen-
sionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas
ut.
Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var
gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken
han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om
sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon
av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.
8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt
med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.
Skyddet böijar då gälla vid ingången av den första månad för vilken pre-
miepension skall betalas ut till pensionsspararen.
Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant
sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom tre
månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes.
39
Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende
med samma person när spararen första gången begärde att få ut premie-
pension.
I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid
det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premie-
pensionsmyndigheten.
9 § Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses på annat sätt än
genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pen-
sionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.
10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt
7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser i denna avdel-
ning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första
meningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1-9 och
11 §§ om efterlevandeskydd.
11 § Om någon inom den krets som avses i I § första stycket 3 har begått
ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot
pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har
medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om
försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till för-
säkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §.
Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till
efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om
försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant
brott på det sätt som sägs där.
12 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer.
1 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premiepen-
sionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga
avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionssparamas pre-
miepensionskonton.
Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna dispo-
neras av myndigheten.
Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets
kostnader med skälig fördelning mellan pensionssparama. Härvid skall
hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodo-
havandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av
det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionssparamas
premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast
Prop. 1997/98:151
40
föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifter-
na, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen
fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda
värdet av tillgodohavandena på pensionssparamas premiepensionskon-
ton.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för
Premiepensionsmyndighetens kostnader.
2 § Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter
återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall be-
kostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av från
tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pen-
sionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och
övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av
dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall be-
räknas lika för män och kvinnor.
Prop. 1997/98:151
Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.
12 kap. Utbetalning av pension m.m.
Ansökan om uttag och återkallelse m.m.
1 § Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan an-
sökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En
pensionsberättigad som är född under något av åren 1938-1953 och som
uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock,
utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då
han eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är in-
skriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av
den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomst-
eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den
pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före
den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt
denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.
2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in
till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för
högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med
den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
41
3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller Prop. 1997/98:151
också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.
Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag
får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan.
Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan,
dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in
till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt
denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse eller
minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det att den
tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla.
4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med
månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt
till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till
efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och
ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra
stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 §
första stycket första och andra meningarna och 2 § första stycket.
5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som
beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte
finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter
överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i
annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den
årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda
pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.
Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis
till närmaste hela krontal.
6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den
pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den
månad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns be-
stämmelser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall skall
övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit.
7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt
utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt
till pensionen fortfarande föreligger.
8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsent-
lig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt
beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den mot-
svarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsbe-
rättigades och dennes familjs försöijning för den tid som den retroaktiva
pensionen avser. 42
Prop. 1997/98:151
9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av ob-
ligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall
i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag
eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till
annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket,
skall inkomstpensionen och tilläggspensionen minskas enligt vad som
sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt
utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot
inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag.
Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom
som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs
under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid
bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra
stycket anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges
har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid
utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt
lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av
varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberät-
tigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på
garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på grund av
bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 13 procent
av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbe-
loppet för den som är gift.
13 kap. Överklagande m.m.
1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den
skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5 §§
skattebetalningslagen (1997:483).
2 § Beslut enligt 7-11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie-
pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensions-
myndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premie-
pension.
3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe-
handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1
förvaltningslagen (1986:223).
Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett
elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av
automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras
genom ett visst tekniskt förfarande.
43
4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall
fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall
vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tid-
punkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna
vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa.
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga
andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats
av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.
5 § Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspen-
sion får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkrings-
verket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får
utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och ompröv-
ning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning
skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkrings-
kassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden.
6 § Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av an-
nan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd-
ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av
ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift.
Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pen-
sionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte
skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när
det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obe-
talda avgifter.
Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pen-
sionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall
göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller
minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen
underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet.
8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut
för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en
ändring av den överförda pensionsrätten.
Prop. 1997/98:151
44
Prop. 1997/98:151
9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser
begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras
av beslut som meddelats.enligt 11 eller 13 §.
Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrun-
dande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband
med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett be-
slut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande be-
lopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng
påverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma
bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och
vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller om-
prövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skatte-
myndighet.
Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng,
prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till
grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen
till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst.
10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be-
rörd av beslutet begära omprövning av detta.
11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta
skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha
kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det
fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran
om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som be-
gär omprövningen fick del av beslutet.
Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom
två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra
meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med upp-
gift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha
kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv-
ningen fick sådan kännedom.
12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensions-
myndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa
eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade
beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat
beslutet. Har begäran kommit in till någon av de först nämnda myndig-
heterna eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den
anses som inkommen i rätt tid.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om om-
prövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som an-
ges i 11 §.
13 § Om ett beslut enligt 2^1 kap. omprövas utan att den enskilde har
begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fast-
ställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den
45
enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet medde-
lades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En omprövning
till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2-4 kap.
får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller
tredje stycket.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser
har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgifts-
eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning
ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i
fråga om premiepension till efterlevande gälla om pensionsspararen eller
den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter
eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Omprövning
efter nämnda tidpunkter får också göras om det först därefter har visat sig
att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag
eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslutet påverkas av en
ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) angående
arbetsgivaravgift.
Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring
som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller
pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får ompröv-
ning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket.
14 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av
skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket
har överlämnat ett ärende för omprövning.
15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk-
ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i
stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran
om omprövning skall då anses som ett överklagande.
16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän
försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.
17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan
som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får
dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom ompröv-
ning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har av-
visats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett
annat beslut skall anses som en begäran om omprövning.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har
meddelats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premie-
pensionsmyndigheten.
Prop. 1997/98:151
46
Överklagande av enskild Prop. 1997/98:151
18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn-
dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom
två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om ompröv-
ning eller avvisning.
Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i
fråga om överklagande av en enskild.
Överklagande av Riksförsäkringsverket
19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2-4 kap. skall
överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret.
Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår
som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två månader
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats enligt
denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den
dag då beslutet meddelades.
För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmel-
serna i 12 § första stycket.
Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m.
20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.
Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en all-
män försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.
21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna
lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i läns-
rätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2-A kap.
22 § Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291)
om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål enligt
2^1 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2-4 kap. hos en all-
män förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket
skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kammarrätten och verket
har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten. Även
om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får domstolen
förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkringsverket får överklaga ett
avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om verket inte har
varit part där.
Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksför-
säkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän för-
47
säkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmän- Prop. 1997/98:151
nas talan.
Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över-
klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den
domstol som har att pröva beslutet.
14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt
Inkomst- och tilläggspension
1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att
lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp-
gifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats
felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomst-
eller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för
högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen
borde ha insett detta.
Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pen-
sionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten av-
giftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för
mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt
denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om
beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket.
Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge
krav på återbetalning.
2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall
det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkast-
ning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha till-
förts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter
räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret
till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premie-
pension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från
pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och
pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall
tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald
enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.
När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas be-
stämmelserna i 3 eller 4 §.
48
3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för
pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fondema i för-
hållande till värdet av innehavet i varje fond.
Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp
som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har
pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap.
2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premiepensions-
myndighetens livränteverksamhet.
4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för
pensionsspararens räkning. Fondema skall tas i anspråk i förhållande till
värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premie-
pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall beloppet i stället betalas
av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livränte-
belopp.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av
spararen om sänkningen av pensionsrätten beror på att den
pensionsgmndande inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på
att pensionsrätt inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna
i 4 kap. 4 § om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall
skall det resterande beloppet återkrävas endast om pensionsspararen
genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra
en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt för
premiepension har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.
Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller
delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.
5 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna
oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har lämnats felaktigt
eller med ett för högt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra av
det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med basränta enligt 19 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med
dagen för beslutet om avdrag, från pensionsspararens premiepensions-
konto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt
som anges i 4 § första stycket. Detsamma gäller om pension i annat fall
har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har upp-
burit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre-
miepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om
det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis
efterge krav på återbetalning.
Prop. 1997/98:151
49
6 § Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premie-
pension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första
meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som
har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat
den felaktiga utbetalningen.
7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om
den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller
Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning
som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.
8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be-
slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas
senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den
tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroak-
tiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger
vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersätt-
ningarna hade fattats samtidigt.
15 kap. Övriga bestämmelser
1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna
försäkring tillämpas likformigt och rättvist.
2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen
(1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett
ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle
att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223). Beslut enligt 2-A kap. får dock fattas utan att den enskilde
har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall
lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag
eller annan författning.
Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den
enskilde fått tillfälle att yttra sig.
4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2-4 kap.
senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall
framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan
Prop. 1997/98:151
50
underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i
1 kap. 4 § andra stycket.
5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den
31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap.
58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, med-
borgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken
på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna
avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra
skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i
första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.
6 § Anmälan enligt 3 kap. 13-15 §§ skall vara skriftlig och skall ha
kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fast-
ställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av för-
äldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt av
den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken över-
låtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt förord-
nad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande tagit
emot ett utländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det.
Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras
efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna för-
säkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall till-
godoräknas ett pensionsgmndande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till-
godoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan
bortse från anmälan.
7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som
avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensions-
gmndande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna
försäkringskassan om ersättningen.
8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara
skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan
senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall
överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och
gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra
måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäk-
ringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen
skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen
upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har äktenskapet
upplösts genom att den make från vilken överföringen skall ske har av-
Prop. 1997/98:151
51
lidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes, Prop. 1997/98:151
om inte också den andra maken avled samma år.
Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte
göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den all-
männa försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall
hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta
senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår
skall tillgodoräknas.
10 § Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall
göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till
Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkrings-
kassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller lik-
nande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har
kommit in till en allmän försäkringskassa.
11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings-
kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en all-
män förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom den
tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av
betydelse för tillämpningen av denna lag.
12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalför-
svarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om
utbildningen har avbrutits.
13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk-
ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en
skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndig-
heten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift
som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av be-
tydelse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt
första stycket döms till penningböter.
14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället för-
myndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen
eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall
lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-
domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om Prop. 1997/98:151
pension enligt denna lag till
1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa
eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersätt-
ning därifrån, och till
2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid till-
lämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har an-
slutit sig till.
16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.
Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller över-
låtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i första
och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premie-
pensionskonto.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som
föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.
17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året
efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet
preskriberad.
Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford-
ringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket.
18 § Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets-
givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av
en överenskommelse med främmande makt om undantag från vad som
skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall
pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom
om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket
åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en
svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om
en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den
utländska personen avger en sådan förbindelse.
19 § Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt
skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperio-
der, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §,
53
motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 § Prop. 1997/98:151
första stycket.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
54
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss
annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning
därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt och
av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst,
omräkning av pensionsbehållning samt fördelning av avgiftsmedel och
avkastning inom premiepensionssystemet för tid före år 1999.
2 § Vad som föreskrivs i 1 kap. 8-10 §§ lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall gälla också denna lag.
3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be-
stämmelserna i 1-4 kap., 5 kap. 2 och 4-10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1-6,
11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4-8 §§ såvitt angår premiepension till
efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2-6 §§ och 15 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga bestämmelser i
lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande be-
lopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår
skall tillämpas första gången för år 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av
1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 §
första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år
2001.
4 § Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att
gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av
1 § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället avse region och
Skattemyndigheten i Stockholms län avse Skattemyndigheten i
Stockholm.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs i
Prop. 1997/98:151
55
13 kap. 9-16 §§, 17 § första stycket och 18-20 §§ samt 15 kap. 4 § lagen Prop. 1997/98:151
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8-9 och 11 §§ lagen om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring fortsätta att gälla.
5 § Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i 3 §
den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år
1999.
6 § Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i
fråga om dels redan beviljade delpensioner, dels delpension som söks
före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari
2001.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda
lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
7 § Regeringen skall för varje år avseende åren 1960-1998 fastställa ett
inkomstindex.
Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som
uppburits av personer som har fyllt högst 64 år och som ligger till grund
för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall
beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg
av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för vaije år anges i 9 §
1-3. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från
Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år
1999.
Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960-1962
skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första stycket
mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan år 1962
och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa föränd-
ringen av dessa inkomster mellan åren 1960-1962.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för
åren 1964—1999 motsvara den beräknade genomsnittliga årliga relativa
förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period
av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomster-
na skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni
månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade
värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget
i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i
juni månad året närmast före det året.
Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande
av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00.
56
8 § Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de
försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det gäller
inkomstindexet för åren 2000-2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen
av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad
som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan av-
drag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 §
denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den an-
givna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid
beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genom-
snittliga inkomsten som beräknats för det fjärde året före det år som in-
komstindexet avser.
9 § För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas
1. för åren 1960-1994 det vid respektive års ingång gällande basbe-
loppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension
och lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som
följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli
1996,
3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda bas-
beloppet enligt lagen om allmän försäkring, och
4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda pris-
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
10 § För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande in-
komst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen
avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensions-
grundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det be-
rörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspen-
sion eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med
det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1-3 och avrundat till
närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på
50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.
Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser
pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräk-
nats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år
tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i
stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med
talet ett.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt första och andra
styckena skall, om sådant förhållande som avses i 15 kap. 19 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension gällt för en pensionsberättigad, bestäm-
melserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande
nämnda belopp.
Prop. 1997/98:151
57
11 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för åren 1999-2001, hänsyn endast tas till
summan av inkomster av anställning och inkomster av annat
förvärvsarbete till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prisbasbeloppet
skall i första hand avräknas mot inkomster av anställning.
12 § Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 §
respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av be-
stämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda
lag.
13 § Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pen-
sionsavgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för
år 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter ut-
gången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år
1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
14 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall,
vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap. 4
och 8 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas
beträffande sådana inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5
samma lag endast i den utsträckning de med tillämpning av 13 § skall
anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998.
15 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestäm-
melserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i
4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, gälla vad
som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse före den
I januari 1999. Därvid skall
1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspen-
sionsavgift och allmän pensionsavgift,
2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d
lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 §
första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
3. med basbelopp avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen om allmän försäkring.
För den som har beviljats förtidspension för tid med början efter ut-
gången av år 1998 och som inte har uppburit sådan pension till någon del
dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med
anledning av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 §
lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som sägs i
II kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i styckets lydelse
före den 1 januari 1999 om inkomster som avses i punkt 2 i första stycket
Prop. 1997/98:151
58
i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med till-
lämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga till
tiden före utgången av år 1998.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första och andra
styckena för det år under vilket den försäkrade har avlidit.
16 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999
får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodo-
räknas för det året.
17 § Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension
enligt 6 kap. 4 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 er-
sättas med talet 0,996.
18 § Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensions-
poäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspen-
sion enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den
1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt
lagen om allmän försäkring.
19 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte till-
godoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall vid beräk-
ning av tilläggspension enligt 6 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension hänsyn tas till så stor del av den produkt som an-
ges i 6 kap. 2 § första stycket 1 samma lag och det belopp som anges i
punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år,
dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensions-
berättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för vilket
han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodo-
räknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än 50.
20 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år
1914 eller tidigare skall inte 19 § gälla.
För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under
något av åren 1915-1923 skall vid tillämpning av 19 § talen 30 bytas ut
mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med
år 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född. Dess-
utom skall för varje sådant år, den ökning enligt 19 § som föranleds av
underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för vilket
han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng.
21 § För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för
vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av
tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för
år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensions-
Prop. 1997/98:151
59
poängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon
pensionspoäng.
Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914
eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och
född något av åren 1915-1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på mot-
svarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet
fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodo-
räknats någon pensionspoäng.
22 § För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall
vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974
tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
23 § Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande
gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberät-
tigade som avses där.
Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punk-
ten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen
om allmän försäkring reduktionsfaktom 0,5 gälla.
24 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 5 §
andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 6 § samma lag skall fak-
torn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli
1990.
25 § Bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall inte tillämpas år 1999 under den tid
när pensionsspararen första gången får välja placering av premiepen-
sionsmedlen.
26 § Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till
den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
27 § Överenskommelser som regeringen före utgången av år 1998 har
ingått med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad i
den lagen är stadgat och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av pen-
sionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap. lagen
om allmän försäkring, skall för tid efter utgången av år 1998 i stället till-
lämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensions-
poäng eller vårdår enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse följer om
försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid till-
lämpning av bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension
Prop. 1997/98:151
60
om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pen-
sionsrätt enligt 4 kap. anses gälla försäkring för inkomstgrundad
ålderspension och bosättning här.
Beräkning och fastställande av pensionsrätt och av andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
28 § Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall fastställas för åren 1960-1998 för den som var försäkrad
respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar
till små bam enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995-1998, pensionsgmn-
dande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § samma lag.
Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på
pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgmn-
dande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen.
Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999.
29 § Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgmn-
dande belopp enligt 28 § gäller, med de ändringar som anges i andra och
tredje styckena samt 30-35 §§, i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande be-
lopp än pensionsgrundande inkomst,
- 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgmndande belopp för
plikttjänstgöring,
- 3 kap. 10-12, 17 och 19 §§, 22 § andra stycket andra meningen samt
23 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små bam, och
- 4 kap. 1 § första stycket och 2 § om fastställande av pensionsrätt.
När pensionsgrundande belopp enligt 28 § fastställs skall, om pen-
sionspoäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte
har tillgodoräknats till fullo, 3 kap. 2 § andra stycket lagen om inkomst-
grundad ålderspension tillämpas som om full avgift betalats inom före-
skriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i
lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten
inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning en-
ligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om inkomst-
grundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda pensions-
grundande inkomster för försäkrade under 65 år skall de inkomster an-
vändas som ligger till grund för bestämmande av inkomstindex enligt 7 §
denna lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 23 § lagen om inkomstgrundad ålderspension
skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft
efter utgången av år 1998.
30 § Vid tillämpning av 28 § skall den anses försäkrad som respektive år
var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
Prop. 1997/98:151
61
för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension
endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för
tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respek-
tive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta
stycke.
För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren
1960-1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fast-
ställas på de belopp som följer av 10 §.
31 § För åren 1960-1994 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
18.5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepen-
sion skall inte fastställas för de åren.
För åren 1995-1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
16.5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension
skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för
premiepension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av
pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp
än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av
pensionsunderlaget.
Vid bestämmande av pensionsrätt för åren 1960-1998 för personer
födda under åren 1938-1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
32 § För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundut-
bildning enligt vämpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor
eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning
enligt vämpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996-1998 för den som
genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för
kvinnor.
Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med
grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare
skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket lik-
ställas med dagersättning enligt samma lag.
Pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn
33 § En försäkrad skall för åren 1960-1998 tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för föräldrar till små bam enligt 3 kap. 10 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte
varit bosatt tillsammans med barnet.
Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomst-
grundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för-
Prop. 1997/98:151
62
äldrar till små bam, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det
år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst
pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har ingen
av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har de till-
godoräknats lika hög pensionspoäng, skall det pensionsgrundande be-
loppet tillgodoräknas modem.
34 § För åren 1960-1998 skall, om pensionspoäng på grund av under-
låten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo, vid
tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 33 § andra stycket
denna lag, pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande
belopp under intjänandeåret beräknas som om full avgift har betalats
inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän
tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräk-
ningen göras som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för
tilläggspension.
35 § Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960-1981 med prisbasbe-
lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid in-
gången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om
försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring.
Omräkning av pensionsbehållning
36 § Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar gälla för åren
1961-1998.
Fördelning av premiepensionsmedel
37 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995-1998 skall
tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för
nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som motsva-
rar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för
respektive år.
Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda av-
giftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig
till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter under-
stiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den
tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första
stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
38 § Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under
åren 1995-1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepen-
sion har fastställts för intjänandeåren 1995-1997. Detsamma gäller den
avkastning som efter utgången av år 1998 uppkommer dels på
Prop. 1997/98:151
63
avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995-1997, dels på den
samlade avkastning som uppkommit under åren 1995-1998 som inte
avser avgiftsmedel hänförliga till intjänandeåret 1998. Avkastningen
skall fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive
år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på
kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensions-
rätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till
vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension för det året. Övrig
avkastning på avgiftsmedel hänförliga till tiden före år 1999 skall för-
delas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
39 § De medel som vid utgången av år 1998 finns på det konto hos
Riksgäldskontoret som avses i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa
tilläggspensionsavgifter skall den 1 januari 1999 föras över till för-
valtning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension.
De kostnader för Premiepensionsmyndigheten år 1999 som inte täcks
på annat sätt, får, efter regeringens medgivande, dras av från av-
kastningen på medel som förvaltas enligt 8 kap. 1 § första stycket samma
lag.
40 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 28 § skall
bestämmelserna i 8 kap. 2-4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension om överföring till förvaltare m.m. tillämpas i fråga om de
medel och den avkastning som avses i 37 och 38 §§ denna lag.
Överföringen till förvaltare skall genomföras före utgången av år 1999.
Beslut m.m.
41 § En far som för något av åren 1960-1998 vill tillgodoräknas ett pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små bam enligt 3 kap. 10 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om
detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller
villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modern till det eller
de bam det pensionsgrundande beloppet avser lever den 1 januari 1999,
skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den
31 augusti 1999.
42 § För beslut enligt 28 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4-6 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
43 § Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som
beslut enligt 28 § avser om pensionsgmndande belopp eller pensionsrätt
för åren 1960-1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen
skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för
premiepension för åren 1995-1997, senast den 31 maj 1999 och, när det
gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt,
senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man
begär omprövning och överklagar beslutet.
Prop. 1997/98:151
64
Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunk-
ten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.
44 § För beslut enligt 28 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket
eller 45 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension:
- 13 kap. 7 § om ändring av beslut,
- 13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 12 §, 13 § andra och
tredje styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning av beslut,
- 13 kap. 17, 18, 20 och 21 §§, 22 § första och tredje styckena samt
23 § om överklagande av beslut,
- 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt
- 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m.
Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall hänvisningen till 13 kap. 11 § samma lag i stället avse 45 §
denna lag.
45 § Den som vill begära omprövning av beslut enligt 28 § skall göra
detta skriftligen senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som skall
meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om
beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär
omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före
utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället
ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv-
ningen fick sådan kännedom.
Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en
förälder eller därmed likställd på grund av att förutsättningarna för att
tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, får omprövning ske på begäran
av den som då kan tillgodoräknas beloppet även om ingen anmälan enligt
41 § har gjorts. Vad som föreskrivs i första stycket andra mening skall då
också gälla, om den som i så fall kan tillgodoräknas ett sådant belopp gör
sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges i
första stycket första meningen har fått kännedom om att det pensions-
grundande belopp som har bestämts för den andre har ändrats.
Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 28 § skall
omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 44 §, meddelas senast den
31 augusti 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 maj 1999
och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast
den 31 mars 2000.
46 § Beslut enligt 28 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast
den 31 augusti 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 maj
1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas
senast den 31 mars 2000. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni
2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in
inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
Prop. 1997/98:151
65
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndig-
hetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I lagen
finns också bestämmelser om det närmare innehållet i Finansinspektio-
nens tillsyn över myndigheten. De grundläggande bestämmelserna om
Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension.
2§ Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall
gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet:
- 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsätt-
ningar,
- 2 § om beräkning av premiereserv,
- 3-8 a §§ om försäkringstekniska grunder,
- 9-11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstek-
niska avsättningar, och
- 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instru-
ment.
Bestämmelserna i 7 kap. 10 b, 10 c och 10 e §§ försäkringsrörelselagen
gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande
av livräntor enligt 9 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § samma lag.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad
som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall
avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder
staten som ägare.
3 § Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många aktier i ett
svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, att röstetalet för dem tillsam-
mans med myndighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem pro-
cent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses note-
ring vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats
eller någon annan reglerad marknad.
4 § Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall tillföras pensionssparama i form av återbäring. Överskottsmedlen
får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndig-
hetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionssparama har rätt
till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn
utveckling av pensionerna över tiden.
Prop. 1997/98:151
66
Fördelningen av återbäringen mellan pensionssparama skall göras med
hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje
pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.
5 § Premiepensionsmyndigheten skall för vaije kalenderår upprätta en
årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den
lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmel-
ser, tillämpas:
- 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554),
- 1 kap. 3 § om vissa definitioner,
- 2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i års-
redovisningen,
- 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m.,
- 3 kap. om balans- och resultaträkning,
- 4 kap. om värderingsregler,
- 5 kap. om tilläggsupplysningar,
- 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och
- 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut.
Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag,
i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra
eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndig-
heten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestäm-
melserna om sådan redovisning i 7 kap. 2-4 §§ lagen om årsredovisning i
försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av
dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäk-
ringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka
staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisnings-
lagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om
företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
6 § Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan
ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång.
7 § Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionssparama får till-
gång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i premie-
pensionssystemet.
Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäk-
ringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de
enskilda enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Prop. 1997/98:151
67
Prop. 1997/98:151
8 § Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om
aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter
som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Pre-
miepensionsmyndigheten .
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myn-
dighetens chef.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensions-
myndighetens årsredovisning enligt 5 § jämte räkenskaperna samt
ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till
regeringen.
10 § Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall
gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten
enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare
att lämna upplysningar till inspektionen,
- 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkrings-
bolags styrelse,
- 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören
att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för
granskning,
- 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upp-
lysningar m.m. till inspektionen,
- 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspek-
tionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
- 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och
- 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som
sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndig-
hetens chef.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 § första stycket samt
5 § första och andra styckena. Ett beslut enligt denna paragraf som
meddelats av en annan myndighet än regeringen, får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
68
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Statlig ålderspensionsavgift skall för vaije år betalas av staten enligt
denna lag.
Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodo-
räknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng.
2 § Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt
2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller in-
komst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1^1 nämnda
lag,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.
3 § Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs-
Prop. 1997/98:151
69
arbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet Prop. 1997/98:151
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
4 § Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från
en försäkrads inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp en-
ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande ordning:
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.
5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension.
6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med
förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av
det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut.
7 § Avgift skall för vaije år betalas preliminärt med belopp som så nära
som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära
avgiften betalas vaije månad. Regeringen skall bestämma storleken på de
belopp som skall betalas.
8 § Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden.
Regeringen skall för vaije år fastställa andelarna efter förslag från
Riksförsäkringsverket.
9 § Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret.
Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp
som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med
att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall
regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som
anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pen-
sionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalnings-
lagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket
lagen om inkomstgrundad ålderspension.
70
10 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun- Prop. 1997/98:151
dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första
gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för
år 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften
även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av
ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggs-
pension.
71
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 11 kap. 2-6 a §§ och 20 kap. 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 2 och 2 a §§, 5 kap. 6 §, 6 kap. 3 §,
11 kap. 1 §, 12 kap. 3 §, 13 kap. 2 och 4 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 5 §,
19 kap. 1 och 4 §§, 20 kap. 2 och 15 §§ samt punkt 8 i övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer
som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som
lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlands-
vistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Prop. 1997/98:151
Utländsk sjöman på svenskt
handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han ej är
bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
11 kap. 6 § tillgodoräknats pen-
sionspoäng försäkrad, även om
han ej längre uppfyller förutsätt-
ningarna enligt första eller andra
stycket.
Om regeringen inte föreskriver
annat, skall den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning anses bosatt i riket under
Utländsk sjöman på svenskt
handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han eller
hon inte är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
4 kap. 1 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension m.m.
eller 11 kap. 6 § denna lag, i detta
lagrums lydelse före den 1 januari
1999, tillgodoräknats pensions-
poäng försäkrad, även om han
eller hon inte längre uppfyller för-
utsättningarna enligt första eller
andra stycket.
Den som av en statlig arbets-
givare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning
skall anses bosatt i riket under hela
utsändningstiden även om denna är
Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av
11 kap. 2 § 1997:1273
11 kap. 3 § 1997:1274
11 kap. 4 § 1996:1336
11 kap. 6 § 1997:485
11 kap. 6a § 1997:485
20 kap. 14 § 1981:692.
2 Senaste lydelse 1984:1104.
72
hela utsändningstiden även om
denna är avsedd att vara längre än
ett år. Detta gäller även med-
följande make samt bam som inte
fyllt 18 år. Med make likställs den
som utan att vara gift med den ut-
sände lever tillsammans med
denne, om de tidigare har varit
gifta eller gemensamt har eller har
haft bam.
Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett basbelopp. Vissa be-
räkningar skall dock göras enligt
vad som anges i tredje och femte
styckena.
Basbeloppet räknas fram genom
att bastalet 36 273 multipliceras
med ett jämförelsetal som minskats
med talet 1 och därefter multi-
plicerats med 0,80, varefter ett ett
tillägg gjorts med talet 1.
Jämförelsetalet anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
juni året före det som basbeloppet
avser och prisläget i juni 1996. Det
framräknade basbeloppet avrandas
till närmaste hundratal kronor och
fastställs för varje år av rege-
ringen.
avsedd att vara längre än ett år.
Detta gäller även medföljande
make samt bam som inte fyllt
18 år. Med make likställs den som
utan att vara gift med den utsände
lever tillsammans med denne, om
de tidigare har varit gifta eller ge-
mensamt har eller har haft bam.
Prop. 1997/98:151
§3
Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett prisbasbelopp. Detta
belopp skall fastställas för varje år
av regeringen. Vissa beräkningar
skall dock göras enligt vad som
anges i tredje stycket. Regeringen
skall också för varje år fastställa
ett förhöjt prisbasbelopp
enligt femte stycket.
Prisbasbeloppet räknas fram
genom att bastalet 36 273 multi-
pliceras med ett jämförelsetal som
minskats med talet 1 och därefter
multiplicerats med 0,80, varefter
ett tillägg gjorts med talet 1. Jäm-
förelsetalet anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
juni året före det som prisbasbe-
loppet avser och prisläget i juni
1996. Det framräknade prisbas-
beloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två pro-
cent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevan-
depension enligt 6-8 kap. samt änkepension, barnpension och bamtillägg
som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension enligt 12-14 kap. samt änkepension och barnpension
som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i denna lag.
3 Senaste lydelse 1997:565.
73
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon Prop. 1997/98:151
minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns
som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
Vid beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst och tillgodoräk-
nande av pensionspoäng enligt
11 kap. 5 och 6 §§ skall det z
andra stycket angivna bastalet
höjas till 36 992 och multipliceras
med ett jämförelsetal som inte
minskats. Det framräknade be-
loppet (förhöjt basbelopp)
avrundas till närmaste hundratal
kronor och fastställs for varje år
av regeringen.
Det förhöjda prisbasbeloppet
räknas fram och avrundas på
samma sätt som prisbasbeloppet
enligt andra stycket. Därvid skall
dock det där angivna bastalet höjas
till 36 992 och multipliceras med
ett jämförelsetal som inte minskats.
Om det i lag eller annan författ-
ning eller på annat sätt hänvisas
till basbelopp eller förhöjt basbe-
lopp enligt detta lagrum skall där-
med avses prisbasbelopp respek-
tive förhöjt prisbasbelopp.
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens verk-
samhet utom riket. I fråga om ar-
bete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens verk-
samhet utom riket. I fråga om ar-
bete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-
4 Senaste lydelse 1996:1217.
74
skilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjukförsäk-
ring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som över-
stiger sju och en halv gånger bas-
beloppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning för ut-
fört arbete i annan form än pension
räknas som inkomst av anställning,
såvida ersättningen under ett år
uppgår till minst 1 000 kronor,
även om mottagaren inte är an-
ställd hos den som utger ersätt-
ningen. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom ar-
betstagare och den som utger er-
sättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte an-
tas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte
tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
skilda förhållanden i sysselsätt- Prop. 1997/98:151
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 7-5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjukförsäk-
ring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som över-
stiger sju och en halv gånger pris-
basbeloppet. Det belopp som så-
lunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete. Ersättning
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av an-
ställning, såvida ersättningen under
ett år uppgår till minst 1 000 kronor,
även om mottagaren inte är an-
ställd hos den som utger ersätt-
ningen. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom ar-
betstagare och den som utger er-
sättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte an-
tas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte
tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall bortses
från ersättning som enligt 2 a §
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan an-
tas uppgå till minst ett halvt basbe-
lopp. Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst av anställ-
ning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till väsent-
ligt ändamål att tillgodose ekono-
miska intressen hos dem som är
eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som lämnat bidrag till
stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller
från en annan juridisk person med
motsvarande ändamål, om ersätt-
ningen avser en sådan anställd och
inte utgör ersättning för arbete för
den juridiska personens räkning.
Detta gäller dock endast om de
bidrag arbetsgivaren lämnat till
den juridiska personen varit av-
sedda att vara bundna under minst
tre kalenderår och att på likartade
villkor tillkomma en betydande del
av de anställda. Om arbetsgivaren
är ett fåmansföretag eller ett få-
mansägt handelsbolag skall vid be-
räkningen inte bortses från ersätt-
ning som den juridiska personen
lämnar till sådan företagsledare
eller delägare i företaget eller
denne närstående person som av-
ses i punkt 14 av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen. Vid
beräkning av sjukpenninggrundan-
de inkomst av anställning skall all-
tid bortses från ersättning från en
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall bortses
från ersättning som enligt 2 a §
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan an-
tas uppgå till minst ett halvt pris-
basbelopp. Vid beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av an-
ställning bortses även från ersätt-
ning från en stiftelse som har till
väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem
som är eller har varit anställda hos
en arbetsgivare som lämnat bidrag
till stiftelsen (vinstandelsstiftelse)
eller från en annan juridisk person
med motsvarande ändamål, om
ersättningen avser en sådan an-
ställd och inte utgör ersättning för
arbete för den juridiska personens
räkning. Detta gäller dock endast
om de bidrag arbetsgivaren lämnat
till den juridiska personen varit
avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på lik-
artade villkor tillkomma en be-
tydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan före-
tagsledare eller delägare i företaget
eller denne närstående person som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning
skall alltid bortses från ersättning
Prop. 1997/98:151
76
vinstandelsstiftelse som härrör från från en vinstandelsstiftelse som
bidrag som arbetsgivaren lämnat härrör från bidrag som arbetsgiva-
under åren 1988-1991. ren lämnat under åren 1988-1991.
Prop. 1997/98:151
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för-
hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys-
ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets-
givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts
av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen-
ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits
i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning
skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk per-
son anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete
också anses ersättning som utgör
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att anställnings-
förhållande förelegat, utbetalas av
fysisk person bosatt utomlands
eller utländsk juridisk person.
Detta gäller dock inte i fråga om
sådan skattepliktig intäkt som
avses i 11 kap. 2 § första stycket
tredje meningen.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete
också anses ersättning som utgör
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att anställnings-
förhållande förelegat, betalas ut av
en fysisk person som är bosatt
utomlands eller av en utländsk
juridisk person. Detta gäller dock
inte i fråga om sådan skattepliktig
intäkt som avses i 2 kap. 3 § första
stycket tredje meningen lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be-
stäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med vill-
kor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar
skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan
ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas
komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person
5 Senaste lydelse 1997:1040.
77
eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetala- Prop. 1997/98:151
ren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen
åberopas.
5 kap.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folk-
bokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock
inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregist-
reras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folk-
bokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehålls-
tillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande
föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett
svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller
en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år
1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst
tre år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad
haft inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 11 kap.,
d) tid under vilken en försäkrad
haft inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 2 kap. lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension,
e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning
i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock
inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra
landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i
Sverige,
f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som
inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och
9 §§.
Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte
tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 §
fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige.
6 Senaste lydelse 1992:1277.
78
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokförings-
lagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts
av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make samt
bam under 18 år till person som där avses.
Prop. 1997/98:151
Bestämmelserna i första stycket
d), såvitt gäller tid före år 1993 för
vilken den försäkrade tillgodoräk-
nats pensionspoäng enligt 11 kap.,
och första stycket e) gäller även
medföljande make samt bam under
18 år till person som där avses.
Som bosättningstid tillgodoräknas
dock inte tid för vilken maken
eller bamet har rätt till pension
gmndad på bosättningstid i det
andra landet om sådan pension kan
utbetalas till den som är bosatt i
Sverige.
Bestämmelserna i första stycket
d), såvitt gäller tid före år 1993 för
vilken den försäkrade tillgodoräk-
nats pensionspoäng enligt 11 kap. i
kapitlets lydelse före den 1 januari
1999, och första stycket e) gäller
även medföljande make samt bam
under 18 år till person som där
avses. Som bosättningstid tillgodo-
räknas dock inte tid för vilken
maken eller bamet har rätt till pen-
sion grundad på bosättningstid i
det andra landet om sådan pension
kan utbetalas till den som är bosatt
i Sverige.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall
med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses
i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare
har varit gifta eller gemensamt har eller har haft bam.
Uttag av ålderspension må åter-
kallas med verkan från nästa
månadsskifte. Sådan återkallelse
gäller ej för försäkrad, som åtnjuter
tilläggspension enligt 12 kap., med
mindre han tillika gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses i
första stycket, beräknas pensionens
storlek med tillämpning av be-
stämmelserna i 2 § på grundval av
den försäkrades ålder då pensionen
ånyo börjar utgå. För vaije månad,
Uttag av ålderspension får helt
eller delvis återkallas med verkan
från nästa månadsskifte. Har
ålderspension återkallats tidigare
får dock ny återkallelse inte avse
tid före sex månader efter det att
den tidigare återkallelsen började
gälla. Sådan återkallelse gäller inte
heller för försäkrad, som uppbär
tilläggspension enligt 12 kap., om
inte han eller hon gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter åter-
kallelse av pensionsuttag börja
betalas ut på nytt, beräknas pen-
sionens storlek med tillämpning av
bestämmelserna i 2 § på gmndval
av den försäkrades ålder då pen-
sionen på nytt börjar utges. För
7 Senaste lydelse 1990:743.
79
varunder ålderspension tidigare
utgått göres vid beräkningen av-
drag med fem tiondels procent så-
vitt avser tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt sextio-
fem år, och sju tiondels procent
såvitt avser annan tid.
varje månad, varunder ålderspen- Prop. 1997/98:151
sion tidigare har betalats ut, skall
vid beräkningen göras avdrag med
0,5 procent för tid före den månad,
varunder den försäkrade har fyllt
65 år, och 0,7 procent för annan
tid. /
11 kap.
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
För varje år, varunder någon
varit försäkrad enligt 1 kap. 3 §
första eller andra stycket, skall for
honom enligt vad nedan sägs be-
räknas pensionsgrundande in-
komst på grundval av hans in-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete under
året. Sådan beräkning skall icke
göras för år före det då den för-
säkrade uppnår sexton års ålder,
ej heller för år då den försäkrade
avlidit eller för år efter det då han
fyllt sextiofyra år eller för tidigare
år, varunder han för hela året åt-
njutit hel ålderspension enligt
denna lag.
Pensionsgrundande inkomst och
pensionspoäng beräknas och fast-
ställs enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
Uttag av ålderspension må åter-
kallas med verkan från nästa
månadsskifte. Sådan återkallelse
gäller ej för försäkrad, som åt-
njuter folkpension enligt 6 kap.
med mindre han tillika gör mot-
svarande återkallelse enligt 6 kap.
3 §.
Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses i
första stycket, beräknas pensionens
Uttag av ålderspension får helt
eller delvis återkallas med verkan
från nästa månadsskifte. Har
ålderspension återkallats tidigare
får dock ny återkallelse inte avse
tid före sex månader efter det att
den tidigare återkallelsen började
gälla. Sådan återkallelse gäller inte
heller för försäkrad, som uppbär
folkpension enligt 6 kap., om inte
han eller hon gör motsvarande
återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter åter-
kallelse av pensionsuttag börja
betalas ut på nytt, beräknas pen-
Senaste lydelse 1979:127.
9 Senaste lydelse 1990:743.
80
storlek med tillämpning av be-
stämmelserna i 2 § på grundval av
den försäkrades ålder då pensionen
ånyo börjar utgå. För vaije månad,
varunder ålderspension tidigare
utgått göres vid beräkningen av-
drag med fem tiondels procent så-
vitt avser tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt sextio-
fem år, och sju tiondels procent
såvitt avser annan tid.
sionens storlek med tillämpning av Prop. 1997/98:151
bestämmelserna i 2 § på grundval
av den försäkrades ålder då pen-
sionen på nytt böljar utges. För
varje månad, varunder ålderspen-
sion tidigare har betalats ut, skall
vid beräkningen göras avdrag med
0,5 procent for tid före den månad,
varunder den försäkrade har fyllt
65 år, och 0,7 procent för annan
tid.
Har pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade för minst två
år av de fyra år som närmast före-
gått det år då pensionsfallet in-
träffar, skall förtidspension utges
med tillämpning av bestämmel-
serna i andra stycket. Detsamma
skall gälla då vid tidpunkten för
pensionsfallet den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst
eller den inkomst som då skulle ha
utgjort hans sjukpenninggrundan-
de inkomst om försäkringskassan
hade känt till samtliga förhållan-
den, uppgår till lägst ett belopp
som motsvarar det vid årets ingång
gällande basbeloppet.
Hel förtidspension motsvarar
den tilläggspension i form av
ålderspension, som skulle till-
komma den försäkrade, om sådan
pension skulle börja utgå från och
med den månad varunder han
fyller sextiofem år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under
antagande att den försäkrade för
vaije år från och med det då för-
tidspensionen börjar utgå till och
med det då han uppnår sextiofyra
års ålder tillgodoräknats pensions-
poäng motsvarande medeltalet av
13 kap.
2§
10
Har pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade för minst två
år av de fyra år som närmast före-
gått det år då pensionsfallet in-
träffar, skall förtidspension utges
med tillämpning av bestämmel-
serna i andra stycket. Härvid
gäller inte bestämmelsen i 20 kap.
2 § första stycket. Bestämmelserna
i andra stycket skall även till-
lämpas då vid tidpunkten för pen-
sionsfallet den försäkrades sjuk-
penninggrundande inkomst eller
den inkomst som då skulle ha ut-
gjort hans eller hennes sjukpen-
ninggrundande inkomst om försäk-
ringskassan hade känt till samtliga
förhållanden, uppgår till lägst ett
belopp som motsvarar det vid årets
ingång gällande prisbasbeloppet.
Hel förtidspension motsvarar
den tilläggspension i form av
ålderspension, som skulle till-
komma den försäkrade, om sådan
pension skulle böija utgå från och
med den månad varunder han eller
hon fyller 65 år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under
antagande att den försäkrade för
vaije år från och med det då för-
tidspensionen böijar utgå till och
med det då han eller hon uppnår
64 års ålder tillgodoräknats pen-
sionspoäng motsvarande medel-
10
Senaste lydelse 1994:46.
81
de pensionspoängtal, vilka tillgo-
doräknats honom under de fyra år
som närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om
pensionen därigenom blir större,
under samtliga år från och med det
då han fyllt sexton år till och med
det som närmast föregått pen-
sionsfallet. Vid beräkningen av
nämnda medeltal bortses från de år
intill ett antal av hälften, för vilka
pensionspoäng ej tillgodoräknats
den försäkrade eller för vilka po-
ängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf
får ej utgå, om den försäkrade vid
sextiofem års ålder inte kan bli
berättigad till ålderspension enligt
12 kap.
talet av de pensionspoängtal, vilka
tillgodoräknats honom eller henne
under de fyra år som närmast före-
gått det år då pensionsfallet in-
träffade eller, om pensionen däri-
genom blir större, under samtliga
år från och med det då han eller
hon fyllt 16 år till och med det som
närmast föregått pensionsfallet.
Vid beräkningen av nämnda
medeltal bortses från de år intill ett
antal av hälften, för vilka pen-
sionspoäng ej tillgodoräknats den
försäkrade eller för vilka poäng-
talet är lägst.
Pension enligt denna paragraf
får ej utgå, om den försäkrade vid
65 års ålder inte kan bli berättigad
till ålderspension enligt 12 kap.
Prop. 1997/98:151
Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av
12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med mot-
svarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§.
Vid beräkning av förtidspension
skall hänsyn inte tas till pensions-
poäng som enligt 11 kap. 6 § första
och tredje styckena tillgodoräknats
den försäkrade för tid då förtids-
pension enligt denna lag utgått
med anledning av samma in-
komstförlust. Vårdår som enligt
11 kap. 6 a § tillgodoräknats en
försäkrad som under året uppburit
förtidspension enligt denna lag får
inte åberopas för höjning av för-
tidspensionen.
Vid beräkning av förtidspension
skall hänsyn inte tas till pensions-
poäng som enligt 11 kap. 6 § första
och tredje styckena, i dessa lag-
rums lydelse före den 1 januari
1999, eller 4 kap. 1 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension tillgodoräknats den
försäkrade för tid då förtidspension
enligt denna lag utgått med anled-
ning av samma inkomstförlust.
Vårdår som enligt 11 kap. 6 a §, i
detta lagrums lydelse före den
1 januari 1999, eller 4 kap. 1 §
lagen om inkomstgrundad ålders-
pension tillgodoräknats en försäk-
rad som under året uppburit för-
tidspension enligt denna lag får
inte åberopas för höjning av för-
tidspensionen.
Senaste lydelse 1981:1038.
82
15 kap.
Prop. 1997/98:151
För försäkrad, som är född
under något av åren 1911-1927,
skall vid tillämpning av 11 kap.
1 § andra stycket pensions-
grundande inkomst beräknas även
för det år varunder han fyllt
sextiofem år, dock ej for det fall
han under hela nämnda år åtnjutit
hel ålderspension enligt denna lag.
Beräkning av fortidspension
skall under förutsättningar som
angivas i 13 kap. 2 § för försäkrad
som avses i denna paragraf ske
under antagande att den försäk-
rade tillgodoräknats pensions-
poäng även för det år då han upp-
når sextiofem års ålder.
Vid beräkning av ålderspension
som avses i 12 kap. 1 § första
stycket skall, om pensionen däri-
genom blir större, försäkrad som
avses i denna paragraf tillgodo-
räknas pensionspoäng som om han
blivit berättigad till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med
januari månad det år han uppnår
sextiofem års ålder.
För en pensionsberättigad som
är född under något av åren 1911-
1927 skall tilläggspension beräk-
nas som om pensionspoäng kunnat
tillgodoräknas om han eller hon
hade fått rätt till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med
januari månad det år han eller hon
uppnått 65 års ålder. Detta gäller
dock endast om pensionen däri-
genom blir större.
Ålderspension utgår från och
med den månad varunder den för-
säkrade fyller sextiofem år eller,
om han önskar att pensionen skall
börja utgå tidigare eller senare,
från och med den månad som an-
gives i pensionsansökningen.
Ålderspension utges från och
med den månad varunder den för-
säkrade fyller 65 år eller, om han
eller hon önskar att pensionen
skall börja utges tidigare eller
senare, från och med den månad
som anges i pensionsansökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och
med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra
stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då
beslutet om pension meddelats.
1 Senaste lydelse 1979:127. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena upphävs.
2 Senaste lydelse 1995:1478.
83
Efterlevandepension utgår från
och med den månad då den försäk-
rade avlidit eller, om han vid sin
död uppbar ålderspension eller
förtidspension, från och med
månaden näst efter den då döds-
fallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension vid annan
tidpunkt än som åsyftas i första
och tredje styckena, utgår pen-
sionen från och med den månad då
rätten inträtt.
Pension får inte utgå för längre
tid tillbaka än tre månader eller, i
fråga om barnpension eller handi-
kappersättning, två år före ansök-
ningsmånaden.
Efterlevandepension utges från
och med den månad då den försäk-
rade avlidit eller, om han eller hon
vid sin död uppbar ålderspension
eller förtidspension, från och med
månaden näst efter den då döds-
fallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension vid an-
nan tidpunkt än som åsyftas i
första och tredje styckena, skall
pensionen betalas ut för tid från
och med den månad då rätten in-
trätt.
Annan pension än ålderspension
får inte betalas ut för längre tid
tillbaka än tre månader eller, i
fråga om barnpension eller handi-
kappersättning, två år före ansök-
ningsmånaden. Ålderspension får
betalas ut tidigast för månaden
närmast efter ansökningsmånaden.
Har den försäkrade uppburit för-
tidspension eller särskild efter-
levandepension omedelbart före
65 års ålder får dock ålderspen-
sion betalas ut för högst tre måna-
der före ansökningsmånaden.
Prop. 1997/98:151
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension
enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställ-
ningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt
14 kap. 5 § för den tid som bampensionsbeloppet avser utöver vad som
skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen
av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensioneringen
och försäkringen för tilläggspension
föreskrivs i lagen (1981:691) om
socialavgifter. Om avgift för
finansiering av försäkringen för
tilläggspension föreskrivs även i
lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift.
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen m.m., föräldraför-
säkringen och efterlevandepensio-
ner föreskrivs i lagen (1981:691)
om socialavgifter.
3 Senaste lydelse 1997:946.
84
Prop. 1997/98:151
Avgiftsuttaget till försäkringen
för tilläggspension skall vara så
avvägt att avgifterna, i den mån de
inte skall föras till staten, i före-
ning med andra tillgängliga medel
finansierar pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra
utgifter för försäkringen samt den
fondering som behövs.
Vid tillämpningen av bestäm-
melserna i 11 kap. 6 a § om för-
säkrad, som vårdar barn, skall
med barn som där sägs likställas
fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § och 11 kap. 6 a § likställas
den, med vilken förälder är eller
varit gift eller har eller har haft
bam, om de stadigvarande sam-
manbor.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § likställas den som med social-
nämndens tillstånd har tagit emot
ett utländskt bam för vård och
fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett ut-
ländskt bam i sitt hem här i landet
för vård och fostran i adoptions-
syfte, skall vid tillämpning av be-
stämmelserna i 8 och 14 kap. om
rätt till barnpension bamet anses
som bam till denne. I sådana fall
anses bamet bosatt i Sverige, om
den blivande adoptivföräldern var
bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han avled.
För finansieringen av tilläggs-
pension i form av ålderspension
enligt denna lag skall bestämmelser-
na i 1 kap. 2 § i lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
gälla.
20 kap.
Vid tillämpningen av denna lag
skall, om inte annat sägs i lagen,
vårdår som tillgodoräknats enligt
11 kap. 6 a §, i detta lagrums
lydelse före den 1 januari 1999,
eller 4 kap. 12 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
likställas med år för vilka pen-
sionspoäng tillgodoräknats.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § likställas den, med vilken för-
älder är eller varit gift eller har
eller har haft bam, om de stadig-
varande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § också likställas den som med
socialnämndens tillstånd har tagit
emot ett utländskt bam för vård
och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett ut-
ländskt bam i sitt hem här i landet
för vård och fostran i adoptions-
syfte, skall vid tillämpning av be-
stämmelserna i 8 och 14 kap. om
rätt till barnpension bamet anses
som bam till denne. I sådana fall
anses bamet bosatt i Sverige, om
den blivande adoptivföräldern var
bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han eller hon avled.
4 Senaste lydelse 1994:1746.
5 Senaste lydelse 1997:485.
85
Prop. 1997/98:151
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall
den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbuds-
handling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även
innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn
och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift
om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer
anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel
gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i
3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som
betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en
F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar
oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
Regeringen äger träffa överens-
kommelse med främmande makt
angående utsträckt tillämpning av
denna lag eller om undantag i vissa
fall från vad i lagen är stadgat.
Om en svensk medborgare, som
sysselsätts utomlands av en ar-
betsgivare som är bosatt i Sverige
eller är svensk juridisk person, på
grund av en överenskommelse en-
ligt första stycket inte skall vara
försäkrad enligt denna lag, skall
pensionsgrundande inkomst av
anställning enligt 11 kap. 2 § ändå
tillgodoräknas honom, om arbets-
givaren i en förbindelse, som
godtas av Riksförsäkringsverket,
åtar sig att svara för tilläggspen-
sionsavgiften. Motsvarande skall
gälla för en svensk medborgare
som är anställd hos en utländsk
juridisk person, om en svensk juri-
disk person, som har ett bestäm-
mande inflytande över den ut-
ländska juridiska personen, avger
en sådan förbindelse.
Regeringen får träffa överens-
kommelse med främmande makt
om utsträckt tillämpning av denna
lag eller om undantag i vissa fall
från vad i lagen är stadgat.
8.7 Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren
1930-1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt
äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av
ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger
6 Senaste lydelse 1984:1104. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
7 Senaste lydelse 1997:1040.
86
ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med sådant
belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspen-
sion, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form
av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap.
3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är
född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om
kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 pro-
cent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född
under något av åren 1935-1944. Med stöd av denna regel får emellertid
inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension med högre belopp än
vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse.
Prop. 1997/98:151
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i första stycket skall, om
kvinnan uppskjuter uttaget av
ålderspension till en senare tid-
punkt än från och med den månad
då hon fyller 65 år, hänsyn tas till
den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått
om rätt därtill hade inträtt från och
med nämnda månad. Vidare skall,
då kvinnan gjort undantagande
från försäkringen för tilläggspen-
sion, hänsyn tas till den tilläggs-
pension i form av ålderspension
som skulle ha utgått om undan-
tagande inte skett. Motsvarande
skall gälla om bestämmelserna i
11 kap. 6 § första stycket om
tillgodoräknande av pensions-
poäng vid underlåten eller bristan-
de avgiftsbetalning har tillämpats.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i första stycket skall, om
kvinnan uppskjuter uttaget av
ålderspension till en senare tid-
punkt än från och med den månad
då hon fyller 65 år, hänsyn tas till
den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått
om rätt därtill hade inträtt från och
med nämnda månad. Vidare skall,
då kvinnan gjort undantagande
från försäkringen för tilläggspen-
sion, hänsyn tas till den tilläggs-
pension i form av ålderspension
som skulle ha utgetts om undan-
tagande inte skett. Motsvarande
skall gälla om bestämmelserna om
tillgodoräknande av pensionspoäng
vid underlåten eller bristande av-
giftsbetalning i 11 kap. 6 § första
stycket, i detta lagrums lydelse
före den 1 januari 1999, eller 4 kap.
8 § andra stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
har tillämpats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för år 1998 och tidigare år.
87
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 och 5 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 2 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Livränta utgår längst till den
månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år, om ej annat följer av
andra stycket.
Från och med den månad som
avses i första stycket utgår livränta
endast i den mån den försäkrade ej
har rätt till ålderspension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring med belopp som uppgår
till minst 65 procent av livränte-
beloppet.
Börjar ålderspension utgå tidi-
gare eller senare än från och med
den månad under vilken den för-
säkrade fyller 65 år, skall livränta
enligt andra stycket utgå med det
belopp som skulle ha utgivits, om
hel ålderspension hade börjat
uppbäras från och med nämnda
månad.
Andra stycket har motsvarande
tilllämpning i fråga om ålderspen-
sion enligt utländskt system för
social trygghet.
För den som är sjukpenningför-
säkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs liv-
ränteunderlaget av hans sjukpen-
ninggrundande inkomst enligt 3 kap.
2 § nämnda lag vid den tidpunkt
från vilken livräntan skall utges
eller den inkomst som då skulle ha
utgjort hans sjukpenninggrundan-
Livränta utges längst till den
månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år.
§3
För den som är sjukpenningför-
säkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs liv-
ränteunderlaget av hans eller hennes
sjukpenninggrundande inkomst enligt
3 kap. 2 § nämnda lag vid den
tidpunkt från vilken livräntan skall
utges eller den inkomst som då
skulle ha utgjort hans eller hennes
1 Lagen omtryckt 1993:357.
2 ••
Andringen innebär bl.a. att andra-fjärde styckena upphävs.
3 Senaste lydelse 1997:1042.
88
de inkomst, om försäkringskassan
hade känt till samtliga förhållan-
den.
Vid tillämpningen av första
stycket gäller följande avvikelser
från bestämmelserna i 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen skall också andra
skattepliktiga förmåner än pengar
beaktas. Med inkomst av anställ-
ning likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483)
undantas vid beräkning av skatte-
avdrag. Semesterlön och semester-
ersättning skall medräknas utan
den begränsning som anges i
3 kap. 2 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring. Inkomst i form
av skattepliktiga förmåner skall
värderas på det sätt som är före-
skrivet för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen
om allmän försäkring.
sjukpenninggrundande inkomst,
om försäkringskassan hade känt
till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första
stycket gäller följande avvikelser
från bestämmelserna i 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen skall också andra
skattepliktiga förmåner än pengar
beaktas. Med inkomst av anställ-
ning likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483)
undantas vid beräkning av skatte-
avdrag. Semesterlön och semester-
ersättning skall medräknas utan
den begränsning som anges i
3 kap. 2 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring. Inkomst i form
av skattepliktiga förmåner skall
värderas på det sätt som är före-
skrivet för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
6 kap.
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berät-
tigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med
anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår liv-
räntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap.
och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta
för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt
system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna i 11 kap.
6 § första stycket lagen om allmän
försäkring om tillgodoräknande av
pensionspoäng vid underlåten
eller bristande avgiftsbetalning har
tillämpats för år efter det då ar-
betsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf och
Om bestämmelserna om beräk-
ning av pensionspoäng vid under-
låten eller bristande avgiftsbetal-
ning i 11 kap. 6 § första stycket
lagen om allmän försäkring, z detta
lagrums lydelse före den 1 januari
1999, eller 4 kap. 8 § andra
stycket lagen (1998:000) om in-
Senaste lydelse 1997:1042.
89
|
4 kap. 4 § hänsyn tas till den |
komstgrundad ålderspension har Prop. 1997/98:151 |
7 kap.
Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats
som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra
tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av
obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycks-
fall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar
och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa er-
sättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om värde-
säkring av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:268) om upp-
räkning av yrkesskadelivräntor m.m.,
3. förvaltningskostnader, 3. förvaltningskostnader.
4. behövlig fondbildning.
Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader
för Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verk-
samhet beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Beslut om procentsats för ett visst år skall fattas senast under året
dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats för de sju
följande åren, i den mån beslut inte redan har fattats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser i
4 kap. 4 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidi-
gare.
5 Senaste lydelse 1994:241.
90
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
dels att 4 kap. 8 och 10 §§ samt 5 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1-5 §§, 3 kap. 1 och 3-5 a §§ samt
4 kap. 1-4, 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
I denna lag ges bestämmelser
om avgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen och vissa
andra sociala ändamål.
§2
I denna lag ges bestämmelser
om avgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen, ålderspen-
sioneringen och vissa andra
sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns sär-
skilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbets-
givaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen
(1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialav-
gifter.
Avgifterna utgörs av arbets-
givaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas
av den som är arbetsgivare och
egenavgifter av den som är försäk-
rad enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och har inkomst
av annat förvärvsarbete som avses
i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap.
3 § nämnda lag. Med inkomst av
annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 £
och 2 a § lagen om allmän försäk-
ring skall även likställas inkomst
för eget arbete i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar.
Avgifterna utgörs av arbets-
givaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas
av den som är arbetsgivare. Egen-
avgifter skall betalas av den som
är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension och
som har inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 3 kap. 2
eller 2 a § lagen om allmän för-
säkring eller 2 kap. lagen om in-
komstgrundad ålderspension. Med
inkomst av annat förvärvsarbete
1 Lagen omtrycktl989:633.
Senaste lydelse av
4 kap. 8 § 1995:658
4 kap. 10 § 1995:852.
2 Senaste lydelse 1995:414.
3 Senaste lydelse 1997:526.
91
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän för-
säkring är att hänföra till inkomst
av anställning anses som arbets-
givare. Med inkomst av anställ-
ning enligt 3 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring skall i denna lag
likställas inkomst i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar
samt kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) undan-
tas vid beräkning av skatteavdrag.
I fråga om skattepliktig intäkt av
tjänst enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i form av rabatt, bonus
eller annan förmån som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande,
skall den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund
för förmånen, anses som arbets-
givare, om denne är någon annan
än den som är skattskyldig för
förmånen.
enligt 3 kap. 2 och 2 a lagen om
allmän försäkring skall även lik-
ställas inkomst för eget arbete i
form av andra skattepliktiga för-
måner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen om allmän
försäkring eller enligt bestämmel-
serna i 2 kap. 10 § första stycket,
11 eller 12 § lagen om inkomst-
grundad ålderspension är att hän-
föra till inkomst av anställning
anses som arbetsgivare. Med in-
komst av anställning enligt 3 kap.
2 § lagen om allmän försäkring
skall i denna lag likställas inkomst
i form av andra skattepliktiga för-
måner än pengar samt kostnadser-
sättning som inte enligt 8 kap. 19
eller 20 § skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid beräkning
av skatteavdrag. I fråga om skatte-
pliktig intäkt av tjänst enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
Prop. 1997/98:151
2 kap.
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för
varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med
7,93 procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83 pro-
cent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med
7,50 procent,
2. efterlevandepensionsavgift med
1,70 procent,
3. ålderspensionsavgift med
6,40 procent,
4 Senaste lydelse 1997:938.
92
4. delpensionsavgift med 0,20 pro- 4. föräldraförsäkringsavgift med
cent, 2,20 procent,
Prop. 1997/98:151
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
5,42 procent,
7. arbetarskyddsavgift med
0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,25 pro-
cent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap.
2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i
11 kap. 2 § första stycket m och
femte stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring betala endast
tilläggspensionsavgift.
6. arbetsmarknadsavgift med
5,84 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap.
2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i
2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
betala endast ålderspensionsavgift.
En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med
1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukför-
säkringsavgift och folkpensionsav-
gift beräknas efter de procentsatser
som regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket årligen fastställer.
Procentsatserna skall utgöra den
andel av de i 1 § första stycket 1
och 2 angivna procentsatserna som
svarar mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela
antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den
30 september de tre år som när-
mast föregått det år då procent-
satserna fastställs. Hänsyn skall
därvid inte tas till fartyg med en
bruttodräktighet understigande 300.
Procentsatserna beräknas med två
decimaler.
I fråga om sjömän skall sjukför-
säkringsavgift och arbetsmarknads-
avgift beräknas efter de procent-
satser som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riks-
försäkringsverket årligen fast-
ställer. Procentsatserna skall ut-
göra den andel av de i 1 § första
stycket 1 och 6 angivna procent-
satserna som svarar mot förhållan-
det mellan antalet svenska sjömän
och hela antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den
30 september de tre år som när-
mast föregått det år då procent-
satserna fastställs. Hänsyn skall
därvid inte tas till fartyg med en
bruttodräktighet understigande 300.
Procentsatserna beräknas med två
decimaler.
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av an-
visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370).
5 Senaste lydelse 1996:1335.
93
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner eller, i fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.
Bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän
försäkring likställs med lön.
Vidare likställs med lön garanti-
belopp enligt lönegarantilagen
(1992:497). Med lön likställs även
kostnadsersättning som inte enligt
8 kap. 19 eller 20 § skattebetal-
ningslagen (1997:483) undantas
vid beräkning av skatteavdrag.
Med lön likställs också ersätt-
ning som en arbetsgivare utger till
en allmän försäkringskassa som
följd av bestämmelsen i 24 § första
stycket lagen (1991:1047) om
sjuklön.
Ersättning som avses i andra
stycket skall anses som ersättning
till arbetstagare vid tillämpning av
4 och 5 §§.
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner. 1 underlaget skall även
ingå sådan annan ersättning för
utfört arbete som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Prop. 1997/98:151
Med lön likställs
1. garantibelopp enligt löne-
garantilagen (1992:497),
2. kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) undantas
vid beräkning av skatteavdrag,
3. ersättning som en
arbetsgivare utger till en allmän
försäkringskassa som följd av
bestämmelsen i 24 § första stycket
lagen (1991:1047) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra
stycket 3 skall anses som ersätt-
ning till arbetstagare vid tillämp-
ning av 4 och 5 §§.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år,
6 Senaste lydelse 1997:526.
7 Senaste lydelse 1996:1218.
94
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
bam eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen mot-
svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till bam för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar-
betstagare haft att täcka med ersättningen,
Prop. 1997/98:151
8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del
denna inte räknas som lön enligt
11 kap. 2 § första stycket lagen om
allmän försäkring,
8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del
denna inte räknas som lön enligt
2 kap. 3 § första stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller enligt 2 kap.
16 § andra stycket samma lag inte
är pensionsgrundande inkomst.
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där partema i skiljeförfaran-
det är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt basbelopp enligt lagen
om allmän försäkring,
13. sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 7-5 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt prisbasbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinst-
andelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän för-
95
säkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räk-
ning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista me-
ningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bort-
ses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsför-
säkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,
19. ersättning enligt 11 kap. 2 § 19. ersättning enligt 2 kap. 5 §
första stycket a-l, n, p och r lagen lagen om inkomstgrundad ålders-
om allmän försäkring. pension.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares
kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkes-
grupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive
grupp.
Prop. 1997/98:151
Bestämmelserna i första stycket
17 och 18 gäller endast ersättning
som inte avser de första 180 dagar-
na efter skadetillfället och som för
en och samme arbetstagare beräk-
nas på lönedelar som inte över-
stiger sju och en halv gånger bas-
beloppet enligt lagen om allmän
försäkring.
Bestämmelserna i första stycket
17 och 18 gäller endast ersättning
som inte avser de första 180 dagar-
na efter skadetillfället och som för
en och samme arbetstagare beräk-
nas på lönedelar som inte över-
stiger sju och en halv gånger pris-
basbeloppet enligt lagen om all-
män försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av tilläggspen-
sionsavgift skall bortses från er-
sättningar som inte räknas som
inkomst av anställning enligt
11 kap. 2 § tredje eller fjärde
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av ålderspen-
sionsavgift skall även medräknas
ersättningar som utgör inkomst av
anställning enligt 2 kap. 10 §
första stycket, 11 § första stycket
Senaste lydelse 1990:658.
96
stycket lagen (1962:381) om all-
män försäkring. Vidare skall bort-
ses från ersättningar till arbets-
tagare som inte är svenska med-
borgare och som inte heller är bo-
satta här, då ersättningarna avser
arbete utom riket.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av annan avgift än
tilläggspensionsavgift skall bortses
från ersättningar till arbetstagare
som inte varit försäkrade enligt
lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring. I fråga om arbete
som har utförts for annans räkning
utan att anställning förelegat skall
vid beräkningen bortses från er-
sättningar till personer som varit
bosatta utomlands och utfört ar-
betet utom riket.
eller 12 § första stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension. Ersättningar for
arbete utanför Sverige till arbets-
tagare som inte är svenska med-
borgare och som inte heller är bo-
satta här, skall inte medräknas.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av annan avgift än
ålderspensionsavgift skall bortses
från ersättningar till arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år.
Detsamma gäller ersättningar till
arbetstagare som inte varit försäk-
rade enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
Prop. 1997/98:151
3 kap.
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med
8,66 procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83 pro-
cent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20pro-
cent,
1. sjukförsäkringsavgift med
8,23 procent,
2. efterlevandepensionsavgift med
1,70 procent,
3. ålderspensionsavgift med
6,40 procent,
4. föräldraförsäkringsavgift med
2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
Egenavgifter beräknas inte för år
efter det då den försäkrade fyllt 65
år.
Andra avgifter än tilläggspen-
sionsavgift betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte
var inskriven hos allmän försäk-
Egenavgifter i annan form än
ålderspensionsavgift beräknas inte
för år efter det då den försäkrade
fyllt 65 år.
Andra avgifter än ålderspen-
sionsavgift betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte
var inskriven hos allmän försäk-
9 Senaste lydelse 1997:938.
10 Senaste lydelse 1990:658.
97
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
ringskassa, utom för det fall att
detta berott på att den försäkrade
inte uppnått den ålder som enligt
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring krävs för
inskrivning hos allmän försäk-
ringskassa. Sådana avgifter betalas
inte heller av den som för någon
del av samma år uppburit hel
förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring eller för hela
året uppburit hel ålderspension
enligt nämnda lag.
Tilläggspensionsavgift betalas
inte för det år då den försäkrade
avlidit. Sådan avgift betalas inte
heller då den försäkrade for hela
året uppburit hel ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring.
ringskassa, utom för det fall att
detta berott på att den försäkrade
inte uppnått den ålder som enligt
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring krävs för
inskrivning hos allmän försäk-
ringskassa. Sådana avgifter betalas
inte heller av den som för någon
del av samma år uppburit hel
förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring eller för hela
året uppburit hel ålderspension
enligt nämnda lag.
Ålderspensionsavgift betalas inte
för det år då den försäkrade avlidit.
Prop. 1997/98:151
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 3 kap. 2 £ och 2 a §
lagen om allmän försäkring skall
även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses
i 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1 och 4-6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 3 kap. 2 och 2 a
lagen om allmän försäkring skall
även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2 och 3 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för
arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året
inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersätt-
ningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
11 Senaste lydelse 1996:1066.
12 Senaste lydelse 1990:658.
98
Vid bestämmande av avgifts-
underlaget skall vidare bortses från
inkomst som avses i 11 kap. 3 §
första stycket d) lagen om allmän
försäkring.
Vid beräkningen av inkomst av
annat förvärvsarbete gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
11 kap. 4 § lagen om allmän för-
säkring.
Vid bestämmande av avgifts-
underlaget skall vidare bortses från
inkomst som avses i 2 kap. 6 §
första stycket 4 lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Vid beräkningen av inkomst av
annat förvärvsarbete gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i 2,
13 och 15 kap. lagen om inkomst-
grundad ålderspension.
Prop. 1997/98:151
Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av av-
giftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön
eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från
egenavgiftema medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda
avdraget från egenavgiftema och arbetsgivaravgifterna inte överstiger
42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in-
komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga
42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till
hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja av-
draget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på mot-
svarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller an-
nan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från ar-
betsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag
från egenavgiftema högst med så stort belopp att delägarnas samman-
lagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från
handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna
inte överstiger 42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk-
ringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
folkpensionsavgiften, delpensions-
avgiften och tilläggspensionsav-
giften.
Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk-
ringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
efterlevandepensionsavgiften och
föräldraförsäkringsavgiften.
1 Senaste lydelse 1997:437.
99
4 kap.
Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
Prop. 1997/98:151
1. kostnader för ersättning för
sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjuk-
penning m.m. enligt 3 kwp.,föräld-
rapenningförmåner enligt 4 kap.,
folkpension i form av förtidspen-
sion enligt 7 kap. och rehabilite-
ringsersättning m.m. enligt 22 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring samt pensionstillskott till för-
tidspension enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott,
2. kostnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet
m.m.,
3. kostnader för förmåner enligt
lagen (1996:1150) om högkost-
nadsskydd vid köp av läkemedel
m.m.,
4. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att
sådana studielån som belöper på
en studerandes sjukperiod enligt
studiestödslagen (1973:349) inte
skall återbetalas,
5. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostna-
der,
6. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
7. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön.
1. kostnader för sjukpenning
m.m. enligt 3 kap., folkpension i
form av förtidspension enligt
7 kap. för personer som har rätt
till tilläggspension i form av för-
tidspension enligt 13 kap., tilläggs-
pension i form av förtidspension
enligt 13 kap. och rehabilite-
ringsersättning m.m. enligt 22 kap.,
allt enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att
sådana studielån som belöper på
en studerandes sjukperiod enligt
studiestödslagen (1973:349) inte
skall återbetalas,
3. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostna-
der,
4. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
5. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön och
6. statliga ålderspensionsav-
gifter enligt lagen (1998:000) om
statlig ålderspensionsavgift som
belöper på förmåner som finansie-
ras med sjukförsäkringsavgiften.
Folkpensionsavgifter förs till Efterlevandepensionsavgifter förs
staten som bidrag till finansie- till staten för finansiering av
ringen av folkpensioneringen enligt folkpension i form av efterlevan-
1 Senaste lydelse 1997:938.
100
|
lagen (1962:381) om allmän för- |
depension enligt 8 kap. lagen Prop. 1997/98:151 |
3 §2
|
Av influtna tilläggspensionsav- |
Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter skall göras (1998:000) om inkomstgrundad Regeringen skall för varje år Medel som regleras gentemot |
2 Senaste lydelse 1997:938.
101
kastning som anges i 8 kap. 1 § Prop. 1997/98:151
första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
Delpensionsavgifter förs till en
fond, benämnd delpensionsfonden,
med vars tillgångar kostnaderna
för pensioner enligt lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser
skall täckas. Fonden förvaltas
enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.
Arbetsskadeavgifter förs till en
fond, benämnd Arbetsskadefonden,
med vars tillgångar kostnaderna
för ersättningar enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring och motsvarande äldre be-
stämmelser samt förvaltningskost-
nader skall täckas. Fonden för-
valtas enligt grunder som riks-
dagen fastställer särskilt.
Föräldraförsäkringsavgifter förs
till staten för finansiering av för-
äldrapenningförmåner enligt 4 kap.
lagen (1962:381) om allmän
försäkring, kostnader för förvalt-
ning av föräldrapenningförmåner
och för finansiering av statliga
ålderspensionsavgifter enligt lagen
(1998:000) om statlig ålders-
pensionsavgift som belöper på
sådana förmåner.
Arbetsskadeavgifter förs till
staten för finansiering av ersätt-
ningar enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och mot-
svarande äldre bestämmelser, kost-
nader för förvaltning av sådana
ersättningar och för finansiering
av statliga ålderspensionsavgifter
enligt lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper
på ersättningar som finansieras
med arbetsskadeavgifter.
Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring,
2. kostnader för tillsyn av ar-
betslöshetskassornas utbetalning av
arbetslöshetsersättning enligt lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor,
och
3. utbildningsbidrag till sådan
deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning enligt förordningen (1987:406)
om arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering enligt
förordningen (1987:405) om den
2. kostnader för tillsyn av ar-
betslöshetskassornas utbetalning av
arbetslöshetsersättning enligt lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor,
3. utbildningsbidrag i form av
dagpenning till deltagare i arbets-
marknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering eller sådan verk-
samhet för ungdomar mellan 20
och 24 år som anordnas av en
3 Senaste lydelse 1997:240.
4 Senaste lydelse 1997:249.
102
|
arbetsmarknadspolitiska verksam- |
kommun, under förutsättning att Prop. 1997/98:151 4. kostnader enligt lönegaranti- 5. statliga ålderspensionsavgifter |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster
som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret
tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till
tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt-
ningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra
stycket samt i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som
är födda 1937 eller tidigare.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 §
fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras på
konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pen-
sionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995-1997 beräkna framkomna
skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar
summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år.
Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni 1999. Sådan
reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000.
7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka
kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också
avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form
av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning
av sådan folkpension.
8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse
med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid
tillämpningen av överenskommelsen från och med den 1 januari 1999
fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan
pension.
103
2.8
Härigenom föreskrivs att 2-4 och 6 §§ lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:151
Nuvarande lydelse
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala all-
män pensionsavgift med 6,95 pro-
cent
Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
Avgiften beräknas på sådan in-
komst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om
den enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt kommunal-
skattelagen (1928:370). Inkomst
av anställning och inkomst av an-
nat förvärvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av an-
ställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft
att bestrida i innehavd anställning,
i den mån kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning,
överstiger ettusen kronor.
Avgiften beräknas på summan
av inkomsterna till den del sum-
man inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet
som anges i 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.
Föreslagen lydelse
§2
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för vaije år betala all-
män pensionsavgift med 6,95 pro-
cent.
§3
Avgiften beräknas dels på sådan
inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension, dels
på sådan inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 2 kap.
nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av an-
ställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren har
haft i arbetet i den utsträckning
kostnaderna, minskade med er-
hållen kostnadsersättning, över-
stiger ettusen kronor.
Vid beräkning av avgiften bort-
ses från inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvs-
arbete till den del summan av in-
komsterna överstiger 8,06 gånger
det förhöjda prisbasbeloppet som
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
2
Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
3 Senaste lydelse 1997:936.
104
anges i 1 kap. 6§ (1962:381) Prop. 1997/98:151
lagen om allmän försäkring. Där-
vid skall i första hand bortses från
inkomst av annat förvärvsarbete.
Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
Avgift skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt
65 år.
Avgift skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som
avses i 3 §, om inkomsterna under-
stiger 24 procent av det för året
gällande prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension enligt
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension och tilläggs-
pension z form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som
uppbärs från och med den 1 januari 1999.
3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för
avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare.
4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in-
faller under denna tid och hela beskattningsåret.
5. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av
folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om
4 Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.
5 Senaste lydelse 1997:936.
105
allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av Prop. 1997/98:151
ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av
sådan folkpension.
106
2.9
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 §, 22 kap. 1 och 12 §§ samt ru-
briken närmast före 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tilläggspensionsavgift Ålderspensionsavgift och
allmän pensionsavgift
Vid tillgodoräkning av pen-
sionspoäng enligt 11 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall beräkningen av hur
stor del av tilläggspensionsav-
giften som den skattskyldige har
betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är
minst lika stor som den slutliga
skatten anses hela avgiften vara
betald. Om betald preliminär skatt
understiger den slutliga skatten
anses så stor del av det betalda
beloppet avse avgift som mot-
svarar hela avgiftens andel av den
slutliga skatten. Samtliga betal-
ningar som görs under inkomståret
och fram till tidpunkten för debite-
ring av slutlig skatt enligt det
grundläggande beslutet om sådan
skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den
debitering som avses i andra
stycket men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret an-
ses som betalning av obetald avgift
till samma kvotdel som obetald
avgift utgör av den skattskyldiges
sammanlagda skuld vid den tid-
punkt då betalningen görs. Det-
samma gäller om avgiften debite-
rats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig
skatt i fråga om belopp som be-
12 §
Vid beräkning av pensionsrätt
och pensionspoäng enligt 4 kap.
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall be-
räkningen av hur stor del av
ålderspensionsavgiften och den
allmänna pensionsavgiften som
den skattskyldige har betalat göras
enligt följande.
Om betald preliminär skatt är
minst lika stor som den slutliga
skatten anses avgifterna vara till
fullo betalda. Om betald prelimi-
när skatt understiger den slutliga
skatten anses så stor del av det
betalda beloppet avse avgifter som
motsvarar avgifternas andel av den
slutliga skatten. Samtliga betal-
ningar som görs under inkomståret
och fram till tidpunkten för debite-
ring av slutlig skatt enligt det
grundläggande beslutet om sådan
skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den
debitering som avses i andra
stycket men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret an-
ses som betalning av obetalda av-
gifter till samma kvotdel som de
obetalda avgifterna utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld
vid den tidpunkt då betalningen
görs. Detsamma gäller om av-
gifterna debiterats på ett annat sätt
än genom ett grundläggande beslut
om slutlig skatt i fråga om belopp
107
talas före utgången av fjärde
månaden efter den månad då
skatten debiterades.
Om avgiften för visst inkomstår
sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats
fram enligt andra och tredje
styckena.
Avgift som inte har betalats en-
ligt tredje stycket tas inte ut.
som betalas före utgången av
ljärde månaden efter den månad då
skatten debiterades.
Om avgifterna för visst in-
komstår sätts ned anses det belopp
som har betalats ändå vara det som
räknats fram enligt andra och
tredje styckena.
Avgifter som inte har betalats
enligt tredje stycket tas inte ut.
Prop. 1997/98:151
Beslut av skattemyndigheten
eller Riksskatteverket får, utom i
de fall som avses i 2 §, överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige. Beslut som
myndighet fattat enligt 13 kap. 1 §
överklagas hos regeringen. Skatte-
myndighetens beslut får över-
klagas också av Riksskatteverket.
Vid överklagande av beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
gäller 11—13 §§ lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Beslut av skattemyndigheten
eller Riksskatteverket får, utom i
de fall som avses i 2 §, överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige. Beslut som
myndighet fattat enligt 13 kap. 1 §
överklagas hos regeringen. Skatte-
myndighetens beslut får, utom i de
fall som avses i andra stycket,
överklagas också av Riksskatte-
verket.
Skattemyndighetens beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
får överklagas också av Riksför-
säkringsverket. Vad som sägs i
denna lag om överklagande av
Riksskatteverket skall då i stället
gälla Riksförsäkringsverket. Vid
sådant överklagande gäller dess-
utom 13 kap. 22 § första och tredje
styckena lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension.
I fråga om överklagande av läns-
rättens eller kammarrättens beslut
om avgiftsunderlag för egenav-
gifter gäller 12 och 13 §§ lagen
(1959:551) om beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
12 §
I fråga om överklagande av läns-
rättens eller kammarrättens beslut
om avgiftsunderlag för egenav-
gifter gäller 13 kap. 22 § första och
tredje styckena lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
108
2.10
Härigenom föreskrivs att 46 § 1 mom., 48 § 2 mom., punkt 19 av an-
visningarna till 23 §, punkt 7 av anvisningarna till 33 § och punkt 6 av
anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 mom.1 Avdrag får efter yrkan-
de av den skattskyldige och med
de begränsningar som anges i
andra-fjärde styckena, göras för
underskott av förvärvskälla som är
hänförlig till aktiv näringsverk-
samhet enligt 11 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
1 mom. Avdrag får efter yrkande
av den skattskyldige och med de
begränsningar som anges i andra-
fjärde styckena, göras för under-
skott av förvärvskälla som är hän-
förlig till aktiv näringsverksamhet
enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende
det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan
(startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskatt-
ningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges
inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skatt-
skyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisning-
arna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit be-
rättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda
begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller
därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som när-
mast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan del-
ägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget för-
behållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än
vad som anges i 18 § tredje stycket eller
3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 §
10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
eller
4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens
begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag
göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna
tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifter-
na i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag
för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för
Senaste lydelse 1995:1624.
109
avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av
beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redo-
visat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas
även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst.
2 mom.2 Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.
Grundavdraget uppgår till 0,24 bas-
belopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 basbelopp. För
taxerad inkomst som överstiger
1,86 men inte 3,04 basbelopp upp-
går grundavdraget till 0,24 basbe-
lopp ökat med 25 procent av det
belopp varmed den taxerade in-
komsten överstiger 1,86 men inte
2,89 basbelopp. För taxerad inkomst
som överstiger 3,04 basbelopp
uppgår grundavdraget till det belopp
som enligt föregående mening ut-
går vid en taxerad inkomst på 3,04
basbelopp minskat med 10 procent
av det belopp varmed den taxerade
inkomsten överstiger 3,04 bas-
belopp, dock lägst till 0,24 bas-
belopp.
Med basbelopp avses basbelop-
pet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för året före
taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av nä-
ringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap.
3 § lagen om allmän försäkring
och tjänst minskad med avdrag
som avses i 46 §. I inkomst av
tjänst inräknas därvid inte intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i. Som avdrag enligt
46 § räknas därvid inte avdrag som
på grund av dispens enligt punkt 6
ljärde stycket av anvisningarna till
46 § grundas på inkomst av passiv
näringsverksamhet eller intäkt som
Grundavdraget uppgår till 0,24 pris-
basbelopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 prisbasbelopp.
För taxerad inkomst som över-
stiger 1,86 men inte 3,04 pris-
basbelopp uppgår grundavdraget
till 0,24 prisbasbelopp ökat med
25 procent av det belopp varmed
den taxerade inkomsten överstiger
1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp.
För taxerad inkomst som över-
stiger 3,04 prisbasbelopp uppgår
grundavdraget till det belopp som
enligt föregående mening utgår vid
en taxerad inkomst på 3,04 pris-
basbelopp minskat med 10 procent
av det belopp varmed den taxerade
inkomsten överstiger 3,04 prisbas-
belopp, dock lägst till 0,24 pris-
basbelopp.
Med prisbasbelopp avses pris-
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för året före
taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av nä-
ringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 2 kap.
6 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension och tjänst
minskad med avdrag som avses i
46 §. I inkomst av tjänst inräknas
därvid inte intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i. Som
avdrag enligt 46 § räknas därvid
inte avdrag som på grund av
dispens enligt punkt 6 fjärde
stycket av anvisningarna till 46 §
grundas på inkomst av passiv nä-
2 Senaste lydelse 1996:1331.
110
avses i 32 § 1 mom. första stycket ringsverksamhet eller intäkt som Prop. 1997/98:151
h. avses i 32 § 1 mom. första stycket
h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Anvisningar
till 23 §
19.3 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.
Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk-
samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jord-
bruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall
ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskatt-
ningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar
den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis-
ningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till
inkomst av anställning enligt 11 kap.
2 § första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster får
dock avdraget uppgå till högst
20 procent.
2) intäkt som är att hänföra till
inkomst av anställning enligt
2 kap. 3—5, 15 och 16 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster eller skattskyldiga som
avses i 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster får dock avdraget
uppgå till högst 20 procent.
Vad som har sagts i första-ljärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget
har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första
och andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en med-
hjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den
andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt
för envar av makarna.
3 Senaste lydelse 1997:950.
111
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid själv- Prop. 1997/98:151
deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
till
7.4 Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån av-
gifterna hänför sig till sådan intäkt
av tjänst som enligt 11 kap. 3 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring utgör inkomst av annat
förvärvsarbete.
33 §
7. Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån av-
gifterna hänför sig till sådan intäkt
av tjänst som enligt 2 kap. 6 §
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension utgör in-
komst av annat förvärvsarbete.
Fran sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent
eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension
eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag
beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskatt-
ning nästföljande beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan in-
täkt av tjänst som avses i första
stycket minskad med andra från
intäkten avdragsgilla kostnader än
som avses i föregående stycke och
med inkomst som avses i 11 kap.
3 f första stycket d lagen om all-
män försäkring.
Underlaget utgörs av sådan in-
täkt av tjänst som avses i första
stycket minskad med andra från
intäkten avdragsgilla kostnader än
som avses i föregående stycke och
med inkomst som avses i 2 kap.
6 § första stycket 5 lagen om in-
komstgrundad ålderspension.
till 46 §
6.5 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk-
ringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen
förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten-
skapsskillnad pågått.
Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pen-
sionssparkonto som avses i punkt 7,
1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap.
3§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring före avdrag enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 §, före
avdrag för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § på sådan
inte överstiga summan av
1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 2 kap.
6 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna
till 23 §, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
4 Senaste lydelse 1997:950.
5 Senaste lydelse 1996:1331.
112
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter och
till 23 § på sådan pensionsförsäk- Prop. 1997/98:151
ring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter
och
2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i.
Avdraget beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst
som avses i 1 och 2 och får uppgå
till högst ett belopp som motsvarar
hälften av det basbelopp som en-
ligt lagen om allmän försäkring
bestämts för året närmast före
taxeringsåret och dessutom i fråga
om
a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst
25 procent av inkomsten före
avdrag enligt punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 §, före avdrag för
särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 20 procent
av den del av nyss nämnda
inkomst som överstiger tjugo men
inte fyrtio gånger nämnda basbe-
lopp,
b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning och inte är
anställd i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening vari han har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §
Avdraget beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst
som avses i 1 och 2 och får uppgå
till högst ett belopp som motsvarar
hälften av det prisbasbelopp som
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring bestämts för året när-
mast före taxeringsåret och dess-
utom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst
25 procent av inkomsten före
avdrag enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 §, före avdrag
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
prisbasbelopp samt högst 20 pro-
cent av den del av nyss nämnda
inkomst som överstiger tjugo men
inte fyrtio gånger nämnda pris-
basbelopp,
b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning och inte är
anställd i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening vari han har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §
113
till sammanlagt högst 35 procent
av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 25 procent
av den del av inkomsten som över-
stiger tjugo men inte trettio gånger
nämnda basbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
basbelopp. - Avdrag enligt detta
stycke beräknas i sin helhet an-
tingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om
inkomsten varit hänförlig till en
och samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt detta
stycke både i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet och som allmänt
avdrag skall den del av avdraget
som beräknas på ett halvt basbe-
lopp fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av
de sammanlagda avdragsgrundan-
de inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregå-
ende stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig,
som redovisar inkomst som är att
anse som inkomst endast av tjänst
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvud-
till sammanlagt högst 35 procent
av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
prisbasbelopp samt högst 25 pro-
cent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda prisbasbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
prisbasbelopp. - Avdrag enligt
detta stycke beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om
inkomsten varit hänförlig till en
och samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt detta
stycke både i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet och som allmänt
avdrag skall den del av avdraget
som beräknas på ett halvt prisbas-
belopp fördelas efter respektive
avdragsgrundande inkomsts andel
av de sammanlagda avdragsgrun-
dande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregå-
ende stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig,
som redovisar inkomst som är att
anse som inkomst endast av tjänst
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvud-
Prop. 1997/98:151
114
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med
belopp, beräknat som för skatt-
skyldig som avses i andra stycket
b. Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast före-
gående meningarna får dock inte
beräknas för inkomst som härrör
från aktiebolag eller ekonomisk
förening vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som - själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son - bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvs-
källan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett be-
tryggande pensionsskydd, får av-
drag beräknas även på inkomst av
kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före
avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster före
avdraget samt på sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det basbe-
lopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med
belopp, beräknat som för skatt-
skyldig som avses i andra stycket
b. Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregå-
ende meningarna får dock inte be-
räknas för inkomst som härrör från
aktiebolag eller ekonomisk före-
ning vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som - själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son - bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvs-
källan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett be-
tryggande pensionsskydd, får av-
drag beräknas även på inkomst av
kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före
avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster före
avdraget samt på sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för vaije år som driften pågått
motsvarar tio gånger det prisbas-
belopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
Prop. 1997/98:151
115
driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redo-
visats som inkomst av förvärvs-
källan i förekommande fall före
avdraget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsförsäk-
ring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redo-
visats som inkomst av förvärvs-
källan i förekommande fall före
avdraget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsförsäk-
ring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Prop. 1997/98:151
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i
andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för av-
gift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte
med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av in-
komster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag,
som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det
beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får ut-
nyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betal-
ningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som
återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
116
Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av Prop. 1997/98:151
att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som
intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del av-
draget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i in-
komstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i
fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget
kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till
23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fort-
farande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
117
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Särskild löneskatt skall för vaije
år betalas till staten med 24,26 pro-
cent på
1. lön eller annan ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång
är 65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för ar-
betstagare,
3. avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsför-
säkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund,
det för kommunerna och lands-
tingen gemensamma organet för
administration av personalpension
eller Sjukvårdens och social-
vårdens planerings- och rationa-
liseringsinstitut, under förutsätt-
ning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal eller av
annan arbetsgivare, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad
som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt
Särskild löneskatt skall för vaije
år betalas till staten med 18,09 pro-
cent på lön eller annan ersättning
till arbetstagare som vid årets
ingång är 65 år eller äldre och i
övrigt med 24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för ar-
betstagare,
2. avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsför-
säkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund,
det för kommunerna och lands-
tingen gemensamma organet för
administration av personalpension
eller Sjukvårdens och social-
vårdens planerings- och rationa-
liseringsinstitut, under förutsätt-
ning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal eller av
annan arbetsgivare, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad
som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utges enligt
Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Senaste lydelse 1997:940.
118
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgör komp-
lement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som fast-
ställts i kollektivavtal mellan ar-
betsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen ut-
går i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad
inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstan-
delsstiftelse som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller en annan
juridisk person med motsvarande
ändamål med undantag för bidrag
som lämnas till en pensions- eller
personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgör komp-
lement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
5. ersättning som utges på
grund av ansvarighetsförsäkring
som åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen ut-
ges i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad
inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstan-
delsstiftelse som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller en annan
juridisk person med motsvarande
ändamål med undantag för bidrag
som lämnas till en pensions- eller
personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt
av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund
av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kost-
nader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt
denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget tillämpas bestämmel-
serna i 2 kap. 3-5 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter med
undantag av 4 § första stycket 2
och 13.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 6
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före ut-
gången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada som
Vid bestämmande av skatte-
underlaget tillämpas bestämmel-
serna i 2 kap. 3-5 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter med
undantag av 4 § första stycket 13
och 5 / andra stycket första
meningen.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 5
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före ut-
gången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada som
119
inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän för-
säkringskassa efter utgången av
juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten be-
tala särskild löneskatt med 24,26 pro-
cent på inkomst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) av an-
nan näringsverksamhet här i landet
än sådan aktiv näringsverksamhet
som avses i 11 kap. 3 § första
stycket lagen (1962:381) om all-
män försäkring (passiv närings-
verksamhet) samt, om den skatt-
skyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men
under hela året uppburit hel
ålderspension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i 3 kap.
4 § andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i punkt 12 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
eller enligt sådan trygghetsförsäk-
ring som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Skatt be-
räknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap.
4 § lagen om socialavgifter. Be-
dömningen om näringsverksamhet
är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunal-
skattelagen.
3 Senaste lydelse 1997:940.
inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän för-
säkringskassa efter utgången av
juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv
gånger prisbasbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen om allmän försäk-
ring.
§3
En enskild person eller ett döds-
bo skall för vaije år till staten be-
tala särskild löneskatt med 24,26 pro-
cent på inkomst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) av an-
nan näringsverksamhet här i landet
än sådan aktiv näringsverksamhet
som avses i 2 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension (passiv näringsverk-
samhet) samt på ersättning som
utges enligt sådan avtalsgrupp-
sjukförsäkring som avses i punkt
12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som
avses i nämnda anvisningspunkt
till den del ersättningen utges i
form av engångsbelopp som inte
utgör kompensation för mistad
inkomst. Om en skattskyldig före
årets början har fyllt 65 år eller
inte har fyllt 65 år men under hela
året uppburit hel ålderspension
skall särskild löneskatt betalas
med 18,09 procent eller, om en
skattskyldig avlidit under året,
med 24,26 procent på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialav-
gifter. Bedömningen om närings-
verksamhet är aktiv eller passiv
görs för en förvärvskälla enligt
kommunalskattelagen.
Prop. 1997/98:151
120
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
Prop. 1997/98:151
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från
och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som
efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter ut-
gången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av be-
skattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 1 och 2 §§ gäller fortfarande för personer som
är födda 1937 eller tidigare.
121
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden1
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 44 § skall lyda ”V Anmälningsskyldig-
het” och att rubriken närmast före 45 § skall lyda ”VI Sammanställning
och redovisning”,
dels att det i lagen skall föras in nio nya paragrafer, 43 a-43 i §§, samt
närmast före 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till
Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första-sjätte fondstyrelserna.
Bestämmelser om första-tredje
fondstyrelserna finns i 2-16, 21-
25, 44 och 45 §§ samt om fjärde-
sjätte fondstyrelserna i 26, 28-37,
39 och 43^15 §§.
Riksförsäkringsverket skall vaije
år överföra
1. till första fondstyrelsens för-
valtning tilläggspensionsavgifter
som erläggs av staten, kommuner
och därmed jämförliga samfällig-
heter samt av bolag, föreningar
och stiftelser, i vilka staten, kom-
muner eller därmed jämförliga
samfälligheter har ett bestäm-
mande inflytande,
2. till andra fondstyrelsens för-
1 Lagen omtryckt 1991:1857.
2 Senaste lydelse 1997:952.
3 Senaste lydelse 1997:1034.
De medel som enligt 8 kap. 2 §
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension förs till
Premiesparfonden inom Allmänna
pensionsfonden skall förvaltas av
sjunde fondstyrelsen.
Bestämmelser finns om första-
tredje fondstyrelserna i 2-16, 21-
25, 44 och 45 §§, om fjärde-sjätte
fondstyrelserna i 26, 28-37, 39,
43, 44 och 45 §§ samt om sjunde
fondstyrelsen i 43 a-45 §§.
§3
Av de medel som avses i 1 §
första stycket skall Riksförsäk-
ringsverket vaije år överföra till
1. första fondstyrelsens förvalt-
ning ålderspensionsavgifter som
erläggs av staten, kommuner och
därmed jämförliga samfälligheter
samt av bolag, föreningar och
stiftelser, i vilka staten, kommuner
eller därmed jämförliga samfällig-
heter har ett bestämmande in-
flytande,
2. andra fondstyrelsens förvalt-
122
valtning tilläggspensionsavgifter
som erläggs av andra arbetsgivare
än som har nämnts under 1, såvitt
de avser ett avgiftsunderlag som
per år överstiger 240 gånger det
basbelopp som gäller enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
samt
3. till tredje fondstyrelsens för-
valtning övriga tilläggspensions-
avgifter,
4. till första-tredje fondstyrel-
sernas förvaltning pensionsavgifter
enligt lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift fördelade på
respektive fondstyrelse med en
andel som motsvarar den andel av
tilläggspensionsavgiftema som förs
till var och en av fondstyrelserna.
ning ålderspensionsavgifter som
erläggs av andra arbetsgivare än de
som har nämnts under 1, om av-
giftsunderlaget per år överstiger
240 gånger det prisbasbelopp som
gäller enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
3. tredje fondstyrelsens förvalt-
ning övriga ålderspensionsavgif-
ter,
4. första-tredje fondstyrelsernas
förvaltning pensionsavgifter enligt
lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift fördelade på respektive
fondstyrelse med en andel som
motsvarar den andel av ålderspen-
sionsavgifterna som förs till var
och en av fondstyrelserna.
Prop. 1997/98:151
Vad som sägs i första stycket 1-4 gäller med den begränsning som
följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt
att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket.
Till vaije fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen
av de medel som styrelsen förvaltar.
Pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende försäkringen för tilläggs-
pension skall, i den mån andra
medel inte står till förfogande,
betalas genom tillskott som riks-
försäkringsverket erhåller från
fondstyrelserna. De medel som
behövs för ett kalenderår skall till-
skjutas av varje fondstyrelse i för-
hållande till de avgifter som under
det närmast föregående året har
överförts till dess förvaltning.
Pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende försäkring för inkomst-
pension och tilläggspension enligt
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension samt för-
säkring för tilläggspension i form
av ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall, i den mån andra medel inte
står till förfogande, betalas genom
tillskott som Riksförsäkringsverket
erhåller från fondstyrelserna. De
medel som behövs för ett kalen-
derår skall tillskjutas av varje
fondstyrelse i förhållande till de
avgifter som under det närmast
föregående året har överförts till
dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostna-
derna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
123
Vaije fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av rege-
ringen. Av ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som före-
träder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare,
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av ar-
betsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder kon-
sumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetstagare samt
Prop. 1997/98:151
i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar
av arbetsgivare, fyra efter förslag
av rikssammanslutningar av ar-
betstagare och två efter förslag av
sammanslutningar som företräder
personer vilka erlägger egenav-
gifter för tilläggspension.
i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar
av arbetsgivare, fyra efter förslag
av rikssammanslutningar av ar-
betstagare och två efter förslag av
sammanslutningar som företräder
personer vilka erlägger egenav-
gifter för ålderspension.
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.
För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skall
vara bosatta i Sverige och får inte
vara underåriga eller ha förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Ledamöter och suppleanter skall
vara bosatta i Sverige och får inte
vara underåriga, i konkurs, under-
kastade näringsförbud eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld-
rabalken.
IV Sjunde fondstyrelsen
43a§
Sjunde fondstyrelsen skall för-
valta en särskild fond inom All-
männa pensionsfonden, Premie-
sparfonden.
Fonden skall förvaltas för de
ändamål som framgår av bestäm-
melserna om premiepension z
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension. Fond-
styrelsen skall i sin förvaltning
handla uteslutande i pensionsspa-
rarnas intresse.
Fondstyrelsen skall ta emot
medel till och betala ut medel från
fonden enligt de anvisningar som
Senaste lydelse 1988:1301.
124
Premiepensionsmyndigheten läm- Prop. 1997/98:151
nar.
Premiesparfonden skall vara in-
delad i fondandelar. Alla fond-
andelar skall vara lika stora.
Värdet av en fondandel är
fondens värde delat med antalet
fondandelar. Fondens tillgångar
skall värderas med ledning av
gällande marknadsvärde. Fond-
styrelsen skall dagligen beräkna
fondandelsvärdet och underrätta
Premiepensionsmyndigheten om
värdet.
När medel tillförs fonden, skall
fondstyrelsen utfärda fondandelar
till Premiepensionsmyndigheten.
När medel betalas ur fonden, skall
det ske genom inlösen av fond-
andelar.
43 c §
Fondstyrelsen skall förvalta
fondmedlen så att den totala risk-
nivån är låg, samtidigt som med-
len ger så god avkastning som
möjligt.
Fondstyrelsen får inte förvärva
så många aktier i ett svenskt aktie-
bolag att röstetalet för dem till-
sammans med fondstyrelsens
övriga aktier i samma bolag över-
stiger fem procent av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget.
43 d§
Fondstyrelsen får rösta för ak-
tier som den förvärvat till Premie-
sparfonden endast när kravet på
avkastning enligt 43 c § första
stycket eller behovet att trygga
placeringarnas säkerhet inte kan
tillgodoses på annat sätt.
43 e§
Följande bestämmelser i lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder, och föreskrifter som har
125
meddelats med stöd av dessa be-
stämmelser, skall gälla för förvalt-
ningen av Premiesparfonden:
- 6 a § om skyldighet för revisor
att anmäla vissa förhållanden till
Finansinspektionen,
- 7 § om förbud för vissa perso-
ner med insynsställning att handla
med en värdepappersfond,
- 9 och 10 §§ om upprättande
och godkännande av fondbestäm-
melser,
- 12 § om företrädare för an-
delsägarna i en värdepappersfond
m.m.,
- 13 § första stycket 2-4 och
andra stycket om förbud mot att ta
upp lån m.m.,
- 17—22 §§, 23 § första stycket 2
och 3 samt 24-25 §§ om placering
av medel i en värdepappersfond,
- 26-29 §§ om information om
en värdepappersfond,
- 32 § första stycket om inlösen
av fondandelar, och
-47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser och föreskrifter som
anges i första stycket skall Premie-
sparfonden anses som en värde-
pappersfond och Premiepensions-
myndigheten som fondandelsägare.
Vad som sägs om fondbolag skall
avse sjunde fondstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får,
utom såvitt avser 47 § om skade-
stånd, medge undantag från de
bestämmelser som anges i första
stycket. Ett beslut enligt detta
stycke som meddelats av en annan
myndighet än regeringen, får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
43f§
Fondstyrelsen skall bestå av sju
ledamöter, som förordnas av
Prop. 1997/98:151
126
regeringen. Av ledamöterna för-
ordnas en till ordförande och en
till vice ordförande.
Om en ledamot entledigas eller
avlider eller om hans uppdrag av
annat skäl upphör under den tid
för vilken han blivit förordnad,
skall en ny ledamot förordnas i
hans ställe för den återstående
tiden.
43g§
Fondstyrelsen skall ingå samar-
betsavtal enligt 8 kap. 3 § första
stycket 2 lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med
Premiepensionsmyndigheten samt
göra de åtaganden som anges i
samma stycke 3, 4 och 6.
43 h §
Fondstyrelsen skall stå under
tillsyn av Finansinspektionen. För
tillsynen gäller bestämmelserna i
39-42 och 46 §§ lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder och de
föreskrifter som har meddelats i
anslutning till dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser och föreskrifter som
anges i första stycket skall vad som
sägs om fondbolag avse sjunde
fondstyrelsen.
43 i §
Bestämmelserna i 3 § andra
stycket, 4 § fjärde stycket, 5 §
första och andra styckena, 7-10 §§,
11 § tredje och fjärde styckena, 16
och 16 a samt 21-25 §§ gäller
också i fråga om sjunde fond-
styrelsen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, förvaltnings-
kostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form av ålders-
pension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer
som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap.
samma lag, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom
Prop. 1997/98:151
127
tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första-tredje Prop. 1997/98:151
fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas
av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast
föregående året har överförts till dess förvaltning.
3. Första-tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra
45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år 2000.
Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den 30 juni,
den 30 september och den 31 december respektive år. Varje fondstyrelse
skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala marknadsvärdet
vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de tillgångar som
styrelsen förvaltar.
128
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)’
dels att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 9 kap. 25 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Riksförsäkringsverket
och domstol i ärende enligt lag-
stiftningen om allmän försäkring
eller arbetsskadeförsäkring eller
om annan jämförbar ekonomisk
förmån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning eller ersätt-
ning för sjukgymnastik, för uppgift
om någons hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om
det kan antas att den som upp-
giften rör eller någon honom när-
stående lider men om uppgiften
röjs. Samma sekretess gäller hos
annan myndighet på vilken det
ankommer att handlägga ärende
enligt lagstiftning som nu har
nämnts. I fråga om myndighet som
anges i 8 § gäller dock bestämmel-
serna där.
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Premiepensionsmyn-
digheten, Riksförsäkringsverket
och domstol i ärende enligt lag-
stiftningen om allmän försäkring,
inkomstgrundad ålderspension
eller arbetsskadeförsäkring eller
om annan jämförbar ekonomisk
förmån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning eller ersätt-
ning för sjukgymnastik, för uppgift
om någons hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om
det kan antas att den som upp-
giften rör eller någon honom när-
stående lider men om uppgiften
röjs. Samma sekretess gäller hos
annan myndighet på vilken det
ankommer att handlägga ärende
enligt lagstiftning som nu har
nämnts. I fråga om myndighet som
anges i 8 § gäller dock bestämmel-
serna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:1661.
129
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring och lagstift-
ningen om sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om inkomstgrundad ålders-
pension och lagstiftningen om
sjuklön.
Prop. 1997/98:151
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år
eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
9 kap.
25 §
Sekretess gäller hos en allmän
försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsverket
och domstol i ärende enligt
lagstiftningen om inkomstgrundad
ålderspension för uppgift om
1. hur premiepensionsmedel har
placerats för en enskilds räkning,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att han eller hon
lider men, och
2. vad en pensionssparare har
bestämt om efterlevandeskydd en-
ligt 10 kap. lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
Utan hinder av sekretess får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om inkomstgrundad ålderspension.
Sekretess enligt första stycket 2
gäller inte sedan pensionsspararen
har avlidit.
I fråga om uppgift i allmän
handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
130
2.14
Härigenom föreskrivs att 1-3, 9 och 11-15 §§ socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Denna lag gäller personregister
för sådan verksamhet i fråga om
socialförsäkringsförmåner samt
andra förmåner och ersättningar
som enligt lag eller förordning
eller särskilt beslut av regeringen
ankommer på de allmänna försäk-
ringskassorna eller Riksförsäkrings-
verket (socialförsäkringsregister).
Denna lag gäller personregister
för sådan verksamhet i fråga om
socialförsäkringsförmåner samt andra
förmåner och ersättningar som
enligt lag eller förordning eller
särskilt beslut av regeringen an-
kommer på de allmänna försäk-
ringskassorna, Premiepensionsmyn-
digheten eller Riksförsäkringsverket
(socialförsäkringsregister).
Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973:289).
De allmänna försäkringskassorna
och Riksförsäkringsverket får föra
socialförsäkringsregister enligt
denna lag för de ändamål som
anges i 3 §.
De allmänna försäkrings-
kassorna och Riksförsäkringsver-
ket får använda socialförsäkrings-
register för
1. handläggning av ärenden som omfattas av 1 § första stycket,
2. förberedande åtgärder för handläggning enligt 1, samt
3. uppföljning, utvärdering, tillsyn och framställning av statistik
avseende verksamhet enligt 1 och 2.
Utan hinder av de begränsningar
som följer av 7 och 8 §§ får
följande uppgifter registreras i
fråga om avgöranden av domstol,
Riksförsäkringsverket eller allmän
försäkringskassa i ärenden som
omfattas av 1 § första stycket:
De allmänna försäkringskassorna,
Premiepensionsmyndigheten och
Riksförsäkringsverket lar föra social-
försäkringsregister enligt denna lag
för de ändamål som anges i 3 §.
De allmänna försäkringskass-
orna, Premiepensionsmyndigheten
och Riksförsäkringsverket får
använda socialförsäkringsregister
för
Utan hinder av de begränsningar
som följer av 7 och 8 §§ får
följande uppgifter registreras i
fråga om avgöranden av domstol,
Riksförsäkringsverket, Premiepen-
sionsmyndigheten eller allmän för-
säkringskassa i ärenden som om-
fattas av 1 § första stycket:
131
1. utgången,
2. de bestämmelser som har tillämpats, och
3. huruvida avgörandet har överklagats.
Socialförsäkringsregister som Socialförsäkringsregister som
förs särskilt för en allmän försäk- förs särskilt för en allmän försäk-
Prop. 1997/98:151
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna eller för Riksförsäk-
ringsverket för handläggning av
ärenden får innehålla handlingar
som har kommit in eller framställts
i ett ärende. För uppgifter i sådana
handlingar gäller inte de begräns-
ningar som följer av 7-10 §§, om
uppgifterna har lämnats i ärendet
eller behövs för handläggningen
av detta.
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna, för Premiepen-
sionsmyndigheten eller för Riks-
försäkringsverket för handlägg-
ning av ärenden får innehålla
handlingar som har kommit in
eller framställts i ett ärende. För
uppgifter i sådana handlingar
gäller inte de begränsningar som
följer av 7-10 §§, om uppgifterna
har lämnats i ärendet eller behövs
för handläggningen av detta.
Socialförsäkringsregister får genom sambearbetning tillföras
1. uppgifter från andra socialförsäkringsregister, och
2. uppgifter som lämnas till en
allmän försäkringskassa eller
Riksförsäkringsverket med stöd av
en särskild bestämmelse i lag eller
förordning om lämnande av upp-
gifter.
2. uppgifter som lämnas till en
allmän försäkringskassa, Premie-
pensionsmyndigheten eller Riks-
försäkringsverket med stöd av en
särskild bestämmelse i lag eller
förordning om lämnande av upp-
gifter.
Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektio-
nen kan följa att socialförsäkringsregister genom sambearbetning får
tillföras uppgifter utöver vad som anges i första stycket.
Registeransvariga för socialför-
säkringsregister som förs gemen-
samt för Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna
är verket samt varje för-
säkringskassa när det gäller be-
handling av uppgifter hos den för-
säkringskassan. För register som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna är försäkringskassan
registeransvarig. Riksförsäkrings-
verket är registeransvarigt för
Registeransvariga för socialför-
säkringsregister som förs gemen-
samt för Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna
är verket samt vaije för-
säkringskassa när det gäller be-
handling av uppgifter hos den för-
säkringskassan. För register som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna är försäkringskassan
registeransvarig. Premiepensions-
myndigheten är registeransvarig
132
socialförsäkringsregister som förs för socialförsäkringsregister som
särskilt för verket. förs särskilt för myndigheten.
Riksförsäkringsverket är register-
ansvarigt för socialförsäkrings-
register som förs särskilt för
verket.
Prop. 1997/98:151
Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna får
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som förs
gemensamt för verket och för-
säkringskassorna.
Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna får
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som förs
gemensamt för verket och för-
säkringskassorna. Om det behövs
för ändamål som avses i 3 § 1 eller
2 får även Premiepensionsmyndig-
heten ha direkt åtkomst till ett
sådant register med undantag för
sådana handlingar som avses i
11 §■
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs sär-
skilt för en allmän försäkringskassa får endast den försäkringskassan ha.
Om ett register förs särskilt för ett lokalt organs verksamhetsområde
inom försäkringskassan får dock endast det lokala organet ha direkt åt-
komst till uppgifterna.
Direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som förs
särskilt för Riksförsäkringsverket
får endast verket ha. Om det
behövs för ändamål som avses i
3 § 1 eller 2 får dock även en
allmän försäkringskassa ha direkt
åtkomst till ett sådant register med
undantag för sådana handlingar
som avses i 11 §.
Direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som förs
särskilt för Premiepensionsmyn-
digheten för endast myndigheten
ha. Om det behövs för ändamål
som avses i 3 § 1 eller 2 får dock
även en allmän försäkringskassa
och Riksförsäkringsverket ha
direkt åtkomst till ett sådant
register med undantag för sådana
handlingar som avses i 11 §.
Direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som förs
särskilt för Riksförsäkringsverket
får endast verket ha. Om det
behövs för ändamål som avses i
3 § 1 eller 2 får dock även en
allmän försäkringskassa och
Premiepensionsmyndigheten ha
direkt åtkomst till ett sådant
register med undantag för sådana
handlingar som avses i 11 §.
133
Behörighet för direkt åtkomst
till uppgifter i socialförsäkrings-
register enligt första-trecjfe styckena
får endast ges till den som behöver
ha tillgång till uppgifterna för att
kunna utföra sitt arbete.
Behörighet för direkt åtkomst Prop. 1997/98:151
till uppgifter i socialförsäkrings-
register enligt första-ffärde styckena
får endast ges till den som behöver
ha tillgång till uppgifterna för att
kunna utföra sitt arbete.
Statens löne- och pensionsverk
och det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet
för administration av personalpen-
sioner får, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer,
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister för de
ändamål som anges i 4 §. Bestäm-
melserna i 14 § fjärde stycket
gäller också för pensionsverket
och det gemensamma organet.
Statens löne- och pensionsverk
och det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet
för administration av personalpen-
sioner får, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer,
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister för de
ändamål som anges i 4 §. Bestäm-
melserna i 14 § femte stycket
gäller också för pensionsverket
och det gemensamma organet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
134
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av
någon som driver försäkringsrörelse.
Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1997:238) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuk-
lön eller lagen (1993:16) om för-
säkring mot vissa semesterlöne-
kostnader.
Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension, lagen
(1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring, lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring, lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring, lagen
(1991:1047) om sjuklön eller
lagen (1993:16) om försäkring mot
vissa semesterlönekostnader.
Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäk-
ringslagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren till-
lämpas dock 25, 54—58, 86-88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även i
fråga om sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser
gäller även 3 § första stycket.
Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer
av trafikskadelagen (1975:1410) eller på patientförsäkringar i den mån
annat följer av patientskadelagen (1996:799).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:243.
135
Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
dels att 2 §' skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Reglemente angående förvalt-
ningen av Riksförsäkringsverkets
fonder
Föreslagen lydelse
Lag med reglemente för förvalt-
ningen av Riksförsäkringsverkets
fonder
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1981:698.
136
2A1
Prop. 1997/98:151
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring på grund av under-
låten eller bristande avgiftsbetal-
ning inte tillgodoräknats den för-
säkrade till fullo, hänsyn tas till
den tilläggspension, som skulle ha
utgetts om full avgift erlagts. Där-
vid skall inte beaktas sådan tilläggs-
pension i form av änkepension,
omställningspension eller särskild
efterlevandepension som skulle ha
utgetts om full avgift erlagts.
4§‘
Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 4 kap. 8 §
lagen (1998:000) om inkomstgrun-
dad ålderspension på grund av
underlåten eller bristande avgifts-
betalning inte tillgodoräknats den
försäkrade till fullo, hänsyn tas till
den tilläggspension, som skulle ha
utgetts om full avgift betalats. Där-
vid skall inte beaktas sådan tilläggs-
pension i form av änkepension,
omställningspension eller särskild
efterlevandepension som skulle ha
utgetts om full avgift betalats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller i
fråga om pensionspoäng som tillgodoräknats före år 1999.
1 Senaste lydelse 1997:1041.
137
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 §§ lagen (1979:84) om delpen-
sionsförsäkring skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:151
Nuvarande lydelse
För att någon skall vara försäk-
rad för delpension fordras vidare
att han från och med det år då han
fyllde 45 år har varit förvärvsverk-
sam i sådan utsträckning att han
för minst tio år har tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst för
tilläggspension enligt 11 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Föreslagen lydelse
§'
För att någon skall vara försäk-
rad för delpension fordras vidare
att den försäkrade från och med
det år då han eller hon fyllde 45 år
har varit förvärvsverksam i sådan
utsträckning att han eller hon för
minst tio år har tillgodoräknats
pensionspoäng enligt 4 kap. 1 §
lagen (1998:000) om inkomstgrun-
dad ålderspension.
För en försäkrad som avses i 6 §
utgörs pensionsunderlaget av skill-
naden mellan hans genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstids-
minskningen och den förvärvsin-
komst som han efter arbetstids-
minskningen kan antas ha tills
vidare. Därvid tillämpas 8 § och
9 § andra stycket. Vid denna be-
räkning skall dock bortses från en
minskning av arbetstiden som över-
stiger 10 timmar per arbetsvecka i
förhållande till den försäkrades
arbetstid innan delpension först
beviljats.
Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstids-
minskningen beräknas med led-
ning av dels de pensionspoäng för
tilläggspension som han har till-
godoräknats för de närmaste fem
åren före arbetstidsminskningen,
dels det basbelopp som gällde vid
arbetstidsminskningen. Därvid skall
tilläggas en pensionspoäng för varje
år. Har inkomsten något år under-
För en försäkrad som avses i 6 §
utgörs pensionsunderlaget av skill-
naden mellan hans eller hennes
genomsnittliga förvärvsinkomst
före arbetstidsminskningen och den
förvärvsinkomst som han eller hon
efter arbetstidsminskningen kan
antas ha tills vidare. Därvid till-
lämpas 8 § och 9 § andra stycket.
Vid denna beräkning skall dock
bortses från en minskning av ar-
betstiden som överstiger 10 tim-
mar per arbetsvecka i förhållande
till den försäkrades arbetstid innan
delpension först beviljats.
Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstids-
minskningen beräknas med led-
ning av dels de pensionspoäng för
tilläggspension som han eller hon
har tillgodoräknats för de närmaste
fem åren före arbetstidsminskning-
en, dels det basbelopp som gällde vid
arbetstidsminskningen. Därvid skall
tilläggas en pensionspoäng för vaije
år. Har inkomsten något år
1 Senaste lydelse 1997:1043.
2 Senaste lydelse 1997:1043.
138
stigit vad som motsvarar en pen-
sionspoäng för det året, skall den
försäkrade i stället tillgodoräknas
motsvarande del av en pensions-
poäng. I förekommande fall skall
hänsyn tas även till pensionspoäng
som den försäkrade skulle ha
tillgodoräknats om han till fullo
erlagt tilläggspensionsavgift. Vid
beräkningen av den genomsnittliga
förvärvsinkomsten bortses från de
två år för vilka pensionspoängen är
lägst.
understigit vad som motsvarar en Prop. 1997/98:151
pensionspoäng för det året, skall
den försäkrade i stället tillgodo-
räknas motsvarande del av pen-
sionspoäng. I förekommande fall
skall hänsyn tas även till pensions-
poäng som den försäkrade skulle
ha tillgodoräknats om han eller
hon till fullo betalat ålderspen-
sionsavgift. Vid beräkningen av
den genomsnittliga förvärvsin-
komsten bortses från de två år för
vilka pensionspoängen är lägst.
Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen väsentligt från
vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad som kan moti-
veras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsför-
hållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av denna
inkomst bortses från sådana avvikelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
139
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och
dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa företag samt
uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller
14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För vaije sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om be-
loppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av
åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om in-
nehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om åter-
kallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter
som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen
(1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter
som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kon-
trolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Lydelse enligt prop. 1997/98:134.
Prop. 1997/98:151
140
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för
en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvida-
tion eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
Prop. 1997/98:151
12. Uppgift från kontrolluppgift
som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
skall lämnas utan föreläggande
samt från sådan särskild uppgift
som avses i 3 lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundan-
de inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
12. Uppgift från kontrolluppgift
som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
skall lämnas utan föreläggande
samt från sådan särskild uppgift
som avses i 2 kap. 19 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxe-
ringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tid-
punkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens
storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs
för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för vär-
dering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxe-
ringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är nä-
ringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot
skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöin-
komst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1988:000) och lagen (1998:000) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinveste-
ringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för be-
stämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om be-
slut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skatte-
reduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt
141
1 vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut om sådan
skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansomslut-
ning för koncemmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnads-
beloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 §
andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisations-
nummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsre-
konstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregist-
ret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohol-
lagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalat belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt
vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tids-
perioder som uppgifterna avser samt uppgifter från tullmyndigheter som
behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskatte-
lagen.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnum-
mer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum
för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av
annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och
datum för inkomstanmälan samt om utsänd person såvitt avser uppgifter
från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning.
Prop. 1997/98:151
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
142
2.20
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
En självdeklaration skall innehålla uppgifter om
1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun, beträffande utländsk juridisk person det
land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara
under någon del av beskattningsåret varit bosatt i Sverige, uppgift om den
tid som han haft bostad här,
2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,
3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,
4. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskatt-
ningsåret, om beskattningsbar förmögenhet uppkommer, dock i fall som
avses i 7 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt endast i den
utsträckning skattskyldighet för förmögenhet föreligger.
En självdeklaration skall dessutom
innehålla de uppgifter som för
särskilda fall föreskrivs i 16-24 §§
eller som behövs för beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighets-
skatt, avkastningsskatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om sär-
skild löneskatt på pensionskost-
nader eller expansionsmedelsskatt
enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel.
En självdeklaration skall dessutom
innehålla de uppgifter som för
särskilda fall föreskrivs i 16-24 §§
eller som behövs för beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1998:000) om inkomstgrun-
dad ålderspension, fastighetsskatt
enligt lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt, avkast-
ningsskatt enligt lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel, särskild löneskatt enligt
lagen (1991:687) om särskild löne-
skatt på pensionskostnader eller
expansionsmedelsskatt enligt lagen
(1993:1537) om expanionsmedel.
Senaste lydelse 1997:329.
143
Om en skattskyldig skall räkna in ett hemmavarande underårigt barns
tillgångar och skulder i sin förmögenhet enligt lagen om statlig för-
mögenhetsskatt, skall uppgift lämnas även om dessa.
Prop. 1997/98:151
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.
144
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1990:655) om återföring av obe-
skattade reserver skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Även om en inkomst som avses i
denna lag är att hänföra till aktiv
näringsverksamhet, skall den vid
tillämpning av 11 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3 kap. 4 § lagen (1981:691) om
socialavgifter samt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster be-
handlas som inkomst av passiv
näringsverksamhet om den skatt-
skyldige inte yrkar annat.
7§
Även om en inkomst som avses i
denna lag är att hänföra till aktiv
näringsverksamhet, skall den vid
tillämpning av 2 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension, 3 kap. 4 § lagen
(1981:691) om socialavgifter samt
2 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster behandlas som inkomst av
passiv näringsverksamhet om den
skattskyldige inte yrkar annat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1991:691.
145
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §2
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
folkpensionsavgiften och därefter
sjukförsäkringsavgiften, eller
2. i fråga om egenavgifter: folk-
pensionsavgiften och därefter i
angiven ordning sjukförsäkrings-
avgiften, delpensionsavgiften, ar-
betsskadeavgiften och tilläggspen-
sionsavgiften.
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
sjukförsäkringsavgiften och där-
efter föräldraförsäkringsavgiften,
eller
2. i fråga om egenavgifter:
sjukförsäkringsavgiften och där-
efter i angiven ordning föräldra-
fbrsäkringsavgiften, arbetsskade-
avgiften och efterlevandepen-
sionsavgiften.
I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller skattebetal-
ningslagen (1997:483).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången
i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1999 och i fråga om
egenavgifter som beräknas med ledning av 2000 års taxering.
Lagen omtryckt 1994:548.
2 Senaste lydelse 1997:594.
146
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs
om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om
skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning
av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning i 21 kap., om
överklagande i 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. skattebe-
talningslagen (1997:483). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då
gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som
där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Gävle. Med
skattedeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §.
13^ lagen (1959:551) om be-
räkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring finns be-
stämmelser om skyldighet för ar-
betsgivare att lämna särskild kon-
trolluppgift för beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst.
I 15 kap. 5 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
finns bestämmelser om skyldighet
för arbetsgivare att lämna särskild
kontrolluppgift för beräkning av
pensionsgrundande inkomst.
Om särskild inkomstskatt inte betalas inom den tid som anges i 14 §,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Lydelse enligt prop. 1997/98:134.
147
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret
uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster:
a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt till pensioner,
d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av
tj änstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, å andra
sidan summan av följande poster:
f) gottgörelse från pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt till pensioner,
h) 85 procent av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid be-
skattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåne-
räntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,
i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid till-
lämpning av denna paragraf.
I posten a i första stycket skall
inte räknas med avgift för sådan
gruppsjukförsäkring som omfattas
av 1 § första stycket 5 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.
I posten a i första stycket skall
inte räknas med avgift för sådan
gruppsjukförsäkring som omfattas
av 1 § första stycket 4 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
posten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla
om pensionsskuld som avses i posten h helt upplöses under beskatt-
ningsåret.
Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt
denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första
stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta
är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en ut-
fästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar ut-
fästelsen under posten i i första stycket ta upp det verkliga värdet av den
övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.
1 Senaste lydelse 1994:1926.
148
Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga Prop. 1997/98:151
grunder tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
149
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:645) om tillämplig lag för
vissa försäkringsavtal skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1997:238) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuk-
lön eller lagen (1993:16) om för-
säkring mot vissa semesterlöne-
kostnader.
4 §'
Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension, lagen
(1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring, lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring, lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring, lagen
(1991:1047) om sjuklön eller
lagen (1993:16) om försäkring mot
vissa semesterlönekostnader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:252.
150
Härigenom föreskrivs 13 kap. 10 § lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med
följande inkomster.
1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 11 kap. 2 och
3 §§ i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 2 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,
2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte be-
skattas i Sverige,
3. kompletterande delpension,
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
151
Prop. 1997/98:151
Härigenom föreskrivs att 1-3 §§
avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Arbetsgivare skall för vaije år
betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för arbetsgivaravgift till
folkpensioneringen enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter skall
betala egenavgifter skall för varje
år betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för egenavgift till folk-
pensioneringen enligt nämnda lag.
Allmän löneavgift tas ut med
4,48 procent av underlaget och
tillfaller staten.
lagen (1994:1920) om allmän löne-
Föreslagen lydelse
1§
Arbetsgivare skall för varje år
betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för arbetsgivaravgift till
efterlevandepensioneringen enligt
lagen (1981:691) om socialav-
gifter.
§
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter skall
betala egenavgifter skall för varje
år betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för egenavgift till
efterlevandepensioneringen enligt
nämnda lag.
§'
Allmän löneavgift tas ut med
8,04 procent av underlaget och
tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt
1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den avgiftsskyldige
inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig
till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela be-
skattningsåret.
Senaste lydelse 1997:939.
152
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10 § lagen (1996:304) om arvode m.m.
till Sveriges företrädare i Europaparlamentet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
9 kap.
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med
följande inkomster,
1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 11 kap. 2 och 3 §§
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring,
1. inkomst som är pensions-
grundande enligt 2 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,
2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte be-
skattas i Sverige,
3. kompletterande delpension och
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
153
Pensionssystemet i sin nuvarande utformning är inte tillräckligt robust
mot framtida ekonomiska och demografiska förändringar. En orsak till
den finansiella instabiliteten är prisindexeringen inom nuvarande system,
dvs. att intjänade pensionsrätter och utgående pensioner skrivs upp med
prisutvecklingen och inte med löneutvecklingen. Det innebär att
pensionernas storlek anpassar sig först med lång eftersläpning till
förändringar i den ekonomiska tillväxten. Det skapar en instabilitet i
inkomstfördelningen mellan yrkesaktiva och pensionärer. Pensionsutgif-
tema uttryckta som procentandel av avgiftsunderlaget kommer därför att
variera kraftigt beroende på tillväxttakten i samhällsekonomin. Vidare
kommer pensionssystemet framöver utsättas för stora demografiska på-
frestningar. Efter sekelskiftet kommer antalet pensionärer öka kraftigt
och med en ökad medellivslängd kommer den genomsnittliga tiden som
ålderspensionär att förlängas.
Mot denna bakgrund framhålls i regeringens proposition 1993/94:250
Reformering av det allmänna pensionssystemet vikten av att nu genom-
föra en genomgripande reform av ålderspensionssystemet för att därmed
skapa ett system som är mer följsamt mot den samhällsekonomiska och
demografiska utvecklingen och där sambandet mellan avgift och förmån
är starkare för den enskilde.
Den proposition som nu läggs fram innehåller lagförslag för en genom-
gripande reformering av det allmänna ålderspensionssystemet. De nya
reglerna redovisas i förslag till ny lagstiftning om inkomstgrundad ål-
derspension. Vidare lämnas förslag till lagstiftning om statliga ålders-
pensionsavgifter. I propositionen föreslås vidare en ny finansieringsord-
ning för de allmänna pensionerna och en förändrad struktur på socialav-
gifterna. I samband därmed lämnas förslag till överföring av medel från
AP-fonden till statsbudgeten under åren 1999 och 2000 i avvaktan på den
slutliga utformningen av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. Dessutom föreslås vissa ändringar i annan
lagstiftning.
Utgångspunkt för förslagen är de riktlinjer för en reform som riksdagen
beslutade den 8 juni 1994 på grundval av den nyss nämnda propositionen
1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet (bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). De riktlinjer som föreslogs i den
propositionen byggde på förslag av den parlamentariskt sammansatta
Pensionsarbetsgruppen och den överenskommelse som träffats inom
denna mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna (m, c,
fp och kd) och socialdemokraterna (betänkandet Reformerat pensions-
system SOU 1994:20).
Regeringen beslutade den 23 juni 1994 att inom Socialdepartementet
tillsätta en arbetsgrupp, Arbetsgruppen (S 1994:9) för genomförandet av
reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet (kallad Genom-
förandegruppen) med företrädare för de partier som ställt sig bakom
överenskommelsen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i
det fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
Ledamöter i Genomförandegruppen är f.n. statsrådet Maj-Inger
Klingvall (s), ordförande, statssekreteraren Hans Svensson (s), vice ord-
Prop. 1997/98:151
154
förande, riksdagsledamöterna Maud Bjömemalm (s), Margit Gennser Prop. 1997/98:151
(m), Arne Kjömsberg (s) och Bo Könberg (fp), partisekreteraren Åke
Pettersson (c ) och f.d. riksdagsledamoten Pontus Wiklund (kd). Stats-
sekreteraren i Finansdepartementet Knut Rexed är förordnad som sak-
kunnig i Genomförandegruppen. Som experter deltar f.n. hovrättslag-
mannen Lars Göran Abelson, f.d. byråchefen Einar Edvardsson, finans-
rådet Ingemar Hansson, byråchefen Hans Olsson, avdelningschefen Stig
Orustfjord, enhetschefen Edward Palmer och departementsrådet Mona
Wildig.
De förslag till lagstiftning som nu läggs fram baseras på förslag redo-
visade i departementspromemoriorna Ds 1995:41 Reformerat pensions-
system - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. och Ds 1997:67 In-
komstgrundad ålderspension - finansiella frågor m.m., vilka i huvudsak
rör den pension som skall utges inom fördelningssystemet, samt Ds
1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, Ds 1995:55 Ut-
vidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m, Ds 1998:7 AP-
fonden och det reformerade ålderspensionssystemet och till viss del Ds
1997:66 Garantipension och samordningsfrågor m.m. Ytterligare un-
derlag för beredningen av frågan om ny finansieringsordningen för de
allmänna pensionerna har varit Förtidspensionsutredningens betänkande
SOU 1997:166 Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet. Den andra
delen av det reformerade inkomstgrundade pensionssystemet, premie-
pensionssystemet, har behandlats i två olika utredningsbetänkanden,
Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83) och Lag om premiepension
(SOU 1997:131). De förslag om premiepensionssystemets utformning
som lämnas nu bygger på det senare betänkandet. I vissa frågor lämnas
förslag som inte har lagts fram i nämnda promemorior eller betänkanden.
Dessa frågor har beretts under hand med berörda myndigheter. Depar-
tementspromemoriorna och utredningsbetänkandena har remissbehand-
lats. Förteckningar över remissinstanser finns i bilaga 1. Remissam-
manställningarna avseende departementspromemoriorna och utrednings-
betänkandet SOU 1997:131 kommer att publiceras i Ds-serien under
våren 1998. Remissammanställning avseende SOU 1997:166 finns
tillgänglig i ärendet (dnr S97/7977/F).
En förteckning över vissa termer som ingår i den föreslagna lagstift-
ningen eller som i övrigt används i texten redovisas i bilaga 2. Namnen
på de departementspromemorior m.m., som hänvisas till i texten med
enbart nummer, återfinns i bilaga 3.
Förslagen i denna proposition har utarbetats i samråd med Genom-
förandegruppen. Ändringarna i lagen (1994:1065) om ekonomiska vill-
kor för riksdagens ledamöter och lagen (1996:304) om arvode m.m. till
Sveriges företrädare i Europaparlamentet (lag 25 och 27) föreslås efter
samråd med konstitutionsutskottet.
Beredningen av pensionsfrågorna redovisas närmare i de följande av-
snitten 4 och 5.
155
Lagrådet
Prop. 1997/98:151
Regeringen beslutade den 19 januari, den 19 februari respektive den
19 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns
i bilagorna 4-6.
Lagrådets yttranden finns i bilagorna 7-9.
Lagförslagen 2:15-20, 2:22-25 och 2:27, som i huvudsak innehåller
följdändringar till de nya lagarna, har inte alls granskats av Lagrådet. I
några fall har sakliga ändringar gjorts i vissa paragrafer och vissa para-
grafer lagts till i de lagar som har granskats av Lagrådet. Dessa ändringar
är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Bl.a. har i de lagförslag som remitterats till Lagrådet i vissa fall angetts
att ett minskat prisbasbelopp skall tillämpas, nämligen prisbasbeloppet
minskat med två procent. I 1998 års ekonomiska vårproposition kommer
regeringen att föreslå att fr.o.m. år 2000 skall ett sådant minskat
prisbasbelopp inte längre tillämpas, utan i stället skall det fastställda
prisbasbeloppet användas. Lagförslagen i föreliggande proposition har i
dessa delar anpassats till vårpropositionens förslag. Övriga sådana
ändringar anges i kommentaren till berörda pargrafer. Även smärre
språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.
Inledningsvis kommenterar Lagrådet vårt förslag att ta in bestämmel-
serna om ålderspensioneringen i en särskild lag i stället för att föra in
dessa i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Bland nackdelarna
nämner Lagrådet att en väsentlig del av socialförsäkringssystemet nu inte
längre ingår i den lag som sedan länge innehållit de grundläggande be-
stämmelserna om socialförsäkringsförmånerna. Å andra sidan anförs att
regleringen i AFL i stora delar framstår som oöverskådlig och att det vore
mindre välbetänkt att nu införliva ytterligare ett komplext regelsystem i
den lagen. Lagrådet anför vidare att den nu förslagna lagstiftningen
kanske kan utgöra ett incitament för en översyn av AFL.
I enlighet med Lagrådets förslag har vissa bestämmelser om Premie-
pensionsmyndighetens verksamhet lyfts ur lagen om inkomstgrundad
ålderspension och föreslås i stället införas i en särskild lag. Dessa regler
hänvisar i stor utsträckning till olika försäkringsrörelse- och redo-
visningsregler. Vidare har vi följt Lagrådets rekommendation vad avser
terminologin och infört begreppen premiepensionssystem respektive
premiepensionsmedel i stället för premiereservsystem respektive premie-
reservmedel, vilka användes i lagrådsremissen.
Vi har även i övrigt i propositionens lagförslag väsentligen följt Lag-
rådets förslag till ändringar och justeringar. När det gäller bestämmel-
serna om barnår har vi emellertid endast delvis följt Lagrådets synpunk-
ter, se avsnitt 11. I fråga om Riksförsäkringsverkets möjligheter att ge-
nom automatisk databehandling fatta beslut för en allmän försäkrings-
kassas räkning har vi, trots Lagrådets synpunkter, vidhållit tidigare för-
slag, se avsnitt 13. Lagrådets synpunkter behandlas i berörda avsnitt och i
författningskommentaren.
På grund av det omfattande utredningsarbete som krävs har vissa frå-
gor ännu inte fått sin slutgiltiga lösning, vilket kommer att medföra se-
nare ändringar i den nu föreslagna lagstiftningen. Vi instämmer i Lag-
rådets mening att detta är beklagligt. Vi har emellertid bedömt det som en
156
större olägenhet att ytterligare tvingas senarelägga ålderspensions- Prop. 1997/98:151
reformens ikraftträdande.
Det samlade pensionsskyddet vid ålderspensionering består för när-
varande av tre delar. Det allmänna pensionssystemet innefattar folkpen-
sioneringen och tilläggspensioneringen (ATP). Dessa är obligatoriska
och omfattar i princip alla som bor eller arbetar här i landet. Vid sidan av
den allmänna pensioneringen finns olika tjänstepensionssystem som
grundar sig på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och som
omfattar i stort sett alla löntagare i Sverige. Därutöver finns möjlighet att
teckna individuella pensionsförsäkringar i privata försäkringsbolag.
Inom ramen för den allmänna pensioneringen faller också delpensions-
försäkringen som ger rätt till ATP-grundande ersättning för de personer
som haft en längre tids anknytning till förvärvslivet och som från fyllda
61 år vill trappa ner sitt förvärvsarbete inför övergången till ålderspen-
sion.
Vid beräkning av förmåner i form av folkpension och ATP är basbe-
loppet grundläggande. Detta fastställs för varje år av regeringen och
grundas på förändringen i det allmänna prisläget. Ålderspension från
folkpensioneringen utges med vissa andelar av basbeloppet. Inom ATP
beräknas såväl utgående pensionsförmåner som de intjänade pensions-
rätterna med hjälp av basbeloppet. Syftet med anknytningen till basbe-
loppet är att värdesäkra pensionsförmånerna i förhållande till den all-
männa prisutvecklingen.
Vid några tillfällen har dock riksdagen fattat beslut om justering av
basbeloppet så att pensionerna vissa år inte fullt ut följt förändringarna i
konsumentprisindex (KPI). På grund av statliga finansiella restriktioner
beslutades att basbeloppet fr.o.m år 1981 inte skulle beakta inverkan av
skatter, tullar, energiprisförändringar och vissa avgifter m.m. Följsam-
heten i förhållande till KPI återställdes vid fastställandet av basbeloppet
för år 1984 samtidigt som det därvid bortsågs från effekterna av deval-
veringen i oktober 1982. Under åren 1988 och 1989 gavs viss kompensa-
tion för 1982 års devalvering genom extra höjningar av basbeloppsnivån.
Som en följd av skattereformen åren 1990 och 1991 justerades
beräkningen av basbeloppet med syfte att basbeloppet inte skulle påver-
kas av de prisförändringar som följde av de ändringar av statlig fastig-
hetsskatt, indirekta skatter och räntebidrag inom bostadsbidragssystemet
som vidtogs för att finansiera sänkningen av den statliga inkomstskatten
de nämnda åren. Vidare gäller att det vid fastställande av basbeloppet för
åren 1994 och 1995 bortsågs från effekterna av deprecieringen av den
svenska kronan hösten 1992.
Fr.o.m. år 1993 skall basbeloppet vid beräkning av utgående ålderspen-
sion i form av folkpension och ATP reduceras med två procent. I detta
sammanhang tillämpas alltså vad som i den fortsatta framställningen här
157
kallas det minskade basbeloppet. Enligt regeringens förslag i 1998 års
ekonomiska vårproposition skall emellertid det minskade basbeloppet
succesivt avvecklas. För beräkning av utgående förmåner år 1999
föreslås att basbeloppet skall minskas med endast en procent. Fr.o.m. år
2000 skall enligt förslaget det fastställda basbeloppet användas vid
nämnda beräkning.
Mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget beslutade riksda-
gen på grundval av regeringens proposition 1994/95:25 Vissa ekono-
misk-politiska åtgärder, m.m. (bet. 1994/95 :FiUl, rskr. 1994/95:145) att
uppräkningen av basbeloppet skall begränsas så länge det statliga bud-
getunderskottet överstiger 50 miljarder kr. Uppräkningen av basbeloppet
skall ske med 80 % av förändringen i prisnivån i det fall underskottet
ligger inom intervallet 50-100 miljarder kr och med 60 % om det över-
stiger 100 miljarder kronor. När budgetunderskottet understiger
50 miljarder kr, skall återgång till uppräkning med hela prisförändringen
ske. Samtidigt beslutades att beräkningen av pensionsgrundande inkomst
och fastställande av pensionspoäng för ATP inte skall göras på grundval
av det fastställda basbeloppet utan i stället utifrån ett förhöjt basbelopp,
vilket har framräknats med beaktande av hela förändringen i KPI.
Uppräkningen av basbeloppen för åren 1995-1997 har begränsats till
60 % och basbeloppet för år 1998 till 80 % av KPI-förändringen. För år
1998 uppgår det fastställda basbeloppet till 36 400 kr och det förhöjda
basbeloppet till 37 100 kr.
Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet med i princip enhet-
liga belopp för alla försäkrade oberoende av tidigare inkomster eller av-
giftsbetalning. Fr.o.m. år 1993 krävs bosättning i Sverige under minst
40 år mellan 16 och 64 års ålder eller minst 30 år med pensionsgrun-
dande inkomst eller s.k. vårdår för rätt till oavkortad folkpension. Vid
kortare tids bosättning respektive kortare tids förvärvsarbete här i landet
reduceras folkpensionen proportionellt.
En ålderspension från folkpensioneringen som tas ut från 65 års ålder
motsvarar för ensamstående pensionär för år räknat 96 % och för gift
pensionär 78,5 % av det minskade basbeloppet. Till ålderspensionärer
som saknar eller har låg ATP-pension utbetalas pensionstillskott
med maximalt 55,5 % av det minskade basbeloppet. Den garanterade
minimipensionen för en ensamstående ålderspensionär blir därmed
151,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionärer med låga inkomster
kan dessutom ha rätt till bostadstillägg och i vissa fall särskilt bostads-
tillägg för pensionärer.
Vid pensionsuttag före 65 års ålder reduceras pensionsbeloppet med
0,5 % för vaije månad som uttaget har tidigarelagts. På motsvarande sätt
görs vid sent uttag en uppräkning av pensionsbeloppet med 0,7 % för
vaije månad som förflutit från 65 år fram till pensionsuttaget vid högst 70
år, dvs. uttag efter 70 års ålder ger ingen ytterligare uppskrivning av
pensionen. Fr.o.m. år 1998 har den nedre åldersgränsen för uttag av ål-
derspension höjts från 60 till 61 år. Detta gäller dock inte personer födda
år 1937.
Av betydelse för många pensionärer är de särskilda skatteförmånerna i
form av särskilt grundavdrag vid beskattningen. Dessa innebär att en ål-
derspensionär som har enbart folkpension och pensionstillskott inte er-
Prop. 1997/98:151
158
lägger någon inkomstskatt. Det särskilda grundavdraget minskas med
65 % av inkomst i form av allmän pension, egenlivränta enligt arbets-
skadeförsäkringen och tjänstepension som ligger över denna nivå.
ATP-systemet är uppbyggt enligt den s. k. inkomstbortfallsprincipen,
som innebär att pensionsförmånen i princip bestäms av de inkomster som
den försäkrade haft under den yrkesverksamma delen av livet och av det
antal år under vilka han eller hon har förvärvsarbetat. Pensionsgrundande
för ATP är inkomsten till den del den överstiger det förhöjda basbeloppet
för året och uppgår till högst 7,5 gånger detta belopp. Tillgodoräknad
pensionspoäng är den pensionsgrundande inkomsten delad med det för-
höjda basbeloppet vid årets ingång.
Vid uttag från 65 års ålder utgör ATP-pensionen 60 % av medeltalet av
de 15 högsta pensionspoängen (15-årsregeln) multiplicerat med det
minskade basbeloppet. Det krävs i princip 30 år med pensionspoäng för
att rätt skall föreligga till oavkortad ATP (30-årsregeln).Vid färre år med
pensionspoäng reduceras pensionen proportionellt. Vid pensionsuttag vid
annan ålder än 65 år gäller samma regler för reducering respektive upp-
räkning av ATP-pensionen som för folkpensionen.
Pensionsgrundande för ATP är i första hand inkomster av förvärvsar-
bete. Med inkomst av förvärvsarbete likställs i pensionshänseende olika
förmåner som kan utges i stället för sådan inkomst, t.ex. sjukpenning,
föräldrapenning, arbetsskadelivränta, arbetslöshetsersättning, utbild-
ningsbidrag, vuxenstudiebidrag och delpension. För att uppfylla 30-års-
regeln får dessutom fr.o.m. år 1982 föräldrar räkna år då de vårdat bam
som är yngre än tre år, s.k. vårdår.
Det allmänna pensionsystemet är i princip uppbyggt som ett s.k. fördel-
ningssystem. Med fördelningssystem avses att ett års löpande pensionsut-
betalningar skall finansieras med de avgifter som inbetalas under samma
år. Folkpensionsavgiften var år 1997 5,86 % för arbetsgivare och 6,03 %
för egenföretagare. De influtna avgifterna beräknas motsvara 62 % av
kostnaderna för folkpensioneringen (exklusive bostadstillägg för
pensionärer). Detta betyder att 38 % av kostnaderna för år 1997 fi-
nansieras med allmänna skattemedel. Fr.o.m. år 1998 motsvarar folkpen-
sionsavgiften 6,83 % för både arbetsgivare och egenföretagare. ATP-
systemet är skilt från statsbudgeten och finansieras av avgiftsintäkter och
med avkastningen från AP-fonden. Tilläggspensionsavgiften uppgick år
1997 till 13 %. Av avgiftsintäkterna fördes 82 % till AP-fonden. Den
allmänna pensionsavgiften uppgick till 1%. Till AP-fonden influtna
avgifter beräknas täcka 71 % av ATP-utgiftema. Resten, 29 %,
finansieras med AP-fondens avkastning. År 1998 uppgår tilläggspen-
sionsavgiften till 6,40 % (70,6 % av dessa avgiftsintäkter skall föras till
AP-fonden) och den allmänna pensionsavgiften till 6,95 %.
Även delpensionsförsäkringen är utformad som ett fördelningsystem.
År 1997 täcktes utgifterna i sin helhet av delpensionsavgiften, vilken
uppgår till 0,2 %.
Prop. 1997/98:151
159
I november 1991 bemyndigades dåvarande statsrådet Bo Könberg att till-
kalla en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp (dir. 1991:102) med
uppgift att mot bakgrund av Pensionsberedningens slutbetänkande All-
män pension (SOU 1990:76) och de inkomna remissvaren utarbeta för-
slag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Denna arbets-
grupp - Pensionsarbetsgruppen - bestod av representanter för samtliga
dåvarande riksdagspartier.
En väsentlig utgångspunkt enligt direktiven var att beslut rörande pen-
sionssystemet skall vara långsiktiga och präglas av stabilitet. Vidare be-
tonades behovet av att åstadkomma ett högre långsiktigt sparande och att
systemet i högre grad än hittillsvarande ordning borde stimulera till för-
värvsarbete, bl.a. genom ett stärkt samband mellan avgifter och förmåner.
Inför det kommande arbetet i gruppen förelåg en bred politisk enighet om
att en reformering av pensionssystemet var nödvändig av främst
samhällsekonomiska skäl.
Pensionsarbetsgruppen presenterade i augusti 1992 promemorian Ett
reformerat pensionssystem - bakgrund, principer och skiss (Ds 1992:89).
I denna promemoria gjordes ett antal principiella ställningstaganden och
redovisades huvuddragen för hur ett reformerat pensionssystem skulle
kunna utformas.
I februari 1994 avlämnade Pensionsarbetsgruppen sitt betänkande Re-
formerat pensionssystem (SOU 1994:20). Till betänkandet fogades en
bilaga om kostnader och individeffekter (SOU 1994:21) och en bilaga om
kvinnors ATP och avtalspension (SOU 1994:22). I betänkandet
presenterades förslag till ett nytt reformerat ålderspensionssystem och
regler för övergång till detta. Betänkandet anslöt i huvudsak till vad som
anförts i den tidigare publicerade promemorian. Förslagen byggde på en
överenskommelse mellan representanterna i arbetsgruppen för de fyra
dåvarande regeringspartierna och socialdemokraterna.
Pensionarbetsgruppens betänkande remissbehandlades under våren
1994. Flertalet av remissinstanserna var i huvudsak positiva till den
omfattande reformering av pensionssystemet som föreslogs i betänkan-
det.
Den 28 april 1994 överlämnade regeringen propositionen 1993/94:250
Reformering av det allmänna pensionssystemet till riksdagen. Proposi-
tionen innehöll förslag till riktlinjer för en reformering av det allmänna
ålderspensionssystemet och för hur ett reformerat pensionssystem och
övergångsreglering skall utformas. De föreslagna riktlinjerna byggde på
den överenskommelse som träffats i Pensionsarbetsgruppen samtidigt
som förslagen i vissa delar var reviderade med hänsyn till de synpunkter
som framkommit under remissbehandlingen av gruppens betänkande. I
beredningen av propositionen deltog företrädarna i Pensionsarbetsgrup-
pen för de dåvarande regeringspartierna och socialdemokraterna, som
samtliga ställde sig bakom propositionen och därmed också de revide-
ringar som gjordes i förhållande till betänkandet.
Prop. 1997/98:151
160
4.3
Regeringens proposition 1993/94:250 (här benämnd princippropositio-
nen) innehöll riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspen-
sionssystemet och ett principförslag till hur ett sådant pensionssystem
med övergångsreglering skall utformas. Däremot innehöll den inga för-
fattningsförslag. Propositionen innebar också att vissa frågor lämnades
öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Under den fort-
satta beredningen har således princippropositionens förslag bearbetats
vidare. Därvid har föreslagits vissa förändringar eller avsteg från de
antagna riktlinjerna, vilka kommer att redovisas i avsnitt 6.2 och efter-
följande avsnitt.
Riksdagen godkände genom beslut den 8 juni 1994 de i principproposi-
tionen föreslagna riktlinjerna för en reformering av ålderspensions-
systemet i enlighet med det betänkande som framlagts av socialförsäk-
ringsutskottet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I utskottsbetän-
kandet tillstyrktes med vissa förtydliganden regeringens proposition
samtidigt som utskottet på två punkter föreslog tillkännagivanden. Den
ena avsåg den inskränkning av möjligheterna till uttag av inkomstgrun-
dad pension före 65 års ålder som föreslagits i propositionen. I den
proposition som nu läggs fram föreslås inga sådana inskränkningar. Den
andra punkten avsåg vikten av att medföljande makar till UD-tjänstemän
får acceptabla ekonomiska villkor bl.a. i pensionshänseende. En översyn
av dessa villkor har genomförts av utrikesförvaltningen. Översynen har
redovisats till riksdagen i en skrivelse (skr. 1994/95:221).
Enligt de antagna riktlinjerna skall ett offentligt och obligatoriskt pen-
sionssystem även fortsättningsvis utgöra grunden för den enskildes pen-
sionsskydd. Ett syfte med den föreslagna reformen är att skapa ett från
andra socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssys-
tem. Det skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt
uppbyggt i den meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som
betalas in. Systemet skall i sin helhet finansieras med avgifter som tas ut
på samtliga inkomster m.m. som ger pensionsrätt.
Den pensionsrätt avseende inkomstgrundad ålderspension som för ett
visst år tillgodoräknas den enskilde skall huvudsakligen baseras på
dennes pensionsgrundande inkomster samma år. Värdet av pensionsrätten
skall överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad
pensionsrätt och avgiften till ålderspension skall utgöra 18,5% av den
pensionsgrundande inkomsten och vissa andra s.k. pensionsgrundande
belopp som enligt de reformerade reglerna skall läggas till grund för pen-
sionsrätt.
Nivån på avgiften till ålderspension är fastlagd med utgångspunkt i den
kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster
under livet som systemet är avsett att ge. Dessutom tas även hänsyn till
den försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden
bland de försäkrade. Genom att pensionsavgiften fastställs på dessa
grunder får den i ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie. Den
avgift som nu lagts fast i samband med beslutet att reformera ålderspen-
sionssystemet skall gälla även på lång sikt och skall inte behöva höjas då
de demografiska påfrestningarna ökar efter sekelskiftet.
Prop. 1997/98:151
161
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
Beräkning av inkomstgrundad ålderspension enligt de reformerade reg-
lerna skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i
princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för
pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas
in. På detta sätt erhålls inom det allmänna pensionssystemet ett nära
samband mellan förvärvsinkomster och den framtida ålderspensionen,
vilket i sin tur bidrar till att stärka de ekonomiska drivkrafterna för för-
värvsarbete. Någon motsvarighet till den övre åldersgräns på 64 år för
intjänande av pensionsrätt som finns i det nuvarande ATP-systemet skall
inte finnas. Även den som är 65 år eller äldre skall kunna tjäna in ytterli-
gare pensionsrätt i det reformerade systemet. Den nedre åldersgränsen -
16 år - skall dock kvarstå av bl.a administrativa skäl. Vidare skall enligt
de antagna riktlinjerna den lagstadgade rätten att kvarstå i arbete till 67
års ålder skärpas så att den inte annat än undantagsvis kan avtalas bort.
Värdet av intjänade ålderspensionsförmåner och utgående ålderspen-
sioner skall inte som i dag vara enbart inflationsskyddade utan skall även
vara kopplade till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den
årliga ålderspensionens storlek skall också påverkas av förändringar av
den genomsnittliga livslängden. På detta sätt kommer det framtida pen-
sionssystemet i finansiellt hänseende att vara robust i förhållande till va-
riationer i de samhällsekonomiska förutsättningarna och till den för-
väntade fortsatta ökningen av medellivslängden.
De förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslös-
het, föräldraledighet m.m. som enligt dagens regler är pensionsgrundande
skall vara det också i det reformerade systemet. I det reformerade
systemet skall därutöver i vissa fall fiktiva inkomster vara pensionsgrun-
dande, s.k. andra pensionsgrundande belopp. Detta innebär bl.a. att för-
äldrar med små bam under ett antal år och under vissa förutsättningar
kommer att kunna få pensionsrätt tillgodoräknad på ett enligt särskilda
regler bestämt belopp utöver den inkomst som faktiskt uppburits. Mot-
svarande skall enligt riktlinjerna gälla vid plikttjänstgöring. Enligt an-
tagna riktlinjerna skall vidare den som uppbär sjukpenning, arbetslös-
hetsersättning m.m. tillgodoräknas pensionsrätt för viss del av den bak-
omliggande inkomsten. Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng
inom ATP-systemet skall enligt riktlinjerna tillgodoräknas ålderspen-
sionsrätt i huvudsak enligt regler som motsvarar de som gäller i dag.
Vad beträffar pensionsrätt för studier var det förslag som lagts fram av
Pensionsarbetsgruppen, nämligen att studiebidraget inom studiemedels-
systemet skall göras skattepliktigt och pensionsgrundande, utgångs-
punkten för regeringens bedömning i princippropositionen. Den tekniska
utformningen av en ordning för sådan pensionsrätt borde dock enligt re-
geringens bedömning beredas vidare. Socialförsäkringsutskottet menade
att storleken av den pensionsrätt som följer av Pensionsarbetsgruppens
förslag är väl avvägd och instämde i regeringens bedömning att denna
nivå bör ligga till grund vid den närmare utformningen av reglerna för
tillgodoräknande av pensionsrätt för studier.
Den pensionsrätt som under ett år tillgodoräknas den enskilde skall ba-
seras på summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och sociala
ersättningar samt eventuella andra pensionsgrundande belopp upp till ett
tak. Enligt princippropositionen skall fr.o.m. årsskiftet 2000/2001 in-
Prop. 1997/98:151
162
tjänandetaket räknas upp årligen i takt med den allmänna inkomstutveck-
ligen. Dessförinnan skall det, i likhet med vad som gäller i dag, motsvara
7,5 förhöjda basbelopp.
Makar skall enligt riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet
kunna dela pensionsrätt i princip lika sig emellan. Delning skall vara fri-
villig och ske löpande år för år. Reglerna för delning skall konstrueras så
att den sammantagna kostnaden för pensionssystemet, trots skillnader i
genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor, i princip förblir den-
samma.
Den pensionsrätt som för ett år tillgodoräknas i det reformerade ålders-
pensionssystemet skall som nämnts ovan utgöra 18,5 % av summan av
pensionsgrundande faktiska och fiktiva inkomster under året i den ut-
sträckning summan inte överstiger intjänandetaket. Motsvarande belopp
skall betalas in till pensionssystemet i form av avgift till ålderspension.
Samtliga inkomstslag som ger pensionsrätt skall, till skillnad från vad
som gäller idag, vara avgiftsgrundande. Det innebär att även sociala er-
sättningar vid sjukdom, arbetslöshet m.m. skall beläggas med avgift till
pensionssystemet. Ålderspensionsavgift skall betalas också för fiktiva
inkomster.
Avgift till ålderspension skall tas ut enbart på inkomster som är för-
enade med pensionsrätt. Detta innebär att sådan avgift inte skall tas ut på
inkomstdelar som överstiger taket. I princippropositionen anfördes därför
att det på sådana inkomstdelar i stället skall tas ut en särskild avgift som
endast skall uppgå till hälften av avgiften till ålderspension, dvs. 9,25 %.
Intäkterna från denna avgift skall föras till statsbudgeten.
Huvuddelen av de inbetalda avgifterna - enligt princippropositionens
förslag 16,5 procentenheter - skall användas för att finansiera utgående
pensioner inom ett fördelningssystem av i princip samma karaktär som
nuvarande ATP-system. Motsvarande andel av de pensionsgrundande in-
komsterna och andra pensionsgrundande belopp skall årligen fastställas
som reformerad pensionsrätt för den enskilde. Den försäkrades
ackumulerade pensionsrätt i fördelningssystemet skall sedan vaije år
räknas upp med ett index som följer den allmänna inkomstutvecklingen i
samhället. De uppräknade pensionsrättema skall ligga till grund för be-
räkningen av den ålderspension som sedermera skall utges.
Den årliga ålderspensionen skall beräknas genom att summan av de
uppräknade pensionsrättema divideras med ett delningstal. Detta skall
bestämmas med hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade livsläng-
den vid tidpunkten för pensionsuttaget och en fastslagen norm
(tillväxtnorm).
De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följsam-
hetsindexeras. Detta innebär att ålderspensionen skall räknas upp fullt ut
med prisutvecklingen under förutsättning att den reala tillväxten av in-
komsterna i samhället uppgår till en viss norm. Om den faktiska real-
inkomsttillväxten avviker från normen görs vid indexeringen ett avdrag
eller ett påslag med vad som motsvarar avvikelsen. Normen skall vara
lika med den tillväxtnorm som ligger till grund för beräkningen av del-
ningstalet. I princippropositionen angav regeringen att ett slutligt ställ-
ningstagande till normens nivå skall ske under den fortsatta beredningen
efter riksdagens beslut i anledning av propositionen. Utgångspunkten för
Prop. 1997/98:151
163
denna fortsatta beredning skall enligt riktlinjerna vara en norm på 1,5 %
per år.
Den återstående delen av den totala pensionsavgiften på 18,5% skall
sättas av till ett premiereservsystem. I detta system skall inbetalda medel
fonderas i individuella premiereserver. Detta innebär ett faktiskt pen-
sionssparande som är knutet till den enskilde individen. Medlen skall
förvaltas av den kapitalförvaltare som den enskilde utser eller, om denne
avstår från att göra ett aktivt val, av någon statlig förvaltare. Behåll-
ningen skall växa med avkastningen på de förvaltade medlen. Inom pre-
miereservsystemet skall det finnas möjlighet för den enskilde att välja ett
efterlevandeskydd.
Vid pensioneringen skall ett årligt pensionsbelopp från premiereserv-
systemet bestämmas på försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen
på den enskildes premiereservkonto. Enligt riktlinjerna skall den pen-
sionsberättigade ha möjlighet att välja att ta ut den delen av pensionen
livsvarigt eller under en period av fem eller tio år.
Den inkomstgrundade pensionen skall kompletteras med ett grund-
skydd i form av en garantipension för den som har haft låga inkomster
under förvärvslivet. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skatte-
medel. Garantipensionen skall vara skattepliktig. För rätt till oavkortad
garantipension skall enligt riktlinjerna i princip krävas 40 års bosättning i
Sverige mellan 16 och 65 års ålder.
För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges
garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade
skall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade
pension som de har tjänat in. Utfyllnaden skall beräknas med utgångs-
punkt från en basnivå för garantipensionen. Basnivån skall trappas av
med en viss andel av den inkomstgrundade pensionen. Avtrappningen
skall emellertid inte göras krona för krona utan med ett lägre procenttal
för att därmed säkerställa att den totala pensionen blir högre ju högre
inkomstgrundad pension den pensionsberättigade har tjänat in.
Garantipensionen skall avräknas inte bara mot inkomstgrundad ål-
derspension från det allmänna pensionssystemet utan också mot vissa
andra pensionsinkomster såsom änkepension från ATP och inkomst-
relaterad utländsk pension. Vidare skall enligt förslaget i princippropo-
sitionen den tjänstepension som en pensionsberättigad uppbär beaktas.
Under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens betänkande fram-
fördes invändningar mot detta förslag av bl.a flertalet av arbetsmark-
nadens parter. Av kostnadsskäl ställde sig regeringen emellertid bakom
förslaget att tjänstepensioner skall reducera garantipensionen på samma
sätt som inkomstgrundad ålderspension från det allmänna systemet.
Samtidigt aviserades att regeringen avsåg att ta upp frågan till ny
prövning i särskild ordning. Med hänvisning bl.a. till detta ställde sig
socialförsäkringsutskottet bakom förslaget till riktlinje på denna punkt.
Inkomstgrundad ålderspension i fördelningssystemet skall kunna tas ut
som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension tidigast från
61 års ålder. Vid uttag från en senare tidpunkt växer pensionen enligt
försäkringsmässiga principer för vaije månad den lämnas outtagen.
Rätt till garantipension skall inträda först vid 65 års ålder. För att inte
ett tidigt uttag av inkomstgrundad pension skall subventioneras av ga-
Prop. 1997/98:151
164
rantipensionssystemet skall garantipensionen alltid beräknas utifrån den
inkomstgrundade pension som den pensionsberättigade skulle ha upp-
burit om uttaget skulle ha gjorts vid uppnådd garantipensionsålder, dvs.
vid 65 års ålder. En sådan regel kan emellertid medföra att den inkomst-
grundade pensionen tillsammans med garantipensionen blir lägre efter 65
års ålder än vad som motsvarar den lägsta nivån för grundskyddet. I
princippropositionen föreslogs därför en spärregel, nämligen att tidigt
uttag av inkomstgrundad pension inte skulle få göras om den inkomst-
grundade ålderspensionen skulle understiga en viss nivå. Socialförsäk-
ringsutskottet ifrågasatte som nämnts om denna spärregel i olika av-
seenden var rätt avvägd och ansåg att frågan borde beredas ytterligare.
Enligt princippropositionens förslag skulle det reformerade inkomst-
grundade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996 och de
nya reglerna för grundtryggheten den 1 januari 2000. De första pensio-
nerna från det reformerade systemet skulle utbetalas år 2000.
Övergången till det reformerade systemet skall ske gradvis genom att
vissa åldersgrupper även fortsättningsvis får sin ålderspension beräknad
helt eller delvis enligt nuvarande regler. Pensionsberättigade som är
födda år 1954 eller senare skall omfattas fullt ut av det reformerade pen-
sionssystemet.
Enligt princippropositionen skall pensionsberättigade som är födda
åren 1935-1953 få sin ålderspension beräknad med ett successivt ökande
antal tjugondelar enligt det reformerade systemets regler och resterande
delar enligt det nuvarande systemet. Avsättning till premiereservsystemet
skall enligt princippropositionen göras enbart för personer födda år 1939
eller senare. För personer födda åren 1939-1953 skall avsättningen vara
kvoterad beroende på individens födelseår.
För alla som skall omfattas av de reformerade reglerna för inkomst-
grundad ålderspension skall även förvärvsinkomster m.m. i förfluten tid,
dvs. för år före det formella ikraftträdandet av reformerade regler, be-
aktas vid beräkningen av pensionsrätt inom det reformerade systemet.
Pensionsrätt för pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall till-
godoräknas på grundval av den pensionspoäng för ATP - med tillägg för
en pensionspoäng - som registrerats i ATP-registret fr.o.m år 1960.
Vidare skall pensionsrätt för den fiktiva inkomst som skall tillgodoräknas
föräldrar till små bam tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Reglerna för
tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring och studier skall i
princip inte gälla för förfluten tid, men bör enligt princippropositionen
kunna få verkan fr.o.m. år 1995.
Personer födda år 1934 eller tidigare skall enligt riktlinjerna även fort-
sättningsvis få sin pension beräknad enligt nuvarande regler. Ålderspen-
sion skall i framtiden beskattas enligt samma regler som gäller för för-
värvsinkomster. Detta skall gälla även för de grupper som i och för sig
inte berörs av det reformerade pensionssystemets regler. Det nuvarande
grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott skall därför för
personer födda år 1934 eller tidigare ersättas med en ordning med en
beskattad övergångsvis garantipension, som skall konstrueras så att i
princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuvarande regler.
Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet - även pension
utbetald enligt dagens regler - skall följsamhetsindexeras i enlighet med
Prop. 1997/98:151
165
vad som skall gälla för pensioner som skall utges enligt det reformerade
systemets regler.
Vad gäller införandet av ålderspensionsavgift på 18,5 % av pensions-
grundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp föreslogs i
princippropositionen att denna skall införas genom att nuvarande folk-
pensions- och tilläggspensionsavgifter enligt lagen om socialavgifter förs
samman samt att en allmän egenavgift i form av pensionsavgift på 1 %
införs. Avgiften skall finansiera enbart inkomstgrundad ålderspension.
Till dem som uppbär ATP skall även folkpensionen räknas som inkomst-
grundad pension. Förtids- och efterlevandepensionerna inom ATP skall
finansiellt särskiljas från den inkomstgrundade ålderspensionen.
Införandet av ett i finansiellt hänseende fristående ålderspensionssys-
tem, dvs. den finansiella infasningen av systemet, medför således omför-
delningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbudgeten och AP-
fonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas medan pensions-
systemets finansiella ställning stärks. Under infasningsperioden bör där-
för ske en finansiell nettoöverföring från pensionssystemet till statsbud-
geten. Storleken på denna skall avpassas så att det uppnås en betryggande
fondstyrka inom fördelningssystemet.
I Pensionsarbetsgruppens betänkande föreslogs att avgiften till ålders-
pension till lika delar skall tas ut som arbetsgivaravgift (respektive som
egenavgift vad avser inkomster av annat förvärvsarbete) och som allmän
egenavgift. Detta förslag förutsätter, enligt Pensionsarbetsgruppen, att det
sker en växling så att arbetsgivaravgiftens nuvarande nivå sänks och att
den allmänna egenavgiften höjs med motsvarande belopp. Om denna
avgiftsväxling skall ske utan förlust för den enskilde löntagaren måste det
kostnadsutrymme som arbetsgivaravgiftssänkningen skapar användas till
en höjning av bruttolönen. I remissbehandlingen av gruppens betänkande
pekade flera remissinstanser på de problem som är förknippade med en
sådan växling. I princippropositionen anförde regeringen att om det
under den fortsatta beredningen bedöms att komplikationerna är för stora
och enighet uppnås därom mellan de partier som står bakom
överenskommelsen skall växling inte genomföras. Ett system med ett
tudelat uttag av arbetsgivaravgift skall då i stället övervägas. Om enighet
inte kan nås om en annan lösning skall Pensionsarbetsgruppens förslag
till växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter ligga
till grund för kommande beslut.
Prop. 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension
I princippropositionen föreslogs av bl.a. administrativa skäl att det refor-
merade inkomstgrundade ålderspensionssystemet skulle träda i kraft den
1 januari 1996, dvs. ett år senare än vad Pensionsarbetsgruppen före-
slagit. Efter samråd med Genomförandegruppen lade regeringen fram
vissa förslag i propositionen 1994/95:41 om förändringar i finansieringen
av det allmänna pensionssystemet m.m. som bedömdes borde träda i kraft
redan den 1 januari 1995. Förslagen, som godkändes av riksdagen (bet.
166
1994/95:SfU6, rskr.l994/95:81), innebär följande. En allmän egenavgift
på 1 % har införts som en finansiell förstärkning av pensionssystemet.
Med hänsyn till att avgifter till det reformerade ålderspensionssystemet
inte skall tas ut på inkomster som överstiger förmånstaket delas intäkter
från tilläggspensionsavgiftema upp på ett sådant sätt att den del av
avgiftsintäkterna som kan beräknas vara hänförlig till inkomster över
förmånstaket förs till statsbudgeten. Dessutom förs löpande en avsättning
av influtna intäkter från tilläggspensionsavgiftema till en särskild
förvaltning hos Riksgäldskontoret för att det kommande premie-
pensionssystemet senare skall kunna tillföras medel motsvarande pen-
sionsrätter tillgodoräknade fr.o.m. inkomståret 1995.
Bestämmelser om statliga ålderspensionsavgifter har redovisats i
departementspromemorian Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser
ålderspension, m.m. (Ds 1995:55). I promemorian tas också upp förslag
till nya benämningar inom avgiftssystemet.
I princippropostionen anfördes att det finns principiella skäl som talar
för att de allmänna egenavgiftema som debiteras den försäkrade bör dras
ifrån vid beräkning av den pensionsgmndande inkomsten. Skälet härför
är att nivån på den förmånsgrundande inkomsten skall vara oberoende av
om offentliga åtaganden finansieras med allmän egenavgift eller arbets-
givaravgift. Mot denna bakgrund har departementspromemorian Vissa
frågor avseende allmänna egenavgifter (Ds 1995:29) utarbetats. Den in-
nehåller förslag till ändringar i beräkningen av pensionsgmndande in-
komst avseende såväl nuvarande ålderspensionssystem som det reforme-
rade systemet.
Förslag till lagstiftning vad avser intjänande och beräkning av inkomst-
grundad ålderspension från fördelningssystemet har redovisats i departe-
mentspromemorian Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad
ålderspension, m.m. (Ds 1995:41). I promemorian redovisades också
övergångsbestämmelser samt förslag till vissa ytterligare ändringar i
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i andra lagar. Arbetet
med att genomföra och vidareutveckla de riktlinjer som riksdagen be-
slutat på grundval av princippropositionen har varit mycket omfattande.
Det var därför inte möjligt att i Ds 1995:41 presentera ett i alla delar
fullständigt förslag till lagstiftning. Vissa kompletteringar redovisas i
departementspromemorian Inkomstgrundad ålderspension - finansiella
frågor m.m. (Ds 1997:67). Mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas
synpunkter har under den fortsatta beredningen vissa tidigare ställnings-
taganden övervägts på nytt. I de fall dessa överväganden har lett till
större ändringar har detta redovisats i Ds 1997:67. Vidare har redovisats
justeringar i övergångsreglerna, som har föranletts av en senareläggning
av reformens ikraftträdande. Riksdagen beslutade i december 1996 att
lagstiftningen rörande de reformerade intjänandereglema skall träda i
kraft den 1 januari 1999 och att de första utbetalningarna av reformerad
ålderspension skall ske i januari 2001 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:SfUl, rskr. 1996/97:126). Som ett led i utformningen av över-
gångsregleringen har riksdagen i december 1997 beslutat att den nedre
åldersgränsen för förtida pensionsuttag skall höjas från 60 till 61 år med
verkan fr.o.m. den 1 januari 1998 (bet. 1997/98:SfUl, rskr. 1997/98:111).
Prop. 1997/98:151
167
Remissinstansernas synpunkter på de förslag i ovannämnda prome-
morior som legat till grund för de lagförslag som presenteras här redo-
visas i efterföljande avsnitt.
Med utgångspunkt från vad regeringen angett i princippropositionen
beslutade regeringen den 1 september 1994 att tillkalla en särskild ut-
redare med uppdrag att utreda frågor rörande ett premiereservsystem
inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag till hur detta
system tekniskt borde utformas. Direktiven till utredningen baserades i
huvudsak på de av riksdagen antagna riktlinjerna för premiereservsyste-
met. Utredningen, som antog namnet Premiereservutredningen, fann att
vissa frågor var av mer principiellt slag och behövde bli föremål för
debatt innan de mer tekniska detaljerna och författningsförslag utforma-
des. Utredningen beslutade därför att redovisa arbetet i etapper. I juni
1996 överlämnade utredningen betänkandet Allmänt pensionssparande
(SOU 1996:83).
Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle utformas som ett
renodlat sparande under förvärvsaktiv ålder. Fram till dess att den en-
skilde gick i pension skulle kapitalet förvaltas i värdepappersfonder som
valdes av den enskilde. Vid pensioneringstidpunkten skulle sparkapitalet
användas för att teckna pensionsförsäkring hos ett statligt försäkrings-
bolag. Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle få benäm-
ningen Allmänt pensionssparande (APS) med hänsyn till den upplägg-
ning som förslaget hade.
Vid beredningen av betänkandet fann regeringen i samråd med de
andra partier som står bakom pensionsöverenskommelsen att premie-
reservsystemet borde ha en annan inriktning än den som utredningen
hade föreslagit och bl.a. vara uppbyggt enligt försäkringsmässiga prin-
ciper även under intjänandetiden. Regeringen beslutade därför den
13 mars 1997 att tillkalla en ny särskild utredare med uppdrag att lägga
fram förslag om teknisk utformning av premiereservsystemet. Enligt
utredningsdirektiven skall premiereservsystemet vara utformat som ett
fondförsäkringssystem, där försäkringsfunktionen är knuten till staten
och kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som administreras av
fristående bolag.
Utredningen, som antog namnet 1997 års premiereservutredning, över-
lämnade i oktober 1997 betänkandet Lag om premiepension (SOU
1997:131). Betänkandet innehåller förslag till en särskild lag om premie-
pension med fullständiga regler om premiepensionen med undantag för
regler om intjänande av premiepensionrätt. Sådana regler finns i den tidi-
gare nämnda lagen om inkomstgrundad ålderspension. Enligt förslaget
skall försäkringen för premiepension vara en socialförsäkring inom ra-
men för den allmänna ålderspensioneringen men i den tekniska utform-
ningen nära ansluta till vad som gäller inom privat försäkring. Försäk-
ringen skall hanteras av en ny myndighet, Premiepensionsmyndigheten,
inom socialförsäkringsadministrationen och stå under tillsyn av Riksför-
säkringsverket. Beräkningen av pensionsförmåner m.m. skall ske med
tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom privat livför-
säkring. Verksamheten skall också stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen.
Prop. 1997/98:151
168
Betänkandet SOU 1997:131 har remissbehandlats. Remissinstansernas
synpunkter redovisas i det följande.
Den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet
Som nämnts i avsnitt 4.3 innebär införandet av ett i finansiellt hänseende
fristående ålderspensionssystem, dvs. den finansiella infasningen av sys-
temet, omfördelningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbud-
geten och AP-fonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas me-
dan pensionssystemets finansiella ställning stärks. Enligt de antagna
riktlinjerna för reformen bör därför under infasningsperioden ske en
finansiell nettoöverföring från pensionssystemet till statsbudgeten. Stor-
leken på denna skall avpassas så att det uppnås en betryggande fond-
styrka inom fördelningssystemet. Förslag till hur en direkt överföring
från AP-fonden till statsbudgeten kan ske har redovisats i departe-
mentspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssys-
temet (Ds 1998:7).
Grundskyddet
I departementspromemorian garantipension och samordningsfrågor m.m.
(Ds 1997:66) redovisade Socialdepartementet i november 1997 i samråd
med Genomförandegruppen förslag till lagstiftning vad gäller utformning
av garantipension m.m. Efter remissbehandling har förslagen legat till
grund för en lagrådsremiss avseende garantipension m.m. En proposition
om utfomningen av garantipensionssystemet överlämnas till riksdagen
samtidigt med föreliggande proposition.
Den fortsatta beredningen har visat att ytterligare utredningsarbete
krävs vad gäller utformningen av den övergångsvisa garantipensionen.
Denna skall enligt antagna riktlinjer införas för dem som inte omfattas av
reglerna för den reformerade ålderspensionen, vilket enligt nu förelig-
gande förslag avser personer födda före år 1938 (jfr avsnitt 28). Rege-
ringen beslutade därför den 18 december 1997 att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att lämna förslag till konstruktion av övergångsvis
garantipension (dir. 1997:149). Utredningen skall vara slutförd senast
den 31 januari 1999.
I grundskyddet ingår också bostadstillägg till pensionärer, som är en
inkomstprövad förmån. Reglerna för inkomstprövningen måste anpassas
till den nya garantipensionen. En särskild utredare har i uppdrag att att
göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till
pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade
ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). Utredaren skall redovisa sitt
uppdrag senast den 1 mars 1999.
Övrigt
Enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd har en arbetstagare rätt att
stanna kvar i sin anställning till fyllda 67 år med bibehållet skydd mot
uppsägning utan saklig grund. Regeln är dock dispositiv och flertalet
Prop. 1997/98:151
169
arbetstagare pä den svenska arbetsmarknaden är i dag på grund av be- Prop. 1997/98:151
stämmelser i kollektivavtal avgångsskyldiga före 67 års ålder, i regel vid
65 år. Pensionsarbetsgruppen föreslog att åldersgränsen 67 år i princip
skulle bli tvingande. I princippropositionen uttalade regeringen att ål-
dersgränserna i och för sig borde bestämmas enligt förslaget, men att
detta i första hand borde ske genom avtal mellan arbetsmarknadens par-
ter. Under det arbete som i detta avseende pågår inom Socialdeparte-
mentet har kontakter tagits med representanter för arbetsmarknadens
parter i syfte att hos dem tydliggöra angelägenheten av kollektivavtals-
förhandlingar i frågan. Frågan är under fortsatt beredning.
Utredningen om socialförsäkringens personkrets avlämnade sitt be-
tänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) i maj 1997. Be-
tänkandet har varit föremål för remissbehandling och bereds för när-
varande inom regeringskansliet. Nuvarande regler i lagen (1962:381) om
allmän försäkring om vilka som skall vara försäkrade för ATP och i vilka
fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande i Sverige
föreslås därför tills vidare överföras i huvudsak oförändrade till det re-
formerade systemet.
I syfte att anpassa äktenskapsbalkens regler om bodelning av pensions-
rättigheter till principerna för det reformerade ålderspensionssystemet -
möjligheten för makar att dela pensionsrätt - har i betänkandet Pensions-
rättigheter och bodelning (SOU 1995:8) lämnats förslag till regler som
syftar till att utjämna en uppkommen snedfördelning av makars pensions-
skydd. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. En propo-
sition har överlämnats till riksdagen i mars 1998.
Regeringen gav i januari 1997 en särskild utredare i uppdrag att ut-
forma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid långvarigt ned-
satt arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system med förtidspension
och sjukbidrag. I uppdraget ingick också att ta ställning till hur ersätt-
ningen skall ansluta till reglerna i det reformerade ålderspensionssyste-
met. Utredningen har överlämnat betänkandena Ohälsoförsäkringen -
trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen - över-
gångsbestämmelser (SOU 1997:189). Utredningens betänkanden har re-
missbehandlats. Regeringen har i mars 1998 lämnat en proposition till
riksdagen med förslag till vilka principer och riktlinjer som bör ligga till
grund för en reformering av dagens system med förtidspension och sjuk-
bidrag och hur pensionsrätt för ålderspension framgent skall beräknas för
förtidspensionärer. De nya reglerna planeras träda i kraft den 1 januari
2001.
Vidare är systemet för efterlevandepension föremål för en särskild
översyn (dir. 1996:51). Vägledande för de förslag till ändrade regler som
därvid kommer att lämnas skall vara bl.a. en anpassning till det re-
formerade ålderspensionssystemet. Utredarens förslag skall redovisas
senast den 30 juni 1998.
170
ATP-systemet, inklusive folkpensionssystemet, är i sin nuvarande ut-
formning inte tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och demo-
grafiska påfrestningar. Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett
system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Grunden för den enskildes pensionsskydd skall även i
framtiden vara ett obligatoriskt offentligt system. Det reformerade ål-
derspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt in-
komstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller
låga förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna
skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgifts-
finansierad. Huvuddelen av det allmänna pensionssystemet skall även
fortsättningsvis vara uppbyggt som ett fördelningssystem men en del av
det skall utformas som ett renodlat premiereservsystem.
Princippropositionen om denna genomgripande reform innehöll inte ett
fullständigt och färdigbearbetat förslag till systemutformning. På flera
punkter hänvisades till behov av ytterligare utredning innan ett slutligt
ställningstagande kunde göras. Detta gällde bl.a. den närmare utform-
ningen av premiereservsystemet där riktlinjerna i propositionen skulle
ligga till grund för ett uppdrag till en särskild utredare.
De lagförslag som läggs fram i denna proposition har utarbetats på
grundval av de antagna riktlinjerna. Under den fortsatta beredningen har
princippropositionens förslag bearbetats vidare och i vissa delar preci-
serats eller justerats. Föreslagna ändringar och motiven till dessa framgår
av redovisningen i efterföljande avsnitt. I detta avsnitt redogörs inled-
ningsvis för större förändringar eller avsteg från de antagna riktlinjerna.
Därefter presenteras huvuddragen i de lagförslag som nu läggs fram.
Samtidigt redovisas centrala termer som föreslås användas i och med att
reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension träder i kraft. Det
föreslås också namnbyten för vissa termer i nuvarande lagstiftning. En
mer fullständig förteckning över de termer som ingår i den föreslagna
lagstiftningen eller som i övrigt används i texten redovisas i bilaga 2.
Regeringens förslag: Pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid
sjukdom, arbetslöshet m.m. skall inte tillgodoräknas, arvsvinster skall
inte tilldelas för tid före år 1999 och pensionsrätt skall inte räknas om
med inkomstindex under intjänandeåret.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997: 67 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några in-
vändningar mot förslagen, vilka föranletts av besparingsskäl. Försäk-
ringskasseförbundet tillstyrker förslaget om besparingar i dess helhet och
Prop. 1997/98:151
171
anför att förbundet under nuvarande omständigheter och utifrån de motiv
som anges frångår sitt tidigare ställningstagande vad gäller pensionsrätt
för bakomliggande inkomst. Förbundet markerar sin tillfredsställelse över
att utgångspunkten för justeringarna varit att dessa skall leda till
administrativa besparingar och förenklingar. Sveriges Pensionärsförbund
anger i sitt yttrande att de föreslagna justeringarna kan accepteras och
tillstyrker den slopade samordningen mellan tjänstepensioner och
garantipensioner. Pensionärernas riksorganisation (PRO) har inga
invändningar mot de föreslagna justeringarna. Vad gäller arvsvinster
fr.o.m. år 1999 anser PRO att dessa ur rättvisesynpunkt bör fördelas till
hela kollektivet och inte enbart till dem som är i samma ålder som den
avlidne. Svenska kommunalpensionärers förbund delar PRO:s
uppfattning både vad gäller förslaget om justeringar och vad gäller
arvsvinster för åren fr.o.m. 1999.
Centrala studiestödsnämnden (CSN), Riksgäldskontoret, Arbetsgivar-
verket och Sveriges Industriförbund tillstyrker uttryckligen att pensions-
rätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte skall
införas. Vad gäller de övriga delarna av förslaget avlämnar dessa re-
missinstanser inte något yttrande. CSN konstaterar att förslaget om pen-
sionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet skulle
- så som det påpekas i promemorian och som tidigare påpekats av CSN -
missgynna den som under sin arbetslöshet är aktiv till exempel genom att
studera. Arbetsgivarverket anför att mot bakgrund av livsinkomstprinci-
pen bör pensionsrätt för annat än faktisk inkomst så långt som möjligt
undvikas. För att ytterligare förstärka livsinkomstprincipen menar Ar-
betsgivarverket att pensionsrätt för bakomliggande inkomst inte heller
skall tillgodoräknas vid föräldraledighet och värnpliktstjänstgöring. In-
dustriförbundet anför att genom att pensionsrätt för bakomliggande in-
komst vid sjukdom och arbetslöshet inte beräknas uppnås både en bespa-
ring och en administrativ förenkling.
Statens löne- och pensionsverk (SPV) konstaterar att förslaget för den
del som avser bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom
medför administrativa lättnader. SPV påpekar dock att den föreslagna
justeringen medför minskad pension, vilket för en viss enskild individ
kan vara av betydelse. SPV konstaterar att de minskningar av ålderspen-
sionen som exemplifieras i promemorian är beräknad på endast ett år med
sjukpenning respektive arbetslöshet.
Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget att arvsvinster för ret-
roaktivitetstiden slopas. Med hänsyn till de, enligt RFV, obetydliga be-
lopp, som pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och
sjukdom skulle innebära även under långvarig sjukdom eller arbetslöshet,
tillstyrker RFV även förslaget att pensionsrätt för bakomliggande in-
komst vid sjukdom och arbetslöshet inte beräknas. Däremot invänder
RFV mot att halvårsomräkning för intjänandeåret inte införs och menar
att överskott därigenom genereras i AP-fonden.
Prop. 1997/98:151
172
Sveriges försäkringsförbund välkomnar förslaget att garantipension
inte skall avräknas mot tjänstepensioner. Försäkringsförbundet anför att
förslaget att inte tilldela arvsvinster för retroaktiv tid löser visserligen
administrativa och andra problem men innebär samtidigt att avsteg görs
från försäkringsmässighet mot ett större inslag av fördelningspolitik.
Försäkringsförbundet menar att ju större utrymme som de fördelnings-
politiska inslagen i systemet ges, desto mindre blir regelverkets förutsäg-
barhet.
Landsorganisationen i Sverige (LO) avvisar förslaget om besparingar
och menar att de argument som anges i promemorian inte är tillräckligt
starka för att försämra pensionerna enligt förslaget. Konjunkturinstitutet
anser att besparingsförslagen har en dålig tidsmässig anpassning till de
faktiska besparingsbehoven. Vidare anför institutet att slopandet av arvs-
vinster före år 1999 innebär ett avsteg från den för det övriga reform-
arbetet gällande principen att så långt möjligt behandla historiska och
framtida intjänade pensionsrätter på samma sätt. Förslaget att inte index-
uppräkna intjänade pensionsrätter under intjänandeåret utgör vidare ett
avsteg från principen att systemet skall efterlikna ett förräntat premie-
reservsystem. Båda förslagen är till sina praktiska konsekvenser svåra för
allmänheten att förstå och genomskåda. Enligt institutets mening hade ur
principiell synvinkel renare förslag, t.ex. ett lägre procentuellt avgiftsut-
tag till systemet och ett motsvarande högre avgiftsuttag till statsbudgeten,
varit att föredra.
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anser att förslaget
till den del som avser att slopa halvårsuppräkningen av intjänad pen-
sionsrätt är ett beklagligt avsteg från försäkringsmässiga principer. Om
alternativet tudelad arbetsgivaravgift införs är förslaget enligt SACO helt
oacceptabelt. Vidare avvisar SACO förslaget att inte tillgodoräkna pen-
sionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet och
menar därvid att åtgärden slår hårt mot grupper i samhället som redan
tidigare är drabbade. SACO anför även att kompensationsgraden för
grupper med inkomster intill förmånstaket bara blir ca 55 % i det refor-
merade pensionssystemet och att det för dessa grupper är av stor vikt att
pensionsgrundande belopp beräknas på bakomliggande inkomst.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ställer sig starkt kritisk
både till förslaget och till motiveringen bakom det. TCO ifrågasätter
promemorians beräkningar av ökade kostnader till följd av slopad sam-
ordning mellan garantipension och tjänstepension. TCO menar att par-
tema skulle ha agerat för att förhindra samordningen genom förändringar
i tjänstepensionssystemet. Att inte tillgodoräkna pensionsrätt för bakom-
liggande inkomst är enligt TCO fördelningspolitiskt fel. TCO påpekar
bl.a. att det finns exempel på personer som varit sjukskrivna i upp till 15
år och att pensionen i ett sådant fall skulle reduceras med 400 kronor.
TCO:s invändning mot förslaget att inte tillgodoräkna arvsvinster för
åren före år 1999 är att det drabbar olika beroende på hur stor andel av
intjänande tiden som kan hänföras till åren före år 1999. Vidare anser
TCO att de tekniska problem som enligt promemorian är förknippade
med införandet av arvsvinster för retroaktiv tid skulle kunna lösas om
princippropositionens förslag tillämpades. Vad gäller slopad halvårsupp-
räkning framför TCO att motiveringen vad gäller eftersläpningar av
Prop. 1997/98:151
173
inbetalning av egenavgifter är tunn. Emellertid påpekar TCO att denna
del av förslaget är en generell åtgärd som drabbar alla lika mycket och
därför är mer acceptabel än de övriga två förslagen. TCO ställer sig även
undrande till att basnivån höjs i garantipensionen, att den överkompensa-
tion som ligger i bamårsrätten finns kvar och att pensionsrätt vid militär-
tjänstgöringen finns kvar. Som ett alternativ till promemorians sparför-
slag hänvisar TCO till sitt tidigare förslag att avgifter som tas ut över
förmånstaket skall tillfalla pensionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: Under det fortsatta beredningsarbetet
har aktualiserats ett behov av besparingar inom reformen, som hänför sig
till de utgiftsökningar som reformens grundskydd innebär jämfört med
grundtryggheten i nuvarande pensionssystem. Garantipensionen och den
övergångsvisa garantipensionen inom det reformerade regelsystemet
skall bl.a. ersätta de särskilda skattereglerna för pensionärer inom
nuvarande regelsystem. Dessa skall utformas på sådant sätt att
pensionärer med låg eller ingen inkomstgrundad ålderspension får en
jämfört med nuvarande regler i princip oförändrad pension efter skatt vid
de högsta kommunalskattesatsema. Vid lägre kommunalskattesatser
resulterar detta i en motsvarande högre nettopension än enligt dagens
regler. Detta innebär att kostnaderna för garantipension är högre än
kostnaderna för grundtryggheten enligt nuvarande regler.
Vidare innebär de beslutade riktlinjerna att garantipensionen skall av-
räknas mot tjänstepensioner på samma sätt som mot inkomstgrundad ål-
derspension. Däremot skall garantipensionen inte påverkas av kapitalin-
komster eller av pensioner från frivillig individuell pensionsförsäkring. I
princippropositionen anfördes emellertid att principiella invändningar
kan riktas mot att kollektiva och privata pensionslösningar behandlas
olika vid avräkningen av garantipensionen. En möjlighet som nämndes
var att avstå från att beakta tjänstepensioner vid beräkning av garantipen-
sioner. Det påpekades emellertid att slopad samordning mellan garanti-
pensioner och tjänstepensioner skulle bli mycket kostnadskrävande. Det
aviserades därvid att frågan skulle bli föremål för särskilda överväganden
1 den fortsatta beredningen av reformen. De fortsatta övervägandena har
resulterat i bedömningen att garantipensioner inte bör avräknas mot
tjänstepensioner.
Införandet av garantipension beräknas därför medföra att de årliga ut-
betalningarna av ålderspension ökar med mellan 2 och 2,5 miljarder kro-
nor under perioden fram till år 2010 enligt redovisningen i Ds 1997:67.
Av den sammanlagda kostnadshöjningen kan huvuddelen, uppemot
2 miljarder kronor, hänföras till att garantipensionen inte samordnas med
tjänstepensioner. I övrigt beror den på att nettopensionen vid genom-
snittlig kommunalskatt ökar för personer berättigade till garantipension.
Prop. 1997/98:151
174
Enligt regeringens bedömning bör därför besparingar genomföras inom Prop. 1997/98:151
reformen för att minska utgifterna för ålderspensioner och bidra till
finansieringen av det nya garantipensionssystemet. Utgångspunkten för
våra besparingsförslag har varit att de, jämfört med riktlinjerna, före-
slagna regeländringarna även skall leda till administrativa förenklingar
inom reformen. Mot bakgrund härav föreslår vi att pensionsgrundande
belopp inte skall beräknas för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet
och sjukdom, att arvsvinster inte skall tilldelas för åren före år 1999 och
att intjänade pensionsrätter inte skall räknas om med inkomstindex under
intjänandeåret. Däremot skall sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m.
fortfarande vara pensionsgrundande.
Det tidigare förslaget om pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid
sjukdom och arbetslöshet skulle medföra vissa gränsdragningsproblem.
Exempelvis skulle pensionsrätt för bakomliggande inkomst tillgodoräk-
nas personer som uppbär arbetslöshetsersättning men inte dem som upp-
bär utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller som deltar i
yrkesinriktad rehabilitering. Förmånen har relativt liten betydelse för den
enskilde men berör många i yrkesaktiv ålder. Förslaget att slopa pen-
sionsrätt för bakomliggande inkomst innebär därför såväl en besparing
som en betydande administrativ förenkling.
De beräkningar av pensionsrätt m.m. som skall göras för retroaktiv tid
är ett annat inslag i reformen som medför administrativa kostnader.
Arvsvinsttilldelningen för förfluten tid kan inte göras helt korrekt, efter-
som det saknas uppgifter om pensionsbehållning för avlidna för åren före
år 1976. För dessa år föreslogs i Ds 1995:41 att tilldelningen av arvs-
vinster skulle beräknas med utgångspunkt från registeruppgifter för åren
1976-1980. Även när det gäller åren 1976-1998, som innefattas av
RFV:s pensionspoängsregister, innebär beräkning av arvsvinster bety-
dande administrativa insatser. Slopandet av arvsvinster för åren före år
1999 innebär såldedes en administrativ förenkling.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den för inkomstpen-
sion registrerade pensionsbehållningen, som i princip skall motsvara de
samlade inbetalda pensionsavgifterna, årligen räknas om med föränd-
ringen i inkomstindex. Under den fortsatta beredningen har olika alter-
nativ vad gäller omräkning av pensionsrätt för intjänandeåret diskuterats.
I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt för intjänandeåret skulle räknas
om med en faktor motsvarande ett halvt års indexomräkning innan den
läggs till pensionsbehållningen. Därvid skulle användas den indexomräk-
ning som sker vid intjänandeårets slut. Förslaget om halvårsuppräkning
tog fasta på de försäkringsmässiga principerna i reformen. Slopandet av
halvårsuppräkningen innebär att den intjänade pensionsrätten läggs till
pensionsbehållningen utan omräkning. Omräkning med inkomstindexets
förändring görs i stället första gången året efter intjänandeåret (vid slutet
av fastställelseåret).
För år 2010 har beräknats att slopandet av pensionsrätt för bakom-
liggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet, arvsvinsttilldelning för
förfluten tid och indexomräkning för intjänandeåret innebär en besparing
på ca 2 miljarder kronor. De föreslagna besparingarna innebär minskade
förmåner i form av inkomstgrundad ålderspension. Emellertid innebär
den slopade samordningen mellan garantipension och tjänstepensioner,
175
vilken besparingarna är avsedda att finansiera, en kompensation i form av
högre garantipension för de grupper för vilka de föreslagna besparingarna
torde vara mest kännbara.
Övrigt
Nedan redogörs översiktligt för andra större förändringar. Dessa och
övriga förändringar i förhållande till de antagna riktlinjerna behandlas
närmare i efterföljande avsnitt.
Till följd av det omfattande utredningsarbetet har ikraftträdandetid-
punkten för reformerade regler måst senareläggas. Som redan nämnts
skall enligt beslut av riksdagen i december 1996 lagstiftningen rörande
intjänandereglema träda i kraft den 1 januari 1999 och de första utbetal-
ningarna ske år 2001. På grund av senareläggningen föreslår vi i avsnitt
28 att övergångsreglerna justeras så att årsklasserna 1935-1937 inte
längre skall omfattas av mellangenerationen. Vidare föreslås att start-
tidpunkten för inkomstindexeringen av intjänandetaket för pensions-
grundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skjuts upp ett år
till årsskiftet 2001/2002.
Det sammanlagda uttaget av avgifter till det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet skall enligt antagna riktlinjer motsvara 18,5 % av
pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp, varav
16,5 procentenheter skall tillföras fördelningssystemet och resterande 2
procentenheter premiepensionssystemet. Enligt vårt förslag i avsnitt 13
skall i stället 2,5 procentenheter föras till premiepensionssystemet fr.o.m.
år 1999. Den del som skall tillföras fördelningssystemet minskas i
motsvarande mån. Höjningen av den andel av den sammanlagda avgiften
respektive pensionsrätten som fr.o.m. år 1999 skall tillgodoräknas inom
premiepensionssystemet ingår som en del av pensionsuppgörelsen mellan
de partier som är representerade i Genomförandegruppen.
Den sammanlagda avgiften på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster
skall delvis - till högst hälften - tas ut i form av allmän pensionsavgift,
delvis som arbetsgivaravgift (respektive egenavgift). Enligt riktlinjerna
skall den del av arbetsgivaravgiften som överstiger 9,25 % av
pensionsgrundande inkomster tas ut enbart på inkomster upp till den nivå
som grundar pensionsrätt. Fr.o.m. år 1998 uppgår den allmänna pensions-
avgiften till 6,95 % av inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
Arbetsgivaravgiften till tilläggspension uppgår till 6,40 %.
Frågan hur avgiftsuttaget skall göras är under fortsatt beredning i sam-
råd med Genomförandegruppen. Regeringen lägger därför inte nu något
slutligt förslag rörande avgiftsuttaget. I avvaktan på att frågan skall få sin
slutliga lösning föreslår vi nu ingen ändring av den allmänna pensionsav-
giften. Den skall således även fortsättningsvis uppgå till 6,95 procenten-
heter. Däremot skall, enligt vad vi föreslår i avsnitt 32, inkomsttaket för
uttag av avgiften höjas från 7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Prop. 1997/98:151
176
Ålderspensionsavgiften skall fr.o.m. år 1999 ersätta tilläggspensions- Prop. 1997/98:151
avgiften (se avsnitt 6.5). Inte heller i detta fall föreslår vi någon ändring
av avgiftssatsen, utan den skall även för år 1999 vara 6,40 %.
Ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften kommer
därmed att tillsammans uppgå till 14,35 % av den pensionsgrundande
inkomsten (dvs. efter avdrag för den allmänna pensionsavgiften, se av-
snitt 8.2). Det sammanlagda avgiftsuttaget på 18,5 % av pensionsgrun-
dande inkomster och belopp kommer således inte att införas fr.o.m. år
1999 utan först från en senare tidpunkt då en slutlig lösning finnes.
Däremot skall den avgift som tas ut på pensionsgrundande belopp uppgå
till 18,5 % redan fr.o.m. år 1999, se vidare avsnitt 31.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet motsvarar individens
ålderspension i princip summan av de pensionsavgifter som betalts in
under livet delat med ett delningstal. Vid bestämmande av delningstalet
beaktas bl.a. återstående medellivslängd vid pensioneringstillfället. Enligt
princippropositionens förslag skulle även befolkningsdödligheten under
förvärvsåren beaktas, dvs. s.k. arvsvinster uppkomna under fövärvsåren
skulle schablonmässigt räknas in i delningstalet. Här föreslås att sådana
arvsvinster i stället tillgodoräknas löpande som ett procentuellt påslag på
pensionsbehållningen (se avsnitt 17). Som nyss nämnts föreslås nu av
besparingsskäl att ingen sådan tilldelning av arvsvinster skall göras
avseende förfluten tid.
Någon begränsning av pensionsuttag före 65 års ålder motsvarande den
i princippropositionen föreslagna spärregeln föreslås inte gälla.
I det reformerade systemet skall finnas en möjlighet för makar att dela
pensionsrätt. Enligt princippropositionens förslag skall delning ske så att
makarnas pensionsrätt fortlöpande, år för år, delas i princip lika mellan
dem. I Ds 1995:41 redovisades ett preciserat förslag till ett sådant system
för delning. Många remissinstanser var kritiska till förslaget, bl.a med
hänvisning till att samspelet med garantipensionssystemet gjorde det
svårt för makarna att överblicka vad delningen faktiskt skulle betyda för
deras framtida ålderspensioner. Regeringen lägger därför fram det alter-
nativa förslag som presenterades i Ds 1997:67, vilket innebär att makar i
stället ges möjlighet att fortlöpande överföra pensionrätt för premie-
pension sig emellan. Sådan överföring skall enligt förslaget inte påverka
den framtida garantipensionens storlek.
Riksdagens riktlinjer för premiepensionssystemet skiljer sig på några
punkter från det förslag som föreligger nu.
De medel som avsätts inom premiepensionssystemet skall enligt rikt-
linjerna förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, som
väljs av den försäkrade. Inledningsvis kan slås fast att ett sådant system
också föreslås nu.
I riksdagens riktlinjer anges att en eller flera statliga kapitalförvaltare
skall inrättas för förvaltning av medel från personer som vill välja en
sådan lösning. För dem som inte själva väljer någon kapitalförvaltare
skall det enligt riktlinjerna finnas flera andra statliga kapitalförvaltare.
Mellan dessa kapitalförvaltare skall en utjämning av skillnader i avkast-
ning göras. Kapitalförvaltaren skall årligen fastställa behållningen och
avkastningen på respektive pensionskonto samt underrätta Riksförsäk-
ringsverket om detta.
177
Försäkringsfunktionen skall enligt princippropositionen primärt hand-
has centralt av Riksförsäkringsverket. Vid riksdagsbehandlingen anförde
Socialförsäkringsutskottet att det var en rimlig utgångspunkt att Riks-
försäkringsverket handhar försäkringsfunktionen. Skulle det emellertid i
det fortsatta utredningsarbetet visa sig att funktionen med större fördel
kan läggas på ett annat statligt organ, såg utskottet inget hinder mot en
förnyad diskussion i frågan. Utskottet ansåg också att det av administra-
tiva skäl fanns anledning att överväga en lägsta gräns för det årliga
belopp som får avsättas till förvaltning inom premiepensionssystemet.
Avslutningsvis anförde utskottet att det på grund av frågornas komp-
lexitet bör finnas utrymme för de partier som stod bakom förslaget att, i
de delar som ytterligare skulle utredas eller som annars kunde komma att
beröras av resultatet av utredningsarbetet, utforma de kommande
bestämmelserna på det sätt som visade sig mest ändamålsenligt.
I det förslag som nu lämnas finns vid sidan av de olika privata fondför-
valtama två statliga kapitalförvaltare: ett statligt fondbolag som alterna-
tivt val till de privata fondförvaltama och en ny AP-fondsstyrelse för dem
som avstår från att välja förvaltare. Dessutom förvaltas också försäk-
ringskapital i premiepensionssystemet av en ny statlig myndighet och
försäkringsgivare kallad Premiepensionsmyndigheten. Försäkringsfunk-
tionen i det nya systemet har således lagts på en ny myndighet som skall
arbeta i nära samarbete med övriga socialförsäkringsorgan. Informa-
tionsflödet om kapitalförvaltningen skall enligt förslaget primärt ske från
Premiepensionsmyndigheten.
Det nya premiepensionssystemet innebär i försäkringstekniskt hän-
seende vissa omfördelningar mellan de försäkrade. Det hänger främst
samman med skillnader i livslängd mellan kvinnor och män. Utöver detta
finns i förslaget inte någon utjämning av avkastning mellan olika kapi-
talförvaltare.
Placeringar i tillgångar i utlandet skall begränsas enligt riktlinjerna, i
den mån det är förenligt med EES-avtalets regler. Denna princip upprätt-
hålls dock inte i det föreliggande förslaget.
Avsikten enligt riktlinjerna är att pensionen skall kunna tas ut som par-
tiell pension utan knytning till bestämda kvotdelar. Den försäkrade skall
inte kunna återkalla ett uttag av ålderspension från premiepensionssyste-
met. Pensionen skall vara antingen livsvarig eller temporär under en be-
gränsad tidsperiod om fem eller tio år. I det förslag som nu redovisas
finns, på samma sätt som för pensionen från fördelningssystemet, be-
stämda kvotdelar anvisade som alternativ för pensionsuttaget. Särskilda
regler har tagits in i förslaget om återkallelse av uttaget. Förslaget medger
inte något temporärt uttag av ålderspension från premiepensionssystemet.
Denna ålderspension är således alltid livsvarig. Även efterlevandeskyddet
är i förslaget utformat på ett sätt som avviker från riktlinjerna.
Prop. 1997/98:151
178
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Den samlade beteckningen för allmän in-
komstrelaterad ålderspension skall vara inkomstgrundad ålderspen-
sion. Ålderspension utgiven från det reformerade fördelningssystemet
respektive från premiepensionssystemet skall kallas inkomstpension
respektive premiepension. Efterlevandepension utgiven från premie-
pensionssystemet skall kallas premiepension till efterlevande.
Regler om inkomstgrundad ålderspension skall tas in i en ny lag be-
nämnd lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Nuvarande regler
i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i lagen
(1959.551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring om pensionsgrundande inkomst,
pensionspoäng, vårdår och beräkning av tilläggspension i form av ål-
derspension skall föras över till LIP. Även bestämmelserna i lagen
(1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall er-
sättas med bestämmelser i den nya lagen.
Reglerna om intjänande av pensionsrätt skall träda i kraft den
1 januari 1999. Reglerna om beräkning av förmånernas storlek och ut-
betalning av dessa skall träda i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelser om fastställande av reformerad pensionsrätt m.m. för
tid före ikraftträdandet av LIP, dvs. den 1 januari 1999, skall tillsam-
mans med bestämmelser om ikraftträdande och vissa övergångsbe-
stämmelser m.m. tas in i en särskild lag om införande av lagen om in-
komstgrundad ålderspension (införandelagen). De närmare reglerna
om Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet m.m. skall
tas in i en särskild ny lag.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 överensstämmer i stort
med regeringens förslag.
Utredningens förslag: 1997 års premiereservutredning föreslog en
särskild lag om premiepension innehållande bestämmelser om förvaltning
av premiepensionskapital, bestämmande av premiepension och
efterlevandeskydd samt bestämmelser för den nya myndigheten, Pre-
miepensionsmyndigheten, som utredningen föreslog skulle vara för-
säkringsgivare inom premiepensionssystemet. Utredningen föreslog dock
inte att den särskilda lagen skulle innehålla regler om intjänande av
premiepension. Samtidigt anförde utredningen att det från en synpunkt
vore bäst om samtliga regler om den nya ålderspensioneringen kunde
samlas i en lag uppdelad i olika avdelningar.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig om den
övergripande lagstrukturen i förslaget i Ds 1995:41. Kammarrätten i
Stockholm har inget att invända mot den lagtekniska lösning som valts
och har heller inga invändningar mot den terminologi som föreslås i de
nya lagarna. Kammarrätten anger vidare att lagtexten förefaller väl ge-
nomarbetad och mestadels harmonierande med motiven. Liksom flera
andra remissinstanser påpekar kammarrätten att vissa bestämmelser av
skilda skäl blivit komplicerade och svårgenomträngliga. Detta förhål-
lande anses dock av flera av dem som påtalat reglernas komplexitet vara
179
en oundgänglig följd av de principer som ställts upp för det reformerade Prop. 1997/98:151
pensionssystemet.
Länsrätten i Stockholm finner att det är väl i linje med reformens syfte
att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system att samla
bestämmelserna i en lag. Länsrätten är också positiv till att övergångsbe-
stämmelserna finns i en särskild lag. Rätten anför att överflyttning av be-
stämmelser från lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL i
avvaktan på vidare utredning av vissa frågor, torde vara den mest
ändamålsenliga lösningen. Också Svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges Industriförbund tillstyrker en separat lag för pensionssystemet
bl.a. eftersom det förstärker intrycket av ett från övriga socialförsäkringar
separat system.
Statskontoret anser att det kan finnas behov av en framtida översyn av
lagstiftningens konstruktion syftande till förenkling och ökad tydlighet.
Statskontoret menar vidare att flera svagheter i den existerande lagstift-
ningen förs in i den föreslagna i och med att delar av den existerande lag-
stiftningen lyfts in i den nya.
Skälen för regeringens förslag: Enligt antagna riktlinjer skall den in-
komstgrundade ålderspensionen särskiljas som en fristående försäkrings-
gren. Regeringen anser det därför naturligt att bestämmelser för den in-
komstgrundade ålderspensionen tas in i en särskild lag, i stället för att
föras in i lagen om allmän försäkring (AFL). Detta synsätt överens-
stämmer också med det som framförts i Ds 1995:41 och av de remiss-
instanser som yttrat sig i frågan om lagförslagets uppläggning. Lagrådet
pekar på både för- och nackdelar med den valda lösningen. En nackdel
som nämns är att en väsentlig del av socialförsäkringssystemet inte längre
kommer att omfattas av AFL. I likhet med flera remissinstanser finner
Lagrådet det föreslagna regelsystemet mycket komplext. Av det skälet
kan det enligt Lagrådets mening vara en fördel att ta in bestämmelserna i
en särskild lag i stället för att införliva dem i AFL, som i stora delar anses
oöverskådlig och i behov av en genomgripande översyn.
Den inkomstgrundade ålderspensionen kan sägas bestå av tre olika
delar: nuvarande ATP samt pension baserad på pensionsrätt enligt re-
formerade regler från fördelningssystemet respektive från premiepen-
sionssystemet. Vissa bestämmelser är gemensamma för alla tre delarna,
andra gäller gemensamt för de reformerade delarna. Enligt regeringens
mening är det en fördel om de regler som bestämmer en viss förmån kan
samlas i en lag. Därmed blir systemet lättare att överblicka. Vi föreslår
därför att regler för pension från premiepensionssystemet skall finnas i
samma lag som regler för pension från fördelningssystemet. Även 1997
års premiereservutredning har framfört att detta ur en synpunkt är den
bästa lösningen. I enlighet med Lagrådets förslag föreslår vi dock att den
närmare regleringen av Premiepensionsmyndighetens försäkrings-
verksamhet, med hänvisningar till försäkringsrörelse- och redovisnings-
regler, tas in i en särskild lag.
Vårt förslag innebär vidare att bestämmelser om tilläggspension i form
av ålderspension skall infogas i samma lag. Regler rörande beräkning av
pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och om ålderspen-
sion föreslås således flyttas från AFL till den nya lagen. I Ds 1995:41
180
föreslogs dessa regler i stället bli upptagna i en särskild lag om införande
av lagen om inkomstgrundad ålderspension (i den fortsatta framställ-
ningen benämnd införandelagen). Detsamma föreslogs gälla bestämmel-
ser om den gradvisa övergången till ålderspension beräknad enligt refor-
merade regler genom en tjugondelsinfasning. Tjugondelsinfansningen
innebär att ålderspensionen för årsklasserna 1938-1953 skall kvotdelsbe-
räknas och utges såväl enligt reformerade regler som enligt nuvarande
ATP-regler. Fr.o.m. år 2001 kommer ålderspension i form av tilläggspen-
sion (inkl, den del av folkpensionen som kan sägas vara inkomst-
relaterad) successivt att ersättas av inkomstpension och premiepension
intjänad enligt reformerade regler i takt med att de årsklasser som är
födda år 1938 eller senare tar ut ålderspension. De årsklasser som är
födda före år 1938 skall även fortsättningsvis få sin inkomstrelaterade
ålderspension beräknad med utgångspunkt i hittillsvarande regler för
tilläggspension och folkpension. Med hänsyn till att nämnda bestäm-
melser kommer att vara tillämpliga under en mycket lång
övergångsperiod anser regeringen att dessa regler bör ingå i samma lag
som övriga regler om inkomstgrundad ålderspension.
För personer födda åren 1938-1953 skall alltså en del av den inkomst-
grundade ålderspensionen baseras på pensionsrätt intjänad enligt ATP-
systemets regler. Eftersom det i nuvarande ålderspensionssystem är
folkpensionen och inte tilläggspension som kompenserar för det första
basbeloppets inkomster, krävs särskilda regler för att översätta folkpen-
sionen till inkomstgrundad pension för dessa årsklasser. Dessutom skall
det för dessa enligt de antagna riktlinjerna finnas en garantiregel av in-
nebörd att den inkomstgrundade ålderspensionen alltid skall motsvara
minst den ålderspension enligt nuvarande regler som den pensionsbe-
rättigade har tjänat in t.o.m. år 1994. Även sådana regler föreslås bli in-
förda i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Huvuddelen av de nya bestämmelserna föreslås således ingå i en ny lag
om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Den föreslagna nya lagen kom-
mer att innehålla regler för såväl intjänande av pensionsrätt som
beräkning av inkomstgrundad ålderspension. Däremot föreslås en sär-
skild införandelag för regler med anledning av ikraftträdandet av lagen
om inkomstgrundad ålderspension och för bestämmelser som skall gälla
för fastställande av pensionsrätt m.m. enligt reformerade regler för tid
före ikraftträdandet av lagstiftningen, dvs. för åren 1960-1998 (se avsnitt
15).
Som framgår av det föreslagna namnet på den nya lagen föreslås att
den samlade beteckningen för allmän inkomstrelaterad ålderspension
skall vara inkomstgrundad ålderspension. Vidare föreslås att den del av
den inkomstgrundade ålderspensionen som kommer att finansieras inom
ramen för fördelningssystemet skall heta inkomstpension och den del som
kommer att härröra från premiepensionssystemet skall heta premie-
pension. Förutom ålderspension rymmer premiepensionssystemet två
former av pension till efterlevande som föreslås kallas premiepension till
efterlevande.
Lagen om inkomstgrundad ålderspension föreslås vara indelad i fyra
avdelningar och 15 kapitel enligt följande.
Prop. 1997/98:151
181
AVD I Försäkringens omfattning, intjänande av pensionsrätt m.m.
- 1 kap. Allmänna bestämmelser
- 2 kap. Pensionsgrundande inkomst
- 3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande
inkomst
- 4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m.
AVD II Fördelningssystemet
- 5 kap. Inkomstpension
- 6 kap. Tilläggspension
AVD III Premiepensionssystemet
- 7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet
- 8 kap. Kapitalförvaltning m.m.
- 9 kap. Uttag av premiepension
- 10 kap. Efterlevandeskydd
- 11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader
AVD IV Utbetalning och överklagande m.m.
- 12 kap. Utbetalning av pension m.m.
- 13 kap. Överklagande m.m.
- 14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt
- 15 kap. Övriga bestämmelser
Merparten av bestämmelserna i denna lag avseende intjänande av pen-
sionsrätt och om vem som är försäkrad föreslås träda i kraft den 1 januari
1999. Detsamma gäller de regler om pensionspoäng och vårdår m.m. som
föreslås flyttas över från AFL. Enligt riksdagens beslut skall utbetalning
av ålderspensioner baserade på reformerad pensionsrätt ske fr.o.m. år
2001. Med hänsyn härtill föreslås bestämmelserna om beräkning och
utbetalning av inkomstgrundad ålderspension i lagen träda i kraft först
den 1 januari 2001. Förslaget innebär således att bestämmelserna om
tillgodoräknande av pensionspoäng och vårdår fr.o.m. den 1 januari 1999
respektive om hur ålderspension enligt ATP-systemets regler beräknas
fr.o.m. den 1 januari 2001 inte längre skall ingå i AFL.
Vidare föreslås vissa ändringar i AFL och i viss annan lagstiftning.
Dessa är bl.a. föranledda av att de bestämmelser som för närvarande finns
i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås överföras till LIP.
Förslaget innebär att den förstnämnda lagen skall upphöra vid utgången
av år 1998. Vissa regler i den lagen skall dock fortsätta att gälla för per-
soner födda år 1937 eller tidigare. Även lagen (1994:1748) om förvalt-
ning av vissa tilläggspensionsavgifter föreslås upphöra vid utgången av
år 1998. Den ersätts då av regler om tillfällig förvaltning av premiepen-
sionsmedel i den föreslagna nya lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I propositionen redovisas också i enlighet med de antagna riktlinjerna
för reformen lagförslag avseende slopandet av delpensionsförsäkringen
samtidigt som de nya reglerna om utbetalning av inkomstgrundad ål-
derspension träder i kraft den 1 januari 2001. De följdändringar i övrigt
som behöver göras i AFL och i annan lagstiftning med ikraftträdande den
1 januari 2001 har däremot inte tagits med i denna proposition.
Prop. 1997/98:151
182
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: År 2001 skall det införas ett basbelopp som år-
ligen skall räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex.
Detta basbelopp skall benämnas inkomstbasbelopp och skall för år
2001 motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. In-
komstbasbeloppet skall årligen fastställas av regeringen.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har kommenterat införandet
av ett nytt basbelopp.
Skälen för regeringens förslag: I nuvarande ATP-system är det s.k.
intjänandetaket knutet till basbeloppet, närmare bestämt det förhöjda
basbeloppet. Som framgår av avsnitt 13 nedan föreslår regeringen att
intjänandetaket fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 skall räknas om med hänsyn
till den allmänna inkomstutvecklingen såsom denna bestäms av in-
komstindex (se avsnitt 16). Även andra begrepp i det reformerade ål-
derspensionssystemet, som förvärvsvillkoret och kompensation för
bamår, är fram till nämnda årsskifte storleksmässigt knutna till det för-
höjda basbeloppet för att därefter i stället knytas till förändringen i in-
komstindex.
Regeringen föreslår därför att ett nytt basbelopp benämnt inkomstbas-
belopp införs from år 2001. Inkomstbasbeloppet föreslås för år 2001 mot-
svara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. För därefter
följande år skall inkomstbasbeloppet räknas om med hänsyn till den rela-
tiva förändringen i inkomstindex. Principer för utformning och tillämp-
ning av inkomstindex behandlas i avsnitt 16.
Vi föreslår att inkomstbasbeloppet för varje år för varje år fastställs av
regeringen.
Regeringens förslag: Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall be-
nämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Tilläggspensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benäm-
nas ålderspensionsavgift. De föreslagna ändringarna skall gälla fr.o.m.
år 1999.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med förslag i Ds 1995:41
föreslås i avsnitt 6.4 att ett nytt basbelopp, ett inkomstbasbelopp, skall
användas i det reformerade systemet. Inkomstbasbeloppet skall räknas
om med inkomstutvecklingen i stället för, som basbeloppen enligt 1 kap.
6 § AFL, med prisutvecklingen. För att lättare kunna särskilja inkomst-
basbeloppet från basbeloppet enligt nyss angivna lagrum föreslår rege-
ringen att de sistnämnda basbeloppen skall benämnas prisbasbelopp
respektive förhöjt prisbasbelopp.
183
Enligt antagna riktlinjer skall avgifter till ålderspension på sammanlagt
18,5 % av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande
belopp införas. Dessa avgifter skall ersätta bl.a. nuvarande tilläggspen-
sionsavgift. Regeringen föreslår därför att nuvarande tilläggs-
pensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benämnas ålders-
pensionsavgift.
De föreslagna namnbytena bör träda i kraft samtidigt med de reforme-
rade intjänandereglema. De föranleder följdändringar i ett flertal lagar
och andra författningar, vilka dock inte namnges här.
I denna proposition används fortsättningsvis huvudsakligen benäm-
ningen prisbasbelopp även för tid före år 1999. I vissa situationer
används dock nuvarande benämningar synonymt.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) om vilka personer som skall vara försäkrade för in-
komstgrundad ålderspension och i vilka fall inkomster i annat land
skall vara pensionsgrundande i Sverige skall tills vidare i princip oför-
ändrade överföras till det reformerade ålderspensionssystemet.
En motsvarighet till nuvarande s.k. ATP-förbindelser skall tills
vidare införas i det reformerade pensionssystemet. Dessa och redan
tecknade ATP-förbindelser skall ges giltighet såväl för ATP som
reformerad ålderspension.
Tidigare ingångna konventioner om intjänande av ATP skall äga
tillämpning även fortsättningsvis samt också såvitt avser pensionsrätt i
det reformerade ålderspensionssystemet.
Bemyndigandet i lagen (1981:691) om socialavgifter om ingående
av konventioner avseende avgifter upphävs.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tar med hänvisning
till pågående utredning inte upp frågan om försäkringsbegreppets ut-
formning. RFV pekar däremot på att det inte torde vara möjligt att inom
en överskådlig framtid införa en ADB-mässig rapportering mellan EU-
medlemsstatemas försäkringssystem och att verket därför inte kommer att
ha tillförlitliga uppgifter om försäkrade som på grund av arbete i annan
medlemstat inte skall tillhöra den svenska försäkringen och inte heller
alltid om personer som skall tillhöra den svenska försäkringen. RFV
föreslår därför en lagreglerad anmälningsskyldighet för den som inte är
inskriven i en försäkringskassa men gör anspråk på ersättning eller annan
rättighet från den svenska försäkringen. Verket menar att sådan
skyldighet också bör åläggas svenska arbetsgivare och den som på grund
av arbete utomlands inte skall omfattas av den svenska försäkringen.
RFV anser också att folkbokföringen bör vara avgörande för var en per-
son skall anses bosatt men att det bör utredas om ett beslut beträffande
184
försäkringstillhörighet på grundval av förvärvsarbete skall kunna fattas
av en myndighet med bindande verkan för andra myndigheter. Kammar-
rätten i Stockholm och Pensionärernas Riksorganisation (PRO) har inga
invändningar mot förslaget men anser det angeläget att en samlad över-
syn av försäkringsbegreppet kommer till stånd snarast möjligt. Göta
Hovrätt påpekar att det är olyckligt att ny lagstiftning inte från böljan
utformas i enlighet med internationella regler som är överordnade den
nationella lagstiftningen. Domstolen anser att det inte borde vara omöjligt
att - oaktat översynen av försäkringsreglema som nu sker - finna en
lösning som står i överensstämmelse med bindande internationella regler.
Forum Syd och Svenska Missionsrådet efterlyser ett förtydligande av
om förslaget innebär några förändringar för gruppen biståndsarbetare och
missionärer i förhållande till vad som gäller idag. Forum Syd och
Svenska Missionsrådet påpekar här att biståndsarbetare/missionärer inte
omfattas av de situationer när s.k. ATP-förbindelser kan tecknas.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) påpekar att medföljande makar till UD-
tjänstemän till följd av den föreslagna regeln i 1 kap. 7 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension kommer att anses som bosatta i Sverige
under utlandsvistelsen men att motsvarande inte gäller för medföljande
till internationellt anställda FN-tjänstemän. AMS anser att denna fråga
bör beredas ytterligare med inriktning att bestämmelsen utökas till att
omfatta även medföljande till FN-tjänstemän.
Skälen för regeringens förslag: Försäkringsbegreppet i det nuvarande
pensionssystemet regleras i 1 kap. 3 § AFL och innebär att försäkrade för
folkpension och ATP är dels svenska medborgare, oberoende av var de är
bosatta, dels utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för ATP även
om de inte är bosatta i Sverige. Dessutom gäller att den som någon gång
tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller
hon inte uppfyller andra krav för att vara försäkrad.
En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i
riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en
statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens
räkning anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om
denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller också medföljande
make (eller motsvarande) samt bam som inte fyllt 18 år. Vidare skall vid
tillämpningen av AFL en person som kommer till Sverige med avsikt att
vistas här stadigvarande anses bosatt i Sverige. Detsamma gäller om han
eller hon har för avsikt att stanna endast under en begränsad tid, förutsatt
att anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och att vistel-
sen är avsedd att vara längre tid än ett år.
Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen (EU) gäller vissa
avvikande regler. Dessa regler - som finns i EU-rådets förordning (EEG)
nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen - omfattar personer som är medborgare i ett medlemsland
inom EU eller är statslösa eller flyktingar i ett sådant land. Reglerna har
gällt i Sverige sedan den 1 januari 1994, då EES-avtalet trädde i kraft,
och gäller även i förhållande till länder inom EES som inte är
Prop. 1997/98:151
185
medlemmar i EU. När det fortsättningsvis talas om länder inom EU avses
även de länder inom EES som inte är medlemmar i EU.
Enligt förordning nr 1408/71 (art. 13.2 a) gäller som huvudregel att en
förvärvsarbetande i fråga om social trygghet - vilket omfattar bl.a.
intjänande av rätt till ålderspension - skall omfattas av lagstiftningen
endast i det land där han eller hon är verksam som anställd eller egen-
företagare, oberoende av i vilket land han eller hon är bosatt. Den som
t.ex. arbetar i Tyskland ett halvår, skall under hela den tiden omfattas av
lagstiftningen endast i Tyskland, oavsett om han eller hon flyttar till
Tyskland eller behåller sin bosättning i Sverige. Omvänt gäller att en
medborgare i ett EU-land som arbetar i Sverige skall vara omfattad av
lagstiftningen här, oberoende av var han eller hon är bosatt och oavsett
anställningstidens längd. Den som är utsänd av en arbetsgivare i ett EU-
land till ett annat sådant land för ett arbete där som är avsett att vara
högst ett år skall dock omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet.
Att en person på detta sätt skall omfattas av lagstiftningen i ett visst land,
innebär att såväl villkoren för att kunna tjäna in pensionsrätt som skyldig-
heten att erlägga avgifter till bl.a. ålderspensionssystemet bestäms av den
nationella lagstiftningen.
I förordning nr 1408/71 finns vissa kompletteringar till och undantag
från huvudregeln om att en förvärvsarbetande skall vara omfattad av lag-
stiftningen endast i sysselsättningsstaten.
Reglerna i förordning nr 1408/71 är överordnade nationell lagstiftning
och har således företräde framför avvikande regler i AFL eller annan
nationell lagstiftning.
Sverige har vidare ingått konventioner om social trygghet med flera
länder, såväl inom som utom EU. Konventionerna med EU-ländema och
övriga EES-länder har till stor del förlorat sin betydelse i och med EES-
avtalets ikraftträdande, utom i den mån de rör personkategorier som inte
omfattas av reglerna i förordning nr 1408/71. Grundtanken i de flesta
konventionerna är att tillförsäkra den som är medborgare i en av staterna
rätt till sociala förmåner i den andra staten om han eller hon är anställd
eller bosatt där. Konventionerna innehåller inte några fullständiga system
för lag valsregler av det slag som finns i förordning nr 1408/71. De
förhindrar därför inte alltid att en person kan vara omfattad av lagstift-
ningen i två länder samtidigt.
När det gäller försäkringsbegreppet i det reformerade pensionssyste-
met, dvs. den personkrets som skall kunna tillgodoräknas rätt till in-
komstgrundad ålderspension, föreslogs i Ds 1995:41 att nuvarande regler
tills vidare skall kvarstå i huvudsak oförändrade.
Försäkringsbegreppet i AFL är föremål för en generell översyn, bl.a.
mot bakgrund av de utvidgningar och inskränkningar som följde med
EES-avtalet såvitt avser tillhörigheten till svensk socialförsäkring men
också med beaktande av önskemålet om ett stärkt samband mellan av-
gifter och förmåner. En sådan översyn har skett inom Utredningen om
socialförsäkringens personkrets och har presenterats i utredningens
betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72). I korthet
innebär utredningens förslag att socialförsäkringarna skall indelas i en
bosättningsbaserad försäkring - avsedd för olika kostnadsersättningar,
bidrag och förmåner av garantinivåkaraktär - och en arbetsbaserad
Prop. 1997/98:151
186
försäkring, avsedd att täcka inkomstförluster. Betänkandet har Prop. 1997/98:151
remissbehandlats och avsikten är att efter ytterligare beredning skapa ett
enhetligt försäkringsbegrepp för hela socialförsäkringsområdet.
Att försäkringsbegreppet enligt AFL nu är föremål för en generell
översyn innebär, som Göta Hovrätt anför i sitt remissyttrande, inte att
försäkringsbegreppet i den lag om inkomstgrundad ålderspension som vi
här föreslår inte kan utformas annorlunda än i AFL. Det finns emellertid
flera omständigheter som talar mot att så sker. Utredningens om
socialförsäkringens personkrets betänkande är för närvarande föremål för
beredning. De nuvarande reglerna kommer troligtvis därför endast att
gälla under begränsad tid i det reformerade pensionssystemet. Det är
vidare önskvärt att en förändring av försäkringsbegreppet inom
socialförsäkringen sker i ett sammanhang. Det finns därför skäl att
avvakta resultatet av det vidare beredningsarbetet med det betänkandet.
Under sådana förhållanden framstår det som mindre lämpligt att göra
förändringar beträffande försäkringsbegreppet som kan förväntas bli
enbart tillfälliga. En sådan förändring skulle också innebära att olika
regler skulle gälla samtidigt i fråga om möjligheterna att tillgodoräknas
ålderspensionsrätt inom ATP-systemet respektive inom det reformerade
pensionssystemet. Detta vore olämpligt dels ur administrativ synpunkt,
dels med hänsyn till att personer som är födda under något av åren 1938-1953
(mellangenerationen) skall tillgodoräknas pensionsrätt inom båda
systemen.
Regeringen anser, mot bakgrund av det anförda, att det därför är lämp-
ligast att nuvarande regler om vilka personer som skall vara försäkrade
och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande här i
landet tills vidare överförs i princip oförändrade till det reformerade
pensionssystemet. I det lagförslag som vi nu lägger fram återfinns därför
nuvarande definition av vilka som är försäkrade och har möjlighet att
tjäna in rätt till inkomstgrundad ålderspension. Regeringen tar därför nu
inte heller ställning till om de tillägg och förändringar som föreslås av
RFV och AMS skall införas. Frågorna får i stället behandlas inom ramen
för beredningen av det tidigare nämnda betänkandet.
I två avseenden skiljer sig dock regeringens förslag från vad som för
närvarande gäller enligt AFL. Vi förslår nämligen inte några motsvarig-
heter till reglerna i 1 kap. 3 § tredje och fjärde styckena AFL. I det först-
nämnda lagrummet anges att den som någon gång tillgodoräknats pen-
sionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller hon i övrigt inte
uppfyller förutsättningarna för att vara försäkrad. Detta hänger samman
med att förslaget, i motsats till vad som är fallet i AFL, är utformat så att
den som någon gång tjänat in ålderspensionsrätt i Sverige kommer att
kunna få sin ålderspension utbetald även om han eller hon vid pensione-
ringstillfället inte längre är försäkrad här. Den nämnda regeln i AFL är
emellertid också en förutsättning för att den som uppbär förtidspension
grundad på s.k. antagandepoäng skall kunna tjäna in ålderspensionsrätt
när övriga villkor för att vara försäkrad inte längre uppfylls. Det är vår
uppfattning att denna möjlighet åtminstone tills vidare bör kvarstå, varför
det i den här föreslagna lagen särskilt anges att de nämnda
förtidspensionärerna är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension.
Denna avvikelse i förhållande till reglerna i AFL är endast lagteknisk och
187
innebär i praktiken ingen förändring i fråga om möjligheterna att tjäna in
ålderspensionsrätt.
Bestämmelsen i 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL reglerar vad som gäller
beträffande den som en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning. En sådan person anses bosatt i Sverige
under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än
ett år. Detta gäller även medföljande make och därmed likställd samt
bam som inte fyllt 18 år. Som anges i bestämmelsen har emellertid rege-
ringen bemyndigats att undanta vissa utsända från denna regel. Bemyn-
digandet tillkom sedan Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete
Sida framfört önskemål om att fältpersonal kontraktsanställd för arbete i
biståndsland inte skulle omfattas av den aktuella bestämmelsen om bo-
sättning. Kort därefter utfärdade regeringen en förordning enligt vilken
Sida-anställda undantogs från bosättningsregeln och således, trots att de
under utsändningstiden kvarstod som folkbokförda i Sverige, inte ansågs
bosatta här, till följd varav de inte heller tillgodoräknades bosättningstid
för folkpension. Förordningen avseende Sida-anställda upphörde att gälla
år 1994 då det inte längre förelåg något behov av att kunna undanta
denna grupp från bosättningsregeln. I det ovan nämnda betänkandet
(SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar föreslås att möjligheten för
regeringen att föreskriva undantag från bosättningsregeln tas bort efter-
som den inte längre används. Lagrådet förutsätter att frågan aktualiseras i
samband med det fortsatta arbetet med bestämmelserna om vilka som
skall vara försäkrade.
Möjligheten till undantag har med hänsyn till det ovan redovisade inte
någon nämnvärd praktisk betydelse. Vi föreslår därför att den nuvarande
bestämmelsen i AFL härom tas bort och att något motsvarande bemyndi-
gande inte införs i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Att nuvarande försäkringsbegrepp tills vidare föreslås överfört till det
reformerade pensionssystemet innebär inte att regeringen har tagit
ställning till hur ett framtida försäkringsbegrepp bör vara utformat. Som
vi angett ovan får denna fråga i stället behandlas inom ramen för den
fortsatta beredningen av det betänkande som Utredningen om social-
försäkringens personkrets lämnat.
I dagens ålderspensionssystem finns möjlighet att i vissa fall genom en
s.k. ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pensionsrätt i
Sverige, trots att den enligt huvudreglerna inte skulle göra det. Genom
förbindelsen åtar sig arbetsgivaren, utan att vara avgiftsskyldig enligt
svensk lag eller konvention, att betala tilläggspensionsavgift på den lön
som betalas ut till en arbetstagare. ATP-förbindelser kan tecknas i fyra
situationer, nämligen för
1. svenska medborgare som är försäkrade i Sverige och som arbetar
utomlands för en utländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett svenskt
företag,
2. svenska medborgare eller i Sverige bosatta utländska medborgare
som arbetar för en främmande makts beskickning eller lönade konsulat
här i landet eller för en utländsk medborgare som tillhör beskickningen
eller konsulatet,
Prop. 1997/98:151
188
3. svenska medborgare som arbetar för en svensk arbetsgivare i ett land
med vilket Sverige ingått socialförsäkringskonvention och som enligt
konventionen är försäkrade i det landet,
4. svenska medborgare som arbetar i ett konventionsland för en ut-
ländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett svenskt företag och som till
följd av konventionen är försäkrade i det landet.
I de två första situationerna är arbetstagaren enligt de allmänna reg-
lerna i AFL försäkrad för ATP men den lön han eller hon uppbär är inte
pensionsgrundande i Sverige. I de två senare fallen är - till följd av
konventionsbestämmelser - arbetstagaren inte försäkrad i Sverige och
kan då normalt inte tillgodoräknas pensionsrätt i Sverige. Den inkomst
som arbetsgivaren genom ATP-förbindelsen åtar sig att betala ålders-
pensionsavgift på behandlas dock som pensionsgrundande inkomst av
anställning. Som Forum Syd och Svenska Missionsrådet har påpekat om-
fattar dessa fyra grupper för vilka ATP-förbindelser kan tecknas inte
svenska medborgare som arbetar utomlands i ett icke konventionsland
och uppbär lön från svensk juridisk person. Dessa arbetstagare är emel-
lertid försäkrade enligt de allmänna reglerna i AFL och den lön de upp-
bär är pensionsgrundande i Sverige. Vi föreslår här inte några föränd-
ringar. Frågan om vad som är pensionsgrundande inkomst utvecklas
närmare under avsnitt 8.
Utredningen om socialförsäkringen och EG tog i sitt betänkande Rätten
till folkpension (SOU 1992:26) upp frågan om möjligheten att teckna
ATP-förbindelser står i överensstämmelse med reglerna i förordning
nr 1408/71. Utredningen fann detta vara tveksamt men uttalade inte
någon bestämd mening i frågan och lade inte fram något förslag till
ändrad lagstiftning. Frågan borde emellertid enligt utredningen övervägas
närmare i annat sammanhang.
Frågan om någon motsvarighet till ATP-förbindelsema skall införas i
det reformerade pensionssystemet berördes inte av Pensionsarbets-
gruppen eller i princippropositionen. Pensionsarbetsgruppen diskuterade
emellertid i sitt betänkande den mer generella frågan om det skall finnas
en möjlighet till frivilliga tilläggsbetalningar i det allmänna pensions-
systemet, men fann att övervägande skäl talade mot detta och föreslog
därför att någon sådan möjlighet inte skulle finnas. I Ds 1995:41 redo-
visades samma ståndpunkt och det är även regeringens uppfattning att
någon sådan möjlighet inte bör införas. Beträffande ATP-förbindelsema
konstaterar regeringen inledningsvis att dessa kan ses som en form av
frivillig försäkring, vilket i sig talar mot att någon motsvarighet till dessa
införs i det reformerade pensionssystemet. Det bör framhållas att
möjligheterna att teckna frivilliga, individuella pensionsförsäkringar står
öppen även för denna kategori, liksom för andra.
Det finns således flera skäl som talar för att en motsvarighet till ATP-
förbindelsema inte skall införas i det reformerade pensionssystemet. Det
kan dock finnas skäl att närmare överväga vilka konsekvenser ett av-
skaffande av förbindelserna skulle få, inte minst för dem som redan nu
omfattas av en sådan förbindelse. Därvid bör beaktas att förbindelserna
har betydelse inte bara för ålderspensioneringen utan också för förtids-
pensioneringen och, i viss mån, efterlevandepensioneringen.
Prop. 1997/98:151
189
Regeringen har under den fortsatta beredningen övervägt olika lös-
ningar i fråga om ATP-förbindelsemas fortbestånd. Vi har därvid
konstaterat att det finns starka skäl som talar för att inte införa någon
motsvarighet till dessa förbindelser i det reformerade pensionssystemet
och för att avskaffa dem även inom ATP-systemet. Utredningen om
socialförsäkringens personkrets har haft i uppdrag att närmare överväga
om ATP-förbindelsema bör finnas kvar och därvid särskilt beakta om de
är förenliga med EU:s förordning nr 1408/71. Utredningen har i sitt tidi-
gare nämnda betänkade redovisat sin syn på vilka konsekvenser ett av-
skaffande av ATP-förbindelsema skulle få och har ansett att dessa är re-
lativt begränsade, bl.a. beroende på att de flesta av dem som berörs av
ATP-förbindelser även omfattas av kollektivavtalsgrundade försäkringar
i någon form. Utredningen har vidare bedömt att förbindelserna inte är
förenliga med EU:s förordning nr 1408/71, att ett system med frivilliga
tilläggsbetalningar inte lämpar sig för en offentlig, obligatorisk försäk-
ring samt att förbindelserna i de flesta fall leder till en oönskad dubbel-
försäkring, dvs. den anställde omfattas av socialförsäkringen i såväl
Sverige som arbetslandet.
Som framgått är frågan om ATP-förbindelsema föremål för beredning.
I avvaktan på att denna slutförs föreslår vi att det tills vidare införs en
möjlighet att i det reformerade pensionssystemet teckna förbindelser
motsvarande dagens ATP-förbindelser. Vi föreslår vidare att redan
tecknade förbindelser tills vidare ges giltighet även i det reformerade
systemet. Pensionsgmndande inkomst som fastställs på grund av en
förbindelse som tecknats efter lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari
1999 kommer följaktligen att kunna grunda pensionsrätt både inom ATP
och det reformerade systemet.
Regeringen vill betona att den nu föreslagna lösningen är provisorisk
och att ATP-förbindelsema kommer att tas upp till nya överväganden i
samband med den fortsatta beredningen av det ovan nämnda utrednings-
betänkandet.
I lagrådsremissens förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension
fanns ett bemyndigande för regeringen att träffa överenskommelse med
främmande makt om utsträckt tillämpning av nämnda lag eller om un-
dantag i vissa fall från vad som skall gälla enligt lagen. En motsvarande
bestämmelse finns nu i AFL och, såvitt gäller avgifter, i lagen (1981:691)
om socialavgifter (SAL). Eftersom sådana internationella överenskom-
melser som det är fråga om, trots bemyndigandet i AFL, brukar under-
ställas riksdagen för godkännande har bemyndigandet ingen stor praktisk
betydelse. Med hänsyn härtill bör ett sådant bemyndigande, som
Lagrådet förordar, inte tas in i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Av samma skäl bör bemyndigandet i SAL tas bort. Detta innebär att
sådana internationella överenskommelser varom fråga är fortsättningsvis
får underställas riksdagen för prövning och utfärdas som lag.
De internationella överenskommelser som redan träffats, med stöd av
det nuvarande bemyndigandet i AFL, bör gälla även fortsättningsvis och
tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensions-
poäng eller vårdår enligt den nya lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Vidare bör den utsträckta tillämpning av reglerna i AFL
om försäkring och bosättning i Sverige och de undantag från dessa regler
Prop. 1997/98:151
190
som gäller på grund av sådana tidigare överenskommelser, vid tillämp- Prop. 1997/98:151
ning av bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. lagen om inkomst-
grundad ålderspension, gälla försäkring för inkomstgrundad ålders-
pension och bosättning här. Vi föreslår därför att bestämmelser med nu
angiven innebörd infös i det reformerade ålderspensionssystemet.
Regeringens förslag: De regler i nuvarande pensionssystem som be-
stämmer vilka inkomster och förmåner som är pensionsgrundande för
ATP skall överföras med i princip oförändrad innebörd till det refor-
merade pensionssystemet.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i allt
väsentligt överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Centrala Studiestödsnämnden (CSN) anser att
även vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstu-
diestöd för arbetslösa bör ingå bland de ersättningar som utgör pensions-
grundande inkomst av anställning. Riksskatteverket (RSV) och Skatte-
myndigheten i Göteborgs och Bohus län noterar att någon ändring av
gällande regler för belopp som avsätts till eller tas ut från vinstan-
delsstiftelser inte har föreslagits under hänvisning till att frågan är under
beredning. Remissinstanserna hänvisar här till intentionerna bakom
skattereformen 1990 och påpekar att det är fråga om stora belopp som nu
inte blir föremål för avgifts- eller skatteuttag. RSV efterlyser vidare en
klarare beskrivning av skillnaden mellan aktiv och passiv inkomst av
näringsverksamhet. RSV ifrågasätter också om inte inkomst från utom-
lands bedriven självständig näringsverksamhet antingen bör göras helt
förmånsgrundande och beläggas med alla avgifter eller inte alls förmåns-
grundande. Skattemyndigheten i Stockholms län påpekar att regeln om att
den som från en fysisk person uppbär en anställningsinkomst
understigande 10 000 kr för inkomståret själv skall betala egenavgifter
för ersättningen innebär att arbetstagaren kan komma att
överkompenseras i vissa fall. Kammarrätten i Stockholm och
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) har inga invändingar mot de
föreslagna bestämmelserna. Forum Syd och Svenska Missionsrådet anser
att det bör vara möjligt att utarbeta ett system för beräkning av
pensionsgrundande inkomst där fler faktorer än den faktiska utbetalade
nettolönen ingår i underlaget. På liknande sätt pekar Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) på problemen för bl.a. de yrkesgrupper som
har en betydligt lägre pensionsålder än 65 år.
Skälen för regeringens förslag: I de av riksdagen antagna riktlinjerna
har lagts fast att pensionsrätt i det reformerade systemet skall tjänas in på
191
grundval av inkomster av anställning, varmed likställs uppdrag, och an-
nat förvärvsarbete (aktiv näringsverksamhet m.m.) enligt samma prin-
ciper som i dag. En utgångspunkt för pensionsreformen är sålunda att
förvärvsinkomster och därmed likställda ersättningar som nu är pen-
sionsgrundande enligt reglerna i 11 kap. 2 och 3 §§ AFL skall vara så
även i det reformerade pensionssystemet. Sedan den 1 juli 1997 omfattar
den förstnämnda bestämmelsen även det av CSN påtalade vuxenstudie-
bidraget enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa.
I princippropositionen föreslogs att även studier som omfattas av stu-
diemedelssystemet skall vara pensionsgrundande. Frågan har sedan be-
rörts i såväl Ds 1995:41 som Ds 1997:67, där det föreslagits att pensions-
rätt för studier skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reforme-
rade ålderspensionssystemet från och med år 1995. Vad gäller den tek-
niska utformningen av en sådan pensionsrätt angav regeringen i princip-
propositionen att detta får avgöras under den fortsatta beredningen. I de
båda departementspromemoriorna angavs att frågan om den närmare
utformningen av pensionsrätt för studier bör behandlas i samband med
beredningen av ett reformerat studiestödssystem. Regeringen gör även nu
denna bedömning, se avsnitt 12.
Eftersom de inkomster och förmåner som nu är pensionsgrundande
enligt reglerna i AFL skall grunda pensionsrätt också i det reformerade
systemet, föreslås här att dessa regler i princip oförändrade överförs till
den nya lagen om försäkring för inkomstgrundad ålderspension. Vissa
remissinstanser har i denna fråga haft synpunkter rörande avsättning och
uttag av medel från vinstandelsstiftelser och andra juridiska personer med
motsvarande ändamål. Frågan har beretts inom Regeringskansliet och
riksdagen har nyligen beslutat att särskild löneskatt skall tas ut på bidrag
som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller liknande
(prop. 1996/97:21; 1996/97:FiUl; 1996/97:SfU13 och rskr 1996/97:53).
Till följd härav skall socialavgifter inte tas ut på nyss nämnda medel och
någon rätt till sociala förmåner skall inte uppkomma. Regeringen föreslår
därför att även i fråga om medel från vinstandelsstiftelser eller liknande
skall nuvarande regler föras över till den nya lagen utan ändringar.
Regeringen föreslår vidare att nuvarande regler i AFL om pensions-
grundande inkomst upphävs och ersätts med en hänvisning till den nya
lagen. I detta sammanhang har några förändringar av i huvudsak lagtek-
nisk karaktär gjorts. Förändringarnas närmare innebörd framgår av för-
fattningskommentaren. Någon ändring i den nuvarande uppdelningen av
pensionsgrundande inkomster i inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete föreslås dock inte.
Pensionsgrundande inkomst av anställning är framför allt lön, annan
ersättning i pengar och nettovärdet av andra utgivna skattepliktiga för-
måner (t.ex. fri kost, bostadsförmån eller bilförmån) till en arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning räknas också er-
sättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som en
försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd, s.k. uppdrags-
inkomst.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är främst inkomst
av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i vilken den försäk-
Prop. 1997/98:151
192
rade arbetat i inte oväsentlig omfattning. Kravet på aktivitet innebär i Prop. 1997/98:151
normalfallet att den försäkrades arbetsinsats i verksamheten skall mot-
svara minst en tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning. Vissa
jämkningsmöjligheter finns dock (jfr prop. 1989/90:110 s. 646). Verk-
samhet som inte är aktiv näringsverksamhet är passiv sådan.
Näringsverksamhet delas in i förvärvskällor. Indelningen sker så att all
näringsverksamhet som en fysisk person bedriver utgör en förvärvskälla.
Om det i denna förvärvskälla ingår verksamhet i vilken den försäkrade
arbetar i inte oväsentlig omfattning blir hela förvärvskällan aktiv nä-
ringsverksamhet. Verksamheter som bedrivs i handelsbolag bildar var för
sig egna förvärvskällor och kan inte slås samman med verksamhet som
en bolagsman bedriver som enskild näringsidkare. Bedömningen av om
verksamheten skall anses aktiv eller passiv görs på delägamivå bolag för
bolag.
Näringsverksamhet i utlandet såväl i handelsbolagsform som sådan
bedriven av enskild näringsidkare hänförs alltid till passiv näringsverk-
samhet även om den i och för sig bedrivs självständigt. RSV har pekat på
att detta kan innebära att inkomst av sådan verksamhet - om näringsidka-
ren omfattas av svensk socialförsäkring och arbetar i verksamheten - ger
rätt till sjukpenning, men inte till pension. Grunderna för social-
försäkringssystemet har, som tidigare nämnts, utretts av utredningen om
socialförsäkringens personkrets och betänkandet är för närvarande
föremål för beredning. De förhållanden RSV pekat på bör därför
behandlas inom ramen för denna översyn och regeringen anser inte att det
för närvarande finns skäl att föreslå någon förändring i denna fråga.
Avgörande för bedömningen av om en inkomst är att hänföra till in-
komst av aktiv näringsverksamhet, och därmed skall anses som en pen-
sionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är det ställningstagande
som görs vid taxeringen. Någon särskild bedömning behöver således inte
göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.
Enligt huvudregeln i 11 kap. 2 § AFL skall ersättning för utfört arbete
räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottaga-
ren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta skall dock inte
göras om mottagaren av ersättningen har gällande F-skattsedel. Med en
F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln att själv be-
tala socialavgifter i form av egenavgifter på ersättning för utfört arbete.
Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat för-
värvsarbete.
Till inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört
arbete om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, ersättningen
understiger 10 000 kr och inte utgör en utgift i näringsverksamhet.
Skattemyndigheten i Stockholms län har pekat på de problem som
uppstår när en ersättning som skall utges överstiger 8 000 kr men inte
uppgår till 10 000 kr. Om uppdragstagaren därutöver kompenseras för
egenavgifter blir den sammanlagda ersättningen mer än 10 000 kr och
avgiftsskyldigheten övergår till utbetalaren. Uppdragstagaren blir
härigenom överkompenserad. Myndigheten har föreslagit att en möjlighet
införs för parterna att komma överens om att ersättningen skall utgöra
inkomst av anställning även om ersättningen understiger 10 000 kr.
193
7 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 151. Del 1
Undantagsregeln för ersättningar understigande 10 000 kr infördes vid
tillkomsten av reglerna om F-skattsedel m.m. och tar sikte på transaktio-
ner mellan enskilda personer (jfr prop. 1991/92:112, Skatteutskottets
betänkande 1991/92:SkU29 och rskr. 1991/92:292). En eventuell föränd-
ring av den skatterättsliga systematiken bör inte ske utan att konsekven-
serna härav först har utretts närmare. En sådan utredning bör inte i första
hand ske inom ramen för pensionslagstiftningen. Regeringen föreslår
därför inte här några förändringar i detta avseende.
Även ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är
utländsk juridisk person betraktas som inkomst av annat förvärvsarbete
om arbetet utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren har
träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan in-
komst (s.k. omvänt likställighetsavtal). Utomlands självständigt bedriven
näringsverksamhet hänförs alltid till passiv verksamhet och är inte pen-
sionsgrundande. Som framgått av avsnitt 7 är dock vissa slag av in-
komster som förvärvats i utlandet pensionsgrundande för ATP om ar-
betsgivaren i särskilt avtal med Riksförsäkringsverket, s.k. ATP-förbin-
delse, förbundit sig att erlägga avgift för allmän tilläggspension.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är vidare tillfällig
förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet. Rör det sig om
tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är
den pensionsgrundande som inkomst av anställning. Tillfälliga för-
värvsinkomster kan avse priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller
vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även olika inkomster av
hobbyverksamhet, även om dessa är mer varaktiga. Alla dessa avser er-
sättningar för utfört arbete, antingen i egen regi eller inom ramen för an-
nans verksamhet. I många fall kan det inte anses vara fråga om arbete för
någon annans räkning. Avgörande för om sådana tillfälliga förvärvsin-
komster skall räknas som inkomst av anställning eller som inkomst av
annat förvärvsarbete är om de kan härledas ur ett uppdragsförhållande
eller inte. När ett anställnings- eller uppdragsförhållande kan anses före-
ligga skall ersättningarna behandlas som anställningsinkomster. Om den
prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett inom
ramen för någon annans verksamhet utan är självständigt bedriven, skall
ersättningen behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete.
Enligt de nuvarande reglerna i 11 kap. 2 § AFL är en rad olika social-
försäkringsersättningar m.m. pensionsgrundande som inkomst av anställ-
ning. På motsvarande sätt förekommer, enligt 11 kap. 3 § AFL, även
vissa sådana ersättningar som är pensionsgrundande som inkomst av an-
nat förvärvsarbete.
I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår vi att de generella reg-
lerna för vilka inkomster som är pensionsgrundande för ATP överförs till
det reformerade pensionssystemet. Därmed kommer bl.a. sjukpenning,
rehabiliteringspenning, föräldrapenningförmåner, vårdbidrag, arbets-
löshetsersättning, vissa former av utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd
samt livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring att vara pensions-
grundande även inom det reformerade pensionssystemet.
I samband med skattereformen beslutades vissa förändringar i AFL och
lagen (1981:691) om socialavgifter som medförde att bl.a. vissa ersätt-
ningar från s.k. avtalsförsäkringar skall utgöra pensionsgrundande in-
Prop. 1997/98:151
194
komst samt underlag för uttag av socialavgifter (prop. 1989/90:110 s. 333 Prop. 1997/98:151
ff.). De avtalsförsäkringar som avsågs är avtalsgruppsjukförsäkring
(AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). I en senare
proposition (prop. 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av
inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.) har preciserats vilka ut-
fallande belopp från avtalsförsäkringarna som skall utgöra underlag för
särskild löneskatt och därmed inte förmånsgrundande för ATP.
Regeringen föreslår att de nämnda social- och avtalsförsäkringsersätt-
ningama skall - i enlighet med vad som gäller i dag och i överensstäm-
melse med vad som är fallet beträffande förvärvsinkomster - vara pen-
sionsgrundande i princip till sitt faktiska belopp.
Forum Syd och Svenska Missionsrådet har ansett att biståndsarbetare
och missionärer bör kompenseras i pensionshänseende för de låga in-
komster de uppbär under utlandstjänstgöringen genom ett tillägg av ett
pensionsgrundande belopp. Frågan om särskilda kompletteringar i pen-
sionssystemet för vissa grupper behandlades av Pensionsarbetsgruppen,
som kom till slutsatsen att någon särreglering utöver vad som har före-
slagits för bamår, studier och plikttjänstgöring inte borde införas. I prin-
cippropositionen anförde den dåvarande regeringen bl.a. att vaije särreg-
lering av innebörd att någon grupp får en särskild kompensation för
minskad pensionsrätt innebär ett avsteg från livsinkomstprincipen. Med
allt för många sådana avsteg förlorar principen i innehåll och får till följd
att grundtanken bakom det reformerade pensionssystemet rubbas. Vidare
måste varje särreglering finansieras särskilt, med avgifter från staten,
andra försäkringssystem eller med allmänna skattemedel. Det är inte
heller troligt att en särreglering av det slag som föreslagits av Forum Syd
och Svenska Missionsrådet skulle kunna begränsas till grupperna bi-
ståndsarbetare och missionärer. Som TCO har framhållit finns det även
andra grupper som av olika anledningar riskerar att få ett sämre utfall i
det reformerade systemet. Enligt regeringens uppfattning talar därför
övervägande skäl för att inte i reglerna för pensionsgmndande inkomst
införa någon särreglering för grupperna biståndsarbetare och missionärer.
Som tidigare anförts i avsnitt 7 bör inte heller någon möjlighet till
frivilliga inbetalningar öppnas. Närmast till hands ligger i stället att
ålderspensionsskyddet för de nyss nämnda grupperna kompletteras ge-
nom överenskommelser med arbetsgivarna om tecknande av privata pen-
sionsförsäkringar eller andra icke offentliga lösningar.
En försäkrad kan för samma tid vara berättigad till olika former av so-
cialförsäkringsersättningar. Frågan om hur pensionsrätt föreslås beräknas
då sjukpenning, förtidspension, arbetsskadelivränta eller annan pensions-
gmndande ersättning utges för samma tid och avser samma sjukdom eller
skada behandlas i avsnitt 9.4.
195
Regeringens förslag: Vid fastställande av pensionsgrundande in-
komst skall ett belopp avräknas som motsvarar den allmänna pen-
sionsavgiften som fastställts med ledning av den årliga taxeringen till
statlig inkomstskatt.
Promemoriornas förslag stämmer i huvudsak överens med rege-
ringens förslag. I Ds 1995:29 omfattade dock förslaget också avdrag för
den allmänna sjukförsäkringsavgiften som då togs ut.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrar sig över Ds
1995:29 har flertalet invändningar mot förslaget. Av de remissinstanser
som yttrar sig över Ds 1997:67 är det ett fåtal som berör ovan nämnda
förslag. Av detta fåtal har flertalet invändningar mot eller avvisar
förslaget.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Företagarnas Riksorgani-
sation tillstyrker förslaget i sin helhet. Riksrevisionsverket (RR V), Arbets-
givarverket, Landstingsförbundet och Sveriges akademikers central-
organisation har alla förståelse för resonemanget bakom förslaget men
har olika synpunkter på detsamma. Landsorganisationen (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Privattjänstemannakartellen
(PTK) och Statspensionärernas Riksförbund avvisar förslaget.
Riksförsäkringsverket (RFV), Kammarrätten i Stockholms län och
Svenska kommunförbundet med flera har invändningar mot förslaget.
RFV anser att förslagets konsekvenser inte är tillfredsställande
analyserade och redovisade. RFV menar vidare att förändringar som
påverkar det materiella innehållet i pensionssystemet inte bör göras i ett
sammanhang som tar sikte på tekniska justeringar. Enligt RFV bör det
förhållandet att allmän pensionsavgift inte tas ut på pensionsinkomster,
vilket är ett motiv för att de skall dras ifrån vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst, redan ha beaktats vid fastställandet av
pensionsnivån.
Enligt verkets mening drabbas yngre generationer hårdare än äldre ef-
tersom deras pension i högre grad tjänas in efter det att förslaget skall
träda i kraft. RFV påpekar också, i likhet med flera andra remissinstanser,
att personer med inkomster som frånräknat allmän pensionsavgift
överstiger 7,5 basbelopp inte berörs av förslaget eftersom de även fort-
sättningsvis får en pensionsgrundande inkomst på 7,5 basbelopp. RFV
hävdar vidare att förslaget leder till att sambandet mellan avgifter och
förmåner i pensionssystemet tunnas ut genom att avgiftsunderlag och
förmånsunderlag inte längre skulle sammanfalla. Vidare skapas en osä-
kerhet om försäkringsvillkoren genom att förändringar i reglerna för all-
männa egenavgifter påverkar pensionsförmånerna även om dessa föränd-
ringar inte har något samband med pensionssystemet.
RSV har inga principiella invändningar mot förslaget. RSV påpekar
dock att allmän pensionsavgift kan debiteras endast om inkomsttagaren är
skattskyldig. I vissa fall kan förekomma att pensionsgrundande inkomst
beräknas trots att skattskyldighet inte föreligger. Den pensionsgrundande
Prop. 1997/98:151
196
inkomsten skulle i sådana fall inte påverkas av förslaget. RRV framför att
förslaget innebär ett avsteg från riktlinjerna och vad som framfördes av
Pensionsarbetsgruppen om förutsägbarhet och trovärdighet i det
reformerade pensionssystemet och menar att förslaget innebär att den
pensionsgrundande inkomsten och följaktligen pensionen direkt kan
påverkas genom politiska beslut. Samtidigt har RRV en viss förståelse för
det förda resonemanget att allmän pensionsavgift inte betalas på
pensionen.
LO avvisar förslaget och påpekar att förslaget inte är neutralt i
förhållande till den nuvarande ordningen genom att den
pensionsgrundande inkomsten blir lägre. Enligt LO beaktas inte att
statsinkomsterna påverkas positivt vid ett borttagande av arbetsgivarav-
gift till ATP. TCO tolkar förslaget så ått allmän pensionsavgift till
pensionssystemet skulle komma att tas ut på inkomster som inte ger
pensionsrätt. TCO menar att avgifts- och förmånsunderlag bör beräknas
på samma sätt och motsätter sig den sänkning av pensionsförmånerna
som förslaget innebär. Vidare påpekar TCO att om fler avgifter av
samma slag som den allmänna pensionsavgiften införs kommer
pensionen att reduceras ytterligare. TCO är även kritisk till motiveringen
till förslaget och anför bl.a. att den allmänna pensionsavgiften är
avdragsgill, vilket inte tagits hänsyn till. SACO förklarar sig ha förståelse
för att det vid en avgiftsväxling bör ske ett avdrag för allmän
pensionsavgift men kan dock under inga omständigheter acceptera
avdrag för redan införda avgifter. PTK motsätter sig förslaget och menar
att eventuell höjning av de allmänna egenavgiftema skulle, om dessa dras
av vid fastställande av PGI, leda till en lägre pensionsnivå.
Svenska kommunförbundet hävdar att förslaget vilar på grunden att en
avgiftsväxling från arbetsgivaravgift till allmän egenavgift genomförs. En
sådan växling kommer enligt förbundet att medföra ökade kostnader för
landets kommuner. Landstingsförbundet påpekar att det kommunala
pensionsavtalet (PA-KL) är konstruerat som ett bruttopensionssystem.
Detta får till följd att avtalet kompenserar för den minskning av
pensionsunderlaget som förslaget innebär. Förbundet tillstyrker därför
förslaget endast under förutsättning att det inte leder till en
kostnadsövervältring på det kommunala pensionsavtalet. Arbetsgivar-
verket finner den föreslagna förändringen rimlig men pekar på att det kan
vara mindre lämpligt att därigenom införa ett nytt inkomstbegrepp.
Därigenom blir beräkningsgrunden för pensionen otydligare för
arbetstagaren. Enligt Arbetsgivarverket vore det på sikt lämpligt att
övergå till ett bruttolönesystem som utgår från hela arbetskraftskostnaden
och där skatter och avgifter räknas av från denna.
Enligt Kammarrätten i Stockholm är det mer konsekvent att räkna in
arbetsgivaravgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst än att
göra avdrag för allmän pensionsavgift. Kammarrätten konstaterar även att
premier till privata pensionsförsäkringar inte påverkar bruttolönen och
därmed inte heller pensionsgrundande inkomst. Kammarrätten, liksom
RFV, påpekar att den föreslagna åtgärden på sikt kommer att minska ut-
gående pensioner och därmed kommer att öka efterfrågan på andra stöd-
former som bostadstillägg till pensionärer m.m., liksom belastningen på
det framtida garantipensionssystemet.
Prop. 1997/98:151
197
Skälen för regeringens förslag: Enligt 11 kap. 5 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs den pensionsgrundande inkomsten för all-
män tilläggspension av summan av inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete i den mån denna summa överstiger det vid årets
ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkningen av pensionsgrun-
dande inkomst bortses från inkomster av anställning och av annat för-
värvarbete i den mån summan av dessa överstiger sju och en halv gånger
det förhöjda basbeloppet. Enligt 11 kap. 4 § samma lag skall den för-
säkrades taxering till statlig inkomstskatt läggas till grund för beräkning
av pensionsgrundande inkomst.
De arbetsgivaravgifter och egenavgifter som skall betalas enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter räknas inte in i den pensionsgrundande in-
komsten. Detta följer av att det är den taxerade inkomsten som ligger till
grund för beräkningen.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålders-
pensionssystemet skall pensionsrätt intjänas på grundval av inkomster av
anställning och annat förvärvsarbete, varvid dessa inkomstslag skall
avgränsas på samma sätt som enligt dagens regler. Därtill kommer pen-
sionsrätt att tillgodoräknas enligt vissa regler för andra pensions-
grundande belopp. Det gäller bl.a. pensionsrätt för föräldrar med små
bam, i samband med plikttjänstgöring och för den som uppbär för-
tidspension.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall den som
uppbär inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete under år 1998
betala allmän pensionsavgift med 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgifts-
underlaget utgörs av summan av inkomster av anställning, efter vissa
kostnadsavdrag, och inkomster av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2
och 3 §§ lagen om allmän försäkring till den del summan understiger 7,5
förhöjda basbelopp. Allmän pensionsavgift betalas inte av den som vid
årets ingång har fyllt 65 år och inte heller av en försäkrad vars inkomster
för året understiger 24 % av nyss nämnda basbelopp.
Reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst har inte an-
passats med hänsyn till att det införts en allmän pensionsavgift, och
dessförinnan allmänna egenavgifter. Därigenom har en skillnad uppstått
mellan hur avgifter enligt lagen om socialavgifter respektive lagen om
allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av sådan inkomst.
I princippropositionen lämnades frågan om en eventuell avgiftsväxling
öppen för att beredas vidare bl.a. efter samråd med parterna på
arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill lämnades inte heller något förslag
om de allmänna egenavgiftemas behandling vid beräkning av pensions-
rätt. Samtidigt anfördes i propositionen att det även finns principiella
argument för att allmänna egenavgifter generellt bör dras ifrån vid beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst.
Som en allmän utgångspunkt bör gälla att den pensionsgrundande
inkomsten och därmed den pensionsrätt som tillgodoräknas skall vara
oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Valet
mellan finansiering med arbetsgivaravgift eller med allmän
pensionsavgift bör sålunda inte påverka den pensionsförmån som tjänas
in.
Prop. 1997/98:151
198
Arbetsgivaravgifterna är en del av de totala lönekostnaderna. Sett över
en längre tidsperiod begränsas lönekostnadsutrymmet generellt sett av
ekonomiska faktorer, såsom produktivitetsutvecklingen, varför det kan
antas att arbetsgivaravgifter reducerar löneutrymmet. Detta innebär i sin
tur att arbetsgivaravgifter på sikt reducerar bruttolönerna och därmed de
pensionsgrundande inkomsterna. Motsvarande gäller däremot inte den
allmänna pensionsavgiften, eftersom denna debiteras den enskilde indivi-
den på samma sätt som inkomstskatten. Den påverkar därför inte brutto-
lönen. I motsats till inkomstskatten påverkar den allmänna pensionsav-
giften inte heller värdet av pensionsförmånen när den faller ut, eftersom
pensionsinkomster inte påförs någon allmän pensionsavgift.
Med nuvarande regler för fastställande av pensionsgrundande inkomst
får en viss förändring av avgiftsuttaget olika effekt på den intjänade pen-
sionsrätten beroende på om den tar formen av en sådan avgift som den
allmänna pensionsavgiften eller av arbetsgivaravgift. De höjningar av
den dåvarande allmänna sjukförsäkringsavgiften, numera överförd till
den allmänna pensionsavgiften, som skett åren 1996, 1997 och 1998 har
hittills inte reducerat de pensionsgrundande inkomsterna. Om det i stället
hade varit arbetsgivaravgiften inom sjukförsäkringen som hade höjts
skulle de pensionsgrundande inkomsterna, om än med en viss för-
dröjning, ha reducerats i motsvarande grad. Neutralitet mellan finansie-
ring med arbetsgivar- respektive allmän pensionsavgift kräver därför att
den allmänna pensionsavgiften dras ifrån vid beräkning av pensions-
grundande inkomst.
Med nu gällande ordning gäller således att pensionsförmånerna påver-
kas av nivån på arbetsgivaravgifterna, men inte av nivån på den allmänna
pensionsavgiften, oavsett för vilket syfte avgifterna tas ut. Det är uppen-
bart att utan den höjning av arbetsgivaravgiftsuttaget som ägt rum genom
åren skulle bruttolönerna och därmed pensionsförmånerna ha varit högre.
Den syn som RFV ger uttryck för i sitt remissvar - att pensionsför-
månerna skall vara oberoende av avgiftsförändringar i andra förmåns-
system - har aldrig ägt giltighet.
En möjlig väg att åstadkomma ett sådant oberoende vore, som Kam-
marrätten i Stockholm påpekar, att beräkna pensionsförmånerna på den
totala lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter snarare än att dra av
den allmänna pensionsavgiften. Det finns emellertid principiella skäl för
att varken avgifter som den allmänna pensionsavgiften eller arbets-
givaravgifter bör inkluderas i den inkomst som grundar pensionsrätt. Det
allmänna inkomstrelaterade pensionssystemet utgör en försäkring av in-
komsten, i den meningen att ålderspensionen avser att till viss del ersätta
den förvärvsinkomst som faller bort vid pensioneringen. Allmän pen-
sionsavgift tas ut på förvärvsinkomster, men inte på pensionsinkomster.
Ett rimligt betraktelsesätt är därför att den inkomstnivå som försäkras i
det allmänna pensionssystemet inte skall inbegripa vare sig allmän
pensionsavgift eller arbetsgivaravgifter.
Regeringen delar inte RFV:s uppfattning att kompensationsnivån i
pensionssystemet har lagts fast med hänsyn till att allmän pensionsavgift
inte tas ut på pensionerna. Ett sådant synsätt är uppenbarligen inte rimligt
vad gäller ATP vars nivåer fastställdes långt innan denna eller liknande
avgifter infördes. För det reformerade systemet gäller att förmånsnivån
Prop. 1997/98:151
199
har prövats tillsammans med frågan om avgifternas behandling vid Prop. 1997/98:151
beräkning av pensionsgrundande inkomst. Regeringen finner det för sin
del rimligt att den förmånsnivå som är avsedd i det reformerade
pensionssystemet - 18,5 % av pensionsgrundande inkomst - bör gälla för
inkomsten exklusive allmän pensionsavgift.
Enligt regeringens mening är det inte relevant att, som Kammarrätten i
Stockholm anför, jämställa premiema till en privat pensionsförsäkring
med allmän pensionsavgift. En sådan försäkring utgör ett frivilligt spa-
rande. Det kan inte vara rimligt att uppfatta inkomsten efter sådana pre-
mier som den inkomst som bör försäkras i det obligatoriska allmänna
ålderspensionssystemet.
Regeringen föreslår således att det vid beräkning av pensions-
grundande inkomst skall ske en avräkning av allmän pensionsavgift som
debiteras de inkomster som ligger till grund för beräkningen. Till grund
för avräkningen skall ligga den slutligt debiterade allmänna pensions-
avgiften, oavsett om denna betalas eller ej. I annat fall skulle avgifts-
uppbörden inverka på den pensionsrätt som tillgodoräknas. Den före-
slagna ordningen kommer att tillämpas för första gången i samband med
beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng avseende intjänandeåret
1999 i slutet av år 2000 eller i början av året därefter.
Regeringens skäl för förslaget förutsätter eller betingas inte av en
eventuell avgiftsväxling inom ramen för ålderspensionssystemet. De in-
vändningar som bl.a. Svenska kommunförbundet och LO anför är kopp-
lade till de effekter en sådan växling kan föra med sig.
Genom den nu föreslagna förändringen kommer den pensionsgrun-
dande inkomsten att skilja sig från bruttoinkomsten. Regeringen gör be-
dömningen att det inte är förenat med några större problem vare sig för
den enskilde eller ur administrativ synvinkel att inkomsten i pensions-
hänseende skiljer sig från bruttoinkomsten. Det kan för övrigt noteras att
redan i dagens system skiljer sig den pensionsgrundande inkomsten från
bruttoinkomsten genom att det endast är den del av inkomsterna som
överstiger ett förhöjt basbelopp och understiger sju och ett halv gånger
nämnda basbelopp som utgör den pensionsgrundande inkomsten.
Förslaget medför, som flera remissinstanser pekar på, att den pen-
sionsgrundande inkomsten för den vars inkomster av anställning och an-
nat förvärvsarbete är lägre än eller något överstiger förmånstaket reduce-
ras jämfört med om dagens regler bibehålls. Därmed blir också de fram-
tida pensionerna lägre än om man inte gjort avdraget för allmän pen-
sionsavgift.
Enligt regeringens mening är dock en sådan jämförelse missvisande.
En anpassning av reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst
borde ha gjorts redan i samband med införandet av den allmänna sjukför-
säkringsavgiften år 1993. En avräkning av den allmänna pensionsavgif-
ten innebär att pensionen hamnar på den nivå i förhållande till de dispo-
nibla inkomsterna under yrkeslivet som är avsedd. Utan sådan avräkning
skulle kompensationsnivån i pensionssystemet bli beroende av om uttaget
av socialavgifter sker i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
RFV har framhållit att effekten av förslaget blir större för yngre
generationer än för äldre. Om höjningen av den allmänna sjukförsäk-
ringsavgiften hade tagit formen av arbetsgivaravgift hade effekten för
200
olika generationer blivit densamma. Varje avgiftshöjning, vare sig det är
arbetsgivaravgift eller allmän egenavgift, bör påverka den pensions-
grundande inkomsten på ett så likartat sätt som möjligt. Att en viss
negativ effekt på pensionsförmånerna uppkommer, som påverkar yngre
generationer mer än äldre, beror på behovet av att höja det samlade
avgiftsuttaget, inte på vilka former detta tar.
Flera remissinstanser pekar på att förslaget inte reducerar pensions-
grundande inkomster och pensionsförmåner för dem som har höga in-
komster. Detta är en effekt av intjänandetaket för pensionsgrundande
inkomst. Samma fördelningsmässiga effekt gäller emellertid även för
arbetsgivaravgifter. Dessa reducerar bruttolönen, men om denna ligger
över förmånstaket påverkas inte pensionsförmånen.
En grundprincip i det reformerade ålderspensionssystemet är att de in-
komster på vilka avgifter till pensionssystemet debiteras skall samman-
falla med de inkomster som ger pensionsförmåner. Denna princip skall
upprätthållas även med en ordning där allmän pensionsavgift dras ifrån
vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Avsikten är att den
ålderspensionsavgift som framöver skall finansiera det reformerade ål-
derspensionssystemet skall avpassas så att debiterade avgifter samman-
faller med den pensionsrätt som tjänas in. RFV:s farhågor att sambandet
mellan avgift och förmån skulle tunnas ut är därför obefogade.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Nuvarande regler i AFL om minsta belopp för
att en viss inkomst skall betraktas som pensionsgrundande skall över-
föras i princip oförändrade till det reformerade ålderspensionssyste-
met.
Tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt och vissa forskarstipendier (s.k. Marie Curie-stipendier) skall
inte vara pensionsgrundande om de under ett år inte har uppgått till
1 000 kronor.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket (RSV) ifrågasätter om särregeln
rörande ersättning till idrottsutövare bör överföras till det reformerade
pensionssystemet. När ålderspensionen beräknas på livsinkomsten kan ett
inkomstbortfall på ett halvt basbelopp under ett antal år få en icke
obetydlig effekt på pensionsutfallet. RSV påpekar att det för vissa id-
rottsutövare kan bli fråga om flera ”halva basbelopp” under samma år.
Verket menar också att regeln vållar problem vid tillämpningen eftersom
begreppen ”idrottsman” och ”idrottslig verksamhet” inte är entydiga.
Skälen för regeringens förslag: En väsentlig princip för det reforme-
rade pensionssystemet är att pensionsrätt kan intjänas från första kronans
inkomst varje år. Vissa avsteg från denna princip är emellertid nöd-
vändiga.
201
Enligt nuvarande regler i AFL finns den begränsningen att anställ-
ningsinkomster under 1 000 kr från en och samma arbetsgivare under ett
år inte är pensionsgrundande och att den sammanlagda inkomsten av ak-
tiv näringsverksamhet ett år måste uppgå till minst detta belopp för att
vara pensionsgrundande. Denna begränsning har införts av administrativa
skäl.
Också i det reformerade pensionssystemet skall det, enligt de antagna
riktlinjerna för pensionsreformen, finnas en motsvarande beloppsgräns.
Den föreslås sammanfalla med vad som gäller enligt bestämmelserna i
AFL. Förvärvsinkomster skall således vara pensionsgrundande i det re-
formerade pensionssystemet som inkomst av anställning endast om så-
dana inkomster från en och samma utbetalare uppgår till minst 1 000 kr. I
den mån ersättningen från en utbetalare uppgår till minst 1 000 kr skall
den vara pensionsgrundande från första kronan. Inkomst av aktiv nä-
ringsverksamhet måste uppgå till sammanlagt minst 1 000 kr för att vara
pensionsgrundande.
De förändringar som föreslås i och med att bestämmelserna i 11 kap.
2 § AFL överförs till lagen om försäkring för inkomstgrundad ålderspen-
sion medför bl.a. att 1 000-kronorsgränsen kommer att gälla även för
sådana tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självständigt. Dessa inkomster kommer att hänföras till den allmänna
kategorin av pensionsgrundande inkomster av anställning. Dessa
inkomster återfinns för närvarande i 11 kap. 2 § AFL bland de ersätt-
ningar som inte har någon nedre beloppsgräns. Skälet till förändringen är
att arbetsgivaravgifter - till skillnad från vad som skall gälla för ersätt-
ningar enligt de övriga punkterna i 11 kap. 2 § AFL - inom det re-
formerade pensionssystemet skall betalas på sådana inkomster.
Även vad gäller forskarstipendier som utges av de Europeiska
gemenskaperna, s.k. Marie Curie-stipendier, föreslår vi att regleringen i
11 kap. 2 § första stycket o AFL skall föras över till det reformerade
systemet. Dessa stipendier skiljer sig dock från de övriga ersättningar
som anges i de övriga punkterna i samma bestämmelse i AFL genom att
den som betalar ut sådana stipendier skall betala fulla arbetsgivaravgifter
på dem, medan det för de övriga ersättningarna skall betalas statliga
ålderspensionsavgifter. Därtill kommer att stipendier normalt sett inte
anses utgöra inkomst av anställning. Med hänsyn härtill föreslår vi att
bestämmelsen i AFL om att Marie Curie-stipendium skall räknas som
pensionsgrundande inkomst av anställning om det betalas ut av en fysisk
person som är bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person skall
föras över till en separat paragraf i lagen om inkomstgrundad ålders-
pension.
I enlighet med vad som gäller i dag föreslås någon motsvarande be-
loppsgräns inte gälla för socialförsäkringsersättningar m.m. Som kommer
att framgå av avsnitt 13 föreslås det inte heller beträffande andra pen-
sionsgrundande belopp finnas något villkor att de ska uppgå till minst ett
visst belopp för att tillgodoräknas den försäkrade.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig ersättning till en idrotts-
utövare från en ideell förening med huvudsakligt syfte att främja idrotts-
lig verksamhet är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande endast om
Prop. 1997/98:151
202
ersättningen uppgår till minst ett halvt basbelopp (18 200 kr år 1998). Prop. 1997/98:151
Om så är fallet är hela beloppet pensionsgrundande.
I ATP-systemet kunde denna särregel införas utan att det uppstod nå-
gon mer påtaglig risk för att idrottsutövamas framtida ålderspension
skulle påverkas. ATP grundas i princip på inkomster överstigande ett
basbelopp under ett år samtidigt som det i normalfallet är långt ifrån alla
år som blir avgörande för ålderspensionens storlek. I det reformerade
pensionssystemet, där i princip varje kronas inkomst under hela livet
skall få betydelse för det framtida pensionsutfallet, kan regeln ifråga-
sättas. Det föreslås dock inte här att särregeln beträffande ersättning till
idrottsutövare skall avskaffas. En sådan åtgärd skulle kräva särskilda
överväganden när det gäller idrottsföreningarnas ekonomiska situation
och därutöver ställningstaganden till rimligheten av eventuella kompen-
serande stödformer. Frågan bör därför, i den mån så bedöms lämpligt, tas
upp i annat sammanhang. Regeringen föreslår således att även särregeln
rörande ersättning till idrottsutövare överförs till det reformerade regel-
systemet.
Enligt de antagna riktlinjerna skall vissa beloppsgränser gälla vid fast-
ställandet av pensionsgrundande inkomst för året. Pensionsgrundande
inkomst skall fastställas endast under förutsättning att den försäkrades
inkomster av anställning och annat förvärsarbete sammanlagt uppgått till
minst ett belopp som motsvarar gränsen för skyldighet att avge själv-
deklaration, dvs. 24 % av prisbasbeloppet. Det skall också finnas ett in-
tjänandetak, dvs. en gräns för hur höga inkomster som skall beaktas vid
fastställandet av pensionsgrundande inkomst. Dessa frågor kommer att
behandlas närmare i avsnitt 13.
I princippropositionen gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att
förtidspensioneringen måste förändras som en följd av den föreslagna
ålderspensionsreformen. Några förslag rörande förtidspensioneringens
framtida utformning eller om dess administration och finansiering lades
emellertid inte fram med hänvisning till att frågan om utformningen av
det framtida förtidspensionssystemet skulle bli föremål för ytterligare
beredning. Därför lämnades inte heller förslag om ålderspensionsrätt för
förtidspensionärer. Utformingen av den framtida förtidspensionen har
behandlats av Förtidspensionsutredningen i betänkandena Ohälsoförsäk-
ringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen
- Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). Utredningen har lämnat för-
slag till hur de nya ersättningsreglerna skall anpassas till det reformerade
ålderspensionssystemet och vilken ålderspensionsrätt som förtidspensio-
närer skall tillgodoräknas i detta system. Utredningen fortsätter sitt arbete
med att se över vissa återstående frågor. I en till riksdagen den 12 mars
överlämnad proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.
203
behandlas frågan om ett reformerat system för ersättning vid långvarig,
medicinskt grundad arbetsoförmåga.
Av de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspen-
sionssystemet framgår det att personer med sjukbidrag eller förtidspen-
sion skall ges ålderspensionsrätt inom det reformerade ålderspensions-
systemet. Detta skall gälla både för personer som vid lagstiftningens
ikraftträdande - som numera är satt till den 1 januari 1999 - redan har
beviljats sjukbidrag eller förtidspension och för personer som efter denna
tidpunkt nybeviljas sjukbidrag eller förtidspension.
I detta avsnitt redovisas de regler som föreslås gälla för tillgodoräk-
nande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för tid från lagstift-
ningens ikraftträdande och fram till dess att ett reformerat förtidspen-
sionssystem träder i kraft, vilket i proposition 1997/98:111 anges till den
1 januari 2001. Frågan om hur ålderspensionsrätt skall tillgodoräknas för
förtidspensionärer från och med år 2001 ingår i den fortsatta beredningen
av vilka regler som bör gälla för ersättning vid långvarig sjukdom eller
funktionshinder.
Regler om tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensio-
närer för förfluten tid behandlas i avsnitt 15.2. Vad som sägs i detta
avsnitt om förtidspension skall gälla även i fråga om sjukbidrag.
Reformerad förtidspension
Reformeringen av ålderspensionssystemet medför med nödvändighet att
reglerna för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga - det som i
dag är förtidspension - måste förändras för i vart fall de förtidspensio-
närer som kommer att omfattas av det reformerade ålderspensionssyste-
met. Som tidigare nämnts lämnas i propositionen 1997/98:111 Reforme-
rad förtidspension, m.m. bl.a. förslag till riktlinjer för en reformering av
reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsförmåga.
Några lagförslag i denna del lämnas inte i propositionen. I fråga om den
del av det blivande systemet som gäller förtidspension begär regeringen
riksdagens godkännande av föreslagna riktlinjer.
Enligt regeringens förslag till allmänna principer skall det liksom i dag
finnas en särskild form av ersättning för dem som drabbas av en medi-
cinskt orsakad varaktig nedsättning av arbetsförmågan med minst en
fjärdedel och ersättning skall även i fortsättningen kunna utges som en
fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller hel förtidspension. Utformningen av
reglerna om beräkning av ersättning föreslås bygga på principen om er-
sättning för inkomstbortfall och vidare föreslås att den inkomstrelaterade
ersättningen skall kompletteras med ett garantibelopp som utfyllnad upp
till en garanterad nivå. Om den försäkrade saknar inkomstrelaterad er-
sättning föreslår regeringen att ersättning skall utges med ett belopp som
motsvarar garantinivån. Förtidspension föreslås vidare längst kunna utges
fram till dess den försäkrade fyller 65 år.
I propositionen föreslås att den inkomstrelaterade ersättningen skall
baseras på en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft
om inte nedsättningen av arbetsförmågan inträffat. Till grund för denna
uppskattning skall inkomsterna åren närmast före pensionsfallet använ-
das. Regeringen lämnar i den nämnda propositionen inte förslag till vilket
Prop. 1997/98:151
204
inkomstunderlag som skall användas vid beräkning av den in-
komstrelaterade förtidspensionen men gör den bedömningen att den in-
komstrelaterade ersättningen vid hel förtidspension bör utgöra 65 procent
av den uppskattade inkomsten upp till ett visst tak.
Det garantibelopp som föreslås komplettera den inkomstrelaterade
ersättningen för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga eller
inga förvärvsinkomster föreslås utformas med utgångspunkt i en ålders-
beroende garantinivå. Ersättningen föreslås i sin helhet bli skattepliktig
på samma sätt som förvärvsinkomster och inkomstrelaterad förtids-
pension. Enligt regeringens förslag skall för rätt till ersättning med
garantibelopp krävas aktuell bosättning i Sverige, och för gifta respektive
ogifta föreslås att skilda garantinivåer skall gälla.
Regeringen föreslår i propositionen att den förtidspension som täcker
inkomstbortfall vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av medi-
cinska orsaker skall grunda rätt till ålderspension. Något närmare förslag
om hur ett sådant tillgodoräknande skall ske lämnas emellertid inte då
regeringen bedömer att ytterligare beredning krävs innan slutliga förslag
kan läggas fram. Vid den närmare utformningen av ålderspensionsrätten
vid inkomstrelaterad förtidspension skall också frågan om ålderspen-
sionsrätten för förtidspensionärer med garantibelopp behandlas.
Ett reformerat system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsför-
måga skall enligt regeringens förslag träda i kraft den 1 januari 2001. I
förslag till övergångsbestämmelser anges att personer som är födda år
1938 eller senare som vid ikraftträdandet av det nya förtidspensionssys-
temet har förtidspension skall få denna omvandlad till förtidspension i det
reformerade systemet. Den omräknade förtidspensionen föreslås därefter
behandlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas efter
ikraftträdandet. Omvandlingen bör enligt regeringen göras så att en indi-
vids ersättning i möjligaste mån behålls oförändrad. För en förtidspen-
sionär som har ATP skall summan av folkpensionens huvudförmån och
ATP omvandlas till inkomstrelaterad förtidspension och till den vars er-
sättning efter omräkning inte når upp till garantinivån skall mellanskill-
naden utges som garantibelopp.
För personer födda åren 1936 och 1937 som har beviljats förtidspen-
sion före ikraftträdandet eller beviljas sådan förmån därefter bör enligt
regeringens bedömning i proposition 1997/98:111 inte beröras av det
reformerade förtidspensionssystemet. Regeringen föreslår därför att nu-
varande folkpensions- och ATP-regler i princip skall gälla även fort-
sättningsvis för dessa åldersgrupper och gör också den bedömningen att
ålderspensionsrätt för dessa personer bör tillgodoräknas enligt i princip
nuvarande regler.
Prop. 1997/98:151
205
9.2
Regeringens forslag: Försäkrade, som enligt reglerna i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) uppbär tilläggspension i form
av förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, skall
tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på en
fiktiv, antagen inkomst (antagandeinkomst) fram till och med 64 års
ålder.
Regeringens bedömning: De föreslagna reglerna bör endast avse
tiden fram till dess reformerade regler om förtidspension träder i kraft
år 2001. Förslag om närmare utformning av långsiktiga regler för
ålderspensionsrätt för förtidspension skall lämnas i samband med
förslag om reformerade förtidspensionsregler. Vid utformningen av
dessa regler om pensionsrätt kommer olika lösningar att prövas.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag med undantag för till vilken ålder pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst skall kunna beräknas.
Remissinstanserna: De Handikappades Riksförbund - som tillsam-
mans med Försäkringskassan i Södermanlands län och Sveriges social-
demokratiska kvinnoförbund anser att ett ställningstagande till de förslag
som framförs på detta område försvåras av den osäkerhet som råder om
den framtida utformningen av förtidspensionen - stöder förslaget att en
antagandeinkomst ersätter ATP-systemets antagandepoäng under förut-
sättning att det inte innebär en försämring av rätten till ålderspension för
dem som uppbär förtidspension. Kammarrätten i Stockholm ställer sig
positiv till att möjligheten att tillgodoräknas pensionsrätt grundad på an-
tagandeinkomsten skall kunna ske fram till månaden före den då den för-
säkrade fyller 65 år. Pensionärernas Riksorganisation tillstyrker för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagstiftningen
rörande det reformerade pensionssystemet avses träda i kraft den 1
januari 1999. Efter detta datum skall det för försäkrade som är födda efter
år 1937 fastställas ålderspensionsrätt enligt reglerna i det reformerade
ålderspensionssystemet. Som nämnts i inledningen och som framgår av
prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. är förtidspensions-
systemet föremål för beredning inom regeringskansliet. Nya regler om
förtidspension planeras träda i kraft den 1 januari år 2001. Reglerna
rörande förtidspensionärers rätt till ålderspension i det reformerade
pensionssystemet måste därför fram tills dess grunda sig på de nuvarande
reglerna i AFL om rätt till och beräkning av förtidspension.
En person kan enligt nuvarande regler i AFL vara berättigad till såväl
folk- som tilläggspension i form av förtidspension. Har förtidspensionä-
ren före förtidspensionstillfället tillgodoräknats pensionspoäng för ATP
har han eller hon rätt till tilläggspension i form av förtidspension som
motsvarar ålderspension beräknad på grundval av dessa pensionspoäng
och som om han eller hon varit 65 år vid tidpunkten för förtidspensione-
ringen.
206
Under vissa förutsättningar har emellertid förtidspensionären rätt till en Prop. 1997/98:151
tilläggspension som beräknas med beaktande av s.k. antagandepoäng. Det
fordras då att den försäkrade antingen har tillgodoräknats pensionspoäng
för minst två av de fyra åren närmast före året för förtidspensionsfallet
eller också att han eller hon vid tidpunkten för förtidspensioneringen har
en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till lägst ett belopp som
motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet.
I 13 kap. 2 § andra stycket AFL regleras hur förtidspension med led-
ning av antagandepoäng skall beräknas. Utgångspunkten för dessa regler
är att storleken av hel förtidspension i princip skall motsvara den ål-
derspension som den försäkrade skulle ha varit berättigad till vid 65 års
ålder om han eller hon fortsatt att arbeta i oförminskad omfattning fram
till ålderspensioneringen. Så snart förutsättningarna för antagande-
poängberäkning är uppfyllda, beräknas förtidspensionen under antagande
att den försäkrade för vaije år fr.o.m. förtidspensionsfallet t.o.m. det år då
han eller hon uppnår 64 års ålder har tillgodoräknats viss pensionspoäng,
antagandepoäng.
Antagandepoängen beräknas enligt den av två alternativa metoder som
ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden
innebär att antagandepoängen skall motsvara medeltalet av de två högsta
pensionspoängtalen som tillgodoräknats den försäkrade under de fyra
åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att an-
tagandepoängen beräknas på grundval av de pensionspoäng som tillgodo-
räknats fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år t.o.m. året närmast
före förtidspensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara
medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats under halva antalet
av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn skall tas till de år
som har de högsta poängtalen.
Den på så sätt bestämda antagandepoängen tillgodoräknas den försäk-
rade för varje år fr.o.m. året för förtidspensionsfallet t.o.m. det år då han
eller hon uppnår 64 års ålder. Antagandepoängen jämte de pensionspoäng
som tillgodoräknats för år före förtidspensionsfallet läggs därefter till
grund för att beräkna förtidpensionens storlek enligt de regler som gäller
för beräkning av tilläggspension i form av ålderspension.
Enligt de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall förtids-
pensionärer, som enligt de nuvarande reglerna uppbär förtidspension be-
räknad på grundval av antagandepoäng, tillgodoräknas pensionsrätt i det
reformerade ålderspensionssystemet enligt en särskild ordning som är
avsedd att ge en kompensation i ålderspensionshänseende enligt i huvud-
sak samma principer som tillämpas i dag.
207
Regeringen har i lagrådsremissen Reformerade regler om inkomst-
grundad ålderspension begränsat regleringen av ålderspensionsrätt för
förtidspension till endast år 1999. Då emellertid - som framgår av
inledningen till detta avsnitt - ett reformerat förtidspensionssystem avses
träda i kraft först år 2001, bör som Lagrådet påpekat ingen tids-
begränsning göras av lagstiftningen rörande regler för tillgodoräknande
av pensionsrätt för förtidspensionärer. Regeringen avser i stället att åter-
komma i den frågan i samband med förslag om närmare utformning av
reformerade förtidspensionsregler.
Regeringen föreslår alltså att försäkrade som uppbär tilläggspension i
form av förtidspension beräknad på s.k. antagandeinkomst tills vidare
skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på den
inkomsten. Regeringens utgångspunkt är dock att den nu valda lösningen
är temporär för åren 1999 och 2000 och inte styrande för den fortsatta
beredningen av det framtida förtidspensionssystemet.
För förtidspensionärer utan antagandepoäng bör ålderspensionsrätten
beräknas på samma sätt som för andra försäkrade, dvs. på grundval av de
pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som
fastställs såväl före som efter förtidspensionsfallet. De föreslås således
inte särskilt kompenseras inom ålderspensioneringen. Detta över-
ensstämmer med den nu gällande ordningen.
Enligt de antagna riktlinjerna skall den särskilda pensionsrätt som inom
det reformerade ålderspensionsystemet skall tillgodoräknas förtids-
pensionärer med antagandepoäng baseras på en fiktivt antagen inkomst
som bör beräknas med utgångspunkt från den fastställda antagande-
poängen.
Enligt nuvarande regler i AFL kan förtidspension som längst uppbäras
fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade uppnår 65 års ålder.
Möjligheten att vid tillgodoräknandet av pensionspoäng beakta även
antagandepoäng består endast så länge förtidspension utges och längst
t.o.m. 64-årsåret, dvs. det sista år då pensionspoäng kan tillgodoräknas i
dagens ATP-system. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen
skulle även i det reformerade systemet möjligheten att tillgodoräknas
pensionsrätt grundad på antagandeinkomst bestå endast t.o.m. det år då
förtidspensionären uppnår 64 års ålder. I Ds 1995:41 föreslogs att
pensionsrätt grundad på antagandeinkomst skulle kunna tillgodoräknas
fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade fyller 65 år. Vi föreslår
emellertid inte nu att pensionsrätt för förtidspension i det reformerade
systemet skall kunna tillgodoräknas för längre tid än som gäller för an-
tagandepoäng för tilläggspension inom ATP-systemet. Om denna be-
gränsning skall bestå eller om pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas
även för det året då förtidspensionären fyller 65 år får beredas vidare vid
den närmare utformningen av ålderspensionsrätten för reformerad förtids-
pension.
Prop. 1997/98:151
208
9.3
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Antagandeinkomsten beräknas genom att an-
tagandepoängen enligt 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för en poäng,
multipliceras med det för det året gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall tillgodoräk-
nas för varje månad fram till och med det år då den försäkrade fyller
64 år och som han eller hon uppbär förtidspension beräknad med
ledning av antagandepoäng.
För en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension
skall det pensionsgrundande beloppet utgöra en tolftedel av antagan-
deinkomsten. För en försäkrad som under en månad uppburit partiell
förtidspension skall pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med
motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
När förtidspension enligt bestämmelserna i den nordiska konven-
tionen om social trygghet skall beräknas med proportionering av
antalet framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) skall
vid beräkning av pensionsgrundande belopp motsvarande propor-
tionering i stället göras av antagandeinkomsten.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte
innehåller någon regel om beräkning av pensionsgrundande belopp när
den nordiska konventionen är tillämplig.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm tillstyrker prome-
morians förslag om att inte överföra garantiregeln i AFL utan att ålders-
pensionsrätt grundad på antagandeinkomst endast skall tillgodoräknas för
den tid förtidspension utgetts och bara på så stor andel av antagande-
inkomsten som svarar mot förtidspensionsgraden. Riksförsäkringsverket
(RFV) påpekar att förslaget inte utformats med beaktande av att det -
med stöd av äldre övergångsbestämmelser till AFL - fortfarande kan
finnas personer som uppbär två tredjedels förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall antagandepoängen inom ATP tas som utgångs-
punkt för beräkningen av den särskilda pensionsrätt som i det reforme-
rade pensionssystemet skall tillgodoräknas förtidspensionärer som enligt
nuvarande regler i AFL beviljats förtidspension grundad på antagande-
poäng. Den fastställda antagandepoängen skall, med hänsyn till att
inkomster understigande ett prisbasbelopp inte är pensionsgrundande för
ATP, kompletteras med ett tillägg av en poäng. Den sammanlagda pen-
sionspoängen skall därefter multipliceras med det förhöjda prisbasbe-
loppet för det aktuella året, varigenom en fiktiv, antagen inkomst - an-
tagandeinkomsten - erhålls. Beräkningsmetoden innebär - genom
kopplingen till prisbasbeloppet - att antagandeinkomsten från ett år till
ett annat räknas om på grundval av förändringen i det allmänna prisläget,
dvs. den kommer att prisindexeras.
En pensionspoäng för ATP motsvarar i princip ett prisbasbelopp.
Sedan den 1 januari 1995 gäller emellertid regler som innebär att föränd-
209
ringarna i det allmänna prisläget från ett år till ett annat endast beaktas till
viss del vid beräkningen av basbeloppet. Vid beräkningen av basbeloppet
för åren 1995-1997 beaktades endast 60 % av prisförändringen och vid
beräkningen av basbeloppet för år 1998 beaktades 80 % av denna
förändring. I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslås att vid beräk-
ning av basbeloppet för år 1999 skall någon begränsning av uppräk-
ningen av basbeloppet med anledning av prisförändringar inte längre ske.
Pensionspoäng fastställs dock med ledning av basbeloppet sedan detta
ökats på så sätt att - liksom skett vid fastställandet av basbeloppet före år
1995 - förändringarna i det allmänna prisläget beaktas fullt ut, dvs. med
ledning av det förhöjda basbeloppet. Basbeloppet för år 1998 är
36 400 kr medan det förhöjda basbeloppet och därmed en pensionspoäng
för samma år motsvarar ett belopp om 37 100 kr. Eftersom antagande-
inkomsten skall beräknas på ett sådant sätt att antagandepoängen räknas
om till den inkomst som legat till grund för beräkningen av poängen och
poängen fastställts med ledning av det förhöjda prisbasbeloppet måste det
belopp med vilket multiplikation skall ske vara det förhöjda
prisbasbeloppet, om man vill uppnå det avsedda syftet med reglerna.
Regeringen föreslår därför att antagandeinkomsten beräknas genom att
antagandepoängen med tillägg av en poäng multipliceras med det
förhöjda prisbasbeloppet för det aktuella året
Enligt nuvarande regler skall en försäkrad som uppbär hel förtidspen-
sion grundad på antagandepoäng år för år tillgodoräknas denna antagan-
depoäng som pensionspoäng. Den som under minst halva året uppbär en
fjärdedels, halv eller tre fjärdedels förtidspension tillgodoräknas som
pensionspoäng - utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsarbete -
motsvarande andel av antagandepoängen. (På grund av äldre övergångs-
bestämmelser rörande 7 kap. 2 § AFL kan även två tredjedels förtidspen-
sion förekomma. Vad som i det följande sägs om partiell förtidspension
omfattar även denna grupp). Högre pensionspoäng än 6,50 får dock inte
tillgodoräknas för ett år. Dessutom finns en garantiregel innebärande att
en försäkrad, som någon gång under ett år uppburit - hel eller partiell -
förtidspension grundad på antagandepoäng, alltid skall tillgodoräknas
lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. Ålderspensionen
för en förtidspensionär beräknas sedan på de pensionspoäng som på
grundval av förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknats före - och i
förkommande fall även efter - förtidspensionsfallet och de antagande-
poäng som år för år tillgodoräknats som ålderspensionspoäng.
Sedan antagandeinkomsten, beräknad enligt de regler som beskrivits i
det föregående, har fastställts skall den försäkrade tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp baserad på denna. Enligt de antagna riktlinjerna
för pensionsreformen skall den särskilda pensionsrätten för personer som
uppbär hel förtidspension beräknas på hela antagandeinkomsten. Med
den terminologi som används här skall således det pensionsgrundande
beloppet för den som under ett helt år uppburit hel förtidspension
motsvara hela antagandeinkomsten. Något skäl att avvika från detta
föreligger inte.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst är avsett att kom-
pensera den försäkrade för bortfall av förvärvsinkomster som förtids-
pensionsfallet innebär. Antagandeinkomsten skall i princip motsvara hela
Prop. 1997/98:151
210
den årsinkomst som han eller hon skulle ha erhållit om förtidspensions-
fallet inte hade inträffat. Det ter sig därför rimligt att det i ett pensions-
system, som skall bygga på livsinkomstprincipen och i vilket det skall
föreligga överensstämmelse mellan avgifter och förmåner, tillgodoräknas
ålderspensionsrätt grundad på denna antagandeinkomst endast för tid
under vilken förtidspension faktiskt utgetts och bara på så stor andel av
antagandeinkomsten som svarar mot förtidspensioneringsgraden.
För att den som uppbär partiell förtidspension beräknad med ledning
av antagandepoäng skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng för ATP på
grundval av antagandepoängen samtidigt som han tillgodoräknas pen-
sionspoäng för förvärvsinkomster, krävs enligt nuvarande regler i AFL
att sådan pension uppburits under minst halva året. Detta krav bör inte
överföras till det reformerade pensionssystemet.
I AFL finns, som tidigare nämnts, en garantiregel av innebörd att en
försäkrad, som någon gång under ett år uppburit - hel eller partiell - för-
tidspension beräknad med ledning av antagandepoäng, för det året alltid
skall tillgodoräknas pensionspoäng som lägst motsvarar antagandepoäng-
en. Denna garantiregel ger i vissa fall upphov till en överkompensation i
pensionsrättshänseende. I den mån en förtidspensionär exempelvis inte
har en förvärvsförmåga som korresponderar mot pensioneringsgraden bör
detta i stället korrigeras inom förtidspensionssystemet och ge upphov till
en högre förtidspension, vilket i sin tur ger ett större pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst. Garantiregeln bör därför inte få sin
motsvarighet i det reformerade ålderspensionssystemet.
Med de nu angivna utgångspunkterna föreslår regeringen att pensions-
grundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas per månad. Det
pensionsgrundande beloppet kommer därmed att spegla bortfallet av
förvärvsinkomster på grund av förtidspensionsfallet även i de fall
pensioneringsgraden växlar under året. Under år då ett förtidspensionsfall
inträffar eller förtidspensionering upphör föreslår vi att pensions-
grundande belopp beräknas endast för tid för vilken förtidspension har
utgetts. Beräkningen av pensionsgrundande belopp skall ske för den tid
för vilken förtidspension har utgetts, oavsett när den faktiskt har
utbetalats.
Regeringen föreslår därför att det pensionsgrundande beloppet, för en
försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension, för den
månaden utgör en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad som
uppburit partiell förtidspension föreslår vi att, för vaije månad som sådan
pension uppburits, pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med mot-
svarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten. Den som t.ex.
under en månad erhållit en fjärdedels förtidspension skall således enligt
förslaget för den månaden tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp
som motsvarar en fjärdedel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
I den mån förtidspensionären vid sidan av förtidspensionen uppbär
pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. bör han eller hon tillgodo-
räknas pensionsrätt även på dessa inkomster enligt de regler som gäller
för andra försäkrade.
Som kommer att framgå av avsnitt 29.2.2 nedan föreslås också att de
nuvarande reglerna i AFL om tillgodoräknande av pensionspoäng för
Prop. 1997/98:151
211
förtidspensionärer anpassas till vad som föreslås gälla inom det reforme-
rade systemet.
I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529) finns
bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form av för-
tidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad utifrån
framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) från mer än ett
nordiskt land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de framtida
försäkringsperiodema skall medräknas. Denna del bestäms efter för-
hållandet mellan den faktiska försäkring sperioden i landet och den sam-
manlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. Frågan har uppkommit
hur denna regel skall påverka det pensionsgrundande beloppet för för-
tidspension som skall tillgodoräknas en förtidspensionär i det reforme-
rade ålderspensionssystemet.
Ett alternativ att beräkna pensionsgrundande belopp för förtidspension
är att proportionera den beräknade antagandeinkomsten på motsvarande
sätt som år med antagandepoäng proportioneras i ATP-systemet vilket
ger en lägre antagandeinkomst för vaije år med förtidspension. Ett annat
alternativ är att förtidspensionären tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för ett reducerat antal år men med hela antagandeinkomsten.
Eftersom det föreslås att pensionsgrundande belopp för förtidspension
skall tillgodoräknas med en tolftedel av antagandeinkomsten för vaije
månad som sådan pension har uppburits anser vi att det första alternativet
ger ett riktigare resultat. Regeringen föreslår därför att den beräknade
antagandeinkomsten skall proportioneras vid beräkning av pensionsgrun-
dande belopp för en förtidspensionär som får sin förtidspension beräknad
med tillämpning av bestämmelserna i den nordiska konventionen om
proportionering av framtida försäkringsperioder.
Regeringens förslag: I fall då förtidspensionen är samordnad med ar-
betsskadelivränta skall livräntan - liksom annars - vara pensionsgrun-
dande till sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen är helt samordnad
med livräntan och den s.k. antagandeinkomsten är högre än livräntan,
skall den försäkrade tillgodoräknas den överskjutande delen som
pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast delvis
samordnad med livräntan skall vad som nu sagts gälla den
samordnade delen.
Prop. 1997/98:151
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har lämnat synpunkter
i denna del.
Skälen för regeringens förslag: En försäkrad vars arbetsförmåga är
nedsatt på grund av en arbetsskada kan under vissa förutsättningar vara
berättigad till ersättning i form av livränta enligt lagen (1976:380) om
212
arbetsskadeförsäkring (LAF) för den inkomstförlust som uppkommer.
För det fall den försäkrade samtidigt är berättigad till förtidspension och
denna avser att kompensera samma inkomstbortfall som livräntan, sam-
ordnas förmånerna på så sätt att livränta utbetalas endast i den mån den
överstiger förtidspensionen (6 kap. 1 § LAF).
Livräntan är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande för ålderspen-
sion och det är livräntans bruttobelopp, dvs. före samordningen enligt
6 kap. 1 § LAF, som bildar utgångspunkten för beräkning av pensions-
poäng. Den som uppbär förtidspension enbart från folkpensioneringen
eller från tilläggspensioneringen utan antagandepoängberäkning tillgodo-
räknas således pensionspoäng på bruttonivån av livräntan. Har förtids-
pensionären förvärvsinkomster läggs dessa till livräntan och pensions-
poäng beräknas för det sammanlagda beloppet.
Pensionspoäng beräknas på livräntans bruttobelopp också i fall där den
försäkrade uppbär förtidspension beräknad på grundval av antagande-
poäng och denna är helt samordnad med livräntan. Eftersom den försäk-
rade enligt den i avsnitt 9.3 redovisade garantiregeln alltid är berättigad
till pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst hela antagande-
poängen, kommer pensionspoäng på livräntan i praktiken ha betydelse
enbart i de fall där detta leder till en högre pensionspoäng än den
fastställda antagandepoängen.
Om den försäkrade uppbär partiell förtidspension under minst halva
året kan, såsom redovisats i avsnitt 9.2. den försäkrade enligt nuvarande
regler - utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster - till-
godoräknas motsvarande andel av antagandepoängen. Detta gäller emel-
lertid inte om den partiella förtidspensionen är helt samordnad med liv-
ränta. Pensionspoäng tillgodoräknas i sådant fall antingen på livräntans
bruttobelopp eller på hel antagandepoäng. Är förmånerna endast delvis
samordnade gäller det sistnämnda till den del som förmånerna är sam-
ordnade. Ålderspensionspoäng för den icke samordnade delen kan
beräknas på vanligt sätt, dvs. på grundval av förvärvsinkomster med till-
lägg av den andel av antagandepoängen som motsvarar graden av för-
tidspensionering och med hänsyn tagen till hur stor andel av förtidspen-
sionen som inte är samordnad med livräntan. Den försäkrade har emel-
lertid, som tidigare framgått, alltid rätt till pensionspoäng för ålderspen-
sion motsvarande minst den fastställda antagandepoängen.
Tidigare i detta avsnitt har redovisats förslag till hur pensionsgrun-
dande belopp för antagandeinkomst skall beräknas i det reformerade
systemet. Förslaget innebär att pensionsgrundande belopp för antagan-
deinkomst tillgodoräknas för varje månad som förtidspension beräknad
med ledning av antagandepoäng har uppburits. För en försäkrad som för
en viss månad har uppburit hel förtidspension utgör det
pensionsgrundande beloppet således en tolftedel av antagandeinkomsten.
För en försäkrad som uppburit en fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller
övergångsvis två tredjedels förtidspension skall, för varje månad som
sådan pension uppburits, pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med
motsvarande andel av antagandeinkomsten. I den mån förtidspensionären
vid sidan av förtidspensionen uppbär pensionsgrundande
förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknas pensionsrätt även på dessa
inkomster enligt de regler som gäller för andra försäkrade. I enlighet med
Prop. 1997/98:151
213
vad som närmare kommer att utvecklas i avsnitt 29.2.2 föreslår Prop. 1997/98:151
regeringen att de nuvarande reglerna i AFL anpassas härtill.
I det följande skall behandlas hur beräkningen av pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst inom den reformerade ålderspensioneringen
föreslås ske då förtidspensionen är samordnad med livränta. Om inte
någon särskild regel införs skulle pensionsrätt i det reformerade systemet
alltid tillgodoräknas på livräntans bruttobelopp och pensionsrätt
dessutom ges på pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst samt
därutöver på eventuella förvärvsinkomster. Under beredningsarbetet har
olika lösningar övervägts.
Enligt nuvarande regler för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt till-
godoräknas en förtidspensionär i praktiken pensionspoäng antingen på
livräntan eller, om antagandepoängen är högre, på denna. Under bered-
ningen har den bedömningen gjorts att denna ordning bör få sin
motsvarighet i det reformerade systemet. Regeringen föreslår därför att
det belopp som är högst - bruttolivräntan eller antagandeinkomsten -
skall vara pensionsgrundande. Detta kan ske på olika sätt men vi anser att
en beräkning som utgår från att livräntan alltid är pensionsgrundande till
sitt bruttobelopp är att föredra. I den mån det därefter visar sig att
antagandeinkomsten är högre än bruttolivräntan bör ett pensionsgrundan-
de belopp på grundval av antagandeinkomsten också fastställas såvitt
avser den överskjutande delen. Med denna metod erhålls en tydlig
inkomstordning med bruttolivräntan, som utgör pensionsgrundande in-
komst, i botten. Metoden är vidare att föredra ur administrativ synvinkel
eftersom den skulle innebära att bruttolivräntan alltid är pensions-
grundande fullt ut och att uppgift om densamma därför alltid kan läggas
till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Beträffande
pensionsrätt för pensionsgrundande ersättning som betalas ut för förfluten
tid se avsnitt 9.4.2.
Med hänvisning till vad som nyss sagts föreslår regeringen att den
redovisade metoden väljs. Detta innebär således att arbetsskadelivräntan
alltid är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp och att den försäkrade,
för det fall att antagandeinkomsten är högre än livräntan, tillgodoräknas
också den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Såvitt
avser skyldigheten att betala avgifter till pensionssystemet får, med den
nu föreslagna lösningen, detta ansvar delas mellan förtidspensions-
systemet och arbetsskadeförsäkringen. Arbetsskadeförsäkringen kommer
dock att stå för huvuddelen av ålderspensionsavgiften.
För ATP-systemets del föreslår vi, som framgår av avsnitt 29.2.2, att
en lösning med samma innebörd införs, dvs. att pensionspoäng beräknas
enligt principen om bästa utfall antingen på endast bruttolivräntan eller,
om antagandepoängen är högre, på både bruttolivräntan och den del av
antagandepoängen som överstiger pensionspoängen för livräntan. Detta
föreslås gälla för alla försäkrade utom för dem som är födda år 1937 eller
tidigare och som beviljats förtidspension för tid med början före den
1 januari 1999.
214
En fråga som också har varit föremål för övervägande är vilka konsek-
venser den nu föreslagna lösningen kan få för en icke-EES medborgare
som flyttar tillbaka till sitt hemland under tid då han uppbär både arbets-
skadelivränta och med denna samordnad förtidspension. Såsom försäk-
ringsbegreppet för närvarande är utformat är i det läget arbetsskadeliv-
räntan inte längre pensionsgrundande (11 kap. 1 § andra stycket jämfört
med 1 kap. 3 § första och andra stycket AFL), medan den eventuella an-
tagandepoäng som förtidspensionen beräknas på kan tillgodoräknas som
pensionspoäng inom ålderspensioneringen på grund av bestämmelsen i 1
kap. 3 § tredje stycket AFL. Försäkringsbegreppet föreslås tills vidare,
enligt vad som utvecklats i avsnitt 7, få i princip samma utformning i det
reformerade ålderspensionssystemet. Konsekvenserna av den nu föreslag-
na lösningen skulle - om ingen särskild regel införs - bli att den
utomlands bosatte tillgodoräknas hela antagandeinkomsten som pen-
sionsgrundande belopp, eftersom bruttolivräntan, som skall ligga i botten
på inkomststapeln, inte är pensionsgrundande. Detta överensstämmer
också principiellt sett med vad som gäller i dag eftersom den försäkrade
enligt garantiregeln i 11 kap. 6 § sista stycket AFL alltid skall
tillgodoräknas pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst hela
antagandepoängen.
De konsekvenser som den föreslagna lösningen, enligt vad som ovan
redovisats, får för en icke-EES-medborgare utgör, enligt vår uppfattning,
inte skäl att i detta sammanhang lämna förslag om en särskild regel i
detta avseende.
Frågan om den framtida utformningen av arbetsskadeförsäkringen har
behandlats av Arbetsskadeutredningen 1997 i betänkandet Den framtida
arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37). Motsvarande spörsmål rörande
förtidspensionering tas upp i Förtidspensionsutredningens betänkande
Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166). Båda
dessa betänkanden är föremål för vidare beredning inom Socialdeparte-
mentet och resultatet härav kan komma att påverka de nu aktuella
reglerna för samordning av de båda förmånerna.
Även den tidigare berörda frågan om hur reglerna skall tillämpas för
vissa utomlands bosatta personer är beroende av vilka förslag rörande
försäkringsbegreppet inom socialförsäkringsområdet som kan komma att
lämnas till följd av den pågående beredningen av Utredningens om
socialförsäkringens personkrets betänkande, En lag om socialförsäkringar
(SOU 1997:72). De i detta sammanhang lämnade förslagen om
samordningen mellan förtidspension och arbetsskadelivränta får även mot
denna bakgrund därför ses som temporära.
Prop. 1997/98:151
215
9.4.2
Regeringens förslag: Har en ersättning som är pensionsgrundande
eller för vilken pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall
beräknas betalats ut till den försäkrade och beviljas denne senare för
samma tid annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad
med den tidigare utbetalda ersättningen, skall den senare beviljade
ersättningen vara pensionsgrundande endast fr.o.m. den månad den
böijar betalas ut löpande. Motsvarande skall gälla om den försäkrade
beviljas förtidspension för tid för vilken annan pensionsgrundande
ersättning som är samordnad med förtidspensionen redan har betalats
ut.
Om förtidspension och arbetsskadelivränta eller annan motsvarande
livränta beviljas samtidigt skall, vid tillämpning av ovanstående, för-
tidspensionen anses ha betalats ut först.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte inne-
höll någon regel för det fall att förtidspension och arbetsskadelivränta
beviljas samtidigt.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a Riksförsäkringsverket
(RFV), Kammarrätten i Stockholm och TCO ifrågasätter om antagande-
inkomsten, vid samordning med tidigare utbetalda förmåner, endast skall
vara pensionsgrundande fr.o.m. den månad då förtidspensionen böijar
betalas ut och menar att detta i vissa fall kan få negativa följder för den
enskilde.
Skälen för regeringens förslag: En annan fråga än den som behand-
lats i föregående avsnitt är vad som ur pensionsrättssynpunkt skall ske då
förtidspension beviljas retroaktivt för tid då t.ex. samordnad arbets-
skadelivränta eller sjukpenning redan har utgetts. Situationen kan också
vara den omvända, dvs. att arbetsskadelivränta beviljas retroaktivt för tid
då samordnad förtidspension eller sjukpenning redan har utgetts. En
ytterligare möjlighet är att sjukpenning har utbetalats under viss tid, att
sedan förtidspension beviljas för samma tid och, efter ytterligare tid, att
även arbetsskadelivränta beviljas för den tidsperioden. Slutligen kan det
förekomma att förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt
för förfluten tid.
Såvitt avser utbetalningarna i sig sker en avräkning mot redan utbe-
talda belopp avseende samma inkomstförlust. Om den försäkrade t.ex.
uppburit sjukpenning under viss tid och tillgodoräknas pensionsrätt på
grundval härav, är frågan emellertid vad som i pensionsrättshänseende
skall gälla om den försäkrade sedan för samma tid beviljas förtidspension
och/eller arbetsskadelivränta (eller annan sådan pensionsgrundande
ersättning).
Under det fortsatta beredningsarbetet har olika möjligheter övervägts.
Ett sätt vore att inte konstruera någon särskild regel för hur samordningen
skall ske retroaktivt. Detta skulle innebära att det när en förmån fastställs
retroaktivt skulle kunna behöva göras en omräkning av pensionsrätt som
redan kan vara fastställd för en annan förmån avseende samma
Prop. 1997/98:151
216
inkomstbortfall. Om t.ex förtidspension utgetts för viss tid och Prop. 1997/98:151
arbetsskadelivränta därefter beviljas för samma tid skulle resultatet bli att
den på grund av antagandeinkomsten redan fastställda pensionsrätten får
räknas om eftersom, enligt den ovan föreslagna regeln, i första hand
arbetsskadelivräntan skall vara pensionsgrundande. Om den försäkrade i
stället för viss tid uppburit sjukpenning och tillgodoräknats pensionsrätt
för denna och senare beviljas förtidspension för samma tid, skulle det
däremot krävas en särskild regel för att inte den försäkrade i denna situa-
tion fullt ut skulle tillgodoräknas pensionsrätt för antagandeinkomst
utöver den tidigare tillgodoräknade pensionsrätten. Om en särskild regel
konstrueras med innebörd att den redan fastställda pensionsrätten i stället
skulle räknas om, skulle det emellertid uppstå administrativa problem
bl.a. eftersom det i beslutet om pensionsgrundande inkomst från
skattemyndigheten inte sker någon särredovisning av hur stor del av in-
komsten som avser sjukpenning.
En annan lösning är att i stället konstruera en regel som innebär att ar-
betsskadelivräntan, till den del denna är samordnad med sjukpenning
eller förtidspension, endast är pensionsgrundande fr.o.m. den månad då
arbetsskadelivräntan börjar utbetalas löpande. Motsvarande skulle gälla
för förtidspensionärers antagandeinkomst. Om en försäkrad sålunda först
har beviljats förtidspension för vilken har tillgodoräknats pensionsrätt
och därefter retroaktivt beviljas arbetsskadelivränta som är samordnad
med förtidspensionen skulle arbetsskadelivräntan inte vara pensions-
grundande för tid före den månad då arbetsskadelivräntan böijar utbetalas
löpande. På motsvarande sätt skulle förtidspensionärers antagan-
deinkomst inte vara pensionsgrundande för tid före utbetalningsmånaden,
om förtidspensionen är samordnad med tidigare utgiven arbetsskadeliv-
ränta. Någon konflikt mellan pensionsrätt för sjukpenning å ena sidan
och senare, för samma tid retroaktivt beviljad förtidspension eller
arbetsskadelivränta å andra sidan, skulle med denna lösning inte behöva
uppkomma. Lösningen förutsätter dock att det vid rapporteringen till
skattemyndigheten av hur stor arbetsskadelivränta som har beviljats
framgår hur mycket som är pensionsgrundande, t.ex. genom att det anges
vilken tid denna avsett och till vilken del annan samordnad ersättning
utgetts för samma tid.
En invändning som skulle kunna resas mot lösningen är att exempelvis
sjukpenningen i många fall kan vara lägre än arbetsskadelivräntan eller
antagandeinkomsten för samma tid. Den försäkrade skulle alltså kunna
hävda att pensionsrätt för förfluten tid bör tillgodoräknas även på den del
av antagandeinkomsten som överstiger sjukpenningen. Mot detta kan
anföras att sjukpenning endast utges för akut sjukdomstid och att den
försäkrade för tid därefter, om nedsättningen i arbetsförmåga består,
kommer att beviljas sjukbidrag eller annan motsvarande ersättning.
Vidare är det - till följd av kollektivavtal m.m. - vanligt förekommande
att den försäkrade därutöver ges pensionsgrundande kompensation för det
inkomstbortfall han eller hon drabbats av. Detta leder till att de skillnader
i ersättningsnivå som kan förekomma inte får någon större betydelse för
ålderspensionens storlek.
Det skulle också kunna hävdas att den nu diskuterade lösningen kan få
icke önskvärda effekter genom att ett dröjsmål i handläggningen kan
217
medföra att särskilt arbetsskadeförsäkringen för viss tid skulle kunna Prop. 1997/98:151
undandra sig ansvaret att betala ålderspensionsavgift för en arbetsskade-
livränta och att avgiften i sådant fall i stället får betalas av sjukförsäk-
ringen eller förtidspensionsförsäkringen. Mot bakgrund av att de förslag
som här läggs fram är temporära i avvaktan på den fortsatta beredningen
av Förtidspensionsutredningens betänkande bör denna eventuella kon-
sekvens inte heller anses utgöra hinder för att den nu diskuterade lös-
ningen väljs. Lösningen torde vidare ur administrativ synvinkel vara för-
enad med betydande fördelar. Enligt regeringens uppfattning talar det
anförda till övervägande del för den föreslagna lösningen.
Regeringen föreslår således att antagandeinkomsten - i den del och till
den tid förtidspensionen är samordnad med tidigare utbetalda förmåner -
skall vara pensionsgrundande endast fr.o.m den månad då förtidspen-
sionen börjar utbetalas löpande. Detta innebär att om annan pensions-
grundande ersättning, t.ex. sjukpenning, har betalats ut för samma månad
och den är samordnad med förtidspensionen så skall antagandeinkomsten
inte vara pensionsgrundande för den månaden. Vidare föreslår vi att mot-
svarande skall gälla såvitt avser arbetsskadelivränta och andra pensions-
grundande ersättningar som beviljas för tid för vilken samordnad för-
tidspension eller annan samordnad pensionsgrundande ersättning redan
har betalats ut. För det fall att förtidspension och arbetsskadelivränta eller
annan motsvarande livränta beviljas samtidigt föreslår vi, vid tillämpning
av ovanstående, att förtidspensionen skall anses ha betalats ut först.
Den pensionsgrundande inkomst som beräknas enligt de nu föreslagna
reglerna kommer att ligga till grund för fastställande av både pensionsrätt
i det reformerade systemet och pensionspoäng i ATP-systemet. Såvitt
avser förtidspension beräknas, enligt de här lämnade förslagen,
pensionspoäng för ATP på grundval av antagandepoäng efter samma
principer som pensionsgrundande belopp enligt det reformerade syste-
mets regler. Det sagda innebär således att retroaktiva ersättningar som är
samordnade med annan pensionsgrundande ersättning eller med förtids-
pension inte heller kommer att ge pensionsrätt för retroaktiv tid inom
ATP-systemet. Vidare föreslås att antagandepoäng skall ge upphov till
pensionsrätt inom ATP-systemet först fr.o.m. den månad då förtids-
pensionen - då denna är samordnad med annan pensionsgrundande
ersättning - löpande börjar betalas ut. Några särskilda problem torde
således - med förslagen här - inte uppstå såvitt gäller samordningen för
retroaktiv tid i ATP-systemet.
Regeringens förslag: Förtidspensionärer skall tillgodoräknas pen-
sionsrätt för bamår enligt samma regler som gäller för andra försäk-
rade.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
218
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig över
denna del av förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En fråga som övervägdes av Pen-
sionsarbetsgruppen och i princippropositionen var i vad mån förtidspen-
sionärer skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för bamår. Pensionsar-
betsgruppen gjorde den bedömningen att förtidspensionärer bör kunna
tillgodoräknas pensionsrätt för bamår enligt i huvudsak samma principer
som förvärvsaktiva. I princippropositionen instämde regeringen i den
bedömningen. Något förslag lades emellertid inte fram, med motive-
ringen att ställning inte togs till förtidspensioneringens framtida ut-
formning och till regler för intjänande av ålderspensionsrätt för personer
som beviljas förtidspension i ett reformerat förtidspensionssystem.
Frågan om utformningen av förtidspensioneringen i framtiden är, som
tidigare nämnts, föremål för fortsatt beredning. Något förslag om pen-
sionsrätt för bamår för den som kommer att beviljas förtidspension enligt
reformerade regler därom kan därför inte läggas fram nu.
Med den utformning reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för
bamår och för förtidspensionärers antagandeinkomst har i det förslag som
nu läggs fram, föreligger inget administrativt hinder mot att förtids-
pensionärer tillgodoräknas pensionsrätt för bamår enligt de regler som
skall gälla för förvärvsaktiva och detta oavsett om förtidspensionen be-
räknas på antagandepoängen eller inte.
Som en mera principiell invändning skulle dock kunna ifrågasättas om
även den som uppbär hel förtidspension skall kunna tillgodoräknas pen-
sionsrätt för bamår. Ålderspensionsrätten för förtidspensionärer påverkas
nämligen inte av förekomsten av bam. Det skall emellertid generellt sett
inte finnas något krav på att den som skall kunna tillgodoräknas pen-
sionsrätt för bamår faktiskt måste ha avstått från förvärvsarbete och däri-
genom fått lägre inkomster och minskad ålderspensionsrätt. Något bäran-
de skäl att undanta dem som uppbär hel förtidspension från rätten att
tillgodoräknas pensionsrätt för bamår eller för att föreslå särregler för
personer med hel eller partiell förtidspension torde därför inte föreligga.
Regeringen föreslår således att personer, som redan har förtidspension
eller som framöver kommer att nybeviljas förtidspension enligt nu-
varande regler i AFL, skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för bamår
på samma villkor som skall gälla för andra försäkrade. Det pensions-
gmndande beloppet för bamår kan därvid beräknas på samma sätt för
förtidspensionärer som för andra försäkrade. Samtliga beräknings-
modeller kan således tillämpas.
Enligt vad som framgår av förslagen i avsnitten 11.5 och 11.6 kan ett
pensionsgmndande belopp för antagandeinkomst få betydelse i flera
hänseenden. För det första skall i utfyllnadsinkomsten för det aktuella
året räknas in såväl det pensionsgmndande beloppet för antagande-
inkomst som eventuella övriga pensionsgmndande inkomster och belopp.
För det andra skall i den individuella jämförelseinkomsten, dvs.
inkomsten året före barnets födelse, räknas in den försäkrades pensions-
gmndande inkomst det året samt det pensionsgmndande belopp för
antagandeinkomst som kan ha tillgodoräknats den försäkrade för samma
år. Vidare skall pensionsgmndande belopp för antagandeinkomst lik-
Prop. 1997/98:151
219
ställas med pensionsgrundande inkomst vid bedömningen av om för- Prop. 1997/98:151
värvsvillkoret är uppfyllt.
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
skall - under vissa förutsättningar i övrigt - tillgodoräknas en försäk-
rad som genomgår grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte kommen-
terat denna del av förslaget. Pensionärernas Riksorganisation och Kam-
marrätten i Stockholm har inga erinringar mot förslaget. Svenska Arbets-
givareföreningen och Sveriges Industriförbund har ansett att kostnads-
nivån i pensionssystemet är alltför hög och har därför avvisat förslaget
om pensionsrätt för plikttjänstgöring.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna för ål-
derspensionsreformen skall pensionsrätt för värnpliktstjänstgöring till-
godoräknas i särskild ordning. I princippropositionen angavs att pen-
sionsrätt skall tillgodoräknas i form av ett pensionsgrundande belopp för
grundutbildning i samband med värnplikt eller vapenfri tjänst samt för
militär grundutbildning för kvinnor.
Skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret och att i samband därmed
genomgå grundutbildning regleras sedan den 1 juli 1995 i lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt. Därutöver kan kvinnor frivilligt ge-
nomgå militär grundutbildning, vilket sedan den 1 juli 1995 regleras i
lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt gäller totalförsvarsplikt för vaije
svensk medborgare samt för utländsk medborgare som är bosatt i
Sverige. Totalförsvarsplikt kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt. Värnplikt fullgörs inom det militära försvaret.
Civilplikt kan fullgöras såväl inom det militära som inom det civila för-
svaret. En totalförsvarspliktig kan efter ansökan få rätt att vara vapenfri
och får då inte skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad
med bruk av vapen eller mot sin vilja skrivas in för tjänstgöring i För-
svarsmakten. Allmän tjänsteplikt innebär en skyldighet att under perioder
med höjd beredskap antingen tjänstgöra i en ordinarie anställning eller att
efter anvisning av en myndighet utföra vissa arbetsuppgifter.
Såväl värnplikt som civilplikt omfattar grundutbildning, repetitionsut-
bildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna
tjänsteplikten innebär däremot enbart en skyldighet att tjänstgöra under
perioder med höjd beredskap.
220
Skyldighet att fullgöra värnplikt och sådan civilplikt som förutsätter en Prop. 1997/98:151
grundutbildning längre än 60 dagar gäller för män som är svenska
medborgare och som är mellan 19 och 47 år. Under normala förhållanden
upphör dock skyldigheten att fullgöra grundutbildning om den totalför-
svarspliktige inte har kallats in till sådan utbildning före utgången av det
år då han fyller 24 år.
Inskrivning för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning
skall ske i samband med mönstring. Jämfört med vad som gällde enligt
tidigare regler ger den nya lagen om totalförsvarsplikt större möjligheter
att ta ut personer till tjänstgöring inom annan del av totalförsvaret än
inom Försvarsmakten.
Kvinnor är liksom enligt tidigare gällande lagstiftning inte skyldiga att
genomgå mönstring. En kvinna kan dock, enligt lagen om totalför-
svarsplikt, efter en särskild utredning bli inskriven för civilplikt om-
fattande bl.a. en grundutbildning på högst 60 dagar. Vidare kan en
kvinna, enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning, frivilligt genomgå en antagnings-
prövning som motsvarar den mönstring som män genomgår. Som ett re-
sultat av en sådan antagningsprövning kan kvinnan skrivas in för värn-
plikt eller civilplikt som är förenad med en grundutbildning överstigande
60 dagar.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att värnpliktig och
vapenfri grundutbildning enligt då gällande regler samt militär grundut-
bildning för kvinnor skulle grunda pensionsrätt i det reformerade ålders-
pensionssystemet. Under remissbehandlingen av arbetsgruppens be-
tänkande framfördes, mot bakgrund av den då aviserade nya lagstift-
ningen, synpunkten att all typ av grundutbildning för totalförsvarspliktiga
borde göras pensionsgrundande, dvs. oavsett om det rör sig om värnplikt
eller civilplikt. Enligt princippropositionen skulle detta övervägas under
den fortsatta beredningen.
Något skäl att frångå ställningstagandet att grundutbildning inom
ramen för värnplikt skall grunda rätt till ålderspension har inte fram-
kommit. Grundutbildning för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt
omfattar i huvudsak samma typer av utbildningar som tidigare fanns
inom ramen för den vapenfria grundutbildning, som enligt antagna rikt-
linjer skall vara pensionsgrundande. Även grundutbildning för dessa
totalförsvarspliktiga bör därför enligt vår uppfattning grunda pensions-
rätt.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp enligt en
särskild nedan beskriven ordning skall tillgodoräknas dem som genomgår
grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Som kommer att
framgå av nästföljande avsnitt kommer emellertid endast längre grundut-
bildning att få betydelse i pensionsrättshänseende.
En kvinna som enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre grundutbildning skrivits in för värnplikt
eller civilplikt skall anses genomgå utbildning enligt lagen om totalför-
svarsplikt (jfr bet. 1994/95:FöUl s. 32 f). När det i det följande hänvisas
till totalförsvarspliktiga som genomgår utbildning enligt lagen om total-
försvarsplikt avses därför även kvinnor, som skrivits in i ovannämnda
ordning.
Endast de som genomgår grundutbildning kommer enligt förslaget att
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Det innebär att t.ex.
yrkes- eller reservofficersutbildning inte kommer att vara pensionsrätts-
grundande. Regeringens förslag överensstämmer i denna del med de an-
tagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen.
Av övergångsbestämmelserna till lagen om totalförsvarsplikt framgår
att den som efter lagens ikraftträdande påbörjar grundutbildning skall
anses genomgå grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt även
om inkallelse till utbildning har skett före ikraftträdandet. Har utbildning
enligt den tidigare vämpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst redan
påböqats gäller dock alltjämt de äldre bestämmelserna om tjänstgöring. I
övergångsbestämmelserna till lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra
värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning anges att för den
som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt den äldre
lagen om militär grundutbildning för kvinnor gäller den äldre lagen.
Vid tidpunkten för ikraftträdande av det reformerade ålderspensions-
systemets regler år 1999 kommer samtliga som har påbörjat tjänstgöring
enligt vämpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst också att ha avslutat
utbildningen. Detsamma torde gälla de kvinnor som påbörjat grundut-
bildning enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning. Några särskilda övergångsbe-
stämmelser för tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för
plikttjänstgöring enligt denna lagstiftning behövs därför inte för fram-
tiden. Enligt de antagna riktlinjerna skall emellertid pensionsgmndande
belopp för värnplikt m.m. kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Frågan
om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för tid före ikraft-
trädandet av det reformerade ålderspensionssystemet behandlas i avsnitt
15.
I princippropositionen benämndes den pensionsrätt som här avses pen-
sionsgmndande belopp för värnplikt. Med hänsyn till att andra tjänst-
göringsformer än värnplikt - med den innebörd som anges i den nya lag-
stiftningen - skall kunna ge upphov till pensionsrätt föreslår vi i stället
begreppet pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt utredning för att
göra en översyn av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (dir.
1997:106). Utredningen, som skall överlämna sitt slutbetänkande senast
den 1 februari 2000, har att behandla en rad övergripande frågor, bl.a.
angående olika tjänstgöringars omfattning. För det fall utredningens för-
slag skulle leda till lagstiftning som innebär att villkoren för plikttjänst-
göring påverkas, kan uppstå behov av att även frågan om villkoren för
pensionsrätt för framtida plikttjänstgöring ses över.
Prop. 1997/98:151
222
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: För att pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring skall tillgodoräknas skall tjänstgöring under grund-
utbildning ha pågått under minst 120 dagar utan att mellankommande
beslut som innebär att utbildningen avbryts har meddelats. Vid
bedömningen om villkoret om minst 120 dagars tjänstgöring är
uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt
lagen om totalförsvarsplikt betalats ut.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Totalförsvarets pliktverk (Pliktverket) föreslår att
pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas den som genomgår längre
grundutbildning än 60 dagar och för vilka dagar dagersättning har utbe-
talats samt att inga regler om avbrott skall införas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna skall en
försäkrad tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för värnplikt endast
under förutsättning att tjänstgöring under grundutbildning fullgjorts
under viss minsta tid. I princippropositionen angavs denna minimiperiod
till fyra månader.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt är den längsta perioden för grundut-
bildning 615 dagar för den som skrivits in för värnplikt och 320 dagar för
den som skrivits in för civilplikt. Även i den tidigare lagstiftning som
reglerade tjänstgöringsskyldighet inom totalförsvaret angavs grundut-
bildningens längd i termer av dagar. Det är därför ändamålsenligt att
också villkoret i pensionslagstiftningen om grundutbildningens längd
anges som ett visst minsta antal dagar. I Ds 1995:41 förslogs därför att
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas om
grundutbildningen har pågått under minst 120 dagar motsvarande den av
riksdagen fastlagda tidsgränsen på fyra månader. Pliktverket har invänt
mot denna tidsgräns och framfört att man i lagen om totalförsvarsplikt
skiljer mellan grundutbildning längre än 60 dagar och annan utbildning
och att tidsgränsen 120 dagar således inte har någon motsvarighet i den
lagstiftningen. Vidare har Pliktverket påpekat att pensionsgrundande
dagpenning betalas ut för repetitionsutbildning och grundutbildning som
är kortare än 60 dagar samt att en nedre gräns om 120 dagar för pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skulle leda till den enligt
verket orimliga konsekvensen att utbildning kortare än 60 dagar är kvali-
ficerande för pensionsrätt samtidigt som grundutbildning längre än 60
dagar men kortare än 120 dagar inte är det. Pliktverket föreslår således att
tidsgränsen bestäms till 60 dagar. Regeringen delar inte denna upp-
fattning. Avsikten med införandet av pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring är att kompensera främst dem som genomgår en icke
frivillig grundutbildning inom totalförsvaret för att de under utbildnings-
tiden inte kan tjäna in pensionsrätt genom arbete. Korta tjänstgöringstider
medför inte något i pensionshänseende betydande inkomstbortfall särskilt
mot bakgrund av att de som är aktuella för grundutbildning inom
totalförsvaret i många fall inte har hunnit skaffa sig några större för-
223
värvsinkomster. Det är först vid längre frånvaro från förvärvslivet -
exempelvis sex månader eller mer - som den uteblivna möjligheten att
förvärvsarbeta som plikttjänstgöringen innebär kan antas få betydelse ur
pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör pensionsgrundande belopp
för plikttjänstgöring endast få tillgodoräknas om tjänstgöringen omfattar
en viss, längre tid. Någon ändring i jämförelse med tidigare presenterade
förslag är emellertid för närvarande inte motiverad. Regeringen föreslår
alltså, i enlighet med de antagna riktlinjerna, att den minsta tjänst-
göringstiden skall bestämmas till 120 dagar.
Regeln om viss minsta tjänstgöringstid innebär att pensionsgrundande
belopp inte tillgodoräknas så länge antalet tjänstgöringsdagar i en
grundutbildning inte nått upp till 120. Så snart antalet dagar överstiger
120, skall däremot i princip alla dagar - dvs. även tjänstgöringsdagar
dessförinnan - beaktas som underlag vid tillgodoräknandet av pensions-
grundande belopp.
En grundutbildning som i sig uppgår till minst 120 dagar kan vara för-
lagd så att tjänstgöringsdagama fördelar sig på olika sidor av ett årsskifte.
I en sådan situation anser vi att pensionsgrundande belopp skall tillgodo-
räknas för vart och ett av åren i förhållande till det antal dagar som full-
gjorts respektive år. Eftersom pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring enligt vad som föreslås i avsnitt 15.3 skall kunna
tillgodoräknas även för åren 1995-1998, gäller vad som nu sagts också i
fråga om den som genomgår grundutbildning som sträcker sig över års-
skiftet 1998/1999 då det reformerade pensionssystemets intjänanderegler
träder i kraft. Vad som föreslås i fråga om utbildning som pågår över
årsskiftet 1994/1995 redovisas i avsnitt 15.3.
Det kan förekomma att den som genomgår grundutbildning antingen
avbryter utbildningen eller gör ett tillfälligt uppehåll i denna. Den som
avbryter sin grundutbildning kan med vissa undantag kallas in på nytt till
sådan utbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt kan beslut om avbrott i grundutbild-
ning fattas i fyra olika situationer. Den första situationen är när den total-
försvarspliktige varit frånvarande från tjänsten under så lång tid att målet
med utbildningen inte kommer att uppnås. Frånvaron kan antingen vara
olovlig eller bero på sjukdom eller skada som personen ådragit sig i
tjänsten eller på fritiden. Den som drabbats av skada eller sjukdom i
tjänsten kommer regelmässigt att kompenseras genom förmåner från
sjukförsäkringssystemet eller genom förmåner som utgår enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd, vilka förmåner är pensions-
grundande. En annan situation är när den som fullgör tjänstgöringen på
grund av tillfällig nedsättning av den fysiska eller psykiska prestations-
förmågan kan antas komma att vara frånvarande från tjänsten så länge att
målet med utbildningen inte kommer att nås. Beslut om avbrott kan även
fattas om den som fullgör tjänstgöringen har ansökt om rätt att vara
vapenfri. En ljärde situation då beslut om avbrott kan fattas är om den
som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina skyl-
digheter under tjänstgöringen och det kan antas att skyldigheterna inte
heller fortsättningsvis kommer att fullgöras. Härutöver kan Pliktverket
eller annan myndighet under vissa förutsättningar besluta att ändra ett
inskrivningsbeslut med den verkan att utbildningen avbryts. Något beslut
Prop. 1997/98:151
224
om avbrott enligt lagen om totalförsvarsplikt fattas dock inte i en sådan
situation, men beslutet innebär att utbildningen avbryts. En totalför-
svarspliktig kan även vara borta från tjänstgöringen mera tillfälligt, t.ex.
under en kortare sjukledighet. Något beslut som innebär att utbildningen
avbryts fattas då inte utan frånvaron ses som ett tillfälligt uppehåll i ut-
bildningen.
Frågan om pensionsgrundande belopp i fall av tillfälligt uppehåll i en
grundutbildning respektive avbrott i förening med senare inkallelse till ny
grundutbildning berördes inte i de antagna riktlinjerna. I Ds 1995:41
föreslogs mot bakgrund av vad som anförts ovan att om en grundutbild-
ning återupptas efter ett avbrott eller en ny grundutbildning påbörjas skall
tjänstgöringsdagar före respektive efter avbrottet inte kunna läggas
samman för uppfyllande av minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring.
Däremot föreslogs i promemorian att dagar före och efter tillfälliga
uppehåll under en och samma grundutbildning skall få läggas samman.
Pliktverket har föreslagit att reglerna om avbrott utgår. Som anförts ovan
är det bakomliggande syftet med pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring att en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden skall
kompenseras i pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör utgångs-
punkten vara att minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring avser en
sammanhängande tid. Regeringen instämmer därför i departementspro-
memorians förslag i denna del. Med beslut om avbrott enligt lagen om
totalförsvarsplikt bör även jämställas annat beslut som innebär att utbild-
ningen avbryts.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring skall tillgodoräknas en försäkrad endast om tjänst-
göringen pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut som
innebär att utbildningen avbryts.
Under den fortsatta beredningen av reglerna för plikttjänstgöring har
det framkommit att praxis hittills har varierat när det gäller i vilka situa-
tioner beslut fattas om avbrott av en grundutbildning på grund av att den
tjänstgöringsskyldige varit frånvarande under så lång tid att han eller hon
inte kommer att uppfylla utbildningsmålet. En huvudprincip har
emellertid varit att en person skall ha varit frånvarande åtminstone under
en tid motsvarande en tiondel av den uppställda grundutbildningstiden.
Vidare har framkommit att det inte finns någon enhetlig rutin för att
löpande under grundutbildningen registrera frånvarodagar som hänför sig
till tiden före ett beslut om att avbryta en grundutbildning.
Den bristande enhetligheten i hittillsvarande praxis medför i kombina-
tion med de varierande rutinerna för registrering av antalet frånvarodagar
att en person skulle kunna tillgodoräknas ett stort antal frånvarodagar
som fullgjorda tjänstgöringsdagar. Detta skulle i sin tur kunna innebära
att frånvarodagar skulle kunna läggas till grund för uppfyllandet av
kravet på att ha fullgjort 120 dagars tjänstgöring. I de fall en totalför-
svarspliktig har legitima skäl för sin frånvaro får det visserligen bedömas
som rimligt att frånvarodagar kan läggas till grund för uppfyllandet av
det nämnda kravet. Samma bedömning kan dock inte göras när någon
olovligen avviker eller håller sig undan från en grundutbildning.
Till undvikande av icke önskvärda konsekvenser i detta avseende före-
slår vi att som fullgjorda tjänstgöringsdagar skall räknas endast dagar för
Prop. 1997/98:151
225
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
vilka det utbetalats dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Någon dagersättning utbetalas nämligen inte för dagar då någon olov-
ligen avvikit eller hållit sig undan. Med en bestämmelse av denna inne-
börd kommer sålunda dagar med olovlig frånvaro inte att kunna läggas
till grund för uppfyllandet av kravet på 120 fullgjorda tjänstgöringsdagar.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Under förutsättning att den totalförsvarspliktige
har uppfyllt kravet på minst 120 dagars tjänstgöring skall han eller
hon tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som, för varje dag
som grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt har fullgjorts
och för vilken dagersättning har uppburits, motsvarar 50 % av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade
under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med
365.
Den som ansvarar för utbildningen av den totalförsvarspliktige skall
till Pliktverket lämna uppgifter om utbetalda dagersättningar och om
beslut som innebär att utbildningen avbryts.
För att tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänst-
göring skall påverka storleken på den pension som faktiskt skall be-
talas ut, skall krävas att det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag med de undantagen att det i departementsprome-
morian inte fanns någon bestämmelse om rapporteringsskyldighet från de
utbildningsansvariga till Pliktverket samt att det s.k. förvärvsvillkoret har
skärpts i förhållande till vad som föreslogs i departementspromemorian.
Remissinstanserna: Pliktverket föreslår att den som svarar för utbild-
ningen av totalförsvarspliktiga skall ansvara för att försäkringskassorna
får det underlag de behöver för beräkning av pensionsgrundande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Enligt antagna riktlinjer skall den
som är berättigad till pensionsgrundande belopp för värnplikt tillgodo-
räknas ett månatligt belopp motsvarande en tolftedel av 50 % av genom-
snittsinkomsten för alla försäkrade. Beloppets storlek skall vara enhetligt
för alla och oberoende av den försäkrades inkomstförhållanden i övrigt.
Även i det lagförslag som regeringen nu lägger fram baseras beräk-
ningen av det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring på en
genomsnittsinkomst. Vid beräkningen av denna genomsnittsinkomst
föreslår vi - liksom vi föreslår beträffande beräkningen av pensions-
grundande belopp för bamår - att hänsyn skall tas endast till inkomster
understigande intjänandetaket och att endast inkomster som uppburits av
försäkrade som under året uppnått 16 men inte 65 års ålder skall medräk-
nas. Samtliga pensionsgmndande inkomster som för ett visst år fastställts
för personer som då inte uppnått 65 års ålder skall läggas samman. Detta
belopp skall därefter divideras med antalet försäkrade som under året inte
uppnått 65 års ålder för vilka det fastställts pensionsgrundande inkomst.
226
(För försäkrade som under det aktuella året inte fyllt 16 år fastställs ingen
pensionsgrundande inkomst). Av den på detta sätt beräknade genom-
snittsinkomsten skall 50 % utgöra utgångspunkt vid beräkningen av det
pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring.
Grundutbildningens längd fastställs inte till ett visst antal månader utan
till ett visst antal dagar. Med hänsyn härtill skulle det vara förenat med
administrativa svårigheter att beräkna det pensionsgrundande beloppet i
förhållande till antalet fullgjorda kalendermånader. Regeringen föreslår
därför att en försäkrad skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring per fullgjord tjänstgöringsdag.
Enligt de bestämmelser som reglerar tjänstgöringsskyldigheten i total-
försvaret räknas även lördagar, söndagar och övriga helgdagar som
tjänstgöringsdagar. Under ett kalenderår kan således det maximala antalet
tjänstgöringsdagar uppgå till 365. Mot denna bakgrund bör förslaget
utformas så att den försäkrade skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp som för vaije tjänstgöringsdag motsvarar 50 % av den för det året
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under
65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Som framgått av framställningen ovan i avsnitt 10.2 skall sådana dagar
under vilken en person olovligen avvikit eller undanhållit sig från en
grundutbildning inte räknas in vid bedömningen av om kravet på minst
120 dagars tjänstgöring har uppfyllts. För sådana dagar bör inte heller
pensionsgrundande belopp tillgodoräknas. Vi föreslår därför att sådant
belopp skall tillgodoräknas endast för dagar för vilka det utbetalats dag-
ersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Pliktverket ansvarar vad gäller de totalförsvarspliktiga i de flesta fall
för mönstring, inskrivning, krigsplacering, inkallelser, uppskov, avbrott
m.m. Däremot finns det inte hos Pliktverket registrerat uppgifter om ut-
betald dagersättning till de totalförsvarspliktiga eller för vilka dagar så-
dan ersättning har utbetalats. Pliktverket har anmärkt att dagersättning
beslutas och betalas ut av den myndighet, den kommun, det landsting
eller den kyrkliga kommun där den totalförsvarspliktige tjänstgör. Be-
träffande de totalförsvarspliktiga som tjänstgör hos bolag, föreningar,
samfälligheter, stiftelser eller annan enskild är det dock den myndighet
som enligt beredskapsförordningen (1993:242) är ansvarig för funktionen
som beslutar om och betalar ut ersättningen. Pliktverket har därför
föreslagit att den som svarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga
skall åläggas att underrätta den allmänna försäkringskassan om utbetald
ersättning för beräkning av pensionsgrundande belopp. Det är dock rege-
ringens uppfattning att en sådan ordning, som skulle innebära
inrapportering från en mängd olika instanser till de allmänna försäk-
ringskassorna, inte är önskvärd. Försäkringskassan kommer inom det
reformerade pensionssystemet att få ta emot en mängd information från
ett flertal olika uppgiftslämnare. Det är därför av värde att i möjligaste
mån begränsa antalet uppgiftslämnare. Regeringen föreslår att de som
ansvarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga åläggs att till Plikt-
verket lämna uppgift om för vilka dagar dagersättning har utbetalats samt
om beslut som innebär att tjänstgöringen avbryts i den mån sådant beslut
inte har fattats av Pliktverket. Regeringen avser därefter att i förordning
besluta om utlämnande från Pliktverket till den allmänna försäk-
Prop. 1997/98:151
227
ringskassan av sådana uppgifter som behövs för beräkning av pensions-
grundande belopp.
För att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring de facto skall
påverka storleken av den utgående ålderspensionen skall, enligt de an-
tagna riktlinjerna, krävas att den försäkrade tillgodoräknats såväl pen-
sionsgrundande inkomst som pensionsrätt under viss tid och av viss om-
fattning. Villkoret - här benämnt förvärvsvillkoret - avses vara det-
samma för pensionsrätt för plikttjänstgöring som för pensionsrätt för
bamår. I Ds 1995:41 föreslogs vissa förändringar av villkoret i för-
hållande till de antagna riktlinjerna. Enligt regeringens uppfattning bör
villkoret skärpas i förhållande till vad som föreslogs i departements-
promemorian. I avsnitt 11.6 kommer närmare att redogöras för villkoret
och vårt förslag till sådan förändring.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
skall påverka den utgående pensionens storlek bara om förvärvsvillkoret,
sådant det bestämts i det lagförslag som vi nu lägger fram, är uppfyllt.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle det för samma år inte vara möjligt
för en försäkrad att kombinera pensionsgrundande belopp för bamår med
pensionsgmndande belopp för värnpliktstjänstgöring. Detta motiverades
med att pensionsgmndande belopp för bamår kan beräknas endast för
helt kalenderår medan pensionsgmndande belopp för värnplikt skulle
beräknas månadsvis.
Under den fortsatta beredningen har frågan prövats på nytt. Mot bak-
grund av den nu förslagna utformningen av reglerna för tillgodoräknande
av respektive slag av pensionsgrundande belopp, föreligger inget
administrativt hinder mot att en försäkrad under ett och samma år får
tillgodoräkna sig sådana belopp för såväl bamår som plikttjänstgöring.
Något principiellt skäl som talar emot detta torde inte heller föreligga.
Till skillnad mot vad som anfördes i princippropositionen gör regeringen,
i likhet med vad som angavs i departementspromemorian, nu den be-
dömningen att det bör vara möjligt att för ett och samma år tillgodoräkna
en försäkrad pensionsgmndande belopp för såväl bamår som plikttjänst-
göring. I det förslag som regeringen nu lägger fram finns därför inte
någon spärr mot att så sker.
Humvida den försäkrade i praktiken kommer att tillgodoräknas något
pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring eller bamår kan dock i
vissa fall vara beroende av den försäkrades inkomstförhållanden i övrigt.
Har den försäkrade under samma år uppburit t.ex. förvärvsinkomster i
viss omfattning kan nämligen intjänandetaket bli av betydelse. Pensions-
gmndande belopp för plikttjänstgöring eller bamår kommer därvid att
tillgodoräknas endast i den mån dessa inte tillsammans med den pen-
sionsgmndande förvärvsinkomsten överstiger intjänandetaket, dvs. 7,5
inkomstbasbelopp, eller för tid före införandet av ett inkomstbasbelopp
7,5 förhöjda prisbasbelopp. Om den försäkrade för ett och samma år
uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas såväl pensionsgmndande
belopp för bamår som pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring
och det finns utrymme under intjänandetaket, skall han eller hon i
enlighet med vad som föreslås i avsnitt 13.1 först tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring och därefter pen-
sionsgmndande belopp för bamår.
Prop. 1997/98:151
228
Prop. 1997/98:151
Med ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem uppstår ett behov av
särskild kompensation i pensionshänseende för sådan frånvaro från ar-
betsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad pensions-
rätt. Föräldrar med små bam avstår ofta helt eller delvis från att förvärvs-
arbeta och får därvid vidkännas inkomstförluster. Även om föräldrapen-
ningförmånen kommer att utgöra pensionsgrundande inkomst i det re-
formerade ålderspensionssystemet, kommer i ett livsinkomstbaserat pen-
sionssystem varje inkomstbortfall att påverka pensionsutfallet och det är
inte önskvärt att föräldrar med små bam generellt sett drabbas i pen-
sionshänseende.
Mot denna bakgmnd slog riksdagen i de antagna riktlinjerna för pen-
sionsreformen fast att föräldrar med små bam - utöver den pensionsrätt
de kan ha tjänat in på grand av förvärvsarbete m.m. - skall kunna till-
godoräknas pensionsrätt enligt en särskild ordning i form av pensions-
grundande belopp, här kallat pensionsgrundande belopp för bamår.
Förslaget i princippropositionen, som antogs av riksdagen, grundade
sig på Pensionsarbetsgruppens förslag som det presenterats i betänkandet
Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20). Efter fortsatt beredning pre-
senterades förslaget på nytt i Ds 1995:41, varvid vissa preciseringar av
reglerna föreslogs. Utgångspunkten under den fortsatta beredningsarbetet
har varit att söka en rimlig avvägning mellan å ena sidan regler som är
administrativt hanterbara och ger en möjlighet för individen att över-
blicka systemet och å andra sidan regler som ger individerna valfrihet och
förhindrar att tillämpningen ger resultat som framstår som orättvisa. Lag-
rådet har anfört att bestämmelserna om bamår har blivit osedvanligt
svårtillgängliga och ifrågasätter om de föreslagna reglerna står i rimlig
proportion till vad man uppnår i fråga om resultat för den försäkrade.
Lagrådet menar därför att det bör övervägas om bestämmelserna kan för-
enklas. Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkt att regleringen om
pensionsgrundande belopp för bamår är komplex och i vissa delar svår-
överskådlig, något som även framförts av flera remissinstanser. Förslaget
är emellertid resultatet av en ingående politisk process och de olika alter-
nativ systemet tar sikte på personer i olika livssituationer med olika
förvärvsmönster. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att några mer
genomgripande förändringar av förslaget bör genomföras. Det förslag
regeringen nu presenterar innehåller dock vissa förenklingar av
regelverket.
Lagrådet har även förordat vissa konkreta förändringar jämfört med
tidigare förslag bl.a. vad avser situationen då föräldrarna inte kan komma
överens om vem som skall tillgodoräknas bamårsrätten. Som framgår av
förslagen i avsnitt 11.3 och 15.4 föreslår regeringen vissa ändringar i för-
hållande till förslaget i lagrådsremissen, innebärande att Lagrådets syn-
punkt, att ensidig anmälan om pensionsgrundande belopp för bamår skall
tas bort, på visst sätt tillgodoses. Även Lagrådets synpunkter avseende
retroaktiv tid tillgodoses, se avsnitt 15.4.
229
Det sagda innebär att det återstår endast en situation då en delning av
det enhetliga beloppet skulle kunna komma i fråga, nämligen då makar
väljer att så skall ske. Av förenklingsskäl samt med hänsyn till att det vid
en tillämpning av sagda regler kan uppkomma svårförutsedda och för
individen oönskade effekter föreslås nu, vilket redovisas i avsnitt 11.3
nedan, ingen sådan möjlighet att välja att dela det enhetliga beloppet.
Syftet med ett system med pensionsgrundande belopp för bamår kan
sägas vara att i viss mån utjämna den hittillsvarande strukturella skillna-
den mellan kvinnors och mäns livsinkomster. I praktiken torde detta för
närvarande, på grund av skillnader mellan mäns och kvinnors för-
värvsmönster, huvudsakligen leda till att kvinnor kompenseras för det
inkomstbortfall och den extra arbetsinsats som åren med små bam ger
upphov till. Det är emellertid angeläget att regleringen uppfattas som
jämställd och objektiv. Bestämmelser som grundar sig på andra omstän-
digheter än makarnas kön är därför att föredra. Mot denna bakgmnd före-
slår regeringen nu, vilket utvecklas i avsnitt 11.3, att modem inte skall ha
företräde i situationen då två berättigade föräldrar inte anmäler vem av
dem som skall tillgodoräknas det pensionsgmndande beloppet. Rege-
ringen föreslår i stället att pensionsrätten då tillgodoräknas den förälder
som har lägst pensionsunderlag, se avsnitt 11.3.
För att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgmndande be-
lopp för bamår bör vissa allmänna villkor vara uppfyllda. I avsnitt 11.2
och 11.3 redovisas förslag avseende vilka år pensionsgmndande belopp
för bamår skall kunna tillgodoräknas samt vilka villkor som skall vara
uppfyllda. I avsnitt 11.4 föreslås att pensionsgmndande belopp för bamår
under vissa förutsättningar skall kunna överlåtas till en annan försäkrad.
För den som skall tillgodoräknas pensionsrätt för bamår skall enligt
antagna riktlinjer en fiktiv inkomst beräknas. I avsnitt 11.5 redovisas för-
slag till teknik för beräkning av pensionsgmndande belopp för bamår i
olika situationer.
Med hänsyn till att de pensionsgrundande beloppen för bamår skall
finansieras med allmänna skattemedel skall enligt de antagna riktlinjerna
särskilda regler gälla för att detta belopp skall påverka den faktiska pen-
sionsutbetalningen. Anledningen till detta är att möjligheterna för en
person att under tämligen många år dra nytta av pensionsgmndande be-
lopp som finansieras av allmänna skattemedel bör begränsas i den situa-
tionen då denna person aldrig eller i bara mycket liten omfattning har
förvärvsarbetat här i landet. För att pensionsgmndande belopp för bamår
de facto skall ge upphov till utbetalning av ålderspension bör därför
krävas att det under viss tid och i viss omfattning fastställts pensions-
grundande inkomst för den försäkrade. Den närmare utformningen av
detta villkor, det s.k. förvärvsvillkoret, behandlas i avsnitt 11.6.
I avsnitt 11.7 behandlas vissa administrativa synpunkter.
Pensionsgmndande belopp för bamår skall enligt de antagna rikt-
linjerna kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1960 och framåt. Framställ-
ningen i detta avsnitt avser dock endast de regler som skall gälla från
den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. Regler
om beräkning av pensionsgrundande belopp för bamår avseende åren
1960-1998 behandlas i avsnitt 15.4.
Prop. 1997/98:151
230
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för bamår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år bamet föds och t.o.m. det år då
bamet fyller tre år eller, om bamet är fött under någon av månaderna
juli-december, fr.o.m. det år då bamet uppnår ett års ålder t.o.m. det
år då bamet fyller fyra år.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Adoptionscentrum menar att tidpunkten då föräld-
rarna fått bamet i sin vård bör likställas med tidpunkten för ett barns
födelse så att pensionsgmndande belopp för bamår skulle - oavsett
barnets ålder - erhållas för de fyra år efter det att adoptivföräldrarna fått
bamet i sin vård. Kammarrätten i Stockholm anser att föräldrar med bam
födda under andra halvåret borde ges möjlighet att välja om de pensions-
gmndande beloppen för bamår skall tillgodoräknas fr.o.m. födelseåret
eller fr.o.m. året då bamet har uppnått ett års ålder.
Skälen för regeringens förslag: I de av riksdagen antagna riktlinjerna
för ålderspensionsreformen har slagits fast att pensionsgmndande belopp
för bamår i princip skall kunna tillgodoräknas under barnets fyra första
levnadsår. Med levnadsår avses kalenderår. Pensionsgmndande belopp
för bamår skall således kunna tillgodoräknas för barnets födelseår och de
därpå följande tre kalenderåren. För föräldrar till bam födda sent på året
torde emellertid bortfallet av förvärvsinkomster under det år då bamet
föds vara förhållandevis litet. Om bamet är fött under någon av måna-
derna juli-december skall därför enligt de antagna riktlinjerna pensions-
gmndande belopp för bamår inte tillgodoräknas under barnets födelseår
utan under de fyra därpå följande kalenderåren.
Det förslag som lämnats i Ds 1995:41 överensstämmer med dessa rikt-
linjer. Under remissbehandlingen har framförts den synpunkten att för-
äldrar till bam som är födda under andra halvåret borde ha möjlighet att
välja om de vill att pensionsgmndande belopp för bamår skall tillgodo-
räknas fr.o.m. födelseåret i stället för fr.o.m. året då bamet fyller ett år.
Ett skäl som anförts för en sådan valfrihet är att inkomstbortfallet under
det andra halvåret i vissa fall kan vara betydande. Regeringen anser
emellertid inte att det utan mycket goda skäl bör införas ytterligare en
valmöjlighet som ökar komplexiteten i regelsystemet för tillgodoräk-
nande av pensionsgmndande belopp för bamår. Mot bakgmnd härav och
då inkomstbortfallet typiskt sett torde vara större för en förälder till ett
bam fött tidigt på året än för en förälder till ett bam som är fött sent på
året, anser regeringen inte att det bör införas någon särskild regel om
valfrihet på det sätt som föreslagits under remissbehandlingen. Rege-
ringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för bamår skall, i
nu diskuterat avseende, tillgodoräknas i enlighet med de antagna rikt-
linjerna.
Vårt förslag innebär att det är barnets faktiska ålder som är avgörande
för om föräldern skall kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp
Prop. 1997/98:151
231
för bamår. När det gäller adoptivbarn kan konsekvensen därför i vissa Prop. 1997/98:151
fall bli att pensionsgrundande belopp för bamår tillgodoräknas under ett
färre antal år än vad som är fallet beträffande biologiska bam, nämligen i
sådana fall då adoptionen äger mm först sedan bamet uppnått något eller
några års ålder. Frågan om en särordning för adoptivbarn - innebärande
t.ex. att pensionsgmndande belopp för bamår alltid skulle kunna
tillgodoräknas under fyra kalenderår - diskuterades redan inför princip-
propositionen. Den gmndläggande inställningen är emellertid nu liksom
då att pensionsgmndande belopp för bamår skall tillgodoräknas bara för
små bam, dvs. bam som inte har uppnått fyra alternativt fem års ålder.
Det förefaller främmande att ett bam som kommer till Sverige vid tio års
ålder skulle ge adoptivföräldrarna kompensation i pensionsrättshänseende
under de fyra därpå följande åren. Vid adoption av ett svenskt bam skulle
sådana regler dessutom kunna medföra att pensionsgmndande belopp för
bamår tillgodoräknas de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna
under sammanlagt mer än fyra år. Regeringen föreslår mot denna bak-
gmnd inte någon särordning för adoptivbarn. Som kommer att framgå av
nästföljande avsnitt föreslås dock att den som med socialnämnds med-
givande har tagit emot ett utländskt bam i syfte att adoptera det skall
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår redan från
den tidpunkt då han eller hon har tagit emot bamet.
Regeringens förslag: Pensionsgmndande belopp för bamår skall
kunna tillgodoräknas föräldrar till bam i de aktuella åldrama. Med
föräldrar skall likställas särskilt förordnade vårdnadshavare och per-
soner som med socialnämnds tillstånd har tagit emot ett utländskt bam
i syfte att adoptera det.
Den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår
måste under det aktuella året ha uppnått 16 års ålder men får inte ha
fyllt 65 år.
Som villkor för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för bamår skall gälla att en förälder under hela det
aktuella året har varit bosatt i Sverige och har varit försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension här. Även bamet skall ha varit bosatt i
Sverige hela året. För barnets födelseår eller, om bamet har avlidit
under ett aktuellt år, skall krävas att bamet varit bosatt i landet under
den del av året som bamet har levt. Utländska adoptivbarn skall för
ankomståret anses uppfylla kravet på bostättning hela året om de har
varit bosatta i Sverige från ankomsten och resten av året.
Vidare skall föräldern under minst halva året ha haft den rättsliga
vårdnaden om och ha bott tillsammans med bamet.
Den som genom lagakraftvunnen dom har förklarats inte vara
barnets far skall anses vara barnets far fram till lagakrafttidpunkten.
Om bamet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnad om
bamet och var bosatt tillsammans med bamet skall det anses som om
föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och
232
varit bosatt tillsammans med bamet. Om ett bam avlider under
födelseåret skall en förälder som vid dödsfallet har vårdnaden om
bamet och bor att tillsammans med det vara berättigad till pensions-
gmndande belopp för bamår för födelseåret. Detta skall gälla oavsett
när under året bamet är fött.
För ett och samma år skall endast en av föräldrarna kunna
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår. Det skall även
gälla om föräldrarna har flera gemensamma bam.
Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräk-
nas pensionsgmndande belopp för bamår, skall de gemensamt kunna
välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen anmälan
om sådant val, skall den förälder tillgodoräknas beloppet som för det
aktuella året har lägst pensionsunderlag, exklusive bamårsrätten. Om
båda föräldrarna för ett visst år har lika högt pensionsunderlag - eller
inget pensionsunderlag alls - skall det pensionsgmndande beloppet
tillgodoräknas modem. Vid beräkning av pensionsunderlaget skall
vissa icke pensionsgmndande inkomster räknas med.
Om en anmälan görs och denna inte kan ligga till gmnd för beslutet
om tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för bamår skall
försäkringskassan bortse från anmälan och det pensionsgmndande
beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som uppfyller vill-
koren för ett sådant tillgodoräknande.
Anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för bamår skall vara skriftlig och göras gemensamt
av föräldrarna eller med den som likställs med förälder.
Anmälan skall ha kommit in till allmän försäkringskassa senast den
31 januari fastställelseåret. Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig
och får inte göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in
till allmän försäkringskassa.
Prop. 1997/98:151
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer delvis över-
ens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs emellertid att om
föräldrarna inte anmäler vem av dem som skall tillgodoräknas bamårs-
rätten, skulle denna tillgodoräknas modem. Vidare innebar förslaget i
promemorian att föräldrarna kunde välja att för ett visst år dela det pen-
sionsgmndande beloppet samt att fadern hade möjlighet att ensidigt be-
gära tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för bamår. Prome-
morians förslag innehöll inte heller någon särregel för utländska adoptiv-
barn. I Ds 1995:41 föreslogs även, som villkor för att pensionsgmndande
belopp för bamår skulle kunna tillgodoräknas en förälder, att bamet
måste ha uppnått minst en månads ålder. Något villkor att föräldern, om
ett bam föds och avlider samma år, skall ha vårdnaden om och vara bo-
satt tillsammans med bamet vid dödsfallet, föreslogs inte.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Riksförsäkringsverket
(RFV) och Försäkringskasseförbundet, anser att regeln om bosättning i
Sverige hela året missgynnar adoptivföräldrar eftersom detta krav inte
kan vara uppfyllt för det år ett blivande adoptivbarn kommer till Sverige.
Ett adoptivbarn bör därför anses som bosatt i Sverige hela det år då
bamet kommer hit. Uppsala läns försäkringskassa anser vidare att det
233
beträffande adoptivbarn som kommer till Sverige under andra halvåret Prop. 1997/98:151
bör finnas en särregel innebärande att en adoptivförälder skall ha haft
rättslig vårdnad och bott tillsammans med adoptivbarnet från ankomsten
och resten av året.
Länsrätten i Malmöhus län anför kritik mot den föreslagna regeln om
modems företräde då anmälan om vem som skall tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för bamår inte har gjorts. Länsrätten anser att det
borde övervägas om inte fadem i vissa fall skall kunna göra anspråk på
pensionsgmndande belopp för bamår oberoende av modems agerande.
Kammarrätten i Stockholm anser att regeln om modems företrädesrätt är
rimlig om föräldrarna lever tillsammans. Särlevande föräldrar borde
emellertid i vissa fall kunna dela på det för intjänandeåret gällande in-
komstbasbeloppet om en av dem begär det.
Försäkringskasseförbundet anför vidare att pensionsgmndande belopp
för bamår endast bör kunna tillgodoräknas den som har haft faktisk vård
om bamet. Fredrika Bremer-förbundet menar att icke sammanlevande
föräldrar med var sitt gemensamt bam boende hos sig bör båda kunna
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår.
RFV påtalar att sista dag för anmälan om vem av föräldrarna som skall
tillgodoräknas pensionsgmndande beloppen infaller under en period då
arbetsbelastningen hos försäkringskassorna är hög. Det vore vidare enligt
verket en fördel om tidpunkten sammanfaller med deklarationstidpunkten
då föräldrarna har överblick över sin ekonomi. Liknande synpunkter
framförs av flera andra remissinstanser, bl.a. Försäkringskasseförbundet
och många försäkringskassor. Länsrätten i Malmöhus län anser att för-
äldrarna bör få möjlighet att ta del av skattemyndighetens beslut angåen-
de pensionsgmndande inkomst innan de måste ta ställning till vem som
skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår. Länsrätten
anser också att en anmälan bör kunna återkallas fram tills beslut om pen-
sionsrätten har fattats. Kammarrätten i Stockholm anser att en anmälan
om vem som skall tillgodoräknas pensionsgmndande beloppen bör kunna
gälla tills vidare.
RFV ifrågasätter regeln om att pensionsgmndande belopp för bamår
inte skall kunna tillgodoräknas för ett bam som har levt kortare tid än en
månad. Verket menar att det borde vara tillräckligt att bamet är levande
fött.
Försäkring och bosättning i Sverige
För att någon skulle kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för
bamår föreslog Pensionsarbetsgmppen att personen i fråga för det aktu-
ella året skulle uppfylla kraven för att vara försäkrad för inkomstgmndad
ålderspension. Vidare skulle krävas att han eller hon var att anse som
bosatt i Sverige.
Det torde vara ett ganska självklart krav att den som skall kunna till-
godoräknas pensionsgmndande belopp för bamår måste uppfylla villko-
ren för att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Hur försäk-
ringsbegreppet skall vara utformat har redovisats i avsnitt 7. Med hänsyn
234
främst till att pensionsgrundande belopp för bamår skall finansieras med
allmänna skattemedel bör också uppställas ett krav på att personen i fråga
är bosatt i Sverige.
Pensionsgmndande belopp för bamår skall beräknas för hela kalender-
år. En fråga som uppkommer är därför om kraven på försäkring och
bosättning i Sverige måste vara uppfyllda under hela det år för vilket be-
räkning skall ske (intjänandeåret) eller om det skall vara tillräckligt att så
varit fallet under endast en del av året.
Pensionsgrundande belopp för bamår skall enligt vad vi föreslår nedan
beräknas på ett sådant sätt att det för de flesta kommer att utgöra en ut-
fyllnad av den pensionsrätt som har tjänats in på förvärvsinkomster m.m.
Om den försäkrade inte har haft några andra pensionsgmndande
inkomster i Sverige, blir det emellertid fråga om utfyllnad från noll. Med
hänsyn härtill och då pensionsgmndande belopp för bamår skall finansie-
ras av skattemedel bör så långt som möjligt undvikas att den som uppbär
förvärvsinkomster som inte är pensionsgmndande i Sverige samtidigt
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår i Sverige utan be-
aktande av sådana inkomster.
Regeringen föreslår därför att endast den som under hela intjänandeåret
har varit bosatt i Sverige skall kunna tillgodoräknas pensionsgmndande
belopp för bamår. Ett sådant villkor begränsar i stor utsträckning möjlig-
heterna att tillgodoräknande sker på ett icke önskvärt sätt. Vid bedöm-
ningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt kan emellertid även vissa ut-
ländska förvärvsinkomster beaktas trots att de inte är pensionsgmndande
i Sverige, se nedan under avsnitt 11.6.
I likhet med vad som gäller t.ex. i fråga om rätten till barnbidrag, före-
slår regeringen också att ett krav på bosättning i Sverige under hela in-
tjänandeåret skall gälla även för bamet. I vissa situationer är det dock
motiverat med ett undantag från ovannämnda regel. Om villkoret att
bamet under hela året skall ha varit bosatt i Sverige skulle detta innebära
att en förälder till ett bam som avlider under året inte skulle kunna tillgo-
doräknas pensionsgmndande belopp för bamår för det året. I denna situ-
ation bör villkoret anses uppfyllt om bamet har varit bosatt i Sverige fram
till dödsfallet. Motsvarande bosättningskrav bör gälla under barnets
födelseår.
Regeringen föreslår således att för barnets födelseår, eller om bamet
har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att bamet har varit bosatt i
Sverige under den del av året som bamet har levt.
I Ds 1995:41 föreslogs i detta avseende inte heller någon särskild regel
för adoptivbarn, vilket, som flera remissinstanser har påpekat, innebär att
pensionsgmndande belopp för bamår inte skulle kunna tillgodoräknas
adoptivföräldrarna för det år då bamet kommer till Sverige. Regeringen
anser emellertid att det finns skäl att modifiera kravet på bosättning i
Sverige hela året på så sätt att utländska bam som med socialnämnds
medgivande tas emot i adoptionssyfte - och utländska adoptivbarn - skall
anses uppfylla kravet om de är bosatta här från ankomsten och resten av
året.
Utgångspunkt för denna bedömning bör vara folkbokföringen, dvs. den
skall anses bosatt i Sverige som är - eller borde vara - folkbokförd här. I
praktiken torde den faktiska folkbokföringen komma att läggas till gmnd
Prop. 1997/98:151
235
för bedömningen. Endast i fall då en person som vill tillgodoräkna sig
pensionsgrundande belopp för bamår kan visa - t.ex. i samband med ett
överklagande - att folkbokföringen varit felaktig, bör det finnas skäl att
frångå denna.
Nästa fråga är om det på samma sätt som beträffande bosättning i
landet bör uppställas ett krav på att den som skall tillgodoräknas pen-
sionsgmndande belopp för bamår skall ha varit försäkrad för inkomst-
grundad ålderspension under hela intjänandeåret. Med hänsyn till att
endast personer som är bosatta i Sverige skall kunna tillgodoräknas pen-
sionsgmndande belopp för bamår och att alla som är bosatta i Sverige
också skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension, kan det
tyckas som om ett uttryckligt krav på försäkring under hela året inte
fyller någon egentlig funktion. Detta har emellertid sin förklaring i de
EG-regler om social trygghet - vilka omfattar bl.a. intjänande av ålders-
pensionsrätt - som gäller på gmnd av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen (och som blev gällande i Sverige redan genom EES-avtalet).
Enligt dessa regler - som finns i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-
tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen - skall en
förvärvsarbetande som är medborgare i ett medlemsland (eller är statslös
eller flykting i ett sådant land) som regel vara omfattad av lagstiftningen
endast i det land där han eller hon arbetar, oavsett i vilket land han eller
hon bor.
Att en person enligt förordning nr 1408/71 skall vara omfattad av lag-
stiftningen i ett visst land innebär i och för sig inte automatiskt att han
eller hon också blir försäkrad i det landet. Det står i princip varje land
fritt att bestämma de villkor som skall gälla för att en person skall bli för-
säkrad. Dessa villkor får emellertid inte verka diskriminerande gentemot
medborgare i andra medlemsländer, varken direkt eller indirekt. Ett krav
på medborgarskap i landet kan således inte upprätthållas. När det gäller
krav på bosättning i landet som allmänt villkor för att en person skall
vara försäkrad har EG-domstolen (mål 2/89 Kits van Heijningen) slagit
fast att ett sådant krav inte heller kan upprätthållas gentemot en person
som på grund av anställning i ett land skall omfattas av det landets lag-
stiftning. Domstolen uttalade att effekten av den relevanta bestämmelsen
(art. 13.2 a) i förordning nr 1408/71 är att bosättningsvillkoret ersätts av
ett villkor om anställning i landet.
Det torde således stå tämligen klart att ett krav på bosättning i Sverige
inte kan upprätthållas gentemot en person som omfattas av förordning nr
1408/71 och som arbetar i Sverige. En sådan person skall anses försäkrad
för inkomstgrundad ålderspension och skall behandlas på samma sätt som
personer som är försäkrade på grund av att de är bosatta i Sverige. För att
undvika att en person som kommer hit från ett EU/EES-land för att arbeta
under endast en kortare tid och sedan återvänder till sitt hemland får till-
godoräkna sig pensionsgrundande belopp för bamår - och således får en
mycket stor utfyllnad av sin begränsade inkomst i Sverige - föreslår
regeringen att endast den som under hela intjänandeåret varit försäkrad
för inkomstgrundad ålderspension skall vara berättigad till pensions-
gmndande belopp för bamår. Det innebär att en person som arbetar i
Sverige men som bor i t.ex. Danmark kommer att kunna tillgodoräknas
Prop. 1997/98:151
236
pensionsgrundande belopp för bamår om han eller hon har arbetat i
Sverige under hela det aktuella intjänandeåret men inte om han eller hon
har arbetat här kortare tid. Det innebär också att den som är bosatt i
Sverige men som under hela eller del av intjänandeåret arbetar i ett annat
EU/EES-land inte är berättigad till pensionsgrundande belopp för bamår
för det året.
I avsnitt 7 har redovisats att försäkringsbegreppet i AFL har varit
föremål för en generell översyn av Utredningen om socialförsäkringens
personkrets. I utredningens huvudbetänkande Utredningen om socialför-
säkringens personkrets (SOU 1997:72) har som huvudregel föreslagits att
endast den som arbetar i Sverige skall vara försäkrad för inkomstrelaterad
ålderspension och andra arbetsbaserade förmåner. Detta skulle kunna
innebära att en förälder som inte har förvärvsarbetat innan han eller hon
får bam inte skulle vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och
därmed inte heller vara berättigad till pensionsgmndande belopp för
bamår. Detta är emellertid en fråga som måste behandlas och lösas under
den fortsatta beredningen av utredningens förslag. Intentionen i det arbe-
tet bör vara att även denna grupp skall kunna tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår.
Som framgått av samma avsnitt gäller som huvudregel inom den
svenska socialförsäkringen att den som lämnar Sverige för längst ett år
fortfarande skall anses bosatt och därigenom försäkrad i Sverige. (Den
som arbetar i ett annat EU/EES-land är dock som regel försäkrad endast i
det landet). Om en sådan person under utlandsvistelsen arbetar för en
utländsk arbetsgivare, är arbetsinkomsterna som regel inte skattepliktiga
eller pensionsgmndande i Sverige. Pensionsgmndande belopp för bamår
skall i princip tillgodoräknas genom att ett på visst sätt beräknat belopp
läggs till övriga pensionsgmndande inkomster. I fall av nu diskuterat slag
kan den försäkrade därför komma att tillgodoräknas ett alltför högt
pensionsgrundande belopp för bamår. Eftersom en sådan konsekvens av
systemet inte kan anses vara rimlig, har övervägts olika sätt att begränsa
denna. Det har därvid inte befunnits vara möjligt att genom förändringar
av villkoren för vem som kan tillgodoräknas pensionsgmndande belopp
för bamår uppnå en sådan begränsning. Att t.ex. snäva in villkoret om
bosättning i Sverige, så att det därmed skulle avses faktisk vistelse här i
landet, torde från kontrollsynpunkt inte vara en realistisk lösning på
problemet. Den lösning som regeringen i stället föreslår, vilket framgår
av avsnitt 11.5 nedan, är att utländska förvärvsinkomster som inte är
pensionsgmndande i Sverige bör räknas in i den inkomst som skall fyllas
ut vid beräkningen av pensionsgmndande belopp för bamår.
Motsvarande situation som beskrivits i föregående stycke kan upp-
komma även för personer som bor i Sverige och som är anställda vid ut-
ländska ambassader och konsulat här i landet (gäller inte den diploma-
tiska personalen) eller hos arbetsgivare som tillhör sådan beskickning
eller sådant konsulat. Inkomst av sådan anställning är nämligen - om inte
ATP-förbindelse tecknats - enligt AFL inte pensionsgmndande i Sverige
och kommer enligt vad vi föreslår inte heller att gmnda pensionsrätt i det
reformerade ålderspensionssystemet. Även sådan inkomst skall, enligt
vad vi föreslår i avsnitt 11.5, räknas in i den inkomst som skall fyllas ut
vid beräkning av pensionsgmndande belopp för bamår.
Prop. 1997/98:151
237
I det reformerade ålderspensionssystemet skall ålderspensionsrätt - lik-
som är fallet i dagens ATP-system - inte kunna tillgodoräknas för år före
det år då den försäkrade fyller 16 år. Något skäl att bestämma den undre
gränsen för möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
bamår annorlunda än för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i all-
mänhet finns inte. Beträffande den övre gränsen så har den som uppnått
65 års ålder i allmänhet inte rätt att uppbära olika former av socialför-
säkringsersättningar och bör därför inte heller kunna tillgodoräknas pen-
sionsgmndande belopp för bamår.
Regeringen föreslår således att pensionsgmndande belopp för bamår
skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 16 år
t.o.m. det år då den försäkrade fyller 64 år.
Anknytning mellan förälder och barn
Utgångspunkten för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår bör vara att det finns en nära anknytning
mellan föräldern och bamet. Generellt sett påverkas förvärvsbeteendet
mer hos föräldrar som lever tillsammans med sina små bam än hos för-
äldrar som har en begränsad kontakt med sina bam. Denna princip tillgo-
doses enligt regeringens uppfattning bäst genom att krav på rättslig vård-
nad om och sammanboende med bamet uppställs.
Pensionsarbetsgruppens förslag innebar att den som skall tillgodoräk-
nas pensionsgmndande belopp för bamår måste uppfylla kraven på vård-
nad om och sammanboende med bamet. Under arbetet med Ds 1995:41
övervägdes alternativ till detta förslag. De olika alternativa lösningar som
övervägdes skulle emellertid kunna få mindre önskvärda konsekvenser,
som t.ex. att pensionsgmndande belopp för bamår skulle kunna tillgodo-
räknas en förälder som endast har haft begränsad kontakt med bamet.
Regeringen föreslår därför inte någon ändring i detta avseende, vilket
innebär att endast den som har haft vårdnaden om och bott tillsammans
med bamet skall vara berättigad till pensionsgmndande belopp för
bamår.
Enligt Pensionsarbetsgmppens förslag skulle den kunna tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår som under större delen av året varit
vårdnadshavare för bamet och då stadigvarande sammanbott med bamet.
Någon närmare precisering härav gavs inte. Regeringen anser emellertid
att det på samma sätt som föreslogs i Ds 1995:41 inte bör ställas högre
krav än att dessa villkor skall vara uppfyllda under minst halva det
aktuella året. Därigenom uppnås en rimlig avvägning mellan kravet på att
föräldern under mer stadigvarande förhållanden bor tillsammans med
bamet och ett önskemål om att ett kortare avbrott i sammanlevnaden inte
skall innebära att rätten till pensionsgmndande belopp för ett bamår går
förlorad. Vidare kommer särlevande föräldrar, som bott tillsammans med
bamet lika länge, båda att vara berättigade till pensionsgmndande belopp
för bamår och ha möjlighet att välja vem av dem som skall tillgodoräknas
beloppet.
Riksförsäkringsverket har påtalat den inkongmens som föreligger
mellan kravet för rätten att tillgodoräknas vårdår enligt 11 kap. 6 § AFL
- nämligen att förälder under större delen av ett kalenderår vårdat ett här
Prop. 1997/98:151
238
bosatt bam - och kravet för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp Prop. 1997/98:151
för bamår - att förälder haft den rättsliga vårdnaden om och bott tillsam-
mans med bamet minst halva året. Enligt RFV bör tidskravet utformas på
samma sätt.
Tillgodoräknandet av vårdår enligt AFL innebär att en förälder, som
under ett år inte haft en pensionsgrundande inkomst överstigande ett bas-
belopp, ändå får tillgodoräkna sig det året som ett poängår i förhållande
till den s.k. 30-årsregeln, som har förklarats närmare i avsnitt 4.1. Att en
förälder i mellangenerationen (se avsnitt 28) för ett visst år tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår betyder långt ifrån alltid att också
vårdår skall tillgodoräknas. Det kan, enligt regeringens uppfattning, så-
ledes inte anses nödvändigt att tidskraven - eller andra villkor - överens-
stämmer, särskilt med hänsyn till att det också i övrigt föreligger in-
kongmens mellan de båda pensionssystemen. Med dessa överväganden
instämmer regeringen med det i Ds 1995:41 föreslagna tidskravet om
minst halva året.
I Ds 1995:41 föreslogs såvitt avser sammanboendekravet inte någon
särregel för adoptivbarn (utländskt eller svenskt). Några remissinstanser
har ansett att det finns behov av en sådan regel, innebärande att vårdnads-
och sammanboendekravet skall anses uppfyllda för det år ett utländskt
adoptivbarnet kommer till Sverige om föräldrarna har den rättsliga vård-
naden och bor tillsammans med bamet från ankomsten och resten av året.
Regeringen har emellertid efter övervägande av de synpunkter som förts
fram i detta avseende, vilka redovisats inledningsvis i detta avsnitt,
kommit till slutsatsen att någon särregel av nu diskuterat slag inte bör
införas. Kravet på anknytning mellan förälder och bam bör vara i princip
detsamma oavsett om det är fråga om biologiska bam eller adoptivbarn.
En särskild fråga är om perioden med vårdnad om bamet respektive
sammanboende med bamet måste sammanfalla i tiden. Villkoren skulle
med andra ord inte vara uppfyllda om den som skall tillgodoräknas det
pensionsgmndande beloppet inte under minst halva året samtidigt haft
vårdnaden om och sammanbott med bamet. Situationer då en person
såväl haft vårdnaden om ett bam under minst sex månader och samman-
bott med bamet under en lika lång period men ändå inte samtidigt har
haft vårdnaden om bamet och sammanbott med det under minst halva
året torde dock vara mycket ovanliga.. Ett sådant krav skulle därför nor-
malt medföra ett onödigt administrativt moment. Något skäl att upprät-
thålla ett krav på samtidighet anser vi alltså inte finnas.
Regeringen föreslår således att den som dels haft den rättsliga vårdna-
den om ett bam i de aktuella ål drama under minst halva intjänandeåret,
dels sammanbott med bamet under minst halva intjänandeåret skall
kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår.
Vem som har vårdnaden om ett bam följer av föräldrabalkens regler
härom. Kravet på att den som skall tillgodoräknas pensionsgmndande
belopp för bamår skall ha haft vårdnaden om bamet innebär inte att per-
sonen i fråga måste ha haft vårdnaden ensam utan kravet är uppfyllt även
då - vilket för övrigt är den vanligast förekommande situationen - denne
har vårdnaden om bamet gemensamt med den andra föräldern.
Kravet på sammanboende med bamet får inte tolkas alltför snävt. En
förälder bör anses sammanbo med bamet även om bamet under kortare
239
eller längre perioder vistas på sjukhus eller på vårdinrättning av liknande
slag. Ett barns tillfälliga vistelser hos släktingar eller i andra enskilda
hem bör inte heller påverka bedömningen av om kravet på sammanboen-
de är uppfyllt. Ett bam bör däremot inte anses sammanbo med en förälder
under tid då det är placerat exempelvis i fosterhem eller har omhänder-
tagits av sociala myndigheter för vård och fostran.
I praktiken kommer bedömningen av om föräldern bott tillsammans
med bamet i första hand att göras med utgångspunkt från de uppgifter
som finns antecknade i folkbokföringsregistren. Skäl att bortse från dessa
kan dock finnas om en förälder, t.ex. i samband med ett överklagande,
kan visa att folkbokföringsuppgiftema inte avspeglar de rätta
förhållandena eller om försäkringskassan har kännedom om att bamet är
placerat i fosterhem eller har omhändertagits av sociala myndigheter för
vård och fostran.
Trots vad som nu sagts kan det finnas fall där en förälder, som inte till
fullo uppfyller villkoren om vårdnad och sammanboende med bamet,
ändå bör ha en möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsgmndande belopp
för bamår. I fall då föräldrarna lever åtskilda men bamet i stor utsträck-
ning vistas även hos den förälder där bamet inte har sitt huvudsakliga
boende, bör inte denna förälder helt stängas ute från möjligheten att till-
godoräknas pensionsgmndande belopp för bamår. För dessa fall föreslås
att den förälder som enligt den ovan föreslagna regeln är berättigad till
pensionsgmndande belopp för bamår under vissa förutsättningar skall
kunna överlåta rätten att tillgodoräknas pensionsgmndande beloppen till
den andra föräldern. Denna fråga behandlas mer utförligt i avsnitt 11.4 i
samband med att regler för sådan överlåtelse redovisas.
I det följande analyseras vad som bör gälla i några olika situationer
som kan uppkomma när pensionsgrundande belopp för bamår skall för-
delas. Dessa situationer är då båda föräldrarna är berättigade till pen-
sionsgrundande belopp för bamår, när ingen av föräldrarna är berättigad
till sådant belopp, då det finns fler bam i ”rätt” ålder samt vilka som skall
likställas med föräldrar vid tillgodoräknande av sådant belopp. Dämtöver
behandlas mot slutet av avsnittet några mindre frågor.
Båda föräldrarna är berättigade
I de flesta fall kommer båda föräldrarna att uppfylla villkoren för att
kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår på gmnd av
att de bor tillsammans med bamet och har gemensam vårdnad om det.
För samma år skall dock enligt de antagna riktlinjerna i princip endast en
av föräldrarna för varje bamår tillgodoräknas sådant belopp.
Systemet med pensionsgmndande belopp för bamår bör naturligtvis stå
öppet för både kvinnor och män. Föräldrar som båda uppfyller villkoren
för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår bör
därför få välja vem av dem som skall tillgodoräknas beloppet. I praktiken
kommer denna valrätt att kunna utnyttjas främst av sammanlevande
föräldrar, eftersom det knappast torde förekomma att båda föräldrarna
uppfyller villkoren om minst sex månaders sammanboende med bamet
om föräldrarna inte levt tillsammans under åtminstone en del av året.
Prop. 1997/98:151
240
Det måste emellertid också finnas regler för de fall då båda föräldrarna
uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp för bamår men de inte gör något aktivt val i detta hänseende respek-
tive då de inte är ense om vem som skall tillgodoräknas pensionsrätten.
Det kan knappast komma i fråga att försäkringskassorna - som enligt vad
som föreslås i avsnitt 13.3 skall fatta beslut om tillgodoräknande av
pensionsgmndande belopp för bamår - genom någon form av skälighets-
bedömning i vissa fall skulle kunna fördela det pensionsgmndande be-
loppet för bamår makarna emellan. De regler för ovannämnda situatio-
ner som väljs måste ge ett acceptabelt resultat men måste också vara en-
tydiga och möjliga att tillämpa utan en stor administrativ omgång.
I situationen då föräldrarna inte gör ett aktivt val föreslog Pensions-
arbetsgruppen att pensionsgrundande belopp för bamår skall tillgodo-
räknas barnets mor. Regeln är enkel att tillämpa och den kan även sägas
överensstämma med syftet att de pensionsgrundande beloppen för bamår
i viss mån skall utjämna den strukturella skillnad mellan kvinnors och
mäns livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner
mer tid och större ansträngning på att ta hand om bamen.
Redan under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens betänkan-
de riktades kritik mot den nu diskuterade regeln, eftersom det befarades
att den skulle leda till att ett traditionellt förvärvsmönster permanentades.
För att i viss mån tillmötesgå remissynpunkterna föreslogs i Ds 1995:41
att makarna skulle kunna välja att dela det enhetliga beloppet.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 riktades emellertid ånyo
kritik mot regeln om modems företrädesrätt. Regeln skulle enligt vissa
remissinstanser kunna få negativa effekter efter familjesplittringar och
nya familjebildningar. Modem kan i vissa situationer genom sitt agerande
förhindra att fadem tillgodoräknas ett pensionsgmndande belopp för
bamår, som hon ändå inte själv utnyttjar eftersom hon tillsammans med
en annan man har ett bam som berättigar henne till sådant belopp. Andra
remissynpunkter som framförts är att pensionsgmndande belopp för bam-
år endast bör vara möjlig för den vårdnadshavare som haft faktisk vård-
nad om bamet. Det har också lämnats kritik om att regeln om modems
företräde är diskriminerande.
För att ytterligare mjuka upp regeln om modems företrädesrätt föreslog
regeringen i lagrådsremissen till detta ärende att fadem ensam skulle
kunna begära att det enhetliga beloppet delades.
Lagrådet anser i sitt yttrande att denna bestämmelse, som alltså innebär
att en förälder genom ensidig anmälan skall kunna få till stånd att vardera
föräldern tillgodoräknas ett belopp som motsvarar hälften av det för in-
tjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, dvs. halva det enhetliga be-
loppet, uppenbart kan ställa den förälder som främst har hämmats i sin
förvärvsförmåga i ett mycket sämre läge än vad som skulle följa enligt
beräkningsaltemativen 1 eller 2, dvs. en utfyllnad till den enskildes pen-
sionsgrundande inkomst året före barnets födelse respektive en utfyllnad
till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade. Lagrådet påpekar
även att regeln kan användas i trakasseringssyfte och förordar i första
hand att möjligheten till ensidig anmälan utgår. I andra hand förordar
Lagrådet att bestämmelserna vid ensidig anmälan modifieras så att de
kommer att överensstämma med vad som föreslås gälla för förfluten tid,
Prop. 1997/98:151
241
dvs. att i princip den förälder med det lägsta pensionsunderlaget skall
tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet (förslaget för förfluten tid
redovisas utförligt i avsnitt 15.4).
Ordningen med tillgodoräknande av pensionsrätt för bamår bygger på
att föräldrar som är berättigade till pensionsgmndande belopp för bamår
själva skall få välja vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp.
I situationer då föräldrarna inte gör ett aktivt val krävs, som nämnts
ovan, en enkel och enhetlig regel. Bestämmelsen att modem i en sådan
situation skall få företräde till bamårsrätten stämmer i och för sig överens
med ett av bamårsrättens syften, nämligen att i viss mån utjämna den hit-
tillsvarande strukturella skillnad mellan kvinnors och mäns livsinkomster
som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner mer tid och större
ansträngning på att ta hand om barnen. Som ovan redovisats har regeln
dock kritiserats ur jämställdhetssynpunkt och det har även ifrågasatts om
den står i överensstämmelse med EG-rättsliga jämställdhetsåtaganden.
Detta har lett till att en viss uppmjukning - i form av förslagen om
delning respektive tvångsdelning av det enhetliga beloppet - har
föreslagits, med följd att regelverket har komplicerats ytterligare.
Under den fortsatta beredningen har - mot bakgmnd av bl.a. Lagrådets
synpunkter - övervägts om inte det ovan angivna syftet med bamårs-
rätten i lika hög grad kan uppnås med en annan regel för de situationer då
makarna inte aktivt väljer vem som skall tillgodoräknas bamårsrätten.
Den regel som då ligger närmast till hands är att den förälder med det
lägsta pensionsunderlaget, exklusive bamårsrätten, skall tillgodoräknas
det pensionsgmndande beloppet. Normalt torde det vara den föräldern
som har hämmats mest i sin förvärvsförmåga på grund av bamet eller
barnen.
En sådan regel skulle innebära att ordningen för tillgodoräknande av
pensionsrätt för bamår blir könsneutral. Det skulle inte längre krävas att
fadem för att komma i fråga för tillgodoräknande av bamårsrätt måste
anmäla detta - gemensamt eller ensidigt - utan i en situation då föräld-
rarna inte själva väljer vem som skall tillgodoräknas pensionsrätten
skulle det vara lika naturligt att tillgodoräkna fadem som modem, bero-
ende på vem som har det för året lägsta pensionsunderlaget.
En sådan företrädesregel torde även vara förenlig med syftet med pen-
sionsgmndande belopp för bamår till den del detta kan sägas vara att ut-
jämna skillnader i inkomster mellan könen. Som Pensionsarbetsgruppen
slog fast är det för övrigt fortfarande rent faktiskt vanligare kvinnor som
avstår från förvärvsarbete till förmån för vård av bam och det är troligt
att detta mönster kommer att bestå under en tid framöver. Det är således
troligt att det även med den nu föreslagna regeln kommer att vara kvinnor
som, i en ickeväljarsituation, blir berättigade till pensionsgmndande be-
lopp för bamår.
En könsneutral företrädesregel skulle dock leda till att det inte längre
finns samma behov av de på gmnd av jämställdhetsskäl föreslagna mot-
vikterna i form av regler om delning av det enhetliga beloppet. Före-
trädesregeln skulle innebära en förenkling av systemet, vilket såväl Lag-
rådet som ett flertal remissinstanser har efterlyst. Regelverket skulle vara
lättare att överblicka för den enskilde och troligen uppfattas som mer
rättvist.
Prop. 1997/98:151
242
En sådan regel torde även leda till minskad administration. Effekten av
att inte agera blir ju att den förälder som har lägst inkomst tillgodoräknas
pensionsrätten. Eftersom det är mindre troligt att föräldrarna aktivt väljer
att låta den med högst inkomst tillgodoräknas bamårsrätten, kan antalet
aktiva val förväntas minska något med en mindre administration som
följd.
Mot bakgrund av det ovan sagda talar enligt regeringens uppfattning
övervägande skäl för en könsneutral företrädesregel. Regeringen föreslår
således att föräldrar som båda uppfyller villkoren för att kunna tillgodo-
räknas pensionsgmndande belopp för bamår gemensamt skall kunna an-
mäla vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen sådan an-
mälan skall den förälder som har det lägsta pensionsunderlaget, exklusive
bamårsrätten, tillgodoräknas beloppet.
Det har tidigare påpekats att regeln om modems företrädesrätt kan visa
sig strida mot EG-rättens jämställdhetsregler. En ordning för tillgodoräk-
nande av bamårsrätt med en sådan regel som den nu föreslagna torde
dock vara förenlig med dessa bestämmelser.
Behovet av att av jämställdhetsskäl införa en särskild ordning för del-
ning har således minskat eller i det närmaste bortfallit. Som Lagrådet
påpekar innebär den hittills föreslagna ordningen - med tillgodoräknande
i dessa situationer av ett halvt enhetligt belopp - även att det finns risk
för slumpmässiga och oförutsebara effekter samt att den som främst har
hämmats i sin förvärvsförmåga med denna modell riskerar att få ett be-
tydligt sämre utfall än enligt övriga beräkningsaltemativ. Detta kan även
totalt sett bli effekten om makarna frivilligt väljer att dela på det enhet-
liga beloppet.
Eftersom behovet av särskilda regler i dessa situationer med den nu
föreslagna företrädesregeln har bortfallit - eller i vart fall minskat avse-
värt - samt med hänsyn till de effekter som Lagrådet påpekar i sitt ytt-
rande anser regeringen att något förslag, som innebär en möjlighet för
makar att dela det pensionsgrundande beloppet för bamår, inte heller bör
läggas fram. Inte heller bör, av samma skäl, det föreslås någon möjlighet
för fadem att ensidigt begära tillgodoräknande av bamårsrätten. I sist-
nämnda avseende har regeringen samma ståndpunkt som den Lagrådet
redovisar i sitt yttrande.
Med en företrädesregel som den här föreslagna krävs av administrativa
skäl att en bestämmelse införs för situationen då makarna har lika eller
inget pensionsunderlag. Med hänsyn till de låga belopp som krävs för att
kvalificera sig för pensionsgrundande inkomst samt med vilken nog-
grannhet den pensionsgmndande inkomsten bestäms, rör det sig här om
rena undantagsfall. För en sådan situation föreslår regeringen, i likhet
med vad som i avsnitt 15.4 föreslås gälla för förfluten tid, att modem får
företrädesrätt.
Pensionsgmndande belopp för bamår kommer inte att kunna beräknas
och fastställas förrän efter det att skattemyndigheten fastställt den försäk-
rades pensionsgmndande inkomst, dvs. först under senare delen av året
efter det aktuella intjänandeåret. Det torde därför knappast finnas skäl att
kräva att föräldrarna redan under bamåret i fråga måste bestämma vem av
dem som skall tillgodoräknas det pensionsgmndande beloppet för bamår.
I Ds 1995:41 föreslogs att föräldrarna genom en gemensam anmälan till
Prop. 1997/98:151
243
försäkringskassan senast den 31 januari året efter det aktuella bamåret
skulle kunna ange vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp eller begära att båda skall tillgodoräknas sådant. Flera
remissinstanser har haft synpunkter på denna tidpunkt och menat att den i
stället bör sammanfalla med deklarationstidpunkten då makarna har
bättre överblick över sin ekonomi. Pensionsgrundande belopp för bamår
bör emellertid inte i första hand tillgodoräknas den som för ett visst år får
det största ekonomiska utbytet därav. Föräldrarnas beslut bör i stället
fattas på andra grunder, t.ex. med beaktande av vem som tagit hand om
bamet och som därför på gmnd av livsinkomstprincipen behöver kom-
penseras härför. Att samordna anmälningstidpunkten med deklarations-
tidpunkten skulle därmed enligt regeringens uppfattning kunna ge felak-
tiga signaler. Vid bedömningen av vilken tidpunkt som skall väljas som
sista anmälningsdag bör också beaktas att denna tidpunkt rimligen bör
sammanfalla med sista tidpunkt för återkallelse av en anmälan. En åter-
kallelse bör rimligen kunna ske även efter intjänandeårets utgång; frågan
om återkallelse behandlas vidare nedan. Detta är ett skäl till varför an-
mälningstidpunkten inte har förlagts till slutet av intjänandeåret - något
som delvis skulle lösa den arbetsanhopning som också anförts som ett
argument för att anmälningstidpunkten skulle förläggas till en annan tid
än den 31 januari. Det bör i detta sammanhang framhållas att den
31 januari är den tidpunkt då anmälan senast skall ha gjorts och RFV
eller försäkringskassorna har därför möjlighet att genom att lämna in-
formation i god tid till viss del styra bort arbetsanhopningen från
årsskiftena.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att anmälan om vem av föräld-
rarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår skall
få ske senast den 31 januari året efter intjänandeåret.
En synpunkt som framförts under remissbehandlingen av Ds 1995:41
är att en anmälan som den nu ifrågavarande skulle kunna gälla tills vidare
och alltså inte behöva göras på nytt vaije år. En grundläggande princip
vid utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsgrundande
belopp för bamår har varit att föräldrarna själva skall ges möjlighet att
välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Pensionsgmndande be-
lopp för bamår kommer visserligen bara att vara aktuellt under ett be-
gränsat antal år, men under denna tid kan det ske många förändringar i
familjesituationen som kan påverka rätten till pensionsrätt i detta avse-
ende. För att bidra till att föräldrarna verkligen gör ett aktivt val be-
träffande fördelningen av de pensionsgmndande beloppen anser rege-
ringen att det - i vart fall tills större erfarenheter har vunnits om hur sys-
temet fungerar i praktiken - är lämpligast om föräldrarna vaije år på nytt
tar ställning till hur det pensionsgmndande beloppet skall fördelas. Det
kan dock inte uteslutas att man vid en senare tidpunkt, då man fått en
bättre uppfattning om vilket beteende som blir vanligast hos de pensions-
berättigade och var eventuella administrativa vinster kan göras, kan
övergå till att låta anmälningar gälla tills vidare eller på annat sätt för-
enkla hanteringen.
Om föräldrarna gör en gemensam anmälan om att det pensionsgrun-
dande beloppet för bamår skall tillgodoräknas en av dem men denna för-
älder inte uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas sådant belopp,
Prop. 1997/98:151
244
t.ex. på grund av att föräldern inte har den rättsliga vårdnaden om bamet, Prop. 1997/98:151
bör den andra föräldern inte därigenom anses ha förlorat möjligheten att
tillgodoräknas pensionsgmndande beloppen för bamår.
Regeringen föreslår därför att om en anmälan görs som inte kan ligga
till gmnd för beslutet om tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp
för bamår skall försäkringskassan bortse från anmälan och det pensions-
gmndande beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som upp-
fyller villkoren för ett sådant tillgodoräknande. Försäkringskassan bör
dock underrätta föräldrarna om att förutsättningarna för att följa den
aktuella anmälan inte föreligger.
Vad som nu sagts avser fall då en av föräldrarna inte uppfyller villko-
ren för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår.
Om det däremot förhåller sig på det sättet att den förälder som enligt an-
mälan skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår inte får
någon eller endast en begränsad nytta av detta belopp på gmnd av att han
eller hon har höga andra inkomster som överstiger eller nästan når upp
till intjänandetaket, bör detta inte innebära att anmälan förlorar sin
giltighet. Pensionsgmndande belopp för bamår föreslås beräknas på ett
sådant sätt att utfallet blir olika beroende på vem som skall tillgodoräknas
rätten och det bör inte finnas något generellt åliggande för försäkrings-
kassorna att se till att föräldrarna väljer den lösning som bäst skulle
tillgodose de intressen de kan ha.
Det nyss sagda väcker en annan fråga som delvis berörts ovan i sam-
band med resonemangen kring tidpunkt för anmälan, nämligen om en
anmälan om vem som skall tillgodoräknas pensionsgmndande beloppen
för bamår skall kunna återkallas och, i så fall, när en sådan återkallelse
senast skall få ske samt av vem den skall få göras. I Ds 1995:41 föreslogs
att återkallelse skulle kunna ske fram t.o.m. den tidpunkt då en anmälan
senast kan ges in, dvs. enligt förslaget senast den 31 januari året efter det
aktuella bamåret. En sådan återkallelse skulle kunna göras ensidigt av
endera föräldern, eftersom den enighet som är en förutsättning för att en
anmälan skall kunna göras då inte längre föreligger.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har framförts den synpunk-
ten att en återkallelse bör kunna ske ända tills beslut om pensionsgmn-
dande belopp för bamår fattas. Ett skäl som anförts till stöd för denna
uppfattning är att det inom förvaltningsrätten som regel är möjligt att
återkalla en hos myndighet anhängig anmälan ända tills beslut har färdig-
ställts för expediering. En ordning där en anmälan av nu ifrågavarande
slag skulle kunna återkallas ända tills pensionsgmndande beloppen har
fastställts skulle emellertid vara administrativt ohanterlig eftersom detta i
de flesta fall skulle innebära att den andra föräldern skall tillgodoräknas
det pensionsgmndande beloppet i stället. Regeringens förslag i denna del
är därför detsamma som förslaget i promemorian, dvs. att en återkallelse
för att få verkan skall ske senast den 31 januari året efter det år som pen-
sionsgmndande beloppen avser. Återkallelsen kan göras ensidigt av den
ena föräldern.
En annan fråga som uppkommer i detta sammanhang är vem som skall
tilldelas det pensionsgrundande beloppet för bamår om båda föräldrarna
uppfyller kraven för sådant tillgodoräknande för ett visst intjänandeår
men den förälder med lägst pensionsunderlag dör innan anmälan om vem
245
som skall tillgodoräknas beloppet har gjorts. Om t.ex. föräldrarna och
bamet har bott tillsammans hela året och föräldrarna har haft gemensam
vårdnad om bamet men den förälder med lägst pensionsunderlag dör
under januari utan att anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodo-
räknas pensionsgmndande belopp för bamår har getts in till försäkrings-
kassa, kan fråga uppkomma vem som skall tillgodoräknas detta belopp.
Enligt vad som framgått ovan föreslår vi att anmälan om vem av föräld-
rarna som skall tilldelas det pensionsgrundande beloppet för bamår skall
göras gemensamt av föräldrarna och före den 31 januari året efter in-
tjänandeåret. Om den förälder med lägst pensionsunderlag dör efter det
aktuella bamåret men före den 31 januari nästföljande år och någon an-
mälan inte gjorts kommer enligt vårt ovan redovisade förslag han eller
hon ändå att tillgodoräknas det pensionsgmndande beloppet. I denna si-
tuation skulle det kunna hävdas att det är rimligt att den andre föräldern
skulle kunna göra anmälan om att han eller hon skall tillgodoräknas det
pensionsgmndande beloppet för bamår. Emellertid grundas i nu gällande
ATP-system efterlevandepension i form av barnpension, omställ-
ningspension och särskild efterlevandepension på den avlidnes fastställda
pensionspoäng. Vid beviljande av efterlevandepensioner tas i beaktande
även pensionspoäng för tilläggspension som intjänats under året närmast
före dödsfallsåret. Poängen för tilläggspension i form av ålderspension
för det året kan vara av stor betydelse även för beviljande av s.k. an-
tagandepoäng för åren fr.o.m. dödsfallet t.o.m. året för fyllda 64 år. Rege-
ringen har den 1 augusti 1996 uppdragit åt en särskild utredare att bl.a.
utforma förslag till en anpassning av efterlevandepensioneringen till det
reformerade ålderspensionssystemet. Det torde kunna förutsättas att
efterlevandepension även efter den pågående anpassningen kommer att
beräknas på gmndval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet. Detta innebär att det pensionsgmndande be-
loppet för bamår kan komma att påverka den inkomstgmndade efter-
levandepensionen i höjande riktning. Med beaktande härav är det inte
rimligt att den efterlevande föräldern skulle kunna påverka storleken av
hans egen och barnens efterlevandepension. Någon särregel för denna
situation föreslås således inte.
Ingen av föräldrarna är berättigad
Pensionsarbetsgruppen pekade på att det kan förekomma situationer där
pensionsgmndande belopp för ett visst bamår inte kan tillgodoräknas
någon av föräldrarna trots att båda, gemensamt eller var och en för sig,
under året varit vårdnadshavare för bamet och båda under viss tid har
haft bamet boende hos sig. I skeden av förändringar är det inte säkert att
den rättsliga vårdnaden hinner följa den faktiska vården. Den som haft
bamet boende hos sig under större delen av året kanske inte har haft den
rättsliga vårdnaden under så lång tid att vårdnadsvillkoret är uppfyllt.
Pensionsarbetsgmppen ansåg därför att en kompletterande regel borde
finnas för dessa fall. Pensionsgmndande belopp för bamår skulle då
kunna ges åtminstone i de fall då bamet under hela året bott hos någon av
sina föräldrar och någon av föräldrarna under hela året varit vårdnadsha-
vare. Pensionsarbetsgruppen utvecklade dock inte diskussionen rörande
Prop. 1997/98:151
246
sådana situationer; exempelvis angavs inte vem av föräldrarna som skulle
tillgodoräknas pensionsrätten i dessa fall.
Det kan i och för sig finnas skäl för en kompletterande regel av det slag
som Pensionsarbetsgruppen diskuterade. Det kan emellertid också sägas
att situationer av nu diskuterat slag skulle kunna uppkomma enbart under
ett enda år - i samband med separation etc. - men knappast under flera
år. Ett problem är också att det inte är alldeles givet vem av föräldrarna
som med en kompletterande regel för dessa slags situationer i så fall skall
tillgodoräknas beloppet. Den administrativa hanteringen av pensions-
grundande beloppen för bamår skulle också komma att kompliceras.
Regeringen lägger därför inte fram något förslag om en kompletterande
regel av det slag som Pensionsarbetsgmppen diskuterade.
Flera barn i "rätt" ålder
För samma bam och år skall, som nyss redovisats, pensionsgmndande
belopp för bamår enligt förslaget tillgodoräknas endast en av föräldrarna,
oavsett om föräldrarna lever tillsammans eller inte. Inte heller föreslås en
och samma person med flera bam för samma tid kunna tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår dubbelt eller flerfaldigt.
Om föräldrarna lever tillsammans och de har mer än ett gemensamt
bam som berättigar till pensionsgmndande belopp för bamår, skulle en-
ligt Pensionsarbetsgruppens förslag ändå bara en av föräldrarna till-
godoräknas pensionsgmndande belopp för ett och samma bamår. Något
principiellt hinder mot att i dessa situationer låta föräldrarna få pen-
sionsgmndande belopp för ett bam vardera föreligger inte, men en sådan
lösning skulle komma att medföra en icke oväsentlig ökning av statens
kostnader. Regeringen föreslår därför, i likhet med vad som föreslogs i
Ds 1995:41, att principen att endast en av föräldrarna skall tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för ett och samma bamår skall gälla även i fall
då föräldrarna har mer än ett bam i "rätt" ålder.
Om föräldrarna lever åtskilda och de har mer än ett gemensamt bam
som berättigar till pensionsgmndande belopp för bamår och som de har
gemensam vårdnad om men som samtliga bor hos samma förälder, bör
naturligtvis inte heller pensionsgmndande belopp tillgodoräknas dubbelt
eller flerfaldigt. Detta blir i de allra flesta fall en självklarhet eftersom det
i dessa situationer endast undantagsvis kommer att förekomma att båda
föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår.
Om föräldrarna lever åtskilda och de har mer än ett gemensamt bam i
rätt ålder och dessa inte bor hos samma förälder, skulle kunna tänkas att
båda föräldrarna - under fömtsättning att de var för sig uppfyller villko-
ren för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår -
fick tillgodoräkna sig pensionsgmndande belopp för bamår, eftersom det
i sådana fall är mera sannolikt än annars att båda föräldrarnas förvärvsbe-
teende påverkas av förekomsten av bam. En sådan ståndpunkt har också
hävdats under remissbehandlingen av Ds 1995:41. Eventuellt skulle en
sådan möjlighet kunna begränsas till fall då föräldrarna inte har
gemensam vårdnad om barnen. Reglerna för vilka som kan tillgodoräk-
nas pensionsgmndande belopp för bamår bör emellertid enligt rege-
Prop. 1997/98:151
247
ringens uppfattning vara neutrala och inte mer eller mindre fördelaktiga
beroende på vem som har vårdnaden om barnen eller var barnen är bo-
satta. Vidare skulle även en sådan ordning medföra en icke oväsentlig
ökning av statens kostnader. Regeringen föreslår därför även för nu
diskuterade fall att endast en förälder för samma tid skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för bamår.
Annorlunda uttryckt innebär vad som nu föreslagits att för ett föräld-
rapars samtliga gemensamma bam i "rätt" ålder skall för ett och samma
år endast en av föräldrarna tillgodoräknas ett pensionsgmndande belopp.
Föräldrarna kan - om de var för sig uppfyller villkoren för att kunna
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår för något av barnen
- själva välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen
sådan anmälan tillgodoräknas den av föräldrarna som för året har lägst
pensionsunderlag, exklusive det pensionsgmndande beloppet för bamår.
Den föreslagna regeln kan tillämpas även i fall då en kvinna har flera
bam men med olika män eller då en man har flera bam men med olika
kvinnor. Konsekvensen av regeln blir i sådana fall att bedömningen av
vem som kan tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för bamår
skall göras för varje "biologisk" familj. Om exempelvis en kvinna har ett
bam med en man och ett bam med en annan man skall för ettvart av
bamen avgöras vem som skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp
för bamår. Uppfyller kvinnan och de båda männen var för sig villkoren
för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår för
något av bamen, kan respektive föräldrapar själva avgöra vem av dem
som skall tillgodoräknas sådant belopp för sitt gemensamma bam. Ingen
av dem kan dock tillgodoräknas mer än ett belopp.
Med föräldrar likställda
Pensionsarbetsgmppens förslag innebar att även särskilt förordnade för-
myndare och personer som med socialnämnds medgivande hade tagit
emot ett utländskt bam i syfte att adoptera det, skulle kunna tillgodoräk-
nas pensionsgmndande belopp för bamår på samma sätt som föräldrar till
bam (med föräldrar avses såväl biologiska föräldrar som adoptivföräld-
rar). Frågan om vem som i en sådan situation skulle kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för bamår lämnades delvis öppen i princip-
propositionen.
Regeringen föreslår att med föräldrar skall vid tillämpningen av reg-
lerna om pensionsgmndande belopp för bamår likställas särskilt förord-
nad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande tagit
emot ett utländskt bam i syfte att adoptera det. Begreppet särskilt förord-
nad vårdnadshavare knyter an till förändringar i föräldrabalken som
trädde i kraft den 1 juli 1995. Med sådan vårdnadshavare kommer enligt
övergångsbestämmelser till de ändringarna att avses också tidigare
särskilt förordnad förmyndare i vars uppdrag vårdnad ingår.
Prop. 1997/98:151
248
Normalt får den som avser att adoptera ett bam inte vårdnaden om Prop. 1997/98:151
bamet förrän adoptionen har genomförts. Den tid under vilken en försäk-
rad med socialnämnds tillstånd tagit vård om ett utländskt bam i syfte att
adoptera det bör därför anses som tid under vilken den försäkrade haft
vårdnaden om bamet.
Vi föreslår vidare att en kvinnlig särskild förordnad vårdnadshavare
eller blivande adoptivförälder vid tillämpning av reglerna om pensions-
gmndande belopp för bamår skall likställas med en moder.
Några särskilda frågor
En särskild fråga är vad som skall gälla om ett bam som kan berättiga en
förälder till pensionsgmndande belopp för bamår avlider. Enligt vad vi
föreslagit ovan skall villkoret att bamet under hela det året skall ha varit
bosatt i Sverige anses uppfyllt om bamet är bosatt i Sverige under den
del av året som bamet har levt. Om bamet inte levt minst sex månader
under det år då det avlider kommer emellertid inte heller kraven på vård-
nad och sammanboende med bamet - dvs. att den försäkrade under minst
halva året skall ha haft vårdnaden om och bott tillsammans med bamet -
att kunna uppfyllas. För att undvika konsekvenser som kan upplevas som
stötande föreslår regeringen att följande särregler skall gälla för fall av
detta slag. Om bamet avlider under året och bamet då är bosatt till-
sammans med den försäkrade och den försäkrade då också har vårdnaden
om bamet, skall det anses som om detta förhållande bestått även under
resten av det året.
Om bamet avlider redan under födelseåret är olika alternativ tänkbara i
fråga om i vilka situationer pensionsgmndande belopp för bamår skall
kunna tillgodoräknas föräldrarna. I Ds 1995:41 föreslogs som villkor för
att pensionsgrundande belopp för bamår skulle kunna tillgodoräknas en
förälder, att bamet måste ha uppnått minst en månads ålder. Bam som
avlidit under den första månaden efter födelsen skulle således inte i något
fall kunna berättiga till pensionsgmndande belopp för bamår. Om bamet
emellertid uppnått en månads ålder skulle pensionsgmndande belopp för
bamår kunna tillgodoräknas föräldern oberoende av om bamet är fött
tidigt eller sent på året, fömtsatt att föräldern fram till dödsfallet haft
vårdnaden om bamet och då bott tillsammans med bamet i Sverige.
Syftet med denna bestämmelse var att undvika de gränsdragningsproblem
som skulle kunna uppstå då rätten till pensionsgrundande belopp skulle
kunna bli beroende av svåra medicinska gränsdragningar om vad som är
levande fött bam och ett dödfött bam.
Under remissbehandlingen har synpunkten framförts att en tidsgräns av
nu diskuterat slag kan upplevas som stötande och att det i stället borde
räcka med att bamet är levande fött för att pensionsgrundande belopp för
bamår under ovan angivna förutsättningar skall kunna tillgodoräknas.
249
Oavsett vilken lösning som väljs kan det uppstå gränsdragningssitua-
tioner där resultatet för den enskilde pensionsberättigade kan komma att
upplevas som stötande. Regeringen anser mot denna bakgrund inte att det
finns skäl att införa en särskild tidsgräns på det sätt som föreslagits i
promemorian.
En annan fråga är om kravet på sex månaders vårdnad och bosättning
tillsammans med bamet skall upprätthållas. Ett sådant villkor skulle
innebära att en förälder till ett bam som föds under månaderna juli-
december och dör samma år aldrig skulle kunna tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår. En sådan ordning skulle kunna få stötande
konsekvenser. Det är inte heller befogat att upprätthålla olika krav be-
träffande bam som är födda tidigt eller sent på året. Mot bakgmnd av det
sagda anser regeringen att kravet på sex månaders vårdnad och bosätt-
ning tillsammans med bamet inte skall upprätthållas. Det skall i stället
krävas att föräldern är vårdnadshavare och är bosatt med bamet vid tid-
punkten för dödsfallet.
Regeringens föreslår alltså att om ett bam, som är levande fött, avlider
under födelseåret och föräldrarna vid dödsfallet har vårdnaden om bamet
och bor tillsammans med det, skall villkoren för tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp för det året i dessa avseenden anses uppfyllda.
Detta skall gälla oavsett när under året bamet är fött, således även om
bamet är fött under någon av månaderna juli-december och bamårsrätt
annars skulle ha tillgodoräknats först för året därpå.
En annan fråga är vad som skall gälla om faderskapet till ett bam som
kan berättiga till bamår ändras genom en dom. Att en man som i en dom
fastställs som barnets far skall anses vara far till bamet när det gäller
framtida rätt till pensionsgmndande belopp för bamår är självklart, lik-
som att sådan rätt framöver inte skall kunna tillgodoräknas den som
dessförinnan felaktigt har antagits vara barnets far. Vad som skall gälla
för tid före det att en lagakraftvunnen dom i faderskapsfrågan föreligger
är dock inte givet.
En fråga som inställer sig är om de beslut om pensionsgrundande be-
lopp för tidigare bamår som vid lagakrafttidpunkten redan har fattats
skall omprövas mot bakgmnd av innehållet i domen, på så sätt att den
tidigare berättigade går förlustig rätten till pensionsgrundande belopp för
bamår. Beslut om pensionsgmndande belopp för bamår kommer att fattas
först under slutet av året efter ett intjänandeår eller i början av året där-
efter. En annan fråga är därför hur en situation där en dom i ett fader-
skapsmål vinner laga kraft efter intjänandeåret men före det att beslutet
fattas skall hanteras. Vid tidpunkten för beslutet är således det riktiga
förhållandet känt och det skulle kunna finnas skäl att lägga det till grand
för beslutet.
Regeringen föreslår att den som genom en lagakraftvunnen dom har
förklarats inte vara far i detta sammanhang skall anses vara barnets far
fram till lagakrafttidpunkten. Den föreslagna regeln avser exempelvis s.k.
negativ bördstalan, dvs. situationen då den man som vid barnets födelse
var gift med barnets mor och som enligt reglerna i föräldrabalken därmed
varit att anse som far till barnet sedermera förklaras inte vara far.
Prop. 1997/98:151
250
Omprövning av tidigare fattade beslut skall således enligt förslaget inte Prop. 1997/98:151
ske. Skälen till detta är dels att den som tidigare har antagits vara barnets
far i många fall faktiskt har haft vårdnaden om och bott tillsammans med
bamet, dels att en omprövning skulle medföra en viss administrativ om-
gång med åtföljande kostnader. Även i de fall den aktuella domen vinner
laga kraft efter bamåret men före beslutstidpunkten bör faderskapsför-
hållandet så som det formellt sett såg ut under intjänandeåret ligga till
gmnd för beslutet och inte vad som har blivit känt om de verkliga för-
hållandet först därefter.
Vid positivt fastställande av faderskap genom dom eller faderskaps-
erkännande uppstår inte behov av några särskilda regler såvitt avser redan
fattade beslut om pensionsgrundande belopp för bamår. Faderskapet i sig
avser naturligtvis också tid före det att domen har vunnit laga kraft.
Däremot kan vårdnadskravet inte uppfyllas för tid dessförinnan. Orsaken
till detta är att endast en förälder (och en särskilt förordnad vårdnads-
havare) kan ha vårdnaden om ett bam. Fadem kan därför inte ha haft
vårdnaden om bamet före den tidpunkt då faderskapet fastställdes genom
dom eller genom faderskapserkännande. Pensionsgmndande belopp för
bamår kan därför i praktiken inte tillgodoräknas för år som redan blivit
föremål för beslut i pensionsrättshänseende eller för år för vilket beslut
skall fattas under året för lagakraftvinnande av faderskapsdomen.
Hittills har endast behandlats faderskapsdomars inverkan på beslut om
pensionsgmndande belopp för bamår för år före och år efter det att
domen vinner laga kraft. För det år domen vinner laga kraft kommer kon-
sekvensen av de föreslagna reglerna att bli att den man som domen avser
och som har haft vårdnaden om - och har sammanbott med - bamet
under minst sex månader kommer att kunna tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår, om villkoren i övrigt härför är uppfyllda. I
enlighet med vad som nyss nämnts kommer en man som förklaras vara
far till ett bam genom en dom som vinner laga kraft i slutet av året inte
att kunna uppfylla vårdnadskravet, vilket däremot kan vara fallet om
domen vinner laga kraft i början av året. När det gäller en dom vari-
genom en man förklaras inte vara far till ett bam blir förhållandena de
motsatta. Om en sådan dom vinner laga kraft under böljan av året, kom-
mer pensionsgmndande belopp för bamår således inte att kunna tillgodo-
räknas på gmnd av att vårdnadskravet inte kan uppfyllas. Däremot kom-
mer detta - åtminstone teoretiskt - att kunna ske om domen i stället vin-
ner laga kraft i slutet av året.
Ytterligare en fråga är möjligheten att tillgodoräkna förtidspensionärer
pensionsgmndande belopp för bamår. Det föreslås att förtidspensionärer
skall kunna tillgodoräknas sådan pensionsgmndande belopp på samma
sätt som övriga försäkrade. Denna fråga har behandlats närmare i avsnitt
9.5 om förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för bamår.
251
11.4
Regeringens forslag: En försäkrad som för ett visst bam är ensam be-
rättigad till pensionsgrundande belopp för bamår skall under vissa
förutsättningar kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta pensions-
gmndande belopp till annan försäkrad. Sådan överlåtelse skall kunna
ske till barnets andra förälder eller, om denne är avliden, till en styv-
förälder.
Om en anmälan om överlåtelse görs till en person som inte upp-
fyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgmndande be-
lopp för bamår skall försäkringskassan bortse från anmälan och i
stället skall den som uppfyller villkoren härför tillgodoräknas det
pensionsgrundande beloppet för bamår.
Anmälan om överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgmn-
dande belopp för bamår skall vara skriftlig och göras gemensamt av
föräldrarna eller med den som likställs med förälder. Anmälan skall ha
kommit in till allmän försäkringskassa senast den 31 januari fast-
ställelseåret. Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte
göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän
försäkringskassa.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: RFV anser att villkoret att den förälder till vilken
överlåtelse skall ske skall ha bott tillsammans med bamet i inte obetydlig
omfattning innebär bedömningar som inte kan göras med stöd av det
centrala registret. Regeln är enligt verket besvärlig ur informationssyn-
punkt eftersom den ökar komplexiteten i systemet. RFV ifrågasätter vida-
re om inte möjligheterna till överlåtelse av de pensionsgmndande be-
loppen, såväl till biologisk förälder som till styvförälder, är av så begrän-
sad betydelse att de bör tas bort. Enligt Försäkringskasseförbundet bör
grundprincipen vara att vaije person själv skall tjäna in till sina pen-
sionsgmndande belopp, varför pensionsgmndande belopp för bamår inte
bör kunna tillgodoräknas på gmnd av överlåtelse. Kammarrätten i
Stockholm menar att möjligheten till överlåtelse av pensionsgmndande
belopp för bamår bör kunna gälla även i det fall att den andre föräldern
uppfyller alla villkoren fömtom att denna inte haft den rättsliga vårdna-
den minst halva året. Kammarrätten ifrågasätter vidare om inte hindret
för att överlåta pensionsgrundande beloppen skall gälla enbart då mot-
tagaren faktiskt har tillgodoräknats bamår för ett annat bam. Flera för-
säkringskassor menar att möjligheten att överlåta pensionsgmndande
belopp till styvförälder helt bör utgå.
Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt har vi föreslagit
att endast den som själv har haft den rättsliga vårdnaden om och sam-
manbott med bamet under minst halva det aktuella året (intjänandeåret)
skall vara berättigad till pensionsgmndande belopp för bamår för det året.
I fall då barnets föräldrar inte bor tillsammans med varandra kommer
därför mycket sällan mer än en av föräldrarna att uppfylla villkoren för
Prop. 1997/98:151
252
att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår. Det inne-
bär t.ex. att en förälder, hos vilken bamet inte har sitt huvudsakliga bo-
ende men hos vilken bamet ändå vistas i relativt stor utsträckning, inte
kan tillgodoräknas sådant belopp. Sådana situationer kan förekomma när
föräldrarna permanent lever åtskilda men också då särlevnaden är till-
fällig men ändå med en längre varaktighet. En förälder som befinner sig i
en sådan situation - och som således inte till fullo uppfyller villkoren för
att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår - bör ändå
inte helt stängas ute från möjligheten att tillgodoräknas detta. I Ds
1995:41 föreslogs därför att den förälder som själv uppfyller villkoren för
att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår under vissa förut-
sättningar skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas sådant belopp till
den förälder som inte uppfyller villkoren. Under remissbehandlingen har
framförts kritik mot en sådan regel, bl.a. med motiveringen att en möjlig-
het att överlåta pensionsgmndande belopp skulle få begränsad betydelse.
Regeringen anser emellertid att skälen för den i promemorian föreslagna
möjligheten överväger de olägenheter som vissa remissinstanser befarar
att regeln skulle innebära.
Regeringen föreslår således att en förälder som själv uppfyller kraven
för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår, under
vissa fömtsättningar skall kunna överlåta denna rätt till en förälder som
inte uppfyller villkoren. Det fömtsätts att föräldrarna är ense om ett
sådant förfarande. Överlåtelsen föreslås kunna ske genom en skriftlig
anmälan - undertecknad av båda föräldrarna - till försäkringskassan.
Det bör betonas att det är rätten att tillgodoräknas pensionsgmndande
belopp för bamår som föreslås kunna överlåtas, inte det pensionsgmn-
dande beloppet som den överlåtande föräldern skulle ha erhållit om
överlåtelse inte skett. Utfallet i pensionsrättshänseende för mottagaren är
således inte till någon del beroende av den överlåtande förälderns in-
komstförhållanden.
För att överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgmndande be-
lopp för bamår skall få ske i de angivna situationerna bör det enligt för-
slaget i Ds 1995:41 krävas att även mottagaren av rätten har haft rättslig
vårdnad om bamet eller bamen under minst halva det aktuella året samt
att denne bott tillsammans med bamet eller bamen i viss, inte obetydlig,
utsträckning under det året. Under remissbehandlingen har hävdats att
villkoret "sammanbott med bamet i inte obetydlig utsträckning" är be-
svärligt ur informationssynpunkt och att möjlighet saknas att kontrollera
om föräldrarna försöker missbmka rätten att överlåta pensionsgmndande
belopp för bamår. Det har vidare hävdats att överlåtelse av bamårsrätten
borde kunna ske även i fall där den mottagande föräldern inte uppfyller
kravet på rättslig vårdnad.
Genom att uppställa ett villkor om att den mottagande föräldern måste
ha bott tillsammans med bamet i inte obetydlig utsträckning, varvid en
förälder som knappt haft någon kontakt med bamet därigenom inte blir
berättigad att ta emot rätten till pensionsgmndande belopp, minskas i viss
mån möjligheten till spekulation. Vem som skall tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för bamår skall ju, som nämnts ovan, inte i första
hand styras av vilken av föräldrarna som får bäst utfall. Mottagaren måste
naturligtvis också uppfylla de i föregående avsnitt angivna kraven på
Prop. 1997/98:151
253
försäkring och bosättning i Sverige. Såvitt avser kravet på att den
mottagande maken även måste ha haft den rättsliga vårdnaden anser rege-
ringen att detta krav bör upprätthållas för att få en formell ram kring
möjligheten att överlåta rätten till pensionsgrundande belopp. Det kan
vidare noteras att föräldrar som inte redan har gemensam vårdnad kan -
om de är överens - genom ett anmälningsförfarande få gemensam vård-
nad till stånd. Om de inte är överens om detta eller av andra skäl inte gör
någon anmälan bör inte heller överlåtelse av rätten till pensionsgrun-
dande beloppen för barnår kunna ske.
Överlåtelse bör enligt regeringens uppfattning inte heller få ske i fall då
mottagaren själv kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår
för något annat bam, dvs. för bam som denne har tillsammans med någon
annan person. Det skulle i och för sig kunna ifrågasättas om det inte vore
tillräckligt att en förälder skulle vara förhindrad att ta emot rätt till
pensionsgmndande belopp genom överlåtelse i en situation där föräldern
rent faktiskt redan har tillgodoräknats pensionsgmndande belopp för
bamår för ett annat bam. Av bl.a. administrativa skäl och för att undvika
spekulationer och s.k. kedjeöverlåtelser, dvs. att överlåtelse sker till en
person som i sin tur överlåtit sin rätt till en annan person, anser regering-
en emellertid att en sådan regel är rimlig.
Regeringen föreslår således att regeln utformas så, att en förälder, som
ensam uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgmndande be-
lopp för bamår, skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta till
den andra föräldern om det enda skälet till att den föräldern inte uppfyller
villkoren är att han eller hon inte bott tillsammans med bamet minst
halva året samt under fömtsättning att den mottagande föräldern under
året bott tillsammans med bamet i inte obetydlig omfattning och inte
heller uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgmndande be-
lopp för bamår för något annat bam. Föräldern bör anses ha bott tillsam-
mans med bamet i inte obetydlig omfattning om föräldern har haft bamet
hos sig t.ex. varannan helg och under några veckor på sommaren. I
praktiken bör försäkringskassan i de allra flesta fall kunna godta ett på-
stående från föräldrarna att den mottagande föräldern bott tillsammans
med bamet i inte obetydlig omfattning.
De regler om vem som kan tillgodoräknas pensionsgmndande belopp
för bamår som föreslås gälla utestänger styvföräldrar från möjligheten att
tillgodoräknas sådan rätt, eftersom de inte är vårdnadshavare i rättslig
bemärkelse för sitt styvbarn. Även Pensionsarbetsgruppens förslag gav en
sådan effekt. Arbetsgruppen fann att detta inte var tillfredsställande och
ansåg att det även inom en styvfamilj borde finnas en viss valfrihet när
det gällde tillgodoräknandet av pensionsgmndande beloppen för bamår.
Styvföräldem skulle dock inte få konkurrera med de biologiska för-
äldrarna. Pensionsarbetsgmppen föreslog därför att en förälder, som
enligt huvudregeln är den som för ett givet kalenderår är berättigad till
pensionsgmndande belopp för bamår, genom en anmälan skulle kunna
lämna över sin rätt till styvföräldem, under fömtsättning att han eller hon
är gift med eller har eller har haft ett annat bam med styvföräldem.
I princippropositionen togs inte ställning till frågan om överlåtelse av
pensionsgmndande belopp för bamår till en styvförälder skulle kunna
ske.
Prop. 1997/98:151
254
Pensionsgrundande belopp för bamår bör i första hand vara förbehållen
barnets biologiska föräldrar (därmed likställs adoptivföräldrar). Det bör
inte under några förhållanden komma i fråga att en styvförälder tillåts
konkurrera med en biologisk förälder vad gäller rätten till pensionsgrun-
dande belopp för bamår, oavsett om den biologiska föräldern själv upp-
fyller villkoren för att kunna tillgodoräknas sådant pensionsgmndande
belopp eller inte.
Till skillnad mot vad Pensionsarbetsgmppen föreslog bör det därför
inte generellt vara möjligt att överlåta rätten att tillgodoräknas pen-
sionsgmndande belopp för bamår till en styvförälder. I fall då den andra
biologiska föräldern är avliden finns det dock skäl att se annorlunda på
saken. I sådana situationer uppstår ingen konkurrens mellan styvföräldem
och den andra biologiska föräldern. I många fall blir styvföräldems
relation till bamet också mera föräldralik än vad som är fallet om den
andra biologiska föräldern är i livet. Regeringen föreslår därför, i likhet
med förslaget i Ds 1995:41, att en förälder som själv uppfyller villkoren
för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår skall
kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta till styvföräldem om barnets
andra biologiska förälder har avlidit senast under det aktuella in-
tjänandeåret.
Begreppet styvförälder har ingen legal definition utan måste preciseras.
En överlåtelse av nu aktuellt slag bör enligt regeringens uppfattning
kunna ske endast till en försäkrad som under det aktuella året bott till-
sammans med bamet minst halva året och som någon gång under det året
sammanbott med och varit gift med eller haft gemensamt bam med den
överlåtande föräldern. Förslaget knyter an till bestämmelsen i 7 kap. 5 §
föräldrabalken, där det anges att den som varaktigt bor tillsammans med
annans bam och med förälder som har vårdnaden om bamet är under-
hållsskyldig mot bamet, om han eller hon är gift med föräldern eller har
eget bam tillsammans med föräldern.
Under remissbehandlingen har framförts synpunkten att samboende-
kravet, bl.a. av administrativa skäl, bör ersättas av ett krav på att för-
äldern och styvföräldem varit folkbokförda samma adress under hela in-
tjänandeåret. Vid bedömningen av om sammanboende förelegat eller inte
kommer emellertid folkbokföringen att ha avgörande betydelse i prak-
tiken. För det fall folkbokföringen inte överensstämmer med de faktiska
förutsättningarna bör det dock finnas fömtsättningar att göra detta
gällande.
Ytterligare fömtsättningar för att överlåtelse skall kunna ske bör vara
att styvföräldem, på samma sätt som krävs för biologiska föräldrar,
uppfyller villkoren om försäkring och bosättning i Sverige och inte har
uppnått 65 års ålder. Uppfyller styvföräldem själv villkoren för att till-
godoräknas pensionsgmndande belopp för bamår för ett annat bam, bör
överlåtelse av nu aktuellt slag inte kunna ske.
En anmälan om överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgmn-
dande belopp för bamår bör enligt regeringens uppfattning ges in till
försäkringskassan senast den 31 januari året efter det aktuella bamåret.
Om någon som själv uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pen-
sionsgmndande belopp för bamår anmäler att han eller hon vill överlåta
rätten att tillgodoräknas detta pensionsgmndande belopp till någon som
Prop. 1997/98:151
255
inte uppfyller förutsättningarna för att ta emot rätten, bör överlåtaren inte
därigenom anses ha definitivt förlorat rätten att själv tillgodoräknas
denna.
Regeringen föreslår därför att om en anmälan om överlåtelse görs till
en person som inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för bamår skall försäkringskassan bortse från an-
mälan och i stället skall den som uppfyller villkoren härför tillgodoräknas
det pensionsgrundande beloppet för bamår. Att mottagaren i vissa fall
inte får någon eller endast begränsad nytta av de pensionsgmndande
beloppen för bamår på gmnd av att han eller hon haft andra inkomster
och redan nått upp till intjänandetaket, skall däremot inte innebära att
anmälan förlorar sin giltighet. Dessa regler är desamma som föreslagits
beträffande två berättigade föräldrars gemensamma anmälan om vem av
dem som skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår.
Vidare föreslår vi att en anmälan om överlåtelse av rätt att tillgodoräk-
nas pensionsgmndande belopp för bamår - på samma sätt som föreslagits
i fråga om föräldrars gemensamma anmälan om vem av dem som skall
tillgodoräknas sådan pensionsgmndande belopp - skall kunna återkallas
av den som överlåter rätten senast den 31 januari året efter det aktuella
bamåret.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: För den som skall tillgodoräknas pensionsgmn-
dande belopp för bamår skall en fiktiv inkomst beräknas enligt det av
tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest
förmånliga utfallet. Alternativen är
1. en utfyllnad till den enskildes pensionsgmndande inkomst året före
barnets födelse
2. en utfyllnad till 75 % av den genomsnittliga pensionsgmndande
inkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder för vilka det fast-
ställts sådan inkomst
3. ett för alla försäkrade enhetligt belopp.
Med pensionsgmndande inkomst enligt alternativ 1 skall likställas
pensionsgmndande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst.
I den inkomst som skall fyllas ut enligt alternativ 1 och 2 skall räk-
nas in såväl pensionsgmndande inkomst som pensionsgmndande be-
lopp. Dessutom skall räknas in vissa förvärvsinkomster som inte är
pensionsgmndande i Sverige. Den som har haft inkomster av det
senare slaget skall vara skyldig att anmäla dessa till försäkringskassan.
Jämförelseinkomsten enligt alternativ 1 skall för ettvart av de
följande bamåren räknas om med hänsyn till förändringar i prisbas-
beloppet.
Vid beräkning av pensionsgmndande belopp för bamår enligt
alternativ 1 skall bortses från pensionsgrundande inkomster av annat
förvärvsarbete för året före barnets födelse till den del den försäkrade
inte inom föreskriven tid har betalat de till året hänförliga ålders-
pensionsavgiftema och allmän pensionsavgift för de inkomsterna.
256
Det enhetliga belopp som avses i alternativ 3 skall motsvara det in-
komstbasbelopp som föreslås infört fr.o.m. år 2001. För åren 1999 och
2000 skall det motsvara det förhöjda prisbasbeloppet. Om den försäk-
rade under det aktuella året har uppburit förvärvsinkomster som inte
är pensionsgrundande i Sverige skall beloppet i vissa fall minskas.
Prop. 1997/98:151
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Många remissinstanser har, som nämnts inled-
ningsvis, ansett att reglerna om pensionsgrundande belopp för bamår är
onödigt komplicerade. Försäkringskasseförbundet har påtalat att alterna-
tiv 3, och även alternativ 2, kan leda till överkompensation och menat att
dessa effekter bör undanröjas. Flera försäkringskassor har haft liknande
synpunkter såvitt gäller alternativ 3. Försäkringsanställdas Förbund har
förordat att alternativ 3 bör utgå av administrativa skäl. Centerkvinnorna
har förordat en höjning av nivån för alternativ 2. SAF och Industriför-
bundet anser att beräkningsaltemativ 3 bör begränsas så att alternativet
inte bli tillämpligt i de fall det ger ett högre pensionsgrundande belopp än
alternativ 1.
Risken för manipulativt beteende genom att den pensionsberättigade
medvetet höjer sin inkomst året före barnets födelse har påtalats av Kon-
junkturinstitutet, Försäkringsanställdas förbund och Skattemyndigheten i
Malmöhus län. Konjunkturinstitutet föreslår, för att motverka denna risk,
att alternativ 1 bör innebära en utfyllnad till ett medeltal av inkomsterna
under exempelvis de tre åren närmast före barnets födelse. Skattemyn-
digheten föreslår två metoder. Enligt den ena metoden sker utfyllnad in-
till inkomsten året före det år som föregick barnets födelse. Enligt den
andra metoden sker utfyllnad intill inkomsten året före barnets födelse,
men dock högst intill 120 % av inkomsten året dessförinnan. Myndig-
heten har vidare föreslagit en omvänd spärregel vid beräkning enligt
alternativ 1 till skydd för dem som har ojämna inkomstförhållanden.
TCO anser att inkomstmåttet vid beräkning enligt alternativ 2 bör vara
förvärvsinkomsten och inte den pensionsgrundande inkomsten. Försäk-
ringskassan i Ålvsborgs län har å andra sidan på grund av reglernas
komplexitet, förordat att man i stället för att beräkna tre alternativ för
varje bamår inför ett enhetligt belopp på ett prisbasbelopp som modem
kan dela eller överlåta. RFV anser att det från informationssynpunkt bör
vara samma basbelopp som används i de tre olika beräkningsaltemativen.
RFV avstyrker förslaget om att utländska förvärvsinkomster skall re-
ducera de pensionsgrundande beloppet för bamår. Verket instämmer
visserligen i den uppfattning som ligger bakom förslaget, men pekar på
det olämpliga i att ha en formell regel som inte kan tillämpas i praktiken
eftersom kontrollmöjlighet saknas. Även andra remissinstanser, bl.a.
Länsrätten i Värmlands län och Försäkringsanställdas förbund ifråga-
sätter om inte regeln borde tas bort med hänsyn till kontrollsvårighetema.
Försäkringskassan i Stockholms län liksom Kammarrätten i Stockholm
delar visserligen uppfattningen att det är lämpligt att hänsyn tas till ut-
ländska inkomster vid beräkning av det pensionsgrundande beloppet för
bamår, men framhåller att det bör finnas en obegränsad möjlighet i tiden
257
9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
att korrigera det pensionsgrundande belopp för bamår som felaktigt be- Prop. 1997/98:151
räknats utan hänsyn till utländska inkomster.
Skälen för regeringens förslag: Sedan det enligt föreslagna regler
som beskrivits i de föregående avsnitten fastställts vem eller vilka perso-
ner som för ett visst år faktiskt skall tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för bamår, måste det för varje sådan person beräknas ett särskilt
belopp. Detta belopp skall läggas till den försäkrades pensionsgmndande
inkomst och eventuella övriga pensionsgmndande belopp under det
aktuella året. Beloppet bör samtidigt utgöra underlag för statens betalning
av statlig ålderspensionsavgift.
Även i det reformerade pensionssystemet skall det enligt förslaget i
avsnitt 13 finnas ett intjänandetak. För ett och samma år kommer endast
inkomster upp till en viss nivå att grunda pensionsrätt. För den som redan
på gmnd av andra inkomster har nått upp till intjänandetaket kommer
pensionsgmndande belopp för bamår därför att vara utan betydelse, efter-
som detta pensionsgmndande belopp inte skulle kunna höja den totala
pensionsrätten för året. Enligt vårt föreslag i avsnitt 13.1 bör det i sådana
fall inte fastställas något pensionsgrundande belopp för bamår. Staten
skall då inte heller betala någon statlig ålderspensionsavgift. Enligt de av
riksdagen antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensions-
grundande belopp för bamår beräknas enligt en kombinationsmodell be-
stående av tre alternativa beräkningssätt, varvid det av de tre beräknings-
sätten som i det enskilda fallet ger det för den försäkrade mest förmånliga
utfallet för ett givet år skall tillämpas. Olika beräkningssätt kan således
tillämpas för olika år. Två av beräkningssätten (alternativ 1 och 2)
innebär att den försäkrades inkomster för ett visst år fylls ut till en viss
nivå. Det tredje beräkningsaltemativet innebär att till den försäkrades
övriga inkomster under ett visst år läggs ett för alla försäkrade enhetligt
pensionsgmndande belopp. Beräkningen av det pensionsgmndande
beloppet för bamår sker för hela kalenderår.
Ett av beräkningsaltemativen som följer av de antagna riktlinjerna
innebär att utfyllnad skall ske till den enskildes pensionsgrundande
inkomst året före barnets födelse, fortsättningsvis kallat den individuella
jämförelseinkomsten. Denna inkomst skall därvid för ettvart av de
följande bamåren räknas om med hänsyn till förändringar i pris-
basbeloppet, dvs. prisindexeras. Enligt ett annat beräkningsaltemativ
skall utfyllnad ske till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade,
fortsättningsvis kallat den generella jämförelseinkomsten. Det tredje
beräkningsaltemativet är i huvudsak avsett att ge ett tillskott till den som
inte alls eller i mindre utsträckning ändrar sitt förvärvsbeteende på gmnd
av förekomsten av bam och som under bamåret haft en inkomst
överstigande 75 % av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade
under 65 år eller strax därunder.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har vissa remissinstanser
framfört synpunkten att beräkningsaltemativ 3 inte borde vara tillämpligt
i de fall det leder till ett högre pensionsgmndande belopp än alternativ 1.
Vidare har vissa remissinstanser förslagit att beräkningsaltemativ 3 bör
utelämnas för att åstadkomma en förenkling av systemet. Som nämnts
inledningsvis förordar regeringen inte att antalet beräkningsmöjligheter
begränsas. Beräkningsaltemativ 3 ger dessutom en signal om att det även
258
i pensionshänseende lönar sig att förvärvsarbeta. Andra remissinstanser
har påtalat risken för spekulation vid utfyllnad till den individuella jäm-
förelseinkomsten. Genom den möjlighet som t.ex. en egenföretagare har
att höja sin pensionsgrundande inkomst för ett visst år genom exempelvis
återföring av periodiseringsfond skulle, om detta görs året före ett barns
födelse, utfallet enligt detta alternativ förbättras. Några remissinstanser
har föreslagit olika metoder för att minska risken för sådana spe-
kulationer. Metoderna går i huvudsak ut på att göra utfyllnadsinkomsten
beroende av inkomsten under fler år än året före barnets födelse. Den
föreslagna metoderna skulle visserligen till viss del begränsa möjligheten
till manipulativa beteenden. Incitament till sådana beteenden skulle
emellertid trots det finnas kvar i föräldraförsäkringen. Förändringar i
syfte att minska risken för spekulation i nu beskrivna avseende bör därför
i första hand avse reglerna för hur sådan ersättning skall beräknas för
bl.a. egenföretagare. Det är vidare av vikt att inte ytterligare komplicera
reglerna för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för bamår,
vilket en lösning för att komma till rätta med spekulationsmöjligheten
skulle innebära. Mot bakgrund av vad som nu sagts och efter över-
vägande av övriga remissynpunkter beträffande beräkningsaltemativen
anser regeringen inte att de olika alternativen för beräkning av pensions-
gmndande belopp för bamår bör utformas på annat sätt än vad som fast-
slagits i de antagna riktlinjerna och som också föreslagits i Ds 1995:41.
Som ovan nämnts skall, enligt antagna riktlinjer, den individuella
jämförelseinkomsten prisindexeras, dvs. för ettvart av de följande in-
tjänandeåren räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet.
Lagrådet påpekar att detta är den enda situation i den permanenta regle-
ringen, dvs. den som avses gälla fr.o.m. år 2001, där prisbasbeloppet och
inte inkomstbasbeloppet skall användas vid omräkning. Lagrådet förordar
därför att omräkning i stället sker med inkomstbasbeloppet.
Som Lagrådet påpekat sker de flesta omräkningarna i det reformerade
ålderspensionssystemet för framtiden med inkomstbasbeloppet. Att även
räkna om jämförelseinkomsten med inkomstbasbeloppet riskerar emeller-
tid att medföra en icke oväsentlig ökning av statens kostnader. Rege-
ringen föreslår därför ingen förändring i detta hänseende jämfört med de
antagna riktlinjerna.
Enligt de antagna riktlinjerna skall det enhetliga belopp som enligt al-
ternativ 3 skall tillgodoräknas den försäkrade från och med de reforme-
rade intjänandereglemas ikraftträdande motsvara ett basbelopp som räk-
nas upp i paritet med den allmänna inkomstutvecklingen. Enligt vad vi
föreslår i avsnitt 6.4 skall ett sådant basbelopp - inkomstbasbeloppet -
införas fr.o.m. år 2001, dock att det för år 2001 skall motsvara det för-
höjda prisbasbeloppet och att det skall räknas upp i takt med den all-
männa inkomstutvecklingen först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Under en
övergångstid, åren 1999 och 2000, kan således det enhetliga beloppet inte
motsvaras av ett inkomstbasbelopp. För dessa år bör det enhetliga
beloppet i stället motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Regeringen föreslår således att det belopp som avses i beräkningsalter-
nativ 3 skall motsvara det inkomstbasbelopp som föreslås infört fr.o.m. år
2001. Under en övergångstid - åren 1999 och 2000 - föreslår vi att be-
loppet skall motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Prop. 1997/98:151
259
Såvitt avser utfyllnad till individuell respektive generell jämföreslein- Prop. 1997/98:151
komst har i de antagna riktlinjerna inte närmare preciserats hur den in-
komst som skall fyllas ut - utfyllnadsinkomsten - skall beräknas.
Regeringen föreslår, i likhet med förslaget i Ds 1995:41, att i utfyll-
nadsinkomsten skall ingå inte bara de faktiska pensionsgrundande in-
komster som den försäkrade kan ha uppburit det aktuella bamåret, utan
också de eventuella pensionsgmndande belopp som den försäkrade för
samma år har fått tillgodoräkna sig. Skälet är att den försäkrade i många
fall närmast skulle bli överkompenserad i pensionshänseende om inte
också övriga pensionsgmndande belopp räknades in i utfyllnadsinkom-
sten.
Hänsynstagande till vissa inkomster som inte är pensionsgrundande
i Sverige
Som framgått av avsnitt 7 skall den som lämnar Sverige för längst ett år
fortfarande anses bosatt i Sverige och därigenom fortsatt försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension här. (Den som arbetar i ett annat EU- eller
EES-land omfattas dock som regel endast av försäkringen i det landet).
Den som befinner sig i en sådan situation och har vårdnad om och bor
tillsammans med bam under fyra års ålder kan således tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår i Sverige. Om en sådan person
under utlandsvistelsen arbetar för en utländsk arbetsgivare är emellertid
arbetsinkomsterna som regel inte skattepliktiga eller pensionsgmndande i
Sverige. Det innebär att den försäkrade skulle kunna komma att till-
godoräknas ett alltför högt pensionsgrundande belopp för bamår. Även
om det långt ifrån alltid är så att utlandsinkomsten grundar pensionsrätt i
det aktuella landet, kan det inte anses rimligt att personen tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår utan beaktande av utlandsin-
komsten.
Regeringen föreslår därför att även ersättning, i annan form än pension,
på gmnd av arbete (anställning, uppdrag eller verksamhet som egenföre-
tagare) utomlands som inte är pensionsgmndande i Sverige skall räknas
in i utfyllnadsinkomsten vid beräkning av pensionsgmndande belopp för
bamår. Regeringen föreslår också att det pensionsgmndande beloppet
enligt beräkningsaltemativen 1 och 3, för den som haft inkomst av detta
slag, skall minskas eller bortfalla helt i den mån beloppet helt eller delvis
skulle ha hamnat ovanför intjänandetaket om utlandsinkomsten varit
pensionsgmndande i Sverige. (Såvitt gäller beräkningsaltemativ 1 kan
denna situation uppkomma endast om prisbasbeloppet ökar snabbare än
inkomstbasbeloppet.)
Pensionsgmndande belopp för bamår bör - som utvecklas närmare i
det följande - i allt väsentligt tillgodoräknas med automatik och det bör
således inte krävas någon form av ansökan från den enskilde. En fråga i
sammanhanget är därför hur försäkringskassan - som enligt vad som
föreslås i avsnitt 13.3 är den beslutsfattande myndigheten - skall kunna
få kännedom om utlandsinkomster av nu diskuterat slag. Det skall därvid
hållas i minnet att det regelmässigt kan antas att det inte ligger i den en-
skildes intresse att inkomsten beaktas vid beräkningen av det pensions-
gmndande beloppet för bamår.
260
Inkomst som förvärvats vid arbete utomlands för en utländsk arbets- Prop. 1997/98:151
givare är som regel inte skattepliktig i Sverige. Den enskilde är i vissa
fall ändå skyldig att, som en upplysning, ange inkomsten i sin själv-
deklaration men så är inte alltid fallet. Någon kontrolluppgift från ar-
betsgivare eller liknande som gör det möjligt för skattemyndigheten att
kontrollera att uppgift lämnas i deklarationen finns inte heller i dessa fall.
Det kan från kostnadssynpunkt knappast komma i fråga att införa en
rutin där skattemyndigheten aviserar de utlandsinkomster som myndig-
heten fått kännedom om. I samma riktning talar den omständigheten att
endast ett fåtal av de personer som har sådana inkomster kommer att vara
aktuella för pensionsgrundande belopp för bamår. Regeringen föreslår i
stället att en försäkrad, som för det aktuella året själva uppfyller villkoren
för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår - eller
som skall tillgodoräknas sådan rätt på gmnd av överlåtelse från annan
försäkrad - skall vara skyldig att anmäla utlandsinkomster direkt till
försäkringskassan.
Från remissinstanserna har framförts kritik mot förslaget att utländska
inkomster skall beaktas just med hänsyn till de kontrollsvårigheter som
berörts ovan. Även om det kan uppstå svårigheter såvitt avser möjlig-
heten att kontrollera att bestämmelsen efterlevs, anser regeringen att de
principiella skälen för att även utländska inkomster skall beaktas väger
tyngre. De framförda remissynpunkterna bör därför inte leda till något
annat förslag än det som lämnades i Ds 1995:41.1 enlighet med vad bl.a.
Kammarrätten i Stockholm föreslagit föreslår vi att om ett pensionsgmn-
dande belopp för bamår för ett visst år felaktigt fastställts utan hänsyn till
utländska inkomster skall detta kunna korrigeras utan begränsning i tiden
(se avsnitt 27). Om förhållandena klarläggs först t.ex. vid pensioneringen
eller senare kan den tidigare fastställda pensionsrätten för det aktuella
året alltså korrigeras. En erinran om skyldigheten att anmäla sådana in-
komster bör finnas på underrättelsen avseende beslut om pensionsgmn-
dande belopp för bamår.
Motsvarande situation som den som nu behandlats kan uppkomma för
en försäkrad som är bosatt i Sverige och som är anställd vid utländsk be-
skickning eller lönat konsulat här i landet eller hos arbetsgivare som är
knuten till sådan beskickning eller sådant konsulat (gäller inte den diplo-
matiska personalen). De inkomster som den anställde uppbär för sådant
arbete kommer nämligen - såvida inte en förbindelse motsvarande
dagens ATP-förbindelse tecknats - inte att vara pensionsgmndande i
Sverige. Regeringen föreslår därför att nu nämnda inkomster vid beräk-
ningen av det pensionsgrundande beloppet för bamår skall behandlas på
samma sätt som ovan redovisade inkomster av förvärvsarbete i utlandet
samt att den försäkrade skall vara skyldig att anmäla inkomsterna till för-
säkringskassan.
Närmare om beräkningen av jämförelseinkomsterna
Det har i de antagna riktlinjerna för pensionsreformen inte närmare pre-
ciserats hur den nivå till vilken den försäkrades pensionsgmndande in-
komst och pensionsgrundande belopp skall fyllas ut (jämförelse-
inkomsterna) skall beräknas. Det gäller såväl alternativet med utfyllnad
261
till den egna pensionsgrundande inkomsten året före barnets födelse (den Prop. 1997/98:151
individuella jämförelseinkomsten) som alternativet med utfyllnad till 75
% av genomsnittsinkomsten (den generella jämförelseinkomsten).
Det kan härvid anläggas två synsätt. Å ena sidan kan hävdas att jäm-
förelseinkomstema skall beräknas på ett sådant sätt att de avspeglar
värdet av samtliga faktiska och fiktiva inkomster som kommer att grunda
pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Å andra sidan kan
göras gällande att jämförelseinkomstema skall beräknas så att de
avspeglar endast värdet av faktiska pensionsgrundande förvärvsinkom-
ster.
Pensionsgrundande belopp för bamår skall främst ha till syfte att kom-
pensera de grupper som har lägre förvärvsinkomster på gmnd av att de
ändrar sitt arbetsutbud under sina barns första levnadsår. Det finns ett
direkt samband mellan en försäkrads arbetsutbud och nivån på dennes
faktiska förvärvsinkomster. Däremot finns det inte något motsvarande
samband mellan arbetsutbud och eventuella fiktiva inkomster. Mot bak-
grund härav ter det sig mest rimligt att utgå från att pensionsgmndande
belopp för bamår bör kompensera för de lägre faktiska förvärvsinkomster
som blir följden av ett lägre arbetsutbud under de år då bamen är små.
Regeringen anser inte, som någon remissinstans föreslagit, att om den
generella jämförelseinkomsten enbart grundas på de pensionsgmndande
förvärvsinkomsterna alltså exkluderat socialförsäkringsersättningama
skulle kompensationen vara jämnare och mer anpassad till svängningarna
på arbetsmarknaden. Det torde dessutom inte finnas något administrativt
acceptabelt sätt att särskilja inkomstslagen. Detta innebär att såväl den
generella som den individuella jämförelseinkomsten bör beräknas på ett
sådant sätt att den avspeglar värdet av samtliga pensionsgrundande
inkomster men inte av övriga pensionsgmndande belopp.
Vid beräkningen av den individuella jämförelseinkomsten bör dock
göras ett undantag från den föreslagna regeln. För att försäkrade som
uppbär förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL (förtidspension beräknad på
grandval av s.k. antagandepoäng) inte skall behandlas på annat sätt än
förvärvsaktiva i detta hänseende bör även det särskilda pensionsgmn-
dande belopp för antagandeinkomst som, enligt vad som föreslås i av-
snitt 9, skall beräknas för sådana förtidspensionärer räknas in i den
individuella jämförelseinkomsten. I avsnitt 9 behandlas frågan om be-
räkning av pensionsgmndande belopp för bamår för förtidspensionärer
mera utförligt.
Som kommer att framgå av avsnitt 13.5 föreslår vi att i det reformerade
ålderspensionssystemet skall inkomst av annat förvärvsarbete i princip
grunda pensionsrätt endast till den del som till året hänförliga avgifter till
ålderspensionssystemet för sådan inkomst betalats inom föreskriven tid.
Om en försäkrad tillgodoräknats pensionsrätt på grundval av inkomst av
annat förvärvsarbete men det senare visar sig att han eller hon inte betalat
delar av avgifterna, måste pensionsrätten för det aktuella året räknas om.
Utebliven avgiftsbetalning påverkar således storleken på den pensionsrätt
som för året skall tillgodoräknas en försäkrad som har haft inkomst av
annat förvärvsarbete. Däremot kommer den pensionsgmndande inkomst
som fastställts för den försäkrade för det året inte att sättas ned på grand
av den uteblivna avgiftsbetalningen.
262
Detta innebär att den individuella jämförelseinkomsten för en försäkrad Prop. 1997/98:151
som året före barnets födelse haft inkomst av annat förvärvsarbete skulle
kunna komma att beräknas som om avgifterna för det året till fullo be-
talats, vilket i sin tur skulle medföra att det pensionsgrundande beloppet
för bamår beräknat enligt alternativ 1 för de följande åren skulle kunna
komma att bli högre än om hänsyn skulle tas till i vilken omfattning av-
gifterna betalats. En sådan konsekvens kan, mot bakgrund av att det är
staten som skall betala avgifter på pensionsgrundande belopp för bamår,
inte anses acceptabel.
Regeringen föreslår därför att det, vid beräkning av den individuella
jämföresleinkomsten skall bortses från pensionsgmndande inkomster av
annat förvärvsarbete för året före barnets födelse till den del den försäk-
rade inte inom föreskriven tid betalat den till det året hänförliga ålders-
pensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften för de inkomsterna.
Regeringen föreslår således att det vid utfyllnad till den individuella
jämförelseinkomsten skall ske en utfyllnad till en nivå som motsvarar
summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten för den försäk-
rade året före barnets födelse och, i förekommande fall, det pensions-
gmndande belopp för antagandeinkomst som för samma år kan ha fast-
ställts för den försäkrade. I enligt med vad som ovan föreslagits, skall
därvid i vissa fall bortses från delar av pensionsgmndande inkomster av
annat förvärvsarbete. Genom detta beräkningsaltemativ garanteras den
försäkrade en pensionsrätt i princip motsvarande den som beräknats på
hans eller hennes faktiska inkomster året före barnets födelse.
Regeringen föreslår vidare att det vid fastställandet av den generella
jämförelseinkomsten, dvs. genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade,
skall tas hänsyn endast till pensionsgmndande inkomster - och således
inte till andra pensionsgmndande belopp - som tillgodoräknats de
försäkrade under ett aktuellt år. Vidare föreslås att endast försäkrade som
under det aktuella året inte uppnått 65 års ålder därvid skall medräknas.
Om även försäkrade högre upp i åldrama skulle räknas med, torde den
generella jämförelseinkomsten bli lägre än med den här föreslagna
ordningen. Vid bestämmandet av den generella jämförelseinkomsten
skall sålunda totalsumman av de pensionsgmndande inkomsterna som för
ett visst år fastställts för försäkrade som under året inte uppnått 65 års
ålder divideras med det totala antalet personer i dessa åldrar som under
samma år haft sådana inkomster. Det pensionsgmndande beloppet enligt
detta beräkningsaltemativ utgörs av skillnaden mellan 75 % av den
sålunda erhållna kvoten och den försäkrades utfyllnadsinkomst. Med
detta alternativ garanteras den försäkrade en pensionsrätt som bygger på
det faktiska inkomstläget bland samtliga försäkrade under 65 års ålder
som förvärvsarbetar.
Såväl beträffande utfyllnad till individuell som generell jämförelsein-
komst skall utfyllnad ske till upp till en viss pensionsgmndande inkomst.
En följd härav är att endast inkomster upp till intjänandetaket beaktas i
jämförelserna.
263
Mer än ett barn i "rätt" ålder
Som redovisats ovan förslås att en försäkrad som har två eller flera bam
under fyra års ålder (i vissa fall fem års ålder) skall tillgodoräknas pen-
sionsgmndande belopp för bamår till och med det år då det yngsta bamet
fyller tre (eller fyra) år. Den försäkrade skall dock aldrig för samma tid
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår dubbelt eller flerfal-
digt. Vid utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten föreslår vi
att följande skall gälla, vilket är i enlighet med de av riksdagen antagna
riktlinjerna.
Om ytterligare ett bam föds efter det att pensionsgrundande belopp för
det första bamet tillgodoräknats för fyra år, bestäms den individuella
jämförelseinkomsten för det andra bamet på nytt enligt de angivna prin-
ciperna. Detta bör i princip också gälla för det fall att det andra bamet
föds under ett år då det första bamet alltjämt ger rätt till pensionsgrun-
dande belopp för bamår. Föräldern bör emellertid i det sistnämnda fallet
under de sammanfallande bamåren få pensionsgrundande belopp för
bamår beräknad på basis av antingen den individuella jämförelsein-
komsten året före det första barnets födelse eller, om det är förmånligare,
på grundval av den individuella jämförelseinkomsten året före det andra
barnets födelse. När pensionsgmndande belopp för bamår har tillgodo-
räknats under fyra år, bör dock det pensionsgrundande beloppet enligt
alternativ 1 för de därpå följande bamåren beräknas endast genom ut-
fyllnad upp till den individuella jämförelseinkomsten året före det andra
barnets födelse, eftersom det första bamet då inte längre berättigar för-
äldern till pensionsgmndande belopp för bamår.
Regeringens förslag: För att pensionsgrundande belopp för bamår
slutligt skall ge upphov till utbetalning av ålderspension skall krävas
att det för den försäkrade under viss tid och i viss omfattning har fast-
ställts pensionsgmndande inkomst. Med pensionsgmndande inkomst
skall likställas pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers an-
tagandeinkomst.
Det angivna villkoret - förvärvsvillkoret - skall vara uppfyllt
genom att det för den försäkrade har fastställts en pensionsgmndande
inkomst som för ettvart av fem år uppgår till minst två gånger ett visst
belopp. Beloppet skall motsvara inkomstbasbeloppet. För år före år
2001 skall det dock motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt skall beaktas
endast sådan pensionsgrundande inkomst som har legat till gmnd för
pensionsrätt.
Vidare skall beaktas endast sådan pensionsgmndande inkomst som
fastställs senast det år då den försäkrade fyllt 70 år.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att för-
värvsvillkoret skulle anses uppfyllt om det för den försäkrade fastställs en
Prop. 1997/98:151
264
pensionsgrundande inkomst som för ettvart av fem år uppgår till ett visst
belopp eller som för ettvart av tre år uppgår till två gånger detta belopp.
Något undantag för pensionsgrundande inkomst som inte legat till grund
för pensionsrätt gjordes inte i Ds 1995:41.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt om för-
värvsvillkoret är utformat så att den försäkrade genom att uppfylla de
krav som uppställs kan anses ha tillräcklig anknytning till arbetslivet.
SAF och Industriförbundet har ansett att förvärvsvillkoret bör skärpas
betydligt genom att man exempelvis kräver en inkomst på två förhöjda
prisbasbelopp under tio år. En möjlighet att genom relativt kort yrkes-
verksamhet i landet få åtnjuta pension som till stor del är subventionerad
av staten skulle annars med en ökad internationalisering successivt öka
trycket på systemet.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts inledningsvis skall enligt
de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen särskilda regler gälla
för att pensionsgrundande belopp för bamår skall påverka den pension
som faktiskt skall betalas ut till en försäkrad. Motsvarande skall gälla
beträffande pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
Innebörden av de antagna riktlinjerna är att det för att pensionsgrun-
dande belopp för bamår och plikttjänstgöring slutligt skall ge upphov till
utbetalning av ålderspension skall krävas bl.a. att pensionsrätt motsvaran-
de lägst ett visst belopp - i princippropositionen benämnt lönebasbelopp
- har tillgodoräknats den försäkrade under åtminstone tre år. I Ds
1995:41 föreslås i stället att villkoret knyts endast till storleken av den
pensionsgmndande inkomsten. Vidare används inte termen lönebasbe-
lopp. Där föreslås i stället att ett inkomstbasbelopp - som i sak motsvarar
vad som tidigare benämnts lönebasbeloppet - skall tillskapas. Som
framgår av avsnitt 6.4 föreslår regeringen också att ett inkomstbelopp
skall tillskapas för det reformerade ålderspensionssystemet fr.o.m. år
2001.
För uppfyllandet av det angivna villkoret - förvärvsvillkoret - skall
enligt de antagna riktlinjerna tas i beaktande pensionsgmndande för-
värvsinkomster, socialförsäkringsersättningar m.m. samt den ålderspen-
sionsrätt som tillgodoräknas förtidspensionärer på grundval av an-
tagandeinkomst. Pensionsgrundande belopp för bakomliggande inkomst,
bamår och plikttjänstgöring samt pensionsrätt som förvärvats genom
delning mellan makar skall däremot inte kunna påverka bedömningen av
om förvärvsvillkoret har uppfyllts eller inte. Villkoret skall kunna
uppfyllas före eller efter den tid för vilken pensionsgrundande belopp för
bamår har tillgodoräknats. I det senare fallet blir pensionsrättema latenta
till dess villkoret har uppfyllts.
Med den i princippropositionen angivna utformningen av förvärvs-
villkoret var det således av betydelse hur stor sammanlagd pensionsrätt
som den pensionsberättigade hade tjänat in. Eftersom inte all pensionsrätt
- utan endast pensionsrätt gmndad på pensionsgrundande förvärvs-
inkomster m.m. - skulle tas med i bedömningen skulle i sådant fall
krävas särregistrering av ett antal olika pensionsrätter.
Syftet med förvärvsvillkoret är att ställa krav på viss anknytning till
arbetslivet för att pensionsgrundande belopp för bamår och plikttjänst-
göring, som finansieras av allmänna skattemedel, skall ge upphov till
Prop. 1997/98:151
265
faktisk utbetalning av pension. Detta syfte kan i lika hög grad uppnås
genom att, i stället för att låta förvärvsvillkoret vara beroende av att
pensionsrätt till ett visst belopp intjänats, kräva endast att den pensions-
grundande inkomsten och i förekommande fall pensionsgrundande
belopp för antagandeinkomst har uppgått till ett visst lägsta belopp under
ett visst antal år. Mot denna bakgrund förslogs i Ds 1995:41 att
förvärvsvillkoret skulle utformas efter den nu nämnda principen. Genom
att uppfyllandet av förvärvsvillkoret knöts enbart till storleken av de pen-
sionsgrundande inkomsterna och eventuella pensionsgrundande belopp
för antagandeinkomst, men inte till pensionsrätten, skulle inte heller
arvsvinster som tilldelats den enskilde - och som således inneburit en
ökning av pensionsrätten - komma att inverka på bedömningen. Även
detta var en önskvärd konsekvens, eftersom arvsvinstemas storlek inte
utgör något mått på en persons anknytning till förvärvslivet.
Enligt regeringens uppfattning bör förvärvsvillkoret utformas enligt
den princip som angetts i departementspromemorian, innebärande att
villkoret knyts enbart till storleken av den försäkrades pensionsgrundande
inkomster och pensionsgrundande belopp för antagandeinkomster. Prin-
cipen som sådan har heller inte mött någon kritik bland remissinstan-
serna.
Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att underlåten avgiftsbetalning en-
ligt förslaget kan påverka beräkningen av pensionsrätten och pensions-
grundande belopp för bamår. För att uppnå det s.k. förvärvsvillkoret
räcker det emellertid att pensionsgrundande inkomst har fastställts för
vart och ett av minst fem år med inkomster som uppgått till lägst två in-
komstbasbelopp. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tas inte
hänsyn till om avgifter för inkomsten har betalats eller inte. Lagrådet på-
pekar att följden kan bli att en person får pensionsgrundande inkomst
fastställd trots att han eller hon inte har betalat sina avgifter och att denna
pensionsgrundande inkomst sedan kan användas för att uppfylla för-
värvsvillkoret.
Den konsekvens som Lagrådet påpekar kan inte anses önskvärd. För att
situationen inte skall inträffa bör förvärvsvillkoret modifieras. Rege-
ringen föreslår därför att endast sådan pensionsgrundande inkomst som
har legat till grund för pensionsrätt skall beaktas vid bedömningen huru-
vida förvärvsvillkoret är uppfyllt.
En annan fråga är om de inkomstgränser som föreslagits i Ds 1995:41
innebär att kravet på anknytning till arbetslivet kan anses tillfreds-
ställande uppfyllt. Enligt förslaget där skulle det för den pensionsberät-
tigade ha fastställts pensionsgmndande inkomst - varmed likställs pen-
sionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst - som
för ettvart av fem år uppgår till minst ett förhöjt prisbasbelopp eller som
för ettvart av tre år uppgår till minst två gånger detta belopp.
Förslaget i Ds 1995:41 innebar alltså att det fanns två olika möjligheter
för den enskilde att uppfylla förvärvsvillkoret. Det skulle kunna ske
antingen genom intjänande av högre pensionsgmndande inkomster under
en kortare tid eller genom en längre tids anknytning till förvärvslivet men
med lägre inkomster. Den bedömning som årligen skulle göras av
huruvida förvärvsvillkoret var uppfyllt eller inte skulle utgå från det för
den enskilde mest förmånliga alternativet.
Prop. 1997/98:151
266
Under remissbehandlingen har framförts krav på att förvärvsvillkoret Prop. 1997/98:151
skulle skärpas väsentligt. Med det nuvarande förslaget skulle även perso-
ner som endast i mycket begränsad omfattning har varit yrkesverksamma
i landet kunna vara berättigade till pensionsgrundande belopp för bamår.
Enligt regeringens uppfattning bör målet vara att finna en rimligt avväg-
ning mellan de försäkrades intresse av att få ett faktiskt pensionsutfall
från pensionsgrundande belopp för bamår och statens intresse av att inte
åsamkas kostnader som inte kan anses motiverade. Även administrativa
hänsyn och informationshänsyn bör beaktas. Mot denna bakgmnd anser
regeringen att ett förvärvsvillkor som innebär krav på pensionsgmndande
inkomster (samt pensionsgmndande belopp för antagandeinkomster) om
två inkomstbasbelopp under minst fem år utgör en lämplig avvägning
mellan de olika intressen som nu nämnts. Samtidigt innebär detta i viss
mån en förenkling i förhållande till det tidigare föreslaget enligt vilket
förvärvsvillkoret kunde uppfyllas på två olika sätt.
Regeringen föreslår således att förvärvsvillkoret skall anses uppfyllt
om det för den försäkrade har fastställts en pensionsgrundande inkomst -
eller pensionsgmndande belopp för antagandeinkomst - motsvarande två
inkomstbasbelopp under minst vart och ett av fem år. (För år före år 2001
avses två förhöjda prisbasbelopp).
För att uppfylla förvärvsvillkoret bör således krävas att det för den för-
säkrade har fastställts en pensionsgmndande inkomst i en viss omfattning
och under viss tid. Även sådana pensionsgrundande inkomster som
fastställts för förfluten tid bör därvid beaktas. Som redovisats ovan i
avsnitt 7 är det endast den som är försäkrad för ålderspension som skall
kunna tjäna in pensionsgmndande inkomst. I princip skall endast
inkomster som tjänats in i Sverige kunna fastställas som pensions-
gmndande inkomst och ligga till gmnd för uppfyllandet av förvärvs-
villkoret. Genom Sveriges medlemskap EU och genom ikraftträdandet av
EES-avtalet den 1 januari 1994 är Sverige emellertid bunden av vissa
regler som avviker från vad som ovan anförts. Dessa andra regler finns,
förutom i Romfördraget, bl.a. i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egen-
företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I
artikel 3 i förordningen behandlas den s.k. likabehandlingsprincipen
innebärande att all diskriminering på gmnd av nationalitet är förbjuden.
Således torde det inte kunna krävas viss tids vistelse i ett land innan rätt
till en förmån inträder. I artikel 45 behandlas den s.k. samman-
läggningsprincipen, innebärande bl.a. att en viss tids försäkring, arbete
eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den ägt mm i en
annan medlemsstat, om sådan kvalifikationstid är en fömtsättning för rätt
att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten. En grundläggande
fömtsättning för sammanläggningsprincipens tillämpning är att det finns i
vart fall någon försäkringstid eller dylikt i landet att lägga samman med
tid i ett annat medlemsland.
Till följd av dessa bestämmelser torde ett krav att en person, som om-
fattas av förordningen 1408/71 och som tillgodoräknats pensionsgrun-
dande belopp för bamår eller plikttjänstgöring, skall ha en fastställd pen-
sionsgmndande inkomst motsvarande två förhöjda prisbasbelopp
(inkomstbasbelopp) under i vart fall fem år inte kunna upprätthållas. För
267
en person som omfattas av förordningen 1408/71 torde även fä godtas att Prop. 1997/98:151
förvärvsvillkoret uppfylls genom försäkring som anställd eller egen
företagare i ett annat EU- eller EES-land. För att klargöra hur för-
värvsvillkoret bör tillämpas beträffande arbetstagare som omfattas av
förordningen 1408/71 avser regeringen att föreslå att kommissionen
lägger fram ett förslag till rådet att ett tillägg görs till bilaga VI till för-
ordningen. Av detta tillägg bör framgå att förvärvsvillkoret är en beräk-
ningsregel för att tillgodoräknad pensionsrätt för bamår och plikttjänstgö-
ring skall ge rätt till pension.
Detta innebär att för en person som i övrigt uppfyller kraven för att
vara berättigad till pensionsgmndande belopp för bamår, skall för-
värvsvillkoret anses uppfyllt genom arbete i andra EU- eller EES-länder.
En fömtsättning härför bör emellertid vara att det för den pensionsberät-
tigade för i vart fall ett år fastställts en pensionsgrundande inkomst i
Sverige som uppgått till minst två inkomstbasbelopp.
Som ovan föreslagits bör det, för att förvärvsvillkoret skall vara upp-
fyllt, krävas att det för den försäkrade fastställts en pensionsgmndande
inkomst om minst två inkomstbasbelopp under minst fem år. Även för
den som hävdar sammanläggning med i utlandet intjänad inkomst skulle
kunna ställas samma krav. Emellertid är den inkomst som förvärvats
utomlands av utländsk arbetsgivare i regel inte skattepliktig i Sverige och
därför saknas kontrolluppgift eller liknande som gör det möjligt för
skattemyndigheten att kontrollera uppgiften. Av samma skäl som anförts
i avsnitt 11.5 är det inte heller möjligt att skattemyndigheten aviserar de
utländska inkomster som myndigheten får kännedom om. I stället skulle
kunna krävas att den som begär sammanläggning också skall anmäla
detta till försäkringskassan och visa att han haft sådan inkomst som be-
rättigar honom till sammanläggning för att på så sätt uppfylla för-
värvsvillkoret. Emellertid finns inte i alla EU- eller EES-länder några
centrala register med uppgifter om intjänad förvärvsinkomst utan i regel
registreras endast att personen är eller har varit försäkrad i landets ålders-
pensionssystem. Regeringen anser därför att om den pensionsberättigade
visar att han eller hon är eller har varit försäkrad i ett obligatoriskt
ålderspensionssystem på grund av arbete i annat EU- eller EES-land bör
det vara tillräckligt för att en sammanläggning med den i Sverige fast-
ställda pensionsgrundande inkomsten skall få ske. Om personen i fråga
har minst ett år med pensionsgrundande inkomst motsvarande två in-
komstbasbelopp och minst fyra års försäkringstid i annat EU- eller EES-
land skall förvärvsvillkoret anses uppfyllt. Den pensionsberättigade skall
då fullt ut vara berättigad till pension för pensionsgrundande belopp för
bamår.
Sammanfattningsvis anser regeringen att den som i Sverige fått fast-
ställt en pensionsgrundande inkomst om ett visst lägsta belopp för minst
ett år före det att bamet föddes och är eller har varit försäkrad som an-
ställd eller egenföretagare i ett obligatoriskt ålderspensionssystem i ett
EU/EES-land under minst fyra år skall var berättigad till pension på
pensionsgmndande belopp för bamår. Regeringen avser att verka för att
denna lösning accepteras av övriga länder och förs in i bilaga VI till
förordningen (EEG) 1408/71.
268
Som angetts ovan föreslås att förvärvsvillkoret skall kunna uppfyllas Prop. 1997/98:151
såväl före som efter det år för vilket pensionsgrundande belopp för bamår
har tillgodoräknats. Därvid bör beaktas även pensionsgmndande inkomst
som fastställts för år före lagstiftningens ikraftträdande år 1999. I det
reformerade pensionssystemet skall enligt förslaget pensionsgmndande
inkomst beräknas fr.o.m. år 1960. Beräkningen föreslås ske utifrån de
pensionspoäng för tilläggspension som finns registrerade. Därmed inne-
fattas i förekommande fall pensionspoäng som härrör från en förtids-
pensionärs antagandepoäng. Hur pensionsgmndande inkomst för år före
år 1999 skall beräknas kommer att utvecklas i avsnitt 15.5.
I de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen har inte uppställts
någon gräns, relaterad till den försäkrades ålder eller till tidpunkten för
uttag av ålderspension, när förvärvsvillkoret senast måste vara uppfyllt.
Villkoret skulle därmed - eftersom pensionsgmndande inkomst kan
fastställas hur högt upp i åren som helst - kunna bli uppfyllt ända fram
till dess den försäkrade avlider. Uttryckt på annat sätt kan en person
följas av latenta pensionsgrundande belopp för bamår (eller plikttjänst-
göring) under en mycket lång tid och även efter ålderspensioneringen.
Då det inte kan anses vara en rimlig ordning att latenta pensionsgmn-
dande belopp på detta sätt skall kunna följa den försäkrade långt efter
pensioneringstillfället, bör en övre åldersgräns för uppfyllandet av för-
värvsvillkoret uppställas.
Regeringen föreslår därför att det vid bedömningen av om förvärvsvill-
koret är uppfyllt eller inte, skall beaktas endast sådan pensionsgmndande
inkomst som fastställts senast det år då den försäkrade fyller 70 år.
Pensionsgmndande inkomst som fastställs senare skall inte i något fall
medräknas, vare sig den är hänförlig till tid före eller efter det året.
Uppgifter om den latenta pensionsrätten behöver därför inte längre sparas
efter det året då den försäkrade har fyllt 70 år.
Innebörden av förslaget blir således att villkoret aldrig kan uppfyllas
senare än det år då den försäkrade fyller 70 år (genom förvärvsarbete det
år personen i fråga fyller 69 år). Däremot bör en sänkning av den pen-
sionsgmndande inkomsten - exempelvis efter ett överklagande - för år
före det år den pensionsberättigade fyller 70 som sker senare kunna
medföra att den som tidigare ansetts ha uppfyllt förvärvsvillkoret inte
längre skall anses ha uppfyllt detta.
Av skäl som kommer att utvecklas närmare i avsnitt 13.2 föreslås nu
att pensionsgrundande belopp för bamår och plikttjänstgöring skall till-
godoräknas uteslutande i fördelningssystemet fram till dess att för-
värvsvillkoret är uppfyllt. Även om villkoret uppfylls senare bör inte den
pensionsrätt som tillgodoräknats i fördelningssystemet överföras till pre-
miepensionssystemet.
Att förvärvsvillkoret uppfylls kan sägas innebära att pensionsrätt som
tillgodoräknats på gmndval av pensionsgrundande belopp för bamår eller
plikttjänstgöring blir en del av den pensionsbehållning på vilken pension
skall till fullo beräknas. Om villkoret uppfylls först sedan pension böijat
uppbäras uppkommer frågan om detta skall föranleda retroaktiv höjning
av pensionen. Som framgår av avsnitt 18.1 föreslår regeringen att så inte
skall ske.
269
Prop. 1997/98:151
I avsnitt 13 lämnas en översiktlig redogörelse för hur pensionsgrundande
inkomster och pensionsgrundande belopp bör beräknas och hur pensions-
rätt bör fastställas i det reformerade ålderspensionssystemet. Där föreslås
att beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för bamår
skall fattas sedan skattemyndigheten fattat beslut om pensionsgrundande
inkomst. Besluten om pensionsgmndande belopp för bamår kommer att
kunna fattas tidigast under slutet av året efter intjänandeåret. I samma
avsnitt föreslås att dessa beslut skall fattas av den allmänna för-
säkringskassan.
Tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för bamår bör inte
förutsätta någon ansökan från den försäkrade utan detta bör i de allra
flesta fall ske med ledning av tillgängliga folkbokföringsuppgifter m.m.
som finns registrerade. Beslut torde i stor utsträckning ske genom auto-
matisk databehandling. Den försäkrade bör dock genom en anmälan eller
en ansökan kunna påverka innehållet i besluten på olika sätt. T.ex. bör,
som beskrivits i det föregående, två föräldrar själva kunna avgöra vem av
dem som skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår.
Som framgått tidigare kan personer som förvärvsarbetar i Sverige till
följd av reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 vara berättigade till pen-
sionsgmndande belopp för bamår trots att de inte är bosatta här. Eftersom
dessa personer inte är folkbokförda här i landet kommer de inte att kunna
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår med automatik. I fall
av detta slag får därför krävas att de hos den försäkringskassa där de skall
vara inskrivna begär att sådant pensionsgmndande belopp tillgodoräknas
dem. Till ledning för bedömningen av om rätt till pensionsgmndande
belopp för bamår föreligger torde det vara lämpligt att försäkringskassan
i dessa fall begär att den försäkrade företer bevis om att han eller hon är
vårdnadshavare för och bor tillsammans med bam i aktuell ålder, t.ex. i
form av intyg från hemlandets folkbokförings- eller socialförsäkrings-
myndighet. Därvid bör den anses vara vårdnadshavare för ett bam som
enligt hemlandets lagstiftning anses som vårdnadshavare (eller mot-
svarande) för bamet.
Det generella förfaringssättet för tillgodoräknande av pensionsgrun-
dande belopp för bamår kommer i princip att ske i tre steg. Först konsta-
teras vilka personer som i och för sig uppfyller villkoren för att kunna
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår. Eftersom endast en
av två föräldrar skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår
för samma tid, måste därefter fastställas vilka personer som faktiskt skall
tillgodoräknas sådan rätt. Därvid skall beaktas eventuella anmälningar
om vem av två berättigade föräldrar som skall tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår samt eventuell överlåtelse av rätten att till-
godoräknas pensionsgmndande belopp. Slutligen beräknas det pensions-
gmndande beloppet för dem som faktiskt skall tillgodoräknas beloppet
för det aktuella året.
Försäkringskassornas beslutsunderlag kommer - med undantag för de
fall då den som skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår
inte är folkbokförd i Sverige - i allt väsentligt att kunna sammanställas
genom ADB-bearbetningar. Hos Riksförsäkringsverket kommer att in-
270
rättas nya register (se även avsnitt 27.9) för bl.a. de uppgifter som behövs
för besluten om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för bam-
år. Från folkbokföringsregistren aviseras nödvändiga folkbokföringsupp-
gifter. Uppgifterna bearbetas i Riksförsäkringsverkets register i syfte att
fastställa vilka personer som faktiskt skall tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för bamår. Från skattemyndigheten inhämtas därefter
uppgift om den pensionsgmndande inkomst som fastställts för varje
berättigad person. Den person för vilken hänsyn skall tas till utländsk
inkomst såväl vid bestämmandet av vilken inkomst som skall räknas in i
utfyllnadsinkomsten enligt beräkningsaltemativ 1 och 2 (se avsnitt 11.5)
som vid bedömningen av vilken av föräldrarna som har lägst pensions-
underlag (se avsnitt 11.3), skall anmäla detta till försäkringskassan. Där-
efter beräknas de olika pensionsgrundande beloppen, bl.a. det pensions-
gmndande beloppet för bamår.
Regeringens bedömning: Pensionsrätt för studier med studiemedel
skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade ålderspen-
sionssystemet fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen
av pensionsrätt för studier med studiemedel bör dock behandlas i
samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet.
Promemoriornas förslag: Regeringens bedömning överensstämmer
med förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:67.
Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet har ingen erinran mot
bedömningen. Riksgäldskontoret anför att pensionsrätt för studier måste
finansieras inom det generella studiestödssystemet och att kostnaderna
bör täckas genom i första hand en sänkning av studiebidraget. Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har ansett att kost-
nadsnivån i pensionssystemet är alltför hög och har därför avvisat försla-
get om pensionsrätt för studier. Högskoleverket har inga synpunkter på
systemets tekniska utformning så länge hänsyn tas till de högskole-
studerandes villkor samt avvägningen mellan de resurser som satsas på
själva högskolestudierna och pensionsrätt för studier sker med hänsyns-
tagande till effekterna på rekryteringen till högskolestudier och till vikten
av att motverka en social snedrekrytering till högre utbildning.
Ungdomsstyrelsen delar det principiella ställningstagandet beträffande
pensionsrätt för studier men understryker att det är viktigt att pensionsrätt
för studier utgör ett reellt tillskott för den enskilde. Centrala
studiestödsnämnden accepterar att pensionsrätt för studier skall grundas
på utbetalt studiebidrag men anför att bidraget inte skall vara beskattat
samt att pensionsrätt - i enlighet med Studiestödsutredningens förslag -
bör tillgodoräknas genom att pensionsavgift tas ut på ett obeskattat
studiebidrag. Flera remissinstanser anser att de föreslagna nivåerna för
pensionsrätt för studier är för låga. Sveriges akademikers central-
organisation (SACO) anser att högskolestudier, inklusive doktorand-
Prop. 1997/98:151
271
studier och stipendiefinansierad forskningstid, i pensionshänseende skall Prop. 1997/98:151
likställas med utfört arbete och kompenseras med 75 % av
genomsnittsinkomsten för alla försäkrade. Enligt SACO skall detta även
gälla retroaktivt från år 1960. Även Uppsala studentkår förespråkar att
pensionsrätt för studier tillgodoräknas på denna nivå samt avstyrker att
pensionsrätten sammankopplas med studiemedelssystemet. Tjänste-
männens centralorganisation (TCO) anser att pensionsrätt för studier bör
motsvara minst 50 % av genomsnittsinkomsten och ges även för studier
före år 1995. TCO ifrågasätter vidare kopplingen till bidragsdelen i
studiemedelssystemet och förordar i stället ett fiktivt belopp som
tillgodoräknas vid sådan utbildning som är studiemedelsberättigande.
Sveriges förenade studentkårer anser att studier skall i pen-
sionshänseende likställas med plikttjänstgöring och således grunda pen-
sionsrätt med ett pensionsgrundande belopp motsvarande 50 % av
genomsnittsinkomsten samt att även deltidsstudier skall ge pensionsrätt.
Stockholms universitets studentkår anser att pensionsrätt för studier skall
tillgodoräknas med motsvarande konstruktion som vid pensionsrätt för
bamår samt att pensionsrätt skall tillgodoräknas åtminstone från år 1964,
då studiemedelssystemet infördes. Även Civilekonomerna anser att pen-
sionsrätt för studier skall tillgodoräknas med motsvarande konstruktion
som vid pensionsrätt för bamår även för förfluten tid. Sveriges pensionä-
rers riksförbund anser att de regler som föreslås för bamår i tillämpliga
delar skall gälla även för studier och för plikttjänstgöring. För förfluten
tid skall lika lång tid beräknas för alla.
Flertalet av ovan redovisade remissinstanser har yttrat sig såväl när
förslaget presenterades i Ds 1995:41 som när det presenterades i Ds
1997:67.1 sådana fall har de senaste remissynpunkterna redovisats här.
Skälen för regeringens bedömning: Pensionsarbetsgruppen föreslog i
sitt betänkande att pensionsrätt för studier skulle kunna tillgodoräknas
vid studier på högskolenivå eller liknande. Arbetsgruppen fann att en
lösning borde sökas inom ramen för studiemedelssystemet. Den tekniska
konstruktion som presenterades var att studiebidraget inom studiemedels-
systemet skulle bli pensionsgmndande. För att åstadkomma detta skulle
studiebidraget göras skattepliktigt samt höjas och avpassas så att den
studerandes disponibla inkomst inte skulle sänkas på gmnd av den be-
skattning eller det uttag av egenavgifter som skulle ske. Ålders-
pensionsavgift skulle erläggas till hälften i form av egenavgift och till
hälften i form av avgiftsbetalning av staten.
I de riktlinjer som föreslogs och antogs av riksdagen slogs fast att pen-
sionsrätt för framtiden skall kunna tillgodoräknas för studier med stu-
diemedel fr.o.m. år 1995 samt att ett beskattat studiebidrag innebar en
rimlig nivå för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier. Det instäm-
des vidare i arbetsgruppens bedömning att omläggningen av studie-
medelssystemet skulle ske på ett sådant sätt att det genomsnittligt sett inte
uppkommer vare sig ökade eller minskade skatteintäkter på de stude-
randes si doinkomster, men man fann å andra sidan att det kunde vara
förenat med betydande praktiska svårigheter att utforma studiemedels-
systemet så att sådana konsekvenser undviks. Med hänsyn härtill ansågs
att den närmare tekniska utformningen av pensionsrätt för studier borde
beredas vidare.
Regeringen tillsatte därefter en utredning för översyn av studiestöds-
systemet. Utredningen, som antog namnet Studiestödsutredningen, hade
enligt direktiven (dir. 1994:148) till uppgift att bl.a. med utgångspunkten
att studiebidrag inom studiemedelssystemet skulle skattläggas, föreslå en
procentsats för uppräkning av bidraget.
Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen övervägdes en
annan utformning av pensionsrätt för studier än det förslag Pensions-
arbetsgruppen presenterade. I Ds 1995:41 omnämndes en lösning som
tekniskt liknade det föreslagna systemet för pensionsrätt för plikttjänst-
göring. En fiktiv inkomst, ett pensionsgrundande belopp, skulle beräknas
för studerande med studiebidrag och därefter skulle pensionsrätt till-
godoräknas med ett belopp som motsvarar 18,5 % av det pensionsgrun-
dande beloppet. Detta skulle beräknas med utgångspunkt i varje enskilt
utbetalat obeskattat studiebidrag, och skulle räknas upp schablonmässigt
med en procentsats som beaktade uttag av kommunalskatt och eventuellt
även ökande skatteuttag på inkomster vid sidan av studiebidraget. Staten
skulle erlägga hela ålderspensionsavgiften. I avvaktan på resultatet av
Studiestödsutredningens arbete lämnades dock inget förslag till teknisk
lösning av pensionsrätt för studier med studiemedel i Ds 1995:41.
Studiestödsutredningen överlämnade i juni 1996 sitt betänkande Sam-
manhållet studiestöd (SOU 1996:90). Enligt utredningens förslag skall
bl.a. nuvarande studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) ersättas av ett nytt, sammanhållet
studiestöd med olika bidragsnivåer för olika studerandegrupper. Utred-
ningen uttalade sig för att bidragen i det nya systemet skulle vara obe-
skattade men att en pensionsavgift skulle tas ut på det obeskattade
studiebidraget. I enlighet med direktiven redovisade utredningen också
nivåer för beskattat studiebidrag.
Utredningens förslag har ännu inte blivit föremål för lagstiftning.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1997/98:1, utg. omr. 15)
redovisat avsikter att återkomma med förslag till förändrade regler om
studiestöd för genomförande år 2000.
Enligt de antagna riktlinjerna skall pensionsrätt för studier med
studiemedel vara knuten till faktiskt utgående studiebidrag. Kopplingen
mellan å ena sidan studiestödssystemet och å andra sidan den tekniska
konstruktionen av pensionsrätt för studier är således stark. Det har även
ansetts angeläget att beslut om eventuella förändringar av nivån för pen-
sionsrätt för studier inte kan fattas isolerat från beslut om studiebidragets
nivå. Det förefaller därför mindre lämpligt att nu lägga fram ett förslag
om den tekniska konstruktionen av pensionsrätt för studier med
studiemedel innan den planerade reformeringen av studiestödssystemet
har kunnat genomföras.
Mot bakgrund av att regeringen avser att återkomma med ett förslag
om förändrade regler för studiestöd med ikraftträdande år 2000, dvs. en-
dast ett år efter det att det reformerade pensionssystemets regler träder i
kraft, samt på grund av det nära samband som finns mellan studiestöds-
regleringen och den tekniska konstruktionen för pensionsrätt för studier
med studiemedel, lägger regeringen således nu inga konkreta förslag om
den tekniska utformningen av sådan pensionsrätt. Denna fråga bör i stäl-
Prop. 1997/98:151
273
let övervägas vidare under den fortsatta beredningen av Studiestödsutred-
ningens förslag.
Det kan i detta sammanhang påpekas att regeringen föreslår att vissa
former av utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd - i likhet med vad som
gäller inom nuvarande pensionssystem - skall vara pensionsgrundande i
det reformerade ålderspensionssystemet (jfr avsnitt 8.1).
Att konkreta regler om pensionsrätt för studier som omfattas av
studiemedelssystemet inte läggs fram här innebär emellertid att pensions-
rätt för framtida sådana studier inte kan tillgodoräknas förrän fr.o.m. år
2000. Enligt de antagna riktlinjerna skall pensionsrätt för studier med
studiemedel kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Ett tillgodoräknande
av pensionsrätt för sådana studier för tid innan Studiestödsutredningens
förslag blivit föremål för lagstiftning, dvs. år 2000, måste grunda sig på
en metod med en fiktiv inkomst, ett pensionsgrundande belopp. Som
ovan nämnts skall pensionsrätt för studier med studiemedel vara knuten
till faktiskt utgående studiebidrag och tillgodoräknas på en nivå
motsvarande det under respektive år erhållna studiebidraget med
justeringar för effekterna av en tänkt skattläggning. Det schablonbelopp
som skulle behöva bestämmas för tillgodoräknande av pensionsrätt för
förfluten tid bör beräknas på motsvarande sätt. Ett sådant belopp har
utgångspunkt i det till den studerande för vaije år faktiskt utbetalda
studiebidraget. Denna modell förutsätter att Centrala studiestödsnämnden
bevarar erforderliga uppgifter.
Vid bestämmandet av schablonbeloppets storlek måste en hypotetisk
jämförelse göras med ett skattepliktigt studiebidrag och hänsyn härvid tas
till kommunalskattesatsema. Vidare måste beaktas att sidoinkomster
skulle ha blivit skattepliktiga i större utsträckning än med nuvarande
system, vilket i sin tur beror på det skattepliktiga studiebidragets samspel
med det allmänna grundavdraget vid taxeringen.
Inom Regeringskansliet har gjorts vissa beräkningar av vilken upp-
räkning sfaktor som borde användas. Beräkningarna har grundats på 1997
års uppgifter hämtade ur hushålls- och inkomstundersökningen för stude-
rande med studiebidrag. Beräkningarna ger vid handen en uppräkning av
utgående studiebidrag med hänsyn till gällande skatteregler skulle behöva
ske med 38,5 %.
Av ovan nämnda skäl lägger vi emellertid inte heller för förfluten tid
nu något förslag om den tekniska konstruktionen av pensionsrätt för stu-
dier med studiemedel. Även denna fråga bör beredas ytterligare i sam-
band med Studiestödsutredningens förslag. Vid utformningen av ett
sådant förslag bör även närmare övervägas vilka villkor som i före-
kommande fall skall gälla för att ett pensionsgrundande belopp för
studier skall kunna tillgodoräknas och senare ge upphov till faktiskt
pensionsutfall.
Att konkreta förslag till regler för tillgodoräknande av pensionsrätt för
studier som omfattas av studiemedelssystemet inte lämnas här kommer
inte att få några praktiska konsekvenser. Pensionsrätt kommer ändå att
kunna tillgodoräknas i enlighet med de av riksdagen antagna riktlinjerna.
Prop. 1997/98:151
274
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pensionsgrundande inkomst och pensions-
grundande belopp skall fastställas tidigast fr.o.m. det år då den försäk-
rade fyller 16 år. Någon övre åldersgräns för fastställande av
pensionsgrundande inkomst skall inte finnas. I formellt avseende skall
det inte heller finnas någon övre åldersgräns för fastställande av
pensionsgrundande belopp om inget annat följer av förutsättningarna
för tillgodoräknande av beloppet.
För det år då den försäkrade avlider skall pensionsgrundande
inkomst eller pensionsgrundande belopp inte fastställas. Om makar
har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för
premiepension skall dock pensionsgrundande inkomst fastställas för
den överförande maken även för det år då han eller hon - men inte
maken eller makan - avlider.
Pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast under förutsätt-
ning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvs-
arbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till
minst 24 % av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring (AFL). Någon motsvarande begränsning skall inte finnas för
fastställande av pensionsgrundande belopp.
Pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp
skall fastställas endast i den mån dessa sammanlagt under året inte
överstiger en viss nivå, det s.k. intjänandetaket. Intjänandetaket skall
motsvara 7,5 inkomstbasbelopp. För åren 1999 och 2000 skall det
dock motsvara 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Om pensionsgrundande
belopp tillsammans med den fastställda pensionsgrundande inkomsten
skulle komma att överstiga intjänandetaket skall belopp från vilka det
skall bortses avräknas i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp för barnår,
2. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring,
3. pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst,
4. inkomst av annat förvärvsarbete,
5. inkomst av anställning.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att den nedre gränsen för
pensionsgrundande inkomst bör avse inkomsten före avdrag för de
allmänna egenavgiftema. Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län
menar att den för visst år överskjutande delen av inkomst över 7,5
basbelopp bör kunna tillgodoräknas de år inkomsten understiger 7,5 bas-
belopp.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 8 redovisat
förslag om vilka slag av inkomster som skall vara pensionsgmndande och
om de särskilda villkor som skall gälla för att en försäkrad skall kunna
275
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. För att pensionsgrundande Prop. 1997/98:151
inkomst eller pensionsgrundande belopp skall fastställas för den
försäkrade föreslås därutöver, i enlighet med de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen, gälla vissa allmänna villkor. Det rör sig dels om
åldersgränser, dels om beloppsgränser.
Regeringen föreslår i avsnitt 6.5 att basbeloppet fr.o.m. år 1999 skall
benämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Som tidigare
har påpekats används de föreslagna benämningarna ibland även avseende
tid före år 1999.
Åldersgränser m.m.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall
rätt till pension i det reformerade systemet inte kunna tjänas in före det år
då den försäkrade fyller 16 år. Med hänsyn härtill saknas anledning att
för tid dessförinnan fastställa pensionsgrundande inkomst eller pensions-
grundande belopp för den försäkrade. I det lagförslag som nu läggs fram
föreslås därför att varken pensionsgrundande inkomst eller pensions-
grundande belopp skall fastställas för år före det år då den försäkrade
fyller 16 år. Detta stämmer överens med de regler för beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst som gäller i dagens ATP-system.
Förslaget till reformerat pensionssystem präglas av ett stort mått av
flexibilitet när det gäller tidpunkten för pensionering. 1 enlighet med de
antagna riktlinjerna föreslår vi att det - till skillnad från vad som gäller
inom ATP-systemet - inte skall finnas någon övre åldersgräns för intjä-
nande av pensionsrätt på grundval av förvärvsarbete. Enligt det förslag
som nu läggs fram kan därför pensionsgrundande inkomst fastställas för
en försäkrad även efter 64 års ålder och i princip hur högt upp i åldrarna
som helst.
Eftersom vårt förslag innebär att någon övre åldersgräns för fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst inte skall finnas, kan i princip
även socialförsäkringsförmåner grunda pensionsrätt efter 64 års ålder.
Denna möjlighet begränsas dock i praktiken av att dessa förmåner van-
ligtvis inte kan utges efter det att den försäkrade uppnått en viss ålder.
För det år då den försäkrade avlider föreslogs i Ds 1995:41, i likhet
med vad som gäller inom ATP-systemet, att pensionsgrundande inkomst
inte skall fastställas. Under den fortsatta beredningen har frågan upp-
kommit om det finns skäl att, i en situation då makarna omfattas av den i
avsnitt 14 föreslagna ordningen för överföring av pensionsrätt för
premiepension, ompröva tidigare gjorda överväganden att pensionsrätt
inte skall fastställas för det år då den försäkrade avlider.
Bakgrunden till att pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande
belopp eller pensionsrätt hittills inte har föreslagits bli fastställda för det
år då den försäkrade avlider är bl.a. att ett fastställande av pensionsrätt
för dödsfallsåret inte har någon betydelse för individen. Inte heller för en
efterlevande make har ett sådant fastställande någon nämnvärd betydelse
i pensionshänseende. Omständigheterna är emellertid annorlunda när två
makar är anslutna till ordningen om överföring av pensionsrätt för
premiepension och den överförande maken avlider. I en sådan situation
skall, som beskrivits ovan, hela den pensionsrätt för premiepension som
276
den överförande maken tjänar in under ett år föras över till den mot-
tagande maken på grund av en bindande överenskommelse makarna
emellan. Pensionsrätten för premiepension skall alltså tillgodoräknas
någon annan än den som faktiskt har tjänat in den, nämligen den efter-
levande maken. Till skillnad från vad som normalt gäller beträffande
sådan pensionsrätt som tjänas in under dödsfallsåret har således den
överförande makens pensionsrätt för premiepension i denna situation en
faktisk betydelse för den efterlevande, mottagande, makens pensionsrätt
och i förlängningen utgående pension. Det kan härvid röra sig om icke
obetydliga belopp, särskilt om den överförande maken har haft relativt
höga inkomster och avlider sent under året.
Med hänsyn härtill får det i denna speciella situation anses lämpligt att
den mottagande maken skall kunna tillgodoräknas även den pensionsrätt
som den överförande maken har tjänat in under dödsfallsåret. Ytterligare
ett skäl för denna ståndpunkt är att överföringen grundar sig på en mellan
makarna bindande överenskommelse som inte kan brytas - vare sig ensi-
digt eller av makarna gemensamt - med omedelbar verkan och som båda
makarna har haft anledning att kunna inrätta sig efter.
Eftersom pensionsrätt för premiepension först fastställs för den över-
förande maken för att därefter överföras till den mottagande maken,
måste pensionsrätt för premiepension fastställas för den överförande
maken även för dödsfallsåret.
Mot denna bakgrund bör, om makar har anmält anslutning till ord-
ningen för överföring av pensionsrätt för premiepension, pensionsrätt för
premiepension fastställas för den överförande maken även för det år då
denne avlider, vilket regeringen också föreslår i avsnitt 13.2. Det sagda
innebär att det även för det år då den överförande maken avlider måste
fastställas en pensionsgrundande inkomst för honom eller henne i nu
angiven situation.
Regeringen föreslår alltså att det för den överförande maken skall fast-
ställas pensionsgrundande inkomst även för det år då denne avlider, om
makarna då omfattas av ordningen för överföring av pensionsrätt för
premiepension samt under förutsättning att den mottagande maken inte
har avlidit under samma år.
En särskild fråga är om även pensionsgrundande belopp för bamår,
plikttjänstgöring och förtidspension skall fastställas i den här beskrivna
situationen.
För att en försäkrad skall få tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. För tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp för bamår krävs enligt vad som föreslås i
avsnitt 11 bl.a. att en förälder under hela det aktuella året har varit bosatt
i Sverige och har varit försäkrad för inkomstpension här. Av detta följer
att en förälder som avlider under året aldrig kan uppfylla villkoren för
tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för bamår. Att ändra vill-
koren endast på gmnd av att vissa makar som omfattas av reglerna om
överföring av pensionsrätt för premiepension skall få pensionsrätt fast-
ställd även för dödsfallsåret kan inte anses motiverat. Ofta är dessutom
den efterlevande maken också förälder och kan som sådan själv tillgodo-
räknas pensionsgmndande belopp för bamår.
Prop. 1997/98:151
277
Det får anses vara en fördel att pensionsgrundande belopp i pensions-
rättshänseende under dödsfallsåret behandlas på ett enhetligt sätt. Efter-
som pensionsgrundande belopp för bamår enligt vad som beskrivits ovan
inte kan tillgodoräknas i denna situation bör således inte heller andra
pensionsgrundande belopp kunna grunda pensionsrätt. Beträffande
pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring kan det dessutom för-
väntas röra sig endast om sällsynta undantagsfall då en gift total-
försvarspliktig, som omfattas av ordningen för överföring av pensionsrätt
för premiepension och som överför sådan pensionsrätt, avlider under
samma år som han eller hon har uppfyllt villkoren för tillgodoräknande
av pensionsgmndande belopp. Härtill kommer att det för pensions-
gmndande belopp skall betalas statlig ålderspensionsavgift men inte
någon allmän pensionsavgift av den enskilde. Även på grund härav kan
ifrågasättas om pensionsgmndande belopp skall grunda pensionsrätt
under dödsfallsåret. Slutligen kan det inte helt uteslutas att det kan finnas
en viss drivkraft för sådana personer som är berättigade till pensions-
gmndande belopp för antagandeinkomst att se till att omfattas av ord-
ningen för överföring av pensionsrätt för premiepension för att däri-
genom komma i åtnjutande av möjligheten att även för dödsfallsåret
kunna överföra pensionsrätt.
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att pensionsgmndande
belopp för den överförande maken under dödsfallsåret inte bör fastställas
och pensionsrätten således grundas endast på den pensionsgmndande
inkomsten, vilket regeringen således föreslår.
Inte heller när det gäller fastställande av pensionsgmndande belopp har
i de antagna riktlinjerna ställts upp någon generell övre åldersgräns.
Pensionsgmndande belopp för bamår skall dock, av skäl som angetts i
avsnitt 11, inte kunna tillgodoräknas för år efter det år då den försäkrade
fyller 64 år. I realiteten kommer det även i fråga om övriga pensions-
grundande belopp att finnas en övre åldersgräns, eftersom de förmåner
som ligger till gmnd för beräkningen av dessa belopp inte kan utges efter
viss ålder.
Inom ATP-systemet gäller att pensionsgmndande inkomst inte skall
beräknas för år då den försäkrade under hela året har uppburit hel ålders-
pension. I princippropositionen uttalades det att någon sådan begränsning
inte borde finnas i det reformerade pensionssystemet. En sådan begräns-
ning skulle strida mot livsinkomstprincipen och motverka tanken att den
enskilde i princip skall kunna fortsätta att arbeta och tjäna in pensionsrätt
så länge han eller hon önskar. Regeringen instämmer i den tidigare gjorda
bedömningen och anser att någon motsvarande regel inte bör finnas i det
reformerade systemet.
Beloppsgränser
Inom dagens ATP-system gäller att inkomster av anställning och
inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgmndande endast i den
mån dessa under ett år sammanlagt överstiger ett förhöjt prisbasbelopp.
Vid fastställande av pensionsgmndande inkomst görs således ett avdrag
med ett förhöjt prisbasbelopp från den taxerade inkomsten för året.
Prop. 1997/98:151
278
Någon motsvarighet till det redovisade basbeloppsavdraget föreslås Prop. 1997/98:151
inte finnas i det reformerade pensionssystemet, utan pensionsrätt skall i
princip kunna tjänas in från den första kronans inkomst vaije år. Enligt de
antagna riktlinjerna för pensionsreformen skulle det emellertid inte
beräknas någon pensionsgrundande inkomst för den försäkrade, om
summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och socialför-
säkringsersättningar m.m. inte uppgick till minst 25 % av pris-
basbeloppet. Skälet till detta var att den som hade inkomster under-
stigande denna nivå inte var skyldig att avge självdeklaration och att det
inte borde komma i fråga att inrätta ett särskilt taxeringsförfarande för att
på grundval av kontrolluppgifter kunna fastställa pensionsgrundande
inkomst såvitt gällde sådana begränsade inkomster.
Riksdagen har därefter beslutat (bet. 1994/95:SkU20, rskr. 1994/95:320)
att sätta ned det allmänna grundavdraget från 25 % till 24 % av
prisbasbeloppet. Som en följd härav har skyldigheten att avge själv-
deklaration ändrats till att avse den som har haft inkomster uppgående till
minst 24 % av det för året fastställda prisbasbeloppet. I Ds 1995:41
föreslogs därför att den nivå under vilken pensionsgrundande inkomst
inte skall fastställas skulle bestämmas till 24 % av basbeloppet.
Regeringen instämmer i departementspromemorians förslag och föreslår
alltså att pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast om den för-
säkrades inkomst av anställning och annat förvärvsarbete sammanlagt
uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet.
I avsnitt 8.2 har regeringen föreslagit att en allmän pensionsavgift som
debiteras den försäkrades inkomster skall dras ifrån vid beräkningen av
den pensionsgrundande inkomsten. Som RSV har anfört bör den nedre
gränsen för fastställande av pensionsgrundande inkomst avse inkomst-
erna före detta avdrag. I annat fall skulle allmän pensionsavgift kunna
komma att påföras trots att pensionsgrundande inkomst inte har fast-
ställts. Regeringen föreslår därför att pensionsgrundande inkomst skall
fastställas endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande
före avdrag för allmän pensionsavgift uppgår till minst 24 % av prisbas-
beloppet enligt AFL, vilket motsvarar 8 736 kr år 1998.
Den föreslagna lösningen innebär således att den pensionsgrundande
inkomsten kan understiga 24 % av prisbasbeloppet. Motsvarande situa-
tion kan uppkomma vid bristande avgiftsbetalning.
Den föreslagna regeln innebär inte heller att inkomster som ligger
under 24 % av prisbasbeloppet aldrig kan bli pensionsgrundande utan att
en tröskel måste passeras. Om detta väl sker, skall pensionsrätt tillgodo-
räknas för hela inkomsten, dvs. inkomsten är i sådant fall i sin helhet
pensionsgrundande.
Det här behandlade gränsbeloppet, 24 % av prisbasbeloppet, gäller
bara för fastställande av pensionsgrundande inkomst, dvs. inkomst här-
rörande från förvärvsarbete eller socialförsäkringsersättningar m.m.
Något förslag om en motsvarande nedre beloppsgräns för pensions-
grundande belopp lämnar vi däremot inte.
279
Tak för intjänande av pensionsrätt
Prop. 1997/98:151
Inom dagens ATP-system gäller vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst att inkomster överstigande det s.k. förmånstaket om 7,5 prisbas-
belopp enligt AFL inte skall beaktas. Inkomster som under ett år
överstiger den nivån ger således inte något tillskott i pensionsrättshän-
seende.
Vid fastställandet av prisbasbeloppet fr.o.m. år 1995 gäller regler som
innebär att förändringarna i det allmänna prisläget från ett år till ett annat
beaktas endast till viss del. I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår
regeringen emellertid förändringar med innebörden att basbeloppet skall
återställas fullt ut fr.o.m. år 2000. Förmånstaket inom ATP fastställs dock
för samtliga år med ledning av prisbasbeloppet sedan detta ökats på så
sätt att förändringarna i det allmänna prisläget beaktas fullt ut, dvs. med
ett förhöjt prisbasbelopp. Prisbasbeloppet för år 1998 är 36 400 kr medan
det på det angivna sättet förhöjda prisbasbeloppet för samma år
motsvarar ett belopp om 37 100 kr. Förmånstaket motsvaras således för
år 1998 av ett belopp om 278 250 kr.
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall det även i det
reformerade ålderspensionssystemet finnas ett tak, ovanför vilket
pensionsrätt inte skall kunna tjänas in. Detta tak, i det följande benämnt
intjänandetak, kommer enligt riktlinjerna initialt att sammanfalla med
förmånstaket inom ATP-systemet, dvs. summan av den enskildes
pensionsgrundande inkomster skall högst kunna uppgå till 7,5 förhöjda
prisbasbelopp. För följande år skall intjänandetaket emellertid inte längre
följa prisutvecklingen utan i stället följa den allmänna inkomstutveck-
lingen. Som kommer att framgå av avsnitt 29 föreslår vi att motsvarande
ändring skall ske inom ATP-systemet.
Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län har föreslagit att
inkomster som överstiger taket, dvs. 7,5 prisbasbelopp, skall kunna
tillgodoräknas för år då inkomsten understiger taket och att begräns-
ningsregeln i stället bör utformas så att livsinkomsten högst får uppgå till
7,5 prisbasbelopp multiplicerat med antalet intjänandeår. Enligt regering-
ens uppfattning skulle en sådan regel strida mot de ovan redovisade
intentionerna med reformen eftersom mycket höga inkomster under visst
år skulle ge pensionsrätt i det allmänna systemet om de kunde fördelas ut
över år med lägre inkomster. Vidare kommer den pensionsrätt som upp-
kommer på detta sätt inte att motsvaras av inbetalda avgifter till ålders-
pensionssystemet, eftersom sådana avgifter skall begränsas för inkomster
överstigande 7,5 prisbasbelopp och den del som betalas däröver dessutom
skall föras till statsbudgeten i stället för till ålderspensionssystemet.
Förslaget strider därför även mot tanken att det reformerade pensions-
systemet skall vara avgiftsdefinierat.
Som tidigare framgått i avsnitt 6.4. föreslår vi - för bl.a. det angivna
ändamålet - att regeringen varje år skall fastställa ett inkomstbasbelopp.
Inkomstbasbeloppet föreslås för år 2001 motsvara det för det året för-
höjda prisbasbeloppet. För därefter följande år föreslås inkomstbas-
beloppet räknas om med hänsyn till förändringar i ett inkomstindex.
Principer för utformning och tillämpning av detta inkomstindex behand-
las i avsnitt 16.
280
Enligt de antagna riktlinjerna skall detta inkomstindex även ligga till
grund för en omräkning av intjänandetaket. Vi föreslår att en sådan
omräkning skall ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 (jfr avsnitt 18).
Vid tillämpning av takregeln skall enligt de antagna riktlinjerna beak-
tas såväl faktiska som fiktiva inkomster. Tillämpningen av takregeln
aktualiserar därför frågan om i vilken ordning de olika typerna av
pensionsgrundande inkomster och belopp skall avräknas. Enligt de nuva-
rande reglerna i AFL är det inkomst av annat förvärvsarbete som avräk-
nas först, om den försäkrade haft sådan inkomst och denna tillsammans
med inkomst av anställning uppgår till ett belopp överstigande taket.
Något skäl att frångå den avräkningsordningen finns inte. Vi föreslår där-
för att inkomster av annat förvärvsarbete även i det reformerade
pensionssystemet skall avräknas före inkomster av anställning vid fast-
ställandet av den försäkrades pensionsgrundande inkomst.
I det reformerade pensionssystemet kommer förutom dessa faktiska
slag av inkomster att finnas de olika typer av pensionsgrundande belopp,
som har behandlats i de föregående avsnitten. Det måste därför finnas
regler för i vilken ordning dessa inkomster och belopp skall avräknas till
den del de överstiger intjänandetaket. Detta har betydelse för bl.a. uttaget
av pensionsavgifter.
Mot bakgrund av att de pensionsgrundande beloppen inte är faktiska
utan beräknas fiktivt, ter det sig rimligt att de pensionsgrundande belop-
pen avräknas före inkomster av anställning och annat förvärvsarbete. För
detta talar också den omständigheten att pensionsrätt på grundval av vissa
typer av pensionsgrundande belopp inte kommer att påverka storleken av
den faktiska pensionen förrän det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt (se
avsnitt 11.6).
Regeringen föreslår därför att pensionsgrundande belopp inte skall
fastställas i den mån - dvs. till den del - de tillsammans med inkomst av
anställning eller annat förvärvsarbete överstiger intjänandetaket.
När det gäller frågan i vilken ordning de olika pensionsgrundande
beloppen inbördes skall avräknas har regeringen gjort den bedömningen
att de belopp som är kopplade till förvärvsvillkoret, nämligen pensions-
grundande belopp för bamår och plikttjänstgöring, bör avräknas först.
Med hänsyn till att såväl pensionsgrundande inkomst som övriga
pensionsgmndande belopp skall ingå i den inkomst som skall fyllas ut vid
beräkningen av pensionsgmndande belopp för bamår enligt två av
beräkningsaltemativen, bör pensionsgmndande belopp för bamår avräk-
nas före pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring.
Därefter bör följaktligen avräknas pensionsgmndande belopp för
antagandeinkomst, som är den typ av fiktiv inkomst som mest är att lik-
ställa med förvärvsinkomst.
Regeringen föreslår således att det vid tillämpning av intjänandetaket
skall bortses från pensionsgmndande belopp i följande ordning:
1. pensionsgmndande belopp för bamår
2. pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring
3. pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst.
Prop. 1997/98:151
281
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pensionsrätt skall fastställas ärligen på grundval
av pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensions-
grundande inkomsten och de fastställda pensionsgrundande beloppen.
Pensionsrätten skall bestämmas till 18,5 % av pensionsunderlaget.
Av den för året fastställda pensionsrätten skall 16 procentenheter
utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter
pensionsrätt för premiepension. För det fall att förvärvsvillkoret inte
är uppfyllt skall pensionsrätt baserad på pensionsgrundande belopp för
bamår eller plikttjänstgöring dock tillgodoräknas endast i fördel-
ningssystemet och där med 18,5 % av dessa pensionsgrundande
belopp.
För det år den försäkrade avlider skall pensionsrätt inte fastställas.
Om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension skall dock pensionsrätt för premie-
pension - beräknad på grundval av den pensionsgrundande inkomsten
- fastställas för den överförande maken även för det år då han eller
hon - men inte maken eller makan - avlider.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet ifrågasätter om
pensionsrätten, som bestäms till 18,5 % av pensionsunderlaget, är rätt
nivå då det kan antas att ca 2/3 av pensionärerna kommer att beröras av
garantipensionssystemet. Pensionärernas Riksorganisation anser att hela
avgiften om 18,5 % skall användas i fördelningssystemet för löpande
utbetalningar och att det överskott som uppstår skall tillföras AP-fonden.
Sveriges Pensionärsförbund menar å sin sida att mer än två procent av
avgiften bör avsättas till premiepensionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: För varje år som det för en försäkrad
fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp
skall också pensionsrätt fastställas. Pensionsrätten skall - i överens-
stämmelse med de antagna riktlinjerna för pensionsreformen och enligt
förslagen här - baseras på pensionsunderlaget, dvs. summan av den fast-
ställda pensionsgrundande inkomsten och de fastställda pensions-
grundande beloppen. Eftersom hänsyn till intjänandetaket, i enlighet med
vad som redovisats i föregående avsnitt, skall tas redan vid fastställandet
av pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp,
kommer pensionsunderlaget för en individ aldrig att överstiga det taket.
Däremot kan pensionsrätt räknad på mer än det beloppet komma att
tillgodoräknas en person om pensionsrätt för premiepension förs över
från dennes make (se avsnitt 14).
Pensionsrätt tillgodoräknas oberoende av om debiterade pensions-
avgifter har betalats eller inte. Fastställd pensionsrätt som hänför sig till
inkomst av annat förvärvsarbete kan dock senare komma att bortfalla om
egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift inte
erläggs inom föreskriven tid. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt
13.5.
282
Pensionsrätten i det reformerade systemet skall inte, såsom är fallet
inom ATP-systemet, uttryckas i form av en via prisbasbeloppet framräk-
nad poäng eller på annat liknande sätt. Den skall i stället bestämmas
i krontal. För den vars pensionsunderlag under ett år uppgår till exempel-
vis 200 000 kr, skall pensionsrätten för det året fastställas till 37 000 kr,
varav 32 000 kr utgör pensionsrätt för inkomstpension och 5 000 kr
pensionsrätt för premiepension. Emellertid kommer endast pensionsrätt
inom premiepensionssystemet att motsvaras av faktiskt fonderade medel.
När det gäller pensionsrätt för inkomstpension är krontalsberäkningen i
princip endast ett sätt att mäta pensionsrättens storlek.
Pensionsrätten skall, enligt de antagna riktlinjerna, utgöra 18,5 % av
pensionsunderlaget och delas upp mellan fördelningssystemet och
premiepensionssystemet. Enligt samma riktlinjer skulle 16,5 procent-
enheter tillgodoräknas som pensionsrätt inom fördelningssystemet och
resterande två procentenheter inom premiepensionssystemet. Som en del
i pensionsuppgörelsen mellan de partier som är representerade i Genom-
förandegruppen ingår att fr.o.m. år 1999 skall 16 procentenheter i stället
för 16,5 procentenheter tillgodoräknas som pensionsrätt i fördelnings-
systemet och resterande del upp till 18,5 procentenheter i premie-
pensionssystemet. Regeringen föreslår alltså att av den för året fastställda
pensionsrätten skall 16 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomst-
pension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension. För de år
i förfluten tid då pensionsrätt enligt vårt förslag kan tillgodoräknas i såväl
fördelningssystemet som i premiepensionssystemet, dvs åren 1995-1998,
föreslås emellertid ingen ändring jämfört med de antagna riktlinjerna, se
avsnitt 15.
För att pensionsrätt som tillgodoräknats för bamår eller plikttjänst-
göring slutligt skall påverka ålderspensionens storlek skall det, enligt de
antagna riktlinjerna, krävas att det under viss tid och i viss omfattning har
fastställts pensionsgrundande inkomst för den försäkrade. Detta villkor -
förvärvsvillkoret - skall gälla i såväl fördelnings- som premie-
pensionssystemet. Hur förvärvsvillkoret föreslås vara utformat har
tidigare redovisats i avsnitt 11.6.
Medel som avsätts till premiepensionssystemet omfattas av regerings-
formens regler om egendomsskydd. Som Lagrådet påpekar utesluter
detta i och för sig inte att en överföring av medel motsvarande fastställd
pensionsrätt på grundval av pensionsgrundande belopp för bamår eller
plikttjänstgöring görs förrän förvärvsvillkoret har uppfyllts. Emellertid
framstår en sådan ordning från praktiska synpunkter som mindre lämplig,
vilket Lagrådet även framhåller i sitt yttrande. Någon överföring av
sådana medel till premiepensionssystemet bör således inte ske förrän
förvärvsvillkoret har uppfyllts.
I princippropositionen angavs att de för premiepensionssystemet
avsedda medel som är hänförliga till pensionsrätt för bamår eller
plikttjänstgöring fram till dess förvärvsvillkoret var uppfyllt skulle
förvaltas inom fördelningssystemet. När villkoret väl uppfyllts, skulle
medlen, tillsammans med en på visst sätt beräknad avkastning därpå,
överföras till premiepensionssystemet. Riksdagen hade inget att erinra
mot förslaget i denna del.
Prop. 1997/98:151
283
Den i princippropositionen föreslagna ordningen med interimistisk
förvaltning av premiepensionsmedel inom fördelningsystemet i avvaktan
på att förvärvsvillkoret uppfylls torde emellertid bli administrativt svår
att hantera. Det har därför under den fortsatta beredningen gjorts den
bedömningen att en annan ordning bör väljas.
Vi föreslår här i stället att, på den del av pensionsunderlaget som hän-
för sig till pensionsgrundande belopp för bamår eller plikttjänstgöring,
pensionsrätt skall fastställas till 18,5 % inom fördelningssystemet fram
till dess att förvärvsvillkoret har uppfyllts samt att den pensionsrätt som
sålunda har tillgodoräknats inte till någon del skall överföras till
premiepensionssystemet om villkoret senare uppfylls.
En fråga som också övervägts under den vidare beredningen är om
pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas i premiepensionssystemet även
sedan den försäkrade har börjat ta ut premiepension. Så som framgår av
avsnitt 21 föreslår regeringen att det i premiepensionssystemet - liksom i
fördelningssystemet - skall vara möjligt att tjäna in pensionsrätt även
efter att hel eller partiell pension böijat tas ut.
För försäkrade som är födda under något av åren 1938-1953
(mellangenerationen) föreslås att pensionsrätt enligt de reformerade
reglerna inte skall fastställas fullt ut. Orsaken härtill är att dessa personer
föreslås omfattas av den s.k. tjugondelsinfasningen, som innebär att de
skall få sin pension beräknad till viss kvotdel enligt nuvarande regler och
till resterande del enligt reformerade regler. Den närmare utformningen
av reglerna för infasning av det reformerade systemet behandlas i avsnitt
28. Enligt förslagen där skall pensionsrätt i det reformerade systemet för
personer tillhörande mellangenerationen fastställas i relevant antal
tjugondelar av 18,5 % av pensionsunderlaget.
Som tidigare angetts skall makar under vissa förutsättningar kunna
överföra pensionsrätt för premiepension mellan sig. Hur pensionsrätt i
sådant fall skall tillgodoräknas och fastställas för respektive make
kommer att redovisas i avsnitt 14.
I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt inte skall fastställas för det år
den försäkrade avlider. Som ovan anmärkts i avsnitt 13.1 bör emellertid,
om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension, en efterlevande, mottagande, make kunna
tillgodoräknas den pensionsrätt för premiepension som den överförande
maken har tjänat in under dödsfallsåret. För att ett sådant till-
godoräknande skall kunna ske krävs att pensionsrätt för premiepension
fastställs för den överförande maken även för det år då denne - men inte
den mottagande maken - avlider, vilket regeringen således föreslår.
Prop. 1997/98:151
284
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pensionsgrundande inkomst skall fastställas av
skattemyndighet. Underrättelse om den fastställda pensionsgrundande
inkomsten skall överlämnas till allmän försäkringskassa, som därefter
skall fastställa pensionsgrundande belopp för den försäkrade samt
fastställa den ärliga pensionsrätten. Skattemyndighetens beslut om
pensionsgrundande inkomst skall därvid vara bindande för försäk-
ringskassan.
Den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt
bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483) skall även besluta
om den pensionsgrundande inkomsten.
Den allmänna försäkringskassa där den försäkrade enligt reglerna i
AFL är eller skall vara inskriven vid tidpunkten för beslutet skall
besluta om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng,
vårdår och pension. För den som inte är eller skall vara inskriven vid
någon försäkringskassa skall beslutet fattas av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa.
Vad som ovan föreslås beträffande behörig skattemyndighet eller
allmän försäkringskassa skall gälla om inget annat föreskrivs särskilt.
Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensions-
grundande belopp och fastställd pensionsrätt skall sändas till den som
berörs av beslutet. Den försäkringskassa som har fattat beslutet skall
sända sådan underrättelse till den försäkrade senast den 31 mars andra
året efter det år beslutet avser. Sådan underrättelse skall dock inte
sändas till utländsk sjöman som arbetat på svenskt handelsfartyg men
som inte är bosatt i Sverige.
Beslut om premiepension m.m. skall fattas av Premiepensions-
myndigheten.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Skattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län tillstyrker den föreslagna beslutsordningen men
menar att det är olämpligt att ett av skattemyndighet fattat beslut inte
tillställs den enskilde genom den beslutande myndighetens försorg.
Länsrätten i Värmlands län framhåller å andra sidan den föreslagna ord-
ningen för underrättelse om beslut som rationell.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspension i det reformerade
pensionssystemet skall, förutom på pensionsgrundande inkomst, grundas
på pensionsgrundande belopp. Detta innebär att vissa överväganden
måste göras i fråga om kompetensfördelningen mellan skattemyndig-
heterna och de allmänna försäkringskassorna när det gäller de olika
beslut som skall fattas.
För närvarande är det skattemyndigheten som fastställer pensions-
grundande inkomst för ett visst år. Detta sker i samband med att myndig-
heten beslutar om taxeringen. Dessutom fastställer skattemyndigheten
pensionsgrundande inkomst för personer som inte taxeras i Sverige men
som ändå är försäkrade för tilläggspension. Det gäller t.ex. vissa sjömän
285
och utländska artister. Beslut om pensionsgrundande inkomst redovisas
pä det grundläggande beslutet om slutlig skatt samt överlämnas till
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna som beräknar pensions-
poängen.
Rutinerna för att beräkna pensionsgrundande inkomst är sedan länge
samordnade med taxeringsförfarandet. Genom den skyldighet att lämna
uppgifter till skattemyndigheten som följer av reglerna i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter får skattemyndigheten tillgång
till i stort sett all information som är nödvändig för såväl taxeringen som
beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Avsikten är att den
pensionsgrundande inkomsten inom det reformerade pensionssystemet
skall fastställas på i princip samma sätt som enligt nuvarande regler.
Framför allt arbetsekonomiska skäl talar därför för att skattemyndigheten
även i fortsättningen beräknar och därmed också beslutar om
pensionsgrundande inkomst.
Att fastställa pensionsgrundande belopp är något helt nytt som inte
förekommer inom ATP-systemet. Beräkningen av de pensionsgrundande
beloppen kommer, som framgår av avsnitt 13.4, att kräva att särskilda
register härför inrättas. I princippropositionen uttalades att Riksförsäk-
ringsverket tillsammans med de allmänna försäkringskassorna skall ha
det huvudsakliga ansvaret för pensionerna. Detta innebär dock inte med
nödvändighet att det är dessa myndigheter som skall fatta beslut om
pensionsgrundande belopp.
Frågan om arbets- och kompetensfördelning mellan skattemyndig-
heterna och försäkringskassorna vad gäller de olika besluten avseende
intjänande av pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet har
diskuterats med representanter för Riksskatteverket och Riksförsäkrings-
verket. Olika lösningar har därvid övervägts.
Av processuella skäl vore det att föredra att en myndighet beslutar om
allt som rör intjänande av pension. Samtidigt skulle stora praktiska
svårigheter uppkomma såväl om enbart skattemyndigheterna som om
enbart försäkringskassorna skulle fatta samtliga beslut. Som nämnts
tidigare är det av arbetsekonomiska skäl lämpligt att skattemyndigheterna
beräknar och fastställer den pensionsgrundande inkomsten. Att låta
skattemyndigheterna överta även administration och beslutsfattande
rörande de olika pensionsgrundande beloppen skulle dock medföra behov
av en väsentlig utökning av skattemyndigheternas administration. Det
skulle dessutom vara föga ändamålsenligt med hänsyn till att det är de
allmänna försäkringskassorna som administrerar det allmänna pensions-
systemet i övrigt och att försäkringskassorna tillsammans med
Riksförsäkringsverket redan i dag har rutiner för att hantera en stor del av
den information som skall ligga till grund för beslut om pensions-
grundande belopp och om pensionsrätt.
Med hänvisning till det nu anförda föreslår vi en beslutsordning som
innebär att skattemyndigheterna beslutar om pensionsgrundande inkomst
och att försäkringskassorna beslutar om pensionsgrundande belopp och
om pensionsrätt. Administrationen av försäkringskassans beslut och
ansvarsfördelningen mellan Riksförsäkringsverket och försäkringskassan
behandlas i nästa delavsnitt.
Prop. 1997/98:151
286
Som närmare redovisas i kapitel 27 föreslår regeringen att beslut om Prop. 1997/98:151
pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp som huvud-
regel bara skall få överklagas i samband med ett eventuellt överklagande
av försäkringskassans beslut angående den försäkrades pensionsrätt. Om
ett beslut om pensionsrätt överklagas, kan den försäkrade därvid angripa
beslutet om pensionsgrundande inkomst och yrka att detta skall ändras på
visst sätt. Någon möjlighet för försäkringskassan att självmant - i sam-
band med att försäkringskassan fattar beslut om pensionsgrundande
belopp och pensionsrätt - ompröva skattemyndighetens beslut om
pensionsgrundande inkomst bör dock inte finnas. En sådan omprövning
får i stället överlämnas till skattemyndigheten.
I det nuvarande systemet har skattemyndighetens beslut om pensions-
grundande inkomst redovisats på det grundläggande beslutet om slutlig
skatt. Vi föreslår i stället att underrättelse om beslutet om pensions-
grundande inkomst skall ske av den allmänna försäkringskassan sam-
tidigt med underrättelse om besluten om pensionsgrundande belopp och
fastställd pensionsrätt för året, (se nedan)
För personer födda under något av åren 1938-1953 skall fastställas
både ATP-poäng och reformerad pensionsrätt. Med hänsyn till att
utformningen av reglerna för den framtida förtids- respektive efter-
levandepensioneringen ännu inte är slutförd kommer detsamma att tills
vidare gälla för personer födda också efter år 1953. ATP-poäng skall
därvid beräknas med utgångspunkt från samma inkomster som den
reformerade pensionsrätten. Vid beräkning av ATP-poäng skall dock
beaktas endast inkomster som överstiger ett prisbasbelopp. Det vore
olämpligt att meddela två olika beslut om pensionsgrundande inkomst. I
avsnitt 29 föreslås därför att den pensionsgrundande inkomsten skall
beräknas helt enligt reglerna i det reformerade pensionssystemet och att
"basbeloppsavdraget", som i dag görs vid fastställandet av den pensions-
grundande inkomsten, i stället skall göras vid bestämmande av den för-
säkrades ATP-poäng.
Som framgår av avsnitt 29.2 föreslås att nuvarande ordning för fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst i princip skall behållas för för-
säkrade som är födda år 1937 eller tidigare. De kommer då också fort-
sättningsvis att få underrättelse om den fastställda pensionsgrundande
inkomsten på det grundläggande beslutet om slutlig skatt.
Som föreslagits i avsnitt 13.1 och 13.2 skall i en viss situation
pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt fastställas för den försäk-
rade för dödsfallsåret. Eftersom pensionsgrundande inkomst för ett sådant
år skall fastställas endast för de makar som överför pensionsrätt för
premiepension och då skattemyndigheterna inte har tillgång till all
erforderlig information, måste socialförsäkringsadministrationen förse
skattemyndigheterna med uppgifter om vilka personer det gäller.
Vi föreslår vidare att skattemyndigheten till försäkringskassan skall
lämna en underrättelse om beslutet angående pensionsgrundande inkomst
samt redovisa hur stor del av den pensionsgrundande inkomsten som här-
rör från inkomst av anställning respektive från inkomst av annat för-
värvsarbete. Dessa uppgifter behövs bl.a. för att försäkringskassan skall
kunna bestämma pensionsgrundande belopp och besluta om pensionsrätt.
287
När det gäller frågan om vilken skattemyndighet som skall fatta beslut Prop. 1997/98:151
om pensionsgrundande inkomst föreslår vi att den ordning som gäller
enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall tillämpas även vid
fastställande av pensionsgrundande inkomst. Det innebär att det är den
skattemyndighet där den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt, eller
skulle ha taxerats till sådan skatt om han eller hon hade haft skattepliktiga
inkomster i Sverige, som skall besluta om dennes pensionsgrundande
inkomst. Vilken skattemyndighet som skall besluta om taxeringen avgörs
som regel av folkbokföringen den 1 november inkomståret. För personer
som inte är folkbokförda eller bosatta i landet gäller att det är
Skattemyndigheten i Stockholm som skall besluta om taxeringen. Vad
som avgör vilken skattemyndighet som är behörig utvecklas närmare i
författningskommentaren till 13 kap. 1 § LIP.
Vi föreslår vidare att beslut om pensionsgrundande belopp,
pensionsrätt, pensionspoäng, vårdår och pension skall meddelas av den
allmänna försäkringskassa där den försäkrade enligt reglerna i AFL är
eller skall vara inskriven vid tidpunkten för beslutet. Vilken
försäkringskassa en försäkrad skall vara inskriven hos avgörs av
folkbokföringen den 1 november året före inskrivningen när det gäller
försäkrade som då var folkbokförda i Sverige. Den som därefter flyttar
till Sverige skall vara inskriven hos den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde bosättningen äger rum. Personer som arbetar i
Sverige och som omfattas av EU-rådets förordning (EEG) nr 1408/71
skall, om de inte anses bosatta här, skrivas in hos den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde de regelbundet tillbringar dygnsvilan (jfr
3§ Riksförsäkringsverkets föreskrift 1985:16, omtryckt 1994:39). För
personer som inte är eller skall vara inskrivna hos någon försäkringskassa
föreslår vi att Stockholms läns allmänna försäkringskassa skall vara
beslutsmyndighet.
När pensionsrätten fastställts för en försäkrad kan försäkringskassan
behöva ta hänsyn till en eventuell begäran om överföring av pensionsrätt
mellan makar i enlighet med vad som föreslagits i kapitel 14. Om pen-
sionsrätt skall överföras mellan makar som är inskrivna hos två olika
försäkringskassor, bör de berörda försäkringskassorna informera
varandra om saken. Den överförda pensionsrätten för premiepension skall
nämligen framgå av båda försäkringskassornas beslut. Detsamma gäller
om rätten till pensionsgrundande belopp för bamår är föremål för
överlåtelse till någon som är inskriven hos en annan allmän försäkrings-
kassa.
Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensions-
grundande belopp och fastställd pensionsrätt skall sändas till den som
berörs av beslutet. Det bör ligga på den försäkringskassa som har fattat
beslutet att sända sådan underrättelse till den försäkrade senast den 31
mars andra året efter det år beslutet avser, dvs. den 31 mars året efter
fastställelseåret. Något undantag för underrättelse till dödsboet efter en
försäkrad som avlidit efter intjänandeåret bör inte göras, eftersom
besluten i fråga kan ha betydelse för efterlevandepensionen. Däremot bör
- i enlighet med vad som för närvarande gäller om beslut om pensions-
grundande inkomst - underrättelse inte sändas till utländsk sjöman som
arbetat på svenskt handelsfartyg men som inte är bosatt i Sverige. Frågan
288
om årlig information till den försäkrade kommer att behandlas i avsnitt
35.3.
Regeringen föreslår alltså att underrättelse om beslut om pensions-
grundande inkomst, pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt
skall sändas till den som berörs av beslutet av den försäkringskassa som
har fattat beslutet senast den 31 mars andra året efter det år beslutet avser,
dock att någon underättelse inte skall sändas till utländsk sjöman som
arbetat på svenskt handelsfartyg men som inte är bosatt i Sverige.
Ovan redovisade förslag om vilken myndighet eller försäkringskassa
som är behörig att fatta beslut eller handlägga ärenden bör inte gälla om
annat föreskrivs i annan lag eller annan författning. EU:s regelverk inne-
håller exempelvis särskilda bestämmelser om ansökan om pension. Det
kan i framtiden i speciella situationer även uppkomma behov av att
utfärda bestämmelser i förordning eller föreskrifter som skiljer sig från de
ovan föreslagna reglerna, t.ex. med innebörden att en särskild för-
säkringskassa är behörig att besluta om pension för en viss grupp
personer. Vi föreslår således att ovan redovisade förslag om vilken
myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta beslut eller
handlägga ärenden skall gälla om inte något annat följer någon annan
bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
Beslut angående premiepension m.m. skall fattas av Premiepensions-
myndigheten. Det gäller t.ex. beslut i samband med utbetalning av sådan
pension samt även angående förvaltningen, efterlevandepension m.m.
Beslut om premiepension skall dock fattas av försäkringskassan.
Regeringens förslag: Beslut om pensionsgrundande belopp, vårdår,
pensionsrätt, pensionspoäng och pension skall få fattas genom auto-
matisk databehandling av Riksförsäkringsverket för de allmänna
försäkringskassornas räkning. Eventuell ändring eller omprövning av
sådana beslut skall göras av annars behörig försäkringskassa.
De beslut om premiepension och om hanteringen av premie-
pensionsmedel som skall fattas av Premiepensionsmyndigheten skall
få fattas genom automatisk databehandling.
Nuvarande reglering beträffande automatisk databehandling av
beslut om pensionsgrundande inkomst skall överföras till lagen om
inkomstgrundad ålderspension.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag såvitt gäller beslut om pensionsgrundande inkomst.
Förslagen i övrigt har inte behandlats i promemorian.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) har bl.a. anfört
följande. En förutsättning för att det reformerade pensionssystemet skall
kunna genomföras är att beslut om pensionsgrundande belopp, pensions-
rätt och pension helt kan fattas genom ADB. Eftersom det blir fråga om
ett mycket stort och komplext datasystem är det nödvändigt med en
Prop. 1997/98:151
289
10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
reglering som förhindrar att oklarheter om befogenheter, ansvar och den
närmare hanteringen uppstår. Verket föreslår därför att den ADB-
baserade beslutskompetensen författningsregleras. Riksrevisionsverket
(RRV) instämmer i att beslut om pensionsrätt m.m. bör kunna fattas
maskinellt. RRV vill dock framhålla att erfarenheterna av handlägg-
ningen av ATP-systemet har gett upphov till ett antal frågor rörande
effektivitet, beslutskompetens m.m. mot bakgrund av att handläggningen
sker på försäkringskassan samtidigt som RFV har ett ägar- och förvalt-
ningsansvar för de administrativa systemen.
Skälen för regeringens Förslag: Som nyss redovisats har RFV och
RRV i sina remissvar ansett det vara nödvändigt att flertalet beslut inom
ramen för det reformerade pensionssystemet fattas genom ADB för att
systemet inte skall bli för svåradministrerat. Regeringen instämmer i
detta och delar också RFV:s uppfattning att det är lämpligt att ett sådant
förfarande regleras i lag.
Det finns redan i dag flera exempel på lagreglering av myndigheters
möjligheter att fatta beslut genom ADB, se t.ex. 4 kap. 2 a § taxerings-
lagen (1990:324), la§ lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
36 § fordonsskattelagen (1988:327) och 9 § lagen (1978:69) om försälj-
ningsskatt på motorfordon. Vi menar att en motsvarande lösning skulle
vara lämplig även vad gäller beslut inom ramen för det refomerade
pensionssystemet. Vi föreslår därför att beslut om pensionsgrundande
belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och pension får fattas genom ADB.
I de två sistnämnda lagarna föreskrivs att beskattningsbesluten fattas på
grundval av uppgifter i en registerförande myndighets register, i dessa
fall Vägverket. Besluten fattas av registermyndigheten (Vägverket) för
beskattningsmyndighetens räkning, med möjlighet för den senare att
ompröva eller ändra beslutet (för närmare jämförelse se 36-39 §§
fordonsskattelagen, 5 § fordonsskatteförordningen [1993:1028], prop.
1987/88:159 s 40, 9§ lag om försäljningsskatt på motorfordon, 2§
förordning [1978:86] om försäljningsskatt på motorfordon samt prop.
1994/95:55 s 22 och 30).
Vad sedan gäller beslutskompetensen har RFV anfört att denna bör
läggas på RFV i fråga om beslut om pensionsgrundande belopp,
pensionsrätt och pension enligt den föreslagna lagstiftningen. Till stöd
härför har verket anfört följande. Den helt övervägande delen av fakta-
underlaget för beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och
beräkningen av pensionen kommer att tillföras socialförsäkrings-
administrationen från externa källor. Endast en mindre del av underlaget
kommer från försäkringskassorna (t.ex. överlåtelse av bamårsrätt). I
flertalet fall kommer underlaget inte till någon del från försäkrings-
kassorna och dessa varken initierar ärendet, har kännedom om fakta-
underlaget eller kontroll över den juridiska bedömning som ligger till
grund för beslutet. Det är inte heller avsett att försäkringskassorna skall
bryta ut ärenden för "manuellt beslut" på den enskilda försäkringskassan
enligt andra grunder än de som utgör bas för ADB-programmet. En sådan
beslutsordning innebär i realiteten ett delat ansvar mellan RFV och
försäkringskassan där RFV i praktiken har huvuddelen av ansvaret. Det
är därför inte möjligt att stadga att en viss försäkringskassa skall besluta
Prop. 1997/98:151
290
om pensionsrätt så länge som RFV har huvudansvaret för den automa-
tiska databehandlingen.
Regeringen gör beträffande denna fråga följande bedömning. RFV och
de allmänna försäkringskassorna har ett gemensamt registeransvar för de
register som förs gemensamt för försäkringskassorna och RFV (se 13 §
socialförsäkringsregisterlagen [1997:934]). De skäl som RFV anför
motiverar enligt regeringens bedömning inte att beslut som fattas genom
ADB skall anses ha verket som beslutsmyndighet. Beslut som fattas
genom ADB kan i stället beslutas av RFV för försäkringskassans räkning,
vilket innebär att det fortfarande är försäkringskassan som är besluts-
myndighet. En sådan ordning skulle innebära att det är försäkringskassan
som bedömer om ett ärende inte lämpar sig för beslut genom ADB och
som beslutar om eventuella ändringar eller omprövning samt vidtar andra
åtgärder i anledning av beslutet som t.ex. rättidsprövning och avvisning
av för sent inkomna överklaganden.
Lagrådet anser att det inte bör komma i fråga att lämna utrymme för
någon oklarhet rörande vem som fattar beslutet när det gäller så väsent-
liga lagstiftningsområden som de här aktuella. Även om man kan ha
förståelse för de motiv av praktisk och administrativ art som ligger
bakom förslaget, förordar Lagrådet att bestämmelsen om att RFV:s rätt
att fatta beslut för försäkringskassans räkning utgår.
Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning att det inte skall råda
någon oklarhet om vem som fattar beslut i ett ärende. Som redovisats
ovan har de allmänna försäkringskassorna inte tillgång till de uppgifter
och det datastöd som krävs för en så omfattande beslutshantering som här
är i fråga utan denna uppgift måste skötas av RFV. Det är å andra sidan
enligt regeringens uppfattning mindre lämpligt att samma myndighet
fattar beslut i enskilda ärenden, omprövar dessa ärenden samt utövar
tillsyn över samma verksamhet, vilket skulle bli följden om RFV var
beslutsmyndighet. De allmänna försäkringskassorna har även en större
möjlighet att bedöma om ett ärende inte lämpar sig för beslut genom
ADB. Den eventuella risk för oklarhet som den föreslagna ordningen
skulle kunna innebära, torde minimeras dels genom att förfarandet reg-
leras i författning, dels genom att det på besluten tydligt anges besluts-
myndighet samt anvisningar om omprövning och ändring.
Regeringen vidhåller således förslaget att beslut om pensions-
grundande belopp, vårdår, pensionsrätt, pensionspoäng och pension skall
få fattas genom automatisk databehandling av RFV för de allmänna
försäkringskassornas räkning
Inom skatteförvaltningen finns i dag en möjlighet att i vissa situationer
fatta beslut genom automatisk databehandling. Denna reglering bör i nu
aktuella delar föras över till det reformerade ålderspensionssystemet. Vi
föreslår alltså att nuvarande reglering beträffande automatisk data-
behandling av beslut om pensionsgrundande inkomst skall överföras till
lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Möjligheten att genom automatisk databehandling fatta beslut i vissa
situationer bör på motsvarande sätt finnas även för Premiepensions-
myndigheten. Regeringen föreslår att de beslut om premiepension och
hanteringen av premiepensionsmedel som skall fattas av Premiepensions-
myndigheten får fattas genom automatisk databehandling.
Prop. 1997/98:151
291
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av
anställning skall inte vara beroende av att avgifter belöpande på
inkomsten betalas.
Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete skall
tillgodoräknas endast på den andel av den pensionsgrundande
inkomsten upp till 7,5 inkomstbasbelopp - för åren 1999 och 2000 7,5
förhöjda prisbasbelopp - som motsvarar andelen inom föreskriven tid
betald ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för samtliga
inkomster.
Promemorians förslag: Regeringens förslag stämmer överens med för-
slaget i Ds 1995:41 samt i huvudsak med vad som gäller enligt nuvarande
regler.
Remissinstanserna: Pensionärernas Riksorganisation, Landstings-
förbundet och Företagarnas riksorganisation tillstyrker förslaget. Göta
hovrätt anför att någon form av skälighetsbedömning bör införas. Svenska
Arbetsgivareföreningen instämmer i att det inte är rimligt att behandla
egenavgifter och allmänna pensionsavgifter olika. Sveriges
Pensionärsförbund anser att förslaget i denna del i alltför hög grad har
karaktär av bestraffning.
Skälen för regeringens förslag: Avgifterna till ålderspensionssystemet
skall enligt principerna för det reformerade pensionssystemet vara försäk-
ringsmässigt beräknade i den meningen att de avgifter som betalas in under
förvärvstiden skall motsvara de pensionsförmåner som den försäkrade med
hänsyn till den genomsnittliga livslängden i befolkningen kan förväntas
uppbära som ålderspensionär. Den intjänade pensionsrätten skall därför i
princip alltid överensstämma med de avgifter som betalas in. I likhet med
vad som gäller i nuvarande ATP-system skall det dock vara den pensions-
grundande inkomsten och inte avgiften som läggs till grund för bestäm-
mande av pensionsrätten. I de fall avgifter inte erlagts för inkomster som
tillgodoräknats som inkomst av anställning skall pensionsrätt inte bortfalla.
Det reformerade pensionssystemet skall, i likhet med vad som i dag
gäller för ATP-systemet, finansieras med tre typer av avgifter: arbetsgivar-
avgift, egenavgift i form av ålderspensionsavgift och allmän pensions-
avgift. Vidare skall statliga avgifter för sociala ersättningar vid sjukdom,
arbetslöshet m.m. betalas till ålderspensionssystemet.
Det finns skillnader när det gäller erläggandet av och formerna för upp-
börden av socialavgifter (arbetsgivaravgifter och egenavgifter) och
allmänna pensionsavgifter. Skillnaden beror på om avgiftsskyldigheten
avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.
Arbetsgivaravgifter tas endast ut på lön och andra ersättningar som hos
mottagaren utgör inkomst av anställning och det är då arbetsgivaren som är
avgiftsskyldig. Egenavgifter tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete och
avgiftsskyldigheten åligger då den som har haft denna inkomst. Allmän
pensionsavgift tas ut både på inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete. Vad gäller lön och andra ersättningar som utgör inkomst av
anställning ansvarar arbetsgivaren för att preliminär inbetalning görs av de
allmänna pensionsavgifterna. När det gäller inkomst av annat förvärvs-
292
arbete svarar den som har inkomsten för att inbetalning görs, såväl preli-
minärt som slutligt, av de allmänna pensionsavgifter som belöper på sådan
inkomst.
Enligt nuvarande regler är, som nämnts ovan, pensionspoäng i ATP-
systemet som grundar sig på inkomst av anställning oberoende av om
arbetsgivaren har betalat arbetsgivaravgifter och av för arbetstagaren inne-
hållna allmänna pensionsavgifter. Inte heller är pensionspoängen beroende
av att efter taxeringen eventuellt kvarstående allmänna pensionsavgifter
betalas. Pensionspoäng för inkomst av anställning är således fristående från
avgiftsbetalningen.
Utgångspunkten bör, vad gäller pensionsrätt i situationer med obetalda
avgifter, vara att nuvarande principer skall överföras till det reformerade
pensionssystemet. Regeringen föreslår därför att pensionsrätt som grundar
sig på inkomst av anställning även i fortsättningen skall vara oberoende av
om arbetsgivaravgift till ålderspensioneringen och allmän pensionsavgift
betalas eller inte.
Bestämmelserna om betalning av egenavgifter till försäkringen för
tilläggspension har i och med införandet av skattebetalningslagen
(1997:483) fr.o.m. den 1 november 1997, samt i och med vissa följdänd-
ringar i 11 kap. 6 § AFL fr.o.m. den 1 januari 1998, undergått en genom-
gripande förändring. Enligt tidigare regler skulle pensionsrätt inte tillgodo-
räknas för inkomst av annat förvärvsarbete om inte tilläggspensions-
avgiften var till fullo betald inom föreskriven tid. Enligt 29 § uppbörds-
lagen (1953:272) skulle tilläggspensionsavgift dock anses vara betald före
skatt.
Införandet av skattebetalningslagen innebär att det numera för vaije
skatt- eller avgiftsskyldig skall finnas ett skattekonto. För egenföretagare,
dvs. den som har F-skatt, skall samtliga redovisningar och betalningar bok-
föras löpande på skattekontot. Den s.k. likafördelningsmetoden skall
tillämpas. Detta innebär att vaije betalning av en skatt eller en avgift skall
behandlas lika, dvs. om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade
skatte- eller avgiftsbeloppet har betalats anses vaije debiterat delbelopp
betalt efter den kvotdel som betalningen utgör av det sammanlagda skatte-
eller avgiftsbeloppet. Beträffande ålderspensionsavgiften innebär denna
metod att om en viss andel skatter och avgifter har betalats anses en mot-
svarande andel av avgiften ha betalats.
Någon särbehandling av ålderspensionsavgiften sker således inte längre.
Ett upprätthållande av det tidigare kravet på att samtliga avgifter till
ålderspensionssystemet skall betalas för att någon pensionspoäng alls skall
tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete, skulle då innebära att
minsta brist i betalningen av skatter och avgifter skulle medföra att ingen
pensionspoäng tillgodoräknas. Eftersom en sådan ordning har ansetts
oskälig har reglerna om tillgodoräknande av pensionspoäng för inkomster
av annat förvärvsarbete i situationer med bristande avgiftsbetalning fr.o.m.
år 1998 anpassats till de ändrade reglerna vad gäller bedömningen i vilken
utsträckning en avgift skall anses betald när full betalning inte har erlagts.
Enligt dessa regler är utgångspunkten för tillgodoräknande av pensions-
poäng avseende inkomst av annat förvärvsarbete att sådant tillgodo-
räknande skall ske för den del av inkomsten för vilken ålderspensionsavgift
anses vara betald. Beräkningen hur stor andel av ålderspensionsavgiften
Prop. 1997/98:151
293
som har betalts via den preliminära skatten skall göras vid den slutliga Prop. 1997/98:151
avstämningen av slutlig skatt för inkomståret. För egenföretagare gäller att
en sådan avstämning skall ske under taxeringsåret någon gång under tiden
från augusti månad fram till den 15 december. Vid denna tidpunkt är de
betalningar som med hjälp av likafördelningsmetoden skall beaktas vid
bedömningen av om hela den preliminära skatten har betalats kända.
Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten
för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan
skatt skall beaktas. Om den betalda preliminära skatten stämmer överens
med eller är större än den slutliga skatten skall ålderspensionsavgift anses
vara till fullo betald. Senare förändringar på skattekontot påverkar inte
detta förhållande. Är den preliminära skatten lägre än den slutliga skatten
anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som motsvarar hela
avgiftens andel av den slutliga skatten. Inte heller i denna situation kan den
del av ålderspensionsavgiften som vid avstämningen anses vara betald
därefter reduceras på grund av framtida förändringar på skattekontot.
Den skattskyldige har dock, på samma sätt som enligt tidigare regler, en
möjlighet att inom viss tid fullgöra betalningen av sådan ålderspensions-
avgift som anses som obetald vid den slutliga avstämningen av den slutliga
skatten. Sålunda skall belopp som betalats in - eller på annat sätt tillgodo-
räknats den skattskyldige - efter beslutet om slutlig skatt enligt det grund-
läggande beslutet men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret
tillgodoräknas honom eller henne med samma kvotdel som obetald ålders-
pensionsavgift utgör av dennes sammanlagda skuld vid den tidpunkt då
beloppet skall tillgodoräknas kontot. Avgift som inte har betalats inom de
ovan angivna tiderna tas inte ut.
Om ålderspensionsavgiften för ett visst inkomstår efter omprövnings-
beslut eller domstolsbeslut sätts ned men fortfarande överstiger redan
betald avgift anses avgiften betald med det belopp som fastställts sedan
tidigare. Skulle avgifter) sättas ned till ett belopp som är lägre än det redan
betalda beloppet skall överskjutande del betalas tillbaka eller tillgodoföras
kontot.
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst beräknas inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig. Summan av
dessa inkomster till den del de överstiger ett förhöjt prisbasbelopp och inte
överstiger sju och en halv gånger samma basbelopp utgör den försäkrades
pensionsgrundande inkomst.
För vaije år för vilket en pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade. Beräkningen
av pensionspoäng görs normalt i direkt anslutning till att den pensions-
grundande inkomsten bestäms av skattemyndigheten. En bristande avgifts-
betalning kan därför - i likhet med vad som gällde tidigare - konstateras
och tillgodoräknad pensionspoäng korrigeras först andra året efter
inkomståret.
Som ovan nämnts bör vad gäller pensionsrätt i situationer med obetalda
avgifter vara att nuvarande principer skall överföras till det reformerade
pensionssystemet. Regeringen föreslår därför att nu gällande regler i prin-
cip överförs att gälla även för det reformerade ålderspensionssystemet.
I Ds 1995:29 föreslås att motsvarande bestämmelser som gäller för
tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete i en
294
situation med obetald egenavgift i form av ålderspensionsavgift skall gälla Prop. 1997/98:151
även vid utebliven betalning av allmän pensionsavgift. Vi delar denna upp-
fattning. Det kan inte anses rimligt att egenavgifter och allmänna pensions-
avgifter hanteras olika i dessa avseenden. Regeringen föreslår därför att nu
gällande regler för tillgodoräknande av pensionsrätt avseende annat
förvärvsarbete skall omfatta även situationen med obetalda allmänna
pensionsavgifter. Vi föreslår även att motsvarande regel skall gälla
beträffande pensionsrätt från ATP-systemet (jfr avsnitt 29.2). För år 1999
finns särskilda regler.
Att nu gällande regler för tillgodoräknande av pensionsrätt avseende
inkomst av annat förvärvsarbete föreslås gälla även i det reformerade
ålderspensionssystemet innebär att samma andel av skatter och avgifter
som har betalats för hela inkomsten bör användas vid tillgodoräknandet av
pensionspoäng och pensionsrätt på den pensionsgrundande inkomsten. Den
som har en inkomst om 15 förhöjda prisbasbelopp och betalar 50 % av sina
skatter och avgifter skall således tillgodoräknas pensionsrätt med 50 % på
sin pensionsgrundande inkomst. Det nya systemet innebär således att den
som har haft höga inkomster inte kan få full pensionsrätt genom att endast
i kronor räknat betala de avgifter som belöper på inkomster upp till 7,5
förhöjda prisbasbelopp. En proportionering skall med andra ord ske upp till
intjänandetaket och någon möjlighet att kunna tillgodoräkna sig skatter och
avgifter belöpande på inkomster över intjänandetaket skall inte föreligga.
Vidare skall det inte finnas någon möjlighet att ersätta obetalda avgifter
avseende inkomster av annat förvärvsarbete med pensionsrätt för andra
inkomster eller pensionsgrundande belopp, som avräknats över intjä-
nandetaket.
Enligt vad regeringen föreslagit i avsnitt 8.2 skall vid fastställandet av
pensionsgrundande inkomst för inkomståret 1999 och senare avräknas ett
belopp motsvarande den debiterade allmänna pensionsavgiften som fast-
ställts med ledning av den årliga taxeringen. Som utvecklats i avsnittet
skall avdrag ske med den debiterade allmänna pensionsavgiften och inte
med den avgift som faktiskt har erlagts. I en situation med omdebitering
ändras inte den sedan tidigare fastställda pensionsgrundande inkomsten.
Enligt nuvarande regler skall pensionspoäng alltid tillgodoräknas för
pensionsgrundande inkomst som härrör från sjukpenning, rehabili-
teringspenning m.m. Som ovan angetts föreslår regeringen nu att inte
endast ålderspensionsavgiften utan även den allmänna pensionsavgiften
skall beaktas vid bedömningen om full avgift erlagts avseende inkomster
av annat förvärvsarbete. Allmän pensionsavgift tas ut även på ersättningar
av ovannämnt slag. Någon anledning att undanta dessa ersättningar före-
ligger därför inte längre. Pensionsrätten skall således även i en sådan situa-
tion tillgodoräknas proportionellt mot den andel skatter och avgifter som
egenföretagaren betalt och egenföretagaren kan i detta avseende inte
tillgodoräknas att staten fullt ut erlagt statlig ålderspensionsavgift på
exempelvis sjukpenningen.
Även i vissa andra situationer skall staten erlägga ålderspensionsavgifter,
nämligen vid tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp. I enlighet
med vad som sagts ovan skall den omständigheten att dessa avgifter har
erlagts fullt ut inte tillgodoräknas den försäkrade vid proportioneringen,
utan pensionsrätten skall beräknas utifrån den del av skatter och avgifter
295
som den försäkrade har erlagt avseende inkomsterna av annat Prop. 1997/98:151
förvärvsarbete.
Vid intjänande av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet
skall något basbeloppsavdrag inte ske, utan inkomster skall i princip vara
pensionsgrundande från första kronan. Som utvecklats i avsnitt 13.1 skall
dock, av administrativa skäl, inkomster grunda pensionsrätt först om de
överstiger 0,24 prisbasbelopp årligen. De här beskrivna reglerna om till-
godoräknande av pensionsrätt i en situation med obetalda avgifter får till
konsekvens att pensionsrätt kan tillgodoräknas i det reformerade systemet
med ännu lägre belopp. Om en person exempelvis haft inkomster av annat
förvärvsarbete med 0,24 prisbasbelopp och har betalat påförda skatter och
avgifter med 50 % skall denne tillgodoräknas pensionsrätt med 50 % av
0,24 prisbasbelopp (i exemplet bortses från avdraget för allmän
pensionsavgift).
Frågan om en möjlighet för makar att dela pensionsrätt har varit föremål
för diskussion alltsedan de första åren efter införandet av det nuvarande
ATP-systemet. Diskussionen har främst föranletts av en önskan att skapa
regler till skydd för kvinnor som vid pensioneringen drabbas hårt ekono-
miskt på grund av att ett tidigare äktenskap då är upplöst. Detta gäller
kvinnor som enligt den hittills traditionella arbetsfördelningen i hemmet
har avstått från förvärvsarbete under längre tid och därmed får lägre pen-
sionsrätt. Det har inom det nuvarande systemet inte funnits någon möj-
lighet att dela pensionsrätt makar emellan. Pensionsrättigheter har inte
heller betraktats som tillgång i makarnas gemensamma bo enligt äkten-
skapsbalkens regler och har inte ingått i bodelning efter äktenskapsskill-
nad eller dödsfall.
Skälen till varför en ordning för delning av pensionsrätt inte föreslagits
inom ATP-systemet har varit såväl principiella som betydande tekniska
problem med hänsyn till ATP-systemets 15- och 30-årsregler. Dessa
regler innebär att det inte går att fastställa värdet av den under ett eller
några års tid intjänade pensionsrätten förrän vid pensioneringen. Nu
nämnda problem föreligger inte med det reformerade pensionssystemet
och efter övervägande av olika argument för och emot en ordning för
delning föreslog Pensionsarbetsgruppen i sitt betänkande att en sådan
möjlighet skulle införas. Regeringen gav i princippropositionen uttryck
för samma uppfattning. Denna godtogs även av riksdagen.
Under det fortsatta beredningsarbetet med pensionsreformen utarbeta-
des ett detaljerat förslag till en ordning för delning av pensionsrätt mellan
makar, födda år 1954 eller senare. Förslaget presenterades i Ds 1995:41.
Förslaget innebar sammanfattningsvis att makar som båda är födda år
1954 eller senare under vissa förutsättningar skulle kunna dela pensions-
rätt mellan sig. Möjligheten skulle bygga på frivillighet och förutsätta en
296
gemensam anmälan. Efter en sådan anmälan skulle makarnas pensionsrätt
framöver delas fortlöpande år för år, i princip på så sätt att vardera maken
skulle tillgodoföras hälften av makarnas sammanlagda pensionsrätt.
Möjligheten att dela pensionsrätt skulle förbehållas makar och endast
pensionsrätt som intjänats under äktenskapets bestånd skulle kunna delas.
Med hänsyn till reglerna i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap
jämställdes registrerade partner med makar.
All pensionsrätt som makarna har tjänat in under ett aktuellt år skulle
enligt förslaget ingå i delningen. Således skulle pensionsrätt hänförlig
såväl till pensionsgrundande inkomst som till pensionsgrundande belopp
i form av t.ex. bamår, plikttjänstgöring och förtidspensionärers s.k. an-
tagandeinkomst komma att bli föremål för delning. Delningen skulle
vidare omfatta såväl fördelningssystemet som premiepensionssystemet.
Reglerna om anslutning till ordningen för delning byggde enligt för-
slaget på att makarna på förhand gemensamt anmäler att de vill dela pen-
sionsrätt. Anmälningen skulle få till följd att delning äger rum fr.o.m. året
efter det att anmälan gjorts. För att också makar som gift sig sent under
året skall ha en rimlig möjlighet att hinna göra en anmälan som kan bli
gällande redan för året efter giftermålet föreslogs dock att en anmälan
som gjorts före den 31 januari ett år skall få verkan redan fr.o.m. anmäl-
ningsåret, om makarna inte begärt annat.
När makarna anslutit sig till ordningen för delning skulle delning ske
löpande år för år. Detta skulle ske i efterhand i samband med att pen-
sionsrätt för året fastställs. Det förhållandet att makarna har anslutit sig
till ordningen för delning var dock enligt förslaget inte tillräckligt för att
delning faktiskt skall verkställas. Vissa ytterligare förutsättningar skulle
därutöver vara uppfyllda.
För det första skulle makarna under hela det aktuella året ha varit för-
säkrade och bosatta i Sverige. För det andra uppställdes ett krav på att
delning inte får verkställas för år då någon av makarna tillgodoräknas
latent pensionsrätt för bamår eller plikttjänstgöring på grund av att
maken inte har uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret. Först sedan för-
värvsvillkoret har uppfyllts kan pensionsrätt för bamår och plikttjänst-
göring ge upphov till ett faktiskt pensionsutfall. Ett tredje villkor för att
delning av pensionsrätt skulle verkställas var enligt förslaget att ingen av
makarna uppbär ålderspension från fördelningssystemet. Ett fortsatt
verkställande av delning då någon av makarna har gått i pension skulle
kunna innebära t.ex. att en kvinna, som under tiden då mannen förvärvs-
arbetade var pensionsrättsmottagare, då mannen går i pension i stället blir
pensionsrättsgivare.
Delningen av pensionsrätt skulle enligt förslaget i princip ske på det
sättet att den ålderspensionsrätt som makarna var för sig har tjänat in
under året läggs samman och delas i två lika stora delar. För att den pen-
sionsrätt som överförs från man till kvinna skulle ge upphov till samma
livspension hos kvinnan som den skulle ha gjort hos mannen skulle
värdet på pensionsrätten räknas ned med en på visst sätt fastställd juste-
ringsfaktor. På motsvarande sätt skulle pensionsrätt som överförs från
kvinna till man räknas upp. Enligt förslaget skulle justeringsfaktom be-
räknas utifrån förhållandet att mannen vid delningstillfället är 60 år och
kvinnan är 57 år. Detta skulle alltså gälla oavsett makamas faktiska ålder
Prop. 1997/98:151
297
och den faktiska åldersskillnaden mellan dem. Vidare föreslogs beräk-
ningen utgå från den vid delningstillfallet senast kända livslängdsstatis-
tiken och inte beräknas på en prognos över framtida förändringar. Pen-
sionsrätt som överförs mellan makarna skulle med denna teknik komma
att räknas upp respektive ned med ungefär 20 %.
En verkställd delning skulle enligt förslaget inte kunna återgå på grund
av att makarna ångrat sig t.ex. för att en efterföljande taxering visat att
deras inkomster fördelat sig annorlunda än de trott vid anmälningstill-
fallet. Däremot föreslogs att en redan verkställd delning kan komma att
ändras t.ex. efter ändrad taxering hos någon av dem eller om fastställd
pensionsrätt för en eller båda makarna ändras på grund av underlåten
avgiftsbetalning.
Makar som anmält inträde i ordningen för delning förblev enligt för-
slaget anslutna tills utträde begärs eller äktenskapet upplöses. Utträde
skulle ske genom att en av makarna eller makarna gemensamt gör en an-
mälan till försäkringskassan. En sådan anmälan fick enligt förslaget
verkan fr.o.m. samma år om den gjorts av makarna gemensamt, medan en
ensidig anmälan fick verkan fr.o.m. året därpå. Exempelvis vid oförut-
sedda ändringar i inkomstförhållandena skulle makarna således omgå-
ende kunna förhindra att delning verkställs. Ett omedelbart utträde skulle
dock kräva att makarna var överens om detta och kunde inte avse tid före
det år anmälan om utträde gjordes.
Delningen skulle vidare upphöra när äktenskapet upplöses genom
dödsfall eller äktenskapsskillnad. Därvid skulle delning ske t.o.m. året
före dödsfallsåret eller året före det år då äktenskapsskillnadsdomen vin-
ner laga kraft. ,B7
Förslaget om delning av pensionsrätt ledde till vissa konsekvenser. Be-
räkningen av garantipension skulle enligt förslaget ske utifrån den fak-
tiska pensionsbehållningen, även i de fall delning skett. I situationer då
en pensionsrättsgivare slutligen får en högre inkomstgrundad pension än
mottagaren innebär samspelet med garantipensionssystemet att den
överförda pensionsrätten - bortsett från effekterna av justeringsfaktorema
- kan komma att ge mindre utbyte för mottagaren än vad den skulle ha
gett för givaren. Hur stor denna effekt blir beror på inkomsterna för giva-
ren respektive mottagaren. I de fall där pensionsrättsgivaren slutligen blir
berättigad till lägre inkomstgrundad pension än pensionsrättsmottagaren
kan effekten komma att bli den motsatta. Makar som står inför ett beslut
att dela pensionsrätt kan oftast inte förutse hur hög deras inkomst
kommer att bli eller om den ena makens inkomstgrundade pension kom-
mer att bli större än den andras. Möjligheten att förutse effekterna av en
delning av pensionsrätt är därför i detta avseende begränsade.
Tabell 14.1 visar vilken effekt delningen, inklusive garantipensions-
utfall, skulle kunna få dels för makarnas samlade ekonomi, dels för kvin-
nan i händelse av skilsmässa eller mannens död (i tabellen kallad kvinna,
ogift). I exemplet har mannen haft maximal pensionsgrundande inkomst
från 25 års ålder medan kvinnan inte har haft någon egen pensionsgrun-
dande inkomst. Makarna har delat pensionsrätt fr.o.m. 25 års ålder och
pensionsåldern är 65 år. Pensionsrätten som överförs till kvinnan reduce-
ras med 17 %, indexökningen är 1,6 % per år och prisbasbeloppet 36 400
kr.
Prop. 1997/98:151
298
Tabell 14.1
Delning av pensionsrätt
|
Utan delning |
Med delning |
Förändring | |
|
Man Kvinna, gift Summa Kvinna, ogift |
256 000 kr 69 200 kr 325 200 kr 77 500 kr |
128 000 kr 106 300 kr 234 300 kr 108 500 kr |
-128 000 kr + 37 100 kr - 90 900 kr + 31 000 kr |
Ett sätt att motverka de nu redovisade konsekvenserna, som diskuterades
inför förslaget i Ds 1995:41, skulle kunna vara att beräkna garanti-
pensionen på den inkomstgrundade ålderspension som maken haft del-
ningen förutan. Detta skulle emellertid kunna få andra mindre önskvärda
effekter, såsom t.ex. att ålderspensionen för en make som lämnat ifrån sig
pensionsrättigheter markant skulle kunna understiga basnivån inom ga-
rantipensionssystemet.
Mot bakgrund av de skäl som ansågs föreligga för att införa en möj-
lighet för makar att dela pensionsrätt och eftersom denna disposition är
frivillig gjordes inför förslaget i Ds 1995:41 den bedömningen att de re-
dovisade konsekvenserna av samspelet mellan delning av pensionsrätt
och garantipensionssystemet fick godtas.
I de fall makarna lever tillsammans när en av makarna - men inte båda
- går i pension kan en delning i vissa fall, oavsett samspelet med övriga
förmåner och oberoende av effekten av justeringsfaktorema, komma att
påverka familjeekonomin i negativ riktning. Detta inträffar om den make
som haft högst förvärvsinkomst går i pension först. Då ersätts denna
makes inkomster med en pension som är lägre än den skulle ha varit del-
ningen förutan. Samtidigt har makarna inte nytta av motsvarande pension
hos den mottagande maken, eftersom han eller hon ännu inte uppbär
pension. Dessa konsekvenser upphör emellertid så snart också den andra
maken går i pension. Vidare kan den omvända situationen - att maken
som varit pensionsrättsmottagare går i pension först - på motsvarande
sätt innebära en tillfällig förstärkning av familjeekonomin.
Delning skulle enligt förslaget i Ds 1995:41 komma i fråga enbart be-
träffande pensionsrätt som har intjänats inom det reformerade pensions-
systemet. Eftersom delning inte kan ske inom det nuvarande ATP-syste-
met, kan delning omöjligen äga rum i situationer där en av makarna inte
omfattas av de reformerade intjänandereglema. Detta innebär att möjlig-
heten att dela pensionsrätt enligt förslaget stod öppen endast för makar
där båda är födda år 1954 eller senare och därför kommer att få sin pen-
sion beräknad helt enligt reformerade regler.
Under den efterföljande remissbehandlingen anförde flera remiss-
instanser kritik mot den föreslagna ordningen för delning av pensionsrätt.
Flera remissinstanser uttalade sig starkt negativt om förslaget i stort och
hade synpunkter bl.a. på hur en ordning för delning av pensionsrätt skulle
samspela med garantipensionssystemet. Många menade att den
föreslagna ordningen för delning gör det mycket svårt för makarna att
med hänsyn till samspelet med garantipensionssystemet överblicka kon-
sekvenserna av delning. Kritik framfördes vidare mot att delning i vissa
fall kan innebära att makarnas gemensamma inkomster blir lägre än del-
ningen förutan under den tid då endast den ena maken - den som delat
Prop. 1997/98:151
299
ifrån sig pensionsrätt - har gått i pension. Möjligheten för makarna att
spekulera i marginalskatteeffekter genom att dela pensionsrätt framhölls
också som negativt.
Till följd av kritiken har beredningsarbetet därefter inriktats på att för-
söka finna en lösning som i huvudsak kan fylla syftet med delningen och
som samtidigt gör det möjligt att i tillfredsställande utsträckning undvika
de nackdelar som påtalats under remissbehandlingen.
Det förslag om delning av pensionsrätt som lades fram i Ds 1995:41
innebar att all pensionsrätt som makarna tjänat in under ett år, dvs. såväl
pensionsrätt i fördelningssystemet som i premiepensionssystemet, läggs
samman och delas i princip på hälften. Det är vidare makarnas faktiska
pensionsrätt efter delningen som läggs till grund för beräkningen av ga-
rantipension. Under de fortsatta diskussionerna har åter övervägts om det
finns någon lösning där beräkningen av garantipensionen skulle kunna
göras utan hänsyn till den utjämning av inkomstgrundad pension som
delningen inneburit, dvs. beräkningen av garantipension skulle göras
utifrån respektive makes pensionsrättsförhållanden delningen förutan.
Skälet till att en sådan lösning inte kunnat väljas i förslaget om delning
är, som nämnts tidigare, att all makarnas pensionsrätt ingår i delningen.
En beräkning av garantipensionen utan hänsyn till delningen skulle där-
för kunna ge orimliga effekter genom att den sammanlagda pension som
den givande maken slutligen blir berättigad till skulle kunna hamna långt
under den lägstagarantinivå som uppställts för grundskyddet inom
garantipensionen. Med en ordning där endast en mindre del av pensions-
rätten ingår i delningen skulle emellertid dessa effekter i förhållande till
lägstagarantinivån tonas ned betydligt. Det är samtidigt viktigt att utjäm-
ningstanken inte endast blir en illusion. Dessa faktorer får vägas mot
varandra vid bedömningen av hur stor del av pensionsrätten som skulle
kunna ingå i en lösning med nu diskuterat innehåll.
Av den totala pensionsrätten kommer, för personer födda år 1954 eller
senare, enligt vad regeringen nu föreslår 16 procentenheter att tillgodo-
räknas i fördelningssystemet och 2,5 i premiepensionssystemet. Under
den fortsatta beredningen har prövats tanken att makarna - i stället för att
dela pensionsrätt i egentlig mening - skulle få rätt att överföra pensions-
rätt för premiepension mellan sig utan att överföring påverkar utfallet
från garantipensionssystemet. En sådan lösning skulle ge ett mer förut-
sägbart resultat för makarna. Det skulle inte finnas risk för att överför-
ingen på grund av samspelet med garantipensionssystemet sammantaget
skulle innebära en förlust i pensionsrätt. Makarna skulle ha bättre kon-
troll över hur mycket pensionsrätt som överförs till den andra maken och
hur mycket pensionsrätten kommer att bli värd hos denna make. Även
om överföringsmöjligheten endast rör pensionsrätt i premiepensionssys-
temet visar beräkningar att metoden kan ge en avsevärd pensionsutjäm-
ning som såvitt avser nettoeffekten för den mottagande maken inte ligger
långt ifrån det resultat som en delning skulle ha gett. Lösningen skulle
också kunna bli enklare, vilket kommer att framgå av den fortsatta fram-
ställningen.
Tabell 14.2 illustrerar vilket utfall överföring av pensionsrätt för
premiepension skulle kunna ge och visar också hur resultatet förhåller sig
till en delning av pensionsrätten i sin helhet. Förutsättningarna är de-
Prop. 1997/98:151
300
samma som redovisades i tabell 14.1. Ytterligare exempel finns redo- Prop. 1997/98:151
visade i Ds 1997:67.
Tabell 14.2
Delning av pensionsrätt
|
Utan delning |
Med delning |
Förändring | |
|
Man Kvinna, gift Kvinna, ogift |
256 000 kr 69 200 kr 325 200 kr 77 500 kr |
128 000 kr 106 300 kr 234 300 kr 108 500 kr |
-128 000 kr - 90 900 kr + 31 000 kr |
Överföring av premiepension
|
Utan överföring |
Med överföring |
Förändring | |
|
Man Kvinna, gift Kvinna, ogift |
256 000 kr 69 200 kr 325 200 kr 77 500 kr |
221 400 kr 97 900 kr 319 300 kr 106 200 kr |
-34 600 kr +28 700 kr -5 900 kr |
De överväganden som gjorts har resulterat i ett förslag, som presente-
rades i Ds 1997:67 och som innebär att makar ges möjlighet att - i stället
för att dela pensionsrätt - löpande överföra pensionsrätt inom premiepen-
sionssystemet från den ena maken till den andra. Som närmare kommer
att framgå nedan skulle i en sådan ordning för frivillig utjämning av
makars pensionsrättsförhållanden kunna ingå att makarnas eventuella rätt
till garantipension skall bedömas utan att hänsyn tas till att överföring
skett. Konsekvenserna av en överföring skulle därmed bli lättare att
förutse. En annan fördel är att det inte skulle föreligga hinder förmakar i
mellangenerationen att överföra pensionsrätt för premiepension sig
emellan. Lösningen har också i flera avseenden visat sig vara administra-
tivt enklare att hantera.
Regeringens förslag: En make skall till den andra maken kunna föra
över pensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Endast
pensionsrätt för premiepension som tjänats in under äktenskapet skall
kunna bli föremål för överföring. Med äktenskap skall likställas
registrerat partnerskap. Överföringen skall vara frivillig, ske fort-
löpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt för premiepension
som tjänats in för året. Överföring av rätt till premiepension skall inte
påverka rätt till garantipension.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
denna del av förslaget. Pensionärernas Riksorganisation, Statens löne-
och pensionsverk, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och
Svenska kommunalpensionärers förbund tillstyrker att förslaget ersätter
301
tidigare förslag om delning av pensionsrätt mellan makar. TCO påpekar Prop. 1997/98:151
dock att den som väljer efterlevandeskydd i premiepensionssystemet och
samtidigt har överfört pensionsrätt för premiepension, måste uppmärk-
sammas på att det måste finnas pengar på premiepensionskontot för att
efterlevandeskyddet skall gälla. Riksförsäkringsverket och Kammarrätten
i Sundsvall har inga invändningar mot förslaget. Kristianstads läns all-
männa försäkringskassa har anfört att även sambor bör komma i fråga för
överföring. Försäkringskassan i Örebro län anför att den, med hänsyn till
förmodade administrativa problem, är tveksam till om delning eller
överföring av pensionsrätt skall tillåtas. Sveriges akademikers centralor-
ganisation anför att rätt till delning även borde omfatta inkomstpensio-
nen.
Skälen för regeringens förslag: I den ordning som regeringen här
föreslår skall make ges möjlighet att till den andra maken överföra pen-
sionsrätt som tillgodoräknas maken i premiepensionssystemet. Över-
föringen är, som närmare kommer att utvecklas nedan, helt oberoende av
den andre makens pensionsrättsförhållanden, dvs. det saknar betydelse
om den make som vill överföra pensionsrätt för premiepension har större
eller mindre pensionsgrundande inkomst än den mottagande maken.
Reglerna om överföring bör huvudsakligen följa de principer som låg
bakom förslaget om delning. Överföringen bör således vara förbehållen
makar och registrerade partner samt bygga på frivillighet genom att
makarna på förhand anmäler att de vill överföra pensionsrätt för premie-
pension. Kristianstads läns allmänna försäkringskassa har anfört att även
sambor bör komma i fråga för överföring. Systemet med överföring av
pensionsrätt för premiepension är emellertid som ovan nämnts en ersätt-
ning för den tidigare föreslagna ordningen med delning av pensionsrätt.
Samma principiella utgångspunkter som ansågs gälla för delning av pen-
sionsrätt bör därför även gälla för överföring av pensionsrätt för premie-
pension. I likhet med vad som uttalats i de antagna riktlinjerna anser re-
geringen att möjligheten till såväl delning som överföring har ett sam-
band med äktenskapsbalkens regler om likadelning av makars egendom
vid äktenskapets upplösning. Att möjliggöra för sambor att dela eller
överföra pensionsrätt skulle därför stämma mindre bra överens med den
familjerättsliga lagstiftningens intentioner.
Endast pensionsrätt för premiepension som intjänas under äktenskapet
bör kunna bli föremål för överföring. Överföringen bör vidare ske
löpande år för år och avse sådan pensionsrätt som tjänats in efter de
reformerade reglernas ikraftträdande. Skälen till att regeringen nu
föreslår denna metod i stället för en ordning där överföring utlöses endast
vid en viss bestämd händelse, t.ex. vid skilsmässa eller dödsfall
(momentan överföring) är huvudsakligen desamma som skälen bakom
förslaget med löpande delning. Således skulle med momentan överföring
utrymmet för spekulation, bl.a. med hänsyn till makarnas skattesituation,
öka.
Sedan makarna har gjort en anmälan bör överföringen, på samma sätt
som enligt förslaget om delning, som huvudregel verkställas år för år tills
någon av makarna anmäler att överföringen skall upphöra. Det bör dock
finnas en möjlighet att i samband med anmälan välja att överföringen
endast skall ske det år anmälan avser, dvs. inte tills vidare. Med en ord-
302
ning för överföring av pensionsrätt för premiepension behöver det
emellertid inte i samma utsträckning som beträffande förslaget om del-
ning av pensionsrätt ställas upp villkor för att en överföring faktiskt skall
verkställas sedan makarna anslutit sig. Bakgrunden härtill kommer när-
mare att utvecklas nedan.
En väsentlig skillnad i detta förslag jämfört med förslaget om delning
är att regeringen nu föreslår att överföring av pensionsrätt för premie-
pension inte skall påverka beräkningen av eventuell garantipension. Båda
makarna får alltså sin eventuella garantipension beräknad som om någon
överföring inte hade skett. Detta innebär att den mottagande maken får
högre garantipension än vad den faktiska inkomstgrundade pensionen
inklusive överförd pensionsrätt berättigar till. Den överförande maken får
på motsvarande sätt lägre garantipension än vad den faktiska inkomst-
grundade pensionen efter överföringen berättigar till, eftersom han eller
hon får sin garantipension reducerad med en högre inkomstgrundad
pension än den som uppbärs. En lösning enligt den nu beskrivna ansågs,
som nämnts ovan, inte rimlig med förslaget om delning av pensionsrätt,
eftersom den givande maken därmed skulle kunna få en pension som
långt understeg basnivån inom garantipensionssystemet. Överföring av
pensionsrätt för premiepension berör emellertid inte hela pensionsrätten
(vilket var fallet enligt förslaget om delning av pensionsrätt), utan endast
en mindre del av den totala inkomstgrundade ålderspensionen. Den totala
pensionen kommer visserligen med detta förslag om överföring av
pensionsrätt för premiepension att kunna hamna under den basnivå om
2,13 prisbasbelopp som regeringen föreslår i propositionen Garanti-
pension, m.m. Eftersom pensionsrätt från premiepensionssystemet utgör
en så relativt låg andel av den totala inkomstgrundade ålderspensionen,
kan emellertid den totala pensionen aldrig reduceras i samma höga grad
som enligt förslaget om delning av pensionsrätt. Den individ som överför
sin pensionsrätt för premiepension kommer fortfarande att ha en
garantipension om ca två prisbasbelopp. En beräkning av garantipension
oberoende av överförd pensionsrätt skulle således i detta avseende inte
kunna ge samma oacceptabla konsekvenser som om metoden hade
använts vid delning av pensionsrätt enligt förslaget i Ds 1995:41.
Det kan i detta sammanhang pekas på att garantipensionen, enligt vad
regeringen föreslår i propositionen om Garantipension, m.m, även i andra
avseenden skall avräknas mot en inkomstgrundad pension som inte är
identisk med den som faktiskt utbetalas. Vid beräkningen av garantipen-
sionen skall man, oavsett vid vilken tidpunkt pension tas ut, utgå från att
uttaget görs eller har gjorts vid 65 års ålder. Vidare skall garantipensio-
nen beräknas som om hela den inkomstgrundade pensionsrätten hade
tillgodoräknats med 18,5 % i fördelningssystemet. Den faktiska avkast-
ningen från premiepensionssparandet skall således inte inverka på be-
räkningen i detta avseende.
Effekten av överförd premiepension vid beräkning av garantipension
illustreras i tabell 14.3. Personen i exemplet har tjänat in maximal pen-
sionsrätt för premiepension, vilket antas vara ca 13,5 % av sammanlagd
inkomstgrundad ålderspension. Vidare antas att all pensionsrätt för pre-
miepension har överförts till den andre maken. Den första kolumnen an-
ger den inkomstgrundade ålderspension, räknat i prisbasbelopp, mot
Prop. 1997/98:151
303
vilken garantipensionen avräknas, dvs. intjänad pension före överföring. 1
den andra kolumnen anges den pension, inklusive eventuell garantipen-
sion, som utbetalas till personen. Det utbetalade beloppet är, på grund av
det sätt på vilket garantipensionen beräknas, lägre än vad som skulle ha
utbetalts om man i beräkningen tagit hänsyn till att överföring skett. Hur
mycket lägre garantipensionsbeloppet blir per månad framgår av
tabellens sista kolumn.
Tabell 14.3
Intjänad Totalt utbetald pension, Garantipensionsbelopp som inte
inkomst- inklusive ev. garantipen- utges pga överföring
grundad sion
pension
|
3 Pbb |
2,79 Pbb |
600 kr/mån |
|
2 Pbb |
2,29 Pbb |
340 kr/mån |
|
1 Pbb |
2,13 Pbb |
410 kr/mån |
En annan väsentlig skillnad i förhållande till förslaget om delning är att
en möjlighet att överföra pensionsrätt för premiepension kan ges även till
de åldersgrupper som ingår i mellangenerationen. Den i Ds 1995:41 för-
slagna ordningen med löpande delning skulle av tekniska och informa-
tionsmässiga skäl stå öppen endast för makar som båda är födda år 1954
och senare. Makar som tillhör mellangenerationen och kommer att få sin
pensionsrätt beräknad med vissa kvotdelar från det nuvarande och andra
från det reformerade systemet skulle däremot enligt förslaget inte beredas
samma möjlighet. Det huvudsakliga skälet till detta är de problem som
skulle uppstå när makarna är olika gamla och således får olika stora an-
delar pension från det reformerade systemet. Den tekniska lösning som
övervägdes för att ge möjlighet även för dessa makar att dela pensionsrätt
var komplicerad och svår att genomskåda för de inblandade. Den ordning
för överföring av pensionsrätt för premiepension som vi nu föreslår
innebär emellertid inte att olika andelar måste slås samman och delas.
Överföringen är en ensidig transaktion där pensionsrätten för premie-
pension överförs till den andre maken. De tekniska problem som utgjorde
skäl mot mellangenerationens deltagande i ordningen för delning finns
därmed inte. Även makar i mellangenerationen bör således enligt vår
uppfattning beredas tillfälle att överföra pensionsrätt för premiepension.
En förutsättning för att kunna överföra pensionsrätt för premiepension
är naturligtvis att den överförande maken har tillgodoräknats sådan pen-
sionsrätt. Den make som skall överföra pensionsrätt måste således, enligt
föreliggande förslag, vara född år 1938 eller senare. Det är rimligt att
även den make som skall ta emot överförd pensionsrätt själv har möjlig-
het att tjäna in sådan rätt.
Förslaget om delning av pensionsrätt innebär, som nämnts ovan, att
hela pensionsrätten alltid skall ingå i delningen. Under beredningen av
förslaget med överföring av pensionsrätt för premiepension har övervägts
om det bör finnas en möjlighet för makarna att välja om de vill överföra
Prop. 1997/98:151
304
hela eller enbart en viss del av pensionsrätten. En möjlighet är härvid att
tillåta såväl överföring av vissa belopp som viss andel av pensionsrätten.
Det skulle också kunna hävdas att en viss minsta beloppsgräns för över-
föring borde införas.
Eftersom överföring, enligt vad vi föreslår nedan, skall verkställas först
fr.o.m. året efter det att anmälan om inträde har gjorts kommer makarna
vid anmälningstillfället inte att ha vetskap om hur stor pensionsrätt för
premiepension de kommer att tjäna in framöver. Mot denna bakgrund bör
en eventuell möjlighet att överföra viss del av den intjänade pen-
sionsrätten för premiepension inte avse visst belopp.
Som framgått ovan innebär förslaget att även makar i mellangenera-
tionen skall ges möjlighet att överföra pensionsrätt. Det enda som krävs
är alltså i princip att man har tjänat in pensionsrätt för premiepension.
Det belopp som en make kan överföra kan därför komma att vara litet,
särskilt med hänsyn till att äldre personer i mellangenerationen tillgodo-
räknas endast en relativt liten kvotdel av sin totala pensionsrätt i det
reformerade systemet. En make som är född år 1938 kommer således
enligt reglerna för tjugondelsinfasningen att få 4/20 av sin pension be-
räknad enligt det reformerade systemets regler, vilket innebär att pen-
sionsrätt från premiepensionssystemet kommer att tillgodoräknas med
4/20 av 2,5 procentenheter. För en individ född år 1939 blir motsvarande
förhållande 5/20 av 2,5 procentenheter osv. Det bör dock i detta samman-
hang också pekas på att personer i mellangenerationen fr.o.m. det år de
fyller 65 år kommer att kunna tjäna in pensionsrätt fullt ut i det re-
formerade systemet och därmed har möjlighet att åtminstone under viss
tid utnyttja möjligheten till överföring fullt ut. All pensionsrätt för pre-
miepension som för ett år tillgodoräknas en individ bör kunna överföras
till en make eller maka, även om den årliga pensionsrätten motsvarar ett
lågt belopp.
Under beredningen har vidare övervägts om endast hela pensionsrätten
för premiepension för ett år skall kunna överföras eller om även över-
föring av viss andel av pensionsrätten skall tillåtas.
För en möjlighet att överföra viss andel av pensionsrätten för premie-
pension talar att ett sådant system erbjuder en stor frihet för individerna
att förfoga över sin intjänade pensionsrätt. Av administrativa skäl torde
dock möjligheten att överföra viss andel få begränsas, exempelvis till att
få överföra 1/2 eller 1/4 av den intjänade pensionsrätten.
Ett system med endast hel överföring skulle kunna anses innebära
mindre valfrihet för individen än en ordning där andelsöverföring tillåts.
Att löpande överföra en fjärdedel av pensionsrätten för premiepension
torde dock normalt ge i stort sett samma effekt som att vart fjärde år
överföra hela den under året intjänade pensionsrätten. Genom anslutning
och utträde ur ordningen för överföring av hel pensionsrätt för premie-
pension kan således de individer som så önskar uppnå samma effekt som
vid en löpande överföring av viss andel av pensionsrätten. Behovet att
kunna överföra viss andel skulle även kunna ifrågasättas mot bakgrund
av att premiepensionen endast utgör en mindre del av individens pen-
sionsrätt. Att endast tillåta överföring av hela den under året intjänade
pensionsrätten för premiepension ger också allmänt sett ett mindre
komplicerat regelsystem.
Prop. 1997/98:151
305
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl mot att tillåta en överföring
av viss andel av pensionsrätten. Regeringen föreslår således att över-
föring endast skall kunna ske av hela den för året intjänade pen-
sionsrätten för premiepension. Emellertid föreslår vi inte att överföringen
skall avse ett visst minsta belopp för att överföringen skall kunna verk-
ställas.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Anmälan om anslutning till ordningen för
överföring av pensionsrätt för premiepension skall göras av makarna
gemensamt och får till följd att överföring, under vissa förutsättningar
i övrigt, äger rum fr.o.m. året efter anmälan. Anmälan skall gälla tills
vidare om inte makarna bestämmer annat.
Överföringen av pensionsrätt för premiepension skall upphöra
fr.o.m. året efter det att en make - eller makarna gemensamt - lämnat
in anmälan om utträde.
En anmälan om anslutning eller utträde som görs senast den
31 januari ett år skall emellertid, om makarna inte begär annat, få
verkan fr.o.m. samma år. För år 1999 skall gälla särskilda regler.
Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte göras efter
den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän försäkrings-
kassa.
Vid äktenskapsskillnad skall överföring kunna ske t.o.m. året före
det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft.
Vid den överförande makens dödsfall skall överföring kunna ske
t.o.m. dödsfallsåret, under förutsättning att den mottagande maken då
är vid liv.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att överföringen
är en ensidig handling av gåvokaraktär och har ifrågasatt att anmälan om
inträde skall vara gemensam. Försäkringskasseförbundet (FKF) påpekar
att försäkringskassans handläggare kan få frågor om utfall, som kan vara
i det närmaste omöjliga att besvara. Med hänsyn till att människor
erfarenhetsmässigt så lång tid som möjligt vill kunna förutse effekterna
av sina ekonomiska val, föreslår FKF vidare att tidpunkten för anmälan
för överföring bör utsträckas till hösten efter intjänandeåret när
taxeringarna är fastställda
Skälen för regeringens förslag: Liksom beträffande delning av pen-
sionsrätt bör överföring av pensionsrätt för premiepension kunna verk-
ställas först efter en anmälan av makarna. På samma sätt som för delning
av pensionsrätt bör det krävas att makarna är överens för att överföringen
skall ske. Anmälan bör således vara gemensam. Det kan i sammanhanget
påpekas att, som utvecklats i avsnitt 19.1, överföringen inte är att betrakta
som en gåva i civilrättslig mening.
306
Enligt förslaget om delning skulle anmälan göras i förväg. Som huvud- Prop. 1997/98:151
regel skulle därför gälla att delning skulle verkställas först fr.o.m. året
efter det att anmälan gjorts. Skälen för denna ståndpunkt var bl.a. admi-
nistrativa. Även önskemålet att förhindra spekulation låg i viss mån
bakom konstruktionen av förslaget. Samma synsätt skulle kunna an-
vändas när det gäller överföring av pensionsrätt för premiepension. Det
skulle emellertid också kunna hävdas att den givande maken bör kunna
veta hur stor den intjänade pensionsrätten för premiepension är innan han
eller hon kan bestämma om överföring skall ske.
Syftet med överföring av pensionsrätt för premiepension är detsamma
som med förslaget om delning av pensionsrätt, dvs. att i ett större pers-
pektiv åstadkomma en utjämning av makarnas pensionsrättsförhållanden.
Det är således inte meningen att en överföring vid vaije tillfälle skall
föregås av beräkningar av vad som är mest fördelaktigt för dem med hän-
syn till hur inkomsterna under ett visst år har fördelat sig. Mot denna
bakgrund bör även anslutningen till en ordning för överföring av pen-
sionsrätt i premiepensionssystemet ske i förväg.
Försäkringskasseförbundet har anfört att tidpunkten för anmälan om
överföring borde sammanfalla med deklarationstidpunkten, eftersom
makarna först då hade överblick över sin ekonomiska situation. I enlighet
med vad som sagts ovan bör emellertid beslutet att överföra pensionsrätt
för premiepension grunda sig på andra överväganden än sådana som
fordrar ett närmast fullständigt deklarationsunderlag. En ordning där
makarna i efterhand skulle kunna göra överföringar skulle i princip inne-
bära en momentan överföring och skulle kräva ett nytt beslut för vaije år.
Detta är som nämnts inte syftet med den nu föreslagna ordningen. Rege-
ringen föreslår därför att anmälan om överföring av pensionsrätt som
huvudregel skall göras året före det år överföringen avser.
En följd av den nu föreslagna regeln är - på samma sätt som med för-
slaget om delning - att makar som gift sig sent på året skulle få mycket
svårt att i tid hinna ge in en anmälan som får verkan fr.o.m. året efter.
Därför föreslogs i Ds 1995:41 att en anmälan som görs senast den 31
januari ett år skall få verkan fr.o.m. samma år om inte makarna begärt
annat. Denna regel bör gälla även i en ordning för överföring av pen-
sionsrätt i premiepensionssystemet. Därmed får även godtas att makar
som gift sig i januari månad får möjlighet att överföra pensionsrätt för
premiepension som till en liten del kan hänföra sig till tid före äkten-
skapets ingående.
Under år 1999, som är det första år under vilket överföring av
pensionsrätt för premiepension kan ske, bör en generösare tidsfrist gälla.
Vi föreslår att om makarna begär det skall en anmälan om överföring av
pensionsrätt för premiepension som görs under år 1999 få verkan fr.o.m.
det året oavsett när under året anmälan sker.
När makarna har anmält anslutning till ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension skall de som huvudregel förbli anslutna
till dess utträde begärs eller makarnas äktenskap upplöses. Det bör
emellertid även finnas en möjlighet att vid anmälan om anslutning ange
att överföring endast skall äga rum under ett år och således inte gälla tills
vidare.
307
Enligt de antagna riktlinjerna skulle en utträdesanmälan inte få verkan
förrän fr.o.m. året efter anmälningen. I Ds 1995:41 konstaterades
emellertid att ett strikt upprätthållande av en sådan ordning skulle kunna
få mindre önskvärda konsekvenser t.ex. i situationer där makarna plöts-
ligt får ändrade inkomstförhållanden. En situation som angavs som
exempel var då den ena maken börjar arbeta utomlands och uppbär in-
komst som inte är pensionsgrundande i Sverige. En fortsatt delning skulle
då kunna få till följd att den make vars pensionsrätt tidigare ökat genom
delning i stället på grund av den nya inkomstsituationen blir pen-
sionsrättsgivare. För att förhindra en sådan situation föreslogs i Ds
1995:41 att makar gemensamt skulle kunna bestämma att de med
omedelbar verkan skulle utträda ur ordningen för delning. En ensidig
anmälan föreslogs emellertid få verkan först fr.o.m. året därpå.
Anledningen till att det skulle finnas ett behov av omedelbart utträde ur
ordningen för delning sammanhänger med att delning är beroende av
båda makarnas pensionsrättsförhållanden. Överföringen av pensionsrätt
för premiepension skulle däremot vara en ensidig åtgärd, varför de pro-
blem som legat bakom behovet av särskilda regler för omedelbart utträde
inte uppstår. Resultatet kan inte bli att den make som var tänkt att vara
mottagare av pensionsrätt i stället får ge ifrån sig sådan rätt. Det enda
som kan hända i situationer som de ovan beskrivna är att det inte finns
någon pensionsrätt för premiepension - eller endast finns en mindre
sådan - att överföra.
Grundtanken bör i enlighet med vad som sagts beträffande anslutning
vara att makarna i förväg skall avgöra om de vill att någon överföring
skall fortsätta. Detta får till följd att en utträdesanmälan bör få verkan
först fr.o.m. året efter det att anmälan gjorts. Regeringen föreslår således
att överföringen av pensionsrätt för premiepension som huvudregel skall
upphöra fr.o.m. året efter det att en av makarna - eller båda gemensamt -
har lämnat in en anmälan om utträde till försäkringskassan. Några sär-
regler för omedelbart utträde förslås således inte. Lagrådet påpekar i sitt
yttrande att det skulle underlätta information och förebygga rättsförluster
till följd av förväxlingar om sluttidpunkten för olika anmälningar från
enskilda koncentreras till en viss dag och förordar därför att samtliga
tidsangivelser som avser enskilda anmälningar ändras till den 31 januari
om inte särskilda skäl talar däremot. Regeringen instämmer i lagrådets
uppfattning. Några skäl att inte utsträcka sluttidpunkten för utträdes-
anmälan till den 31 januari samma år har inte framkommit.
I likhet med vad som föreslås gälla beträffande anmälan om anslutning
till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension föreslår
regeringen således att en anmälan om utträde som görs senast den
31 januari ett år skall få verkan fr.o.m. samma år, om makarna inte begär
annat.
En annan fråga är om en anmälan anslutning till respektive utträde ut
ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall kunna
återkallas och, i så fall, när en sådan återkallelse senast skall få ske.
Som utvecklats ovan är grundtanken med anmälningsreglema att makar-
na i förväg och mot bakgrund av mer långsiktiga överväganden skall av-
göra om någon överföring skall ske eller inte. Anmälan om överföring av
pensionsrätt för premiepension är vidare att betrakta som en bindande
Prop. 1997/98:151
308
överenskommelse makarna emellan som båda makarna skall kunna inrätta
sig efter. Regeringens förslag ovan att såväl anmälan om anslutning till
som utträde ur ordningen för överföring av premiepensionsrätt i princip
skall ske med verkan fr.o.m. följande år skall ses mot denna bakgrund.
Det skulle kunna hävdas att det inom förvaltningsrätten som regel är
möjligt att återkalla en hos myndighet anhängig anmälan ända tills dess ett
beslut har färdigställts för expediering. Med hänsyn till att själva beslutet
om överföring av pensionsrätt för premiepension emellertid inte fattas
förrän långt efter det år anmälan avser, skulle emellertid en sådan vid-
sträckt möjlighet till återkallelse av anmälan beröva anmälningsreglema
dess syfte. Möjligheten att återkalla en anmälan måste därför begränsas.
Regeringen föreslår att en återkallelse av anmälan skall kunna ske fram
t.o.m. den tidpunkt då en anmälan senast kan ges in, dvs. den 31 januari
samma år anmälan avser. Förslaget överensstämmer tidsmässigt med vad
som föreslås gälla beträffande pensionsgrundande belopp för bamår. En
återkallelse kan, i likhet med en anmälan om utträde, ske ensidigt.
Enligt förslaget i Ds 1997:67 skulle vid dödsfall överföring av pen-
sionsrätt för premiepension kunna ske t.o.m. året före dödsfallsåret. För-
slaget skall ses mot bakgrund att pensionsgmndande inkomst respektive
pensionsgmndande belopp inte föreslogs fastställas för dödsfallsåret. Om
makarna har anmält anslutning till ordningen om överföring av rätt till
premiepension föreslår regeringen nu, som ovan redovisats i avsnitt 13
och av där angivna skäl, att pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt
för premiepension skall fastställas för den överförande maken även för
dödsfallsåret. En konsekvens av detta förslag är att överföring av sådan
pensionsrätt för premiepension som tjänats in under dödsfallsåret måste
kunna ske till en efterlevande make eller maka. Regeringen föreslår så-
ledes såvitt avser utträde på gmnd av att äktenskapet upplöses på gmnd
av den överförande makens dödsfall att överföring skall kunna ske t.o.m.
dödsfallsåret.
Om den mottagande maken avlider finns emellertid inte skäl att frångå
den i Ds 1997:67 föreslagna regeln att överföring av pensionsrätt för
premiepension skall kunna ske t.o.m. året före dödsfallsåret. Överföring
av pensionsrätt för premiepension bör med andra ord inte kunna ske till
en avliden make eller maka. Inte heller om båda makarna avlider under
samma år bör således någon överföring av pensionsrätt för premiepen-
sion, som tjänats in av den överförande maken under dödsfallsåret, äga
mm. I dessa situationer föreslår vi alltså ingen ändring jämfört med för-
slaget i Ds 1997:67.
Såvitt avser utträde på gmnd av att äktenskapet upplöses genom äk-
tenskapsskillnad bör gälla samma regler som föreslogs beträffande del-
ning av pensionsrätt. Således föreslår vi att överföring skall ske t.o.m.
året före det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft.
Prop. 1997/98:151
309
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: För att överföring av pensionsrätt för premie-
pension skall verkställas skall det krävas att den överförande maken
under någon del av året har varit försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension i Sverige och har fått pensionsrätt för premiepension
fastställd. Den mottagande maken skall däremot inte behöva ha varit
försäkrad i Sverige under året, om han eller hon tidigare har till-
godoförts pensionsrätt för premiepension. Make som under viss del av
året har varit bosatt i Sverige skall alltid - under förutsättning att
försäkringsbegreppet ändras enligt vad som beskrivs nedan - ha
möjlighet att ta emot pensionsrätt. Pensionsrätt skall kunna överföras
och tas emot utan begränsning beroende på ålder eller genomfört
pensionsuttag.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har kommenterat för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget om delning av pen-
sionsrätt i Ds 1995:41 var anslutning till ordningen inte tillräcklig för att
delning avseende ett visst år faktiskt skulle verkställas. Härför krävdes
också att vissa ytterligare förutsättningar var uppfyllda. Frågan är om
samma eller andra krav måste uppställas för att överföring av pensions-
rätt för premiepension faktiskt skall verkställas efter anslutning.
För det första uppställdes i Ds 1995:41 krav på att makarna skall ha
varit försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och bosatta i Sverige
hela det år som delningen avser. Såvitt avser försäkringskravet torde det
inte vara nödvändigt att uppställa krav på försäkring hela året för att
överföring av pensionsrätt för premiepension skall få verkställas. Den
givande maken måste dock tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension
under året och få sådan rätt fastställd för att få den överförd och måste
därför under någon del av året ha varit försäkrad i Sverige. För den mot-
tagande maken bör det emellertid som huvudregel räcka att maken tidi-
gare själv har fått pensionsrätt för premiepension fastställd på grund av
eget intjänande eller överföring från tidigare make så att ett konto finns
upprättat. Det torde i den situationen inte vara nödvändigt att dessutom
ställa upp ett krav på försäkring i Sverige. För det fall maken inte har
någon pensionsrätt för premiepension sedan tidigare bör det emellertid
ställas krav på försäkring under viss del av året för att maken skall få ta
emot överförd pensionsrätt för premiepension.
Frågan är om det i detta sammanhang även bör ställas krav på bosätt-
ning i Sverige under viss tid. Ett sådant krav uppställdes enligt förslaget i
Ds 1995:41 och grundades då på att svenska medborgare - med den nu-
varande utformningen av försäkringsbegreppet - är försäkrade i Sverige
oavsett bosättning. En make skulle således kunna vara försäkrad för in-
komstgrundad pension i landet trots att inkomsterna inte är pensions-
grundande här. Detta skulle vid en delning av pensionsrätt kunna få oför-
utsedda effekter för makarna (jfr vad som sagts ovan om utträde). Med en
310
ordning där pensionsrätt för premiepension kan överföras från den ena
maken till den andra kan - med den nuvarande utformningen av försäk-
ringsbegreppet - sådana konsekvenser emellertid inte uppstå. Överföring
blir bara aktuell i de fall där maken faktiskt har tillgodoräknats pen-
sionsrätt i premiepensionssystemet, dvs. då maken har haft pensions-
grundande inkomst i Sverige.
En översyn av försäkringsbegreppet har emellertid genomförts av Ut-
redningen om socialförsäkringens personkrets. Utredningen har i sitt
huvudbetänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) föreslagit
en lösning som innebär att försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension kopplas till förvärvsarbete och inte till medborgarskapet
som sådant eller till bosättning. Detta skulle såvitt avser villkoren för
överföring av pensionsrätt för premiepension kunna få till följd att en
make som är bosatt här men som inte har tjänat in någon pensionsrätt
(och således inte har något premiepensionskonto upprättat) inte skulle
kunna vara mottagare av pensionsrätt för premiepension. Detta är inte en
önskvärd konsekvens. Om utredningens förslag angående försäkrings-
begreppet blir föremål för lagstiftning bör därför överföring av pen-
sionsrätt för premiepension göras möjlig även i situationer där den mot-
tagande maken - oavsett försäkring - varit bosatt i Sverige någon gång
under året.
Ett annat villkor som enligt förslaget i Ds 1995:41 uppställdes för att
delning av pensionsrätt skulle verkställas var att ingen av makarna för det
år delningen avser får ha tillgodoräknats pensionsrätt för bamår eller
plikttjänstgöring som är latent på gmnd av att maken inte har uppfyllt det
s.k. förvärvsvillkoret. Bakgrunden till detta var de administrativa
komplikationer som skulle uppstå om latent pensionsrätt skulle kunna
föras från den ena maken till den andra. Vi föreslår emellertid nu - i
likhet med förslaget Ds 1995:41 - att pensionsrätt som är latent till-
godoräknas endast i fördelningssystemet och då med 18,5 procentenheter,
se avsnitt 13. Pensionsrätten föreslås således inte till någon del i
efterhand överföras till premiepensionssystemet när förvärvsvillkoret väl
har uppfyllts. Eftersom pensionsrätt som tillgodoräknats i premie-
pensionssystemet således aldrig kan vara latent, kräver en ordning med
överföring av pensionsrätt för premiepension inte något särskilt villkor i
detta avseende.
Ett tredje villkor som uppställdes i Ds 1995:41 för att en delning skulle
verkställas innebar att delning inte får verkställas för år då någon av
makarna uppbär ålderspension från fördelningssystemet. Ett uttag av
premiepension skulle emellertid inte utgöra hinder för delning. Villkoret
tillkom mot den bakgrunden att en delning då ena maken hade tagit ut
ålderspension skulle kunna få ett annat resultat än vad makarna hade räk-
nat med. Problemet uppkommer emellertid inte med en ordning för
överföring av pensionsrätt för premiepension. Det torde inte heller vara
något hinder att en make som gått i pension men fortsätter att arbeta och
tjäna in pensionsrätt för premiepension kan överföra pensionsrätt till den
andre maken på samma sätt som före pensioneringen. Samma regler före-
slås gälla inom premiepensionssystemet som inom fördelningssystemet,
dvs. att möjligheten att tjäna in pensionsrätt inte skall upphöra vid en viss
ålder eller vid uttag av hel eller partiell pension (jfr avsnitt 13.1). En
Prop. 1997/98:151
311
annan fråga är om en make skall kunna ta emot överförd pensionsrätt hur Prop. 1997/98:151
länge som helst. En rimlig utgångspunkt är att make ges möjlighet att ta
emot pensionsrätt lika länge som maken själv kan tjäna in sådan rätt i
premiepensionssystemet.
En ordning med överföring av pensionsrätt för premiepension skulle
således, enligt vad som framgått ovan, inte behöva vara förenad med
samma villkor för att överföringen faktiskt skall verkställas som ett sys-
tem för delning av pensionsrätt. En fråga som bör ställas är emellertid om
rätten att överföra pensionsrätt för premiepension bör begränsas på något
annat sätt, t.ex. så att överföring endast får ske till den make som har
lägst pensionsgrundande inkomst eller att överföring inte får ske om den
mottagande maken genom överföringen, tillsammans med den pensions-
rätt som maken själv har tjänat in, får en högre total pensionsrätt än vad
denne med hänsyn till intjänandetaket själv skulle kunna ha tjänat in.
Några avgörande skäl för att införa dylika begränsningar har emellertid
inte framkommit. En fördel med att ge utrymme för överföringar mellan
makarna oberoende av makarnas inbördes inkomstförhållanden eller
storleken på den mottagande makens pensionsgrundande inkomst är t.ex.
att en kvinna som under några år har haft låg eller ingen inkomst men
därefter har lika hög eller högre inkomst än mannen skulle kunna få en
pensionsrätt överförd till sig även sedan hon åter har ökat sin inkomst.
Makarna kan då i större utsträckning utjämna pensionsrätten än de skulle
kunna om mannen hade varit förhindrad att överföra pensionsrätt för
premiepension under år då kvinnan har högre pensionsgrundande in-
komst eller då kvinnans sammanlagda pensionsrätt för året genom
överföringen kommer att bli högre än vad hon med hänsyn till intjänan-
detaket själv hade kunnat tjäna in.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det för att överföring av
pensionsrätt för premiepension skall verkställas skall krävas att den
överförande maken under någon del av året skall ha varit försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension i Sverige samt tjänat in och fått pensions-
rätt för premiepension fastställd. Den mottagande maken behöver däre-
mot inte ha varit försäkrad i Sverige under året, om han eller hon sedan
tidigare har pensionsrätt för premiepension (genom eget intjänande eller
genom tidigare överföring). Möjlighet att ta emot pensionsrätt skall också
alltid - under förutsättning att försäkringsbegreppet ändras enligt vad
som tidigare beskrivits - ges make som under viss del av året varit bosatt
i Sverige. Makarna bör kunna överföra och ta emot överförd pensionsrätt
lika länge som de själva har möjlighet att tjäna in rätt till pensionsrätt för
premiepension dvs. utan någon begränsning beroende på ålder eller
genomfört pensionsutttag.
312
14.5
Regeringens förslag: Den årliga premiepension som härrör från
överförd pensionsrätt skall beräknas med beaktande av de kostnader
som överföringarna generellt kan antas ge upphov till. Samtliga fakto-
rer som påverkar kostnaderna skall beaktas. Beräkningen skall vara
lika för kvinnor och män.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Finansinspektionen anför att den föreslagna
överföringen av premiepension är lättare att hantera än delning av pen-
sionsrätt. Beträffande tekniken för överföring framhåller Finansinspek-
tionen att den så långt som möjligt bör ansluta till principerna för pre-
miepension.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget om delning av pen-
sionsrätt skulle den pensionsrätt som överfördes från en man till en
kvinna reduceras på visst sätt för att ge upphov till samma livspension
hos kvinnan som den skulle ha gjort hos mannen. På motsvarande sätt
skulle pensionsrätten räknas upp om den överfördes från en kvinna till en
man. I Ds 1995:41 angavs vilka faktorer som - med utgångspunkt i för-
delningssystemet - skulle styra hur mycket överförd pensionsrätt skulle
justeras. Avgörande var dels hur lång tid mannen respektive kvinnan för-
väntades uppbära pension, dels skillnaden i risk för att mannen respektive
kvinnan skulle avlida före pensioneringen. Detta var beroende av både
makarnas ålder vid överföringstillfället och skillnaden i ålder mellan
dem.
Syftet med justeringen var att den merkostnad som kunde vara för-
knippad med delning av pensionsrätt skulle bäras av dem som utnyttjar
möjligheterna till delning och inte belasta hela kollektivet av försäkrade.
Även överföring av pensionsrätt för premiepension kan förväntas leda till
en merkostnad för försäkringskollektivet. Denna kan beräknas vara unge-
fär i samma storleksordning som vid delning av pensionsrätt. Det får
anses rimligt att samma överväganden gör sig gällande vid överföring av
pensionsrätt för premiepension som vid delning av pensionsrätt och att
också en sådan lösning skall vara kostnadsneutral. I synnerhet som pre-
miepensionssystemet är en del i ett obligatoriskt pensionssystem bör inte
en frivillig möjlighet att överföra sådan pensionsrätt få medföra kostnader
för dem som inte väljer detta. Även vid överföring av pensionsrätt för
premiepension finns således ett behov av att justera värdet av den över-
förda pensionsrätten.
En sådan justering med de justeringsfaktorer som föreslogs i Ds
1995:41 får emellertid av flera skäl anses mindre lämplig. Den föreslagna
justeringen innebar nämligen att i princip endast en faktor, kön, var
avgörande för hur en omräkning skulle ske, medan andra faktorer som
också kan ha betydelse för kostnaderna inte skulle beaktas. Denna
konstruktion avviker från Sveriges jämställdhetspolitik, såväl nationellt
som internationellt, och ett sådant inslag i ett nytt och reformerat pen-
Prop. 1997/98:151
313
sionssystem bör därför undvikas. Det kan också ifrågasättas om en sådan
konstruktion är i överensstämmelse med EG:s jämställdhetsdirektiv
79/7/EEG om successivt genomförande av principen om likabehandling
av kvinnor och män i fråga om social trygghet - vilket är tillämpligt på
lagstadgade system som lämnar skydd vid bl.a. ålderdom.
Den justeringsmetod som bör väljas bör därför behandla kvinnor och
män lika samtidigt som kostnaderna som är förknippade med överföring
av pensionsrätt för premiepension bärs av dem som använder sig av möj-
ligheten till överföring, så att de som inte använder sig av denna möjlig-
het inte förlorar på att överföring får ske.
Regeringen föreslår att en justering skall göras på premiepensions-
kontot för den som mottagit överförd pensionsrätt för premiepension.
Justeringen bör då som ovan nämnts behandla kvinnor och män lika samt
bestämmas med beaktande av de merkostnader för kollektivet som möj-
ligheten att överföra pensionsrätt för premiepension har medfört. Detta
innebär att pension från överförd pensionsrätt måste beräknas separat
men att beräkningen skall vara densamma oavsett om den mottagande
maken är kvinna eller man.
En justering av premiepensionen bör således ske med beaktande av alla
faktorer som är av betydelse i detta sammanhang. Den viktigaste faktorn
är den sammantagna åldersskillnaden mellan de som överför respektive
tar emot pensionsrätt för premiepension. Eftersom kvinnor genomsnittligt
sett lever längre än män kommer kostnaderna för premiepensions-
systemet att öka vid överföringar från män till kvinnor. De arvsvinster
som tillförs systemet kommer då att minska och premiepensionema blir
generellt sett lägre. På motsvarande sätt kommer systemet typiskt sett att
tillföras medel vid överföringar från kvinnor till män. I vilken utsträck-
ning överföringarna av pensionsrätt för premiepension går från man till
kvinna respektive från kvinna till man har således betydelse i
sammanhanget. Det har också de försäkrades genomsnittliga livslängd
och förvärvsinkomster liksom en hel del andra faktorer. Exempelvis kan
personer med stor sannolikhet att avlida i förtid i något högre grad
förväntas överföra pensionsrätt till maken. Effekterna av ett sådant s.k.
moturval begränsas emellertid av att det enligt vad som föreslagits endast
skall vara möjligt att överföra den för året intjänade pensionsrätten. Även
de administrativa kostnader som uppkommer bör beaktas.
Så långt det är möjligt bör justeringen med anledning av överföring ba-
seras på vad som faktiskt är känt om kostnaderna för sådana överföringar.
Beräkningarna i samband med överföringen bör därför grunda sig på
senast kända livslängdsstatistik, kända förhållanden om vilka som överför
pensionsrätt etc.
Om det skulle visa sig att möjligheten att överföra pensionsrätt mellan
makar endast skulle utnyttjas av män för överföring av pensionsrätt för
premiepension till kvinnor skulle endast kvinnornas pension - till den del
den härrör från överförd pensionsrätt - justeras ned. Det skulle då i och
för sig kunna hävdas att det föreligger s.k. indirekt diskriminering, dvs.
att en regel som är neutralt utformad missgynnar en mycket större andel
kvinnor än män. En sådan regel kan dock godtas om den rättfärdigas av
objektiva faktorer som helt saknar samband med diskriminering på grund
av kön. I detta fall motiveras reglerna om beräkningen av pension som
Prop. 1997/98:151
314
härrör från överförd pensionsrätt för premiepension av att premie-
pensionssystemet skall vara ett fonderat system, vilket ställer stora krav
på försäkringsmässiga och exakta beräkningar. Något tillskott till sys-
temet från staten eller från det övriga försäkringskollektivet skall inte
förekomma samtidigt som den merkostnad som kan vara förknippad med
överföring av pensionsrätt för premiepension endast skall belasta dem
som utnyttjar möjligheten till överföring. Dessa skäl bör anses god-
tagbara.
I Ds 1997:67 föreslogs att justeringen skulle ske i samband med att
pensionerna betalas ut. Under den fortsatta beredningen har frågan om
tidpunkten för justeringen övervägts på nytt. Det har under dessa över-
väganden ansetts angeläget att de makar som önskar använda sig av möj-
liheten till överföring av pensionsrätt för premiepension i så stor ut-
sträckning som möjligt känner till konsekvenserna av överföringen vid
tidpunkten för sitt beslut. Den i Ds 1997:67 föreslagna lösningen innebar
att det kan gå lång tid från det att överföringen äger rum tills dess juste-
ringen sker. Det torde vara en fördel om justeringen i stället sker i när-
mare anslutning till tidpunkten för överföringen. Det är vidare en fördel
om denna justering sker vid samma tillfälle som övriga justeringar som
Premiepensionsmyndigheten har att genomföra på de försäkrades pre-
miepensionskonton. Kontojusteringen för överföring skall göras med stöd
av uppgifter om livslängdsstatistik, åldersskillnader, överföringsflöde,
moturval och övriga kostnader för ett visst år. En i flera avseenden lik-
artad försäkringsmässig bedömning skall göras i premiepensionssystemet
för efterlevandeskyddet under pensionstiden. Sedan pensionsrätten för
premiepension har fastställts och i samband med att överföring sker till
förvaltare i värdepappersfond eller AP-fond skall nyss nämnda justering
göras. Även vissa andra justeringar, t.ex. uttag för Premiepensionsmyn-
dighetens kostnader, skall ske vid samma tillfälle.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att kontojusteringen i första
hand bör göras löpande och försäkringsmässigt sedan pensionsrätten för
premiepension har fastställts och i samband med att överföring sker till
förvaltare i värdepappersfond eller AP-fond. En sådan omräkningsmodell
är lämplig särskilt om den ger utrymme för viss återbäring. Systemet kan
också sägas svara mot en försäkringsmässig skälighetsprincip tillämpad
för varje kalenderår. Det bör dock ankomma på Premiepensionsmyndig-
heten att mot bakgrund av de angivna principerna och i enlighet med vad
som gäller om betryggande antaganden om dödlighet och andra riskmått
enligt försäkringsrörelselagen (1982:713), slutligen välja vilken teknisk
lösning som skall tillämpas.
Hur stor justering som behöver ske är bl.a. beroende av hur stora totala
belopp som överförs till kvinnor respektive till män. Om så gott som all
överföring skulle ske från män till kvinnor skulle den årliga pensionen
behöva räknas ned med ca 17 % för det fall enbart nu aktuell livslängds-
statistik beaktades. Om överföringen skulle bli lika vanlig i båda rikt-
ningarna skulle pensionen å andra sidan räknas upp med 1,5 %. Till detta
kommer dock att även effekterna av moturval, administrationskostnader
m.m. skall beaktas, vilka inte kan beräknas närmare här.
Det är, som ovan nämnts viktigt att konsekvenserna av överföringen är
förutsägbara vid tidpunkten för anmälan om överföring. Med den här
Prop. 1997/98:151
315
förordade lösningen för justering av överförd pension kan en god förut-
sägbarhet uppnås vid överföringstillfället. Det bör vara möjligt att under
vissa antaganden lämna besked om vilken ungefärlig justering som skall
ske på mottagarens premiepensionskonto till följd av den överförda pen-
sionsrätten. En sådan prognos bör såväl de allmänna försäkringskassorna
som premiepensionsmyndigheten kunna lämna. Sistnämnda myndighet
bör därför regelbundet lämna information om detta till försäkringskassor-
na.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Om, efter verkställd överföring av rätt till pre-
miepension, denna pensionsrätt ändras på grund av underlåten av-
giftsbetalning, ändrad taxering eller annan liknande åtgärd, skall
överföringen justeras med de nya pensionsrättsförhållandena som
grund.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har kommenterat för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten bör, precis som en-
ligt förslaget om delning av pensionsrätt, vara att en verkställd överföring
av pensionsrätt för premiepension inte bör kunna bringas att återgå för att
en av makarna eller båda önskar det.
Det kan däremot på samma sätt som efter delning hända att t.ex. den
pensionsgrundande inkomsten för den överförande maken förändras efter
överklagande av ett taxeringsbeslut eller efter annan liknande åtgärd. Det
kan också vara så att maken har haft inkomster av annat förvärvsarbete
(egenföretagarinkomster) men inte erlagt pensionsavgifter i föreskriven
ordning, varför pensionsrätten efter justering blir lägre än den antogs vara
då överföringen verkställdes.
Överföringen av pensionsrätt för premiepension bör på samma sätt som
enligt förslaget om delning av pensionsrätt verkställas i samband med att
pensionsrätt för det aktuella intjänandeåret fastställs. Det är då inte alltid
klarlagt om pensionsavgifter avseende egenföretagarinkomster för det år
överföringen avser har erlagts eller inte, eftersom detta kan ske fram till
den 1 juli året efter fastställelseåret. Efter överväganden förordades i Ds
1995:41 den lösningen att i denna situation skulle en ny delning verk-
ställas med makamas nya pensionsrättsförhållanden som grund.
En verkställd överföring av pensionsrätt för premiepension bör i detta
avseende behandlas i huvudsak på samma sätt som en verkställd delning
enligt förslaget i Ds 1995:41. Överföringen bör således inte gå åter utan i
stället justeras efter den givande makens nya pensionsrättsförhållanden.
Det kan härvid noteras att det torde bli fråga om färre justeringar än med
en ordning för delning, eftersom endast ändringar i den överförande
makens pensionsrättsförhållanden är av intresse i detta sammanhang.
316
Enligt förslaget i Ds 1995:41 skulle en delning upphävas i de fall där Prop. 1997/98:151
pensionsgrundande inkomst i efterhand ändrats så att förvärvsvillkoret
inte längre var uppfyllt. Bakgrunden härtill var att delning inte skulle
verkställas för år då någon av makarna tillgodoräknats pensionsrätt för
bamår eller plikttjänstgöring som var latent på grund av att förvärvs-
villkoret inte uppfyllts. Motsvarande problem kommer inte att uppstå vid
överföring av pensionsrätt för premiepension, eftersom pensionsrätt för
bamår och plikttjänstgöring tillgodoräknas i sin helhet inom fördelnings-
systemet fram till dess förvärvsvillkoret uppfyllts.
Det kan emellertid förhålla sig så att en make har tillgodoräknas pen-
sionsrätt för bamår inom premiepensionssystemet, eftersom maken enligt
vad som framgick vid fastställelsetidpunkten hade uppfyllt förvärvs-
villkoret. Maken har vidare överfört hela den under året intjänade pen-
sionsrätten för premiepension till sin make. Efter ändring av den pen-
sionsgmndande inkomsten visar det sig emellertid att maken i realiteten
inte hade uppfyllt förvärvsvillkoret. Även i en sådan situation bör den
verkställda överföringen göras om på grundval av de nya förutsätt-
ningarna.
En verkställd överföring av pensionsrätt för premiepension medför på
samma sätt som delning att makarna får en annan faktisk pensionsbehåll-
ning än överföringen förutan. Detta förhållande skall emellertid enligt det
förslag som läggs fram här inte påverka makamas eventuella garantipen-
sion. Överföringen av pensionsrätt för premiepension skall, enligt vad
som nämnts ovan, inte påverka varken den överförande eller den mot-
tagande makens rätt till garantipension. Därigenom uppstår inte de svår-
förutsedda konsekvenser som var ett av de starkaste skälen till att för-
slaget om delning ifrågasattes av remissinstanserna.
Garantipensionen skall alltså enligt förslaget här beräknas som om
någon överföring inte hade ägt mm. Detta innebär att den överförande
makens eventuella garantipension beräknas på grundval av en högre in-
komstgrundad pension än maken faktiskt uppbär, medan den mottagande
maken får sin eventuella garantipension beräknad på en lägre
inkomstpension än den verkliga. Makarna får på detta sätt en betydligt
större möjlighet att förutse resultatet av en överföring än de skulle ha fått
om överföringen hade påverkat storleken på garantipensionen. Eftersom
premiepensionen utgör endast en mindre del av den totala inkomst-
grundade ålderspensionen, bör det förhållandet att en make som överfört
pensionsrätt för premiepension blir berättigad till en lägre garantipension
än vad den faktiska inkomstgrundade ålderspensionen berättigar till
kunna accepteras. Förslaget om överföring av pensionsrätt för premie-
pension har således i detta avseende stora fördelar jämfört med förslaget
om delning. Detta framgår också av de beräkningar som redovisats tidi-
gare i detta avsnitt och som visar vilken effekt i garantipensionshänse-
ende som delning respektive överföring av pensionsrätt för premiepen-
sion får för makarnas totala gemensamma pensionsinkomster.
317
En annan fördel med förslaget om överföring av pensionsrätt för pre-
miepension är, som tidigare nämnts, att också makar som tillhör mellan-
generationen kan beredas möjlighet att överföra pensionsrätt för pre-
miepension. En konsekvens som är ofrånkomlig i sammanhanget är dock
att möjligheten att överföra pensionsrätt kommer att få relativt liten
betydelse för de första årsklasserna som kan överföra pensionsrätt, vilket
hänger samman med att de på grund av kvotdelsberäkningen kommer att
tillgodoräknas endast små belopp i premiepensionssystemet och att
överföring typiskt sett kommer att ske under relativt få år. Makarna i
dessa åldersklasser kan emellertid fortsätta att tjäna in pensionsrätt för
premiepension efter det år de fyller 64 år och fr.o.m. det år de fyller 65 år
utnyttja möjligheten till överföring i sin helhet, eftersom de då - om de
väljer att fortsätta förvärvsarbeta - kommer att tjäna in pensionsrätt fullt
ut i det reformerade systemet.
Något som påpekades i Ds 1995:41 och som av vissa remissinstanser
framhållits som negativt med delning, är att makarnas familjeekonomi
under vissa förutsättningar under en övergångsperiod kan komma att på-
verkas av att de delat pensionsrätt. Om den make som haft högst för-
värvsinkomster går i pension först, ersätts denne makes förvärvsin-
komster med en pension som är lägre än den skulle ha varit delningen
förutan. Inte förrän den andre maken går i pension får makarna glädje av
att denne make i gengäld har högre pension. Motsvarande situation kan
uppstå även med den nu förslagna lösningen men i mindre omfattning,
eftersom överföringen endast kan avse en begränsad del av den totala
pensionsrätten. I viss mån kan emellertid makarnas familjeekonomi under
övergångstiden också påverkas av reglernas samspel med garantipensions-
systemet, eftersom den givande makens eventuella garantipension
kommer att beräknas som om överföringen inte ägt rum, dvs. reduceras
med en högre inkomstgrundad ålderspension än den maken faktiskt uppbär.
Några remissinstanser har hävdat att förslaget om en ordning för
löpande delning skulle kunna användas som ett skatteplaneringsinstru-
ment på så sätt att makarna genom att dela pensionsrätt skulle kunna göra
marginalskattevinster. Med en överföringsmöjlighet som endast gäller
premiepensionsdelen kan dock endast mer begränsade skattevinster upp-
komma.
En fråga som aktualiseras vid överföring av pensionsrätt för premie-
pension är hur denna möjlighet skall samspela med beräkningen av bo-
stadstillägg till pensionärer. Bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer utbetalas bl.a. till den som är bosatt i
Sverige och uppbär ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen av bostadstillägget är utgångspunkten att bostadstillägg ges
med en viss andel av den sökandes bostadskostnad inom ett visst kost-
nadsintervall. Tillägget minskas därefter med hänsyn till storleken av
pensionärens årsinkomst. Som årsinkomst räknas inte t.ex. folkpension
och ATP i den mån den har inneburit en reducering av pensionstill-
skottet. Vid beräkningen undantas också olika bidragsformer, såsom
socialbidrag, familjebidrag och studiehjälp i olika former. Årsinkomsten
påverkas dock av avkastningen av pensionärens förmögenhet enligt en
viss schablon. Före den 1 juli 1995 påverkades inte beräkningen av den
inkomst av anställning eller intäkt av aktiv förvärvsverksamhet som en
Prop. 1997/98:151
318
ålderspensionär hade trots att ålderspension uppbars. Regeln hade över- Prop. 1997/98:151
förts från den tidigare lagen om kommunalt bostadstillägg till pensionärer
och tillkom den 1 juli 1989 för att minska marginaleffekterna för
arbetsinkomster och därmed stimulera ålderspensionärerna att arbeta i en
tid då arbetskraftsbrist rådde. I 1995 års budgetproposition fann rege-
ringen emellertid att det i det rådande statsfinansiella läget inte var rim-
ligt att betala ut bostadstillägg utifrån en lägre inkomst än den faktiska
och på så sätt betala ut bostadstillägg till personer som har ekonomisk
förmåga att själv betala sin bostadskostnad. Mot denna bakgrund skall
numera alla arbetsinkomster påverka bostadstilläggets storlek.
De nuvarande reglerna om bostadstillägg till pensionärer är utformade
med utgångspunkt från det nuvarande systemet med folkpension/
pensionstillskott och ATP. Reglerna om hur bostadstillägget skall
beräknas och hur inkomstprövningen skall ske måste därför anpassas till
reglerna i det reformerade pensionssystemet. Dessa frågor är för när-
varande föremål för beredning. Redan här kan emellertid finnas anled-
ning att överväga hur den pensionsrätt för premiepension som överförts
från en make till en annan skall behandlas såvitt avser beräkningen av
storleken på bostadstillägget. Frågan är om bostadstillägget skall beräk-
nas på samma sätt som garantipensionen, dvs. som om någon överföring
inte har skett, eller om bostadstillägget skall beräknas efter den faktiska
pension som makarna har efter överföringen.
Inkomstprövningen vid beräkning av bostadstillägget har gjorts alltmer
fullständig och är nu beroende av alla arbetsinkomster, ATP som
överstiger pensionstillskottet samt kapitalinkomster. Det kan finnas an-
ledning att utgå från att rätten till bostadstillägg även efter anpassningen
till det reformerade systemet kommer att vara beroende av en inkomst-
prövning i samma utsträckning som i dag. Rätten till garantipension
kommer däremot, enligt förslaget i propositionen om Garantipension,
m.m, inte att vara beroende av motsvarande inkomstprövning. Mot bak-
grund av vad som nu sagts kan det anföras skäl för att överförd pensions-
rätt på samma sätt som övrig intjänad pensionsrätt för premiepension
skall påverka inkomstprövningen av bostadstillägget genom att detta
beräknas på grundval av bl.a. makarnas faktiska pension från premiepen-
sionssystemet. Ett annat skäl för en sådan lösning kan anses vara att
bostadstillägget skall täcka en faktisk kostnad, varför det skulle kunna
upplevas som stötande att betala ut bostadstillägg till någon som har
förmåga att själv stå för denna kostnad, samtidigt som ett sådant tillägg
inte betalas ut till den som har större behov av det.
Att beräkna bostadstillägget med hänsyn till makarnas faktiska pre-
miepension efter överföring kommer emellertid att innebära att den make
som har överfört pensionsrätt för premiepension kan bli berättigad till ett
större tillägg än han eller hon annars skulle ha varit, dvs. att bostads-
tillägget i viss mån kompenserar den inkomstförlust som överföringen
har medfört. Samtidigt blir dock den mottagande maken berättigad till ett
lägre tillägg än eljest. I själva verket är det kanske så att möjligheten till
överföring av pensionsrätt för premiepension i många fall kommer att
utnyttjas av makar där den givande maken ligger i ett sådant inkomst-
intervall att bostadstillägg, oavsett om överföring sker eller inte, aldrig
blir aktuellt. En lösning där bostadstillägget beräknas efter den faktiska
319
pensionen torde därför inte innebära en ökad kostnad för staten. Som
ovan nämnts har regeringen emellertid för avsikt att utreda bl.a. de här
redovisade frågeställningarna i särskild ordning.
Ordningen med delning av pensionsrätt skulle också enligt vad som
diskuterats i Ds 1995:41 kunna innebära särskilda problem såvitt avser
samordningen med tjänstepensioneringen. I de fall tjänstepensionssyste-
men bruttosamordnas med den allmänna pensioneringen skulle det kunna
inträffa att den vinst den ena maken gör genom delning inte motsvaras av
en förlust för den andre maken. I stället skulle förlusten falla på tjänste-
pensionssystemet. Detta problem uppstår även med den nu förslagna
ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension. Problemet
blir dock mindre accentuerat i och med att överföring av pensionsrätt för
premiepension rör enbart en mindre den av den totala pensionsrätten. På
samma sätt som beträffande delning av pensionsrätt torde det vara möj-
ligt att komma till rätta med effekter av detta slag inom ramen för
konstruktionen av tjänstepensioneringen.
Regeringens förslag: I det reformerade ålderspensionssystemet skall
pensionsrätt tillgodoräknas även för tid före lagstiftningens ikraftträ-
dande den 1 januari 1999. Därvid skall pensionsrätt på grundval av
förvärvsinkomster och pensionsgrundande socialförsäkringsersätt-
ningar m.m. fastställas fr.o.m. år 1960. Även pensionsrätt för förtids-
pensionärer med s.k. antagandeinkomst och pensionsgrundande be-
lopp för bamår skall tillgodoräknas fr.o.m. det året. Pensionsgrundan-
de belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1995.
Pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas endast för den som lever
den 1 januari 1999 och som är född år 1938 eller senare.
För tid före år 1999 skall den anses försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension som respektive år har varit försäkrad för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) eller dessförin-
nan enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension.
Pensionsrätt för år i förfluten tid skall inte fastställas till den del
summan av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande be-
lopp överstiger 7,5 gånger det vid ingången av varje år gällande bas-
beloppet enligt AFL (för åren 1995-1998 det förhöjda basbeloppet).
Pensionsrätt för förfluten tid skall i princip tillgodoräknas endast
inom ramen för fördelningssystemet. För åren 1995-1998 skall dock
pensionsrätt på grandval av förvärvsinkomster och pensionsgrundande
socialförsäkringsersättningar m.m. tillgodoräknas även inom premie-
pensionssystemet. Därvid skall 16,5 procentenheter av pensionsunder-
laget tillgodoräknas som pensionsrätt inom fördelningssystemet och
två procentenheter av pensionsunderlaget tillgodoräknas som pen-
sionsrätt för premiepension.
Prop. 1997/98:151
320
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Pensionärernas Riksorganisation invänder mot
att avsättning till någon del skall göras till premiepensionssystemet efter-
som organisationen anser att något premiepensionssystem inte bör in-
föras. Konjunkturinstitutet (Kl) påpekar att vid beräkningen av pensions-
rätter i det reformerade ålderspensionssystemet för förfluten tid sker
ingen successiv real nedräkning av intjänandetaket bakåt i tiden och att
det därför föreligger asymmetri i behandlingen av framtid och förfluten
tid. Kl anför att det borde vara möjligt att intjänandetaket räknas bakåt i
tiden med det inkomstindex som fastställs för historisk tid. Som underlag
för det slutliga ställningstagandet i denna fråga anser Kl att effekter på
individnivå av en nedräkning bakåt i tiden borde beräknas.
Flera andra remissinstanser bl.a. Riksskatteverket, Försäkringskasse-
förbundet, Försäkringsanställdas förbund, Tjänstemännens centralor-
ganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Centrala studie-
stödsnämnden, Civilekonomerna och Kammarrätten i Stockholm yttrar
sig över delar av förslaget om pensionsrätt för förfluten tid. Deras
synpunkter redogörs närmare för i respektive underavsnitt.
Skälen för regeringens förslag: En ålderspensionsreform av så
genomgripande karaktär som den som nu föreslås kan omöjligt få fullt
genomslag från den ena dagen till den andra. Å ena sidan är det från
samhällsekonomisk synpunkt och med hänsyn till kommande genera-
tioner angeläget att reformen inte bara träder i kraft så fort som möjligt
utan också att den får ett visst genomslag redan inom den närmaste fram-
tiden. Å andra sidan är det väsentligt för de personer som har ett långt
förvärvsliv bakom sig att det pensionsåtagande som ligger inom det hit-
tillsvarande ålderspensionssystemet uppfylls i så stor utsträckning som
möjligt. Det finns därför behov av en omfattande övergångsreglering.
Personer som är födda 1937 eller tidigare skall, enligt förslaget i av-
snitt 29, även fortsättningsvis uppbära inkomstgrundad ålderspension
enligt det nuvarande pensionssystemets regler. De som redan är pensio-
nerade eller har få år kvar till ålderspensionering kommer därför inte att
omfattas av de reformerade ålderspensionssystemets principer för in-
tjänande av pensionsrätt. Personer som är födda år 1938 eller senare
kommer däremot enligt förslaget att omfattas av det reformerade ålders-
pensionssystemet. I avsnitt 28 föreslås att personer som är födda under
något av åren 1938-1953 (mellangenerationen) skall få sin pensionsrätt
beräknad såväl enligt nuvarande regler som enligt de reformerade.
Övergången till det reformerade ålderspensionssystemet föreslås ske
gradvis genom en s.k. tjugondelsinfasning. Med hänsyn till personens
födelseår beräknas ålderspensionen med successivt ökande andel enligt
det reformerade ålderspensionssystemet. De personer som är födda år
1954 eller senare skall enligt förslaget omfattas fullt ut av det
reformerade ålderspensionssystemets regler.
En konsekvens av den föreslagna ordningen blir att en stor andel av de
personer som, när reformen träder i kraft, redan har tjänat in pensionsrätt
inom det nuvarande ATP-systemet - ofta under ganska många år - kom-
mer att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Det gäller
Prop. 1997/98:151
321
11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
såväl personer i mellangenerationen som personer som omfattas fullt ut
av de reformerade reglerna. Det måste därför finnas bestämmelser som
gör det möjligt att inom ramen för det reformerade pensionssystemet ta
hänsyn till förvärvsinkomster, pensionsgrundande socialförsäkrings-
ersättningar m.m. under tid före reformens ikraftträdande, dvs. regler för
tillgodoräknande av pensionsrätt för förfluten tid.
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensions-
grundande inkomst inom det reformerade ålderspensionssystemet beräk-
nas fr.o.m. år 1960. Detta skall -vilket utvecklas närmare i nästföljande
avsnitt - ske genom en bearbetning av de pensionspoäng för ATP som
för de olika åren finns registrerade hos Riksförsäkringsverket. Det inne-
bär att inte bara förvärvsinkomster i förfluten tid kommer att grunda pen-
sionsrätt utan även socialförsäkringsersättningar m.m. i den mån dessa
har varit pensionsgrundande enligt vid vaije tidpunkt gällande regler.
Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng kommer också att tillgodo-
räknas ålderspensionsrätt grundad på de för ålderspension registrerade
pensionspoängen.
Även pensionsgrundande belopp för bamår skall enligt de antagna
riktlinjerna tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Pensionsrätt som i
det reformerade ålderspensionssystemet tillgodoräknas för olika år i
förfluten tid skall vidare enligt riktlinjerna räknas upp med ett index
fr.o.m. respektive år. Principer för utformningen av regler rörande index-
omräkning för förfluten tid redovisas i avsnitt 16.1 Ds 1995:41 föreslogs
att vid tillgodoräknande av pensionsrätt för tid före lagstiftningens
ikraftträdande skall även arvsvinster tilldelas. Såsom redovisats i avsnitt
6.2 föreslår regeringen nu inte någon sådan tilldelning för förfluten tid.
Eftersom det inte kan komma i fråga att faktiskt fondera medel som
motsvarar den pensionsrätt som fastställs för förfluten tid som om pre-
miepensionssystemet hela tiden hade funnits, skall enligt riktlinjerna för
pensionsreformen pensionsrätt avseende denna tid i princip tillgodorä-
knas endast inom ramen för fördelningssystemet. Regeringen föreslår att
pensionsrätt för vaije år skall fastställas till 18,5 % av summan av
pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp som
tillgodoräknas den försäkrade för året.
I likhet med vad som föreslås i Ds 1995:41 bör dock pensionsrätt på
grundval av förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättningar m.m.
fr.o.m. år 1995 tillgodoräknas även i premiepensionssystemet, eftersom
avsättningar till premiepensionssystemet har skett och sker för dessa år.
Som redovisats i avsnitt 13 kommer fr.o.m. år 1999 pensionsrätt att
tillgodoräknas med 16 procentenheter av pensionsunderlaget i för-
delningssystemet respektive med 2,5 procentenheter i premiepensions-
systemet. För förfluten tid bör emellertid pensionsrätt tillgodoräknas i
enlighet med de antagna riktlinjerna. Vi föreslår således att för åren
1995-1998 skall pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och pen-
sionsgrundande socialförsäkringar m.m. tillgodoräknas med två
procentenheter av pensionsunderlaget inom premiepensionssystemet och
med resterande del, 16,5 procentenheter, inom fördelningssystemet.
En särskild fråga är om pensionsrätt inom premiepensionssystemet för
denna tid skall tillgodoräknas för pensionsgrundande belopp.
Prop. 1997/98:151
322
I Ds 1995:41 föreslogs att för åren 1995 och 1996 skulle särskilda
regler gälla med innebörd att pensionsrätt för premiepension för dessa år
skulle beräknas med hänsyn endast till pensionsgrundande inkomst.
Bakgrunden till dessa särskilda regler var att den avsättning som, sedan
ingången av år 1995 på grundval av förvärvsinkomster och social-
försäkringsersättningar m.m. (prop. 1994/95:41; bet. 1994/95:SfU6; rskr.
1994/95:81), sker till premiepensionssystemet är schablonmässigt
beräknad utifrån hittillsvarande regler om pensionsgrundande inkomst.
Någon avsättning görs således inte för pensionsgrundande belopp,
exempelvis för bamår. Från och med ikraftträdandet av reformerade in-
tjänanderegler föreslås pensionsrätt för premiepension beräknas inte bara
på pensionsgrundande inkomster utan även på pensionsgmndande
belopp, (jfr avsnitt 13)
En försäkrads pensionsrätt för premiepension bör motsvara den av-
sättning som successivt görs till premiepensionssystemet. Mot bakgmnd
av det numera senarelagda ikraftträdandet till år 1999 och med hänsyn till
att det före ikraftträdandet saknas tillräckligt underlag för att ens schab-
lonmässigt beräkna hur stor avsättning som skulle behövas för att täcka
också pensionsrätt för pensionsgmndande belopp, föreslår vi att de i Ds
1995:41 föreslagna särskilda reglerna för åren 1995 och 1996 utsträcks
att gälla även för åren 1997 och 1998. Pensionsrätt på pensionsgrundande
belopp för bamår och plikttjänstgöring skall således, även för åren 1995—
1998, tillgodoräknas enbart i fördelningssystemet och där med 18,5 % av
respektive pensionsgrundande belopp. Detsamma skall gälla för
pensionsrätt som tillgodoräknas en förtidspensionär på grundval av s.k.
antagandepoäng.
Även för förfluten tid skall enligt de antagna riktlinjerna finnas ett in-
tjänandetak, dvs. endast pensionsgmndande inkomster och belopp upp till
en viss nivå skall grunda pensionsrätt. Intjänandetaket för den pensions-
gmndande inkomsten har alltsedan år 1960 motsvarat 7,5 basbelopp
(fr.o.m. år 1995 7,5 förhöjda basbelopp). Från år 2001 föreslås taket
istället knytas till inkomstbasbeloppet (se avsnitt 13). Intjänandetaket
kommer således att räknas om inte bara med prisförändringarna utan
också med förändringen i realinkomsten, enligt beskrivningen i avsnitt
16. Första gången omräkning av intjänandetaket sker med förändringen i
inkomstindex föreslås vara vid årsskiftet 2001/2002. Fömtsatt en positiv
reallönetillväxt kommer således såväl pensionspoäng som reformerade
pensionsrätter framöver att tillgodoräknas för högre inkomster än vad
som skulle ha varit fallet med ett fortsatt prisindexerat tak.
Efter år 2001 kommer således intjänandetaket att indexeras på i princip
samma sätt som pensionsrätt i det reformerade systemet. Det enda
undantaget är när inbromsning respektive accelerering av inkomstindex
sker för att ekonomiskt balansera systemet. I sådana situationer kommer
intjänandetaket att omräknas med inkomstindex utan avdrag från eller
tillägg till indexomräkningen. Intjänandetaket kommer, i och med att det
skall inkomstindexeras, i princip att vara ett tak såväl för den pensions-
grundande inkomsten aktuellt år som för storleken av tidigare års med in-
komstindex omräknade pensionsrätter. Detta gäller dock inte för pen-
sionsrätter som har tjänats in i förfluten tid då intjänandetaket var prisin-
dexerat. En konsekvens av de föreslagna reglerna blir att det i äldre
Prop. 1997/98:151
323
generationer finns personer med tillgodoräknad reformerad pensionsrätt,
som, efter framskrivning med inkomstindex till visst år, är högre än
maximalt intjänad pensionsrätt för samma år.
Kl påpekar att det föreligger en asymmetri vad avser intjänandetaket i
förfluten tid och i framtiden och menar att intjänandetaket i det reforme-
rade ålderspensionssystemet borde räknas ned retroaktivt på motsvarande
sätt som det kommer att räknas upp i framtiden. Taket skulle således
sänkas till en nivå år 1960 så att det efter årlig inkomstindexering uppgår
till 7,5 förhöjda basbelopp år 1999. På så sätt skulle det nämnda
förhållandet kunna undvikas.
Det är emellertid inte möjligt att i efterhand sänka den fastställda pen-
sionsgrundande inkomsten, vilket ett retroaktivt sänkt tak skulle innebära.
En möjlighet som medför en liknande effekt skulle kunna vara att ha en
regel om begränsad inkomstindexering av pensionsrätter för förfluten tid.
Båda åtgärderna skulle dock innebära ett avsteg från principen att i det
livsinkomstbaserade systemet skall alla pensionsgrundande inkomster
väga lika tungt i pensionshänseende oavsett när under livet de har tjänats
in.
Enligt de beräkningar som har genomförts skulle sådana åtgärder,
genomsnittligt sett, endast ha marginell effekt på de framtida pensioner-
nas storlek. Beräkningar visar att om intjänandetaket räknas ned med in-
komstindex bakåt i tiden skulle de framtida årliga pensionsut-
betalningama minska med ca 0,1-0,3 miljarder kronor. Å andra sidan
skulle en åtgärd avsedd att justera för intjänandetakets indexering kunna
leda till följdändringar avseende beräkningen av inkomstindex. Det
skulle nämligen kunna övervägas huruvida en anpassning till det ned-
justerade intjänandetaket bör göras av indexutvecklingen i förfluten tid.
En sådan anpassning skulle i sin tur leda till totalt sett ökade pensions-
utgifter, vilket skulle kräva motsvarande finansiering inom systemet.
För de grupper som skulle beröras mest av ett nedräknat intjänandetak,
dvs. personer i mellangenerationen som har haft förhållandevis hög
inkomst, skulle pensionen genomsnittligt sett sänkas med högst ca 0,5 %.
Att effekten inte skulle bli större beror delvis på att endast en viss andel
av pensionen härrör från det reformerade ålderspensionssystemet. En
annan orsak är troligen att det är förhållandevis få personer som har haft
tillräckligt höga inkomster under en lång följd av år. För enskilda
personer skulle effekten naturligtvis kunna bli större. Det har beräknats
vad en begränsad inkomstindexering skulle innebära för tre personer som
alla arbetar från 25 års ålder och tjänar in maximal pensionsrätt varje år.
Person 1, som är född 1938, får pension enligt garantiregeln och skulle
därför inte påverkas alls. Person 2 är född 1944 och får, enligt reglerna
för tjugondelsinfasningen, lika andelar pension från de två systemen. En
begränsad indexuppräkning skulle betyda att pensionen sänks med ca
250 kr per månad eller med ca 1,7 %. Även för person 3, född år 1954,
skulle effekten bli ungefär densamma i storleksordning. Det skall här
betonas att alla personer i exemplet har från 25 till 64 års ålder haft en
inkomst motsvarande intjänandetaket i pensionssystemet.
Enligt redovisningen ovan skulle införandet av ett retroaktivt sänkt in-
tjänandetak eller motsvarande åtgärd ha marginell inverkan på reformens
utfall för olika födelseårs- och inkomstgrupper och på pensionsutgiftema
Prop. 1997/98:151
324
som helhet. Det kan därför inte anses föreligga tillräckliga skäl att frångå
den allmänna principen att det inom det reformerade ålderssystemet i
möjligaste mån skall gälla samma regler för förfluten tid som för fram-
tiden. Vi föreslår därför inga särregler för intjänandetaket i förfluten tid.
Beträffande inkomster och belopp, från vilka det skall bortses när de
pensionsgrundande inkomsterna och beloppen överstiger intjänandetaket,
föreslår regeringen att dessa skall avräknas i samma ordning som
föreslagits gälla för framtiden (se avsnitt 13).
För att pensionsrätt som fastställts på grundval av pensionsgrundande
belopp för bamår eller plikttjänstgöring slutligt skall påverka storleken på
den pension som senare skall betalas ut skall, enligt de antagna rikt-
linjerna, ett s.k. förvärvsvillkor vara uppfyllt. Vi har lämnat förslag till
utformning av detta villkor i avsnitt 11.6. Villkoret innebär i korthet att
det för den försäkrade under viss tid och i viss utsträckning måste ha fast-
ställts pensionsgmndande inkomst eller pensiongrundande belopp för
förtidspensionärer. Vid bedömningen av om detta villkor är uppfyllt bör
även pensionsgmndande inkomst som fastställts för år i förfluten tid
medräknas.
Personer som skall tillgodoräknas pensionsrätt inom ramen för det re-
formerade pensionssystemet skall ha varit försäkrade för inkomstgrundad
ålderspension under den tid för vilken pensionsrätt skall tillgodoräknas
dem. Detta bör gälla även för förfluten tid. I avsnitt 7 har vi föreslagit att
nuvarande regler i AFL om vilka persongrupper som skall anses försäk-
rade för tilläggspension tills vidare bör överföras i princip oförändrade
till det reformerade pensionssystemet. Försäkringsbegreppet enligt AFL
respektive den tidigare lagen (1959:291) om försäkring för allmän
tilläggspension har i grunden varit detsamma sedan år 1960. Av admini-
strativa skäl föreslår vi därför att för förfluten tid skall den anses försäk-
rad för inkomstgmndad ålderspension som respektive år varit försäkrad
för ATP enligt någon av de nämnda lagarna. Som utvecklas i författ-
ningskommentaren, skall dock personer som varit försäkrade enbart på
den grunden att de tidigare tillgodoräknats pensionspoäng undantas.
Något skäl att fastställa pensionsrätt för förfluten tid för personer som
är avlidna när pensionsreformen träder i kraft finns inte. Vi föreslår
därför att sådan pensionsrätt skall fastställas endast för personer som
fortfarande lever den 1 januari 1999. Eftersom personer som är födda år
1937 eller tidigare enligt föreslaget inte skall omfattas av det reformerade
ålderspensionssystemet, skall inte heller pensionsrätt för förfluten tid
fastställas för dessa personer.
Prop. 1997/98:151
325
Regeringens förslag: Pensionsgrundande inkomst skall för
förfluten tid i det reformerade pensionssystemet beräknas för åren
1960-1998. Till grund för denna inkomst skall ligga den
pensionspoäng för ATP som har registrerats i Riksförsäkringsverkets
register för pensionspoäng. Den pensionsgrundande inkomsten skall
beräknas genom att den för ATP tillgodoräknade pensionspoängen -
med tillägg för en poäng - multipliceras med det vid ingången av
varje år gällande basbeloppet, för åren 1995-1998 dock det förhöjda
basbeloppet. Inkomster som under ett år i förfluten tid inte har
överstigit ett basbelopp skall inte läggas till grund för pensionsrätt i
det reformerade systemet.
Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng skall tillgodoräknas
ålderspensionsrätt på grundval av den pensionspoäng för ATP som har
registrerats för dem.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anför
att det borde finnas en möjlighet att tillgodoräknas pensionsrätt även för
den som för visst år inte haft inkomster som uppgår till ett basbelopp men
som ändå kan visa att han haft vissa inkomster under det året.
Pensionärernas Riksorganisation accepterar förslagen.
Pensionsgrundande inkomst för förfluten tid
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensions-
grundande inkomst för tid före ikraftträdandet av de reformerade
intjänandereglema beräknas på grundval av de pensionspoäng för ATP
som för varje försäkrad år för år har registrerats i RFV:s
pensionspoängsregister. Därvid skall till pensionspoängen göras ett
tillägg med en poäng som kompensation för att inkomster upp till ett
basbelopp inte grundar rätt till ATP. Summan skall därefter multipliceras
med det för vaije år gällande basbeloppet enligt AFL. Före år 1982
justerades basbeloppet ibland enligt dåvarande regler flera gånger om
året. Vi föreslår därför att pensionspoängen för respektive år skall
multipliceras med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Eftersom
pensionspoäng för åren 1995-1998 beräknas med ledning av ett förhöjt
basbelopp, föreslås att pensionspoängen för de åren multipliceras med det
förhöjda basbeloppet för respektive år.
Pensionsgrundande inkomst skall, enligt vad vi nu föreslår, beräknas
fr.o.m. år 1960. Inkomster under 1950-talet kommer således inte att
grunda pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet. Bakgrunden till
detta är att RFV:s poängregister började föras först år 1960 i samband
med att ATP-systemet infördes och att det således inte är möjligt att den
Prop. 1997/98:151
326
vägen få kännedom om inkomster under tid dessförinnan. Det har inte Prop. 1997/98:151
heller bedömts möjligt att på annat sätt få kännedom om sådana inkom-
ster på ett administrativt hanterbart sätt. Betydelsen av dessa inkomster
för pensionsutfallet från det reformerade systemet torde dessutom vara
begränsat. Eftersom pensionsrätt inte kan tjänas in före 16 års ålder,
skulle det endast för personer födda år 1943 eller tidigare vara möjligt att
få något utbyte i pensionshänseende av inkomster under 1950-talet. Av
dessa personer är det bara de som är födda år 1938 eller senare som
berörs av de reformerade reglerna. Inkomster under 1950-talet skulle
således ha betydelse för pensionsutfallet enbart för dem som är födda
under åren 1938-1943. Tjugondelsinfasningen innebär dessutom att
ålderspensionen för dessa årsklasser till stor del kommer att beräknas
enligt de hittillsvarande reglerna, där avsaknaden av uppgifter om 1950-
talsinkomstema har ännu mindre betydelse. Vi föreslår alltså att
pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall beräknas för åren
1960-1998.
På grund av att endast inkomster överstigande ett basbelopp är pen-
sionsgrundande inom ATP-systemet finns i poängregistret inga in-
komstuppgifter beträffande personer som under ett år har haft inkomster
om högst ett basbelopp. Om sådana mycket låga årsinkomster i förfluten
tid skulle grunda pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet,
skulle det bli nödvändigt att uppgifter härom införskaffades från andra
register eller från den enskilde själv, vilket TCO anser borde vara möj-
ligt. I Ds 1995:41 gjordes dock bedömningen att detta var praktiskt
ogenomförbart, varför det föreslogs att inkomster som under ett år i för-
fluten tid inte överstigit ett basbelopp inte skall grunda pensionsrätt i det
reformerade ålderspensionssystemet. Regeringen gör samma bedömning
och föreslår att inkomster som under ett år i förfluten tid inte överstigit
ett basbelopp inte skall läggas till grund för pensionsrätt i det
reformerade pensionssystemet.
En följd av den angivna ordningen blir således i praktiken att den som
under ett år i förfluten tid haft inkomster som endast obetydligt överstigit
ett basbelopp kommer att tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade
systemet beräknad på hela inkomsten medan den som haft inkomster om
högst ett basbelopp för det året inte kommer att tillgodoräknas någon
pensionsrätt alls på grundval av inkomsten. För de allra flesta som haft
inkomster under ett visst år torde dock inkomsten ha överstigit ett bas-
belopp. Sannolikt är det få som haft så låga inkomster som det här är
fråga om under mer än enstaka år. Tjugondelsinfasningen medför också
att ett eventuellt bortfall av pensionsrätt får ett begränsat genomslag för
dem som är födda under något av åren 1938-1953. Till detta kommer att
personer med låg inkomstrelaterad pension kommer att kompenseras
genom det garantipensionssystem som föreslås ersätta nuvarande pen-
sionssystems grundskydd.
En annan konsekvens av att poängregistret används som bas vid fast-
ställandet av pensionsrätt för förfluten tid blir att inkomster överstigande
förmånstaket i ATP-systemet - 7,5 basbelopp - inte kommer att beaktas
vid beräkningen av sådan pensionsrätt i det reformerade systemet,
eftersom dessa inkomster inte ger upphov till pensionspoäng för ATP.
Enligt de antagna riktlinjerna skall det dock finnas ett intjänandetak även
327
i det reformerade systemet. För förfluten tid föreslås det taket motsvara
ATP-taket (se föregående avsnitt), varför den nu angivna begränsningen
blir utan betydelse.
Det är således den registrerade pensionspoängen för vaije år som före-
slås utgöra utgångspunkten för den pensionsgrundande inkomst som för
år i förfluten tid skall beräknas för den enskilde i det reformerade
ålderspensionsystemet. Den enskilde kommer därmed inte, genom att
hänvisa till sin självdeklaration eller annat underlag, att kunna få till
stånd en beräkning av pensionsgmndande inkomst för tid före år 1960
eller en högre pensionsgmndande inkomst för år i förfluten tid än vad
som följer av en omräkning av pensionspoängen. Det senare gäller såväl i
de fall då det har registrerats pensionspoäng för den berörde som då
någon sådan poäng inte registrerats på grund av att inkomsterna inte har
överstigit ett basbelopp. Om däremot den enskilde kan visa att han för
något år har tillgodoräknats pensionspoäng som inte är korrekt beräknad i
förhållande till den pensionsgmndande inkomst som för det året har fast-
ställts av skattemyndigheten, bör beräkningen göras utifrån rätt pen-
sionspoäng. I sådant fall bör naturligtvis även registreringen av pensions-
poängen korrigeras. Detsamma gäller om den pensionsgmndande in-
komsten för senare år exempelvis ändras på gmnd av ändrad taxering
eller om det i efterhand visar sig att pensionspoäng på grund av under-
låten avgiftsbetalning inte borde ha tillgodoräknats.
Den metod som föreslås för beräkning av pensionsgmndande inkomst i
förfluten tid innebär att förvärvsinkomster och socialförsäkringsersätt-
ningar grundar pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet under
fömtsättning att de har varit pensionsgmndande inom ramen för ATP-
systemet. Socialförsäkringsersättningar m.m. som har utgetts under för-
fluten tid skall således medföra rätt till pension i det reformerade syste-
met i den mån de under ett aktuellt år varit pensionsgmndande för ATP
enligt då gällande regler. De socialförsäkringsersättningar m.m. som i
dag är pensionsgrundande har - i den mån de alls har existerat - inte alla
gmndat pensionsrätt ända sedan år 1960 utan regler härför har införts
successivt under årens lopp. Sålunda blev exempelvis sjukpenning, ar-
betslöshetsersättning och många andra ersättningsformer pensions-
gmndande först vid mitten av 1970-talet. Andra ersättningsformer har
tillkommit eller har blivit pensionsgmndande vid senare tidpunkter.
Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för förfluten tid
Omräkningen av pensionspoängen medför vidare att förtidspensionärers
antagandepoäng, i den utsträckning dessa har gett upphov till ålderspen-
sionspoäng i förfluten tid, grandar ålderspensionsrätt inom det reformera-
de systemet. Som beskrivits i avsnitt 9 kan en förtidspensionär med
antagandepoäng ha tillgodoräknats denna poäng i ålderspensions-
hänseende helt eller delvis. Möjlighet att tillgodoräknas pensionspoäng
på grandval av förvärvsinkomster vid sidan av förtidspension fanns dock
inte före år 1980. Dessförinnan tillgodoräknades en förtidspensionär med
antagandepoäng i princip alltid - oberoende av pensioneringsgrad - hela
denna poäng som ålderspensionspoäng.
Prop. 1997/98:151
328
För personer som har uppburit förtidspension som beräknats med
tillämpning av den nordiska konventionen om social trygghet skall
ålderspensionsrätt för förfluten tid beräknas på samma sätt som beskrivits
i avsnitt 9.3.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
skall för åren 1995-1998 kunna tillgodoräknas den som genomgått
grundutbildning enligt
1. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. vämpliktslagen (1941:967),
3. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, eller
4. lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
Tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för plikttjänst-
göring för år 1995-1998 skall ske enligt i huvudsak samma regler som
skall gälla för tid efter den 1 januari 1999.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring skall för den angivna tiden kunna
tillgodoräknas även den som enligt vämpliktslagen har fullgjort
repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anför
att det för att inte sätta den nu förvärvsaktiva generationen i ett oför-
månligt läge är nödvändigt att medge pensionsrätt för plikttjänstgöring
även för tid före år 1995.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de antagna riktlinjerna för pen-
sionsreformen skall pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring
tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. TCO ifrågasätter detta och anför att om
inte den nu förvärvsaktiva generationen skall missgynnas, bör pensions-
gmndande belopp för plikttjänstgöring medges även för tid före år 1995.
I likhet med vad som uttalades i de allmänna riktlinjerna är det emellertid
regeringens uppfattning att effekterna av en vidgad retroaktiv pensions-
rätt för plikttjänstgöring inte står i rimlig proportion till de administrativa
insatser en sådan ordning skulle kräva. Den senareläggning av ikraft-
trädandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler som
numera har skett bör dock inte innebära någon förändring vad avser
möjligheten att tjäna in pensionsrätt för plikttjänstgöring. Vi föreslår
därför att pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring skall få
tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Nedan behandlas de regler som föreslås
gälla för tillgodoräknande av sådant belopp för tid före lagstiftningens
ikraftträdande den 1 januari 1999, dvs. för åren 1995-1998. De regler
som föreslås gälla för tid därefter redovisas i avsnitt 10.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall, enligt det förslag
regeringen här lägger fram, kunna tillgodoräknas en försäkrad som
genomgår grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Även en
kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt enligt lagen om möj-
329
lighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning skall anses genomgå grundutbildning enligt lagen om
totalförsvarsplikt.
Lagen om totalförsvarsplikt och lagen om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning trädde i
kraft den 1 juli 1995. För den som under åren 1995-1998 kommer att ha
genomgått grundutbildning enligt dessa lagar, kan de regler som före-
slagits gälla för framtiden i princip tillämpas fullt ut. Den som uppfyller
villkoren i övrigt kommer därigenom att tillgodoräknas ett pensionsgrun-
dande belopp, som beräknas på det antal tjänstgöringsdagar för vilka
dagersättning betalats ut.
Under den period som föreslås kunna grunda pensionsrätt för
plikttjänst för förfluten tid, åren 1995-1998, kommer emellertid många
att ha fullgjort sin grundutbildning enligt äldre lagstiftning, nämligen
enligt vämpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst eller lagen om militär
grundutbildning för kvinnor. I enlighet med de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall även den som fullgör grundutbildning enligt
någon av dessa lagar kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring. Av det förslag till övergångsbestämmelser för införande
av de reformerade intjänandereglema för ålderspension som regeringen
nu lägger fram framgår därför att grundutbildning enligt någon av dessa
lagar i detta sammanhang skall likställas med grundutbildning enligt
lagen om totalförsvarsplikt.
De regler som föreslagits gälla för tillgodoräknande av pensionsrätt för
plikttjänstgöring för tid efter den 1 januari 1999 skall i princip tillämpas
även för den som genomgår grundutbildning enligt någon av de ovan
nämnda äldre lagarna. I det följande redovisar vi de avvikelser tillsam-
mans med några förtydliganden som föreslås gälla vid tillgodoräknande
av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för förfluten tid.
Enligt de antagna riktlinjerna skall endast grundutbildning kunna ligga
till grund för tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring. Till
skillnad mot vad som gäller enligt lagen om totalförsvarsplikt kan
emellertid en värnpliktig enligt vämpliktslagen i vissa fall ha fullgjort
repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till en avslutad grundut-
bildning. För sådan tjänstgöring utgavs endast dagersättning motsvarande
den som utbetalats till den värnpliktige under grundutbildningen och inte,
som vid annan repetitionsutbildning, dagpenning som är pensionsgrun-
dande. Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen har därför
gjorts den bedömningen att även repetitionsutbildning som på detta sätt
fullgjorts i omedelbar anslutning till en avslutad grundutbildning bör
kunna grunda pensionsrätt. Det förslag som regeringen nu lägger fram
har utformats i enlighet härmed.
Pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring skall, enligt det förslag
som lagts fram i avsnitt 10, tillgodoräknas en försäkrad under fömtsätt-
ning att gmndutbildningen pågått under minst 120 dagar utan mellan-
kommande beslut som innebär att grandutbildningen avbryts. Därvid
skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt lagen om
totalförsvarsplikt har utbetalats. För åren 1995-1998 bör dagersättning
som utges enligt någon av de äldre lagarna i detta sammanhang likställas
med dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Prop. 1997/98:151
330
De 120 tjänstgöringsdagar med dagersättning som krävs för att den för-
säkrade skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring behöver inte ha fullgjorts under samma kalenderår. I fall
då tjänstgöringen sträcker sig över ett årsskifte, kan sådan pensionsrätt
tillgodoräknas under båda kalenderåren. Pensionsgrundande belopp
tillgodoräknas för antalet fullgjorda tjänstgöringsdagar under respektive
år.
Det nyss sagda aktualiserar frågan om den, som under år 1995 genom-
gick en grundutbildning som påböljats redan under år 1994 eller tidigare,
skall få tillgodoräkna sig tjänstgöringsdagar före den 1 januari 1995 för
uppfyllandet av kravet på minst 120 tjänstgöringsdagar. De antagna rikt-
linjerna för pensionsreformen ger ingen ledning på denna punkt. Den
mest rimliga lösningen - som också är den som regeringen föreslår skall
gälla - får anses vara att även tjänstgöringsdagar före den 1 januari 1995
medräknas vid bedömningen om kvalifikationstiden skall anses vara
uppfylld. Däremot skall pensionsrätt inte kunna tillgodoräknas för de
dagar som fullgjorts före denna tidpunkt.
Förslaget innebär således att en försäkrad, som avslutar en grundut-
bildning som uppgått till minst 120 dagar i exempelvis februari månad
1995, kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
för de dagar som fullgjorts under år 1995 och för vilka dagersättning ut-
betalats. För dagar dessförinnan tillgodoräknas inte pensionsrätt.
Under förutsättning att den totalförsvarspliktige har uppfyllt kravet på
minst 120 dagars tjänstgöring skall, enligt förslaget i avsnitt 10, han eller
hon tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som för varje dag under
ett år som grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt fullgjorts
och för vilken dagersättning uppburits motsvarar 50 % av den genom-
snittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade under 65
års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Som utvecklats i avsnitt 16.4 föreslår vi att beräkningen av det genom-
snitt som ligger till grund för inkomstindex för åren 1960-1998 skall
grunda sig på Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister,
vilket omfattar alla försäkrade födda den 5:e, 15:e eller 25:e i varje
månad. Bakgrunden är bl.a. att vissa inkomstuppgifter har rensats bort ur
Riksförsäkringsverkets pensionspoängsregister. Enligt vår uppfattning
bör samma underlag som ligger till grund för beräkning av inkomstindex
för förfluten tid även ligga till grund för den pensionsgrundande inkomst
som för förfluten tid skall grunda pensionsgrundande belopp. Under åren
1995-1998 bör således procentsatsen 50 % beräknas på den genomsnitt-
liga pensionsgrundande inkomsten för respektive år enligt Riksförsäk-
ringsverkets pensionspoängstatistikregister.
Som redovisas i avsnitt 28 föreslås det att personer födda år 1938 eller
senare i successivt ökande utsträckning skall få sin ålderspension be-
stämd enligt reformerade regler. För att undvika att personer som före
ikraftträdandet av reformen har tagit hand om bam skall drabbas negativt
Prop. 1997/98:151
331
i pensionshänseende, skall enligt de antagna riktlinjerna pensionsrätt för Prop. 1997/98:151
bamår kunna tillgodoräknas även för tid före ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen. Pensionsrätt för bamår skall sålunda - i likhet med vad
som skall gälla i fråga om pensionsrätt på förvärvsinkomster m.m. - till-
godoräknas fr.o.m. år 1960 men inte för tid dessförinnan.
I princippropositionen konstaterades att det föreligger praktiska och
tekniska problem när det gäller möjligheten att tillgodoräkna pensionsrätt
för bamår för förfluten tid. Det överlämnades därför åt den fortsatta be-
redningen att överväga vilka närmare villkor som skulle gälla för att
någon skall kunna tillgodoräknas sådan pensionsrätt. Vad som föreslogs
och godtogs av riksdagen var den grundläggande principen att pensions-
rätt för bamår skall kunna tillgodoräknas även för förfluten tid.
I Ds 1995:41 förslogs att pensionsgrundande belopp för bamår för för-
fluten tid skulle tillgodoräknas föräldrar med små bam enligt i huvudsak
samma principer som skulle gälla för framtiden. Av administrativa skäl
uppställdes dock inte något krav på rättslig vårdnad om bamet eller att
föräldern skulle ha bott tillsammans med bamet. Avgörande för rätten till
pensionsgmndande belopp för bamår för förfluten tid var i stället själva
föräldraskapet. Huvudregeln var vidare att pensionsgmndande belopp för
bamår skulle tilldelas modem. Fadem skulle dock kunna tillgodoräknas
rätten om han visade att han ensam haft den rättsliga vårdnaden om
bamet under hela det aktuella året. Fr.o.m. år 1995 skulle föräldrarna
dessutom kunna välja vem av dem som skulle tillgodoräknas rätten.
Under den fortsatta beredningen har dock vissa nya överväganden
gjorts vilket medförde att vissa ändringar föreslogs i Ds 1997:67. Rege-
ringens förslag grundar sig huvudsakligen på förslagen i den promemo-
rian.
Regeringens förslag: Pensionsgmndande belopp för bamår för åren
1960-1998 skall tillgodoräknas fr.o.m. det år bamet föddes t.o.m. det
år då bamet fyllde tre år eller, om bamet föddes under månaderna juli
- december, fr.o.m. det år då bamet uppnådde ett års ålder t.o.m. det
år då bamet fyllde fyra år. Beloppet skall tillgodoräknas den förälder
som har fyllt 16 men inte 65 år, som under hela det aktuella året har
varit bosatt och försäkrad i Sverige samt som under minst sex
månader av året har varit vårdnadshavare för bamet. Bamet måste
också ha varit bosatt i Sverige under hela året. Undantag från sist-
nämnda krav skall gälla för det år bamet föds samt vid dödsfall.
Om båda föräldrarna uppfyller kraven för att tillgodoräknas pen-
sionsgmndande belopp skall den tillgodoräknas beloppet som för det
året hade den lägsta pensionspoängen.
Om båda föräldrarna för ett visst år skulle ha haft lika hög pen-
sionspoäng - eller ingen pensionspoäng alls - skall det pensionsgmn-
dande beloppet tillgodoräknas modem.
Har en förälder avlidit efter det aktuella bamåret skall den andre
föräldern tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
För att fadem skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för
bamår skall dock krävas att han ansöker om detta. Motsvarande krav
uppställs inte när det gäller modem. För att fadem skall tillgodoräknas
beloppet skall han också visa att han har haft den rättsliga vårdnaden
om bamet i tillräcklig omfattning. Ansökan skall ha kommit in till den
allmänna försäkringskassan senast den 31 augusti 1999 om modem
lever den 1 januari 1999.
Prop. 1997/98:151
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer huvud-
sakligen överens med regeringens förslag. Förslaget i Ds 1995:41 har
redovisats i inledningen.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV), Försäkringskasse-
förbundet m.fl. tillstyrker förslaget. Riksskatteverket (RSV) påpekar att
det torde behövas betydande resurser för att skapa ett söksystem som gör
det möjligt att ta fram de uppgifter som behövs för tillgodoräknandet av
bamår.
Skälen för regeringens förslag: Under åren 1960-1998 kommer det
uppskattningsvis att ha fötts drygt fyra miljoner bam i Sverige. Med hän-
syn till det synnerligen stora antalet ärenden avseende pensionsgmndande
belopp för bamår i förfluten tid som således skall hanteras är det - som
också Pensionsarbetsgmppen konstaterade - av största vikt att tillgodo-
räknandet av pensionsgmndande belopp för bamår för förfluten tid kan
ske med så stort mått av automatik som möjligt. Utgångspunkten under
den fortsatta beredningen har därför varit att pensionsgmndande belopp
för bamår för förfluten tid - liksom i framtiden - så långt som möjligt bör
tillgodoräknas med automatik.
Huvudregeln bör således vara att det inte fömtsätts någon ansökan från
den enskilde. Samtidigt har ambitionen varit att reglerna om bamår i för-
fluten tid i möjligaste mån skall överensstämma med de regler som före-
slås gälla för framtiden. Detta är också något som det framförts önskemål
om i remissvaren till Ds 1995:41.
För att ta ställning till vilka villkor som bör gälla för att någon skall
kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår för förfluten
tid är det nödvändigt att beakta vilka folkbokföringsuppgifter m.m. som
finns tillgängliga i olika former av register och hur dessa kan samman-
ställas på lämpligt sätt. Under beredningens gång har därför synpunkter
inhämtats från RSV och RFV. Det har därvid visat sig vara möjligt att
med automatik tillgodoräkna pensionsgrundande belopp för bamår i
förfluten tid enligt i stort sett samma regler som föreslås gälla för
framtiden. Vissa modifieringar är dock nödvändiga av administrativa
skäl.
Föräldrar till små bam bör således kunna tillgodoräknas pensionsgmn-
dande belopp för bamår för åren 1960-1998 enligt i huvudsak samma
regler som de som föreslås gälla för tid efter ikraftträdandet av det refor-
merade ålderspensionssystemet den 1 januari 1999. Således skall sådant
belopp kunna därmed tillgodoräknas fr.o.m. det år bamet föddes t.o.m.
det år då bamet fyllde tre år eller, om bamet föddes under månaderna juli
- december, fr.o.m. det år då bamet har uppnått ett års ålder t.o.m. det år
då bamet fyllde fyra år. Vissa avvikelser i förhållande till de regler för
333
pensionsgrundande belopp för bamår som föreslås gälla fr.o.m. ikraft- Prop. 1997/98:151
trädandet föreslås dock nedan.
Försäkrad och bosatt i Sverige
För att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår för tid fr.o.m.
år 1999 föreslås, som redovisats i avsnitt 11, att föräldern i fråga skall ha
varit försäkrad och bosatt i Sverige under hela det aktuella året. Vidare
skall även bamet ha varit bosatt i Sverige under hela året, dock med
undantag för barnets födelseår och vid dödsfall. Motsvarande krav bör
gälla för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för bamår för
tiden dessförinnan. Som försäkrad föreslås, enligt vad som redovisats i
avsnitt 7, att den skall anses vara som respektive år har varit försäkrad för
tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän
tilläggspension respektive enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL), dock inte den som var försäkrad för tilläggspension enbart på
gmnd av att han eller hon tidigare tillgodoräknats pensionspoäng. Det
register som kan användas för att kontrollera att någon varit försäkrad
under ett visst år i förfluten tid är pensionspoängsregistret. I poängregist-
ret finns registrerade dels alla som fr.o.m. år 1960 varit 16 år eller äldre
och samtidigt bosatta i Sverige oavsett om de tillgodoräknats några pen-
sionspoäng eller ej, dels andra försäkrade som tjänat in pensionspoäng. I
poängregistret finns således inte alla registrerade som för ett visst år varit
försäkrade för allmän tilläggspension (ATP) i Sverige. De som inte finns
med är personer som varit försäkrade utan att ha varit bosatta här och
som inte heller har tillgodoräknats pensionspoäng. Denna brist saknar
emellertid normalt betydelse, eftersom endast sådana försäkrade som
varit bosatta i landet enligt förslaget skall kunna tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår.
När det gäller kravet på att såväl förälder som bam skall ha varit bo-
satta i landet hela året finns i de ADB-baserade folkbokföringsregistren
uppgifter om vilka personer som under någon period i förfluten tid har
varit folkbokförda i Sverige. Det gäller således även personer som
numera inte är folkbokförda här. Uppgifter om tidpunkter för in- och ut-
vandring finns också. Ett undantag gäller dock för bam som utvandrat
från Sverige och därefter avlidit i utlandet före den 1 juli 1991. För dessa
saknas ofta information om dödsdagen. Det är således i huvudsak möj-
ligt, om än förenat med omfattande ADB-arbete, vilket också påpekats av
RSV, att även för förfluten tid upprätthålla ett krav på att förälder och
bam under hela det aktuella året skall ha varit bosatta i Sverige.
I det fall att bamår skall tillgodoräknas en förälder till ett bam som av-
lidit i utlandet före den 1 juli 1991 bör försäkringskassan, utan att behöva
företa någon närmare utredning härom, kunna fömtsätta att även bamet
var bosatt i Sverige det aktuella året om föräldern var bosatt här. Endast
om något skulle framkomma i ärendet som tyder på att så inte var fallet
bör försäkringskassan begära att föräldern klargör hur det förhöll sig.
Utgångspunkt för bedömningen av frågan om någon under ett visst år i
förfluten tid har varit bosatt i Sverige bör - liksom för framtiden - vara
folkbokföringen, dvs. den skall anses ha varit bosatt i Sverige som varit
eller bort vara folkbokförd här. I praktiken blir det den faktiska folkbok-
334
föringen som får läggas till grund för bedömningen. Endast i fall då en Prop. 1997/98:151
person som vill tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för bamår
kan visa att folkbokföringen varit felaktig, bör det finnas skäl att frångå
denna.
Till följd av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 om till-
lämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, som varit
gällande i Sverige sedan EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994,
blir även den som är medborgare i ett land inom EU eller EES (eller
statslös eller flykting i ett sådant land) och som förvärvsarbetar i Sverige
fr.o.m. år 1994 berättigad till pensionsgrundande belopp för bamår, även
om han eller hon inte var bosatt i Sverige. Kravet på bosättning i Sverige
kan nämligen inte upprätthållas mot en sådan person. Personen i fråga
måste dock ha omfattats av den svenska försäkringen under hela det år
för vilket beräkning skall ske. Eftersom nu nämnda personer inte varit
folkbokförda i Sverige, kommer de emellertid inte att kunna tillgodoräk-
nas pensionsgmndande belopp för bamår med automatik utan de får
själva begära detta hos den allmänna försäkringskassan.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen - i likhet med förslaget i av-
snitt 11 - att det som villkor för att en förälder skall kunna tillgodoräknas
pensionsrätt för bamår för förfluten tid skall krävas att föräldern under
hela det aktuella året har varit försäkrad och bosatt i Sverige samt att
även bamet skall ha varit bosatt i Sverige under hela året. För det år
bamet föds eller avlider skall dock kravet avses uppfyllt om bamet har
varit bosatt i Sverige under den del av året han eller hon har levt.
Anknytning mellan förälder och barn
När det gäller anknytningen mellan förälder och barn uppställs för tid
fr.o.m. år 1999 krav på såväl vårdnad om som bosättning tillsammans
med bamet det aktuella året. För tiden dessförinnan inställer sig emeller-
tid särskilda administrativa problem när det gäller dessa krav. Medan det
på ett relativt okomplicerat sätt går att via ADB-baserade register få fram
uppgifter om vilka som är föräldrar till ett bam, finns för tiden före 1980-
talet över huvud taget inte något register över vem som i rättslig mening
är vårdnadshavare för ett bam. För tiden efter den 1 juli 1991 är det möj-
ligt att via ADB få fram uppgift även om vårdnadshavare. Dock kan
endast uppgift om den senaste vårdnadshavaren erhållas på detta sätt.
Som nyss nämnts finns uppgifter om vilka personer som i förfluten tid
varit bosatta i Sverige. Däremot finns inte några uppgifter om deras folk-
bokföringsadresser - varken för föräldrar eller bam - för tid före den 1
juli 1991.
För att det inte skall uppstå situationer där tillgodoräknande av pen-
sionsgmndande belopp för bamår skall uppfattas som godtyckligt eller
stötande anser regeringen att i vart fall kravet på rättslig vårdnad under
minst halva året bör upprätthållas i möjligaste mån även för tiden 1960-
1998. Med tanke på den synnerligen stora mängd ärenden som skall
hanteras får det dock betraktas som uteslutet att låta systemet för tillgodo-
räknande av bamår för förfluten tid i sin helhet bygga på ett ansöknings-
förfarande. Eftersom det i flertalet fall sannolikt också förhållit sig på det
335
sättet att den som är förälder till ett bam också har haft vårdnaden om Prop. 1997/98:151
bamet bör man, när det gäller pensionsgmndande belopp för bamår i för-
fluten tid, kunna utgå från ett antagande om att flertalet föräldrar också
hade den rättsliga vårdnaden om bamet. Skulle det under handläggningen
av ett ärende framkomma något som tyder på att så inte var fallet måste
detta givetvis utredas närmare av försäkringskassan.
Det föreslagna kravet på att föräldrar och bam skall ha varit bosatta
tillsammans bör däremot inte upprätthållas för förfluten tid eftersom detta
i praktiken är omöjligt att utreda.
Regeringen föreslår således att den förälder som skall tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår för förfluten tid även under det ak-
tuella året skall ha varit barnets vårdnadshavare under minst sex måna-
der.
I de flesta fall kommer båda föräldrarna att uppfylla de föreslagna
villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för
bamår för förfluten tid. Liksom i fråga om pensionsgmndande belopp för
bamår i framtiden bör emellertid för samma år i förfluten tid endast en av
föräldrarna tillgodoräknas sådant belopp. Detta bör gälla även om föräld-
rarna har mer än ett bam i de aktuella åldrama.
Villkoren för tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för
bamår för förfluten tid bör av administrativa skäl vara så enkla som möj-
ligt. Anmälnings- eller ansökningsförfaranden bör, som tidigare anförts,
så långt som möjligt undvikas. Med hänsyn härtill och till att behovet av
kompensation i pensionsrättshänseende torde vara som störst just för
kvinnor som haft små bam under 1960- och 1970-talen anfördes det i Ds
1995:41 att mycket talade för att pensionsgmndande belopp för bamår
för förfluten tid som huvudregel borde tillgodoräknas endast modem. En
sådan regeln kan dock, mot bakgmnd av att försäkringskassan inte auto-
matiskt kan fastställa vem som har haft vårdnaden om eller sammanbott
med bamet, i vissa fall få oacceptabla konsekvenser. I departementspro-
memorian föreslogs därför att, om fadem visade att han under hela det
aktuella året hade haft vårdnaden om bamet och att modem inte haft
vårdnaden om bamet någon del av året, skulle fadem kunna tillgodoräk-
nas beloppet. Detta förslag kritiserades av flera remissinstanser. Dess-
utom måste också den här föreslagna lagstiftningen vara förenligt med
rådets jämställdhetsdirektiv 79/7/EEG om successivt genomförande av
principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygg-
het.
Direktiv 79/7/EEG syftar till att successivt genomföra principen om
likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. Artikel 7 i
direktivet tillåter visserligen att medlemsstaterna utesluter vissa områden
från dess tillämpningsområde - däribland fördelar till personer som fost-
rat bam - men medlemsstaterna skall också, enligt samma artikel, med
jämna mellanrum följa upp frågor som undantagits från direktivet för att
kunna avgöra om det mot bakgmnd av den sociala utvecklingen på detta
område är berättigat att bibehålla undantagen i fråga. Artikel 7(1 )(a) i
direktiv 79/7/EEG har tolkats mycket strikt av EG-domstolen och dom-
stolen har också vid flera tillfällen förklarat att avsikten med undantaget
är att tillåta medlemsstaterna att tillfälligt upprätthålla vissa fördelar för
kvinnor så att systemet kan modifieras successivt. Detta synsätt skulle
336
kunna innebära att medlemsstaterna inte får införa nya former av särbe-
handling. Denna tolkning stöds också av titeln på direktivet. Det kan
därför ifrågasättas om de villkor som föreslogs i Ds 1995:41 för att er-
hålla pensionsgrundande belopp för bamår för förfluten tid står i fullstän-
dig överensstämmelse med direktiv 79/7/EEG, eftersom kvinnan alltid
skulle ha rätt till det pensionsgrundande beloppet (såvida hon uppfyller
villkoren om bosättning m.m.) oavsett om det var hon som har tagit hand
om bamet eller ej.
Med anledning av vad som nu anförts föreslogs i Ds 1997:67 att förut-
sättningarna för att fadem skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrunda-
nde belopp för bamår borde utformas på ett något annorlunda sätt samti-
digt som reglerna inte fick innebära en alltför omfattande administration.
Förslaget innebar att kravet på vårdnad minst halva året skulle upprätt-
hållas men att försäkringskassan inte skulle behöva utreda vem som var
rättslig vårdnadshavare om det inte fanns särskild anledning till det och
att något krav på bosättning tillsammans med bamet inte skulle ställas
upp. Fadem skulle i stället tillgodoräknas det pensionsgrundande be-
loppet om han ansökte om och visade, t.ex. genom utdrag ur barnets per-
sonakt, domstols dom e.d., att han uppfyllde kraven på vårdnad. Om han
då kunde visa att han ensam har haft vårdnaden om bamet (eller bamen,
om det fanns flera bam i aktuell ålder) under mer än halva det aktuella
intjänandeåret kunde modem inte uppfylla kravet på vårdnad under minst
halva intjänandeåret och då skulle fadem tillgodoräknas rätten om han
även uppfyllde kraven på försäkring och bosättning m.m. det aktuella
året. Om han inte uppfyllde kraven på försäkring, bosättning m.m. skulle
i den aktuella situationen ingen av föräldrarna tillgodoräknas beloppet
eftersom ingen av dem i så fall uppfyller förutsättningarna för att tillgo-
doräknas detta. Om fadem inte kunde visa att han ensam hade haft vård-
naden om bamet eller bamen under större delen av året men visade att
han haft vårdnaden om bamet eller bamen tillsammans med annan under
minst halva året, skulle utgångspunkten för bedömningen av rätten till
pensionsrätt för bamår vara att båda föräldrarna uppfyller förutsätt-
ningarna härför. I denna situation föreslogs att den tillgodoräknade pen-
sionspoängen för ATP skulle utgöra en lämplig urvalsmetod. En presum-
tion skulle då föreligga för att den som hade den lägsta pensionspoängen
var den som avstått mest från förvärvsarbete för att ta hand om barnet.
Regeringen anser att förslaget i Ds 1997:67 innebär en rimlig avväg-
ning mellan behovet av att ge framför allt kvinnor som varit hemma med
bam under 1960- och 1970-talen ett extra tillskott till pensionsrätten i det
reformerade pensionssystemet å ena sidan och en rimlig jämställdhetsav-
vägning å andra sidan. Således bör den förälder som har haft vårdnaden
om bamet eller något av bamen under halva intjänandeåret och som -
uppfyller villkoren i övrigt - kunna tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för bamår. Därvid föreslår vi att den förälder som hr den lägsta
pensionspoängen skall tillgodoräknas det pensionsgmndande belooppet.
Bedömningen av vem som hade den lägsta pensionspoängen bör göras
oberoende av omdebiteringar på grund av obetalda avgifter eller en sådan
begäran om undantagande enligt 11 kap. 7 § AFL som, förutom vissa
övergångsbestämmelser, upphörde att gälla den 1 januari 1982 - dvs. den
Prop. 1997/98:151
337
pensionspoäng man skulle ha haft om inte omdebitering eller undan-
tagande hade förekommit bör ligga till grund för bedömningen.
Skulle föräldrarna ha lika poängtal eller helt sakna pensionspoäng före-
slogs i Ds 1997:67 att de i stället skulle få dela på det s.k. enhetliga be-
loppet. Lagrådet anför i sitt yttrande att resultatet av en sådan regel är
slumpartat och marginaleffekterna stötande, eftersom den kan beröva
endera föräldern ett betydligt högre pensionsgrundande belopp. Lagrådet
förordar i stället att det pensionsgrundande beloppet i detta mycket spe-
ciella fall tillfaller modem.
Som Lagrådet påpekar kan effekten av den i Ds 1997:67 föreslagna
regeln bli slumpartad. Det är nämligen först när fadem genom ansökan
visar att han är berättigad till pensionsrätt för bamår som bestämmelsen
aktualiseras. En ansökan från fadem kan således få helt annan effekt än
den avsedda och, som Lagrådet anför, beröva endera föräldern ett betyd-
ligt högre pensionsgmndande belopp. Mot bakgmnd av den här före-
slagna huvudregeln, att den berättigade förälder med lägst pensionspoäng
skall tillgodoräknas pensionsrätt för bamår, kvarstår emellertid av bl.a.
administrativa skäl behovet av en särregel för situationen då båda föräld-
rarna har lika eller ingen pensionspoäng. Med den av Lagrådet förordade
regeln undviks stötande marginaleffekter. Mot bakgmnd av att bestäm-
melsen kan förväntas tillämpas endast i undantagsfall samt då den är be-
tingad av administrativa skäl torde den även stå i överensstämmelse med
EG-rättens jämställdhetsregler.
Regeringen föreslår alltså - i likhet med vad Lagrådet förordar - att om
båda föräldrarna för ett visst år skulle ha haft lika hög pensionspoäng -
eller ingen pensionspoäng alls - skall det pensionsgmndande beloppet
tillgodoräknas modem. Någon särregel beträffande beräkningen av det
pensionsgmndande beloppets storlek föreslås inte i denna situation.
För att förenkla administrationen bör, enligt vad som anförts ovan, en
moder som är berättigad till pensionsgrundande belopp för bamår för
förfluten tid i regel inte behöva vara aktiv utan pensionsrätten bör tillgo-
doräknas med automatik. Från denna huvudregel måste dock ett undantag
göras och det gäller för moder till bam som avlidit före 1 juli 1991. Bam
som avlidit före den 1 juli 1980 finns nämligen inte med i folkbok-
föringsregistret över huvud taget och för tiden från den 1 juli 1980 till
den 1 juli 1991 är registreringen inte helt tillförlitlig. Föräldrar till dessa
bam bör därför uppmanas att själva kontakta försäkringskassan för att
inte riskera att gå miste om pensionsgmndande belopp för bamår. Detta
behöver framgå av den allmänna information om det nya pensionssyste-
met som kommer att lämnas i samband med införandet av reformen. Det
bör också anges i anslutning till de beslut som skall meddelas för för-
fluten tid. Något formellt krav på att föräldern måste ansöka om bamår i
dessa fall bör dock inte uppställas utan skulle försäkringskassan ändå få
information om en förälder till ett avlidet bam, bör bamår tillgodoräknas
för föräldern. Om fadem vill tillgodoräknas pensionsgmndande belopp
för bamår föreslår vi emellertid, i samtliga fall, att det krävs att han ger in
en skriftlig ansökan härom till försäkringskassan samt att han visar att
han är berättigad till pensionsgrundande belopp för bamår. Detta bör
gälla oavsett om det finns någon moder som uppfyller villkoren för att
tillgodoräknas pensionsrätt eller ej.
Prop. 1997/98:151
338
Ett särskilt problem uppstår om modem skulle ha avlidit efter det aktu-
ella bamåret. Det är nämligen inte alltid som uppgifter om en avliden
persons pensionspoäng finns kvar. Det kan således bli omöjligt att fast-
ställa om fadem hade den lägsta pensionspoängen det aktuella året. Efter-
som det då å andra sidan inte heller finns någon annan som är berättigad
till beloppet bör fadem i sådana fall alltid vara berättigad till pensions-
gmndande belopp för bamår om han kan visa att han haft vårdnaden om
bamet eller, vid flera bam i aktuell ålder, någon av bamen i minst sex
månader under året. Även i denna situation bör dock erfordras att fadem
ansöker om beloppet. Han behöver naturligtvis också uppfylla de tidigare
nämnda kraven på försäkring och bosättning m.m. Vad gäller kravet på
att fadem skall visa att han var vårdnadshavare för bamet bör man i detta
fall t.ex. kunna godta bevis om att föräldrarna i fråga var gifta med var-
andra det aktuella året.
Adoptivföräldrar, särskilt förordnade vårdnadshavare, m.fl.
För att i någon mån begränsa administrationen bör endast föräldrar
(därmed avses såväl biologiska föräldrar som adoptivföräldrar) kunna
tillgodoräknas pensionsrätt för bamår i förfluten tid. Den möjlighet att
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår som för framtiden
föreslagits finnas för särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med
socialnämnds medgivande tagit emot ett utländskt bam i syfte att adop-
tera det bör således endast avse år fr.o.m. lagstiftningens ikraftträdande.
Detsamma bör gälla i fråga om möjlighet för den som är ensam berättigad
till pensionsgrundande belopp för bamår att under vissa fömtsättningar
överlåta rätten att tillgodoräknas detta belopp till annan försäkrad. Pen-
sionsgmndande belopp för bamår för förfluten tid bör således endast
kunna tillgodoräknas en förälder som själv uppfyller samtliga villkor för
att kunna tillgodoräknas detta.
Vid tillämpningen av de nu föreslagna reglerna bör den anses vara för-
älder till bamet som under det aktuella bamåret var registrerad som för-
älder. Om bamet adopterats skulle således olika föräldrar kunna bli be-
rättigade till pensionsgmndande belopp för bamår för olika år. Beträffan-
de själva adoptionsåret föreslogs i Ds 1995:41 att endast adoptivföräldern
skulle tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår det året.
Eftersom det här föreslås att bara den förälder som haft vårdnaden om
bamet under minst halva året är berättigad till beloppet bör detta krav
gälla även för dessa fall. Någon särskild regel förslås därför inte för
adoptionsåret utan den förälder (biologisk- eller adoptivförälder) som har
haft vårdnaden om bamet under minst halva året blir berättigad till be-
loppet även för det året.
En komplikation i detta sammanhang är att det i folkbokföringsregist-
ret för tiden före den 1 juli 1991 inte finns angivet när ett bam adoptera-
des. Adoptivföräldrar som vill tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för bamår bör därför föreläggas att till försäkringskassan ange när de
adopterade bamet. I den allmänna information som kommer att lämnas
om det nya pensionssystemet bör det också framhållas att en biologisk
förälder som har adopterat bort sitt bam före den 1 juli 1991 och som vill
tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår för tiden före adop-
Prop. 1997/98:151
339
tionen bör kontakta försäkringskassan. Det bör också anges i anslutning Prop. 1997/98:151
till de beslut som kommer att meddelas för förfluten tid.
Vad slutligen gäller den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 24 § lagen
om inkomstgrundad ålderspension om att den som efter en fader-
skapsdom fastställts inte vara fader till ett bam ändå bör vara berättigad
till pensionsgrundande belopp för bamår för tid före domen, kan denna
regel inte tillämpas för förfluten tid på grund av att sådana ändringar inte
framgår av folkbokföringsregistren. Endast den som är aktuell vårdnads-
havare framgår av registret. Denna regel föreslås därför inte gälla i fråga
om domar som vunnit laga kraft före den 1 januari 1999.
Ansökan från fadern
Avsikten är att den försäkrade skall underrättas om beslut om pensions-
gmndande belopp för förfluten tid senast den 31 mars 2000. För att
förenkla administrationen skall som ovan sagts en moder som uppfyller
villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för bamår
tillgodoräknas sådan pensionsrätt med automatik, medan det för att
fadem skall tillgodoräknas beloppet krävs en ansökan härom. En fråga är
vid vilken tidpunkt en sådan ansökan, som gäller något år före år 1999,
senast bör ges in. Om senast möjliga tidpunkt läggs alltför kort tid efter
lagstiftningens ikraftträdande, finns en risk att fäder som i och för sig
skulle kunna få pensionsgmndande belopp för bamår för förfluten tid
kommer att gå miste om denna rätt på gmnd av att de inte ansöker i tid.
Det kan exempelvis röra sig om personer som vid ikraftträdandet vistas
utomlands för kortare eller längre tid och som därför inte uppmärk-
sammar reformen. Det kan också antas att det tar viss tid innan alla delar
av reformen blir kända hos allmänheten. Här föreslås därför att en
ansökan från en fader, som vill att pensionsgmndande belopp för bamår
för ett visst år i förfluten tid skall tillgodoräknas honom, skall ha kommit
in till försäkringskassan senast den 31 augusti 1999 i fall då barnets mor
levde den 1 januari 1999. Är moder avliden den 1 januari 1999 bör dock
ansökan kunna ges in även senare. Någon yttersta tidsgräns bör inte gälla
för sådana fall.
Även i situationen då modem efter omprövning fråntas bamårsrätten
bör, som föreslås i avsnitt 27, fadem kunna begära omprövning av sin
pensionsrätt utan hinder av att ansökan om pensionsgmndande belopp för
bamår inte har skett inom den föreslagna tidsfristen.
Regeringens förslag: Beräkningen skall i princip göras på samma sätt
som i fråga om pensionsgmndande belopp för bamår för framtiden.
Promemoriornas förslag: Förslaget överensstämmer med förslagen i
Ds 1995:41 och Ds 1997:67.
340
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft några invändningar
mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Med vissa modifieringar är det möj-
ligt att beräkna pensionsgrundande belopp för bamår för förfluten tid på i
allt väsentligt samma sätt som föreslagits i avsnitt 11 för bamår i fram-
tiden. Beräkningarna kommer att kunna ske med ledning av de uppgifter
om tillgodoräknade pensionspoäng inom nuvarande ATP-system som
finns i register hos RFV. Beräkningen av pensionsgrundande belopp för
bamår under åren fr.o.m. 1960 t.o.m. 1998 bör således beräknas enligt
det av de tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det
mest förmånliga utfallet. De tre alternativen är:
1. en utfyllnad upp till summan av den enskildes pensionsgmndande in-
komst och eventuellt pensionsgrundande belopp för förtidspension året
före barnets födelse,
2. en utfyllnad upp till 75 % av den genomsnittliga pensionsgmndande
inkomsten under intjänandeåret för alla försäkrade med sådana in-
komster,
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet
Som framgår av avsnitt 15.3 föreslås att den genomsnittliga pensions-
gmndande inkomsten för förfluten tid skall beräknas på ett något annor-
lunda sätt än för framtiden.
Det för alla försäkrade enhetliga beloppet enligt beräkningsaltemativ 3
för förfluten tid bör då motsvaras av det vid respektive års ingång gällan-
de basbeloppet enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension eller
enligt AFL (fr.o.m. år 1995 det förhöjda basbeloppet).
Den anmälningsskyldighet för inkomster som förvärvats vid arbete
utomlands m.m. som har föreslagits gälla för framtiden bör däremot inte
gälla för förfluten tid. Eftersom pensionsgmndande belopp för bamår
skall tillgodoräknas så långt tillbaka i tiden som fr.o.m. år 1960 och efter-
som ett mycket litet antal personer i realiteten kan komma att beröras av
en sådan regel, är det inte rimligt att ålägga de försäkrade någon sådan
anmälningsskyldighet för förfluten tid.
Förutom de avvikelser från de föreslagna reglerna för tillgodoräknande
av pensionsgmndande belopp för framtiden som redovisats ovan följer
vissa mindre modifieringar av närmast teknisk natur av att vissa beräk-
ningar saknas för förfluten tid. Det första år för vilket pensionsgmndande
belopp för bamår skall tillgodoräknas skall, som tidigare föreslagits, vara
år 1960. Pensionsgmndande belopp för bamår föreslås kunna tillgodo-
räknas för barnets fyra första levnadsår eller, om bamet är fött under
någon av månaderna juli - december, för dess andra till femte levnadsår.
Med levnadsår avses här kalenderår. Bam för vilka pensionsgmndande
belopp för bamår kan tillgodoräknas kan därför vara födda redan på
hösten år 1956. Vid beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för
bamår enligt beräkningsaltemativ 1 skall summan av den försäkrades
pensionsgmndande inkomst och övriga pensionsgrundande belopp under
det aktuella bamåret (utfyllnadsinkomsten) fyllas ut till dennes pensions-
gmndande inkomst året före barnets födelse (den individuella jämförel-
seinkomsten). Pensionsgmndande inkomst för år i förfluten tid kommer
att beräknas på gmndval av de pensionspoäng för ATP som registrerats
för den försäkrade. Det första år för vilket pensionspoäng tillgodoräkna-
Prop. 1997/98:151
341
des och registrerades var år 1960. En konsekvens av förslaget blir därför Prop. 1997/98:151
att en beräkning enligt alternativ 1 inte alltid är möjlig. Pensionsgrun-
dande belopp för bamår som skall tillgodoräknas föräldrar till bam som
är födda under år 1960 eller tidigare får därför fastställas till det högsta
av de belopp som erhålls genom en beräkning enligt alternativ 2 och 3 i
dessa fall. Beloppet kommer då att erhållas antingen genom en utfyllnad
till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder
det aktuella året (den generella jämförelseinkomsten) eller genom ett till-
lägg med ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbe-
loppet.
Det krav på att det s.k. förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt, som före-
slagits i avsnitt 11.6, bör givetvis gälla även för att pensionsgmndande
belopp för bamår för förfluten tid skall påverka storleken av den pension
som skall betalas ut.
Regeringens förslag: Pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas i
anslutning till lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. De
allmänna försäkringskassorna skall beräkna pensionsgmndande in-
komst samt fatta beslut om pensionsgmndande belopp och pensions-
rätt för varje år i förfluten tid.
Beslut om pensionsrätt för förfluten tid skall fattas av den försäk-
ringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven när beslutet
fattas. För försäkrade som inte skall vara inskrivna hos försäkrings-
kassa skall beslutet fattas av Stockholms läns allmänna försäkrings-
kassa. Beslut skall få fattas genom automatisk databehandling av
Riksförsäkringsverket för den allmänna försäkringskassans räkning.
Senast den 31 maj 1999 skall försäkringskassan skriftligen ha
underrättat den enskilde om beslut om den pensionsrätt för premie-
pension som tillgodoräknats henne eller honom för åren 1995-1997.
Senast den 31 mars 2000 skall försäkringskassan skriftligen ha
underrättat den enskilde om beslut om pensionsgmndande belopp och
pensionsrätt för inkomstpension som tillgodoräknats honom eller
henne för tid före den 1 januari 1999 och om den pensionsrätt för
premiepension som tillgodoräknats honom eller henne för intjänande-
året 1998. Beslutsunderrättelse behöver inte sändas till personer som
vid tidpunkten för beslutet inte är inskrivna i någon försäkringskassa.
För beslut om pensionsrätt för premiepension för åren 1995-1997
skall enligt huvudregeln en begäran om omprövning från den enskilde
ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 30 juni
2000. För beslut om pensionsrätt i övrigt och om pensionsgmndande
belopp för åren 1960-1998 skall enligt huvudregeln begäran från den
enskilde om omprövning ha kommit in till den allmänna försäkrings-
kassan senast den 30 juni 2001. Motsvarande tidpunkter skall gälla för
överklagande av Riksförsäkringsverket.
342
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag med undantag för att regeringen nu
föreslår att pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas vid två tillfällen
och att underrättelse om pensionsrätt för förfluten tid endast skall behöva
lämnas till den som vid beslutstillfället är inskriven hos någon
försäkringskassa.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att underrättelse i
fråga om pensionsrätt för förfluten tid bör få underlåtas i de fall personer
inte är inskrivna hos någon försäkringskassa. Pensionärernas Riksorga-
nisation tillstyrker förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Pensionsrätt för förfluten tid skall,
enligt de antagna riktlinjerna, tillgodoräknas år för år fr.o.m år 1960.1 Ds
1995:41 föreslogs att fastställande av pensionsrätt för respektive år skulle
komma att ske vid ett enda tillfälle. Enligt de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall detta ske i anslutning till ikraftträdandet av de
reformerade reglerna för intjänande av pensionsrätt. Eftersom den
pensionsgrundande inkomsten för år 1998 - som är det sista året som
omfattas av de föreslagna reglerna om pensionsrätt för förfluten tid - inte
fastställs förrän under hösten år 1999, kommer dock beslut om tillgodo-
räknande av pensionsrätt för förfluten tid att kunna ske tidigast under
slutet av år 1999 och underrättelse om sådant beslut skulle då ske tidigast
i början av år 2000.
Under den fortsatta beredningen har det emellertid ifrågasatts om inte
den försäkrade dessförinnan borde få beslut om den pensionsrätt som
tillgodoräknats i premiepensionssystemet under åren 1995-1997. Det
torde vara angeläget för den försäkrade att så tidigt som möjligt få besked
om sin tillgodoräknade pensionsrätt för premiepension för att därigenom
få möjlighet att välja den fond som skall förvalta premiepensionsmedlen.
För åren 1995-1998 skall, som nämnts ovan, pensionsrätt för premiepen-
sion grundas endast på pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst är
känd ungefär ett år efter intjänandeåret. Den pensionsgrundande in-
komsten för åren 1995-1997 är alltså känd i slutet av år 1998. Av admi-
nistrativa skäl bör ett sådant beslut kunna meddelas några månader in på
år 1999. Regeringen föreslår därför att beslut om fastställande av pen-
sionsrätt i premiepensionssystemet för åren 1995-1997 skall fattas senast
den 31 maj 1999.
Beslut om fastställd pensionsrätt för förfluten tid i fördelningssystemet
skall däremot inte grundas endast på pensionsgrundande inkomst utan
även på bl.a. pensionsgrundande belopp för bamår. Sådana beslut bör
därför den enskilde underrättas om samtidigt som underrättelse sker om
beslut om pensionsrätt i båda systemen och om pensionsgrundande be-
lopp för år 1998. Beslut för det året kan meddelas först i böljan av år
2000 då den pensionsgrundande inkomsten för år 1998 är känd. Rege-
ringen föreslår således att underrättelse om fastställd pensionsrätt för för-
fluten tid, inkluderat den pensionsrätt som för år 1998 tillgodoräknats i
premiepensionssystemet, liksom pensionsgrundande belopp före år 1999
skall lämnas senast den 31 mars 2000.
Frågan om vilken myndighet som skall fatta beslut om pensionsrätt för
förfluten tid behandlades varken i Pensionsarbetsgruppens betänkande
eller i princippropositionen. Vad gäller tid efter lagstiftningens ikraftträ-
Prop. 1997/98:151
343
dande den 1 januari 1999 har ovan i avsnitt 13 föreslagits att skattemyn-
digheten skall fastställa den pensionsgrundande inkomsten och att allmän
försäkringskassa skall fastställa andra pensionsgrundande belopp samt
pensionsrätt för året. Eftersom tillgodoräknandet av pensionsrätt för
pensionsgrundande inkomst för förfluten tid föreslås grunda sig på de
pensionspoäng för ATP som finns registrerade hos RFV, finns det
emellertid inga skäl att skattemyndigheten skall fatta något av de erfor-
derliga besluten.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för
förfluten tid skall fastställas av den allmänna försäkringskassan. Vi före-
slår vidare att besluten bör fattas av den försäkringskassa där den försäk-
rade är eller skall vara inskriven när beslutet fattas. För försäkrade som
inte för det året skall vara inskrivna hos någon försäkringskassa föreslår
vi att besluten fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Re-
geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör dock få
meddela kompletterande regler angående vilken försäkringskassa som
skall meddela beslut. Regeringen föreslår vidare, av skäl som redovisats i
avsnitt 13 ovan, att beslut som fattas med hjälp av automatisk databe-
handling skall få fattas av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans
räkning. Lagrådet invänder i sitt yttrande mot den av regeringen före-
slagna beslutsordningen. Av skäl som redovisats i avsnitt 13 vidhåller vi
emellertid förslaget i denna del.
Beräkning av pensionsrätt för pensionsgrundande inkomst kommer
som tidigare redovisats att ske genom en bearbetning av den registrerade
pensionspoängen för ATP. Detsamma gäller för pensionsrätt i anledning
av förtidspension. Uppgifter som behövs för den beräkningen har försäk-
ringskassan redan tillgång till. För att kunna tillgodoräkna pensionsgrun-
dande belopp för bamår och plikttjänstgöring för förfluten tid måste
försäkringskassan få tillgång till uppgifter från andra myndigheter. Hur
detta bör gå till i fråga om pensionsgrundande belopp för bamår redo-
visas i avsnitt 15.4. När det gäller pensionsgmndande belopp för plikt-
tjänstgöring bör det åligga Totalförsvarets pliktverk att lämna erforderli-
ga uppgifter.
Som utvecklats i avsnitt 13 bör en försäkrad årligen underrättas om
bl.a. den pensionsrätt och de pensionsgmndande belopp som har tillgodo-
räknats honom eller henne inom det reformerade pensionssystemet samt
om fastställda pensionspoäng. Sådan underrättelse bör givetvis lämnas
även i fråga om pensionsrätt och pensionsgmndande belopp för förfluten
tid som år för år tillgodoräknas den försäkrade. Regeringen föreslår som
nämnts ovan att försäkringskassan skall lämna denna information
skriftligen vid två tillfällen, dels senast den 31 maj 1999, dels senast den
31 mars 2000. I Ds 1995:41 föreslogs att underrättelse inte skall behöva
lämnas till personer som inte är inskrivna hos allmän försäkringskassa
om adressen är okänd. RFV har mot detta invänt att sökningar efter
eventuella adresser medför ett administrativt merarbete och har därför
föreslagit att underrättelser för förfluten tid skall kunna underlåtas såvitt
gäller personer som inte är inskrivna hos försäkringskassan. Regeringen
delar denna uppfattning och föreslår därför att underrättelse inte behöver
sändas till personer som inte är inskrivna hos någon allmän försäk-
ringskassa. Det får dock ändå anses åligga den försäkringskassa som har
Prop. 1997/98:151
344
kännedom om adressen till en icke inskriven person att sända en under- Prop. 1997/98:151
rättelse om beslutad pensionsrätt till denne. Som framgår av avsnitt 27
föreslås det att en person som inte har fått kännedom om ett beslut om
bl.a. pensionsrätt skall få begära omprövning av beslutet inom två måna-
der från det att han eller hon fick kännedom om beslutet. Därigenom
kommer en person som inte var inskriven hos någon försäkringskassa och
därför inte har fått del av beslutet inom föreskriven tid, ändå inte att gå
miste om den möjligheten att begära omprövning av beslutet om han eller
hon anser att detta är felaktigt.
Pensionspoängen för ATP för något av åren 1960-1998 kan i vissa fall
- t.ex. på grund av omtaxering - komma att ändras efter det att beslut om
pensionsrätt för förfluten tid inom det reformerade ålderspensions-
systemet redan har fattats. I sådana fall bör försäkringskassan ex officio
ändra beslutet om pensionsrätt för förfluten tid. Förslag till regler i övrigt
rörande omprövning och överklagande av beslut om tillgodoräknande av
pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för förfluten tid redovisas i
avsnitt 27.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålders-
pensionssystemet skall detta system vara avgiftsbestämt. Värdet av in-
tjänade pensionsrätter i fördelningssystemet skall räknas om på ett sådant
sätt att avgiftsnivån i ålderspensionssystemet kan ligga fast utan att det
uppkommer varaktig obalans mellan avgiftsintäkter och pensions-
utbetalningar. Tillfälliga under- eller överskott kan dock uppkomma och
skall regleras med en buffertfond. Vidare skall systemet bygga på
livsinkomstprincipen, vilket bl.a. innebär att samtliga års pensions-
grundande inkomster under förvärvslivet skall ligga till grund för beräk-
ning av inkomstpension. I ett sådant system bör varje års pensions-
grundande inkomst väga lika tungt i beräkningen av inkomstpensionen
oavsett när under förvärvslivet de tjänas in. Dessa principer förutsätter att
värdet av intjänad pensionsrätt avseende inkomstpension räknas om med
hänsyn till inkomstutvecklingen i samhället. Därigenom kopplas dessa
pensionsförmåners värde till utvecklingen av de inkomster ur vilka de
utgående inkomstpensionema finansieras. Vidare medför en sådan
omräkning att intjänad pensionsrätt behåller sitt värde relativt den
allmänna inkomstnivån. Denna omräkning av pensionsförmånerna kan
betraktas som en avkastning på pensionsförmögenheten och fyller
därmed i viss mån samma funktion som avkastningen i ett premie-
reservsystem eller som räntan för vanligt banksparande. Omräkningen
skall ske genom att pensionsförmånerna räknas om med den årliga
förändringen i ett index.
I detta avsnitt lämnar regeringen förslag till benämning av det index
som föreslås användas för omräkning av pensionsförmåner i
fördelningssystemet. Vidare lämnar vi förslag till inkomstmått för detta
345
index åren 1960-1998 och fr.o.m. år 1999 och år därefter. Dessutom
lämnas ett förslag till hur korrigering skall göras vid beräkningen av
index de år indexet påverkas av den föreslagna förändringen av
inkomstmåttet mellan åren 1998 och 1999.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pensionsbehållning och utgående pension i
fördelningssystemet skall årligen räknas om med förändringen i ett
index benämnt inkomstindex. Inkomstindex skall i huvudsak spegla
förändringen i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst per person
med sådan inkomst.
Avsteg från omräkning av pensionsbehållning och utgående pension
med förändringen i inkomstindex skall göras om detta är nödvändigt
för att säkerställa den ekonomiska balansen i ålderspensionssystemets
fördelningsdel.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer överens
med regeringens förslag.
I Ds 1995:41 lämnades inget preciserat förslag till definition av det in-
komstmått som skall ligga till grund för indexet i det reformerade
ålderspensionssystemet. Däremot lämnades en fördjupad analys av olika
mått och en redovisning av de för- och nackdelar dessa mått har ur de tre
olika stabilitetsaspekter som bl.a. Pensionsarbetsgruppen tagit upp. I
promemorians lagförslag ingick dock ett förslag till inkomstdefinition
och indexutformning som utgick från Pensionsarbetsgruppens förslag och
riksdagens principbeslut men som i förhållande till dessa innehöll vissa
justeringar och kompletteringar. Liksom Pensionsarbetsgruppens förslag
var inkomstmåttet i Ds 1995:41 :s lagförslag ett genomsnittsmått.
Promemorians redogörelse för olika inkomstmått hade sin utgångs-
punkt i de antagna riktlinjerna, där det bl.a. anfördes att underlaget för
det mått på den allmänna inkomstnivån utifrån vilket inkomstindex skall
beräknas bör hämtas från ålderspensionssystemets register över de
försäkrades pensionsunderlag enligt de reformerade reglerna. Motivet för
denna avgränsning var att detta register omfattar den relevanta popula-
tionen och att uppgifterna endast i mycket begränsad omfattning blir
föremål för revideringar. Vidare finns även andra fördelar med att
underlaget för indexberäkningen hämtas inom pensionssystemet och
därmed blir oberoende av uppgifter från andra statistikkällor.
Mot bakgrund av den beskrivning som lämnades i promemorian kon-
staterades - i likhet med Pensionsarbetsgruppens betänkande - att valet
av inkomstmått är en avvägning mellan följsamhet gentemot den sam-
hällsekonomiska utvecklingen, finansiell stabilitet i pensionssystemet
respektive följsamhet till standardutvecklingen för de yrkesverksamma.
346
Prop. 1997/98:151
Ds 1995:41
Följande organisationer har i samband med remissyttrandena avseende
Ds 1995:41 lämnat synpunkter på omräkning av ålderspensionsförmån i
fördelningssystemet: Allmänna pensionsfonden (1-3 Fondstyrelserna,
nedan AP-fonden), Finansinspektionen, Försäkringsförbundet, Kon-
junkturinstitutet (Kl), Kommunernas pensionsanstalt, Landsorga-
nisationen i Sverige (LO), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Riks-
försäkringsverket (RFV), Riksgäldskontoret, Tjänstemännens central-
organisation (TCO), Svenska kommunförbundet.
Endast ett fåtal remissinstanser har antagit promemorians uppmaning
att komma med synpunkter på olika mått för den allmänna in-
komstutvecklingen. Flera instanser, t.ex. Riksbanken, är inte beredda att
ta ställning, innan det i promemorian omnämnda djupare analysmaterialet
föreligger. Ingen organisation har ingående analyserat följderna av olika
val av indexmått. De flesta av de organisationer som berör inkomst-
måttfrågan anger att de vill beredas tillfälle att yttra sig i frågan, när ett
underlag tagits fram av Socialdepartementet.
AP-fonden förordar ett index kopplat till summan av de pensions-
grundande inkomsterna, eftersom det skapar en följsamhet mellan ut-
vecklingen av pensionsutgifter och avgiftsinkomster. AP-fonden menar
att möjligheten för fonden att fungera som buffert kan omintetgöras om
större avgiftsunderskott uppstår under längre tidsperioder, t.ex. till följd
av demografiska förändringar. SAF/IF anser att ett index baserat på
pensionsgrundande inkomst per försäkrad kan bli en instabilitets skapande
faktor i pensionssystemet. Att basera ett index på den totala lönesumman
är enligt organisationerna inte heller bra. Det skulle kunna leda till att
pensionsrättigheterna skrivs upp utan att genomsnittslönen ökar t.ex. till
följd av att förvärvsfrekvensen ökar. Enligt SAF/IF är ett alternativ att
tillämpa ett index så att pensionsrättigheterna skrivs upp med den
genomsnittliga ökningen av lönen men ej med mer än med ökningen av
den totala lönesumman.
Riksgäldskontoret anser att det förefaller lämpligast att skriva fram
pensionsbehållningama med ett inkomstmått som speglar det ekonomiska
utrymmet och att man därför bör använda förvärvsinkomster som grund
för inkomstindex. Övriga pensionsgrundande ersättningar bör inte ingå i
ett inkomstindex, eftersom dessa enligt Riksgäldskontoret inte mäter den
ekonomiska utvecklingen. TCO framför synpunkten att ett inkomstmått
bör återspegla den faktiska inkomstutvecklingen för de förvärvs-
arbetande. PRO anser att inkomstindex skall bygga på ett mått som
medför följsamhet till standardutvecklingen för de yrkesverksamma. Kl
betonar betydelsen av valet av inkomstmått för det reformerade systemets
stabilitet och för storleken på individernas pensioner. Institutet menar att
det ännu inte finns underlag för att göra en bedömning i denna fråga.
Ds 1997:67
Allmänna pensionsfonden, 1-3 fondstyrelserna konstaterar att finansiell
stabilitet bäst uppnås genom ett summaindex och skulle således vara att
347
föredra ur AP-fondens synvinkel. Fondstyrelserna konstaterar att mer
preciserade beräkningar över belastningen på AP-fonden ännu inte har
redovisats. Fondstyrelserna har därför inte möjlighet att bedöma risken
att ett genomsnittsindex leder till allt för stor finansiell obalans inom
systemet. Styrelserna menar vidare att de principer för en balanserings-
teknik som förespråkas i promemorian torde kunna utgöra grunden för ett
förslag. Fondstyrelserna menar att den beskrivna tekniken saknar en
direkt koppling till AP-fondens storlek och föreslår att skulden definieras
netto, dvs som summan av intjänade pensionsrätter för förvärvsaktiva och
pensionsbehållningar för de pensionerade minus tillgångarna i AP-
fonden. En sådan koppling skulle skapa en länk mellan fondens
avkastning och pensionerna. Riksförsäkringsverket (RFV) anser att en
balanseringsprocess som inte är autonom och förutsätter särskilda beslut i
det speciella fallet inte ger den förutsägbarhet och stabilitet som är
önskvärd. Mot den bakgrunden är det en betydande svaghet att en
autonom balanseringsfaktor ännu inte kunnat konstrueras. RFV bedömer
dock att en sådan metod kan tas fram och anser därför att en modell som
bygger på snittindex men kompletterad med en justeringsfaktor byggd på
en skuldkvot kan ligga till grund för regleringen. Riksrevisionsverket
(RRV) menar att eftersom indexet inte tar hänsyn till de
förvärvsarbetandes samlade lönesumma finns det en risk för att
indexuppräkningen leder till finansiell instabilitet. RRV anser att det är
av stor vikt med en fortsatt beredning av indexeringens konstruktion och
tillskapandet av en ”broms”. Riksgäldskontoret har i tidigare yttranden
poängterat vikten av att skriva fram pensionsbehållningama och därmed
pensionsutbetalningama med ett inkomstmått som speglar det reala
ekonomiska utrymmet. Kontoret förordar därför förvärvsinkomster som
grund för inkomstindex. Arbetsgivarverket konstaterar att en alltför
generös uppräkning riskerar att ge upphov till finansiell instabilitet i
systemet. Verket menar att det i det fortsatta beredningsarbetet är av vikt
att systemets finansiella och samhällsekonomiska stabilitet betonas
ytterligare. Samtidigt vill Arbetsgivarverket understryka att de inbetalda
avgifterna är att betrakta som en fordran på staten och att det därför är
rimligt att avgifterna ges en skälig avkastning. Tjänstemännens central-
organisation (TCO) har inget att erinra mot den ”broms ” som föreslås.
Privattjänstemannakartellen (PTK) stöder principförslaget att inkomst-
indexeringen skall följa tillväxten och löneutvecklingen. Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) ställer sig bakom förslaget till
inkomstmått och val av inkomstindex även om det förefaller onödigt
komplicerat. Landsorganisationens (LO) principiella syn är att inkomst-
index bör grundas på utvecklingen av genomsnittlig inkomst. För
Försäkringskasseförbundet (FKF) har en viktig utgångspunkt varit att
systemet skall vara finansiellt stabilt. FKF tillstyrker därför förslaget med
en broms för indexeringen. Industriförbundet vidhåller sitt tidigare
förslag om att inkomstindex bör vara ett sammansatt index. Det
sammansatta indexet bör räknas upp med den genomsnittliga lönen men
ej mer än den totala lönesumman. SAF hänvisar till sitt remissvar på
Pensionsarbetsgruppens betänkande. Statistiska centralbyrån (SCB)
konstaterar att någon närmare analys inte givits av förutsättningarna att
uppnå de tre stabilitetsmålen, nämligen samhällsekonomisk, finansiell
Prop. 1997/98:151
348
och standardstabilitet. Möjligheterna att i behövlig grad uppnå dessa tre
stabilitetsmål framstår, enligt SCB, som något oklara. SCB anser det
angeläget att göra relativt ingående kvantitativa analyser.
Skälen för regeringens förslag; När det gäller valet av det inkomst-
mått som skall ligga till grund för inkomstindexet finns i huvudsak två
principiellt skilda alternativ:
- ett mått på genomsnittsinkomst per person för de förvärvsarbetande
- ett mått på de förvärvsarbetandes samlade inkomstsumma.
Dessa två alternativ kallas nedan, liksom i Ds 1997:67, genom-
snittsindex och summaindex.
I beredningsarbetet har vid flera tillfällen redogjorts för att valet av
inkomstmått har stor betydelse för pensionssystemets förmåga att
uppfylla vissa av de mål som har satts upp för systemet. Huvudmålet har
ansetts vara att de intjänade pensionsrättema och de utgående pen-
sionerna, efter avräkning av normen som tillgodoräknats vid beräkningen
av pensionen, skall följa utvecklingen av genomsnittsinkomsterna för
dem som är i förvärvsaktiv ålder. Indexeringen skall alltså utformas så att
man så långt som möjligt undviker stora skillnader i inkomstutvecklingen
mellan förvärvsverksamma och pensionärer. Härutöver skall en viss
relativinkomst (inkomst i förhållande till rådande genomsnittsinkomst),
intjänad i ett visst allmänt realinkomstläge, så långt möjligt ha samma
betydelse i pensionshänseende som samma relativinkomst, intjänad i ett
annat allmänt realinkomstläge. Det skall med andra ord inte spela någon
roll om individens bästa realinkomstår ligger tidigt eller sent i den
förvärvsaktiva karriären. Målet, standardstabilitet, uppnås bäst genom
indexering med genomsnittsindex.
Vid sidan av huvudmålet om standardstabilitet finns ytterligare mål,
eller restriktioner. Ett sådant mål är att pensionsutgiftema på sikt skall
följa avgiftsinkomsterna, finansiell stabilitet. Ett annat är att utvecklingen
av pensionsutgiftema på sikt skall följa utvecklingen av det totala
samhällsekonomiska utrymmet, samhällsekonomisk stabilitet. Ett finan-
siellt stabilt system kännetecknas av att systemets avgifter och utgifter
över tiden balanserar. Ett samhällsekonomiskt stabilt system känne-
tecknas av att pensionsutgiftemas andel av lönesumman är stabil över
tiden. Båda dessa stabilitetsrestriktioner uppnås bäst, om än inte
fullständigt, genom indexering med summaindex.
Målkonflikter
Om genomsnittsindex och summaindex utvecklas likadant uppkommer
ingen målkonflikt mellan standardstabilitet och finansiell stabilitet. Det
kan emellertid inträffa att summaindex under längre perioder ökar
långsammare än genomsnittsindex, t.ex. om utvandringen ökar eller om
nativiteten sjunker. Även vissa förändringar i förvärvsmönster kan med-
föra att summaindex ökar långsammare än genomsnittsindex, t.ex. om
andelen icke förvärvsaktiva av befolkningen i yrkesaktiv ålder ökar och
de som faller ur den förvärvsaktiva kategorin inte uppbär någon
pensionsgrundande social förmån. Används genomsnittsindex i systemet
kommer i sådana fall både pensioner och intjänade pensionsrätter riskera
Prop. 1997/98:151
349
att växa snabbare än avgiftsunderlaget. Den buffertfond som finns i
systemet riskerar då att tömmas, på lång sikt därför att de intjänade
pensionsrättema blir förhållandevis stora, på kortare sikt därför att de
utbetalda pensionerna blir stora i förhållande till avgiftsinkomsterna.
Den sammanvägda målformulering som valts för indexeringen är att
systemet så långt som möjligt skall indexeras med genomsnittsindex, men
att avvikelser härifrån skall göras om systemets finansiella stabilitet
hotas. Avvikelser i indexeringen skall inte göras större, eller ske under
längre tid, än vad som är nödvändigt för att återställa den finansiella
stabiliteten.
Broms för indexeringen
I situationer när systemets finansiella stabilitet hotas bör index-
uppräkningen kunna bromsas. En sådan spärr eller broms för index-
uppräkningen skulle kunna utformas på olika sätt. Ett alternativ skulle
kunna vara att bromsen knyts till buffertfondens storlek i relation an-
tingen till pensionsutbetalningama (den s.k. fondstyrkan) eller till av-
giftsunderlaget. Analyser av sådana konstruktioner har emellertid visat
att en broms som kopplas till fondstyrkan tenderar att utlösas så pass sent
i en finansiell försvagningsprocess att indexuppräkningen riskerar att
behöva reduceras orimligt snabbt och kraftigt. Buffertfonden är så liten i
förhållande till pensionssystemets samlade åtagande att en fond-
minskning, när den väl kommit igång, kan vara svår att hejda. Det rör sig
härvidlag om något som liknar en ”snöbollseffekt”.
För att undvika bl.a. denna svaghet med en koppling mellan buffert-
fondens storlek och inkomstindex bör i stället väljas en annan lösning,
nämligen att knyta bromsen för indexeringen till kvoten mellan systemets
underförstådda (implicita) pensionsskuld och avgiftsunderlaget.
Ordet implicit används här för att tydliggöra att inkomstpensionen i det
reformerade ålderspensionssystemet utgår från ett fördelningssystem. I ett
fördelningssystem är systemets samlade pensionsskuld inte fonderad.
Buffertfonden i det reformerade systemet utgör i huvudsak en likviditets-
buffert och motsvarar endast en liten del av det samlade ekonomiska
åtagandet inom systemet.
Fördelningssystemets implicita pensionsskuld är i princip väldefinie-
rad. Den kan anses bestå av två delar: skulden till dem som ännu är
förvärvsaktiva och i färd med att intjäna pensionsrätt och skulden till
pensionärerna vilka är i färd med att förbruka sin pensionsförmögenhet.
För de förvärvsaktiva består den implicita pensionsskulden vid en viss
tidpunkt av de pensionsrätter, omräknade med inkomstindex, som fram
till tidpunkten i fråga intjänats av de förvärvsaktiva. I denna del utgörs
pensionsskulden av summan av de pensionsbehållningar vilka årligen
skall redovisas till var och en av de enskilda försäkrade.
För de pensionerade består pensionsskulden av individernas pen-
sionsbehållningar vid pensionstidpunkten, omräknad med följsam-
hetsindex och reducerad med de pensionsuttag som gjorts fram till den
aktuella tidpunkten. Därutöver skall pensionsskulden i denna del justeras
med hänsyn till den förändring som kan ha skett i den återstående medel-
livslängden vid respektive ålder efter pensionstidpunkten. Förändringar i
Prop. 1997/98:151
350
medellivslängden skall dock inte direkt påverka en beviljad pensions Prop. 1997/98:151
storlek efter det år den försäkrade fyllt 64 år. Fr.o.m. 65 årsålder ligger
det s.k. delningstalet fast för årskullen. Däremot är det naturligtvis så att
systemets implicita pensionsskuld till de pensionerade ökar om
medellivslängden senare konstateras öka. Om medellivslängden i stället
skulle minska, minskar även den implicita pensionsskulden. När systemet
är i full funktion består, vid nu rådande relation mellan förvärvsaktiv tid
och tid som pensionär, den totala implicita pensionsskulden till ungefär
två tredjedelar av skulden till de ännu förvärvsaktiva och till ungefär en
tredjedel av skulden till de redan pensionerade.
Minskas den implicita pensionsskulden med behållningen i
buffertfonden erhålls fördelningssystemets nettopensionsskuld. Kvoten
mellan fördelningssystemets implicita nettopensionsskuld och av-
giftsunderlaget kallas här nettoskuldskvoten. Vid perfekt finansiell
stabilitet i systemet antar denna kvot ett jämviktsvärde. Detta värde ut-
görs av den kvot som skulle ha registrerats om summaindex använts för
systemet (istället för genomsnittsindex som här föreslås), om
buffertfondens avkastning följt summaindexets utveckling och om
dödsriskema inte ändrats sedan den äldsta individen pensionerades. Det
sistnämnda skulle innebära att de kohortvisa delningstal som tidigare
fastställts korrekt återspeglar de faktiskt uppnådda medellivslängder som
fram till den aktuella tidpunkten har kunnat registreras. En negativ
avvikelse av en viss storlek mellan jämviktskvoten och den faktiskt
registrerade pensionsskuldkvoten skall föranleda en bromsning av
indexomräkningen. Bromsningen bör utformas så att den uppkomna
avvikelsen elimineras inom ett visst antal år, rimligen mellan 3 till 7 år.
Om indexeringen på detta sätt bromsats, och en positiv avvikelse mellan
jämviktskvoten och den faktiskt registrerade pensionsskuldkvoten senare
uppstår, bör indexomräkningen på motsvarande sätt accelereras, fram till
dess inkomstindexet återgått till den nivå inkomstindex skulle ha
motsvarat om det varken bromsats eller accelererats.
Inkomstbasbeloppet, som bl.a. styr intjänande- och avgiftstaket i
försäkringen, bör dock alltid omräknas med ett inkomstindex som aldrig
inbromsats eller accelererats. Skälet härför är att andelen av
inkomstsumman som skall försäkras i det allmänna ålderspensions-
systemet inte skall påverkas av eventuell finansiell obalans i systemet.
Regeringen föreslår därför att avsteg från omräkning av
pensionsbehållning och utgående pensioner med förändringen i
inkomstindex skall göras om detta är nödvändigt för att säkerställa den
ekonomiska balansen i ålderspensionsystemets fördelningsdel. Något
lagförslag till automatisk balansering av fördelningssystemets
ekonomiska ställning lämnas dock inte här. Den exakta utformningen av
den här översiktligt beskrivna balanseringsmekanismen skall ytterligare
utredas innan ett förslag härom kan lämnas. Det fortsatta beredningarbe-
tet har dock som utgångspunkt att regler om automatisk balansering av
fördelningssystemets ekonomiska ställning skall införas. Ett sådant
förslag bedöms kunna föreläggas riksdagen i början av år 1999.
I det fall det i den fortsatta beredningen skulle visa sig att den här
översiktligt beskrivna metoden för en automatisk balansering av
ålderspensionssystemets fördelningsdel inte kan införas bör
351
Riksförsäkringsverket ges i uppdrag att övervaka systemets finansiella
stabilitet. De partier som står bakom pensionsreformen har
överenskommit att bestämmelser om automatisk balansering av fördel-
ningssystemet skall införas om det vid den fortsatta beredningen av
frågan visar sig vara möjligt. För det fall den fortsatta beredningen skulle
visa att det inte går att lagreglera en automatisk balansering av
fördelningssystemet så att pensionssystemets finansiella stabilitet
därigenom säkras har överenskommits att Riksförsäkringsverket skall ges
ett uppdrag att bevaka systemets finansiella stabilitet. I det fall
Riksförsäkringsverket beräknar att omräkningen av pensionsförmåner
inte kan ske med inkomstindex, utan att systemets finansiella balans
hotas, skall ett avdrag från inkomstindexeringen göras. Ett tillägg till
inkomstindex skall göras om den finansiella restriktionen för systemet
beräknas klara en sådan ökning. Tillägget får dock aldrig medföra att
inkomstindexet når över nivån på ett inkomstindex som aldrig vare sig
minskats eller ökats genom avdrag eller tillägg.
Målet för den fortsatta beredningen av ett slutligt förslag till
inkomstindex är att en metod, i enlighet med vad som redovisats i detta
avsnitt, för s.k. automatisk balansering av fördelningssystemets
ekonomiska ställning skall ingå i bestämmelserna för in-
komstindexeringen. Ett genomsnittsindex med ett inkomstmått som
huvudsakligen utgörs av pensionsgrundande inkomst per person med
sådan inkomst kompletterat med en metod för automatisk balansering av
systemets ekonomiska ställning har flera goda egenskaper. Ett sådant
index har genomsnittsindexets positiva egenskap att omräkna
pensionsförmånernas värde så att dessa följer inkomststandarden för de i
yrkesaktivålder. Denna följsamhet upprätthålls så länge och i den
utsträckning som det är möjligt för ett autonomt ålderspensionsystem
med fast avgiftssats. Indexet är vidare mer finansiellt stabilt än ett
summaindex. Bl.a. kan den automatiska balanseringen utformas så att den
beaktar förändringar i medellivslängd. Som ovan beskrivits föreslås detta
ske genom att pensionsskulden årligen beräknas med aktuell statistik för
överlevnadssannolikheter. Vidare beaktas i nettopensionsskulden den
avkastning buffertfonden erhåller. Även buffertfondens eventuella
kapitalvinster och kapitalförluster beaktas. Om avkastningen överstiger
inkomstindexets utveckling stärks systemets ekonomiska ställning
(fonden växer, nettoskulden sjunker och nettopensionsskuldkvoten
sjunker). Om buffertfondens avkastning är lägre försvagas systemets
ekonomiska ställning. Med ett genomsnittsindex ackumuleras mer medel
i buffertfonden under perioder då avgiftsunderlaget växer snabbare än
genomsnittsinkomsterna än vad som skulle vara fallet med ett
summaindex. En förstärkning av systemets ekonomiska ställning sker vid
en sådan utveckling samtidigt som pensionsförmånernas värde följer
inkomstutvecklingen för de i yrkesaktiv ålder. Därmed skapas
ekonomiska förutsättningar för att indexera pensionsförmånerna med
förändringen i genomsnittsinkomsten för de i yrkesaktiv ålder under
senare perioder när avgiftsunderlaget kan komma att växa långsammare
än genomsnittsinkomsten.
Även utan särskilda regler för balansering av systemets ekonomiska
ställning skulle, med det genomsnittsindex som nedan föreslås, det
Prop. 1997/98:151
352
reformerade ålderspensionssystemet vara ett system med goda finansiella
stabilitetsegenskaper. Det här översiktligt beskrivna tillvägagångssättet
för att genom bromsning av indexeringen balansera systemet torde
huvudsakligen endast behöva tillämpas i vad som historiskt sett får
betraktas som ovanliga situationer. När det reformerade systemet trätt i
full funktion är det som nämnts ovan bl.a. efter längre perioder med
nettoutvandring eller låg nativitet som indexeringen skulle behöva
bromsas för att upprätthålla finansiell stabilitet. Vidare finns vissa andra
faktorer som påverkar den finansiella stabiliteten. Exempel på sådana är
systematiska förändringar av medellivslängden och systematiska
samband mellan livsinkomst och livslängd. I och med den gradvisa
utfasningen av ATP-beräknade ålderspensionsförmåner skulle även en
låg ekonomisk tillväxt under utfasningen av dessa förmåner kunna
medföra att indexeringen skulle behöva bromsas. Detta som en följd av
att ATP-beräknade ålderspensionsförmåner även under utfasningen har
en viss bristande följsamhet till den ekonomiska utvecklingen. Som
nämnts ovan innebär genomsnittsindexet att fördelningssystemets
ekonomiska styrka kommer att tendera att växa under perioder med
befolkningstillväxt. Med ett växande befolkningsantal är därmed risken
för att indexeringen skulle behöva bromsas liten. Ett slutet system sådant
som det reformerade ålderspensionssystemet bör dock kunna hantera i
princip varje finansiell påfrestning oavsett hur liten risken för sådan
påfrestning bedöms vara. Förslaget att införa en balanseringsmekanism är
ett uttryck för en hög ambitionsnivå när det gäller att skapa ett slutet,
finansiellt stabilt ålderspensionssystem.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Inkomstindex skall mäta den relativa föränd-
ringen i ett inkomstmått. Inkomstmåttet skall fr.o.m. år 1999 utgöras
av en kvot där summan av vissa inkomster som tjänats in av personer
mellan 16-64 år delas med antalet personer som under året uppburit
sådan inkomst. Inkomsterna som här avses är inkomster som i sig är
pensionsgrundande efter avdrag för allmänna pensionsavgifter, samt
inkomster i form av förtidspension. Inkomstindex skall fastställas för
varje kalenderår och skall för år 1999 vara 100,00. Inkomstindex för
år t beräknas så att den procentuella förändringen i indextalet mellan
två på varandra följande år, år t-1 och år t, motsvarar den
genomsnittliga relativa förändringen per år i inkomstmåttet mellan
åren t-4 och t-1 frånräknat förändringen i det allmänna prisläget från
juni månad år t-4 till juni månad år t-1 och därefter omräknat med
förändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad år t-2 och
juni månad år t-1.
Riksförsäkringsverket skall beräkna inkomstindexet som skall
fastställas av regeringen vaije år. Riksförsäkringsverket skall därvid
från Konjunkturinstitutet inhämta underlag för en prognos avseende
inkomstutvecklingen år t-2 och t-1 året före det år indextalet avser
(år t).
353
12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer överens
med regeringens förslag.
I Ds 1995:41 lämnades ett förslag till utformning av inkomstindex,
som avsågs gälla oavsett definitionen av det inkomstmått som skall ligga
till grund för indexet. Vidare föreslogs att oavsett inkomstdefinitionen i
övrigt skulle endast inkomster till personer yngre än 65 år ingå i
inkomstmåttet. I enlighet med vad regeringen uttalat i princip-
propositionen (s. 107) föreslogs i Ds 1995:41 att inkomstindexet skulle
utformas så att förändringar i inflationstakten skall få ett snabbare
genomslag på utgående pensioner än vad som skulle vara fallet med ett
rent nominellt index, beräknat som ett treårigt glidande medeltal. För att
ge inkomstindex denna egenskap, utan att överge det treåriga glidande
medeltalet, föreslogs att inkomstindex räknas om dels med en real faktor
som utgör den genomsnittliga reala inkomstförändringen under en
treårsperiod, dels med en prisfaktor som utgör det senaste årets prisför-
ändring. En förändring i förhållande till såväl Pensionsarbetsgruppens
som princippropositionens förslag var att det sista året i treårsperioden
skulle utgöras av en prognos, detta för att undvika en alltför lång
tidseftersläpning för den reala faktorn i inkomstindexet. Därmed skulle år
t-4 bortfalla ur inkomstindexet och beräkningen för ett visst år (t)
fastställas i slutet av år t-1, utgående från en prognos för inkomsterna år
t-1 och från fastställda inkomster avseende åren t-2 och t-3.
Konjunkturinstitutet föreslogs ges i uppdrag att mot slutet av vaije år, på
grundval av preliminära uppgifter och prognoser över hushållens in-
komster respektive prisutvecklingen, lämna underlag avseende år t-1 för
beräkningen av inkomstindex. Avvikelser mellan prognos och utfall
föreslogs korrigeras vid indexberäkningen påföljande år.
I promemorians lagförslag föreskrevs hur indexet skulle beräknas med
utgångspunkt från att indexet skall visa förändringen av genomsnittet av
samtliga pensionsunderlag för försäkrade som under det år
pensionsunderlaget avser inte fyllt 65 år eller mer. Detta innebär att ut-
över pensionsgrundande inkomster skulle även s.k. pensionsgrundande
belopp för bamår, bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet,
plikttjänst och studier ingå i underlaget för inkomstindex. Vidare innebär
promemorians lagförslag att inkomster som till sin natur är
pensionsgrundande, men som ligger över intjänandetaket i försäkringen,
inte skulle ingå i underlaget för beräkningen av inkomstindex. I dessa
avseenden skiljer sig lagförslaget i Ds 1995:41 från Pensions-
arbetsgruppens och princippropositionens förslag.
Ds 1995:41
Konjunkturinstitutet påpekar att tidsförläggningen av institutets ordinarie
prognosverksamhet kommer att ändras i och med att det statliga
budgetåret läggs om till kalenderår. Institutet önskar därför samråda med
regeringen och Riksförsäkringsverket innan en proposition föreläggs
riksdagen.
Prop. 1997/98:151
354
Svenska kommunförbundet önskar att inkomstindex skall fastställas
tidigare än vad som föreslagits. Förbundet anser att det bör övervägas om
inte inkomstindex skulle kunna beräknas med ett års förskjutning, dvs.
med promemorian terminologi för åren t-5 till t-2. De fördelar som
därmed skulle vinnas är att sista året i inkomstmåttet inte utgörs av en
prognos och att fastställandet skulle kunna ske i böijan av år t-1.
Kommunernas Pensionsanstalt menar att det skulle vara av stort värde
om tidpunkten för fastställande av inkomstindex kunde tidigareläggas så
att det fastställdes i december näst föregående år. En sådan ordning skulle
förbättra underlaget för kommunernas och landstingens pensions-
kostnadsprognoser, dvs. prognoser för skuld- och utbetalningsföränd-
ringar.
Ds 1997:67
Riksgäldskontoret anser att det förefaller lämpligast att skriva fram
pensionsbehållningama med ett inkomstmått som speglar det ekonomiska
utrymmet och att man därför bör använda förvärvsinkomster som grund
för inkomstindex. Övriga pensionsgmndande ersättningar bör inte ingå i
ett inkomstindex, eftersom dessa enligt Riksgäldskontoret inte visar den
ekonomiska potentialen. Kontoret noterar därför med tillfredsställelse att
utredningen valt att exkludera pensionsgmndande belopp från
inkomstmåttet. Att pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m.
fortfarande ingår menar kontoret innebär en överskattning av det
tillgängliga utrymmet. Däremot anser kontoret att det är relevant att
inkludera inkomstandelar över 7,5 basbelopp i inkomst måttet även om
dessa inte ger någon pensionsrätt. De bidrar till tillväxten och ingår i det
utrymme som indikerar vilken utgiftsnivå ekonomin tål.
TCO framför synpunkten att ett inkomstmått bör återspegla den
faktiska inkomstutvecklingen för de förvärvsarbetande. Därför bör även
inkomster över intjänandetaket i försäkringen medräknas. Förändringar i
den andel av inkomstsumman som hamnar över respektive under
inkomsttaket bör enligt TCO inte påverka inkomstindex. Samma
uppfattning redovisas av Statens Pensionsverk som ifrågasätter dock det
rimliga i att andelen deltidsarbetande och andelen unga personer med
låga inkomster skall påverka beräkningen av inkomstindex.
Konjunkturinstitutet berör förslaget till preliminär kompensation för
det senaste årets inflation som indexkonstruktionen kan sägas innebära
Institutet menar att det vore en fördel ur stabiliseringspolitisk synpunkt
om den preliminärt beräknade inflationskompensationen så långt som
möjligt kunde undvikas.
Försäkringskassan i Göteborg tar upp frågan om dubblering av
inkomster i inkomstmåttet i de fall förtidspensionen är samordnad med
arbetsskadelivränta. Eftersom uppgifter om både livränta, förtidspension
och samordningsprocent finns tillgängliga i Riksförsäkringsverkets
register föreslår kassan att möjligheterna att ta fram korrekta uppgifter
borde utredas. I likhet med utredningen anser Försäkringskassan,
dubbleringen vara marginell.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för regeringens
förslag är att inkomstindex, inom vissa begränsande ramar, bör avspegla
Prop. 1997/98:151
355
utvecklingen av inkomststandarden för personer som är 16-64 år och för
vilka det fastställs PGI. En utgångspunkt för förslaget är liksom tidigare
att underlaget för att beräkna inkomstindex skall vara möjligt att i
huvudsak ta fram från Riksförsäkringsverkets register över
pensionsunderlag. Frågan är då vilka avvikelser från avgiftsunderlaget
som lämpligen bör göras för att ett inkomstindex som avspeglar
inkomststandarden skall erhållas. Därvid kan det konstateras att det finns
ett stort antal faktorer som påverkar inkomststandarden för personer som
är 16-64 år och för vilka det kan ha fastställts PGI som inte avspeglas i
avgiftsunderlaget. Som exempel kan nämnas:
- inkomster utöver taket på 7,5 inkomstbasbelopp
- förtidspensioner
- förtida uttag av ålderspension
- pensioner från tidigare arbetsgivare t.ex. vid lägre pensionsålder än 65
år
- änkepension, barnpension
- kapitalinkomster
- stipendier och liknande i Sverige skattefria inkomster
- barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag.
Eftersom de pensionsgrundande beloppen ingår i avgiftsunderlaget,
utan att utgöra en motsvarande inkomst för hushållen, kan avvikelser
mellan utvecklingen av avgiftsunderlaget och inkomststandarden även
uppkomma genom att pensionsgrundande belopp utvecklas i annan takt
än inkomsterna.
Till skillnad från lagförslaget i Ds 1995:41 föreslog Pensionsarbets-
gruppen i sitt betänkande Reformerat pensionssystem SOU 1994:20,
liksom regeringen i prop. 1993/94:250, att även inkomstdelar över in-
tjänandetaket skulle ligga till grund för beräkningen av inkomstindex.
Den första av ovan nämnda faktorer, inkomster över förmånstaket, skulle
således beaktas i indexet. Ett skäl för förslaget i Ds 1995:41 är att en nära
koppling mellan index och avgiftsunderlag befrämjar systemets
finansiella stabilitet. Om den finansiella stabiliteten säkerställs på annat
sätt, med automatiskt verkande regler eller genom justeringar av
inkomstindex föreslagna av Riksförsäkringsverket, minskar behovet av
att koppla inkomstindexet till avgiftsunderlaget.
Det nu föreslagna inkomstmåttet kan preciseras enligt följande:
PGI 16-64 åringar + ”PGI” över 7,5 inkomstbasbelopp 16-64 åringar + utbet. förtidspension
Antal personer som uppburit inkomst som anges i tälj aren
Innebörden av ovanstående kvot, inkomstmått, är att man vid indexbe-
räkningen beaktar de två första av faktorerna på listan ovan samt ute-
sluter pensionsgrundande belopp. Förslaget innebär således avvikelser
från de faktorer som styr avgiftsunderlaget i tre avseenden. Som framgår
av listan ovan utgör de valda avstegen från att enbart beakta ersättningar
som ingår i avgiftsunderlaget ett urval av alla de ersättningar och andra
faktorer som påverkar ekonomisk standard för personer i förvärvsaktiv
ålder. Urvalet har bl.a. gjorts utifrån att man i första hand skall lägga till
kvantitativt betydelsefulla inkomster som direkt eller indirekt kan sägas
vara pensionsgrundande, dvs. utgöra någon typ av arbetsinkomst, inkl.
Prop. 1997/98:151
356
ersättning för förlorad arbetsinkomst, som till sin karaktär är Prop. 1997/98:151
pensionsgrundande. Därtill skall antalet avvikelser i inkomstmåttet från
de ersättningar som utgör avgiftsunderlag vara förhållandevis begränsat.
De administrativa förutsättningarna för att på ett säkert sätt fånga
uppgifterna i inkomstmåttet är ytterligare en faktor som beaktats. I de fall
det föreslagna inkomstmåttet innehåller uppgifter som hittills inte ingått i
Riksförsäkringsverkets pensionsregister så skall sådana avsteg inte te sig
omotiverat administrativt betungande.
Inkomster som till sin natur är pensionsgrundande, oavsett om de
ligger under eller över intjänandetaket, kan sägas vara i sig pensions-
grundande inkomster. Vidare kan utbetald förtidspension sägas vara
indirekt pensionsgrundande inkomster eftersom personer som uppbär för-
tidspension tillgodoräknas en pensionsgrundande inkomst. Den pensions-
grundande inkomst som tillgodoräknas förtidspensionärer beräknas dock
inte utgående från den uppburna förtidspensionen utan med utgångspunkt
från en s.k. antagandeinkomst. Med denna terminologi fångar det
föreslagna indexmåttet alla typer av i sig, direkt eller indirekt
pensionsgrundande inkomster. Enligt förslaget skall allmänna pensions-
avgifter dras av från de pensionsgrundande inkomster som sådana
avgifter beräknats på, se avsnitt 8.2.
Effekten av den föreslagna inkomstdefinitionen jämfört med förslaget i
Ds 1995:41, dvs. att ta med inkomstdelar över taket och faktiska
förtidspensioner samt att ta bort pensionsgrundande belopp, beror på hur
inkomster över taket, förtidspensioner och pensionsgrundande belopp
utvecklas. Om inkomster över taket utvecklas långsammare än inkomster
under taket, leder det här föreslagna inkomstmåttet till en något mindre
indexomräkning av pensionsförmånerna än vad som skulle ha blivit fallet
med förslaget i Ds 1995:41. Effekten förstärks om pensionsgrundande
belopp utvecklas snabbare än pensionsgrundande inkomster. Vid motsatt
utveckling, inkomster över taket utvecklas snabbare än övriga inkomster
och de pensionsgrundande beloppen utvecklas långsammare, leder det
föreslagna inkomstmåttet till en något större indexomräkning av pen-
sionsförmånerna än med förslaget i Ds 1995:41.
I och med att inkomster i form av förtidspension föreslås ingå i
inkomstmåttet kommer måttet att ytterligare något bättre spegla inkomst-
utvecklingen för personer i yrkesaktiv ålder. Dessutom blir inkomstmåttet
mer robust för eventuella framtida förändrade gränsdragningar mellan
sjukförsäkrings- och förtidspensionssystemen. Inkomster i form av
sjukpenning och förtidspension kommer i och med förslaget att behandlas
på samma sätt i inkomstmåttet.
Förslaget att inkomster i form av förtidspension skall ingå i in-
komstdefinitionen kommer att medföra vissa, i sammanhanget ytterst
marginella, dubbleringar av inkomst i inkomstmåttet. Detta gäller t.ex.
när arbetsskadelivränta och förtidspension uppbärs av en och samma
person och avser samma inkomstförlust eftersom livräntan då minskas
med förtidspensionsbeloppet vid utbetalning samtidigt som livräntan före
sådan samordning ingår i den pensionsgrundande inkomsten. Regeringen
finner dock inte att det finns anledning att nu söka eliminera denna
dubblering. Nackdelarna med den ökade komplexitet ett principiellt
357
korrekt förfarande i detta avseende skulle medföra, får anses överväga Prop. 1997/98:151
fördelarna med den ordning som i och för sig vore önskvärd.
Regeringen delar de avvägningar som tidigare gjorts att endast in-
komster för personer som är mellan 16 och 64 år skall ligga till grund för
beräkningen av inkomstindex. Pensionsgrundande inkomster fastställs
inte för personer yngre än 16 år, inte heller kan förtidspension vara
aktuell för sådana personer. Pensionsgrundande inkomster kommer som
förslaget till reformerade regler utformats kunna intjänas och till-
godoräknas personer som är 65 år eller äldre. Dessa inkomster bör dock
inte finnas med i inkomstmåttet. Motivet härför är att borttagandet av 65-
årsgränsen för möjligheten att intjäna pensionsgrundande inkomster inte
skall påverka det inkomstmått som ligger till grund för indexeringen.
Regeringen föreslår därför att varken personer yngre än 16 år eller äldre
än 64 år skall ingå i inkomstmåttets nämnare. Pensionsgrundande
inkomster intjänade av sådana personer skall därmed inte ingå i
inkomstmåttets täljare.
Pensionsgrundande inkomster utgörs av inkomster av tjänst och in-
komster av annat förvärvsarbete (11 kap. 2 och 3 §§ AFL). I inkomst-
definitionen ingår social- och arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m.
Inkomstdelar över 7,5 förhöjda prisbasbelopp ingår inte i definitionen. I
dag ingår inte heller inkomstdelar under ett prisbasbelopp. I det framtida
systemet kommer gränsen om ett prisbasbelopp, motsvarande
folkpensionsdelen i nuvarande ålderspensionssystem, att slopas. Vad som
däremot kommer att uteslutas är inkomster som under ett år totalt sett
understiger 24 % av prisbasbeloppet, motsvarande grundavdraget i
inkomstbeskattningen. Följaktligen kommer inte heller personer som
uppburit inkomster understigande 24 % av prisbasbeloppet att ingå i
inkomstmåttet.
Inkomstindexets konstruktion
Inkomstindex för år 1999 skall enligt föreslaget vara 100,00. Den
föreslagna indexkonstruktionen innebär att förändringen i inkomstmåttet
skall beräknas som ett treårigt glidande geometriskt medelvärde. Därmed
skall inkomstuppgifter avseende åren 1996 t.o.m. 1999 användas vid
beräkningen av inkomstindex avseende år 2000. Inkomstindex som skall
beräknas för åren 1960 - 1998 föreslås beräknas med ett delvis annat
inkomstmått än det som skall gälla fr.o.m. år 1999.1 avsnitt 16.5 föreslås
att inkomstindex för åren 2000, 2001 och 2002 skall justeras för effekten
av det förändrade inkomstmåttet mellan åren 1998 och 1999.
Enligt förslaget i Ds 1995:41 skulle inkomstindex fastställas i
december året före det år indexet avser, år t med promemorians termi-
nologi. Beräkningen skulle enligt det förslaget ske med fastställda upp-
gifter för år t-4 med prognos för år t-1. Avvikelse mellan prognosen och
utfallet avseende prognosåret skulle löpande justeras för påföljande år vid
beräkningen av inkomstindex.
Flera remissinstanser lämnade synpunkter på förslaget i Ds 1995:41 i
detta avseende och framförde kritik mot att inkomstindex med de
föreslagna inkomsterna och tidpunkterna kommer att kunna fastställas
först i december året före det år inkomstindexet avser. Bl.a. de av
358
remissinstanserna framförda synpunkterna föranledde att det i Ds
1997:67 föreslogs att inkomstindex skulle fastställas senast i september
året före det år indexet avser. Därmed skall två år i indexberäkning
utgöras av en prognos. Regeringen delar i dessa avseenden bedömningen
i Ds 1997:67.
1 och med att de flesta taxeringar för år t-2 är klara i augusti år t-1 kan
precisionen i en prognos för inkomsterna år t-2 i september år t-1 antas
vara så god att en tidigareläggning av fastställandet av inkomstindex till
september år t-1 endast marginellt försämrar kvaliteten i inkomstindexet.
Tidigareläggningen av fastställandetidpunkten medför att två i stället för
ett av de år som ligger till grund för indexberäkningen kommer att
utgöras av prognoser. I och med att avvikelser mellan prognos och utfall
på sikt kommer att beaktas är den marginella kvalitetsförsämring som
denna tidigareläggning medför endast temporär. I likhet med förslagen i
departementspromemoriorna föreslås att ett fastställt indextal aldrig
ändras. Detta oavsett om det framkommer en avvikelse mellan prognos
och utfall. Korrigeringen för avvikelse mellan prognos och utfall för åren
t-2 och t-1 påverkar däremot indexberäkningen som avser indextalet år
t+1. Korrigeringen mellan utfall och prognos avseende inkomsterna år t-2
blir slutgiltig i indextalet som avser år t+1. Justeringen för år t-1 blir
slutgiltig först vid beräkningen av indextalet som avser år t+2. Eventuella
omtaxeringar som föranleder förändringar i inkomstmåttet för de
fastställda pensionsrättema m.m. år t-3 skall inte beaktas vid beräkningen
av inkomstindex. Regeringen föreslår, i likhet med vad som föreslagits i
departementspromemoriorna, att Konjunkturinstitutet skall ges i uppdrag
att årligen göra en prognos av de för inkomstindex aktuella uppgifterna.
Med hänsyn till att inkomstindex skall användas även för utgående
pensioner bör det undvikas att det tar flera år innan variationer i infla-
tionstakten får genomslag på pensionsförmånerna. Av detta skäl bör det
senaste årets prisförändringar påverka indexomräkningen fullt ut. Detta
kan beskrivas som att det utgår en preliminär kompensation för det
senaste årets prisförändring som sedan, genom indexets konstruktion,
avräknas vid beräkningen av den reala inkomstförändringen. Den metod
som föreslogs i Ds 1995:41 för att hålla isär den del av inkomst-
förändringen som svarar mot förändringar i den allmänna prisnivån och
den del som utgör en real, inflationsjusterad inkomstförändring bibehölls
i princip i Ds 1997:67. Den reala inkomstförändringen föreslås beräknas
genom att kvoten mellan inkomsterna i löpande priser respektive år
divideras med kvoten mellan genomsnittligt konsumentprisindex i juni
respektive inkomstår. Prisfaktom beräknas som kvoten mellan
konsumentprisindex för juni månad jämfört med konsumentprisindex för
juni månad ett år tidigare.
Konjunkturinstitutet har i sitt remissyttrande över Ds 1997:67 anfört att
det vore en fördel ur stabiliseringspolitisk synpunkt om den preliminärt
beräknade inflationskompensationen så långt som möjligt kunde
undvikas. De stabiliseringspolitiska fördelama med att låta förändringar i
inflationstakten få genomslag på pensionsförmånerna först efter flera år
måste ställas mot de nackdelar en sådan fördröjning skulle medföra för
pensionärerna. Utöver de stabiliseringspolitiska nackdelarna med att
inkomstindexet speglar en genomsnittlig årlig utveckling under en
Prop. 1997/98:151
359
treårsperiod medför konstruktionen att effekterna av förändringar i Prop. 1997/98:151
inkomstindexets förändringstakt får ett något förstärkt genomslag vid
omräkningen av pensionsbehållningama. Vid avvägning mellan de för
och nackdelar som den föreslagna konstruktionen innebär har regeringen
funnit att övervägande skäl talar för att den i Ds 1997:67 föreslagna
metoden för preliminär kompensation för det senaste årets prisförändring
skall användas.
Tablå 16.2 Formel for beräkning av inkomstindex
I. = [(Ut.1/KPIt.1)/(Ul.4/KPIt.4)]<,/3)*(KPIt.i/KPIt.2)*k1* k2 * I,.!
Inkomstmåttet (U) = rPGI 16-64 år + ”PGI” över 7,5 inkomstbasbelopp 16-64 år + utbet. förtidspension 1
Antal personer som uppburit inkomst som anges i täljaren
I,, In = inkomstindextal för år t respektive år t-1
Ut.|= prognos för inkomstmåttet för år t-1
U,.4= inkomstmåttet för år t-4
KPI,.], KPIt.2, KPIt4 = konsumentprisindex för juni månad år t-1, år t-2, respektive år t-4
k, = korrigeringsfaktor för senare (mer exakt) prognos avseende inkomsterna år t-2
k2 = korrigeringsfaktor för avvikelse mellan utfall och prognos avseende inkomsterna år t-3.
Regeringens förslag: I beräkningen av inkomstindex för åren 1960-1998
skall inkomstmåttet avse de inkomster som legat till grund för pensions-
poäng, med tillägg av inkomster motsvarande ett prisbasbelopp, per person
för vilken pensionsgrundande inkomst har fastställts. Därvid skall
beräkningen begränsas till personer som fyllt högst 64 år. Uppgifterna skall
hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister.
Den relativa förändringen i inkomstindex mellan de på varandra
följande åren 1960-1962 skall motsvara den relativa förändringen i
inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1961. Den relativa förändringen i
inkomstindex mellan år 1962 och år 1963 skall motsvara den
genomsnittliga relativa förändringen per år i inkomstmåttet mellan
åren 1960-1962. För år 1964 t.o.m. år 1998 skall inkomstindex
beräknas så att den procentuella förändringen i indextalet mellan två
på varandra följande år, år t-1 och år t, motsvarar den genomsnittliga
relativa förändringen per år i inkomstmåttet mellan åren t-4 och t-1
frånräknat förändringen i det allmänna prisläget från juni månad år t-4
till juni månad år t-1 och därefter omräknat med förändringen i det
allmänna prisläget mellan juni månad år t-2 och juni månad år t-1.
Inkomstindex för vart och ett av åren 1960 t.o.m. 1998 skall fast-
ställas av regeringen.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. I Ds 1995:41 lämnades inget förslag till
särskild definition av inkomstmåttet för inkomstindex för förfluten tid.
360
En utgångspunkt var dock att inkomstmåttet även för dessa år skulle vara
ett genomsnittsmått.
Ds 1995:41
När det gäller beräkningen av pensionsrätter i det reformerade systemet
för förfluten tid konstaterar Konjunkturinstitutet (Kl) att det föreligger en
asymmetri i behandlingen av intjänandetaket i framtid och förfluten tid.
Detta är beroende på att det inte föreslagits ske någon successiv real
nedräkning av taket bakåt i tiden. Som underlag för ett slutligt
ställningstagande i frågan om hur intjänandetaket i förfluten tid skall
betraktas efterfrågar Kl beräkningar på individnivå.
Ds 1997:67
Enligt Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) bör den
retroaktiva uppräkningen kunna hanteras på ett enklare sätt. Även
Statspensionärernas Riksförbund anser att inkomstindex bör hanteras på
ett enklare och mer likformigt sätt för förfluten tid och framtiden.
Skälen för regeringens förslag: Syftet med omräkning av
pensionsförmåner är detsamma för åren 1960-1998 som för tid därefter.
Genom att vissa uppgifter i det inkomstmåttet som föreslås gälla för
inkomstindex fr.o.m. år 1999 nu inte är tillgängliga eller möjliga att
inhämta för hela perioden 1960-1998 är det dock nödvändigt med vissa
avvikelser vad gäller inkomstmåttet för åren före år 1999. Bl.a. finns inte
uppgifter om inkomster över förmånstaket i ATP-systemet. Uppgifter om
utbetald förtidspension finns inte i det pensionspoängstatistikregister som
föreslås användas vid beräkningen av inkomstindex för åren 1960 t.o.m.
1998. Vidare finns inte uppgifter om årsinkomster lägre än ett pris-
basbelopp i pensionspoängstatistikregistret. Fr.o.m. år 1999 kommer års-
inkomster från 24 % av basbeloppet att ingå i inkomstmåttet. I dessa av-
seenden kommer med regeringens förslag inkomstmåttet att avvika från
det som föreslås gälla fr.o.m. år 1999.
Hur inkomstmåttet skall definieras för beräkningen av inkomstindex i
förfluten tid berör i flera avseenden frågan om hur förändringar i regler
som gör att inkomsterna i inkomstmåttet inte är direkt jämförbara skall
tillåtas slå igenom i inkomstindex. I framtiden bör inkomstindex justeras
för sådana förändringar som innebär att inkomsterna i inkomstmåttet inte
blir direkt jämförbara. Hur justeringen för det förändrade inkomstmåttet
mellan år 1998 och år 1999 föreslås ske beskrivs i avsnitt 16.5.
En förändring av institutionella förhållanden som påverkat storleken av
pensionsgrundande inkomst är att flera sociala förmåner blev skatte-
pliktiga år 1974 varvid dessa förmåner även blev pensionsgrundande. Vid
denna förändring ökade den pensionsgrundande inkomstsumman genom
en administrativ åtgärd. Den pensionsgrundande inkomstsumman ökade
procentuellt sett mer än vad antalet personer som uppbar pensions-
grundande inkomst ökade. Därmed ökade den pensionsgrundande
snittinkomsten genom förändringen av regelsystemet. Beräkningen av
Prop. 1997/98:151
361
inkomstindex bör i allmänhet justeras när regelförändringar medför att
inkomsterna i inkomstmåttet inte är jämförbara. Enligt denna princip
borde inkomstindex justeras för de regelförändringar som påverkat
inkomstmåttet under perioden 1960-1998. I det s.k. tredagarsregistret
som föreslås användas för beräkningen av inkomstindex i förfluten tid, är
dock inte olika typer av pensionsgrundande inkomster specificerade. En
rensning för t.ex. den förändring som skedde år 1974 skulle därför
behöva göras relativt schablonmässigt. Vidare har som nämnts flera
förändringar skett utöver den som skedde år 1974 och som inkomstindex
skulle kunna behöva justeras för. Av bl.a. förenklingsskäl föreslår
regeringen att det inte skall göras någon justering av inkomstindex för att
söka eliminera effekter av olika regelförändringars påverkan på
inkomstmåttet åren 1960-1998. Underlaget för beräkningen av
inkomstindex för denna period blir härigenom entydigt.
Fram till den 1 juli 1976 var den allmänna pensionsåldern 67 år. PGI
beräknades då även för det år inkomsttagaren var 65 år. Vidare har
personer födda år 1927 eller tidigare enligt övergångsbestämmelser
kunnat intjäna pensionsrätt under 65-årsåret även efter den 1 juli 1976.
Det sista år som pensionsrätt har kunnat fastställas avseende inkomster
intjänade av personer som är 65 år var år 1992 då de som är födda år
1927 blev 65 år. Frågan uppkommer därmed om inkomster som tjänats in
av personer under det år de fyllt 65 år skall vara med i beräkningen av
indexserien under åren 1960-1998. Effekten på inkomstindex av att ta
med inkomster uppburna av sådana personer under perioden 1960-1998
är mycket liten, uppskattningsvis 2 promille. I lagrådsremissen föreslogs
av förenklingsskäl att den pensionsgrundande inkomst som finns
registrerad skall ligga till grund för beräkningen av inkomstindextal
1960-1998. Regeringen angav dock att frågan om att inkludera pen-
sionsgrundande inkomster som tjänats in av personer som fyllt 65 år i
inkomstmåttet åren 1960-1998 skulle kunna komma att omprövas inför
fastställandet av inkomstindex åren 1960-1998. I den fortsatta bered-
ningen har regeringen bedömt att övervägande skäl talar för att inkomster
som tjänats in av personer det år de fyllde 65 år skall uteslutas ur
inkomstmåttet vid beräkningen av inkomstindex för åren 1960-1998.
Regeringen föreslår därför att endast personer mellan 16-64 år skall ingå
i inkomstmåttet nämnda period. Det huvudsakliga skälet härför är att
förändringen medför en större överensstämmelse mellan inkomstmåttets
definition i de två olika perioderna. Vidare har det visat sig administrativt
enkelt att utesluta dessa inkomster och personer ur inkomstmåttet.
Regeringen föreslår att de angivna inkomsterna beräknas på så sätt att
de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multi-
pliceras med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Genom tillägget
av ett basbelopp återförs det avdrag som gjorts då pensionspoängen
fastställdes.
I Riksförsäkringsverkets pensionspoängregister har inkomstuppgifter
för personer som avlidit före år 1976 och personer som har avlidit och
som var födda före år 1910 rensats bort. Riksförsäkringsverkets har dock
ett pensionspoängstatistikregister, som omfattar alla försäkrade födda den
5:e, 15:e eller 25:e i vaije månad. I detta register finns inkomstuppgifter
som avser avlidna personer kvar. Av bl.a. denna anledning föreslår
Prop. 1997/98:151
362
regeringen att inkomstindex för förfluten tid skall grunda sig på Prop. 1997/98:151
pensionspoänstatistikregistret. Registret omfattar ca 10 % av den aktuella
populationen och utgör därmed ett tillräckligt stort urval för att ge en
statistiskt säker återspegling av utvecklingen av det valda inkomstmåttet.
Så som vissa remissinstanser påpekat är det möjligt att förenkla
beräkning av inkomstindex för åren 1960-1998. T.ex. skulle upp-
delningen i en realkomponent och en priskomponent kunna undvaras
utan någon negativ effekt för omräkningen av utgående pensioner. Det
finns inte heller någon direkt anledning till att inkomstindex skall
utformas som ett treårigt glidande medelvärde för de år när inkomstindex
inte kommer att användas för omräkning av utgående pensioner. Syftet
med att genomgående använda samma huvudsakliga konstruktion för
beräkning av inkomstindex är istället att minimera de justeringar som
behöver göras vid övergången från förfluten tid till löpande beräkning av
inkomstindex. Det är enligt regeringens bedömning av betydligt större
vikt att så långt det är möjlig minska behovet av sådana justeringar än att
förenkla indexet för perioden 1960-1998.
Förslaget att inkomstindex skall beräknas som ett treårigt glidande
medelvärde även för förfluten tid innebär att särskilda regler måste
skapas för att starta beräkningen eftersom början av serien inte kan be-
räknas som ett treårsgenomsnitt. Detta är en följd av att det saknas
uppgifter om pensionsgrundande inkomster före år 1960, det år ATP-
systemet trädde i funktion. Inkomstindex för år 1960 utgör startåret för
indexserien. Inkomstindex för åren 1960-1998 skall beräknas med
beaktande av att inkomstindexför år 1999 föreslås vara 100,00.
Inkomstindex för år 1961 föreslås beräknas genom att inkomstindex för
1960 multipliceras med den procentuella förändringen i inkomstmåttet
mellan år 1960 och år 1961. Inkomstindex för år 1962 föreslås beräknas
genom att multiplicera inkomstindex för år 1961 med förändringen i
inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1961, dvs. samma förändring som
används för att beräkna inkomstindex för år 1961. Inkomstindex för år
1963 föreslås beräknas genom att inkomstindex för år 1962 multipliceras
med den genomsnittliga förändringen i inkomstmåttet mellan år 1960 och
1962. Vid beräkningen av inkomstindex för åren 1960-1963 föreslås att
någon särskild hänsyn till inflationen inte tas. Inkomstindex för dessa år
föreslås beräknas som rent nominella förändringar i inkomstmåttet. På
grund av att det saknas relevanta inkomstuppgifter för år före år 1960 och
eftersom inkomstindexet skall spegla medelvärdet av den treåriga
glidande procentuella förändringen i inkomstmåttet kommer vissa år i
böljan av indexserien att väga särskilt tungt, eftersom inkomstindex då
naturligen inte kan spegla en treårig period. Genom att starta beräkningen
av det treåriga glidande medelvärdet åren 1960 till 1963, när
pensionsbehållningen i det reformerade systemet är som minst, mini-
meras de ekonomiska effekterna av att vissa år i böljan av indexserien
kommer att väga särskilt tungt.
Inkomstindex för år 1964 är det första som beräknas som den
genomsnittliga förändringen i inkomstmåttet under tre år, nämligen åren
1960-1963. Fr.o.m. inkomstindex för år 1964 föreslås även förändringar
i det allmänna prisläget beaktas på samma sätt som föreslås ske för
inkomstindex avseende år fr.o.m. år 1999.
363
Regeringens förslag: Den föreslagna förändringen av inkomstmåttet
från år 1998 till år 1999 skall beaktas vid beräkningen av
inkomstindex. Detta skall ske genom att genomsnittsinkomsten för
jämförelseåren 1996, 1997 respektive 1998 vid beräkningen av
inkomstindex för åren 2000, 2001 och 2002 multipliceras med kvoten
mellan genomsnittsinkomsten år 1999 beräknad enligt det inkomst-
mått som gäller fr.o.m. år 1999, dock utan avdrag för allmän
pensionsavgift, och genomsnittsinkomsten år 1999 beräknad enligt det
inkomstmått som gäller åren 1960 - 1998.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1997:67 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Inkomstmåttet för tiden t.o.m. år 1998
skiljer sig från det inkomstmått som skall gälla fr.o.m. år 1999. Fr.o.m. år
1999 skall, till skillnad från år dessförinnan, inkomster över intjänan-
detaket om 7,5 förhöjda prisbasbelopp (från år 2001 inkomstbasbelopp)
och förtidspensioner ingå i inkomstmåttet. Vidare ingår inte inkomster
under ett prisbasbelopp i inkomstmåttet för inkomstindex åren 1960-
1998, fr.o.m. inkomstindex för år 1999 kommer även inkomster från
24 % upp till ett prisbasbelopp att ingå i inkomstmåttet. Dessa tre
förändringar medför att inkomstmåttet för år före år 1999 inte är
jämförbart med inkomstmåttet fr.o.m. år 1999. Detta bör beaktas vid
beräkningen av inkomstindexet för åren 2000, 2001 och 2002.
Genom att beräkna inkomstmåttet år 1999 enligt både den definition
som föreslagits för år fr.o.m. 1999 och för åren 1960 - 1998 kan effekten
av den förändrade inkomstdefinitionen fastställas. Genom att dela det
inkomstmått som erhålls med den definition som föreslås gälla fr.o.m. år
1999, dock utan avdrag för allmän pensionsavgift, med det inkomstmått
som föreslås gälla under åren 1960-1998 erhålls en kvot, en juste-
ringskvot. Att inkomster över intjänandetaket och att förtidspensions-
inkomster tillkommer i inkomstdefinitionen innebär att genomsnitts-
inkomsten enligt definitionen som föreslås gälla för inkomstindex fr.o.m
år 1999 kommer att tendera till att överstiga genomsnittsinkomsten enligt
den tidigare definitionen. Att inkomster från 24 % av prisbasbeloppet upp
till ett prisbasbelopp tillkommer i inkomstmåttet innebär att fler personer
med mycket låga inkomster kommer att ingå i inkomstmåttet. Detta
medför att den ”nya” genomsnittsinkomsten kommer att tendera till att
understiga genomsnittsinkomsten enligt definitionen för inkomstindex
åren 1960-1998. Huruvida justeringskvoten blir större eller mindre än ett
beror på vilken av dessa två motverkande faktorer som har störst effekt.
För att genomsnittsinkomsterna skall vara jämförbara skall, vid
beräkningen av inkomstindex för år 2000, genomsnittsinkomsten år 1996
i beräkningen ökas eller minskas genom att multipliceras med
justeringskvoten. Genom att multiplicera genomsnittsinkomsten år 1996
med justeringskvoten blir genomsnittsinkomsten år 1996 jämförbar med
Prop. 1997/98:151
364
genomsnittsinkomsten år 1999 (som beräknas med det nya Prop. 1997/98:151
inkomstmåttet). Genom att på detta sätt justera genomsnittsinkomsten
(jämförelseinkomsten) kan inkomstindexet sedan beräknas på det sätt
som angivits i avsnitt 16.3 Genom att vid beräkningen av inkomstindex
för åren 2001 och 2002 på samma sätt justera den beräknade
genomsnittsinkomsten för jämförelseåren 1997 respektive 1998 erhålls
ett korrekt inkomstindex även för dessa år. Förändringen av inkomst-
måttet mellan år 1998 och år 1999 påverkar inte inkomstindex för år
2003 och därefter. Detta beror på att i beräkningen av inkomstindex för
år 2003 utgörs jämförelseåret (år t-4) av genomsnittsinkomsten år 1999,
som beräknats enligt det nya inkomstmåttet.
Den här beskrivna metoden bör även användas vid framtida tillfällen
då regelförändringar medför att inkomstmåtten mellan två år inte är
jämförbara. Sådana eventuella framtida justeringar av inkomstindex bör
beslutas av riksdagen.
Som föreslagits i tidigare avsnitt skall normalt individens intjänade pen-
sionsrätt för inkomstpension motsvara 16 % av pensionsunderlaget och
pensionsrätt för premiepension 2,5 % av samma underlag. På grund av
tjugondelsinfasningen kommer att gälla andra procentsatser för mellan-
generationen. I vissa fall, när det s.k. förvärvsvillkoret inte är uppfyllt,
skall enbart pensionsrätt för inkomstpension tillgodoräknas, vilket i
sådana fall skall ske med 18,5 % av pensionsunderlaget. För tid före år
1999 tillgodoräknas pensionsrätt i princip på grundval av registrerad
ATP-poäng. Pensionsrätt för inkomstpension tillgodoräknas därvid
fr.o.m. år 1960 och pensionsrätt för premiepension, motsvarande 2 pro-
centenheter av sammanlagda 18,5 %, fr.o.m. år 1995.
Den ackumulerade pensionsrätten för inkomstpension utgör individens
pensionsbehållning. I regel förflyter lång tid från det att pensionsrätt
tjänas in fram till dess pensionen faller ut. Värdet av intjänad pensionsrätt
behöver därför räknas om för att hänsyn skall kunna tas till förändringar i
den allmänna pris- och inkomstnivån. Årlig omräkning av pen-
sionsbehållningen föreslås göras med förändringen i inkomstindex, vars
konstruktion beskrivits i avsnitt 16.
Som ett skäl för reformen angavs i princippropositionen att ålders-
pensionssystemet bör ges en mer försäkringsmässig karaktär och utgöra
ett från andra socialförsäkringar avskilt system. Detta innebär bl.a. att
pensionsbehållningen för inkomstpension registrerad för personer som
avlider (s.k. arvsvinster) bör fördelas på övriga i försäkringskollektivet
och läggas till deras pensionsbehållning. Vidare bör i ett avskilt ålders-
pensionssystem kostnaderna för att administrera detta reducera värdet av
förmånerna.
365
I avsnitten 17.2 och 17.3 beskrivs principen för tilldelning av arvs- Prop. 1997/98:151
vinster under förvärvsaktiv tid respektive omräkning av pensionsbehåll-
ningen med inkomstindex. Finansieringen av pensionssystemets förvalt-
ningskostnader behandlas i avsnitt 17.4
I avsnitt 17.5 beskrivs sammanfattningsvis principerna och ordnings-
följden för de omräkningar av den enskildes pensionsbehållning som
enligt regeringens förslag skall ske per varje årsskifte. I de fall individen
har tagit ut pension eller återkallat ett pensionsuttag under kalenderåret
måste i de flesta fall tilldelningen av arvsvinster och indexomräkningen
vid årskiftet ske enligt särskilda rutiner. Dessa beskrivs i avsnitt 18.5.
Regeringens förslag: Pensionsbehållningar efter personer som har
avlidit (arvsvinster) skall fördelas bland kvarlevande i samma ålder
som de avlidna. Vad beträffar pensionsberättigad som inte har tagit ut
hel ålderspension skall arvsvinsttilldelning ske genom årlig upp-
räkning av pensionsbehållningen med en arvsvinstfaktor.
För personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år skall
arvsvinstfaktorema bestämmas av de avlidnas faktiska pensions-
behållningar. Vad gäller personer som avlidit senare skall beräkningen
av arvsvinstfaktorema baseras på livslängdsstatistik för befolkningen.
Arvsvinsttilldelning skall göras efter personer som avlider år 1999
och senare.
Arvsvinstfaktorema skall fastställas av regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer. De skall vara lika för kvinnor och män.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag vad gäller principen för arvsvinsttilldelning.
Beträffande arvsvinster efter personer som avlidit före 60 års ålder
föreslogs dock att tilldelningen skulle göras genom att ett belopp lades
till pensionsbehållningen i stället för att denna räknades upp med en
arvsvinstfaktor. Enligt Ds 1995:41 skulle vidare arvsvinster tilldelas även
avseende tid före år 1999. I Ds 1997:67 föreslogs att arvsvinster för
sådan tid skulle slopas.
Remissinstanserna: Pensionärernas riksorganisation (PRO) har inget
att erinra mot förslaget. I sitt yttrande över Ds 1997:67 anför dock PRO, i
likhet med Svenska Kommunalpensionärers förbund, att arvsvinster för
tid fr.o.m. år 1999 ur rättvisesynpunkt bör fördelas till hela kollektivet
och inte enbart till dem som är i samma ålder som den avlidne. Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) och Landsorganisationen i
Sverige (LO) tillstyrker förslaget. LO ser det som en fördel att den
föreslagna metoden i förhållande till princippropositionens förslag, enligt
vilket arvsvinstema skulle ingå i beräkningen av delningstalet, gynnar
den som böljat förvärvsarbeta tidigt i livet.
Försäkringskasseförbundet och Riksförsäkringsverket (RFV) förordar
det som förslagits i princippropositionen med all arvsvinstberäkning in-
kluderad i beräkningen av delningstalet. Skillnaden mellan löpande
366
fördelning och fördelning genom schablon anser RFV vara begränsad
och de eventuella fördelar förslaget har överväger inte dess nackdelar i
form av ökade administrationskostnader och informationsproblem. Även
Länsrätten i Stockholms län ifrågasätter reglernas komplicerade utform-
ning. Vänsterpartiets kvinnopolitiska utskott och Jämställdhetsarbetares
förening anser att den jämfört med princippropositionen ändrade princi-
pen för arvsvinsttilldelning missgynnar kvinnor. Konjunkturinstitutet
saknar kalkyler över hur mycket den föreslagna ändringen av arvsvinst-
beräkningen under förvärvsaktiv tid betyder för olika individer. Institutet
ifrågasätter också det principiellt riktiga i att fördela arvsvinstema på
föreslaget vis.
Finansinspektionen förordar, bl.a. av administrativa skäl, att arvsvinst-
faktorema för dem som är yngre än 60 år skall bestämmas på samma sätt
som för äldre personer, dvs. baseras på livslängdsstatistik. Sveriges
Försäkringsförbund anser att arvsvinster skall behandlas på samma sätt
under förvärvsaktiv tid och utbetalningstid och menar att den föreslagna
tilldelningen av faktiska arvsvinster per kohort under förvärvsaktiv tid
skall tillämpas även under tid då pension uppbärs. Problemet med efter-
släpning i rapporteringen kan enligt förbundet lösas genom att beakta
inträffade dödsfall per år räknat per halvårsskifte i stället för per årsskifte.
Försäkringsanställdas Förbund menar att förslaget är bra, men att det
inte skall göras någon proportionell fördelning av arvsvinster i för-
hållande till pensionsbehållningen utan att arvsvinsten bör fördelas lika
mellan de försäkrade i respektive årskull.
Remissinstansernas synpunkter beträffande förslaget i Ds 1997:67 har
behandlats i avsnitt 6.2.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna för pensionsreformen skall den inkomstgrundade ålderspen-
sionen utgöra ett självständigt system. De intäkter av ålderspensions-
avgiften som förs till fördelningssystemet används för att finansiera
löpande utbetalningar av inkomstgrundad ålderspension. Tillfälliga över-
och underskott inom fördelningssystemet skall balanseras med en buf-
fertfond. För dem som avlider före pensioneringen kommer emellertid
intjänade pensionsrätter aldrig att ge upphov till någon utgående pension.
Om motsvarande pensionsavgifter skulle tillfalla buffertfonden utan
någon ytterligare åtgärd skulle på sikt, om de demografiska förhållandena
är stabila, ett överskott så småningom uppstå inom ålderspensions-
systemet allteftersom avlidnas pensionsavgifter ackumuleras inom sys-
temet. För att ett sådant förhållande inte skall uppstå bör de avlidnas pen-
sionsbehållningar tillfalla resten av försäkringskollektivet. Pen-
sionsbehållningar efter avlidna i förvärvsaktiva åldrar som tilldelas de
kvarlevande benämns här arvsvinster. Inom fördelningssystemet skall
således normalt sett ske en tilldelning av arvsvinster under den för-
värvsaktiva tiden.
Som kommer att beskrivas mer i detalj i avsnitt 18 föreslås att den
årliga inkomstpensionen, dvs. ålderspension från fördelningssystemet,
skall beräknas på så sätt att pensionsbehållningen delas med ett visst tal,
delningstalet. Delningstalet skall bestämmas bl.a. med hänsyn till återstå-
ende medellivslängd vid pensioneringen, dvs. genomsnittligt antal år som
ålderspension kan förväntas utgå. Enligt princippropositionen var vidare
Prop. 1997/98:151
367
tanken att även dödligheten under förvärvsåren skulle beaktas i Prop. 1997/98:151
delningstalet så att arvsvinster uppkomna under individens förvärvsaktiva
tid (dvs. pensionsbehållningar efter avlidna i samma årsklass)
schablonmässigt skulle inkluderas i delningstalet.
Om arvsvinstema läggs in i delningstalet, kommer alla inom en födel-
seårgång att tillgodoräknas samma procentuella uppräkning av sin pen-
sionsbehållning vid pensioneringstidpunkten oberoende av livsin-
komstmönster. En arvsvinsttilldelning som inkluderas i delningstalet tar
således ingen hänsyn till när under livet individen har förvärvat sina
inkomster, eftersom en sådan tilldelning bygger på ett schablonantagande
att inkomsterna för alla är jämnt fördelade över den förvärvsaktiva tiden.
Vid en löpande årlig tilldelning av arvsvinster får däremot individens
livsinkomstmönster genomslag och påverkar storleken av de samlade
arvsvinster som successivt fram till pensioneringstidpunkten kommer att
räknas individen till godo. Den som böljat förvärvsarbeta tidigt i livet
kommer sammantaget att få en större procentuell uppräkning av sin pen-
sionsbehållning än den som börjar arbeta senare i livet. En årlig tilldel-
ning av arvsvinster tar således hänsyn till individernas livsinkomst-
mönster till skillnad från vad som blir fallet med en schablonmässig
arvsvinsttilldelning inkluderad i delningstalet. En metod med löpande
arvsvinsttilldelning under förvärvsaktiv ålder kan därför sägas ligga
närmare principerna för ett avgiftsbestämt system baserat på livsin-
komstprincipen. Regeringen föreslår därför att denna metod skall
tillämpas inom den reformerade ålderspensioneringens fördelnings-
system. Däremot bör enligt regeringens mening en sådan metod inte
användas för tid efter pensioneringen, dvs. beträffande den utgående pen-
sionen. Arvsvinster uppkomna efter pensioneringen bör såvitt avser utgå-
ende pensionsförmån i stället inkluderas i ett delningstal, som inte om-
räknas efter 65-årsåret. Därmed har individen vid pensioneringstid-
punkten större möjlighet att överblicka sin framtida ekonomiska situa-
tion. Vid partiellt pensionsuttag skall individens kvarvarande pensions-
behållning (dvs. den del som inte motsvaras av en utgående förmån) även
fortsättningsvis räknas om med såväl inkomstindex som arvsvinstfaktor.
Det finns flera tekniker att utforma en löpande tilldelning av arvsvins-
ter till pensionsbehållningen. En teknik är att beräkna förhållandet mellan
avlidnas och kvarlevandes pensionsbehållning i olika åldrar med
utgångspunkt i officiell livslängdsstatistik för befolkningen. Beräkningen
av arvsvinster under förvärvsaktiv tid skulle därmed baseras på samma
statistiska underlag som delningstalet. En annan teknik är att fördela den
sammanlagda faktiska pensionsbehållning, som ackumulerats för de
personer som avlider ett visst år, mellan de kvarlevande i samma ålders-
grupp. Med en sådan teknik kommer arvsvinstema av administrativa skäl
att tilldelas med viss tidseftersläpning. En sådan eftersläpning saknar
dock praktisk betydelse när det gäller yngre personer som inte har rätt att
lyfta ålderspension.
Generellt sett ger metoder som bygger på faktiska, i stället för beräk-
nade, uppgifter större säkerhet. Regeringen föreslår därför att det sist-
nämnda tillvägagångssättet tillämpas som huvudregel vad gäller tilldel-
ning av arvsvinster under den förvärvsaktiva tiden.
368
Dock föreslår vi att den förstnämnda metoden väljs vad gäller arvs-
vinster uppkomna fr.o.m. det år då den pensionsberättigade får rätt att
begära uttag av ålderpension, dvs. enligt de antagna riktlinjerna fr.o.m.
61 års ålder. I åldersgrupperna över 60 år finns både pensionsberättigade
som inte alls tagit ut ålderspension och sådana som helt eller delvis upp-
bär ålderspension. För dem som redan uppbär pension skall, enligt vad vi
föreslår i avsnitt 18, arvsvinstema beaktas i delningstalet och på basis av
livslängdsstatistik för befolkningen. Om personer i åldrama över 60 år
som inte uppbär pension skulle tilldelas faktisk pensionsbehållning efter
avlidna i samma ålder, skulle arvsvinsttilldelningen ske efter olika prin-
ciper inom samma födelseårgång beroende på om pension uppbärs eller
inte respektive till den del sådan pension uppbärs respektive inte uppbärs.
För att undvika att så sker, bör den tidigare nämnda alternativa tekniken
för löpande tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid väljas i
högre åldrar, dvs. att pensionsbehållningen för kvarlevande räknas upp
med utgångspunkt i livslängdsstatistik i stället för faktiska pensions-
behållningar bland dem som avlidit inom födelseårgången. Det betyder
att samma princip för arvsvinsttilldelning kommer att tillämpas oavsett
om personen i fråga uppbär pension eller inte.
Eftersom de arvsvinster som faktiskt uppstått ett visst år är kända först
en tid efter dödsfallsårets slut, är det vidare en fördel att växla metod
redan för det år då en individ fyller 60 år. Vid ingången av det år då
individen skall fylla 61 år och har rätt att lyfta pension har därmed
pensionsbehållningen såväl indexomräknats som tillgodoräknats
arvsvinster. För dem som lyfter pension från 61 år undviks sålunda en
eftersläpning avseende den del av pensionsutbetalningama som
motsvarar tillgodoräknade arvsvinster för året före pensionsuttaget.
Arvsvinsttilldelningen före uttag av pension föreslås således ske efter
två olika metoder beroende på individens ålder vid dödsfall sårets slut.
Efter personer som avlidit före 60 års ålder tilldelas faktiskt uppkomna
arvsvinster, dvs. ackumulerad pensionsbehållning för dem som avlidit ett
visst år. I högre åldrar tillgodoräknas de kvarlevande som arvsvinst ett
beräknat belopp, dvs. pensionsbehållning för dem som statistiskt sett
beräknas ha avlidit ett visst år. Regeringen föreslår att arvsvinsttilldelning
såväl i yngre som i högre åldrar görs genom att räkna upp
pensionsbehållningen med en faktor, arvsvinstfaktor. Detta skiljer sig
från förslaget i Ds 1995:41, som i stället innebar att tilldelning i yngre
åldrar skulle ske genom att ett belopp lades till pensionsbehållningen.
Detta arvsvinstbelopp var i princip fast även om pensionsunderlaget i
efterhand skulle ändras på grund av t.ex. omtaxering. Då enligt regering-
ens förslag tilldelning i stället skall ske med användande av en uppräk-
ningsfaktor, innebär det att individens arvsvinsttilldelning kommer att
räknas om i sådana situationer.
De olika tillvägagångssätten för arvsvinsttilldelning beskrivs närmare i
det följande. På grund av eftersläpningen vad gäller den första metoden
kommer tilldelning enligt båda metoderna att göras i slutet av det år
individen fyller 60 år, eftersom fr.o.m. samma år arvsvinsttilldelning
skall ske enligt den alternativa, på livslängdsstatistik baserade, metoden.
Som behandlats i avsnitt 6.2 föreslår vi att arvsvinster av besparings-
skäl inte tilldelas efter personer som avlidit före år 1999. Det innebär att
Prop. 1997/98:151
369
första gången som pensionsbehållningar skall omräknas med arvsvinst- Prop. 1997/98:151
faktorer är i slutet av år 1999. Vid detta tillfälle skall tilldelas arvsvinster
efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller mer.
Pensionsbehållningar för personer som under året fyllt minst 60 år
omräknas med arvsvinstfaktorer, som innebär tilldelning av arvsvinster
efter avlidna i samma åldrar (arvsvinstfaktorer baserad på livslängds-
statistik). Arvsvinster efter personer i yngre åldrar som avlidit under år
1999 kommer enligt förslaget tilldelas i slutet av år 2000. I slutet av år
2000 kommer således alla registrerade pensionsbehållningar att omräknas
med arvsvinstfaktorer.
Vi föreslår att arvsvinstfaktorema fastställs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.
Teknik för tilldelning av arvsvinster efter personer som avlidit före det år då
de skulle ha fyllt 60 år
För tid före det kalenderår som individen fyller 60 år skall enligt rege-
ringens förslag de faktiskt uppkomna arvsvinstema, dvs. pensions-
behållningama för dem i en viss åldersgrupp som avlidit under året,
fördelas mellan de kvarlevande i samma åldersgrupp i förhållande till
vars och ens pensionsbehållning. Den enskilde skall således tillgodo-
räknas så stor andel av de avlidnas pensionsbehållning som hans eller
hennes pensionsbehållning utgör av samtliga kvarlevandes behållning.
Det betyder att arvsvinstfaktom skall beräknas som summan av talet ett
och kvoten mellan summan av avlidnas pensionsbehållningar och
summan av kvarlevandes pensionsbehållningar. För tillgodoräknande av
arvsvinst skall den enskildes pensionsbehållning multipliceras med fak-
torn 1 + (summa avlidnas behållning) / (summa kvarlevandes behåll-
ning). Vidare bör följande gälla för beräkning av arvsvinstfaktom.
Arvsvinstfaktom avser avlidna i en viss födelseårgång under ett visst
år. Med kvarlevande avses de personer i samma födelseårgång som levde
vid utgången av det aktuella året (dödsfallsåret). I avlidnas pensions-
behållningar kan endast ingå pensionsrätter intjänade t.o.m. året före det
aktuella dödsfallsåret, eftersom pensionsrätt inte tillgodoräknas för döds-
fallsåret. Latenta pensionsrätter skall medräknas. Även kvarlevandes
pensionsbehållningar skall inkludera pensionsrätter intjänade t.o.m. året
före dödsfallsåret och latenta pensionsrätter. Avlidnas och kvarlevandes
behållningar skall ha räknats om med inkomstindex och arvsvinstfaktorer
t.o.m. samma tidpunkt.
Arvsvinstfaktorema kan beräknas och fastställas först efter utgången av
aktuellt dödsfallsår då uppgifter om avlidna finns tillgängliga. Enligt vårt
förslag skall senare omtaxeringar m.m. inte påverka fastställda arvsvinst-
faktorer.
Eftersom pensionsrätt för inkomstpension inte skall fastställas för det
år då en person avlidit finns inga registrerade arvsvinster efter dem som
har avlidit före det år de skulle ha fyllt 17 år. Förslaget om arvsvinst-
fördelning enligt ovan berör således pensionsbehållning efter personer
som skulle ha varit lägst 17 och högst 59 år vid dödsfallsårets slut.
370
Teknik för tilldelning av arvsvinster efter personer som avlidit det år då de
fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller mer
Arvsvinster som uppkommer fr.o.m. det kalenderår individen fyller 60 år
skall enligt regeringens förslag beräknas på ett annat sätt än arvsvinster
under tidigare år. Den procentuella uppräkningen av individens pensions-
behållning, dvs. storleken av de avlidnas behållning i förhållande till de
kvarlevandes, bestäms i detta fall inte av faktiska uppgifter utan med
ledning av beräknade uppgifter. Beräkningen av arvsvinstfaktorema skall
baseras på den officiella livslängdsstatistiken för befolkningen.
Med utgångspunkt i livslängdsstatistiken skall det således uppskattas
hur stor andel av personer i en viss födelseårgång som avlider under det
år då de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år, 61 år etc. De avlidna förutsätts
därvid ha pensionsbehållningar av genomsnittlig storlek. De avlidnas
pensionsbehållningar kommer då att utgöra samma andel av
födelseårgångens sammanlagda pensionsbehållning som antalet avlidna
personer utgör av samtliga i födelseårgången. Arvsvinstfaktom utgör
förhållandet mellan totala antalet personer i en viss ålder och antalet
kvarlevande som är ett år äldre, dvs. antalet personer som fortfarande är i
livet ett år senare. Denna arvsvinstfaktor motsvarar den tidigare
beskrivna uppräkningsfaktom för dem som är 59 år och yngre.
Arvsvinstfaktoms beräkning föreslås grundas på livslängdstabeller
avseende en femårsperiod enligt officiell statistik. Sådana livslängd-
stabeller framställs årligen av Statistiska centralbyrån. För det år då
individen fyller 60 år baseras arvsvinstfaktom på senast kända
livslängdstabeller, dvs. livslängdstabeller för den femårsperiod under
vars sista år individen fyllde 59 år. Även arvsvinsttilldelning för de år
personen fyller 61-64 år baseras på samma tabell. Fr.o.m. det år då
personen fyller 65 år skall arvsvinstfaktom grundas på livslängdstabeller
under vars sista år personen fyllde 63 år. Detta innebär tex. att
livslängdstabeller för åren 1995-1999 tas som utgångspunkt för beräkning av
arvsvinster under åren 2000-2004 för 1940 års födda (som fyller 59 år
1999) och för arvsvinstberäkning fr.o.m. år 2001 för 1936 års födda (som
fyller 63 år 1999).
Livslängdsstatistik tas fram separat för män och kvinnor. Enligt sta-
tistiken lever kvinnor längre än män. Liksom inom nuvarande regel-
system skall emellertid ålderspension beräknas på lika villkor för män
och kvinnor. Samma arvsvinstfaktor skall därför enligt vårt förslag
tillämpas för män och kvinnor. För beräkning av arvsvinstfaktorer bör
således tas fram en för män och kvinnor gemensam livslängdstabell ur
vilken kan utläsas antalet kvarlevande personer i olika åldrar av 100 000
födda. Detta kan ske genom "hopviktning" av antal kvarlevande män och
kvinnor, där andelen födda pojkar respektive flickor används som vikter.
Det avsedda tillvägagångssättet beskrivs i tablå 17.1.
Prop. 1997/98:151
371
Tablå 17.1 Framtagning av en gemensam livslängdstabell för män och
kvinnor
Prop. 1997/98:151
lm(x) - antalet kvarlevande män i ålder x av 100 000 födda enligt den officiella
statistikens livslängdstabeller för en femårsperiod
lk(x) = motsvarande uppgift för kvinnor
fm = andel födda pojkar
fk = l'fm , dvs. andel födda flickor
Lx = andel kvarlevande män och kvinnor av 100 000 födda bam
Lx = bn* Wx)+Vk(x) • där x = 0,1,2, osv.
Lx där x är t.ex. 60,5 år beräknas som medelvärdet av Lgg och Lgj,
l60,5 = (L60 + l61 )/2
Personer som t.ex. fyller 60 år under ett visst kalenderår bör antas vara
i genomsnitt 59,5 år vid årets början och 60,5 år vid årets slut.
Arvsvinstfaktom för dem som fyllde 60 år under kalenderåret motsvarar
då kvoten mellan antalet 59,5-åringar och 60,5-åringar. Om med L595
betecknas antalet kvarlevande i åldern 59,5 år (beräknat enligt beskriv-
ningen i tablå 17.1) blir arvsvinstfaktom för dem som fyllde 60 år under
året kvoten L59 5/L60 5. Produkten av arvsvinstfaktom och pensionsbe-
hållningen intjänad vid årets början utgör pensionsbehållningen inkl,
arvsvinster uppkomna under det år då den pensionsberättigade fyllde 60
år.
För vart år bör fastställas arvsvinstfaktorer beräknade utifrån senast
tillgängliga livslängdsstatistik.
Om pensionsbehållningen förändrats under året föreslås tilldelningen
av arvsvinster ske efter särskilda rutiner, vilka beskrivs i avsnitt 18.5.
Regeringens förslag: Den för inkomstpension registrerade pensions-
behållningen skall årligen räknas om med den relativa förändringen i
inkomstindex. Sådan omräkning skall göras även för tid före år 1999.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995: 41 stämmer överens
med regeringens förslag. Dämtöver föreslogs i Ds 1995:41 att fastställd
pensionsrätt för intjänandeåret skulle räknas om med en faktor
motsvarande ett halvt års indexomräkning. I Ds 1997: 67 föreslogs att
hal vårsomräkningen skulle slopas.
Remissinstanserna: Vad gäller förslaget i Ds 1995:41 har synpunkter
framförts på utformningen av index, vilka redovisats i avsnitt 16, men
inte på indexomräkningen som sådan. Remissinstansernas synpunkter på
förslaget att slopa indexomräkningen för intjänandeåret har redovisats i
avsnitt 6.2.
372
Skälen för regeringens förslag: Enligt antagna riktlinjer skall indexe- Prop. 1997/98:151
ringen av pensionsrättema i det reformerade systemet kopplas till den
allmänna inkomstutvecklingen i stället för till prisutvecklingen. Härmed
uppnås större följsamhet till samhällsekonomin och intjänade pensions-
rätter behåller sitt värde relativt den allmänna inkomstnivån. En sådan
koppling uppnås genom att utvecklingen av fastställda pensionsrätter
knyts till utvecklingen av inkomstindex. Hur inkomstindex föreslås kon-
strueras har redovisats i avsnitt 16.
Omräkning av pensionsbehållningen med förändringen i inkomstindex
föreslår vi skall ske per varje årsskifte. I Ds 1995:41 föreslogs att
omräkning skulle göras även för intjänandeåret med en faktor
motsvarande ett halvt års indexomräkning. Som föreslagits i avsnitt 6
skall dock ingen sådan indexomräkning göras för intjänandeåret. Värdet
av pensionsrätt intjänad år t skall därmed enligt vårt förslag omräknas
med index första gången i slutet av år t+1.
Exempel: Pensionsbehållningen vid årsskiftet 2000-2001 innefattar
pensionsrätter intjänade t.o.m. år 1999 (eftersom pensionsrätt intjänad
under år 2000 ännu inte är känd). Denna pensionsbehållning multipli-
ceras med kvoten mellan inkomstindex för år 2001 och inkomstindex för
år 2000.
Omräkning med inkomstindex för förfluten tid, dvs. för tid före år
1999, skall göras på motsvarande sätt. Det innebär att pensionsrätter
intjänade år 1960 multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år
1962 och år 1961, pensionsrätter intjänade år 1960 och år 1961
multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år 1963 och år 1962,
osv. I pensionsbehållningen, som omräknas per ett årsskifte, skall även
inräknas de arvsvinster som tilldelats t.o.m. samma årsskifte.
Om pensionsbehållningen förändrats under året, genom t.ex. uttag av
inkomstpension, bör omräkningen per efterföljande årsskifte göras
månadsvis. Detta behandlas i avsnitt 18.5.
Regeringens förslag: Kostnaderna för förvaltningen av ålderspen-
sionssystemets fördelningsdel skall täckas inom ramen för de avgifter
som tas ut för att finansiera systemet. Förvaltningskostnaderna skall
belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60 % täckas genom en
minskning av pensionsbehållningama. Andelen som skall täckas
genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procent-
enheter per år fram till år 2021.
En s.k. förvaltningskostnadsfaktor skall ligga till grund för den
nedjustering av pensionsbehållningama som görs för att täcka förvalt-
ningskostnader. Förvaltningskostnadsfaktom skall årligen fastställas
av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
Promemorians förslag: I Ds 1995:41 föreslogs att kostnaderna för att
administrera ATP och reformerad inkomstgrundad ålderspension från
373
fördelningssystemet skulle finansieras genom att det samlade Prop. 1997/98:151
pensionsåtagandet i det reformerade systemet årligen minskas med dessa
kostnader. Detta föreslogs ske genom att pensionsbehållningama, vid den
årliga omräkningen med hänsyn till förändringar i inkomstindex och
arvsvinster, även räknades om med hänsyn till förvaltningskostnaderna.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna kommenterar direkt
förslaget till finansiering av administrationskostnaderna i Ds 1995:41.
Pensionärernas riksorganisation (PRO) har dock inget att erinra mot
förslaget. 1-3 Fondstyrelserna (AP-fonden) anför att det finns skäl att se
över nuvarande beräkningsmetoder för förvaltningskostnaderna, innan de
nya reglerna börjar användas eftersom kostnaderna direkt kommer att
påverka pensionerna. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) note-
rar som en nackdel att det reformerade pensionssystemet synes bli dyrare
och krångligare att administrera än ATP-systemet, något som på sikt
reducerar pensionsnivån. Riksskatteverket (RSV) framhåller att en rimlig
kostnadsnivå avseende administrationen av avgiftsuttaget bl.a. förutsätter
att arbetsgivaravgifterna även fortsättningsvis kan inkasseras inom ramen
för den samlade skatte- och avgiftsuppbörden. Skulle mer komplicerade
system för uppbörd av arbetsgivaravgifterna komma att införas kan enligt
RSV betydande kostnadsökningar uppkomma. RSV förutsätter vidare att
den föreslagna registreringen av pensionsrätt som inte motsvaras av
avgiftsinkomster inte ankommer på skatteförvaltningen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt reglerna för ATP-systemet
skall tilläggspensionsavgiften vara så avvägd att den i förening med
andra tillgängliga medel finansierar bl.a. förvaltningskostnader.
Kostnaderna för förvaltningen av det reformerade inkomstrelaterade
ålderspensionssystemet bör i likhet med dagens system täckas av de av-
gifter som tas ut för att finansiera systemet varför regeringen föreslår att
förvaltningskostnaderna årligen skall finansieras med medel ur AP-
fonden.
I Ds 1995:41 föreslogs att förvaltningskostnaderna i sin helhet redan år
2000 skulle täckas av en minskning av pensionsbehållningama. Detta
skulle ha inneburit att vissa kohorter i mellangenerationen och senare
födda årskullar skulle ha fått betala en större andel av förvaltningskost-
naderna än äldre personer i mellangenerationen. Denna effekt av försla-
get i Ds 1995:41 beror bl.a. på att summan av pensionsbehållningar för
inkomstpension under infasningen av systemet kommer att vara betydligt
lägre än i fullfunktionsstadiet. Att pensionsbehållningen i inlednings-
skedet av systemet är lägre än i fullfunktion är i huvudsak en följd av att
mellangenerationen, dvs. årskullar födda 1938-1953, föreslås tjäna in
reformerad pensionsrätt med tjugondelar, se avsnitt 28.1. Den lägre totala
pensionsbehållningen i systemet medför att kvoten mellan förvaltnings-
kostnaderna och pensionsbehållningen inledningsvis kommer att vara
förhållandevis stor. Detta skulle i sin tur inledningsvis kräva, relativt sett,
stora justeringar av pensionsbehållningama för att täcka förvaltnings-
kostnader på det sätt som föreslogs i promemorian. Den genom avdraget
för förvaltningskostnader relativt sett stora procentuella minskningen av
pensionsbehållningama de första åren efter systemets ikraftträdande
skulle dessutom göras på underlag som vanligen skulle vara större för
yngre personer än äldre. Även detta beroende på att äldre personer genom
374
föreslagen tjugondelsberäkning tjänar in en mindre andel av sin Prop. 1997/98:151
pensionsrätt enligt de reformerade reglerna än vad yngre gör.
Det är av flera skäl svårt att fastställa storleken av den kostnadsöver-
vältring som skulle bli följden med förslaget i Ds 1995:41. Över-
vältringens storlek är bl.a. beroende på hur stora kostnaderna för att
administrera ATP-beräknad ålderspension kommer att vara. Denna kost-
nad är svår att särskilja från kostnaderna för att förvalta inkomstpensio-
nen och kommer dessutom att år från år sjunka allteftersom det reforme-
rade systemets fasas in.
För att minska övervältring av kostnader från äldre årsgrupper till
yngre föreslår regeringen att förvaltningskostnaderna skall täckas genom
en minskning av pensionsbehållningama på det sätt som föreslogs i Ds
1995:41 men att detta, år 2001, endast skall avse 60 % av nämnda
kostnader. Resterande 40 % föreslås inte påverka pensionsbehåll-
ningama. Regeringen föreslår att denna del av kostnaderna på samma sätt
som förvaltningskostnaderna inom ATP-systemet finansieras över
buffertfonden (AP-fonden) utan något motsvarande avdrag från pen-
sionsbehållningama. Andelen av förvaltningskostnaderna som skall
täckas genom en nedjustering av pensionsbehållningama föreslås efter år
2001 öka med två procentenheter per år. Med förslaget kommer 100 % av
förvaltningskostnaden fr.o.m. år 2021 att täckas genom att pensions-
behållningama nedjusteras. Detta anser vi ger en rimlig infasning av den
kostnad som omräkningen av pensionsbehållningama med hänsyn till
förvaltningskostnader innebär för de försäkrade. Regeringen föreslår
vidare att förvaltningskostnaderna, i enlighet med vad som idag gäller för
ATP-systemet, beräknas av Riksförsäkringsverket. Dessa kostnadsberäk-
ningar skall även i fortsättningen granskas och godkännas av Riks-
revisionsverket.
Minskningen av pensionsbehållningama till följd av förvaltningskost-
nader, föreslås ske genom att pensionsbehållningama räknas om med en
s.k. förvaltningskostnadsfaktor. Denna faktor bör i princip beräknas som
talet ett minskat med kvoten av fördelningssystemets budgeterade för-
valtningskostnader det år faktorn avser och summan av alla pensions-
behållningar. Faktorn kommer därmed alltid att vara ett tal mindre än ett.
Vid beräkningen av förvaltningskostnadsfaktom bör den budgeterade
förvaltningskostnaden justeras med hänsyn till eventuella avvikelser
mellan avsättningen för den budgeterade förvaltningskostnaden och den
faktiska förvaltningskostnaden året före det år faktorn avser. Den försäk-
rades pensionsbehållning multipliceras med förvaltningskostnadsfaktom
enligt vad som framgår av tablå 17.2. Metoden innebär att för-
valtningskostnaderna tas ut årligen av de försäkrade så länge de deltar
som förvärvsaktiva i systemet. Den försäkrades betalning av förvaltnings-
kostnaden verkställs, genom minskningen av pensionsbehållningen, först
i samband med att pensionen börjar utbetalas. Som nämns i avsnitt 31.2
bör den justering som görs med hänsyn till förvaltningskostnader
redovisas i det årliga pensionsbeskedet.
Enligt preliminära och osäkra bedömningar av förvaltningskostnader
m.m. kan det i fullfunktionsstadiet bli fråga om en årlig nedjustering av
pensionsbehållningama med knappt 0,02 %. Enligt dessa preliminära
beräkningar kan justeringen av pensionsbehållningama i fullfunktions-
375
stadiet innebära en minskning av pensionen med omkring 0,7 % i för- Prop. 1997/98:151
hållande till en situation utan justering.
Tablå. 17.2 Justering av pensionsbehållningen med förvaltningskostnads-
faktorn
|
AFt Ct-1 |
= 1- [(Bt-Ct_! + Ft.1)/E PBt_2 = budgeterade förvaltningsskostnader år t = E PBt_2 * l-AFt_i) det belopp varmed pensionsbehållningen |
|
Ft-1 |
= faktiska förvaltningskostnader år t-1 |
|
E PBt_2 |
= summa pensionsbehållningar intjänade t.o.m. år t-2 |
Vid omräkning inför år t+1, justeras pensionsbehållningama enligt följande:
|
FBjust |
= PBt.1*AFt = individens utgående pensionsbehållning år t vad avser pensionsrätt |
|
pBjUst |
= individens ingående pensionsbehållning år t + 1 vad avser |
I tablån har bortsetts från arvsvinsttilldelning och indexering för år t.
I Ds 1995:41 föreslogs att eventuella skillnader som av olika orsaker
kan uppkomma mellan de ålderspensionsavgifter som inflyter och den
pensionsrätt som fastställs bör registreras i särskild ordning. I det fall
saldot av dessa avvikelser skulle tendera till ett stort underskott eller ett
stort överskott angavs att detta borde tillgodoräknas, respektive belasta,
kollektivet av försäkrade. Detta ansågs lämpligen kunna ske genom att
det från fördelningssystemets förvaltningskostnad ett givet år görs ett
avdrag för ett uppkommet överskott respektive görs ett tillägg till för-
valtningskostnaden i det fall saldot är negativt. Några sådana bestäm-
melser föreslår regeringen inte. Eventuella avvikelser mellan fastställd
pensionsrätt och influtna avgiftsmedel bör i och för sig bevakas av
berörda myndigheter så att en uppfattning om avvikelserna omfattning
erhålls. Innebörden av vårt förslag överensstämmer dock med förslaget i
Ds 1995:41 såtillvida att såväl positiva som negativa avvikelser mellan
influtna avgifter och fastställd pensionsrätt kommer att tillföras, respek-
tive belasta, fördelningssystemet. Sådana avvikelser kommer därmed som
förslaget till reformerade regler utformats att påverka buffertfondens
storlek och beaktas vid beräkningen av fördelningssystemets ekonomiska
ställning. Principer för en sådan beräkning har översiktligt beskrivits i
avsnitt 16.
376
I och med att vårt förslag vad gäller förvaltningskostnaderna för
fördelningssystemet innebär att det under perioden fr.o.m. 2001 t.o.m.
2020 skall göras uttag ur buffertfonden (AP-fonden) utan att motsvarande
minskning av pensionsåtagandet görs fullt ut, försvagas fördel-
ningssystemets ekonomiska ställning något. Därmed sker en marginell
ökning av risken för att den s.k. bromsen, som beskrivits i avsnitt 16,
skall utlösas.
Den enskildes pensionsbehållning skall enligt förslagen ovan för varje år
tilldelas arvsvinster och räknas om med förändringen i inkomstindex.
Vidare skall ett avdrag för förvaltningskostnader göras och nyintjänad
pensionsrätt läggas till behållningen. Pensionsbehållningen skall således
multipliceras med en arvsvinstfaktor, en faktor som visar förändringen i
inkomstindex och en förvaltningskostnadsfaktor.
För att beskriva tillvägagångssättet kan tas som exempel en person som
fyller 60 år år 2005. Pensionsbehållningen per årsskiftet 2005/2006 skall
i det fallet omräknas med två arvsvinstfaktorer. Den ena arvsvinstfaktom
avser personer avlidna det år då de fyllt eller skulle ha fyllt 59 år dvs.
under år 2004, den andra avser personer avlidna det år då de fyllt eller
skulle ha fyllt 60 år dvs. år 2005. Vid omräkning med den förstnämnda
faktorn (arvsvinstfaktom avseende personer avlidna det år de fyllt eller
skulle ha fyllt 59 år) skall pensionsrätt intjänad under år 2004 inte tas
med i pensionsbehållningen. Det innebär således att pensions-
behållningen omfattande pensionsrätter intjänade t.o.m. år 2003, inklu-
sive de omräkningar som skall göras per årsskiftet 2004/2005, multi-
pliceras med arvsvinstfaktom ifråga. Därefter läggs pensionsrätt intjänad
under år 2004 till behållningen. Behållningen multipliceras med arvs-
vinstfaktom avseende personer avlidna det år de fyllt eller skulle ha fyllt
60 år, därefter med förändringen i inkomstindex mellan åren 2005 och
2006 och slutligen med förvaltningskostnadsfaktom för år 2005.
Vad som nu sagts skall gälla även om pensionsbehållningen senare
ändras på grand av t.ex. omtaxering. Den omräkning som i det angivna
exemplet gjorts per årsskiftet 2005/2006 får då göras om.
Med pensionsbehållning avses här pensionsbehållning inklusive latenta
pensionsrätter. Pensionsbehållning som härrör från latenta pensionsrätter
måste dock registreras särskilt tills dess personen uppfyllt förvärvs-
villkoret.
Prop. 1997/98:151
377
Regeringens förslag: Inkomstpension skall kunna tas ut fr.o.m. 61 års
ålder oberoende av pensionens storlek. Uttag av inkomstpension skall
kunna ske som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Ett
uttag av inkomstpension skall kunna återkallas helt eller delvis högst
en gång per sexmånadersperiod.
I de fall förvärvsvillkoret uppfylls efter det att inkomstpension har
tagits ut skall tidigare latent pensionsrätt räknas om till förmån fr.o.m.
januari månad året efter det år som förvärvsvillkoret blir uppfyllt
genom fastställelse av pensionsgrundande inkomst i erforderlig
omfattning. Det vid tidpunkten för omräkningen aktuella delningstalet
skall då användas.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO) och Pensionärernas Riksorganisation (PRO) tillstyrker förslaget.
Riksrevisionsverket delar i huvudsak det förslag till lagstiftning som före-
slås reglera uttag och beräkning av inkomstpension. Riksskatteverket
konstaterar att förslaget angående begränsade möjligheter till att ändra
pensionsuttaget bör förbättra förutsättningarna för en korrekt beräkning
av preliminär skatt.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med de antagna riktlinjerna
för pensionsreformen föreslår regeringen att uttag av inkomstpension
skall få ske tidigast från 61 års ålder. Detsamma föreslås i fråga om pre-
miepensionen, se avsnitt 21, och gäller redan i dag för ålderspension
enligt nuvarande regler (prop. 1997/98:1 utg.omr. 11, SfUl,
rskr. 1997/98:111).
Rätt till garantipension skall däremot enligt riktlinjerna inträda först
vid 65 års ålder. Åldergränsen för utbetalning av garantipension skall
avse såväl personer utan rätt till inkomstgrundad pension, dvs. personer
som är berättigade till enbart garantipension, som personer med inkomst-
grundad pension och med rätt till utfyllnad från garantipensionssystemet.
I princippropositionen föreslogs en spärregel med innebörd att in-
komstgrundad ålderspension från fördelningssystemet inte skulle få lyftas
före 65 års ålder om den inkomstgrundade pensionen tillsammans med
från 65 års ålder tillkommande garantipension skulle komma att under-
stiga grundskyddets lägsta nivå. I sitt betänkande (bet. 1993/94: SfU24)
ifrågasatte dock socialförsäkringsutskottet denna spärregel bl.a. därför att
den skulle minska flexibiliteten i pensionssystemet. Den skulle inte heller
ta hänsyn till eventuella andra inkomster, som tjänstepension. Utskottet
ansåg därför att frågan om en spärregel borde beredas ytterligare. Riks-
dagen delade utskottets bedömning (rskr. 1993/94:439).
I den fortsatta beredningen har behovet av en spärregel övervägts på
nytt varvid det framkommit att någon sådan regel inte är motiverad. I
princippropositionen och i propositionen om garantipension har två olika
Prop. 1997/98:151
378
modeller för garantipension föreslagits, med olika avräkningsregler och Prop. 1997/98:151
något olika maximinivå. I den garantipensionsmodell som föreslogs i
princippropositionen uppgick garantipensionens högsta nivå för en ogift
pensionär till 2,1 prisbasbelopp, medan den högsta nivån i den garanti-
pensionsmodell som föreslås i propositionen om garantipension uppgår
till 2,13 prisbasbelopp för en ogift pensionär. Det kan konstateras att
uttag av inkomstpension vid 61 års ålder, i kombination med de
avräkningsregler som gäller för endera modellen, innebär att den totala
pensionen skulle komma att understiga respektive modells maximala nivå
med 0,1 alternativt 0,3 prisbasbelopp. Den lägsta nivån som kan uppbäras
vid tidigt uttag för en ensamstående pensionär, räknat med en
genomsnittlig kommunalskattenivå, motsvarar en nettoinkomst på i det
närmaste samma nivå som nuvarande folkpension och pensionstillskott
ger för en ensamstående pensionär.
En kombination av tidigt uttag och tidsbegränsad premiepension kunde
dock, enligt vad som föreslogs i Ds 1995:41, komma att medföra ett lägre
årsbelopp när individens pensionsinkomst sänks i och med att premiepen-
sionen upphör. I enlighet med vad som nu föreslås i avsnitt 21 skall dock
premiepension endast kunna tas ut livsvarigt, vilket innebär att detta mo-
tiv för spärregeln inte längre är aktuellt. Den livsvariga ålderspensionen
kan vidare även i fall då den lyfts vid 65 års ålder bli lägre än den nivå
som annars är den lägsta för garantipensionen, nämligen för personer
med låg inkomstrelaterad pension och som till följd av regeln om
försäkringstid har rätt till endast ett begränsat antal 40-delar av
garantipension. I det sammanhanget bör dock beaktas utländsk pension,
som en sådan försäkrad i flertalet fall torde vara berättigad till, samt
tjänstepension.
Mot bakgrund av vad det anförda föreslår regeringen att inkomst-
grundad pension från fördelningssystemet skall få tas ut fr.o.m. 61 års
ålder oberoende av pensionens storlek. Regeringen har därvid också vägt
in betydelsen av att värna om flexibiliteten i pensionssystemet. Någon
begränsning av uttag av premiepension före 65 års ålder föreslås i
enlighet med antagna riktlinjer inte heller, se avsnitt 21. Är ålderspensio-
nen för en person mycket låg föreslås dock att utbetalning av denna skall
få ske en eller två gånger per år i stället för månadsvis, se avsnitt 25.2.
För rätt till inkomstpension är det tillräckligt att pensionsrätt grundad
på faktiskt uppburen ersättning har fastställts för ett år. För att pensions-
rätt som tillgodoräknats för bamår och plikttjänstgöring skall ge upphov
till utbetalning av ålderspension krävs däremot att det förvärvsvillkor
som beskrivits i avsnitt 11.6 är uppfyllt. I sådana fall erfordras att pen-
sionsgmndande inkomst, eller pensionsgmndande belopp för förtidspen-
sionärers antagandeinkomst, motsvarande lägst två inkomstbasbelopp har
fastställts för individen för ettvart av minst fem år. Inkomstbasbeloppet
införs, enligt vårt förslag, först fr.o.m. år 2001 och uppräknas fr.o.m. år
2002 med förändringen i inkomstindex. Fram till dess föreslår vi att det
förhöjda prisbasbeloppet används. Förvärvsvillkoret skall, enligt förslaget
uppfyllas senast genom den pensionsrätt som fastställs det år då individen
fyller 70 år. Det innebär att förvärvsarbete efter det år då individen fyller
69 år inte bidrar till att förvärvsvillkoret kan uppfyllas. Innan
förvärvsvillkoret är uppfyllt, utgör pensionsrätt som tillgodoräknats på
pensionsgrundande belopp för bamår och plikttjänstgöring latenta pen-
sionsrätter.
Enligt de antagna riktlinjerna föreslås vidare att inkomstpension skall
kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Den
årliga pensionen beräknas till ett belopp som motsvarar så stor del av in-
dividens pensionsbehållning (exkl. behållning som härrör från latenta
pensionsrätter) som uttaget skall omfatta delad med ett visst delningstal.
Med pensionsbehållning avses summan av årligen fastställda pensions-
rätter som successivt omräknats med hänsyn till inkomstindex, arvs-
vinster och förvaltningkostnader. Vid uttag av t.ex. halv inkomstpension
återstår således hälften av individens pensionsbehållning. Denna del av
behållningen räknas även fortsättningsvis om årligen med hänsyn till
inkomstindex , arvsvinster och förvaltningskostnader. Som kommer att
redovisas mer i detalj i avsnitt 18.2 skall delningstalet bestämmas med
utgångspunkt från bl.a. återstående medellivslängd i befolkningen vid
pensioneringstidpunkten, dvs. det antal år som den pensionsberättigade
kan förväntas uppbära ålderspension. Tas pensionen ut vid en högre ålder
blir således delningstalet lägre och den årliga pensionen livsvarigt högre.
Till en person som ansöker om inkomstpension vid t.ex. 61 års ålder
och då har pensionsrätt grundad på såväl faktiskt uppburen ersättning
som bamår eller plikttjänstgöring men som ännu inte uppfyllt förvärvs-
villkoret, utges pension baserad enbart på pensionsrätten tillgodoräknad
för den faktiska ersättningen. Antag att personen därefter fortsätter att
förvärvsarbeta och därmed uppfyller förvärvsvillkoret genom den
inkomst som uppbärs det år personen fyller 64 år. Motsvarande
pensionsgrundande inkomst kommer således att fastställas det år per-
sonen fyller 65 år eller i böljan av året därefter. Frågan uppkommer då
om den omständigheten att de latenta pensionsrättema blivit definitiva
skall föranleda retroaktiv utbetalning av pension. Här föreslås att så inte
skall ske. Den tidigare latenta pensionsrätten föreslås i stället omräknas
till en förmån fr.o.m. januari månad året efter fastställelseåret (dvs. för
personen i exemplet fr.o.m. januari det år han eller hon skall fylla 66 år)
med det då aktuella delningstalet. Om förvärvsvillkoret uppfylls till följd
av en ändrad taxering eller liknande, bör det emellertid bli fråga om
retroaktiv utbetalning.
Inom nuvarande regelsystem finns möjlighet att när som helst återkalla
uttaget av ålderspension eller ändra andelen med vilket uttag görs. Enligt
de antagna riktlinjerna skall detta i princip gälla även fortsättningsvis
inom fördelningssystemet. Av administrativa skäl föreslår regeringen
emellertid att möjligheterna att återkalla uttag av ålderspension begrän-
sas. Upprepade återkallanden och förnyade uttag av pension medför att
administrationen inom systemet ökar. Bl.a. måste särskilda rutiner för
uppräkning av individens återstående pensionsbehållning då tillämpas, se
avsnitt 18.5. En viss begränsning av möjligheterna att återkalla pension
kan inte anses minska flexibiliteten inom systemet, eftersom den pen-
sionsberättigade har rätt att förvärvsarbeta samtidigt som han eller hon
uppbär pension. Förvärvsarbete utgör således inget tvingande skäl att
återkalla en utgående pension. Den enskilde kan dock av andra orsaker
vilja minska eller för en period helt återkalla uttaget av en pension. Be-
hovet av upprepade ändringar av pensionsuttaget torde emellertid vara
Prop. 1997/98:151
380
tämligen begränsat. Det föreslås därför att möjligheterna att återkalla Prop. 1997/98:151
pensionsuttag begränsas på så sätt att återkallande eller minskning av
pension medges endast en gång per sex-månadersperiod. Samma regler
föreslås vad gäller premiepension och tilläggspension, se avsnitt 21 och
avsnitt 29.4. Det innebär att efter det att en persons inkomstpension
minskats eller upphört att utges på grund av anmälan om minskning eller
återkallelse skall det förflyta sex månader innan en ny anmälan om
minskning av pensionsuttag kan få verkan.
Regeringens förslag: Inom fördelningssystemet skall inkomstpensio-
nens årsbelopp beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensio-
neringstidpunkten divideras med ett visst tal, det s.k. delningstalet. I
delningstalet skall beaktas återstående medellivslängd vid pensione-
ringstillfället och normen för följsamhetsindexering.
Vid pensionsuttag före det år då den pensionsberättigade fyller 65 år
skall preliminärt delningstal fastställas. Delningstalet skall därvid ba-
seras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år
den pensionsberättigade fyllde 59 år.
Definitivt delningstal skall fastställas för vaije årsklass vid ingången
av det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder. Delningstalet
skall baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars
sista år de pensionsberättigade fyllde 63 år.
Delningstalet skall vara lika för kvinnor och män. Det skall fast-
ställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Promemorians förslag: Förslag i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO) och Arbetsgivarverket tillstyrker förslaget. Riksförsäkringsverket
(RFV) och Landsorganisationen i Sverige (LO) avstyrker att hänsyn inte
tas till inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor vid beräkningen av
delningstalet. Detta påverkar, enligt RFV, delningstalet med 0,3 enheter,
vilket i sin tur leder till en minskning av pensionen med ca 2%.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser att delningstalet skall
vara lika för män och kvinnor men att effekten av männens högre
genomsnittsinkomst och genomsnittligt kortare livslängd bör beaktas.
Konjunkturinstitutet har förståelse för argumenten bakom behandlingen
av inkomstskillnader mellan män och kvinnor vid fastställande av del-
ningstalet, men anser att man tydligt bör påpeka att systemets genom-
snittliga kompensationsgrad blir lägre. Försäkringsanställdas Förbund
konstaterar att om inkomstskillnader mellan män och kvinnor inte beak-
tas vid fastställande av delningstalet leder det till minskad utbetald pen-
sion. Förbundet anser att de pengar som då frigörs bör användas till för-
bundets förslag om att inte reducera garantipensionen i de fall kollektiv
pensionsförsäkring finns. Fredrika Bremer-förbundet anser att utbetal-
ning av intjänad pension bör ske fördelat på för män och kvinnor lika
381
antal statistiskt sett återstående livsår. Finansinspektionen och Stats-
kontoret anser att prognosdödligheten i stället för aktuell observerad död-
lighet är det lämpliga måttet. Den verkliga framtida dödligheten kommer
enligt Finansinspektionen med rätt stor sannolikhet vara lägre än aktuell
observerad dödlighet vilket innebär en kostnad för systemet.
Försäkringsförbundet anser inte att delningstalet skall fixeras vid 65
års ålder utan bör bestämmas för varje nytt år efter 65 för att undvika
brist i systemet på grund av ökad medellivslängd.
Skälen för regeringens förslag: Med pensionsbehållning avses indi-
videns sammanlagda intjänade pensionsrätter inom fördelningssystemet,
vilka inte motsvaras av en utgående förmån. I tidigare avsnitt har be-
skrivits hur pensionsbehållningen årligen räknas om med hänsyn till s.k.
arvsvinster, förändringar i den allmänna inkomstnivån i samhället, och
med hänsyn till förvaltningskostnader. Med arvsvinst avses avlidnas pen-
sionsbehållning som tilldelas övriga pensionsberättigade i samma ålder
genom att den läggs till deras pensionsbehållning.
Regeringen föreslår att den årliga inkomstpensionen skall bestämmas
på så sätt att individens pensionsbehållning (exkl. den del som hänförs till
eventuella latenta pensionsrätter) delas med ett tal, det s.k. delningstalet.
Delningstalet skall återspegla den genomsnittliga återstående livslängden
vid den ålder pensionen börjar lyftas enligt aktuell befolkningsstatistik.
Principerna redogörs närmare för nedan.
Delningstalet motsvarar i princip det antal år som individen genom-
snittligt sett kommer att uppbära pension. Till en pensionär som lever
kortare tid än genomsnittet kommer således inte hela dennes pensionsbe-
hållning att ha utgetts som inkomstpension. Å andra sidan kommer den
sammanlagda livspensionen för den pensionär som lever längre än ge-
nomsnittet att överstiga pensionsbehållningen. Att pensionsbehållningen
fördelas på ett genomsnittligt antal pensionärsår innebär således att arvs-
vinster omfördelas mellan de pensionärer som avlider tidigt och de som
lever länge. När det gäller arvsvinster efter personer som avlider före
pensioneringen föreslår vi att de skall tillgodoräknas pensionsbehåll-
ningen löpande i proportion till varje individs faktiskt intjänade pensions-
behållning (se avsnitt 17.3).
Vi föreslår vidare att delningstalets beräkning skall baseras på officiell
livslängdsstatistik för män och kvinnor avseende en femårsperiod.
Genomsnittligt sett lever kvinnor längre än män. Samma delningstal
föreslås emellertid gälla för män och kvinnor, så att lika stora avgifts-
inbetalningar till fördelningssystemet ger samma årliga pensionsbelopp
oberoende av kön. Delningstalet skall därför baseras på en genomsnittlig
livslängd beräknad för män och kvinnor sammantaget.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skulle, å ena sidan, vid
beräkning av delningstalet hänsyn tas till inkomstskillnader mellan män
och kvinnor. Detta motiverades med att män, som har högre inkomster,
också har kortare medellivslängd än kvinnor. Männens högre pensions-
belopp utbetalas således i genomsnitt under kortare tid än kvinnornas
lägre belopp. Det betyder att de arvsvinster som uppkommer generellt
sett utgörs av pensionsbehållningar som är större än den genomsnittliga
pensionsbehållningen för årsklassen som helhet. Om detta förhållande
inte beaktas i beräkningarna, skulle i princip ett överskott uppstå inom
Prop. 1997/98:151
382
systemet. Ä andra sidan skulle enligt riktlinjerna individens delningstal Prop. 1997/98:151
ligga fast efter 65 års ålder, även om medellivslängden i befolkningen
fortsätter att öka. Detta torde i sin tur ge upphov till ett underskott inom
systemet.
I den fortsatta beredningen av de regler som skall gälla för delnings-
talet vid pensionsberäkningen har närmare övervägts de över- och under-
skott inom systemet som olika regelutformningar kan ge upphov till. De
nämnda tendenserna till över- och underskott skulle helt eller delvis
kunna uppvägas i en regelutformning med fast delningstal som inte be-
aktar inkomstskillnader mellan könen eller alternativt med årlig ompröv-
ning av ett delningstal där inkomstskillnaderna beaktas. Några remissin-
stanser avstyrker att hänsyn inte skall tas till inkomstskillnader mellan
män och kvinnor vid beräkningen av delningstalet, medan andra anser att
delningstalet bör omprövas årligen. Ur individens synvinkel anser rege-
ringen att det måste betraktas som angeläget att delningstalet är oföränd-
rat efter 65 års ålder och pensionen således inte kan komma att sänkas
successivt på grund av ökad medellivslängd i befolkningen. Den enskilde
har små möjligheter att påverka sin ekonomiska situation efter pensione-
ringen. I ett val mellan de två alternativa utformningarna av delningstalet
är den förra således att föredra. Regeringen föreslår därför att delnings-
talet beräknas utan att inkomstskillnader mellan män och kvinnor beaktas
och att delningstalet för individen efter 65 års ålder inte påverkas av för-
ändringar i befolkningens medellivslängd.
Vidare föreslår vi att vid beräkning av delningstal skall hänsyn tas till
att följsamhetsindexeringen av utgående inkomstpensioner föreslås göras
kring normen 1,6 (se avsnitt 18.3). Detta innebär att pensionären får en
högre begynnelsepension än om pensionen i stället successivt skulle
räknas om med den reala tillväxten år för år.
Regeringen föreslår således att delningstalets beräkning grundas på
medellivslängden för män och kvinnor sammantaget och på normen för
följ samhetsindexeringen.
Som nämnts ovan skall delningstalet enligt förslaget grundas på offi-
ciell livslängdsstatistik för en femårsperiod. Beräkningen baseras således
på livslängden i befolkningen som helhet, vilken torde överensstämma
tämligen väl med livslängden för det aktuella försäkringskollektivet. En-
ligt aktuell statistik är nämligen ca 93 % av de nyblivna ålderspensionä-
rerna berättigade till ATP. Över 90 % av befolkningen skulle således
vara försäkrade för inkomstpension och ingå i det aktuella försäk-
ringskollektivet.
383
Medellivslängden i befolkningen har ökat successivt och kan förväntas Prop. 1997/98:151
fortsätta att öka framöver. Delningstalets storlek kommer därför att bero
på vilken tidsperiod beräkningsunderlaget avser. Det betyder att
delningstalet för pensionsuttag vid en viss ålder kan antas bli olika för
olika födelseårgångar. Som regeringen nu föreslagit skall dock delnings-
talen ligga fast fr.o.m. det år individen fyller 65 år. Senare observerade
livslängdsförändringar skall således enligt förslaget inte påverka
individens inkomstpension. Däremot anser vi att delningstalen för yngre
årsklasser skall påverkas av livslängdsförändringar. För dem bör pensio-
nernas nivå anpassas till förändringar i medellivslängden.
Vid pensionsuttag före det år den försäkrade fyller 65 år föreslår rege-
ringen därför att det årliga pensionsbeloppet skall bestämmas med ett
preliminärt delningstal och att pensionen vid ingången av det år då
personen fyller 65 år skall räknas om med det definitiva delningstalet.
För en person som tar ut pension från 61 års ålder bör delningstalets
beräkning baseras på senast kända livslängdsstatistik som då föreligger,
dvs. livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den pen-
sionsberättigade fyllde 59 år. Samma underlag föreslås användas för be-
räkning av delningstal om personen börjar lyfta pension vid någon senare
tidpunkt före det kalenderår då han eller hon fyller 65 år. Enligt de an-
tagna riktlinjerna skulle i stället det senast kända underlaget användas
även vid beräkning av delningstal för åldrarna 62 - 64 år. Detta innebar
att pensionen skulle omräknas varje år, om det nya statistikunderlaget
medförde att delningstalet för individens pensionsålder ändrades. Genom
att beräkningsunderlaget avseende varje födelseårgång läggs fast vid 61
års ålder, behövs ingen sådan omräkning av pensionen före 65 års ålder,
vilket är en administrativ förenkling. Vid pensionsuttag fr.o.m. januari
månad det år personen fyller 65 år eller från någon senare tidpunkt
baseras delningstalet på livslängdstabeller för den femårsperiod under
vars sista år personen fyllde 63 år.
Det föreslås att preliminära och definitiva delningstal för varje årsklass
beräknas och fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Preliminära respektive definitiva delningstal måste fastställas
före ingången av det år de pensionsberättigade fyller 61 respektive 65 år.
Delningstal bör således fastställas för varje ålder, räknad i månader, från
61 år till förslagsvis 79 år och 11 månader. Det kan förmodas att pension
endast i enstaka fall kommer att lyftas vid 80 års ålder eller senare. Skulle
detta ändå ske får delningstal då beräknas och fastställas avseende den
ålder från vilket pensionsuttaget skall göras och för den födelseårgång
som den pensionsberättigade tillhör.
Föreslagna regler vid helt uttag av inkomstpension kan illustreras med
en person, som är född i juli 1939 och tar ut pension i oktober år 2003.
Han eller hon är således 64 år och 3 månader vid pensionsuttaget.
Preliminärt delningstal för denna ålder, beräknat från livslängdsstatistik
för åren 1994 - 1998, antas vara 15,00. Det årliga pensionsbeloppet
motsvarar pensionsbehållningen delad med talet 15,00. År 2004 fyller
personen 65 år. De definitiva delningstalen för 1939 års födda skall då ha
beräknats utifrån livslängdstabeller 1998 - 2002. Antag att det definitiva
delningstalet för åldern 64 år och 3 månader blir 15,20, dvs. något högre
än det preliminära delningstalet. Personens pension skall då räknas om
384
med det nya delningstalet 15,20 fr.o.m. januari åt 2004. Omräkningen Prop. 1997/98:151
innebär att pensionsbeloppet multipliceras med faktorn 15,0/15,2. En
annan person, som är född samma år men i december månad, lyfter
pension vid samma ålder, 64 år och 3 månader. Det innebär att han eller
hon börjar lyfta sin pension i mars år 2004. Pensionen beräknas i detta
fall redan fr.o.m. uttaget vid åldern 64 år och 3 månader med det
definitiva delningstalet 15,20.
Vid partiellt pensionsuttag skall, som framgår nedan, omräkning av
pensionen ske per varje årsskifte.
Formel för beräkning av delningstal
I det följande beskrivs mer i detalj hur delningstalet avses vara beräknat.
En utgångspunkt vid bestämning av det årliga pensionsbeloppets storlek
är att beloppet i fasta priser skall vara lika stort varje år om den årliga
reala inkomsttillväxten (dvs. real förändring i inkomstindex) uppgår till
1,6 %, dvs. är densamma som normen vid följsamhetsindexering. Vid
pensioneringstidpunkten skall nuvärdet av de sammanlagda månatliga
pensionsutbetalningar som förväntas utges vara lika stort som individens
pensionsbehållning.
Nuvärdet beräknas genom att varje månadsbelopp diskonteras till pen-
sioneringsmånaden med årsräntan 1,6 %. Sannolikheten för att en person
som är 65 år fortfarande är i livet vid 66 år beräknas som förhållandet
mellan antal kvarlevande i åldern 66 år och antal kvarlevande i åldern 65
år. Antal kvarlevande i viss ålder bestäms med utgångspunkt från den
officiella livslängdsstatistiken. I avsnitt 17.2 och tablå 17.1 har redogjorts
för hur antalet kvarlevande män och kvinnor av 100 000 födda bör be-
stämmas. Med de beteckningar som används i tablå 17.1 skrivs för-
hållandet således som L66/L65 Antal kvarlevande i t.ex. ålder 66 år och 2
månader beräknas som L66+(L67-L66)*2/12.
Det månatliga pensionsbeloppet Pm skall vara lika stort varje månad (i
fasta priser och vid 1,6 % årlig realtillväxt). Nuvärdet av den förväntade
livspensionen blir då Pm multiplicerat med summan av sannolikheterna
att uppnå viss ålder, i månader räknat, diskonterade till pensionerings-
månaden med faktorn 1,016. Nuvärdet av den förväntade livspensionen
skall vara lika stort som individens pensionsbehållning. Delningstalet, det
tal pensionsbehållningen skall delas med för att få det årliga
pensionsbeloppet, motsvarar då denna summa multiplicerad med 1/12.
Den avsedda beräkningsformeln för bestämning av delningstalet för
helt antal år, dvs. vid pensionsuttag fr.o.m. den månad individen fyller år,
redovisas i tablå. Där redovisas också hur delningstalet föreslås bestäm-
mas vid uttag vid annan ålder. Delningstalet bör avrundas till två
decimaler.
385
13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
Tablå 18.1 Formel för delningstalet
Prop. 1997/98:151
Formel för delningstalet vid uttag vid viss ålder (n) den månad personen uppnår
denna ålder
Dn = l/12*l/LnXkZx(l,016)-(k-n)*{ Lk+(Lk+1-Lk)*x/12}*(l,016)-x/2
där
Dn = delningstal vid uttag vid n års ålder
n = 61, 62, 63 etc.
k = n, n+1, n+2, etc.
x =0,1,2, 11
Formel för delningstal vid uttag vid en viss ålder om pensionen börjar lyftas en
eller flera månader efter födelsemånaden
D„/m = Dn+( Dn+) - Dn) * m/12
där
m =antal månader efter födelsemånaden
Om pensionen t.ex. börjar lyftas fr.o.m. den tredje månaden efter den månad indi-
viden fyllde 65 år, beräknas delningstalet enligt följande
Pé5/3 - P65+C På6 ~ Pö5) * 3/12
Beräkning av inkomstpension
Som framgått av avsnitt 18.1 föreslår vi att uttag av ålderspension skall få
göras som hel eller partiell förmån. Då pension skall börja utges beaktas
vid beräkningen av det årliga pensionsbeloppet så stor del av individens
pensionsbehållning som pensionsuttaget skall motsvara. Om hel pension
skall utges beaktas således hela pensionsbehållningen, om halv pension
skall utges beaktas hälften av behållningen vid pensionsberäkningen, osv.
Pensionsbehållning som härrör från latenta pensionsrätter skall emellertid
inte till någon del ingå i pensionsberäkningen. Den delen behöver därför
registreras särskilt.
Det årliga pensionsbeloppet motsvarar enligt förslaget pensionsbehåll-
ningen (hela eller del därav, exkl. behållning som härrör från latenta
pensionsrätter) delad med delningstalet för individens ålder den månad
inkomstpensionen tas ut. Ju högre pensionsålder individen väljer, desto
lägre blir delningstalet. Individens pensionsbehållning kommer således
att motsvaras av ett högre årligt pensionsbelopp om pensionsuttaget
skjuts upp än om inkomstpensionen lyfts vid en tidigare ålder. Denna
försäkringsmässiga höjning av pensionsbeloppet föreslås inte som i
dagens regelsystem vara begränsad till en högsta pensionsålder på 70 år.
Inom det reformerade systemet kommer därför uttag vid t.ex. 75 års ålder
att ge högre årlig pension än uttag vid 70 års ålder.
Den del av behållningen som inte tas i anspråk vid pensionsberäk-
ningen skall även fortsättningsvis räknas upp med arvsvinster och föränd-
ringen i inkomstindex vid varje årsskifte på samma sätt som innan pen-
sion började lyftas. Årsskiftesrutinen måste emellertid bli något
annorlunda det år pensionen tas ut om uttaget påbörjats i februari eller
senare under kalenderåret. Detta beskrivs i avsnitt 18.5.
386
Pensionsrätter fastställda efter pensioneringstidpunkten
Pensionsrätter som fastställs efter det att individen tagit ut hel ålderspen-
sion skall omräknas till en pensionsförmån och utbetalas till individen
utan att han eller hon ansökt om detta. Om pensionären är berättigad till
garantipension skulle i annat fall utges garantipension som inte
reducerats med hela inkomstpensionen, utan enbart med den uttagna
delen av individens intjänade inkomstpension. Om nyintjänade
pensionsrätter inte utges som förmån uppbär den individ som gjort helt
uttag av inkomstpension i praktiken inte längre hel sådan pension. Om
individen uppbär partiell, t.ex. halv, pension skall på motsvarande sätt
hälften av den senare fastställda pensionsrätten automatiskt omvandlas
till en utgående förmån. Denna tillkommande pensionsförmån beräknas
med delningstalet för individens ålder då utbetalningen av det till-
kommande beloppet påböijas.
De tillkommande pensionsrättema skall läggas till den utgående för-
månen fr.o.m. januari månad året efter fastställelseåret även om de fak-
tiskt fastställs senare. Det nya, högre årsbeloppet föreslås beräknas på
följande sätt. Den utgående förmånen räknas om till en pensionsbehåll-
ning på samma sätt som sker då individen återkallar sin pension (se
nedan under robriken Ändring avpensionsuttag). Den utgående förmånen
multipliceras alltså med delningstalet för individens ålder i januari och
den så framräknade behållningen läggs till den övriga pensions-
behållningen. Det nya årsbeloppet beräknas genom att så stor del av
pensionsbehållningen som uttaget skall omfatta delas med delningstalet
för individens ålder i januari.
En sådan omräkning av pensionen vid årsskiftet som beskrivits ovan
föreslås ske också i de fall individens pensionsbehållning har ökats på
grund av arvsvinsttilldelning eller omräkning med inkomstindex. Det
betyder att vid partiellt pensionsuttag skall en sådan omräkning göras vid
varje årsskifte.
Innan denna omräkning görs skall i förekommande fall den enskildes
pension ha omräknats med det för årsklassen definitiva delningstalet.
Som tidigare har beskrivits föreslås att pensionsbeloppet vid pensionsut-
tag före det år då personen fyller 65 år skall beräknas med ett preliminärt
delningstal. Vid ingången av det år då en pensionär uppnår 65 års ålder
skall dennes pension räknas om med det definitiva delningstalet. En
sådan omräkning skall göras före det att den här beskrivna omräkning
sker till följd av att ny pensionsrätt har tillgodoräknats m.m.
I så gott som samtliga fall kommer nya pensionsrätter att fastställas
efter det att individen har börjat lyfta sin pension. Då pensionen börjar tas
ut i februari månad eller senare under året skall vid nästföljande årsskifte
pensionsbehållningen omräknas med avseende på arvsvinst och indexför-
ändring för den del av kalenderåret som förflutit före pensionsuttaget (se
även avsnitt 18.5). Denna tillgodoräknade uppräkning av pensionsbehåll-
ningen skall läggas till den utgående förmånen från januari månad året
efter pensionsuttaget. Vid tidpunkten för pensionsuttaget har den pen-
sionsberättigade också i de flesta fall intjänat pensionsrätt som ännu inte
har hunnit fastställas. Motsvarande pensionsförmåner kommer därför att
Prop. 1997/98:151
387
utbetalas först fr.o.m. en senare tidpunkt: från januari månad året efter
respektive fastställelseår.
Den nybeviljade inkomstpensionen kommer således i de flesta fall att
ökas vid de två nästföljande årsskiftena med ett belopp motsvarande till-
godoräknad arvsvinst och indexförändringen och pensionsrätt intjänad
året före pensioneringsåret respektive med pensionsrätt intjänad under
pensioneringsåret.
Det skulle naturligtvis vara möjligt att till viss del undvika den succes-
siva höjningen av pensionen till följd av eftersläpningen i registreringen
genom att den nybeviljade pensionen bestämdes till ett preliminärt belopp
baserat på en uppskattning av intjänade men ännu inte fastställda pen-
sionsrätter. Exempelvis skulle intjänad pensionsrätt året före pensione-
ringsåret kunna preliminärt beräknas som ett generellt procentuellt tillägg
till pensionen. Alternativt skulle den pensionsberättigade i pensions-
ansökningen kunna åläggas att lämna uppgift om det senaste årets
inkomster. Då pensionsrätten fastställts skulle pensionsbeloppet räknas
om med det nya underlaget och med beaktande av den preliminärt
beräknade pension som utgetts. Om det preliminärt beräknade beloppet
var för lågt, skulle retroaktivutbetalning göras. Om det i stället var högre
än det definitiva beloppet, skulle det överskjutande pensionsbeloppet
återkrävas. Emellertid kan inte den successiva höjningen av pensionsbe-
loppet som eftersläpningen innebär anses vara till någon avgörande
nackdel för den enskilde och något egentligt behov av en sådan prelimi-
när pensionsberäkning kan därför inte anses föreligga. Däremot kan ett
återkrav av för mycket utbetald pension innebära en olägenhet för den
enskilde. Med hänsyn härtill och till den ökade administration det skulle
medföra föreslår regeringen inte att någon sådan preliminär beräkning av
pensionen skall ske. Däremot bör konsekvenserna av eftersläpningen i
registreringen framgå av det pensionsbesked, med uppgift om intjänad
pensionsrätt och beräkning av den framtida pensionen, som årligen skall
sändas till de pensionsberättigade.
Ändring avpensionsuttag
Den pensionsberättigade kan enligt vårt förslag ändra sitt pensionsuttag,
dvs. öka eller minska uttagets omfattning. Den försäkrade har rätt att
minska, dvs. återkalla, hela eller del av uttaget av pensionen. Den åter-
kallade förmånen skall då omräknas till en pensionsbehållning som till-
godoräknas individen. Eftersom inkomstpension har utbetalts under en
viss tid är den behållning som skall registreras i samband med återkallan-
det mindre än vid den tidpunkt då pensionsförmånen beviljades.
Den pensionsbehållning som tillgodoräknas individen i samband med
återkallandet skall vara av den storleken att behållningen delad med del-
ningstalet för den pensionsberättigades ålder ger just samma belopp som
den återkallade förmånen uppgick till. Den pensionsbehållning som till-
godoräknas vid återkallandet motsvarar därför den utgående förmånens
årsbelopp multiplicerad med delningstalet för individens ålder vid åter-
kallandet. Pensionsbehållningen uppräknas därefter vid varje årsskifte
med förändringen i inkomstindex och arvsvinster. Som beskrivs i avsnitt
Prop. 1997/98:151
388
18.5 bör en särskild årsskiftesrutin tillämpas det år då pensionsförmånen
återkallats, om förmånen upphörde fr.o.m. februari månad eller senare.
En person som har partiell pension kommer normalt sett att förr eller
senare öka sitt pensionsuttag. Tag som exempel att en person med halv
pension vill öka sitt uttag till att omfatta tre fjärdedels pension. Omräk-
ningen av pensionen får då ske på så sätt som beskrivits ovan. Det pen-
sionsbelopp som redan utges räknas om till en pensionsbehållning och
läggs till den övriga behållningen (på samma sätt som då en förmån åter-
kallas). För beräkning av det nya årsbeloppet delas tre fjärdedelar av den
sammanlagda pensionsbehållningen med aktuellt delningstal för den pen-
sionsberättigade.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Utgående inkomstpension skall årligen räknas
om med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med nor-
men 1,6. Indexeringsmetoden kallas följsamhetsindexering. Följsam-
hetsindexering av inkomstpension skall ske fr.o.m. årsskiftet
2001/2002.
Promemoriornas förslag: Förslag i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag vad gäller principerna för följsamhetsindexeringen
med undantag för att regeringen nu föreslår att den årliga omräkningen
av inkomstpension med inkomstindexets förändring först skall börja gälla
per årsskiftet 2001/2002. Vad gäller nivån på normen presenterades i Ds
1997:67 två alternativ till följsamhetsindexering. Det ena alternativet
innebar följsamhetsindexering kring normen 1,75, det andra att inkomst-
pensionen prisindexeras om den reala tillväxten är inom intervallet 1,5
till 2,0 %. Är den reala tillväxten lägre än 1,5 % räknas pensionerna om
med inkomstindexets förändring reducerat med 1,5. Om tillväxten är
högre än 2,0 % räknas pensionerna om med inkomstindexets förändring
reducerat med 2,0.
Ds 1995:41
Riksrevisionsverket menar att ett antal "tekniska komponenter", exempel-
vis delningstal och följsamhetsindex, är av central betydelse för systemets
långsiktiga förmåga att överleva. Av den anledningen kommer verket att
under de närmaste åren rikta särskild uppmärksamhet mot det nya
pensionssystemet. Riksgäldskontoret föreslår en regel som innebär att
pensionsuppräkningen inte får bli högre än realräntan för att undvika att
fondens behållning töms för snabbt. Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) anför att det ligger ett egenvärde i att tillämpa samma inkomstmått
vid indexering av utgående pensioner och vid indexering av intjänad
pensionsrätt. TCO är kritisk till att en utfyllnad till garantinivå indexeras
annorlunda än inkomstpensionen. TCO menar att det möjligen kan vara
berättigat för de rena garantipensionärema för att hålla dessa opåverkade
389
av en tillfällig reallönesänkning. Ungdomsstyrelsen menar att ur ett
generationsperspektiv betyder följsamhetsindexeringen tillsammans med
ett antal andra faktorer att systemet blir möjligt att genomskåda och att
den långsiktiga hållfastheten sannolikt väsentligt förbättras i förhållande
till nuvarande system. PRO har ingen erinran mot följsamhetsindexering
av inkomstpensionen. Sveriges Pensionärsförbund anser att en för-
utsättning för att acceptera normen på 1,5 - som föreslogs av pensions-
arbetsgruppen och som har varit utgångspunkten för den fortsatta
beredningen - är att man före följsamhetsindexeringen har fått full
kompensation för prisstegring genom en 100-procentig uppräkning av
konsumentprisindex. Förbundet anser vidare att man vid beräkning av
reallöneutvecklingen skall utgå från en nolltillväxt där påverkan av bas-
beloppet sker först om tillväxtens plus eller minus uppgår till minst 1 %.
Ds 1997:67
Allmänna Pensionsfonden Första, Andra och Tredje Fondstyrelserna
(AP-fonden), Riksgäldskontoret, Industriförbundet, Försäkringskasse-
förbundet, Riksrevisionsverket och Rikförsäkringsverket (RFV) förordar
alternativet fast norm på 1,75 vid följsamhetsindexering. AP-fonden
uppger att alternativet fast norm ur stabiliseringssynpunkt är att föredra.
Försäkringskasseförbundet tillstyrker också att följsamhetsindexeringen
tillämpas första gången fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Industriförbundet
motsätter sig alternativet följsamhetsindexering kring ett intervall då
detta alternativ skulle innebära en alltför stor belastning för AP-fonden
vid låg tillväxt. Försäkringskasseförbundet anger att fast norm ur
administrativ synpunkt torde vara att föredra. Förbundet gör bedöm-
ningen att övervägande skäl talar emot alternativet följsamhetsindexering
kring intervallet 1,5 - 2,0. Därtill påpekar Försäkringskasseförbundet att
alternativet intervall torde medföra informationsproblem. Riksrevisions-
verket anser att normen 1,75 ger en bättre förutsebarhet och finansiell
stabilitet än altemativförslaget. Däremot anser verket att normen bör ses
över efter en viss tid eftersom ATP:s andel av de totala pensionsutgifter-
na successivt kommer att minska efter år 2010. RFV anför att följsam-
hetsindexering av reformerade pensioner kring ett intervall innebär att
vid förändringar inom intervallet utgifterna och avgiftsinkomsterna inte
kommer att överensstämma. En längre period med sådana differenser kan
skapa stora under- och överskott, vilket, enligt RFV, inte är önskvärt i ett
autonomt system.
Sveriges Kommunalpensionärernas Förbund (SKPF), Pensionärernas
Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärers riksförbund (SPRF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO, Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SA CO), Sveriges riksbank, Konjunkturinstitutet och
Svenska Kommunförbundet tillstyrker alternativet fast norm vad gäller de
reformerade pensionerna med den invändningen att normen bör vara
lägre än 1,75. Både SKPF och PRO påpekar att pensionsarbetsgruppen
föreslog normen 1,5 och att det inte finns någon anledning till att frångå
detta förslag. Även LO och SACO anför att normen bör sättas till 1,5.
SPRF ifrågasätter normhöjden 1,75 till följd av att denna norm skulle
medföra risker för successivt lägre ålderspensioner. SPRF framför att
Prop. 1997/98:151
390
utgifterna för medicin, sjukvård och andra liknade tjänster ökar med
tilltagande ålder. SPRF menar att pensionsbeloppen därför snarare bör
öka än minska. Mot bakgrund av detta föreslår SPRF normen 1,0 för
följsamhetsindexeringen av de reformerade pensionerna. TCO anger att
normvalet inte får styras av den tillväxt som behövs för ATP-systemet.
Konjunkturinstitutet menar att normen 1,75 framstår som hög mot bak-
grund av att inkomsttillväxten under de senaste 20 åren uppgått till
knappt 0,5 % per år. Vidare anför institutet att endast i ett fåtal länder i
det övriga Västeuropa har motsvarande ökningstal överstigit 1,75 %
under samma period och att ökningen i USA varit obefintlig. Institutet
påpekar att det är en omöjlig uppgift att prognostisera inkomsttillväxten
flera decennier framåt i tiden men att normen 1,75 likväl framstår som
vald i överkant. Konjunkturinstitutet anför även att en hög norm innebär
ett stort förskott till pensionärerna och därför, till följd av högre ränteut-
gifter, svagare offentliga finanser, i det fall att den procentuella reala av-
kastningen i AP-fonden överstiger den reala tillväxten i ekonomin. Riks-
banken anför likartade synpunkter.
Vidare påpekar Konjunkturinstitutet och Riksbanken att normen 1,75
med relativt hög sannolikhet ger upphov till frekventa reala sänkningar
av de utgående pensionerna. Resultatet kan, enligt dessa remissinstanser-
na, bli dels kompensationskrav som kan bli svåra för statsmakterna att
motstå, dels att fler pensionärer med stigande ålder blir berättigade till
garantipension. Konjunkturinstitutet konstaterar att ett intervall för nor-
men i någon mån skulle reducera de nämnda problemen men att nack-
delen med intervallet är att systemet blir mindre stabilt och förutsebart.
Även Svenska Kommunförbundet menar att normen 1,75 framstår som
hög mot bakgrund av löneutvecklingen i Sverige och i omvärlden under
perioden 1975-1995. Kommunförbundet anför att en för högt satt norm
leder inte bara till en kontinuerlig urholkning av pensionernas reala värde
över tiden utan även till en oavsiktlig omfördelning mellan kvinnor och
män.
Sveriges Pensionärsförbund förordar alternativet följsamhetsindexe-
ring kring intervallet 1,5 - 2,0.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med de av riksdagen an-
tagna riktlinjerna för pensionsreformen skall de inkomstgrundade ålders-
pensionerna utgöra en egen försäkringsgren och finansieras med en avgift
på 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och andra pensions-
grundande belopp. Intjänad pensionsrätt och utgående pensioner skall
räknas om på sådant sätt att avgiftsnivån i ålderspensionssystemet kan
ligga fast utan att det uppkommer varaktiga obalanser mellan avgifts-
intäkter och pensionsutbetalningar.
Regeringen anser att den nödvändiga balansen mellan avgiftsinkomster
och pensionsutgifter uppnås i det reformerade fördelningssystemet
genom att intjänade pensionsförmåner och pensionerna knyts till in-
komstindexets utveckling. Inkomstindexets konstruktion beskrivs när-
mare i avsnitt 16.
Om den utgående pensionen skulle knytas direkt till förändringen i in-
komstindex, skulle pensionärens standardnivå på sikt stiga och bli högre
ju äldre han eller hon blir, förutsatt att den reala inkomsttillväxten i sam-
hället är positiv. Den sammanlagda livspensionen skall enligt vad som i
Prop. 1997/98:151
391
tidigare avsnitt föreslagits samtidigt bero av individens pensionsbehåll-
ning och förväntat antal år som pensionär. Om den utgående inkomstpen-
sionen skall öka med den allmänna inkomsttillväxten måste begynnelse-
pensionen sättas förhållandevis lågt.
Enligt de fastlagda riktlinjerna är det dock motiverat att utforma sättet
att beräkna den utgående inkomstpensionen så att begynnelsepensionen
från det reformerade fördelningssystemet sätts högre bl.a. för att mildra
den sänkning av inkomsten som övergång från förvärvsarbete till pension
i de flesta fall innebär för den enskilde. Med en högre begynnelsepension,
och den sammanlagda livspensionen bestämd av pensionsbehållningens
storlek, kommer det utgående pensionsbeloppet således inte att öka lika
kraftigt år från år. Enligt riktlinjerna skall ålderspensionsreformen utfor-
mas på ett sådant sätt att utbetalningsprofilen blir jämn, dvs. att det reala
värdet av utgående pensioner blir stabilt. En relativt sett högre begynnel-
sepension och jämn utbetalningsprofil uppnås genom att delningstalet vid
beräkning av begynnelsepension från fördelningssystemet beräknas med
hänsyn till en viss norm och genom att den utbetalda inkomstpensionen
följer inkomstindexets utveckling genom följsamhetsindexering kring
denna norm.
Regeringen har under den fortsatta beredningen inte funnit skäl att av-
vika från de fastlagda riktlinjerna och föreslår således att inkomstpensio-
nen skall följsamhetsindexeras i enlighet med riktlinjerna. Följsamhetsin-
dexeringen innebär att inkomstpensionen inte skall räknas om med hela
förändringen i inkomstindex utan med denna förändring minskad med
den uppräkning som redan tillgodoräknats i delningstalet. Det innebär att
om den årliga reala tillväxten framöver uppgår till samma nivå som nor-
men skall inkomstpensionen räknas om med inflationen. Om den reala
tillväxten blir högre får pensionären, utöver priskompensation, ett visst
påslag på inkomstpensionen. Vid lägre tillväxt än normen justeras in-
komstpensionen ned realt sett, vilket innebär att pensionären inte kom-
penseras fullt ut för prisutvecklingen.
De första utbetalningarna av inkomstpension föreslås enligt vad som
framgår av avsnitt 6.2 senareläggas till den 1 januari 2001. Som en kon-
sekvens av detta föreslår regeringen att följsamhetsindexering av in-
komstpension skall ske först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Valet av norm för följsamhetsindexeringen kommer genomsnittligt sett
inte att påverka den sammanlagda inkomstpension som förväntas ut-
betalas till dem som helt kommer att omfattas av de reformerade reglerna
för intjänande av ålderspension, dvs. till dem som är födda efter år 1953.
Detta beror på att normen också ingår i delningstalet. Däremot påverkas
pensionsutbetalningamas fördelning under pensionsperioden. En hög
norm ger ett lägre delningstal och därmed en högre begynnelsepension än
om normen sätts lågt, vilket talar för en hög norm. Å andra sidan kommer
då den utgående pensionen att ha en realt sett svagare utveckling.
Dessutom ökar sannolikheten för återkommande reala nedskrivningar av
pensionerna. Det talar för en norm som ger pensionärerna en liten real
uppräkning i takt med den allmänna standarduppräkningen. Riksdagen
tog inte ställning till normens storlek i princippropositionen. Emellertid
gjordes bedömningen att utgångspunkten för den fortsatta beredningen
skulle vara en norm på 1,5.
Prop. 1997/98:151
392
Under en lång övergångsperiod kommer utbetalningarna från pensions-
systemet att domineras av ATP-baserade ålderspensioner. För att ålders-
pensionssystemet skall vara stabilt även under övergångsperioden förut-
sätts att också utgående ålderspensioner beräknade enligt reglerna för
ATP knyts till den allmänna inkomstutvecklingen. Detta skall ske enligt
de av riksdagen antagna riktlinjerna genom att de ATP-baserade ålders-
pensionerna följsamhetsindexeras på samma sätt som inkomstpensio-
nema. Regeringen finner inte skäl att avvika från denna ståndpunkt. I
avsnitt 29.5 föreslås således följsamhetsindexering av ATP-baserade
ålderspensioner.
ATP-systemet i dess nuvarande utformning beräknas vara i balans om
den framtida reala tillväxten uppgår till 2 %. Med denna tillväxt kommer
även ATP-systemets utgifter i ett mer långsiktigt perspektiv att utvecklas
i samma takt som avgiftsinkomsterna. Vid lägre tillväxt än 2 % kommer
de ATP-baserade ålderspensionerna att ta i anspråk en allt större del av
avgiftsunderlaget. En sådan utveckling undviks om de ATP-baserade
ålderspensionerna följsamhetsindexeras kring normen 2,0. Risken för
årligen realt sjunkande pensioner ökar dock påtagligt med denna norm.
Enligt riktlinjerna bör en sådan utveckling undvikas vad gäller det refor-
merade ålderspensionssystemet.
Ett alternativ som har övervägts under den fortsatta beredningen är att
inkomstpension följsamhetsindexeras kring normen 1,5 och de ATP-ba-
serade ålderspensionerna följsamhetsindexeras kring normen 2. Nack-
delarna med en sådan lösning anser regeringen emellertid som över-
vägande. Olika normer i följsamhetsindexeringen av ATP-baserade
ålderspensioner och de reformerade pensionerna skulle innebära att äldre
pensionärer alltid fick en sämre inkomstutveckling jämfört med yngre.
För individerna födda under åren 1938-1953 skulle detta innebära att den
årliga ökningen av de individuella pensionerna blev beroende av det antal
tjugondelar pensionären har. Således skulle en pensionär med få tjugon-
delar från det reformerade ålderspensionssystemet få en sämre inkomst-
utveckling än en pensionär med större del av sin pension beräknad enligt
reformerade regler.
Den fortsatta beredningen har således inriktats mot att finna en lösning
som innebär samma följsamhetsindexering för ATP-baserad ålderspen-
sion som för inkomstpension. Detta kräver en kompromiss mellan be-
hovet av att skapa ett stabilt ålderspensionssystem och den jämna utbe-
talningsprofil som enligt riktlinjerna skall gälla för de reformerade in-
komstpensionema. Normer mellan 1,5 och 2,0 har övervägts under be-
redningen. I Ds 1997:67 presenterades två alternativ till följsamhets-
indexering. Det ena alternativet innebär att inkomstpensionen följsam-
hetsindexeras kring normen 1,75. Det andra alternativet innebär att in-
komstpensionen prisindexeras om den reala tillväxten ligger inom inter-
vallet 1,5 till 2,0 %. Skulle den reala tillväxten vara lägre än 1,5 % räknas
pensionerna om med inkomstindexets förändring reducerat med 1,5.
Skulle tillväxten vara högre än 2,0 % räknas pensionerna om med in-
komstindexets förändring reducerat med 2,0.
Under den efterföljande remissbehandlingen har övervägande delen av
remissinstanserna anfört att en fast norm är att föredra framför alterna-
tivet följsamhetsindexering kring ett intervall. Emellertid anser många av
Prop. 1997/98:151
393
remissinstanserna att normen 1,75 framstår som för hög, bl.a. mot bak- Prop. 1997/98:151
grund av den låga tillväxten sedan år 1975.
I den fortsatta beredningen har remissinstansernas synpunkter beaktats.
Argumentet för att fastställa nivån för normen i följsamhetsindexeringen
till 1,75 är att denna norm kan anses ge i huvudsak tillfredsställande
finansiell stabilitet även vad gäller ATP-systemet. Denna aspekt måste
emellertid vägas mot de andra aspekter som framförts av remissinstan-
serna. Ett argument mot normen 1,75 som av flera av remissinstanserna
bedöms som övervägande, är att med denna norm ökar risken för åter-
kommande nedjusteringar av de framtida pensionerna. Några remiss-
instanser påpekar att en sådan utveckling skulle kunna medföra kompen-
sationskrav som skulle kunna bli svåra för statsmakterna att motstå.
Regeringen har tagit fasta på den kritik som framförts av remissinstan-
serna och konstaterar att mot bakgrund av den stora osäkerhet som råder
om den framtida tillväxten är det viktigt att pensionssystemet utformas så
att det fungerar även i en situation med långvarigt låg tillväxt. Detta talar
för en fast norm i det reformerade systemet men även för en viss försik-
tighet vid valet av normhöjd. Följsamhetsindexeringen innebär att vid en
viss tillväxt som är lägre än normen kommer pensionernas reala värde att
reduceras samtidigt som löntagare erhåller en viss standardförbättring. En
sådan utveckling under en längre tidsperiod skulle, så som vissa remiss-
instanser har påpekat, sannolikt väcka kompensationskrav som på sikt
skulle kunna äventyra såväl pensionssystemets finansiella stabilitet som
dess autonomitet. Med lägre norm mildras de nämnda effekterna. Sam-
tidigt innebär lägre norm att även begynnelsepensionen blir lägre vilket
kan försvåra den enskildes övergång från yrkesverksamhet till pension.
Remissinstanserna nämner såväl normen 1,0 som 1,5. Regeringens be-
dömning är att normen 1,5 visserligen skulle innebära en godtagbar kom-
bination av ovan nämnda faktorer. Emellertid kan inte helt bortses från
att denna norm medför en betydande utgiftsökning för ATP-baserade
ålderspensioner. I bedömningen har hänsyn tagits till att utgiftsökningen
till viss del skulle balanseras av lägre utgifter för garantipensioner vid
långvarigt låg tillväxt.
Mot bakgrund av vad som framförts föreslår regeringen att normen för
följsamhetsindexeringen av inkomstpensioner bör sättas till 1,6. Detta
skall gälla såväl inkomstpension som utges till personer födda efter år
1953 som inkomstpension enligt reglerna för tjugondelsinfasningen som
utges till personer i mellangenerationen. Så som tidigare redogjorts be-
döms det som rimligt att även ATP-baserade ålderspensioner följsam-
hetsindexeras kring normen 1,6. Förslag till utformningen av följsam-
hetsindexeringen för ATP-baserade ålderspensioner och remissinstanser-
nas synpunkter redovisas närmare i avsnitt 29.5.
Regeringen föreslår således att den utgående inkomstpensionen årligen
räknas om genom att den följsamhetsindexeras. Inkomstpensionen skall
då multipliceras med ett tal som beror dels av förändringen i inkomst-
index mellan åren, dels på normen för följsamhetsindexeringen. Exem-
pelvis per årsskiftet 2002/2003 skall omräkning göras med en faktor som
motsvarar förhållandet mellan inkomstindex år 2003 och år 2002
dividerat med 1,016. Pensionens årsbelopp år 2003 motsvarar årsbeloppet
394
år 2002 multiplicerat med denna faktor. Hur denna beräkning skall göras Prop. 1997/98:151
framgår också av tablå 18.2.
Tablå 18.2 Följsamhetsindexering av inkomstpension år t
Pt = inkomstpension år t
I, = inkomstindex år t
1,6 = normen för följ samhetsindexering i procent (1,6%)
P,= Ptl * I,/!,., * 1/1,016
Innebörden av detta kan illustreras med följande exempel. Om in-
komstindex ett visst år har förändrats med 2,5 % skall pensionerna mul-
tipliceras med faktorn 1,025/1,016=1,0089, dvs. räknas upp med 0,89 %.
Detta kan också uttryckas så att omräkningen av pensionerna motsvarar
ungefär förändringen i index 2,5 % med avdrag för normen 1,6. Om in-
komstindex ett visst år inte förändras alls skall således pensionerna det
året minskas med ca 1,6% eller mer exakt med 1,57 % (1/1,016=0,9843).
Regeringens förslag: Vid följsamhetsindexering årsskiftet 2001/2002
skall normen vara -0,4. Det tal som skall användas vid följsamhets-
indexeringen skall vara 0,996.
Promemorians förslag: Förslag i Ds 1997:67 stämmer i princip
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat denna
del av förslaget.
Skälen för förslaget: Enligt avsnitt 8.2 föreslås att fr.o.m. år 1999
skall avdrag göras för allmän pensionsavgift vid fastställande av pen-
sionsgrundande inkomst. Ett sådant avdrag år 1999 får effekter för det
första året med följsamhetsindexering av utgående pensioner vid års-
skiftet 2001/2002.
Den allmänna pensionsavgiften uppgår år 1998 till 6,95 %. Den före-
slagna konstruktionen av inkomstindex innebär i princip att indexet för
respektive år skall beräknas som ett genomsnitt av den reala
inkomstutvecklingen de tre föregående åren med ett tillägg för pris-
ökningen föregående år. Inkomstindexets utveckling år 2002 beror så-
ledes på genomsnittet av den reala årliga inkomstförändringen åren 1999,
2000 och 2001 med tillägg för årsförändringen i konsumentprisindex
mellan juni år 2000 och juni år 2001. Konstruktionen av inkomstindex
innebär således att ca en tredjedel av avdraget för den allmänna pen-
sionsavgiften på 6,95 % år 1999, dvs. ca 2,3%, kommer att reducera in-
komstindexets utveckling åren 2000, 2001 respektive 2002.
Avdraget för allmän pensionsavgift slår dock inte igenom fullt ut på
pensionsgrundande inkomst. Detta beror på att allmän pensionsavgift inte
tas ut på inkomster över avgiftstaket. I de fall avdrag för sådan avgift
395
görs för personer med inkomster över avgiftstaket påverkas inte den pen-
sionsgrundande inkomsten. Eftersom avdragets effekt på pensionsgrun-
dande inkomst inte kan beräknas exakt förrän uppgifter om inkomstför-
delningen för år 1999 finns tillgängliga måste en uppskattning göras i
förväg. Med ledning av senast kända inkomstfördelning, som avser in-
komståret 1995, uppskattas pensionsgrundande inkomst år 1999
reduceras med 6,0 % till följd av avdraget för allmän pensionsavgift år
1999. Inkomstindex skulle därigenom reduceras med ca en tredjedel av
6,0 %, dvs. ca 2 %.
Vid årsskiftet 2001/2002 kommer ATP-baserade ålderspensioner, för
personer födda år 1936 eller tidigare, liksom inkomstpension för personer
födda åren 1938 till 1940 som gjort tidigt uttag av ålderspension, att räk-
nas om med hänsyn till inkomstindexets förändring år 2002. Avdraget för
allmän pensionsavgift år 1999 skulle därmed påverka de utgående pen-
sionernas storlek det första året med följsamhetsindexering.
Med utgångspunkt från antaganden om den ekonomiska utvecklingen
under de närmaste åren som presenterats i 1998 års ekonomiska vår-
proposition, kan inkomstindex och därmed följsamhetsindexeringen års-
skiftet 2001/2002 beräknas, då avdrag för allmän pensionsavgift sker år
1999. Av tabell 18.1 framgår, med de antaganden som ligger till grund
för beräkningarna samt med en följsamhetsindexering kring normen 1,6,
att pensionerna skulle räknas upp med ca 0,3 % nominellt vid årsskiftet
2001/2002, varav effekten av avdraget för allmän pensionsavgift uppgår
till ca 2 %. För en pensionär med en pension på 100 000 kr per år, skulle
detta innebära en ökning av den nominella årspensionen med ca
300 kronor.
Om den allmänna pensionsavgiften (vilken före år 1998 benämndes
allmän egenavgift) som infördes redan fr. o. m. år 1993, och som sedan
successivt har höjts för att år 1998 uppgå till 6,95 %, istället hade dragits
av vid fastställande av pensionsgrundande inkomst under dessa år, skulle
följsamhetsindexering årsskiftet 2001/2002 inte ha påverkats alls. Detta
hänger samman med att det är utvecklingen i pensionsgrundande in-
komster under åren 1999, 2000 och 2001 som påverkar inkomstindexet år
2002. Därmed skulle inte de höjningar av avgifterna som skedde åren
1993 - 1998 få genomslag på inkomstindexet år 2002.
Om avdrag för allmän pensionsavgift hade skett redan fr.o.m. år 1993
skulle, med utgångspunkt från angivna antaganden om den ekonomiska
utvecklingen, samt vid en följsamhetsindexering kring normen 1,6, pen-
sionerna komma att skrivas upp med ca 2,3 % nominellt vid årsskiftet
2001/2002. Se tabell 18.1. För en pensionär med 100 000 kronor i årlig
pension skulle ökningen av den nominella pensionen då ha blivit ca
2 300 kronor.
Prop. 1997/98:151
396
Tablå 18.1 Följsamhetsindexering årsskiftet 2001/2002
Prop. 1997/98:151
Avdrag för allmän pensionsavgift sker år 1999
Procent
Nominell förändring av inkomstindex efter avdrag för allmän
pensionsavgift (prognos) 1,9
Nominell omräkning av pension med norm 1,6 (prognos) 0,3
Om avdrag för allmän pensionsavgift hade skett successivt
åren 1993-1998
Nominell förändring av inkomstindex (prognos) 3,9
Nominell omräkning av pension med norm 1,6 (prognos) 2,3
Anm. Vid beräkning av nominell pensionsförändring har antaganden om ekonomisk till-
växt och inflation, presenterade i 1998 års ekonomiska vårproposition använts som ut-
gångspunkt.
Till följd av att avdraget för allmän pensionsavgift införs först år 1999,
kommer omräkningen av pensionerna vid årsskiftet 2001/2002 att bli ca
2 % lägre än om avdraget hade införts redan år 1993. Regeringen anser
inte detta vara rimligt. Motivet till följsamhetsindexering är att pen-
sionerna skall följa den allmänna standardutvecklingen för de förvärvs-
aktiva. Den standardsänkning som införandet av allmänna egenavgifter
inneburit för löntagare har visserligen inte drabbat ATP-pensionärema, i
stället har dessa pensionärers förmåner reducerats av andra åtgärder. För
att dessa pensionärer inte skall drabbas ytterligare av nedskrivningar av
pensionen, föreslås att normen för följsamhetsindexeringen årsskiftet
2001/2002 justeras. Syftet med en sådan justering av normen är att den i
möjligaste utsträckning skall kompensera för den effekt avdraget för
allmän pensionsavgift år 1999 har på inkomstindex år 2002.
En beräkning av justeringens storlek redovisas i tabell 18.2. Där fram-
går att normen bör justeras ned med ca 2 procentenheter så att den istället
för 1,6 kommer att uppgå till -0,4 vid följsamhetsindexeringen årsskiftet
2001/2002. Det tal som skall användas vid följsamhetsindexering års-
skiftet 2001/2002 skall därför istället för 1,016 uppgå till 0,996.
Innebörden av detta kan illustreras med följande exempel. Om inkomst-
index år 2002 förändras med 1,9 % skall pensionerna multipliceras med
faktorn 1,019/0,996 = 1,023, dvs. räknas upp med 2,3 %.
Tablå 18.2 Justering av normen 1,6 vid följsamhetsindexering årsskiftet
2001/2002
Avdragets effekt på inkomstindexets förändring årsskiftet 2001/2002:
-2 %-enheter
Ny norm vid följsamhetsindexering årssskiftet 2001/2002:
1,6-2= -0,4
Tal som skall användas vid följsamhetsindexering årsskiftet 2001/2002:
1,016 x (!-<-(—2,0/100)) = 0,996
397
Någon övergångslösning motsvarande den som nu föreslås beträffande
följsamhetsindexering av utgående pensioner föreslås däremot inte såvitt
avser indexering av pensionsbehållningen eller omräkning av intjänan-
detaket. Intjänandet av pensionsrätter och nivån för den högsta inkomst
för vilken pensionsrätt tjänas in skall således räknas om med det fast-
ställda inkomstindexet, dvs. det index som beräknats då den allmänna
pensionsavgiften dragits av fr.o.m. år 1999.
Om den allmänna pensionsavgiften, som ett led i den slutgiltiga ut-
formningen av pensionsreformens finansiering, höjs år 2000 kommer en
sådan höjning att påverka följsamhetsindexeringen både årsskiftet
2001/2002 och årsskiftet 2002/2003. En sådan eventuell framtida höjning
av den allmänna pensionsavgiften föranleder att den ovan beskrivna jus-
teringen av normen vid årsskiftet 2001/2002 skall räknas om. Därtill
kommer en sådan eventuell höjning av den allmänna pensionsavgiften år
2000 även att kräva en justering av normen vid årsskiftet 2002/2003 så
att omräkningen av pensionerna inte heller detta årsskifte påverkas av
höjningen.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: För år då pension har lyfts eller återkallats skall
individens pensionsbehållning räknas om inför det efterföljande års-
skiftet enligt särskilda rutiner. Vad avser indexuppräkningen skall
pensionsbehållningen för varje månad räknas upp med en tolftedel av
det procenttal som utgör normen för följsamhetsindexering. Därefter
skall pensionsbehållningen följsamhetsindexeras vid årets slut. Likaså
skall arvsvinster efter personer som har avlidit det år de skulle ha fyllt
60 år eller senare tillgodoräknas månad för månad.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat denna
del av förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Som beskrivits tidigare skall pen-
sionsbehållningen räknas om per varje årsskifte med dels arvsvinster,
dels förändringen i inkomstindex avseende det gångna året. Omräkningen
innebär således att indexförändring och arvsvinster för det innevarande
året tillgodoräknas den pensionsbehållning som inte omräknats till en
utgående förmån i slutet av året. Om pension börjar lyftas under kalen-
deråret, t.ex. i juli, bör emellertid pensionsbehållningen tillgodoräknas
viss uppräkning för första halvåret. I annat fall går den pensionsberät-
tigade miste om en del av uppräkningen av sin behållning. Detta skulle
bli särskilt markant vid jämförelse av pensionsuttag som påbörjas före
respektive efter ett årskifte. I stället för att ta ut pension i december skulle
det då löna sig att skjuta upp pensionsuttaget till efter årsskiftet, då pen-
sionsbehållningen har räknats upp med förändringen i inkomstindex och
398
arvsvinster för ytterligare en tolvmånadersperiod. Genom att göra en
månadsvis i stället för årsvis uppräkning av behållningen undviks sådana
språngvisa förändringar kring årsskiften.
Med enbart årsvisa uppräkningar skulle en pensionsberättigad som
böijar lyfta pension i juli månad gå miste om dels arvsvinsttilldelning,
dels uppräkning med en årsränta motsvarande normen för följsamhets-
indexeringen avseende första halvåret. Framtida arvsvinster har inklude-
rats i delningstalet; därför sker ingen årsvis uppräkning av utgående pen-
sion med avseende på arvsvinst. På motsvarande sätt som sker med pen-
sionsbehållningen, omräknas den utgående pensionen vid årsskiftet med
förändringen i inkomstindex men justerad för den uppräkning som redan
har tillgodoräknats i delningstalet (normen för följsamhetsindexeringen).
Den pensionsberättigade går därför även miste om en uppräkning för
första halvåret, som för år räknat motsvarar normen för följsamhets-
indexeringen.
Om pensionen i stället återkallas kommer den återkallade förmånen att
på nytt att förvandlas till en pensionsbehållning. Hur detta bör göras be-
skrivs närmare i avsnitt 18.2 under rubriken Ändring av pensionsuttag.
Om återkallandet sker fr.o.m. t.ex. juli månad skulle, med en årsvis upp-
räkning av pensionsbehållningen i slutet av året, till viss del utges dubbel
kompensation för första halvåret. I delningstalet har tillgodoräknats
framtida arvsvinster och en tillväxt motsvarande normen för följsam-
hetsindexeringen. Den behållning som registreras för individen i juli
månad har således redan tillgodoräknats arvsvinster och en viss ränta för
första halvåret. I detta fall bör således, vid omräkningen vid slutet av året,
pensionsbehållningen tillgodoräknas arvsvinster och ränta endast för
andra halvåret, dvs. för de månader som behållningen inte motsvarats av
en utgående förmån.
För år då pension har börjat tas ut eller uttag av pension har återkallats
bör därför göras en månadsvis uppräkning av pensionbehållningen. Den
månadsvisa beräkningen behöver bara omfatta pensionsrätter som kan ha
lyfts eller återkallats under kalenderåret, dvs. pensionsrätt intjänad t.o.m.
år dessförinnan. Exempelvis har pensionsrätt intjänad under året före det
aktuella kalenderåret inte ingått i den behållning som lyfts/återkallats
under året och den kan därför räknas upp med avseende på arvsvinster
och förändring i inkomstindex på helårsbasis.
Utgångspunkten för månadsvis beräknade arvsvinster bör vara det be-
lopp som motsvarar tillgodoräknad arvsvinst för helår, dvs. arvs-
vinstfaktom minskad med talet ett multiplicerad med pensionsbehåll-
ningen. Arvsvinst för en månad motsvarar då en tolftedel av detta belopp.
T.ex. beräknas arvsvinst för januari månad som behållningen för måna-
den multiplicerad med en tolftedel av arvsvinstfaktom minskad med ett
{[(LtB 1/Lt)-1J/12}. Summan av de så beräknade tolv arvsvinstbeloppen
utgör arvsvinstema för kalenderåret. Arvsvinstema har inte ingått i den
behållning som rörts under året. Beloppet kan därför omräknas med för-
ändringen i inkomstindex för helåret.
För omräkning med förändringen i inkomstindex bör pensionsbehåll-
ningen för vaije månad multipliceras med en tolftedel av det procenttal
som motsvarar normen för följsamhetsindexeringen. Summan av dessa
belopp och pensionsbehållningen i slutet av året (decemberbeloppet
Prop. 1997/98:151
399
exklusive pensionsrätt intjänad föregående år) bör därefter följsamhetsin-
dexeras på samma sätt som den utgående pensionsförmånen. Pensionsbe-
hållningen och den utgående pensionen har därmed tillgodoräknats hela
förändringen i inkomstindex. För behållningen har gjorts en månadsvis
uppräkning med en ränta motsvarande normen för följsamhetsindexe-
ringen och för pensionen har motsvarande tillväxt tillgodoräknats i del-
ningstalet.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag och bedömning: Förhållandet mellan försäk-
ringsgivaren och de försäkrade skall bygga på en förvaltningsrättslig
reglering. Fastställd pensionsrätt för premiepension omfattas av egen-
domsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen. Civilrättsliga regler om
bl. a. bodelning och gåva är inte tillämpliga för premiepensionsrätten.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Samtliga domstols- och fakultetsinstanser som
yttrat sig biträder utredningens förslag om att bestämmelser om försäk-
ringsförhållandet skall regleras i lag och utredningens bedömning att
rätten till premiepension omfattas av egendomsskyddet i regerings-
formen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har särskilt uttalat att man
bör kunna undvara en uttrycklig regel om att premiepensionsrätten om-
fattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen. Sveriges Pen-
sionärsförbund och Sveriges Pensionärers Riksförbund anser dock att ett
lagreglerat försäkringsförhållande inom premiepensionssystemet förut-
sätter att 2 kap. 18 § regeringsformen förtydligas så att det framgår att
premiepensionsrätten omfattas av egendomsskyddet där. Några remiss-
instanser har tagit upp frågor om bodelning, gåva o.d.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Premiepensions-
systemet skall vara försäkringsmässigt uppbyggt, och försäkringsfunk-
tionen skall vara knuten till staten. Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna skall avsättningarna till premiepensionssystemet vara knutna till
enskilda individer och innefatta civilrättsligt bindande åtaganden.
Riksdagens riktlinje att den enskilde skall få en bindande fordran på
premiepension kan uppnås på olika sätt.
Ett system där förhållandet mellan försäkringsgivare och försäkrad
reglerades i avtal skulle föra med sig en del principiella och pedagogiska
svagheter. I den mån avtalets innehåll skulle vara bestämt av lagstift-
ningen utan något egentligt avtalsutrymme skulle avtalet närmast framstå
som en fiktion. Liknande svårigheter skulle uppstå beträffande sådana
enskilda som inte kunde eller ville medverka utan kanske rent av ut-
tryckligen förklarade att de av något skäl inte ville ingå något avtal. En
annan omständighet som medför att avtalsformen inte framstår som na-
400
turlig är att den enskilde knappast gör något egentligt åtagande; avtal om Prop. 1997/98:151
försäkring eller liknande innebär ju vanligen att båda parter gör åtagan-
den. En förvaltningsrättslig reglering, med bestämmelser om försäkrings-
förhållandet i lag eller annan författning, ger en enklare och mer naturlig
samordning mellan pensionssystemets båda delar - fördelningssystemet
och premiepensionssystemet.
En förvaltningsrättslig reglering får dock inte medföra att intjänad
premiepensionsrätt kan påverkas av politiska beslut som får retroaktiv
verkan.
I grundlagen anges att den enskilde inte kan tvingas att avstå från
egendom genom expropriation eller annat sådant förfogande utom när det
krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen (2 kap. 18 § rege-
ringsformen). Om det finns allmänna intressen av sådant slag för ett in-
trång i den enskildes rätt är den enskilde berättigad till ersättning för
förlusten enligt grunder som anges i lag.
Lagrådet har avstått från att göra en bedömning i fråga om egendoms-
skyddet mot bakgrund av att inga förslag till ändringar i grundlagen re-
dovisats nu. Regeringen kan i likhet med Lagrådet konstatera att motiv-
uttalanden i detta lagstiftningsärende inte förändrar omfattningen av
egendomsskyddet som sådant. Regeringen vill dock tydligt redovisa de
bedömningar som gjorts om egendomsskyddet i arbetet med en ny ål-
derspension kopplad till individuella tillgångskonton. Det bör också
understrykas att premiepensionssystemet utformats på ett individualiserat
sätt bl.a. i syfte att nå ett egendomsskydd.
Begreppet egendom är inte definierat men det är helt klart att det om-
fattar fordringsrätter likaväl som andra tillgångar. Premiepensionssyste-
mets uppbyggnad talar starkt för att rätten till premiepension i förhållan-
det mellan staten och den enskilde måste likställas med en vanlig civil-
rättslig fordran och åtnjuta samma skydd enligt grundlagen.
I premiepensionssystemet skall inbetalade avgifter, som direkt härrör
från den försäkrades arbete, förvaltas på liknande sätt som medel inbeta-
lade enligt avtal om privat pensionsförsäkring. Vidare har den enskilde
möjlighet att själv bestämma hur de sparade medlen och deras avkastning
skall placeras, och kan också förfoga över en del av tillgodohavandet för
ett frivilligt efterlevandeskydd. Att en myndighet - såsom föreslås i det
följande - har hand om försäkringsfunktionen kan under sådana för-
hållanden inte få någon betydelse. Grundlagsskyddet torde inträda när
pensionsrätten för ett visst år har fastställts. Samma skydd gäller för en
rätt till premiepension till efterlevande. Det sagda hindrar inte ändringar
som t.ex. innebär att efterlevandeskyddet slopas förutsatt att ålderspen-
sionsrätten ökas i motsvarande mån. En ändring utanför försäkringsgiva-
rens försäkringsmässiga hantering som innebär att rätten till premiepen-
sion minskas till förmån för den statliga försäkringsgivaren eller annan
utomstående kommer däremot i direkt konflikt med grundlagens egen-
domsskydd.
1 fråga om det rättsliga skyddet för premiepensionsrätter har regering-
ens bedömning starkt stöd i ett utlåtande från professorn och f.d. justitie-
rådet Bertil Bengtsson (fogat till utredningens betänkande som bilaga 2).
Regeringen kan också konstatera att denna bedömning stöds av en en-
hällig remissopinion bland de juridiskt sakkunniga instanserna.
401
Regeringens avsikt pä denna punkt är entydig; genom systemets ut-
formning skall 2 kap. 18 § regeringsformen vara tillämplig för rätten till
premiepension.
Med den bedömning som nu gjorts finns det inte skäl för regeringen att
föreslå särskilda åtgärder för att rätten till fastställd pensionsrätt skall
vara skyddad mot beslut med retroaktiv verkan. Försäkringsgivaren bör
dock, åtminstone i samband med att en enskild första gången får premie-
pensionsrätt fastställd, i ett besked till den enskilde markera att hans
premiepensionsrätt anses skyddad enligt grundlagen.
Den omständigheten att fastställd pensionsrätt för premiepension om-
fattas av egendomsskyddet i regeringsformen innebär alltså att den en-
skilde endast kan tvingas avstå från sin premiepensionsrätt om det krävs
för att tillgodose ”angelägna allmänna intressen” och att han vid ett så-
dant avstående skall ha ersättning för förlusten.
Egendomsskyddet för fastställd pensionsrätt för premiepension väcker
även andra frågor om egendomens närmare karaktär och om den all-
männa civilrättens tillämplighet i förhållandet mellan rättighetens inne-
havare och andra enskilda. Till civilrätten är också olika skatterättsliga
regler kopplade.
Flera remissinstanser har efterlyst olika justeringar som tar sikte på
rättsförhållandet mellan innehavaren av premiepensionskontot och andra
enskilda. Det har bl.a. gällt frågor om bodelning, gåva och avstående från
efterlevandeskydd. Dessa frågor bör ses i ljuset av att premiepensions-
rätten ingår i en förvaltningsrättslig reglering av allmän pension.
Följande kan noteras när det gäller premiepensionsrättens närmare in-
nehåll och möjligheterna att förfoga över den.
Ett tillgodohavande på ett premiepensionskonto får inte utmätas. Det
får inte heller pantsättas eller överlåtas, innan pensionen är tillgänglig för
lyftning. Bestämmelserna om utmätnings- och överlåtelseförbud hindrar
dock inte utmätning enligt bestämmelserna om utmätning av lön m.m. i
7 kap. utsökningsbalken (se 15 kap. 16 § i den föreslagna lagen, jfr
20 kap. 6 § lagen om allmän försäkring). Preskriptionslagen (1981:130)
är inte tillämplig på en enskilds fordran på pension (15 kap. 17 § i den
föreslagna lagen).
Enligt 4 kap. 7 § i den föreslagna lagen skall hela den pensionsrätt för
premiepension som fastställts för en försäkrad överföras till dennes make
om anmälan gjorts enligt bestämmelserna i 15 kap. 8 §. En överföring av
sådan pensionsrätt får dock endast ske till make som antingen var försäk-
rad enligt lagen under intjändeåret eller tidigare har tillgodoräknats pen-
sionsrätt för premiepension.
Enligt 15 kap. 8 § första stycket skall en anmälan om överföring av
pensionsrätt för premiepension vara skriftlig och ha kommit in till den
allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket
pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras ge-
mensamt av makarna. Enligt andra stycket samma paragraf måste en
make som vill att en tillsvidareöverföring skall upphöra skriftligen an-
mäla detta, varefter överföringen upphör från och med året efter det då en
sådan anmälan inkom till försäkringskassan.
Efter ansökan av den enskilde skall Premiepensionsmyndigheten under
vissa i lagen närmare angiva förutsättningar meddela efterlevandeskydd
Prop. 1997/98:151
402
för pensionstiden för en eller flera av den enskildes nära anförvanter. Den
enskilde får när som helst anmäla till Premiepensionsmyndigheten att han
avstår från efterlevandeskyddet. (Se 10 kap. i den föreslagna lagen.)
Den enskilde har en subsidiär talerätt avseende skadeståndskrav mot en
fondförvaltare (8 kap. 7 § i den föreslagna lagen).
Till en början kan konstateras att ett tillgodohavande på ett premiepen-
sionskonto inte kan överlåtas. Det skulle också strida mot vad som gäller
för rättigheten att låta den ingå i en bodelning mellan makar. Enligt
10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken skall rättigheter som inte kan
överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte ingå i bodelning
om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Tillgodohavandet
är sålunda att bedöma som en sådan rättighet som avses i 10 kap. 3 §
första stycket äktenskapsbalken och den skall därmed inte ingå i bodel-
ning. Det förhållande att makarna löpande kan överföra rätten till
premiepension från en make till den andre bör inte föranleda en annan
bedömning. En sådan överföring inom ramen för den förvaltningsrätts-
liga reglering som uppställs i lagen kan enligt regeringens mening inte
bedömas som en civilrättslig gåva mellan makarna. Bestämmelserna om
formkrav och skydd mot överlåtarens borgenärer m.m. i gåvolagen samt i
8 och 16 kap. äktenskapsbalken är följaktligen inte heller tillämpliga på
en överföring av premiepensionsrätt mellan makar. Detsamma gäller be-
stämmelser om återvinning och gåvoskatt. På motsvarande sätt bör också
utbetalningar till nära anförvanter på grund av ett efterlevandeskydd inte
vara arvsskattepliktigt enligt nuvarande regler.
Det kan emellertid inte uteslutas att andra bestämmelser på förmögen-
hetsrättens område kan få betydelse. Den föreslagna lagen innehåller inte
några bestämmelser om ogiltighet av en anmälan om överföring av pen-
sionsrätt. Det är sålunda inte omöjligt att det skulle kunna bli aktuellt att
tillämpa bestämmelserna i 3 kap. avtalslagen om rättshandlingars ogiltig-
het - eller grunderna för dessa bestämmelser - i fall där en make vill ha
till stånd en ogiltigförklaring eller jämkning av en tidigare gemensam
anmälan under påstående om t.ex. svek eller oskälighet. Dessa frågor,
liksom frågor om hur berörda myndigheter praktiskt skall hantera en tvist
av nu aktuellt slag, lämpar sig inte för en reglering i den nya lagen utan
får överlämnas till rättstillämpningen.
Regeringens förslag: Försäkringsfunktionen skall handhas av en ny-
inrättad statlig myndighet - Premiepensionsmyndigheten. Myndig-
heten inrättas den 1 juli 1998.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan bi-
träder flertalet utredningens förslag. Vissa tillägger att Premiepen-
sionsmyndigheten dock bör begränsa sin verksamhet till
”kärnverksamhet” såsom beräkning av pensionsrätt och information till
de försäkrade och att andra delar av verksamheten bör upphandlas. Krist-
Prop. 1997/98:151
403
demokratiska Ungdomsförbundet pekar på att bildandet av en ny, särskild Prop. 1997/98:151
myndighet kommer att ge de försäkrade onödiga uppbyggnads- och
driftskostnader. Finansinspektionen hävdar att en myndighet som an-
svarig för försäkringsfunktionen kan skapa förväntningar om en statlig
garanti för pensionsåtagandena. Inspektionen pekar också på den poten-
tiella risk som förluster i verksamheten kan ha för statsbudgeten, med
hänsyn till de stora belopp som premiepensionssystemet omfattar. In-
spektionen pekar på möjligheten att i stället bilda ett statligt ägt försäk-
ringsbolag, för vilket skulle gälla vanliga krav på initialkapital, solvens
m.m. enligt försäkringsrörelselagstiftningen. Även Sveriges Advokat-
samfund pekar på att den föreslagna tillämpningen av försäkringsrörel-
selagens regler talar för att försäkringsfunktionen läggs hos ett statligt
bolag. Landsorganisationen i Sverige (LO) avvisar utredningens förslag
om en helt ny myndighet och föreslår i stället att en och samma myndig-
het - Riksförsäkringsverket (RFV) - skall svara för såväl fördelnings-
som premiereservdelen i det nya pensionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: De av riksdagen antagna riktlinjerna
innebär att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skall handhas
av ett statligt organ. Utredningen har med hänsyn till detta och till att det
föreslås att försäkringsvillkoren skall regleras i lag förordat att för-
säkringsfrågoma sköts av en myndighet.
Finansinspektionen m.fl. har ifrågasatt om inte ett bolag är att föredra
framför en myndighet. Regeringen delar bedömningen att ett statligt för-
säkringsbolag skulle underlätta en jämförelse med verksamheten i privata
försäkringsbolag. Å andra sidan finns det svagheter med ett bolag, som
inte utsätts för konkurrens. Det är också, som utredningen angett, natur-
ligt med en myndighet när försäkringsvillkoren är reglerade i lag. Vidare
ökar möjligheterna till insyn i försäkringsverksamheten om den bedrivs
av en myndighet. Regeringen anser inte att tillämpningen av vissa försäk-
ringsrörelseregler omöjliggörs genom myndighetskontruktionen.
Om man ser till nuvarande organisationsstruktur, kompetens och ar-
betsuppgifter, är inte någon nu befintlig myndighet given som försäk-
ringsgivare. Den nya myndigheten bör organisatoriskt ingå i socialför-
säkringsadministrationen. Att lägga försäkringsfunktionen på de all-
männa försäkringskassorna är inte lämpligt från praktisk synpunkt, efter-
som försäkringsgivaren skall ha täta kontakter med ett stort antal fri-
stående fondförvaltare. Premiepensionssystemet kommer i relativt stor
utsträckning att ställa krav som är nya för den statliga förvaltningen.
Detta talar för att försäkringsfunktionen bör handhas av en myndighet på
central nivå. Mot att lägga denna uppgift på RFV talar bl.a. att en sådan
verksamhet skulle vara svårförenlig med verkets roll som central led-
nings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsadministrationen. I
stället bör den nya verksamheten stå under tillsyn av RFV (se vidare i
avsnitt 23.5). Mot denna bakgrund bör försäkringsfunktionen i
premiepensionssystemet handhas av en nyinrättad statlig myndighet,
kallad Premiepensionsmyndigheten.
För att underlätta uppbyggnaden av myndigheten bör den inrättas for-
mellt redan den 1 juli i år.
404
Regeringens förslag: Premiepensionsmyndigheten skall för varje
pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen
av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mött några invändningar.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen godkända
riktlinjerna skall avsättningarna till premiepensionssystemet registreras
på individuella konton. Detta ger underlag för en individualiserad ålders-
pension som grundas på det sparande och den avkastning som finns på
kontot. Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra
ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av hans tillgodohavande
i premiepensionssystemet. I avsnitt 21 föreslås att premiepensionen skall
beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensions-
spararens premiepensionskonto. Alla händelser som påverkar tillgodo-
havandets storlek skall därför registreras på kontot. Konto skall också
föras för efterlevande som har fått rätt till premiepension i denna egen-
skap.
Regeringens förslag: Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för
den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedlen. Medlen skall placeras
på konto hos Riksgäldskontoret. Premiepensionsmyndigheten skall
träffa avtal med Riksgäldskontoret om förräntning och andra villkor
rörande placeringen av medlen. Förvaltningen skall med ett lågt risk-
tagande och med hänsynstagande till kravet på betalningsberedskap ge
så god avkastning på medlen som möjligt. Avkastningen skall fördelas
på de enskilda som ett procentuellt påslag på pensionsrätten i samband
med att avgiftsmedlen förs över till fondförvaltare.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Riksgäldskonto-
ret, Första, Andra och Tredje fondstyrelserna och Sjätte fondsstyrelsen
för Allmänna pensionsfonden samt Sveriges Advokatsamfund tillstyrker
utredningens förslag att medlen placeras på konto hos Riksgäldskontoret.
Försäkringstjänstemannaförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)
och Sveriges Pensionärsförbund anser att den genomsnittliga tid under
vilken den tillfälliga förvaltningen skall ske - 18 månader - är för lång.
LRF föreslår att överföring till kapitalförvaltare sker fortlöpande, så snart
deklarationerna är godkända. Riksbanken och Tjänstemännens Central-
organisation (TCO) poängterar att frågan om vem som skall handha den
tillfälliga förvaltningen bör avgöras av vem som kan erbjuda det billi-
Prop. 1997/98:151
405
gaste alternativet. Finansinspektionen och Riksbanken hävdar att utred-
ningens förslag reser krav på en reglering av hur eventuella tvistefrågor
mellan Premiepensionsmyndigheten som kontohavare och Riksgälds-
kontoret som dess motpart bör lösas. Riksbanken pekar också på att sta-
tens ”dubbla roll” kan drabba de enskilda i form av sämre avkastning och
högre förvaltningskostnader. Riksförsäkringsverket (RFV) föreslår att
medlen förvaltas av verket och poängterar i sammanhanget vikten av hög
avkastning och låga administrationskostnader. Sveriges Pensionärsför-
bund förklarar att avgiftsmedlen borde kunna betalas in direkt till olika
fondförvaltare. Flertalet remissinstanser poängterar kravet på lågt risk-
tagande och vikten av att medlen placeras tryggt. Riksbanken anser att
inriktningen på den tillfälliga förvaltningen borde vara att maximera av-
kastningen vid den risknivå som fastställs av uppdragstagaren. Sveriges
Pensionärers Riksförbund menar att avgiftsmedlen i den tillfälliga för-
valtningen skall ges god avkastning, i princip vad blivande pensionärer
skulle fått om de själva placerat medlen och under inga förhållanden
lägre avkastning än statens alternativa räntekostnad för upplåning på
marknaden för samma tidsrymd. Pensionärernas Riksorganisation (PRO)
föreslår att en sjunde AP-fondstyrelse anförtros den tillfälliga
förvaltningen. PRO anser att den tillfälliga förvaltningen skall ge en re-
lativt god avkastning och att en mindre del av medlen bör kunna placeras
i aktier.
Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1995 avsätts en viss andel
av influtna tilläggspensionsavgifter till ett framtida premiereservsystem
(11 % t.o.m. år 1997 och 22,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998, 4 kap. 3 §
lagen [1981:691] om socialavgifter). I avvaktan på att premiepensions-
systemet kommer på plats är medlen placerade på räntebärande konto hos
Riksgäldskontoret enligt lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa
tilläggspensionsavgifter.
En liknande tillfällig förvaltning måste finnas även när premiepen-
sionssystemet är i full drift. Ålderspensionsavgiftema kommer att betalas
in successivt under intjänandeåret men kan inte föras över till fondför-
valtare förrän pensionsrätten har fastställts, vilket kan ske tidigast i slutet
av året därpå. Avgiftsmedlen kommer alltså att ligga i någon form av
tillfällig förvaltning under i genomsnitt minst 18 månader. Det är denna
löpande tillfälliga förvaltning som behandlas i detta avsnitt. Den fortsatta
hanteringen av de avgiftsmedel som ackumuleras under åren 1995-1998,
innan det reformerade ålderspensionssystemet träder i kraft, tas upp i
avsnitt 24.
Det är självfallet önskvärt med en god avkastning på avgiftsmedlen
under den tillfälliga förvaltningen. Ett lågt risktagande och en trygghet i
placeringarna är emellertid av större vikt. De enskildas förtroende för
premiepensionssystemet skulle kunna skadas allvarligt om den tillfälliga
förvaltningen skulle visa negativt resultat och de enskilda därför skulle ha
ett lägre belopp att disponera för överföring till förvaltare än som hade
fastställts som pensionsrätt för det aktuella året. Till bilden hör också att
avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har bara en relativt be-
gränsad betydelse för storleken av utgående pensioner.
Den förvaltning som väljs bör alltså inte kunna ge negativt resultat ens
för enskilda år annat än under mycket speciella förhållanden. För att
Prop. 1997/98:151
406
uppnå detta bör medlen placeras i räntebärande tillgångar med låg kredit- Prop. 1997/98:151
risk. Samtidigt bör dock de möjligheter som finns att effektivisera för-
valtningen tas till vara. Det föreslås därför att medlen skall placeras på
konto hos Riksgäldskontoret. Premiepensionsmyndigheten bör vara
kontohavare och Riksgäldskontorets motpart när det gäller att träffa avtal
om förräntning av avgiftsmedlen m.m. Myndigheten skall sträva efter att
få en så god avkastning på medlen som möjligt med de begränsningar
som följer av ett krav på lågt risktagande och av den korta placerings-
horisonten.
Avkastningen skall fördelas på de enskilda som ett procentuellt påslag
på pensionsrätten i samband med att avgiftsmedlen förs över till fond-
förvaltare. Varje års pensionsrätter skall då i princip få avkastningen från
förvaltningen under i genomsnitt 18 månader. Av praktiska skäl förordar
regeringen det av utredningen föreslagna förenklade systemet, där vaije
”årskull” får bara ett års avkastning men räknat på ett högre belopp. De-
taljerna i förslaget beskrivs i författningskommentaren.
Ett särskilt problem är de skillnader i avkastning som kan uppkomma
genom att överföringen från den tillfälliga förvaltningen till fondförvalt-
ning sker vid olika tidpunkter för pensionssparama. Förutsättningarna för
att jämna ut ränteeffektema av denna tidsfaktor bör undersökas
ytterligare. Förslag om en justering kan lämnas senare i år.
De avgifter som löpande betalas in till Riksgäldskontoret för ett visst
intjänandeår kommer inte att helt motsvara de pensionsrätter som fast-
ställs för intjänandeåret. Detta har bl.a. att göra med att den andel av av-
gifterna som betalas till premiepensionssystemet utgör en schablon. Det
finns också vissa avvikelser från den grundläggande principen i det re-
formerade ålderspensionssystemet att tillgodoräknad pensionsrätt alltid
har sin motsvarighet i att avgifter har betalats. Som exempel på sådana
avvikelser kan nämnas dels att en anställd alltid tillgodoräknas pensions-
rätt även om arbetsgivaren inte har betalat avgifter, dels att pensionsrätt
normalt inte fastställs för det år en person avlidit även om det har betalats
avgifter på lön som han tjänat in det året. Det innebär att det kommer att
bli nödvändigt med en fortlöpande utjämning av tillgodohavandet hos
Riksgäldskontoret. Detta bör ske genom en minskning respektive en
ökning av tillförseln av avgiftsmedel vid kommande tillfällen. Rent
praktiskt sker justeringen genom en anpassning av schablonen för
andelen av avgiften till premiepensionssystemet (jfr avsnitt 30.2).
Skillnaden mellan de preliminärt överförda avgifterna och de belopp som
skulle ha överförts för att motsvara fastställd pensionsrätt för premie-
pension skall dessutom ränteberäknas med samma avkastningsnorm som
gäller för den tillfälliga förvaltningen. Genom korrigeringen tillförs den
tillfälliga förvaltningen alltid ”rätt” belopp.
407
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Premiereservmedlen får placeras i värdepap-
persfonder och utländska fondföretag som förvaltas av fondförvaltare
som har rätt att utöva fondverksamhet i Sverige enligt lagen om vär-
depappersfonder. Medlen får också placeras i värdepappersfonder som
förvaltas av ett statligt fondbolag som skall inrättas för detta ändamål.
Regeringen bemyndigas att bilda ett sådant statligt fondbolag.
Fondförvaltama skall
- anmäla sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten
och sluta avtal med myndigheten om det praktiska samarbetet och om
priset för förvaltartjänsten,
- åta sig att på begäran lämna ut informationsmaterial till de enskilda,
trots att dessa formellt sett inte är fondandelsägare,
- åta sig att inte ha några uttagsavgifter, och
- åta sig att varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som
tagits ut ur fonden.
Om den enskilde inte gör något aktivt val av förvaltning placeras
medlen i en särskild fond inom Allmänna pensionsfonden (se avsnitt
20.4).
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
såvitt avser behandlingen av dem som gör ett aktivt val av fond. Enligt
utredningens huvudförslag skulle placeringen för dem som inte gör något
val ske i ett nybildat statligt fondbolag. Regeringens förslag överens-
stämmer med ett av utredningen redovisat alternativ, där placeringen or-
ganisatoriskt görs inom AP-fondssystemet. Förslaget att Premiepen-
sionsmyndigheten skall få träffa överenskommelser med fondförvaltama
om priset på förvaltartjänster saknades i utredningens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att
invända mot utredningens förslag i fråga om vilka krav som skall ställas
på de förvaltare som tillåts ta emot medel för förvaltning inom premie-
pensionssystemet. Landsorganisationen i Sverige (LO) tillägger att det är
viktigt med en fortlöpande tillsyn över förvaltarnas verksamhet. Sveriges
Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen anser att också tra-
ditionella livförsäkringsbolag och fondförsäkringsbolag bör få agera som
kapitalförvaltare inom systemet. Sveriges Aktiesparares Riksförbund an-
ser att särskilt höga krav bör ställas på de som förvaltar medel inom pre-
miepensionssystemet. Statens löne- och pensionsverk (SPV) anser att det
möjligen också kan komma ifråga med ytterligare krav som sållar bort
förvaltare med särskilt högt risktagande. Flera remissinstanser förklarar
att frågan om den information som förvaltarna skall lämna till de försäk-
rade behöver regleras närmare, särskilt ifråga om avgifterna för förvalt-
ningen. Många remissinstanser menar att Premiepensionsmyndigheten
bör övervaka att avgifterna inte blir oskäligt höga. Bl.a. Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), SPV, Försäkringstjänstemannaförbundet
och Pensionärernas Riksorganisation (PRO) föreslår att Premiepen-
sionsmyndigheten bereds möjlighet att förhandla med förvaltarna om s.k.
returprovisioner. Fondbolagens Förening förklarar att den inte är av-
408
visande till en sådan modell. Bl.a. Svenska Bankföreningen menar emel- Prop. 1997/98:151
lertid att förvaltarnas avgifter inte bör regleras utan att konkurrensen och
medias bevakning medför att avgifterna inte blir oskäliga. Riksförsäk-
ringsverket (RFV) anser att risken för oskäliga avgifter inte försvinner
genom returprovisioner eftersom en sådan ordning förutsätter en reell
förhandlingssituation mellan fondförvaltama och Premiepensionsmyn-
digheten. RFV och Finansinspektionen pekar på behovet av ytterligare
kapitalkrav för förvaltarna med tanke på bl.a. risken för ekonomisk
brottslighet och därmed sammanhängande skadeståndskrav. Finans-
inspektionen poängterar också att fondförvaltningen bör utövas av fond-
bolaget och inte läggas ut till någon annan. Fondbolagens Förening anser
att det bör övervägas att genom ett dispensförfarande öppna för vissa s.k.
indexfonder, som inte bildas inom ramen för regelverket för "vanliga"
värdepappersfonder, att ta emot medel för förvaltning inom premiepen-
sionssystemet.
Skälen för regeringens förslag: Premiepensionssystemet skall vara
utformat som ett fondförsäkringssystem, där kapitalförvaltningen sker i
värdepappersfonder som sköts av fristående fondförvaltare. Fondförsäk-
ringsmodellen innebär bl.a. att Premiepensionsmyndigheten skall vara
andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. Det är emeller-
tid de enskilda som skall bestämma hos vilka förvaltare medlen skall pla-
ceras och som skall bära den finansiella risken för placeringen.
För att trygga att fondförvaltningen i premiepensionssystemet kommer
att bedrivas i sunda former bör endast förvaltare som har tillstånd att ut-
öva sådan verksamhet och som står under tillsyn få medverka i premie-
pensionssystemet.
Regeringen har övervägt att också kräva att medelsförvaltningen skall
ske i särskilda fonder som sköts av särskilda fondförvaltare. En sådan
ordning skulle dock inte ge tillräckliga kostnadsfördelar för att motivera
begränsningarna av mångfalden i kapitalförvaltningen.
Vanliga värdepappersfonder skall alltså få ta emot medel för förvalt-
ning inom premiepensionssystemet. Därmed bör också fondföretag från
andra EES-länder, som driver verksamhet som omfattas av EG:s direktiv
om kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (det s.k. UCITS-
direktivet, 85/611/EEG) ha rätt att med stöd av tillstånd från hemlandet
driva fondverksamhet inom ramen för premiepensionssystemet. Likaså
bör fondföretag från länder utanför EES, som har fått tillstånd av Fi-
nansinspektionen att driva fondverksamhet i Sverige, ha rätt att medverka
i systemet. Härigenom skapas ytterligare förutsättningar för ett brett
utbud av fonder. De utländska fondföretagen kommer att stå under tillsyn
från hemlandet och kan bedriva verksamheten från filial eller genom
gränsöverskridande verksamhet.
Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna skall en eller flera statliga
kapitalförvaltare inrättas för att ta emot medel för förvaltning från per-
soner som vill välja en sådan lösning. Mot denna bakgrund föreslås att
placering också får väljas i värdepappersfonder som förvaltas av ett
fondbolag som ägs av staten. Ägaransvaret för bolaget skall ligga på re-
geringen. Bolaget skall arbeta under marknadsmässiga förhållanden och
uppfylla samma krav för deltagande i premiepensionssystemet som ställs
på de privata fondförvaltama. Ett avkastningskrav skall ställas på det
409
statliga fondbolaget så att neutralitet uppkommer i förhållande till de pri-
vata bolagen (jfr vad som sägs om förvaltningen av ickeväljamas medel i
avsnitt 20. 4).
Det statliga fondbolaget skall verka i konkurrens med övriga aktörer på
marknaden. Bolaget skall ha en lämpligt avvägd kapitalbas. Regeringen
bör bemyndigas att bilda ett sådant fondbolag. Regeringen avser att under
våren som en extra utdelning från Förvaltningsaktiebolaget Venantius ta
emot ett bolag med ett eget kapital på 10 miljoner kronor. Bolaget får till
uppgift att bedriva fondverksamhet, dvs. förvalta värdepappersfonder,
samt bedriva försäljning och inlösen av andelar i fondema. Nödvändiga
förberedelser kommer att vidtas för att bolaget skall kunna verka enligt
riksdagens beslut.
Som föreslås i avsnitt 20.4 skall medlen för dem som inte anmäler
något val av fond placeras i en särskild fond inom Allmänna pensions-
fonden. Fonden skall förvaltas av en nyinrättad sjunde fondstyrelse.
Fondbolagens Förening har i sitt remissyttrande väckt frågan om inte
premiereservmedlen bör få placeras i fonder vars värdeutveckling är be-
roende av index, s.k. indexfonder.
Lagen (1990:1114) om värdepappersfonder omfattar i första hand vär-
depappersfonder som uppfyller kraven i UCITS-direktivet. Enligt direk-
tivet får dock varje enskilt medlemsland från direktivets tillämpnings-
område undanta fonder som har en särskild placeringsinriktning och
ställa upp särskilda regler för dessa fonders verksamhet i det egna med-
lemslandet. Dessa fonder brokar kallas nationella fonder. I lagen om vär-
depappersfonder har öppnats en möjlighet för Finansinspektionen att ge
tillstånd till nationella fonder (3 §).
I Sverige och andra länder med en likartad marknad utgör vissa före-
tags värde en relativt stor del av det sammanlagda börsvärdet. Indexfon-
der som är kopplade till Stockholms fondbörs index uppfyller därför i
allmänhet inte det särskilda krav på riskspridning som ställs upp i
UCITS-direktivet och i lagen om värdepappersfonder. För att få förvalta
en sådan fond fordras alltså Finansinspektionens tillstånd.
Mot bakgrund av att en placering i indexfonder ofta innefattar ett be-
gränsat risktagande till en relativt låg kostnad bör Premiepensionsmyn-
digheten tillåtas medge att premiereservmedel får placeras i sådana fon-
der. Innan ett sådant medgivande lämnas skall yttrande ha inhämtats från
Finansinspektionen. Ett medgivande får lämnas bara om värdeutveck-
lingen för fonden är kopplad till ett eller flera index för en börs eller
auktoriserad marknadsplats eller liknande marknad som ger en tillfreds-
ställande riskspridning.
Ett par remissinstanser har föreslagit att också konventionella livför-
säkringsbolag och fondförsäkringsbolag skall få ta emot medel för för-
valtning i premiepensionssystemet. Enligt lagen om värdepappersfonder
utövas förvaltningen av en värdepappersfond av fondbolag. Ett försäk-
ringsbolag kan därför inte i denna egenskap komma i fråga som förval-
tare av en värdepappersfond. En annan sak är att ett försäkringsbolag kan
äga ett fondbolag som får ta emot medel för förvaltning i premiepen-
sionssystemet.
Som nyss har angetts skall samtliga fondförvaltare som har rätt att ut-
öva fondverksamhet i Sverige få ta emot medel för förvaltning i premie-
Prop. 1997/98:151
410
pensionssystemet. Det hindrar dock inte att det i lagstiftningen om pre- Prop. 1997/98:151
miepensionssystemet ställs upp särskilda krav på dem som får förvalta
medel inom systemet, t.ex. när det gäller avgiftsstruktur och information,
så länge dessa krav är generellt tillämpliga och inte endast riktade mot
utländska fondföretag. Även med hänsyn till EG:s regler står det näm-
ligen varje land fritt att i ett allmänt socialförsäkringssystem ställa sådana
krav i olika hänseenden som är påkallade av försäkringssystemets sär-
skilda natur.
För medverkan i premiepensionssystemet skall det krävas att fondför-
valtaren
1) har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndig-
heten och slutit ett avtal om det praktiska samarbetet med myndigheten
m.m.,
2) har åtagit sig att på begäran lämna ut informationsmaterial till pen-
sionssparama, trots att dessa formellt sett inte är fondandelsägare,
3) har åtagit sig att inte ha några uttagsavgifter,
4) har åtagit sig att, med eller utan prisnedsättning, inte ta ut avgifter i
övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
5) har åtagit sig att vaije år till myndigheten rapportera alla kostnader
som tagits ut ur fonden.
Kravet att fondförvaltaren har anmält sina fonder för registrering hos
Premiepensionsmyndigheten är nödvändigt för att både myndigheten och
de enskilda skall veta vilka aktörer som deltar i systemet.
Det behövs också rutiner för överföring av information och medel
mellan Premiepensionsmyndigheten och fondförvaltama. Enligt rege-
ringens mening löses dessa frågor bäst genom avtal mellan myndigheten
och fondförvaltama. Det ligger i sakens natur att förvaltarna i stor ut-
sträckning måste anpassa sig till de tekniska lösningar som myndigheten
valt.
Vidare skall fondförvaltaren ha åtagit sig att lämna ut informations-
material till de enskilda. Den information som avses är fondens informa-
tionsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse. Pensionsspararen
skall ha rätt att få detta material vid det tillfälle när han begär det, men
han skall också kunna ”prenumerera” på årsberättelserna och halvårs-
redogörelserna. Förvaltarens åtagande bör gälla både i förhållande till
sådana enskilda som har valt den aktuella fonden och sådana enskilda
som överväger att välja fonden. Den föreslagna regeln ansluter nära till
vad som i detta avseende gäller enligt lagen om värdepappersfonder.
När det gäller fondförvaltares avgifter finns det varken i UCITS-direk-
tivet eller i lagen om värdepappersfonder någon närmare reglering av
avgiftsuttaget. Däremot föreskrivs i lagen om värdepappersfonder att det
i fondbestämmelsema skall anges grunderna för beräkning av fondbo-
lagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden. Fondbestämmel-
sema skall även innehålla uppgifter om fondbolagets avgifter för för-
säljning, förvaltning och inlösen av andelar. Finansinpektionen har med-
delat föreskrifter om vilka uppgifter om avgifter m.m. som skall finnas i
fondbestämmelsema och fondens informationsbroschyr (FFFS 1997:11).
De avgifter som fondbolagen tar ut kan delas in i två huvudgrupper,
transaktionsavgifter och förvaltningsavgifter. Transaktionsavgifter tas ut
av fondandel sägaren vid försäljning och inlösen av fondandelar (inträdes-
411
respektive uttagsavgifter). Förvaltningsavgifter tas ut ur fonden och utgör
ersättning till fondbolaget för dess förvaltning av fonden. Transak-
tionsavgifter redovisas i procent av fondandelsvärdet medan förvalt-
ningsavgifter redovisas i procent av fondens värde.
Fondbolagets uttag av ersättning ur fonden minskar fondens värde och
därmed värdet av vaije fondandel. Det fondandelsvärde som redovisas till
fondandelsägama utgör alltid ett nettovärde (fondens värde minus
förvaltningsavgiften). Det innebär att den som har många fondandelar får
stå för en större andel av fondbolagets förvaltningsavgift än den som har
få andelar.
På några punkter finns det skäl för särskilda regler om fondförvaltamas
avgiftsuttag i premiepensionssystemet.
Under senare år har transaktionsavgifter tenderat att falla bort till för-
mån för förvaltningsavgifter. Det finns likafullt skäl att förbjuda ut-
tagsavgifter i premiepensionssystemet i situationer som den enskilde inte
så lätt kan överblicka när han gör sitt val av förvaltare.
För det första bör det inte vara tillåtet med uttagsavgifter när fondan-
delar säljs i samband med uttag av pension. Om pensionsspararen väljer
att ha kvar sitt tillgodohavande i fonder under pensionstiden och uttag
alltså skall göras en gång i månaden, skulle sådana avgifter kunna bli
besvärande. Det gäller särskilt om det finns ett visst minsta belopp för
uttagsavgiften. Uttagsavgifter bör inte heller kunna förekomma när uttag
ur fonden skall göras i samband med någon administrativ åtgärd som
pensionsspararen inte har begärt. Ett sådant exempel är när Premiepen-
sionsmyndigheten skall sälja fondandelar för att bekosta sina administra-
tionskostnader. Ett annat sådant fall uppkommer när den enskildes pen-
sionsrätt har sänkts och ett belopp skall återföras till den tillfälliga
förvaltningen hos Riksgäldskontoret.
Systemet skulle i och för sig kunna rymma uttagsavgifter i samband
med att en pensionssparare byter fond. En sådan uppdelning i tillåtna och
icke tillåtna uttagsavgifter skulle dock sannolikt inte vara praktiskt ge-
nomförbar. Premiepensionsmyndigheten har fortlöpande en mängd trans-
aktioner med varje fond. Det är då naturligt att myndigheten gentemot
fonden bara redovisar den nettoförändring av myndighetens innehav som
skall ske vid vaije tillfälle. Följaktligen skulle det inte gå att urskilja vilka
uttag som skulle belastas med avgift och vilka som skulle vara fria.
Slutsatsen av det som nu har sagts blir att det över huvud taget inte bör
vara tillåtet för fondförvaltama i premiepensionssystemet att ha ut-
tagsavgifter.
Under remissbehandlingen har frågan väckts om inte Premiepen-
sionsmyndigheten bör förhandla med de fondförvaltare som vill delta i
premiepensionssystemet om priset på förvaltartjänsten.
Inom privat fondförsäkring är det vanligt att fondförvaltare som erbju-
der sina tjänster till försäkringstagarna hos ett fondförsäkringsbolag be-
talar tillbaka en del av förvaltningsavgiften till försäkringsbolaget. Pris-
nedsättningen är kopplad till försäkringsbolagets möjlighet att placera ett
stort kapital för många enskilda i en fond. Det är också försäkringsbo-
laget som sköter administrationen och en del av marknadsföringen av
detta sparande.
Prop. 1997/98:151
412
Den förvaltningsavgift som ett fondbolag tar ut skall, förutom att ge Prop. 1997/98:151
vinst, täcka kostnader för marknadsföring, försäljningsersättning, handel,
analysverksamhet, kundservice, information om fondema och konto-
administration.
Inom fondförsäkring bortfaller vissa av dessa kostnader, eftersom ett
försäkringsbolag tar över vissa funktioner helt eller delvis. Detta gäller
kostnaderna för marknadsföring, försäljningsersättning, kundservice och
information om fondema. De kostnader för analysverksamhet, handel
samt kontoadministration som tillkommer när försäkringsbolaget placerar
i fonden är i sammanhanget obetydliga.
Prisreduktionen uttrycks ofta i procent av förvaltningsavgiften och be-
talas regelbundet av fondbolaget, exempelvis varje kvartal. Beloppet ut-
gör en intäkt i försäkringsbolagets rörelse och används för att täcka bo-
lagets kostnader för administration och marknadsföring. Överskott, om
det alls uppkommer, tillfaller fondförsäkringsbolagets ägare som vinst
eftersom återbäring till försäkringstagarna normalt inte förekommer inom
fondförsäkring.
Inrättandet av premiepensionssystemet kommer att innebära att fond-
marknaden tillförs ett betydande kapital. När premiepensionssystemet
träder i kraft år 1999 kommer fondmarknaden att tillföras ca 34 miljarder
kronor under det året. Därefter kommer de årliga avsättningarna att
uppgå till ca 14 miljarder kronor med en successiv ökning på en och en
kvarts miljard kronor per år.
Eftersom förvaltningsavgiften reducerar fondandelsvärdet kommer
fondförvaltamas avgifter i premiepensionssystemet att påverka storleken
på pensionssparamas tillgodohavande på premiepensionskontot. Till följd
av att pensionsförmånerna skall beräknas med utgångspunkt i till-
godohavandet på respektive pensionssparares premiepensionskonto,
kommer fondförvaltamas avgifter att påverka den utgående pensionens
storlek.
Mot denna bakgmnd är det angeläget att Premiepensionsmyndigheten
ges möjlighet att avtala om en prisreduktion med de fondförvaltare som
vill delta i premiepensionssystemet. Överenskommelsen bör tas in i det
avtal som skall slutas mellan myndigheten och respektive fondförvaltare.
Det är av stor vikt att de enskilda får god information om fondema i
premiepensionssystemet så att de får ett tillräckligt underlag för sitt ställ-
ningstagande såvitt avser placeringen av medlen. Denna genomlysning är
så väsentlig att det bör råda öppenhet kring överenskommelsen om pris-
reduktion. Uppgift om fondernas avgifter, inklusive uppgift om pris-
reduktionen, bör därför ingå i de sammanställningar över fondema som
Premiepensionsmyndigheten skall ge ut (se nedan och avsnitt 35).
Det får överlåtas till Premiepensionsmyndigheten att bestämma krav i
fråga om prisreduktionen. Om inte kraven uppfylls skall förvaltaren väg-
ras tillträde till systemet. Utgångspunkten för myndigheten skall vara att
reduktionen skall bestämmas på marknadsmässiga gmnder. Prisreduktio-
nen bör uttryckas i procent av fondbolagets förvaltningsavgift. Det bör
godtas att olika procentsatser kan gälla för fondförvaltama. Variationerna
i procentsatser skall dock enbart bero på objektiva skillnader som tillskott
av kapital o.d. Myndigheten får inte agera på ett sådant sätt att dess
objektivitet kan ifrågasättas. Några misstankar om godtycke eller makt-
413
missbruk från myndighetens sida får inte uppkomma. Prisreduktionen får
inte bestämmas så att konkurrensen mellan fondförvaltama snedvrids.
Vidare måste de enskildas önskemål om ett brett fondutbud tillgodoses.
En mångfald i kapitalförvaltningen skall således upprätthållas.
En prisreduktion innebär självfallet inte att de fondandelar som myn-
digheten äger åsätts ett högre värde än övriga fondandelar. En sådan ord-
ning skulle stå i strid med lagen om värdepappersfonder. Prisreduktionen
skall betalas av fondbolaget och inte tas ur fonden.
Prisreduktionen skall komma de enskilda till del. När det gäller den
närmare fördelningen av prisreduktionen är olika lösningar tänkbara.
Man skulle kunna tänka sig att prisreduktionen i första hand används till
att täcka myndighetens kostnader och att endast ett eventuellt överskott
skulle fördelas mellan de enskilda, t.ex. i förhållande till respektive en-
skilds tillgodohavande på premiepensionskontot. En svaghet med denna
modell är att den kan leda till att myndighetens verksamhet blir mindre
kostnadseffektiv. Modellen är inte heller lämplig från rättvisesynpunkt.
Prisreduktionen för en viss fond bör i stället komma dem till del för vil-
kas räkning medel under den tid som prisreduktionen avser har varit pla-
cerade i den aktuella fonden. Prisreduktionen bör fördelas mellan dessa i
förhållande till värdet av de fondandelar som Premiepensionsmyndig-
heten förvärvat i fonden för deras räkning. Med en sådan lösning får pris-
reduktionen i stort sett samma effekt på den enskildes tillgodohavande på
premiepensionskontot som om fondförvaltarens avgifter från böijan hade
varit lika låga som efter prisreduktionen. Lösningen bidrar också till att
skärpa konkurrensen mellan förvaltarna när det gäller avgifterna. Prisre-
duktionen måste självfallet genomföras på ett kostnadseffekti vt och
ADB-mässigt sätt. En möjlighet kan vara att hantera reduktionen på ett
sätt som liknar den metod som tillämpas för s.k. reinvesterande utdelning.
En sådan utdelning lämnas numera i många fonder. Den innebär att
utdelningen ”automatiskt” förs om till nya andelar i fonden. I vissa fall
görs detta enbart för de andelsägare som inte önskar en traditionell utdel-
ning. I det nu aktuella systemet berörs självfallet endast Premiepen-
sionsmyndighetens fondandelar och inte övriga andelsägare i fonden.
Uttag och insättningar sker kontinuerligt i en värdepappersfond i en
takt som kanske inte överensstämmer med de tidsintervall som utnyttjas
för prisreduktionen. Detta måste dock godtas i den praktiska tillämp-
ningen.
Det bör också ställas upp ett särskilt krav på redovisning av fondernas
kostnader. Praxis för hur kostnaderna för förvaltningen av en fond redo-
visas kan variera förhållandevis mycket mellan olika länder. I vissa län-
der betalar fondförvaltaren praktiskt taget alla kostnader som gäller fon-
den och tar sedan ut ett förvaltningsarvode som täcker både kostnaderna
och förvaltarens eget arbete. I andra länder förekommer det att förvalt-
ningsarvodet bara täcker förvaltarens eget arbete, medan många kostna-
der som rör fonden tas direkt ur fonden utan någon redovisning till an-
delsägarna. Det kan gälla kostnader för revision, tillsynsavgifter och
marknadsföring.
Det kan naturligtvis sägas att dessa olikheter inte har någon saklig be-
tydelse. Fondvärdet blir i slutändan detsamma. Den som inför sitt val av
fond vill göra en jämförelse mellan olika förvaltares kostnadsuttag ställs
Prop. 1997/98:151
414
dock inför stora svårigheter. Dessa svårigheter förstärks om det är fråga Prop. 1997/98:151
om sparare som inte tidigare har kommit i kontakt med fondsparande och
som kanske aldrig själva skulle ha tagit initiativ till ett sådant sparande.
Mot denna bakgrund föreslås att fondförvaltama skall vara tvungna att
årligen till Premiepensionsmyndigheten lämna en rapport om alla kost-
nader som har tagits ut ur fonden, fördelade på olika kostnadsslag. Dessa
uppgifter kan sedan användas i sådana sammanställningar över fondema,
deras inriktning och förvaltningsresultat m.m. som myndigheten skall
framställa och tillhandahålla de enskilda (se avsnitt 35). En sådan regel
överensstämmer i allt väsentligt med en rekommendation som har utfär-
dats av Fondbolagens Förening.
Varje fondförvaltare bör ha rätt att, inom ramen för placeringsreglema
i lagen om värdepappersfonder, själv välja placeringsinriktning för sina
fonder. Det finns inget belägg för att det skulle behöva ställas upp
strängare placeringsregler för premiepensionssparandet än för annat
fondsparande. Det finns goda möjligheter att genom val av fond och ge-
nom spridning av sparandet i fonder med olika placeringsinriktning
minska de risker som finns i all placeringsverksamhet. Den långa spar-
tiden ökar avsevärt sannolikheten för att sparandet som helhet skall ge ett
positivt resultat.
Naturligtvis kan utvecklingen för enskilda fonder under kortare eller
längre tid bli negativ, men det finns stora möjligheter att genom valet av
fonder undvika att sådana nedgångar får någon avgörande inverkan på
premiepensionens storlek. Information till de enskilda om de risker som
kan vara förenade med olika placeringsinriktningar m.m. framstår därför
som en mer ändamålsenlig väg att komma till rätta med farhågor för spa-
rarnas trygghet än ett förbud mot placering i vissa typer av fonder.
Även risker av andra slag kan förekomma, även om de är sällsynta.
Under de senaste sju åren har det förekommit två kända fall i Europa då
fondbolag råkat i svårigheter på grund av att fondförvaltama inte följt
gällande lagar och regler. I båda fallen har ägarna tillskjutit kapital så att
andelsägarna inte lidit någon skada; fondbolagens egna kapital är ofta för
litet för att bolaget skall kunna fullt ut möta sitt skadeståndsansvar om en
omfattande skada inträffar.
Det kan, som Finansinspektionen påpekat, finnas skäl att överväga en
förstärkning av skyddet för de enskilda i situationer av nämnda slag, t.ex.
genom ökade kapitalkrav på fondförvaltama eller genom att dessa ålades
att ha en ansvarsförsäkring. Sådana krav bör emellertid helst vara
generella och inte bara gälla premiepensionssystemet. Inom Finansin-
spektionen överväger man för närvarande frågor av detta slag. Rege-
ringen vill avvakta resultatet av inspektionens överväganden och är där-
för inte beredd att i detta sammanhang lägga något förslag om ansvars-
försäkring e.d.
Det förekommer ibland att det lämnas en garanti för att en fond skall
ge en viss minsta avkastning. Garantin lämnas som regel inte av fondbo-
laget utan av något annat företag i samma koncern. Det finns inte någon
anledning att utestänga fonder med sådana garantier från premiepen-
sionssystemet. Även om man inte kan räkna med att de skall tillhöra de
mest högavkastande, kan sådana fonder för vissa pensionssparare vara ett
attraktivt alternativ. Däremot bör inte Premiepensionsmyndigheten lämna
415
garantier av detta slag (jfr avsnitt 21 om livräntor med garanterade be- Prop. 1997/98:151
lopp).
En särskild fråga är andelsägarinflytandet. Med detta menas här en
möjlighet för de enskilda spararna att utse ledamöter i fondbolagets sty-
relse och dessa ledamöters rätt att besluta i frågor om utövande av rösträtt
för fondens aktier. I lagen om värdepappersfonder saknas regler om
andelsägarnas inflytande i fondema. Däremot finns det i lagen
(1983:890) om allemanssparande bestämmelser om andelsägarinflytande
i allemansfonder. I en tidigare i vår beslutad proposition föreslås att de
särskilda lagbestämmelserna om andelsägarinflytande i allemansfonderna
tas bort (prop. 1997/98:50). Det finns mot denna bakgrund inte något skäl
att införa ett lagreglerat andelsägarinflytande i premiepensionssystemet.
Ett fondbolag kan emellertid frivilligt ta in sådana regler i bolagsord-
ningen och fondbestämmelsema. Om en fondförvaltare väljer att införa
ett andelsägarinflytande, förutsätter regeringen att andelsägarinflytandet
utövas av de pensionssparare på vilkas uppdrag fondandelarna har för-
värvats och inte av Premiepensionsmyndigheten, som formellt är an-
delsägare i fondema. Detta gäller självfallet även det statliga fondbolaget.
Som redan angetts bör det krävas att fondförvaltaren har anmält sina
fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten. Frågan är då vad
som skall gälla om en förvaltare vill avanmäla en viss fond. Anledningen
kan vara att fonden inte har lockat ett tillräckligt antal sparare eller att
förvaltaren helt skall upphöra med sin verksamhet.
En sådan åtgärd kan naturligtvis vara negativ för de pensionssparare
som har valt den aktuella fonden och den kan också medföra en hel del
praktiskt besvär för myndigheten. Det kan emellertid inte komma i fråga
att tvinga förvaltama att tillhandahålla en viss fond under obegränsad tid.
En sådan regel skulle bl.a. kunna ge negativa effekter i form av att för-
valtarna inte tillhandahöll mer än ett mycket begränsat sortiment av fon-
der. Sådana frågor får i stället i första hand lösas enligt reglerna i 33-
34 §§ lagen om värdepappersfonder, dvs. genom att förvaltningen av
fonden överlåts till någon annan eller genom att fonden slås ihop med
någon annan fond. Det kan vara lämpligt att sådana frågor tas upp i det
avtal som skall slutas mellan myndigheten och förvaltarna. Om en lös-
ning inte kan uppnås på något av dessa sätt, måste Premiepensionsmyn-
digheten lösa in samtliga sina andelar i den aktuella fonden och ge de
berörda pensionssparama möjlighet att välja nya fonder.
Som tidigare nämnts skall Premiepensionsmyndigheten formellt vara
andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. Placeringen sker
dock för pensionssparamas räkning och dessa står den finansiella risken
för placeringen. I ett avseende skulle denna konstruktion kunna vålla
tillämpningssvårigheter, nämligen om det blir fråga om att rikta
skadeståndskrav mot någon på gmnd av en åtgärd eller underlåtenhet
som har medfört att andelama i en fond har minskat i värde.
I 47 § lagen om värdepappersfonder finns en bestämmelse om strikt
skadeståndsansvar, dvs. ansvar oavsett uppsåt eller oaktsamhet. Det
strikta ansvaret gäller om en fondandelsägare har tillfogats skada genom
att fondbolaget eller förvaringsinstitutet har överträtt lagen om värde-
pappersfonder eller fondbestämmelsema. I andra fall kan det bli fråga om
416
att rikta skadeståndskrav mot fondbolaget eller någon annan enligt all- Prop. 1997/98:151
männa skadeståndsrättsliga regler.
Om det skulle bli aktuellt för Premiepensionsmyndigheten att rikta ett
skadeståndskrav mot ett fondbolag - med stöd av 47 § eller t.ex. på grund
av oaktsamhet vid förvaltningen av fondens medel - skulle bolaget
kanske kunna invända att myndigheten inte hade lidit någon skada, efter-
som den finansiella risken bärs av pensionssparama. Mot ett krav från en
pensionssparare skulle bolaget kunna invända att 47 § gäller bara till
förmån för fondandelsägama och att bolaget inte heller står i något av-
talsförhållande till pensionsspararen. Det är inte självklart att dom-
stolarna skulle godta sådana invändningar, men också andra frågor in-
ställer sig. Det gäller både vem som skall ha rätt att föra skadeståndstalan
vid domstol och till vem ett skadeståndsbelopp skall betalas.
Oavsett vem som för talan står det klart att det inte kan godtas att ska-
deståndsbelopp betalas direkt till pensionsspararen. Beloppet måste be-
talas till myndigheten för att så småningom läggas till grund för pen-
sionsspararens pension. Om pensionsspararen redan har börjat ta ut sin
pension, bör myndigheten dock betala ut det belopp som kan beräknas
belöpa på förfluten tid till honom.
Vad sedan gäller talerätten kan först faststlås att en talan av detta slag
rimligen måste avse hela den skada som drabbat pensionssparama, alltså
inte bara den skada som drabbat en enskild pensionssparare. Det är därför
naturligt att talan i första hand skall föras av Premiepensionsmyndig-
heten. Om myndigheten inte vill föra någon talan, bör dock en pensions-
sparare ha rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Något till-
lägg i bestämmelsen att den enskilde skall anses som fondandelsägare,
såsom Finansinspektionen föreslagit, behövs inte. Även i det fall spararen
för talan bör den avse hela den skada som har drabbat pensionssparama.
Regler av detta slag finns i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen, 15 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och 5 kap. 5 § bankrörelselagen (1987:617).
Regeringens förslag: När premiepensionsrätt har fastställts för ett
visst år skall pensionsspararen kunna välja fond. Om pensionsspararen
inte anmäler något val av fond men tidigare har anmält val av fond
eller bytt fond, skall medlen placeras i den eller de fonder i vilka me-
del senast har placerats för hans räkning. Pensionsspararen får när som
helst byta fond.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslog dock att den enskilde skulle göra ett nytt aktivt val
av fond varje år.
Remissinstanserna: Riksbanken och Statens löne- och pensionsverk
(SPV) är positivt inställda till utredningens förslag. Statskontoret, Aktua-
rieföreningen, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bank-
föreningen, Fondbolagens Förening, Landsorganisationen i Sverige
(LO) och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) motsätter sig förslaget om
417
14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 1
att den försäkrade varje år, när pensionsrätten fastställts, skall välja fond. Prop. 1997/98:151
Remissinstanserna anser att en sådan ordning i realiteten riskerar att öka
andelen s.k. ickeväljare och gör premiepensionssparandet svårt att över-
blicka. De förespråkar i stället att en enskilds val av fond bör gälla till
vidare, vilket också skulle medföra lägre administrationskostnader.
Samtliga som yttat sig i frågan har förklarat sig vara positivt inställda till
att den enskilde får betala Premiepensionsmyndighetens kostnader vid
byte av fond.
Skälen för regeringens förslag: När premiepensionsrätt har fastställts
för ett visst år skall pensionsspararen kunna välja fond. En blankett för
val av fond bör därför tillställas honom i samband med underrättelsen om
fastställd pensionsrätt. Det får överlåtas till Premiepensionsmyndigheten
att bestämma hur lång tid pensionssparama bör ha på sig att välja fond. I
lagen bör tas in ett särskilt bemyndigande som gör det möjligt för myn-
digheten att meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid val och byte
av fond.
När valet har gjorts, skickar den enskilde tillbaka blanketten till Pre-
miepensionsmyndigheten, som ombesörjer att medlen förs över från den
tillfälliga förvaltningen till den valda fonden. Medlen förs inte över se-
parat för varje individ utan som en klumpsumma för pensionssparare som
valt den aktuella fonden. Det innebär bl.a. att fondförvaltama inte får
kännedom om vilka personers sparande de förvaltar.
Under remissbehandlingen har från flera håll framförts kritik mot ut-
redningens förslag att pensionsspararen måste göra ett nytt val av fond
varje år. Enligt remissinstanserna bör en enskilds val av fond gälla tills
vidare. Regeringen instämmer i vad remissinstanserna anfört. Många
pensionssparare kommer att vilja ha de nya medlen placerade i fonder
som redan tillförts medel för deras räkning. En ordning där de enskilda
måste göra ett nytt val av fond varje år ter sig mot den bakgrunden
opraktisk.
Pensionssparamas önskemål kan emellertid antas vara av skiftande
karaktär. Vissa kan vilja ha de nya medlen placerade i den eller de fonder
som senast tillförts medel för deras räkning medan andra kan vilja ha
dessa medel placerade i samtliga fonder som tillförts medel för deras
räkning, antingen i proportion till innehavet i respektive fond eller med
en viss andel av medlen. Att täcka in samtliga dessa varianter i lagstift-
ningen låter sig inte göras. Enligt regeringens mening får det anses vara
mest förenligt med den genomsnittlige pensionsspararens intressen att de
nya medlen placeras i den eller de fonder som senast tillförts medel för
hans räkning. Om fler än en fond senast har tillförts medel samtidigt för
pensionsspararens räkning, bör medlen fördelas mellan fondema i för-
hållande till värdet av innehavet i varje fond (jfr avsnitt 26.2).
För de s.k. ickeväljama som inte pekar ut en placering och som inte
heller tidigare valt eller bytt till värdepappersfond ansvarar en nyinrättad
sjunde fondstyrelse inom Allmänna pensionsfonden för förvaltningen av
premiereservmedlen (se nästa avsnitt).
Med hänsyn till den stora betydelse som valet av fond har för den
framtida pensionens storlek måste pensionsspararen kunna flytta sitt spa-
rande mellan olika fonder. Ett sådant byte kan avse hela tillgodohavandet
i en viss fond eller en del av detta. Pensionsspararen skall då underrätta
418
Premiepensionsmyndigheten om sitt önskemål, varvid myndigheten säljer Prop. 1997/98:151
andelar i den fond som skall lämnas och köper andelar i den nya fonden.
Inom privat fondförsäkring är det vanligt med en begränsning av an-
talet fonder som försäkringstagaren får ha medlen placerade i. Erfaren-
heterna från privat fondförsäkring visar dock att de flesta försäkrings-
tagare har medlen placerade i endast ett fåtal fonder.
Av systemtekniska skäl bör antalet fonder begränsas som pensions-
spararen samtidigt får ha medlen placerade i. Det finns emellertid skäl att
överlåta denna åtgärd till Premiepensionsmyndigheten.
Det kan också ifrågasättas om bytesrätten av kostnadsskäl bör begrän-
sas på något sätt, t.ex. så att byte får ske högst en eller två gånger om
året. En sådan begränsning skulle emellertid i ett känsligt marknadsläge
kunna få mycket negativa konsekvenser för den enskilde. I stället bör det
övervägas om den som vill byta fond själv skall betala de kostnader som
är förknippade med bytet. En sådan ordning kan dock hämma konkurren-
sen mellan förvaltarna och tynga det datatekniska systemet. Av avsnittet
om myndighetens kostnader framgår att det generellt finns skäl att ytter-
ligare överväga reglerna för kostnadsuttaget. Det finns bl.a. skäl att un-
dersöka möjligheterna till en större flexibilitet i uttaget (jfr avsnitt 23.3).
Även frågan om avgift vid byte bör undersökas närmre för att senare
regleras i regeringsförordning.
Regeringens förslag: En ny sjunde fondstyrelse inom AP-fonden
skall inrättas för förvaltningen av medlen för dem som inte gör något
val av fond. Medlen skall förvaltas i en särskild fond inom AP-fonden,
benämnd Premiesparfonden. Förvaltningen skall ha en inriktning på
trygghet.
Utredningens förslag: Regeringens förslag överensstämmer med ut-
redningens alternativt redovisade förvaltningsmodell. I övrigt föreslår
utredningen att ett statligt fondbolag inrättas för förvaltningen av medlen
för dem som inte gör ett aktivt val av fond.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret, Statens löne- och pensionsverk
(SPV) och Konkurrensverket instämmer med utredningens förslag om att
det bör inrättas ett statligt fondbolag för förvaltningen av ickeväljamas
medel. SPV finner det vara synnerligen angeläget att de som inte gör ett
aktivt val får tydlig information om vilken placeringsinriktning som
gäller för förvaltningen av deras medel och vad den innebär i
riskhänseende för avkastningen på kort och lång sikt. Kammarkollegiet
föreslår att kollegiet anförtros förvaltningen av ickeväljamas medel
eftersom det har en väl fungerande organisation och ett ändamålsenligt
system för kapitalförvaltning av aktuellt slag. Riksbanken, Statskontoret,
Försäkringsförbundet, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens
Förening, Aktiefrämjandet och Aktiespararna är av skilda anledningar
negativt inställda till bildandet av ett statligt fondbolag. De pekar bl.a. på
risken för extra kostnader och snedvriden konkurrens på fondmarknaden
419
samt att det skapas en monopolsituation för staten. Dessa remissinstanser Prop. 1997/98:151
förespråkar i stället att Premiepensionsmyndigheten skall upphandla
kapitalförvaltningstjänsten på marknaden. I det sammanhanget
poängterar vissa remissinstanser att placeringsinriktningen inte torde
behöva vara så försiktig som den av utredningen föreslagna. I syfte att
undvika alltför stora skillnader i behållningen för dem som gör respektive
inte gör ett aktivt val av fond föreslår Riksbanken att riktlinjerna för
förvaltningen av de sistnämndas medel bör innebära långsiktigt hög
avkastning med god riskspridning. Riksförsäkringsverket (RFV), Sjätte
fondstyrelsen för Allmänna pensionsfonden,, Landsorganisationen i
Sverige (LO) och Pensionärernas Riksorganisation (PRO) föreslår att
förvaltningen sker inom AP-fonden. Sjätte fondstyrelsen föreslår att för-
valtningen samordnas med den styrelsens övriga förvaltning medan PRO
föreslår att det inrättas en ny fondstyrelse. LO framhåller att AP-fonden
som förvaltare skapar förutsättningar för att kapitalet används för ut-
veckling och tillväxt av svenskt näringsliv, att kapitalplaceringar utom-
lands kan begränsas och att det kan ställas krav på långsiktighet i förvalt-
ningen. LO menar vidare att nuvarande inflytande för arbetsmarknadens
parter bör behållas om AP-fonden skall förvalta premiepensionsmedel,
men att dess reglemente måste ändras för att möjliggöra en större andel
reala placeringar. RFV pekar på att hos AP-fonden finns den kompetens
och erfarenhet som krävs för att förvalta ickeväljamas medel till så hög
avkastning som möjligt i förhållande till en acceptabel risk. RFV fram-
håller att det är oacceptabelt med regler som medför att de som inte gör
ett aktivt val systematiskt får lägre pension än de övriga och att tidspers-
pektivet för placeringarna inom den aktuella AP-fonden därför totalt sett
inte bör skilja sig från det som gäller för dem som gör ett aktivt place-
ringsval. RFV föreslår att kapitalet förvaltas av ett antal AP-fonder med
samma riskprofil för aktier som hos fjärde-sjätte AP-fondstyrelsema och
samma för räntebärande andelar som hos första-tredje AP-fondstyrel-
sema. RFV pekar också på att AP-fondsaltemativet borde innebära att
avgifterna blir låga. Sjätte fondstyrelsen föreslår att AP-fonden får driva
ett statligt fondbolag. Riksbanken förordar en existerande statlig struktur,,
t.ex. AP-fonden, som möjlig och, i förhållande till alternativet med ett
statligt fondbolag, likvärdig förvaltare för dem som inte gör ett aktivt val
av fond. Riksgäldskontoret, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kon-
kurrensverket, Statskontoret, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
Aktiespararna och Svenska Bankföreningen är negativt inställda till AP-
fondsaltemativet för dem som inte gör ett aktivt val. Till stöd för den
inställningen åberopas bl. a. att det skulle innebära en icke önskvärd
maktkoncentration, risk för korsvisa subventioner och sämre värdetillväxt
än om förvaltningstjänsten upphandlades på marknaden.
Skälen för regeringens förslag: Premiepensionssystemet skall som
nämnts vara uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Detta innebär att
den enskildes tillgodohavande i premiepensionssystemet före pensione-
ringen skall vara uttryckt i fondandelar. Detsamma gäller enligt huvud-
regeln också premiepensionen. Vidare skall de enskilda när som helst
kunna byta fond. För att handel skall kunna ske dagligen med andelarna i
en fond måste fondbolaget fortlöpande marknadsvärdera tillgångarna i
fonden och beräkna fondandelsvärdet. Inom premiepensionssystemet blir
420
det aktuellt att köpa eller sälja fondandelar så snart någon åtgärd skall Prop. 1997/98:151
vidtas som påverkar den enskildes tillgodohavande på premiepensions-
kontot. Som exempel kan nämnas val och byte av fond samt utbetalning
av premiepension.
Enligt regeringens mening bör förvaltningen för de s.k. ickeväljama
ske i ett fristående organ. Ett antal remissinstanser m.fl. har fört fram AP-
fonden som en lämplig förvaltare. AP-fonden är till sin rättsliga karaktär
en särskild statlig institution vars organisation och verksamhet är
exklusivt reglerad i lag. Denna är utformad så att fonden intar en fri och
självständig ställning i förhållande till regeringen. Fondens tillgångar är
dessutom avsatta till sådan särskild förvaltning så som det anges i 9 kap.
8 § regeringsformen. AP-fonden måste därför anses uppfylla de krav på
oberoende som bör ställas på det organ som skall förvalta ickeväljamas
medel.
En förvaltning inom ramen för AP-fonden förordas också mot bak-
grund av att ett annat alternativ erbjuds för statlig förvaltning av premie-
reservmedel (se avsnitt 20.2). Sistnämnda alternativ med fondförvaltning
i ett statligt fondbolag är dock endast tillgängligt för dem som aktivt väl-
jer en sådan placering.
Flera skäl talar för att den medelsförvaltning som inom ramen för pre-
miepensionssystemet skall ske i AP-fonden bör skötas av en ny fond-
styrelse och äga rum i en ny fond inom AP-fonden avskild från fonden i
övrigt. Huvudskälet är att förvaltningen skall ske för ett annat syfte än de
befintliga fondstyrelsernas förvaltning. Som nämnts tidigare innebär det
förhållandet att premiepensionssystemet skall vara uppbyggt som ett
fondförsäkringssystem att de enskildas tillgodohavande i premiepen-
sionssystemet skall vara uttryckt i fondandelar. Det medför i sin tur att
förvaltningen av premiepensionsmedel måste vara organiserad på ett an-
nat sätt än förvaltningen av övriga pensionsmedel i AP-fonden.
Regeringen delar utredningens bedömning i redovisningen av AP-
fondsaltemativet att det bör inrättas en ny fondstyrelse inom AP-fonden
för denna förvaltning inom premiepensionssystemet. Den nya fondstyrel-
sen, en sjunde fondstyrelse inom AP-fonden, skall i likhet med övriga
AP-fondsstyrelser vara en egen myndighet.
För att förvaltningen inom AP-fonden skall vara jämförbar och lik-
värdig med de andra premiereservaltemativen bör det så långt som möj-
ligt gälla samma regler för de olika alternativen.
Det nu sagda leder fram till att det bör tillskapas ett ”syntetiskt fond-
bolag” och en ”syntetisk värdepappersfond” inom AP-fonden. Sjunde
fondstyrelsen bildar ”fondbolaget”, och de medel som styrelsen förvaltar
utgör ”värdepappersfonden”. De medel som sjunde fondstyrelsen skall
förvalta skall - för att tydliggöra separationen från övriga medel inom
AP-fonden - betecknas som en särskild fond inom AP-fonden. Denna
fond kan som utredningen föreslagit benämnas ”Premiesparfonden” .
För att uppnå likvärdiga regler för förvaltningen av premiereservmedel
bör reglerna i lagen om värdepappersfonder göras tillämpliga för sjunde
fondstyrelsen och dess verksamhet. Fondstyrelsen bör också stå under
tillsyn av Finansinspektionen. Detta innebär bl.a. att fondstyrelsen är
skyldig att upprätta fondbestämmelser som skall godkännas av inspek-
tionen, att fondstyrelsen skall upprätta de informationshandlingar som ett
421
fondbolag skall upprätta, nämligen informationsbroschyr, årsberättelse
och halvårsredogörelse. Dessutom skall placeringsbestämmelsema i
lagen om värdepappersfonder gälla. Sjunde fondstyrelsen skall också
uppfylla de särskilda krav som skall ställas på fondbolagen i premiepen-
sionssystemet (jfr avsnitt 20.2 och 8 kap. 3 § i den föreslagna lagen).
Av praktiska skäl kan eller behöver vissa av bestämmelserna i lagen
om värdepappersfonder inte tillämpas på sjunde fondstyrelsen. Det gäller
t.ex. bestämmelserna om tillstånd till fondverksamhet och om för-
varingsinstitut. Vidare bör regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer bemyndigas att medge undantag från lagens bestäm-
melser för sådana fall där det visar sig att bestämmelserna inte kan till-
lämpas på ett ändamålsenligt sätt.
På samma sätt som i vanlig fondverksamhet bör samtliga kostnader för
förvaltningen i Premiesparfonden tas ur de förvaltade medlen. Lagstift-
ningen om värdepappersfonder bygger på att fonden är en särskild för-
mögenhetsmassa som skall hållas avskild från fondbolagets förmögenhet,
vilket innebär att fondförmögenheten minskar när fondbolaget tar ut
kostnadsersättning. Detta förhållande får rent praktiskt åstadkommas med
hjälp av särredovisning av premiepensionskapitalet i sjunde fond-
styrelsens verksamhet.
En belastning motsvarande det avkastningskrav som ställs på det stat-
liga fondbolaget enligt vad som tidigare sagts (avsnitt 20.2) bör av neut-
ralitetsskäl uppkomma hos den sjunde AP-fondstyrelsen. Regleringen av
denna fråga kräver emellertid ytterligare överväganden.
Vid sidan av lagen om värdepappersfonder bör vissa av de gemen-
samma bestämmelserna i lagen (1983:1092) med reglemente för All-
männa pensionsfonden gälla även för sjunde fondstyrelsen. Dessutom
krävs vissa särregler för den nya fondstyrelsen i syfte att nå större likhet
med övrig förvaltning inom premiepensionssystemet.
Följande ordning bör gälla. Bestämmelserna i AP-fondsreglementet om
styrelsearbete, delegation m.m. samt redovisning och revision bör även
gälla för den nya styrelsen.
Även ansvaret för uppföljning och utvärdering av verksamheten bör ut-
formas på samma sätt som för övriga fondstyrelser. Regeringen bör så-
ledes fastställa fondstyrelsens balansräkning, utvärdera medelsförvalt-
ningen samt överlämna årsredovisningen och utvärderingen till riks-
dagen.
Sjunde fondstyrelsen skall, som framgått, dessutom stå under tillsyn av
Finansinspektionen på samma sätt som skall gälla för det statliga fond-
bolaget. Regeringen skall i sin utvärdering undersöka om fondstyrelsen
uppfyller de riktlinjer som ställts upp för verksamheten och om verksam-
heten bedrivs effektivt. Finansinspektionens tillsyn skall således endast
avse förhållanden som rör reglerna i lagen om värdepappersfonder.
Flera remissinstanser har kritiserat utredningens förslag till placerings-
riktlinjer för kapitalförvaltningen för de s.k. ickeväljama. Dessa instanser
har ansett att riktlinjerna är alltför restriktiva och kan leda till för stora
skillnader i avkastning i förhållande till övrig fondförvaltning i premie-
pensionssystemet.
För dem som gör ett aktivt val av förvaltare kan formerna för kapital-
placeringarna och avkastningen variera starkt. Förvaltningen i den nya
Prop. 1997/98:151
422
sjunde AP-fondstyrelsen kommer däremot att vara enhetlig för alla pen- Prop. 1997/98:151
sionssparare med pensionskapital i fonden.
Vid val av placeringar måste bl.a. beaktas att den som har sitt sparande
i Premiesparfonden när som helst kan välja att byta till en annan fond.
Det finns dock också anledning att ta hänsyn till att många sannolikt
kommer att ha kvar sitt sparande i Premiesparfonden under en längre
period.
Sjunde fondstyrelsens placeringar bör därför omfatta såväl ränte-
bärande placeringar som svenska och utländska aktier med god risk-
spridning; att även utländska aktier ingår är viktigt bl.a. från risksprid-
ningssynpunkt. Beträffande placeringsinriktningen för förvaltningen av
ickeväljamas medel pekade utredningen på att fördelningen exempelvis
skulle kunna vara 70 % räntebärande placeringar, 20 % svenska aktier
och 10 % utländska aktier. Regeringen kan konstatera att en sådan för-
delning ger uttryck för en trygg placeringspolitik. Placeringarna får dock
självfallet justeras i takt med utvecklingen på värdepappersmarknadema.
Den exakta utformningen av Premiesparfonden bör inte låsas fast i lag-
stiftningen utan bör i stället anges i fondbestämmelsema på samma sätt
som gäller för vanliga värdepappersfonder. På så sätt kan placeringarna
anpassas efter utvecklingen. Fondbestämmelsema bör dock styras av en
målsättning för kapitalförvaltningen.
Frågor om minsta andel räntebärande värdepapper med låg kredit- och
likviditetsrisk bör således bestämmas i de särskilda placeringsbestäm-
melsema och inte i lag. Detsamma gäller eventuella begränsningar av
stora exponeringar mot en enskild emittent eller en grupp av emittenter
med inbördes anknytning som går längre än kraven i lagen om värde-
pappersfonder.
Den grundläggande målsättningen för förvaltningen bör anges i AP-
fondsreglementet. Förvaltningen skall enligt denna målsättning ha en klar
inriktning på trygghet med en totalt sett låg risknivå i placeringarna.
Medlen skall således fördelas mellan olika inhemska och utländska
marknader, mellan olika tillgångsslag samt inom tillgångsslag så att god
riskspridning uppnås. Det bör dock understrykas att precis som för de
övriga fondema inom premiepensionssystemet står de enskilda den fi-
nansiella risken för förvaltningen och det är marknadsutvecklingen och
skickligheten i förvaltningen som blir avgörande för värdeutvecklingen i
fonden. Det förhållandet att förvaltningen sköts inom AP-fonden innebär
inte någon garanti för fondandelarnas värde.
I riksdagens riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem anges att
en statlig förvaltare av ickeväljamas medel inte får äga aktier på annat
sätt än som delägare i aktiefonder. På så sätt skulle förvaltaren få tillgång
till aktiemarknaden utan direkt ägarinflytande.
I det förslag som nu föreligger placeras ickeväljamas medel i Premie-
sparfonden som har utformats som en syntetisk värdepappersfond. Det
löser dock inte frågan om ägarinflytande. För att uppnå samma effekt i
fråga om inflytande som åsyftades i riktlinjepropositionen krävs särskilda
lagregler i reglementet för AP-fonden.
Den ena punkten gäller begränsningar i ägandet i ett enskilt företag. I
det avseendet bör samma regler tillämpas som gäller för värdepappers-
fonder. För dessa liksom för banker och de flesta övriga finansiella före-
423
tag gäller sedan länge en begränsning av ägandet till 5 % av rösterna i ett Prop. 1997/98:151
enskilt bolag. Den regeln är föremål för översyn och prövas dessutom,
såvitt gäller försäkringsbolag, i EG-domstolen. Även om skäl förts fram
för ett slopande av begränsningen för det s.k. institutionella ägandet hos
de privata finansiella företagen finns det också fortsättningsvis skäl att
tillämpa denna regel för den nya AP-fondstyrelsen. Regeln skall stå fast
även om bestämmelserna senare ändras på motsvarande punkt för de
finansiella företagen.
I tidigare avsnitt har angetts att för det fall ett andelsägarinflytande in-
förts skall detta utövas av de enskilda och att det inte behövs några lag-
regler om detta.
Enligt 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder skall ett fond-
bolag handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Det som
sägs i paragrafen bör gälla de enskilda spararna även i ett fondförsäk-
ringssystem. Samma regel bör av tydlighetsskäl tas in i AP-fondsregle-
mentet i fråga om Premiesparfonden. Det skall alltså inte vara möjligt för
vare sig den nya fondstyrelsen, det statliga fondbolaget eller Premie-
pensionsmyndigheten att agera för att främja några allmänna intressen
eller specifika statliga intressen, om agerandet inte samtidigt är i pen-
sionssparamas bästa intresse.
Dessutom bör det särskilt föreskrivas i AP-fondsreglementet att ett
ägarinflytande med stöd av placeringsaktier endast får utövas när andra
möjligheter att tillgodose pensionssparamas intresse av en god och trygg
avkastning eller att trygga placeringarnas säkerhet inte står till buds.
Vid utövandet av en sådan rösträtt skall fondstyrelsen agera självstän-
digt i förhållande till andra aktieägare med pensionssparamas bästa som
enda ledstjärna.
Regeringens förslag: Premiepension får tas ut fr.o.m. den månad då
pensionsspararen fyller 61 år. Pensionsspararen skall ha rätt att få ut
sin premiepension i form av en livränta med garanterade belopp. Pen-
sionen skall vara hela livstiden, men pensionsuttaget får begränsas till
att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Pen-
sionsspararen skall ha rätt att återkalla ett påbörjat uttag och att ändra
den andel av pensionen som tas ut. Ett uttag får dock återkallas helt
eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Pensionsspararen
skall betala kostnaderna för sådana åtgärder, liksom kostnaden för att
på nytt påbörja utbetalning efter det att ett uttag har återkallats. Pen-
sionen skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på
pensionsspararens premiepensionskonto. Premiepensionen skall
beräknas lika för kvinnor och män.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
utredningens förslag finns dock inte någon begränsning i rätten att åter-
kalla uttag av premiepension.
424
Remissinstanserna: Statskontoret avstyrker utredningens förslag om
att Premiepensionsmyndigheten skall tillhandahålla en traditionell liv-
ränteförsäkring med hänvisning till att det är oklart hur Premiepen-
sionsmyndigheten skall finansiera ett eventuellt underskott och risken för
tvister om överskott vid en extremt gynnsam utveckling. Statskontoret
ifrågasätter också rätten att tjäna in ytterligare pensionsrätt efter uttag av
pension. Riksrevisionsverket (RRV), Statens löne- och pensionsverk
(SPV), Försäkringsförbundet, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska
Bankföreningen, Aktiefrämjandet, Aktiespararna, Sveriges Advokat-
samfund och Kristdemokratiska Ungdomsförbundet ifrågasätter varför
endast Premiepensionsmyndigheten och inte också vanliga försäkrings-
bolag skall kunna tillhandahålla livränteförsäkringar. SPV, Skatteförvalt-
ningen i i Göteborgs och Bohus län och Landsorganisationen i Sverige
(LO) menar att grundaltemativet för den försäkrade borde vara en liv-
ränteförsäkring. Syftet med en sådan ordning skulle vara att säkerställa
den försäkrades pension. SPV anser också att möjligheten att välja par-
tiellt uttag bör begränsas. Försäkringsförbundet påpekar också att det bör
övervägas att minska kapitalrisken vid övergång från fondförsäkring till
livränteförsäkring genom successiv överföring av medlen. Tjänstemän-
nens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Central-
organisation (SACO) finner det angeläget att det blir möjligt också att ta
ut tidsbegränsad premiepension.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med de av riksdagen an-
tagna riktlinjerna skall även premiepension kunna tas ut tidigast från 61
år (jfr avsnitt 18.1). Premiepensionen behöver emellertid inte tas ut sam-
tidigt med inkomstpensionen och någon tidpunkt när pensionen senast
måste tas ut skall inte finnas (angående frågan om preskription av rätten
till pension, se avsnitt 27.7). Eftersom det reformerade ålderspensions-
systemet skall bygga på livsinkomstprincipen, dvs. att vaije intjänad
krona skall ha betydelse för den framtida pensionens storlek, skall uttag
av premiepension inte påverka möjligheten att tjäna in ny pensionsrätt i
premiepensionssystemet (se avsnitt 13.2).
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall premiepensionen vara
livsvarig eller begränsad till fem eller tio år. Övervägande skäl talar
emellertid för att premiepension skall vara enbart livsvarig. Det allmänna
ålderspensionssystemets funktion är generellt sett att ge ett livsvarigt
skydd. Det finns också en risk för att tidsbegränsad pension i första hand
efterfrågas av sådana enskilda vars förväntade livslängd ligger under ge-
nomsnittet. Ett sådant moturval måste hanteras på det sättet att pensions-
förmånerna för dem som väljer livsvarig pension beräknas mer försiktigt.
De riktlinjer som riksdagen godkänt innebär att avsättningarna till
premiepensionssystemet skall registreras på individuella konton för en
ålderspension som grundas på det sparande och den avkastning som finns
på kontot och som beräknas enligt i huvudsak samma principer som för
frivilliga pensionsförsäkringar. I enlighet med detta föreslås att pensions-
förmånerna från premiepensionssystemet skall beräknas med utgångs-
punkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepen-
sionskonto. Att beräkningarna skall ske enligt försäkringsmässiga prin-
ciper följer av att Premiepensionsmyndigheten skall bedriva sin verk-
samhet enligt sådana principer (se 7 kap. 2 § i den föreslagna lagen).
Prop. 1997/98:151
425
Vidare föreslås, också i enlighet med riktlinjerna, att premiepensionen
skall beräknas lika för kvinnor och män.
Eftersom försäkringen för premiepension skall vara uppbyggd som en
fondförsäkring gäller som grundaltemativ att tillgodohavandet på pen-
sionsspararens premiepensionskonto skall vara placerat i värdepappers-
fonder även under pensionstiden. Det månatliga pensionsbeloppet kom-
mer då att vara uttryckt som värdet av ett visst antal fondandelar. När
Premiepensionsmyndigheten beviljar pension fastställs det (minsta) antal
fondandelar som skall ligga till grund för vaije månatligt pensionsbelopp.
De månatliga utbetalningarna kommer att variera i storlek med föränd-
ringarna i fondandelarnas värde. Detta kan innebära en otrygghet för
många försäkrade. Det bör därför - på samma sätt som regelmässigt
förekommer vid privat fondförsäkring - införas en möjlighet för den en-
skilde att gå över till traditionell livränteförsäkring.
Premiepensionsmyndigheten skall alltså tillhandahålla en traditionell
livränteförsäkring som garanterar pensionsspararen livslång utbetalning
av ett fast månadsbelopp. Vid övergången till livränteförsäkringen över-
tar myndigheten den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar
tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Pensions-
beloppet beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandets storlek vid
övergången på samma sätt som vid betalning av en engångspremie till ett
försäkringsbolag. Till detta kan, t.ex. vid en gynnsam utveckling av
myndighetens kapitalförvaltning, komma återbäring. - Bortsett från att
myndigheten i livräntealtemativet garanterar storleken av pensionsbe-
loppen skall det gälla samma regler om uttag av pension m.m. som när
tillgodohavandet ligger kvar i värdepappersfonder.
Detta alternativ bör tills vidare stå öppet bara för den som vill gå över
helt till traditionell försäkring. Under förutsättning att en hantering kan
ske enkelt och utan större merkostnader bör också mellanformer prövas
där en del av tillgodohavandet används för traditionell försäkring, medan
återstoden placeras i en fondförsäkring. Denna fråga bör dock vila i av-
vaktan på att erfarenhet nås från den praktiska uppbyggnaden av syste-
met. Av liknande skäl anser regeringen att en sådan successiv övergång
till traditionell försäkring som föreslås av Försäkringsförbundet inte bör
införas nu.
Inte heller bör det vara möjligt för en försäkrad att få sina fondandelar
inlösta och medlen överförda till den traditionella försäkringsrörelsen
före den tidpunkt då han önskar ta ut sin pension. En sådan åtgärd skulle
kunna syfta till att ”låsa in” uppnådda värdestegringar i fondsparandet
genom att fondandelarna löses in vid en från marknadssynpunkt lämplig
tidpunkt. Önskemålet om stabil värdeutveckling under en period kan
emellertid tillgodoses lika bra genom att pensionsspararen vid den stra-
tegiska tidpunkten flyttar sitt tillgodohavande till räntefonder eller andra
fonder med låg risk.
Däremot bör det inte finnas något hinder mot att övergången till tradi-
tionell försäkring sker vid en senare tidpunkt än vid första pensionsuttag.
Den som har böijat ta ut sin premiepension i fondförsäkringssystemet bör
alltså vid en senare tidpunkt kunna använda det som då finns kvar av
hans tillgodohavande till att teckna en traditionell livränteförsäkring hos
Premiepensionsmyndigheten.
Prop. 1997/98:151
426
Flera remissinstanser har ifrågasatt varför endast myndigheten och inte Prop. 1997/98:151
också privata försäkringsbolag skall få tillhandahålla livränteförsäkring.
Denna fråga hänger dock samman med frågan i vilken utsträckning myn-
digheten skall anlita utomstående för skötseln av livränteförsäkringen.
Sistnämnda frågeställning tas upp i avsnitt 23.4. Regeringen förordar där
en utläggning av det praktiska hanterandet av livräntor till utomstående
uppdragstagare.
Pensionsspararen skall kunna göra ett partiellt uttag av premiepension.
När det gäller fördelningssystemet föreslås att uttag skall kunna göras
bara med jämna fjärdedelar (25, 50, 75 eller 100 % av full pension). En-
ligt de godkända riktlinjerna skall emellertid någon sådan begränsning
inte gälla för premiepensionssystemet utan uttag skall kunna göras helt
fritt enligt pensionsspararens eget val.
Det har emellertid ett visst egenvärde att samma gränser gäller i de
båda delarna av ålderspensionssystemet, och det har inte minst från in-
formationssynpunkt ett allmänt värde att antalet variationer inte är alltför
stort. Det kan knappast heller finnas något praktiskt behov av att dela upp
uttaget på fler sätt än i fjärdedelar. En begränsning till uttag i fjärdedelar
bör därför gälla även i premiepensionssystemet.
Som angetts i avsnitt 8.1 skall de nu gällande reglerna om möjlighet att
helt eller delvis återkalla ett uttag av ålderspension även fortsättningsvis
gälla inom fördelningssystemet. Det skulle däremot enligt riktlinjerna
inte vara möjligt att avbryta ett påbörjat uttag av premiepension.
Mot bakgrund av att det nu föreslås att premiepensionen inte skall
kunna begränsas till ett visst antal år utan enbart vara livsvarig, finns det
inte något skäl att begränsa valfriheten på detta sätt i premiepensions-
systemet. Den som av någon anledning har tagit ut sin pension tidigt kan
få sina förhållanden ändrade och då ha ett berättigat önskemål om att
kunna avbryta pensionsuttaget och t.ex. återgå till arbetslivet för några år.
En sådan ändring leder inte till några tekniska svårigheter för Premie-
pensionsmyndigheten. Inte heller finns det några risker för moturval eller
liknande. Ett avbrytande av pensionsuttaget medför inte någon risk för att
pensionsspararen i slutet av sin levnad skall stå utan försörjning. Tvärtom
kommer månadsbeloppen med stor sannolikhet att vara högre när
pensionsuttaget påbörjas igen, dels därför att tillgodohavandet på
premiepensionskontot normalt skall ha vuxit, dels därför att tillgodo-
havandet då skall fördelas på en kortare återstående livslängd. I princip
bör pensionsspararen därför själv kunna bestämma att tills vidare skjuta
upp pensionsuttaget. På motsvarande sätt bör den som har begärt partiellt
uttag av pensionen ha rätt att ändra uttagsgraden inom de ramar som nyss
har angetts.
Frågan är då om det behövs gränser för hur ofta det skall vara möjligt
att begära åtgärder av dessa slag. För fördelningssystemet skall möjlig-
heten att återkalla pensionsuttag begränsas så att återkallelse eller minsk-
ning får ske endast en gång per sexmånadersperiod. För enhetlighetens
skull bör detta gälla också i premiepensionssystemet. Vidare bör den som
vill ändra vad han tidigare har bestämt om uttag av premiepensionen
själv bära kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens administration
av ändringen. Enligt en tidigare intagen ståndpunkt skall pensionsspara-
ren normalt själv bära kostnader som han råder över.
427
Det bör i detta sammanhang påpekas att pensionsspararen, om han är
gift eller motsvarande, inför uttaget av premiepension även måste över-
väga om han skall utnyttja möjligheten till efterlevandeskydd. Denna
fråga behandlas i avsnitt 22.3.
Prop. 1997/98:151
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall det inom premiepen-
sionssystemet finnas möjlighet att välja ett efterlevandeskydd.
Eftersom efterlevandeskyddet skall vara frivilligt, måste kostnaden för
skyddet bäras av de individer som väljer skyddet. Finansieringen kan ske
på två olika sätt: genom att den enskilde själv betalar en premie och ge-
nom att kostnaden för skyddet dras från tillgodohavandet på hans pre-
miepensionskonto. Ett system med betalning av premier medför en för-
hållandevis omfattande administration. Pensionsarbetsgruppen intog
också den ståndpunkten att det inte skulle vara möjligt att göra frivilliga
inbetalningar till pensionssystemet (se SOU 1994:20 s. 194 f.). Mot
denna bakgrund bör det frivilliga efterlevandeskyddet finansieras genom
att kostnaden för skyddet dras från den enskildes premiepensionskonto
och därmed sänker värdet av den pension som kan utgå till honom själv.
För dem som utnyttjar ett efterlevandeskydd blir kostnaden skälig om
risken för moturval kan hanteras.
Med moturval menas att efterlevandeskyddet i första hand skulle efter-
frågas av sådana enskilda som löper stor risk att dö i förtid och alltså ut-
lösa skyddet. Det negativa urvalet blir en kostnadsbelastning för kollek-
tivet.
En korrekt uppskattning av hur negativt urvalet blir är viktigt. Det är
också viktigt att kostnaderna för moturvalet fördelas på ett sådant sätt att
de stannar hos dem som utnyttjar det aktuella skyddet.
Det är inte realistiskt att räkna med att en enskild som vill välja efter-
levandeskydd i premiepensionssystemet skall gå igenom en hälsopröv-
ning. Ett annat sätt att komma till rätta med riskerna för moturval är att
skyddet inte böijar gälla förrän efter en viss karenstid. Ytterligare en
möjlighet är att begränsa antalet tillfällen när efterlevandeskydd kan väl-
jas. Tänkbara tidpunkter för sådana val skulle kunna vara när pensions-
spararen gifter sig, när han får bam och när han böijar ta ut sin pension.
Mot bakgrund av att premiepensionssystemet är en del i en allmän so-
cialförsäkring och att den enskildes beslut att välja efterlevandeskydd
innebär att han reducerar sin egen ålderspension, bör den enskilde kunna
välja ett efterlevandeskydd bara för situationer där det typiskt sett före-
ligger ett behov av sådant skydd.
428
Regeringens förslag: En pensionssparare som har barn under 20 år
eller som är gift, registrerad partner eller sammanboende skall under
förvärvsaktiv tid kunna teckna en temporär premiepension till efter-
levande på ett eller två inkomstbasbelopp under fem år. Kostnaden för
skyddet dras fortlöpande från tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig i huvudsak posi-
tiva till utredningens förslag om efterlevandeskydd. Vissa menar emel-
lertid att det kan ifrågasättas om inte den av utredningen valda begräns-
ningen av de sambor som kan omfattas av skyddet borde vidgas till att
omfatta fler sammanlevande personer. Vad gäller utredningens förslag
om efterlevandeskydd under aktivtiden hävdar Svenska Aktuarieför-
eningen att förslaget kan resultera i moturval som leder till kraftiga pre-
miehöjningar. Föreningen avviker från utredningens förslag genom att
förorda dels en övre åldersgräns på 50 år i stället för 60 år i fråga om
karenstid, dels att efterlevandeskydd skall få tecknas av den som fyllt 50
år endast i samband med äktenskap, partnerskap eller barns födelse och
då med full karenstid. Riksförsäkringsverket (RFV) pekar på risken att
efterlevandeskyddet blir dyrt för de enskilda som väljer det, vilket medför
att bara de som är i störst behov av skyddet väljer det. RFV föreslår
därför att gränsen för de olika efterlevandeskydden knyter an inte till
pensionsuttaget i sig utan till den försäkrades ålder; fr.o.m. den månad
den försäkrade fyller 61 år bör efterlevandeskyddet endast omfatta make
(vissa sambor) och utformas som en försäkring på båda makarnas liv.
Vissa remissinstanser anser att möjligheten att använda en enhetspremie
för efterlevandeskyddet bör utredas.
Skälen för regeringens förslag: Efterlevandeskyddet under tiden före
pensioneringen är avsett att fungera som en övergångslösning för de
efterlevande. Kostnaden för skyddet dras fortlöpande från tillgodohavan-
det på pensionsspararens premiepensionskonto. Pensionsspararen kan
teckna sig för efterlevandeskyddet och behålla det så länge han tycker att
det behövs och sedan återgå till att enbart bygga vidare på sitt tillgodo-
havande.
Skyddet är utformat som en ren riskförsäkring utan sparmoment, vilket
ger en billig och okomplicerad konstruktion. För att hänsyn skall kunna
tas till den enskildes familjesituation m.m. skall det finnas två försäk-
ringsbelopp att välja mellan; ett basbelopp om året under fem år
(motsvarande ca 3 000 kr per månad) och två basbelopp om året under
samma tid (motsvarande ca 6 000 kr per månad).
Beräkningar som utredningen har gjort visar att kostnaderna för ett så-
dant skydd inte är högre än att tillgodohavandet på premiepensionskontot
även vid relativt måttliga inkomster räcker till både ett efterlevandeskydd
och en påbyggnad av den egna ålderspensionen. Utrymmet för skyddet är
självfallet begränsat för många i den s.k. mellangenerationen som endast
får en mindre del av pensionen från det nya systemet.
Prop. 1997/98:151
429
Som angetts i föregående avsnitt bör efterlevandeskyddet kunna teck- Prop. 1997/98:151
nas bara i situationer där det typiskt sett föreligger behov av ett sådant
skydd. Skyddet bör i första hand kunna tecknas av den som har bam un-
der 20 år och den som är gift eller registrerad partner enligt lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap. När det gäller frågan om efter-
levandeskydd för andra sammanlevande än gifta och registrerade partner
bör - främst med hänsyn till risken för moturval och utredningssvårig-
heter - ett sammanlevandebegrepp som ligger nära det som annars an-
vänds inom socialförsäkringen väljas. Ett sådant begrepp blir också
lättast att hantera i ADB-hänseende. Det skall vara fråga om ogifta per-
soner som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med
varandra (eller registrerade partner) eller som har eller har haft bam till-
sammans. Det skall alltså inte kunna förekomma att pensionsspararen har
både en make och en sammanboende som berättigar till efterlevande-
skydd.
Redan i föregående avsnitt har angetts att ett system av det nu angivna
slaget förutsätter att risken för moturval kan hållas under kontroll samt att
det inte är realistiskt att tänka sig att de pensionssparare som önskar
teckna efterlevandeskyddet skall genomgå hälsokontroll. Utredningen har
därför som huvudregel föreslagit en karenstid av ett år från ansökan in-
nan efterlevandeskyddet börjar gälla. Från denna huvudregel föreslås
emellertid det viktiga undantaget att skyddet skall kunna börja gälla re-
dan vid månadsskiftet efter ansökan, om ansökan görs inom tre månader
från det att pensionsspararen ingick äktenskap eller partnerskap eller fick
bam. Eftersom risken för moturval har större praktisk betydelse för kol-
lektivet ju äldre pensionsspararen är, föreslås dock att det alltid skall
gälla en karenstid av ett år om pensionsspararen är över 60 år när han
begär att få ansluta sig till efterlevandeskyddet.
Aktuarieföreningen har riktat kritik mot villkoren och anfört att de bör
skärpas för att inte leda till ett alltför stort moturval. Föreningen har, som
nämnts, förordat bl.a. att efterlevandeskydd skall få tecknas av den som
fyllt 50 år endast i samband med äktenskap, partnerskap eller barns
födelse och då med ett års karenstid.
Enligt regeringens mening kan man inte bortse från föreningens kritik.
Ett alltför stort moturval kan leda till att skyddet blir påtagligt dyrare för
de enskilda i förhållande till de skydd som erbjuds på försäkrings-
marknaden. Dessa problem kan förvärras efterhand.
Föreningens förslag bör därför i huvudsak följas. I den del skyddet
gäller risken för dödsfall orsakat av en olycka bör det dock inte krävas
karenstid. När spararen fyllt 50 år bör det för efterlevandeskydd krävas
en sådan familjehändelse som nyss beskrivits. För den som fyllt 50 år och
som kan åberopa en familjehändelse finns det således möjlighet till döds-
fallsskydd men med ett års karens för den del av skyddet som inte avser
olycksfallsrisken.
En särskild ordning bör dock gälla under år 1999 när systemet startar.
Under den tid då den enskilde första gången får välja fond bör även de
som fyllt 50 år och som inte kan åberopa en familjehändelse ges möjlig-
het att förvärva efterlevandeskydd. Även i detta fall gäller regeln om ett
års karens för skydd som inte avser olycksfallsrisken. Denna ”extra”
möjlighet att gå in i efterlevandeskyddet bör lyftas fram i den information
430
som lämnas inför fondvalet. Det bör slutligen påpekas att ett efterlevan-
deskydd som tecknats innan spararen fyllt 50 år inte upphör att gälla en-
bart på grund av att spararen passerar åldersgränsen.
Om ett alltför stort moturval uppkommer och efterlevandeskyddet före
pensionstiden inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning får villkoren senare
omprövas.
Nyss har angetts vilka typer av anhöriga pensionsspararen måste ha för
att få ansluta sig till efterlevandeskyddet. En naturlig konsekvens av detta
resonemang är att premiepensionen till efterlevande också skall betalas ut
till en sådan person och inte kunna styras bort till någon utomstående.
Om det vid pensionsspararens död visar sig att han inte längre har någon
sådan anhörig, skall någon premiepension till efterlevande alltså inte be-
talas. Inom kretsen av tänkbara mottagare bör pensionsspararen däremot
kunna bestämma fritt om fördelningen av försäkringsersättningen. De-
taljerna behandlas i författningskommentaren.
Som redan sagts skall pensionsspararen fritt kunna avsäga sig efter-
levandeskyddet när han inte längre anser att det behövs. Och under alla
förhållanden skall det skydd som nu diskuteras upphöra att gälla när pen-
sionsspararen börjar ta ut sin premiepension. Han har i det sammanhanget
ofta möjlighet att gå över till det efterlevandeskydd under pensionstiden
som föreslås i nästa avsnitt.
Regeringens förslag: En pensionssparare som är gift, registrerad
partner eller sammanboende skall i samband med att han börjar ta ut
sin premiepension kunna teckna en livsvarig premiepension till
efterlevande. Skyddet innebär att pensionsspararens pension räknas
om till att gälla på både hans eget och hans makes (eller motsvarande)
liv. Pensionsspararens egen ålderspension sänks så mycket som
behövs för att tillgodohavandet på premiepensionskontot skall räcka
under båda makarnas (eller motsvarande) livstid.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissopinionen är i huvudsak positiv till utred-
ningens förslag om efterlevandeskydd. På samma sätt som för efter-
levandeskyddet under aktivtiden begär vissa instanser ett utvidgat sam-
bobegrepp. Riksförsäkringsverket (RFV) pekar på risken att efterlevan-
deskyddet blir dyrt för de enskilda som väljer det, vilket medför att bara
de som är i störst behov av skyddet väljer det. RFV föreslår därför att
gränsen för de olika efterlevandeskydden knyter an inte till pensionsut-
taget i sig utan till den försäkrades ålder; fr.o.m. den månad den försäk-
rade fyller 61 år bör efterlevandeskyddet endast omfatta make (vissa
sambor) och utformas som en försäkring på båda makarnas liv. Bl.a.
Statskontoret och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) menar att
efterlevandeskydd under pensionstiden borde meddelas automatiskt av
Premiepensionsmyndigheten ifråga om de försäkrade som tecknat efter-
levandeskydd under aktivtiden. Vissa remissinstanser anser att möjlig-
Prop. 1997/98:151
431
heten att använda en enhetspremie för teckande av efterlevandeskyddet
bör utredas.
Skälen för regeringens förslag: Hos de svenska livförsäkringsbolagen
har utvecklats en praxis som innebär att bolagen utan hälsoprövning och
utan ytterligare premie acepterar att en livränteförsäkring som gäller på
en makes liv räknas om till en försäkring på båda makarnas liv; en
livränta utgår alltså så länge någon av makarna lever. Omräkningen kan
bara göras i samband med att livräntan skall börja betalas ut, och
omräkningen måste göras så att samma belopp utgår under hela utbetal-
ningstiden (bortsett från eventuell återbäring). För att minska effekterna
av moturval tillåts alltså inte att den försäkrade gör om hela sin egen ål-
derspensionsrätt till efterlevandepension för den andra maken.
En sådan ordning bör införas också i premiepensionssystemet. Makar,
registrerade partner och sammanboende av det slag som angavs i före-
gående avsnitt skall alltså kunna skapa ett efterlevandeskydd för varandra
genom att minska sin egen pension. Något stort praktiskt behov av att
kunna ta med bam i detta skydd torde knappast finnas. En sådan möjlig-
het skulle dessutom göra det nödvändigt att införa regler om tidsbegrän-
sade livräntor för dessa. Det skulle göra systemet onödigt komplicerat.
Med en begränsning till makar och motsvarande kan vanliga regler få
gälla för den efterlevande när det gäller uttag av pension m.m.
När det gäller det efterlevandeskydd som föreslås för aktivtiden är det
inte nödvändigt att låta försäkringsskyddet förfalla bara för att kretsen av
anhöriga växlar. Detta beror på att försäkringsbeloppet är fast och alltså
inte är beroende av vilka mottagare av beloppet som finns.
När det gäller efterlevandeskyddet för pensionstiden ställer sig saken
helt annorlunda. Här beror kostnaden för efterlevandeskyddet till allra
största delen av den andra makens ålder. Ju yngre maken är i förhållande
till pensionsspararen (och därmed ju längre maken kan väntas överleva
pensionsspararen), desto mer reduceras pensionsspararens egen pension.
Det efterlevandeskydd som nu diskuteras kan alltså inte flyttas över på
en ny make eller motsvarande. Därför måste den regeln införas att efter-
levandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död är gift eller
sammanboende med samma person som när efterlevandeskyddet teckna-
des. Vid skilsmässa o.d. kan pensionsspararens egen pension på nytt räk-
nas om till ett högre belopp. Vid nytt äktenskap o.d. kan samma slag av
efterlevandeskydd gälla igen efter ansökan. Detta kräver dock en ny om-
räkning. Pensionsspararen kan däremot inte av andra skäl upphöra med
efterlevandeskyddet under pensionstiden.
På samma sätt som gäller i försäkringsbolagens praxis föreslås att ef-
terlevandeskyddet för pensionstiden i princip bara skall kunna tecknas i
samband med att pensionsspararen för första gången börjar ta ut premie-
pension. Om äktenskapet o.d inleds senare, bör det visserligen finnas en
möjlighet att då välja efterlevandeskyddet, men för den situationen före-
slås en ettårig karenstid för att minska riskerna för moturval.
Också efterlevandeskyddet under pensionstiden skall bygga på köns-
neutrala dödlighetsantaganden och vara utformat så att kostnaden för
skyddet inte belastar dem som avstår från skyddet. Detta innebär att man
vid beräkningarna måste beakta risken för moturval i form av högre ge-
nomsnittlig dödlighet bland dem som tecknar skyddet.
Prop. 1997/98:151
432
För båda de föreslagna formerna av premiepension till efterlevande bör
kostnaden för moturval stanna inom det kollektiv som utnyttjar den ak-
tuella formen av efterlevandeskydd. Om en förlust uppkommer ett visst
år får den normalt rullas över på nästa års premieuttag för försäkrings-
skyddet.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: De viktigaste rörelsereglema i försäkringsrörel-
selagen skall gälla för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Re-
geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
undantag från dessa bestämmelser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som yttrat sig i denna
del har i huvudsak inte haft något att invända mot utredningens förslag.
Finansinspektionen anser dock att Premiepensionsmyndighetens verk-
samhet bör regleras av en särskild lagstiftning som bör vara uttömmande.
Den reglering som gäller för AP-fonden skulle kunna tjäna som förebild.
Inspektionen anser att de näringsrättsliga reglerna i flera fall är svåra att
tillämpa på premiepensionsområdet. Bl.a. Finansinspektionen framhåller
att de regler om särskild kapitalbas som gäller för försäkringsbolag bör
gälla för verksamheten. Försäkringsförbundet poängterar att kravet på
försäkringsmässighet förutsätter att man tillämpar principerna i 7 kap.
försäkringsrörelselagen (1982:713), FRL.
Skälen för regeringens förslag: Bortsett från den tillfälliga förvalt-
ningen skall premiepensionssystemet ekonomiskt vara ett slutet system i
samma bemärkelse som ett ömsesidigt försäkringsbolag är det. Några
tillskott av statliga medel skall inte vara möjliga, och inga medel skall tas
ut annat än för ändamål som hänger samman med försäkringsverksam-
heten. Detta medför att beräkningen av utgående förmåner m.m. måste
ske med samma precision som i ett försäkringsbolag och att verksam-
heten allmänt sett måste bedrivas enligt vedertagna försäkringsmässiga
principer. Det framstår därför som naturligt att stora delar av det re-
gelverk som enligt FRL gäller för försäkringsbolagens verksamhet också
skall gälla för försäkringsverksamheten i premiepensionssystemet.
Regeringen föreslår alltså att delar av FRL görs tillämpliga på Pre-
miepensionsmyndighetens verksamhet. Det är främst reglerna i 7 kap.
FRL som är av intresse. Regeringen tar i det följande kortfattat upp några
av de försäkringstekniska huvudfrågorna. På några punkter föranleder
remissinstansernas synpunkter förtydliganden om tillämpningen av
FRL:s regler.
I 7 kap. 1 och 2 §§ FRL finns bestämmelser om beräkning av ett för-
säkringsbolags försäkringstekniska avsättningar. Avsättningarna skall
433
motsvara det belopp som behövs för att bolaget vid varje tidpunkt skall
kunna uppfylla sina åtaganden mot de försäkrade, däribland bolagets
ansvarighet för löpande försäkringar (premiereserven). Om premiepen-
sionssystemet skall kunna vara ett slutet ekonomiskt system på det sätt
som angetts tidigare, måste försäkringstekniska avsättningar av detta slag
göras också i myndighetens verksamhet. Dessa bestämmelser för för-
säkringsbolag bör alltså göras tillämpliga även för Premiepensionsmyn-
digheten.
Reglerna i FRL om dessa avsättningar och sättet att täcka avsätt-
ningarna med tillgångar är centrala för det skydd som försäkringsrörel-
sereglema ger en försäkringstagare. För försäkringsbolagen finns också
regler om en särskild kapitalbuffert i bolagets kapitalbas. Flera remiss-
instanser har efterlyst motsvarande solvensregler för Premiepen-
sionsmyndigheten. De har pekat på att premiepensionssystemet skall vara
ett slutet system utan tillskott från staten.
Regeringen delar utredningens bedömning att reglerna om livför-
säkringsbolagens kapitalbas inte skall vara tillämpliga för Premiepen-
sionsmyndigheten. På samma sätt som de privata livförsäkringsbolagen
kommer myndigheten efter en period att ha byggt upp ett överskott som
fungerar som kapitalbuffert. Det hänger samman med att de försäkrings-
tekniska beräkningarna görs med försiktighet. Om ett underskott likafullt
skulle uppstå skall myndigheten täcka detta med kredit hos Riks-
gäldskontoret. En sådan kredit undanröjer behovet av de solvensregler
som gäller för livförsäkringsbolagen.
Bestämmelserna i 3-8 a §§ samma lag om försäkringstekniska grunder
bör gälla för myndighetens verksamhet. Enligt 4 § skall grunderna avse
att trygga bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna
försäkringsavtal och att meddela försäkringar till en kostnad som är
skälig med hänsyn till försäkringens art. Grunderna innehåller an-
taganden om dödlighet och andra riskmått, om räntefot och om drifts-
kostnader. Enligt 5 § gäller att dessa antaganden skall väljas så att de vart
för sig kan anses betryggande. En sådan princip måste gälla också för
premiepensionssystemet.
De viktigaste grunderna är de som avser beräkning av försäkrings-
premier och premiereserv. Grunder i dessa ämnen kommer att behövas
också i Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det blir visserligen
inte aktuellt att beräkna premier, eftersom dessa - sett ur myndighetens
synvinkel - är givna och inte går att påverka. De formler som ingår i
premiegrunder kan emellertid lika väl användas för att beräkna hur stora
pensionsförmåner en viss premie skall berättiga till. Att premiereserv-
grunder, som används för att bestämma försäkringsgivarens beräknade
skulder till de försäkrade, också behövs är uppenbart.
Regeln i 4 § att grunderna skall ”avse att trygga bolagets förmåga ... att
meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till för-
säkringens art” är ett uttryck för den s.k. skälighetsprincipen, en av de
mest betydelsefulla principerna i försäkringsrörelselagstiftningen. När
principen infördes, innebar den ett krav på att kostnaden för en försäkring
skall vara skälig i förhållande till de tjänster som försäkringen innebär för
försäkringstagaren (premie- och kostnadsskälighet). Kostnaden för för-
säkringen skall bl.a. motsvara den övertagna risken, och omkostnader
Prop. 1997/98:151
434
skall fördelas på ett rimligt sätt mellan försäkringstagarna. Vidare skall Prop. 1997/98:151
verksamheten bedrivas effektivt och försäkringsbolaget hålla nere
administrationskostnaderna. Kravet på premie- och kostnadsskälighet har
också ansetts avse relationen mellan olika försäkringstagare och
försäkringstagargrupper inom ett kollektiv; bl.a. skall fördelningen av
återbäringen i största möjliga utsträckning grundas på de enskilda för-
säkringarnas bidrag till bolagets samlade överskott (den s.k. kontribu-
tionsmetoden). Skälighetsprincipen har också ansetts ställa krav på andra
villkor än premien (villkorsskälighef) och på skaderegleringen
(skaderegleringsskälighef).
Försäkringsutredningen, vars förslag till en reformering av för-
säkringsrörelselagstiftningen för närvarande bereds inom Regerings-
kansliet, har föreslagit att skälighetsprincipen skall utmönstras ur FRL
(betänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3, SOU 1995:87). Såvitt
gäller premie- och kostnadsskäligheten anför utredningen att principen i
grunden innebär en prisreglering samt att önskemålen om att försäkrings-
skydd skall tillhandahållas till rimliga priser och försäkringsbolagens
verksamhet bedrivas kostnadseffektivt tillgodoses bättre genom en väl
fungerande konkurrens och höga informationskrav i kombination med
större frihet i fråga om produktutformning och prissättning. Frågor om
villkorsskälighet och skaderegleringsskälighet bör enligt Försäkrings-
utredningens mening lösas i den civilrättsliga lagstiftningen, inte i rörel-
selagstiftningen.
Principen om premie- och kostnadsskälighet har under lång tid haft ett
avgörande inflytande på utformningen av regler om framför allt livför-
säkring. Det gäller både lagstiftningen och försäkringsbolagens interna
regler. Man torde kunna räkna med att principen i långa stycken uttrycker
en i försäkringsbolagen fast etablerad uppfattning om hur verksamheten
bör bedrivas.
Premie- och kostnadskäligheten utgör alltså en betydelsefull del av det
som kallas försäkringsmässiga principer. Detta förhållande skulle inte
ändras av att skälighetsprincipen togs bort ur FRL, bl.a. därför att de skäl
som kan motivera borttagandet inte har någon relevans när det gäller
Premiepensionsmyndighetens verksamhet; myndigheten kommer att ha
monopol på verksamheten, och produktutformningen är i allt väsentligt
bestämd i lag. Principen om premie- och kostnadsskälighet bör alltså vara
vägledande för myndighetens verksamhet, även om Försäkrings-
utredningens förslag genomförs. Försäkringsförbundet har pekat på att en
motsättning kan uppkomma mellan de försäkringstekniska grunderna och
de särskilda reglerna om avgiftsuttag för Premiepensionsmyndighetens
kostnader. Med anledning av denna frågeställning vill regeringen
framhålla att särskilda bestämmelser om avgiftsuttag o.d. i pre-
miepensionsregleringen tar över den allmänna försäkringsrörelsereg-
leringen som således endast gäller i tillämpliga delar. Nivå och metodik
för uttag av myndighetens kostnader regleras således även utanför de
försäkringstekniska grunderna.
I 7 kap. 9-11 §§ FRL finns regler om vilka slag av tillgångar ett för-
säkringsbolag får använda för att täcka sina försäkringstekniska
avsättningar (s.k. skuldtäckning); det är alltså fråga om den praktiska
fortsättningen av bestämmelserna i 1 §. Enligt den centrala bestämmelsen
435
i 9 § gäller att tillgångarna skall placeras på sådant sätt att en lämplig
riskspridning uppnås samt så att bolagets betalningsberedskap är till-
fredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. Som ett kom-
plement till de allmänna reglerna ställs det upp relativt detaljerade
bestämmelser om hur stora andelar av det belopp som skall skuldtäckas
som får vara placerade i olika slag av tillgångar och hur mycket av be-
loppet som får vara placerat i t.ex. värdepapper från en och samma emit-
tent. Placeringsregler av detta slag måste finnas också för Premiepen-
sionsmyndighetens verksamhet. Frågan avser i första hand de medel som
överförs till myndighetens förvaltning när pensionssparare väljer att gå
över till traditionell livränteförsäkring. För tillgodohavanden i värde-
pappersfonder skall den enskilde stå den finansiella risken på samma sätt
som gäller för privat fondförsäkring. Skuldtäckning hos Premiepen-
sionsmyndigheten blir därför inte aktuell i denna del.
Det framstår som ändamålsenligt att de allmänna principer som anges i
7 kap. 9 § FRL och de mer tekniska detaljreglema följs. Hela detta re-
gelkomplex bör därför göras tillämpligt för myndighetens verksamhet.
Detsamma gäller bestämmelserna i 17 b § FRL som begränsar an-
vändningen av optioner och terminer och liknande finansiella instrument.
I 7 kap. 17 § FRL finns bestämmelser som begränsar ett försäk-
ringsbolags ägande i andra svenska eller utländska aktiebolag än
försäkringsbolag m.m. till högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier.
Bestämmelserna har setts som ett komplement till förbudet i 1 kap. 3 §
FRL för försäkringsbolag att driva annan rörelse, och de har också avsetts
fylla funktionen att förhindra att försäkringsbolagen blir en alltför
dominerande maktfaktor i den svenska ekonomin; bestämmelserna har
alltså en annan karaktär än övriga placeringsbestämmelser i kapitlet.
Bestämmelserna är också omstridda; det har bl.a. hävdats att de strider
mot EG-rätten, och Försäkringsutredningen har föreslagit att de skall
upphävas.
Något förbud för Premiepensionsmyndigheten att driva annan rörelse,
eller bestämmelser som indirekt har det syftet, behövs inte.
För andra finansiella företag finns också tak för förvärv av aktier i ett
enskilt bolag. Liknande gränser finns för de fondstyrelser inom Allmänna
pensionsfonden (AP-fonden) som förvaltar aktier. Enligt 37 § lagen
(1983:1092) med reglemente för AP-fonden gäller för var och en av
fjärde och femte fondstyrelserna att de inte får förvärva så många vid en
svensk eller utländsk börs eller liknande marknadsplats noterade aktier i
ett svenskt aktiebolag att dessa uppgår till mer än 10 % av samtliga aktier
i bolaget eller, om aktierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna
uppgår till mer än 10 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
Restriktionerna för en investering i ett och samma bolag skall bl.a. ses
mot bakgrund av att Premiepensionsmyndigheten kommer att förvalta ett
mycket stort kapital. Omfattningen av denna investeringsbegränsning kan
diskuteras. Övervägande skäl talar för att utnyttja samma procentgräns
som gäller för privata försäkringsbolag och andra finansiella företag. Det
innebär att Premiepensionsmyndigheten inte får äga större andel av ak-
tierna i ett noterat svenskt aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om
högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
Prop. 1997/98:151
436
Som nyss angetts skall enligt FRL antagandena om dödlighet m.m.
väljas så att de vart och ett för sig kan anses betryggande. Under normala
förhållanden medför detta att det fortlöpande uppstår överskott i verk-
samheten, genom att utgående förmåner bestäms till lägre belopp än som
hade varit möjligt med fullständig kunskap om framtiden. Precis som i ett
livförsäkringsbolag bör detta överskott i premiepensionssystemet tillföras
de enskilda. Detta är särskilt viktigt för dem som har valt livränta med
garanterade belopp, eftersom det i dessa fall är myndigheten som har
hand om kapitalförvaltningen som normalt är den viktigaste källan till
återbäring. På denna punkt krävs det en uttrycklig bestämmelse i den
föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension. För försäkrings-
bolagens del framgår nämligen den s.k. ömsesidighetsprincipen bara av
det nuvarande förbudet i 12 kap. 2 § FRL för livförsäkringsbolag att dela
ut vinst till aktieägare eller garanter.
Försäkringsutredningen har föreslagit att också utdelningsförbudet vid
livförsäkring skall upphävas. Något förenklat kan sägas att skälen är i
huvudsak desamma som när det gäller skälighetsprincipen. En sådan
lagändring skulle emellertid inte ha någon betydelse för Premiepensions-
myndighetens verksamhet, som närmast kan jämställas med den som
bedrivs av ömsesidiga försäkringsbolag. Någon ”vinstutdelning” från
premiepensionssystemet skall alltså inte förekomma.
De överskott som kan uppkomma bör alltså tillföras de enskilda. Man
kan dock inte räkna med att några större överskott skall kunna delas ut
under de första verksamhetsåren.
När utdelningsbara överskottsmedel, efter en tid av konsolidering,
finns tillgängliga bör dessa fördelas i form av återbäring enligt sedvanliga
aktuariella principer. Som nyss angetts innebär det att överskottet så långt
som möjligt fördelas mellan de enskilda i förhållande till i vilken
utsträckning de medel som har betalats in för deras räkning har bidragit
till att skapa överskottet. För dem som har avlidit och vilkas pensions-
anspråk redan har slutreglerats sker inte någon tilldelning av återbäring.
Beräkning av återbäring bör ske på ett sätt som förenklar administra-
tion och information. En årlig beräkning kan, som försäkringsbranschen
framhållit, vara lämplig.
En särskild fråga är i vilken takt de utdelningsbara medlen skall tas i
anspråk. Om alla utdelningsbara medel delas ut varje år, kommer åter-
bäringen att variera från år till år. Därmed varierar även pensionernas
totalbelopp, även i de fall det finns ett garanterat belopp i botten. Inom
privat försäkring strävar bolagen efter att med hjälp av s.k. prognos-
grunder i så stor utsträckning som möjligt fördela återbäringen jämnt
över tiden, så att pensionernas belopp normalt inte behöver sänkas sådana
år då återbäringskapaciteten är lägre än vanligt. Regeringen föreslår att
en sådan ordning skall gälla även i premiepensionssystemet.
Regeringen går härefter över till frågan om det behövs några riktlinjer
för hanteringen av arvsvinster. Med arvsvinster avses de värden som
frigörs när en försäkrad avlider medan det ännu finns medel kvar på hans
premiepensionskonto. Försäkring är riskutjämning, och det ligger i för-
säkringens natur att de medel som frigörs på detta sätt tillförs övriga för-
säkrade i samma kollektiv och, i fråga om ålderspension, används för att
finansiera utbetalningarna till dem som lever länge.
Prop. 1997/98:151
437
Som regel beräknas och beaktas arvsvinsten redan när en försäkring Prop. 1997/98:151
tecknas, dvs. grundat på prognoser om hur dödligheten i kollektivet
kommer att utveckla sig under försäkringsperioden. Det som beräknas är,
tekniskt sett, värdet för övriga försäkrade av möjligheten att en viss en-
skild avlider. Samma värde tilldelas den personen i teknisk mening som
prognosticerad arvsvinst; härigenom uppnås balans mellan det värde den
enskilde får och det värde han tillför kollektivet. Den vars död skulle in-
nebära att ett stort belopp tillfördes övriga försäkrade får alltså en stor
tilldelning av arvsvinst. På samma sätt får den som på grund av hög ålder
löper stor statistisk risk att avlida under perioden en högre tilldelning av
arvs vinst än den som är ung.
I ett fondförsäkringssystem används arvsvinstema för inköp av fond-
andelar åt den försäkrade. Om det i efterhand visar sig att arvsvinsten
blivit större än som antagits i prognoserna, sker ytterligare tilldelning
som används på samma sätt. Det blir här dock oftast fråga om relativt
blygsamma belopp, som normalt ingår i det överskott som ligger till
grund för beräkningen av återbäring.
Som framgår av denna beskrivning är arvsvinsthanteringen en viktig
del i livförsäkringstekniken, och enligt regeringens mening bör arvsvin-
stema hanteras på samma sätt i premiepensionssystemet som i annan
livförsäkring. Om arvsvinstema skall fördelas delvis i förskott eller helt
och hållet i efterskott är närmast en teknisk fråga och beror främst av hur
pass säkra prognoserna bedöms vara. Eftersom premiepensionssystemet
skall omfatta ett mycket stort kollektiv, bör det vara möjligt att redan från
början fördela arvsvinstema i förskott. Några särbestämmelser om
hanteringen av arvsvinster behövs alltså inte vid sidan av den allmänna
regeln att myndighetens verksamhet skall drivas enligt försäkrings-
mässiga principer.
I Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall komplicerade för-
säkringstekniska beräkningar göras. Myndigheten bör därför ha en an-
svarig aktuarie som uppfyller de behörighetskrav som gäller för aktuarien
i ett livförsäkringsbolag. Regeringen föreslår att bestämmelserna i 8 kap.
18 § FRL, som behandlar dessa frågor, görs tillämpliga för myndigheten.
I övrigt bör inte frågor om ledningen i Premiepensionsmyndigheten re-
gleras med stöd av FRL. I stället skall på vanligt sätt en instruktion be-
slutas för myndigheten. Där kan t.ex. anges att beslut om antagande och
ändring av försäkringstekniska grunder skall fattas av myndighetens
styrelse.
Regeringen föreslår alltså att stora delar av rörelsereglema i FRL skall
tillämpas i premiepensionssystemet. Med tanke på sådana fall där det kan
vara svårbedömt om eller hur en viss bestämmelse bör tillämpas för
myndigheten eller där det visar sig att någon bestämmelse är opraktisk
eller olämplig bör det införas en möjlighet för regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer att ge dispens från bestämmelserna.
438
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Premiepensionsmyndigheten skall upprätta års-
redovisning enligt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Re-
geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
undantag från dessa bestämmelser. Den närmare omfattningen av den
statliga redovisningen och revisionen övervägs ytterligare.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens såvitt gäller
krav på årsredovisning enligt de regler som tillämpas av försäkrings-
bolag.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket (RRV) finner det förvånande
att utredningen föreslår en begränsad revision av Premiepensionsmyn-
digheten och ser inga skäl till en sådan ordning. RRV anser att redovis-
ningsplanen för Premiepensionsmyndigheten bör ordnas så att myndig-
heten kan uppfylla de krav som är nödvändiga utifrån statens koncern-
intresse och samtidigt möjliggör kontroll utifrån försäkringsrörelsepers-
pektivet. Enligt RRV är en fortlöpande revision av myndighetens kost-
nadsutveckling i form av en s.k. effektivitetsrevision att se som ett sär-
skilt uppdrag från regeringen som skall finansieras i särskild ordning.
Skälen för regeringens förslag: Premiepensionsmyndigheten kommer
att förvalta ett betydande kapital. Myndighetens verksamhet skall inte
finansieras genom anslag beslutade av riksdagen. I stället skall kostna-
derna för verksamheten tas ut genom avgifter inom ramen för premie-
pensionssystemet. Dessa förhållanden ställer stora krav på en genom-
lysning och kostnadskontroll av verksamheten. En viktig förutsättning för
denna kontroll ges genom att verksamheten drivs i myndighetsform med
krav på offentlighet.
Vid sidan av statlig redovisning aktualiseras även de redovisnings-
regler som gäller för försäkringsföretag.
Regeringen har föreslagit att de viktigaste rörelsereglema i FRL skall
gälla för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. En av förutsättning-
arna för att tillämpningen av dessa regler skall bli meningsfull är att
myndighetens redovisning utformas på ett sådant sätt att följsamheten till
rörelsereglema kan kontrolleras. Myndigheten bör därför åläggas att upp-
rätta årsredovisning enligt de särskilda regler som gäller för livförsäk-
ringsbolag enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-
företag. Genom att den lagen till stor del består av hänvisningar till den
allmänna årsredovisningslagen (1995:1554), blir också sistnämnda lag i
stor utsträckning tillämplig för Premiepensionsmyndigheten.
En sådan redovisning är till stor del nödvändig för att myndighetens
ledning skall kunna bedöma verksamhetens resultat och ställning. Redo-
visningen behövs också för tillsynen och, inte minst, för att statsmakterna
och de enskilda skall kunna bilda sig en uppfattning om hur verksam-
heten sköts.
Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag behöver endast delvis
göras tillämplig för myndigheten. Det är, som utredningen anfört, inte
ändamålsenligt att i lagtext avgränsa hänvisningen till bara det som är
direkt tillämpligt. Det skulle bara göra lagtexten svåröverskådlig. I stället
439
bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna
föreskriva undantag även från bestämmelserna i årsredovisningslagen.
Bl.a. kan det behöva göras anpassningar i fråga om bestämmelser som
förutsätter att förhållandet mellan försäkringsföretaget och de enskilda
vilar på ett försäkringsavtal.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall utse
två revisorer som skall granska årsredovisningen m.m. och förvaltningen
av försäkringsrörelsen. Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser till
regeringen.
Premiepensionsmyndigheten är också skyldig att följa det statliga
regelsystemet för redovisning och kapitalförvaltning.
De grundläggande principerna för statens redovisning finns i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten. För myndigheter under regeringen finns
bestämmelser om löpande bokföring och årsbokslut m.m. i bokförings-
förordningen (1979:1212). Bestämmelser om årsredovisning, delårsrap-
porter och budgetunderlag m.m. finns i förordningen (1996:882) om
myndigheters årsredovisning m.m. Myndigheters ekonomiska förvaltning
regleras dessutom av bl.a. avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalför-
sörjningsförordningen (1996:1188).
Den statliga redovisningen för myndigheter skiljer sig på flera punkter
från redovisningen för försäkringsföretag. Det innebär att Premiepen-
sionsmyndigheten kommer att omfattas av två delvis parallella regel-
system för redovisning och ekonomisk förvaltning. Det kan samtidigt
konstateras att det finns ett behov av revision utförd med hänsyn till sta-
tens behov av kostnadskontroll o.d. samt behov av rapportering för den
samlade statliga redovisningen.
Mot denna bakgrund gav regeringen den 13 november 1997 RRV i
uppdrag att undersöka och redovisa vilka bestämmelser i det statliga re-
gelsystemet för redovisning och ekonomisk förvaltning som är nödvän-
diga i fråga om Premiepensionsmyndigheten och som därför inte kan bli
föremål för undantag. Uppdraget har redovisats den 24 februari 1998
(RRV:15).
Det står klart att det i hög grad är angeläget med en kontroll av myn-
dighetens kostnader. Effektiva verktyg för kontroll av kostnadsutveck-
lingen hos myndigheten måste skapas. Myndighetens verksamhet skall
inte finansieras med anslag och blir därför inte föremål för den prövning
av regering och riksdag som budgetprocessen annars innebär. Eftersom
försäkringen för premiepension är obligatorisk för de enskilda, kan inte
heller dessa reagera effektivt mot ett alltför högt kostnadsläge. På samma
sätt som gäller för annan statlig verksamhet som helt finansieras med
avgifter utanför statsbudgeten skall regeringen kontrollera Premie-
pensionsmyndighetens budget och följa upp verksamheten genom åter-
rapporteringskrav m.m. Jämförelser skall göras med liknande
verksamheter i fråga om kostnader o.d. Föreskrifter om myndighetens
avgiftsuttag bör lämnas av regeringen (se nästa avsnitt).
Det är också angeläget att RRV fortlöpande granskar utvecklingen av
myndighetens organisation och verksamhet. En sådan granskning kan ske
genom s.k. effektivitetsrevision. Även de externa revisorerna för försäk-
ringsverksamheten skall uppmärksamma dessa frågor, men tyngdpunkten
i deras arbete kommer naturligen att ligga mer på redovisningssidan.
Prop. 1997/98:151
440
De närmare formerna för den statliga redovisningen och revisionen bör Prop. 1997/98:151
övervägas ytterligare med sikte på en effektiv kostnadskontroll.
Kostnadsfrågorna behandlas närmare i nästa avsnitt.
Regeringens förslag: Kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens
verksamhet skall finansieras genom avgifter från de försäkrade.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag i
fråga om självfinansieringen.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig om kost-
naderna för myndigheten anser vissa - bl. a. Riksrevisionsverket (RRV),
Svenska Aktuarieföreningen och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)
- att avgifterna för de försäkrade borde vara fasta i stället för i form av ett
procentuellt avdrag. Svenska Aktuarieföreningen tillägger emellertid att
omsorgen om personer med lågt intjänande gör att kostnaderna i stället
bör tas ut dels som en procentuell del av kapitalet, dels som en
procentuell del av premien (nyteckningen). Statskontoret anser att det
behövs en minimiavgift. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att en
anslagsfinansiering av myndighetens kostnader borde studeras närmare
eftersom en sådan finansiering skulle betyda att kostnaderna fördelas
jämnare över alla befolkningsgrupper. Flera remissinstanser påpekar att
myndighetens initialkostnader för uppbyggnad av organisation och sys-
temuppbyggnad blir höga och att dessa kostnader måste spridas över flera
år för att inte drabba första generationen försäkrade inom pre-
miepensionssystemet alltför hårt. Vidare påpekar många att den upp-
skattade kostnaden för myndighetens verksamhet är så betydande att den
borde föranleda närmare analys av omfattningen av myndighetens verk-
samhet.
Skälen för regeringens förslag: Premiepensionssystemet bör, som
utredningen föreslagit, vara självfinansierat på samma sätt som ett för-
säkringsbolags verksamhet är det. Premiepensionsmyndighetens kost-
nader för verksamheten bör alltså finansieras genom avgifter från de för-
säkrade. Eftersom Premiepensionsmyndighetens kostnader för verksam-
heten skall finansieras genom avgifter från de enskilda, skall verksam-
heten inte redovisas i statsbudgeten.
Enligt utredningens förslag skall kostnaderna fördelas mellan pen-
sionssparama genom ett procentuellt avdrag, som beräknas på behåll-
ningen på varje pensionssparares premiepensionskonto efter tillägg av det
aktuella årets pensionsrätt jämte avkastningen från den tillfälliga förvalt-
ningen. Förslaget innebär alltså att myndighetens kostnader tas ut i sär-
skild ordning och därmed inte påverkar beräkningen av återbäring.
Utredningen föreslår också att Premiepensionsmyndigheten själv skall
bestämma tidpunkt för avgiftsuttaget och avgifternas storlek.
Kostnaderna bärs enligt utredningens modell av pensionssparama ge-
mensamt. Utredningen gör dock undantag för den som byter fond och
den som har börjat ta ut sin pension och sedan vill återkalla uttaget eller
441
ändra den andel av pensionen som tas ut. Den enskilde bör själv bära
kostnaderna för dessa åtgärder.
Från remissinstansernas sida har olika förslag till modifieringar i
utredningens avgiftsmodell lagts fram. Regeringen kan för sin del kon-
statera att ett avgiftsuttag på det sätt utredningen anger är en enkel och
lättfattlig modell. Å andra sidan kan det som några remissinstanser fram-
hållit finnas skäl att pröva mer flexibla former för avgiftsuttag som också
i högre grad tar fasta på de åtgärder som förorsakar kostnader för myn-
digheten. Största flexibilitet uppnås självfallet om det helt överlämnas åt
myndigheten själv att bestämma avgifternas storlek och fördelning.
Intresset av kostnadskontroll talar dock starkt mot en sådan lösning.
Önskemålet om kostnadskontroll tillgodoses bäst med en ordning där
regeringen i förordning fastställer normer för avgiftsuttaget. Det ger
också utrymme för en ytterligare analys kring en förfining av avgifterna.
Regeringen föreslår därför en reglering som anger att regeringen skall
besluta om föreskrifter för avgiftsuttaget.
Även i övrigt bör regeringen ägna kostnadskontrollen stor uppmärk-
samhet i direktiven för verksamheten och uppföljningen av den. I närmast
föregående avsnitt har också anmärkts att RRV bör utnyttjas i kontrollen.
Stor vikt skall läggas vid en utjämning över tiden av de kostnader som
uppkommer i början när myndigheten och systemet byggs upp.
I samband med att Premiepensionsmyndigheten inrättas kommer myn-
digheten att behöva göra investeringar av olika slag. Regeringen får be-
sluta att dessa investeringar skall finansieras med lån och krediter hos
Riksgäldskontoret (se 20 och 21 §§ lagen [1996:1059] om statsbudgeten).
Övervältringen på de enskildas premiepensionskonton kan på så sätt ske
gradvis. Det kan också finnas ett behov av krediter hos Riksgäldskontoret
under den löpande verksamheten. En sådan kredit kan t.ex. behövas för
att myndigheten skall kunna hålla ett ”handelslager” med värdepapper.
Myndigheten bör, efter regeringens medgivande, även ges tillfälle att
under år 1999 dra av sina kostnader från avkastningen på äldre avgifts-
medel.
Enligt regeringens bedömning är risken mycket liten för att Pre-
miepensionsmyndighetens tillgångar vid någon tidpunkt inte skall räcka
för att tillgodose de enskildas pensionskrav. Myndighetens antaganden
om dödlighet m.m. skall väljas så att de vart för sig kan anses be-
tryggande. Risken för snabba och svårkontrollerade svängningar i rörel-
seresultatet är också väsentligt mycket mindre för en rörelse som avser
livsfallsförsäkring än för andra typer av försäkringsrörelse. I den mån det
över huvud taget föreligger en risk för att myndigheten inte skall kunna
betala ut de pensionsförmåner som de enskilda har rätt till, får den antas
vara störst i början, innan erforderliga buffertfonder byggts upp. I en
sådan situation har regeringen, som tidigare sagts, möjlighet att besluta
om kredit hos Riksgäldskontoret.
Prop. 1997/98:151
442
Regeringens förslag: Premiepensionsmyndigheten skall ledas av en
styrelse med fullt ansvar inför regeringen. Det praktiska hanterandet
av livräntor får läggas ut på utomstående uppdragstagare.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig instämmer i
utredningens förslag. Statskontoret framhåller att stor hänsyn bör tas till
eventuella mål- och intressekonflikter mellan Premiepensionsmyn-
dighetens olika uppgifter vid utformningen av myndighetens inre organi-
sation. Finansinspektionen biträder förslaget att myndigheten där så är
möjligt anlitar utomstående för skötseln av vissa funktioner. Inspektionen
erinrar om att detta inte får innebära att styrelsens ansvar för kontroll och
ledning försvagas eller att styrelsens ansvar inför de försäkrade blir
mindre tydligt.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av beskrivningen av
försäkringsverksamheten i premiepensionssystemet kommer Premiepen-
sionsmyndigheten att bedriva en verksamhet som liknar den som bedrivs
av privata försäkringsbolag. Tillhandahållandet av den traditionella
livränteförsäkringen innebär ett stort finansiellt ansvar för myndigheten.
Mot denna bakgrund anser regeringen att den ledningsform som bör väl-
jas för myndigheten är styrelse med fullt ansvar för verksamheten inför
regeringen (jfr bet. I995/96:KU1). I styrelsen bör ingå personer med god
kunskap om och bred erfarenhet av socialförsäkring, privat livförsäkring
och de finansiella marknaderna. I styrelsen bör också finnas företrädare
för allmänintresset.
Enligt regeringens mening bör Premiepensionsmyndigheten vara en
liten organisation med hög kompetens. Det bör inte krävas att myndig-
heten bygger upp egna resurser på alla verksamhetsområden. Premiepen-
sionsmyndigheten bör ha möjlighet att i stället anlita organ utanför myn-
digheten för skötseln av olika funktioner, när myndigheten bedömer att
detta blir billigare och effektivare. På grund av regeringsformen gäller
dock den begränsningen att myndigheten inte utan stöd av lag kan över-
lämna en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till
utomstående (se 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen). Såvitt re-
geringen kan bedöma innefattar de uppgifter där överlämnade kan bli
aktuellt inte myndighetsutövning. På en punkt vill regeringen direkt
förorda att verksamheten läggs ut på utomstående uppdragstagare.
Premiepensionsmyndigheten skall tillhandahålla en livränteförsäkring
av traditionellt slag till dem som har blivit pensionärer. Denna funktion
skall finnas klar redan år 2001.
För att minska kostnaderna i premiepensionssystemet och inte minst
för att underlätta myndighetens uppbyggnad är det lämpligt att Premie-
pensionsmyndigheten i vart fall under ett initialskede anlitar utomstående
för skötseln av livränteförsäkringen. Även med en sådan ordning är
myndigheten i formell mening försäkringsgivare.
Skötseln av försäkringsfunktionen och den kapitalförvaltning som hör
till denna funktion bör läggas ut på uppdragstagare efter en upphandling
Prop. 1997/98:151
443
under konkurrens. Syftet med utläggningen av verksamheten är att er- Prop. 1997/98:151
hålla kostnadsbesparingar för premiepensionssystemet. En sådan verk-
samhet hos utomstående kräver dock att följande förutsättningar är upp-
fyllda.
Även med en utläggning av funktioner till utomstående uppdragstagare
skall myndigheten ha egen expertis som kan bedöma om uppdragstagaren
eller uppdragstagarna sköter sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.
Uppdraget skall regleras i avtal som kan avslutas från Premiepen-
sionsmyndighetens sida utan längre uppsägningstid. Myndigheten be-
stämmer omfattningen av uppdraget och innehållet i avtalet kan därför
variera. Det skall säkerställas att inte kostnader av betydelse eller stör-
ningar i försäkringsverksamheten uppstår om uppdraget upphör. Upp-
draget får inte försvåra Finansinspektionens tillsyn. Detsamma gäller
självfallet Riksförsäkringsverkets tillsyn.
En sådan uppdragsverksamhet kan också bli aktuell i andra fall t.ex.
när det gäller utarbetandet av information och i fråga om ADB-driften.
De förutsättningar för uppdragslämnandet som angetts i fråga om liv-
räntan gäller också i dessa fall. Ett nära samråd med Finansinspektionen
och Riksförsäkringsverket är alltså nödvändigt.
Närmare föreskrifter om Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall fastställas i instruktionen för myndigheten.
Regeringens förslag: Premiepensionsmyndigheten skall stå under
tillsyn av Riksförsäkringsverket och Finansinspektionen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) föreslår att verket
blir chefsmyndighet över Premiepensionsmyndigheten och ges ett samlat
ansvar för information om hela det allmänna pensionssystemet, för ut-
betalning av premiepension och för IT-stöd. RFV delar utredningens
mening om delad tillsyn mellan verket och Finansinspektionen, varvid
inspektionen skall ha tillsyn över den försäkringsmässiga delen av myn-
dighetens verksamhet. RFV anser att eftersom premiepensionen är en del
av den allmänna pensionen och därmed en del av socialförsäkringen bör
IT-stödet för premiepensionen ingå i socialförsäkringssystemets gemen-
samma IT-system. Premiepensionsmyndigheten skulle alltså använda IT-
systemet på motsvarande sätt som en försäkringskassa, dvs. med RFV
som systemägare. Finansinspektionen avstyrker att Premiepensionsmyn-
digheten ställs under inspektionens tillsyn. Som skäl för detta anförs
främst att det tänkta regelverket inte kan fungera på samma vis när det
gäller en statlig myndighet som ifråga om försäkringsbolag. Delad tillsyn
förutsätter, enligt inspektionens och Statskontorets mening, i vart fall att
det uttryckligen slås fast, i lagtext eller förarbeten, vad RFV:s respektive
inspektionens tillsyn skall omfatta. Riksrevisionsverket (RRV) menar att
lagtextens uttryck ”verka för att bestämmelserna ... tillämpas likformigt
och rättvist” är för vagt för att kunna anses som ett tillsynsmandat.
444
Skälen för regeringens förslag: Premiepensionsmyndigheten blir en
del av socialförsäkringsadministrationen och det är naturligt att dess
verksamhet står under tillsyn av RFV. Tillsynen bör avse att bestäm-
melserna om premiepension tillämpas på ett likformigt och rättvist sätt i
förhållande till de enskilda. Motsvarande uppgift har RFV också gente-
mot de allmänna försäkringskassorna. Regeringen anser inte att det i lag-
form krävs ytterligare förtydligande av tillsynsansvaret för RFV.
RFV:s tillsyn över Premiepensionsmyndigheten omfattar de delar som
ligger vid sidan av kapitalförvaltningen och den försäkringstekniska
verksamheten. Som nämns i avsnitt 35 om information skall RFV dess-
utom ha huvudansvaret för samordningen av informationen till de en-
skilda.
RFV ansvarar för ekonomistyrningen av hela den nuvarande socialför-
säkringsadministrationen och ansvarar som systemägare för de centrala
ADB-systemen, vilket innebär att verket skall ställa krav på och utveckla
dessa system så att de överensstämmer med regelverket. RFV har också, i
egenskap av ansvarig systemägare, fått ett särskilt ansvar för det om-
fattande vidareutvecklingsarbetet beträffande socialförsäkringens IT-
verksamhet (prop. 1997/98:41 s. 98 f.).
Under våren 1997 uppdrog regeringen åt Statskontoret att bidra med
underlag inför regeringens överväganden i de angivna frågorna. Upp-
draget redovisas i promemorian 1997-09-23 Organisation och styrning av
IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet (dnr 242/97-5).
Det är inte möjligt att nu avgöra hur ADB-verksamheten i premiepen-
sionssystemet skall vara organiserad. Premiepensionsmyndigheten har
ansvaret för ADB-systemet inom sitt område. Uppbyggnaden av ett
sådant system kräver ett långtgående samarbete mellan Premiepen-
sionsmyndigheten och RFV. Vid arbetsfördelningen dem emellan skall
stor vikt läggas vid en effektiv samverkan mellan de olika socialför-
säkringsorganen. Självfallet bör möjligheten att utnyttja befintliga ad-
ministrativa resurser och rutiner inom socialförsäkringsområdet beaktas
när Premiepensionsmyndigheten byggs upp. Denna myndighet och
övriga socialförsäkringsorgan skall samarbeta på ett sådant sätt att sys-
temet för den inkomstgrundade ålderspensionen fungerar effektivt och till
en låg kostnad samtidigt som en hög kvalitet på informationen till de
enskilda upprätthålls.
Bl.a. när det gäller information och utbetalning av pension från de
olika delarna i det reformerade ålderspensionssystemet kan det komma
att behövas verkställighetsföreskrifter som närmare reglerar samord-
ningen mellan olika organ. Regeringen kan i instruktionen för RFV
överlåta åt verket att meddela sådana föreskrifter för Premiepen-
sionsmyndigheten. I de delar sådana föreskrifter lämnas kan RFV sägas
få en funktion som chefsmyndighet för Premiepensionsmyndigheten.
RFV bör vidare ha rätt att - på motsvarande sätt som gäller i verkets
förhållande till försäkringskassorna - överklaga Premiepensionsmyn-
dighetens beslut och att överta rollen som företrädare för staten om en
enskild överklagar myndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol.
Dessförinnan är Premiepensionsmyndigheten part i ärenden om pre-
miepension.
Prop. 1997/98:151
445
När det gäller de mer försäkringstekniska sidorna av Premiepensions- Prop. 1997/98:151
myndighetens verksamhet har regeringen, som framgått, föreslagit att
verksamheten skall drivas enligt försäkringsmässiga principer och att
huvuddelen av de rörelseregler som gäller för försäkringsbolag också
skall gälla för myndigheten. I den utsträckning de enskilda låter sina till-
godohavanden ligga kvar i värdepappersfonder efter pensioneringen,
kommer myndigheten att driva samma verksamhet som ett fondför-
säkringsbolag. I den mån de enskilda väljer att ta ut sin pension i form av
livränta med garanterade belopp och överlåta den finansiella risken för
placeringarna på myndigheten, kommer verksamheten i stället att
överensstämma med verksamheten i ett traditionellt livförsäkringsbolag.
Regeringen delar därför utredningens bedömning att Premiepen-
sionsmyndigheten skall ställas under tillsyn av Finansinspektionen i de
delar av verksamheten som rör kapitalförvaltningen och tillämpningen av
näringsrättsliga regler. Även om inte det näringsrättsliga sanktionssyste-
met för försäkringsbolag kan utnyttjas när det gäller en statlig myndighet
är det angeläget att inspektionens försäkringstekniska kompetens kan tas
till vara i verksamheten. Också i fråga om myndighetens roll som aktör
på finansmarknaden är inspektionens tillsyn betydelsefull.
Riksdagen beslutade under hösten 1996 att det reformerade pensionssys-
temets intjänanderegler skall träda i kraft den 1 januari 1999 och att ut-
betalningarna av pension enligt de reformerade reglerna skall påböijas
den 1 januari 2001 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 11 avsnitt 5.1, bet.
1996/96:SfUl, rskr. 1996/97:124). Under mellantiden skall pensions-
rätter för förfluten tid fastställas, såvitt avser premiepension fr.o.m. år
1995 (jfr 31 § lagen [1998:000] om införande av lagen [1998:000] om
inkomstgrundad ålderspension [införandelagen]).
Enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter placeras sedan år
1995 en viss andel av influtna tilläggspensionsavgifter på konto hos
Riksgäldskontoret (11 % t.o.m. år 1997 och 22,4 % fr.o.m. den 1 januari
1998). Enligt lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspen-
sionsavgifter gäller att medlen skall placeras på räntebärande konto samt
att räntan skall vara marknadsmässig och läggas till kapitalet. Riksgälds-
kontoret bestämmer de närmare villkoren för placeringen. I lagen anges
också att förvaltade medel skall finansiera framtida pensioner. Avsikten
är att dessa medel skall täcka de pensionsrätter för premiepension som
enligt det ovanstående skall fastställas för förfluten tid när pensions-
reformen träder i kraft (jfr prop. 1994/95:41 s. 46 f.). När dessa pensions-
rätter har fastställts, skall de förvaltade medlen jämte avkastning föras
över till förvaltning inom premiepensionssystemet (en motsvarande över-
föring skall fortsättningsvis göras enligt 8 kap. 2 § lagen om inkomst-
grundad ålderspension, LIP).
446
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Den nuvarande förvaltningen hos Riksgälds-
kontoret skall bestå fram till den 1 januari 1999. Lagen om förvaltning
av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1998.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utred-
ningen har dock inte uttryckligen föreslagit att lagen om vissa tilläggs-
pensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mött någon erinran.
Skälen för regeringens förslag: I det föregående har föreslagits att
den tillfälliga förvaltningen i premiepensionssystemet skall ligga på
Riksgäldskontoret. Det är därför naturligt att den nuvarande förvalt-
ningen hos kontoret skall bestå till dess överföring till kapitalförvaltare
sker (se avsnitt 20.1). Till det kommer den korta tid som återstår till
ikraftträdandet den 1 januari 1999 och den tidpunkt då huvuddelen av de
förvaltade medlen kan beräknas bli överförda till fondförvaltare i det re-
formerade systemet. Mycket litet skulle alltså stå att vinna på en föränd-
ring av förvaltningen.
Den nuvarande förvaltningen skall därför bestå fram till ikraftträdandet
den 1 januari 1999 då lagen om förvaltningen av vissa tilläggspen-
sionsavgifter skall upphöra att gälla. De medel som kan återstå när medel
motsvarande pensionsrätter för intjänandeåren 1995-1997 har förts över
till fondförvaltare (se nästa avsnitt) bör ingå i den tillfälliga förvaltningen
enligt LIP. I denna förvaltning är Premiepensionsmyndigheten Riks-
gäldskontorets motpart i avtal om villkoren för placeringen.
Regeringens förslag: Den samlade avkastningen från förvaltningen
hos Riksgäldskontoret under åren 1995-1998 skall tillföras sådana
försäkrade för vilka premiepensionsrätt för åren 1995-1997 har fast-
ställts. Avkastningen skall fördelas mellan de olika intjänandeårens
pensionsrätter i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för respektive
år stått inne på kontot. Avkastningen på ett visst års pensionsrätter
skall fördelas mellan de försäkrade i proportion till den intjänade
pensionsrätten.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen har godtagits utan kritik.
Skälen för regeringens förslag: Efter ikraftträdandet den 1 januari
1999 kommer det under år 1999 att vara möjligt att fastställa de pen-
sionsrätter som hänför sig till åren 1995-1997. En underrättelse om fast-
ställd pensionsrätt för premiepension skall lämnas till den enskilde senast
den 31 mars vaije år. Med hänsyn till den korta tid som står till buds för
447
uppbyggnad av det nya systemet har denna tid förskjutits för år 1999 till Prop. 1997/98:151
utgången av maj månad. När fastställelsen skett kan med samma fördel-
ningsprincip som föreslås för den nya tillfälliga förvaltningen (enligt
8 kap. 1 § andra stycket LIP) till de tre nämnda årens pensionsrätter då
läggas avkastningen från förvaltningen hos Riksgäldskontoret under åren
1995-1998.
Enligt preliminära beräkningar som Riksgäldskontoret gjort för utred-
ningen kommer behållningen hos kontoret i detta skede att uppgå till ca
34 miljarder kronor, varav ca 4 miljarder utgör avkastning.
När gäller fördelningen mellan de tre avgiftsåren finns det två faktorer
som kan beaktas; hur länge avgiftsmedlen har stått inne på kontot och
vilken den faktiska avkastningen har varit för de olika årens avgifts-
medel.
Någon hänsyn bör inte tas till vilken den faktiska avkastningen har
varit för de avgiftsmedel som har betalats in de olika åren. Skälet för
detta är främst att placeringen av medel för olika perioder har varierat. En
ordning som inte tar hänsyn till vilken ränta eller annan avkastning ett
visst års avgifter har genererat är också enklare att hantera. Avkastningen
för de tre avgiftsåren bör alltså ses som ett enda belopp.
Däremot är det rimligt att tidsfaktorn, som har väsentligt mycket större
betydelse än räntesatsen för enskilda år, beaktas. Ju längre avgiftsmedlen
har stått inne på kontot, desto större andel av den totala avkastningen bör
läggas till pensionsrätten.
Avgiftsmedlen avseende år 1995 betalades till största delen in succes-
sivt under det året. Omräknat till tid kan det uttryckas som att avgifts-
medlen stod inne på kontot halva året. Det innebär att medlen avseende
år 1995 vid utgången av år 1998 kan sägas ha stått inne ca 3,5 år. På mot-
svarande sätt kan medlen avseende år 1996 sägas ha stått inne ca 2,5 år
och medlen avseende år 1997 ca 1,5 år.
Den avkastning som belöper på ett visst års pensionsrätter skall sedan
fördelas mellan de försäkrade. Det bör göras proportionellt i förhållande
till den intjänade pensionsrätten. Det innebär att varje försäkrads pen-
sionsrätt för ett visst år räknas upp med den procentsats som det årets
andel av den totala avkastningen utgör av det aktuella årets sammanlagda
pensionsrätter.
Eftersom bestämmelsen i 8 kap. 1 § andra stycket LIP om fördelning
av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen skall gälla i fråga om
pensionsrätter som fastställs för år 1998, skall en särskild bestämmelse
om detta tas in i införandelagen. Den ränta som kan uppkomma på de
medel som enligt det föregående skall föras till dem som tjänat in
pensionsrätt för premiepension för åren 1995-1997, bör tillfalla dessa
försäkrade.
Mot bakgrund av den omfattande system- och organisationsuppbygg-
nad som skall genomföras innan en överföring till fondförvaltare blir
möjlig år 1999 får det antas att överföringen kommer till stånd relativt
sent detta första år.
448
Prop. 1997/98:151
25 Utbetalning av pension.................................................................452
25.1 Ansökan om pension.....................................................452
25.2 Månadsvisa utbetalningar med möjlighet till
undantag.......................................................................463
25.3 Samordning med arbetsskadelivränta m.m...................468
25.4 Samordning med yrkesskadelivräntor...........................472
25.5 Annan samordning med ålderspension.........................479
26 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt m.m...........................................................................481
26.1 Fördelningssystemet.....................................................481
26.2 Premiepensionssystemet...............................................484
27 Processuella frågor........................................................................487
27.1 Inledning.......................................................................487
27.2 Ärendehantering............................................................488
27.3 Ändring av beslut.........................................................490
27.4 Omprövning av beslut...................................................493
27.5 Överklagande av beslut.................................................499
27.6 Beslut avseende åren 1960-1998..................................504
27.7 Preskription...................................................................506
27.8 Utmätning m.m.............................................................508
27.9 Sekretessfrågor..............................................................509
27.10 Registerfrågor...............................................................511
28 Mellangenerationen.......................................................................514
28.1 Intjänande av pensionsrätt.............................................514
28.2 Beräkning av årlig pension...........................................524
28.3 Garantiregeln................................................................530
28.4 Uttag av ålderspension m.m..........................................533
29 Förändringar inom ramen för nuvarande pensionssystem ...........536
29.1 Inledning.......................................................................536
29.2 Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för
tilläggspension..............................................................537
29.2.1 Pensionsgrundande inkomst..........................................537
29.2.2 Pensionspoäng...............................................................540
29.3 Beräkning av tilläggspension i form av ålders-
pension..........................................................................544
29.4 Uttag och utbetalningar av tilläggspension i form av
ålderspension................................................................550
29.5 Följsamhetsindexering av tilläggspension i form av
ålderspension................................................................551
29.6 Avveckling av delpensionssystemet............................556
30 Principer för ålderspensionssystemets finansiering m.m..............558
30.1 Ansvarsfördelning.........................................................558
30.2 Ålderspensionsavgifter för pensionsgrundande
sociala förmåner ..........................................................561
449
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
30.3 Avgiftsskyldighet och den särskilda löneskatten..........562 Prop. 1997/98:151
30.4 Avsättning av medel till premiepensionssystemet........564
30.5 Överföring till statsbudgeten av ålderspensions-
avgifter..........................................................................568
31. Statliga ålderspensionsavgifter........................................................570
31.1 Inledning.......................................................................570
31.2 Underlag för statlig ålderspensionsavgift.....................570
31.3 Betalning och fördelning av statlig ålderspensions-
avgift.............................................................................577
31.4 Finansiering och utgifter...............................................581
32 Förändrad struktur på socialavgifterna och förändrade
avgiftsnivåer m.m........................................................................589
33 Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet .605
34 Effekter för individer.....................................................................610
34.1 Inledning.......................................................................610
34.2 Vad påverkar pensionens storlek?................................611
34.3 Pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv..........624
34.4 Generationsaspekter på det reformerade pensions-
systemet........................................................................627
34.5 Individexempel.............................................................631
35 Information om rätten till ålderspension........................................634
35.1 Inledning.......................................................................634
35.2 Allmän information.......................................................634
35.3 Årlig information..........................................................637
35.4 Skadeståndsansvar........................................................640
36 Kostnader m.m...............................................................................642
36.1 Administration av det nya pensionssystemet................642
36.2 Framtida pensionsutgifter ............................................643
37 Författningskommentar.................................................................648
37.1 Förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension ...648
37.2 Förslaget till lag om införande av lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension...............................774
37.3 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten........................................806
37.4 Förslaget till lag om statlig ålderspensionsavgift..........814
37.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring..........................................................819
37.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring...................................................828
37.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter................................................................830
37.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift...................................................839
37.9 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)....................................................................840
37.10 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)....................................................................841
450
37.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster..............846
37.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden....................847
37.13 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)....................................................................856
37.14 Förslaget till lag om ändring i
socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)...................857
37.15-28 Förslagen till övriga lagändringar................................857
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998..........858
Prop. 1997/98:151
451
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pension skall enligt huvudregeln betalas ut först
efter ansökan. Pension skall utges fr.o.m. månaden efter det att ansök-
ningen kommit in till allmän försäkringskassa eller fr.o.m. den månad
som anges i ansökan, om detta är ett senare datum. För personer som
till någon del har förtidspension eller särskild efterlevandepension
skall ålderspension emellertid kunna betalas ut för tid före det att an-
sökan kommit in till allmän försäkringskassa, dock längst för en tid
om tre månader före ansökningsmånaden och inte för den månad som
föregår den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Premie-
pension skall dock inte betalas ut för tid före det att ansökan kommit
in till försäkringskassan. Premiepension till efterlevande skall utan
särskild ansökan betalas ut fr.o.m månaden efter den då pensions-
spararen eller den som tidigare varit berättigad till pensionen avled.
Pension skall betalas ut senast fr.o.m. den månad då den pensionsbe-
rättigade fyller 70 år om denne inte begärt annat. Utbetalning av pen-
sion skall emellertid grundas på ansökan från den enskilde och försäk-
ringskassan skall i förekommande fall senast tre månader före den
månad då den pensionsberättigade fyller 70 år utreda om den pen-
sionsberättigade vill skjuta upp pensionsuttaget ytterligare eller inte.
Om den pensionsberättigade redan uppbär inkomstpension behöver
försäkringskassan inte utreda om den pensionsberättigade vill skjuta
upp sitt uttag av premiepension ytterligare. Den pensionsberättigade
skall emellertid fram till dess att han eller hon begär utbetalning av
premiepensionen årligen av Premiepensionsmyndigheten tillställas ett
besked avseende sitt tillgodohavande på premiepensionskontot samt
en prognos över framtida premiepension. För den som till någon del
uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall försäk-
ringskassans utredningsskyldighet inträda senast den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år. Det reformerade systemets regler om
utbetalning av ålderspension skall gälla för alla pensionsberättigade
oavsett vilket år de är födda. Reglerna skall träda i kraft den 1 januari
2001 med undantag för reglerna om premiepension till efterlevande
som skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:66
stämmer överens med regeringens förslag med undantag för vad som
nedan anges. Regeringen föreslår till skillnad från departementsprome-
moriornas förslag att även ålderspension som avlöser hel förtidspension
eller hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning, skall
betalas ut först efter ansökan. Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i övrigt
överens med regeringens förslag med undantag för att regeringen föreslår
att försäkringskassans utredningsskyldighet beträffande den som till
någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall
inträda senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. I dessa
fall skall pension kunna beviljas för en tid om tre månader före det att
452
ansökan kommit in till allmän försäkringskassa. Denna förändring stäm-
mer, såvitt avser förtidspensionärer, överens med förslaget i Ds 1997:66.
Utredningens förslag: Förslagen i SOU 1997:131 stämmer överens
med regeringens förslag med undantag för att utredningen föreslog att
ansökan om premiepension skulle inges till Premiepensionsmyndigheten
och att även Premiepensionsmyndigheten skulle vidtaga utredning om
den som fyllt 70 år ännu inte tagit ut någon premiepension. Vidare före-
slog utredningen att det inte skulle finnas någon regel om begränsning av
hur ofta en begäran om återkallelse eller ändrat uttag av premiepension
fick medges.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget även
om ett flertal försäkringskassor påtalar att ett obligatoriskt ansöknings-
förfarande innebär ökade administrationskostnader och ett behov av sär-
skilda informationsinsatser.
Svenska Kommunförbundet anser att man noga bör följa utvecklingen
av den ändrade ordningen utan automatiska utbetalningar så att följden
inte blir en oavsiktlig kostnadsökning för kommunen, t.ex. i form av
socialbidrag. Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län anser att
utbetalning av premiepension bör ske utan ansökan när den pensions-
berättigade uppnått 70 års ålder, om han eller hon inte begärt annat.
Skattemyndigheten framhåller vidare att ansökan om utbetalning av
premiepension bör vara egenhändigt undertecknad. Skattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län och Sveriges pensionärsförbund anser att det
utredningsförfarande som enligt Ds 1995:41 skall ske om den
pensionsberättigade inte före 70 års ålder ansökt om inkomstpension bör
ske redan vid 65 års ålder. Skattemyndigheten anför som skäl att det
föreslagna förfarandet inte är acceptabelt med hänsyn till den, enligt
tillgänglig statistik, förväntade återstående livslängden för en försäkrad
från 65 års ålder. Vidare befrämjar ett uppskjutet pensionsuttag inte
ungdomens möjlighet till sysselsättning inom snar framtid. Sveriges
Pensionärsförbund påtalar att det inte är tillfredsställande att en försäk-
rad, som på grund av bristande information underlåter att begära sin pen-
sion, får vänta till hög ålder innan han eller hon får den. Bohusläns
allmänna försäkringskassa anser det befogat att kräva att ansökan av
pension görs med hänsyn till att det behövs allt fler uppgifter från den
försäkrade för att kunna bestämma storleken av garantipensionen. Göte-
borgs allmänna försäkringskassa påpekar att det bland förtidspensionärer
kan finnas personer som inte haft rätt till utländsk invalidpension men
som får rätt till en utländsk ålderspension som påverkar storleken av
eventuell garantipension. Mot denna bakgrund anser försäkringskassan
att även förtidspensionärer bör ansöka om ålderspension. Jönköpings läns
allmänna försäkringskassa anser att ett borttagande av rätten till
retroaktiv utbetalning står i strid med målsättningen att det reformerade
ålderspensionssystemet skall präglas av flexibilitet. Västernorrlands läns
allmänna försäkringskassa anser att en generell tremånadersregel för
retroaktiv utbetalning bör införas.
Kommunsektorns Pension AB (KPA) anför i sitt remissyttrande av-
seende Ds 1995:41 att det av nämnda promemoria inte klart framgår att
KPA även fortsättningsvis skall betala ut allmän pension. Dock förut-
sätter KPA, liksom Svenska Kommunförbundet, att KPA skall göra det
Prop. 1997/98:151
453
och att bolaget, liksom hittills, kommer att ersättas för sina kostnader för
administrationen av dessa förmåner. Svenska Kommunförbundet betonar
vidare i sitt remissvar avseende Ds 1997:66 att utvecklingen vad avser
kravet på ansökan och regeln om att utbetalning alltid skall göras till den
pensionsberättigade, bör följas noga så att följden inte blir en oavsiktlig
kostnadsökning för kommunerna. Statens löne- och pensionsverk (SPV)
menar att det av Ds 1995:41 framgår att SPV och KPA även i det
reformerade ålderspensionssystemet skall betala ut både tjänstepensioner
och allmänna pensioner till pensionstagare med kommunal eller statlig
tjänstepension. I sitt remissvar avseende Ds 1997:66 betonar SPV att
möjligheten till automatisk utbetalning av pension, utan ansökan av den
pensionsberättigade, bör finnas kvar för det fall statligt eller kommunalt
pensionsorgan begär utbetalning av pensionen. Gävleborgs läns all-
männa försäkringskassa anser å sin sida att den allmänna ålders-
pensionen bör betalas ut direkt till den pensionsberättigade och inte via
SPV eller KPA, även om den pensionsberättigade är berättigad till statlig
eller kommunal tjänstepension.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall den som
önskar pension ansöka om detta hos allmän försäkringskassa. Ansökan
skall enligt huvudregeln göras hos den försäkringskassa där den pen-
sionsberättigade är inskriven. För att bli inskriven hos försäkringskassa
krävs att man är bosatt i Sverige. För vissa utomlands bosatta finns sär-
skilda regler.
Om den pensionsberättigade ansökt om ålderspension skall denna utges
fr.o.m. den månad varunder den pensionsberättigade fyller 65 år, om
inget annat anges i ansökningen. Den pensionsberättigade kan således i
ansökningen ange en annan tidpunkt - tidigare eller senare - då han eller
hon önskar att utbetalningarna skall börja. Möjligheten att få pension för
tid före ansökan är dock begränsad på så sätt att pension inte får utges för
längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. En person
som ansöker om pension exempelvis i juli månad och begär att pension
skall utges även för tid före ansökningen kan således få pension tidigast
fr.o.m. april månad.
Enligt de nuvarande reglerna kan försäkringskassan också, utan att den
pensionsberättigade har ansökt om det, besluta om hel ålderspension för
en hos försäkringskassan inskriven pensionsberättigad fr.o.m. den månad
han eller hon fyller 65 år. En förutsättning härför är att den pensionsbe-
rättigade har tillgodoräknats minst 30 år med pensionspoäng för tilläggs-
pension. Detta innebär nämligen att folkpension skall utges med oavkor-
tat belopp. Oavkortad folkpension skall även utges om den pensionsbe-
rättigade tillgodoräknats bosättningstid i Sverige under minst 40 år
mellan 16 och 65 års ålder. Emellertid har försäkringskassan inte alltid
tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna bedöma om en pen-
sionsberättigad har uppfyllt detta bosättningskrav. Möjligheten till utbe-
talning av pension utan ansökan, till en försäkrad som inte redan uppbär
någon annan pensionsförmån, t.ex. förtidspension eller efterlevandepen-
sion, är därför begränsad till den situation då den pensionsberättigade har
tillgodoräknats minst 30 år med ATP-poäng. Automatisk utbetalning av
pension sker dock inte om den pensionsberättigade har begärt annat.
Prop. 1997/98:151
454
För pensionsberättigade som har förtidspension avlöses denna av
ålderspension då den pensionsberättigade fyller 65 år. Enligt nuvarande
bestämmelser skall försäkringskassan utan ansökan besluta om hel
ålderspension till en pensionsberättigad som omedelbart före den månad
han eller hon fyller 65 år har hel förtidspension grundad på 40 års bosätt-
ningstid. Detta gäller under förutsättning att den pensionsberättigade inte
begärt annat. Likaså betalas hel ålderspension automatiskt ut till en pen-
sionsberättigad som omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år
uppburit hel särskild efterlevandepension, om den avlidne har tillgodo-
räknats 40 års bosättningstid.
Allmän försäkringskassa får enligt nuvarande regler även besluta om
utbetalning av pension utan att den pensionsberättigade ansökt om det
under förutsättning att statligt eller kommunalt personalpensionsorgan
gjort framställan härom.
Det reformerade pensionssystemet skall inrymma stor flexibilitet när
det gäller uttag av ålderspension och ge den pensionsberättigade möjlig-
het att inom vida gränser välja tidpunkt för pensioneringen samtidigt som
det inte skall finnas någon övre åldersgräns för intjänande av pensions-
rätt. Någon allmän pensionsålder kommer därför, som framgått av den
tidigare framställningen, inte att finnas. Regler motsvarande de som i dag
gäller och som innebär att ålderspension i stor utsträckning betalas ut
automatiskt vid 65 års ålder bör därför inte införas i det reformerade pen-
sionssystemet.
De av riksdagen antagna riktlinjerna innebär att ålderspension skall
kunna uppbäras fr.o.m. 61 års ålder och att utbetalning enligt huvud-
regeln skall ske först efter ansökan av den pensionsberättigade. Detta
gäller såväl för inkomstpension som premiepension. Den nedre gränsen
för uttag av ålderspension i ATP-systemet har fr.o.m. den 1 januari 1998
(budgetproposition 1997/98:1 utg.omr. 11, bet. 1997/98:SfUl, rskr.
1997/98:111) höjts från 60 till 61 år. Regeringen föreslår att denna nedre
åldersgräns för uttag av ålderspension skall gälla också i det reformerade
systemet. Vidare föreslår vi att utbetalning enligt huvudregeln skall ske
först efter ansökan från den pensionsberättigade. Ansökan skall kunna
avse hel eller partiell pension och avse antingen inkomstpension eller
premiepension, eller båda. Vi föreslår emellertid att premiepension till
efterlevande skall betalas ut utan särskild ansökan från och med månaden
efter den då pensionsspararen eller den som tidigare varit berättigad till
pensionen avled (se vidare i avsnitt 22).
Som nyss redovisats föreslår regeringen att utbetalning av pension
skall föregås av ansökan. I Ds 1995:41 förslogs att ansökan om ålders-
pension skulle inges till försäkringskassan. 1997 års premiereservutred-
ning föreslog i sitt betänkande att ansökan om premiepension skulle inges
till Premiepensionsmyndigheten. Under det fortsatta beredningsarbetet
har denna ordning ifrågasatts. Ansvaret för tillämpningen av det
reformerade ålderspensionssystemet bör delas mellan Riksförsäkrings-
verket, Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkringskas-
sorna. Vid ansvars- och arbetsfördelningen mellan dessa bör stor vikt
läggas vid en effektiv samverkan mellan Premiepensionsmyndigheten
och övriga delar av socialförsäkringsadministrationen så att bl.a. de pen-
Prop. 1997/98:151
455
sionsberättigades kontakt i pensionsfrågor underlättas liksom informa- Prop. 1997/98:151
tionsverksamheten i övrigt.
Ansökan om ålderspension inges i dag till försäkringskassan. Försäk-
ringskassorna har en väl utbyggd administration för att handlägga pen-
sionsärenden. Vidare finns där personella resurser för att ge den pen-
sionsberättigade information om dennes pension. Med hänsyn härtill och
då det bör eftersträvas att reglerna om ansökan och utbetalning av ålders-
pension utformas så enhetligt som möjligt föreslår regeringen att ansökan
om såväl inkomstpension som premiepension skall inges till försäkrings-
kassan. Ansökningsblanketterna för utbetalning av pension bör utformas
på ett sådant sätt att den/de omfattar ansökan om såväl inkomstpension
som premiepension, dvs. den pensionsberättigade skall samtidigt kunna
ansöka om pension ur båda systemen.
Även om vårt förslag innebär att även ansökan om premiepension skall
inges till försäkringskassan bör, oavsett om ansökan kommit in till för-
säkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten, den tid från vilken
pension kan betalas ut räknas utifrån när ansökan kom in. Om ansökan
om pension kommit in till Premiepensionsmyndigheten i stället för till
försäkringskassan skall den således anses ha inkommit vid den tidpunkt
den kom in till Premiepensionsmyndigheten. Beslut om premiepension
bör dock fattas av Premiepensionsmyndigheten.
Frågan om det även i framtiden skall finnas möjlighet att besluta om
utbetalning av pension för tid före det att ansökan härom kommit in till
försäkringskassan berördes varken i Pensionsarbetsgruppens betänkande
eller i princippropositionen. Om denna möjlighet skall införas i det re-
formerade ålderspensionssystemet har övervägts i det fortsatta bered-
ningsarbetet. Behovet av en sådan regel kan starkt ifrågasättas. Pensionen
i det reformerade ålderspensionssystemet är försäkringsmässigt beräknad
på så sätt att ett senare pensionsuttag ger högre årspension och därmed, i
genomsnitt, samma livspension som vid ett tidigarelagt uttag. En möjlig-
het att ta ut pension även för tid före ansökningen skulle därmed inte fylla
någon väsentlig funktion.
Regeringen föreslår därför, i likhet med vad som föreslogs i departe-
mentspromemoriorna och av 1997 års premiereservutredning, att det i det
reformerade systemet som huvudregel inte införs någon möjlighet till
utbetalning av pension för tid före det att ansökan kommit in till försäk-
ringskassan. En ansökan om pension kommer därmed att medföra att
pension betalas ut tidigast fr.o.m ingången av månaden efter den månad
då ansökningen kommit in till försäkringskassan, men alltså inte - även
om önskemål därom framställs - för tid dessförinnan. För dem som till
någon del har förtidspension eller särskild efterlevandepension föreslår vi
dock, som närmare beskrivs nedan, att utbetalning skall kunna ske även
för viss tid före ansökan. Såsom närmare framgår i avsnitt 29.4 föreslås
att möjligheten till utbetalning av ålderspension för retroaktiv tid avskaf-
fas även inom det nuvarande systemet med verkan fr.o.m. den 1 januari
1999.
De beslutade riktlinjerna innebär också att hel ålderspension skall, oav-
sett ansökan, betalas ut fr.o.m. den tidpunkt då den pensionsberättigade
fyller 70 år, om han eller hon inte angett något annat önskemål.
456
Under det fortsatta beredningsarbetet har på nytt övervägts om det i det Prop. 1997/98:151
reformerade systemet skall ges möjlighet att vid en viss ålder betala ut
pension utan ansökan från den enskilde och hur en sådan regel i så fall
skall vara utformad.
En regel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, som
utformats strikt enligt de antagna riktlinjerna, skulle innebära att utbetal-
ning då skulle ske till alla pensionsberättigade som inte angett någon an-
nan önskad utbetalningstidpunkt. En sådan utbetalning skulle alltså ske
även om den pensionsberättigade t.ex. tjänat in rätt till endast en obetyd-
lig pension i Sverige och sedan länge är bosatt utomlands. Att lokalisera
sådana personer - som kommer att utgöra ett inte obetydligt antal - och
att ta reda på om de fortfarande är i livet skulle kunna vara förenat med
betydande svårigheter. Av administrativa skäl vore det därför lämpligt att
en regel om utbetalning av pension utan ansökan begränsades till att gälla
endast dem som är inskrivna hos försäkringskassan vid den tidpunkt då
frågan om utbetalning av pension blir aktuell, dvs. i princip dem som är
eller skall anses vara bosatta i Sverige. För utbetalning av pension till en
pensionsberättigad som inte är inskriven i försäkringskassa skulle det
således alltid få krävas ansökan.
Emellertid kommer det i praktiken inte att vara möjligt för försäk-
ringskassan att i samtliga fall besluta om utbetalning av pension utan an-
sökan från den enskilde. Ett beslut om automatisk utbetalning av pension
förutsätter att försäkringskassan med hjälp av uppgifter i tillgängliga re-
gister entydigt kan avgöra hur stor pension den enskilde har rätt till. Detta
kan, på sätt som närmare kommer att beskrivas nedan, vara förenat med
svårigheter i de fall då den försäkrade har rätt till garantipension.
Garantipensionen skall enligt vad vi föreslår i proposition 1997/98:152
avräknas mot inkomstrelaterad pension. Samtidigt skall rätt till garanti-
pension vara beroende av den tid den enskilde varit bosatt i Sverige
(försäkringstid). Som vi föreslår i den nyss nämnda propositionen skall
det för rätt till oreducerad garantipension krävas 40 års försäkringstid.
Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduceras proportio-
nellt. Vid t.ex. 35 års försäkringstid kommer således 35/40 av hel garan-
tipension att betalas ut.
För att avgöra hur stor garantipension den enskilde är berättigad till
behövs uppgifter för att bedöma i vad mån kravet på 40 års försäkringstid
är uppfyllt. Försäkringskassan har i regel tillgång till uppgifterna i folk-
bokföringsregister men dessa är inte alltid tillräckliga för att avgöra hur
lång försäkringstid som garantipensionen skall grundas på. Även annan
tid än sådan då den enskilde varit folkbokförd i Sverige skall nämligen,
enligt vårt förslag i propositionen om garantipension räknas som försäk-
ringstid. Exempelvis får tid under vilken den enskilde utfört visst bi-
ståndsarbete eller tid under vilken en enskild, som senare erhåller uppe-
hållstillstånd, före folkbokföringen vistats i Sverige, räknas in. Det är
därför sannolikt att försäkringskassan på samma sätt som i dag kommer
att bli beroende av uppgifter från den enskilde för att kunna bestämma
hur stor garantipension denne är berättigad till.
Enligt vårt förslag i propositionen om garantipension skall vidare gälla
att garantipensionen skall beräknas med hänsyn till bl.a. utländska pen-
sionsinkomster. Uppgifter om huruvida en försäkrad har sådana inkoms-
457
ter finns inte automatiskt tillgängliga för försäkringskassan utan måste Prop. 1997/98:151
lämnas av den pensionssökande själv. Även i detta hänseende fordras
alltså uppgifter från den pensionssökande.
Uppgifter om den inkomstgrundade pensionens storlek finns givetvis
tillgängliga för försäkringskassan. En ordning där utbetalning av in-
komstgrundad pension skulle ske utan ansökan, medan utbetalning av
garantipension alltid skulle kräva ansökan från den enskilde kan emeller-
tid inte betraktas som rimlig. För det fall försäkringskassan inte utan den
enskildes medverkan kan få tillgång till de uppgifter som krävs för att
bestämma hur stor total ålderspension från det allmänna systemet som
den enskilde har rätt till, bör pensionen inte till någon del betalas ut utan
ansökan. Därmed skulle automatisk utbetalning av pension inte kunna
komma i fråga i de fall där den pensionsberättigade är berättigad till
garantipension.
Det har således under det fortsatta beredningsarbetet visat sig att en re-
gel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, utformad i
enlighet med de antagna riktlinjerna, skulle kunna tillämpas endast i
mycket begränsad utsträckning, nämligen i fall då den pensionsberätti-
gade inte har rätt till garantipension. Regeln skulle därför endast till liten
del fylla den funktion som var avsedd, dvs. att förhindra att en pensions-
berättigad av bristande kunskap eller av annan orsak går miste om sina
pensionsrättigheter. En regel om utbetalning av pension vid en viss ålder
bör därför utformas på ett annat sätt än vad som tidigare föreslagits.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har synpunkter framförts om
att den ålder vid vilken pension bör betalas ut, bör sättas till 65 år. Att
välja åldersgränsen 70 år torde emellertid anses rimligt med hänsyn bl.a.
till livsinkomstprincipen och den flexibilitet som skall finnas för uttag av
pension i det reformerade pensionssystemet. Som ovan redovisats skall
en försäkrad också ha rätt att ansöka om pension redan fr.o.m. 61 års
ålder. Den pensionsberättigade bör få information om vid vilken ålder
ålderspension kan utges i samband med att reformen träder i kraft och
försäkringskassan bör också få möjlighet att informera den pensionsbe-
rättigade under hand. Även 1997 års premiereservutredning föreslog att
denna övre åldersgräns skall sättas vid 70 års ålder. Mot bakgrund av vad
som nu sagts och efter övervägande av övriga remissynpunkter anser
regeringen att åldersgränsen inte bör sättas annorlunda än vad som fast-
slagits i de antagna riktlinjerna och som också föreslagits i promemorian
Ds 1995:41.
Vi föreslår att som huvudregel skall gälla att pension skall betalas ut
senast fr.o.m. 70 års ålder om den försäkrade då är inskriven hos försäk-
ringskassa och inte begär annat. Utbetalning av pension skall emellertid,
som ovan föreslagits, alltid grundas på en ansökan av den enskilde. På
grund härav föreslår vi att försäkringskassan alltid, i de fall en pensions-
berättigad som är inskriven hos försäkringskassa inte tre månader före
ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag
av inkomstpension, skall utreda om den pensionsberättigade vill senare-
lägga sitt pensionsuttag ytterligare eller inte. 1997 års premiereservutred-
ning föreslog att Premiepensionsmyndigheten skall göra en sådan utred-
ning om den enskilde inte tre månader före ingången av den månad då
han eller hon fyller 70 år ansökt om uttag av premiepension. I utred-
458
ningsbetänkandet antecknades emellertid att utredningsarbetet bör sam- Prop. 1997/98:151
ordnas i de situationer då även försäkringskassan skall göra sådan utred-
ning på grund av att den pensionsberättigade inte heller begärt uttag av
inkomstpensionen. Regeringen instämmer i att det inte kan vara rimligt
att både försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten skall göra
samma utredning. I dessa situationer bör utredningsarbetet samordnas. I
de fall ingen ålderspension tagits ut bör utredningen ombesörjas av för-
säkringskassan. Under det fortsatta beredningsarbetet har också ifråga-
satts om Premiepensionsmyndigheten överhuvudtaget skall ha någon ut-
redningsskyldighet.
Det skall i detta sammanhang särskilt noteras att den pension som ut-
ges från fördelningssystemet utgör huvuddelen av ålderspensionen. Syftet
med nu föreslaget utredningsförfarande är att den som inte känner till att
han eller hon måste ansöka om ålderspension inte skall gå miste om sin
rätt därtill. Vidare kan, som nämns nedan, den nu föreslagna utredningen
kräva stora personalinsatser, varvid även personliga besök kan bli
erforderliga. Försäkringskassan har i dag en lokal förankring, dvs. på de
flesta orter i landet finns ett eller flera lokalkontor och de pensionsbe-
rättigade har möjlighet att personligen besöka försäkringskassan för råd-
frågan m.m. Hos försäkringskassan finns också de personella resurser
som kan komma att krävas för att göra undersökningen. Hur Premiepen-
sionsmyndigheten skall organiseras är ännu inte känt. Med beaktande
härav ter det sig naturligt att försäkringskassan skall ombesörja den nu
föreslagna utredningen. Regeringen föreslår därför att Premiepen-
sionsmyndigheten inte åläggs någon utredningsskyldighet.
Om den pensionsberättigade redan har tagit ut hela eller del av sin in-
komstpension kan det ifrågasättas om utredningsskyldighet skall före-
ligga beträffande utbetalning av premiepension. Eftersom inkomstpen-
sion och premiepension skall kunna sökas samtidigt och i ett samman-
hang, bör en begäran om utbetalning av endast inkomstpension kunna
tolkas som att den pensionsberättigade önskar senarelägga sitt premie-
pensionsuttag. Vidare utgör premiepensionen den mindre delen av ålders-
pensionen. Som nyss föreslagits skall Premiepensionsmyndigheten inte
heller ha någon utredningsskyldighet. Mot denna bakgrund föreslår rege-
ringen att någon utredningsskyldighet inte skall föreligga om den pen-
sionsberättigade vid 70 års ålder inte begärt utbetalning av premiepen-
sion, men redan uppbär pension ur fördelningssystemet. För att den pen-
sionsberättigade inte skall gå miste om sin premiepension bör emellertid
Premiepensionsmyndigheten årligen tillställa den pensionsberättigade ett
besked om hans eller hennes tillgodohavande på premiepensionskontot
och en prognos över framtida pension.
Motsvarande kan gälla då den pensionsberättigade endast begärt utbe-
talning av premiepension. Som nämnts ovan utgör emellertid inkomst-
pensionen den huvudsakliga delen av ålderspensionen. Med beaktande
härav och av syftet med utredningsförfarandet bör det i denna situation
åligga försäkringskassan att göra en fullständig utredning.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att försäkringskassan skall an-
svara för den utredning som skall företas om den pensionsberättigade
före 70 års ålder inte har ansökt om uttag av ålderspension. Har den pen-
sionsberättigade inte tagit ut någon ålderspension skall utredningen avse
459
såväl inkomstpension som premiepension. Om uttag har begärts endast Prop. 1997/98:151
av premiepension skall motsvarande utredning göras beträffande in-
komstpensionen, men någon utredningsskyldighet skall inte föreligga om
uttag endast har begärts av inkomstpension men inte av premiepension.
Den pensionsberättigade bör dock fram till dess att premiepension börjar
betalas ut, av Premiepensionsmyndigheten årligen tillställas ett besked
om sitt tillgodohavande på premiepensionskontot och en prognos över
sin framtida pension.
I utredningsskyldigheten bör ligga en skyldighet för personal vid för-
säkringskassan att ta kontakt med den pensionsberättigade för att utreda
dennes önskemål. Detta kan naturligtvis ske genom att den pensionsbe-
rättigade tillställs blanketter jämte information för ansökan om pension.
För det fall den pensionsberättigade inte lämnar något besked i anledning
av en sådan kontakt bör detta emellertid inte kunna anses som ett till-
räckligt underlag för slutsatsen att den pensionsberättigade önskar skjuta
upp sitt pensionsuttag. Det bör då krävas att personal vid försäkrings-
kassan tar ytterligare kontakt med den pensionsberättigade - t.ex. genom
brev eller personlig kontakt - för att utröna vad den pensionsberättigade
har för önskemål. I fall där den pensionsberättigade är bosatt utomlands,
men ändå är inskriven hos försäkringskassa (vilket kan inträffa med hän-
syn till EES-reglema) bör emellertid denna utredningsskyldighet av ad-
ministrativa skäl inte vara lika omfattande.
Regeringen föreslår vidare att det reformerade systemets utbetalnings-
regler skall gälla för alla pensionsberättigade oavsett födelseår. Skälet för
detta är främst att det ur administrativ synvinkel är en fördel att alla
ålderspensioner betalas ut enligt samma regler. Utbetalningsreglema
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001 (med undantag för reglerna om
premiepension till efterlevande som föreslås träda i kraft den 1 januari år
1999). Vid denna tidpunkt kan pensionsberättigade i mellangenerationen
redan ha ansökt om och beviljats förtida uttag och kan därför vid ikraft-
trädandet redan uppbära pension. Någon ny ansökan skall i dessa fall inte
krävas. Även den som uppbär inkomstpension utan att vara berättigad till
tilläggspension skall utan ansökan få den senare pensionen utbetalad till
sig om han eller hon senare blir berättigad till tilläggspension.
Förtidspension och särskild efterlevandepension avlöses inom det nu-
varande systemet av ålderspension då den pensionsberättigade fyller 65
år. Regeringen uppdrog den 16 januari 1997 åt en särskild utredare att
utforma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid långvarig
nedsättning av arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system med för-
tidspension och sjukbidrag. Utredaren skulle bl.a. bedöma vilken tid-
punkt för övergång till ålderspension som är lämplig. Utredningens be-
tänkanden Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166)
och Ohälsoförsäkringen Övergångsregler (SOU 1997:189) överlämnades
till regeringen i slutet av år 1997 och bereds för närvarande, efter
remissbehandling, inom Socialdepartementet. I mars i år överlämnade
regeringen till riksdagen propositionen 1997/98:111 Reformerad förtids-
pension, m.m., som bl.a. innehåller förslag till riktlinjer för en reforme-
ring av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbets-
oförmåga och en beskrivning av den planerade fortsatta beredningen av
frågan om en reformering av hela systemet för sådan ersättning. Den
460
1 augusti 1996 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att bl.a. ut- Prop. 1997/98:151
forma förslag till en anpassning av efterlevandepensioneringen till det
reformerade systemet. I Ds 1995:41 och Ds 1997:66 föreslogs att reg-
lerna om automatisk utbetalning av ålderspension när denna avlöser hel
förtidspension grundad på 40 års bosättning skulle fortsätta att tillämpas i
avvaktan på förslag härom av först nämnda utredning. I Ds 1997:66 före-
slogs vidare att motsvarande regel för den som har hel särskild efterle-
vandepension grundad på 40 års bosättning skulle fortsätta att tillämpas i
avvaktan på förslag härom av Utredningen om efterlevandepension.
Under remissbehandlingen av Ds 1997:66 har synpunkter framförts, av
bl.a. Göteborgs allmänna försäkringskassa, om att det även i dessa
situationer bör krävas en ansökan av den enskilde för att garantipension
skall betalas ut. Bland andra skäl har därvid framförts att det bland
förtidspensionärer kan finnas personer som inte haft rätt till utländsk
invalidpension men som får rätt till utländsk ålderspension. Detta skulle
innebära att även personer med hel förtidspension eller hel särskild
efterlevandepension grundad på 40 års bosättning borde ansöka om
ålderspension. Remissbehandlingen av Ds 1997:66 redovisas särskilt i
vårt samtidigt härmed lämnade förslag till lag om garantipension.
Med beaktande av de remissynpunkter som lämnats vid remissbehand-
lingen av Ds 1997:66 har frågan om en automatisk utbetalning av ålders-
pension som avlöser hel förtidspension och hel särskild efterlevandepen-
sion grundad på 40 års bosättning ånyo övervägts. Regeringen har funnit
att det även i nu redovisade fall kan uppstå sådana situationer att försäk-
ringskassan inte enbart med hjälp av uppgifter i tillgängliga register kan
avgöra hur stor garantipension den pensionssökande eventuellt är berätti-
gad till. Det är sannolikt att försäkringskassan även i dessa situationer
kommer att bli beroende av uppgifter från den enskilde för att bestämma
storleken av den pension den pensionssökande är berättigad till. Med
hänsyn härtill föreslår vi i propositionen 1997/98:152 Garantipension,
m.m. att garantipension även i nu nämnda situationer skall betalas ut först
efter ansökan.
Reglerna för utbetalning av garantipension och inkomstgrundad ålders-
pension bör i möjligaste mån vara desamma. Regeringen föreslår därför
att utbetalning av inkomstgrundad ålderspension som avlöser hel förtids-
pension eller hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosätt-
ning skall ske först efter ansökan.
I Ds 1997:66 föreslogs en särregel beträffande de situationer då den
pensionsberättigade till någon del uppbär förtidspension. Förslaget inne-
bar att försäkringskassans utredningsskyldighet i frågan om den pen-
sionsberättigade som till någon del uppbär förtidspension vill senarelägga
sitt ålderspensionsuttag eller inte, bör inträda före 70 års ålder. Eftersom
förtidspension utges t.o.m. den månad som föregår den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år, bör försäkringskassans utrednings-
skyldighet inträda senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65
år. Med tillämpning av föreslagen regel om att utbetalning av ålderspen-
sion inte kan ske för tid före det att ansökan kommit in till försäkrings-
kassan, finns då risk för att en pensionsberättigad som till någon del upp-
burit förtidspension under någon månad står helt utan pension. För att
undvika detta föreslogs i Ds 1997:66 att ålderspension, i nu nämnda fall,
461
skall kunna beviljas även för tid före det att ansökan kom in till försäk- Prop. 1997/98:151
ringskassan, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansök-
ningsmånaden. Vad som nu redovisats föreslås även i vår nu avlämnade
proposition om garantipension.
Som ovan nämnts bör reglerna för utbetalning av ålderspension i det
reformerade systemet i möjligaste mån vara desamma. Regeringen före-
slår därför att den nu redovisade särregeln skall gälla även i fråga om
utbetalning av inkomstgrundad pension.
Med utgångspunkt från de överväganden som nu har gjorts beträffande
automatisk utbetalning av pension bör motsvarande regler gälla även för
den som före 65 års ålder till någon del uppbär särskild efterlevandepen-
sion. Vi föreslår därför att försäkringskassans utredningsskyldighet för de
pensionsberättigade som till någon del uppbär förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension skall inledas då den försäkrade fyller 65 år.
Vidare skall den i Ds 1997:66 och prop. 1997/98:152 föreslagna regeln
om retroaktiv utbetalning av ålderspension gälla såväl för den som upp-
burit förtidspension som för den som uppburit särskild efterlevandepen-
sion omedelbart före 65 års ålder. Emellertid bör detta endast gälla ut-
betalning av inkomstpension. Premiepensionen är konstruerad på det
sättet att pensionen, oavsett om den uttrycks i fondandelar eller i kronor
efter övergång till livränta, är beroende av det värde som de fondandelar
som förvärvats för den enskildes räkning har vid tidpunkten för pen-
sionsuttaget. Värdet på dessa fondandelar kan variera från månad till
månad. Det går därför inte att utan svårighet, beräkna premiepensionen
för förfluten tid. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att den nu före-
slagna möjligheten till retroaktiv utbetalning inte skall avse premiepen-
sion.
De i detta avsnitt behandlade frågorna om ansökan bör gälla även i
fråga om ökning av ålderspension. Vid begäran om ökning av partiell
pension skall således skriftlig ansökan ges in till försäkringskassan och
den begärda ökningen kommer att betalas ut tidigast månaden efter det att
ansökan kommit in. När den pensionsberättigade vill återkalla eller be-
gära minskning av tidigare begärt uttag kan detta ske genom att den pen-
sionsberättigade tillställer försäkringskassan en anmälan härom, senast
månaden före den månad återkallelsen eller minskningen avses börja.
Regeringen har i avsnitt 18.1 föreslagit att möjligheterna att återkalla och
minska pensionsuttag av inkomstpension begränsas på så sätt att
återkallelse och minskning av ålderspension medges endast en gång per
sexmånadersperiod. Regeringen har vidare i avsnitt 21 föreslagit att
samma begränsning skall gälla för uttag av premiepension. Någon mot-
svarande begränsning för ökning av ålderspensionsuttag föreslår vi där-
emot inte.
Enligt nuvarande regler får försäkringskassan betala ut pension utan
ansökan från den pensionsberättigade om statligt eller kommunalt per-
sonalpensionsorgan begär det. Utbetalning av allmän pension och statlig
eller kommunal avtalspension sker då genom samma utbetalningstrans-
aktion. Som ovan redovisats skall utbetalning av ålderspension i det re-
formerade systemet som huvudregel ske efter ansökan. För att så långt
som möjligt åstadkomma enhetliga regler för uttag av pension bör, i det
reformerade ålderspensionssystemet, samma regler gälla oavsett typ av
462
pensionsrättighet. Regeringen föreslår därför att en motsvarande regel
inte införs i det reformerade systemet.
Regeringens förslag: Pension skall i det reformerade systemet enligt
huvudregeln betalas ut månadsvis t.o.m. den månad då den pensions-
berättigade avlider eller rätten till pension annars upphör. Utbetalning
skall endast ske till den pensionsberättigade. Utbetalning av pension
skall även, oavsett den pensionsberättigades samtycke, kunna ske för
andra perioder än månadsvis.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1997:66 stämmer överens
med regeringens förslag, vilket även förslagen i Ds 1995:41 gör, med
undantag för att regeringen föreslår att pension skall kunna betalas ut
endast till den pensionsberättigade.
Utredningens förslag: Förslagen i SOU 1997:131 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksförbundet PensionärsGemenskap tillstyrker
förslaget i Ds 1995:41 om möjligheten för försäkringskassan att under
vissa förhållanden betala ut pensionen till annan än den pensionsberätti-
gade och uppger att även om regeln är integritetskränkande uppväger
fördelama av en sådan regel den kränkningen. Skatteförvaltningen i
Göteborgs och Bohus län anser att premiepension och Västernorrlands
läns allmänna försäkringskassa anser att all allmän pension bör kunna
betalas ut till annan än den pensionsberättigade om denne p.g.a. ålder-
domssvaghet, sjukdom, drogmissbruk eller annat inte själv kan ta hand
om sin pension. Riksförsäkringsverket och Östergötlands läns allmänna
försäkringskassa tillstyrker förslaget i Ds 1997:66 att pension inte skall
kunna betalas ut till annan än den pensionsberättigade.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande systemet betalas
ålderspension enligt huvudregeln ut genom månadsvisa utbetalningar.
Pensionsförmånen utges om inte annat är föreskrivet t.o.m. den månad då
den pensionsberättigade avlider eller rätten till förmånen annars upphör.
Pensionen betalas som huvudregel ut direkt till den pensionsberättigade. I
vissa fall kan försäkringskassan emellertid besluta att pensionen helt eller
delvis skall betalas ut till annan. Förutsättningarna härför är att den pen-
sionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt
missbruk av beroendeframkallande medel eller därmed jämförlig orsak är
ur stånd att själv ta hand om sin pension. Pensionen får då betalas ut till
en kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller annan
person för att användas till den pensionsberättigades eller hans eller hen-
nes familjs nytta.
Pension skall, enligt regeringens förslag, även i det reformerade sys-
temet som huvudregel betalas ut månadsvis och bör på samma sätt som i
det nuvarande systemet utges t.o.m. den månad då den pensionsberätti-
gade avlider eller rätten till pension annars upphör.
Prop. 1997/98:151
463
Regeringen föreslår vidare att pensionen som huvudregel skall betalas Prop. 1997/98:151
ut direkt till den pensionsberättigade. Frågan om det även i det reforme-
rade systemet skall finnas en möjlighet för försäkringskassan att betala ut
pensionen till annan än den pensionsberättigade berördes varken av Pen-
sionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. I Ds 1995:41 föreslogs
att försäkringskassan under de förutsättningar som anges i nuvarande
regler i AFL skall få betala ut pensionen till annan än den pensionsbe-
rättigade. Under det fortsatta beredningsarbetet har det visat sig att regeln
om utbetalning av pension till annan sällan tillämpas. 1997 års premie-
reservutredning ifrågasatte i sitt betänkande behovet av en sådan utbetal-
ningsregel och ansåg att regeln återspeglar en äldre tids förhållanden och
värderingar. Utredningen ansåg vidare att regeln inte fyller någon nyttig
funktion vid sidan av allmänna bestämmelser om förvaltarskap och god-
manskap som finns i den familjerättsliga lagstiftningen. Med beaktande
härav föreslog utredningen att någon motsvarande regel inte införs för
utbetalning av premiepension. Även i Ds 1997:66 ifrågasattes, på grund
av i huvudsak samma skäl som angetts i utredningens förslag till premie-
pension, om det i framtiden finns behov av en sådan regel. Därvid anför-
des att den som inte kan ta hand om sin pension själv sannolikt behöver
hjälp med att förvalta sin egendom eller bevaka sin rätt även i andra av-
seenden, och att det t.o.m. kan vara så att utbetalning enligt nuvarande
bestämmelse av pensionen till någon av den pensionsberättigades an-
höriga medför att godmanskap eller förvaltarskap inte kommer till stånd
trots att det vore sakligt påkallat. Med hänsyn till det nu anförda före-
slogs i promemorian, och föreslås i propositionen om garantipension, att
en motsvarande regel inte införs för utbetalning av garantipension. Rege-
ringen instämmer i de nu redovisade ställningstagandena och anser att
reglerna i detta avseende bör vara desamma för de olika delarna av det
reformerade ålderspensionssystemet. Vi föreslår således att en regel mot-
svarande den i 16 kap. 12 § AFL inte införs i lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
I det nuvarande systemet betalas alltså ålderspension enligt huvud-
regeln ut månadsvis. Om den pensionsberättigade är bosatt utomlands
kan dock Riksförsäkringsverket med den pensionsberättigades samtycke
förordna att pensionen skall betalas ut på annat sätt. Enligt den praxis
som har utvecklats hos utlandsavdelningen vid Stockholms läns allmänna
försäkringskassa sker utbetalningar i princip årsvis i stället för månadsvis
om den månadsvisa pensionsutbetalningen skulle ha understigit 1 % av
prisbasbeloppet (364 kr år 1998).
Regeringen lämnade genom beslut den 18 augusti 1994 ett uppdrag till
Riksförsäkringsverket att lämna förslag till en mer rationell handläggning
av utbetalningar av pension till utlandet. Bakgrunden till beslutet var en
beställning från riksdagen med anledning av de stora kostnader som ut-
betalningar av pension till utlandet innebär för de pensionsberättigade
och för samhället. Riksförsäkringsverket överlämnade den 2 februari
1995 promemorian ”Utbetalningar av pensioner till utlandet m.m.” till
regeringen.
Enligt Riksförsäkringsverkets promemoria kan den enskildes kostnad
för att kvittera ut ett pensionsbelopp uppgå till mellan 60 och 140 kr.
Härtill kommer kostnaden hos den utbetalande myndigheten dels för
464
själva utbetalningen, dels för den administration som det innebär att ta
reda pä var den pensionsberättigade befinner sig och förvissa sig om att
han eller hon fortfarande är i livet. Resultatet kan i många fall bli att den
totala kostnaden för pensionsutbetalningen överstiger det utbetalda be-
loppets storlek. Riksförsäkringsverket föreslog i promemorian att pen-
sionsbelopp som understiger 25 kr i månaden (300 kr per år) inte skall
betalas ut. Som motiv för en sådan begränsning angav verket bl.a. att
dessa utbetalningar medför orimligt höga utbetalningskostnader i för-
hållande till pensionsbeloppets storlek samt att pensionsbelopp i denna
storleksordning saknar betydelse för den enskildes försörjning.
Regeringen anser emellertid inte att det finns behov av en sådan be-
gränsning av utbetalning av ålderspension. Den torde medföra admini-
strativa problem bl.a. när en pensionsberättigad uppbär flera förmåner
samtidigt, såväl i form av pension som livränta. Om han eller hon under
en period återkallar en av förmånerna kan det medföra att pensionsbe-
loppet under en tid understiger det lägsta beloppet för utbetalning för att
efter en kortare tid åter överstiga nämnda belopp. Vidare torde en sådan
regel vara svår att förstå eftersom den innehåller såväl beräkningsregler
som uttagsregler. Regeringen föreslår således att någon nu nämnd uttags-
regel, dvs. att pensionsbelopp som understiger ett visst minsta belopp (i
verkets promemoria 300 kr per år) inte skall betalas ut till pensionstaga-
ren, inte införs i det reformerade systemet.
I verkets promemoria föreslogs vidare att utbetalning till utomlands
bosatta av pensionsbelopp som är lägre än 200 kr i månaden (2 400 kr per
år) skall betalas ut två gånger per kalenderår med utbetalningar i juni och
december. Därutöver föreslogs att försäkringskassan och pensionsberät-
tigad som bor utomlands även i andra fall skall kunna träffa frivilliga
överenskommelser om utbetalning av pension enbart i juni och december.
Behov av att kunna betala ut pension på annat sätt än månadsvis kom-
mer att finnas också i det reformerade pensionssystemet. Som anges i
avsnitt 13.1 måste de pensionsgrundande inkomsterna under ett år uppgå
till minst 24 % av prisbasbeloppet för att grunda pensionsrätt. Detta
medför i och för sig att pensionen inte kan bli hur liten som helst. I de fall
pensionsrätt tillgodoräknas under enbart ett eller ett fåtal år kan de
månatliga pensionsutbetalningama ändå bli mycket små, såväl vad gäller
inkomstrelaterad pension som garantipension. Förslaget vad avser garan-
tipensionssystemet innebär att det för rätt till oreducerad garantipension
kommer att krävas 40 års försäkringstid (bosättningstid) i Sverige. För att
garantipension över huvud taget skall betalas ut kommer att krävas att
den pensionsberättigade har tillgodoräknats en försäkringstid för garanti-
pension om minst tre år. Enligt EU/EESreglema och bestämmelser i vissa
socialförsäkringskonventioner skall,vid ställningstagande till om treårs-
regeln är uppfylld, kvalifikationstid från annat medlemsland likställas
med försäkringstid för garantipension. För rätt till sammanläggning enligt
sammanläggningsprincipen i förordningen EEG nr 1408/71 krävs dock i
vart fall en försäkringstid om ett år i Sverige. Garantipension beräknas
emellertid endast i förhållande till den tid den pensionsberättigade
faktiskt bott i Sverige. Detta får till följd att garantipension kan komma
att utges med endast 1/40 av oreducerad garantipension.
Prop. 1997/98:151
465
Huvudregeln i det reformerade pensionssystemet bör på samma sätt
som i det nuvarande systemet vara att pension skall betalas ut månadsvis.
Det bör emellertid i vissa fall också finnas möjlighet att betala ut pension
för andra tidsperioder.
Riksdagen har beslutat (budgetproposition 1997/98:1 utg. omr. 11, bet.
1997/98:SfUl, rskr 1997/98:111) om ändring i 16 kap. 4 § AFL på så sätt
att om årspensionen uppgår till högst 2 400 kr, skall undantag från den
månadsvisa utbetalningen kunna göras om det inte finns särskilda skäl
däremot. Utbetalning skall ske i efterskott en eller två gånger per år.
Denna begränsning skall gälla utan samtycke från den pensionsberätti-
gade och för försäkringstagare bosatta såväl utomlands som i Sverige.
Vidare har beslutats att utbetalning även i annat fall, efter överenskom-
melse med den pensionsberättigade, får ske en eller två gånger per år.
Regeln skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Motsvarande bestämmelse bör finnas i det reformerade systemet. Re-
geringen föreslår därför att motsvarande regel i princip överförs oföränd-
rad till det reformerade ålderspensionssystemet. Eftersom premiepen-
sionen, om den är uttryckt i fondandelar, i kronor mätt kan variera från
månad till månad, kan emellertid inte ett exakt belopp anges för när, vid
beräkningen av de sammanlagda förmånernas värde, undantag från
månatliga utbetalningar får göras. Det blir därför nödvändigt att vid be-
räkningen av de sammanlagda förmånernas värde avrunda premiepen-
sionen för sig och månadsvis. Det beräknade beloppet föreslås avse de
sammanlagda ålderspensionerna. När pension skall betalas ut måste såle-
des försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten samordna sina
uppgifter om respektive pensions storlek.
Som antytts ovan kan såväl intjänad pensionsrätt inom fördelnings- och
premiereservsystemet som rätten till garantipension vara begränsad och
få till följd att pensionen, även om den betalas ut årligen, blir mycket låg.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle ålderspensionen av administrativa
skäl kunna betalas ut med ett engångsbelopp om den inkomstgrundade
pensionen tillsammans med garantipensionen understeg ett visst fastställt
belopp.
115 kap. 3 § AFL i dess lydelse före den 1 juli 1979 fanns en bestäm-
melse av innebörd att Riksförsäkringsverket efter överenskommelse med
en pensionsberättigad, som inte var bosatt i Sverige, kunde byta ut
tilläggspensionen mot ett engångsbelopp som motsvarade minst 40 % av
pensionens kapitalvärde. Denna bestämmelse upphävdes emellertid med
hänvisning till att den ansågs strida mot den av Sverige ratificerade ILO-
konventionen nr 128 (se nedan). Någon regel som medger att periodiska
utbetalningar av pension ersätts med en engångsutbetalning finns således
inte i det nuvarande systemet.
I den ovan nämnda promemorian lämnade Riksförsäkringsverket -
med hänvisning till bl.a. de förslag som lämnades om att utbetalning av
låga pensionsbelopp skall kunna ske två gånger om året till utomlands
bosatta - inte något förslag om att pension skall få betalas ut med ett en-
gångsbelopp.
Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen har frågan om
engångsutbetalningar av inkomstrelaterad ålderspension i det reforme-
rade systemet ytterligare övervägts. Därvid har framkommit att möjlig-
Prop. 1997/98:151
466
heten till engångsutbetalningar av flera skäl sannolikt måste bli relativt Prop. 1997/98:151
begränsad.
Sverige ratificerade den 28 juni 1968 ILO-konventionen nr 128 om in-
validitets-, ålders- och efterlevandeförmåner. Enligt artikel 17 i denna
konvention skall åldersförmåner utgöras av periodiska utbetalningar. En
strikt tolkning av denna bestämmelse skulle innebära att en ordning med
engångsutbetalningar av pension skulle stå i strid med konventionen.
Syftet med bestämmelsen torde vara att förhindra att belopp som är av-
sedda att användas för en persons löpande försörjning förlorar denna
funktion om de betalas ut på en gång. Utbetalningar av mycket små
månatliga belopp torde emellertid utgöra ett mycket marginellt bidrag till
en persons löpande försöijning. Om möjligheten till engångsutbetalningar
begränsas till situationer där den månadsvisa pensionen skulle varit
mycket liten, kan den redovisade bestämmelsen i konventionen inte anses
utgöra ett hinder mot utbetalning av pension på detta sätt.
Vid utbetalning av inkomstgrundad pension i det reformerade pen-
sionssystemet med ett engångsbelopp föreligger det inte några svårig-
heter att utifrån den registrerade pensionsbehållningen bedöma vilket
belopp det är som skall betalas ut. Vid utformningen av en regel om en-
gångsutbetalning av inkomstgrundad ålderspension i det reformerade
pensionssystemet måste emellertid också beaktas förutsättningarna för att
på samma sätt kunna betala ut garantipension, eftersom hela den pension
som den enskilde är berättigad till rimligen bör betalas ut på samma sätt.
Som nämnts ovan kan en pensionsberättigad till följd av en kort försäk-
ringstid i Sverige före pensioneringen vara berättigad till endast en be-
gränsad garantipension. Om garantipensionen skulle betalas ut med ett
engångsbelopp, skulle krävas att det fastställs en särskild metod för om-
vandling av årlig garantipension till ett engångsbelopp.
Situationen kan också vara den att den pensionsberättigade bor i ett
annat land då pensionsutbetalningen blir aktuell. I vissa fall kan detta
innebära att garantipension inte betalas ut, eftersom en förutsättning för
en sådan utbetalning, enligt vårt förslag i proposition 1997/98:152
Garantipension, m.m., som huvudregel kommer att vara att den pensions-
berättigade är bosatt i Sverige. Om den pensionsberättigade senare skulle
flytta till Sverige skulle emellertid utbetalning av garantipension kunna
bli aktuell. Om engångsutbetalning av inkomstrelaterad pension redan
skett under tid då den pensionsberättigade fortfarande bodde utomlands,
skulle det krävas särskilda regler för hur garantipensionen i detta läge
skulle beräknas. Vidare skulle det krävas att uppgifter om engångsut-
betalningen under lång tid var tillgängliga i olika register. En ordning där
garantipension kan betalas ut som ett engångsbelopp skulle också kunna
sägas strida mot syftet med garantipensionssystemet. Det belopp som
utges som garantipension är dessutom i de flesta fall så stort, mätt i
kronor, att det inte kan bli aktuellt med en engångsutbetalning.
Med hänsyn till det anförda skulle en möjlighet till engångsutbetal-
ningar i det reformerade systemet sannolikt förutsätta att den pensions-
berättigade varken är eller kan bli berättigad till garantipension.
Ytterligare ett faktum som bör vägas in i bedömningen är att pensions-
rätt i det reformerade systemet kommer att kunna tjänas in även under tid
då den pensionsberättigade uppbär ålderspension. Bedömningen av om
467
engångsutbetalning skall ske skulle rimligen få göras då den pensions-
berättigade ansöker om pension. Det skulle således kunna inträffa att den
pensionsberättigade, efter det att han eller hon tagit ut pension och fått
denna utbetald i form av ett engångsbelopp, fortsätter att arbeta och tjäna
in ytterligare pensionsrätt. En sådan situation är, även om den i och för
sig skulle kunna hanteras, inte önskvärd.
Slutligen skulle särskilt få beaktas det förhållandet att pensionsberätti-
gade i mellangenerationen uppbär pension som härrör från både det nu-
varande och det reformerade systemet. För att av bl.a. administrativa skäl
så långt som möjligt åstadkomma enhetliga regler för utbetalning av pen-
sion bör de reformerade reglerna i detta avseende gälla även för pen-
sionsberättigade som tillhör mellangenerationen. Eftersom viss del av
pensionen hos dessa pensionsberättigade utgörs av ATP-pension, skulle
det för att pension skulle kunna betalas ut engångsvis behöva utformas
regler för hur ATP-pensionen skall kapitaliseras.
Med beaktande av vad som ovan anförts torde den administrativa nyt-
tan av engångsutbetalningar inte överväga de nackdelar en sådan regel
kan medföra. Regeringen förslår därför att en bestämmelse om utbetal-
ning av inkomstgrundad pension med ett engångsbelopp inte införs i det
reformerade systemet.
Regeringens förslag: Den särskilda garantin i 4 kap. 4 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring samt i 10 § lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd avskaffas. Rätt till livränta av detta slag
upphör fr.o.m. den månad då livräntetagaren fyller 65 år. Regeländ-
ringen träder i kraft den 1 januari 1999 men skall inte omfatta perso-
ner som är födda år 1937 eller tidigare.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige (LO) motsätter sig
borttagandet av 65 %-garantin i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring och lagen (1972:265) om statligt personskadeskydd. LO anser att
föreslagna förändring strider mot ILO-konventionen (nr 121). Riksför-
säkringsverket hävdar att avskaffandet av garantiregeln inte kan anses stå
i strid med ILO-konventionen. ILO-kommittén påtalar att det inte är till-
fredsställande om Sverige, som angetts i departementspromemorian,
anser att ILO-konventionens krav endast huvudsakligen uppfylls genom
rätten till garantipension vid 65 års ålder. ILO-kommittén anför vidare,
med hänvisning till Riksförsäkringsverkets remissyttrande, att avskaffan-
det av 65 %-regeln inte torde strida mot ILO-konventionens minimikrav
och att borttagandet av regeln torde avse annat riskfall än det som nämnts
i Ds 1995:41.
Skälen för regeringens förslag: Det förhållandet att en person tar ut
ålderspension inverkar enligt gällande regler på rätten till socialförsäk-
ringsersättningar av skilda slag. I vissa fall innebär reglerna att rätten till
Prop. 1997/98:151
468
en viss ersättning helt upphör eller begränsas då den pensionsberättigade
fyller 65 år. I andra fall kan pensioneringen påverka rätten till ersättning
genom att särskilda regler för samordning av förmånerna blir tillämpliga.
Detta gäller i vissa fall rätten till livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) och enligt lagen (1977:265) om statligt per-
sonskadeskydd (LSP). Särskilda regler för samordning av pension och
livränta gäller också för den som uppbär livränta enligt någon av de för-
fattningar som föregick LAF. Detta redovisas i följande avsnitt.
Livränta enligt LAF och LSP utges enligt gällande huvudregler längst
till den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Livränta kan
emellertid utges även efter denna tidpunkt i den mån ålderspensionen
från folk- och tilläggspensioneringen inte uppgår till minst 65 % av liv-
räntans bruttobelopp. Livräntan betalas då ut med ett belopp som mot-
svarar skillnaden mellan ålderspensionen och 65 % av livräntans brutto-
belopp. Förtida eller uppskjutet uttag av ålderspension innebär att liv-
räntan skall betalas ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
livräntan och den ålderspension som skulle ha betalats ut om hel ålders-
pension hade tagits ut fr.o.m. 65 års ålder.
Frågan om en samordning mellan livränta enligt de nu redovisade be-
stämmelserna och pension från det reformerade pensionssystemet berör-
des inte av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. Under det
fortsatta beredningsarbetet har dessa frågor emellertid varit föremål för
närmare överväganden. Därvid har beträffande samordningen mellan
pension och livränta enligt LAF och LSP ifrågasatts om den särskilda
garanti som det innebär att livränta alltid skall utges i den mån ålderspen-
sionen inte uppgår till 65 % av livräntebeloppet skall tillämpas även inom
ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. Det förefaller, med ett
livsinkomstbaserat pensionssystem, främmande att vid samordningen av
utbetalningarna tillämpa en förmånsbaserad bestämmelse innebärande att
den pensionsberättigade alltid är garanterad ett visst belopp. Vidare
skulle det förhållandet att livräntan är pensionsgrundande till sitt brutto-
belopp innebära bl.a. administrativa olägenheter i och med att pensions-
rätt i det reformerade ålderspensionssystemet kan tjänas in även efter 65
års ålder.
Vid bedömningen av om 65 %-garantin skall tillämpas även i det re-
formerade ålderspensionssystemet har också övervägts huruvida ett av-
skaffande av regeln skulle strida mot ILO-konventionen (nr 121) an-
gående förmåner vid yrkesskada. Artikel 9 punkten 3 i denna konvention
föreskriver nämligen att förmånerna vid yrkesskada skall utges ”så länge
följderna av det inträffade riskfallet består”. Bestämmelsen beaktades i
förarbetena till lagen om arbetsskadeförsäkring och utgjorde grund för
den nu diskuterade 65 %-garantin.
Prop. 1997/98:151
469
Bestämmelsen i konventionen ansågs i förarbetena till lagen om arbets-
skadeförsäkring innebära att yrkesskadeförmånen inte bör kunna upphöra
vid den allmänna pensionsåldern om den inte samtidigt ersätts av annan
livsvarig förmån. Avgörande torde således vara om de ålderspensions-
förmåner som ersätter livränteutbetalningen uppfyller de minimikrav som
konventionen uppställer. I Ds 1995:41 angavs att detta, med hänsyn till
de fastlagda nivåerna för garantipensionssystemet, nästan alltid torde vara
fallet. I departementspromemorian uttalades vidare att det emellertid kan
förekomma personer som t.ex. har tjänat in rätt till endast en låg in-
komstgrundad pension och samtidigt har flyttat till Sverige så sent att de
endast har rätt till reducerad garantipension. Dessa riskerar - om garanti-
regeln i LAF tas bort - att bli berättigade till en ålderspension som under-
stiger konventionens minimiregler. Detsamma gäller för utländska med-
borgare i land utanför EU/EES-området som arbetat i Sverige och därvid
skadat sig och fått rätt till arbetsskadelivränta, varefter de flyttat tillbaka
till sitt hemland men som samtidigt endast tjänat in rätt till låg inkomst-
grundad ålderspension. Garantipension skall då inte betalas ut eftersom
personen inte är bosatt i Sverige.
Om en garantiregel skall införas även vid samordningen med pension
från det reformerade ålderspensionssystemet måste avgöras hur en sådan
skall konstrueras. Vidare måste övervägas huruvida livräntan skall vara
pensionsgrundande fullt ut även efter 65 års ålder. I det nuvarande ålders-
pensionssystemet kan pensionsrätt inte tjänas in efter 64 års ålder. Det
förefaller knappast rimligt att - om nu livränta på grund av 65 %-garantin
skall kunna utges även efter 65 års ålder - livräntan då skall vara pen-
sionsgrundande. En beräkning av livränta enligt en garantiregel mot-
svarande den i 4 kap. 4 § LAF skulle vidare innebära att det fr.o.m.
65-årsmånaden - oavsett om livräntetagaren då rent faktiskt tar ut pen-
sion eller inte - måste räknas fram en ålderspension som skall jämföras
med livräntebeloppet. Livränta bör nämligen, enligt vad som föreslås
nedan, på samma sätt som i dag utges ograverad till den månad då liv-
räntetagaren fyller 65 år och således inte påverkas av ett tidigt uttag av
pension. Beräkningarna skulle därefter få göras om varje år och utfallet
från garantiregeln i LAF skulle t.ex. på grund av nyintjänad pensionsrätt
efter fortsatt förvärvsarbete eller ändrat civilstånd komma att bli olika
från år till år, vilket för mellangenerationen skulle påverka kompensatio-
nen för folkpensionsdelen i den kvotdel som härrör från ATP-systemet
(se härom i avsnitt 28).
I Ds 1995:41 angavs att ILO-konventionens krav huvudsakligen kom-
mer att vara uppfyllda genom de fastlagda nivåerna för rätten till garanti-
pension. Vid detta ställningstagande torde motsvarande tolkning av ILO-
konventionen nr 121 gjorts, som gjordes vid tillkomsten av LAF. Den ak-
tuella konventionsbestämmelsen kan emellertid, som RFV anför i sitt
remissvar, ges en annan tolkning än den som kom till uttryck i förarbe-
tena till LAF. Mot bakgrund av att försäkringsersättningens karaktär år
1977 - då yrkesskadeförsäkringen ersattes med arbetsskadeförsäkringen
- kom att ändras på så sätt att livränta enligt LAF endast avser att täcka
inkomstförlust, inte lyte och men eller annan olägenhet m.m., kan näm-
ligen det i konventionen använda uttrycket ”så länge följderna av risk-
fallet består” tolkas som att det enbart bör avse ersättning för bortfallet av
Prop. 1997/98:151
470
förvärvsinkomster, dvs. arbetskadelivräntan. När denna situation inte Prop. 1997/98:151
längre föreligger, dvs. när någon som genom arbetskadelivränta fullt ut
kompenserats för ett inkomstbortfall uppnår pensionsålder, är ”riskfallet”
inte längre förlusten av förvärvsinkomst på grund av arbetsskada, utan i
stället åldern. Försäkringen övergår alltså i och med pensionsålderns in-
träde till att täcka en annan risksituation, åldern, med annorlunda kvalifi-
kationsregler. En viss parallell kan dras med ILO-konventionen nr 128
om invaliditet-, ålderdoms- och efterlevandepensioner. I denna konven-
tion finns en motsvarande regel beträffande invaliditetsförmåner i artikel
12, enligt vilken ”förmånen skall utges under hela den tid riskfallet om-
fattar eller till dess rätt till förmånen vid ålderdom inträder”.
Med den nu redovisade tolkningen, som till synes även ILO-kommittén
instämmer i, anser regeringen att förslaget att avskaffa garantiregeln inte
står i strid med ILO-konventionen nr 121. När personen når pensions-
ålder utges förmån i form av ålderspension. Det skall också noteras att
livräntan är pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn härtill och till de
skäl som såväl praktiskt som principiellt talar emot en garantiregel i LAF
vid samordningen mellan livränta och ålderspension enligt det reforme-
rade pensionssystemet, förordas här att utbetalning av livränta enligt
4 kap. 4 § LAF och 10 § LSP alltid skall upphöra helt vid en viss tid-
punkt. Denna tidpunkt kan vara antingen uppnående av 65 års ålder eller
den tidpunkt då livräntetagaren böijar uppbära ålderspension om det sker
dessförinnan.
För att ett förtida eller uppskjutet uttag inte skall påverka tillämpningen
av garantiregeln i 4 kap. 4 § LAF gäller i dag att livränta enligt
garantiregeln skall utges som om pension hade börjat uppbäras från 65
års ålder. I fall då pension har börjat uppbäras före 65 års ålder, dvs.
innan garantiregeln är tillämplig sker ingen samordning. Någon grund för
att under denna tid inte utge livräntan ograverad finns inte.
Regeringen föreslår därför att livränta, även vid samordning med pen-
sion från det reformerade systemet, skall utges ograverad fram till den
månad då livräntetagaren fyller 65 år och att den således inte skall påver-
kas av att livräntetagaren väljer att helt eller delvis ta ut ålderspension
före 65 års ålder.
Sammanfattningsvis föreslår vi således att livränta enligt 4 kap. 4 §
LAF och 10 § LSP skall utges längst t.o.m. månaden före den månad
under vilken den pensionsberättigade fyller 65 år. Reglerna om rätt till
livränta även för tid efter 65 års ålder i den mån ålderspensionen inte
uppgår till 65 % av livräntebeloppet (4 kap. 4 § andra-fjärde styckena
LAF) bör upphävas fr.o.m den 1 januari 1999. Ändringarna bör emeller-
tid gälla endast de åldersgrupper som berörs av det reformerade pen-
sionssystemet. I de föreslagna övergångsreglerna till den nu aktuella änd-
ringen bör därför anges att ändringen inte gäller för pensionsberättigade
som är födda år 1937 eller tidigare.
471
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Ålderspension i form av inkomstpension,
tilläggspension och garantipension för pensionsberättigad som jämte
pensionen även uppbär yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller
motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning, skall minskas med
ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av vaije yrkesskadelivränta
som överstiger en sjättedels basbelopp. Minskningen skall i första
hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Minskningen får dock inte leda till att sammanlagd ålderspension och
premiepension till efterlevande kommer att understiga, för den som är
ogift, 13 % av prisbasbeloppet per månad och, för den som är gift,
11,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Promemoriornas förslag: I Ds 1995:41 lämnades inget utformat för-
slag till hur samordning mellan ålderspension och yrkesskadelivräntor
skulle ske i det reformerade ålderspensionssystemet utan angavs endast
riktlinjer för hur en sådan samordning borde se ut. Dessa riktlinjer stäm-
mer överens med det av regeringen lämnade förslaget. Det i Ds 1997:66
lämnade förslaget stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket hävdar att det ”golvbelopp”
som har föreslagits för samordning mellan yrkesskadelivräntor och
ålderspension är lägre satt än i dagens system och att tanken om att en
person skall få behålla minst tre fjärdedelar av vad som annars skulle ha
utgått därmed frångås. Bohusläns allmänna försäkringskassa anför mot
bakgrund av att det blir allt färre som beviljas yrkesskadelivränta att det
vore bra om samordning kunde undvikas i det reformerade ålderspen-
sionssystemet. Göteborgs allmänna försäkringskassa har inte något att
erinra mot förslaget men anmärker att samordningsbestämmelsema ytter-
ligare ökar komplexiteten i regelverket, vilket minskar överskådligheten
för den enskilde och kräver att kompetens beträffande yrkesskadeförsäk-
ringen bibehålls inom administrationen. Sveriges Pensionärers Riksför-
bund framför att frågan om samordning av yrkesskadelivränta med
ålderspension bör anstå för att lösas i samband med frågan om det fram-
tida systemet för förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 25.3 har lämnats förslag till
vad som skall ske när den som uppbär livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring (LAF) eller lagen (1977:265) om statligt per-
sonskadeskydd (LSP) uppnår 65 års ålder och blir berättigad till ålders-
pension. Dessa lagar, som båda trädde i kraft den 1 juli 1977, utgör i dag
den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador eller
därmed jämförliga skador. Skador som har inträffat under en äldre för-
fattnings giltighetstid regleras emellertid enligt bestämmelserna i den
författningen. Således utbetalas alltjämt och kommer även i framtiden att
utbetalas ersättning enligt ett stort antal äldre, i de flesta fall upphävda,
författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsva-
rande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat
under åren 1903-1977. Huvuddelen av dessa livräntor utges enligt 1954
472
års lag om yrkesskadeförsäkring. Samlingsbegreppet för de aktuella liv-
räntorna har därför kommit att bli yrkesskadelivräntor.
Enligt nuvarande regler uppgår det maximala årsbeloppet för en yrkes-
skadelivränta till 3,78 basbelopp enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL, dvs.
137 592 kr för år 1998. Beroende på skadeår reduceras dock yrkes-
skadelivräntor vid antingen 65 eller 67 års ålder till tre fjärdedelar av
tidigare utgivet belopp. Maximibeloppet blir alltså för de flesta ålders-
pensionärer 2,84 basbelopp eller för år 1998, 103 376 kr.
I 17 kap. 2 § AFL återfinns den nu gällande regeln om samordning
mellan yrkesskadelivräntor, folkpension och tilläggspension i form av
ålderspension. De äldre författningarna om yrkesskadeersättning inne-
fattar dessutom den ovan nämnda bestämmelsen som kan sägas vara av-
sedd att innebära viss samordning mellan livränta och pension; nämligen
att livränta skall reduceras till tre fjärdedelar av sitt belopp fr.o.m. den
månad under vilken den skadade fyller 67 år eller, beträffande skador
som inträffat den 1 juli 1976 eller senare, fr.o.m. den månad under vilken
den skadade fyller 65 år.
Vid införande av AFL ansågs att reduktion av yrkesskadeersättningar-
na, såvitt avsåg äldre skadefall, inte lagligen kunde ske genom retroaktiv
ändring av den vid skadans inträffande gällande yrkesskadeförsäkrings-
lagstiftningen. Samordningsbestämmelsen i 17 kap. 2 § AFL bygger
därför på reduktion av pensionen.
Yrkesskadelivräntoma utgör till skillnad från livräntor enligt LAF eller
motsvarande livräntor som bestäms med tillämpning av den lagen, inte
pensionsgrundande inkomst. Enligt 23 § i promulgationslagen till AFL
kan tilläggspension i form av förtidspension inte heller utges i anledning
av pensionsfall som inträffat före den 1 januari 1962. Personer som har
skadats före detta datum har således inte kunnat kompenseras i ålders-
pensionshänseende av en kontinuerlig omvandling av antagandepoäng till
ATP-poäng.
Utformningen av regleringen om samordning mellan pension och
yrkesskadelivräntor m.m. bestämdes i huvudsak av å ena sidan intresset
av att undvika överkompensation till pensionsberättigade som uppbär liv-
räntor och å andra sidan ett hänsynstagande till att de som drabbats av
yrkesskador eller motsvarande ofta därigenom helt eller delvis betagits
möjligheten att tjäna in tilläggspension.
Såvitt avser ålderspension innebär samordningsbestämmelsen att folk-
pensionen, dvs. såväl folkpensionens huvudförmån som pensionstillskott,
och tilläggspensionen skall minskas med tre fjärdedelar av egenlivräntan.
Efterlevandelivränta, med undantag för livränta som någon fått i egen-
skap av förälder till den avlidne, samordnas såvitt avser ålderspension
endast med folkpension, men i övrigt på motsvarande sätt. Minskningen
skall i första hand göras på tilläggspensionen i form av ålderspension, i
andra hand på pensionstillskottet och i sista hand på folkpensionens
huvudförmån. Avdrag på tilläggspension får dock inte ske om yrkes-
skadan inträffat innan den skadade har tillgodoräknats pensionspoäng för
ett år.
Den pensionsberättigade har vidare enligt samordningsreglerna alltid
rätt att behålla tre fjärdedelar av den folkpension som ”annars skulle ha
utgått”. Denna regel och bestämmelserna om pensionstillskott har i praxis
Prop. 1997/98:151
473
tillämpats så att pensionstillskott beräknats utifrån den tilläggspension
som faktiskt betalas ut. Detta innebär att pensionstillskottet beräknas
utifrån det belopp tilläggspensionen uppgår till efter det att den samord-
nats med yrkesskadelivräntan.
Minskning av pension skall ske även dels i de fall den skada för vilken
egenlivränta börjat utges åter medför sjukdomsfall som berättigar till
sjukpenning enligt yrkesskadelagstiftningen och som då ersätter livrän-
tan, dels i de fall livränta helt eller delvis bytts ut mot ett engångsbelopp.
Frågan om en samordning mellan ålderspension och yrkesskadelivränta
berördes varken av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. I
Ds 1995:41 konstaterades att det finns behov av samordningsregler men
att det faktiska utfallet av sådan samordning, med hänsyn till inslaget av
lyte och men i livränta, bör bli att det sammanlagda beloppet för pension
och livränta kommer att överstiga pensionsbeloppet med viss andel av
livräntans belopp. Den tekniska utformningen av samordningsbestäm-
melsema överlämnades dock till den fortsatta beredningen. Därefter har
frågan beretts vidare och i Ds 1997:66 lämnades förslag till hur en sådan
samordning skulle ske med utgångspunkt från att det är pensionen som
skall minskas vid en sådan samordning. Bohusläns allmänna försäkrings-
kassa ifrågasätter om en sådan samordning är nödvändig och Sveriges
Pensionärers Riksförbund menar att frågan bör anstå och lösas i samband
med utformningen av det framtida förtidspensionssystemet. Det är dock
regeringens uppfattning att det, även om det innebär ytterligare komp-
lexitet i regelverket, i det reformerade ålderspensionssystemet bör finnas
samordningsregler vid sammanträffande mellan pension och yrkes-
skadelivränta för att undvika den överkompensation som annars skulle
uppstå om den pensionsberättigade jämte livräntan även fick uppbära
pensionen ograverad. Visserligen kommer på sikt utbetalning av yrkes-
skadelivräntor att upphöra men fortfarande nybeviljas sådana förmåner
och det är först långt in på 2000-talet som de helt kommer att ha upphört.
Vi anser det inte rimligt att under en lång övergångstid tillåta en över-
kompensation av det slag som det skulle bli fråga om ifall samordning
inte skulle ske.
Utgångspunkten för samordningen bör, liksom enligt dagens regler,
vara att det är pensionen som reduceras. En annan lösning skulle förut-
sätta ett mycket stort antal retroaktiva ändringar av tidigare gällande lag-
stiftning eftersom yrkesskadelivräntoma bestäms med tillämpning av den
lag som gällde vid skadetillfället och lagstiftningen om ersättning vid
yrkesskada har ändrats vid åtskilliga tillfällen från år 1901 och framåt.
Därtill kommer att ett flertal yrkesskadeersättningar i viss mån kan sägas
ha civilrättslig karaktär, eftersom de ursprungligen utgick från en försäk-
ring som tecknades av arbetsgivaren - i vissa fall hos privata försäk-
ringsinrättningar. Det skulle därför kunna ifrågasättas om ändringar av
tidigare meddelade beslut om ersättning för yrkesskador är förenliga med
skyddet för egendom i den europeiska konventionen om skydd för
mänskliga rättigheter. Ytterligare en omständighet som talar för att
minskning bör ske av pensionsförmånen är de särskilda reglerna för be-
skattning av yrkesskadelivräntor, som i princip innebär att en viss del av
livräntebeloppet är skattefritt. Det ter sig ogörligt att vid utformningen av
en samordningsregel som bygger på reduktion av livräntor kompensera
Prop. 1997/98:151
474
för de skattekonsekvenser en sådan ändring skulle innebära. Samman- Prop. 1997/98:151
taget föreslår vi därför att samordning mellan yrkesskadelivränta och
ålderspension i det reformerade ålderspensionssystemet skall ske genom
reduktion av pensionen.
Vid samordning i det reformerade ålderspensionssystemet uppkommer
därefter frågan om samordning skall ske med såväl garantipension som
inkomstpension och premiepension. I dag sker samordning med såväl
folkpension som tilläggspension. I det reformerade ålderspensionssys-
temet skall garantipensionen utgöra en grundskyddsförmån och utges
som utfyllnad till den som endast har tjänat in låg inkomstgrundad ålders-
pension och som enda pension till den som inte har tjänat in någon pen-
sion alls. Den som uppbär yrkesskadelivränta har inte samma behov av
grundskydd i form av garantipension som den som inte har rätt till yrkes-
skadelivränta och regeringen anser därför att samordning bör ske mellan
yrkesskadelivränta och garantipension på så sätt att garantipensionen
minskas för den som uppbär yrkesskadelivränta.
När det gäller den inkomstgrundade ålderspensionen enligt reforme-
rade regler har denna, liksom tilläggspensionen enligt nuvarande regler,
drag av intjänad rättighet. På grund av reglerna för intjänandeunderlag
och förändring av utgiftstaket har dock kopplingen mellan avgift och
förmån försvagats för tilläggspensionen. Såvitt gäller premiepensionen
har regeringen i avsnitt 19.1 uttalat att rätten till fastställd pensionsrätt för
premiepension omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen. Rege-
ringen gör mot den bakgrunden bedömningen att premiepensionen bör
undantas från samordningen med yrkesskadelivräntan.
Inkomstpensionen har, som angetts ovan, också den viss karaktär av
individuellt intjänad rättighet vilket talar mot att samordning skall ske
med denna pension. Enligt dagens regler sker emellertid samordning med
tilläggspensionen som också den är avgiftsfinansierad, även om den är
förmånsbestämd till skillnad från den reformerade inkomstgrundade
ålderspensionen som är avgiftsbestämd. Det förhållandet att huvuddelen
av de förmånsberättigade som erhåller inkomstpension finns bland de
äldre åldersgrupperna, vilka med i vart fall viss kvotdel skall få sin
ålderspension beräknad enligt nuvarande regler för tilläggspension, anser
regeringen talar för att en samordning, såvitt avser pension enligt
reformerade regler, skall göras enligt regler som så nära som möjligt an-
sluter till dagens samordningsregler. Utan samordning med reformerad
inkomstpension skulle det ändå vara nödvändigt med samordning för
personer som omfattas av övergångsregleringen, dvs. individer födda
åren 1938-1953, såvitt avser de kvotdelar av pensionen som utgör
tilläggspension. En annan ordning skulle leda till kraftiga tröskeleffekter
mellan personer födda år 1937 och personer födda år 1938. En sådan
samordning avseende vissa kvotdelar för dessa åldersgrupper skulle
innebära att pension grundad på i och för sig samma pensionsgrundade
inkomst behandlades olika i samordningshänseende därför att den ena
pensionen anses ha en starkare karaktär av intjänad rättighet än den
andra. Sådana effekter anser regeringen inte är rimliga. Vi är dessutom av
uppfattningen att den omständigheten att yrkesskadelivräntoma på sikt
kommer att upphöra utgör skäl att göra så små förändringar som möjligt i
475
förhållande till dagens samordningsregler, vilket också detta skulle inne- Prop. 1997/98:151
bära att samordning bör ske med inkomstpensionen.
För en samordning med inkomstpensionen talar vidare att detta ger ett
ur fördelningssynpunkt rimligare resultat eftersom minskningen då berör
alla och inte bara dem som inte har någon eller endast låg inkomstgrun-
dad pension och därför är berättigade till garantipension. Om inkomst-
pensionen undantas från samordningen skulle detta leda till att ett antal
individer som uppbär såväl hög livränta som en hög pension skulle få
behålla förmånerna ograverade. Förutom att detta skulle ge ett påtagligt
högre utfall än med dagens regler skulle det, särskilt i de fall då ålders-
pensionen till stor del grundar sig på antagandeinkomster för förtidspen-
sion, kunna bli fråga om en kraftig överkompensation, vilket enligt rege-
ringens uppfattning inte kan anses rimligt.
Regeringen föreslår således att samordning vid egenlivränta skall ske
med såväl garantipension som inkomstpension och tilläggspension.
Garantipensionen utgör till skillnad från dagens folkpension inte någon
baspension utan är en utfyllnadspension. Mot denna bakgrund och med
beaktande av att garantipensionen, till skillnad från den inkomstgrundade
pensionen, skall finansieras över statsbudgeten, är det enligt vår uppfatt-
ning rimligt att samordningen med yrkesskadelivräntor sker på så sätt att
minskningen i första hand görs på garantipensionen. För den som uppbär
tilläggspension både i form av ålderspension och inkomstpension upp-
kommer därefter frågan i vilken turordning en sådan reducering skall ske
alternativt, om båda pensionerna skall reduceras parallellt, om det i så-
dant fall skall ske en lika eller en proportionell reducering. Såväl
tilläggspensionen i form av ålderspension som inkomstpensionen har
drag av intjänad rättighet. Som vi närmare utvecklat ovan har emellertid
kopplingen mellan avgift och förmån för tilläggspensionen i någon mån
försvagats. I jämförelse med inkomstpensionen kan därför karaktären av
intjänad rättighet för tilläggspension sägas vara något svagare. Mot denna
bakgrund och med beaktande av att tilläggspensionen i dag reduceras vid
sammanträffande med yrkesskadelivränta är det enligt vår uppfattning
rimligt att låta reduceringen av tilläggspensionen föregå reducering av
inkomstpensionen.
För den som jämte ålderspensionen uppbär yrkesskadelivränta i form
av efterlevandelivränta sker, som angetts ovan, i dag endast samordning
med folkpension. Vi föreslår därför att samordning i sådant fall endast
skall ske med garantipensionen och inte med inkomstgrundad pension.
I beredningsarbetet har utgångspunkten vid utformningen av samord-
ningsreglerna i det reformerade pensionssystemet varit att dessa så långt
möjligt skall överensstämma med dagens samordningsregler och ge i
stort sett samma utfall.
I likhet med vad som gällde vid införandet av AFL och samordnings-
reglerna i den lagen anser regeringen det motiverat att vissa livräntetaga-
res minskade möjligheter att tjäna in tilläggspension skall påverka sam-
ordningens omfattning. Som angetts ovan är yrkesskadelivräntoma inte
pensionsgmndande enligt AFL. Den som på grand av skada betagits
möjligheten att genom arbete tjäna in inkomstgrundad ålderspension och
som inte kvalificerat sig för s.k. antagandepoängsberäkning kommer att
kunna få en ganska låg ålderspension. Detta talar för att samordningen
476
mellan yrkesskadelivräntor och pension enligt det reformerade ålders- Prop. 1997/98:151
pensionssystemet inte bör ske fullt ut, dvs. en del av livräntan bör un-
dantas från samordning med pensionen. Regeringen finner här skäligt att
samordning sker med beaktande av samma andel, tre fjärdedelar, av liv-
räntan som i dagens system.
Livränta enligt LAF bestäms med utgångspunkt i ett ekonomiskt inva-
liditetsbegrepp och utgående livräntor innefattar ingen ersättning för lyte
och men. Dock kan ersättning för lyte och men utges enligt avtalsförsäk-
ringar på arbetsmarknaden eller enligt lagen (1977:266) om statlig ersätt-
ning vid ideell skada m.m. Sådan ersättning samordnas inte med den all-
männa pensionen. Livränta enligt yrkesskadeförsäkringen innehåller i
formell mening inte heller någon ersättning för lyte och men. Vid till-
lämpning av dessa författningar används emellertid ett medicinskt inva-
liditetsbegrepp vilket innebär att det vid bedömningen fästs större av-
seende vid skadans beskaffenhet, dvs. den medicinska faktorn, än vid
skadans betydelse i det enskilda fallet för den skadades arbetsförmåga.
En sådan metod för bestämning av ersättning för invaliditet kan sägas
innebära att den fastställda livräntan till viss del innefattar ersättning för
vad som, enligt de principer för bestämning av ersättning som vann in-
steg genom införandet av skadeståndslagen, är att beteckna som lyte och
men.
I Ds 1995:41 uttalades att det faktiska utfallet för en pensionär som
samtidigt uppbär både yrkesskadelivränta och pension även fortsätt-
ningsvis bör, med hänsyn till inslaget av lyte och men i livräntan, bli att
det sammanlagda beloppet för pension och livränta bör överstiga pen-
sionsbeloppet med viss andel av livräntans belopp.
Enligt regeringens uppfattning ter det sig rimligt att, i likhet med vad
som gäller för ersättning för arbetsskador, undanta från samordning med
pensionen den del av yrkesskadeersättningen som utifrån ett modernt
synsätt kan anses hänförlig till lyte och men. Ovan har föreslagits att det
förhållandet att den ersättningsberättigade skadan för många pensionsbe-
rättigade har inneburit begränsningar i möjligheterna att tjäna in ålders-
pensionsrätt i sin tur bör innebära en begränsning i samordningen på så
sätt att endast tre fjärdedelar av livräntans belopp samordnas med pen-
sionen. Om även inslaget av ersättning för lyte och men skall beaktas i
denna del borde detta leda till att en än mindre andel av livräntebeloppet
samordnades. Eftersom den del av yrkesskadelivräntan som kan anses
hänförlig till lyte och men varierar kraftigt mellan de olika livränteersätt-
ningama skulle en sådan utformning av regeln emellertid inte te sig sär-
skilt ändamålsenligt. Vid lägre ersättningsnivåer, då skadorna ofta inte
har föranlett någon inkomstförlust av betydelse, kan det anses att hela
ersättningen är hänförlig till lyte och men, medan det ofta förhåller sig
tvärtom med äldre allvarligare skador. I stället för att bestämma fribe-
loppet till en viss andel av livräntebeloppet kan det således finnas skäl att
bestämma det till ett fast belopp. Vi föreslår därför en regel som innebär
att pensionen endast samordnas med yrkesskadelivräntor som överstiger
en sjättedels basbelopp.
Nuvarande system innehåller dessutom en regel som innebär att den
pensionsberättigade alltid är berättigad att behålla minst tre fjärdedelar av
den folkpension ”som annars skulle ha utgått”. Med utgångspunkt från att
477
samordningsreglerna i det reformerade pensionssystemet så nära som Prop. 1997/98:151
möjligt skall ansluta till nuvarande regler anser regeringen att en mot-
svarande ”golvregel” bör införas även här. Detta är också nödvändigt för
att undvika situationer där pensionen annars i stort sett helt skulle redu-
ceras bort och då det för den pensionsberättigade skulle framstå som för-
delaktigare att vänta med uttag av ålderspension varvid den inkomst-
grundade pensionen vid ett senare uttag skulle komma att bli högre. En-
ligt dagens regler undantas från samordning som mest tre fjärdedelar av
hel folkpension och helt pensionstillskott, pensionsförmåner som utgör
grundskyddsförmåner. Dagens grundskydd i form av 40-delsberäknad
folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag ersätts i det
reformerade ålderspensionssystemet av en garantipension. Även i det
reformerade ålderspensionssystemet bör en golvregel enligt ovan gälla ett
grundskyddsbelopp. Eftersom garantipension utges endast till den som
har låg inkomstgrundad ålderspension och inte som en baspension är en
golvregel av motsvarande slag som gäller enligt dagens regler inte möjlig
att knyta till garantipensionen. Däremot är det möjligt att anknyta till den
lägsta garanterade nivån för garantipensionen. Detta föreslogs också i Ds
1997:66. Riksrevisionsverket hävdar att detta innebär att tanken om att en
person skall få behålla minst tre fjärdedelar av vad som annars skulle ha
utgått frångås och att golvet sätts lägre än enligt dagens regler. Rege-
ringen delar här inte Riksrevisionsverkets uppfattning. Såväl enligt nu-
varande regler som enligt de här föreslagna är utgångspunkten att den
enskilde skall få behålla en viss nivå av sin pension och denna nivå an-
knyts i båda fallen till nivåer i grundskyddssystemet. Det förhållandet att
golvregeln i det reformerade systemet inte kan anknytas direkt till garan-
tipensionen, på grund av konstruktionen av denna, innebär endast att en
sådan golvregel, som enligt vad vi föreslår anknyts till den lägsta garan-
terade nivån, då får bestämmas att gälla för såväl garantipension som in-
komstgrundad ålderspension inklusive premiepension. Detta var också
vad som föreslogs i Ds 1997:66.1 avsnitt 22 ovan föreslår regeringen att
ett efterlevandeskydd skall kunna tecknas för premiepensionen. Detta
innebär att en efterlevande förutom egen ålderspension kan komma att bli
berättigad till även premiepension till efterlevande. Denna pension utgör
en del av ålderspensionssystemet och bör därför enligt regeringens upp-
fattning, jämte den förmånsberättigades egna intjänade ålderspension,
räknas in i golvbeloppet.
I Ds 1997:66 föreslogs ett golvbelopp angivet på årsbasis. Den refor-
merade ålderspensionen kommer emellertid i likhet med vad som gäller
enligt dagens system att betalas ut månadsvis. Med en golvregel enligt
förslaget i Ds 1997:66 skulle den som under pågående kalenderår beviljas
yrkesskadelivränta därefter kunna komma att för resten av året få hela sin
ålderspension reducerad på grund av att han eller hon under året redan
har erhållit pension upp till golvnivån. Regeringen föreslår därför här att
golvbeloppet i stället bestäms till ett belopp per månad. Med ut-
gångspunkt från att årsbeloppen skall utgöra cirka tre fjärdedelar av den
lägsta garanterade nivån för garantipensionen bör därvid månadsbe-
loppen bestämmas till 13 % av prisbasbeloppet för den som ogift och
11,5 % av prisbasbeloppet för den som är gift.
478
I dag sker i viss utsträckning även samordning mellan yrkesskadeliv- Prop. 1997/98:151
ränta och förtidspension respektive efterlevandepension. Regeringen har i
proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. föreslagit
riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig medi-
cinskt grundad arbetsoförmåga, dvs. det som idag är förtidspension. I
propositionen gör regeringen den bedömningen såvitt avser frågan om
samordning mellan förtidspension och yrkesskadelivräntor att de över-
väganden som lagts till grund för de här föreslagna reglerna om samord-
ning mellan yrkesskadelivräntor och ålderspension i det reformerade
ålderspensionssystemet också bör gälla för samordning med förtidspen-
sion, dock med beaktande av de skillnader som idag gäller vid samord-
ning enligt AFL. Efterlevandepensionssystemet är för närvarande föremål
för utredning. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att utforma regler för
samordning mellan yrkesskadelivräntor och reformerad efterlevande-
pension.
Någon form av samordning mellan förtidspension respektive efter-
levandepension och yrkesskadelivräntoma torde komma att gälla även för
framtiden. För den som uppbär såväl ålderspension som förtidspension
eller efterlevandepension uppstår därvid frågan i vilken ordning samord-
ning skall ske. Denna fråga torde slutligen få lösas när utformningen av
de framtida systemen för förtidspension och efterlevandepension skall
beredas. Regeringens utgångspunkt är dock att, i situationer med yrkes-
skadelivräntor, samordning i första hand skall ske med förtidspension och
efterlevandepension. Endast eventuell återstående samordningsbar yrkes-
skadelivränta skall därefter samordnas med utbetalad ålderspension.
De ovan föreslagna reglerna är avsedda att gälla för samtliga ålders-
pensionärer dvs. även personer födda år 1937 eller tidigare. Såvitt avser
grundskyddet har hittills endast presenterats förslag till en garantipension
avseende personer födda år 1938 eller tidigare. De här lämnade förslagen
om samordning vid sammanträffande mellan ålderspension och yrkes-
skadelivränta har utformats med utgångspunkt från de förslag om garan-
tipension för personer födda år 1938 eller senare som regeringen presenterar i
propositionen om garantipension m.m. Regeringen har den 18 december 1997
beslutat om direktiv för utredning av utformningen av garantipension för
ålderspensionärer födda 1937 eller tidigare. Resultatet av denna
utredning kan medföra att de här föreslagna reglerna kan komma att få
justeras såvitt avser ålderspensionärer födda år 1937 eller senare.
I samband med övervägandena kring frågan om rätten att kvarstå i arbete
efter 67 års ålder berörde Pensionsarbetsgruppen kortfattat frågan om
eventuella följdändringar inom bl.a. andra grenar på socialförsäkrings-
området. På detta område finns regler som anger att rätt till vissa social-
försäkringsersättningar m.m. upphör vid 65 års ålder. Sålunda utges
exempelvis arbetslöshetsersättning och rehabiliteringspenning inte till
personer som är över 65 år. Inte heller kan en person över 65 år bli an-
visad beredskapsarbete. Även såvitt avser rätten till sjukpenning och
handikappersättning föreligger vissa begränsningar som anknyter till en
479
åldersgräns på 65 år. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande
inte några anpassningar av dessa åldersgränser till förslaget att rätten att
kvarstå i arbete i framtiden skall utsträckas till 67 års ålder. Detta ställ-
ningstagande motiverades med att en arbetstagare som uppnått 65 års
ålder och därmed den s.k. garantipensionsåldem inte kan anses ha sådant
behov av ekonomiskt stöd genom socialförsäkringar m.m. att det är
motiverat att höja de här aktuella åldersgränserna. Den som har uppnått
garantipensionsåldem har i generell bemärkelse haft möjlighet att tjäna in
pensionsrätt under så många år att en pensionering vid denna ålder skall
ge en rimlig ålderspension. Regeringen delade i princippropositionen
Pensionsarbetsgruppens uppfattning och ansåg att det inte var motiverat
att höja de här angivna åldersgränserna. Förslaget godtogs av riksdagen.
Förslagen i Ds 1995:41 följde i detta hänseende de antagna riktlinjerna
och några avsteg föreslogs således inte.
Regeringen instämmer i de ställningstaganden som redovisats i pro-
memorian och ser inget skäl att ändra de nu gällande övre åldersgrän-
serna för rätt till socialförsäkringsersättningar.
Ställningstagandet om en oförändrad åldersgräns för bl.a. utbetalning
av socialförsäkringsersättningar innebär översiktligt följande.
Medlemskapet i arbetslöshetskassa och därmed rätten till ersättning
upphör då den pensionsberättigade fyller 65 år. Rätten till arbetsmark-
nadsutbildning upphör vid 65 års ålder, eftersom det första villkoret för
rätt till sådan utbildning är att vederbörande är eller riskerar att bli
arbetslös. Även rätten till beredskapsarbete upphör vid denna tidpunkt.
Den som börjar uppbära hel ålderspension eller har fyllt 70 år har rätt
till fortsatt sjukpenning under högst 180 dagar efter ingången av den
månad varunder han eller hon böljat uppbära pensionen eller den då han
eller hon fyllt 70 år. En förutsättning för att sjukpenning över huvud taget
skall utges i sådana situationer är att pensionären har inkomst av för-
värvsarbete efter pensioneringen. En ålderspensionär som vid pensione-
ringen uppburit hel förtidspension (sjukbidrag) kan inte erhålla sjukpen-
ning även om han eller hon förvärvsarbetar efter ålderspensioneringen.
Rätten till sjuklön begränsas inte av att arbetstagaren uppbär ålderspen-
sion eller har fyllt 70 år. Rätten till rehabiliteringsersättning är knuten till
deltagande i rehabilitering som syftar till att förkorta sjukdomstiden eller
att förebygga eller häva nedsättning av arbetsoförmågan. Sådan ersätt-
ning utges längst t.o.m. månaden före den då den pensionsberättigade
fyller 65 år.
Handikappersättning kan utges efter 65 års ålder. En förutsättning här-
för är dock att den pensionsberättigade fått sin funktionsförmåga nedsatt
före denna tidpunkt och att behovet av ersättning kvarstår. Rätt till assi-
stansersättning enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade upphör vid 65 års ålder.
Utöver socialförsäkringsersättningama finns det i dag även andra för-
måner som påverkas av ålderspensionen antingen genom att själva före-
komsten av ålderspension eller rätten till sådan pension är avgörande för
den andra förmånens storlek eller genom att storleken på ålderspensionen
påverkar storleken på den andra förmånen. I det senare fallet kan det
komma att krävas ställningstagande till hur sådan samordning skall ske
när utbetalningsreglema för det reformerade ålderspensionssystemet trä-
Prop. 1997/98:151
480
der i kraft år 2001. Även för de förstnämnda fallen kan sådana ställ- Prop. 1997/98:151
ningstaganden vara nödvändiga.
De förmåner som i dag samordnas med ålderspension på sådant sätt att
det kommer att krävas annat än rena namnändringar eller liknande, åter-
finns huvudsakligen i förordningar, varav flera är upphävda men fort-
farande äger tillämpning, samt i avtal. Eftersom samordning kommer att
bli aktuell först år 2001 och de förmåner som i dag samordnas med
ålderspension då kan ha upphävts eller i vart fall förändrats lämnar
regeringen här inget förslag till hur sådan samordning skall ske utan
avser att återkomma med detta vid en senare tidpunkt i samband med
övrigt författningsarbete föranlett av de reformerade ålderspensions-
reglema. Detsamma gäller för de förändringar som mer har karaktären av
följdändringar.
Det finns även regler i författningar och avtal som innebär att en förmån eller
en avgift är inkomstprövad och där pension kan utgöra en sådan inkomst. Här
får i vaije enskilt fall tas ställning till hur reformerad pension skall bedömas
och förslag även här lämnas vid en senare tidpunkt.
Regeringens förslag: En pensionsberättigad skall vara skyldig att
återbetala pension, om denne genom att lämna oriktiga uppgifter eller
genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldig-
het har förorsakat att pension betalats ut felaktigt eller med för högt
belopp. Den pensionsberättigade skall vidare vara återbetalningsskyl-
dig, om pensionen i annat fall betalats ut felaktigt eller med för högt
belopp och den försäkrade skäligen borde ha insett detta. Beslut om
återbetalningsskyldighet skall fattas av försäkringskassan. Försäk-
ringskassan skall om det finns särskild anledning helt eller delvis
kunna efterge ett krav på sådan återbetalning.
Om den försäkrade på grund av ett ändrat taxeringsbeslut inte skulle
ha varit berättigad till hela den pension som redan har betalats ut för
förfluten tid, skall den försäkrade inte vara återbetalningsskyldig för den
för mycket utbetalade pensionen, såvida det inte finns något annat skäl
för sådan återbetalningsskyldighet. Om den ändrade taxeringen i stället
innebär att den försäkrade är berättigad till högre pension för förfluten
tid skall den överskjutande pensionen betalas ut med ett samlat belopp.
En pensionsberättigad skall vara skyldig att återbetala pension som
uppburits med för högt belopp till följd av att tidigare fastställd pen-
sionsrätt, grundad på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
senare helt eller delvis faller bort på grund av att den pensionsberätti-
gade inte betalat egenavgift i form av ålderspensionsavgift och allmän
pensionsavgift i nödvändig utsträckning.
481
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över
denna del av förslaget annat än rent lagtekniskt.
Skälen för regeringens förslag: I 20 kap. 4 § lagen om allmän försäk-
ring (AFL) upptas regler om återbetalningsskyldighet för ersättning som
någon uppburit obehörigen genom att ha lämnat oriktiga uppgifter e.d.
Dessa regler tar sikte på såväl utbetald pension som andra ersättningar
inom ramen för AFL. Innebörden av reglerna är att återbetalningsskyldig-
het för uppburen ersättning föreligger i två fall. I det första krävs att någon
genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom
åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat
att ersättning har utgått obehörigen eller med för högt belopp. I det andra
fallet krävs att någon eljest obehörigen eller med för högt belopp har
uppburit ersättning, vilket han eller hon skäligen bort inse. I det första fallet
krävs således inte att vederbörande varit medveten om felaktigheten. I det
andra fallet är han eller hon skyddad av god tro. I båda fallen är påföljden
återbetalningsskyldighet av vad som utbetalats för mycket, om inte i
särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetal-
ningsskyldigheten.
Reglerna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § AFL har utökats med
bestämmelser om återbetalning vid underlåten eller bristfällig betalning av
pensionsavgift. Detta behandlas nedan.
Även i det reformerade systemet bör, under samma fömtsättningar som
enligt AFL, den pensionsberättigade åläggas återbetalningsskyldighet för
pension som betalats ut med för högt belopp beroende på att den pen-
sionsberättigade lämnat oriktiga uppgifter e.d. Det kan t.ex. tänkas att den
försäkrade lämnat felaktiga uppgifter som lett till att pensionsrätt för bamår
tillgodoräknats med för högt belopp. Den pensionsberättigade bör också på
samma sätt som gäller i dag bli återbetalningsskyldig om pension uppburits
felaktigt eller med för högt belopp och den pensionsberättigade skäligen
bort inse detta.
Fråga är emellertid om den nuvarande regeln i AFL bör överföras helt
oförändrad till det nya ålderspensionssystemet. Lagrådet finner det svårt
att hitta exempel på något fall då den enskilde kan bli återbetalningsskyl-
dig för att han eller hon ”på annat sätt” än genom att lämna oriktiga upp-
gifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings-
skyldighet orsakat att pensionen har betalats ut felaktigt eller med ett för
högt belopp. Exempelvis täcks felaktiga uppgifter i inkomstdeklarationer
av ”oriktiga uppgifter”. Med hänsyn härtill och då den angivna förutsätt-
ningen för återbetalningsskyldighet inte kommit till användning i förvalt-
ningsdomstolarnas praxis förordar Lagrådet att orden ”eller på annat sätt”
får utgå ur det aktuella lagrummet i den nya lagstiftningen.
Regeringen finner fog för vad Lagrådet anfört i denna fråga och menar
därför att orden ”eller på annat sätt” bör utgå ur den motsvarighet till
20 kap. 4 § AFL som vi föreslår skall införas i lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
Beslut om återbetalning föreslås fattas av försäkringskassan. Åter-
betalning bör kunna ske antingen genom avdrag på senare utbetalningar av
Prop. 1997/98:151
482
pension eller genom att den pensionsberättigade åläggs återbetala för
mycket erhållen pension.
En angränsande fråga är huruvida en ändring i den pensionsberättigades
taxering skall kunna leda till återbetalningsskyldighet för den pensionsbe-
rättigade av redan uppburen pension. Ett taxeringsbeslut kan överklagas av
den skattskyldige fram till utgången av det femte året efter taxeringsåret.
Vidare har skattemyndigheten möjlighet att på eget initiativ ompröva taxe-
ringsbeslut inom överklagandetiden och i vissa fall därefter. Ändringar i
den försäkrades taxering kan, som kommer att framgå i avsnitt 27, under
vissa förutsättningar innebära att beslut om pensionsgrundande inkomst
och pensionsrätt måste ändras. Det kan emellertid tänkas att den försäkrade
under tiden från det att pensionsrätt fastställts till dess att beslutet ändras
redan har hunnit ta ut inkomstpension. Frågan är vad som skall gälla i en
sådan situation.
För det fall den ändrade taxeringen innebär en höjning av den pensions-
grundande inkomsten och av pensionsrätten bör givetvis den högre
inkomstpensionen betalas ut även för förfluten tid, dvs. för den tid som
påverkas av den ändrade taxeringen. Vi föreslår att de tillkommande
pensionsbeloppen därvid skall betalas ut i ett sammanhang. För det fall den
ändrade taxeringen leder till en sänkning av den pensionsgmndande in-
komsten och som en följd härav en sänkning av pensionsrätten, bör detta
som huvudregel inte leda till att den pensionsberättigade blir återbetal-
ningsskyldig för den för mycket uppburna inkomstpensionen. Återbetal-
ningsskyldighet skall i detta läge endast kunna bli aktuell då
ändringsbeslutet, som lett till en lägre pensionsgmndande inkomst och där-
med lägre inkomstpension, har sin gmnd i att den försäkrade tidigare
lämnat oriktig uppgift eller liknande.
Frågan om återbetalning av för mycket utbetald inkomstpension blir
aktuell även i en annan situation som inte har sin gmnd i att den
pensionsberättigade lämnat någon form av oriktig uppgift. Såsom närmare
utvecklats i avsnitt 13.5 skall det förhållandet att den som uppburit inkomst
av annat förvärvsarbete inte inom föreskriven tid har betalat egenavgift i
form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift medföra att den
pensionsrätt som anses hänförlig till de icke inbetalda avgifterna faller bort.
Till och med utgången av år 1997 gällde att pensionspoäng tillgodoräk-
nades den försäkrade endast om tilläggspensionsavgiften för året till fullo
betalats inom föreskriven tid. Utan hinder av att hela avgiften inte betalats
på föreskrivet sätt skulle emellertid pensionspoäng alltid tillgodoräknas för
de två åren närmast före pensioneringen - den s.k. tvåårsregeln. I samband
med ikraftträdandet av skattebetalningslagen (SFS 1997:483, prop.
1996/97:100) den 1 november 1997 infördes ett system med skattekonton
och den s.k. likafördelningsmetoden, innebärande att underskottet på ett
skattekonto i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter
som påförts kontot under den aktuella perioden. Likabehandlingsmetoden
skall tillämpas jämväl vid betalning av pensionsavgift. Det innebär bl.a. att
om bara en viss andel av samtliga skatter och avgifter betalats anses bara
motsvarande andel av tilläggspensionsavgiften ha betalats. Med anledning
av principen om tillgodoräknande av pensionspoäng utifrån betald andel av
tilläggspensionsavgiften finns det inte längre skäl till regeln om rätt till till-
godoräknande av pensionspoäng för de båda åren närmast före pensione-
Prop. 1997/98:151
483
ringen. Den försäkrade går ju inte längre miste om hela pensionspoängen
om inte hela avgiften betalas inom den föreskrivna tiden. Med anledning
härav har beslutats om ändring i reglerna om tillgodoräknande av pension-
poäng i 11 kap. 6 § AFL och om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 §
andra stycket AFL. Med ikraftträdande den 1 januari 1998 föreligger, en-
ligt 20 kap. 4 § AFL andra stycket, återbetalningsskyldighet av uppburen
ersättning då tilläggspension betalats ut och fastställd pensionspoäng änd-
ras på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning. Vidare gäller att
det undantag som tidigare gällt för pensionsavgift för de båda år som före-
gått det år då pensionen skulle böija utgå enligt 11 kap. 6 § i dess lydelse
före den 1 januari 1998, inte längre är tillämpligt. Enligt övergångsbe-
stämmelserna till lagändringen följer dock att föreskrifterna härom i
11 kap. 6 § första stycket och 20 kap. 4 § andra stycket i deras äldre lydelse
fortfarande skall tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift för åren
1996 och 1997.
Vi föreslår alltså att den enskilde skall vara skyldig att återbetala pension
som uppburits med för högt belopp till följd av att tidigare fastställd
pensionsrätt, grund på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
senare helt eller delvis faller bort på grund av att den enskilde inte betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift i nödvändig utsträckning.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Vid ändring av en pensionssparares premiepen-
sionsrätt skall ändringsbeloppet ökas med avkastningen från den till-
fälliga förvaltningen. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp
med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483). Det
uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätten läggas till
och vid sänkning av pensionsrätten dras av från pensionsspararens
premiepensionskonto.
Vid höjning skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras
från den tillfälliga förvaltningen till pensionsspararens fonder. Vid
sänkning skall medlen föras motsatt väg. Om pensionsspararen har
börjat ta ut pension skall vid höjning den del av det uppräknade be-
loppet som avser förfluten tid betalas ut som en klumpsumma till pen-
sionsspararen. Den del av beloppet som avser framtida pensionstid
skall föras till pensionsspararens fonder eller, om pensionsspararen
har gått över från fondförsäkring till livränta med garanterade belopp,
till Premiepensionsmyndigheten. I båda fallen skall framtida pen-
sionsbelopp räknas om. Vid sänkning föranleder avdraget från pen-
sionsspararens premiepensionskonto en omräkning av framtida pen-
sionsbelopp. Om, vid sänkning av pensionsrätten, tillgodohavandet på
pensionsspararens premiepensionskonto inte täcker det belopp som
skall dras av från kontot, skall det felande beloppet återkrävas direkt
av pensionsspararen om han är egenföretagare. Är han däremot an-
ställd blir direktkrav aktuellt bara om han har lämnat oriktiga uppgif-
ter. Vad som nu sagts gäller också för den som har fått rätt till pre-
miepension till efterlevande enligt bestämmelserna om efterlevande-
skydd under pensionstiden.
484
Om pension annars har betalats felaktigt eller med för högt belopp
skall pensionsspararen betala tillbaka det för mycket utbetalda be-
loppet om han har lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller
om han uppburit pensionen i ond tro. Detsamma gäller för den som
har fått rätt till premiepension till efterlevande oavsett om pensions-
spararen eller den efterlevande har orsakat den felaktiga utbetal-
ningen.
Prop. 1997/98:151
Utredningens förslag: Förslagen i SOU 1997:131 överensstämmer
med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall har framfört vissa
lagtekniska synpunkter. I övrigt har frågorna inte berörts.
Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt har bl.a. be-
handlats frågan hur man skall hantera den situationen att fastställd pen-
sionsrätt ändras i efterhand. För premiepensionssystemet uppkommer
särskilda frågor vid en sådan ändring. Det gäller frågor om vilka kon-
sekvenser ett ändringsbeslut bör få för medel som redan är överförda till
premiepensionssystemet, hur saken påverkas av avkastning på medlen
och vem som skall bära kostnaderna för de åtgärder som vidtas.
I avsnittet berörs också andra situationer, där pensionsutbetalning har
skett felaktigt eller med för högt belopp. Dessa situationer motsvarar dem
som i dag regleras i 20 kap. 4 § AFL. Som tidigare framgått föreslås att
bestämmelser motsvarande nuvarande regler i AFL skall gälla inom för-
delningssystemet.
I huvudsak samma regler bör gälla på de aktuella punkterna i fördel-
nings- och premiepensionssystemet. Vissa särlösningar blir dock nöd-
vändiga därför att pensionsrätten i premiepensionssystemet direkt mot-
svaras av verkliga penningtransaktioner och premiepensionssystemet i
ekonomiskt hänseende skall vara ett slutet system.
Utgångspunkten bör vara att man vid ändringar av pensionsrätten skall
försöka återskapa den situation som hade förelegat om avsättningen till
premiepensionssystemet blivit rätt från början. Det betyder att ändrings-
beloppet skall läggas till respektive dras av från pensionsspararens pre-
miepensionskonto. Vidare bör ändringsbeloppet räknas upp med belopp
som skall täcka avkastningen från den tillfälliga förvaltningen och den
individuella fondförvaltningen. Vid höjning av pensionsrätten skall det
framräknade beloppet föras från den tillfälliga förvaltningen hos Riks-
gäldskontoret till pensionsspararens fondförvaltare. Vid sänkning av pen-
sionsrätten skall beloppet föras motsatt väg. I stort sett skall samma för-
farande tillämpas för både anställda och egenföretagare.
Den uppräkning av ändringsbeloppet som skall täcka avkastningen från
den tillfälliga förvaltningen är lätt att göra vid både höjning och sänkning
av pensionsrätten, eftersom det är väl känt vilken procentuell avkastning
den tillfälliga förvaltningen gav det aktuella året.
När det gäller avkastningen för tiden efter överföring till fondförvaltare
är det däremot inte möjligt att utgå från den faktiska avkastning som
förekommit. Ett principiellt skäl för detta är att premiepensionssystemet
bygger på att den enskilde själv skall bära den finansiella risken för sina
placeringsbeslut. Staten skall alltså varken skörda vinstema eller bära
485
förlusterna av de val som den försäkrade har gjort. Också praktiska skäl
talar för denna ståndpunkt. Det skulle ofta vara svårt att i det enskilda
fallet avgöra med vilken fondförvaltning en jämförelse skulle ske. Sär-
skilt skulle det vara fallet om det ursprungliga beslutet innebar att det inte
fastställdes någon pensionsrätt alls. En ordning som skulle bygga på en
jämförelse med faktiskt uppnådd avkastning skulle alltså kräva ett om-
fattande och detaljerat regelsystem för val av jämförelseobjekt.
I stället föreslås att uppräkningen skall göras med den s.k. basräntan
enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483). Eventuella korrige-
ringar för arvsvinster, liksom för återbäring, får anses ingå i denna
schablonmässiga uppräkning. Eftersom man inte kan säga generellt att
det är statens eller den enskildes ”fel” att en ändring i pensionsrätten
måste göras, bör samma räntesats gälla vid både höjning och sänkning av
pensionsrätten. Av samma skäl föreslås inte någon specialregel om för-
delningen av kostnaderna för ändringsåtgärdema. De får ses som sys-
temkostnader som skall bäras av kollektivet som helhet.
Som tidigare angetts skall vid höjning av pensionsrätten medel motsva-
rande det uppräknade beloppet föras från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till pensionsspararens fondförvaltare medan vid sänk-
ning av pensionsrätten medlen skall föras motsatt väg.
Om pensionsspararen har börjat ta ut pension när ändringen skall
genomföras skall vid höjning av pensionsrätten det uppräknade beloppet
fördelas på förfluten respektive framtida pensionstid. Den del av beloppet
som avser förfluten tid skall betalas ut som en klumpsumma till pen-
sionsspararen. Detta överensstämmer med vad som föreslås gälla i för-
delningsystemet (se föregående avsnitt). Den del av beloppet som avser
framtiden skall föras till pensionsspararens fonder eller, om pensions-
spararen har gått över från fondförsäkring till livränta med garanterade
belopp, till Premiepensionsmyndigheten. I båda fallen skall Premiepen-
sionsmyndigheten göra en omräkning av framtida pensionsbelopp.
Vid sänkning av pensionsrätten föranleder det avdrag som görs från
pensionsspararens premiepensionskonto en omräkning av framtida pen-
sionsbelopp eftersom pensionsförmånerna skall beräknas med utgångs-
punkt i tillgodohavandet vid varje tid på den försäkrades premiepen-
sionskonto (se 9 kap. 1 §). Därmed blir de framtida pensionsbeloppen
lägre än vad de skulle ha blivit om avsättningen till premiepensionssys-
temet hade blivit rätt från böljan. Detta är en konsekvens av att det tidi-
gare har betalats ut högre pensionsbelopp än som skulle ha gjorts om
avsättningen till premiepensionssystemet hade blivit rätt från böljan.
Denna ordning skiljer sig dock från vad som skall gälla i fördelningssys-
temet. Där påverkas inte de framtida pensionsbeloppen av att för hög
pension betalats för förfluten tid. Skälet till olikheten är, här som på flera
andra håll, att premiepensionssystemet skall vara ett i ekonomiskt hän-
seende slutet system.
Vid sänkning av pensionsrätten kan det någon gång inträffa att till-
godohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto inte täcker det
belopp som skall dras av från kontot. I sådana fall bör det felande be-
loppet återkrävas direkt av pensionsspararen om han är egenföretagare.
Är han däremot anställd bör direktkrav bli aktuellt bara om han har läm-
nat oriktiga uppgifter.
Prop. 1997/98:151
486
Från de nu diskuterade fallen måste skiljas de situationer där pension
har betalats felaktigt eller med för höga belopp därför att den enskilde har
lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter och situationer där pen-
sionsutbetalningar har gjorts med för stora belopp på grund av beräk-
ningsfel eller tekniska fel hos Premiepensionsmyndigheten. I sådana fall
skall den försäkrade på samma sätt som gäller i dag enligt AFL och som
också föreslås för fördelningssystemets del, normalt betala tillbaka det för
mycket utbetalda beloppet (se vidare i författningskommentaren, avsnitt
32).
Prop. 1997/98:151
I detta kapitel behandlas frågor som rör det processuella förfarandet så-
som förslag till regler angående omprövning och överklagande m.m. av
beslut enligt den föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Vidare behandlas frågor om utrednings- och uppgiftsskyldighet, pre-
skription och utmätning m.m.
Dessa frågor berördes bara till viss del och mycket översiktligt av Pen-
sionsarbetsgruppen. Inte heller i princippropositionen behandlades dessa
frågor närmare. I Ds 1995:41 fanns däremot ett förslag till regelverk som
i stor utsträckning var utformat i enlighet med vad som gäller enligt nu-
varande regler angående beslut om pensionsgrundande inkomst och pen-
sion, dvs. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring (LBP). Även taxeringslagen (1990:324)
och förvaltningslagen (1986:223) hade beaktats.
Med anledning av vissa synpunkter från remissinstanserna på den pro-
memorian samt ytterligare överväganden som gjorts under den fortsatta
beredningen var det förslag till processuella regler som lämnades i Ds
1997:66 utformat på ett något annorlunda sätt. Förslagen i denna remiss
är anpassade efter det förslaget och avviker således något från förslaget i
Ds 1995:41. Förslagen har också i viss mån anpassats till de förslag an-
gående dessa frågor som 1997 års premiereservutredning lämnade i sitt
betänkande SOU 1997:131.
De här föreslagna reglerna ersätter bl.a. vad som gäller i dag enligt
LBP. Av detta skäl har också föreslagits att denna lag skall upphöra att
gälla fr.o.m. den 1 januari 1999. För personer födda år 1937 eller tidigare
kommer dock vissa bestämmelser i LBP att fortsätta att tillämpas över-
gångsvis såvitt gäller beräkningen av pensionsgrundande inkomst (se
avsnitt 29.2).
487
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Förvaltningslagens regler om handläggning av
ärenden skall gälla för samtliga ärenden enligt denna lag. Enskilda,
statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. skall, precis
som enligt nuvarande regler, vara skyldiga att efter föreläggande in-
komma med de uppgifter som behövs för tillämpning av den nya
lagen. Uppgifter som den enskilde skall lämna om faktiska förhållan-
den skall lämnas på heder och samvete. Uppgifter som skall lämnas av
vissa myndigheter utan särskilt föreläggande, skall inte behöva kom-
municeras med den enskilde.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 och 1997:66
stämmer delvis överens med regeringens förslag. Där föreslogs dock en
mer utvidgad utredningsskyldighet, motsvarande den som gäller för
taxeringsprocessen.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 fanns inte något uttryckligt
förslag angående detta.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket , Kammarrätten i Stockholm,
Länsrätten i Värmlands län och Länsrätten i Norrbottens län har framfört
vissa lagtekniska synpunkter på de processuella bestämmelserna i Ds
1995:41. Datainspektionen anför beträffande kommuniceringsskyldig-
heten att den utgår ifrån att den enskilde ändå kommer att få del av
uppgifterna i samband med underrättelsen om beslutet om pensionsrätt.
Skälen för regeringens förslag: I LBP föreskrivs att skattemyndig-
heten är skyldig att se till att alla ärenden om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst blir tillräckligt utredda. Denna princip gäller för övrigt
även för skattemyndighetens taxeringsarbete. Den försäkrade och dennes
arbetsgivare är skyldiga att lämna upplysningar till skattemyndigheten
efter anmaning härom. Den försäkrade har alltid rätt att yttra sig innan
skattemyndigheten beslutar om hans eller hennes pensionsgrundande in-
komst om skattemyndigheten tänker avvika från de uppgifter eller yrkan-
den som den försäkrade har lämnat.
Enligt förvaltningslagen gäller att myndigheter skall handlägga ären-
den enkelt, snabbt och billigt utan att säkerheten eftersätts. Myndigheten
skall beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden
från andra myndigheter om det behövs. Ett ärende får inte avgöras innan
den enskilde fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som tillförts ärendet
genom någon annan än den enskilde själv.
Den här föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension skall gälla
för tre olika myndigheter nämligen skattemyndigheten, den allmänna för-
säkringskassan och Premiepensionsmyndigheten, med delvis olika myn-
dighetskulturer och med ansvar för olika slags frågor och ärenden enligt
den nya lagen. Eftersom det inte är rimligt att ha olika regler beroende på
vilken myndighet som handlägger frågan eller vilket slags ärende det
gäller, föreslår vi nu i stället att vid handläggningen av ärenden enligt den
här föreslagna lagen skall förvaltningslagen i så stor utsträckning som
möjligt vara tillämplig. Bara när det finns behov av särskilda regler som
avviker från förvaltningslagen lämnas därför förslag till sådana bestäm-
488
melser. Den allmänna serviceskyldighet och utredningsskyldighet som
gäller enligt förvaltningslagen skall gälla även för ärenden enligt den här
föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Beträffande uppgiftsskyldigheten gäller redan enligt nuvarande regler
att skattemyndigheten i allmänhet har tillgång till de uppgifter som den
behöver för att kunna besluta om pensionsgrundande inkomst. Det är
framför allt de uppgifter som skall lämnas i kontrolluppgifter och själv-
deklarationen i enlighet med bestämmelserna i lagen (1990:325) om all-
män självdeklaration och kontrolluppgifter som ligger till grund för
skattemyndighetens beslut. Några särskilda regler om uppgiftslämnande
för att fastställa pensionsgrundande inkomst behöver därför inte införas i
det reformerade pensionssystemet.
För att den allmänna försäkringskassan skall kunna fastställa de s.k.
pensionsgrundande beloppen måste kassan få vissa uppgifter från andra
myndigheter m.fl. automatiskt. Författningsbestämmelser om uppgifts-
skyldighet behöver därför införas för vissa statliga myndigheter i förord-
ning. I avsnitt 10.3 föreslås också att den som är ansvarig för grundut-
bildningen av totalförsvarspliktiga skall vara skyldig att lämna uppgifter
härom till Totalförsvarets pliktverk. Vissa uppgifter som behövs för att
besluta om pensionsgrundande belopp kommer dock försäkringskassan
själv att förfoga över. Det gäller t.ex. uppgift om att en person blivit för-
älder eller tagit emot ett bam för adoption. Sistnämnda förhållande får
försäkringskassan kännedom om i samband med att föräldrapenning och
barnbidrag skall börja betalas ut. Beträffande bam som genom social-
nämndens försorg har placerats hos någon annan än vårdnadshavaren får
försäkringskassan ofta besked om detta genom anmälan från socialnämn-
den om att barnbidraget skall överföras till den som har hand om bamet.
Sådana uppgifter som försäkringskassan förfogar över, bör få användas
vid fastställandet av pensionsgmndande belopp.
Förutom de uppgifter som skattemyndigheten och försäkringskassan
sålunda får del av utan något särskilt föreläggande, bör den enskilde samt
statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare, försäkringsinrätt-
ningar och arbetslöshetskassor vara skyldiga att, i enlighet med vad som
gäller i dag enligt AFL, efter föreläggande lämna de uppgifter som kan
behövas för tillämpningen av reglerna i det reformerade pensionssyste-
met. Precis som enligt nuvarande regler i AFL bör denna bestämmelse
också omfatta föreläggande av Riksförsäkringsverket och allmän förvalt-
ningsdomstol. Detsamma bör gälla föreläggande av Premiepensionsmyn-
digheten.
Våren 1997 föreslog regeringen ett antal lagändringar för att förbättra
försäkringskassornas utrednings- och kontrollmöjligheter. Bl.a. föreslogs
en generell regel om att uppgifter som den försäkrade lämnar om faktiska
förhållanden skulle lämnas på heder och samvete (prop. 1996/97:121).
Förslaget har antagits av riksdagen (bet. 1996/97:SfU 10, rskr.
1996/97:231). Motsvarande bör gälla även för uppgifter som en enskild
skall lämna enligt denna lag.
Som nämnts ovan skall den enskilde enligt förvaltningslagen under-
rättas om uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än henne
eller honom själv. För att inte denna kommuniceringsskyldighet skall bli
alltför omfattande, bör dock undantag göras för de uppgifter som skall
Prop. 1997/98:151
489
lämnas automatiskt från vissa myndigheter. Sådana uppgifter skall så-
ledes inte behöva kommuniceras med den enskilde. Den enskilde torde
ändå i flertalet fall få kännedom om dessa uppgifter genom den kontroll-
uppgift som erhålles i samband med deklarationen eller genom annan
underrättelse från den som lämnat uppgiften.
Regeringens förslag: Ändring i beräkningsunderlaget för ett beslut
enligt denna lag skall automatiskt medföra att beslutet ändras. Det-
samma gäller om det föranleds av en ändring av beslutad egenavgift.
Vid bristande avgiftsbetalning för en försäkrad som har haft in-
komst av annat förvärvsarbete skall fastställd pensionsrätt och tillgo-
doräknade pensionspoäng räknas om med hänsyn till hur stor andel av
avgifterna som har betalats.
Om en försäkrad har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension
avseende plikttjänst eller bamår och därefter på grund av en taxe-
ringsändring inte längre uppfyller det s.k. förvärvsvillkoret, skall den
beslutade pensionsrätten för premiepension ändras.
Om ändringen av den pensionsgrundande inkomsten eller det pen-
sionsgrundande beloppet med anledning av ändringen av beräknings-
underlaget skulle understiga 1000 kr skall dock ingen ändring ske.
För makar som har begärt överföring av pensionsrätt för premiepen-
sion skall en ändring som berör den överförda pensionsrätten även
medföra en ändring hos den make till vilken överföringen skett.
Den enskilde skall alltid underrättas om att ett beslut har ändrats.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 innehöll mer
detaljerade bestämmelser om i vilka situationer en ändring kunde ske. De
förslag som redovisades i Ds 1997:66 stämmer överens med regeringens
förslag.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 lämnades förslag på särskilda
regler om åtgärder vid bl.a. ändrad pensionsrätt. Dessa förslag har
behandlats i avsnitt 26.2.
Remissinstanserna: Riksskatteverket har hänvisat till sitt remissvar
över Ds 1995:29, vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, där man
anfört att de processuella frågorna beträffande de olika kopplingar som
kan uppkomma mellan taxering, debitering och pensionsgrundande in-
komst bör klarläggas. Riksförsäkringsverket anser att det bör framgå av
bestämmelsen om följdändringar att denna även omfattar andra ändringar
än taxeringsändringar. Regeln om sådan ändring bör vidare justeras så att
det är storleken på ändringen av den inkomst/det belopp som ligger till
grund för följdändringen som skall uppgå till ett visst belopp för att änd-
ring skall behöva företas.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom den pensionsgrundande in-
komsten enligt det nuvarande pensionssystemet skall bestämmas med
ledning av den försäkrades taxering, kan ändringar i denna medföra att
också den pensionsgrundande inkomsten behöver ändras. På grund härav
Prop. 1997/98:151
490
finns det i LBP en bestämmelse om att skattemyndigheten skall ändra en Prop. 1997/98:151
försäkrads pensionsgrundande inkomst ex officio om skattemyndigheten
eller allmän förvaltningsdomstol beslutar om ändrad taxering och änd-
ringen föranleder en avvikelse från den beräknade pensionsgrundande
inkomsten med minst 1 000 kr. På motsvarande sätt bör även i det refor-
merade pensionssystemet ett beslut om pensionsgrundande inkomst änd-
ras, om den taxerade inkomsten ändras av skattemyndigheten eller allmän
förvaltningsdomstol.
I det reformerade pensionssystemet kan pensionen grundas inte bara på
pensionsgrundande inkomst utan även på andra pensionsgrundande be-
lopp. Den pensionsgrundande inkomsten kommer t.ex. att i stor utsträck-
ning ha betydelse för beräkningen av pensionsgrundande belopp för
bamår. På grund härav bör den allmänna försäkringskassan vara skyldig
att ändra även ett beslut om pensionsgrundande belopp i de fall då
skattemyndigheten har ändrat den pensionsgmndande inkomsten och
denna ändring föranleder att även det beslutade pensionsgmndande be-
loppet för den försäkrade behöver ändras. Detta bör gälla oavsett av
vilken anledning skattemyndigheten har ändrat den pensionsgmndande
inkomsten. Även ändringar efter t.ex. en omprövning bör föranleda ett
nytt beslut om pensionsgmndande belopp av försäkringskassan.
Föranleder det ändrade beslutet om pensionsgmndande inkomst eller
ett ändrat beslut om pensionsgmndande belopp att även beslutad pen-
sionsrätt eller pensionspoäng bör ändras, skall försäkringskassan också
vara skyldig att meddela ett nytt sådant beslut. Detta gäller oavsett om
ändringen av det pensionsgmndande beloppet beror på att den pensions-
gmndande inkomsten har ändrats eller om ändringen föranleds av en änd-
ring eller omprövning av det pensionsgmndande beloppet. Ett beslut om
ändring av pensionsrätt eller pensionspoäng kan i sin tur föranleda att
storleken på den pension som skall betalas ut i form av inkomstpension,
premiepension eller tilläggspension, måste ändras. Alla förändringar i
beräkningsunderlaget för ett beslut enligt denna lag bör således föranleda
att de berörda myndigheterna gör de följdändringar som blir nödvändiga
med anledning av det ändrade beräkningsunderlaget.
Eftersom det reformerade pensionssystemet skall vara ett avgiftsfinan-
sierat system bör beslut enligt denna lag kunna ändras också då det för-
anleds av en ändring av ett beslut om egenavgift. Om det t.ex. skulle visa
sig att skattemyndigheten vid bestämmandet av avgiftsunderlaget enligt
skattebetalningslagen (1997:483) skulle anse att ett belopp som ingår i
inkomst av annat förvärvsarbete skall hänföras till inkomst av anställning
i stället bör en motsvarande ändring göras av den pensionsgmndande
inkomst som avgiften hänför sig till.
För den som har haft inkomst av annat förvärvsarbete skall pensionsrätt
och pensionspoäng endast tillgodoräknas i den utsträckning som egenav-
gift i form av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift har be-
talats. Detta har närmare redovisats i avsnitt 13.5. Pensionsrätt och pen-
sionspoäng kommer dock i allmänhet att ha tillgodoräknats innan det
slutligt kan konstateras om de nämnda avgifterna har betalats. På gmnd
härav behöver bestämmelsen om ändring även omfatta situationer då
egenavgiften eller den allmänna pensionsavgiften inte till fullo har be-
talats. Skulle pension beräknad på sådan pensionsrätt redan ha börjat be-
491
talas ut, bör den enskilde dessutom vara skyldig att återbetala för mycket Prop. 1997/98:151
utbetalad pension (se avsnitt 26.1).
För att pensionsrätt för premiepension skall tillgodoräknas även för
pensionsgrundande belopp för plikttjänst eller bamår har det föreslagits
att den försäkrade senast då pensionsrätten fastställs måste ha uppfyllt ett
s.k. förvärvsvillkor. Detta villkor har beskrivits närmare i avsnitt 11.6.
Skälet till detta är att de medel som förvaltas i premiereservsystemet mot-
svaras av verkliga penningtransaktioner. Skulle det sedan på grund av
ändrad taxering för den enskilde eller på gmnd av obetalda avgifter visa
sig att förvärvsvillkoret inte var uppfyllt när pensionsrätten fastställdes
bör den beslutade pensionsrätten för premiepension ändras.
För ändring av både pensionsgmndande inkomst och pensionsgmn-
dande belopp föreslogs i de olika departementspromemoriorna en be-
loppsspärr av innebörd att, om ändringen skulle medföra en avvikelse
från vad som beslutats på mindre än 1 000 kr, behöver beloppet inte änd-
ras. Riksförsäkringsverket föreslår i stället att storleken på taxeringsänd-
ringen respektive ändringen av den pensionsgmndande inkomsten skall
vara avgörande för om en ändring skall företas. Detta är emellertid ingen
lämplig lösning eftersom en taxeringsändring respektive en ändring av
den pensionsgmndande inkomsten inte alltid medför följdändringar. För
en försäkrad som har tillgodoräknats pensionsgmndande belopp för
bamår innebär en ändring av den pensionsgmndande inkomsten dess-
utom att försäkringskassan behöver göra en ny beräkning av vilket av de
tre alternativen för beräkning av det pensionsgmndande beloppet som är
mest förmånligt. Någon form av beloppsspärr för när ändringar som för-
anleds av ändringar i beräkningsunderlaget skall ske, är emellertid nöd-
vändig både för att den försäkrade skall slippa få besked om mycket små
ändringar och kanske framförallt för att det inom premiereservsystemet
inte ständigt skall behöva göras ändringar på premiepensionskontona som
avser mycket små belopp. Regeringen anser att denna spärr bör utformas
i enlighet med förslagen i departementspromemoriorna.
Som framgår av avsnitt 14 har det föreslagits att två makar skall kunna
begära att den ena makens pensionsrätt för premiepension skall överföras
till den andra maken. Sedan pensionsrätten för premiepension har fast-
ställts och därefter överförts till den andra maken, kan dock beslutet be-
träffande den överförda pensionsrätten av olika anledningar komma att
ändras. 1 sådana fall bör beslutet om pensionsrätt för båda makarna änd-
ras.
Förutom de föreslagna bestämmelser som nu beskrivits om när ett be-
slut bör kunna ändras gäller förvaltningslagens regler om ändring av ett
beslut på grund av att det har blivit uppenbart oriktigt eller liknande (26 §
förvaltningslagen).
När ett beslut har ändrats bör den som berörs av ändringen underrättas
om detta. Det gäller även om ett ändrat beslut om t.ex. pensionsgrun-
dande inkomst inte föranleder någon ändring av beslutet om pensionsrätt.
En sådan ändring kan ändå vara av betydelse för den försäkrade om han
eller hon skulle vilja begära omprövning av pensionsrätten på grund av
någon annan omständighet vid ett senare tillfälle. Om den företagna änd-
ringen är av betydelse för den enskilde, även om beslutet om pensionsrätt
inte påverkas, bör det också vara möjligt för denne att begära ompröv-
492
ning och överklaga ändringen av pensionsgrundande inkomst eller pen- Prop. 1997/98:151
sionsgrundande belopp (se avsnitt 27.4 och 27.5).
Regeringens förslag: Omprövning skall göras om den enskilde begär
det eller om det finns andra skäl. Omprövning av beslut om pensions-
grundande inkomst och pensionsgrundande belopp på begäran av den
försäkrade skall dock normalt göras bara i samband med att beslutet
om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Försäkringskassan
skall överlämna frågor som gäller den pensionsgrundande inkomsten
till skattemyndigheten, som får ompröva sitt beslut och därefter med-
dela försäkringskassan om detta har ändrats. Har den som beslutet av-
ser avlidit får även annan som är berörd av beslutet begära ompröv-
ning av detta.
Den enskilde kan enligt huvudregeln begära omprövning av beslut
om pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår inom ett år efter fast-
ställelseåret och av andra beslut inom två månader från det att han
eller hon fick del av eller annars fått kännedom om beslutet. Riksför-
säkringsverket skall inte kunna begära omprövning av beslut men så-
väl Premiepensionsmyndigheten och försäkringskassan som skatte-
myndigheten skall på eget initiativ under vissa förutsättningar kunna
ompröva sina beslut och beräkningar. Omprövning av pensionsrätt,
pensionspoäng och vårdår får då enligt huvudregeln ske inom ett år
efter fastställelseåret. Andra beslut får omprövas till den enskildes
fördel inom två månader från det att beslutet meddelades. Om ett be-
slut har blivit oriktigt på grund av att en enskild har lämnat oriktiga
uppgifter eller har brustit i sin uppgiftsskyldighet eller om beslutet har
fattats på ett uppenbart oriktigt eller ofullständigt underlag eller lik-
nande får omprövning ske även efter de ovan angivna tidpunkterna.
Detsamma gäller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut för
en annan försäkrad eller ett beslut angående arbetsgivaravgift.
Den enskilde skall få tillfälle att yttra sig innan myndigheten eller
försäkringskassan fattar beslut om omprövning.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 innehöll flera olika
regler beroende på om omprövningen var till fördel eller till nackdel för
den enskilde. Där föreslogs dessutom att omprövning av pensionsrätt och
därtill hörande beslut skulle ske inom motsvarande tider som gäller enligt
taxeringslagen. Förslaget i Ds 1997:66 stämmer i huvudsak överens med
regeringens förslag. I denna promemoria föreslogs dock att försäkrings-
kassan skulle kunna ompröva även andra beslut än beslut om pensionsrätt
m.m. både till fördel och till nackdel för den enskilde inom två månader
från det att beslutet meddelades.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 föreslogs att förvalt-
ningslagens regler om omprövning av beslut skulle gälla inom premie-
reservsystemet.
493
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att den föreslagna
regleringen i Ds 1995:41 är omotiverat komplicerad. Samma regler bör
gälla som för socialförsäkringen i övrigt. Det är inte nödvändigt med
samma tidsfrister som gäller för taxeringen om konsekvensändringar får
göras oberoende av den tid som förflutit sedan beslutet meddelades. Änd-
ringar långt i efterhand är i sig otillfredsställande. Överklagande av beslut
bör ha inkommit inom två månader efter delfåendet. I sitt yttrande över
Ds 1997:66 anför verket att det bör finnas gemensamma omprövnings-
och ändringsregler för hela socialförsäkringsområdet. I avvaktan på en
översyn av dessa regler bör bestämmelserna i den nya lagen motsvara vad
som gäller enligt 20 kap. 10 och 10 a §§ AFL. Detsamma anser Kammar-
rätten i Stockholm. Även Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser att
det bör ske en översyn av hela socialförsäkringens processregler. Läns-
rätten anser vidare att det är otillfredsställande att försäkringskassan kan
ompröva sina beslut även till nackdel för den enskilde och att en om-
prövning inom två månader från det att beslutet meddelades dessutom är
för kort tid för att hinna med kommunicering, utredning m.m. Göteborgs
allmänna försäkringskassa har inga synpunkter på förslaget.
Försäkringsanställdas förbund påpekar i sitt svar beträffande
Ds 1995:41 att i de fall då omprövning skall göras även av skattemyndig-
heten så kommer handläggningstiden att bli längre varför föreskriften om
maximal omprövningstid på sex veckor bör ändras.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler i LBP kan
skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst omprövas på
begäran av den enskilde eller Riksförsäkringsverket. Dessutom kan
skattemyndigheten ompröva ett beslut på eget initiativ. Regler om om-
prövning av skattemyndighets beslut finns också i taxeringslagen. I
20 kap. 10 § AFL finns bestämmelser om omprövning såvitt gäller beslut
av allmän försäkringskassa. Försäkringskassan får enbart ompröva beslut
som har fattats av tjänsteman och endast på begäran av den försäkrade.
Riksförsäkringsverket får inte begära omprövning av försäkringskassans
beslut. Vid omprövning får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
Förutom denna bestämmelse finns också regler om ändring av beslut i
20 kap. 10 a § AFL. Enligt denna bestämmelse skall försäkringskassan i
vissa särskilt angivna fall självmant ändra sitt beslut. Denna regel har
dock i praktiken kommit att tillämpas på ett sätt som inte helt överens-
stämmer med lagtextens lydelse.
Som anförts inledningsvis anser regeringen att förvaltningslagens be-
stämmelser bör tillämpas i så stor utsträckning som möjligt på beslut en-
ligt den föreslagna lagen. Enligt förvaltningslagen skall omprövning ske
om myndigheten finner att ett beslut är uppenbart oriktigt på grund av
nya omständigheter eller av någon annan anledning. De beslut som med-
delas enligt den här föreslagna lagen bör emellertid kunna omprövas även
i andra situationer än då beslutet är uppenbart oriktigt. Regeringen anser
därför att det bör införas särskilda bestämmelser om omprövning i den
nya lagen.
Frågan är då hur en sådan bestämmelse bör vara utformad. Bestämmel-
sen om omprövning i AFL medger bara omprövning på begäran av den
enskilde och bestämmelsen om ändring har som sagt fått ett vidsträcktare
tillämpningsområde än vad som direkt följer av lagtexten. Den nu före-
Prop. 1997/98:151
494
slagna lagen skall ligga till grund för ett helt nytt pensionssystem som
skall ersätta nuvarande regler om ålderspension i AFL. Lagen skall vida-
re tillämpas av tvä olika myndigheter samt försäkringskassan vilka inte
har någon gemensam myndighetskultur. Att då föra in en bestämmelse
vars lydelse inte helt överensstämmer med dess tillämpningsområde kan
inte anses tillfredsställande. Det kan däremot även finnas anledning att se
över reglerna i AFL för omprövning m.m.
Regeringen föreslår därför att det för beslut enligt den här föreslagna
lagen införs en helt ny regel om omprövning som skall tillämpas av
skattemyndigheten, den allmänna försäkringskassan och Premiepen-
sionsmyndigheten. Bestämmelsen innebär att ett beslut skall kunna om-
prövas på begäran av den som beslutet avser eller annars om det finns
särskilda skäl för en omprövning. En omprövning måste således alltid ske
när en enskild begär det och då oavsett av vilken anledning detta begärs.
En begäran om omprövning måste dock, som framgår nedan, göras inom
en viss tid efter det att beslutet meddelades. För övrigt skall ett beslut
omprövas av myndigheten eller försäkringskassan om det t.ex. på grund
av att det framkommit nya uppgifter finns anledning att ompröva beslu-
tet. För omprövning i den sistnämnda situationen föreslås dock vissa be-
gränsningar som framgår nedan.
I det reformerad ålderspensionssystemet kommer vanligtvis både
skattemyndigheten och den allmänna försäkringskassan att medverka vid
bestämmandet av en persons pensionsrätt. För att undvika att detta beslut
berörs av olika omprövningar hos skattemyndighet respektive försäk-
ringskassa som företas oberoende av varandra, föreslås det att huvud-
regeln bör vara att endast beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng
skall kunna omprövas på begäran av den enskilde. Om den pensions-
grundande inkomsten berörs av omprövningen, bör försäkringskassan
överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten, som själv får om-
pröva sitt beslut om den pensionsgrundande inkomsten och därefter med-
dela försäkringskassan om beslutet har ändrats. Försäkringskassan får
sedan ompröva sitt beslut om pensionsgrundande belopp samt pensions-
rätten och pensionspoängen.
I vissa situationer kan det dock finnas anledning att ompröva ett beslut
om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp
även om inte storleken på själva pensionsrätten eller pensionspoängen
skulle påverkas av omprövningen utan enbart fördelningen mellan olika
pensionsgrundande poster. Detta kan nämligen ha betydelse för en för-
säkrad som t. ex. anser att den pensionsgrundande inkomsten bör vara
högre och det pensionsgrundande beloppet för bamår lägre och som ännu
inte uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret för att pensionsrätt i anledning av
pensionsgmndande belopp skall medföra utbetalning av pension (se av-
snitt 11.6). Detsamma gäller om omprövningen avser frågan om en in-
komst skall hänföras till inkomst av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete eftersom detta har betydelse för vem som skall betala pen-
sionsavgifterna för inkomsten. En särskild bestämmelse föreslås därför
om att omprövning i sådana fall får ske av den pensionsgmndande in-
komsten eller det pensionsgmndande beloppet och att samma regler som
gäller för omprövning av pensionsrätt då skall gälla för omprövning av
dessa beslut och att samma regler skall gälla för skattemyndigheten som
Prop. 1997/98:151
495
för försäkringskassan. När det i fortsättningen talas om omprövning m.m.
av pensionsrätt gäller detta även omprövning av pensionsgrundande in-
komst och pensionsgrundande belopp i de fall då dessa beslut får om-
prövas särskilt.
Som närmare kommenteras i författningskommentaren till 13 kap. 9 §
LIP skall omprövning ske på begäran av den som beslutet avser. För en
försäkrad som har avlidit kan dock beslutet om dennes intjänade pen-
sionsrätt ha betydelse för den som är berättigad till efterlevandepension.
För det fall den som beslutet avser är avliden bör därför ett beslut även
kunna omprövas på begäran av annan som är berörd av beslutet.
Vad gäller tiden inom vilken omprövning skall begäras kan olika över-
väganden göras. Beträffande beslut om pensionsgrundande inkomst, pen-
sionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng har dessa beslut
i allmänhet nära anknytning till beslutet om den försäkrades taxering. För
taxeringsbeslut gäller att dessa kan omprövas inom fem år efter taxe-
ringsåret. Eftersom det föreslås att beslut enligt den nya lagen skall änd-
ras automatiskt om det föranleds av en ändring av den försäkrades taxe-
ring finns det ingen anledning att ha samma omprövningstider som för
taxeringsbeslut. Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng får
emellertid som regel betydelse för den enskilde först efter lång tid men då
kommer det å andra sidan att ha betydelse under lång tid. För ett sådant
beslut är det inte tillfredsställande med en alltför kort omprövningstid.
Regeringen föreslår därför att för beslut om pensionsrätt och pensions-
poäng skall en begäran om omprövning ha kommit in till försäkrings-
kassan inom ett år efter fastställelseåret. Eftersom ett år som det tillgodo-
räknats pensionspoäng för skall likställas med vårdår, bör beslut om
vårdår behandlas på samma sätt som beslut om pensionspoäng och mot-
svarande tid för omprövning bör därför gälla även för det beslutet. För
övriga beslut enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension bör tiden för
begäran om omprövning, liksom enligt AFL, vara två månader från det
att den enskilde fick del av beslutet.
Eftersom det rör sig om ett mycket stort antal beslut om pensionsrätt,
pensionspoäng m.m. som kommer att meddelas varje år kan det, precis
som i fråga om taxeringsbeslut, normalt sett inte komma i fråga att delge
dessa. Därför måste också en enskild, som först efter fastställelseåret har
fått kännedom om beslutet om pensionsrätt m.m., kunna begära ompröv-
ning av detta inom viss tid därefter. Det föreslås därför att en begäran om
omprövning skall få göras inom två månader från det att den enskilde
fick sådan kännedom.
I lagrådsremissen föreslogs att det dessutom skulle finnas en möjlighet
att begära omprövning av beslut om pensionsrätt i den situationen att för-
säkringskassan meddelat ett nytt beslut angående tillgodoräknande av
bamår för en försäkrad och detta skulle kunna innebära att den andre för-
äldern i stället var berättigad att tillgodoräkna sig sådan pensionsrätt.
Förslaget byggde på det då lämnade förslaget att pensionsgrundande be-
lopp för bamår automatiskt skulle tillgodoräknas modem om båda föräld-
rarna visserligen uppfyllde förutsättningarna för tillgodoräknande av så-
dant belopp men ingen anmälan gjorts om vem som skulle tillgodoräknas
denna rätt. Om modem i ett senare beslut befanns inte uppfylla förutsätt-
ningarna för tillgodoräknande av sådant belopp fanns det skäl att ge
Prop. 1997/98:151
496
fadem möjlighet att begära omprövning av beslutet om pensionsrätt såvitt Prop. 1997/98:151
avsåg honom. I det förslag vi nu lämnar kommer i en sådan situation där
föräldrarna inte gör något val, det pensionsgrundande beloppet att tillgo-
doräknas den förälder som har lägts pensionsunderlag. Om ingen av för-
äldrarna har något pensionsunderlag för det året eller har lika högt
underlag tillgodoräknas modem det pensionsgmndande beloppet. De
regler som vi nu föreslår innebär således att försäkringskassan måste
pröva vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för bamår i alla de fall där föräldrarna inte gjort någon anmälan i
frågan. Det är då också rimligt att försäkringskassan ex officio gör en
omprövning av beslutet om pensionsrätt för den andre föräldern i den
situtionen att det senare visar sig att den förälder som har tillgodoräknats
det pensionsgmndande beloppet inte uppfyllde förutsättningarna för
detta. Vi föreslår därför nu ingen särskild omprövningsrätt för den
enskilde i den situationen. För förfluten tid är situationen däremot
annorlunda och för denna tid bör därför gälla andra regler, vilket närmare
redogörs för i avsnitt 27.6.
Som nämnts i inledningen till detta avsnitt kan Riksförsäkringsverket
inte begära omprövning av försäkringskassans beslut men däremot av
skattemyndighetens beslut om pensionsgmndande inkomst. Att Riksför-
säkringsverket inte kan begära omprövning av försäkringskassans beslut
motiverades i propositionen 1977/78:20 med förslag till ändrad organisa-
tion för besvärsprövning inom socialförsäkringen m.m. med att det an-
sågs onödigt (s.98). Om Riksförsäkringsverket vill att ett beslut av för-
säkringskassan skall ändras, kan verket överklaga beslutet i stället. Efter-
som det också får anses olämpligt att en tillsynsmyndighet kan begära
omprövning av beslut som har fattats av den som myndigheten har att
utöva tillsynen över, föreslås här att Riksförsäkringsverket inte skall ha
möjlighet att begära omprövning av beslut som skattemyndigheten, för-
säkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten meddelat enligt den
föreslagna lagen om inkomstgmndad ålderspension. Riksförsäkrings-
verkets uppgift bör i stället vara att främja enhetlig tillämpning av lag-
stiftningen och verket bör därför ingripa endast när det gäller frågor som
är av betydelse till ledning för rättstillämpningen. Det rättsmedel som då
bör användas är överklagande. Om den enskilde begärt omprövning av
ett beslut och Riksförsäkringsverket överklagar samma beslut bör hela
ärendet överlämnas till förvaltningsdomstol för prövning.
Beträffande omprövning på initiativ av skattemyndigheten, försäk-
ringskassan eller Premiepensionsmyndigheten finns det anledning att
göra olika överväganden beroende på vad beslutet avser. För beslut om
pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår bör omprövning få göras av
skattemyndigheten eller försäkringskassan inom samma tid som den en-
skilde kan begära omprövning av dessa beslut, det vill säga inom ett år
efter fastställelseåret. Eftersom det inte alltid är alldeles klart om en
sådan omprövning är till fördel eller till nackdel för den enskilde bör
någon begränsning i detta avseende inte gälla för dessa beslut. För övriga
beslut däremot, det vill säga framförallt beslut om pension, bör Premie-
pensionsmyndigheten eller försäkringskassan, såsom också länsrätten i
Göteborgs och Bohus län har förordat, bara kunna ompröva ett beslut till
den enskildes fördel om inte omprövningen föranleds av att det lämnats
497
oriktiga uppgifter eller liknande enligt vad som följer nedan. En ompröv-
ning av andra beslut än pensionsrätt m.m. till den enskildes fördel bör få
göras inom två månader från det att beslutet meddelades.
Beslut enligt den här föreslagna lagen kommer ofta att fattas utan att
den enskilde själv behöver göra någon anmälan eller inkomma med några
uppgifter. Det är i princip bara vid uttag av pension som den enskilde
behöver ge in en ansökan. Beträffande den som tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för bamår finns dock en skyldighet att uppge inkoms-
ter från arbete i utlandet. Om den som beslutet avser har lämnat oriktiga
uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyl-
dighet bör det vara möjligt att ompröva ett beslut även efter den tid som
nyss angivits. I fråga om premiepension till efterlevande kan en oriktig
uppgift ha lämnats såväl av pensionsspararen som en tidigare förmåns-
tagare, som sedan har avlidit. I så fall bör även ett beslut om premiepen-
sion till den efterlevande få omprövas efter den vanliga omprövnings-
tiden. Detsamma bör gälla om det vid en senare tidpunkt framkommer att
beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag
eller om det föreligger andra synnerliga skäl samt om det föranleds av ett
beslut om ändrad arbetsgivaravgift, t.ex. om skattemyndigheten vid be-
stämmande av avgiftsunderlaget enligt skattebetalningslagen skulle anse
att ett belopp som ingår i inkomst av anställning inte skall räknas in i av-
giftsunderlaget. Omprövningar av de anledningar som angivits här bör få
ske både till fördel och till nackdel för den enskilde.
Beträffande pensionsgrundande belopp för bamår kan det dessutom bli
nödvändigt att ompröva ett sådant beslut för en försäkrad om beslutet för
den andre föräldern (eller i förekommande fall styvföräldem) ändras och
detta bör föranleda en ändring även av den förstnämnde försäkrades pen-
sionsrätt. Detta har kommenterats i författningskommentaren till 13 kap.
13 §. Även i denna situation bör omprövning få ske vid en senare tid-
punkt.
Den enskilde skall alltid få tillfälle att yttra sig innan ett beslut om om-
prövning fattas på initiativ av en myndighet eller försäkringskassa.
Enligt 20 kap. 10 § AFL gäller att omprövning av en fråga angående
för mycket utbetald ersättning skall göras av socialförsäkringsnämnd om
det belopp som har utbetalats för mycket överstiger 10 % av basbeloppet.
Riksdagen har emellertid med i kraftträdande den 1 juli 1998 beslutat att
denna bestämmelse skall tas bort (prop,1997/98:41, bet,1997/98:SfU8,
rskr. 1997/98:153). Någon motsvarighet till denna bestämmelse föreslås
därför inte i här.
Prop. 1997/98:151
498
Regeringens förslag: Beslut enligt lagen om inkomstgrundad ålders-
pension skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Både den en-
skilde och Riksförsäkringsverket skall kunna överklaga besluten. Har
den som beslutet avser avlidit får även annan som är berörd av be-
slutet överklaga detta. Den enskilde får dock bara överklaga beslut
som först har omprövats eller ett beslut om avvisning. Överklagande
av en enskild skall ha kommit in inom två månader från det att denne
fick del av beslutet om omprövning. Riksförsäkringsverket får över-
klaga ett beslut om pensionsrätt m.m. inom ett år efter fastställelseåret
och andra beslut inom två månader från det att beslutet meddelades.
Den begränsning i rätten att överklaga vissa avvisningsbeslut som
har föreslagits i förvaltningsprocesslagen skall inte gälla avvisnings-
beslut enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension som har fattats
av försäkringskassan, skattemyndigheten eller Premiepensions-
myndigheten.
Beslut av allmän förvaltningsdomstol får överklagas av den en-
skilde inom två månader från det att denne fick del av beslutet och av
Riksförsäkringsverket inom två månader från det att beslutet med-
delades. Beslutet kan dessutom i vissa fall överklagas av den som
meddelat det överklagade beslutet, varvid samma tid skall gälla som
gäller för Riksförsäkringsverket. Bestämmelserna om tvåpartsprocess
i 7a§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall dock inte gälla för
mål om pensionsrätt m.m.
För prövning i kammarrätten krävs prövningstillstånd. Nämndemän
skall inte ingå i kammarrätten vid prövning av mål om pensionsrätt.
Vid prövning av övriga mål skall nämndemän ingå i kammarrätten om
sådana ingått vid prövning i länsrätten.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:66
stämmer delvis överens med regeringens förslag. I Ds 1995:41 och
1997:66 föreslogs dock att beslut om pensionsgrundande inkomst och
andra pensionsgrundande belopp normalt bara skulle få överklagas i
samband med överklagande av beslutet om pensionsrätt.
Utredningens förslag: Förslaget i SOU 1997:131 stämmer i princip
överens med regeringens förslag angående överklagande av ett beslut om
pension.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Skattemyndigheten i
Stockholms län tillstyrker uttryckligen förslaget i Ds 1995:41. Länsrätten
i Stockholms län påpekar att det i Ds 1995:41 föreslås vissa bestämmelser
i lagen som har samma materiella innehåll som förvaltningslagen och
förvaltningsprocesslagen. Länsrätten anser vidare att det kan medföra
olägenheter att tiden för överklagande i vissa fall blir obegränsad på
grund av att den görs beroende av delgivning. Länsrätten ställer sig
frågande till hur Riksförsäkringsverkets partställning skall behandlas i
praktiken. I sina remissvar över Ds 1995:41 anför Skattemyndigheten i
Malmöhus län att det bör vara möjligt att korrigera felaktigheter i beräk-
ningen av arvsvinstberäkningen, och Länsrätten i Värmlands län anser att
Prop. 1997/98:151
499
den allmänna försäkringskassan bör vara part även i mål om pensionsrätt. Prop. 1997/98:151
Kammarrätten i Sundsvall menar att det saknas skäl för att nämndemän
skall ingå i kammarrätten vid avgörande av socialförsäkringsmål. Kam-
marrätten i Stockholm anser beträffande förslagen i Ds 1995:41 att det
inte bör uppställas särskilda villkor för att få överklaga beslut om pen-
sionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp utan de allmänna
förvaltningsrättsliga reglerna bör vara tillräckliga. Vidare påpekar kam-
marrätten beträffande förslaget i Ds 1997:66 att nämndemän bara ingår
om målet beviljas prövningstillstånd och prövas i sak. Riksförsäkrings-
verket anför att verket bör undantas från kravet på prövningstillstånd i
kammarrätten.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande pensionssystemet får
skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller försäkringskassans beslut i
olika ärenden enligt AFL. Om försäkringskassans beslut har fattats av en
tjänsteman hos kassan måste det först omprövas innan det kan över-
klagas. Enligt den här föreslagna lagen kommer inga beslut att fattas av
socialförsäkringsnämnd. På motsvarande sätt som gäller för beslut enligt
AFL bör därför ett beslut enligt denna lag först omprövas innan det får
överklagas av den enskilde. För att få enhetliga regler bör detta, i de fall
beslut om pensionsgrundande inkomst får överklagas särskilt, även gälla
sådant beslut.
För att förhindra att ett beslut om pensionsrätt påverkas av en ompröv-
ning som sker av både skattemyndigheten och försäkringskassan obero-
ende av varandra, har det i föregående avsnitt föreslagits att en huvud-
regel bör vara att endast försäkringskassans beslut om pensionsrätt skall
få omprövas på begäran av den försäkrade. Skattemyndighetens beslut
om pensionsgrundande inkomst och försäkringskassans beslut om pen-
sionsgrundande belopp bör få omprövas bara i samband med omprövning
av beslutet om pensionsrätt. I vissa fall föreslår vi dock att beslut om
pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp skall få om-
prövas särskilt. Eftersom det föreslagits att endast ett beslut som har om-
prövats skall få överklagas av den enskilde behövs ingen motsvarande
begränsning för överklagandet. I den mån ett beslut om pensionsgrun-
dande inkomst eller pensionsgrundande belopp har omprövats får det
också överklagas. Förslaget i denna del innebär också att i de enstaka fall
då enbart beslutet om den pensionsgrundande inkomsten överklagas
kommer samma regler om överklagande m.m. som gäller för försäkrings-
kassan, enligt vad som följer nedan, att gälla också för skattemyndig-
heten. När ett beslut om pensionsrätt överklagas kommer det dock i all-
mänhet att medföra att domstolen ändå måste överpröva samtliga beräk-
ningar som gjorts, eftersom såväl pensionsgrundande inkomst som pen-
sionsgrundande belopp kan ligga till grund för beslutet om pensionsrätt.
Även övriga beslut enligt den föreslagna lagen bör givetvis efter
omprövning vara överklagbara på samma sätt som i dag. Det gäller t.ex.
beslut om utbetalning eller återbetalning av pension. Detsamma gäller
beslut varigenom en begäran om omprövning har avvisats. Däremot utgör
t.ex. den årliga arvsvinstuppräkningen, indexeringen inom
fördelningssystemet av pensionsrätt m.m. inte ett särskilt beslut utan detta
är en ren beräkning sprocedur inför beräkningen av pensionens storlek
500
som inte bör kunna överklagas särskilt. En sådan beräkning kan givetvis Prop. 1997/98:151
göras om, i fall det skulle visa sig att den innehåller felaktigheter av nå-
got slag.
Eftersom det föreslås att endast omprövningsbeslut ( och i förekom-
mande fall beslut om avvisning) skall få överklagas av den enskilde kan
den tid inom vilken han eller hon måste klaga på beslutet vara densamma
oavsett om beslutet gäller pensionsrätt eller pension. De olika tidsfrister
som föreslås gälla för den enskilde i fråga om de olika besluten behöver
då bara beaktas vid omprövningen. När en enskild överklagar ett beslut
föreslås det därför att överklagandet skall ha inkommit inom två månader
från det att han eller hon fick del av beslutet. Samma tid bör för övrigt
också gälla för överklagande av förvaltningsdomstols beslut.
Riksförsäkringsverket bör också ha möjlighet överklaga samtliga be-
slut av skattemyndigheten, den allmänna försäkringskassan och Premie-
pensionsmyndigheten enligt den här föreslagna lagen. I föregående av-
snitt har det emellertid föreslagits att Riksförsäkringsverket inte skall
kunna begära omprövning av beslut. Därför bör den tid inom vilken ett
överklagande från verket måste ha inkommit vara densamma som gäller
för en enskild som vill begära omprövning, dvs. det bör gälla olika frister
beroende på vad beslutet gäller. Beslut om pensionsgrundande inkomst
och belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår bör således över-
klagas före utgången av året efter fastställelseåret eller, om beslutet har
meddelats efter den 31 oktober det året, inom två månader från det att
beslutet meddelades. Eftersom beslut enligt 4 kap. LIP föreslås skall vara
meddelade senast den 31 mars året efter fastställelseåret torde sistnämnda
tidsfrist framförallt bli aktuell om Riksförsäkringsverket vill överklaga ett
beslut om ändring eller omprövning. För övriga beslut enligt denna lag
bör ett överklagande från Riksförsäkringsverket ha inkommit inom två
månader från det att beslutet meddelades. Om verket vill överklaga en
allmän förvaltningsdomstols beslut bör överklagandet ha inkommit inom
två månader från det att detta beslut meddelades.
Regeringen har i den nyligen till riksdagen överlämnade propositionen
1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel om
domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. lämnat förslag till vissa
ändringar i bl.a. förvaltningsprocesslagen avseende överklagande av av-
visningsbeslut. I propositionen föreslås att om en förvaltningsdomstol har
överprövat ett beslut om avvisning på grund av att ett överklagande har
kommit in för sent, skall domstolens beslut inte få överklagas. Denna
regel skall dock enligt förslaget inte gälla när avvisningsbeslutet har
fattats av en försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa. Bakgrunden till
förslaget om överklagandeförbud är ett önskemål om att effektivisera
förvaltningsprocessen och att därför införa ett överklagandeförbud
motsvarande det som gäller enligt 30 § förvaltningslagen. I den lagråds-
remiss som föregick propositionen lämnades därför ett förslag till
begränsningar såvitt avsåg rätten att överklaga beslut om att avvisa ett
överklagande på grund av att det har kommit in för sent. I propositionen
(s.89) har konstaterats att denna begränsning på socialförsäkringsområdet
och när det gäller rätten till arbetslöshetsersättning dock endast skulle
omfatta de fall där ett överklagande har kommit in för sent och inte
avvisningsbeslut som avser en för sent inkommen begäran om
501
omprövning. I anledning härav har i propositionen föreslagits att ett
undantag från överklagandeförbudet skall gälla bl.a. i fråga om beslut
enligt AFL som fattats av försäkringskassan. Undantaget gäller däremot
inte när länsrätten fattar avvisningsbeslutet eftersom det i dessa fall alltid
är fråga om att avvisa ett överklagande. Regeringen anger vidare i
propositionen att avsikten är att i ett annat sammanhang återkomma till
frågan avseende de fall där det nu görs undantag från överklagande-
förbudet.
Också i det reformerade pensionssystemet föreslår vi att det skall
finnas regler om omprövning av beslut av försäkringskassan, skatte-
myndigheten och Premiepensionsmyndigheten. Om inte undantag görs i
förhållande till det i prop. 1997/98:101 lämnade förslaget om över-
klagandeförbud kommer detta förbud att gälla för avvisningsbeslut såvitt
avser ett för sent inkommet överklagande men inte en för sent inkommen
begäran om omprövning. Av samma skäl som anförts för att det tills
vidare skall göras undantag för beslut av försäkringskassan i ärenden
enligt AFL bör undantag gälla avvisningsbeslut enligt LIP. Detta
överensstämmer också med vad som var innebörden av förslaget i
lagrådsremissen angående inkomstgrundad ålderspension. Undantaget
bör dock på samma sätt som enligt förslaget i prop.1997/98:101 be-
gränsas till att gälla avvisningsbeslut av den instans som också skulle
kunna fatta omprövningsbeslut. Även om detta innebär en avvikelse från
lagrådsremissens förslag saknas skäl att här utvidga undantaget i denna
lag till att gälla även avvisningsbeslut av högre instans när något sådant
undantag inte har föreslagits i de övriga författningar där det i proposition
1997/98:101 har föreslagits att ett undantagande skall införas. Undantag
skall således endast gälla avvisningsbeslut enligt LIP som har fattats av
försäkringskassan, skattemyndigheten eller Premiepensionsmyndigheten.
Undantagsbestämmelsen skall därtill också gälla för personer födda år
1937 eller tidigare, för vilka i övrigt processreglema i LBP i stället är
tillämpliga.
I december 1995 beslutade riksdagen att det skulle införas en obligato-
risk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen, där det allmänna skulle
företrädas av den myndighet som först beslutade i saken. En särskild be-
stämmelse härom har införts i 7 a § förvaltningsprocesslagen. Riksförsäk-
ringsverket har dock enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL möjlighet att
överta den allmänna försäkringskassans uppgift att föra talan. Ändringar-
na, som bara gäller i den mån det inte finns avvikande bestämmelser i
annan lag eller författning, trädde i kraft den 1 maj 1996. Beträffande mål
om pensionsrätt innebär emellertid en sådan processordning vissa prak-
tiska problem, eftersom den här föreslagna ordningen innebär att såväl
skattemyndigheten som försäkringskassan har meddelat beslut som ligger
till grund för försäkringskassans beslut om pensionsrätt och pensions-
poäng samtidigt som besluten om pensionsgrundande inkomst och belopp
normalt skall få överklagas bara i samband med överklagande av beslut
om pensionsrätt. Regeringen anser därför att Riksförsäkringsverket en-
sam bör vara part i mål som rör pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår.
Eftersom mål om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande
belopp, i de fall då de överklagas särskilt, skall behandlas som mål om
Prop. 1997/98:151
502
pensionsrätt kommer även dessa mål att vara undantagna från 7 a § för- Prop. 1997/98:151
valtningsprocesslagen.
Tvåpartsprocessen bör däremot kunna tillämpas vad gäller övriga mål
om inkomstgrundad ålderspension, dvs. framför allt i mål om utbetalning
och återbetalning av pension. En motsvarighet till den införda bestäm-
melsen i AFL om Riksförsäkringsverkets rätt att överta försäkrings-
kassans uppgift att föra talan bör införas även i den nu föreslagna lagen
om inkomstgrundad ålderspension och detta bör även gälla för mål där
Premiepensionsmyndigheten är part. När och hur Premiepensionsmyn-
digheten och försäkringskassorna bör underrätta Riksförsäkringsverket
om mål som kan vara av intresse att bevaka eller överta talan i, får verket
reglera särskilt.
Tvåpartsprocessen innebär också att såväl Premiepensionsmyndigheten
som de allmänna försäkringskassorna får överklaga en allmän förvalt-
ningsdomstols beslut i de mål där myndigheten eller kassan har varit part,
dvs. i detta fall i alla mål utom mål om pensionsgrundande inkomst och
belopp, pensionsrätt, pensionspoäng samt vårdår. För överklaganden av
Premiepensionsmyndigheten eller en allmän försäkringskassa bör samma
tidsfrister gälla som för Riksförsäkringsverket, det vill säga två månader
från det att beslutet meddelades.
Enligt det förslag som lämnats i avsnitt 13.3 skall beslut om pensions-
grundande inkomst enligt huvudregeln meddelas av den skattemyndighet
inom vars verksamhetsområde den försäkrade var bosatt den 1 november
intjänandeåret och beslut om pensionsgrundande belopp av den försäk-
ringskassa inom vars verksamhetsområde den försäkrade är bosatt när
beslutet fattas. Vanligtvis torde detta sakna betydelse för frågan om
vilken domstol som skall handlägga ett överklagande av ett sådant beslut,
eftersom det föreslås att i normalfallet endast beslutet om pensionsrätt
skall kunna överklagas. I de undantagsfall som tidigare redovisats då be-
slut om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp skall
kunna överklagas särskilt kan det dock inträffa att besluten som över-
klagas har fattats av en skattemyndighet respektive en försäkringskassa i
två olika län, varför besluten skall överklagas till två olika länsrätter. I
sådana fall bör domstolarna med stöd av bestämmelserna i 14 § lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar se till att målen hand-
läggs vid en länsrätt. Inom domstolen bör det vanligen vara mest lämpligt
att mål om tillämpningen av lagen om inkomstgrundad ålderspension
handläggas gemensamt om där finns flera mål som antingen berör samma
person eller berör flera personer vars pensionsrätt är beroende av var-
andra.
Våren 1994 behandlade riksdagen propositionen 1993/94:133 om in-
stansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna. I denna pro-
position föreslog regeringen bl.a. att det skulle införas en möjlighet att
kräva prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Riksdagen
godkände regeringens förslag (bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). I
propositionen 1994/95:27 om fortsatt reformering av instansordningen
m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna har regeringen föreslagit att
prövningstillstånd skall införas för ett stort antal måltyper, bl.a. socialför-
säkringsmål. Riksdagen har godkänt även detta förslag (bet.
1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). I enlighet med den allmänna principen
503
bör det även för mål enligt den nu föreslagna lagen fordras prövningstid- Prop. 1997/98:151
stånd för prövning i kammarrätten. Huruvida Riksförsäkringsverket bör
undantas från detta krav är en fråga som bör behandlas enhetligt för hela
socialförsäkringsområdet. Detta får därför övervägas i samband med en
översyn av de processuella bestämmelserna i AFL m.fl. författningar
inom det området.
Enligt nuvarande bestämmelser skall kammarrätten avgöra mål enligt
LBP utan att nämndemän medverkar medan nämndemän skall medverka
i mål enligt AFL om nämndemän ingått i länsrätten. Mål om pensionsrätt
torde till största delen komma att avse beräkning av pensionsgrundande
inkomst och andra pensionsgrundande belopp. De påminner därmed mer
om mål enligt LBP än om andra socialförsäkringsmål. Det torde inte
heller vara så vanligt med rena skälighetsbedömningar i dessa mål. Mot
bakgrund av detta föreslås att nämndemän inte bör medverka i kammar-
rätten när det gäller mål angående pensionsrätt m.m. För övriga mål en-
ligt den föreslagna lagen bör däremot nämndemän medverka enligt
samma regler som gäller i dag för mål enligt AFL. Så som Kammarrätten
i Stockholm har påpekat förekommer medverkan av nämndemän i kam-
marrätten bara när målet prövas i sak.
Regeringens förslag: För beslut om pensionsrätt för premiepension
avseende åren 1995-1997 skall en begäran om omprövning ha in-
kommit till den allmänna försäkringskassan senast den 31 augusti
2000. För beslut om pensionsrätt i övrigt och andra pensionsgrundan-
de belopp än pensionsgrundande inkomst för åren 1960-1998 skall
begäran om omprövning ha kommit in till den allmänna försäkrings-
kassan senast den 30 juni 2001. Motsvarande tidpunkter skall gälla för
överklagande av Riksförsäkringsverket. Om beslutet har meddelats
efter den 30 juni 2000 respektive den 30 april 2001 får Riksförsäk-
ringsverket dock komma in med överklagandet inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.
Särskilda tidsfrister skall gälla för den som inte fått kännedom om
beslutet före de ovan nämnda tidpunkterna samt om det pensions-
grundande beloppet för bamår för en förälder har omprövats och den
andre föräldern av denna anledning vill få sin egen pensionsrätt
omprövad.
I övrigt skall i huvudsak samma regler om ändring, omprövning och
överklagande gälla som för det årliga beslutet.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer delvis
överens med regeringens. I den promemorian föreslogs dock att endast ett
retroaktivt beslut skulle meddelas senast den 1 juli 1998 och begäran om
omprövning eller överklagande skulle ha inkommit senast den 30 juni
1999.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några synpunkter
på detta förslag.
504
Skälen för regeringens förslag: Beslut om pensionsrätt och andra Prop. 1997/98:151
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för åren 1960-
1998 skall, enligt det förslag som redovisats i avsnitt 15.5, meddelas vid
två olika tillfällen av den allmänna försäkringskassan och den försäkrade
skall underrättas om besluten senast den 31 maj 1999 respektive 31 mars
2000. Pension enligt det reformerade pensionssystemet skall enligt
förslaget börja betalas ut tidigast den 1 januari 2001. Eftersom det i
huvudsak är besluten om den retroaktiva pensionsrätten som skall ligga
till grund för den utbetalade pensionen, är det angeläget att de retroaktiva
besluten i så stor utsträckning som möjligt kan vinna laga kraft före
nämnda tidpunkt. Av denna anledning föreslås en särskild tidsregel för
omprövning och överklagande av besluten för förfluten tid. För sådana
beslut bör en begäran om omprövning ha kommit in till försäkrings-
kassan före den 30 augusti 2000 såvitt avser beslutet om pensionsrätt för
premiepension för åren 1995-1997 och den 30 juni 2001 såvitt avser öv-
riga beslut. Före denna tidpunkt kan även försäkringskassan självmant
ompröva sina beslut. Beslut om pensionsgrundande inkomst för tiden
1960-1998 berörs inte av dessa regler. För dessa beslut gäller de regler
om omprövning och överklagande som finns i LBP.
Den som gör sannolikt att han eller hon inte fått kännedom om ett be-
slut avseende tid före 1999 senast två månader före den 31 augusti 1999
respektive den 30 juni 2000 får begära omprövning eller överklaga be-
slutet inom två månader från det att han eller hon fick kännedom om be-
slutet. Detta gäller bl.a. när någon underrättelse om besluten inte sänts till
den berörde. Sådan underrättelse skall enligt förslaget i avsnitt 15.5 inte
behöva sändas till personer som inte längre är inskrivna hos någon för-
säkringskassa. Även för andra personer som av olika skäl, t.ex. utlands-
vistelse, inte fått kännedom om försäkringskassans beslut gäller att över-
klagandetiden är två månader från det att personen i fråga fick kännedom
om beslutet.
Omprövning efter de ovan angivna tiderna bör också kunna ske om den
förälder som har tillgodoräknats det pensionsgrundade beloppet för bam
efter omprövning inte längre är berättigad till beloppet. Den andre för-
äldern bör då kunna begära omprövning av sin pensionsrätt för att själv få
tillgodoräkna sig detta belopp. Som framgår av avsnitt 27.4 fanns en
sådan bestämmelse i LIP i det förslag som granskades av lagrådet men
har nu tagits bort för framtiden. För de retroaktiva besluten bör emellertid
en sådan regel finnas eftersom tillgodoräknande av pensionsrätt för
bamår till en fader förutsätter att han har ansökt om sådan rätt inom viss
tid. En fader som avstår från att inom den föreskrivna tiden göra en sådan
ansökan på grund av att föräldrarna vill att modem skall tillgodoräknas
pensionsrätten för bamår bör ha möjlighet att begära omprövning av sin
egen pensionsrätt om det efter en omprövning av modems pensionsrätt
skulle visa sig att modem inte är berättigad att tillgodoräknas beloppet.
En sådan begäran bör få göras även efter den ordinarie omprövningstiden
om faderns först vid en senare tidpunkt får kännedom om att modems
pensionsrätt har omprövats. Begäran om omprövning bör också kunna
ske även om inte någon ansökan om att tillgodoräknas bamårsrätten har
gjorts.
505
Riksförsäkringsverket bör få överklaga de retroaktiva besluten senast
den 31 augusti 1999 respektive den 30 juni 2000. Som Lagrådet påpekat
kan i de fall överklagandet avser beslut som har omprövats och ompröv-
ningsbeslutet fattats sent, tiden för överklagande bli alltför kort eller till
och med ha gått ut vid de angivna tidpunkterna. I enlighet med Lagrådets
förslag skall därför Riksförsäkringsverket få komma in med överklagan-
det inom två månader från den dag beslutet meddelades om denna dag
infaller efter den 30 juni 2000 respektive den 30 april 2001.
Precis som för det årliga beslutet om pensionsrätt måste beslut om pen-
sionsgrundande belopp och pensionsrätt för åren 1960-1998 omprövas
innan de kan överklagas till domstol av en enskild. Även i övrigt bör i
huvudsak samma regler gälla för de retroaktiva besluten som för det år-
liga beslutet.
Regeringens förslag: Preskriptionslagen (1981:130) skall inte vara
tillämplig på en enskilds fordran på pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension.
Fordran på pensionsbelopp som inte har lyfts före utgången av
andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning skall vara
preskriberad.
Promemorians förslag: I Ds 1995:41 föreslogs en särskild regel om
preskription av fordringar enligt den nya lagen.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 anfördes däremot att rätten till
pension inte borde kunna preskriberas. Förslaget om preskription av
pensionsbelopp som blivit tillgängligt för lyftning motsvarar vad som
föreslagits i samtliga betänkanden.
Remissinstanserna: Länsrätten i Värmlands län ifrågasätter med an-
ledning av förslaget i Ds 1995:41 om det är skäligt att låta en socialför-
säkringsersättning preskriberas. Länsrätten anser också att bestämmelsen
behöver förtydligas genom att det klargörs att preskriptionslagen är till-
lämplig. Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohuslän anser att bestäm-
melsen om preskription i Ds 1995:41 är ohemul med tanke på den försäk-
rades ålder och eventuella hälsotillstånd. I vart fall bör en ytterligare
kommunikationsskyldighet tillkomma för försäkringskassan innan pre-
skription sker. Myndigheten anför vidare angående förslaget i SOU
1997:131 om förverkande av belopp som inte har lyfts inom två år från
det att beloppet blev tillgängligt för lyftning att tiden bör utsträckas till
fem eller tio år för att inte en person som t.ex. vistas utomlands skall gå
miste om premiepension till efterlevande som utbetalas utan personens
vetskap.
Skälen för regeringens förslag: I Ds 1995:41 konstaterades det att det
framför allt för hanteringen av premiepensionsmedlen kunde finnas ett
behov av en särskild preskriptionsregel. 1997 års premiereservutredning
har emellertid i sitt betänkande anfört att rätten till pensionsbelopp som
inte har förfallit till betalning inte bör kunna preskriberas. Däremot kan
Prop. 1997/98:151
506
det enligt utredningen av praktiska skäl behövas bestämmelser om när
personer, som myndigheten inte har någon kunskap om och som kan an-
tas vara döda, skall utgå ur systemet. En sådan strykning skulle innebära
bl.a. att tillgodohavandet på deras premiepensionskonton kan gå in i
arvsvinsthanteringen men däremot inte att de mister sin rätt till pension;
om en sådan person mot förmodan dyker upp, får hans tillgodohavande
rekonstrueras. Enligt utredningen måste frekvensen av sådana händelser
antas bli så låg att man utan vidare torde kunna sätta åldersgränsen för
strykning vid t.ex. 80 år. Någon särskild regel om preskription föreslogs
därför inte av utredningen. En administrativ åtgärd av det slag som före-
slagits ovan berör inte de enskildas rätt och behöver därför inte regleras i
lag. Regeringen delar utredningens bedömning angående behovet av en
särskild regel om preskription. Inte heller för pensionsfordringar från det
s.k. fördelningssystemet finns något behov av en preskriptionsbestäm-
melse.
I preskriptionslagen finns emellertid även regler om preskription av
fordringar på bl.a. pension. I 2 § preskriptionslagen stadgas att en fordran
preskriberas tio år efter tillkomsten om inte preskriptionen avbryts dess-
förinnan och för fordran på pension räknas preskriptionstiden från den
dag då fordringen tidigast kan göras gällande. Preskriptionslagens be-
stämmelser om preskription gäller såvitt inget annat är föreskrivet i
någon annan författning. En särskild bestämmelse om att preskriptions-
lagen inte är tillämplig på den enskildes fordringar på pension enligt den
föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension bör därför införas.
Enligt 20 kap. 5 § AFL skall ett belopp som inte lyfts före utgången av
andra året efter det då beloppet förfallit till betalning vara förverkat. En
motsvarande regel bör gälla även för utbetalningar enligt denna lag. Lag-
rådet har emellertid i samband med behandlingen av en motsvarande be-
stämmelse i förslaget till ny lag om underhållsstöd (prop. 1995/96:208)
anfört att det inte går att utläsa av bestämmelsen när ett underhållsstöd
skall anses ha förfallit till betalning och att lagtexten därför borde ändras.
Den nu föreslagna bestämmelse har utformats med beaktande av detta.
Lagrådet ifrågasätter dock i samband med granskningen av detta lagför-
slag uttrycket förverkat och påpekar att detta leder till frågan huruvida
preskriptionslagen överhuvudtaget är tillämplig på de angivna ford-
ringarna. För att klargöra att preskriptionslagen är tillämplig på utbetal-
ningar av pension används därför i den nu föreslagna lagtexten i stället
ordet preskriberad. Detta innebär bl.a. att preskriptionslagens regler om
preskriptionsavbrott kommer att vara tillämpliga avseende fordran på
pensionsutbetalningar. Även beträffande efterlevandepension så måste
någon form av preskriptionsregel finnas för att inte sådana utbetalningar
skall finnas kvar hos Premiepensionsmyndigheten för evigt. Det är
rimligt att samma tid gäller oberoende av vad som utbetalats.
Prop. 1997/98:151
507
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Pensionsbelopp som ännu inte har betalats ut
får inte utmätas, utom i fall då utmätningen sker i enlighet med reg-
lerna i 7 kap. utsökningsbalken angående utmätning av lön m.m.
Rätten till pension kan inte heller överlåtas eller pantsättas innan pen-
sionen är tillgänglig för lyftning. Detsamma gäller för tillgodohavande
på premiepensionskonto.
Promemorians och utredningens förslag: Förslagen i Ds 1995:41
och SOU 1997:131 stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Beträffande utmätning och över-
låtelse av rätt till pension har det ända sedan lagen om allmän försäkring
infördes funnits en bestämmelse i 20 kap. 6 § om att innestående fordran
på ersättning enligt lagen inte får tas i mät och inte heller överlåtas innan
ersättningen är tillgänglig för lyftning. Emellertid har i utsökningsbalken
införts en möjlighet att utmäta även belopp som utges i form av pension
enligt de regler som gäller för utmätning av lön. Enligt dessa regler får
lön som innestår hos arbetsgivaren utmätas. Enligt en tidigare bestäm-
melse i utsökningslagen, som föregick utsökningsbalken, fick utmätning
inte ske förrän gäldenären kunde lyfta lönen eller pensionen. Ändringen
innebar att utmätning skulle kunna ske genom anvisning till arbetsgiva-
ren eller pensionsutbetalaren att innehålla viss del av de utgående be-
loppen, dvs. utmätning skulle kunna ske innan lönen eller pensionen var
tillgänglig för lyftning. När de nya reglerna om utmätning av lön infördes
ansåg Lagberedningen i sitt betänkande (SOU 1964:57 s. 328 och 330)
att det i förtydligande syfte borde göras ett tillägg till bestämmelsen i 20
kap. 6 § AFL så att det uttryckligen angavs att förbudet mot utmätning av
innestående belopp inte hindrade utmätning enligt reglerna om utmätning
av lön. Med anledning härav infördes ett nytt andra stycke i denna para-
graf med den angivna innebörden.
Regler, motsvarande dem som gäller enligt nuvarande pensionsregler,
bör införas även i det reformerade pensionssystemet. Detta innebär att
fram till dess att en pensionsutbetalning görs och beloppet därmed blir
tillgängligt för lyftning gäller förbudet mot överlåtelse, pantsättning och
utmätning. När pensionsbeloppet har blivit tillgängligt för lyftning kan
den försäkrade överlåta eller pantsätta det. Beloppet kan emellertid vid
denna tidpunkt utmätas bara enligt bestämmelserna om utmätning av lön
m.m. i 7 kap. utsökningsbalken. När pensionsbeloppet har lyfts kan det
utmätas också enligt de vanliga reglerna om utmätning.
508
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) komplette-
ras så att den omfattar även ärenden enligt lagen om inkomstgrundad
ålderspension samt ärenden hos Premiepensionsmyndigheten. För
vissa uppgifter om premiepensionsmedlen skall en mer omfattande
sekretess gälla. En sådan bestämmelse förs in i 9 kap. sekretesslagen.
Promemorians och utredningens förslag: Förslagen i Ds 1995:41
och SOU 1997:131 motsvarar i princip regeringens förslag.
Remissinstanserna: Datainspektionen tillstyrker förslagen i
Ds 1995:41 och SOU 1997:131. Ett flertal remissinstanser, bl.a. Försäk-
ringsförbundet, Fondbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och
Svenska Arbetsgivarföreningen anser att det ligger i de försäkrades in-
tresse att kunna få information om sina tillgodohavanden och de fonder
som valts från förvaltaren. Ett medgivande om att sekretessen får brytas
borde kunna lämnas på blanketten för val av fond enligt instanserna.
Skälen för regeringens förslag: I 7 kap. 7 § sekretesslagen regleras
frågor om sekretess i ärenden som rör AFL hos försäkringskassan, Riks-
försäkringsverket och domstol. Där regleras också möjligheten att i annan
lagstiftning göra undantag från sekretessen i vissa fall. Eftersom de
väsentligaste reglerna om ålderspensioner i framtiden kommer att finnas i
den här föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension bör bestäm-
melsen kompletteras så, att den uttryckligen omfattar även ärenden enligt
den föreslagna lagen och även ärenden hos Premiepensionsmyndigheten.
Av fjärde stycket i 7 kap. 7 § sekretesslagen framgår att det därigenom
också blir möjligt att i den nu föreslagna lagen föreskriva undantag från
sekretessen i vissa fall, t.ex. då det gäller uppgifter om pension som i
vissa fall får lämnas ut till försäkringsbolag, utländska socialförsäkrings-
organ m.m. Ett sådant undantag har föreslagits i 15 kap. 15 § LIP. Data-
inspektionen har ifrågasatt att sådana undantag görs och menar att de i
vart fall bör motiveras närmare. I författningskommentaren till 15 kap.
15 § LIP finns en närmare förklaring till den bestämmelsen.
En annan fråga i detta sammanhang som har övervägts av 1997 års
premiereservutredning är om 7 kap. 7 § sekretesslagen ger ett tillräckligt
skydd för de uppgifter om pensionsspararens förhållanden som kommer
att finnas hos Premiepensionsmyndigheten. Vad som är av intresse här är
dels uppgifterna om storleken av tillgodohavandet på premiepensions-
kontot och om pensionens storlek, dels uppgifterna om vilka fonder som
har valts för de medel som förvaltas för den enskildes räkning. I bägge
fall är det fråga om uppgifter om personliga förhållanden.
För de uppgifter i dagens socialförsäkringssystem som närmast
motsvarar uppgifterna om den enskildes tillgodohavande i
premiereservsystemet och storleken av hans pension gäller sekretess bara
om det kan antas att den som uppgiften rör (eller någon närstående) lider
men om uppgiften röjs. Den ovan nämnda Premiereservutredningen
konstaterar att även om tillgodohavanden på premiepensionskonton så
småningom kommer att kunna uppgå till relativt höga belopp och att
uppgifterna därmed kan komma att bli av större intresse för t.ex. media
509
på ett sätt som många enskilda skulle kunna uppfatta som obehagligt, kan Prop. 1997/98:151
detta inte anses utgöra tillräckliga skäl för att införa en mer omfattande
sekretess för dessa uppgifter. Regeringen delar denna uppfattning.
Vad däremot gäller uppgifter om en enskilds fondval och fondbyten
kan sådana uppgifter vara mer känsliga. Man måste räkna med att många
skulle uppleva det som ett allvarligt intrång i deras personliga integritet
om sådana uppgifter skulle lämnas ut. Vissa personer skulle kanske t.o.m.
påverkas i sitt val av fonder om de visste att uppgifterna kunde lämnas ut.
För dessa uppgifter har därför utredningen föreslagit att det bör gälla
sekretess med ett s.k. omvänt skaderekvisit; dvs. uppgifterna skall bara
kunna lämnas ut om det står klart att den enskilde inte lider men av att
uppgiften röjs.
Även regeringen anser att för uppgifter om fondval och byte bör det
gälla en mer omfattande sekretess. Detta innebär att det normalt inte blir
möjligt för en fondförvaltare att få ut uppgifter om t.ex. vilka personer
som har valt fonder hos en viss förvaltare. Däremot kan den enskilde
enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen efterge sekretessen om han eller hon
t.ex. vill vända sig till förvaltaren för att få mer information.
1997 års premiereservutredning har vidare föreslagit ett generellt för-
bud mot att lämna ut uppgifter om vad pensionsspararen har bestämt an-
gående efterlevandeskydd så länge denne själv lever. Regeringen delar
utredningens uppfattning om att en sådan bestämmelse bör införas. Som
Lagrådet förordat föreslår vi att dessa bestämmelser förs in i 9 kap.
sekretesslagen.
I 10 § LBP finns en bestämmelse som reglerar rätten för tjänstemän
och ledamöter i skattenämnd och länsrätt att ta del av handlingar som rör
beräkningen av pensionsgrundande inkomst, taxeringshandlingar m.m.
Bestämmelsen har funnits sedan reglerna om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst infördes år 1959. Frågor om vem som har rätt att ta del av
handlingar regleras emellertid numera i sekretesslagen. Således följer det
av 1 kap. 3 § sekretesslagen att uppgifter i handlingar som upprättats för
beräkning av pensionsgrundande inkomst inte får röjas för någon annan
myndighet eller för andra inom samma myndighet om det är fråga om två
olika verksamhetsgrenar. Såväl taxeringsverksamhet som verksamhet
som rör beräkning av pensionsgrundande inkomst utgör en verksamhets-
gren för vilken föreskrivs sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen. Där-
med får också allt material som rör taxeringen användas vid beräkningen
av pensionsgrundande inkomst och tvärtom. Detta gäller givetvis också
för verksamheten i skattenämnd och länsrätt. Någon motsvarighet till
bestämmelsen i 10 § LBP behöver därför inte införas i den nu föreslagna
lagen.
Vidare gäller enligt 14 kap. 2 § 3 att sekretess inte hindrar att en upp-
gift lämnas till myndighet som behöver den i sin tillsynsverksamhet.
Detta innebär att Riksförsäkringsverket bör kunna få tillgång till allt nöd-
vändigt material i samband med att verket vill granska ett visst ärende
t.ex. om beräkning av pensionsgrundande inkomst.
510
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) skall
vara tillämplig även på register som förs av Premiepensionsmyndig-
heten.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 innebar att den
dåvarande lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister skulle
tillämpas på det nya pensionssystemet.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 föreslås att den nyligen
antagna socialförsäkringsregisterlagen (1997:934), som fr.o.m. den
1 januari 1998 bl.a. ersätter lagen (1994:1517) om socialförsäkrings-
register, skall göras tillämplig även på Premiepensionsmyndigheten.
Remissinstanserna: Datainspektionen tillstyrker förslaget i
Ds 1995:41 att de personregister som behövs för administrationen för-
fattningsregleras enligt lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister.
Inspektionen vill dock för närvarande inte utesluta att det nya pensions-
systemet kan medföra behov av ändringar i den lagen. Inspektionen till-
styrker även det nu aktuella förslaget i SOU 1997:131 om ändring i
socialförsäkringsregisterlagen. Inspektionen har också pekat på frågan
om socialförsäkringsregisterlagens förhållande till den ”gamla” datalagen
respektive den nya personuppgiftslagen. Riksskatteverket påpekar att
uppgifter om obetalda tilläggspensionsavgifter numera lämnas på ADB-
medium vilket bör beaktas vid regleringen.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspensionsförsäkringen skall
handhas av Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten och de
allmänna försäkringskassorna. För detta måste inrättas nya register med
uppgifter om pensionsgrundande inkomst och belopp, fastställd pensions-
rätt m.m. För beräkning av pensionsrätt för studier måste det troligen
finnas uppgifter om utbetalda studiebidrag inom studiemedelssystemet
och för beräkning av pensionsrätt för plikttjänstgöring måste framför allt
finnas uppgifter om fullgjorda tjänstgöringsdagar för vilka utbetalats
dagersättning. För beräkning av pensionsrätt för bamår måste en relativt
omfattande registrering av folkbokföringsuppgifter ske. Även i övrigt
måste vissa folkbokföringsuppgifter finnas. Dessa register skall föras av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna gemensamt.
Premiepensionsmyndigheten kommer att för varje pensionssparare be-
höva föra ett premiepensionskonto. Dessa konton kommer att föras med
automatisk databehandling och utgöra ett personregister enligt datalagen
(1973:289). Hanteringen kommer också att utgöra sådan behandling av
personuppgifter som omfattas av den i regeringens proposition
1997/98:44 föreslagna personuppgiftslagen, som skall ersätta datalagen
fr.o.m. den 24 oktober 1998. Uppgifterna i registret kommer att falla in
under tryckfrihetsförordningens handlingsbegrepp, och handlingen kom-
mer att anses upprättad och förvarad hos myndigheten (se 2 kap. 3 och
7 §§ tryckfrihetsförordningen). Uppgifterna i registret kommer därför att
vara allmänna handlingar hos myndigheten. I propositionen om ny per-
sonuppgiftslag anvisade regeringen dessutom en generell översyn och
anpassning av befintliga registerförfattningar.
511
Regeringen överlämnade våren 1997 till riksdagen ett förslag till en ny Prop. 1997/98:151
socialförsäkringsregisterlag (prop. 1996/97:155, Enhetlig registerlagstift-
ning på socialförsäkringsområdet, m.m.). Förslaget innebar en generell
reglering av personregistren inom socialförsäkringsadministrationen.
Inom ramen för de ändamål som anges i lagen skall de allmänna försäk-
ringskassorna och Riksförsäkringsverket själva få avgöra vilka socialför-
säkringsregister som behövs för verksamheten. Förslaget har antagits av
riksdagen (bet. 1997/98:SfU5, rskr. 1997/98:52). Lagen ger ett generellt
författningsstöd för försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket att
bygga upp de personregister som behövs för ärendehandläggningen.
Socialförsäkringsregisterlagen bör göras tillämplig också på Premiepen-
sionsmyndighetens register över pensionssparama och deras tillgodo-
havanden m.m. Premiepensionsmyndigheten bör vara ensam register-
ansvarig för det eller de register som förs särskilt för myndigheten men
även försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket bör kunna få direkt-
åtkomst till registren om det behövs för ärendehanteringen.
Premiepensionsmyndigheten kommer också att behöva ett register över
de fonder som har anmälts för deltagande i premiereservsystemet och de
fondbolag som förvaltar dessa fonder. Registret kan sannolikt upprättas
utan personuppgifter. Registret kommer då inte att falla in under social-
försäkringsregisterlagen, som bara gäller personregister, och inte heller
under datalagen eller den föreslagna personuppgiftslagen. Om det skulle
visa sig att personuppgifter behövs också i detta register, bör socialför-
säkringsregisterlagen tillämpas även i det fallet. Ändamålet med det
registret får anses täckt av 3 § 2 socialförsäkringsregisterlagen; eftersom
det är fråga om förberedande åtgärder för handläggning av ärenden om
val och byte av fond.
Det är angeläget att Premiepensionsmyndighetens register inrättas
tidigt. Socialförsäkringsregisterlagen bör därför göras tillämplig på Pre-
miepensionsmyndigheten redan från och med den 1 juli 1998 och inled-
ningsvis avse även utredningen som organiserar den nya myndigheten.
Många av de uppgifter som skall antecknas i de nya pensionsregistren
skall tillföras registret från andra myndigheter, såväl i samband med att
registren skapas som löpande. Eftersom utlämnandet av uppgifterna i allt
väsentligt kommer att ske på ADB-medium, måste bestämmelserna i
datalagen beaktas. Även bestämmelserna i den nyligen föreslagna per-
sonuppgiftslagen (prop. 1997/98:44) som föreslås träda i kraft den
24 oktober 1998, kan bli tillämpliga. För registerbehandlingar som pågår
vid ikraftträdandet av den sistnämnda lagen föreslås dock att den gamla
datalagen skall få tillämpas till den 1 oktober 2001. I vissa fall kan dess-
utom krävas särskilt författningsstöd för att uppgifterna skall få lämnas ut
på ADB-medium. I samband med nyssnämnda översyn av registerförfatt-
ningama som föranletts av den föreslagna personuppgiftslagen får de
frågor som Datainspektionen fört fram om den framtida regleringen och
kopplingen till personuppgiftslagen övervägas.
Flertalet av de uppgifter som behöver inhämtas från andra myndigheter
för att fastställa pensionsgrundande belopp och pensionsrätt torde vara
offentliga och något generellt hinder mot att lämna ut uppgifterna finns
då inte. Med hänsyn till att det ändå kan råda sekretess för vissa uppgifter
och i syfte att klargöra och precisera skyldigheten att lämna uppgifter,
512
bör skyldigheten att lämna uppgifter författningsregleras särskilt. Det bör Prop. 1997/98:151
ske i form av förordning såvitt gäller andra statliga myndigheter. En sär-
skild skyldighet för andra än statliga myndigheter att lämna ut uppgifter
om fullgjord plikttjänstgöring har dessutom föreslagits i avsnitt 10. 3.
Genom att skyldigheten författningsregleras bryts också den sekretess
som eventuellt kan gälla för vissa uppgifter (14 kap. 1 § sekretesslagen).
En huvudregel är att en myndighet som skall lämna ut uppgifter som
finns registrerade hos myndigheten själv kan bestämma på vilket sätt de
skall lämnas ut. Om uppgifterna finns på ADB-medium eller skall lämnas
ut på sådant medium måste naturligtvis datalagens bestämmelser iakttas
så att uppgifterna inte lämnas ut eller används annat än i överensstäm-
melse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan
författning. I vissa fall finns dessutom särskilda inskränkningar i rätten att
lämna ut uppgifterna på ADB-medium. Sådana inskränkningar finns i
dag i fråga om bl.a. uppgifter i folkbokföringsregister och i skatteregister.
I 11 § lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister anges att utläm-
nande på ADB-medium av uppgifter i lokalt folkbokföringsregister eller
centralt referensregister får ske endast om detta följer av lag eller förord-
ning eller om regeringen eller den myndighet som regeringen utser med-
ger det. Detta kan bli nödvändigt för att pensionsgrundande belopp för
bamår skall kunna fastställas för förfluten tid.
Sedan den 1 juli 1995 gäller lagen (1995:743) om aviseringsregister.
Denna innebär att ett centralt register för avisering och annat tillhanda-
hållande av folkbokföringsuppgifter har inrättats. Registret innehåller de
uppgifter från det centrala referensregistret och de lokala folkbokförings-
registren som behövs för aviseringsverksamheten. Vidare får sådana upp-
gifter som den mottagande myndigheten har rätt att registrera lämnas ut
från aviseringsregistret på ADB-medium. Därmed finns författningsstöd
för utlämnande av folkbokföringsuppgifter till Riksförsäkringsverket på
ADB-medium.
I fråga om rätten att lämna ut uppgifter från skatteregister på ADB-
medium finns en inskränkning i 11 § lagen (1980:343) om skatteregister.
I 4 § skatteregisterförordningen (1980:556) finns dock angivet att uppgift
om bl.a. pensionsgmndande inkomst får lämnas till Riksförsäkringsverket
på ADB-medium för pensionsberäkning. Här kan även nämnas att Riks-
skatteverket, enligt 33 § skattebetalningsförordningen (1997:750), skall
underrätta Riksförsäkringsverket om tilläggspensionsavgift (dvs. i fort-
sättningen ålderspensionsavgift) som vid tillämpningen av 16 kap. 12 §
andra stycket skattebetalningslagen inte anses betald och om tilläggspen-
sionsavgift som har betalats efter debiteringen av slutlig skatt men före
utgången av juni månad året efter taxeringsåret eller i vissa fall före ut-
gången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Uppgifter skall även lämnas från myndigheter vars register inte är för-
fattningsreglerade på samma sätt som folkbokföringsregistren och skatte-
registren utan har inrättats med stöd av särskilda regeringsbeslut eller
efter beslut av Datainspektionen. Det gäller bl.a. register hos Centrala
studiestödsnämnden och Totalförsvarets pliktverk. Datainspektionen har i
flera fall meddelat närmare föreskrifter om registrens förande.
Vidare kommer uppgifter att behöva hämtas från andra socialförsäk-
ringsregister, bl.a. för att bestämma pensionsgrundande belopp för
3 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 151. Del 2
barnår. Enligt 12 § socialförsäkringsregisterlagen får de nya pensions-
registren tillföras nödvändiga uppgifter från andra socialförsäkrings-
register.
Som framgått finns i vissa fall redan i dag författningsstöd för att upp-
gifter skall få lämnas ut på ADB-medium, medan detta i andra fall måste
regleras i författning. Det förefaller lämpligast, att det i samband med att
skyldigheten att lämna ut uppgifterna regleras för olika myndigheter
samtidigt anges, i den utsträckning det är nödvändigt, att utlämnandet får
ske på ADB-medium.
Förutom förslaget om ändring i socialförsäkringsregisterlagen och en
bestämmelse i LIP om skyldigheten att lämna uppgifter till Totalför-
svarets pliktverk angående utbetalad dagersättning för plikttjänst, lämnas
inga förslag till författningsreglering här utan det får i stället ske i sam-
band med att regeringen senare utfärdar förordningar om skyldigheten för
myndigheter att lämna uppgifter till Riksförsäkringsverket samt rätten att
lämna ut uppgifter på ADB-medium m.m.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Personer födda åren 1938-1953 skall omfattas
av de reformerade intjänandereglema enligt den s.k. tjugondelsinfas-
ningen.
Personer i mellangenerationen, dvs. födda åren 1938-1953, skall för
tiden före det år då de fyller 65 år tillgodoräknas pensionspoäng för
tilläggspension även om de under hela året har uppburit hel ålderspen-
sion. Fr.o.m. det år då de fyller 65 år skall pensionsrätt tillgodoräknas
fullt ut i det reformerade pensionssystemet.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. Vissa förändringar i förhållande till Ds
1995:41, vilka föreslås i Ds 1997:67, omfattas dock av regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
denna del av förslaget. Riksskatteverket (RSV) tillstyrker förslaget att per-
soner som fortsätter att arbeta fr.o.m. det år de fyller 65 skall tjäna in sin
pensionsrätt helt enligt reformerade intjänanderegler. RSV konstaterar att
förslaget möjliggör att pensionsavgifterna kan vara lika stora för olika års-
kullar, vilket, enligt RSV, är av synnerlig vikt. Beträffande de föreslagna
ändringarna av mellangenerationens omfattning har Statens löne- och pen-
sionsverk, Pensionärernas Riksorganisation, Försäkringskasseförbundet
(FKF) och Sveriges Pensionärsförbund tillstyrkt respektive uttryckt att de
inte har haft några erinringar mot förslaget. FKF och vissa allmänna för-
säkringskassor påpekar dock att förslaget initialt kan medföra problem,
eftersom det för personer födda år 1938-1939 inte går att lämna besked
om långsiktiga effekter av eventuella tidiga pensionsuttag. FKF förut-
514
sätter därför att dessa årskullar får ett för dem avpassat informationsma- Prop. 1997/98:151
terial. Flera allmänna försäkringskassor har även understrukit vikten av
att de årsklasser som kan göra förtida uttag före första utbetalningstill-
fället år 2001 informeras på ett klart och tydligt sätt om vilka regler som
gäller.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspensionsreformen innebär en
genomgripande förändring av ålderspensionssystemet och ställer därmed
stora krav på utformningen av övergångsregler. Å ena sidan är det från
samhällsekonomisk synpunkt samt med hänsyn till kommande generatio-
ner angeläget att reformen inte bara träder i kraft så fort som möjligt utan
också att den får ett visst genomslag redan inom den närmaste framtiden. Å
andra sidan bör de pensionslöften som har ställts i utsikt i det nuvarande
pensionssystemet i möjligaste mån uppfyllas, särskilt i förhållande till
personer som redan är pensionärer eller som vid ikraftträdandet har en
stor del av sitt yrkesverksamma liv bakom sig. Vid utformningen av
övergångsregleringen till det reformerade pensionssystemet gör sig så-
ledes motstridiga intressen gällande. Övergångslösningar som skulle inne-
bära att en årsklass helt omfattas av det nuvarande ålderspensionssystemet
medan nästa årsklass omfattas helt av ett reformerat system skulle skapa
kraftiga tröskeleffekter, något som inte är önskvärt. Övergången till det
reformerade systemet bör därför ske gradvis.
Enligt de antagna riktlinjerna skall personer som är födda år 1934 eller
tidigare i princip inte beröras av det reformerade ålderspensionssystemets
regler. Personer som är födda åren 1935-1953 skall enligt riktlinjerna fasas
in successivt i det reformerade ålderspensionssystemet genom en metod
som benämns tjugondelsinfasning. Denna metod innebär att personer som
omfattas av tjugondelsinfasningen skall få ett visst antal tjugondelar av sin
pension beräknad enligt det reformerade ålderspensionssystemets regler
och resterande tjugondelar enligt det nuvarande pensionssystemets regler.
Som en sammanfattande beteckning på de årsklasser som skall omfattas av
tjugondelsinfasningen används här termen mellangenerationen.
Den numera beslutade tidpunkten för ikraftträdande av reformen - den
1 januari 1999 - innebär att det reformerade pensionssystemet kommer
att träda i kraft fyra år senare än vad Pensionsarbetsgruppen föreslog och
tre år senare än vad som fastslogs i de antagna riktlinjerna. Med hänsyn
till denna förskjutning aktualiseras frågan huruvida förändringar behöver
göras i övergångsreglerna och då särskilt beträffande omfattningen av
mellangenerationen. Alltför stora ändringar av övergångsreglerna bör
emellertid inte komma i fråga. En lämplighetsavvägning måste göras
mellan å ena sidan vikten av att personer med i det närmaste hela sitt
yrkesverksamma liv bakom sig inte skall omfattas av de reformerade in-
tjänandereglema och å andra sidan intresset av att det reformerade
ålderspensionssystemet skall omfatta så många personer som möjligt till
så stor del som möjligt. Under den fortsatta beredningen har olika lös-
ningar övervägts. I Ds 1997:67 konstaterades att en möjlig lösning skulle
kunna vara att den s.k. tjugondelsinfasningen byts ut mot en kortare in-
fasningstid, exempelvis en femtondelsinfasning. I promemorian föreslås
dock ingen sådan förändring mot bakgrund av att tjugondelsinfasningen
är en av de grundläggande principerna i det reformerade ålderspensions-
systemet och att så starka skäl som skulle krävas för att frångå en sådan
515
infasningsmodell inte har framkommit. Regeringen delar denna uppfatt- Prop. 1997/98:151
ning. Vi föreslår därför att den modell för tjugondelsinfasning som lades
fast i de antagna riktlinjerna och som sträcker sig från årsklassen 1935 till
årsklassen 1953 skall ligga fast.
De numera senarelagda tidpunkterna för de reformerade reglernas
ikraftträdande och för första utbetalning - år 1999 respektive år 2001 -
bör emellertid rimligen leda till vissa justeringar i övergångsregleringen.
Således innebär de numera beslutade tidpunkterna att personer ur de
äldsta årsklasserna i mellangenerationen - med den omfattning som slås
fast i de antagna riktlinjerna - kan ha gjort uttag av ålderspension innan
de reformerade intjänandereglema träder i kraft år 1999 samt att individer
ur ytterligare några årsklasser kan ha gjort pensionsuttag före första ut-
betalningstillfället år 2001. Eftersom de omfattas av det reformerade pen-
sionssystemets regler, kan den omräkning som kommer att äga rum år
2001 innebära såväl nettohöjningar som nettosänkningar av den utgående
pensionen. De individer som gör pensionsuttag före ikraftträdandet år
1999 kommer emellertid inte att kunna förutse effekterna av ett sådant
pensionsuttag.
Mot bakgrund av bl.a. dessa problemställningar har under den fortsatta
beredningen övervägts vilka förändringar i övergångsreglerna som lämp-
ligen bör genomföras. En teoretiskt möjlig lösning skulle kunna vara att
införa en särskild garanti för nu aktuella årsklasser. En sådan särskild
garanti skulle emellertid bli komplicerad och svåröverskådlig. En första
fråga är vad som skall garanteras: en viss pensionsnivå eller bästa utfall
av båda systemen. Det torde i det närmaste vara omöjligt att hitta en kon-
struktion för garantin som vid en automatisk omräkning leder till att
ingen individ skulle få förändrad nettopension. Jämförelsen försvåras
bl.a. av att olika skatteregler avses gälla före respektive efter ikraft-
trädandet av det reformerade ålderspensionssystemet, av olika kommu-
nalskattesatser samt av särskilda omräkningseffekter som uppstår vid
exempelvis partiella uttag. En annan fråga är om endast de som gjort pen-
sionsuttag eller samtliga i berörda årsklasser skall omfattas av en sådan
garanti. En reglering som omfattar samtliga riskerar att bli kostsam och
alltför förmånlig för många medan en garantiregel som omfattar endast
vissa kan leda till spekulation. Av angivna skäl kan en särskild garanti
inte anses vara en praktiskt möjlig lösning.
Den ur teknisk synvinkel minst komplicerade metoden skulle vara att
begränsa mellangenerationen till årsklasserna 1940-1953. Personer födda
åren 1935-1939, som kan ha gjort pensionsuttag före omräkningstid-
punkten år 2001, skulle då följa samma regler som personer födda år
1934 eller tidigare, både såvitt avser inkomstrelaterad pension och grund-
skydd. De årsklasser som inte längre skulle tillhöra mellangenerationen
skulle få behovet av grundskydd tillgodosett genom den övergångsvisa
garantipensionen, som, enligt antagna riktlinjer, skall konstrueras så att i
princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuvarande grund-
skyddsregler. Att de äldsta årsklasserna i mellangenerationen inte skulle
omfattas av det reformerade pensionssystemet skulle även innebära ett
närmande till Pensionsarbetsgruppens avvägning, som den redovisats i
betänkandet, att personer som vid ikraftträdandet av det reformerade
systemet är 60 år eller äldre inte skulle beröras av det reformerade ålders-
516
pensionssystemets intjänanderegler. För att inte göra onödigt stora in-
grepp i den fastlagda infasningen skulle återstående årsklasser i mellan-
generationen lämpligen behålla den nuvarande fördelningen mellan re-
formerad inkomstrelaterad pension och pension enligt nuvarande regler.
Personer födda år 1940 skulle således, även om denna årsklass skulle
vara den första årsklass som omfattas av mellangenerationen, erhålla 6/20
av sin inkomstrelaterade pension från det reformerade systemet.
Att inte låta vissa årsklasser omfattas av mellangenerationen är gene-
rellt sett till nackdel för de individer ur dessa årsklasser vilkas reforme-
rade inkomstgrundande ålderspension enligt livsinkomstprincipen skulle
vara högre än pensionen enligt reglerna för ATP. På motsvarande sätt är
det en fördel att inte omfattas av mellangenerationen för de personer
vilkas tilläggspension i form av ålderspension skulle vara högre än den
inkomstgrundande pensionen enligt livsinkomstprincipen samt dessutom
högre än pensionen enligt den allmänna garantiregeln (se avsnitt 28.3).
För de årsklasser som inte längre skulle tillhöra mellangenerationen
skulle grundskyddet komma att utgöras av den övergångsvisa garantipen-
sionen i stället för av garantipension. Eftersom garantipensionen enligt
antagna riktlinjer avses vara mer generös än den övergångsvisa garanti-
pensionen kan det antas att garantipensionen genomsnittligt sett ger ett
bättre nettoutfall.
En annan effekt av att inte omfattas av reformerade intjänanderegler är
att personer i sådana årsklasser inte längre skulle ha möjlighet att fort-
sätta att tjäna in pensionsrätt efter det år då de fyller 64 år. De skulle
således omfattas av reglerna i nuvarande system om intjänande av
pensionsrätt. Detta kan givetvis innebära en nackdel för de individer som
vill och kan fortsätta arbeta efter detta år. Under beredningen har därför
övervägts möjligheten att skapa en särreglering för dessa årsklasser med
innebörden att de - om de inte längre omfattas av mellangenerationen -
får motsvarande möjlighet att fortsätta att tjäna in pensionsrätt fr.o.m. det
år då de fyller 65 år inom nuvarande system. Detta aktualiserar dock
frågan om fortsatt pensionsavgiftsuttag för sådana inkomster och
eftersom många vid 65 års ålder redan har fått maximalt utbyte av dagens
15- och 30-årsregler skulle det fortsatta intjänandet sällan ge något
ekonomiskt utbyte. Att medge möjlighet till undantagande från fortsatt
intjänande och därmed avgiftsskyldighet torde vara något som är
administrativt ohanterligt. I Ds 1995:41 föreslogs att även personer med
så liten del som 1/20 av sin inkomstrelaterade pension från det
reformerade systemet får rätt att fullt ut tjäna in pensionsrätt i detta
system fr.o.m. det år då de fyller 65 år. Detta innebär en mycket
fördelaktig reglering, eftersom den icke-kvoterade pensionsrätt som på så
sätt tjänas in i det reformerade systemet ger rätt till pension trots att
individen kan ha full pension i ATP-systemet. Det skulle kunna hävdas
att denna reglering är för förmånlig och att det borde krävas en större an-
del av pensionen i det reformerade systemet för att intjänanderätten efter
det år den pensionsberättigade fyller 64 skall aktualiseras. För det stora
flertalet torde ett fortsatt yrkesarbete fr.o.m. det år de fyller 65 år
dessutom inte vara aktuellt. De nackdelar som kan uppstå för ett mindre
antal individer får därför anses uppvägda av de fördelar det skulle
innebära att inte längre omfattas av de reformerade intjänandereglema,
Prop. 1997/98:151
517
åtminstone vad gäller de äldsta årsklasserna i mellangenerationen såsom Prop. 1997/98:151
den fastslagits i riktlinjerna.
Att inte längre låta vissa årsklasser omfattas av mellangenerationen
samtidigt som den tidigare fastlagda tjugondelsinfasningen bibehålls med
ursprungliga kvotdelar skulle betyda ett avsteg från den successiva
infasningen och medföra en tröskeleffekt i infasningssystemet. Med en
begränsning såvitt avser samtliga årsklasser som kan ha gjort pensions-
uttag före omräkningstillfället år 2001, eller årsklasserna 1935-1939,
skulle infasningen starta med årsklassen 1940, vars individer erhåller
6/20 av sin inkomstrelaterade pension från det reformerade pensionssys-
temet. Skillnaden i pension för individer med likvärdiga livsinkomster
födda år 1939 respektive år 1940 skulle således kunna bli avsevärt större
än för senare årgångar. Detta gäller särskilt i det fall att det reformerade
systemet ger det bästa utfallet. Med det bästa utfallet enligt nuvarande
regler kan effekten mildras av att den tidigare nämnda garantiregeln kan
vara tillämplig. Regeringen finner att övervägande skäl talar för att ett så
litet avsteg som möjligt bör göras från den successiva tjugondels-
infasningen.
Vid bedömningen av vilka i den tidigare föreslagna mellangeneratio-
nen som bör respektive inte bör omfattas av de reformerade intjänande-
reglema intar årsklassen 1935 en särställning, eftersom flertalet personer
i denna årsklass torde ha erhållit ålderspension när reformerade ålders-
pensioner börjar betalas ut. Det föreligger således en stor risk att ett stort
antal individer i denna årsklass skulle få en förändrad nettopension vid
omräkningstillfället; en effekt som knappast är rimlig. Det är därför i
princip oundvikligt att framflyttningen av omräkningstidpunkten till år
2001 får som konsekvens att personer födda år 1935 inte längre skall ingå
i mellangenerationen.
Vad därefter gäller frågan om ytterligare årsklasser inte skall omfattas
av de reformerade reglerna måste, som ovan sagts, en lämplighetsavväg-
ning göras. Det kan härvid starkt ifrågasättas om det kan uppfattas som
rimligt att individer som gjort eller kan ha gjort uttag av ålderspension
skall påverkas av ett regelsystem som de vid tidpunkten för uttaget inte
kunde känna till. Med hänsyn till att det reformerade pensionssystemet
enligt vad som numera beslutats skall träda i kraft år 1999 gör sig denna
avvägning gällande beträffande årsklasser som kan ha gjort pensionsuttag
dessförinnan, eller, mot bakgrund av den numera beslutade ändringen av
lägsta åldersgräns för uttag av ålderspension från 60 till 61 års ålder,
utöver årsklassen 1935 även årsklasserna 1936 och 1937. Däremot kan
denna synpunkt inte göras gällande beträffande årsklasserna 1938 och
1939. Personer ur dessa årsklasser kommer enligt föreslagna regler att
kunna göra pensionsuttag tidigast vid 61 års ålder och har vid ett sådant
uttag - som för årsklassen 1938 kan ske tidigast under år 1999 och för
årsklassen 1939 tidigast under år 2000 - en möjlighet att överblicka
konsekvenserna av sina åtgärder mot bakgrund av det regelverk som då
redan har trätt i kraft. Ett av de starkaste skälen för att dessa årsklasser
inte skulle innefattas i mellangenerationen skulle därmed falla. En
begränsning som innebär att fem årsklasser undantas skulle dessutom
innebära ett mycket kraftigt avsteg från den successiva infasningen. Att
personer födda år 1938 står kvar i mellangenerationen och omfattas av
518
reformerade intjänanderegler till 4/20 innebär att avsteget från den suc- Prop. 1997/98:151
cessiva infasningen skulle minimeras.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att årsklasserna 1935-1937
inte längre skall omfattas av mellangenerationen och de reformerade in-
tjänandereglema. Med en bibehållen infasningsmodell skulle således års-
klassen 1938 som första årsklass tjäna in pensionsrätt i det reformerade
pensionssystemet med 4/20 och mellangenerationen komma att omfatta
årsklasserna 1938-1953. Kvotdelarna kommer då att fördela sig på sätt
som framgår i tablå 28.1.
Tablå 28.1 Övergångsregler för personer födda åren 1938-1953. Andelen
pension beräknad enligt reformerat respektive nuvarande pensionssystem
|
Personer |
Ålder |
Kvotdelar Reformerat |
Nuvarande |
|
- 1937 |
- |
20/20 | |
|
1938 |
60 år |
4/20 |
16/20 |
|
1939 |
59 år |
5/20 |
15/20 |
|
1940 |
58 år |
6/20 |
14/20 |
|
1941 |
57 år |
7/20 |
13/20 |
|
1942 |
56 år |
8/20 |
12/20 |
|
1943 |
55 år |
9/20 |
11/20 |
|
1944 |
54 år |
10/20 |
10/20 |
|
1945 |
53 år |
11/20 |
9/20 |
|
1946 |
52 år |
12/20 |
8/20 |
|
1947 |
51 år |
13/20 |
7/20 |
|
1948 |
50 år |
14/20 |
6/20 |
|
1949 |
49 år |
15/20 |
5/20 |
|
1950 |
48 år |
16/20 |
4/20 |
|
1951 |
47 år |
17/20 |
3/20 |
|
1952 |
46 år |
18/20 |
2/20 |
|
1953 |
45 år |
19/20 |
1/20 |
|
1954- |
20/20 |
- |
Utgångspunkten är att mellangenerationen skall följa samma regler som
personer födda år 1954 eller senare såvitt avser intjänande och uppräk-
ning av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Även vad
gäller regler för uttag och utbetalning av pension samt förfaranderegler är
utgångspunkten att det reformerade pensionssystemets regler skall gälla
även för mellangenerationen. Detta innebär t.ex. att den begränsning som
regeringen föreslår i avsnitt 18.1 beträffande möjligheterna att mer än en
gång per sexmånadersperiod återkalla eller minska ett uttag av inkomst-
pension från det reformerade systemet kommer att fr.o.m. år 2001 gälla
även för mellangenerationens pensionsuttag. Vidare kommer nuvarande
regler om automatisk utbetalning av pension vid 65 års ålder huvudsak-
ligen inte gälla för mellangenerationen. 1 stället kommer - på samma sätt
som för personer födda år 1954 eller senare - enligt vad som nu föreslås
utbetalning av pension i princip att ske först efter ansökan. Fr.o.m. den 1
januari 1999 kommer det som huvudregel inte heller för personer i mel-
langenerationen att finnas möjlighet att få pension utbetald för tid före
ansökan härom (se närmare om dessa förslag i avsnitt 25.1 och 29.4).
519
Som redovisats i avsnitt 25.3 föreslår vi vidare att den särskilda garan-
tiregeln i 4 kap. 4 § lagen om arbetsskadeförsäkring och 10 § lagen om
statligt personskadeskydd, som innebär att livränta kan fortsätta att utges
efter 65 års ålder i den mån ålderspensionen inte uppgår till 65 % av liv-
räntebeloppet, skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999, vilket även skall
gälla för mellangenerationen.
Metoden med tjugondelsinfasning innebär emellertid att det för försäk-
rade som omfattas av denna måste fastställas pensionsrätt och beräknas
pension enligt såväl nuvarande regler som enligt reformerade regler. Vida-
re måste - på samma sätt som gäller för personer som fullt ut omfattas av
det reformerade ålderspensionssystemet - inom detta system beaktas in-
komster m.m. som avser tid både före och efter det reformerade systemets
ikraftträdande. I avsnitt 15 har närmare redogjorts för hur reformerad pen-
sionsrätt enligt förslagen här skall tillgodoräknas för förfluten tid, dvs. för
tid före år 1999. Förslagen innebär för mellangenerationen bl.a. att pen-
sionsrätt enligt nuvarande och reformerade regler kommer att finnas regist-
rerade parallellt såvitt avser förfluten tid.
Övergångsregleringen innebär att det för försäkrade som tillhör mellan-
generationen även framöver måste parallellt registreras dels pensionspoäng
enligt nuvarande system, dels pensionsrätt inom det reformerade pensions-
systemet. Pensionspoäng skall därvid beräknas i princip enligt nuvarande
regler, medan pensionsrätt enligt det reformerade systemet skall beräknas
med tillämpning av reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Den
parallella registerföringen måste sålunda avse både förfluten tid, dvs. tid
före år 1999, och tid fr.o.m. år 1999.
Enligt nuvarande regler har hittills gällt att inkomster som tjänats in efter
det år då den försäkrade har fyllt 64 år inte resulterar i pensionspoäng. Med
hänsyn till de i det reformerade ålderspensionssystemet grundläggande
principerna om en livsinkomstbaserad ålderspension och en flexibel pen-
sionsålder skall, enligt vad som nu föreslås, någon motsvarande begräns-
ning i möjligheten att tjäna in pensionsrätt inte finnas i det reformerade
ålderspensionssystemet.
Hur inkomster som personer i mellangenerationen tjänat in efter 64 års
ålder skall hanteras mot bakgrund av tjugondelsinfasningen har övervägts
under det tidigare beredningsarbetet. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt
betänkande att personer som berörs av tjugondelsinfasningen för år efter
det år de har fyllt 64 år skulle tillgodoräknas pensionsrätt enbart inom det
reformerade pensionssystemet och att denna pensionsrätt därigenom skulle
bli av betydelse enbart såvitt gäller relevant antal tjugondelar. Pensionsav-
gifterna skulle anpassas till tjugondelsinfasningen och den pensionsrätt
som de facto skulle påverka pensionsutfallet. Pensionsavgifterna skulle
därmed bli olika stora för de olika åldersklasserna i mellangenerationen.
Regeringen framhöll emellertid i princippropositionen att en sådan ordning
skulle innebära att den eftersträvade stimulansen till fortsatt förvärvsarbete
efter det att den försäkrade fyllt 65 år skulle bli begränsad fram till dess alla
födelseårgångar som omfattas av tjugondelsinfasningen pensionerats. De
differentierade pensionsavgifter som förslaget också innebar skulle vidare
medföra stora administrativa problem. Regeringen föreslog därför, vilket
också godtogs av riksdagen, att inkomster som tjänas in fr.o.m. det år en
försäkrad fyller 65 år skall grunda pensionsrätt fullt ut i det reformerade
Prop. 1997/98:151
520
systemet. Förslaget upprepades i Ds 1995:41. RSV har i sitt remissvar på Prop. 1997/98:151
promemorians förslag understrukit vikten av att pensionsavgiften är lika
stor för olika årsklasser. Regeringen delar RSV:s uppfattning och föreslår
att pensionsrätt fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 65 år alltid
tillgodoräknas med 20/20 i det reformerade systemet oavsett när under åren
1938 -1953 som den försäkrade är född.
Det förhållandet att personer i mellangenerationen skall tillgodoräknas
pensionsrätt fullt ut i det reformerade ålderspensionssystemet fr.o.m. det år
då de fyller 65 år aktualiserar frågan om vilken möjlighet som skall finnas
att för tid före 65 års ålder, dvs. under tiden 61-64 års ålder, tjäna in
pensionsrätt i ATP-systemet samtidigt med uttag av hel ålderspension.
Enligt nuvarande regler skall pensionsgrundande inkomst inte beräknas för
en person som under hela året har uppburit hel ålderspension. En försäkrad
som, samtidigt som hel pension utges, fortsätter att arbeta kan således inte
under denna tid tjäna in ytterligare pensionsrätt i ATP-systemet på
grundval av sina inkomster. Om denna regel får kvarstå oförändrad, skulle
det medföra att en person i mellangenerationen, som tar ut hel
ålderspension före 65 års ålder men fortsätter att förvärvsarbeta, skulle
tjäna in pensionsrätt i det reformerade systemet till - på sätt som närmare
redovisas nedan - för personens ålder relevant kvotdel. Personen skulle
däremot inte tillgodoräknas pensionspoäng. Fr.o.m. det år då personen
fyller 65 år skulle emellertid pensionsrätt enligt vad som ovan har sagts till-
godoräknas fullt ut i det reformerade ålderspensionssystemet. Den nu be-
skrivna ordningen kan inte betraktas som rimlig.
Regeringen föreslår därför att det för personer som är födda år 1938 eller
senare, för tid före det år de fyller 65 år, skall tillgodoräknas pensions-
poäng, även om de under hela året har uppburit hel ålderspension. Någon
bestämmelse motsvarande den i 11 kap. 1 § andra stycket AFL om att pen-
sionsgrundande inkomst inte skall beräknas för en försäkrad i denna situa-
tion, föreslås därför inte såvitt avser personer födda år 1938 eller senare.
En följd av förslaget blir att det i denna situation bör erläggas avgifter till
pensionssystemet även för inkomster av annat förvärvsarbete.
Vad beträffar tekniken för tillgodoräknande av pensionsrätt i det refor-
merade ålderspensionssystemet t.o.m. 64 års ålder har under den fortsatta
beredningen olika metoder för kvotdelsberäkningen övervägts. I princip-
propositionen föreslogs i enlighet med Pensionsarbetsgruppens betänkande
att det vaije år skulle fastställas pensionsrätt fullt ut enligt de nuvarande
reglerna och fullt ut enligt det reformerade systemets regler. Vid pensione-
ringstidpunkten skulle därefter beräknas en oavkortad pension enligt
respektive regler, dvs. en oavkortad pension från respektive system. Efter
det att årspensionen från respektive system sålunda beräknats skulle som
faktisk pension utges summan av relevant antal tjugondelar av pensionen
från de båda systemen. Kvotdelsberäkningen skulle således i princip göras
först då pensionens storlek skulle bestämmas.
Under det fortsatta beredningsarbetet har övervägts om det inte är lämp-
ligare att använda en annan teknik, som innebär att den årliga pensionen i
det reformerade systemet fastställs med beaktande av kvotdelningen. Re-
formerad pensionsrätt skulle alltså fastställas endast till den andel som en-
ligt tjugondelsinfasningen skall utbetalas från systemet. I ATP-registret
skulle däremot registreras pensionspoäng på vanligt sätt och beaktande av
521
relevant antal tjugondelar skulle sedan ske när den årliga pensionen beräk-
nas vid pensioneringstidpunkten.
Såvitt avser fördelningssystemet är det i praktiken i princip betydelselöst
vilken teknik som väljs. I förhållande till premiepensionssystemet är situa-
tionen emellertid annorlunda. Avsättningen till detta system innebär - i
motsats till vad som är fallet inom fördelningssystemet - en faktisk fonde-
ring. Som konstaterats i de antagna riktlinjerna kan det inte komma i fråga
att för åldersklasserna i mellangenerationen fullt ut avsätta medel som mot-
svarar hela premiepensionsrättens andel av de sammanlagda avgifterna till
ålderspensionssystemet om 18,5 %, eftersom dessa personer endast delvis
omfattas av det reformerade systemet och bara kommer att få vissa kvot-
delar av sin ålderspension från detta system. En sådan ordning skulle inne-
bära att en del av det faktiskt fonderade kapitalet inte skulle ge upphov till
pensionsutbetalningar. Enligt de antagna riktlinjerna skall därför avsätt-
ningen för personer i mellangenerationen redan från böijan anpassas till
tjugondelsinfasningen och avse endast den för respektive årsklass relevanta
kvotdelen av pensionsrätten. Genom att även i fördelningssystemet fast-
ställa pensionsrätt efter relevant antal tjugondelar uppnås en likhet mellan
fördelnings- och premiepensionssystemet, vilket torde vara en fördel inte
minst ur pedagogisk synvinkel.
En konsekvens av den nu beskrivna tekniken är att pensionsrätt som per-
soner i mellangenerationen tjänar in efter det år då de fyller 64 år inte be-
höver särregistreras. Detta vore däremot nödvändigt om pensionsrätt först
skulle fastställas fullt ut i fördelningssystemet för att sedan kvotdelas vid
pensioneringstillfället. Förklaringen härtill är att pensionsrätt intjänad för år
efter 64 års ålder, som nämnts ovan, inte skall bli föremål för kvotdelsbe-
räkning utan i sin helhet ge upphov till ett faktiskt pensionsutfall.
Mot den redovisade bakgrunden förslår regeringen att reformerad pen-
sionsrätt i fördelningssystemet skall fastställas enbart till den kvotdel som
skall tillämpas för respektive årsklass. Först skall emellertid pensionsgrun-
dande inkomst och pensionsgrundande belopp beräknas på vanligt sätt,
dvs. fullt ut. Tjugondelskvoteringen skall ske först i samband med att pen-
sionsrätten fastställs. För en försäkrad som t.ex. är född år 1945 skall det
således årligen fastställas en pensionsrätt som t.o.m. 64 års ålder uppgår till
11/20 av den pensionsrätt som skulle ha fastställts om ålderspension skulle
ha utgetts fullt ut enligt det reformerade systemet. Det är således endast
pensionsrätt motsvarande 11/20 som fastställs som reformerad pensionsrätt
i fördelningssystemet. Detsamma skall som tidigare nämnts gälla inom
premiepensionssystemet.
Den reformerade pensionsrätt som sålunda tillgodoräknats försäkrade i
mellangenerationen skall på samma sätt som gäller för pensionsrätt i det
reformerade pensionssystemets fullfunktionsstadium räknas om med hän-
syn till bl.a. den allmänna inkomstutvecklingen och arvsvinster. Förslag i
dessa delar har redovisats i avsnitten 17 och 18.
Som tidigare nämnts skall det för försäkrade som tillhör mellangenera-
tionen, liksom för övriga försäkrade, registreras pensionspoäng parallellt
med pensionsrätt från det reformerade pensionssystemet. Såsom framgår av
avsnitt 29.2.2 föreslår vi att det basbeloppsavdrag som i dag görs vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst i det nuvarande systemet i
stället skall göras vid fastställandet av den försäkrades pensionspoäng.
Prop. 1997/98:151
522
Detta innebär att endast ett beslut om pensionsgrundande inkomst kommer
att fattas, och att beräkningen kommer att ske helt enligt reglerna i det
reformerade systemet. Pensionspoäng skall därefter beräknas på den
pensionsgrundande inkomst som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp.
Någon kvotdelsberäkning skall inte ske i detta sammanhang. Vid pensio-
neringstidpunkten skall ålderspensionen från ATP-systemet beräknas som
om denna pension skulle ha utgetts i sin helhet från nuvarande system och
först därefter skall relevant kvotdel enligt tjugondelsinfasningen beräknas.
Kvotdelsberäkningen kommer alltså i denna del, till skillnad från vad som
gäller för pensionsrätt som beräknas enligt reformerade regler, att ske först
vid pensioneringstidpunkten.
Metoden med tjugondelsinfasning ställer krav på särskilda ställnings-
taganden såvitt avser premiepensionssystemet för mellangenerationen.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att premiepensionssys-
temet skulle omfatta årsklasserna 1944 och senare samt att övriga som
skulle omfattas av mellangenerationens intjänanderegler skulle tjäna in
sin reformerade pension fullt ut i fördelningssystemet. Bakgrunden var
att premiepensionen ansågs bli för låg för äldre årsklasser med hänsyn till
kvotdelen reformerad pension och till den relativt korta intjänandetiden
och att administrationskostnaderna riskerade att bli mycket höga i för-
hållande till de små belopp som skulle komma att avsättas och förvaltas. I
princippropositionen och i de antagna riktlinjerna gjordes övervägandena
att avsättningar till premiepensionssystemet borde kunna göras även för
dem som är födda åren 1939-1943 utan att pensionssparandet för den
enskilde individen blir för litet och utan att en oacceptabel minskning av
fördelningssystemets inkomster därigenom skulle uppstå. Enligt de an-
tagna riktlinjerna skulle således särskilda intjänanderegler gälla för års-
klasserna 1935-1938, som skulle tjäna in sin reformerade pensionsrätt
helt i fördelningssystemet. Individer ur årsklassen 1939 skulle tillgodo-
räknas relevant kvotdel enligt tjugondelsinfasningen, dvs. 5/20 av 2 % av
pensionsunderlaget i premiepensionssystemet samt 5/20 av 16,5 % av
pensionsunderlaget i fördelningssystemet.
Enligt ovan redovisade förslag skall årsklasserna 1935-1937 inte
längre ingå i mellangenerationen eller omfattas av det reformerade pen-
sionssystemets intjänanderegler. Mot bakgrund av detta förslag har det
under den fortsatta beredningen ifrågasatts om det är motiverat att fortsatt
ha kvar särskilda intjänanderegler för en enda årsklass, nämligen
årsklassen 1938.
De överväganden som gjordes i de antagna riktlinjerna gör sig i och för
sig alltjämt gällande. Med hänsyn till kvotdelen reformerad pension
(4/20) skulle de lägsta årliga belopp som en individ född år 1938 skulle
kunna tillgodoräknas bli mycket låga och det kan av administrativa skäl
ifrågasättas om så låga avsättningar är godtagbara. Därtill kommer att
tiden för intjänande av premiepensionsrätt typiskt sett blir förhållandevis
kort, varför summan av de individuella avsättningarna också kan bli
mycket låg. 1997 års premiereservutredning övervägde införandet av en
lägsta gräns för det årliga belopp som den enskilde får föra över för
förvaltning i premiepensionssystemet. Utredningen fann därvid att något
behov av att av administrativa kostnadsskäl införa en sådan lägsta gräns
inte torde föreligga och regeringen föreslår nu inte heller någon sådan
Prop. 1997/98:151
523
begränsning. Det torde således inte innebära någon påvisbar Prop. 1997/98:151
administrativ belastning att innefatta även personer födda år 1938 i
premiepensionssystemet.
Administrativa skäl talar i stället för en förenkling av regelsystemet
och mot att endast årsklassen 1938 skall ha särskilda intjänanderegler.
Skillnaden mellan vad en individ ur årsklassen 1938 och en individ med
liknande inkomstprofil ur årsklassen 1939 kan avsätta till premiepen-
sionssystemet är dessutom mycket liten, varför det skulle vara svårt att
motivera behovet av särskilda intjänanderegler enbart för årsklassen
1938.
Regeringen föreslår därför ingen särregel för personer födda år 1938
utan att samtliga årsklasser som omfattas av mellangenerationen skall, i
likhet med övriga som omfattas av reformerade intjänanderegler, tjäna in
inkomstgrundad ålderspension i såväl premiepensionssystemet som i
fördelningssystemet. Detta innebär att pensionsrätt skall tillgodoräknas
med relevant kvotdel av 2,5 % av pensionsunderlaget i premiepensions-
systemet och med relevant kvotdel av 16 % av pensionsunderlaget i för-
delningssystemet. För åren 1995-1998 föreslås dock vissa särregler gälla
för samtliga som omfattas av reformerade intjänanderegler (jfr avsnitt
15.1). Fr.o.m. det år personer i mellangenerationen fyller 65 år skall in-
tjänad pensionsrätt tillgodoräknas fullt ut inom det reformerade systemet.
Någon ändring i detta avseende jämfört med vad som tidigare föreslagits
föreslås således inte.
Regeringens förslag: Vid pensionsuttaget skall för personer som till-
hör mellangenerationen den årliga ålderspensionen beräknas dels en-
ligt reglerna för tilläggspension, dels enligt de reformerade reglerna.
Vid beräkningen av tilläggspension skall den försäkrade kompenseras
för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade betalats ut
enligt nuvarande system för ålderspension. Denna kompensation skall,
i likhet med nuvarande regler, beräknas med hänsyn tagen till den
pensionsberättigades civilstånd samt utgöra så stor del av oavkortad
folkpension som motsvarar den andel oavkortad pension som ålders-
pension i form tilläggspension utgör.
Den pensionsberättigades årliga pension skall beräknas genom att
tilläggspensionsdelen bestäms till relevant antal tjugondelar, varefter
denna del av pensionen läggs ihop med den redan i tillämpligt antal
tjugondelar bestämda inkomstgrundade pensionsdelen från det refor-
merade ålderspensionssystemet.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Bohusläns allmänna försäkringskassa anmärker
att det förhållandet att enbart år med pensionspoäng skall tillgodoräknas
vid beräkning av folkpensionsdelen i vissa fall medför lägre pension
jämfört med de antagna riktlinjerna.
524
Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna metoden med tjugon-
delsinfasning innebär att det för försäkrade i mellangenerationen löpande
kommer att registreras såväl pensionspoäng enligt nuvarande system som
pensionsrätt i relevant antal tjugondelar enligt de reformerade reglerna. Då
en försäkrad som tillhör mellangenerationen väljer att ta ut ålderspension
skall den första årliga pensionen beräknas med utgångspunkt dels i de pen-
sionspoäng som registrerats enligt ATP-reglema, dels i den pensionsrätt
som tillgodoräknats enligt reformerade intjänanderegler. Den pension som
räknas fram enligt reformerade regler är redan bestämd till relevant antal
tjugondelar. Den pension som räknas fram enligt ATP-reglema utgör
emellertid oavkortad pension och måste således bestämmas till relevant
antal tjugondelar innan den kan summeras med den pensionsdel som be-
räknats enligt reformerade regler.
Beräkning av tilläggspension i form av ålderspension
Vid beräkningen av den del av pensionen som för personer i mellangene-
rationen utges enligt ATP-reglema har mot bakgrund av det nuvarande
systemets konstruktion med folkpension och tilläggspension vissa över-
väganden blivit nödvändiga. Övervägandena avser frågan hur folkpen-
sionen skall behandlas vid beräkningen av tilläggspensionen.
Den årliga tilläggspensionen i form av ålderspension uppgår enligt nu-
varande regler till 60 % av det för året fastställda prisbasbeloppet minskat
med två procentenheter multiplicerat med medeltalet av de pensionspoäng
som tillgodoräknats den försäkrade, eller om pensionspoäng tillgodoräk-
nats för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen. Detta förut-
sätter att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade i minst trettio
år. I annat fall reduceras tilläggspensionen genom att den multipliceras med
kvoten av antalet år med pensionspoäng och talet 30. Om avgifter till
ålderspensionssystemet inte har betalats till fullo för inkomst av annat för-
värvsarbete för år före år 1998 gäller särskilda regler.
I det nuvarande pensionssystemet tillgodoräknas pensionspoäng endast
för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster
under ett år kompenseras genom folkpensionen. Pensionsrätt enligt det re-
formerade ålderspensionssystemet skall däremot grundas i princip på hela
inkomsten från första kronan. Grundskyddet i folkpensionen m.m. skall
ersättas av en garantipension. För att den inkomstrelaterade pensionen från
de olika systemen i detta avseende skall vara jämförbar vid beräkningen av
garantipension, måste den försäkrade vid beräkningen av tilläggspensionen
kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade
utbetalats enligt nuvarande regler. Detta är också nödvändigt för att ett
eventuellt tillägg enligt den s.k. garantiregeln skall kunna beräknas (se
närmare härom i avsnitt 28.3).
Om inkomsterna under ett förhöjt prisbasbelopp kompenserades genom
att en poäng adderades till medelpoängen för tilläggspension, skulle detta
innebära att utbytet härav inte skulle motsvara folkpensionen i nuvarande
system. Denna extra poäng skulle nämligen bli värd endast 0,60 prisbas-
belopp medan folkpensionen för gift pensionär uppgår till 0,785
prisbasbelopp och för ogift till 0,96 sådana prisbasbelopp. I över-
ensstämmelse med de antagna riktlinjerna bör den högre kompensation
Prop. 1997/98:151
525
som folkpensionen i dag innebär ges genomslag även vid beräkningen av Prop. 1997/98:151
tilläggspension i form av ålderspension för mellangenerationen.
En fråga som har aktualiserats i detta sammanhang är om beräkningen av
kompensationen för det första prisbasbeloppet bör göras beroende av de
försäkrades civilstånd. En sådan ordning skulle innebära att den in-
komstrelaterade pensionens storlek påverkas av om pensionären är gift
eller ogift. Hur stor denna skillnad är blir därvid, med hänsyn till tjugon-
delsinfasningen, en konsekvens av vilket år den försäkrade är född. Ord-
ningen innebär också att den kvotdelsberäknade pensionen måste räknas
om för det fall pensionären ändrar civilstånd.
Ett bibehållande av hittillsvarande principer vid beräkningen av folkpen-
sionskompensationen i tilläggspensionen skulle alltså medföra en nivå-
skillnad i inkomstgrundad ålderspension mellan gifta och ogifta personer i
mellangenerationen. Frågan om en sådan ordning är att föredra har under
beredningen varit föremål för överväganden. Därvid har frågan väckts om
det i stället skulle tillämpas en enhetlig kompensationsnivå för första pris-
basbeloppets inkomster, bestämd efter ett vägt genomsnitt med hänsyn
tagen till andelarna gifta respektive ogifta i pensionärskollektivet då de
reformerade reglerna träder i kraft. Detta belopp skulle enligt tillgänglig
statistik motsvara ca 87 % av prisbasbeloppet. En sådan metod skulle
emellertid innebära att ogifta pensionärer får lägre pension än vad de skulle
ha fått efter en beräkning enligt nuvarande regler, medan pensionerna
skulle bli högre för gifta. Särskilt påtagligt skulle detta bli för personer som
tillhör de äldre åldersklasserna i mellangenerationen som får en stor andel
av sin pension beräknad enligt hittillsvarande regler och som har en så hög
inkomstgrundad ålderspension att de inte har rätt till garantipension. Av
bl.a. detta skäl bör inte en sådan metod godtas. Beräkningen av
kompensationen för det första prisbasbeloppet bör i detta avseende i stället
ske enligt hittillsvarande regler. Den administrativa omgång som be-
räkningen innebär får därvid accepteras.
Regeringen föreslår således att kompensationen för det första förhöjda
prisbasbeloppets inkomster i detta avseende skall ske på den nivå som i dag
gäller för beräkning av folkpension. Detta innebär sålunda att den inkomst-
relaterade pensionens storlek för mellangenerationen kommer att - om än i
successivt avtagande omfattning på grund av tjugondelsinfasningen - bli
beroende av den försäkrades civilstånd.
Enligt nuvarande regler för beräkning av folkpension skall oavkortad
folkpension utbetalas under förutsättning antingen att den försäkrade har
tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng för tilläggspension eller har varit
bosatt i Sverige i minst 40 år. I nu aktuella sammanhang rör det sig endast
om en regel för att som del i en inkomstrelaterad pension kompensera den
försäkrade för inkomstdelar under ett förhöjt prisbasbelopp. Behovet av
grundskydd i egentlig mening skall tillgodoses av garantipensionen. Det
framstår därför som naturligt att vid beräkning av inkomstrelaterad del av
folkpensionen för mellangenerationen utgå från det antal år för vilka den
försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng. En försäkrad som har varit bo-
satt i Sverige i 40 år men som har endast 25 år med intjänade pensions-
poäng, blir exempelvis därmed berättigad till 25/30 av det fulla folkpen-
sionstillägget och inte - vilket en tillämpning av 40-delsberäkningen hade
inneburit - med hela detta tillägg. Enligt de antagna riktlinjerna och enligt
526
vad regeringen nu föreslår i propositionen Garantipension, m.m. skall
emellertid garantipensionen beräknas i 40-delar i förhållande till bosätt-
ningstid. Behovet av ett grundskydd baserat på antalet bosättningsår är
därmed tillgodosett.
Vid beräkningen av folkpensionstillägget föreslår vi således att enbart år
för vilka har tillgodoräknats pensionspoäng skall beaktas. Med poängår för
tilläggspension skall dessutofn enligt 11 kap. 6 a § AFL under vissa förut-
sättningar likställas år under vilket en förälder vårdat bam som är under tre
år. Detta föreslås gälla också fortsättningsvis vid beräkningen av folkpen-
sionstillägget. Vid beräkningen bör hänsyn däremot inte tas till vissa andra
år som enligt nuvarande regler om beräkning av folkpension i 5 kap. 4 §
AFL skall likställas med poängår, t.ex. år före år 1960, för vilket beräknats
till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Det förhållandet att enbart år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats skall beaktas vid beräkningen av
folkpensionstillägget medför således att det för personer som inte är
berättigade till tilläggspension inte heller kommer att beräknas någon
tillägg. Dessa personer skyddas i stället genom garantipensionen.
Reglerna om hur antalet år med pensionspoäng beräknas innebär att en
person med 30 år med pensionspoäng i de flesta fall kommer att tillgodo-
räknas 30/30 av folkpensionstillägget. Om pensionspoäng inte tillgodoräk-
nats den försäkrade på grund av att avgiftsbetalning till ålderspensions-
systemet inte har skett till fullo gällde dock, enligt en tidigare bestämmelse
i AFL, att talet 30 skulle ökas med ett för vaije år för vilket pensionspoäng
inte tillgodoräknats till följd av sådan utebliven betalning, dock att ökning
kunde göras högst upp till talet 50. Talet i täljaren kan emellertid aldrig
överstiga 30. I samband med införandet av skattebetalningslagen
(1997:483) upphävdes denna bestämmelse. Enligt övergångsbestämmel-
serna skall den dock fortfarande tillämpas om den underlåtna avgifts-
betalningen avser inkomstår före år 1998. Vi föreslår att bestämmelsen
skall beaktas vid beräkningen av folkpensionstillägget. Detta innebär att
t.ex. en person som har haft 35 år med pensionspoäng men som till följd av
bristande avgiftsbetalningar före inkomståret 1998 inte har tillgodoräknats
pensionspoäng för tio av dessa år, kommer att få sitt folkpensionstillägg
reducerat till 25/40 av oavkortad pension. Regeringen föreslår alltså att
folkpensionstillägget skall utgöra så stor del av oavkortad folkpension som
ålderspensionen i form av tilläggspension utgör.
Teknik för kvotdelsberäkning m.m.
Den sammanlagda årliga pensionen skall enligt förslaget för mellan-
generationen utgöras av en viss kvotdel beräknad enligt reformerade
regler och en viss kvotdel tilläggspension i form av ålderspension. Den
tilläggspension inklusive folkpensionstillägget som har räknats fram
enligt de regler som beskrivits ovan är emellertid den som skulle ha
utbetalats om pension utgetts i sin helhet enligt nuvarande regler. Denna
pension skall vid pensioneringstillfället beräknas till den enligt
tjugondelsinfasningen relevanta kvotdelen. Till den sålunda beräknade
andelen tilläggspension skall sedan läggas den redan kvotdelsberäknade
reformerade pensionen. Summan härav utgör den årliga ålderspensionen
för en person i mellangenerationen.
Prop. 1997/98:151
527
Den sammanlagda inkomstrelaterade ålderspensionen för en person i Prop. 1997/98:151
mellangenerationen kommer således i de flesta fall att bestå av tre kompo-
nenter, nämligen tilläggspension inklusive kompensation för 30-
delsberäknad folkpension, inkomstpension och premiepension.
Reglerna för intjänande av pensionsrätt kommer enligt vad regeringen nu
föreslår att i några avseenden skilja sig åt i det nuvarande respektive i det
reformerade ålderspensionssystemet. På grund därav kan det undantagsvis
inträffa att pensionen enligt tjugondelsinfasningen kan komma att bestå
enbart av pension från det reformerade systemet. Fr.o.m. år 1999, då det
reformerade pensionssystemet träder i kraft, skall pensionsrätt tillgodoräk-
nas i det reformerade systemet om summan av de inkomster som är
pensionsgrundande uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet och då från
första kronan. I ATP-systemet skall emellertid fortfarande gälla att de pen-
sionsgrundande inkomsterna måste överstiga till ett förhöjt prisbasbelopp
för att ge pensionspoäng. En försäkrad med inkomster som inte överstiger
ett förhöjt prisbasbelopp kan således fr.o.m. år 1999 komma att tillgodorä-
knas pensionsrätt i det reformerade systemet utan att samtidigt
tillgodoräknas pensionspoäng. Om förhållandena är sådana under samtliga
förvärvsår kan pensionen enligt tjugondelsberäkningen komma att bestå
endast av reformerad pension till den för ett visst år födda relevant kvotdel.
För tid före år 1999 kan emellertid denna situation inte uppstå eftersom
även pensionsrätt då tillgodoräknas på grundval av registrerade
pensionspoäng för tilläggspension.
Ytterligare en faktor som kan få betydelse i detta sammanhang är att det
för rätt till ålderspension från ATP-systemet krävs tre år med registrerade
pensionspoäng. Motsvarande begränsning föreslås inte gälla för rätt till
ålderspension enligt reformerade regler. Även om inkomsterna under ett
eller två år har överstigit till ett förhöjt prisbasbelopp, men under resten av
förvärvsåren understigit denna nivå, innebär detta att det inte föreligger
någon rätt till ålderspension från ATP-systemet. Den tjugondelsberäknade
pensionen kommer således även i denna situation att bestå enbart av refor-
merad pension.
En annan följd av skilda regler för intjänande av pensionsrätt enligt hit-
tillsvarande och reformerade regler är att den pensionsdel som härrör från
det reformerade systemet i vissa fall kan bli förhållandevis mycket större än
den del som härrör från ATP-systemet. Så kommer att vara fallet för en
pensionsberättigad som har tre år med intjänade pensionspoäng samtidigt
som hans årliga inkomster under förvärvslivet ofta har understigit basbe-
loppet. Såvitt dessa låga inkomster dock har uppgått till minst 24 % av
prisbasbeloppet, kommer för dessa år pensionsrätt att tillgodoräknas i det
reformerade pensionssystemet men inte i ATP-systemet. En liknande si-
tuation är att den pensionsberättigade tagit hand om små bam och därvid
har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för bamår. Detta kan visser-
ligen inom ATP-systemet resultera i att vårdår för tilläggspension tillgodo-
räknas den försäkrade, men det innebär inte att pensionsrätt tillgodoräknas
såsom i det reformerade pensionssystemet. För att pensionsrätt för bamår
skall ge upphov till ett faktiskt pensionsutfall i det reformerade ålderspen-
sionssystemet krävs dock att det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt, dvs. att
det för den som tillgodoräknats beloppet senast det år han eller hon fyller
70 år har fastställts pensionsgmndande inkomster som för ettvart av fem år
528
har uppgått till minst två inkomstbasbelopp (för år före år 2001 två
förhöjda prisbasbelopp).
Den pensionsberättigades sammanlagda inkomstrelaterade ålderspension
vid pensioneringstillfället kommer således att bestå av summan av den
framräknade pensionen från det reformerade systemet - som redan vid fast-
ställandet av pensionsrätt för respektive år har anpassats till tjugondels-
infasningen - och tilläggspension i form av ålderspension sedan den senare
beräknats till den för årsklassen gällande kvotdelen. Den pensions-
berättigade kan emellertid vara berättigad till en högre inkomstrelaterad
ålderspension eftersom personer i mellangenerationen kan ha rätt till ett
tillägg enligt den s.k. garantiregeln. Denna regel behandlas närmare i
avsnitt 28.3.
Den sammanlagda pensionen, inklusive ett eventuellt garanti-
regelstillägg, kan vidare vara av sådan storlek att den pensionsberättigade
dessutom är berättigad till garantipension. Förutsättningarna härför har
översiktligt redovisats i avsnitt 5 samt mer fullständigt i propositionen
Garantipension, m.m.
Indexering m.m.
Tilläggspensionen i form av ålderspension skall enligt vad som nämnts
ovan räknas fram genom att prisbasbeloppet för året multipliceras med
medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade, eller
om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, medeltalet av de 15
högsta poängen. Ålderspensionen utgör 60 % av denna produkt. (För år
1998 och 1999 skall dock basbeloppet minskas med två respektive en
procentenhet.) Det basbelopp som används vid beräkningen -
prisbasbeloppet - skall liksom hittills räknas upp på grundval av
förändringarna i konsumentprisindex.
Den utgående kvotdelsberäknade pensionen skall enligt de antagna rikt-
linjerna följsamhetsindexeras. Såvitt avser inkomstpension enligt reforme-
rade intjänanderegler skall följsamhetsindexeringen ske enligt de regler
som föreslagits gälla för utgående pensioner i det reformerade systemets
fullfunktionsstadium, dvs. uttagen inkomstpension räknas årligen om med
det tal som anger kvoten mellan inkomstindex för det nya året och in-
komstindex för det år som passerat sedan denna kvot dividerats med ett
visst belopp (se avsnitt 18.3). Även den ATP-baserade delen av utgående
kvotdelsberäknad pension skall, för tid efter det den pensionsberättigade
fyller 65 år, enligt de antagna riktlinjerna och vårt förslag i avsnitt 29.5
följsamhetsindexeras enligt samma principer som skall gälla för den
reformerade ålderspensionen. Detta innebär att den person i mellan-
generationen som uppbär såväl inkomstpension enligt reformerade
intjänanderegler som tilläggspension i form av ålderspension och som tar
ut pensionen det år han eller hon fyller 65 år eller mer kommer att få hela
den utgående pensionen följsamhetsindexerad på samma sätt. Den som
däremot tar ut sin pension tidigare kommer, fram till det år vederbörande
fyller 66 år, att få sin inkomstpension följsamhetsindexerad medan den
ATP-baserade pensionen kommer att räknas om med hänsyn till
förändringarna i prisbasbeloppet enligt AFL. Någon följsamhetsindexering
kommer emellertid över huvud taget inte att äga rum förrän vid årsskiftet
Prop. 1997/98:151
529
2001/2002 (se avsnitt 18.3). Personer som är födda åren 1938 eller 1939 Prop. 1997/98:151
och som har gjort uttag av ålderspension före år 2001 kommer att få fyra
respektive fem tjugondelar av ålderspensionen, dvs. den andel av
ålderspensionen som enligt tjugondelsinfasningen skall härröra från det
reformerade ålderspensionssystemet, omräknad enligt reformerade
intjänanderegler per den 1 januari 2001 och följsamhetsindexerad per
årsskiftet 2001/2002. Till den del ålderspensionen härrör från ATP-
systemet, dvs. med 16 respektive med 15 tjugondelar, kommer följ-
samhetsindexering emellertid att ske först fr.o.m. det årsskifte som föregår
det år de fyller 66 år, dvs. för personer födda år 1938 årsskiftet 2003/2004
och för personer födda år 1939 årsskiftet 2004/2005. En person född år
1940 som har gjort uttag av ålderspension från fördelningssystemet vid 61
års ålder under år 2001 kommer på motsvarande sätt att få sin inkomst-
pension följsamhetsindexerad fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 medan den del
av ålderspensionen som är hänförlig till ATP-systemet kommer att följsam-
hetsindexeras först fr.o.m. årsskiftet 2005/2006.
Det årliga pensionsbeloppet kan också komma att påverkas av att den
pensionsberättigade tjänar in ytterligare ålderspensionsrätt efter pensione-
ringen. Enligt vad regeringen föreslår ovan i avsnitt 28.1 kommer sådan
tillkommande pensionsrätt att t.o.m. det år den försäkrade fyller 64 år på
samma sätt som före pensionsuttaget resultera i pensionspoäng för tilläggs-
pension och reformerad pensionsrätt till relevant kvotdel. Fr.o.m. 65 års
ålder skall emellertid pensionsrätten i sin helhet tillgodoräknas inom det
reformerade pensionssystemet. Den ATP-baserade pensionen påverkas
genom folkpensionsdelen dessutom av att den pensionsberättigade byter
civilstånd.
Regeringens förslag: Personer som omfattas av tjugondelsinfas-
ningen skall vara berättigade till en inkomstgrundad ålderspension
lägst motsvarande den tilläggspension i form av ålderspension, in-
klusive en kompensation för folkpensionen, som har tjänats in t.o.m.
år 1994. Folkpensionsdelen skall därvid beräknas i enlighet med nu-
varande regler vad avser den pensionsberättigades civilstånd och ut-
göra så stor del av oavkortad folkpension som motsvarar den andel
oavkortad pension som tilläggspension i form av ålderspension hade
utgjort vid ingången av år 1995. Denna garanterade pensionsnivå skall
vara prisindexerad genom prisbasbeloppet fram till 65 års ålder och
följsamhetsindexerad därefter.
Vid tillämpning av garantiregeln skall för individen en inkomstgrun-
dad ålderspension beräknas som om pensionsrätten i sin helhet hade till-
godoräknats inom fördelningssystemet. I det fall den garanterade nivån
enligt garantiregeln överstiger denna pension skall ett tillägg utges. Ett
sådant tillägg skall utges tidigast från 65 års ålder och omprövas löpan-
de. Aktuellt civilstånd skall påverka tilläggets storlek.
Tillägg enligt garantiregeln skall inte utges vid uttag av enbart pre-
miepension.
530
Prop. 1997/98:151
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund anser att pension som
utbetalas enligt garantiregeln skall vara inkomstindexerad och inte, som
föreslagits, prisindexerad. Tjänstemännens centralorganisation menar att
den garanterade folkpensionsdelen, när det är förmånligare för den en-
skilde, bör beräknas med hänsyn till levnadsålder och bosättningstid i
Sverige i enlighet med den s.k. bosättningsregeln i folkpensionssystemet.
Riksskatteverket anför att det förhållande att pension enligt garantiregeln
skall avräknas fullt ut mot pensionsförmåner som tjänas in efter 65 års
ålder inte överensstämmer med reformens allmänna inriktning att upp-
muntra till förvärvsarbete efter 65 års ålder.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna för övergångsreglering på förmånssidan skall för mellangenera-
tionen gälla en särskild garantiregel. Garantiregeln innebär att personer i
mellangenerationen tillförsäkras en lägsta inkomstgrundad ålderspension
motsvarande t.o.m. år 1994 intjänad pensionsrätt i nuvarande system.
Effekten av pensionsberäkning enligt tjugondelsinfasningen skall alltså inte
kunna bli att individen får en lägre inkomstrelaterad ålderspension än den
som faktiskt intjänats före år 1995 då riktlinjerna för reformeringen av pen-
sionssystemet antogs av riksdagen. Den garanterade pensionsnivån enligt
garantiregeln skall motsvara den andel oavkortad pension som tilläggspen-
sion i form av ålderspension hade utgjort vid ingången av år 1995. Med år
med pensionspoäng skall härvid avses år för vilka pensionspoäng eller s.k.
vårdår enligt 11 kap. 6 a § AFL tillgodoräknats.
Enligt princippropositionen skulle den garanterade pensionsnivån enligt
garantiregeln beräknas vid 65 års ålder efter då aktuellt civilstånd och
prövas mot den kvotdelsberäknade pensionen. Om denna nivå då visade sig
vara högre än den kvotdelsberäknade pensionen skulle differensen utges
som ett fast tillägg till den inkomstgrundade ålderspensionen. En civil-
ståndsändring efter 65 års ålder avsågs inte påverka tillägget och det skulle
inte heller omprövas efter 65 års ålder.
Förslaget i princippropositionen innebar således att en person som fort-
sätter att arbeta efter 65 års ålder och t.ex. vid 66 års ålder har tjänat in en
pension som överstiger garantiregelns nivå även fortsättningsvis skulle
vara berättigad till det tillägg som fastställts vid 65 års ålder.
Under den fortsatta beredningen av garantiregelns närmare utformning
har frågan om tillägg enligt garantiregeln skall läggas fast vid 65 års ålder
eller löpande omprövas varit föremål för ytterligare överväganden. I
Ds 1995:41 föreslogs att garantiregeln inte skulle ses som en garanterad
nivå just vid 65 års ålder. Avsikten med regeln kan i stället sägas vara att
tillförsäkra individer i mellangenerationen en lägsta inkomstgrundad
ålderspension, tidigast från 65 års ålder, som motsvarar t.o.m. år 1994 in-
tjänad inkomstrelaterad ålderspension. Om individen, antingen före eller
efter 65 års ålder, faktiskt har tjänat in en pension enligt reformerade in-
tjänanderegler som överstiger den garanterade nivån bör något tillägg en-
ligt garantiregeln inte utges. I den mån senare intjänad pensionsrätt minskar
skillnaden mellan den garanterade nivån och den kvotdelsberäknade pen-
sionen, bör tillägget minskas. I enlighet med detta synsätt bör pensions-
531
nivån enligt garantiregeln inte heller låsas vid den pensionsberättigades
civilstånd vid just 65 års ålder utan i stället omräknas vid civilståndsänd-
ring. Detta överensstämmer också med det i avsnitt 28.2 redovisade
förslaget till hur den pensionsberättigades civilstånd skall påverka den
kvotdelsberäknade pensionen.
Regeringen föreslår således att tillägget enligt garantiregeln skall utgöra
skillnaden mellan å ena sidan en pensionsnivå som skall motsvara den rätt
till inkomstrelaterad ålderspension som en individ i mellangenerationen
hade förvärvat inom ATP-systemet fram t.o.m. år 1994 och å andra sidan
en inkomstgrundad pension beräknad enligt reglerna för tjugondelsinfas-
ningen. Tillägget skall utges tidigast fr.o.m. den månad då den pensions-
berättigade uppnår 65 års ålder och skall omprövas löpande. I det följande
redovisas närmare förslaget till utformning av garantiregeln.
Som ett första steg i beräkningen av ett eventuellt tillägg enligt garanti-
regeln skall den garanterade nivån beräknas. I enlighet med de antagna
riktlinjerna föreslår vi att denna bör utgå från de högst 15 bästa poängåren
och antalet intjänade år med pensionspoäng fram t.o.m. år 1994. Eftersom
ATP baseras enbart på de inkomster som överstiger ett prisbasbelopp är det
emellertid nödvändigt att, på samma sätt som gäller för tilläggspensions-
delen i den kvotdelsberäknade ålderspensionen, kompensera för det första
prisbasbeloppet av inkomsten. TCO har anfört att den garanterade folkpen-
sionsdelen, när det är förmånligare för den enskilde, bör beräknas enligt
den s.k. bosättningsregeln i folkpensionssystemet. Av samma skäl som
ovan redovisats i avsnitt 28.2 bör emellertid enligt regeringens uppfattning
kompensation utgöras av folkpensionens grundbelopp beräknat i förhållan-
de till antalet år med pensionspoäng. Folkpensionsdelen skall således i
princip beräknas i 30-delar (jfr dock vad som nämnts om obetalda avgifter
till ålderspensionssystemet för inkomstår före år 1998).
För en person som har uppburit ålderspension från fördelningssystemet
före 65 års ålder skall den enligt garantiregeln beräknade pensionsnivån
reduceras för tidigt uttag enligt de regler som gäller för tilläggspension.
Den garanterade nivån skall uttryckas i prisbasbelopp för att vid 65 års
ålder omräknas i kronor enligt det för detta år gällande prisbasbeloppet för
utgående pensioner. Den skall därefter, dvs. fr.o.m. årsskiftet som föregår
det år den försäkrade fyller 66 år, följsamhetsindexeras på samma sätt som
en utgående pensionsförmån. Nivån skall inte låsas vid individens civil-
stånd vid 65 års ålder utan omräknas vid ändrat civilstånd på motsvarande
sätt som den kvotdelsberäknade pensionen.
Det andra steget i tillämpningen av garantiregeln är att beräkna den in-
komstgrundade ålderspension enligt tjugondelsinfasningen som skall jäm-
föras med den garanterade nivån. Jämförelse skall göras med den faktiska
pensionen med ett undantag. Den faktiska inkomstgrundade ålderspensio-
nen utgörs för flertalet personer i mellangenerationen av dels inkomst-
pension, dels premiepension. Pension från fördelnings- och premie-
pensionssystemet får emellertid tas ut oberoende av varandra. Premie-
pensionen baseras på olika fondandelar och behållningen kan förväntas
variera relativt kraftigt över tiden och från individ till individ. Tillägget
enligt garantiregeln bör beräknas utifrån en standardsituation som inte
påverkas av hur individen i det enskilda fallet väljer att disponera
premiepensionen. Av bl.a. detta skäl skall den ålderspension som skall jäm-
Prop. 1997/98:151
532
föras med den garanterade nivån beräknas som om individen hade tjänat in
pensionsrätt enbart inom fördelningssystemet. Faktisk utgående premie-
pension skall således inte beaktas. I stället beräknas en pension som om all
reformerad pensionsrätt vaije intjänandeår hade förts till fördelningssyste-
met.
För att fastställa rätt till ett tillägg skall således jämförelse göras mellan
den garanterade nivån enligt garantiregeln och en tänkt kvotdelsberäknad
pension från fördelningssystemet, som, med hänsyn till att premiepensio-
nen räknas med, är högre än den faktiskt utgivna pensionen från detta sys-
tem. Om den garanterade nivån är högre är personen berättigad till ett till-
lägg motsvarande skillnaden mellan denna nivå och den beräknade pensio-
nen enligt tjugondelsinfasningen. Tillägg till pensionen enligt garantiregeln
skall kunna utges tidigast fr.o.m. den månad den pensionsberättigade fyller
65 år, dock tidigast fr.o.m. pensionsuttaget. Vid uttag efter 65 års ålder
skall någon uppräkning inte ske av den garanterade nivån i garantiregeln
till följd av uppskjutet uttag.
En konsekvens av den föreslagna regeln är att vid uttag av enbart
premiepension skall inget tillägg enligt garantiregeln ges ut.
Om en person uppbär partiell pension skall prövning ske mot mot-
svarande andel av det enligt garantiregeln beräknade beloppet. Detta skulle
vid uttag av halv pension innebära att pensionsnivån skall prövas mot halva
det garanterade beloppet och om detta är högre utges skillnaden som tillägg
enligt garantiregeln. Om personen ökar sitt uttag till hel pension omprövas
tillägget. Det skall då göras en ny jämförelse mellan hela det garanterade
beloppet och personens hela kvotdelsberäknade pension och differensen
däremellan skall utges som ett tillägg.
Regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension och premiepen-
sion beräknad enligt principerna för tjugondelsinfasningen skall utges
tidigast fr.o.m. år 2001. Vid uttag av ålderspension före år 2001 skall
pensionen beräknas enligt nuvarande regler.
Kvotdelsberäknad ålderspension skall kunna tas ut, helt eller partiellt,
fr.o.m. 61 års ålder. Därvid skall den del som baseras på tilläggspension
justeras på samma sätt som i dag vid tidigt respektive uppskjutet uttag
av ålderspension.
Vid beräkning av inkomstpension för personer som är födda åren
1938-1939 och som har gjort tidigt uttag av ålderspension före år 2001
skall pensionsbehållningen från fördelningssystemet reduceras med
0,5 % för vaije månad som personen i fråga gjort uttag av ålderspension
före år 2001.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Försäkringsanställdasförbund (FF) anser att möj-
ligheten till delpension bör finnas kvar.
Prop. 1997/98:151
533
Skälen för regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension från Prop. 1997/98:151
fördelningssystemet som utges till mellangenerationen fr.o.m. år 2001 ut-
görs normalt av två delar, en del grundad på pensionspoäng och en del
grundad på reformerad pensionsrätt. De två delarna skall dock behandlas
som en enhet vad gäller uttag av pension. För mellangenerationen föreslås
därvid gälla samma uttagsregler som för personer födda efter år 1953, vilka
är berättigade till enbart reformerad ålderspension. I avsnitten 18 och 21
har redogjorts för regler om uttag av reformerad ålderspension. Dessa reg-
ler föreslås alltså gälla även för den kvotdelsberäknade pensionen.
Det innebär således att uttag av kvotdelsberäknad pension kan ske tidi-
gast fr.o.m. 61 års ålder samt att uttag av inkomstpension och premiepen-
sion kan avse hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. I avsnitt
18.1 har vidare föreslagits att inkomstpension skall kunna återkallas helt
eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Detsamma föreslås gälla
beträffande premiepension och beträffande pension från ATP-systemet (jfr.
avsnitt 21 och 29.4). Någon särregel föreslås inte gälla för den kvot-
delsberäknade pensionen.
Vid tidigt eller uppskjutet uttag skall ålderspensionen beräknad enligt
tjugondelsinfasningen justeras med avseende härtill. Därvid föreslår
regeringen att den del som utgörs av inkomstpension och premiepension
respektive tilläggspension var för sig justeras i enlighet med de regler som
gäller inom respektive system. I avsnitt 18.2 har redogjorts för hur
inkomstpensionens storlek justeras med avseende på den pensions-
berättigades ålder vid pensioneringstidpunkten genom delningstalet. Om
pensionen tas ut före alternativt efter 65 års ålder motsvarar således den del
av den kvotdelsberäknade pensionen som utgörs av inkomstpension och
premiepension ett mindre alternativt större belopp jämfört med om pensio-
nen tas ut vid 65 år, eftersom delningstalet då beräknas till ett högre eller
lägre tal. Beträffande tilläggspensionsdelen minskas alternativt ökas denna
enligt nu gällande regler med en viss procent (0,5 respektive 0,7) för vaije
månads uttag före eller efter 65 års ålder.
Omräkning med hänsyn till pensionsuttag före år 2001
En särskild fråga är hur pension enligt tjugondelsinfasningen skall beräk-
nas för personer som uppburit ålderspension före år 2001, dvs. tidpunkten
för första utbetalning av pension enligt reformerade intjänanderegler. De
två äldsta årsklasserna i den nu föreslagna mellangenerationen, dvs. per-
soner födda åren 1938-1939, har nämligen möjlighet att ta ut ålderspen-
sion före år 2001, vilken då kommer att utges enligt nuvarande regler.
Utgångspunkten för den fortsatta beredningen av denna fråga har varit att
i den rätt till ålderspension enligt reformerade regler som inträder per den
1 januari 2001 skall ett tidigare uttag av ålderspension beaktas. Därvid
bör den inkomstgrundade pensionen reduceras enligt försäkringsmässiga
principer med hänsyn till omfattningen av det förtida uttaget.
För de personer i mellangenerationen som uppburit ålderspension före år
2001 skall den inkomstrelaterade ålderspensionen räknas om enligt tjugon-
delsinfasningen så att ett visst antal kvotdelar av utgående tilläggspension
och folkpension byts ut mot motsvarande antal kvotdelar av pension
grundad på reformerad pensionsrätt. Regeringen föreslår att reduktionen av
534
den del av den kvotdelsberäknade ålderspensionen som grundas på pen-
sionsrätt för inkomstpension och premiepension skall ske genom att
personens pensionsbehållning reduceras med den procentsats per månad
som gäller enligt nuvarande regler för tilläggspension och folkpension vid
uttag före 65 års ålder. För den del av den kvotdelsberäknade ålders-
pensionen som baseras på tilläggspension skall de nuvarande reducerings-
faktorema tillämpas tillsammans med de regler för denna del som
beskrivits i avsnitt 29.4.
Vid förtida uttag görs enligt nuvarande regler en försäkringsmässig re-
duktion av pensionen. Pensionen reduceras med 0,5 % för vaije månad
som, då pensionen böijar utges, återstår till den månad som den pensions-
berättigade fyller 65 år. Inom det reformerade ålderspensionssystemet före-
slås också att en försäkringsmässig reduktion av inkomstpensionen görs,
men denna sker genom att pensionen beräknas med ett högre delningstal i
de fall uttaget sker vid en tidigare ålder. I båda systemen blir reduktionen
ca sex procentenheter per år. Reduktion av pensionen till följd av tidigt
uttag sker således på olika sätt i de två regelsystemen men är i princip av
samma storleksordning. Det innebär att för den enskilde ger den föreslagna
metoden för omräkning, dvs. att även inkomstpensionen reduceras enligt
nuvarande regler med avseende på pensionsuttaget före år 2001, i princip
samma utfall som om pensionen redan från första uttagstidpunkten före år
2001 skulle ha beräknats och utbetalats enligt reformerade regler.
Vi föreslår således att pensionsbehållningen från fördelningssystemet för
en person i mellangenerationen som genom tidigt uttag böljat uppbära
ålderspension redan före år 2001 skall reduceras med 0,5 % för vaije
månads uttag före den 1 januari år 2001. Därefter beräknas den inkomst-
pension som utges från fördelningssystemet fr.o.m. januari månad år 2001
genom att den reducerade pensionsbehållningen delas med delningstalet för
individens ålder vid denna tidpunkt. Vid reduktion med hänsyn till det
tidiga uttaget beaktas således endast antalet månader före år 2001, inte an-
talet månader före 65-årsmånaden. Därefter övergår reduktionen för det
tidiga uttaget till att beaktas i delningstalet. Om det tidiga uttaget varit par-
tiellt, skall endast motsvarande andel av pensionsbehållningen reduceras.
Även i det fall att den pensionsberättigade har återkallat ett förtida pen-
sionsuttag före år 2001 och således inte uppbär pension just vid denna tid-
punkt, föreslår vi att pensionsbehållningen skall reduceras med avseende
på den pension som utbetalats före år 2001. Reduktionens storlek beräknas
enligt de regler som gäller i nuvarande pensionssystem, dvs. 0,5 % reduk-
tion per månads uttag före år 2001 avseende den andel av pensionen som
uttaget omfattade.
Avveckling av delpensionssystemet
I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår regeringen i avsnitt 29.6
att delpension inte skall kunna nybeviljas efter utgången av år 2000 samt
att någon ökning av redan uttagen delpension inte heller skall kunna ske
efter denna tidpunkt. Delpension kommer dock enligt förslaget att utges
även fortsättningsvis till dem som vid utgången av år 2000 uppbär sådan
pension. Detta innebär att personer i mellangenerationen födda åren
1938-1939 kan omfattas av nuvarande delpensionssystem samt att år
Prop. 1997/98:151
535
2004, dvs. det år personer födda år 1939 fyller 65 år, blir det sista året Prop. 1997/98:151
som utbetalning av delpension kommer att kunna ske.
Enligt de antagna riktlinjerna skall personer som inte omfattas av de re-
formerade reglerna även fortsättningsvis få den inkomstrelaterade ål-
derspensionen beräknad i princip enligt hittillsvarande ATP-regler. I av-
snitt 28 föreslås att personer som är födda under något av åren 1938—
1953 skall få sin pension beräknad delvis enligt nuvarande regler och
delvis enligt reformerade regler. Nuvarande regler om pensionsgrun-
dande inkomst och pensionspoäng m.m. i kapitel 11 i lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) skall emellertid enligt förslag i avsnitt 6.3
flyttas till den nu ■ föreslagna lagen (1998:000) om inkomstgrundad ål-
derspension.
Även fortsättningsvis skall således pensionspoäng vaije år tillgodo-
räknas på grundval av inkomster av anställning och inkomster av annat
förvärvsarbete (den pensionsgrundande inkomsten). Till dess förtids- och
efterlevandepensionerna har anpassats till det reformerade ålderspen-
sionssystemet behöver sådana pensionspoäng inte bara tillgodoräknas
dem som kan få ATP i form av ålderspension (födda 1953 eller tidigare)
utan även för personer födda efter år 1953.
De i avsnitten 10-12 redovisade pensionsgrundande beloppen för
plikttjänstgöring, bamår och studier kommer inte att grunda pensionsrätt
inom ramen för nuvarande ålderspensionssystem. Däremot skall - liksom
tidigare - pensionspoäng beräknas på särskilt sätt för den som uppbär
förtidspension (se avsnitt 9). De regler som i dag gäller för tillgodoräk-
nande av ålderspensionsrätt i form av pensionspoäng och om beräkning
av ålderspension från ATP-systemet kommer i huvudsak att vara oför-
ändrade efter ålderspensionsreformens genomförande. I vissa avseenden
föreslår regeringen dock förändringar även i de nuvarande reglerna om
beräkning och fastställande av pensionsgrundande inkomst samt tillgodo-
räknande av pensionspoäng. Några har redovisats redan i tidigare avsnitt
såsom att garantiregeln om arbetsskadelivränta, som nu tillämpas från
och med den månad den försäkrade fyller 65 år, slopas för personer födda
år 1938 eller senare (se avsnitt 25.3). Nedan redovisas ytterligare förslag
till förändringar.
I avsnitt 29.2 redovisas förslag till förändringar av reglerna om pen-
sionsgrundande inkomst och beräkning av pensionspoäng och i avsnitt
29.3 redovisas förslag till förändringar i reglerna om beräkning av
tilläggspension i form av ålderspension. I avsnitt 29.4 lämnar vi förslag
till vissa förändringar i reglerna rörande uttag och utbetalning av pension
från ATP-systemet.
Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet skall efter reformeringen
utgöra en egen försäkringsgren och pensionerna från det systemet skall
536
finansieras med en avgift som skall motsvara den pensionsrätt som till-
godoräknas inom den reformerade delen av systemet. En fast ålderspen-
sionsavgift förutsätter emellertid ett samhällsekonomiskt stabilt system.
En förutsättning för detta är att även utvecklingen av ålderspensioner
beräknade enligt nuvarande regler knyts till utvecklingen av avgiftsun-
derlaget. Det har därför i de antagna riktlinjerna föreslagits att vissa för-
ändringar skall ske när det gäller indexering av utgående pensioner. Från
och med årsskiftet 2001/2002 föreslås således att även de pensioner som
utges enligt nuvarande ATP-regler skall följsamhetsindexeras. Det inne-
bär att de även fortsättningsvis i princip skall följa prisutvecklingen men
med justering - uppåt eller nedåt - för den reala inkomstutvecklingens
avvikelse från en viss norm. Följsamhetsindexeringen av pensioner be-
räknade enligt hittillsvarande regler kommer att behandlas nedan i avsnitt
29.5.
I avsnitt 29.6 föreslås att delpension inte skall kunna nybeviljas eller
utökas efter utgången av år 2000.
Regeringens förslag: Fr.o.m. intjänandeåret 1999 skall den pensions-
grundande inkomst som ligger till grund för beräkningen av pensions-
rätt för inkomst- och premiepension också ligga till grund för beräk-
ningen av pensionspoäng för tilläggspension.
För en person född år 1937 eller tidigare skall dock pensionsgrun-
dande inkomst fastställas endast till den del inkomsterna överstiger ett
förhöjt prisbasbelopp. Detta basbelopp skall i första hand räknas av mot
inkomster av anställning. Vidare skall för en sådan person inte heller
fortsättningsvis pensionsgrundande inkomst fastställas för år efter det att
han eller hon har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilka han eller hon
har uppburit hel ålderspension hela året. Bestämmelserna i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring (LBP) om underrättelse, omprövning
och överklagande skall också fortsätta att tillämpas beträffande pen-
sionsgrundande inkomst för den som är född år 1937 eller tidigare.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 13 anfört att
pensionsgrundande inkomst fr.o.m. lagstiftningens ikraftträdande den
1 januari 1999 bör beräknas och fastställas på samma sätt i såväl ATP-
systemet som i det reformerade ålderspensionssystemet eftersom det skulle
innebära administrativa komplikationer och dessutom framstå som
svårförståeligt för den enskilde om reglerna är olika. Detta gäller dock
framför allt personer som tillhör mellangenerationen. Denna grupp skall få
Prop. 1997/98:151
537
sin pension beräknad både enligt nuvarande och reformerade regler. För
dem bör därför fastställas endast en pensionsgrundande inkomst. Rege-
ringen föreslår alltså att samma pensionsgrundande inkomst skall ligga till
grund för beräkningen av pensionspoäng som den som har förslagits ligga
till grund för beräkningen av pensionsrätt i det reformerade ålderspen-
sionssystemet. Den pensionsgrundande inkomsten kommer således att be-
räknas från första kronan. Det avdrag för det första basbeloppet som i dag
görs vid fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten inom ATP-
systemet föreslås i stället att göras vid fastställandet av pensionspoängen
(se avsnitt 29.2.2). Förslaget innebär vidare att beslutet om pensionsgrun-
dande inkomst skall redovisas endast på den underrättelse om tillgodoräk-
nad pensionsrätt som den försäkrade skall få.
För personer som är födda år 1937 eller tidigare bör emellertid som
huvudregel oförändrade regler gälla. De kommer att kunna tjäna in pension
under endast ett fåtal år efter ikraftträdandet av de reformerade in-
tjänandereglema. Regeringen föreslår därför att den pensionsgrundande
inkomsten för personer som är födda år 1937 eller tidigare även fortsätt-
ningsvis skall fastställas enligt den nuvarande ordningen, dvs. den skall
fastställas av skattemyndigheten på grundval av taxeringen till statlig in-
komstskatt och med avdrag för ett förhöjt prisbasbelopp samt - till skillnad
från vad som kommer att bli fallet för personer födda år 1938 eller senare -
fortfarande redovisas på personens grundläggande beslut om slutlig skatt.
Den pensionsgrundande inkomsten skall alltså enligt förslaget för personer
födda år 1937 eller tidigare utgöras av summan av inkomster av anställning
och inkomster av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det
för året gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Som framgår av avsnitten 8 och 13 föreslår vi emellertid vissa föränd-
ringar vad avser själva beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.
Vid beräkningen av en försäkrads pensionsgrundande inkomster skall så-
ledes, enligt vårt förslag i avsnitt 8.2, fr.o.m. år 1999 avdrag göras för de-
biterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa
inkomster enligt lagen om allmän pensionsavgift. Motsvarande avdrag bör
göras även vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst för tilläggs-
pension. Vidare föreslås i avsnitt 13 vissa andra förändringar vid beräk-
ningen av pensionsgrundande inkomst. Enligt huvudregeln är lön eller an-
nan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån pensionsgrundande
inkomst av anställning om ersättningen från en och samma arbetsgivare
uppgår till minst 1 000 kr under ett år. Sådana inkomster som nu finns i 11
kap. 2 § första stycket a-s AFL är pensionsgrundande som inkomst av
anställning även om de inte uppgår till 1 000 kr under ett år. I nuvarande
reglering gäller detta bl.a. för sådan tillfällig förvärvsinkomst av
verksamhet som inte bedrivits självständigt. Den förändring som nu före-
slås är att även sådan tillfällig förvärvsinkomst och vissa stipendier (s.k.
Marie Curie-stipendier) inte skall räknas som pensionsgrundande inkomst
om de inte under ett år uppgått till 1000 kr. Se mer härom i författnings-
kommentaren. Dessa förändringar bör gälla även personer som är födda år
1937 eller tidigare. Förslaget innebär alltså att själva beräkningen av in-
komster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete skall vara
densamma för personer som är födda år 1937 eller tidigare som för de per-
soner som omfattas av de reformerade reglerna.
Prop. 1997/98:151
538
I det reformerade ålderspensionssystemet skall - till skillnad från nu-
varande ålderspensionssystem - pensionsrätt kunna tjänas in även efter det
år då den försäkrade fyllt 64 år. Någon ändring av reglerna i ATP-systemet
föreslås inte i detta avseende. Även fortsättningsvis skall alltså pensionsrätt
(pensionspoäng) i det nuvarande systemet kunna tjänas in som längst t.o.m.
det år då den försäkrade fyller 64 år. Det saknas då anledning att fastställa
pensionsgrundande inkomst för personer som är födda år 1937 eller tidi-
gare för år efter det att de har fyllt 64 år. Även i övrigt bör nuvarande regler
om när pensionsgrundande inkomst skall fastställas fortsätta att gälla för
dem som endast kan tjäna in ålderspensionsrätt i ATP-systemet, vilket
innebär att sådan inkomst inte heller skall fastställas för år då en sådan per-
son har uppburit hel ålderspension hela året.
Beslut om pensionsgrundande inkomst enligt lagen om inkomstgrundad
ålderspension föreslås i avsnitt 27 som huvudregel kunna omprövas på
begäran av enskild endast i samband med att beslut om pensionsrätt och
pensionspoäng omprövas och endast sådana beslut som har tillkommit
genom omprövning får överklagas. Vi föreslår emellertid att för de per-
soner som är födda 1937 eller tidigare skall nuvarande regler fortsätta att
gälla. Detta innebär att beslut om den pensionsgrundande inkomsten för
dessa personer också framöver skall kunna överklagas särskilt av den en-
skilde. Vi föreslår vidare att även de regler som finns i nuvarande ålders-
pensionssystem (LBP) om underrättelse och omprövning av beslut om
pensionsgrundande inkomst fortsättningsvis skall gälla för de personer som
är födda år 1937 eller tidigare.
Såsom framgått av avsnitt 13 skall i det reformerade pensionssystemet
finnas ett intjänandetak för hur hög årlig inkomst m.m. som skall kunna
grunda pensionsrätt. Detta föreslås vid lagstiftningens ikraftträdande mot-
svara det intjänandetak om 7,5 förhöjda prisbasbelopp som i det nuvarande
systemet begränsar den pensionsgrundande inkomsten. För att även
framöver kunna bibehålla ett samband mellan nivån på förvärvsinkoms-
terna och den framtida pensionen för flertalet människor, skall intjänan-
detaket emellertid framöver höjas i takt med den allmänna inkomstutveck-
lingen. Övergången från den nuvarande prisindexeringen av taket till en
inkomstindexering skulle enligt de antagna riktlinjerna ske fr.o.m.
årsskiftet 2000/2001. Som en konsekvens av riksdagens beslut att senare-
lägga det reformerade ålderspensionssystemets ikraftträdande och ikraft-
trädandet av utbetalningsreglema i det reformerade ålderspensionssyste-
met, dvs. att första utbetalningen av den reformerade ålderspensionen sker
först i januari 2001, föreslås att intjänandetaket i det reformerade ålders-
pensionssystemet räknas om med inkomstindex först fr.o.m. årsskiftet
2001/2002 (se avsnitt 6.2). Detsamma bör gälla ATP-systemet.
Inkomstindexeringen av intjänandetaket kommer inte att få betydelse för
personer födda år 1937 eller tidigare, eftersom de - som nyss nämnts - inte
kommer att kunna tjäna in pensionspoäng efter det år de fyller 64 år, dvs.
efter år 2001.
Prop. 1997/98:151
539
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Det avdrag för ett förhöjt prisbasbelopp som
enligt nuvarande regler görs vid beräkning av pensionsgrundande in-
komst skall fr.o.m. intjänandeåret 1999 i stället göras vid beräkningen
av pensionspoäng. För den som är född år 1937 eller tidigare skall
dock äldre bestämmelser om beräkning av pensionspoäng tillämpas
även i fortsättningen.
Pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
skall tillgodoräknas endast i den utsträckning ålderspensionsavgift och
allmän pensionsavgift har betalats.
Personer som uppbär förtidspension beräknad utifrån s.k. antagan-
depoäng skall, utöver pensionspoäng för eventuell pensionsgrundande
inkomst, tillgodoräknas pensionspoäng med en tolftedel av det
poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § andra stycket AFL för varje
månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension. Den som
har uppburit partiell förtidspension skall tillgodoräknas motsvarande
andel av den antagandepoängen. Om pensionen är samordnad med
arbetsskadelivränta eller motsvarande ersättning skall pensionspoäng
med anledning av förtidspension endast tillgodoräknas i den utsträck-
ning antagandepoängen överstiger pensionspoäng för livräntan eller
ersättningen. Är förmånerna samordnade till viss del skall vad som nu
sagts endast gälla den samordnade delen.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas med anledning av förtids-
pension för tid före utbetalningsmånaden om förtidspensionen är
samordnad med tidigare utbetalad pensionsgrundande ersättning. Om
ersättningarna eller ersättningen och förtidspensionen endast är
samordnad till viss del skall vad som nu sagts bara gälla den
samordnade delen.
Beslut om tillgodoräknande av pensionspoäng för tid fr.o.m. in-
tjänandeåret 1999 skall kunna överklagas särskilt.
De nya bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng vid
bristande avgiftsbetalning skall också gälla för personer födda år 1937
eller tidigare. För den som är född 1937 eller tidigare och som beviljas
förtidspension efter utgången av år 1998 och som inte till någon del
har uppburit sådan pension omedelbart före nämnda tidpunkt skall
även de nya reglerna för beräkning av pensionspoäng med anledning
av förtidspension gälla.
Ansökan om tillgodoräknande av vårdår skall göras senast den
31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall
tillgodoräknas.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig i denna
fråga.
Skälen för regeringens förslag: I ATP-systemet görs enligt nuvarande
regler i 11 kap. 5 § AFL ett avdrag med ett basbelopp vid fastställande av
den pensionsgrundande inkomsten. Om denna regel skulle kvarstå
oförändrad skulle det få till följd att olika regler för beräkning av
540
pensionsgrundande inkomst skulle gälla inom ATP- systemet och det
reformerade ålderspensionssystemet. Särskilda problem skulle då uppstå
för dem som tillhör mellangenerationen eftersom de skall tillgodoräknas
pensionsrätt enligt båda systemen. Regeringen föreslår därför att bas-
beloppsavdraget i stället skall göras i samband med fastställande av pen-
sionspoäng.
Personer som enligt vårt förslag inte skall kunna tjäna in pensionsrätt i
det reformerade systemet, dvs. personer födda år 1937 eller tidigare, skall
i princip även fortsättningsvis få sin ålderspension beräknad helt enligt de
regler som gäller i nuvarande ATP-system. Som angetts i föregående
avsnitt (29.2.1) skall pensionsgrundande inkomst för personer födda år
1937 eller tidigare därför även fortsättningsvis fastställas endast till den
del inkomsterna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Som en följd härav
måste också nuvarande regler om beräkning av pensionspoäng fort-
farande gälla för dessa personer. Vissa av de förändringar som vi här
föreslår i ATP-systemet bör emellertid även gälla för dem som är födda
år 1937 eller tidigare.
I dag gäller enligt 11 kap. 6 § AFL att vid bristande betalning av
tilläggspensionsavgift skall den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng
endast för den andel av inkomsten som motsvarar den andel av tilläggs-
pensionsavgiften som har betalats enligt 16 kap. 12 § skattebetalnings-
lagen (1997:483). Någon motsvarande regel för andelsberäkning vid
bristande betalning av allmän pensionsavgift finns emellertid inte. Som
framgår av avsnitt 13.5. föreslår vi såvitt avser det reformerade ålders-
pensionssystemet att bestämmelserna om tillgodoräknande av pensions-
rätt vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning förs över till lagen om
inkomstgrundad ålderspension - med den justeringen att tilläggspen-
sionsavgift i stället föreslås heta ålderspensionsavgift - samt att bestäm-
melsen ändras till att även omfatta bristande betalning av allmän pen-
sionsavgift. Av de skäl som anförts i det avsnittet föreslår vi att samma
regler skall gälla för tillgodoräknande av pensionspoäng.
I avsnitt 9 har beskrivits hur förtidspensionärer tillgodoräknas ålders-
pensionsrätt inom det nuvarande pensionssystemet och regeringen före-
slår där att en motsvarighet till de nuvarande reglerna om att
pensionspoäng alltid tillgodoräknas för hela antagandepoängen inte
införs i det reformerade pensionssystemet bl.a. eftersom sådana regler i
vissa fall skulle ge upphov till en överkompensation i pensionsrätts-
hänseende som inte kan anses rimlig. Inom det reformerade systemet
skall enligt förslaget en förtidspensionär med antagandepoäng, för varje
månad som han eller hon har uppburit förtidspension, som
pensionsgrundande belopp tillgodoräknas en tolftedel av en mot
pensioneringsgraden svarande andel av den s.k. antagandeinkomsten.
Förtidspensionären skall därutöver tillgodoräknas pensionrätt på
grundval av förvärvsinkomster enligt samma regler som skall gälla för
andra försäkrade, oberoende av pensioneringsgrad och av hur lång tid
under året förtidspensionen har uppburits.
Skälen för att inte införa en motsvarighet till de nuvarande reglerna i
det reformerade pensionssystemet har giltighet även i förhållande till nu-
varande system. Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen
har den bedömningen gjorts att de regler som föreslås för det reformerade
Prop. 1997/98:151
541
ålderspensionssystemet skall utgöra utgångspunkt för en förändring av de
nuvarande reglerna. Regeringen föreslår därför att en förtidspensionär
med antagandepoäng fr.o.m. inkomståret 1999 som pensionspoäng skall
tillgodoräknas så stor del av antagandepoängen som svarar mot
pensioneringsgraden. Pensionspoäng på grundval av antagandepoäng
skall därvid beräknas per månad. Därutöver skall förtidspensionären
kunna tillgodoräknas pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster
enligt samma regler som gäller för andra försäkrade.
Vårt förslag innebär således att förtidspensionären för varje månad som
han eller hon har uppburit förtidspension skall tillgodoräknas en mot
pensioneringsgraden svarande andel av en tolftedel av antagande-
poängen. Hel förtidspension hela året kommer således i princip att med-
föra att pensionspoängen för året motsvarar antagandepoängen. Om en
förtidspensionär även har haft förvärvsinkomster skall också dessa kunna
ge rätt till pensionspoäng. Den som exempelvis har uppburit halv förtids-
pension beräknad på antagandepoäng hela året skall, utöver pensions-
poäng på förvärvsinkomster, som pensionspoäng tillgodoräknas hälften
av antagandepoängen. För den som uppburit förtidspension endast under
del av året skall antagandepoängen ge pensionspoäng för relevant antal
månader, dvs. den skall tolftedelsberäknas.
Med den här föreslagna ordningen skall inte - vilket är fallet i dag -
som villkor gälla att en person som har uppburit partiell förtidspension
baserad på antagandepoäng skall ha uppburit sådan pension viss minsta
tid under året för att samtidigt kunna tillgodoräknas pensionspoäng för
förvärvsinkomster. Någon garanti för förtidspensionärer med antagan-
deinkomst att alltid tillgodoräknas minst antagandepoängen skall inte
heller finnas i framtiden. I den mån en förtidspensionär på grund av me-
dicinska orsaker inte har en förvärvsförmåga som korresponderar mot
pensioneringsgraden bör detta korrigeras inom förtidspensionssystemet.
Vad som nu sagts om pensionspoäng för förtidspensionärer bör inte
gälla den som är född år 1937 eller tidigare och som till någon del uppbär
förtidspension vid ikraftträdandet av de nya intjänandereglema. Rege-
ringen föreslår därför att den som är född år 1937 eller tidigare skall om-
fattas av de nya reglerna för beräkning av pensionspoäng i anledning av
förtidspension endast om han eller hon har beviljats förtidspension efter
utgången av år 1998 och inte till någon del har uppburit sådan pension
vid utgången av sistnämnda år.
I avsnitt 9.4.1 lämnas förslag om samordning mellan förtidspension
och arbetsskadelivränta inom det reformerade ålderspensionssystemet.
Förslagen innebär att om förtidspensionen är helt samordnad med en ar-
betsskadelivränta skall den försäkrade - om den sk. antagandeinkomsten
är högre än livräntan - tillgodoräknas endast den överskjutande delen av
antagandeinkomsten som pensionsgrundande belopp. Är förmånerna en-
dast delvis samordnade gäller vad som nu har sagts endast den samord-
nade delen. Skäl att behandla motsvarande situationer annorlunda vad
gäller ATP-pensioner har inte framkommit. Regeringen föreslår därför att
om förtidspensionen är samordnad med arbetsskadelivränta eller annan
motsvarande ersättning skall pensionspoäng hänförliga till förtids-
pensionen endast tillgodoräknas i den mån antagandepoängen överstiger
pensionpoäng för livräntan respektive ersättningen. Om förmånerna en-
Prop. 1997/98:151
542
dast är samordnade till viss del föreslår vi att vad som nu har sagts skall Prop. 1997/98:151
gälla för den samordnade delen.
Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken pensions-
grundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas har betalats ut till
den försäkrade och om denne senare för samma månad beviljas annan
ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den tidigare
utbetalade ersättningen, föreslås det i avsnitt 9.4.2 att den senare be-
viljade ersättningen skall vara pensionsgrundande endast fr.o.m. den
månad då den böljat betalas ut löpande. Om förmånerna endast är delvis
samordnade föreslås att vad som nu sagts skall gälla för den samordnade
delen. Av de skäl som angetts i avsnittet i fråga föreslår vi att motsva-
rande regler även skall gälla i ATP-systemet, vilket innebär att antagan-
depoäng för förtidspension inte skall tillgodoräknas för tid före den
månad pensionen böijar utges löpande om en annan pensionsgrundande
och med förtidspensionen samordnad ersättning har betalats ut för samma
månad. Vad som nu sagts föreslås också gälla för personer som är födda
år 1937 eller tidigare och som beviljas förtidspension först efter utgången
av år 1998 och då förtidspensionen inte till någon del avser tid före
nämnda tidpunkt.
Liksom beträffande det reformerade ålderspensionssystemet föreslår
regeringen att även ändringarna avseende intjänandereglema inom ramen
för det nuvarande ATP-systemet skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Detta får till följd att de föreslagna förändringarna för tillgodoräknande
av pensionspoäng får verkan för pensionspoäng som avser tiden efter
utgången av år 1998. Pensionpoäng för tiden före ikraftträdandet regleras
av tidigare bestämmelser i AFL. Detta innebär vad gäller ersättning som
betalas ut för förfluten tid att om ersättning betalas ut efter den 1 januari
1999 men ersättningen avser tid dessförinnan skall pensionspoängen be-
räknas enligt äldre bestämmelser.
Vad gäller beslut om pensiongrundande inkomst i det reformerade ål-
derspensionssystemet föreslås i avsnitt 27 att sådant beslut normalt skall
få överklagas endast i samband med att beslut om pensionsrätt över-
klagas. Motsvarande bör gälla även i ATP-systemet. Vi föreslår därför att
också beslut om pensionspoäng - och i samband därmed också beslut om
pensionsgrundande inkomst - får överklagas och omprövas i enlighet
med vad som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet. För per-
soner som är födda år 1937 eller tidigare föreslår vi dock att nuvarande
regler skall fortsätta att gälla.
Enligt nuvarande regler i 11 kap. 6 a § AFL skall ansökan om att få
tillgodoräkna vårdår som år med pensionspoäng göras senast ett år efter
utgången av det år som skall tillgodoräknas. Lagrådet påpekar i sitt ytt-
rande att det skulle underlätta information och förebygga rättsförluster till
följd av förväxlingar om sluttidpunkten för olika anmälningar från
enskilda koncentreras till en viss dag och förordar därför att samtliga
tidsangivelser som avser enskilda anmälningar ändras till den 31 januari
om inte särskilda skäl talar däremot. Regeringen instämmer i Lagrådets
uppfattning och föreslår därför att ansökan om tillgodoräknade av vårdår
skall göras senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för
vilket vårdår skall tillgodoräknas.
543
Regeringens förslag: Tilläggspension i form av ålderspension skall
fr.o.m. år 2001 beräknas uteslutande på fastställda pensionspoäng.
Fr.o.m. år 2001 skall vidare den del av folkpensionen som kan sägas
motsvara ersättning för det första förhöjda prisbasbeloppet för vilket
tilläggspension inte beräknats, utgöra en del av tilläggspensionen.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 om kompensation för
den folkpension som skulle ha utgetts om pension betalats ut enligt AFL
stämmer överens med regeringens förslag, dock att förslaget i Ds 1995:41
endast avser personer födda 1938-1953.
Remissinstanserna: Se avsnitt 28.2.
Intjänade men inte fastställda pensionspoäng
Enligt antagna riktlinjer skall, som ovan nämnts, nuvarande regler för
tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i form av pensionspoäng i huvud-
sak fortsätta att gälla. Även fortsättningsvis skall således pensionspoäng
tillgodoräknas den försäkrade varje år på grundval av inkomster av an-
ställning och inkomster av annat förvärvsarbete, dvs. pensionspoäng skall
fastställas på grundval av den pensionsgrundande inkomsten. Också den
s.k. 30-årsregeln respektive 15-årsregeln skall alltjämt tillämpas vid
beräkning av tilläggspension i form av ålderspension.
Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten läggs
den försäkrades taxering för statlig inkomstskatt. Den pensionsgrundande
inkomsten fastställs först i slutet av fastställelseåret, vilket innebär att
även pensionspoängen tillgodoräknas först efter det att den pensions-
grundande inkomsten tjänats in. I praktiken får Riksförsäkringsverket i
december månad fastställelseåret uppgift från skattemyndigheten om den
fastställda pensionsgrundande inkomsten och i samband med detta be-
räknas pensionspoängen.
Detta innebär att när ålderspensionen tas ut är pensionspoängen för året
före normalt okänd. Detsamma gäller vid beräkning av pension
kommande år om den försäkrade fortsätter att arbeta och inte har fyllt 65
år. Om den försäkrade vid denna tidpunkt tillgodoräknats pensionspoäng
för färre än 30 år och därför skall få sin ATP-baserade ålderspension re-
ducerad, är det också okänt med hur många 30-delar pensionen skall
minskas. För att pensionen redan från början skall kunna beräknas så
korrekt som möjligt kan beräkningen enligt nuvarande regler göras med
antagande av att det senaste året var ett år med pensionspoäng. Detta sker
med stöd av 20 kap. 2 a § AFL. Fram till dess att det har blivit känt om
det för föregående år skall tillgodoräknas pensionspoäng, betalas pensio-
nen ut med ett provisoriskt beräknat belopp. När pensionspoängen för det
året senare tillgodoräknas, räknas pensionen om och eventuellt för lite
utbetald pension för mellantiden betalas ut.
544
20 kap. 2 a § AFL innehåller generella bestämmelser som ger försäk- Prop. 1997/98:151
ringskassan möjlighet att fatta provisoriska beslut bl.a. om det står klart
att rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan
bestämmas utan betydande dröjsmål. För sådan ersättning får föreskrivas
särskilda villkor. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 juli 1983.
Bestämmelser om vissa provisoriska beslut i fråga om pension fanns
dessförinnan i 16 kap. 3 § AFL.
För att pensionen skall kunna beräknas på detta sätt och därmed med
ett högre belopp än som följer av registrerade poängår har Riksförsäk-
ringsverket i sina rekommendationer uppställt vissa villkor. När pensio-
nen tas ut och pensionspoängen för föregående år inte är känd, räknas
detta år med som ett år med pensionspoäng under förutsättning att den
sjukpenninggrundande inkomsten uppgick till lägst två basbelopp såväl
vid ingången som vid utgången av året före uttagsåret och att pensions-
poäng finns för året dessförinnan och för sammanlagt minst 15 år. Det
första kravet har uppställts mot bakgrund av att om den försäkrade hade
sjukpenninggrundande inkomst både i början och slutet av året före ut-
tagsåret, är det sannolikt att han eller hon då också haft en inkomst som
ger pensionspoäng. Anledningen till att det för den försäkrade måste
finnas registrerat minst 15 år med pensionspoäng är att om poängen för
det senaste året är låg påverkar detta inte medelpoängen vid beräkningen
av den provisoriska pensionen och inte heller beräkningen av pensionen
sedan poängen tillgodoräknats. Försäkringskassan har i dessa situationer
att fatta ett provisoriskt beslut om pensionens storlek utan särskild be-
gäran från den försäkrade.
När den pensionsgrundande inkomsten senare blir känd och därmed
även pensionspoängen, ersätts alltså det tidigare provisoriska beslutet av
ett slutligt beslut om ålderspensionens storlek. Om detta senare beslut
innebär att pensionen höjs skall skillnaden mellan det senare fastställda
beloppet och den beslutade provisoriska pensionen betalas ut till den för-
säkrade. Om det slutliga beslutet innebär en sänkning av pensionens
storlek, är den försäkrade emellertid inte skyldig att betala tillbaka för
mycket utbetalad pension annat än i de fall återbetalningsskyldighet före-
ligger på grund av bestämmelserna i 20 kap. 4 § första stycket AFL, t.ex.
därför att oriktiga uppgifter lämnats eller i anledning av underlåtelse att
fullgöra en uppgiftsskyldighet. Från och med den 1 januari 1998 före-
ligger också återbetalningsskyldighet för för mycket utbetald pension i de
fall en pensionsberättigad som uppburit inkomst av annat förvärvsarbete
underlåtit eller brustit i sin skyldighet att betala avgifter (tilläggs-
pensionsavgift) till ålderspensionssystemet.
Fråga har uppkommit om det även i framtiden skall finnas en möjlighet
att vid beräkningen av tilläggspension i form av ålderspension betrakta
året före uttagsåret som ett år med pensionspoäng.
Pensionsgrundande inkomster föreslås nu att fr.o.m. inkomståret 1999
beräknas och fastställas på samma sätt i det nuvarande ålderspensions-
systemet som i det reformerade och pensionspoäng kommer även fort-
sättningsvis att tillgodoräknas på grundval av den fastställda pensions-
grundande inkomsten. Därför kommer även efter reformeringen en efter-
släpning att ske såväl vid tillgodoräknandet av pensionsrätt som vid fast-
ställandet av pensionspoäng. Eftersom det inte finns någon övre ålders-
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
gräns för att tjäna in pensionsrätt i det reformerade livsinkomstbaserade
ålderspensionssystemet kommer denna eftersläpning med utbetalning av
intjänad pensionsrätt att fortgå under alla de år som den pensionsberätti-
gade fortsätter att förvärvsarbeta och tjänar in pensionsrätt. Däremot
kommer pensionspoäng för ATP inte att kunna tjänas in efter det år indi-
viden har fyllt 64 år.
Pensionsrätten i det reformerade systemet är livsinkomstbaserad, dvs.
alla pensionsgrundande inkomster under livet väger lika tungt oberoende
av när i livet de tjänats in och det är endast de inkomster som den pen-
sionsberättigade tjänat in och de pensionsgrundande belopp som han eller
hon är berättigad till som bestämmer storleken på den ålderspension som
betalas ut. Någon bestämmelse liknande den nuvarande 15-årsregeln re-
spektive 30-årsregeln finns inte i det reformerade systemet. Bl.a. med
beaktande härav kan en ovan redovisad regel inte utan svårighet kon-
strueras för den livsinkomstbaserade ålderspensionen. Vi föreslår inte
heller att någon motsvarighet till 20 kap. 2 a § AFL införs i det reforme-
rade inkomstbaserade ålderspensionssystemet.
För ålderspension från ATP-systemet har däremot inte enbart storleken
av den samlade pensionsgrundande inkomsten betydelse, utan antalet år
som tillgodoräknats med pensionspoäng har också stor betydelse för den
utgående pensionens storlek. För individen kan därför ett år med pen-
sionspoäng ha större betydelse i ATP-systemet än ett år med pensionsrätt
har i det livsinkomstbaserade systemet. I det reformerade ålderspensions-
systemet skall vidare den utgående ålderspensionen inom fördelnings-
systemet beräknas genom att individens pensionsbehållning delas med ett
delningstal. Delningstalet bestäms bl.a. med hänsyn till det antal år som
pensionen förväntas utges och kommer därför att variera för olika pen-
sionsåldrar och även för olika födelseårgångar beroende på hur medel-
livslängden i befolkningen förändras (se avsnitt 18.2). Detta innebär att
individen genomsnittligt över livet får lika mycket pension oavsett när
den tas ut och inte förlorar på den ovan redovisade eftersläpningen.
Någon motsvarande beräkning av ålderspension från ATP-systemet finns
inte. Den individ som uppbär ålderspension från ATP-systemet kompen-
seras därför inte i samma utsträckning för den eventuella förlust han eller
hon gör om beräkningen av pensionen inte sker med beaktande av att året
före det år beräkningen av pensionen görs är ett år med pensionspoäng
och kommer att påverka pensionen.
Med beaktande av vad som nu redovisats anser regeringen att det även
i framtiden bör finnas en möjlighet att vid beräkningen av tilläggspension
i form av ålderspension ta hänsyn till vid uttagstillfället intjänad men inte
fastställd pensionspoäng. Frågan är då hur denna regel skall konstrueras.
För att den pensionsberättigade skall få sin tilläggspension i form av
ålderspension beräknad med beaktande av ett år för vilket pensionspoäng
ännu inte tillgodoräknats gäller, som tidigare sagts, enligt nuvarande
regler att han eller hon skall ha haft en sjukpenninggrundande inkomst
som både i böijan och slutet av året uppgick till lägst två basbelopp. Se-
dan den 1 juli 1994 är den hos försäkringskassan anmälda sjukpenning-
grundande inkomsten många gånger inaktuell. Detta beror på att anmälan
till försäkringskassan om uppgift och ändring av de inkomstförhållanden
och andra omständigheter som kan påverka rätten till sjukpenning och
Prop. 1997/98:151
546
sjukpenningens storlek normalt görs först i samband med att den
försäkrade gör anspråk på sjukpenning. Det kan därför ifrågasättas om
denna uppgift bör ligga till grund för bedömningen huruvida det är
sannolikt att sådan inkomst som berättigar till pensionspoäng tjänats in
under året. Någon annan registrerad uppgift om den försäkrades inkomst-
förhållanden under året finns inte att tillgå. Om den sjukpenninggrun-
dande inkomsten inte kan användas måste i stället den pensionsberätti-
gade själv visa att han eller hon haft inkomst motsvarande ett visst be-
lopp. Detta skulle kunna ske genom att den försäkrade uppvisar lönebe-
sked, kontrolluppgift e.d. Detta torde vara möjligt för de försäkrade som
har inkomst av anställning. En försäkrad som har inkomst av annat för-
värvsarbete har dock inte alltid samma möjlighet att visa att han eller hon
haft tillräckligt höga inkomster för att pensionspoäng skall tillgodoräk-
nas.
Vad som nu sagts om att den enskilde skall göra sannolikt att han eller
hon året före det pensionen avser hade en inkomst för vilken pensions-
poäng skall tillgodoräknas, kunde ändå möjligtvis vara administrativt
hanterbart om det endast avsåg beräkning av pension vid första uttaget.
Emellertid kan sådan beräkning bli aktuell varje år fram till det året den
pensionsberättigade fyller 65 år för den som t.ex. tar ut halv pension vid
61 års ålder och fortsätter att arbeta deltid. Att då vaije år kräva att den
enskilde skall komma in med utredning rörande sina inkomstförhållanden
året dessförinnan synes ohanterligt.
Ett annat krav som uppställs för att få rätt att tillgodoräkna sig ett år för
vilket pensionspoäng ännu inte tillgodoräknats är att den pensionsberätti-
gade har fastställda pensionspoäng för minst 15 år. Det kan ifrågasättas
om inte detta krav är onödigt hårt eftersom ett år med pensionspoäng har
minst lika stor betydelse för den som endast har exempelvis sex år med
poäng som för den som har 15 år.
Med hänsyn till vad som nu anförts finner regeringen att det skulle bli
administrativt svårt att fortsättningsvis tillämpa en motsvarighet till
20 kap. 2 a § AFL såvitt avser inkomstgrundad ålderspension i form av
tilläggspension. Det har därför under den fortsatta beredningen gjorts den
bedömningen att en annan ordning bör väljas. Vi föreslår i stället att be-
räkningen görs endast på fastställd pensionsgrundande inkomst och fast-
ställd pensionspoäng. När den intjänade pensionsgrundande inkomsten
och poängen för året före uttagsåret har blivit känd (normalt året efter),
får den beslutade pensionen ändras med hänsyn till den då fastställda
pensionspoängen. Om ändringen innebär att pensionen skall höjas för
retroaktiv tid, skall skillnaden betalas ut till den pensionsberättigade. Om
en tilläggspension skall ändras på grund av att tillkommande pensions-
poäng har fastställts bör omräkning av pensionen göras vid årsskiftet
närmast efter fastställelseåret och eventuell utbetalning avse tid fr.o.m.
januari året efter intjänandeåret eller fr.o.m. den senare månad då pensio-
nen börjat utges. Någon återbetalningsskyldighet på grund av att ett för
högt belopp betalats ut med anledning av att för många år med pensions-
poäng medräknats kan inte bli aktuell, eftersom beslutet enbart fattats på
grundval av fastställda pensionspoäng.
Det nu lämnade förslaget innebär att den pensionsberättigade kommer
att få den pension som han eller hon är berättigad till på grund av intjä-
Prop. 1997/98:151
547
nade pensionspoäng även om en viss del kan komma att betalas ut retro-
aktivt. Med denna lösning kommer också beräkningen av den utgående
ålderspensionen att grundas på samma underlag oavsett i vilken form
pensionen utges, dvs. i båda fallen kommer beräkningen att göras enbart
på de fastställda pensionspoängen respektive pensionsrättema. För den
eftersläpning som lösningen innebär, kompenseras den pensionsberätti-
gade som uppbär pension i form av inkomstpension genom att ett högre
belopp betalas ut för framtiden, medan den som uppbär tilläggspension i
form av ålderspension kompenseras genom en retroaktiv utbetalning av
pension.
De personer som har en låg tilläggspension i form av ålderspension och
för vilka det innestående beloppet har betydelse för försörjningen
kommer i stor utsträckning att beviljas garantipension. Enligt de antagna
riktlinjerna skall denna emellertid inte betalas ut förrän fr.o.m. den
månad den pensionberättigade fyller 65 år.
Kompensation för första basbeloppet
Grundskyddet i nuvarande ålderspensionssystem utgörs av folkpension
beräknad i 40-delar inklusive de särskilda folkpensionsförmånema samt
det särskilda grundavdraget för folkpensionärer. Enligt de antagna
riktlinjerna skall grundskyddet i folkpensionen ersättas av garantipension.
För de personer som är födda år 1937 eller tidigare skall enligt de
antagna riktlinjerna en särskild övergångsvis garantipension införas.
Regeringen har utsett en särskild utredare att lämna förslag till
konstruktion av en sådan övergångsvis garantipension (dir. 1997:149).
Vid beräkningen av pension som utges enligt ATP-reglema har, mot
bakgmnd av det nuvarande systemets konstruktion med folkpension och
tilläggspension, vissa överväganden blivit nödvändiga. Övervägandena
avser främst frågan hur tilläggspensionen och folkpensionen skall behand-
las i förhållande till inkomstpensionen vid en jämförelse med garantipen-
sionen.
I det nuvarande pensionssystemet tillgodoräknas pensionspoäng endast
för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster
under ett år kan sägas kompenseras genom folkpensionen. Pensionsrätt
enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall däremot grundas i
princip på hela inkomsten från första kronan. Som tidigare redovisats före-
slår regeringen att personer födda år 1953 eller tidigare helt eller delvis
kommer att få sin pension beräknad enligt de nuvarande reglerna. För att
den inkomstrelaterade pensionen från de olika systemen i detta avseende
skall vara jämförbar, måste den försäkrade vid beräkningen av den ATP-
baserade pensionen kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts
om pension hade utbetalats enligt nuvarande regler.
Enligt princippropositionen skall såväl garantipensionen som den över-
gångsvisa garantipensionen avräknas mot bl.a. tilläggspension i form av
ålderspension med tillägg för folkpensionens grundbelopp. Som redovisats
i avsnitt 28 om mellangenerationen, föreslås att vid beräkningen av den
inkomstrelaterade pensionen som baseras på ATP, skall den försäkrade
kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade
utbetalats enligt nuvarande ålderspensionssystem, dock att inkomsterna
Prop. 1997/98:151
548
under ett förhöjt prisbasbelopp skall kompenseras med den högre nivå som
folkpensionen uppgår till, dvs. 96 % av prisbasbeloppet för den som är
ogift och 78,5 % av samma basbelopp för den som är gift. Denna kom-
pensation kommer alltså att följa den pensionsberättigades civilstånd och
har föreslagits normalt utgöra lika stor del av oavkortad folkpension som
motsvarar den andel av oavkortad tilläggspension som skall utges till den
pensionsberättigade. Detta innebär i princip att det folkpensionsbelopp som
läggs till tilläggspensionen skall räknas i 30-delar efter antal tillgodoräk-
nade år med pensionspoäng enligt motsvarande regler som gäller för
tilläggspensionen. Detta belopp kommer därefter att utgöra en del av
tilläggspensionen.
Även när det gäller personer som är födda år 1937 eller tidigare bör
folkpensionens grundbelopp eller en del av denna läggas till som en del av
tilläggspensionen för att därvid erhålla vad som faktiskt är den inkomst-
grundade ålderspensionen. Regeringen föreslår därför att den kompensa-
tion för det första förhöjda prisbasbeloppets inkomster, såsom den redo-
visats i avsnitt 28, även skall gälla för personer födda år 1937 eller tidigare.
Emellertid finns, beträffande denna kompensation, vissa skillnader
mellan de personer som är födda år 1937 eller tidigare och de som tillhör
den s.k. mellangenerationen. Bland de äldre pensionärerna finns personer
som redan uppbär folkpension som 40-delsberäknats, dvs. pensionen är
beräknad i förhållande till dennes bosättningstid i Sverige. Om inget annars
görs skulle sådana pensionärer efter omläggningen till sin ATP få ett folk-
pensionsbelopp med 30-delsberäkning enligt de regler som gäller ATP i
stället för på den 40-delsberäknade folkpensionen. För personer med hög
inkomstgrundad ålderpension som inte är berättigade till övergångsvis ga-
rantipension skulle detta innebära att den totala ålderspensionen sänks.
Hur detta skall regleras får lösas i samband med utredningen om över-
gångsvis garantipension. I ovan nämnda utredningsdirektiv anges att utre-
darens uppdrag är bl.a. att utforma reglerna för en omläggning från
folkpension till övergångsvis garantipension så att i princip ingen ålders-
pensionär får sänkt disponibel inkomst. Detta skall gälla såväl för de ål-
derspensionärer som kommer att få del av den övergångsvisa garantipen-
sionen som den grupp av pensionärer som inte kommer få del av den utan
berörs av omläggningen enbart avseende den inkomstgrundade ålderspen-
sionen.
Särskilda regler vid uttag år 1999
Såsom behandlats i avsnitt 29.2.2 föreslår vi att det även för framtiden
skall gälla att den pensionsrätt som vid bristande avgiftsbetalning för
inkomst av annat förvärvsarbete anses hänförlig till de icke betalda av-
gifterna skall falla bort. Detta gäller även de två åren närmast före pen-
sioneringen. Detta är sedan den 1 januari 1998 redan reglerat i 11 kap.
6 § AFL (SFS 1997:485).
För de personer som tar ut ålderspension under år 1999 kommer emel-
lertid övergångsbestämmelserna till lagen (1997:485) om ändring i AFL att
ha betydelse. Enligt dessa skall vissa föreskrifter i 11 kap. 6 § och 20 kap.
4 § AFL gälla för åren 1996 och 1997. Detta innebär att den som tar ut
tilläggspension i form av ålderspension under år 1999 skall få pensionen
Prop. 1997/98:151
549
beräknad som om avgifter för är 1997 betalats till fullo och i rätt tid även
om så inte skett. Avdrag för den obetalda avgiften får då göras på pensio-
nen.
Regeringens förslag: Rätten att återkalla eller minska ett uttag av
ålderspension skall fr.o.m. år 1999 begränsas till endast en gång per
sexmånadersperiod.
Möjligheten enligt nuvarande regler att få ålderspension utbetald för
tid före det att ansökan om pension har getts in avskaffas fr.o.m. år
1999. För de personer som till någon del uppbär förtidspension eller
särskild efterlevandepension skall dock ålderspension kunna betalas ut
för en tid om tre månader före det att ansökan om pension getts in.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:66
stämmer överens med regeringens förslag, dock att förslaget i Ds 1995:41
inte innehöll någon särreglering för utbetalning av ålderspension till
förtidspensionärer.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspension kan enligt nuvarande
regler tas ut såväl utan begränsning som i vissa andelar. Enligt nuvarande
regler finns möjlighet att när som helst återkalla eller begränsa pensions-
uttaget. I avsnitten 18.1 och 21 har föreslagits att möjligheterna att återkalla
eller minska utgående ålderspension från det reformerade ålderspen-
sionssystemet skall begränsas på så sätt att återkallelse eller minskning
skall kunna ske endast en gång per sexmånadersperiod. Någon motsva-
rande begränsning i möjligheten att öka pensionsuttaget föreslås inte.
Behovet av den nuvarande möjligheten att när som helst återkalla eller
minska ett pågående pensionsuttag ur fördelningssystemet kan ifrågasättas.
Inom tjänstepensioneringama och inom privat försäkring finns inga eller
begränsade möjligheter till återkallande. Om en sådan möjlighet skulle
kvarstå vad gäller pension som beräknats enligt ATP-systemets regler
skulle en diskrepans mellan det nuvarande och det reformerade ålderspen-
sionssystemet uppkomma, vilket med tanke på att mellangenerationens
pensioner skall beräknas enligt båda systemen knappast kan komma i fråga.
Därutöver ger nuvarande regler utrymme för spekulation inom ramen för
ATP-systemet. Detta har sin orsak i att det vid den försäkringsmässiga
justeringen av pensionens storlek vid pensionsuttag vid annan ålder än 65
år tillämpas en schablonmetod. Den i det reformerade pensionssystemet
föreslagna begränsningen av möjligheterna till återkallande eller minskning
av ett pensionsuttag bör även få sin motsvarighet i ATP-systemet.
Regeringen föreslår således att möjligheterna att återkalla eller minska
utgående pension enligt nuvarande regler begränsas på så sätt att åter-
kallelse eller minskning skall kunna ske endast en gång per sexmåna-
dersperiod. Vi föreslår vidare att denna regel skall träda i kraft den
Prop. 1997/98:151
550
1 januari 1999 och gälla fullt ut inom ATP-systemet, dvs. även för personer
födda år 1937 eller tidigare.
Enligt nuvarande regler kan ålderspension betalas ut för tre månader
före ansökningsmånaden. I avsnitt 25 har föreslagits att någon möjlighet
till utbetalning av pension för tid före det att en ansökan kommit in till
försäkringskassan inte skall finnas i det reformerade ålderspensions-
systemet. Behovet av regeln i det nuvarande systemet kan också ifråga-
sättas. Även ATP-baserad ålderspension är försäkringsmässigt beräknad
- om än schablonmässigt - på så sätt att ett senare uttag ger högre årlig
ålderspension och därmed, i genomsnitt, samma livspension som vid ett
tidigare uttag. Möjligheten att ta ut ålderspension för tid före ansök-
ningstillfället fyller därför ingen egentlig funktion. Med hänsyn härtill
föreslår vi att ändring i nuvarande regler i det avseendet skall ske och att
de nya reglerna skall gälla redan från den 1 januari 1999. Förslaget inne-
bär att ålderspension får betalas ut tidigast för tid fr.o.m. månaden när-
mast efter ansökningsmånaden. Liksom när det gäller reformerad ålders-
pension från fördelningssystemet bör dock undantag göras för den som
uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension. Regeringen
föreslår alltså att den som till någon del uppbär förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension skall kunna beviljas ålderspension även för tid
före det att ansökan inkom till försäkringskassan. Detta gäller dock en-
dast tre månader före ansökningsmånaden.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension som utges helt
eller delvis enligt nuvarande regler skall från och med det årsskifte
som föregår det år då personen fyller 66 år årligen räknas om med in-
komstindexets procentuella förändring minskad med 1,6. Detta skall
börja gälla fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Promemoriornas förslag: Förslag i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag vad gäller principerna för följsamhets-
indexering med undantag för att regeringen nu föreslår att den årliga
omräkningen av ATP-baserad ålderspension med inkomstindexets för-
ändring skall börja gälla först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 och att detta
skall först ske fr.o.m. det årsskifte som föregår det år då personen fyller
66 år. Vad gäller nivån på normen presenterades i Ds 1997:67 två
alternativ till följsamhetsindexering. Det ena alternativet innebar
följsamhetsindexering kring normen 1,75, det andra prisindexering om
den reala tillväxten är inom intervallet 1,5 till 2,0 %.
551
Prop. 1997/98:151
Ds 1995:41
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) framför att organisationen inte
kan acceptera en följsamhetsindexering i det nuvarande pensions-
systemet. PRO anser också att nuvarande regler rörande förtida och
uppskjutet uttag av ålderspension även skall gälla fortsättningsvis.
Sveriges Pensionärers riksförbund anser det varken skäligt eller rättvist
att den ATP-baserade inkomstpensionen nedräknas enligt normen
år 2000. Konjunkturinstitutet konstaterar att det i ATP-systemet inte finns
någon koppling mellan normen och höjden på ingångspensionen till
skillnad mot vad som är fallet i det reformerade ålderspensionssystemet.
En högre norm medför därför en lägre livspension för de ATP-baserade
ålderspensionernas del. Av den anledningen anser Konjunkturinstitutet
att särregler vad beträffar ATP-baserad ålderspension bör övervägas, i det
fall man beslutar sig får en norm som överstiger 1,5.
Ds 1997:67
PRO, Sveriges Kommunalpensionärernas Förbund (SKPF), Sveriges
Pensionärers riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
och Landsorganisationen i Sverige (LO) är kritiska till att ATP-baserade
ålderspensioner skall omfattas av följsamhetsindexering enligt förslaget.
PRO och SKPF anför att ATP-pensionärema inte får tillgodoräkna
tillväxtnormen som sänker delningstalet och höjer begynnelsepensionen
så som de pensionärer som omfattas av det reformerade pensions-
systemet. Enligt PRO kommer ATP-pensionärema därigenom i ett sämre
läge. Skall de ATP-baserade ålderspensionerna följsamhetsindexeras
måste det, enligt PRO, göras kring normen 1,5. Sveriges Pensionärers
Riksförbund anför att ATP-baserad ålderspension inte skall omfattas av
följsamhetsindexeringen utan i fortsättningen värdesäkras med ett
återställt basbelopp enligt reglerna för år 1990. Även TCO påpekar att
ATP-pensionärema inte får del av tillväxtnormen i delningstalet
samtidigt som en hög norm medför risker för bestående nedskrivningar.
TCO anser att en annan lösning bör väljas för ATP-pensionärema. LO tar
avstånd från att de ATP-baserade ålderspensionerna skall omfattas av
följsamhetsindexeringen.
Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker alternativet fast norm på 1,75
för dem som helt eller delvis omfattas av de reformerade ålderspensions-
systemet. När det gäller pensionerna för personer som inte omfattas av
reformen, dvs. för dem som är födda före år 1938, föreslår RFV ett bre-
dare intervall 1,0-2,0 vid följsamhetsindexeringen. RFV anför därvid att
avsteg från den principiella utgångspunkt om prisindexerade pensioner
har gjorts både i samband med devalveringarna och till följd av den djupa
recessionen i början av 1990-talet. Dessa avsteg har, enligt RFV, sam-
mantaget lett till en inte obetydlig genomsnittlig minskning av ålderspen-
sionerna. Detta innebär, menar RFV, en avsevärd förväntad besparing av
pensionskostnaderna för personer födda år 1937 och tidigare. RFV på-
552
pekar även att promemorians båda alternativ till följsamhetsindexering
skulle kunna leda till återkommande nedräkningar av de gamla ålders-
pensionerna utan att dessa grupper fått del av den uppräkning av begyn-
nelsepensionen som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet.
RFV beräknar att vid 1,5 % tillväxt skulle det bredare intervallet öka
utgifterna med 2,5 %.
Sveriges Riksbank anför att normen för ATP-systemet bör bestämmas
så att den tillförsäkrar finansiell stabilitet i systemet. Konjunkturinstitutet
framför att det finns starka skäl för att tillämpa olika normer i följsam-
hetsindexeringen av ålderspensionssystemets ATP-delar och reformerade
delar. Svenska Kommunförbundet menar att normen för ATP-baserade
ålderspensioner bör vara 2,0 medan normen i det reformerade systemet
bör vara 1,0.
Skälen for regeringens förslag: Ett syfte med reformeringen av det
allmänna ålderspensionssystemet är att uppnå en större följsamhet i för-
hållande till den samhällsekonomiska utvecklingen i stort. Enligt regler-
nas för ATP-systemet är såväl intjänade pensionsrätter som utgående
pensioner prisindexerade. Det innebär i princip att de skrivs upp med den
årliga inflationen och inte påverkas alls av den reala tillväxten i sam-
hället, vilket betyder att pensionsutgiftema blir relativt sett högre vid låg
tillväxt i samhällsekonomin och vice versa.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den inkomstgrundade
ålderspensioneringen inom det reformerade systemet utgöra en egen
försäkringsgren och finansieras av en avgift på 18,5 %. Avgiften skall
ligga fast för framtiden, vilket förutsätter ett system som är robust mot
förändringar i avgiftsunderlaget.
Enligt förslaget skall den intjänade pensionsrätten och inkomstpen-
sionema indexeras med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen.
Därigenom kommer ålderspensionssystemets utgifter, sett i ett längre
perspektiv, att utvecklas i samma takt som avgiftsunderlaget, vilket är en
förutsättning för ett stabilt pensionssystem. Den utbetalda inkomstpen-
sionen föreslås indexeras på så sätt att den nybeviljade pensionens nivå
bestäms med utgångspunkt från en viss norm, varefter den utgående pen-
sionen följsamhetsindexeras med denna norm. Principerna för följsam-
hetsindexeringen beskrivs i avsnitt 18.3. Av detta avsnitt framgår dess-
utom att följsamhetsindexeringen föreslås ske kring normen 1,6.
Under en lång övergångsperiod kommer emellertid utbetalningarna
inom ålderspensionssystemet att huvudsakligen avse pensioner intjänade
och beräknade enligt nuvarande regelsystem. Personer som är födda år
1954 är den första åldersgrupp som kommer att få sin ålderspension
beräknad helt enligt de reformerade reglerna. För att ålderspen-
sionssystemet skall ges en större stabilitet redan under övergångsperioden
föreslår regeringen i enlighet med de antagna riktlinjerna att också
utgående ålderspensioner beräknade enligt reglerna för ATP skall knytas
till den allmänna inkomstutvecklingen. Detta föreslås ske genom att
inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt nuvarande regler följ-
samhetsindexeras på samma sätt som inkomstpensionen. Följ-
samhetsindexeringen skall därvid omfatta både de inkomstrelaterade
ålderspensioner som helt beräknas enligt nuvarande regler och de ATP-
baserade ålderspensioner som kommer att utges till personer i
Prop. 1997/98:151
553
mellangenerationen, dvs. personer födda under åren 1938-1953. Grund- Prop. 1997/98:151
skyddets skall dock följa prisutvecklingen.
Vissa remissinstanser har påpekat att följsamhetsindexeringen med en
viss norm i det reformerade systemet innebär att begynnelsepensionen
blir i motsvarande mån högre. Denna höjning tillgodoräknas inte ATP-
pensionärema.
ATP-systemet i dess nuvarande utformning beräknas vara i balans om
den framtida reala tillväxten uppgår till 2,0 %. Med denna tillväxt kom-
mer även ATP-systemets utgifter i ett mer långsiktigt perspektiv att
utvecklas i samma takt som avgiftsinkomsterna. Detta kan även uttryckas
som att begynnelsepensionen i ATP-systemet har satts till en nivå som
förutsätter en framtida real tillväxttakt på 2,0 %. Den höga be-
gynnelsepensionen föranleds av den s.k. 15/30-regeln som gäller för
ATP-systemet. En i viss mån motsvarande höjning av begynnelse-
pensionen i det reformerade systemet föreslås ske genom att delningstalet
beräknas med en viss norm. Vid lägre tillväxt än 2,0 % skulle de ATP-
baserade ålderspensionerna, om dessa inte följsamhetsindexerades, ta i
anspråk en allt större del av avgiftsunderlaget. Vid långvarigt låg tillväxt
skulle detta leda till att avgiften måste höjas eller att de utgående
förmånerna måste reduceras. I en situation med högre tillväxt än 2,0 %
skulle det motsatta gälla. Pensionärer med hel eller tjugondelsberäknad
ATP-baserad ålderspension skulle inte få del av den högre tillväxten. På
sikt skulle detta kunna medföra uppjusteringar av förmånerna. Med
följsamhetsindexeringen sker de nämnda justeringarna med automatik.
Riksdagen tog inte ställning till normens storlek i sitt beslut med
anledning av Princippropositionen. För den fortsatta beredningen har
utgångspunkten varit att samma norm skall användas för bade ATP-
baserad ålderspension och inkomstpension. Detta kräver en kompromiss
mellan behovet av att stabilisera utgiftsnivån för ATP-baserade
ålderspensioner och den jämna utbetalningsprofil som enligt riktlinjerna
skall gälla för de reformerade inkomstpensionema. Normer mellan 1,5
och 2,0 har övervägts. I Ds 1997:67 presenterades två alternativ till följ-
samhetsindexering. Det ena alternativet innebär följsamhetsindexering
kring normen 1,75. Det andra alternativet innebär att inkomstpensionen
skulle prisindexeras om den reala tillväxten ligger inom intervallet 1,5 till
2,0 %. Skulle den reala tillväxten vara lägre än 1,5 % skulle pensionerna
räknas om med inkomstindexets förändring reducerat med 1,5. Skulle den
reala tillväxten vara högre än 2 % skulle pensionerna räknas om med
inkomstindexets förändring reducerat med 2.
Under den efterföljande remissbehandlingen har övervägande delen av
remissinstanserna anfört att en fast norm är att föredra framför alterna-
tivet följsamhetsindexering kring ett intervall. Emellertid anser många av
remissinstanserna att normen 1,75 framstår som för hög, bl.a. mot bak-
grund av den låga tillväxten sedan år 1975. Remissinstansernas syn-
punkter redovisas i avsnitt 18.3. Regeringen har tagit fasta på den kritik
som riktats mot de två alternativen till norm för följsamhetsindexering
och föreslår att följsamhetsindexeringen av inkomstpensionema skall ske
kring normen 1,6. Mot bakgmnd av de argument som redogörs för nedan
bedömer regeringen att normen 1,6 även skall gälla vid följsamhets-
554
indexeringen av pensioner beräknade helt eller delvis enligt reglerna för
ATP-systemet.
Vissa remissinstanser menar att normen för de ATP-baserade ålders-
pensionerna bör sättas högre än 1,6, bl.a. har normen 2,0 nämnts, för att
därigenom garantera pensionssystemets stabilitet. Regeringen vidhåller
emellertid uppfattningen att normen bör vara den samma i ålderspen-
sionssystemets båda delar. Skulle inkomstpensionen följsamhetsindexeras
kring normen 1,6 och den ATP-baserade ålderspensionen indexeras kring
t.ex. normen 2,0 skulle visserligen utgifterna för ATP bli lägre än vad
som blir fallet med normen 1,6. Konsekvensen skulle dock vara att äldre
pensionärer alltid fick en sämre inkomstutveckling jämfört med yngre.
För individer födda åren 1938-1953 skulle den årliga ökningen av de
individuella ålderspensionerna bli beroende av det antal tjugondelar
pensionären har. Således skulle en pensionär med få tjugondelar från det
reformerade systemet få en sämre inkomstutveckling än en pensionär
med större del av sin pension beräknad enligt reformerade regler.
Under remissbehandlingen har även olika normer vid följsamhetsin-
dexeringen av ålderspensioner för de som är födda före år 1938 och för
de som är yngre föreslagits. Därvid har en försiktigare följsamhetsin-
dexering i form av intervallet 1,0-2,0 förordats för de äldre med motive-
ringen att personer födda före år 1938 redan har berörts av avsteg från
prisindexeringen. Regeringen anser att dessa synpunkter tillgodoses med
det föreliggande förslaget att fastställa normen till 1,6 vilken är lägre än
det alternativ till fast norm som presenterades i Ds 1997:67.
Således föreslår regeringen att inkomstgrundad ålderspension från
ATP-systemet årligen skall räknas om med inkomstindexets förändring
reducerat med normen 1,6. Det innebär att om tillväxten, mätt som in-
komstindexets nominella förändring mellan två år, skulle uppgå till t.ex.
2,5 % skulle pensionerna multipliceras med faktorn 1,025/1,016 = 1,089,
dvs. räknas upp med 0,89 %. Detta kan också uttryckas så att
omräkningen av pensionerna ungefär motsvarar förändringen i index
2,5 % med avdrag för normen 1,6 %.
En konsekvens av att utgående ATP-baserade ålderspensioner följsam-
hetsindexeras samtidigt som den intjänade ATP-rätten även fortsätt-
ningsvis är prisindexerad är att innestående ATP-rätt och utgående för-
måner kommer att utvecklas på olika sätt. För en person som t.ex. tagit ut
halv ålderspension kommer, vid hög real inkomsttillväxt i förhållande till
normen i följsamhetsindexeringen, det utgående pensionsbeloppet att
växa snabbare än värdet av den outtagna halvan av pensionen. När den
resterande hälften senare tas ut, kommer denna del av pensionen att utges
med ett lägre belopp än den först uttagna halva pensionsförmånen (om
man bortser från effekterna av uppräkning till följd av uppskjutet uttag).
Om den reala inkomsttillväxten i stället skulle ha varit låg skulle det
nybeviljade beloppet utges med ett högre belopp.
Med olika indexeringsmetoder för innestående respektive utgående
pensionsrätt kan det således ha betydelse för den framtida pensionens
storlek vilket kalenderår som individen väljer att lyfta ålderspension. I de
fall den reala inkomsttillväxten har varit lägre än normen för följ-
samhetsindexeringen skulle det vara mer fördelaktigt att skjuta upp pen-
Prop. 1997/98:151
555
sionsuttaget över ett årsskifte. Vid hög real tillväxt skulle det omvända
gälla, pensionsuttag före ett årsskifte skulle ge en högre ålderspension.
För att undvika att tidpunkten för pensionsuttaget påverkar den fram-
tida ålderspensionens storlek på så sätt som beskrivits bör såväl den inne-
stående ATP-rätten som den utgående ålderspensionen vara prisindexe-
rad fram till årsskiftet efter det år då individen uppnått 65 års ålder. Detta
innebär att innestående ATP-rätt omräknas till ett förmånsbelopp uttryckt
i kronor det år som individen fyller 65 år och följsamhetsindexeras per
det påföljande årsskiftet.
De första utbetalningarna av inkomstpension föreslås enligt vad som
framgår av avsnitt 6.3 ske den 1 januari 2001. Som en konsekvens av
detta kan följsamhetsindexering av inkomstpension ske först fr.o.m. års-
skiftet 2001/2002. Följsamhetsindexeringen av ATP-baserad ålderspen-
sion bör påbörjas samtidigt, det vill säga per årsskiftet 2001/2002. Efter-
som följsamhetsindexering av ålderspension beräknad enligt reglerna för
ATP-systemet föreslås ske först från det årsskifte som föregår det år då
personen fyller 66 år kommer en följsamhetsindexering vid årsskiftet
2001/2002, såvitt avser ATP, att endast omfatta personer som är födda år
1936 eller tidigare. Till följd av att avdrag för allmän pensionsavgift skall
göras år 1999 kommer inkomstindexets förändring årsskiftet 2001/2002
att reduceras med 2 %. För att inte ATP-baserade ålderspensioner skall
påverkas av detta avdrag det första året med följsamhetsindexering
föreslår regeringen en övergångslösning som syftar till att kompensera
för avdragets effekter vid denna tidpunkt. Se vidare avsnitt 18.4. Personer
som är födda år 1937 får hela den inkomstrelaterade ålderspensionen i
form av ATP följsamhetsindexerad fr.o.m. årsskiftet 2002/2003 obero-
ende av om uttag då har skett.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Efter utgången av år 2000 skall delpension inte
kunna nybeviljas eller ökas. Den som vid utgången av år 2000 uppbär
sådan pension skall dock ha fortsatt rätt till delpension fram till 65 års
ålder eller till dess rätten till delpension på annat sätt upphör. Det-
samma skall gälla dem som har sökt delpension före den 1 januari
2001 och som har beviljats sådan pension för tid med böljan före
denna tidpunkt även om beslut inte meddelats vid tidpunkten för upp-
hävandet av lagen om delpensionsförsäkring.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag, dock föreslogs i Ds 1995:41 att lagen
om delpensionsförsäkring skulle upphöra att gälla vid utgången av år
1999.
556
Remissinstanserna: Försäkringsanställdas Förbund anser att möjlig-
heten till delpensionen bör finnas kvar. Tjänstemännens centralorgani-
sation (TCO) anser att det finns starka skäl att bibehålla en delpen-
sionsmöjlighet, eftersom det, enligt TCO, inte kommer att vara ekono-
miskt möjligt för huvuddelen av framtidens pensionärer att ta ut ålders-
pension redan från 61 års ålder.
Skälen för regeringens förslag: Förvärvsarbetande som minskar sin
arbetsinsats kan under vissa förutsättningar erhålla delpension. Delpen-
sionen utgör då en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbets-
tidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den
försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst
tio år fr.o.m. 45 års ålder och att denne under de senaste tolv månaderna
före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader.
Enligt de regler som gäller från den 1 juli 1994 utges delpension för
högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka. Rätt till delpension
föreligger från den månad den försäkrade fyller 61 år och längst t.o.m.
månaden före denne fyller 65 år. Kompensationsgraden är 55 % av
pensionsunderlaget.
I princippropositionen föreslogs att delpensionsförsäkringen skulle av-
vecklas. Som det främsta motivet anfördes att det reformerade ålderspen-
sionssystemet i sig kommer att erbjuda möjligheter till flexibla och indi-
viduella lösningar i sådan utsträckning att behovet av en särskild delpen-
sion inte längre kan anses vara tillräckligt framträdande.
Det reformerade ålderspensionssystemet som sådant kommer i fram-
tiden att ge stort utrymme för uttag av partiell ålderspension i kombina-
tion med fortsatt förvärvsarbete, såväl före som efter 65 års ålder. Rege-
ringen anser därför att det inte längre finns behov av ett särskilt för-
farande för delpension efter det att ålderspension från det reformerade
ålderspensionssystemet börjar betalas ut, dvs. fr.o.m. år 2001. Vi föreslår
således att delpension inte skall nybeviljas eller ökas efter utgången av år
2000. Vid denna tidpunkt kan personer födda åren 1936-1939 omfattas
av reglerna om delpension. För dem som vid denna tidpunkt uppbär del-
pension samt för dem som då har sökt och sedermera beviljas delpension
för tid med böljan före år 2001, bör dock reglerna fortsatt gälla. Detta
innebär att år 2004 - när personer födda år 1939 fyller 65 år - blir det
sista året som utbetalning av delpension kan komma att ske.
Prop. 1997/98:151
557
Regeringens förslag: Tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden
(AP-fonden) skall täcka kostnaderna för inkomstpension och tilläggs-
pension i form av ålderspension. Även kostnaderna för folkpension i
form av ålderspension som uppbärs av personer som också har rätt till
tilläggspension i form av ålderspension skall belasta AP-fonden.
Kostnaderna för tilläggspension i form av förtids- och efterlevande-
pension skall inte längre belasta AP-fonden utan flyttas över till stats-
budgeten. Kostnaderna för dessa pensionsförmåner skall finansieras
med socialavgifter. Även folkpension i form av förtidspension för
personer som har rätt till tilläggspension liksom folkpension i form av
efterlevandepension skall finansieras med socialavgifter.
Övriga folkpensionsförmåner och pensionstillskott skall finansieras
med allmänna skattemedel.
Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Utredningens förslag: Regeringens förslag stämmer överens med
Pensionsarbetsgruppens förslag i SOU 1994:20 vad gäller den långsiktiga
lösningen för hur kostnaderna skall fördelas mellan statsbudgeten och
AP-fonden. Pensionsarbetsgruppen föreslog dock att AP-fonden under en
övergångsperiod skall belastas med vissa utgifter för allmänna pensioner
som på sikt inte skall finansieras med ålderspensionsavgift.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har avstått från att kom-
mentera Pensionsarbetsgruppens förslag i denna del.
Skälen till regeringens förslag: I finansieringshänseende och även
lagtekniskt görs i dagens pensionssystem en åtskillnad mellan å ena sidan
förmåner inom den allmänna tilläggspensioneringen, som finansieras med
tilläggspensionsavgift, allmän pensionsavgift och avkastningen från AP-
fonden, och å andra sidan folkpensionsförmåner, som belastar statsbud-
geten. Från tilläggspensionssystemet utges ålderspensioner liksom för-
tids- och efterlevandepensioner. Från folkpensionssystemet utges också
ålderspensioner, förtidspensioner och efterlevandepensioner samt sär-
skilda folkpensionsförmåner som bostadstillägg till pensionärer, särskilt
bostadstillägg till pensionärer, handikappersättning och vårdbidrag.
Ett syfte med pensionsreformen är att skapa ett administrativt och fi-
nansiellt avskilt system för de inkomstgrundade ålderspensionerna. All-
mänheten ges därigenom möjlighet att följa utvecklingen av inkomster
och utgifter för den inkomstgrundade delen av ålderspensioneringen.
Förtroendet för ålderspensionssystemet kan därigenom bättre upprätt-
hållas. Regeringens bedömning är därför att uppdelningen av finan-
sieringen mellan AP-fonden och statsbudgeten bör vara en annan än vad
som gäller för dagens pensionssystem.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att avgifter för ål-
derspensioner på sikt enbart skall användas till att finansiera inkomst-
grundad ålderspension och att övriga förmåner, dvs. förtidspensioner och
Prop. 1997/98:151
558
efterlevandepensioner skall finansieras över statsbudgeten eller över Prop. 1997/98:151
respektive försäkringsgren. Den sammantagna effekten av en engångs-
lösning för uppdelningen av betalningsansvaret skulle enligt Pensions-
arbetsgruppen få betydande negativa konsekvenser för statens finanser.
Därför föreslogs en övergångslösning tills dess att reformen skulle vara i
full funktion. Den skulle innebära att AP-fonden under en övergångs-
period även skulle finansiera vissa av de pensioner som på lång sikt före-
slogs belasta statsbudgeten eller andra försäkringssystem. Således skulle
under en övergångsperiod tilläggspension i form av förtidspension för
vissa åldersgrupper finansieras av medel från AP-fonden. Vidare skulle
sådana medel finansiera folkpension och pensionstillskott för dem som
inte till någon del omfattas av de reformerade ålderspensionsreglema.
AP-fondsmedel skulle enligt Pensionsarbetsgruppens förslag även finan-
siera folkpension, pensionstillskott och tilläggspension inom änkepensio-
neringen enligt äldre regler.
Riksdagen tog inte ställning till den exakta utformningen av de fram-
tida finansieringsformerna utan fastslog att frågan borde utredas vidare.
Det anfördes att utgångspunkten för den fortsatta beredningen borde vara
att de finansiella effekterna på statsbudgeten respektive AP-fonden skulle
vara desamma som skulle erhållas med Pensionsarbetsgruppens förslag
till övergångslösning.
Regeringen har inte funnit skäl till en annan bedömning än den som
Pensionsarbetsgruppen hade vad gäller den långsiktiga lösningen. Rege-
ringen föreslår dock, till skillnad från Pensionsarbetsgruppen, en ome-
delbar övergång till den långsiktiga finansieringsordningen. Som redan
nämnts anser regeringen det viktigt att förtroendet för ålderspensions-
systemet stärks. Skulle AP-fonden även fortsättningsvis belastas med
andra utgifter än ålderspensionsbetalningar skulle reformen förlora i tyd-
lighet och förutsebarhet. Ålderspensionssystemet skulle bli mindre ro-
bust, eftersom det skulle finansiera utgifter som inte anpassats till den
samhällsekonomiska utvecklingen. Detta skulle minska allmänhetens
tillit för det reformerade ålderspensionssystemets förmåga till finansiell
stabilitet. Pensionsarbetsgruppens förslag till infasning av reformen
skulle också innebära att en effektiv uppföljning av utgiftsutvecklingen
inom förtids- och efterlevandepensioneringen försvårades, till följd av
den föreslagna fördelningen av dessa utgifter på AP-fond respektive
statsbudget.
Regeringens förslag betyder att kostnaderna för tilläggspension i form
av förtids- och efterlevandepensioner flyttas från AP-fonden till stats-
budgeten fr.o.m. år 1999. Statsbudgetens utgifter beräknas därmed öka
med ca 37 miljarder kronor. Regeringen lämnade inte i principproposi-
tionen något exakt förslag till finansiering av förtids- och efterlevande-
pensioneringen utan avvaktade det pågående utredningsarbetet. Förtids-
pensionsutredningen föreslog i betänkandet Ohälsoförsäkringen - trygg-
het och aktivitet (SOU 1997:166) att förtidspensioneringen i sin helhet
skall finansieras via statsbudgeten, dels med sjukförsäkringsavgifter vad
gäller den inkomstrelaterade förtidspensionen, dels med allmänna
skattemedel, vad gäller grundskyddet. Regeringen har tagit fasta på
Förtidspensionsutredningens förslag och föreslår således i enlighet med
detta att finansieringen av förtidspensioner fr.o.m. år 1999 skall ske med
559
socialavgifter och med allmänna skattemedel enligt samma principer som
skall gälla för ålderpension. Det innebär att förutom tilläggspension skall
även folkpension till dem som uppbär tilläggspension finansieras med
avgifter. I avvaktan på efterlevandepensionsutredningens ställ-
ningstagande föreslår regeringen vidare att tilläggspension och folkpen-
sion i form av efterlevandepension fr.o.m. år 1999 finansieras med so-
cialavgifter. I avsnitt 32 behandlas frågan med vilka socialavgifter
finansieringen föreslås ske.
Enligt vad vi föreslår i avsnitten 28 och 29 skall tilläggspension i form
av ålderspension fr.o.m år 2001 räknas om till en inkomstgrundad ål-
derspension som baseras på hela inkomsten och inte som idag på in-
komster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Detta innebär att den
del av folkpensionen som motsvarar ersättning för det första förhöjda
prisbasbeloppet för vilket tilläggspension enligt nuvarande regler inte
beräknas kommer att utgöra en del av tilläggspensionen. Regeringen
föreslår att kostnaderna för hela den inkomstgrundade ålderspensionen
skall belasta AP-fonden.
En ordning där folkpensionsförmånema för ålderspensionärer fr.o.m.
år 1999 i sin helhet skulle finansieras över statsbudgeten skulle tillsam-
mans med de övriga förändringarna vad gäller finansieringsordningen
innebära en betydande försvagning av statsbudgeten. Mot bakgrund av
detta föreslår regeringen att kostnaderna för folkpensionen för ålderspen-
sionärer med rätt till tilläggspension åläggs AP-fonden för åren 1999 och
2000. Denna del av folkpensionskostnaden kan schablonmässigt anses
motsvara den folkpension som fr.o.m. år 2001 räknas in i den in-
komstgrundade ålderspensionen. Statsbudgetens utgifter beräknas där-
med minska med ca 42 miljarder kronor. Vad gäller övriga folkpensions-
förmåner för ålderspensionärer samt pensionstillskottet föreslår vi att de
finansieras med allmänna skattemedel. Med denna lösning uppnås en i
stort sett enhetlig finansiering av ålderspensioneringen både före år 2001,
då utbetalning av ålderspension enligt de reformerade reglerna påbörjas,
liksom fortsättningsvis.
AP-fonden tillförs intäkter från ålderspensionsavgiften, statliga ålders-
pensionsavgifter och allmän pensionsavgift för finansiering av ovan
nämnda pensionsförmåner. Dock skall viss del av dessa avgiftsintäkter
tillföras premiepensionssystemet respektive statsbudgeten. Se vidare av-
snitten 31.3, 30.4 och 30.5.
För personer födda före år 1938 och som har låg eller ingen in-
komstgrundad pension, kommer en övergångsvis garantipension att be-
räknas fr.o.m. år 2001, alternativt fr.o.m. år 2003. Såväl den exakta
utformningen av som starttidpunkten för utbetalningar av övergångsvis
garantipension utreds i särskild ordning. De yngre pensionärerna med
motsvarande inkomstförhållanden kommer att bli berättigade till en garanti-
pension enligt reformerade regler. Garantipensionen och den övergångsvisa
garantipensionen skall enligt vad vi föreslår i prop. 1997/98:152 Ga-
rantipension, m.m. finansieras med allmänna skattemedel.
Prop. 1997/98:151
560
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Fr.o.m. inkomståret 1999 skall staten betala av-
gifter till ålderspensionssystemet för samtliga pensionsgrundande so-
cial- och arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m. och pensionsgrun-
dande belopp som det tillgodoräknas pensionsrätt eller pensionspoäng
för. Avgiften skall benämnas statlig ålderspensionsavgift. De före-
slagna reglerna härom skall tas in i en särskild lag som skall träda i
kraft den 1 oktober 1998.
Promemorians förslag: stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flera instanser anger i sina yttranden över för-
slaget i Ds 1995:55 bl.a. Arbetsgivarverket, Landsorganisationen i
Sverige (LO), och Sveriges Pensionärsförbund att de stödjer principen att
ålderspensionsavgifter skall betalas i samtliga fall när pensionsrätt
tillgodoräknas. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) tillstyrker
förslagen i Ds 1995:55 eftersom det ligger i linje med intentionerna att
tydligt visa socialförsäkringssystemets utgifter och att skapa ett stabilt
och försäkringsmässigt uppbyggt pensionssystem. Finansinspektionen,
Riksrevisionsverket, Försäkringskasseförbundet, Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF), och Pensionärernas Riksorganisation har inget att
erinra mot att det införs statlig ålderspensionsavgift.
Skälen till regeringens förslag: Ett av syftena med pensionsreformen
är att skapa ett finansiellt autonomt och från övriga socialförsäkrings-
grenar skilt system. För att åstadkomma detta fastslogs i principproposi-
tionen (s. 57-58) att det är nödvändigt att det för vaije förmån för vilken
det tillgodoräknas pensionsrätt också erläggs motsvarande avgifter. Ett
förslag härom lämnas nu av regeringen.
Enligt nuvarande regler för intjänande av rätt till allmän tilläggspen-
sion (ATP) behandlas, förutom vanliga förvärvsinkomster, en rad social-
försäkrings- och arbetsmarknadsersättningar som träder i stället för för-
värvsinkomster, samt vissa andra ersättningar som också är pensions-
grundande som inkomst av anställning respektive inkomst av annat för-
värvsarbete. Därigenom utgör dessa socialförsäkringsersättningar m.m.
pensionsgrundande inkomst. Hittills har inte någon motsvarighet till den
arbetsgivaravgift i form av tilläggspensionsavgift som tas ut på för-
värvsinkomster betalats för dessa ersättningar. Fr.o.m. den 1 januari 1995
tas dock en allmän pensionsavgift (tidigare benämnd allmän egenavgift)
ut på samtliga dessa ersättningar. Sedan den 1 januari 1998 uppgår den
avgiften till 6,95 % och arbetsgivaravgiften i form av tilläggspensions-
avgift till 6,40 %.
Det torde främst vara av administrativa skäl som det inte betalats
någon tilläggspensionsavgift på pensionsgrundande socialförsäkrings-
ersättningar m.m. Eftersom det rör sig om överföringar inom den offent-
liga sektorn har det ansetts onödigt att avgiftsbelägga dessa förmåner
även om värdet av en erhållen förmån inte bara består av den kontanta
ersättningen utan även av värdet av den pensionsrätt som ersättningen är
561
förenad med. Detta innebär att pensionssystemet med nuvarande regler
delvis finansierar kostnader som i princip hänför sig till andra förmåns-
eller bidragssystem. Åtminstone för sådana pensionsgrundande ersätt-
ningar som betalas ut under något av de 15 bästa inkomståren kan det
finnas en direkt koppling mellan storleken på de pensionsgrundande
socialförsäkringsersättningama m.m. och personens framtida tilläggspen-
sion. Annars gäller här som för förvärvsinkomster att sambandet i ATP-
systemet är svagt mellan den pensionsgrundande inkomsten och faktisk
pension.
Som beskrivits tidigare skall enligt de av riksdagen godkända riktlin-
jerna det reformerade ålderspensionssystemet, vad gäller den inkomst-
relaterade delen, i sin helhet finansieras med en ålderspensionsavgift som
tas ut på samtliga inkomster som ger pensionsrätt. Avgiften skall vara
18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och av andra belopp som
ger pensionsrätt. I avsnitt 6.2 redogörs för att den allmänna pensions-
avgiften och tilläggspensionsavgiften år 1999 oförändrat föreslås utgå
med 6,95 % respektive 6,40 % av bruttoinkomsten (avgiftsunderlaget).
Den sammanlagda ålderspensionsavgiften kommer därmed att år 1999
endast att uppgå till ca. 14,35 % av den pensionsgrundande inkomsten. I
enlighet med riktlinjerna föreslår regeringen att det för pensionsrätt som
tillgodoräknas på grundval av socialförsäkringsersättningar m.m. skall
betalas avgifter till det inkomstgrundade ålderspensionssystemet. Det-
samma föreslår vi när det gäller den pensionsrätt som tillgodoräknas för
de belopp som genom pensionsreformen kommer att bli pensions-
grundande utöver den pensionsgrundande inkomsten. Vidare föreslås att
denna avgift benämns statlig ålderspensionsavgift och att bestämmelser
härom tas in i en särskild lag. Regeringen föreslår att statliga ålderspen-
sionsavgifter skall betalas för aktuella ersättningar som det tillgodoräknas
pensionsrätt för fr.o.m. år 1999. Reglerna om statlig ålderspensionsavgift
föreslår vi dock skall träda i kraft redan den 1 okotober 1998.
Prop. 1997/98:151
Regeringens förslag: Arbetsgivaravgift respektive egenavgift i form
av ålderspensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
skall fr.o.m. den 1 januari 1999 betalas även efter det att arbetstagaren
respektive den försäkrade har fyllt 65 år. Fr.o.m. år 1999 skall en
försäkrad även betala sådan egenavgift för år då han eller hon har
uppburit ålderspension under hela året.
Även allmän pensionsavgift skall fr.o.m. år 1999 betalas av den som
fyllt 65 år.
I ovan nämnda situationer skall den särskilda löneskatten utgöra
18,09 %.
Vad som nu har sagts skall inte gälla dem som är födda år 1937
eller tidigare.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:55 stämmer i princip
överens med regeringens förslag i den del som berör avgiftsskyldighet för
562
personer som har uppburit ålderspension under hela året. I Ds 1995:55
föreslogs dock att ändringen skulle börja gälla fr.o.m. 1 januari 1997. I
övriga delar lämnades inga förslag i Ds 1995:55.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan har
inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler tas arbets-
givaravgifter, egenavgifter eller allmän pensionsavgift inte ut för den som
har fyllt 65 år. Enligt riktlinjerna för det reformerade ålderspen-
sionssystemet skall ingen övre åldersgräns finnas för intjänande av pen-
sionsrätt. Som en konsekvens av detta och för att upprätthålla ett nära
samband mellan inbetalda avgifter och utbetalda förmåner bör således
arbetsgivaravgift och egenavgift i form av ålderspensionsavgift samt
allmän pensionsavgift tas ut även efter det att arbetstagaren respektive
den enskilde fyllt 65 år. De som är födda år 1938 är den första årskullen
som föreslås ha möjlighet att tjäna in pensionsrätt i det reformerade sys-
temet efter 64 års ålder (se avsnitt 28). Regeringen föreslår därför att ar-
betsgivaravgift och egenavgift i form av ålderspensionsavgift samt all-
män pensionsavgift fr.o.m. 1 januari 1999 skall betalas även efter det att
arbetstagaren respektive den försäkrade har fyllt 65 år men att detta inte
skall gälla personer som är födda år 1937 eller tidigare.
Enligt nuvarande regler för allmän tilläggspension i 11 kap. 1 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) gäller vidare att
pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för en person som under
hela året uppburit hel ålderspension. Inkomst av annat förvärvsarbete
utgör i dessa situationer inte underlag för uttag av egenavgift. På in-
komsten tas i stället ut en särskild löneskatt. Några motsvarande regler
finns inte vad gäller arbetsgivaravgift eller allmän pensionsavgift.
Någon bestämmelse motsvarande den i 11 kap. 1 § andra stycket AFL
om att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för en försäkrad
som under hela året uppburit hel ålderspension föreslås inte införas i den
nya lagen om inkomstgrundad ålderspension. Detta innebär att pensions-
grundande inkomst skall fastställas även för sådant år och ligga till grund
för beräkning av såväl pensionspoäng (t.o.m. det år den försäkrade fyller
64 år) som pensionsrätt. Även egenavgift i form av ålderspensionsavgift
bör då betalas för sådan inkomst av annat förvärvsarbete som uppbärs av
den som under hela året uppburit hel ålderspension. Personer födda år
1937 eller tidigare bör emellertid undantas från denna regel, eftersom
äldre regler om fastställande av pensionsgrundande inkomst i detta hän-
seende föreslås fortsätta gälla för dem (se avsnitt 29). Regeringen föreslår
alltså att en försäkrad skall betala egenavgift i form av ålderspen-
sionsavgift även för år då han eller hon har uppburit ålderspension under
hela året men att detta inte skall gälla personer som är födda år 1937 eller
tidigare.
De föreslagna förändringarna i avgiftsuttag för dem som är födda år
1938 eller senare föranleder en ändring av den särskilda löneskatten i
dessa situationer.
Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster skall motsvara skattedelen av socialavgifterna. Denna
skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, enligt de principer som
slogs fast i samband med skattereformen (prop. 1989/90:110), som
Prop. 1997/98:151
563
summan av egenföretagamas folkpensionsavgift och allmänna löneavgift
plus hälften av övriga egenavgifter och den allmänna sjukförsäkrings-
avgiften. Av den allmänna pensionsavgiften, som fr.o.m. den 1 januari
1998 uppgår till 6,95 %, inkluderas hälften av avgiftssatsen överstigande
1 procentenhet i den särskilda löneskatten fr.o.m. 1998. För år 1998
uppgår den särskilda löneskatten till 24,26 %.
Enligt vårt förslag skall ett avgiftsuttag på 6,95 % för den allmänna
pensionsavgiften och på 6,40 % för ålderspensionsavgiften bibehållas
under år 1999. När den nuvarande beräkningsschablonen tillämpas på
dessa avgiftsnivåer erhålls en skattedel på 6,17 procentenheter (6,17 =
0,5 x (6,40 + 6,95 -1)) av det sammantagna uttaget på 13,35 % av allmän
pensionsavgift och ålderspensionsavgift. Denna skattedel skall inte ingå i
den särskilda löneskatt på förvärvsinkomster som skall betalas för per-
soner som är födda år 1938 eller senare och som har uppnått 65 års ålder
och inte heller för dem med inkomst av annat förvärvsarbete som före 65
års ålder har uppburit hel ålderpension hela året. Den särskilda löne-
skatten på förvärvsinkomster föreslås därför uppgå till 18,09 % (18,09 =
24,26-6,17) för dessa individer fr.o.m. den 1 januari 1999. Schablon-
avdraget för särskild löneskatt och ålderspensionsavgift för dessa indivi-
der föreslås uppgå till 20 %, vilket också är den nivå som schablonav-
draget för särskild löneskatt för närvarande uppgår till.
Regeringens förslag: Avsättning till premiepensionssystemet skall
göras med ett belopp som motsvarar den pensionsrätt för premie-
pension som fastställs.
Regeringen skall för vaije år fastställa den andel av influtna ålders-
pensionsavgifter som preliminärt skall föras till den tillfälliga förvalt-
ningen hos Riksgäldskontoret. Riksförsäkringsverket skall för varje år
till regeringen lämna förslag om den preliminära andel av ålderspen-
sionsavgiftema som enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skall
föras till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Riksför-
säkringsverket skall också årligen beräkna skillnaden mellan de
preliminärt överförda avgifterna för ett visst år och det belopp som
skulle ha överförts för att motsvara pensionsrätt för premiepension
som fastställts för år fr.o.m. år 1999. Skillnadsbeloppet skall därvid
beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Avstämning av
den framräknade skillnaden skall göras vid en kommande avsättning.
Riksförsäkringsverket skall även beräkna skillnaden mellan de pre-
liminärt överförda avgifterna åren 1995-1998 och det belopp som
skulle ha överförts för att motsvara pensionsrätt för premiepension
som fastställs för dessa år. Avstämning för framräknade skillnader av-
seende perioden 1995-1997 skall ske senast i juni år 1999. Avstäm-
ning för framräknad skillnad avseende år 1998 skall ske senast i april
år 2000.
För år 1999 höjs avsättningen till premiepensionssystemet till 32 %
av de under året influtna ålderspensionsavgiftema.
Prop. 1997/98:151
564
Skälen för regeringens förslag: Premiepensionssystemet inom det all- Prop. 1997/98:151
männa ålderspensionssystemet bör tillföras ett belopp som exakt mot-
svarar den för respektive år fastställda pensionsrätten för premiepension.
Detta föreslås ske genom att det preliminärt överförda beloppet ett visst
år avstäms mot den för samma år fastställda pensionsrätten. Motivet för
förslaget är att det belopp som för de försäkrades räkning skall överföras
från den tillfälliga förvaltningen till kapitalförvaltama utgår från den
fastställda premiepensionsrätten. Därmed bör även det belopp som tillförs
den tillfälliga förvaltningen följa den fastställda pensionsrätten för
premiepension. I fördelningssystemet är förhållandet annorlunda. Enligt
förslag i denna remiss kommer fördelningssystemet att, med avdrag för
de belopp som förs till premiepensionssystemet och som enligt förslaget i
avsnitt 30.5 förs till statsbudgeten, tillföras de medel som inflyter i form
av ålderspensionsavgifter. I vissa situationer fastställs pensionsrätt utan
att motsvarande avgiftsinbetalning skett, exempelvis vid uppbördsför-
luster på grund av konkurser. Det finns också situationer där det inflyter
avgifter utan att det fastställs någon motsvarande pensionsrätt, t.ex. när
avgifter betalas för inkomster under gränsen för deklarationsskyldighet
och för inkomster som tjänats in samma år som en inkomsttagare avlider.
I fördelningssystemet kan det därmed uppkomma skillnader mellan fast-
ställd pensionsrätt och influtna avgifter. Dessa skillnader kommer att
påverka buffertfondens storlek. Därmed kommer skillnaderna att beaktas
i beräkningen av fördelningssytemets ekonomiska ställning som över-
siktligt beskrivits i avsnitt 16.
I prop. 1994/95:41 föreslogs att premiepensionssystemets interimis-
tiska förvaltning hos Riksgäldskontoret under år 1995 skulle tillföras
II % av de influtna tilläggspensionsavgiftema, i princip motsvarande
1,43 % av avgiftsunderlaget (11 % x 13 % = 1,43 %). I avvaktan på
premiepensionssystemets utformning föreslogs det att denna andel skulle
föras över till en i propositionen föreslagen särskild förvaltning hos
Riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet.
1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81). Andelen 11 % angavs i propositionen
ha beräknats utifrån de inkomstförhållanden som då förväntades gälla
under år 1995 och utifrån att personer födda år 1939 och senare skulle
tjäna in pensionsrätt för premiepension. Det anfördes att storleken på
avsättningarna borde omprövas inför år 1996 och därefter, bl.a. som en
följd av tjugondelsinfasningen.
Enligt förslag i denna remiss skall för åren 1995-1998 pensionsrätt för
premiepension kunna tillgodoräknas med 2 % av den pensionsgmndande
inkomsten. Fr.o.m. år 1999 skall pensionsrätt för premiepension kunna
tillgodoräknas med 2,5 % av den pensionsgmndande inkomsten och
andra pensionsgmndande belopp. Pensionsrätt för premiepension föreslås
inte tillgodoräknas för pensionsgmndande belopp åren 1995-1998 men
väl därefter.
Tjugondelsinfasningen innebär att personer i mellangenerationen tjänar
in pensionsrätt i det reformerade systemet i tjugondelar. Vaije årskull,
fr.o.m. födda år 1938 t.o.m. födda år 1953 (mellangenerationen), tjänar in
pensionsrätt för premiepension i ökande grad. Personer födda år 1938
tjänar in fyra tjugondelar av sin pension i det reformerade pensions-
systemet. De kommer därmed att för åren 1995-1998 tillgodoräknas en
565
årlig pensionsrätt för premiepension med 0,4 % (4/20 x 2 %) av den pen-
sionsgrundande inkomsten och fr.o.m. år 1999 med 0,5 % (4/20 x 2,5 %)
av den pensionsgrundande inkomsten och andra belopp. Personer födda
år 1939 tjänar in fem tjugondelar av sin pension i det reformerade pen-
sionssystemet och kommer för åren 1995-1998 tillgodoräknas en årlig
pensionsrätt för premiepension med 0,5 % (5/20 x 2 %) av den pensions-
grundande inkomsten och fr.o.m. år 1999 med 0,625 % (5/20 x 2,5 %) av
den pensionsgrundande inkomsten och andra belopp. Intjänandet ökar
således fr.o.m. år 1999 med 0,125 procentenheter (1/20 x 2,5 %= 0,125)
för varje årskull i mellangenerationen. Under åren 1995-1998 var ök-
ningen 0,1 procentenhet (1/20 x 2 %).
Den preliminära avsättningen till premiepensionssystemet, som andel
av den totala pensionsgrundande inkomsten och andra belopp, kan
beräknas genom att respektive årskulls procentuella avsättning till
premiepensionssystemet multipliceras med årskullens beräknade andel av
den beräknade totala pensionsgrundande inkomsten och andra belopp och
genom att dessa produkter därefter summeras över samtliga årskullar. För
vaije år, fram till år 2018, kommer en allt större andel av de
pensionsgrundande inkomsterna tjänas in av personer som till stor del
eller i sin helhet tjänar in pensionsrätt enligt reformerade regler. Det sista
år den sista årskullen i mellangenerationen kan tjäna in pensionsrätt i det
reformerade systemet med tjugondelar (19/20-delar) är år 2017, när
personer födda år 1953 fyller 64 år. För inkomster som intjänas efter det
år de fyller 64 år tillgodoräknas även personer i mellangenerationen
pensionsrätt i det reformerade systemet med 20 tjugondelar.
Arbetsgivaravgiften i form av tilläggspensionsavgift sänktes (prop.
1997/98:1 Finansplan m.m. avsnitt 8.3.2-3, bet. 1997/98:FiUl, rskr.
1997/98:35) den 1 januari 1998 från sin tidigare nivå om 13 % till
6,40 %, samtidigt som den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäk-
ringsavgift överfördes till ålderspensionssystemet och en kompenserande
överföring av arbetsgivaravgifter till sjukförsäkringen genomfördes.
Dessa förändringar föranledde en höjning av andelen av influtna
tilläggspensionsavgifter som skall föras till Riksgäldskontoret från 11 till
22,4 %. Detta innebär i princip att premiepensionssystemets tillfälliga
förvaltning alltjämt tillförs 1,43 % av avgiftsunderlaget. Inför åren 1996-
1998 har sålunda ingen omprövning av storleken på avsättningarna till
premiepensionssystemet gjorts. Detta har medfört att en lägre andel av
influtna tilläggspensionsavgifter har avsatts till premiepensionssystemet
än vad som svarar mot den pensionsrätt för premiepension som kan
beräknas ha tjänats in under dessa år. Ytterligare en orsak till att ett för
lågt belopp avsatts är att även personer som är födda år 1938 nu föreslås
tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension och att detta föreslås gälla
också för åren 1995-1998. De medel som avsatts enligt lagen
(1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgiften har varit
placerade på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Räntan har varit
marknadsmässig och lagts till kapitalet.
Regeringen föreslår att skillnaden mellan preliminärt överförda avgif-
ter åren 1995-1998 och det belopp som motsvarar fastställd pensionsrätt
för premiepension för dessa år skall beräknas av Riksförsäkringsverket.
Pensionsrättema intjänade ett år fastställs senast den 31 mars det andra
Prop. 1997/98:151
566
året efter intjänandeåret, dvs. senast 15 månader efter utgången av in-
tjänandeåret. Premiepensionsrättema avseende åren 1995-1997 kommer
dock att vara fastställda först i maj 1999. Korrigeringen för det belopp
som framräknas för perioden 1995-1997 bör därför göras senast i juni år
1999. Korrigeringen för år 1998 bör göras senast i april år 2000.
Framräknade skillnader för dessa perioder bör inte ränteberäknas.
Anledningen härför är att en högre avkastning än vad som skulle ha
tillgodoräknats i ett fullfunktionsstadium kommer att tillgodoräknas pre-
miepensionsrätt som tjänats in under nämnda perioder, vilket ger kom-
pensation för att nämnda skillnader inte ränteberäknas.
På liknande sätt som gjordes för år 1995 har en uppskattning nu gjorts
av hur underlaget för avsättningar till premiepensionssystemet kommer
att fördela sig mellan olika åldersgrupper under år 1999. Enligt dessa
beräkningar är den erforderliga avsättningen 32 % av influtna ålders-
pensionsavgifter för år 1999. Regeringen föreslår därför att avsättningen
till premiepensionssystemet skall höjas till 32 % av influtna ålders-
pensionsavgifter.
Regeringen bör på förslag av riksförsäkringsverket för varje år fast-
ställa den andel av ålderspensionsavgiftema som preliminärt skall föras
till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Vi föreslår därför
att Riksförsäkringsverket ges i uppdrag att beräkna den preliminära av-
sättningen till premiepensionssystemet för år 2000 och därpå följande år
och till regeringen lämna förslag om denna avsättning. Vi föreslår också
att Riksförsäkringsverket skall beräkna skillnaden mellan de preliminärt
överförda avgifterna och det belopp som skulle ha överförts för att mot-
svara pensionsrätten för premiepension som fastställts för respektive år.
Det fastställda beloppet beräknas i första hand utifrån den pensionsrätt
som fastställs drygt ett år efter den preliminära avsättningen.
Omtaxeringar m.m. som påverkar intjänad pensionsrätt i premie-
pensionssystemet och därmed det belopp som skall tillföras det systemet
skall också beräknas och beaktas löpande vid korrigeringen av det
preliminärt avsatta beloppet. Framräknade skillnader bör ränteberäknas
med den avkastning som anges i 8 kap. 1 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Den avkastning som anges i 8 kap. 1 § är den ränta som de
enskilda försäkrade och tillgodoräknad pensionsrätt kommer att
tillgodoräknas på medel i den tillfälliga förvaltningen. Det är naturligt att
skillnader mellan preliminärt överfört belopp till den tillfälliga
förvaltningen och slutligt fastställt belopp ränteberäknas med samma
avkastning som de försäkrade tillgodoräknas. Förfarandet innebär att
exakt det belopp, inklusive avkastning, som de försäkrade tillgodoräknas
för ett visst år i efterhand löpande tillförs den tillfälliga förvaltningen.
Tillskott till, respektive avdrag från det, till den tillfälliga förvaltningen
överförda beloppet som utgör ränta är att betrakta som en del av den
tillfälliga förvaltningens avkastning. Vad gäller den närmare regleringen
av avsättningen och avstämningen av medel till den tillfälliga
förvaltningen avser regeringen att återkomma med bestämmelser därom i
förordning.
Förslaget innebär som nämnts att såväl positiva som negativa avvikel-
ser mellan influtna ålderspensionsavgifter kommer att tillföras, respektive
belasta, ålderspensionssystemets fördelningssystem. Avvikelser kommer
Prop. 1997/98:151
567
därmed att påverka buffertfondens storlek som i sin tur ingår som en del i
beräkningen av fördelningssystemets ekonomiska styrka, se avsnitt 16. Med
beaktande av att avvikelser mellan influtna ålderspensionsavgifter och
fastställda ålderspensionsrätter kan påverka utvecklingen av pensions-
förmånerna bör Riksförsäkringsverket särskilt bevaka att dessa skillnader
inte får en allt för stor omfattning, se även avsnitt 17.4.
Regeringens förslag: Den andel av arbetsgivaravgifterna och egen-
avgiftema som enligt lagen (1981:691) om socialavgifter beräknas
utgöra ålderspensionsavgift på inkomstdelar över avgiftstaket om 8,06
förhöjda prisbasbelopp i ålderspensionsförsäkringen skall föras till
statsbudgeten. Regeringen skall för varje år fastställa den andel av
influtna ålderspensionsavgifter som preliminärt skall föras till staten.
Riksförsäkringsverket skall för vaije år till regeringen lämna förslag
om den andel av ålderspensionsavgiftema som preliminärt skall
överföras till staten. Riksförsäkringsverket skall också årligen beräkna
skillnaden mellan preliminärt överfört belopp och det belopp som
skulle ha överförts för att motsvara den del av influtna ålders-
pensionsavgifter som tagits ut på inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete som överstiger avgiftstaket om 8,06 förhöjda
prisbasbelopp. Avstämningen av den framräknade skillnaden skall
göras vid en kommande överföring.
Avstämning av den framräknade skillnaden jämte ränta mot-
svarande den basränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483) skall göras senast månaden efter det att beräkningen
gjorts.
För år 1999 skall den preliminära överföringen till statsbudgeten
vara 7 % av under året influtna ålderspensionsavgifter.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna skall ålderspensionerna finansieras med en ålderspensionsavgift
som tas ut på alla inkomster som ligger till grund för beräkningen av
pensionsrätt. Vidare skall ålderspensionsavgift tas ut endast på inkomster
som ligger till gmnd för tillgodoräknande av pensionsrätt. Underlaget för
ålderspensionsavgiften skall därmed i princip sammanfalla med summan
av pensionsgmndande inkomster och andra pensionsgmndande belopp.
Den 13 oktober 1994 (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr.
1994/95:81) beslutade riksdagen att vissa förändringar som föranleddes
av reformen skulle ske med verkan redan den 1 januari 1995. Det gällde
bl.a. pensionssystemets finansiering och avsättning av medel till det
framtida premiepensionssystemet. Beslutet innebar bl.a. att ålders-
pensionsavgifter (dåvarande tilläggspensionsavgifter) som betalats på
inkomstdelar över den högsta inkomst som ger ålderspensionsrätt skulle
föras till statsbudgeten. Ålderspensionsavgifter som tas ut på
inkomstdelar över avgiftstaket motsvaras inte av någon pensionsförmån.
Prop. 1997/98:151
568
De är därför i ekonomisk bemärkelse en skatt. Av uppbördstekniska och
administrativa skäl tas dock denna skatt ut som en arbetsgivaravgift
respektive egenavgift i form av ålderspensionsavgift som beräknas på
företagets respektive egenföretagarens lönesumma. Den del av de
influtna avgifterna som motsvarar avgifter på inkomstdelar över taket i
försäkringen förs fr.o.m. år 1995 till statsbudgeten. År 1994 beräknades
andelen avgifter på inkomstdelar över intjänandetaket för år 1995 vara 7 %.
Den andel av arbetsgivaravgifterna och egenavgiftema som motsvarar
avgifter som kommer att tas ut på inkomstdelar över avgiftstaket år 1999
har beräknats alltjämt uppgå till ca 7 %. Regeringen föreslår därför att
7 % av ålderspensionsavgiftema som inflyter år 1999 preliminärt skall
överföras till statsbudgeten. Vid beräkningen har antagits att pensions-
gmndande inkomster i form av sociala transfereringar m.m., för vilka det
skall betalas statliga ålderspensionsavgifter, skall avräknas mot intjä-
nandetaket närmast före förvärvsinkomster. I detta avseende skiljer sig
beräkning från den i prop. 1994/95:41. Genom att avräkna sociala
transfereringar före förvärvsinkomster kan de statliga ålderspensions-
avgiftema totala belopp hållas nere något. Skulle den i prop. 1994/95 i
beräkningen använda avräkningsordningen bibehållas skulle staten i de
fall där förvärvsinkomsterna och de sociala transfereringarna öyerstiger
avgiftstaket erlägga statliga ålderpensionsavgifter som sedan skulle
återföras till statsbudgeten.
Regeringen bör på förslag av riksförsäkringsverket för varje år fast-
ställa den andel av ålderspensionsavgiftema som preliminärt skall föras
till staten. Vi föreslår därför att Riksförsäkringsverket skall ges i uppdrag
att årligen beräkna och för regeringen föreslå preliminär överföring av
influtna ålderspensionsavgifter fr.o.m. år 2000.
Riksförsäkringsverket bör vidare årligen beräkna skillnaden mellan
preliminärt överfört belopp och det belopp som skulle ha överförts för att
motsvarar ålderspensionsavgiftens andel av fastställda i sig pensions-
gmndande inkomster överstigande avgiftstaket i ålderspensionsförsäk-
ringen. Denna beräkning bör göras för vaije år fr.o.m överfört belopp år
1999 och de för detta år taxerade inkomsterna och fastställda pensions-
rättema. Inkomstuppgifter, inklusive uppgifter om fastställd pensionsrätt
avseende år 1999 kommer att föreligga senast den sista mars år 2001.
Riksförsäkringsverket bör även ombesörja avstämningen av den fram-
räknade skillnaden mellan preliminärt överfört belopp och det belopp
som slutligt framräknas.
Mot bakgmnd av det reformerade ålderspensionssystemets autonoma
karaktär och den förhållandevis långa period det tar från det att en av-
vikelse uppstår till det att den korrigeras föreslår vi att avvikelserna skall
ränteberäknas. Regeringen föreslår att den s.k. basräntan enligt 19 kap.
3 § skattebetalningslagen skall användas vid ränteberäkning. Vad gäller
den närmare regleringen av avsättningen och avstämningen av medel till
staten avser regeringen att återkomma med bestämmelser därom i förordning.
I prop. 1994:95/41 angavs att eventuell skillnad mellan schablon-
mässigt överfört belopp och slutligt fastställt belopp skall beaktas vid
kommande års fördelning av avgiftsmedel mellan statsbudget och pen-
sionssystem. Regeringen lämnar emellertid inte något förslag till juste-
ring för eventuella skillnader mellan schablonmässigt överfört belopp och
Prop. 1997/98:151
569
slutligt fastställt belopp avseende perioden 1995-1998. Motivet härför är
att de avvikelser mellan överfört belopp och det belopp som skulle
framkomma vid en beräkning av fastställt belopp indirekt blir korrigerade
genom den finansiella infasningen som redogörs för i avsnitt 33. Om ett
för stort belopp förts till statsbudgeten, har AP-fonden blivit mindre än
vad den skulle ha varit med en exakt överföring. Detta skulle i sin tur
medföra att ett lägre belopp kan tillföras statsbudgeten i den finansiella
infasningen. I den omvända situationen, det fall då överföringen till
statsbudgeten varit för liten, har det medfört att AP-fonden blivit större
än vad den skulle ha varit med en exakt omföring. Det skulle medföra att
ett högre belopp kan tillföras statsbudgeten i den finansiella infasningen.
I samband med den finansiella infasningen av reformen bör eventuella
skillnader mellan schablonmässigt överfört belopp och slutligt fastställt
belopp för tid fr.o.m. år 1995 t.o.m. år 1998 beaktas.
I föregående avsnitt har redogjorts för principerna för det reformerade
ålderspensionsystemets finansiering. En väsentligt del i dessa finansie-
ringsprinciper är att det för vaije ersättning för vilken det tillgodoräknas
ålderspensionsförmån skall betalas motsvarande ålderspensionsavgift. I
avsnitt 30.2 har regler i enlighet med dessa principer föreslagits avseende
pensionsgrundande sociala förmåner. I detta avsnitt lämnas förslag till
preciserade regler för den statliga ålderspensionsavgiften.
Regeringens förslag: Statlig ålderspensionsavgift skall betalas för
pensionsgrundande socialförsäkringsersättning m.m. och pensions-
grundande belopp till försäkrade som uppfyller förutsättningarna för
tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pen-
sionspoäng. Vid beräkningen av den statliga ålderspensionsavgiften
skall bortses från i sig pensionsgrundande inkomster som överstiger
8,06 förhöjda prisbasbelop i följande ordning:
1. socialförsäkringsersättningar m.m. som utgör inkomst av annat
förvärvsarbete,
2. andra ersättningar än vad som anges i 1 som utgör inkomst av annat
förvärvsarbete,
3. socialförsäkringsersättning m.m. som utgör inkomst av anställning,
4. andra ersättningar än vad som anges i 3 som utgör inkomst av an-
ställning.
För sådana socialförsäkringsersättningar m.m. för vilka det tas ut
allmän pensionsavgift av den enskilde skall den statliga ålderspen-
sionsavgiften utgöra 6,40 % av ersättningen. För andra pensionsgrun-
dande sociala förmåner skall den statliga ålderspensionsavgiften vara
18,5 % av det pensionsgrundande beloppet.
Prop. 1997/98:151
570
Promemorians förslag: stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. I Ds 1995:55 föreslogs bl.a. att statliga ålderspensionsavgifter
även skulle betalas för s.k. bakomliggande inkomst vid sjukdom och ar-
betslöshet och för vissa ersättningar från s.k. trygghetsförsäkring för ar-
betsskada (TFA). Vidare föreslogs att AP-fonden skulle svara för betal-
ningen av statliga ålderspensionsavgifter svarande mot den ålderspen-
sionsrätt som tillgodoräknas för förtidspension.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det bör klargöras vad
som i fortsättningen skall gälla beträffande ersättning för förlorad arbets-
förtjänst och så kallad försäkringslön. Kammarrätten i Stockholm noterar
att promemorians förslag att staten skall betala ålderspensionsavgift för
vissa TFA-ersättningar är en avvikelse från principen att respektive för-
månssystem skall belastas med kostnaden för ålderspensionsavgiften.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) begränsar sitt remissvar till att
avse pensionsrätt för studier. CSN erinrar om att nämnden i sitt yttrande
över Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad
ålderspension, m.m. uttalat att det bör övervägas om det pensionsgrun-
dande beloppet för studier för vilka det enligt nuvarande regler inte utges
pensionsgrundande ersättning bör beräknas på faktiskt utbetalat studie-
bidrag eller på fiktivt belopp liknande vad som föreslås gälla vid
plikttjänstgöring. Om det sistnämnda alternativet, som CSN föredrar,
slutgiltigt väljs bör det enligt nämnden medföra att ålderspensionsavgif-
ten i sin helhet skall betalas av staten.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med de av riksdagen an-
tagna riktlinjerna skall det i princip för varje ersättning eller belopp för
vilken det tillgodoräknas pensionsrätt betalas avgifter till ålderspensions-
systemet som motsvarar den pensionsrätt som tillgodoräknas för ersätt-
ningen eller beloppet. De ersättningar som i det nuvarande och i det re-
formerade pensionssystemet skall utgöra pensionsgrundande inkomst och
som det enligt nuvarande regler betalas allmän pensionsavgift men inte
arbetsgivaravgift eller egenavgift för anges i 2 kap. 5 § och 6 § första
stycket 4 i den av regeringen föreslagna lagen om inkomstgrundad ål-
derspension (LIP). Dock betalas enligt nuvarande regler tilläggspen-
sionsavgift för s.k. konstnärsbidrag som ingår bland de här definierade
ersättningarna, se nedan.
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 1999 och - såvitt gäller här ak-
tuella regler - bli tillämplig även för fastställande av pensionsgrundande
inkomst inom det nuvarande ATP-systemet. De i denna proposition fram-
lagda förslagen har den föreslagna lagen som utgångspunkt. De där
angivna ersättningarna motsvarar i stort sett den uppräkning av pensions-
grundande inkomster och ersättningar som nu anges i 11 kap. 2 § första
stycket och 3 § första stycket punkt d) lagen (1962:381) om allmän för-
säkring (AFL). De ersättningar som anges i 2 kap. 5 § LIP är i huvudsak
ersättningar och bidrag som utbetalas av allmän försäkringskassa eller
arbetslöshetskassa. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § första stycket 4 LIP
avser bl.a. sjukpenning som grundar sig på inkomst av annat förvärvsar-
bete. Också sådan ersättning betalas ut av allmän försäkringskassa.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsrätt till-
godoräknas inte bara för pensionsgrundande inkomst utan också för
Prop. 1997/98:151
571
andra förhållanden på basis av s.k. pensionsgrundande belopp. De senare Prop. 1997/98:151
beloppen skall under vissa förutsättningar tillgodoräknas försäkrade som
uppbär förtidspension, föräldrar till små bam och försäkrade som ge-
nomgått längre grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt. Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna skall pensionsrätt
tillgodoräknas också för s.k. bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och
sjukdom.
I Ds 1997:67 Inkomstgrundad ålderspension - finansiella frågor före-
slogs att pensionsrätt för sådan fiktiv inkomst inte skall tillgodoräknas.
Förslaget motiverades av att det medförde besparingar och möjliggjorde
förenklingar av systemet. Regeringens förslag i denna proposition över-
ensstämmer i denna del med förslaget i Ds 1997:67. Regeringen lämnar
därför inte heller något förslag till statlig ålderspensionsavgift för pen-
sionsgmndande belopp för s.k. bakomliggande inkomst vid sjukdom och
arbetslöshet. I avsnitt 9-12 redovisas utförligt de regler som föreslås
gälla för de olika pensionsgmndande beloppen.
Enligt riktlinjerna för pensionsreformen och i överensstämmelse med
vad som gäller inom det nuvarande ATP-systemet skall det för pensions-
gmndande inkomster tillgodoräknas pensionsrätt endast till den del
inkomsten under ett kalenderår inte överstiger en viss nivå. I denna pro-
position föreslås att denna nivå såväl inom det reformerade pensionssys-
temet som inom nuvarande ATP-system skall vara sju och ett halvt s.k.
förhöjda prisbasbelopp t.o.m. år 2001. Efter år 2001 skall intjänandetaket
räknas om med ett s.k. inkomstindex och motsvara sju och ett halvt in-
komstbasbelopp, se avsnitt 13.1. Detta innebär att taket kommer att följa
den allmänna inkomstutvecklingen.
Regeringen föreslår att statlig ålderspensionsavgift skall betalas för so-
ciala ersättningar m.m. endast till den del ersättningen ger pensionsrätt.
Enligt nuvarande regler skall i det fall den pensionsgmndande inkomsten
överstiger intjänandetaket om 7,5 förhöjda prisbasbelopp i första hand
bortses från inkomster av annat förvärvsarbete. Först när sådana in-
komster helt avräknats, bortses från inkomst av anställning till den del de
överstiger intjänandetaket. Dessa regler föreslås i denna proposition
överföras till det reformerade systemet (2 kap. 1 § andra stycket LIP).
Motivet för denna avräkningsordning är främst att det på inkomst av an-
ställning alltid tillgodoräknas pensionsrätt, oavsett om arbetsgivaren full-
gör sin avgiftskyldighet eller inte. Pensionsrätt beräknad på inkomst av
annat förvärvsarbete kan däremot påverkas av huruvida egenföretagaren
fullgör sin avgiftsskyldighet.
I avsnitt 13.1 föreslås att pensionsgmndande belopp inte skall fast-
ställas till den del de tillsammans med pensionsgmndande inkomster
ligger över intjänandetaket. Där föreslås att om inkomsterna och be-
loppen ligger över intjänandetaket skall det bortses från pensionsgmn-
dande belopp i följande ordning: pensionsgmndande belopp för bamår,
pensionsgmndande belopp för plikttjänst respektive pensionsgmndande
belopp i samband med förtidspension. Därmed kommer det aldrig att
finnas några fastställda pensionsgmndande belopp som tillsammans med
den pensionsgmndande inkomsten ligger över intjänandetaket. Någon
särskild avräkningsordning för dessa belopp för beräkning av statliga
ålderspensionsavgifter behövs därmed inte.
572
Det är önskvärt att inte öka statsbudgetens omslutning mer än vad som
är oundvikligt i och med införandet av den statliga ålderspensionsavgif-
ten. Statlig ålderspensionsavgift bör därför betalas endast till den del er-
sättningarna ger upphov till pensionsrätt hos mottagaren. Därmed bör inte
avgifter betalas för ersättningar till den del de, givet en viss avräk-
ningsordning, överstiger avgiftstaket. Att takbegränsningen för pensions-
grundande inkomster föreslås uttryckas i form av ett avgiftstak beror på
att den allmänna pensionsavgiften föreslås dras av i beräkningen av den
pensionsgrundande inkomsten. Något avdrag för allmän pensionsavgift
föreslås inte göras vid beräkningen av pensionsgrundande belopp varför
begränsningen för sådana belopp uttrycks i termer av intjänandetaket.
Förslaget att den allmänna pensionsavgiften skall dras av vid fastställan-
det av den pensiongrundande inkomsten innebär att intjänandetaket i för-
säkringen kommer att vara lägre än avgiftstaket för den allmänna pen-
sionsavgiften. Detta avgiftstak kommer år 1999 att vara 8,06 förhöjda
prisbasbelopp, vilket efter avdrag med en allmän pensionsavgift om
6,95 % motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
För att upprätthålla systematiken i ålderspensionsförsäkringen bör den
ordning som nu föreslås för fastställande åv pensionsrätt i lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension vara en utgångspunkt för
bestämmelserna för avräkning av ‘inkomster ovan intjänandetaket som
skall göras vid beräkningen av de statliga ålderspensionsavgiftema. Av
bl.a. detta skäl föreslår regeringen"att det vid beräkningen av statlig ål-
derspensionsavgift skall bortses från i sig pensionsgmndande inkomster
som överstiger avgiftstaket i ålderspensionssystemet i följande ordning:
1. socialförsäkringsersättning m.m. som utgör inkomst av annat för-
värvsarbete,
2. andra ersättningar än vad som anges i 1 som utgör inkomst av annat
förvärvsarbete,
3. socialförsäkringsersättning m.m. som utgör inkomst av anställning,
4. andra ersättningar än vad som anges i 3 som utgör inkomst av an-
ställning.
Regeringens förslag innebär att en större andel av underlaget för be-
räkning av den ålderspensionsavgift arbetsgivare och egenföretagare be-
talar kan anses ligga under intjänandetaket än om förvärvsinkomster av-
räknats före socialförsäkringsersättningar m.m. Därmed blir också den
andel av de totala ålderspensionsavgiftema som kan betraktas som skatt
och som skall föras till statsbudgeten mindre.
Vårt förslag innebär att den statliga ålderspensionsavgiften, när
avgifterna till systemet sammantaget är 18,5 %, totalt sett beloppsmässigt
skall motsvara den pensionsrätt som sammantaget tillgodoräknas på
förmåner där staten är avgiftsskyldig. Respektive pensionsgmndande
ersättningsslag eller motsvarande som belastas med statlig ålders-
pensionsavgift skall däremot inte påföras en statlig ålderspensionsavgift
som exakt motsvarar den pensionsrätt som tillgodoräknats för dessa
ersättningar. I det fall t.ex. sjukförsäkringsersättning i högre grad än t.ex.
arbetslöshetsersättning utbetalas till personer med en pensionsgmndande
inkomst som överstiger avgiftstaket i försäkringen kommer sjukförsäk-
ringssystemet att påföras en något högre kostnad för statlig ålders-
pensionsavgift än vad systemet givit upphov till. För att belasta varje
Prop. 1997/98:151
573
ersättningsslag med exakt rätt statlig ålderspensionsavgift skulle Prop. 1997/98:151
Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket vara tvungna att identifiera
och registrera varje slags pensionsgrundande socialförsäkringsersättning
m.m. som det tillgodoräknats pensionsrätt för. Vidare skulle det krävas en
betydligt mer detaljerad avräkningsordning än den som här föreslås. Det
föreliggande föreslaget innebär att den statliga ålderspensionsavgiften
sammantaget kommer att erläggas med ett belopp som i princip exakt
motsvarar den totala pensionsrätt som tillgodoräknas de försäkrade på
sådana ersättningar och belopp för vilket staten är betalningsansvarig.
Detta får anses utgöra en tillräcklig precision. Det samlade avgiftsuttaget
för år 1999 kommer endast att uppgå till 14,35 % av den
pensionsgrundande inkomsten. Därmed kommer inte den statliga
ålderspensionsavgiften att motsvara den pensionsrätt som tillgodoräknas
detta år på ersättningar där staten är avgiftsskyldig. Fr.o.m. år 2000 skall
dock avgiftsuttaget totalt sett motsvara tillgodoräknad pensionsrätt, dvs.
18,5 % av pensionsgrundande inkomst.
Ålderspensionsavgift avseende pensionsrätt som tillgodoräknas för studier
Pensionsrätt för studier som finansieras med studiemedel skall, enligt de
av riksdagen antagna riktlinjerna, kunna tillgodoräknas inom ramen för
det reformerade ålderspensionssystemet. I denna proposition lämnas inte
något förslag till hur pensionsrätt för sådana studier skall tillgodoräknas.
Regeringen lägger därför inte fram något förslag till statlig ålderspen-
sionsavgift med anledning av pensionsrätt som skall tillgodoräknas för
studier. Regeringen avser att återkomma i denna fråga.
Förtidspension och statliga ålderspensionsavgifter
I princippropositionen gjorde regeringen den bedömningen att reglerna
för förtidspensioneringen måste förändras som en följd av den föreslagna
ålderspensionsreformen. Något förslag rörande förtidspensioneringen
lades emellertid inte fram med hänvisning till att frågan om utformningen
av det framtida förtidspensionssystemet skulle bli föremål för ytterligare
beredning. Därför lämnades inte heller förslag till hur ålderspensions-
rätten skall utformas för personer som framöver kommer att beviljas för-
tidspension enligt reformerade regler. Riktlinjer för utformningen av den
framtida förtidspensioneringen behandlas i regeringens proposition
1997/98:111 Reformerad förtidspension. Propositionen behandlas för
närvarande i riksdagen.
I förevarande proposition lämnas förslag till regler som föreslås gälla
för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer från år
1999 och dessförinnan. Ett reformerat förtidspensionssystem inklusive
regler för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt kan träda i kraft tidigast
år 2001. I detta avsnitt beskrivs hur den statliga ålderspensionsavgiften
skall beräknas för ålderspensionsrätt som tillgodoräknas för förtidspen-
sion för år 1999 och tills dess att ett reformerat förtidpensionssystem trätt
i kraft.
574
Enligt de i avsnitt 9 föreslagna reglerna kommer pensionsgrundande
belopp som tillgodoräknas en försäkrad för förtidspension beräknad på
antagandepoäng enligt 13 kap. 2 § AFL - i avvaktan på reformering av
förtidspensioneringen - inom det reformerade pensionssystemet beräknas
på grundval av en s.k. antagandeinkomst. Antagandeinkomsten skall be-
räknas med hjälp av de antagandepoäng som beräknats enligt 13 kap. 2 §
andra stycket AFL. Utgångspunkten för dessa regler är att storleken av
hel förtidspension i princip skall motsvara den ålderspension som den
försäkrade skulle ha varit berättigad till vid 65 års ålder om han eller hon
fortsatt att arbeta i oförminskad omfattning fram till pensioneringen.
Antagandeinkomsten, som läggs till grund för beräkningen av pensions-
rätten i det reformerade ålderspensionssystemet, beräknas genom att an-
tagandepoängen enligt 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för en poäng för att
kompensera för det basbeloppsavdrag som har gjorts vid beräkningen av
den pensionsgrundande inkomsten, multipliceras med basbeloppet för det
året. Fr.o.m. år 1995 skall det förhöjda basbeloppet användas vid denna
beräkning.
Regeringen föreslår i denna proposition att staten skall svara för den
statliga ålderspensionsavgift som skall betalas för pensionsrätt till-
godoräknad för antagandeinkomst. Bestämmelserna för hur avgiften skall
beräknas beskrivs nedan.
Vissa ersättningar från trygghetsförsäkring vid arbetsskada
I Ds 1995:55 föreslogs att statliga ålderspensionsavgifter skulle betalas
på vissa ersättningar från trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). De
ersättningar som avsågs är sådan TFA-ersättning som undantagits från
socialavgifter och särskild löneskatt. De ersättningar som omfattas av
dessa bestämmelser är:
a) ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsför-
säkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
b) ersättning för arbetskada som inträffat före utgången av år 1992 om
skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993
och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som
anges i a).
Dessa ersättningar är pensionsgrundande och mottagaren av ersättning
betalar allmän pensionsavgift på ersättningen. Därmed borde det, i enlig-
het med principerna för det reformerade ålderspensionssystemet, betalas
avgift för hela den pensionsgrundande ersättningen. De ersättningar det
rör sig om är dock i sammanhanget av begränsad omfattning. År 1998
bedöms de uppgå till ca. 100 miljoner kronor. Dessutom minskar be-
loppet år från år allt efter att de som uppbär ersättning blir färre. I och
med att beloppet är relativt litet skulle den statliga ålderspensionsavgiften
uppgå till mindre än 10 miljoner kronor. För att förenkla administra-
tionen av den statliga ålderspensionsavgiften föreslår regeringen att det
inte skall utgå statlig ålderspensionsavgift på de här aktuella TFA-
ersättningama. Förslaget medför en i sammanhanget obetydlig negativ
avvikelse mellan erlagda avgifter och tillgodoräknad pensionsrätt. Som
Prop. 1997/98:151
575
beskrivits ovan kommer avvikelsen att minska år från år för att i sinom Prop. 1997/98:151
tid helt upphöra.
Konstnärsbidrag
Regeringens förslag innebär att statlig ålderspensionsavgift skall betalas
även för s.k. konstnärsbidrag. Enligt nuvarande regler betalas tilläggs-
pensionsavgift för konstnärsbidragen. I detta avseende skiljer sig konst-
närsbidragen från övriga pensionsgrundnade ersättningar som det i denna
remiss föreslås att det fr.o.m. år 1999 skall betalas statlig ålderspen-
sionsavgift för. I och med att konstnärsbidragen är en statlig pensions-
grundande ersättning föreslås i denna remiss att det i stället för tilläggs-
pensionsavgift skall betalas statlig ålderspensionsavgift för dessa ersätt-
ningar.
Latenta pensionsrätter
Pensionsgrundande belopp kan i vissa fall tillgodoräknas utan att det
medför att pensionsrätten som fastställs på beloppen slutligt ligger till
grund för beräkning av pension, s.k. latenta pensionsrätter. Det gäller de
fall då pensionsgrundande belopp tillgodoräknas utan att förvärvsvillko-
ret i försäkringen uppfylls. Därmed kan statliga ålderspensionsavgifter i
vissa situationer betalas utan att de kommer att motsvaras av egentlig
pensionsrätt. Dessa situationer, som endast får betydelse för den reforme-
rade ålderspensioneringens fördelningssystem, kommer att vara för-
hållandevis ovanliga och av mycket begränsad ekonomisk betydelse.
Något förslag lämnas därför inte om att sådana avgifter skall återbetalas
från AP-fonden.
Nivån på den statlig ålderspensionsavgiften
På sådana socialförsäkringsersättningar som t.ex. sjukpenning och för-
äldrapenning samt på dagpenning från arbetslöshetskassa m.m. som redan
i ATP-systemet är pensionsgrundande tas det som tidigare nämnts ut en
allmän pensionsavgift. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa
ersättningar skall i princip motsvara den ålderspensionsavgift som
arbetsgivare och den som har inkomst av annat förvärvsarbete skall
betala. I och med att det inte föreslås någon förändring av det nuvarande
avgiftsuttaget till det inkomstrelaterade ålderspensionsystemet för år
1999 innebär detta att den statliga ålderspensionsavgiften för år 1999 på
nämnda ersättningar föreslås utgå med 6,40 %, se även avsnitt 32.
För belopp som är pensionsgrundande men som inte motsvaras av
någon faktisk inkomst, t.ex. den pensionsrätt som kan tillgodoräknas för
bamår, skall inte någon allmän pensionsavgift betalas eftersom den en-
skilde inte kommer att uppbära någon faktisk ersättning i samband med
intjänandet av pensionsrätt. För att pensionsrätt som tillgodoräknas för
sådana pensionsgmndande belopp redan fr.o.m. år 1999 skall vara fullt
finansierad föreslår regeringen att den statliga ålderspensionsavgiften
bestäms till 18,5 % av det pensionsgmndande beloppet.
576
Om livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Prop. 1997/98:151
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
har samordnats med förtidspension eller efterlevandelivränta föreslås att
avgiften utgör 18,5 % av den del av livräntan som på grund av samord-
ningen inte har betalats ut. För denna del har ingen allmän pensionsavgift
betalats. Eftersom det är bruttolivräntan som ligger till grund för beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst och som ger pensionsrätt är det följ-
aktligen på denna som den statliga ålderspensionsavgiften skall betalas.
Detta innebär att det skall betalas statlig ålderspensionsavgift med 6,40 %
för den del av livräntan som ligger till grund för beräkning av pen-
sionsrätt och som mottagaren betalar allmän pensionsavgift för, och
18,5 % i avgift för den del som samordnats med förtidspensionen och
som mottagaren inte betalar allmän pensionsavgift för. Ett förslag av-
seende finansieringen av den statliga ålderspensionsavgiften kommer att
presenteras i avsnitt 31.4.
Regeringens förslag: Ålderspensionsavgiften skall för varje år betalas
preliminärt med ett belopp som så nära som möjligt beräknas
motsvara den slutligt framräknade avgiften. Den preliminära avgiften
skall betalas med lika stora belopp varje månad. Regeringen skall in-
för varje år bestämma den preliminära statliga ålderspensionsavgiften
och hur beloppen skall fördelas på olika anslag. Den andel som be-
räknas motsvara pensionsrätt för premiepension bestäms årligen av
regeringen och förs löpande till Riksgäldskontoret. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden.
Avstämning av ålderspensionsavgiftema skall göras året efter fast-
ställelseåret. Den skillnad som framkommer mellan den preliminärt
beräknade avgiften och den avgift som beräknas utifrån fastställda
pensionsrätter för ett år skall beaktas i samband med bestämmandet av
den preliminära avgiften som skall betalas året efter fastställelseåret.
Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret skall rän-
teberäknas med den avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Det belopp som
skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden skall ränteberäknas
med den ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483).
Promemorians förslag: stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. I Ds 1995:55 föreslogs att skillnad mellan preliminär avgift och
fastställd avgift skulle ränteberäknas med statslåneräntan.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) anser att förslaget
om beräkning och uppbörd av statliga ålderspensionsavgifter bör omar-
betas för att uppnå en enklare administrativ hantering. RFV:s förslag är
att verket gör avgiftsberäkningen först när pensionsrättema fastställts
utan någon föregående preliminär beräkning. Därefter påförs respektive
577
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
försäkringsgren kostnaden för avgiften jämte ränta och medlen förs över
till Riksgäldskontoret respektive Allmänna pensionsfonden. Om den för-
skjutning av avgiftsdebiteringen som verket föreslår inte kan accepteras,
vill RFV förorda att avgiftsdebiteringen, på samma sätt som gäller för
arbetsgivaravgifter, direkt grundas på de utbetalningar som görs under
intjänandeåret.
Riksskatteverket (RSV) anför att för att avstämning av ålderspen-
sionsavgiftema året efter fastställelseåret skall bli möjlig kommer det
förmodligen krävas att RSV vid avisering av pensionsgrundande in-
komster till RFV särredovisar inkomsterna i enlighet med den i prome-
morian redovisade inkomststapelns indelning. Detta kommer att innebära
att den nuvarande aviseringsrutinen till RFV blir mer omfattande. Detta
går, enligt RSV, att lösa om kontrolluppgiften delas upp med olika er-
sättningskoder för respektive ersättning eller om deklarationsblanketten
får motsvarande indelning. Försäkringskasseförbundet (FKF), Försäk-
ringskassan i Malmöhus Län och Arbetslöshetskassornas samorganisa-
tion saknar en analys av de administrativa konsekvenserna av lagför-
slaget. FKF och Göteborgs allmänna försäkringskassa förutsätter att
uppbörd av ålderspensionsavgifter kommer att lösas med en central och
enkel datarutin. Arbetslöshetskassornas samorganisation anser att försla-
get innebär en onödig rundgång av avgiftsmedlen mellan staten, a-kas-
soma och så åter till staten. Organisationen förordar den ordning som
gäller idag. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ställer sig kritisk
mot den omfattande och kostsamma administrativa hanteringen av det
system som föreslås, särskilt vad gäller fastställande av avgifter i för-
hållande till intjänandetaket. TCO anser att de administrativa merkostna-
derna som kan komma att uppstå i andra förmånssystem till följd av för-
slaget bör redovisas innan beslut fattas i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Det i Ds 1995:55 föreslagna systemet
innebar följande. Respektive utbetalare av pensionsgrundnade ersättning
för vilka statlig ålderspensionsavgift skall betalas skulle årligen göra en
bedömning av påföljande års ersättningar och av de andra förhållanden
som behövs för att beräkna avgiftsunderlaget. De myndigheter som skulle
vara ansvariga för att inbetala statlig ålderspensionsavgift beräknad på
pensionsgrundande belopp skulle vara skyldiga att göra motsvarande
bedömning. Dessa bedömningar skulle tillställas Riksförsäkringsverket
som på grundval av uppgifterna skulle räkna fram de preliminära
ålderspensionsavgiftema. De preliminära avgifterna skulle månatligen
debiteras den som skulle svara för avgiftsinbetalningen. Efter att samtliga
pensionsrätter fastställts för ett visst år (intjänandeåret) föreslogs att det
preliminära belopp som framräknats av Riksförsäkringsverket och som
inbetalats av berörd myndighet under intjänandeåret skulle stämmas av
mot det avgiftsbelopp som belöper på de fastställda pensionsrättema.
Eventuella avvikelser som då framkommer skulle till- eller frånräknas
den preliminära debiteringen av statlig ålderspensionsavgift det andra
året efter det år pensionsrätten intjänades. Detta skulle innebära att
korrigeringen av eventuella avvikelser skulle ske tredje året efter det år
de statliga ålderspensionsavgiftema betalades. Avvikelser föreslogs
ränteberäknas med statslåneräntan.
Prop. 1997/98:151
578
Regeringen anser att det är angeläget att försöka begränsa den admi-
nistrativa belastning som den statliga ålderspensionsavgiften innebär.
Samtidigt är det önskvärt att ansvaret för den statliga ålderspensionsav-
giftens administration så långt som möjligt åläggs de myndigheter som
direkt eller indirekt ansvarar för den ersättning som ligger till grund för
avgiften. Bl.a. mot bakgrund av den kritik som remissinstanserna fram-
fört mot förslaget i Ds 1995:55 anser regeringen att ansvaret för admi-
nistrationen och betalningen av statlig ålderspensionsavgift bör läggas på
central nivå.
Ett skäl för ett system med preliminär debitering av den statliga ål-
derspensionsavgiften är att det exakta underlaget för statlig ålderspen-
sionsavgift endast går att beräkna efter det att samtliga individers pen-
sionsrätt fastställts. Detta beror bl.a. på den i föregående avsnitt före-
slagna avräkningsordningen vid beräkningen av den statliga ålderspen-
sionsavgiften. En annan orsak är att det för de pensionsgrundande be-
loppen inte finns någon utbetald ersättning som den statliga ålderspen-
sionsavgiften kan tas ut på. Detta förhållande är också ett skäl till varför
regeringen föreslår att den preliminära statliga ålderspensionsavgiften
skall avse ett belopp i kronor och inte en procentsats av ett visst underlag.
Om avgifterna skulle betalas först efter det att pensionsrättema fastställts
skulle den statliga ålderspensionsavgiften betalas med lång tidsförskjut-
ning. Det skulle innebära att de statliga ålderspensionsavgiftema, som för
år 1999 bedöms uppgå till omkring 20 miljarder kronor, skulle belasta
statsbudgeten fel år samt att ålderspensionssystemet löpande skulle ”låna
ut” medel till staten. Dessa nackdelar är enligt regeringens bedömning
större än nackdelarna med den administrativa belastning som en ordning
med preliminär debitering av avgifterna ger upphov till. Enligt
regeringens bedömning finns det inte heller anledning att direkt koppla
betalningen av den statliga ålderspensionsavgiften till utbetalningen av
den pensionsgmndande ersättningen. Ett skäl härför är att ersättningarna
inte alltid kommer att ge pensionsrätt. Så som tidigare angivits är inte
heller en sådan ordning möjlig vad gäller de pensionsgmndande beloppen
varför det inte skulle kunna bli ett generellt system. Vidare skulle sådana
regler enligt regeringens bedömning vara mer administrativt betungande
än de som här föreslås. Regeringen föreslår därför, i likhet med förslaget
i Ds 1995:55, att betalning av statlig ålderspensionsavgift skall ske
löpande. Löpande inbetalningar fömtsätter preliminärt bestämda avgifter
eller avgiftsbelopp samt avstämning av de preliminära avgifterna mot
dem som svarar mot den fastställda pensionsrätten. Efter att samtliga
pensionsrätter fastställts för ett visst år (intjänandeåret) bör därför, i
enlighet med förslaget i Ds 1995:55, det preliminära belopp som
inbetalats under intjänandeåret stämmas av mot det avgiftsbelopp som
belöper på de av de allmänna försäkringskassorna fastställda pensions-
rättema. De eventuella avvikelser som då framkommer bör läggas till
eller dras ifrån den preliminära debiteringen av statliga ålderspensions-
avgifter som skall betalas det andra året efter det år då pensionsrätten
fastställdes. Förändringar av fastställd pensionsrätt kan inträffa efter
fastställelseåret, bl.a. på grund av ändrade taxeringar. Dock föreslår inte
regeringen att förändringar av fastställd pensionsrätt skall medföra någon
justering av den slutligt framräknade statliga ålderspensionsavgiften.
Prop. 1997/98:151
579
Skälet härför är bl.a. att sådana förändringar endast i begränsad om- Prop. 1997/98:151
fattning kommer att innebära att skillnader mellan slutligt tillgodoräknad
pensionsrätt och erlagd avgift uppkommer när det gäller de nu aktuella
ersättningarna. Skillnader uppkommer endast i de fall sådan ersättning
som det skall betalas statlig ålderspensionsavgift för berörs av
förändringen av den fastställda pensionsrätten. Sådana situationer kan
bedömas vara förhållandevis ovanliga och av ringa ekonomisk betydelse.
Avvikelser avseende belopp som skall regleras mot Riksgäldskontoret
bör ränteberäknas med den avkastning som anges i 8 kap. 1 § första
stycket i den av regeringen föreslagna lagen om inkomstgrundande ål-
derspension. Den där angivna avkastningen är den avkastning som an-
vänds för att ränteberäkna uppkomna avvikelser mellan det belopp som
tillgodoförts en kapitalförvaltare för en försäkrads räkning och det belopp
som slutligen skall tillgodoräknas den försäkrade. Avvikelser avseende
belopp som skall regleras mot Allmänna pensionsfonden bör ränteberäk-
nas med den basränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen. Det
är den ränta som i avsnitt 30.5 föreslås användas för ränteberäkning av
skillnader mellan preliminärt överfört belopp till staten avseende influtna
ålderspensionsavgifter som betalats på inkomster över intjänandetaket
och det fastställda belopp som staten skall tillföras.
Vid avstämningen av de preliminära avgifterna mot den avgift som
svarar mot fastställd pensionsrätt bör respektive ersättningsslag som be-
lastas med statlig ålderspensionsavgift till- eller frånräknas den fram-
komna avvikelsen i samma proportion som rådde mellan de preliminära
avgifter avstämningen avser. Någon hänsyn tas därigenom inte till i vad
mån olika i sig pensionsgrundande ersättningar skiljer sig åt vad beträffar
den andel av ersättningarna som överstiger intjänandetaket. Motivet för
denna ordning är främst att den föreslagna metoden är enkel att administ-
rera.
På samma sätt som gäller för den nuvarande tilläggspensionsavgiften
och den föreslagna ålderspensionsavgiften skall en viss andel av de stat-
liga ålderspensionsavgiftema föras till Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Den andel som skall föras till Riksgäldskontoret bör be-
stämmas av regeringen i samband med att de preliminära avgifterna be-
stäms. Regeringen kommer i förordning närmare ange hur betalning m.m.
av statlig ålderspensionsavgift skall ske.
Regeringen kommer i 1998 års ekonomiska vårproposition att lämna
förslag till hur stor den den preliminära statliga ålderspensionsavgiften i
kronor skall vara år 1999 och hur avgiften det året skall fördelas.
580
Regeringens förslag: Statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrun-
dande förmåner som finansieras med allmänna skattemedel skall
också finansieras med sådana medel.
Statlig ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp skall fi-
nansieras med allmänna skattemedel. Statlig ålderspensionsavgift på
pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer med tilläggspension
skall dock, på den del som motsvarar faktisk ersättning, finansieras
med socialavgifter.
Statlig ålderspensionsavgift på övriga pensionsgrundande förmåner
som finansieras med socialavgifter skall även finansieras med sådana
avgifter.
Promemorians förslag: Regeringens förslag stämmer överens med
förslaget i Ds 1995:55 med undantag för att regeringen nu föreslår en
annorlunda utformning av finansieringen av statlig ålderspensionsavgift
för pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer och av sådan avgift
för delpension.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig i frå-
gan. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) påpekar att förslaget
innebär att om respektive förmånssystem skall belastas med de nya kost-
naderna som skulle uppstå i och med att statliga ålderspensionsavgifter
införs, kan ytterligare allmänna egenavgifter komma att anses nödvän-
diga för att finansiera dessa nya kostnader. TCO avstryker att sådana
egenavgifter tas ut. Ökade utgifter i arbetslöshetsförsäkringen bör därför
enligt TCO finansieras med skattemedel och arbetsgivaravgifter.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 30.2 har regeringen före-
slagit införandet av statlig ålderspensionsavgift för de sociala ersättningar
m.m. som i dag är pensionsgrundande. Genom att på detta sätt beakta att
utgivna ersättningar senare ger upphov till pensionsförmåner ges en mer
rättvisande bild av kostnaderna för olika förmånssystem.
Breddningen av avgiftsunderlaget till att omfatta även socialförsäk-
ringsersättningar m.m. innebär att utgifterna för dessa förmåner ökar.
Den totala ökningen av utgifterna till följd av att statlig ålderspen-
sionsavgift införs beräknas vid införandet år 1999 uppgå till ca 19 miljar-
der kronor. I detta belopp ingår dock inte statlig ålderspensionsavgift för
plikttjänst eftersom villkoren för beräkning av avgiftsunderlaget ännu ej
fastställts (se avsnitt 10 och nedan). Regeringen föreslår att det försäk-
rings- eller förmånssystem som reglerar en viss förmån får bära kostna-
den för den pensionsrätt som förmånen är förenad med. De ökade utgif-
terna som följer av att statliga ålderspensionsavgifter införs skall inte,
annat än i undantagsfall, leda till en reducering av enskilda förmåner eller
till andra besparingar inom berörda anslag.
Regeringen föreslår, i likhet med förslag i departementspromemorian,
att för de förmåner som finansieras med allmänna skattemedel skall även
den statliga ålderspensionsavgiften finansieras med sådana skattemedel.
Vidare föreslår regeringen att för de pensionsgrundande förmåner som
finansieras med socialavgifter skall även den statliga ålderspensions-
Prop. 1997/98:151
581
avgiften finansieras med socialavgifter. Detta leder inte till att det totala
avgiftsuttaget höjs. I stället bör de befintliga socialavgifterna struktureras
om för att motsvara de nya förhållandena. I avsnitt 32 redogörs för
förslag till en ny struktur för uttag av socialavgifter, som förutom
finansieringen av den statliga ålderspensionsavgiften, beaktar även övriga
förändringar i finansieringen av socialförsäkringens olika delar. Förslaget
innebär att nya avgifter införs och andra avskaffas och att en utökad
försäkringsmässighet uppnås i sjukförsäkringen.
I Ds 1995:55 föreslogs att den statliga ålderspensionsavgift som betalas
för delpensioner skall finansieras med delpensionsavgiften. Förslaget till
ändrad struktur för uttaget av socialavgifter i avsnitt 32 innebär att
delpensionsavgiften avskaffas år 1999. Regeringen föreslår därför att
även statliga ålderspensionsavgift för delpension skall finansieras med
allmänna skattemedel.
I vissa fall skall, enligt vad som föreslås i avsnitt 13.1, pensionsrätt
tillgodoräknas utan att någon faktisk ersättning erhållits. Under vissa för-
utsättningar skall då pensionsgrundande belopp beräknas för föräldrar till
små bam och för plikttjänstgöring. I avsnitt 30.2 föreslås att statlig ål-
derspensionsavgift även skall betalas för dessa förmåner. Regeringen
föreslår, i likhet med vad som föreslogs i Ds 1995:55, att den statliga
ålderspensionsavgiften för pensionsgrundande belopp skall finansieras
med allmänna skattemedel.
Pensionsgmndande belopp skall även beräknas för vissa förtidspensio-
närer med tilläggspension. När det gäller statlig ålderspensionsavgift för
sådana pensionsgmndande belopp föreslogs i Ds 1995:55 att den skulle
finansieras med medel från AP-fonden. Beräkningsgrunderna för den
statliga ålderspensionsavgiften redogörs för i avsnitt 31.2. Den statliga
ålderspensionsavgiften skall beräknas på den antagandeinkomst som lig-
ger till grund för förtidspensionärer med tilläggspension. Är förtidspen-
sionen samordnad med livränta skall dock, som framgår av avsnitt 9.4.1
det pensionsgrundande beloppet för förtidspension endast beräknas för
antagandeinkomsten till den del den överstiger livräntan före samord-
ningen. Statlig ålderspensionsavgift skall endast beräknas på detta över-
skjutande belopp. I avsnitt 30.1 föreslår regeringen att kostnaderna för
tilläggspension i form av förtidspension fr.o.m. år 1999 skall flyttas från
AP-fonden till statsbudgeten. Regeringen föreslår att den del av den stat-
liga ålderspensionavgiften som motsvarar den faktiska ersättningen till
förtidspensionärer med tilläggspension, skall finansieras med socialav-
gifter. Återstoden, dvs. mellanskillnaden mellan antagandeinkomsten och
den faktiska ersättningen skall finansieras med allmänna skattemedel.
I avsnitt 12 föreslås att pensionsrätt för studier som finansieras med
studiemedel skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade
pensionssystemet fr.o.m. år 1995. Något förslag till hur detta skall ske
lämnas inte. Den närmare utformningen skall i stället behandlas i sam-
band med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet. Statlig
ålderspensionsavgift vid studier finansierade med studiemedel kan be-
räknas först i och med att ett färdigt förslag presenteras. Emellertid anser
regeringen, mot bakgrund av vad som sagts om övriga skattefinansierade
förmåner, att även den statliga ålderspensionsavgift som skall betalas för
studiestödet bör finansieras med allmänna skattemedel.
Prop. 1997/98:151
582
Statlig ålderspensionsavgift skall fr.o.m. år 1999 uppgå till 6,40 % av
den del av den sociala ersättningen som är pensionsgrundande. Den en-
skilde betalar allmän pensionsavgift som uppgår till 6,95 % av ersätt-
ningen. Detta motsvarar 7,47 % av den pensionsgrundande inkomsten då
hänsyn tagits till avdraget för allmän pensionsavgift.
Storleken på den preliminära statliga ålderspensionsavgift som skall
betalas för respektive sociala förmån har här beräknats med utgångspunkt
från den avräkningsordning som föreslås i avsnitt 31.2 och med uppgifter
om den senast tillgängliga inkomstfördelningen (år 1995). Andelen av
utbetalda sociala förmåner som överstiger avgiftsstaket kan utifrån denna
inkomstfördelning beräknas till ca 2 %. Den statliga ålderspensionsavgift
som skall belöpa på respektive förmån har därmed preliminärt beräknats
uppgå till 6,27 % av utbetalt belopp.
Den statliga ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande belopp skall
motsvara 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten'. Enligt förslag i
avsnitt 13.1 skall pensionsgrundande belopp endast fastställas i den mån
de tillsammans med den pensionsgrundande inkomsten inte överstiger
intjänandetaket, dvs. 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Därmed kommer det
aldrig att finnas några fastställda pensionsgrundande belopp som till-
sammans med den pensionsgrundande inkomsten ligger över intjänan-
detaket. Allmän pensionsavgift tas inte ut på pensionsgrundande belopp.
Den breddning av avgiftsunderlaget som följer av att statlig ålderspen-
sionsavgift skall betalas för sociala förmåner och pensionsgrundande
belopp innebär att statens utgifter ökar år 1999. I tabell 31.1 nedan,
framgår att utgiftsökningen preliminärt beräknas till totalt ca 19 miljarder
kronor. Detta belopp kan komma att ändras vid den slutliga avstäm-
ningen (se avsnitt 31.3). Beräkningarna grundas på prognoser för den del
av de sociala förmånerna som är pensionsgrundande och som presenteras
i 1998 års ekonomiska vårproposition. De ersättningar som det skall be-
talas statlig ålderspensionsavgift för samt till vilka utgiftsområden ersätt-
ningarna hör beskrivs nedan.
Statlig ålderspensionsavgift för socialförsäkringsförmåner m.m.
Inom statsbudgetens utgiftsområde 6, Totalförsvar (anslag A3), skall
statlig ålderspensionsavgift betalas för ersättningar/livräntor enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat
under militär verksamhet. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket
Den statliga ålderspensionsavgiften på dessa livräntor beräknas för år
1999 uppgå till 2,7 miljoner kronor. Avgiften föreslås finansieras med
allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 6 skall även statlig ålderspensionsavgift betalas för
dagpenning till totalförsvarspliktiga vid repetitionsutbildning (anslag
Al), och till totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt (anslag B 3 och
B 5). Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar beräknas
för år 1999 uppgå till 1,2 miljoner kronor och föreslås finansieras med
allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg (anslag
A3), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för smittbärarpenning. Den
statliga ålderspensionsavgiften för smittbärarpenning beräknas för år
Prop. 1997/98:151
583
1999 uppgå till 0,5 miljoner kronor och föreslås finansieras med Prop. 1997/98:151
allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp (anslag Al), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för sjukpen-
ning, rehabiliteringspenning, närståendepenning, vissa yrkesskade-
ersättningar m.m. av vilka merparten beviljats enligt lagen om statlig
personskadeskydd (LSP) och sjuklönegarantiersättning. Den statliga
ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar beräknas för år 1999 uppgå
till 3,2 miljarder kronor. Den statliga ålderspensionsavgiften för sjuk-
penning, rehabiliteringspenning och närståendepenning föreslås finan-
sieras med socialavgifter. Den statliga ålderspensionsavgiften för de
ersättningar som belastar posten yrkesskadeersättningar beviljade enligt
LSP och sjuklönegarantiersättning föreslås finansieras med allmänna
skattemedel.
Inom utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och bam,
skall statlig ålderspensionsavgift betalas för föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning (anslag A2) samt för vård-
bidrag (anslag A6). Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersätt-
ningar beräknas för år 1999 uppgå till 1 miljard kronor. Utgifterna för
statlig ålderspensionsavgift för ersättningar från föräldraförsäkringen
föreslås finansieras med socialavgifter. Utgifter för statlig ålderspen-
sionsavgift för vårdbidrag föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 13, Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (anslag
Al), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för arbetslöshetsersättning.
Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar beräknas för år
1999 uppgå till 1,9 miljarder kronor. Dessa utgifter föreslås finansieras
med socialavgifter förutom statlig ålderspensionsavgift för ersättning vid
generationsväxling som föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv anslag (A2) skall
statlig ålderspensionsavgift betalas för utbildningsbidrag till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning m.m. Den statliga ålderspensionsavgiften för
dessa bidrag beräknas för år 1999 uppgå till 0,8 miljarder kronor. För den
del av utbildningsbidraget som avser deltagare med inkomstrelaterad A-
kasseersättning, föreslås den statliga ålderspensionsavgiften finansieras
med socialavgifter. För den del av utbildningsbidraget som avser övriga
deltagare föreslås den statliga ålderspensionsavgiften finansieras med
allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 15, Studiestöd, skall statlig ålderspensionsavgift
betalas för ersättningar inom anslagen A3, A4, A6 och A7. Dessa anslag
bekostar olika former av vuxenstudiestöd samt ersättning till deltagare i
föräldrarutbildning i teckenspråk. Statlig ålderspensionsavgift för dessa
studiestöd beräknas för år 1999 uppgå till 0,6 miljarder kronor och
föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning (samtliga
fakultetsanslag), skall statlig ålderspensionsavgift betalas på utbildnings-
bidrag till doktorander. Statlig ålderspensionsavgift för dessa utgifter
beräknas för år 1999 uppgå till 28,2 miljoner kronor och föreslås
finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid (anslag
E2), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för ersättningar och bidrag
584
till konstnärer. För närvarande betalas tilläggspensionsavgift för den del Prop. 1997/98:151
av ersättningarna som är pensionsgrundande. Fr.o.m. år 1999 skall i
stället statlig ålderspensionsavgift erläggas för dessa ersättningar. Den
statliga ålderspensionsavgiften beräknas uppgå till 18,2 miljoner kronor
år 1999. Den statliga ålderspensionsavgiften föreslås finansieras med all-
männa skattemedel.
Förutom ovan nämnda utgifter berörs ytterligare sociala förmåner vilka
redovisas vid sidan av statsbudgeten. Till dessa hör livräntor enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) som för närvarande belastar
Arbetsskadefonden. Riksdagen har tidigare antagit regeringens förslag till
riktlinjer för ändringar av redovisningen på statsbudgeten som bl.a.
innebär att arbetsskadefonden avvecklas (prop. 1997/98:41, bet.
1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Under avsnitt 32 i denna proposition
föreslås att utgifterna för arbetsskadeförsäkringen i stället skall tas upp
under ett nytt anslag (A4) inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp. Om rätt till egenlivränta eller
efterlevandelivränta föreligger samtidigt med rätt till förtidspension eller
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
skall livräntan betalas endast i den mån den överstiger pensionen om
förmånerna täcker samma inkomstförlust. Den statliga ålderspensions-
avgiften skall dock betalas på bruttolivräntan, dvs. före samordning med
förtidspension eller efterlevandepension. Detta som en följd av att det är
bruttolivräntan som ligger till grund för beräkningen av den pensions-
grundande inkomsten. Den statliga ålderspensionsavgiften på livräntor
enligt LAF beräknas för år 1999 uppgå till 2,1 miljarder kronor och före-
slås finansieras med socialavgifter.
Från arbetsskadefonden betalas för närvarande även sjukpenning enligt
LAF och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Den statliga
ålderspensionsavgiften för sådan sjukpenning beräknas år 1999 uppgå till
3,7 miljoner kronor och föreslås finansieras med socialavgifter. Ut-
gifterna för sjukpenningen föreslås i vårpropositionen fr.o.m. år 1999
föras till samma anslag som livräntor enligt LAF under utgiftsområde 10.
Förutom tidigare nämnda livräntor, skall även andra livräntor som be-
viljats med tillämpning av LAF, belastas med statlig ålderspensionsav-
gift. Affärsverksfonden betalar ut sådana livräntor för skadefall före 1 juli
1988 för personal inom dåvarande Banavdelningen inom Statens
Järnvägar. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa livräntor
beräknas för år 1999 uppgå till 1,1 miljoner kronor och föreslås
finansieras med allmänna skattemedel.
Därutöver skall livräntor och sjukpenning som betalas av affärsverken
och före detta affärsverk, för skador som inträffat före den 1 juli 1995,
beläggas med statlig ålderspensionsavgift. Den statliga ålderspensions-
avgiften för livräntor betalade av affärsverk m.m. beräknas för år 1999
uppgå till 42,5 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna
skattemedel.
Vidare skall livräntor som betalas av Swedint till FN-soldater som
skadas i tjänsten beläggas med statlig ålderspensionsavgift. Den statliga
ålderspensionsavgiften för dessa livräntor beräknas för år 1999 uppgå till
0,5 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
585
För samtliga ovan nämnda livräntor skall avgiften för den del som
samordnas med förtidspension uppgå till 18,5 % medan för den del som
inte samordnas skall avgiften uppgå till 6,40 %. Se även avsnitt 31.2.
Utgifter för delpensioner redovisas för närvarande vid sidan av stats-
budgeten. Riksdagen har beslutat att Delpensionsfonden avvecklas
fr.o.m. år 1999 (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153).
Under avsnitt 32 i denna proposition föreslås att utgifterna för delpension
i fortsättningen förs upp som ett nytt anslag under utgiftsområde 11,
Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Den statliga ålderspensionsavgiften
för delpensioner beräknas för år 1999 uppgå till 12 miljoner kronor och
föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Statlig ålderspensionsavgiftför pensionsgrundande belopp
De flesta förtidspensionärer tillgodoräknas s.k. antagandepoäng för tiden
fr.o.m. det år då förtidspensionen böijar utges t.o.m. det år pensionären
fyller 64 år. Dessa antagandepoäng skall omräknas till antagandein-
komster och skall ligga till grund för beräkning av pensionsrätt i det re-
formerade pensionssystemet. Det innebär att det första basbeloppet med-
räknas. Förtidspensionärernas antagandeinkomster för år 1999 beräknas
till 43,6 miljarder kronor efter samordning med arbetsskadelivräntor. Den
statliga ålderspensionsavgiften för förtidspensionärers antagande-
inkomster, efter samordning med livräntor, beräknas för år 1999 uppgå
till 8,1 miljarder kronor. Såsom framgår av avsnitt 9.4.1 beräknas
pensionsgrundande belopp för förtidspension bara till den del som
antagandeinkomsten (inkl, utbetald förtidspension) överstiger livräntan
före samordning med förtidspension. Regeringen föreslår att den del av
avgifterna på pensionsgrundande belopp för förtidspension som kan
beräknas avse den faktiska ersättningen skall finansieras med
socialavgifter. Resterande delen av avgifterna skall finansieras med
allmänna skattemedel.
Pensionsrätt för bamår beräknas med utgångspunkt från en fiktiv in-
komst i det reformerade pensionssystemet. Denna fiktiva inkomst ligger
till grund för beräkning av pensionsgrundande belopp och beräknas
uppgå till 20,5 miljarder kronor år 1999. Den statliga ålderspensions-
avgift på pensionsgrundande belopp för bamår beräknas för år 1999
uppgå till 3,8 miljarder kronor och föreslås finansieras med allmänna
skattemedel.
För plikttjänstgöring skall pensionsrätt beräknas för pensionsgmn-
dande belopp för personer som fullgör grundutbildning inom totalför-
svaret. Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt utredning
för att göra en översyn av tillämpningen av systemet med totalför-
svarsplikt (dir. 1997:106). Utredningen, som skall överlämna sitt slutbe-
tänkande senast den 1 februari 2000, har att behandla en rad övergripande
frågor, bl.a. angående olika tjänstgöringars omfattning. För det fall
utredningens förslag skulle leda till lagstiftning som innebär att villkoren
för plikttjänstgöring påverkas, kan det finnas behov av att även frågan om
villkoren för pensionsrätt för plikttjänstgöring ses över. Se avsnitt 10.
Beräkning av statlig ålderspensionsavgift kan därför inte göras förrän
villkoren för pensionsrätt är fastställd.
Prop. 1997/98:151
586
Regeringens förslag om att införa statlig ålderspensionsavgift innebär
således anslagsramarna för de berörda anslagen inom utgiftsområdena 6,
9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, och 16 ökar med ett belopp som motsvarar den
statliga ålderspensionsavgiftens storlek. Statliga ålderspensionsavgift vad
gäller förtidspensioner respektive pensionsgrundande belopp vid bamår
skall ingå i utgiftsområdet 10 respektive 12.
Prop. 1997/98:151
Tabell 31.1 Statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrundande ersättningar
Avgifts- Prel. statlig ålders- Finansieras med
underlag pensionsavgift
prognos
1999
__________________________________________mil j.kr_________% milj .kr
Socialförsäkringsförmåner m.m.;
Utg.omr. 6
|
Totalförsvarspliktiga med |
19 |
6,27% |
1,2 |
Allm. skattemedel |
|
Ersättn. kroppsskador (A3) |
15 |
2,7 | ||
|
- del som samordnas med |
14 |
18,5% |
2,6 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension - del som inte samordnas med |
1 |
6,27% |
0,1 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension Totalt |
34 |
3,8 | ||
|
Utg.omr. 9 (A3) Smittbärarpenning |
8 |
6,27% |
0,5 |
Allm. skattemedel |
|
Utg.omr 10 |
16149 |
6,27% |
1012,9 |
Socialavgifter |
|
Rehabiliteringspenning (Al) |
999 |
6,27% |
62,7 |
Socialavgifter |
|
Närståendepenning (Al) |
42 |
6,27% |
2,6 |
Socialavgifter |
|
Sjuklönegaranti |
0,2 |
6,27% |
0,0 |
Allm. skattemedel |
|
Arbetsskadeförsäkring, livränta |
11800 |
2096,4 | ||
|
- del som samordnas med |
11092 |
18,5% |
2052,0 |
Socialavgifter |
|
förtidspension - del som inte samordnas med |
708 |
6,27% |
44,4 |
Socialavgifter |
|
förtidspension Sjukpenning (LAF) (A4) |
59 |
6,27% |
3,7 |
Socialavgifter |
|
Vissa andra ersätm.(LSP) (A4) |
6 |
1,0 | ||
|
- del som samordnas med |
5,6 |
18,5% |
1,0 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension - del som inte samordnas med |
0,4 |
6,27% |
0,0 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension Totalt |
29055 |
3178,7 | ||
|
Utg. omr 11 Delpension (nytt anslag) |
191 |
6,27% |
12,0 |
Allm. skattemedel |
|
Utg. omr 12 Föräldraförsäkring (A2) |
13765 |
6,27% |
863,3 |
Socialavgifter |
|
Vårdbidrag (A6) |
1554 |
6,27% |
97,5 |
Allm. skattemedel |
|
Totalt |
15319 |
6,27% |
960,8 |
Utg. omr 13 (Al)
|
A-kassa, inkomstrelaterad ersättning |
26640 |
6,27% |
1670,9 |
Socialavgifter |
|
A-kassa, grundbelopp |
1083 |
6,27% |
67,9 |
Socialavgifter |
|
Tillfällig avgångsersättning |
1877 |
6,27% |
117,7 |
Socialavgifter |
|
Generationsväxling |
490 |
6,27% |
30,7 |
Allm. skattemedel |
|
Totalt |
30090 |
6,27% |
1887,2 |
587
|
milj.kr |
% |
milj.kr | ||
|
Utg.omr. 14 (A2) Utbildningsbidrag till deltagare i |
13493 |
6,27% |
846,3 |
Socialavgifter/ |
|
arbetsmarknadsutbildning |
Allm. Skattemedel | |||
|
Utg. omr. 15 Korttidsstudiestöd (A3) |
38 |
6,27% |
2,4 |
Allm. skattemedel |
|
Särskilt vuxenstudiestöd (A3) |
872 |
6,27% |
54,7 |
Allm. skattemedel |
|
Särskilt vuxenstudiestöd för ar- |
1171 |
6,27% |
73,4 |
Allm. skattemedel |
|
betslösa (A3) Särskilt utbildningsbidrag (A3) |
6917 |
6,27% |
433,8 |
Allm. skattemedel |
|
Timersättning vid särvux (A3) |
4 |
6,27% |
0,3 |
Allm. skattemedel |
|
Föräldrautbildning i teckenspråk |
11 |
6,27% |
0,7 |
Allm. skattemedel |
|
Särskilt vuxenstudiestöd i vissa |
61 |
6,27% |
3,8 |
Allm. skattemedel |
|
lärarutb. (A6) Särsk. vuxenstudiestöd i vissa |
497 |
6,27% |
31,2 |
Allm. skattemedel |
|
naturvet. utbildningar (A7) Totalt |
9571 |
6,27% |
600,3 | |
|
Utg. omr 16 Utbildningsbidrag till dokto- |
450 |
6,27% |
28,2 |
Allm. skattemedel |
|
Utg. omr 17 (E2) Konstnärsbidrag |
290 |
6,27% |
18,2 |
Allm. skattemedel |
|
Övriga sociala förmåner Livräntor Affärsverksfondens livräntor |
6 |
1,1 | ||
|
- del som samordnas med |
5,6 |
18,5% |
1,0 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension - del som inte samordnas med |
0,4 |
6,27% |
0,0 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension Affärsverk mm, livräntor och |
239 |
42,5 | ||
|
- del som samordnas med |
225 |
18,5% |
41,6 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension - del som inte samordnas med |
14 |
6,27% |
0,9 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension Swedint, skador i FN-tjänst |
3 |
0,5 | ||
|
- del som samordnas med |
2,8 |
18,5% |
0,5 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension - del som inte samordnas med |
0,2 |
6,27% |
0,0 |
Allm. skattemedel |
|
förtidspension Totalt |
248 |
44,1 | ||
Prop. 1997/98:151
588
Prop. 1997/98:151
milj.kr
% milj.kr
|
Pensionsgrund transfereringar, |
98749 |
7580 | ||
|
Pensionsgrundande belopp.- |
43615 |
18,5% |
8068,8 |
Allm. skattemedel/ |
|
Barnår |
20452 |
18,5% |
3783,6 |
Allm. skattemedel |
|
Pliktjänst |
okänd |
18,5% |
okänd |
Allm. skattemedel |
|
Pensionsgrundande belopp, |
64067 |
11852,4 | ||
|
TOTALT* |
162816 |
19432,5 |
|
avgår: belopp motsvarande nuvarande tilläggs- (6,4 % av avgiftsunderlaget år 1999) |
18,6 |
|
UTGIFTSÖKNING TILL FÖLJD AV ATT STATLIG INFÖRS ÅR 1999* |
19413,9 |
*Plikttjänst är inte inkluderad i totalema.
Regeringens förslag: Den allmänna pensionsavgiften skall tas ut dels
på inkomst av anställning, dels på inkomst av annat förvärvsarbete till
den del summan av inkomsterna före avdrag för allmän pensionsavgift
inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av pen-
sionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
Tilläggspension i form av efterlevandepension och folkpension i
form av efterlevandepension samt administrationskostnader för efter-
levandepensioner finansieras med en efterlevandepensionsavgift på
1,70%.
Folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften, lönegarantiavgiften och
arbetarskyddsavgiften tas bort. Finansiering av delpension och arbets-
livsmyndigheters verksamhet sker med allmänna skattemedel. Löne-
garantiersättningar finansieras med arbetsmarknadsavgiften.
Sjukförsäkringsavgiften skall finansiera, förutom delar av sjukför-
säkringen, tilläggspension i form av förtidspension och viss del av
kostnaderna för folkpension i form av förtidspension men inte kostna-
der för tandvård, läkemedelssubventioner och förmåner från föräldra-
försäkringen. Tandvård och läkemedelssubventioner skall finansieras
med allmänna skattemedel. Sjukförsäkringsavgiften sänks till 7,50 %
för arbetsgivare och till 8,23 % för den som har inkomst av annat för-
589
värvsarbete. En föräldraförsäkringsavgift på 2,20 % införs för finan-
siering av föräldraförsäkringen.
Den arbetsmarknadsavgift som betalas av arbetsgivare höjs till
5,84 %.
Socialavgifterna skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter
som beräknas belöpa på de förmåner som socialavgifterna skall finan-
siera.
Det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift
hålls oförändrat genom att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %.
I enlighet med riksdagens tidigare principbeslut avskaffas delpen-
sionsfonden och arbetsskadefonden.
Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 1997/98:151
Promemorians förslag: I Ds 1997:67 redovisades tre alternativa
möjligheter för att uppnå önskad struktur och nivå på uttaget av avgifter
för ålderspensioner. Dessa tre möjligheter är:
— att växla mellan sänkt arbetsgivaravgift och höjd allmän pensionsav-
gift, där höjningen av den senare kompenseras genom höjd lön (löne-
växling)
— att till en del begränsa uttaget av arbetsgivaravgifter vad gäller in-
komster överstigande avgiftstaket (tudelat avgiftsuttag)
— att kompensation för en höjd allmän pensionsavgift ges inom skatte-
systemets ram
De två första alternativen omfattar även två underaltemativ benämnda
stor löneväxling respektive stor tudelning av arbetsgivaravgiften. I dessa
alternativ återinförs den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäk-
ringsavgift på 5,95 % och den allmänna pensionsavgiften sänks i
motsvarande mån.
Utredningens förslag: Förtidspensionsutredningen föreslår i SOU
1997:166 att inkomstrelaterad förtidspension finansieras med social-
avgifter. Den inkomstrelaterade försäkringen föreslås kompletteras av ett
grundskydd som finansieras med allmänna skattemedel. Sjukförsäk-
ringens karaktär av försäkring förstärks genom att de kostnader som
sjukförsäkringsavgiften skall finansiera föreslås avse inkomstrelaterad
ersättning. Förslaget innebär bl.a. att föräldraförsäkring och ersättning till
sjukvård avförs från sjukförsäkringen och finansieras i särskild ordning.
Förtidspensionsutredningens förslag stämmer överens med regeringens
förslag vad gäller principerna för vad sjukförsäkringsavgiften skall
finansiera.
Remissinstanserna: Några remissinstanser förordar alternativet med
ett tudelat avgiftsuttag. Enligt Riksförsäkringsverket (RFV) innehåller
överenskommelsen om finansieringen tre grundläggande element, näm-
ligen att:
— hälften av avgifterna skall betalas av den anställde och hälften av ar-
betsgivaren
— avgiftsändringen skall vara neutral med avseende på såväl löntagarens
disponibla inkomst som arbetskraftskostnaden
— arbetsgivarens kostnad över taket skall begränsas till 9,25 %
590
RFV konstaterar att en löneväxling innebär betydande problem. Mot
bakgrund av att en betydande del av arbetskraftens villkor enbart regleras
genom individuella avtal anser RFV att en lagreglering torde vara nöd-
vändig. Skattemodellen leder, enligt RFV, till en större belastning på
statsinkomsterna än övriga modeller. Verket påpekar att ett överuttag av
avgifter på lönedelar över taket i modellen med tudelad arbetsgivaravgift
kan neutraliseras genom en justering av det totala uttaget av arbets-
givaravgifter. Av de skisserade alternativen är, enligt RFV, alternativet
med tudelad arbetsgivaravgift med liten begränsning över taket det som
minst avviker från de angivna principerna. Tjänstemännens cen-
tralorganisation (TCO) är emot allmänna egenavgifter eftersom de anses
slå orättvist. TCO förordar därför alternativet med tudelade arbetsgivar-
avgifter. TCO anser att alternativet med en stor begränsning av avgifts-
uttaget över taket är bäst eftersom det innebär en lägre nivå på den all-
männa pensionsavgiften. Privattjänstemannakartellen (PTK) delar TCO:s
uppfattning att några garantier om lönekompensation inte kan ges i
alternativet med löneväxling och ser det inte som realistiskt att alla
avtalsslutande parter gör utfästelser i enlighet med promemorians
önskemål. PTK föredrar istället tudelade arbetsgivaravgifter med stor
begränsning över taket.
Några andra remissinstanser förordar i stället löne växlingsal temati vet.
Enligt Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) uppfattning bör den s.k.
stora löneväxlingen genomföras. Om det inte anses tillräckligt att
arbetsgivarna försäkrar att de fullt ut skall medverka till att växlingen
genomförs på ett smidigt och rättvist sätt förordar SAF lagstiftning om
växlingen. SAF avvisar tanken på en tudelad arbetsgivaravgift. SAF kan
inte heller rekommendera alternativet med kompensation inom
skattesystemets ram som enligt SAF gör ett komplicerat skattesystem än
mer komplicerat samtidigt som intet står att vinna vad gäller garantier för
full kompensation. Industriförbundet hänvisar till SAF:s yttrande vad
gäller frågan om avgiftsväxling. Länsrätten i Skåne län förordar
alternativet med en löneväxling, dels på gmnd av att det förefaller mest
rättvist, dels på gmnd av att det inte leder till ökad komplexitet i ålders-
pensionssystemet och inte heller till merarbete för skatteförvaltning och
försäkringsadministration. Länsrätten konstaterar vidare att partema på
den svenska arbetsmarknaden har ett självständigt ansvar för löne-
bildningen men att detta inte bör utgöra hinder mot att lagstiftningsvägen
säkerställa kostnadsneutralitet på individnivå. Uppsala universitets
studentkår uttrycker oro för de problem den stora löneväxlingen kommer
att innebära för personer som arbetar i mindre företag med osäkrare
anställningsförhållanden. I jämförelse med övriga alternativ och på
längre sikt anser dock studentkåren att någon form av löneväxling är att
föredra.
Andra remissinstanser förespråkar att en höjning av den allmänna pen-
sionsavgiften kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram. Riks-
gäldskontoret (RgK) anser att det i princip är omöjligt att få till stånd en
löneväxling där samtliga arbetsgivare ingår. Kontoret anser dessutom att
det är direkt olämpligt att blanda in lönebildningen i pensionssystemet.
Riksgäldskontoret förordar i stället alternativet med en höjd allmän
pensionsavgift som kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram.
Prop. 1997/98:151
591
RgK konstaterar att de utgående pensionsförånema i detta alternativ blir Prop. 1997/98:151
lägre än vid löneväxling. Enligt RgK kan detta ses som en del av
finansieringen av de merkostnader som staten drar på sig i och med
införandet av det reformerade pensionssystemet. Enligt Sveriges Pensio-
närsförbund torde det vara i det närmaste omöjligt att åstadkomma en
rättvis löneväxling. Sveriges Pensionärsförbund förslår därför att en höjd
allmän pensionsavgift skall kompenseras med åtgärder inom skatte-
systemets ram. Arbetsgivarverket (AgV) har i tidigare remissyttranden
ställt sig principiellt positiv till löneväxlingen men konstaterar att en
växling som kräver höjda bruttolöner är komplicerad att genomföra i
praktiken. AgV stöder därför promemorians alternativ med kompensation
genom höjt grundavdrag. PRO har i tidigare remissvar tagit avstånd från
en växling mellan arbetsgivaravgift och höjd lön. PRO vill särskilt
framhålla att en löneväxling aldrig kan ge en rättvis kompensation till
löntagarna om det inte sker en lagstiftning om växling. Om det visar sig
tekniskt ogenomförbart med ett tudelat uttag av arbetsgivaravgifter så
förordar PRO alternativet med kompensation för höjd allmän pensions-
avgift inom skattesystemets ram. Domstolsverket (DV) har valt att inte
värdera de olika alternativen till avgiftsuttag. DV konstaterar däremot att
alternativet med kompensation inom skattesystemets ram är mer
förutsägbart och har administrativa fördelar.
Ett antal remissinstanser förespråkar andra alternativ än de som förs
fram i departementspromemorian. Landsorganisationen (LO) anser att
det inte är möjligt att genomföra en stor löneväxling på ett sätt som ger
alla löntagare full kompensation utan att kostnaderna för enskilda företag
påverkas. LO konstaterar vidare att tudelade arbetsgivaravgifter är
förenade med vissa praktiska problem. Av förslagen i departements-
promemorian är enligt LO växling mellan höjd allmän pensionsavgift och
sänkt skatt det alternativ som i första hand kan komma i fråga. LO
förordar dock ett alternativ som innebär att de allmänna egenavgiftema
till sjukförsäkring och pension slås ihop samt att återstående finansiering
sker genom arbetsgivaravgifter. Det totala uttaget av arbetsgivaravgifter
jämkas dock så att det genomsnittligt sett kompenserar för att
avgiftsuttaget på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp blir högre än i
alternativet med tudelad arbetsgivaravgift. Konjunkturinstitutet (Kl) och
Svenska Kommunförbundet förordar samma typ av lösning som LO.
Statens löne- och pensionsverk (SPV) skriver att huvudsyftet med
ålderspensionsavgiften är att tydliggöra avgiftens storlek och därmed
kostnaden för pensionssystemet. SPV menar att detta tillgodoses även
med en annan uppdelning av avgiften än hälftendelning mellan
arbetsgivare och arbetstagare. SPV föreslår att den allmänna
pensionsavgiften bestäms till en tredjedel av 18,5 %. Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) föreslår att en ny individ-
anknuten form av arbetsgivaravgift införs som inte inräknas i det
traditionella lönebegreppet och som därigenom inte heller förorsakar
störningar i andra system, där dagens lönebegrepp kommer till
användning. Statspensionärernas Riksförbund anser att en höjning av den
allmänna pensionsavgiften skall kompenseras med en sänkning av
mervärdesskatten. Riksskatteverket (RSV) avstyrker att reglerna om
grundavdrag kompliceras än mer och konstaterar att det återstår 1,52
592
procentenheter för att uppnå den avsedda nivån på den allmänna pen- Prop. 1997/98:151
sionsavgiften på 8,47 % av bruttoinkomsten. Mot bakgrund av de
höjningar av allmänna egenavgifter som skett de senaste åren menar RSV
att det är realistiskt att uppnå denna nivå på den allmänna pen-
sionsavgiften utan kompenserande åtgärder. RSV menar vidare att alter-
nativet med en liten begränsning över avgiftstaket torde vara admi-
nistrativt möjligt, även om det medför icke önskvärda kontrollproblem.
Ett par remissinstanser tar inte ställning till de alternativ som förs fram
i departementspromemorian. Riksrevisionsverket (RRV) anser att
avgiftsväxlingen bör konstrueras efter principerna om enkelhet,
neutralitet och förutsägbarhet men anser att inget av förslagen klarar av
att uppfylla alla de nämnda principerna. Landstingsförbundet tar inte
ställning till valet av finansieringsform utan anger att huvudfrågan för
landstingen är att dessa inte drabbas ekonomiskt av förändringen.
Försäkringsförbundet framhåller att de föreslagna alternativen öppnar
vägen för justeringar som kan leda till en ytterligare försämring av det
försäkringsmässiga inslaget i det reformerade pensionssystemet. Läns-
rätten i Stockholm framför att avgifter och skatter inte bör blandas sam-
man. Avgifter över avgiftstaket utgör skatter och som inte bör betunga
pensionssystemet.
Remissinstansernas synpunkter på Förtidspensionsutredningens för-
slag: Riksförsäkringsverket (RFV) förordar ett alternativ till Förtidspen-
sionsutredningens förslag om att kostnaderna för sjukförsäkringen bör
finansieras över statsbudgeten. RFV:s alternativ är ett autonomt sjukför-
säkringssystem med en buffertfond skapad med medel från de nuvarande
AP-fondema. Fördelen med autonoma system är enligt RFV att de ger
långsiktig finansiell stabilitet vilket minskar risken för behov av kortsik-
tiga politiska ingrepp. Arbetsgivarverket anser att det är önskvärt med en
starkare koppling mellan avgiftsuttag och rätten till förmånen. Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) anför att den inkomstrelaterade sjukpen-
ningen och förtidspensioneringen bör finansieras med arbetsgivaravgifter
och allmänna egenavgifter till hälften vardera. Utfyllnaden upp till den
garanterade grundnivån bör finansieras med allmänna skattemedel.
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) utgår ifrån att inga
avgifter kommer att tas ut över taket för vad som är förmånsgrundande.
Samhall AB menar att utredningen alltför lätt avfärdar möjligheterna att
utveckla en differentiering av de arbetsgivaravgifter som finansierar
sjukförsäkring och förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
allmän pensionsavgift, socialavgifter och allmänna skattemedel. Allmän
pensionsavgift betalas av den enskilde och beräknas på ett underlag som
består dels av inkomst av anställning, dels av inkomst av annat förvärvs-
arbete och tas för närvarande ut på den del av ersättningen som inte över-
stiger 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL).
Avgifterna tas ut i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Arbets-
givaravgifter betalas av arbetsgivare och beräknas på ett underlag som
består av hela lönesumman och andra skattepliktiga förmåner som ar-
betsgivare utger. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver
näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och beräknas på ett underlag
593
som består av inkomst av annat förvärvsarbete. För närvarande finns det
åtta olika arbetsgivaravgifter och sex olika egenavgifter. Därtill kommer
allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Av-
giftssatserna enligt gällande regler år 1999 framgår av tabell 32.1.
Tabell 32.1.
Avgiftssatser 1999 enligt gällande regler
Prop. 1997/98:151
|
Arbetsgivaravgift |
Egenavgift | |
|
Tilläggspensionsavgift |
6,40% |
6,40% |
|
Folkpensionsavgift |
6,83% |
6,83% |
|
Sjukförsäkringsavgift |
7,93% |
8,66% |
|
Arbetsskadeavgift |
1,38% |
1,38% |
|
Delpensionsavgift |
0,20% |
0,20% |
|
A rbetarskyddsavgift |
0,17% | |
|
Lönegarantiavgift |
0,25% | |
|
A rbetsmarknadsavgift |
5,42% |
3,30% |
|
Summa |
28,58% |
26,77% |
Allmän löneavgift
4,48%
4,48%
Summa
33,06%
31,25%
Reformeringen av ålderspensionssystemet föranleder vissa förändringar
av denna avgiftsstruktur. De avgifter som direkt berörs av reformeringen
av ålderspensionssystemet är tilläggspensionsavgiften, folkpensionsav-
giften och delpensionsavgiften. I avsnitt 6.5 har regeringen föreslagit att
den förstnämnda avgiften fortsättningsvis skall heta ålderspensionsavgift.
Ett syfte med den förändrade avgiftsstruktur som riksdagen beslutat
med anledning av budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:FiUl, rskr. 1997/98:35) var att inom ramen för ett i princip oför-
ändrat avgiftsuttag skapa bättre samstämmighet mellan inkomster och
utgifter i bl.a. sjukförsäkringssystemet. I det förslag till ny avgiftsstruktur
som lämnas här vill regeringen gå vidare i denna riktning. Regeringen
föreslår också förändringar av vilka förmåner som sjukförsäkringsav-
giften skall finansiera för att därigenom förstärka sjukförsäkringsav-
giftens försäkringsmässiga karaktär.
Avgiftssatserna bör fastställas till en nivå som innebär att avgiftsintäk-
terna även räcker till för att finansiera de statliga ålderspensionsavgifter
som enligt förslagen i avsnitt 30 och avsnitt 31 skall införas på en del av
de förmåner som socialavgifterna skall finansiera. Någon exakt sam-
stämmighet mellan förväntade inkomster och utgifter för olika socialför-
säkringar har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga skillnader mellan
inkomster och utgifter bör kunna finnas utan att det föranleder justeringar
av avgiftsnivån. De arbetsgivaravgifter som enligt aktuella prognoser ger
balans mellan inkomster och utgifter bör, med undantag för ålderspen-
sionsavgiften, avrundas uppåt till närmaste tiondels procentenhet. För
arbetsskadeförsäkringen bör nuvarande avgiftsuttag bibehållas, i avvak-
tan på att arbets skadefondens skuld avvecklas. Regeringen anser att syn-
sättet att avgiftsintäkter och utgifter skall balansera inte bör tillämpas på
594
arbetsmarknadsavgiften. Utgångspunkten är liksom tidigare att föränd-
ringarna skall ske inom ett oförändrat sammantaget uttag av socialav-
gifter och allmän löneavgift.
Avgifter för ålderspensioner
I princippropositionen hölls frågan om formerna för det framtida uttaget
av ålderspensionsavgift öppen på grund av tveksamhet om en löneväxling
kan genomföras på ett för de enskilda löntagarna neutralt sätt. Enligt pro-
positionen skulle dock Pensionsarbetsgruppens förslag till växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmän pensionsavgift ligga fast, om inte de par-
tier som står bakom överenskommelsen kunde komma överens om ett
annat förslag. Där angavs emellertid också att om en löneväxling skall
ske bör denna äga rum vid ett enda tillfälle och vara skild från andra
löneförhandlingar. Vid detta tillfälle skulle således den allmänna egenav-
giften i form av pensionsavgift, nuvarande allmänna pensionsavgiften,
höjas till 9,25 % och arbetsgivaravgiften reduceras, samtidigt som brutto-
lönerna skulle höjas i motsvarande grad. I princippropositionen anförde
regeringen att om de partier som står bakom överenskommelsen om ett
reformerat pensionssystem under den fortsatta beredningen nådde enighet
om att komplikationerna med en löneväxling var för stora skulle nivån på
den allmänna egenavgiften till ålderspensionssystemet förbli 1 % medan
avgiften för ålderspension som tas ut i form av arbetsgivaravgift eller
egenavgift skulle höjas till den uppgår till 17,5 % av avgiftsunderlaget. I
överenskommelsen ingår också att den särskilda avgiften på inkomstdelar
över förmånstaket skall uppgå till endast 9,25, även om löneväxling inte
genomförs. I det fall det inte sker någon löneväxling blir således uttaget
av arbetsgivaravgift olika på inkomstdelar under respektive över
förmånstaket. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.
I promemorian Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem - lag om in-
komstgrundad ålderspension m.m., som har utarbetats i samråd med
ledamöterna i Genomförandegruppen, konstaterades att olika tekniska
lösningar för ett system med tudelat uttag av arbetsgivaravgifter hade
prövats och att frågan om löneväxling hade varit föremål för ytterligare
beredning. Genomförandegruppens bedömning var att frågan om löne-
växling, alternativt ett system med tudelat uttag av arbetsgivaravgifter,
borde beredas ytterligare innan ett slutgiltigt ställningstagande kunde
göras.
Under den fortsatta beredningen har princippropositionens alternativ
till avgiftsuttag analyserats närmare. Det har därvid konstaterats att de
båda alternativen har såväl fördelar som nackdelar. Inom Genomförande-
gruppen har framförts önskemål om att ytterligare alternativ till avgifts-
uttag skall tas fram. I Ds 1997:67 presenterades, utöver de två alternativa
tillvägagångssätten från princippropositionen, ett nytt alternativ som in-
nebär att kompensation för höjd allmän pensionsavgift skall ges inom
skattesystemets ram. I departementspromemorian framhölls att en höj-
ning av det befintliga grundavdraget syntes vara den lämpligaste åtgärden
på skatteområdet. Pensionärerna skulle också komma att få del av grund-
avdragshöjningen. I de alternativa modeller för avgifter för ålderspensio-
ner som beskrivs i departementspromemorian, löneväxling och tudelat
Prop. 1997/98:151
595
uttag av arbetsgivaravgifter, skulle avdraget för allmän pensionsavgift Prop. 1997/98:151
vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten maximalt komma att
reducera utgående pensionsförmåner med 6,95 %. Detta beror på att en
kompenserande lönehöjning skulle komma till stånd i alternativet med
löneväxling och att uttaget av allmänna egenavgifter begränsades till 6,95
% i alternativet med tudelat avgiftsuttag. I alternativet med kompensation
inom skattesystemets ram skulle emellertid avdraget för allmän pen-
sionsavgift vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten med-
föra att den inkomstgrundande pensionen skulle komma att minska med
upp till 8,47 % till följd av pensionsavgiftsavdraget. Att pensionärerna
skulle komma att få del av grundavdragshöjningen sågs därför i
departementspromemorian till viss del som en önskad effekt eftersom
höjningen skulle bidra till att kompensera pensionärerna för den lägre
nivå på utgående pensionsförmåner som erhålls i detta alternativ.
I januari 1998 träffades en uppgörelse mellan ledamöterna i Genom-
förandegruppen som innebär att det totala uttaget av avgifter för ålders-
pensioner skall uppgå till 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten
och att avgifterna för ålderspensioner till hälften skall utgöras av en
allmän pensionsavgift och till hälften av en ålderspensionsavgift som tas
ut som arbetsgivaravgift eller egenavgift, enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Förslaget om att allmän pensionsavgift skall dras av från
bruttoinkomsten vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten (se
avsnitt 8.2) medför i detta fall att en allmän pensionsavgift och en ålders-
pensionsavgift på vardera 8,47 % av bruttoinkomsten motsvarar ett
sammantaget avgiftsuttag på 18,5 % av den pensionsgrundande in-
komsten. Enligt nu gällande regler skall den allmänna pensionsavgiften
uppgå till 6,95 % år 1999. Den mellan ledamöterna i Genomföran-
degruppen träffade överenskommelsen innebar därför att den allmänna
pensionsavgiften skulle komma att höjas med 1,52 procentenheter på
bruttoinkomster under intjänandetaket. Efter att ha tagit del av remissin-
stansernas synpunkter enade sig ledamöterna i Genomförandegruppen i
den nämnda överenskommelsen också om att höjningen av den allmänna
pensionsavgiften skulle kompenseras med åtgärder inom skattesystemets
ram.
Effekten på pensionärernas disponibla inkomster av att den inkomst-
grundande pensionen minskar med upp till 8,47 % i stället för med upp
till 6,95 % kompenseras i princip fullt ut av den i Ds 1997:67 föreslagna
höjningen av grundavdraget. För vissa grupper av pensionärer innebär
dock höjningen av grundavdraget en överkompensation. Det gäller dels
pensionärer med garantipension, dels pensionärer vars pensionsrätter
under intjänandeåren på grund av takbegränsningen endast påverkas
marginellt eller inte alls av avdraget för allmän pensionsavgift, dels
pensionärer som har sidoinkomster i form av t.ex. tjänstepension. För
personer födda 1937 eller tidigare och för personer tillhörande
mellangenerationen uppkommer också en överkompensation eftersom
ATP-baserade kvotdelar som tjänats in före år 1999 inte påverkas av pen-
sionsavgiftsavdraget. Den överkompesation som höjningen av grundav-
draget ger upphov till för dessa grupper medför en motsvarande försvag-
ning av de offentliga finanserna. I den fortsatta beredningen inom rege-
ringskansliet har olika alternativ till en höjning av grundavdraget tagits
596
fram som åstadkommer bättre neutralitet i dessa avseenden. Efter samråd
med ledamöterna i Genomförandegruppen anser regeringen att nuvarande
avgiftsuttag för ålderspension i form av allmän pensionsavgift på 6,95 %
och ålderspensionsavgift på 6,40 % bör bibehållas under år 1999. Detta
innebär att det sammantagna uttaget av avgifter för ålderspensioner under
år 1999 endast kommer att uppgå till 14,35 % (=[6,95+6,40]/[ 100-6,95])
av den pensionsgrundande inkomsten i stället för den enligt
princippropositionen föreslagna nivån på 18,5 %. Förslag om de avgifter
för ålderspensioner som skall gälla fr.o.m. år 2000 måste lämnas senast
under våren 1999. Inriktningen bör därvid vara att hälften av
avgiftsuttaget endast skall tas ut på inkomstdelar upp till avgiftstaket och
att den andra hälften av avgiftsuttaget skall avse inkomstdelar såväl under
som över avgiftstaket. De yrkesaktiva skall i möjligaste mån
kompenseras för en eventuell höjning av den allmänna pensionsavgiften.
En grundläggande princip i det nya pensionssystemet är att det skall
finnas ett nära samband mellan avgifter och förmåner. En person som har
en högre pensionsgrundande inkomst än en annan skall således betala en
högre allmän pensionsavgift. Detta samband gäller enligt nuvarande reg-
ler och bör även upprätthållas i framtiden. Förslaget om att den allmänna
pensionsavgiften på 6,95 % år 1999 skall dras av vid beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten innebär att en pensionsgrundande inkomst
på 7,5 förhöjda prisbasbelopp (vilket motsvarar det s.k. intjänandetaket)
svarar mot en bruttoinkomst 8,06 förhöjda prisbasbelopp (7,5=8,06 x (1-
0,0695)). Regeringen anser att uttaget av allmän pensionsavgift även i
fortsättningen skall begränsas till pensionsgrundande inkomster som
högst kan uppgå till 7,5 förhöjda prisbasbelopp och att taket för uttag av
den allmänna pensionsavgiften liksom för närvarande skall uttryckas i
termer av bruttoinkomst. Regeringen föreslår därför att inkomsttaket för
uttaget av den allmänna pensionsavgiften höjs från 7,5 till 8,06 förhöjda
prisbasbelopp fr.o.m. den 1 januari 1999. Därmed upprätthålls sambandet
mellan uttaget av allmän pensionsavgift och intjänad pensionsrätt.
Höjningen av avgiftstaket medför att skatte- och avgiftsuttaget kommer
att öka med sammantaget upp till 700 kronor per år för individer vars
arbetsinkomst överstiger 7,5 förhöjda prisbasbelopp och att de offentliga
finanserna förstärks med omkring 0,45 miljarder kronor år 1999. Det
enklaste sättet att kompensera inkomsttagarna för höjningen av avgifts-
taket är en höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. En sådan
höjning kommer inte heller att komplicera beslutet om avgifter för ålders-
pensioner fr.o.m. år 2000.
En höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt från den nuvarande
nivån på 213 100 kronor till 214 900 kronor (i 1998 års priser) eller med
1800 kronor medför att effekten på de offentliga finanserna av höjningen
av avgiftstaket neutraliseras. Effekten på skatte- och avgiftsuttaget för det
kollektiv av inkomsttagare som har beskattningsbara inkomster som
överstiger skiktgränsen för statlig inkomstskatt blir därför också neutral.
En viss omfördelning av skatte- och avgiftsuttaget kommer emellertid att
ske inom denna grupp. Individer med en inkomst som ligger i inkomst-
intervallet mellan brytpunkten för statlig skatt och 7,5 förhöjda prisbas-
belopp vinner 360 kronor per år. En effekt av denna storlek uppkommer
också för pensionärer och andra som inte betalar allmän pensionsavgift
Prop. 1997/98:151
597
och som har högre inkomster än 7,5 förhöjda prisbasbelopp. För för- Prop. 1997/98:151
värvsarbetande individer med en inkomst på över 7,5 förhöjda prisbas-
belopp kan skatte- och avgiftsuttaget emellertid sammantaget komma att
höjas med upp till ett par hundra kronor per år. Det faktum att bruttoin-
komster på upp till 8,06 förhöjda prisbasbelopp nu kommer att ge pen-
sionspoäng och pensionsrätt, i stället för som tidigare bruttoinkomster på
upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp, kan dock motivera en viss höjning av
skatte- och avgiftsuttaget för denna grupp. Regeringen avser att lämna
lagförslag om en höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt med
1 800 kronor i 1998 års priser i 1998 års ekonomiska vårproposition.
De allmänna pensionsavgifter och den del av influtna tilläggspen-
sionsavgifter som för närvarande förs till AP-fonden används för finan-
siering av tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension. I avsnitt 30 har regeringen föreslagit att kostnads-
ansvaret för tilläggspension i form av förtidspension och efterlevande-
pension överförs från AP-fonden till statsbudgeten fr.o.m. år 1999. Som
där anförs bör enligt regeringens uppfattning inkomstrelaterade försäk-
ringar som tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepen-
sion även i fortsättningen finansieras med socialavgifter. I avsnitt 30
föreslås vidare att AP-fonden skall täcka kostnaderna för inkomstpension
och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension och, under en övergångstid, tilläggspension i form av ålderspen-
sion enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form
av ålderspension som uppbärs av personer som även har rätt till tilläggs-
pension i form av ålderspension. De allmänna pensionsavgifter och den
del av influtna ålderspensionsavgifter som förs till AP-fonden kommer
därmed, tillsammans med statliga ålderspensionsavgifter, att användas för
att täcka kostnaderna för inkomstpension, tilläggspension i form av
ålderspension och folkpension i form av ålderspension för ålderspensio-
närer med rätt till tilläggspension.
Efterlevandepensionsavgiften och folkpensionsavgiften
Regeringen föreslår att tilläggspension i form av efterlevandepension
(barnpension, änkepension och omställningspension inkl, förlängd om-
ställningspension samt särskild efterlevandepension) finansieras med en
nyinrättad efterlevandepensionsavgift. Intäkterna från efterlevandepen-
sionsavgiften skall föras till staten. Regeringen föreslår också att efter-
levandepensionsavgiften skall täcka de allmänna försäkringskassornas
förvaltningskostnader för efterlevandepensioner.
Folkpensionsavgiften finansierar för närvarande folkpension i form av
ålderspension (inkl, pensionstillskott, bam- och hustrutillägg och särskilt
pensionstillägg) och efterlevandepension (inkl, omställningspension, sär-
skild efterlevandepension, änkepension, pensionstillskott till dessa för-
måner och barnpension). I avsnitt 30 har regeringen föreslagit att ut-
gifterna för folkpension i form av ålderspension fr.o.m. år 1999 skall
finansieras delvis med medel från AP-fonden och delvis med allmänna
skattemedel. Regeringen föreslår nu att folkpension i form av efterlevan-
depension finansieras med efterlevandepensionsavgiften. Folkpen-
sionsavgiften kan därmed slopas.
598
Arbetsgivare som sysselsätter sjömän betalar för närvarande en lägre Prop. 1997/98:151
sjukförsäkringsavgift och en lägre folkpensionsavgift. Riksförsäkrings-
verket fastställer årligen nedsättningen (2 kap. 2 § SAL). Med anledning
av att folkpensionsavgiften slopas föreslår regeringen att sådana arbets-
givare medges nedsättning av, förutom sjukförsäkringsavgiften, arbets-
marknadsavgiften.
Kostnaderna för de förmåner och administrationskostnader som efter-
levandepensionsavgiften skall finansiera kan totalt beräknas uppgå till
13,8 miljarder kronor år 1999, varav tilläggspension 12,9 miljarder
kronor och folkpension 0,8 miljarder kronor. Ett avgiftsuttag på 1,70 %
för år 1999 kan beräknas ge upphov till balans mellan avgiftsintäkterna
och de utgifter som efterlevandepensionsavgiften skall finansiera.
Regeringen föreslår därför att efterlevandepensionsavgiften skall uppgå
till 1,70 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1999.
På lång sikt - år 2050 - kommer änkepensionen att försvinna medan
utgifterna för efterlevandepension i form av omställningspension kommer
att uppgå till ca 3 miljarder kronor i 1998 års prisnivå. I ett system där
avgiftssatsen fastställs till en nivå som ger balans mellan de årliga av-
giftsintäkterna och utgifterna för efterlevandepension kommer skatte-
innehållet i efterlevandepensionsavgiften att bli högt eftersom en stor del
av den nuvarande förvärvsarbetande befolkningen inte kommer att få rätt
till efterlevandepension i samma utsträckning som de som för närvarande
uppbär sådan pension. Enligt ett alternativt synsätt skulle efterlevande-
pensionsavgiften i stället kunna bestämmas utifrån vad som i genomsnitt
är försäkringsmässigt rättvist för dem som för närvarande förvärvsarbe-
tar, vilket i sådana fall skulle innebära en lägre avgift än vad som här
föreslås. Reglema för efterlevandepension är för närvarande föremål för
översyn inom Utredningen om översyn av systemet för efterlevandepen-
sion (S 1996:04). Regeringen avser att se över principerna för beräk-
ningen av efterlevandepensionsavgiften efter det att regeringen tagit del
av resultaten från denna utredning.
Sjukförsäkringsavgiften och fbräldraförsäkringsavgiften
Riksdagen har med anledning av budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, rskr. 1997/98:35) beslutat att sjukförsäk-
ringsavgiften även skall täcka kostnaderna för folkpension i form av för-
tidspension (inkl, pensionstillskott till sådan pension). Skälet var det ar-
bete som pågick inom Förtidspensionsutredningen (S 1997:03) angående
ersättningar till personer som drabbats av långvarig ohälsa och vars ar-
bete syftade till att inrymma såväl sjukpenning som annan ersättning som
skall utbetalas till sådana personer i samma försäkringssystem. Förtids-
pensionsutredningen har nu överlämnat betänkandet Ohälsoförsäkringen
- trygghet och aktivitet (SOU 1997:166). I betänkandet föreslås att en ny
inkomstrelaterad försäkring införs för förtidspensionärer fr.o.m. år 2001.
Den inkomstrelaterade försäkringen kompletteras av ett grundskydd.
Finansieringen av utfyllnaden upp till den garanterade grundnivån före-
slås ske med allmänna skattemedel. I betänkandet Ohälsoförsäkringen -
övergångsbestämmelser (SOU 1997:189) föreslår Förtidspensionsutred-
ningen att förtidspensionärer som fått sin ersättning beviljad innan det
599
nya systemet träder i kraft skall få ersättning i form av förtidspension
tekniskt sett omvandlad så att folkpension, pensionstillskott och allmän
tilläggspension ersätts av en inkomstrelaterad förtidspension och ett ga-
rantibelopp. För förtidspensionärer som har allmän tilläggspension skall
summan av folkpension och allmän tilläggspension omvandlas till in-
komstrelaterad pension.
I propositionen Reformerad förtidspension, m.m. (prop. 1997/98:111)
föreslår regeringen att ett reformerat system för ersättning vid långvarigt
nedsatt arbetsförmåga, inklusive förtidspension, skall träda i kraft den 1
januari 2001. Den reformerade förtidspensionen skall enligt förslaget
bestå av en inkomstrelaterad ersättning som skall kompletteras med ett
garantibelopp. För den som har inkomstrelaterad ersättning som är lägre
än en garantinivå skall enligt förslaget garantibeloppet utges som en ut-
fyllnad upp till denna garantinivå. För personer födda år 1938 eller senare
och som vid ikraftträdandet av det reformerade förtidspensionssystemet
har ersättning i form av förtidspension skall förtidspensionen omvandlas
till förtidspension i det reformerade systemet. För en förtidspensionär
som har allmän tilläggspension (ATP) skall summan av folkpensionens
huvudförmån och ATP omvandlas till inkomstrelaterad förtidspension.
Till den vars inkomstrelaterade pension inte når upp till garantinivån
skall garantibelopp utges motsvarande mellanskillnaden. Vidare anför
regeringen i nämnda proposition att den inkomstrelaterade ersättningen
bör finansieras med sjukförsäkringsavgifter och att grundskyddet bör
finansieras med allmänna skattemedel.
I avvaktan på ett reformerat system för förtidspension och övergångs-
regler för förtidspensionärer som fått sin ersättning beviljad innan det
reformerade systemet träder i kraft, föreslår regeringen att folkpension i
form av förtidspension för förtidspensionärer som också har rätt till
tilläggspension i form av förtidspension finansieras med sjukförsäkrings-
avgiften. Folkpension i form av förtidspension för förtidspensionärer som
inte har tilläggspension i form av förtidspension föreslås finansieras med
allmänna skattemedel. Regeringen anser att även tilläggspension i form
av förtidspension naturligen hör hemma i sjukförsäkringen. Vi föreslår
därför att sjukförsäkringsavgiften skall finansiera även tilläggspension i
form av förtidspension.
Förtidspensionsutredningen föreslår vidare att sjukförsäkringens ka-
raktär av försäkring förstärks med innebörden att de kostnader som
sjukförsäkringsavgiften skall finansiera bör avse inkomstrelaterad ersätt-
ning. Regeringen delar denna uppfattning. Sjukförsäkringsavgiften finan-
sierar för närvarande kostnader för tandvård, läkemedelssubventioner och
viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. Eftersom det i dessa fall helt
saknas ett regelstyrt samband mellan förväntade utbetalda förmåner och
inbetalda avgifter får sjukförsäkringsavgiften en i ekonomisk mening
onödigt stor karaktär av skatt. Regeringen föreslår därför att finansiering
av nämnda utgifter bör ske med allmänna skattemedel och att bestämmel-
serna i SAL om att sjukförsäkringsavgiften skall användas för att täcka
kostnader för ersättning för sjukvård m.m., viss födelsekontrollerande
verksamhet m.m. och högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
upphävs. Den nuvarande bestämmelsen i SAL om att sjukförsäkringsav-
giften skall täcka en viss del av de allmänna försäkringskassornas för-
Prop. 1997/98:151
600
valtningskostnader bör dock kvarstå eftersom denna del kan antas mot- Prop. 1997/98:151
svara försäkringskassornas förvaltningskostnader för de inkomst-
relaterade försäkringar som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera.
Regeringen föreslår också att sjukförsäkringsavgiften skall finansiera de
statliga ålderspensionsavgifter som kan beräknas belöpa på förmåner som
skall finansieras med sjukförsäkringsavgiften, dvs. den statliga
ålderspensionsavgift på 6,40 % som föreslås tas ut på den del av sjuk-
och rehabiliteringspenning för vilken det fastställs pensionsrätt och den
statliga ålderspensionsavgift på 18,5 % som kan beräknas belöpa på de
förtidspensionsförmåner som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera.
Resterande del av de statliga ålderspensionsavgifter som tas ut på
förtidspensioner bör finansieras med allmänna skattemedel.
För närvarande finansierar sjukförsäkringsavgiften föräldrapenning-
förmåner enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
För att renodla sjukförsäkringsavgiften och stärka sjukförsäkringens ka-
raktär av försäkring föreslår Förtidspensionsutredningen i sitt betänkande
att föräldraförsäkringen och sjukförsäkringsersättningama särskiljs. Re-
geringen delar denna uppfattning och föreslår därför att en föräldraför-
säkringsavgift införs som förs till staten för finansiering av föräldrapen-
ningförmåner enligt 4 kap. AFL, statliga ålderspensionsavgifter på dessa
förmåner och de allmänna försäkringskassornas kostnader för administ-
ration av föräldraförsäkringen.
Kostnaderna för de förmåner som sjukförsäkringsavgiften skall finan-
siera, inklusive de statliga ålderspensionsavgifter som kan anses belöpa
på dessa förmåner, kan totalt beräknas uppgå till 60,8 miljarder kronor år
1999, varav 1) sjukpenning 17,6 miljarder kronor 2) rehabiliteringspen-
ning 1,1 miljarder kronor 3) förtidspension i form av tilläggspension och
förtidspensionen i form av folkpension för förtidspensionärer med
tilläggspension 40,5 miljarder kronor och 4) försäkringskassornas för-
valtningskostnader för sjukpenning, rehabiliteringspenning och förtids-
pension 1,6 miljarder kronor. Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande
olika stor för arbetsgivare och för den som har inkomst av annat för-
värvsarbete. Denna differens har sin försäkringsmässiga grund i anställ-
das sjuklöneperiod. I budgetpropositionen för 1998 beräknades den för-
säkringsmässigt rättvisa skillnaden i avgiftsuttaget till 0,73 procenten-
heter. Enligt regeringens uppfattning bör denna skillnad bibehållas. Ett
avgiftsuttag på 7,50 % för arbetsgivare och på 8,23 % för den som har
inkomst av annat förvärvsarbete kan år 1999 beräknas inbringa 61
miljarder kronor, varför balans i princip kan förväntas uppnås vid detta
avgiftsuttag mellan avgiftsintäkterna och de utgifter som sjukför-
säkringsavgiften skall finansiera. Vi föreslår därför att sjukförsäkrings-
avgiften för arbetsgivare sänks till 7,50 % fr.o.m. den 1 januari 1999 och
att sjukförsäkringsavgiften för den som har inkomster av annat
förvärvsarbete sänks till 8,23 % fr.o.m. detta datum.
De förväntade utgifterna för föräldraförsäkringen (föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning), statliga ålderspen-
sionsavgifter på dessa förmåner och förvaltningskostnader för föräldra-
försäkringen kan totalt beräknas uppgå till 17,0 miljarder kronor år 1999.
Ett avgiftsuttag på 2,20 % i form av föräldraförsäkringsavgift kan
förväntas inbringa drygt 17 miljarder kronor detta år, varför balans vid
601
denna nivå på avgiftsuttaget i princip förväntas uppnås mellan avgiftsin-
täkterna och de utgifter som föräldraförsäkringsavgiften skall täcka. Vi
föreslår därför att föräldraförsäkringsavgiften bestäms till 2,20 % fr.o.m.
den 1 januari 1999 för såväl arbetsgivare som för den som har inkomst av
annat förvärvsarbete.
Arbetsskadeavgiften
Arbetsskadeavgifter förs för närvarande till en fond, benämnd arbets-
skadefonden, för finansiering av ersättningar enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt försäk-
ringens förvaltningskostnader. Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan
för år 1998 beräknas uppgå till 10,7 miljarder kronor medan utgifterna
kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kronor. Arbetsskadefonden uppvisar
för närvarande ett ackumulerat underskott som vid utgången av år 1997
beräknas uppgå till 11,7 miljarder kronor. Det årliga överskottet, som år
1998 kan beräknas uppgå till 4,7 miljarder kronor, medför att skulden
kan beräknas uppgå till 7,0 miljarder kronor vid utgången av år 1998.
Riksdagen har tidigare antagit regeringens förslag till riktlinjer för änd-
ringar av redovisning på statsbudgeten m.m. som bl.a. innebär att arbets-
skadefonden avvecklas (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). Regeringen återkommer nu med förslag till lagändringar
innebärande att arbetsskadefonden avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999.
Arbetsskadeavgiften skall mot bakgrund av riksdagens beslut föras till en
bruttoredovisad inkomsttitel. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen skall
finansieras från ett nytt anslag under utgiftsområde 10. Regeringen
redogör också för denna omläggning i 1998 års ekonomiska vår-
proposition. Regeringen föreslår nu en ändring i SAL som innebär att
arbetsskadeavgiften även skall finansiera kostnader för de statliga
ålderspensionsavgifter som kan beräknas belöpa på de förmåner som
arbetsskadeavgiften skall finansiera. Kostnaderna för dessa ryms inom
det befintliga avgiftsutrymmet. För år 1999 beräknas inkomsterna från
arbetsskadeavgiften uppgå till 11,2 miljarder kronor medan utgifterna
kan beräknas till 8,0 miljarder kronor, varav 2,1 miljarder kronor utgörs
av statliga ålderspensionsavgifter. Detta innebär ett överskott på 3,2
miljarder kronor år 1999 och att arbetsskadefondens skuld kan reduceras
med detta belopp år 1999.
Mot bakgrund av att riksdagen efter förslag från regeringen beslutat
(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153) att ersätta
beteckningen lag i rubriken reglementet (1962:401) angående för-
valtningen av den allmänna försäkringskassornas fonder för den obliga-
toriska och frivilliga försäkringen föreslås att motsvarande ändring görs i
fråga om reglementet angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
fonder.
Delpensionsavgiften
Delpensionsavgifter skall enligt SAL föras till en fond, benämnd delpen-
sionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen
Prop. 1997/98:151
602
(1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmel- Prop. 1997/98:151
ser skall täckas. Delpensionssystemet är under avveckling. Det reforme-
rade ålderspensionssystemet kommer i sig att erbjuda möjligheter till
flexibla och individuella lösningar vilket minskar behovet av en särskild
delpension. I avsnitt 29.6 har regeringen föreslagit att delpension inte
skall kunna nybeviljas eller ökas efter utgången av år 2000.
Riksdagen har vidare antagit regeringens förslag till riktlinjer för änd-
ringar av redovisning på statsbudgeten m.m. som bl.a. innebär att delpen-
sionsfonden avvecklas (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). Utgifterna för delpensionsförsäkringen skall täckas från ett
nytt anslag under utgiftsområde 11. Regeringen redogör för denna om-
läggning i 1998 års ekonomiska vårproposition. Regeringen återkommer
nu med förslag till lagändringar innebärande att delpensionsfonden
avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999.
Utgifterna för delpension kan förväntas uppgå till knappt 0,2 miljarder
kronor år 1999 och kan förväntas minska kraftigt under åren därefter. Om
delpensionsavgiften skulle bibehållas skulle det bli nödvändigt att årligen
justera nivån på denna för att upprätthålla jämvikt mellan inkomster och
utgifter. Dessutom skulle avgiften i ekonomisk mening komma att utgöra
en skatt eftersom flertalet personer i förvärvsaktiv ålder - som skulle be-
tala avgiften genom en lägre lön - inte kommer att få rätt till delpension i
framtiden. Regeringen föreslår därför att delpensionsavgiften slopas och
att delpension skattefinansieras fr.o.m. den 1 januari 1999.
Arbetarskyddsavgiften, arbetsmarknadsavgiften och lönegarantiavgiften
Arbetarskyddsavgiften, arbetsmarknadsavgiften och lönegarantiavgiften
finansierar utgifter inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhets-
område. Arbetarskyddsavgifter betalas av arbetsgivare och förs till staten
för finansiering av Arbetarskyddsverkets och övriga arbetslivsmyndig-
heters verksamhet. I enlighet med den föreslagna omstruktureringen av
socialavgifterna - med innebörden att socialavgifterna renodlas till att
avse försäkringar där ersättningarna i viss utsträckning är relaterade till
individens inkomst - föreslår regeringen att arbetarskyddsavgiften slopas
och att arbetsmarknadsavgiften i form av arbetsgivaravgift höjs i motsva-
rande mån. Finansiering av Arbetarskyddsverkets och övriga arbets-
livsmyndigheters verksamhet bör i stället ske med allmänna skattemedel.
Det har sedan lång tid tillbaka ansetts rimligt att arbetsgivarna skall
bidra till finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Av denna anled-
ning betalar arbetsgivarna för närvarande en arbetsmarknadsavgift på
5,42 % av avgiftsunderlaget. Arbetsmarknadsavgiften för den som har
inkomst av annat förvärvsarbete uppgår till 3,30 %. Arbetsmarknads-
avgiften förs till staten och finansierar för närvarande arbetslöshets-
ersättning, kostnaderna för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning
av arbetslöshetsersättning samt utbildningsbidrag till sådan deltagare i
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering som uppfyller
villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslös-
hetsförsäkring. Ett tillägg bör här enligt regeringens bedömning göras för
utbildningsbidrag som lämnas till ungdomar som deltar i verksamhet
anordnad av en kommun enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar
603
för ungdomar mellan 20 och 24 år under förutsättning att deltagarna
uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring. Regeringen föreslår också att arbetsmarknads-
avgiften skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter på 6,40 % som
enligt regeringens förslag i avsnitt 31 skall betalas på den del av
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för vilken det fastställs
pensionsrätt.
Lönegarantiavgifter betalas av arbetsgivare och förs till staten för
finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497). Kostna-
derna för lönegaranti ersättningar kan år 1999 förväntas uppgå till om-
kring 1,3 miljarder kronor. Därutöver betalas amorteringar till Riksgälds-
kontoret på den skuld som kvarstår från lönegarantifonden samt vissa
ersättningar för administrationen av lönegarantiersättningama. Anslaget
Bidrag till lönegarantiersättning samt anslaget Bidrag till arbetslöshetser-
sättning ingår i utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.
Regeringen anser att det inte finns något behov av en separat avgift för
finansiering av lönegarantiersättningar och att denna i stället bör inordnas
i arbetsmarknadsavgiften. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att
lönegarantiavgiften tas bort fr.o.m. den 1 januari 1999 och att arbets-
marknadsavgiften i form av arbetsgivaravgift höjs i motsvarande mån
samt att arbetsmarknadsavgiften fr.o.m. detta datum finansierar ersätt-
ningar enligt lönegarantilagen.
Regeringens förslag att lönegarantiavgiften omförs och inordnas i ar-
betsmarknadsavgiften innebär en teknisk förändring i syfte att förenkla
avgiftssystemet. I avvaktan på att arbetet i Förmånsrättskommittén (JU
1996:02) har slutförts samt frågan om den kvarstående skulden från löne-
garantifonden fått en lösning skall det i arbetsmarknadsavgiften ingående
avgiftsutrymmet för lönegaranti uppgå till oförändrat 0,25 procenten-
heter.
Arbetsmarknadsavgiften i form av arbetsgivaravgift föreslås därmed
höjd till 5,84 % fr.o.m. den 1 januari 1999.
Allmän löneavgift
Regeringen föreslår att uttaget av allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift höjs från 4,48 % till 8,04 % fr.o.m. den 1 januari
1999. Därmed blir det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän
löneavgift år 1999 oförändrat 33,06 % för arbetsgivare och 31,25 % för
de som har inkomst av annat förvärvsarbete.
Särskild löneskatt
Riksdagen har med anledning av budgetpropositionen för 1998 (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, rskr. 1997/98:35) beslutat om höjning av
den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader till 24,26 % av
avgiftsunderlaget. Den särskilda löneskatten skall enligt propositionen
motsvara skattedelen av den allmänna pensionsavgiften, socialavgifterna
och den allmänna löneavgiften. Denna skattedel beräknas för närvarande
Prop. 1997/98:151
604
schablonmässigt, huvudsakligen enligt de principer som fastslogs i sam-
band med skattereformen (prop. 1989/90:110). Regeringen utlovade i
budgetpropositionen för år 1998 att med anledning av pensionsreformen
och förändringar av socialförsäkringarna inom ohälsoområdet se över
beräkningsschablonen för den särskilda löneskatten. Bl.a. mot bakgrund
av att förändringar på förmånssidan beträffande förtidspension och efter-
levandepension fortfarande är föremål för beredning har denna översyn
ännu inte utförts. I avvaktan på att denna översyn görs föreslår regeringen
att den nuvarande nivån på den särskilda löneskatten bibehålls med de
justeringar som regeringen föreslår i avsnitt 30.3.
Förslagen till ny avgiftsstruktur sammanfattas i tabell 32.2.
Tabell 32.2
Prop. 1997/98:151
Nya avgiftssatser fr.o.m. 1999
|
Arbetsgivaravgifter |
Egenavgifter | |
|
Ålderspensionsavgift |
6,40% |
6,40% |
|
Efterlevandepensionsavgift |
1,70% |
1,70% |
|
Sjukförsäkringsavgift |
7,50% |
8,23% |
|
Arbetsskadeavgift |
1,38% |
1,38% |
|
Föräldraförsäkringsavgift |
2,20% |
2,20% |
|
Arbetsmarknadsavgift |
5,84% |
3,30% |
|
Allmän löneavgift |
8,04% |
8,04% |
|
Summa |
33,06% |
31,25% |
|
Särskild löneskatt |
24,26% |
24,26% |
|
Särskild löneskatt> 65 år * |
18,09% |
18,09% |
* Gäller för personer födda 1938 eller senare
Regeringens förslag: Som en kompensation för ålderspensionsre-
formens finansiella effekter sker en överföring av finansiella tillgångar
från Allmänna pensionsfonden till statsbudgeten. Slutligt beslut härom
fattas senast under hösten 1999. Inriktningen bör därvid vara att
infasningen sker i form av en engångsvis överföring från AP-fonden
till Riksgäldskontoret. Övergångsvis överförs under åren 1999 och
2000 ett belopp om 45 miljarder kronor per år. Överföringen sker
genom att första-tredje fondstyrelserna till Riksgäldskontoret vartdera
året gör fyra lika stora kvartalsvisa betalningar i form av likvida me-
del.
605
Regeringens bedömning: Den slutliga storleken på den finansiella
infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet bör inte
fastställas innan beslut har fattats om de exakta formerna för
värdeuppräkningen av pensionsrätter samt en fördjupad analys av
förutsättningarna för den framtida fondutvecklingen, främst vad avser
demografiska faktorer.
Prop. 1997/98:151
Promemorians förslag: Den finansiella infasningen förslogs ske
endera genom löpande överföringar motsvarande räntan på ett
kapitalbelopp på 300-350 miljarder kronor eller genom en engångsvis
överföring av detta belopp den 1 januari 1999.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i att det bör
ske en överföring från AP-fonden till staten med anledning av pensions-
reformen. Enligt en majoritet av remissinstanserna bör denna ske i form
av en engångsvis betalning. Flera remissinstanser pekar dock på att det
inte finns tillräckligt underlag för ställningstagande till överföringens
storlek och att den exakta utformningen av indexuppräkningen ännu inte
fastställts. Några remissinstanser förordar därför en temporär lösning i
avvaktan på slutligt ställningstagande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: AP-fonden skall
enligt lagen om socialavgifter (1981:691) användas för att finansiera
försäkringen för allmän tilläggspension (ATP). Denna försäkring inne-
fattar inte enbart ålderspension, utan även förtids- och efterlevande-
pension. Genom pensionsreformen överförs finansieringsansvaret för
dessa förmåner till statsbudgeten. Det är därför motiverat att AP-fonden
även framgent bidrar till finansieringen av dessa utgifter.
Genomförandet av ålderspensionsreformen kommer att medföra en på-
taglig belastning på statsbudgeten och ett ökat statligt lånebehov. Sett
över en längre tidsperiod kommer dessa effekter av pensionsreformen att
minska mätt i reala termer, men en viss belastning kvarstår även på lång
sikt.
Samtidigt förstärks AP-fondens finansiella netto. Det årliga avgifts-
underskott som råder för närvarande förbyts i ett överskott mellan av-
giftsintäkter och pensionsutbetalningar. Tillsammans med fondens av-
kastning innebär detta att AP-fonden får ett betydande finansiellt över-
skott och fondens behållning skulle, med rimliga antaganden om in-
komsttillväxt och avkastning, växa förhållandevis snabbt.
Pensionsreformens omfördelande effekter mellan staten och AP-fonden
skall ses mot bakgrund av att ett bibehållande av nuvarande ordning inte
hade varit hållbart. Vid frånvaro av reform hade AP-fondens avgifts-
underskott fortsatt växa för att så småningom överstiga fondens avkast-
ning och fonden skulle tömmas även vid en god ekonomisk tillväxt. Fi-
nansieringen av ATP-systemet skulle således behöva stärkas förr eller
senare även utan reform.
Med den behållning AP-fonden har i dag kan den bedömas vara större
än vad som är motiverat för att fonden skall fylla sin buffertfunktion i det
reformerade ålderspensionssystemet. Genom att pensionssystemets
löpande finanser stärks minskar behovet av en fond. De löpande av-
giftsintäkterna kommer initialt att räcka för pensionsutbetalningama.
606
Fondavkastningen behöver således inte tas i anspråk. Tvärtom beräknas Prop. 1997/98:151
fonden varje år tillföras medel utöver avkastningen genom ett avgifts-
överskott. Om ungefär ett decennium, när antalet ålderspensionärer
växer, beräknas det uppkomma ett årligt underskott mellan avgiftsintäk-
ter och pensionsutgifter, som måste täckas med fondmedel. Hur stora
underskott och över hur långa perioder dessa varar är beroende av bl.a.
den demografiska och den samhällsekonomiska utvecklingen.
Det reformerade ålderspensionssystemet är i finansiellt hänseende be-
tydligt mer robust än det nuvarande systemet. Vid en svag tillväxt i av-
giftsunderlag och därmed avgiftsintäkter påverkas även värdeuppräk-
ningen av pensionsförmåner både vad gäller intjänad pensionsrätt och
utgående pension. Vidare är den årliga pensionsnivån vad avser pensio-
ner beräknade enligt reformerade regler avhängig förväntad medellivs-
längd, varför utgiftsnivån på sikt anpassas även till svängningar i den
demografiska utvecklingen som beror på förändrad medellivslängd. Det
innebär att påfrestningarna på buffertfonden blir mindre uttalade än med
dagens regler. Med rimliga antaganden kan framtida underskott täckas
med en fond som i utgångsläget är mindre än dagens. Mot den bakgrun-
den bör effekterna på statsbudgeten och statens lånebehov kompenseras
genom en överföring från AP-fonden.
En överföring från AP-fonden till statsbudgeten kan ske i olika former.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande Reformerat pensions-
system (SOU 1994:20) att AP-fonden övergångsvis skulle finansiera
vissa pensionsutgifter som inte hör till den inkomstrelaterade ålderspen-
sioneringen, nämligen förtidspensioner för vissa årskullar, änkepensioner
enligt gamla regler samt övergångsvis garantipension. Förslaget till in-
fasning var så utformat att avlastningen av statsbudgeten avtog över
tiden, inte bara realt utan även nominellt.
Som framhålls i avsnitt 4 finns det emellertid starka skäl som talar
emot en sådan infasning av pensionsreformen. Den innebär bl.a. att ut-
gifterna inom förtidspensioneringen splittras upp efter ålderskategorier,
vilket försvårar en effektiv kontroll och uppföljning av dessa utgiftsom-
råden. Motsvarande kommer att gälla för efterlevandepensionen. Vidare
blir ålderspensionssystemet mindre robust, till följd av att det skall
finansiera utgifter som inte anpassas till den samhällsekonomiska ut-
vecklingen. Det är även principiellt olämpligt att i ett avskilt ålderspen-
sionssystem inkludera andra utgiftsslag än ålderspensioner.
Kompensationen av belastningen på statsbudgeten bör därför i stället
ske genom en direkt betalning från AP-fonden. Eftersom finansieringen
av vissa pensionsförmåner inom ATP förs över till statsbudgeten kan
även framgent hävdas att AP-fonden bidrar till att finansiera dessa för-
måner, om än indirekt via en överföring till statsbudgeten.
Hur stort belopp som bör överföras från AP-fonden till statsbudgeten
är en avvägning mellan två mål. Å ena sidan bör ökningen av statens
upplåning och därmed statsskuld i möjligaste mån begränsas. Å andra
sidan skall överföringen inte vara större än att AP-fonden, efter överför-
ingar, på lång sikt skall kunna fylla sin buffertfunktion inom pensions-
systemet. Detta är i sin tur avhängigt hur snabbt indexeringen av förmå-
nerna förmår anpassa ålderspensionssystemets utgifter till samhällseko-
607
nomiska eller demografiska svängningar som påverkar saldot mellan in-
komster och utgifter.
I propositionen om reformerat ålderspensionssystem (prop 1993/94:250)
angavs som en riktlinje att fondens behållning aldrig bör understiga ett
belopp motsvarande ett halvt års pensionsutbetalningar. Det skulle med
dagens förhållanden motsvara ca 75 miljarder kronor. Fonden bör
emellertid normalt vara betydligt större än så för att klara de finansiella
påfrestningar den kan komma att utsättas för. Det överförda beloppet bör
därför sättas så att den s.k. fondstyrkan, fondens behållning dividerad
med årliga pensionsutbetalningar, med god marginal hålls högre än */i.
Det reformerade ålderspensionssystemet kommer att innehålla en an-
passningsmekanism - den s.k. ”bromsen” - som innebär att uppräkningen
av pensionsförmånerna kan komma att reduceras om det föreligger risk
för att systemet inte kommer att vara finansiellt hållbart, dvs. att
avgiftsinkomster jämte fondens kapital inte förmår finansiera pensions-
utgiftema. Buffertfondens storlek kommer därmed att ha en viss be-
tydelse för sannolikheten att mekanismen med reducerad indexuppräk-
ning skall behöva träda i kraft. Ju större fond desto mindre risk för att
bromsen måste användas. Mot detta skall emellertid vägas att statens
finanser blir starkare och statsskulden lägre ju större belopp som förs
över från AP-fonden till statsbudgeten. Hur stort belopp som bör över-
föras är således en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att skydda
uppräkningen av pensionsrätter och å andra sidan högre utgifter för
statsskuldsräntor och därmed högre skatter eller lägre offentliga utgifter
för andra ändamål.
En utgångspunkt bör vara att pensionssystemet, utan att uppräkningen
av pensionsrätter behöver bromsas, skall klara även längre perioder med
svag ekonomisk tillväxt och svag fondavkastning liksom nu förutsebara
förändringar i demografin. Men det är samtidigt inte rimligt att ställa
kraven så högt att AP-fonden även i extrema fall skall kunna täcka upp-
kommande underskott, eftersom det inte skulle medge någon större kom-
pensation av statsbudgeten. Det är naturligt att sådana situationer hante-
ras med den säkerhetsventil som bromsen i indexuppräkningen är avsedd
att utgöra.
Hur bromsmekanismen i indexuppräkningen skall utformas utreds för
närvarande. Avsikten är att det till hösten 1998 skall föreligga ett förslag
i denna fråga. Riksdagen kan därmed ta ställning under våren 1999. Re-
geringen delar den syn som flera remissinstanser ger uttryck för att
frågorna om bromsmekanismens utformning och omfattningen på över-
föringen från AP-fonden är avhängiga varandra och därför bör övervägas
i ett sammanhang.
Under en lång övergångsperiod kommer ålderspensionsutgiftema att
domineras av pensioner beräknade enligt nuvarande regler. För dessa
pensioner sker ingen anpassning av nivåerna med hänsyn till förändringar
i förväntad medellivslängd. En ökad medellivslängd medför därför under
de närmaste decennierna högre totala pensionsutgifter. Erfarenheten visar
att det kan ske förhållandevis stora förändringar i medellivslängden. Det
föreligger därför en osäkerhet om den framtida utgiftsutvecklingen och
därmed även vad gäller belastningen på AP-fonden.
Prop. 1997/98:151
608
Vidare är fondens utveckling, vilket också illustreras av de kalkyler
som redovisas i departementspromemorian, starkt beroende av vilken
avkastning som uppnås på fondens tillgångar. För närvarande kan AP-
fonden uppvisa en förhållandevis hög real avkastning, men det råder en
betydande osäkerhet om den framtida utvecklingen.
Med hänsyn till dessa osäkerhetsfaktorer anser regeringen att det bör
ske en fördjupad analys av de faktorer som kan ha betydelse för AP-fon-
dens framtida utveckling innan ställningstagande kan göras om storleken
på en överföring.
Det är, inte minst med hänsyn till effektiviteten i AP-fondens förvalt-
ning, angeläget att klargöra fondens långsiktiga villkor. Inriktningen bör
därför vara att senast under hösten 1999 slutligen lägga fast storleken på
den finansiella infasningen.
Vad avser formerna för den finansiella infasningen kan regeringen
konstatera att de flesta remissinstanser förordar att den sker i form av en
engångsvis överföring framför en löpande överföring. Motivet är främst
att tydliggöra fördelningen av finansieringsansvaret för olika pensions-
förmåner. Ålderspensioneringens autonomi gentemot statsbudgeten
stärks om den inte belastas med en löpande betalning. AP-fondens resul-
tat och behållning blir en mer rättvisande indikator på pensionssystemets
finanser. På motsvarande sätt undviks den otydlighet i statsbudgeten det
innebär att ha en inkomstpost som kan framstå som relativt godtyckligt
bestämd. Det finns en risk att löpande överföringar från AP-fonden kan
komma att uppfattas som en allmän finansieringskälla och skapa oklarhet
i budgetprocessen. När tillräckligt lång tid förflutit sedan beloppet fast-
ställdes kan det i ett ansträngt budgetläge vara svårt att motivera att be-
loppet skall ligga fast och inte höjas. Risken är att ålderspensionssyste-
mets autonomi går förlorad och att dess långsiktiga hållbarhet gröps ur.
Med en engångsvis överföring undviks den uppblåsning av offentliga
sektoms balansräkning som pensionsreformen åstadkommer, dvs. att stat
och pensionssystem sammantaget har både stora skulder och tillgångar.
En överföring innebär visserligen ingen finansiell förbättring för offent-
liga sektom som helhet, dvs. inklusive ålderspensionssystemet, men i
flera sammanhang, bl.a. vad avser de s.k. konvergenskriterierna för EU:s
ekonomiska och monetära union, spelar bruttoskulden en viktig roll för
bedömningen av den offentliga sektoms finanser. En engångsvis över-
föring medför en påtaglig reduktion av statsskulden och även den offent-
liga sektoms konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastricht-skulden, kan
förväntas minska, om än inte i samma omfattning.
Motivet för en löpande överföring är att det betalningsansvar som
statsbudgeten övertar inom ramen för ATP medför löpande betalningar.
Utgångspunkten att AP-fondens medel inte skall användas till annat än
att finansiera ATP-pensioner skulle då tala för att överföringen bör vara
löpande och inte överstiga detta belopp. Ett annat skäl för en löpande
överföring är hänsynen till trovärdigheten i det allmänna pensionssys-
temet. AP-fondens medel betraktas ofta som en garant för pensionsför-
månerna, att det är ”pensionärernas pengar”. En stor engångsöverföring
kan då komma att uppfattas som att pensionsrättigheterna får ett sämre
skydd. I formell mening utgör AP-fonden emellertid vare sig i dagens
eller det reformerade systemet någon formell garant för pensionsford-
Prop. 1997/98:151
609
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
ringarna, utan ålderspensionssystemet är ett fördelningssystem där de
som i dag förvärvsarbetar försörjer dagens pensionärer. Ytterligare ett
argument emot en engångsvis överföring är de effekter på de finansiella
marknaderna som en sådan engångsöverföring kan få.
Regeringen finner att inriktningen bör vara en engångsvis överföring.
Utan någon kompensation skulle statens lånebehov och därmed
statsskulden öka år 1999. Det kan inte uteslutas att detta felaktigt skulle
kunna komma att få negativa effekter på hur de offentliga finanserna
uppfattas bl.a. av aktörer på de finansiella marknaderna. Av detta skäl bör
det under åren 1999 och 2000 övergångsvis ske en överföring som
kompenserar för effekterna på statsbudgeten.
Enligt regeringens mening bör denna temporära överföring vara av
samma storleksordning som den förstärkning av AP-fondens löpande
finanser som blir effekten av ett fullt genomförande av ålderspensions-
reformen, inklusive finansiering. Förstärkningen av nettot mellan AP-
fondens avgiftsinkomster och pensionsutgifter jämte en viss ränteeffekt
av detta kan beräknas uppgå till ca 45 miljarder kronor. Om frågan om
formerna för ålderspensionssystemets finansiering inte kan finna en
lösning som kan trädda i kraft fr.o.m. år 1999, ligger nuvarande avgifts-
underlag kvar. Det medför att AP-fondens avgiftsintäkter blir mindre än
om ålderspensionsreformen genomförts i alla sina delar. Enligt
regeringens mening bör även i detta fall 45 miljarder kronor föras över
från ATP-fonden till statsbudgeten. En utebliven reglering av avgifts-
uttaget under år 1999 skall dock beaktas vid fastställandet av det slutliga
beloppet vid en engångsvis överföring.
Fondstyrelserna bör utan väsentliga problem kunna inleverera 45 mil-
jarder kronor årligen till Riksgäldskontoret i form av likvida medel. I
syfte att eliminera eventuella oönskade marknadseffekter kan det dock
vara önskvärt att beloppet uppdelas så att flera mindre överföringar görs
varje år. Det föreslås därför att fyra lika stora överföringar vardera görs
vid slutet av varje kvartal. Även för Riksgäldskontoret bör en sådan ord-
ning med ett jämnare likviditetsflöde vara positivt. Var och en av första-
tredje fondstyrelserna skall bidra till överföringen i förhållande till stor-
leken på de marknads värderade fondkapitalen.
Prop. 1997/98:151
Det reformerade pensionssystemet skiljer sig från det nuvarande systemet
bl.a. genom att det reformerade systemet bygger på livsinkomstprincipen.
Det innebär att ålderspensionerna i större utsträckning än i det nuvarande
systemet är direkt relaterade till individernas inkomster under livet.
Livsinkomstprincipen innebär att varje avgiftsinbetalning till det in-
komstrelaterade ålderspensionssystemet påverkar den slutliga pensionens
storlek. I det reformerade pensionssystemet kan pensionsrätt dessutom
tjänas in för bamår och vid plikttjänstgöring. Pensionsrätten grundas då
610
på en fiktiv inkomst. Dessutom skall även pensionsrätt tjänas in för
studier finansierade med studiemedel.
I det nuvarande pensionssystemet är det endast inkomsterna under de
15 bästa åren som bestämmer pensionens storlek. För att erhålla oavkor-
tad inkomstrelaterad pension krävs det dessutom 30 års arbete medan
arbete därutöver inte ger någon ytterligare pensionsrätt. Däremot betalas
det in avgifter på alla löneinkomster i nuvarande system, även de som
tjänats in under den period som inte ingår i de 15 bästa åren liksom under
år utöver 30 års förvärvstid. Avgifter betalas dessutom på inkomster över
7,5 basbelopp trots att ingen pensionsrätt ges på sådana inkomster. Där-
med är det ett svagt samband mellan vad en enskild individ betalar in till
systemet och vad han eller hon får ut i pension.
Syftet med detta avsnitt är främst att belysa systemegenskaper i det re-
formerade pensionssystem. Detta sker genom att med olika exempel re-
dovisa hur förändringar i förvärvsmönster och inkomstutveckling påver-
kar pensionens storlek i det reformerade pensionssystemet. I detta sam-
manhang görs även jämförelser med det nuvarande pensionssystemet. Att
göra en jämförelse med pensionsnivåer i det nuvarande pensionssystemet
är dock egentligen inte möjligt. Eftersom ATP-systemet inte visat sig
vara finansiellt hållbart är detta en av anledningarna till att pen-
sionssystemet måste reformeras. ATP-systemet är konstruerat för en
ekonomi med en real tillväxt omkring 2 %. Det innebär att de tillväxt-
antaganden som används i detta sammanhang är 2 %. För att jämförelser
skall vara meningsfulla måste nuvarande ATP-systems regler förändras
på ett par punkter, vilket i sig är reformer som måste finansieras.
Vidare analyseras det nuvarande och det reformerade pensionssystemet
ur ett jämställdhetsperspektiv. Dessutom diskuteras det reformerade pen-
sionssystemet ur ett generationsperspektiv. Avslutningsvis redovisas ett
antal individexempel, där pensionsnivåer och kompensationsgrad i de
olika systemet kan jämföras. Individexemplen är inte valda så att de skall
tolkas som exempel på typiska individer, utan skall endast betraktas som
några av flera miljoner tänkbara exempel på pensionsutfall i det nuva-
rande och det reformerade pensionssystemet. Exemplen är dock valda så
att de illustrerar individer som ”vinner” respektive ”förlorar” på en över-
gång till det reformerade pensionssystemet.
Eftersom det reformerade pensionssystemet bygger på livsinkomstprin-
cipen är det av intresse att studera hur förändringar i livsinkomstmönster
för en enskild individ påverkar dennes pension. Det reformerade pen-
sionssystemet är avgiftsbestämt och konstruerat så att de utgående pen-
sionerna automatiskt anpassas till tillväxten. Den exakta förmånen är
således inte fastställd i förväg.
Det nuvarande pensionssystemet är förmånsbestämt. Det innebär att
förmånsnivån i systemet (60 procent av genomsnittet av de 15 bästa års-
inkomsterna) är fastställd i förväg och att avgiftssatsen anpassas till för-
månsnivån, så att avgifterna täcker utgifterna. Ett annat sätt att få balans
är att i stället anpassa förmånerna. Eftersom tillväxten, och då särskilt
Prop. 1997/98:151
611
under de senaste två decennierna, varit betydligt svagare än 2 %
(reallönen per anställd ökade med ca 0,3 procent per år i genomsnitt
under perioden 1975-1995) har höjningar av avgiftssatserna såväl som
försämringar i pensionsförmånerna behövt genomföras. Dessa föränd-
ringar har skett genom politiska beslut.
Förutsättningar
Som utgångspunkt för exemplen har valts individer som börjar arbeta
vid 23 års ålder och som går i ålderspension vid 65 år. De antas vara
ogifta vid pensionstillfället. Individerna antas vidare tjäna in hela pen-
sionen efter att det reformerade pensionssystemet trätt i kraft, vilket gör
att det reformerade systemets egenskaper kan framhållas. Om inte annat
anges, antas den allmänna lönetillväxten och premiereservsystemets
avkastning vara 2% realt. I ett av de beskrivna exemplen nedan visas
emellertid hur stor pensionen blir vid antaganden om en högre avkastning
på premiereserven än 2 %. Vidare antas den enskildes löneutvecklingen
stå realt stilla under de sista fem åren av förvärvslivet. En vanlig utveck-
ling för de flesta förvärvsarbetande är att den reala löneutvecklingen står
still eller t.o.m. faller under slutet av förvärvslivet, bl.a. beroende på att
många väljer att minska arbetstiden mot slutet av den förvärvsaktiva ti-
den. Samtliga belopp är beräknade i 1998 års prisnivå. Delningstalet lik-
som arvsvinstfaktorer utgår från 1997 års medellivslängd. Eftersom av-
sikten med exemplen i detta delavsnitt främst är att visa effekterna av de
förändrade intjänandereglema (livsinkomstprincipen och 15/30 års re-
geln) har vi valt att låta intjänandetaket vara inkomstindexerat istället för
prisindexerat i det nuvarande pensionssystemet, vilket i sig är en refor-
mering av ATP som måste finansieras. Vi avviker således från att göra en
jämförelse med ett ATP-system med helt bibehållna regler. Ett ATP-
system med prisindexerat tak skulle i de flesta fall ge lägre pensioner än
vad som visas i exemplen nedan. Ett bibehållet ATP-system med
prisindexerat tak hade så småningom inneburit att även lågavlönade hade
fått inkomster över intjänandetaket och därmed hade pensionerna fått
karaktären av grundpension, lika stor för alla. I avsnitt 34.5 har däremot
individexemplen beräknats med ett ATP-system där taket är prisindexe-
rat, varvid effekten av ett prisindexerat tak framgår.
För enkelhetens skull antas dessutom att premiepensionens storlek vid
pensionstillfället beräknas på samma sätt som den del av pensionen som
härrör från fördelningssystemet. I verkligheten bestäms begynnelse-
pensionens storlek av summan av inkomstpensionen och premiepensio-
nen. Dessa fastställs var för sig på olika grunder. Inkomstpensionen i det
reformerade fördelningssystemet bestäms av de intjänade pensionsrät-
tema, vilka varje år räknas om med hänsyn till inkomstindexets utveck-
ling, arvsvinster, förvaltningskostnader och av delningstalet som åter-
speglar återstående livslängd samt en viss tillgodoräknad framtida real
inkomsttillväxt representerad av normen för följsamhetsindexering.
Premiepensionens storlek beräknas med utgångspunkt från tillgodo-
havandet på pensionsspararens premiepensionskonto, som beror på den
historiska avkastningen på fondandelarna och i likhet med inkomst-
pensionen på arvsvinster och förvaltningskostnader. Premiepensionen tas
Prop. 1997/98:151
612
ut livsvarigt och kan antingen vara uttryckt som ett visst antal fond- Prop. 1997/98:151
andelar, vilka då kommer att variera i storlek med förändringarna i fond-
andelarnas värde under pensionsutbetalningstiden, eller omvandlas till en
traditionell livränteförsäkring med ett fast månadsbelopp.
Om inte annat anges har i exemplen nedan individernas inkomster valts
så att de inte har rätt till garantipensionsutfyllnad. Avdrag för allmän
pensionsavgift, vid fastställande av pensionsgrundande inkomst, har i
båda systemen gjorts med 6,95 %.
1. Den egna lönetillväxten avviker från den allmänna
I det reformerade systemet är de intjänade pensionsrättigheterna inkomst-
indexerade, dvs. de skrivs upp i takt med den allmänna inkomsttillväxten.
Genom inkomstindexering av intjänad pensionsrätt har således inte
endast den egna lönetillväxten betydelse för storleken av individens pen-
sion. ”Räntan” i systemet motsvarar utvecklingen av en genomsnitts-
inkomst. Ju högre räntan är, desto mer växer individens fiktiva pen-
sionskapital. För en given individuell inkomstutveckling ger det reforme-
rade systemet därför en högre kompensationsnivå ju högre den allmänna
inkomsttillväxten är. I nuvarande system påverkas pensionen och
kompensationsnivån inte alls av den allmänna inkomsttillväxten (men
naturligtvis av individens egen inkomstutveckling). Detta framgår av
redovisningen i tabell 34.1 nedan.
Tabell 34.1 visar, för en individ som haft en jämn löneutveckling år för
år, pensionens storlek i procent av slutlönen i några olika tillväxtal-
temativ. Individens begynnelselön antas vara densamma i de olika alter-
nativen (13 000 kr per månad vid 23 års ålder). Lönen växer realt med
1 % per år respektive 2 % per år. I sistnämnda fall uppgår således slut-
lönen till ett högre belopp (26 500 kronor per månad jämfört med 18 600
kronor per månad vid 1 % årlig real tillväxt).
Om individens inkomst ökar i långsammare takt än den allmänna, t. ex.
med 1 % per år jämfört med en allmän tillväxt på 2 %, kommer indivi-
dens pensionsrätter att räknas upp med denna högre ”ränta”. Individen får
därför en högre kompensationsnivå än om den allmänna inkomst-
tillväxten hade sammanfallit med den egna. Personer med svag inkomst-
tillväxt i förhållande till den genomsnittliga gynnas således i det reforme-
rade systemet.
Om individens inkomst i stället ökar snabbare än den allmänna blir
kompensationsnivån lägre än om den egna inkomsttillväxten hade sam-
manfallit med den allmänna. I det nuvarande pensionssystemet har den
allmänna inkomsttillväxten ingen betydelse alls för den egna pensionens
storlek, vilket framgår av tabell 34.1.
613
Prop. 1997/98:151
Tabell 34.1 Pension och kompensationsgrad vid olika egen och allmän
inkomsttillväxt
|
Realinkomstutveckling |
Reformerat |
Nuvarande | |||
|
Egen |
Allmän | ||||
|
Kronor/ |
% av |
Kronor/ |
% av | ||
|
1% |
1% |
10 200 |
55 |
11 000 |
59 |
|
2% |
2% |
14 700 |
56 |
14 800 |
56 |
|
1% |
2% |
12 200 |
66 |
11 000 |
59 |
|
2% |
1% |
12 400 |
47 |
14 800 |
56 |
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
2. Livsinkomst kontra 15-årsregeln
Vid 2 % tillväxt blir pensionen för en genomsnittlig individ ungefär lika
hög i det reformerade systemet som i det nuvarande pensionssystemet,
under förutsättning att individen tjänar in pensionsrätt under drygt 40 år.
Vilket system som ger högst pension, vid en given egen inkomsttillväxt,
varierar emellertid mycket mellan olika individer.
I figur 34.1 visas exempel på livsinkomstbanor för en individ som har
en jämn och flack inkomstutveckling och en annan individ som har en
ojämn och brantare inkomstutveckling. Individ A , en medelinkomst-
tagare, antas ha en inkomstutveckling som följer den allmänna. Individ B,
har ett karriäryrke, vilket innebär att inkomstutvecklingen ökar snabbare
än den allmänna under en stor del av förvärvslivet.
Figur 34.1 Livsinkomstbanor
Alder
I tabell 34.2 framgår att pensionen för individ A, som har en jämn in-
komstprofil, blir i det närmaste densamma i de båda pensionssystemen.
Däremot kommer individ B att få en lägre pension i det reformerade pen-
sionssystemet jämfört med i det nuvarande systemet. Detta illustrerar
skillnaden mellan livsinkomstprincipen och 15-års regeln. I det nuva-
rande pensionssystemet räknas endast de 15 bästa åren, vilka ofta infaller
i slutet av förvärvslivet. Det innebär att de relativt sett låga inkomster
614
som individ B har tidigt i livet inte påverkar dennes pension i det nuva-
rande pensionssystemet. I det reformerade pensionssystemet räknas alla
inkomster in oavsett när de tjänats in. Individ A:s inkomster är jämnt för-
delade över tiden och växer i takt med den allmänna inkomstutveck-
lingen. De inkomster som är intjänade tidigt i livet kommer därmed att
väga lika tungt som de inkomster som tjänas in i slutet. 15-års regeln och
livsinkomstprincipen ger därmed i stort sett samma pension för en person
med individ A:s inkomstprofil.
Tabell 34.2 Pension och kompensationsgrad vid olika inkomstprofil. Individ
A har en begynnelselön på 13 000 kr/mån och individ B 15 000 kr/mån
Prop. 1997/98:151
|
Reformerat system |
Nuvarande system* | |||
|
Pension |
% av |
Pension |
% av | |
|
Individ A, jämn inkomst- |
14 700 |
56 |
14 800 |
56 |
|
profil | ||||
|
Individ B, brant inkomst- |
22 000 |
43 |
27 000 |
52 |
|
profil | ||||
*inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
3. Olika antal intjänandeår
I det reformerade systemet finns ingen begränsning vad gäller antal år
som grundar pensionsrätt. Vaije års inkomst bidrar till att höja den slut-
liga pensionen. Omvänt gäller att varje års uppehåll med förvärvsarbete -
som inte grundar pensionsrätt på annat sätt, t. ex. bamårsrätt - att den
slutliga pensionen blir lägre än vad den annars skulle ha varit.
För en person med en årsinkomst som utvecklas i takt med den all-
männa realinkomstutvecklingen förändras den reformerade pensionen
proportionellt med förvärvstidens längd. Detta gäller således en individ
vars inkomster inte överstiger intjänandetaket. Likaså gäller detta endast
för en person som inte är berättigad till garantipension. Om personen
arbetar kortare tid bli pensionen lägre. För pensionsutfallet spelar det i
princip ingen roll om denne förkortar förvärvslivet genom att börja arbeta
senare eller genom att ta en arbetsfri period mitt i livet.
I nuvarande pensionssystem ger förvärvsåren utöver de 30 erforderliga
åren för oavkortad pension inte upphov till någon högre pension för indi-
viden. I det fall att lönenivån under de 15 bästa inkomståren (vilka ofta
sammanfaller med de sista förvärvsåren) inte påverkas av i vilken ut-
sträckning individen har arbetat tidigare under den yrkesaktiva tiden, blir
således den slutliga pensionen densamma antingen personen börjar för-
värvsarbeta omedelbart efter avslutad skolgång eller först några år där-
efter eller gör ett upphåll med förvärvsarbete under en period.
I tabell 34.3 nedan visas hur stor den inkomstrelaterade ålderspensio-
nen blir i det reformerade systemet med mellan 30 och 45 års förvärvstid
och pensionering vid 65 år.
615
Tabell34.3 Pensionens storlek vid olika antal intjänandeår i reformerat och Prop. 1997/98:151
nuvarande pensionssystem för en person med jämn inkomstutveckling och en
slutlön på ca 28 000 kr/mån.
|
Antal intjänande- |
Reformerat system |
Nuvarande system* | ||
|
pension |
% av |
pension |
% av slut- | |
|
45 |
16 800 |
60 |
15 600 |
56 |
|
40 |
14 900 |
53 |
15 600 |
56 |
|
35 |
12 900 |
46 |
15 600 |
56 |
|
30 |
11 000 |
39 |
15 600 |
56 |
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
Det reformerade systemet blir relativt sett förmånligare ju längre den
förvärvsverksamma tiden är. Detta är en konsekvens av att sambandet
mellan avgifter och förmåner stärkts i det reformerade systemet. Indivi-
den får således större möjligheter att själv påverka den slutliga pensio-
nens storlek. Vaije utökad arbetsinsats under ett år, t.ex. heltids- i stället
för deltidsarbete, bidrar till att höja pensionen. Enligt nuvarande regler
påverkas pensionen endast om förvärvsåret i fråga ingår bland de 15
bästa inkomståren. Likaså ger vaije extra förvärvsår högre pension i det
reformerade systemet. I nuvarande system ger förvärvsår utöver de be-
hövliga 30 åren inget ytterligare påslag på pensionen.
Det nuvarande pensionssystemet är mer generöst än det reformerade
vad gäller kravet på intjänandetid för att erhålla en pension kring 55 % av
slutlönen. Om alla skulle välja att arbeta endast 30 år skulle, men om
ATP-systemet inte vara hållbart eftersom systemet förutsätter att avgifter
betalas in under en längre period. Samtidigt innebär det nuvarande sys-
temets intjänanderegler att det inte lönar sig att arbeta mer än 30 år i pen-
sionshänseende, såvida inte dessa ytterligare år skulle ingå i de 15 bästa
åren. Därmed är det reformerade pensionssystemet mer rättvist eftersom
varje ökning av inbetald avgift resulterar i ökad pension (förutsatt att
individen inte har så låga inkomster att han eller hon erhåller garanti-
pension).
4. Pensionstidpunkt
I det nuvarande pensionssystemet kan pensionspoäng endast tjänas in
t.o.m. 64 års ålder. I det reformerade pensionssystemet finns det däremot
inte någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt. En individ har
med andra ord möjlighet att tjäna in fler pensionsrätter genom att arbeta
fler år, höja den totala livsinkomsten och därigenom höja det månatliga
pensionsbeloppet.
Om personen går i pension efter 65 år blir det årliga pensionsbeloppet
högre enligt både det reformerade och det nuvarande regelsystemet.
Tiden som pensionär blir ju då kortare; med samma beräknade livspen-
sion men färre år blir därför årsbeloppet högre. Därutöver gäller i det
reformerade pensionssystemet att ytterligare pensionsrättigheter tjänas in
efter 65 års ålder.
För en individ som går i pension före 65 år blir den årliga pensionen på
motsvarande sätt lägre eftersom pensionen då skall utbetalas i fler år. Den
616
reformerade pensionen blir lägre också av den anledningen att individen
har mindre intjänad pensionsrätt.
I tabell 34.4 har pensionens storlek i det reformerade respektive det
nuvarande systemet beräknats vid olika pensionsålder för en person som
börjar arbeta vid 23 års ålder med en årsinkomst som utvecklas i takt med
den allmänna reallöneutvecklingen. Vid pensionsuttag före 65 år
påverkas den intjänade pensionsrätten i det här exemplet både i det refor-
merade och i det nuvarande systemet. Vid pensionering mellan 61 och 65
års ålder är den inkomstrelaterade ålderspensionen ungefär lika stor i det
två systemen. Fortsatt förvärvsarbete efter fyllda 65 år ger ytterligare
pensionsrätter i det reformerade systemet, vilket leder till att pensionen
ökar mer än i det nuvarande pensionssystemet.
Tabell 34.4 Pensionens storlek vid olika pensionsålder för en person som
börjar arbeta vid 23 års åider. Begynnelselön på 13 000 kr/mån. 2 % egen
reallönetillväxt t.o.m. 59 år sedan oförändrad lön. Slutlön 26 500 kr/mån.
Prop. 1997/98:151
|
Pensions- |
Reformerat system |
Nuvarande system* | ||
|
Pension |
% av slutlön |
Pension |
% av slutlön | |
|
61 år |
10 400 |
39 |
10 600 |
40 |
|
62 år |
11 400 |
43 |
11 700 |
44 |
|
63 år |
12 400 |
47 |
12 700 |
48 |
|
64 år |
13 500 |
51 |
13 700 |
52 |
|
65 år |
14 700 |
56 |
14 800 |
56 |
|
66 år |
16 100 |
61 |
16 000 |
60 |
|
67 år |
17 600 |
66 |
17 300 |
65 |
|
68 år |
19 300 |
73 |
18 500 |
70 |
|
69 år |
21 300 |
80 |
19 800 |
75 |
|
70 år |
23 400 |
88 |
21 000 |
79 |
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
5. Deltidsarbete
Som en följd av livsinkomstprincipen, reducerar deltidsarbete alltid pen-
sionen i det reformerade pensionssystemet. Det har dock ingen betydelse
när i livet deltidsarbetet sker.
I det nuvarande pensionssystemet minskar däremot pensionen endast i
det fall att deltidsarbetet påverkar lönen under de 15 bästa åren, vilka
oftast infaller i slutet av förvärvstiden. Däremot minskar pensionen inte
alls i det nuvarande systemet om deltidsarbetet infaller tidigt i livet.
Emellertid är deltidsarbete tidigt i livet oftast föranlett av vård av små
bam. I det reformerade pensionssystemet kompenseras föräldern genom
bamårsrätten, vilket betyder att pensionen i ett sådant fall inte försämras
jämfört med om personen hade arbetat heltid. Se vidare under punkt 5.
Barnår. För den som arbetar deltid hela eller nästan hela sitt förvärvsliv,
vilket är vanligt i vissa yrken, påverkas pensionen förhållandevis lika
mycket i båda systemen jämfört med om han eller hon hade arbetat hel-
tid.
617
6. Barnår
Prop. 1997/98:151
En person som arbetar deltid eller som helt avstår från förvärvsarbete
under en period i livet för att vårda små bam kompenseras i pensions-
hänseende genom att pensionrätt för bamår tillgodoräknas. Betydelsen av
bamårsrätten är väsentlig. Om inte bamårsrätten hade ingått i det refor-
merade pensionssystemet hade pensionen för en person som t.ex. fått 2
bam och som hade stannat hemma på heltid i sju år varit ca 15 % lägre.
Rätten gäller under vaije barns fyra första levnadsår (till det yngsta
bamet har fyllt fyra år om man har fleral små bam). Bamårsrätten räknas
fram på tre sätt, och det alternativ som är mest gynnsamt för den enskilde
används vid beräkning av pensionsrätt. Eftersom två av de tre alternati-
ven t.o.m. kan ge högre pensionsrätt än utan bam blir kompensationen i
pensionshänseende också normalt mycket god. Alternativen är:
1. en utfyllnad upp till summan av den enskildes pensionsgmndande
inkomst året före barnets födelse.
2. en utfyllnad upp till 75 % av den genomsnittliga pensionsgmndande
inkomsten för alla försäkrade mellan 16 och 64 år.
3. det för intjänandeåret gällande ett inkomstbasbelopp plus den egna
inkomsten.
Alternativ 1. kan sägas vara mest gynnsam för personer med hög eller
ganska hög lön som minsat sin arbetstid kraftigt efter barnets födelse.
Alternativ 2. kan sägas vara mest gynnsam för personer med låg lön och
personer som saknade arbete innan bamet föddes. Alternativ 3 är mest
gynnsam för den som fortsätter att förvärvsarbeta i oförändrad omfattning
under bamåren, och som då får tillgodoräkna sig en högre pensions-
gmndande inkomst under dessa år.
För att illustrera bamårsrätten har tre kvinnor valts som samtliga arbe-
tar heltid och har en jämn lönetillväxt som följer den allmänna.
(Exemplen kan likaväl gälla en man.) Vid 28 års ålder får de sina första
bam och tre år senare föds det andra bamet. För en kvinna som, i detta
exempel, har en begynnelselön på 13 000 kronor per månad och som
stannar hemma på heltid i sju år är alternativ 1., dvs. utfyllnad till den
inkomst hon hade före barnets födelse, det mest gynnsamma. Av tabell
34.5 framgår att hennes pension endast blir marginellt lägre än om hon
inte hade haft barn. Att pensionen trots bamårsrätt blir något lägre hänger
samman med att den bakomliggande inkomsten inte räknas upp med in-
komstindex utan med prisindex under perioden med bamår. I det nuva-
rande pensionssystemet påverkas pensionen inte alls. I tabell 34.6 visas
ett exempel på en kvinna som tjänar på bamårsrätten. Hon antas ha en
begynnelselön på endast 10 000 kronor per månad. För hennes del är
alternativet 2. mest gynnsamt. Av tabellen framgår att hon får en högre
pension än om hon inte hade fått bam. I tabell 34.5 visas ytterligare en
kvinna som tjänar på bamårsrätten. Hon väljer att arbeta heltid under
bamåren, förutom de två år hon erhåller föräldrapenning. För henne är
alternativ 3. det mest gynnsamma alternativet. Av tabellen framgår att
hon även får en högre pension än om hon inte hade fått bam.
618
Tabell 34.5 Pensionsnivå vid barnårsrätt för en person som börjar arbeta vid Prop. 1997/98:151
23 års ålder med en begynnelselön på 13 000 kr/mån.
|
Reformerat |
Nuvarande | |
|
Heltid hela livet, utan bam |
14 700 |
14 800 |
|
Hemma på heltid i sju år |
14 600 (Alt. 1) |
14 800 |
|
Hemma ett år med vardera |
15 200 (Alt. 3) |
14 800 |
|
bam, annars heltid |
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
Tabell 34.6. Pensionsnivå vid barnårsrätt för en kvinna som börjar arbeta vid
20 års ålder med en begynnelselön på 10 000 kr/mån.
|
Reformerat |
Nuvarande | |
|
Arbete hela livet, utan |
13 000 |
12 300 |
|
barn | ||
|
Hemma på heltid i sju |
13 300 (Alt. 2) |
12 300 |
|
år med barn |
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
7. Premiepensionssystemets avkastning
1 samtliga ovanstående exempel har det antagits att avkastningen i
premiepensionssystemet är densamma som den allmänna inkomsttill-
växten. Avkastningen i premiepensionssystemet kan avvika från den
allmänna inkomsttillväxten. I det fall avkastningen skulle komma att
överstiga inkomsttillväxten kommer pensionen i det reformerade syste-
met att bli större än vad som redovisats i exemplen ovan. I tabell 34.7
visas pensionens storlek vid några alternativa avkastningsantaganden.
Exemplen skall inte betraktas som sannolika utfall utan är avsedda att
illustrera pensionssystemets känslighet för olika avkastningsantaganden.
I tabell 34.7 framgår att en person med begynnelselön på
13 000 kronor per månad, med en avkastning i premiepensionssystemet
på i genomsnitt 3 % per år, skulle erhålla en pension som vore ca
500 kronor högre per månad jämfört med om avkastningen hade varit
2 % per år. En avkastning på t.ex. 6 % per år skulle ge ytterligare ca
1 900 kronor högre pension.
Tabell 34.7 Pension vid olika nivå på avkastningen i premiepensionssystemet
för en person som börjar arbeta vid 23 års ålder med en begynnelselön på
13 000 kr/mån. Egen och allmän lönetillväxt 2 % realt.
|
Real avkastning i premiepen- |
Pension |
% av slutlön |
|
2% |
14 700 |
56 |
|
3% |
15 200 |
57 |
|
4% |
15 900 |
60 |
|
5 % |
16 700 |
63 |
|
6% |
17 800 |
67 |
619
8. Följsamhetsindexering
Prop. 1997/98:151
Genom delningstalet tillgodoräknas pensionären en form av förskot på en
förmodad framtida årlig tillväxt, som motsvarar normen för följsam-
hetsindex som är 1,6. Pensionen omräknas sedan varje år från och med
det andra pensionsåret med utgångspunkt från inkomstindexets avvikelse
från den redan tillgodoräknade normen. Om den faktiska nominella löne-
tillväxten, som avspeglas i inkomstindexet, skulle bli högre än normen
1,6 kommer pensionen således att öka med mellanskillnaden mellan den
faktiska tillväxten och normen. Skulle den faktiska tillväxten bli lägre än
normen sker en nedskrivning av pensionen på motsvarande sätt. Det
innebär att den nominella inkomsttillväxten i samhället får en betydelse
för pensionens storlek även efter pensionstillfället. I det nuvarande
pensionssystemet finns ingen sådan mekanism, utan pensionen räknas i
princip endast upp med inflationen.
Följsamhetsindexeringens effekt på pensionsutvecklingen kan illustre-
ras med ett exempel. Eftersom avsikten med detta exempel är att visa
principen för följsamhetsindexering antas för enkelhetens skull här att
premiepensionen utvecklas i samma takt som den del av pensionen som
härrör från fördelningssystemet. Begynnelsepensionen är i exemplet
10 000 kr/mån. Under pensionstiden kommer pensionen varje år att räk-
nas om med hänsyn till inkomsttillväxten i det fall den avviker från nor-
men. Pensionsförmånens utveckling under olika tillväxtantaganden visas
i figur 34.2. Inflationen antas i detta exempel vara noll och tillväxten
antas hålla en konstant takt under hela perioden.Om tillväxten överstiger
1,6 % ökar pensionen realt över tiden från den initiala nivån på 10 000 kr
per månad. Om tillväxten ligger på en konstant nivån under 1,6 % sjun-
ker pensionen över tiden. Vid en tillväxt på 1,6% blir pensionen konstant
över tiden. I det nuvarande pensionssystemet skulle pensionen vara
nominellt oförändrad under hela pensionstiden om inflationen vore noll.
Detta innebär således att i det reformerade pensionssystemet kommer
pensionen, efter avdrag för normen, följa de förvärvsaktivas standardut-
veckling, vilket inte är fallet i det nuvarande systemet.
Figur 34.2. Följsamhetsindexerad pension
10
Antal är i pension
620
9. Förändrad medellivslängd
Prop. 1997/98:151
I det reformerade pensionssystemet kan begynnelsepensionen komma att
variera för individer tillhörande olika årskullar, trots att pensionsbehåll-
ningen är densamma. I det reformerade pensionssystemet beaktas för-
ändringen i medellivslängden automatiskt genom att delningstalet speglar
sådana förändringar. Definitiva delningstal för respektive årskull fast-
ställs det år årskullen ifråga fyller 65 år. Underlaget för delningstalet ut-
görs i princip av den senast kända livslängdsstatistiken. Därmed kan
olika årskullar få olika delningstal.
Om medellivslängden ökar kommer delningstalet också att öka varvid
den årliga pensionen blir lägre. Underlaget för de delningstal som an-
vänts i beräkningarna ovan är 1997 års medellivslängd. Skulle medel-
livslängden vara t.ex. ett år längre får detta till följd att pensionen
minskar med omkring 6 procent jämfört med de beräkningar som redo-
visats ovan. Emellertid är det rimligt att anta att en ökad medellivslängd
även innebär att folkhälsan förbättras. Om befolkningen blir friskare och
lever längre bör den även kunna arbeta längre. Det finns därför anledning
att tro att den genomsnittliga pensionsåldern kan komma att stiga i takt
med ökad medellivslängd. Om individen väljer en högre pensionsålder
blir också pensionen högre.
I det nuvarande pensionssystemet leder en ökning av medellivslängden
inte till någon direkt påverkan på pensionsnivån. Däremot krävs en an-
passning, antingen via höjda avgifter eller sänkt förmånsnivå, för att
systemet skall vara finansiellt hållbart.
10. Garantipension och marginaleffekter
I det reformerade pensionssystemet är grundskyddet utformat så att det
ger en garanterad lägsta pension på 2,13 prisbasbelopp för en ogift pen-
sionär och 1,9 prisbasbelopp till en gift pensionär. Garantipensionen
trappas av med 100 % mot inkomstgrundad pension (IGP) upp till 1,26
prisbasbelopp för ogifta och upp till 1,14 prisbasbelopp för gifta och med
48 % därutöver. För en ogift person med en IGP över ca 3,1 prisbas-
belopp utgår ingen garantipension alls.
Ökade livsinkomster resulterar alltid i en ökad inkomstgrundad pen-
sion. Till följd av grundskyddets utformning kommer den utbetalda pen-
sionen inte alltid att öka proportionellt mot ökningen av IGP. Föränd-
ringar av den totala pensionen i förhållande till förändringar av IGP kan
beskrivas i termer av marginaleffekter. Med marginaleffekter menas i
detta sammanhang andelen av en ökning av IGP som inte ger upphov till
en ökning av den utbetalda pensionen. Den utbetalda pensionen kan
vidare beräknas före eller efter skatt. Eftersom bostadsstödets utformning
är föremål för ytterligare utredning tas marginaleffekter som kan upp-
komma till följd av bostadsstödet inte upp här, trots att bostadsstödet ger
betydande marginaleffekter inom nuvarande system och sannolikt också i
det reformerade systemet.
I figur 34.3 visas marginaleffekter efter skatt både i det nuvarande och
i det reformerade pensionssystemet. I det reformerade pensionssystemet
får grundskyddets utformning till följd att, för en ogift pensionär som haft
621
mycket låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid och som därmed
erhållit en IGP lägre än 1,26 basbelopp, en ökad arbetsinsats inte ger
något utbyte alls i högre pension. Marginaleffekten för personer med IGP
upp till 1,26 prisbasbelopp är 100 %. Marginaleffekten sjunker sedan vid
högre IGP ned till ca 60 % inom ett intervall mellan 1,26 och ca 3,1 bas-
belopp (vid en kommunalskatt på 31,66 %). Jämfört med det nuvarande
pensionssystemet är marginaleffekterna i det reformerade pensions-
systemet något lägre inom intervallet 1,26 till ca 1,5 prisbasbelopp men
däremot högre inom intervallet 1,5 till ca 3,1 prisbasbelopp.
Figur 34.3 Marginaleffekter i det reformerade och det nuvarande pensionssyste-
met för en gift pensionär vid en kommunalskatt på 31,66 %
Prop. 1997/98:151
Nivån på grundskyddet i det reformerade pensionssystemet är något
högre än i det nuvarande pensionssystemet. Skillnaderna åskådliggörs i
figur 34.4.
Figur 34.4 Nettopension för en ogift pensionär i det reformerade och det nuva-
rande pensionssystemet. Kommunalskatt 31,66 %
622
I det reformerade pensionssystemet innebär garantipensionens utform-
ning att den lägsta pensionen för en ogift pensionär uppgår till 4 694 kr
per månad efter skatt (räknat efter 1998 års prisbasbelopp och med en
kommunalskatt på 31,66 %). I nuvarande system ger grundskyddet i form
av folkpension och pensionstillskott en sammanlagd pension på 4 596 kr
netto (räknat med 1998 års prisbasbelopp och med en kommunalskatt på
31,66%), dvs. 98 kr mindre per månad efter skatt för en person med
mycket låg inkomstrelaterad pension.
I tabell 34.8 visas dessutom några exempel på hur en förändrad livs-
inkomst förändrar pensionen för individer som har låga inkomster. Indi-
viderna antas bölja arbeta vid 23 års ålder och gå i pension vid 65 år.
Lönen antas växa år för år med 2 % till och med 59 års ålder varefter
lönenivån förblir konstant. Allmän lönetillväxt antas vara 2 % och av-
kastning på premiereserven antas uppgå till 3 %.
Prop. 1997/98:151
Tabell 34.8 Lön, inkomstrelaterad pension samt garantipension inom det re
formerade pensionssystemet för en ensamstående pensionär. 1998 års pris-
basbelopp. 42 intjänandeår. Pension vid 65 år. 31,66 % kommunalskatt.
|
Begynnelse- |
Slutlön |
IGP kr/mån (basbelopp/år) |
Garanti- |
Total |
Total pen- |
|
0 |
0 |
0 |
6 461 |
6 461 |
4 694 |
|
3 300 |
6 600 |
3 822 (1,26) |
2 639 |
6 461 |
4 694 |
|
5 200 |
10 600 |
6 067 (2,0) |
1 561 |
7 628 |
5 584 |
|
6 500 |
13 200 |
7 583 (2,5) |
834 |
8 417 |
6 186 |
|
7 700 |
15 800 |
9 100 (3,0) |
106 |
9 206 |
6 752 |
|
8 000 |
16 200 |
9 320 (3,0725) |
0 |
9 320 |
6 827 |
Av tabell 34.8 framgår att en person utan några inkomster alls under livet
erhåller en total pension på ca 4 700 kronor per månad netto. För perso-
ner som tjänat in en inkomstrelaterad pension mindre än 1,26 prisbas-
belopp, ger ökade inkomster och pensionsrätt inget utbyte i pension. Vid
inkomstnivåer därutöver kommer en inkomstökning alltid att resultera i
en ökad total pension, dock ej proportionellt mot inkomstökningen. För
personer som tjänat in en inkomstrelaterad pension överstigande ca 3,07
prisbasbelopp utgår ingen garantipension alls. Vid inkomstökningar över
denna nivå kommer därmed utbytet av en ökad inkomst bli maximalt. I
tabellen framgår också exempel på vilka inkomstlägen som kan resultera
i de olika nivåerna på den inkomstgrundande pensionen.
De flesta erhåller även pension från sin avtalsförsäkring när de ålders-
pensioneras. Tjänstepensionen är inkomstrelaterad och kompensationen
beräknas i stort sett lika inom de olika avtalsområdena. Kompensationen
uppgår inom de flesta avtalsområden till 10 % av den s.k. pensionslönen
så länge den inte överstiger 7,5 basbelopp. Pensionslönen i sig kan be-
räknas på något skilda sätt inom olika avtalsområden.
Reglerna för hur tjänstepensioner påverkar grundskyddet är olika i det
nuvarande och det reformerade pensionsystemet. I det nuvarande pen-
sionssystemet påverkas inte pensionstillskottet av eventuell tjänstepen-
623
sion. Däremot avtrappas det särskilda grundavdraget med hänsyn till
både ATP-pension och tjänstepension. I det reformerade pensionsystemet
skall garantipensionen inte avräknas mot tjänstepension. Detta får främst
betydelse för nettopensionsnivåer och i mindre utsträckning även för
marginaleffekter. I figur 34.5 framgår att skillnaden i nettopension i det
reformerade pensionssystemet jämfört med det nuvarande pen-
sionssytemet som mest uppgår till 600 kronor, då tjänstepension inklude-
ras.
Figur 34.5 Skillnader i nettopension i det reformerade pensionssystemet
jämfört med det nuvarande pensionssystemet för en ogift pensionär. 1998 års pris -
basbelopp. 31,66 % kommunalskatt
Prop. 1997/98:151
Inkomstrelaterad ålderspension i basbelopp
En principiellt viktig skillnad mellan det reformerade och det nuvarande
pensionssystemen är skillnaden i hur pensionen beräknas. I det nuvarande
pensionssystemet är pensionen förmånsrelaterad, dvs. den utgår med
60 % av medelinkomsten av de 15 bästa årens inkomster. I det reforme-
rade pensionssystemet är pensionen avgiftsrelaterad, dvs. den utgår med
en viss andel av den inbetalda avgiften. Det reformerade pensionssyste-
met är således mer försäkringsmässigt än det nuvarande.
Vidare är det nuvarande pensionssystemet till största delen skatte-
finansierat medan det reformerade pensionssystemet i huvudsak är av-
giftsfinansierat. Sett ur jämställdhetssynpunkt är det av intresse att stu-
dera vad kvinnor respektive män som grupp erhåller i pension jämfört
med vad de betalar in till pensionssystemet. Huruvida ålderspensions-
systemet systematiskt omfördelar pensionsförmåner mellan män och
kvinnor är därför intressant att analysera.
624
Inom ramen för Kvinnomaktsutredningen har Ann-Charlotte Ståhlberg Prop. 1997/98:151
& Stig Tegle1, i en artikel analyserat det nuvarande och det reformerade
pensionssystemets ur ett jämställdhetsperspektiv. Dessutom har Ståhlberg
i en tidigare studie för Pensionsarbetsgruppens räkning studerat kvinnors
och mäns ATP2. Regeringen ansluter i stora drag till de slutsatser som
framkommer i dessa båda studier. Följande beskrivning av jämställdhets-
aspekten anknyter därför till den analys och de slutsatser som framförs i
de båda studierna.
Nuvarande pensionssystem — omfördelning mellan könen
En analys av pensionens storlek i förhållande till inbetalda avgifter visar
att det i det nuvarande pensionssystemet, p.g.a . 15-30 regeln, sker en
systematisk omfördelning från personer som har ett långt yrkesliv med
svag realinkomstutveckling över tiden till personer som har ett relativt
kort yrkesliv, en ojämn inkomstutveckling och en snabb reallönetillväxt.
Det betyder således att personer som har en svag reallöneutveckling och
som arbetar lång tid av sitt liv får en förhållandevis låg pension i det
nuvarande systemet medan personer som avancerar och gör karriär
kommer bättre ut i pensionshänseende. Det historiska förvärvsmönstret
har varit att det främst är män som har en brant inkomstprofil. Om detta
förvärvsmönster skulle kvarstå eller i varje fall inte förändras på ett av-
görande sätt skulle det betyda att 15-års regeln skulle gynna främst män
som grupp. 15-årsregeln gynnar också kvinnor och män som varvar
deltidsarbete med heltidsarbete vilket innebär en ojämn inkomst-
utveckling.
I det nuvarande pensionssystemet innebär takregeln, dvs att enbart
inkomster under 7,5 basbelopp är pensionsgrundande, medan avgifter
även betalas på inkomster över 7,5 basbelopp, en omfördelning mellan
höginkomsttagare till låginkomsttagare. Detta skulle gynna kvinnor som
grupp i förhållande till män eftersom fler män än kvinnor har inkomster
över taket.
Eftersom kvinnor lever i genomsnitt längre än män kommer kvinnor att
få större utdelning av inbetald avgift i fler år än män. Det innebär en
omfördelning från män till kvinnor.
Den sammantagna effekten av det nuvarande pensionssystemets regler
(15-årsregeln, 30-årsregeln, takregeln och att kvinnor i genomsnitt får
pension i fler år än män) innebär att reglerna i nuvarande pensionssystem
är något fördelaktigare för män än för kvinnor vad gäller ATP, dvs. den
inkomstrelaterade pensionen. Kvinnor betalar i genomsnitt något mer för
varje krona de får i pension från det nuvarande pensionssystemet än män.
I det nuvarande pensionssystemet ingår även ett fördelningsmässigt
inslag i form av folkpension och dessutom pensionsstillskott för personer
med låg ATP. När även hänsyn tas till folkpension och pensionstillskott
blir fördelningseffekten en annan än vad som redovisats ovan. Eftersom
1 Ståhlberg, Ann-Charlotte & Tegle, Stig. ”Den nuvarande och den nya ålderspensionen -
hur omfördelar dessa mellan kvinnor och män?” SOU 1998:3.
2
Ståhlberg, Ann-Charlotte ”Reformerat pensionssystem. Kvinnors ATP och avtalspension”,
SOU 1994:22.
625
folkpensionen finansieras genom skatter, som är progressiva, samtidigt
som folkpensionen är lika stor, oavsett kön, innebär detta att de som har
höga inkomster får betala mer än de som har låga inkomster. Detta miss-
gynnar snarare män än kvinnor. Den sammantagna effekten av ATP och
folkpension (inklusive pensionstillskott) gynnar enligt Ståhlbergs studie
(1994) snarare kvinnorna som grupp.
Det reformerade pensionssystemet - omfördelning mellan könen
I det reformerade pensionssystemet där pensionen är avgiftsbestämd och
beräknas utifrån hela livsinkomsten blir i princip kvoten mellan förmåner
och avgifter lika med ett för alla i systemet, dvs. det sker inga direkta
omfördelningar mellan hög- och låginkomsttagare, mellan män och
kvinnor. Det finns dock några undantag. Bamårsrätten i det reformerade
systemet innebär att även det reformerade pensionssystemet subventione-
rar småbarnsföräldrar. Till skillnad från det nuvarande pensionssystemet,
riktas dock stödet enbart till föräldrar med små bam. Därmed kommer
den fördelningspolitiska träffsäkerheten att vara högre. De inkomst-
skillnader som beror på att kvinnor i större utsträckning än män avstår
från lönearbete för att ta hand om bamen när de är små kommer delvis att
kompenseras av bamårsrätten.
I det reformerade pensionssystemet tilldelas även pensionsrätt under
vämpliktstid och studier finansierade med studiemedel. Vad beträffar
värnplikt är pensionsrätten en subvention i allt väsentligt till män, men
den är låg jämfört med bamårsrätten. Det inkomstbortfall som pensions-
rätten för värnplikt kan beräknas ersätta torde emellertid också vara lägre
än vad bamårsrätten avser ersätta. Eventuell pensionsrätt vid studier är en
subvention till både män och kvinnor som studerar vidare efter
gymnasiet.
I det reformerade pensionssystemet såväl som i det nuvarande pen-
sionssystemet erhåller kvinnor och män, som har haft identiskt lika stora
förvärvsinkomster, lika stor pension per månad. Eftersom kvinnor i
genomsnitt lever längre än män kommer kvinnor att erhålla mer i pension
under livet än vad män gör. Det delningstal som används vid beräkning
av pensionens storlek är ett genomsnitt av mäns och kvinnors förväntade
livslängd inom samma årsklass. Skulle delningstalen istället ha byggt på
respektive köns förväntade livslängd skulle pensionen istället ha blivit
lägre för kvinnor och högre för män. Därmed sker en omfördelning till
kvinnors förmån.
Grundskyddet i det reformerade pensionssystemet utgör ett avsteg från
principen om avgiftsfinansierade pensioner. Garantipensionen finansieras
med den progressiva inkomstskatten, på samma sätt som folkpensionen
och pensionstillskottet finansieras i det nuvarande systemet. Det innebär
en omfördelning från män till kvinnor, givet att män har högre inkomster
än kvinnor.
Sammantaget konstaterar Ståhlberg & Tegle att i det reformerade
pensionssystemet dominerar de regler som gynnar kvinnor relativt män
(garantipensionen, bamårsrätten och delningstalet) över de regler som
gynnar män relativt kvinnor (vämpliktsrätten).
Prop. 1997/98:151
626
I det reformerade pensionssystemet finns även möjligheter till över-
föring av premiepensionsrätt mellan makar och registrerade partner.
Detta innebär i korthet att överföringen skall vara frivillig, den skall ske i
förväg efter anmälan och då ske fortlöpande år från år. Överföringen
skall omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för
året. Syftet med överföringen av pensonsrätt för premiepension är att i ett
större perspektiv åstadkomma en utjämning av makars pensionsrätts-
förhållanden. Någon möjlighet till delning eller överföring av pensions-
rätt finns inte i det nuvarande pensionssystemet. Se vidare avsnitt 14.
Ett ålderspensionsystem är ett system för att överföra inkomster från de
förvärvsaktiva generationerna till de generationer som till följd av hög
ålder inte längre förvärvsarbetar. I ett s.k. fördelningssystem är denna
överföring direkt och tydlig - huvuddelen av de under ett år utbetalade
ålderspensionsförmånema kommer från avgifter som tas ur inkomster
som tjänats in av den yrkesverksamma befolkningen samma år. I ett
ålderspensionsystem som är organiserat som ett premiereservsystem
gäller också att inkomster överförs från den förvärvsaktiva befolkningen
till ålderspensionärerna. Överföringsmetoden från de förvärvsaktiva till
de pensionerade är dock indirekt i ett premiereservsystem. Överföringen
förmedlas i ett premiereservsystem via de pensionerades äganderätt till
ett kapital som de pensionerade sparat för sin pension.
Reglerna för intjänande, indexering och beräkning av ålderspensions-
förmånen avgör i samspel med den demografiska och samhälls-
ekonomiska utvecklingen hur ett visst utformat ålderspensionssystem
fördelar avgifter och förmåner mellan förvärvsaktiva och pensionerade.
Rättviseaspekter på hur ett ålderspensionssystem fördelar de ekonomiska
bördorna mellan förvärvsaktiva och pensionerade kan belysas genom att
sätta t.ex. varje årskulls pensionsförmåner i relation till årskullens inbe-
talda ålderspensionsavgifter. Ett system med en för alla årskullar gemen-
sam förmåns/avgiftskvot representerar ett system där utväxlingen av
varje avgiftskrona är identisk för alla årskullar. Kvoter som skiljer sig åt
mellan årskullarna skulle kunna indikera orättvisa i den bemärkelsen att
värdet av en krona i avgift då är olika stor beroende på vilken årskull det
är som betalat avgiften.
I ett fördelningsystem är det tillväxten i avgiftsunderlaget som är
avgörande för hur förhållandet mellan förmån och avgift utvecklas efter-
som det är ur avgiftsunderlaget som förmånen finansieras. I ett premie-
reservsystem är det kapitaltillväxten som avgör hur relationen mellan
förmån och avgift utvecklas eftersom pensionen finansieras med detta
kapital. Ålderspensionssystem där förmånen är bestämd enligt vissa
regler och avgiften anpassas för att finansiera förmånen brukar kallas
förmånsdefinierade. Den andra huvudtypen av ålderspensionssystem är
de s.k. avgiftsdefinierade systemen. I ett avgiftsdefinierat system är det
de ackumulerade avgifterna, tillsammans med någon form av förräntning,
som ligger tillgrund för förmånsberäkningen.
Prop. 1997/98:151
627
Beskrivningen nedan är starkt förenklad. Bl.a bortses i princip helt från
effekter av den långa period under vilket det reformerade systemet
befinner sig i ett uppbyggnadsskede.
Tillväxtens betydelse
En jämförelse av olika årskullars förmåns/avgiftskvot kommer bl.a. att
visa vilka årskullar som dragit mest nytta av respektive förlorat mest på
variationer i den ekonomiska tillväxten under tiden som förvärvsaktiv
och pensionär. I det förmånsdefinierade ATP-systemet skulle en hög
reallönetillväxt först med lång tids eftersläpning påverka pensions-
utgiftemas storlek. Om avgiftsunderlaget växer medan ålders-
pensionsutgiftema inte växer i samma utsträckning kan avgifts-
procentsatsen till systemet sänkas utan att förmånen eller den finansiella
balansen i systemet påverkas negativt. Som en allmän tumregel kan
därför anges att förmånsdefinierade system, såsom ATP-systemet, ger
utrymme för relativt höga förmåns/avgiftskvoter för årskullar som betalar
avgifter till ålderspensionsystemet och intjänar pensionsrätt under perio-
der med hög tillväxt i ekonomin. För årskullar som intjänar sin pensions-
rätt under en period med relativt låg tillväxt riskerar förmåns/
avgiftskvoten att bli förhållandevis låg.
I det reformerade systemet kommer en relativt hög tillväxt i genom-
snittsinkomsten leda till att förräntningen av inkomstpensionsförmånema
blir förhållandevis hög. Det kommer att innebära en ”hög” förräntning av
såväl de förvärvsaktivas pensionsrätter som de pensionerades
inkomstpensioner. Under perioder med låg tillväxt i genomsnitts-
inkomsten kommer både de förvärvsaktiva och de pensionerade att ha en
förhållandevis svag utveckling av sina pensionsrätter respektive pensio-
ner. De förvärvsaktivas och pensionerades inkomster kommer således att
följas åt i det reformerade systemet.
De årskullar som under hela sin tid som förvärvsaktiva respektive
pensionerade har en genomsnittligt sett förhållandevis hög tillväxt i
inkomstindex kommer också att få en förhållandevis hög förmåns/
avgiftskvot. De med jämförelsevis låg genomsnittlig tillväxt i inkomst-
index under tiden som förvärvsaktiv och pensionär kommer att få en jäm-
förelsevis låg förmåns/avgiftskvot. Genom att utvecklingen av utgående
pensioner i det reformerade systemet är kopplade till tillväxten förlängs
tidsperioden då tillväxten påverkar pensionsförmånens värde med knappt
20 år i förhållande till ATP-systemet. Liknande förlängning av den för
pensionsförmånens värde relevanta tidsperioden uppkommer genom att
vaije årsinkomst läggs till grund för pensionsrätt och indexeras årligen.
Detta medför att den period under vilken tillväxten påverkar årskullens
förmåns/avgiftskvot kommer att öka ytterligare i förhållande till ATP
systemet. Om tillväxten antas variera i vissa tidscykler medför en längre
period då tillväxten påverkar förmåns/avgiftskvoten att variationen i
denna kvot blir mindre mellan olika årskullar.
Utöver den genomsnittliga tillväxten i inkomstindex är det även
betydelsefullt för förmåns/avgiftskvotemas nivå och variation hur olika
års förändring i inkomstindex räknar om årskullarnas olika stora
pensionsbehållningar. Precis som gäller för vanligt banksparande
Prop. 1997/98:151
628
kommer förräntningen av pensionsbehållningen att ge en större Prop. 1997/98:151
avkastning i kronor om behållningen är stor de år tillväxten i inkomst-
index är jämförelsevis hög. För olika årskullar är därför inte enbart den
genomsnittliga inkomstindexförändringen av betydelse utan också hur
indexeringen fördelar sig i tiden. Hög tillväxt kommer att vara särskilt
förmånlig för årskullar som befinner sig nära pensionsålder och som
därför har en stor pensionsbehållning att omräkna. Låg tillväxt kommer
att vara särskilt oförmånlig för sådana årskullar.
Demografiska faktorer
Principiellt fungerar i flera avseenden fördelningssystemet på samma sätt
som premiepensionssystemet, båda är t.ex. avgiftsdefinierade. Som ovan
nämnts är en viktig skillnad mellan ett fördelningsystem och ett
premiereservsystem att det är tillväxten i avgiftsunderlaget eller i
summan avförvärvsinkomster som är avgörande för fördelningssystemets
maximala ”förräntning” och att det är kapitaltillväxten som utgör
förräntningen i premiepensionssystemet. Tillväxten i lönesumman är på
ett ganska tydligt sätt kopplat till den demografiska utvecklingen - större
befolkningstillväxt ger normalt en större lönesumma. En större
lönesumma innebär att pensionsrättigheterna i fördelningssystemet kan
”förräntas” med en högre ränta än vid låg befolkningstillväxt. Förenklat
kan därmed slutsatsen dras att årskullar som intjänar och uppbär pension
under en period med genomsnittligt sett hög befolkningstillväxt skulle
gynnas i ett sådant system. Även årskullar som har en relativt stor del av
sin pensionsfordran intjänad vid en tidpunkt när befolkningen växer
skulle gynnas av hur pensionssystemet reagerar på ”tillväxt”. Årskullar
som lever under en period med låg befolkningstillväxt skulle missgynnas.
Det reformerade ålderspensionssystemets fördelningsdel skiljer sig
dock i ett väsentligt avseende från det här beskrivna typfallet av fördel-
ningssystem som antagits indexera pensionsförmånerna med tillväxten i
lönesumman eller avgiftsunderlaget. Som redogörs för i avsnitt 16
föreslås pensionsförmånerna i huvudsak indexeras med ett inkomstindex
som mäter förändringen i en genomsnittsinkomst. Därmed kommer
förändringar i befolkningsantal som inte påverkar genomsnittsinkomsten
inte heller att direkt påverka indexeringen av pensionsförmånerna. Vid en
utveckling där avgiftsunderlaget växer snabbare än genomsnitts-
inkomsten, och därmed snabbare än indexeringen av pensionsför-
månerna, kommer fördelningssystemet att stärkas finansiellt. Den ökade
finansiella styrka som fördelningssystemet får del av vid en sådan
utveckling innebär att en motståndskraft byggs upp inom systemet mot
den omvända utvecklingen, nämligen den att genomsnittsinkomsten
växer snabbare än lönesumman eller avgiftsunderlaget. En orsak till att
genomsittsinkomsten kan växa snabbare än lönesumman är en svag
befolkningstillväxt. Endast i det fall ålderspensionssystemets ekonomiska
balans hotas kommer genomsnittsindexeringen att överges genom att den
s.k. ”bromsen” reducerar inkomstindexeringen, se avsnitt 16. Genom att
inkomstindexet föreslås mäta den genomsnittliga inkomstförändringen,
inom ramen för vad som är möjligt i ett finansiellt stabilt system, minskar
629
risken avsevärt för stora variationer i olika årskullars förmåns/avgiftskvot Prop. 1997/98:151
jämfört med de alternativa utformningar av index som studerats.
Ytterligare en faktor som bidrar till att förmåns/avgiftskvotema för
olika årskullar i det reformerade ålderspensionssystemet med stor sanno-
likt kommer att ha en mindre spridning än vad ett bibehållet ATP-system
skulle ha medfört är det rörliga delningstalet. I det reformerade systemet
påverkas de nybeviljade pensionerna av förändringar i medellivslängden.
Delningstalet föreslås anpassas så att pensionsbehållningen fördelas över
det antal år årskullen antas leva. Eftersom den sammanlagt utbetalade
imkomstpensionen därmed i princip inte påverkas av förändringar i
medellivslängden påverkas inte heller förmåns/avgiftskvoten i det
reformerade systemet av förändringar i medellivslängden. I ATP-
systemet följer livspensionen utvecklingen av medellivslängden. Om
livslängden ökar, ökar också den sammanlagt utbetalade ATP-pensionen.
Förmåns/avgiftskvoten blir därmed beroende av medellivslängdens
utveckling. I det reformerade systemet kommer dock inte förändringar i
medellivslängden som inträffar efter att delningstalet fastställts påverka
av den årliga inkomstpensionen. Därmed är inte heller i det reformerade
systemet förmåns/avgiftskvoten helt stabil i förhållande till förändringar i
medellivslängden.
Premiepensionen
Premiepensionens storlek för olika årskullar kommer att vara beroende
av den avkastning årskullen erhållit på sina fonderade medel. På i princip
samma sätt som för inkomstpensionen gäller här att de årskullar som har
en genomsnittligt sett hög avkastning och/eller har ett relativt stort
premiepensionskapital under år då avkastningen är god kommer att vara
gynnade i bemärkelsen att de får en relativt hög förmåns/avgiftskvot.
Eventuellt samband mellan avkastning och demografiska variationer är i
premiepensionssystemet mer indirekt än vad det är för fördelnings-
systemet. Dessutom finns möjligheter att investera i andra ekonomier än
den svenska varvid premiepensionens utveckling i praktiken helt
frikopplas från den demografiska utvecklingen i Sverige. Det
förhållandet att det reformerade ålderspensionssystemet innehåller två
delar med olika omräkning kan medföra en stabilare total ”förräntning”
av pensionsförmånerna. Riskspridning uppkommer såvida inte
avkastningen på premiepensionsmedlen samvarierar med inkomstindex. I
det fall avkastningen på premiepensionsmedlen systematiskt överstiger
tillväxten i inkomstindex kan årskullar som intjänar full premie-
pensionsrätt komma att få högre förmåns/avgiftskvoter än årskullarna i
mellangenerationen som endast intjänar premiepension med visst antal
tjugondelar.
630
Pensionsnivåer och kompensationsgrader i det reformerade
pensionssystemet
1 tabell 34.9 redovisas ett antal individexempel där pension och kompen-
sationsgrader beräknats. Det bör poängteras att exemplen inte gör
anspråk på att vara "typiska" eller representativa i något avseende. De
skall i stället ses som ett antal exempel med varierande livs-
inkomstprofiler - 12 exempel bland de miljontals olika som finns i
verkligheten. Pensionerna redovisas brutto, dvs. före skatt. Förutom
reformerade pensioner visas också hur stor pensionen skulle blivit om det
nuvarande pensionssystemet hade bibehållts. Det är dock viktigt att i
detta sammanhang poängtera att om en jämförelse med det nuvarande
pensionssystemet skall vara meningsfull krävs, som tidigare påpekats, att
vissa förutsättningar är uppfyllda dvs. förändringar i ATP-systemet som
måste finansieras. Det gäller främst den reala tillväxten som, för att det
nuvarande pensionssystemet skall vara finansiellt hållbart, på sikt måste
uppgå till 2 %.
I exemplen har därför förutsatts att den framtida tillväxten uppgår till
2 % per år. Delningstalets storlek är direkt knuten till den förväntade
medellivslängden som pensionär. I individexemplen har för alla
födelseårgångar använts det delningstal som beräknas gälla då de första
utbetalningarna av de reformerade pensionen kommer att ske, dvs. det
beräknade delningstalet för 1938 års födda enligt SCB:s befolknings-
prognos år 1997 (15,6 vid pensionsålder 65 år). Därmed underlättas en
meningsfull jämförelse mellan de två regelsystemen. Med en låg real till-
växt framöver och därtill en kraftigt ökad medellivslängd skulle inte
nuvarande regelsystem kunna bibehållas oförändrat.
Nedan finns en beskrivning av individernas livsinkomstprofil samt de
antaganden som ligger till grund för beräkningarna.
Antaganden
- Tillväxten i fördelningssystemet har antagits vara 2%.
- Premiepensionsystemets avkastning har antagits vara 3 resp 5%.
- Samma delningstal har använts för samtliga födelseårgångar och för
beräkning av både inkomstpension och premiepension.
- Förvaltningskostnaderna är ej medräknade.
- För basnivå och avtrappningsnivåer i garantipensionen har bas-
beloppet 36 400 använts.
- Vid beräkning av pensioner i nuvarande system är taket prisindexerat.
- Vid beräkning av ATP och folkpension i nuvarande system har bas-
beloppet 36 400 använts.
- Kompensation för särskilda skatteregler för att få jämförbara brutto-
belopp har gjorts i förekommande fall (SGA).
- Avdrag för allmän pensionsavgift med 6,95 % har gjorts i båda
systemen.
- Pensionsuttag antas ske vid 65 års ålder.
Prop. 1997/98:151
631
- Årsbelopp och månadsbelopp redovisas som bruttobelopp och i 1998
års penningvärde.
Personernas livsinkomstprofiler
Svea, är född 1945 och gift. Hon har två bam födda år 1967 och år 1971.
Hon var hemma hos bamen några år och arbetade därefter heltid med en
relativt jämn inkomstprofil under åren fram till 1998. Fr.o.m. 1999 är
lönen beräknad på en framtida tillväxt på 2 % för varje år.
Beata, är född 1941 och gift, slutade skolan vid 20 års ålder och böljade
att arbeta direkt efter skolan. Hon fick bam 1965 och 1972. Hon arbetade
deltid fram till 1984, därefter heltid med en sporadisk bisyssla vilket har
gjort att inkomsterna har varierat. Strax efter 50 års ålder började Beata
sin karriär med hög lön som överstiger taket.
Robert, är född 1980 och ogift, slutade skolan vid 19 års ålder och
gjorde därefter militärtjänst under 1 år. Sedan följde 10 år med växelvis
resor till andra länder och arbetslöshet. Vid 31 års ålder är Robert tillbaka
i Sverige och lyckas få ett tillfälligt arbete med 13 000 kronor i lön per
månad. Detta arbete har han i två år och får sedan ett fast arbete med
15 000 kr/månad. Fram till 59 års ålder har han en jämn inkomstprofil
motsvarande en framtida tillväxt på 2 %, därefter står löneutvecklingen
still.
Anders, är född 1942 och ogift, böljade arbeta 1960 och har därefter
arbetat heltid med en medelinkomst.
Milo, är född 1975 och gift, han kom till Sverige 1991 från foma
Jugoslavien. Han har studerat på högskola, gjort militärtjänstgöring och
”luffat runt i världen” innan han började arbeta vid 30 års ålder med en
månadslön på 13 000 kronor. Efter 5 år avancerar han och månadslönen
ökar till 16 000 kronor. Efter ytterligare 15 år stiger månadslönen till
21 000 kronor per månad.
Helmer är född 1939 och gift, började arbeta 1960 efter skolan och gjord
militärtjänst. Efter några år blev han chef på ett medelstort företag med
en inkomst motsvarande max pensionspoäng (6,50). Han är företaget
troget fram till pensioneringen och har en jämn inkomstutveckling.
Alice, är född 1947 och gift, har varit hemmafru i många år. Hon har
tidigare bara haft sporadiska inkomster, men arbetar numera halvtid.
Dessutom har hon tidigare bott utomlands varför hon endast kommer upp
i 30 bosättnings- och försäkringsår i Sverige. Inkomstutveckling är jämn
fram till pensioneringen.
Lisa, är född 1947 och gift, började arbeta vid 20 års ålder. 1970 får Lisa
sitt första bam och det andra föds 1974. Under åren 1970-1976 är hon
Prop. 1997/98:151
632
hemmafru och därefter fram till pensioneringen arbetar hon deltid med en Prop. 1997/98:151
jämn inkomstutveckling.
José, är född 1938 och ogift, kom till Sverige som invandrare 1984. De
första två åren var han arbetslös. Därefter har han arbete inom restau-
rangbranchen med en jämn inkomstutveckling fram till pensioneringen.
Ingrid, är född 1940 och gift utan barn, har endast några få år med låg
inkomst i böljan av 60-talet. Har därefter och fram till pensioneringen
varit hemmafru.
Manuel, är född 1955 och gift, kom till Sverige 1995. De första 10 åren
är han arbetslös och studerande. Han arbetar heltid fram till pensio-
neringen 15 år senare med en jämn inkomstutveckling.
Johan, är född 1965 och gift, slutade skolan vid 20 års ålder. Han gjorde
därefter militärtjänsten för att sedan börja på ett statligt företag vid 22 års
ålder. Vid 30 års ålder byter han arbetsuppgifter inom företaget och får
en lön som överstiger intjänandetaket för maximal intjänandepoäng. Han
arbetar heltid med en jämn inkomstutveckling fram till pensioneringen.
Tabell 34.9
Namn Född Lön Slutlön Reformerat pensionssystem Nuvarande
år kr/månad kr/månad Real avkastning på premiepensionen pensionssystem
1998 års kr/månad
|
lönenivå |
3% |
5 % | |||||||
|
kr/mån |
% |
kr/mån |
% | ||||||
|
Svea |
1945 |
18 300 |
22 800 |
13 190 |
(58%) |
13 230 |
(58%) |
12 030 |
(53%) |
|
Beata |
1941 |
26 400 |
28 000 |
13 670 |
(49%) |
13 690 |
(49%) |
13 780 |
(49%) |
|
Robert |
1980 |
11 100 |
33 800 |
15 500 |
(46%) |
16 550 |
(49%) |
14 740 |
(44%) |
|
Anders |
1942 |
17000 |
18 000 |
12 160 |
(67%) |
12 170 |
(67%) |
11 120 |
(62%) |
|
Milo |
1975 |
13 000 |
47 300 |
17 490 |
(37%) |
18 590 |
(39%) |
14 210 |
(30%) |
|
Helmer |
1939 |
25 000 |
27 600 |
15 460 |
(56%) |
15 460 |
(56%) |
14 210 |
(51%) |
|
Alice |
1947 |
7 500 |
9 700 |
5 050 |
(52%) |
5 080 |
(52%) |
5 370 |
(55%) |
|
Lisa |
1947 |
8000 |
10 300 |
7 720 |
(75%) |
7 750 |
(75%) |
6 730 |
(65%) |
|
José |
1938 |
9 000 |
9 740 |
3 310 |
(34%) |
3 310 |
(34%) |
4 630 |
(48%) |
|
Ingrid |
1940 |
0 |
0 |
5 770 |
5 770 |
5 630 | |||
|
Manuel |
1955 |
14 000 |
21 200 |
4 600 |
(22%) |
4 690 |
(22%) |
6 610 |
(31%) |
|
Johan |
1965 |
24 000 |
44 300 |
24 550 |
(55%) |
25 800 |
(58%) |
14 200 |
(32%) |
Kommentar:
Svea: Pensionsrätt för bamår
Beata: Karriär efter 50 års ålder
Robert: Började arbeta sent
Anders: Arbetat många år med medelinkomst
Milo: Invandrade vid 16 års ålder, snabb löneutveckling
Helmer: Inkomster över taket
Alice: Bott utomlands, får därför reducerad garantipension
Lisa: Pensionsrätt för bamår, deltidsarbetet
José: Invandrade vid 46 års ålder, får därför reducerad garantipension
Ingrid: Hemmafru
Manuel: Invandrade vid 40 års ålder, får därför reducerad garantipension
Johan: Inkomster över taket
633
Den allmänna ålderspensionen berör i princip alla medborgare och står
för huvuddelen av försörjningen under ålderdomen. Det här presenterade
förslaget om ett reformerat ålderspensionssystem medför en rad föränd-
ringar i pensionssystemets uppbyggnad och kan för den enskilde indivi-
den innebära betydande skillnader i pensionsutfall jämfört med det nu-
varande systemet. Förslaget innehåller också ett antal valsituationer för
den enskilde.
Det är därför av stor vikt att varje försäkrad får grundläggande kun-
skaper om hur systemet fungerar och vilka konsekvenser det får för den
egna pensionen. För att kunna planera för tiden som pensionär måste den
enskilde kunna skaffa sig en god överblick över sin förväntade ekono-
miska situation efter pensioneringen. I det reformerade pensionssystemet
är informationen av ännu större betydelse än i det nuvarande systemet,
eftersom vaije åtgärd som påverkar inkomsten får genomslag i den fram-
tida pensionen. Därtill är pensionsåldern flexibel varför tidpunkten för
pensionsuttaget har stor betydelse för pensionens storlek. Även utveck-
lingen av den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot på-
verkar pensionens storlek.
Den försäkrade behöver dels få allmän information om hur det refor-
merade ålderspensionssystemet är uppbyggt och fungerar, såväl vad avser
inkomstpension från fördelningssystemet som premiepensionen från
premiepensionssystemet. Den generella informationen behöver komp-
letteras med individuell information. Viss del av den individuella infor-
mationen bör, enligt vad som redovisas nedan, skickas ut årligen.
Fördelningssystemet
Den försäkrade behöver känna till grundläggande basfakta, men också få
viss ytterligare kunskap, särskilt i de fall systemet kräver ett aktivt val av
den enskilde. Den generella informationen skall inriktas på och be-
hovsanpassas för olika målgrupper. Ansvaret för informationen om in-
komstpension från fördelningssystemet skall ligga på dagens socialför-
säkringsadministration.
Försäkringskassorna skall ha rollen som neutral informationsgivare till
de som behöver djupare information för att kunna fatta beslut om t.ex.
deltidsarbete, tjänstledighet, överföring av pensionsrätt mellan makar,
överlåtelse av pensionsgrundande belopp för bamår eller ett eventuellt
kompletterande pensionsskydd. Det skall också, genom alternativa in-
formationsvägar som internet, e-post och telefonitjänster, ges möjlighet
för den enskilde att när som helst ta del av prognoser samt på egen hand
göra prognoser utifrån olika fömtsättningar.
Prop. 1997/98:151
634
Premiepensionssystemet
Prop. 1997/98:151
För att premiepensionssystemet skall fungera som avsett krävs att infor-
mationen till de enskilda håller hög kvalitet. Den enskildes rätt till infor-
mation är en förutsättning för att han eller hon skall kunna ta till vara de
möjligheter som premiepensionssystemet erbjuder. Det krävs information
om systemet som sådant, om utvecklingen av den enskildes tillgodo-
havande och åtminstone i någon utsträckning om fondförvaltama och
fondema. Huvudansvaret för innehållet i informationen måste ligga på
Premiepensionsmyndigheten.
Flertalet remissinstanser har yttrat sig i frågan om information till de
försäkrade. De poängterar därvid nödvändigheten av att denna informa-
tion är av hög kvalitet för att skapa förståelse för och intresse kring pre-
miepensionssystemet. Vikten av samordning av information beträffande
fördelningssystemet respektive premiepensionssystemet betonas också av
många. Finansinspektionen anser att informationsskyldigheten bör nära
anknyta till bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder, innebärande
att de försäkrade skall förses med informationsbroschyr, årsberättelse och
halvårsredogörelse för fonden tills den enskilde avsagt sig ytterligare
sådan information. Vissa remissinstanser, däribland Fondbolagens Före-
ning, har uttryckt farhågor över att en prognos beträffande den enskildes
kommande pension kan vara svår att göra i fråga om fonder med hög
volatilitet och kan komma att uppfattas som en utfästelse om en viss pen-
sionsnivå.
Informationen om systemet som sådant är naturligtvis allra mest ange-
lägen i samband med ikraftträdandet. Det är viktigt att tillräckliga resur-
ser kan avsättas för dessa insatser, så att de enskilda kan fatta rationella
beslut på ett riktigt underlag redan från början. När Premiepensionsmyn-
digheten har inrättats och det år 1999 är dags för utbetalning från Riks-
gäldskontorets tillfälliga förvaltning skall självfallet en fullständig infor-
mation lämnas till den enskilde. I den informationen bör ingår uppgifter
om de fonder som finns tillgängliga i systemet. För vaije fond bör bl.a.
anges nettopriset för förvaltningen, dvs. fondförvaltarens avgifter
minskade med eventuell prisreduktion.
Även när systemet är igång kommer det att behövas allmän informa-
tion om hur det fungerar. Trycksaker som beskriver systemet bör därför
hållas tillgängliga t.ex. på försäkringskassornas och kanske även skatte-
myndigheternas kontor. Däremot kan det knappast begäras att personalen
på dessa kontor generellt skall kunna besvara frågor som inte behandlas i
trycksakerna. Sådan specialinformation får lämnas av en särskild infor-
mationsenhet. Härutöver måste naturligtvis riktade insatser göras för
varje ny generation som kommer in i systemet.
I 26-29 §§ lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser om in-
formationsmaterial som ett fondbolag skall tillhandahålla för varje fond
som bolaget förvaltar (informationsbroschyr, årsberättelse och halvårs-
redogörelse). Dessa handlingar skall inte ingå i utskicket från myndig-
heten till den enskilde. Däremot bör det av premiepensionsmyndighetens
besked framgå att den enskilde har rätt att få dessa handlingar från fond-
bolaget och hur man då skall bära sig åt. En sådan ordning, där den en-
skilde måste aktivt begära handlingarna, stämmer visserligen inte helt
635
med tankarna bakom regeln i 27 § andra stycket lagen om värdepappers-
fonder att årsberättelsen och halvårsredogörelsen skall tillställas alla an-
delsägare som inte har avsagt sig detta. Med tanke på att sparandet inom
premiepensionssystemet inte kommer till på den enskildes eget initiativ
på samma sätt som vanligt sparande i värdepappersfonder måste man
emellertid räkna med att materialet skulle läsas av en så liten andel av de
enskilda, att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att skicka mate-
rialet till alla som inte vidtagit den aktiva åtgärden att avsäga sig infor-
mationen.
Åtskilliga remissinstanser har pekat på att det normalt ligger i pen-
sionssparamas intresse att direkt från förvaltaren kunna få information
om fondsparandet. En väg till sådan informationsgivning är som nyss
sagts att den enskilde vänder sig till fondförvaltaren och begär årsbe-
rättelse m.m. I detta sammanhang skall det påpekas att en årlig samman-
ställning från myndigheten, som behandlas under nästa rubrik, kan antas
ge den önskade informationen om fondförvaltningen för flertalet sparare.
Försäkringsförbundet pekar på en möjlighet för fondförvaltama att via
Premiepensionsmyndigheten skicka ut information. Förvaltaren skulle
med en sådan modell stå för kostnaderna för utskicket. Materialet skulle
även skickas till dem som inte avstått från sekretess. Enligt regeringens
mening har en sådan metod vissa nackdelar. Den främsta nackdelen är att
den enskilde lätt kan få intrycket att myndigheten svarar för innehållet i
informationen. Regeringen vill därför inte förorda denna väg.
Premiepensionsmyndigheten skall inte ha till uppgift att informera de
enskilda om sådant som de kan inhämta från fondernas eget informa-
tionsmaterial. Däremot bör myndigheten svara för ett allmänt informa-
tionsmaterial om de fonder som har anmälts till premiepensionssystemet.
Det kan t.ex. vara sammanställningar av fondema efter deras place-
ringsinriktning och förvaltningsresultat under de senaste åren. Sådant
material skulle i så fall kunna sändas ut till de enskilda i samband med
underrättelsen om årets intjänade pensionsrätt, när ett nytt val av fond
kan göras.
Kostnaderna för informationen skall bäras av pensionssparama. Man
kan räkna med att de fonder som medverkar i systemet kommer att ut-
sättas för en fortgående granskning och bedömning av ekonomijouma-
lister m.fl., vilket naturligtvis minskar behovet av statliga insatser.
Emellertid är det från flera håll omvittnat att det föreligger ett mycket
stort behov av information om villkoren för fondsparande. Premiepen-
sionsmyndigheten bör därför ge ut översikter av detta slag. Sådana över-
sikter måste redan av praktiska skäl bygga på uppgifter som myndigheten
får från förvaltama själva, t.ex. uppgifter i de rapporter om kostnadsuttag
som förvaltama skall ge in till myndigheten varje år, eller som framgår av
publicerad statistik eller liknande. Det är viktigt att myndigheten tydligt
anger att översikterna bygger på uppgifter från fondförvaltama och att
uppgifterna inte kontrollerats av myndigheten. Av översikterna bör bl.a.
framgå nettopriset på förvaltningen av varje fond.
Det är viktigt att den enskilde får tillräcklig information när denne
första gången kommer in i premiepensionssystemet. Detsamma gäller när
pensionen ska börja tas ut. Premiepensionsmyndigheten måste alltså
framställa material som mer detaljerat än det allmänna informationsmate-
Prop. 1997/98:151
636
rialet redovisar vilka valmöjligheter den blivande pensionären har och
hur förfaringssättet är för att få uppgift om vad som konkret gäller för den
enskilde. Man kan t.ex. vilja veta vilket månadsbelopp man kan räkna
med vid uttag av halv premiepension eller vilket månadsbelopp som
kommer att gälla om man väljer efterlevandeskydd. Sådana uppgifter bör
myndigheten på begäran tillhandahålla den enskilde utan kostnad.
Pensioneringstidpunkten är kritisk på två sätt när det gäller efterlevan-
deskydd: dels genom att det efterlevandeskydd som har gällt under aktiv-
tiden upphör då, dels genom att det för de flesta kommer att vara enda
tillfället då de kan begära efterlevandeskydd för pensionstiden. Informa-
tion om dessa frågor bör ingå i det material som skall ges till dem som
kan antas stå i begrepp att ta ut sin pension. Med tanke på hur viktigt
efterlevandeskyddet kan vara för den enskilde bör det övervägas om inte
information av det slaget också bör finnas på blanketten för ansökan om
pension.
Eftersom pensionsåldern är rörlig finns det emellertid inte någon given
tidpunkt vid vilken informationsmaterial av detta slag skall skickas ut.
Att skicka ut materialet inför den försäkrades 61-årsdag kommer i många
fall att vara för tidigt. Att vänta till den påminnelse som skall sändas ut
inför den försäkrades 70-årsdag kommer å andra sidan att vara alltför
sent. En lämplig lösning kan vara att det på årsbeskedet t.ex. från och
med det år den försäkrade fyller 60 år skrivs till en tydlig uppgift om att
detta material finns och kan beställas från Premiepensionsmyndigheten.
Huvudansvaret för informationen om premiepensionen till de enskilda
skall ligga på Premiepensionsmyndigheten. Fördelningen av det rent
praktiska informationsarbetet får avgöras inom socialförsäkringsad-
ministrationen.
De som tjänat in pensionsrätt inom det allmänna pensionssystemet skall
få god tillgång till information om sin intjänande pensionsrätt och hur
stor den framtida ålderspensionen beräknas bli. Upplysningar bör i ett
sammanhang lämnas om såväl fördelnings- som premiepensionssystemet.
Genom att sådan information lämnas årligen, och även till dem i yngre
åldrar, kan den enskilde få en överblick över sin förväntade ekonomiska
situation efter pensioneringen och ett underlag för sin egen bedömning att
på frivillig väg bygga upp ett kompletterande pensionsskydd.
Det angelägna i förslaget om årlig information understryks av flera
remissinstanser, däribland Riksförsäkringsverket (RFV), Finansinspek-
tionen, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Försäk-
ringskasseförbundet, Pensionärernas riksorganisation, Husmodersför-
bundet Hem och Samhälle samt Företagarnas riksorganisation. RFV
framhåller att den årliga informationen måste kompletteras med indivi-
duell information.
Samtliga som har förvärvat pensionsrätt under året, och därmed är be-
rättigade till inkomstgrundad ålderspension, skall få information om
detta. Dessutom skall också framöver alla inom vissa åldersklasser få
besked om sin framtida, beräknade ålderspension, även om de under det
Prop. 1997/98:151
637
aktuella året inte har tjänat in någon pensionsrätt. I dessa åldersklasser Prop. 1997/98:151
skall ett årligt pensionsbesked även lämnas till personer som aldrig för-
värvat rätt till inkomstgrundad pension i Sverige och som sålunda möj-
ligen kommer att bli berättigade enbart till garantipension.
I avsnitt 13 föreslår regeringen att försäkrade som omfattas av det re-
formerade pensionssystemets intjänanderegler, dvs. personer som är
födda år 1938 eller senare, senast den 31 mars året efter det år beslutet
avser skall få en underrättelse från försäkringskassan om den pensionsrätt
som för året tillgodoräknats honom eller henne. I underrättelsen skall
redovisas skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst och
den allmänna försäkringskassans beslut om andra pensionsgrundande
belopp samt fastställd pensionsrätt för året. Även tillgodoräknade pen-
sionspoäng för ATP skall redovisas i denna underrättelse. Detta bör ske i
ett sammanhang. Vidare skall av underrättelsen framgå hur en eventuell
överföring av premiepensionsrätt mellan makar och eventuell tjugon-
delsinfasning har påverkat beslutet om pensionsrätt. Möjligheterna till
omprövning och överklagande skall också redovisas.
Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör kunna
meddela föreskrifter om den ytterligare information som skall tillställas
den försäkrade. Av informationen bör framgå hur den samlade pensions-
behållningen förändrats i förhållande till föregående år. Därvid bör, för-
utom den för året tillkommande pensionsrätten, redovisas förändringen
p.g.a. inkomstindexering samt arvsvinsttilldelning för året. Även avdrag
för förvaltningskostnader skall anges. Det bör samtidigt göras klart att
pensionsbehållningen i fördelningssystemet inte motsvaras av faktiskt
fonderade medel utan att den i princip endast utgör en bas för pensions-
beräkningen. Informationen bör även innehålla en prognos över den
framtida pensionens storlek.
Informationen om pensionsbehållningen av inkomstpensionen bör visa
den samlade behållningen av pensionsrättema till och med senaste fast-
ställelseår. Pensionsbehållningen räknas om varje år med ett index som
mäter den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Tillägg beräknas
fr.o.m. år 1999 för arvsvinster som avser pensionsbehållningar efter av-
lidna som fördelas till kvarlevande i samma åldersgrupp. Då den försäk-
rade böljat att uppbära pension skall det redovisas det avdrag som gjorts
på grund av att pension har betalats ut under året.
Pensionsprognosen bör vara en beräkning över hur stor den inkomst-
grundade allmänna ålderspensionen blir med antagande att årsinkomsten
varje år fram till pensionen kommer att vara lika stor som det senaste
fastställeseåret. Beloppen bör anges i penningvärdet vid prognostillfället
och redovisas före avdrag för preliminärskatt. Information skall också
lämnas om att pensionens storlek är beroende av den ekonomiska till-
växten i landet.
För personer födda år 1937 och tidigare bör nuvarande förfarande vid
underrättelse om pensionsgrundande inkomst vara oförändrat.
Årsbesked om premiepensionskonto
Premiepensionsmyndigheten skall en gång om året lämna information om
utvecklingen av den enskildes tillgodohavande i form av ett årsbesked.
638
Informationen kan utformas efter förebild av de årsbesked som försäk-
ringsbolagen lämnar sina kunder. Där redovisas ingående saldo, inbetal-
ningar, avkastning och kostnader under året samt utgående saldo. Om den
enskilde har valt mer än en fond, skall vaije fond redovisas för sig.
I beskedet bör också lämnas en prognos uttryckt i kronor beträffande
den enskildes kommande pension. Prognosen bör ange hur stor pensionen
kan beräknas bli om den skall grundas bara på dittills intjänad pensions-
rätt och hur stor den kan beräknas bli om den enskilde i fortsättningen
tjänar in pensionsrätt med samma årliga belopp som under det år för
vilket pensionsrätt senast har fastställts. För att den enskilde skall kunna
sätta prognosens belopp i relation till sina aktuella förhållanden bör pro-
gnosen grundas på antagandet att både inflationen och tillväxten av
bruttonationalprodukten kommer att vara noll under tiden fram till pen-
sioneringen. Däremot skall det göras ett försiktigt antagande om värde-
tillväxt i de fondandelar som förvärvas för den enskildes räkning. Som
grund för beräkningen ligger naturligtvis det aktuella tillgodohavandet på
pensionsspararens premiepensionskonto - för förfluten tid beaktas alltså
den faktiska avkastningen - men för den framtida tillväxten kan exem-
pelvis väljas de antaganden om värdetillväxt som kan göras för Premie-
sparfonden. En sådan uppräkning minskar inte relevansen av en jäm-
förelse med den enskildes aktuella förhållanden utan är tvärtom nöd-
vändig för att prognosen inte skall bli missvisande.
Utgångspunkten för årsbeskedet är naturligtvis det tillgodohavande
som gällde vid årsskiftet. Dock bör tillägg göras för den pensionsrätt som
har fastställts för det föregående året, även om den har fastställts efter
årsskiftet; som angetts tidigare kommer pensionsrätt för vaije intjänan-
deår att fastställas under perioden från december året efter intjänandeåret
till mars det därpå följande året, och det vore ologiskt att denna pensions-
rätt togs med i årsbeskedet bara beträffande de personer som råkade få
sin pensionsrätt fastställd före årsskiftet. Tanken är alltså att det tillgodo-
havande som redovisas skall vara den faktiska ställningen vid årsskiftet,
värdet av fastställd pensionsrätt (i den mån inte detta värde ingår redan i
uppgiften om ställningen vid årsskiftet) samt den avkastning från den
tillfälliga förvaltningen som samtidigt har tillförts kontot. Däremot skall
beskedet inte redovisa sådana värdeförändringar som kan ha inträffat
efter årsskiftet. Genom en sådan avgränsning ger uppgifterna i årsbeske-
det aktuell information till de enskilda utan alltför stor administration för
myndigheten. Beskedet skall innehålla en redovisning av hur tillgodo-
havandet har förändrats i förhållande till föregående år.
Utfärdandet av årsbeskeden är en administrativ serviceåtgärd och inne-
bär inte något åtagande från myndighetens sida i fråga om pensionsspara-
rens rätt till pension. Detta gäller både prognoserna om den framtida pen-
sionen och uppgifterna om storleken av tillgodohavandet på premiepen-
sionskontot m.m. Om det genom något misstag kommer att anges för
höga belopp i något av dessa avseenden, innebär det alltså inte att den
enskilde får rätt till det högre beloppet. I vad mån felaktiga uppgifter i
årsbeskedet till följd av fel eller försummelse från myndighetens sida kan
leda till skadeståndsansvar för staten får bedömas enligt allmänna skade-
ståndsrättsliga regler (jfr avsnitt 36.4). Det är emellertid viktigt att det i
årsbeskedet görs tillräckligt tydliga reservationer för att det är fråga om
Prop. 1997/98:151
639
prognoser, så att beräkningarna inte i något avseende kan uppfattas som
utfästelser om vilka pensionsbelopp den intjänade pensionsrätten kommer
att ge upphov till. Pensionsbeloppen kan komma att påverkas inte bara av
förändringar i den eller de valda fondernas värde utan också av ändringar
i antagandena om dödlighet m.m. som görs innan pensionsspararen böijar
ta ut sin pension.
För de individer som har valt efterlevandeskydd, bör årsbeskedet inne-
hålla uppgifter om detta. För dem som har valt efterlevandeskyddet under
aktivtiden skall kostnaden för skyddet framgå av redogörelsen för ut-
vecklingen av tillgodohavandet på premiepensionskontot. Vid båda
typerna av efterlevandeskydd skall den enskilde också erinras om förut-
sättningarna för att skyddet skall gälla vid dödsfall.
För att utvecklingen av den enskildes tillgodohavande på premiepen-
sionskontot skall kunna redovisas på ett jämförbart sätt, krävs samman-
fattningsvis att pensionsrätt för det föregående året har fastställts, att av-
kastningen från den tillfälliga förvaltningen har fördelats och att Premie-
pensionsmyndighetens avgiftsuttag har genomförts.
Skälet till att samtliga dessa uppgifter måste föreligga innan årsbesked
kan utfärdas är att uppgifterna är beroende av varandra. Pensionsrätten
har betydelse för fördelningen av avkastningen från den tillfälliga förvalt-
ningen, eftersom avkastningen skall fördelas mellan de enskilda som ett
procentuellt påslag på pensionsrätten. Vidare har både pensionsrätten och
avkastningen från den tillfälliga förvaltningen betydelse för myndig-
hetens avgiftsuttag.
Även om pensionsrätt fastställs för en enskild redan i december året
efter intjänandeåret, kan årsbesked alltså inte skickas ut till honom eller
henne förrän i böljan av året därpå. I samband med att årsbeskedet
skickas ut är det naturligt att den enskilde också erhåller en blankett för
val av fond.
Ambitionen bör naturligtvis vara att ett årsbesked bör sändas till samt-
liga pensionssparare. Av praktiska skäl kan det dock vara nödvändigt att
utesluta vissa kategorier av enskilda, som är svåra att nå med ett besked.
Dessa frågor får samordnas med vad som skall gälla om utskick från de
allmänna försäkringskassorna och regleras på förordningsnivå.
I de fall den enskilde uppbär inkomstpension, men inte böljat att upp-
bära premiepension skall information om utvecklingen av tillgodohavan-
det inom premiepensionssystemet fortsätta att skickas ut årligen.
Premiepensionssystemet utgör, även i informationshänseende, en del
av det allmänna ålderspensionssystemet. En samordning måste ske av
informationen till de enskilda om deras rättigheter i fördelningssystemet
respektive i premiepensionssystemet.
I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns den grundläggande be-
stämmelsen om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutöv-
ning. Enligt den bestämmelsen skall staten ersätta personskada, sakskada
eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid
myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Prop. 1997/98:151
640
Statens ansvar omfattar även skada som rent faktiskt vållats av en under-
ordnad myndighet. Anspråk på ersättning skall, enligt förordningen
(1995:301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, hand-
läggas av Justitiekanslem.
Statens skadeståndsansvar omfattar alltså skada som vållats genom fel
eller försummelse. Något krav på uppsåt eller oaktsamhet uppställs inte
men det anges i förarbetena till bestämmelsen (prop. 1972:5) att de
handlingsnormer som ligger till grund för den allmänna s.k. culparegeln
bör tjäna som utgångspunkt även för bedömningen av om skadestånds-
skyldighet föreligger för staten. (Culparegeln kan i korthet sägas innebära
dels att den som vållar en skada kan anses ha handlat på ett sätt som av-
viker från vad som i allmänhet kan anses vara riktigt, dels att skadevål-
laren - av uppsåt eller oaktsamhet - själv kan anses bära skulden för sitt
avvikande handlande.) Det sägs vidare i propositionen att frågan bör av-
göras efter en mer objektiv bedömning av det förfarande som orsakat
skadan. Ansvaret enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen omfattar därför även
anonyma och kumulerade fel men också sådana fel som från subjektiv
synpunkt framstår som ursäktliga. Med anonyma fel avses fel där någon
viss person inte kan bindas till handlandet. Kumulerade fel är när ett antal
mindre misstag eller förbiseenden inte var för sig men däremot till-
sammans kan anses utgöra fel eller försummelse i skadeståndslagens
mening.
Vidare skall vid den s.k. vållandebedömningen av om det förekommit
ett skadeståndsgrundande fel eller försummelse från myndighetens sida
verksamhetens art och ändamål tjäna som utgångspunkt. De krav på
rättssäkerhet, noggrannhet och korrekt handläggning som den enskilde
rimligen kan ställa skall därvid vara avgörande. Om det visar sig att
myndigheten inte levt upp till något av dessa krav saknar det därför bety-
delse om man från det allmännas sida kan åberopa förhållanden som gör
att handlandet i viss mån framstår som ursäktligt. Myndighetens hand-
lande och dess eventuella skadeståndsskyldighet skall alltså bedömas ur
allmänhetens synvinkel.
Det skall inte i detta sammanhang ges någon utförligare redogörelse för
statens skadeståndsansvar. Frågan om det allmännas skadeståndsansvar
har varit föremål för översyn av Kommittén för översyn av det allmännas
skadeståndsansvar (se kommitténs betänkande Det allmännas
skadeståndsansvar [SOU 1993:55]). Betänkandet har beretts inom
Regeringskansliet och i mars i år överlämnade regeringen till riksdagen
propositionen 1997/98:105 Det allmännas skadeståndsansvar. I korthet
innehåller propositionen, i de delar som här är av intresse, förslag om att
huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar skall kvarstå
oförändrad men att den skall kompletteras med en ny regel om ansvar för
felaktig myndighetsinformation. Syftet med den nya regeln är att
förbättra möjligheterna för enskilda att få ersättning när en myndighet
vållar skada genom att lämna felaktig information. Om en sådan regel
införs torde den komma att påverka ansvaret för den information som
lämnas av de myndigheter som svarar för administrationen av det
reformerade ålderspensionssystemet.
Vad avslutningsvis gäller ansvar för skador orsakade av fel vid ADB-
behandling gäller enligt 23 § datalagen att skador som uppkommer till
Prop. 1997/98:151
641
7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
följd av att ett personregister innehåller oriktiga eller missvisande upp- Prop. 1997/98:151
gifter om en registrerad person skall ersättas av den registeransvarige.
Detta anses även omfatta fall då ett register saknar personuppgifter som
borde ha tillförts registret (se SOU 1993:55 s. 281). Vad gäller andra fel
som uppkommer i samband med beslut fattade genom ADB-behandling
torde de nästan alltid, på ett eller annat sätt, ha förorsakats av någon
person. Det kan antingen vara den som konstruerat dataprogrammet eller
den som försett datorn med uppgifter. I sådana fall är huvudregeln i
skadeståndslagen tillämplig, även om det inte är möjligt att klarlägga vem
som orsakade felet.
Regeringens bedömning: För finansiering av information och
utbildning i samband med införandet av det reformerade ålders-
pensionssystemet bör Riksförsäkringsverket ges möjlighet att ur AP-
fonden erhålla högst 40 miljoner kronor per år under åren 1999 och
2000. Beloppen skall årligen fastställas av regeringen.
Regeringen har under olika avsnitt i denna proposition redogjort för
hur förvaltningen av de olika delarna av det nya ålderspensionssystemet
skall finansieras. I detta avsnitt ges därför endast en kortfattad överblick
beträffande de framtida löpande förvaltningskostnaderna för det nya
pensionssystemet samt för genomförandekostnademas finansiering.
Löpande förvaltningskostnader
Den löpande förvaltningen av dagens folkpension och allmänna tilläggs-
pension finansieras dels via statsmedel och dels via avgifter. Kostnaderna
för förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets fördelningsdel
föreslås täckas inom ramen för de avgifter som tas ut för att finansiera
systemet, vilket också framgår av avsnitt 17. Förvaltningskostnaderna
skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60% täckas genom en
minskning av pensionsbehållningama. Andelen som skall täckas genom
en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procentenheter per år.
Förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets garantipensionsdel
föreslås finansieras av statsmedel, se proposition 1997/98:152 Garanti-
pension, m.m.
Regeringen har tidigare i avsnitt 19 redogjort för sitt förslag att inrätta
en ny statlig myndighet för administration av försäkringsfunktionen för
premiepensionen, Premiepensionsmyndigheten. Vidare framgår också att
det föreslås att kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall finansieras genom avgifter från de försäkrade och inte redovisas på
statsbudgeten.
642
Genomförandekostnader
Investeringar i t.ex. IT-stöd som sker som en del i införandet av det nya
ålderspensionssystemet finansieras via lån hos Riksgäldskontoret. Fram
till år 2001 har Riksförsäkringsverket beviljats en låneram uppgående till
maximalt 992 miljoner kronor.
En omfattande insats krävs för att Riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna skall kunna ta sitt ansvar för information
om det nya pensionssystemet. Informationen till medborgarna om det nya
pensionssystemet har en mycket stor betydelse för de försäkrades möj-
ligheter att bl.a. aktivt påverka sin framtida pensionssituation. Därför
krävs såväl betydande informationsinsatser till de försäkrade som utbild-
ningsinsatser för personalen hos RFV och de allmänna försäkrings-
kassorna.
För att klara informations- och utbildningsinsatserna inom RFV och
försäkringskassorna med anledning av införandet av det nya ålders-
pensionssystemet bör RFV ges möjlighet att bestrida dessa kostnader mot
AP-fonden. Under åren 1999 och 2000 bör därför RFV i samband med
uttaget av den årliga ersättningen för administration av ATP högst få ta ut
40 miljoner kronor per år för dessa insatser. Beloppen skall årligen
fastställas av regeringen.
I samband med att den nya Premiepensionsmyndigheten bildas beräk-
nas uppkomma behov av olika slag av investeringar. Som framgår av
avsnitt 23 får regeringen besluta att dessa investeringar skall finansieras
med lån och krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får även besluta att
avkastningen på premiepensionsmedel tas i anspråk år 1999 för Premie-
pensionsmyndighetens kostnader.
Med anledning av reformens komplexitet kan uppkomma merkostna-
der även inom andra verksamhetsområden. Förekomsten och storleken av
sådana merkostnader kan dock inte bedömas nu.
Som redogjorts för i tidigare avsnitt kommer inkomst- och premiepension
att utbetalas fr.o.m. år 2001. Den äldsta årsklassen som skall få del av sin
pension beräknad enligt reformerade regler fyller 65 år år 2003. Dessa
personer kommer att få 80 % av sin pension enligt nuvarande regler och
20 % av pensionen enligt reformerade regler. Ju yngre årsklass desto
större del av pensionen kommer att beräknas enligt reformerade regler.
Till följd av övergångsreglerna kommer således utbetalningarna av
inkomstgrundad ålderspension under en realtivt lång period
huvudsakligen avse pensioner beräknade enligt nuvarande regler. Först
efter år 2018 kommer pension intjänad enligt reformerade regler att svara
för mer än hälften av totalutgifterna för den inkomstgrundade
ålderspensionen.
I det följande redovisas kalkyler över ålderpensionsutbetalningamas
utveckling i det reformerade systemet under olika antaganden om den
ekonomiska och demografiska utvecklingen framöver. Den reala
tillväxten i pensionsgrundande inkomster har antagits uppgå till 2 %
respektive 0,5 % per år efter sekelskiftet.
Prop. 1997/98:151
643
Vad gäller den demografiska utvecklingen har SCB:s befolknings-
prognos år 1997 använts. Som ett beräkningsaltemativ redovisas också
pensionsutbetalningamas utveckling med 1994 års befolkningsprognos
som underlag. De två befolkningsprognosema skiljer sig väsentligt. I
1997 års prognos har såväl dödlighet, födelsetal som nettoinvandring
antagits vara lägre än i 1994 års prognos. Det innebär att ålderspension
genomsnittligt sett kommer att uppbäras under fler år och att antalet
personer i förvärvsaktiv ålder på sikt blir lägre enligt 1997 års prognos.
Som exempel kan nämnas att år 2020 beräknas antalet pensionärer till
80 000 fler i den senare prognosen. Den genomsnittliga tiden som
pensionär (med pensionsåldern 65 år) beräknas till 20 år i stället för
knappt 19 år. Försörjningskvoten har, jämfört med 1994 års prognos,
ökat med 7,5 % till 0,4 ålderspensionärer per person i åldrama 20-64 år.
I kalkylerna har premiepensionen beräknats på samma sätt som
inkomstpensionen, vilket innebär att avkastningen inom premiepensions-
systemet har antagits uppgå till 2 % respektive 0,5 %. Vidare har antagits
att individens pensionsålder alltid är 65 år.
I figur 36.1 visas hur pensionsutbetalningama, uttryckta som procent-
andel av avgiftsunderlaget, beräknas utvecklas fram till år 2050 i fyra
olika scenarier. Figuren avser den totala ålderspensionen, dvs. såväl
inkomstgrundad pension som garantipension. Avgiftsunderlaget utgörs
av samtliga inkomster och belopp för vilka pensionsrätt tillgodoräknas.
De två heldragna kurvorna i figuren avser utvecklingen vid 2 % till-
växt med 1994 års respektive 1997 års befolkningsprognos. Som framgår
av figuren motsvarar pensionsutbetalningama en större andel av
avgiftsunderlaget i beräkningarna med 1997 års befolkningsprognos.
Detsamma gäller i det fall den årliga tillväxten är 0,5 %.
Som nämnts är medellivslängden högre enligt 1997 års prognos. Med
oförändrad pensionsålder ökar antalet pensionärer och därmed utgifterna
för ATP-baserade pensioner och för garantipensionen jämfört med
kalkyler med 1994 års befolkningsprognos. Inkomstpensionen anpassar
sig med viss eftersläpning till den ökade medellivslängden. Den högre
medellivslängden innebär att också delningstalet blir högre och
individens årspension således lägre. 1997 års prognos innebär också att
antalet personer i förvärvsaktiv ålder minskar, vilket ger en sämre
försöijningskvot. Eftersom de reformerade pensionsrättema genom
inkomstindex är knutna till genomsnittsinkomstens utveckling i stället för
till lönesummans utveckling påverkas de inte direkt av en försämrad
försörjningskvot. Detta kommer i stället ske genom den broms av
indexeringen som beskrivs i avsnitt 16.2. Någon sådan eventuell
bromsning har inte beaktats i de kalkyler som presenteras här.
Prop. 1997/98:151
644
Prop. 1997/98:151
Figur 36.1 Utbetald ålderspension i procent av avgiftsunderlaget. Årlig real-
tillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års resp. 1994 års befolkningsprognos
Av figur 36.1 framgår vidare att ålderspensionsutbetalningama är
förhållandevis större i det lägre tillväxtaltemativet. Detta beror främst på
garantipensionen - med lägre lönetillväxt blir de inkomstgrundade pen-
sionerna lägre och fler pensionärer blir således berättigade till garanti-
pension.
De inkomstgrundade pensionerna anpassar sig tämligen väl till den
ekonomiska tillväxtakten, dvs. skillnaden i utbetalningarnas procentandel
av avgiftsunderlaget är betydligt mindre om endast den inkomstgrundade
pensionen beaktas. Detta framgår av figur 36.2 som visar utgifterna för
den inkomstgrundade pensionen som procent av avgiftsunderlaget vid en
årlig tillväxt på 2 % respektive 0,5 % och med 1997 års befolk-
ningsprognos som underlag. Inkomstpensionen är knuten till inkomst-
indexets utveckling såväl under intjänandetiden som under utbetalnings-
tiden. Även utgående ATP-baserade pensioner är följsamhetindexerade
och påverkas således av den samhällsekonomiska utvecklingen. Däremot
är pensionspoängen för ATP-pension, som tjänas in fram t.o.m. år 2017,
prisindexerad och således inte följsam till avgiftsunderlagets utveckling.
645
Figur 36.2 Utbetald inkomstgrundad ålderspension i procent av avgiftsunderlaget. Prop. 1997/98:151
Årlig realtillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års befolkningsprognos
I figur 36.3 visas utbetalade pensionsbelopp i miljarder kronor i de fyra
olika scenarierna. Jämförelse mellan de två befolkningsprognosema visar
att skillnaden i utbetalda pensionsbelopp är förhållandevis mindre än
skillnaden i utbetalningarnas storlek uttryckt som procent av avgifts-
underlaget (jmf figur 36.1). Som redan nämnts förstärks skillnaden i det
senare fallet av utvecklingen av försöijningskvoten, dvs. av utvecklingen
av antalet förvärvsaktiva i förhållande till antalet pensionärer.
Figur 36.3 Utbetald ålderspension i miljarder kronor. Årlig realtillväxt 2%
respektive 0,5 %. 1997 års resp. 1994 års befolkningsprognos
År
För att jämföra det reformerade och det nuvarande systemets stabilitet vid
förändringar i tillväxten har figur 36.4 tagits fram. I figuren jämförs
646
utgiftsutvecklingen i det reformerade systemet och i ett bibehållet Prop. 1997/98:151
ATP/folkpensionssystem men med inkomstindexerat förmånstak. Att
taket har höjts även inom nuvarande regelsystem innebär således att
individens pensionsgrundande inkomst är densamma inom båda
systemen. Även ATP-systemet behåller därmed karaktären av ett
inkomstrelaterat system, till skillnad mot ett ATP-system med
prisindexerat förmånstak. Inom nuvarande regelsystem gäller särskilda
skatteregler för pensionärer, vilket gör att bruttoutbetalningama inte är
helt jämförbara i de två systemen. Därför har i stället nettobelopp (belopp
efter skatt) räknats fram schablonmässigt. Summa nettoutbetalningama
har satts i relation till lönesummman (brutto, före skatt). Figur 36.4 visar
således ålderspensionsutbetalningama efter skatt i procent av löne-
summan för 2% och 0,5 % årlig tillväxt med 1997 års befolk-
ningsprognos.
Figur 36.4 Utbetald ålderspension efter skatt i procent av lönesumman. Reformerat
system resp, ett ATP/folkpensionssystem med inkomstindexerat förmånstak. Årlig
realtillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års befolkningsprognos
Ar
Inkomstindexeringen inom det reformerade systemet medför att detta är
betydligt mer följsamt till samhällsekonomin än det prisindexerade ATP-
systemet. Detta framgår av figuren. Skillnaden mellan utgiftskvoterna i
de två tillväxtaltemativen är betydligt mindre för det reformerade
systemet än för ATP-systemet.
Vid 0,5 % årlig tillväxt är utgiftskvoten inom ATP-systemet betydligt
högre än inom det reformerade systemet vid samma tillväxt. Med 2 %
tillväxt ligger utgifterna i de två systemen på ungefär samma nivå. Det
reformerade systemet har delvis anpassat sig till den ökade medel-
livslängden för pensionärer som 1997 års befolkningsprognos innebär.
För ATP-systemet innebär en ökad medellivslängd enbart en högre
utgiftsnivå - ingen automatisk anpassning av utgiftsnivån sker. Med 1994
års befolkningprognos som beräkningsunderlag hade därför skillnaden
mellan de två systemen varit mindre.
647
Allmän ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) skall enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för reformering
av ålderspensionssystemet ersättas av dels inkomstgrundad ålderspen-
sion, dels garantipension. Den inkomstgrundade ålderspensionen ersätter
tilläggspension i form av ålderspension och viss del av folkpension i form
av ålderspension (30-delad sådan). Garantipensionen ersätter folkpension
i form av ålderspension i övrigt och pensionstillskott.
Denna lag innehåller bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension.
Sådan pension består främst av inkomstpension och premiepension.
Under en längre övergångsperiod kommer även tilläggspension att finnas
kvar för ålderspensionärer som är födda år 1953 eller tidigare. Sådan
pension är också en del av den inkomstgrundade ålderspensionen och
regleras i denna lag. Lagen innehåller vidare bestämmelser om premie-
pension till efterlevande som följer av det frivilliga efterlevandeskydd
som är knutet till premiepensionen.
Bestämmelserna om inkomst- och premiepension berör personer som
är födda år 1938 eller senare och rätt till tilläggspension enligt denna lag
har, under i lagen närmare angivna förutsättningar, den som är född år
1953 eller tidigare. Personer födda åren 1938-1953 kommer alltså att
kunna uppbära alla tre pensionerna. Deras pensioner blir dock, som an-
förts i avsnitt 28, föremål för s.k. tjugondelsinfasning.
Tjugondelsinfasningen innebär att en person som är född år 1938-1953
får såväl inkomst- och premiepension som tilläggspension men till vissa
tjugondelar. Hel tilläggspension reduceras med 1/20 för vaije helt år som
passerat från och med år 1935 till utgången av den pensionsberättigades
födelseår samtidigt som hel inkomst- och premiepension reduceras med
1/20 för varje helt år som förflutit från och med året efter födelseåret till
utgången av år 1954. Reduceringen görs beträffande tilläggspensionen
efter beräkning av den årliga tilläggspensionen. När det gäller inkomst-
och premiepensionema reduceras däremot redan den årligen fastställda
pensionsrätten på vilken pensionerna grundas.
Inkomstpension och tilläggspension finansieras inom ramen för ett för-
delningssystem vilket innebär att pensionsutgiftema löpande finansieras
med avgiftsintäkter men med en mindre buffertfond för utjämning av
variationer av utgifter och intäkter mellan olika år. Premiepensionen in-
klusive det frivilliga efterlevandeskyddet som är knutet till denna, finan-
sieras genom ett premiereservsystem, i lagen benämnt premiepensions-
systemet, dit medel motsvarande pensionsrätt för premiepension avsätts
löpande och förvaltas för den enskildes räkning.
Lagen är uppdelad i fyra avdelningar. Den första avdelningen behand-
lar huvudsakligen frågor om vem som är försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension och hur sådan pension tjänas in. Den avdelningen är
gemensam för fördelningssystemet och premiepensionssystemet. Andra
avdelningen avser endast fördelningssystemet. Den innehåller ett kapitel
om uttag och beräkning av inkomstpension och ett kapitel om uttag och
beräkning av tilläggspension. Tredje avdelningen avser endast premie-
1997/98:151
648
pensionssystemet och innehåller fem kapitel som behandlar förvaltningen
av premiepensionskapital, uttag av premiepension, två former av efter-
levandeskydd och regler avseende den nya Premiepensionsmyndighetens
kostnader. Den sista avdelningen innehåller gemensamma bestämmelser
om utbetalning, ändring och överklagande m.m.
Huvuddelen av bestämmelserna i lagen skall träda i kraft den 1 januari
1999. Detta gäller bl.a. intjänandet av pensionsrätt. Tilläggspension skall
liksom tidigare beräknas utifrån intjänade pensionspoäng och bestämmel-
serna om bl.a. detta har flyttats från AFL till denna lag. Bestämmelserna
om tillgodoräknande av pensionspoäng i AFL skall dock fortsätta att
gälla för tid före år 1999. Huvuddelen av bestämmelserna om pensions-
poäng i AFL skall också fortsätta att tillämpas för personer födda år 1937
eller tidigare. Detta framgår av lagen om införande av denna lag. Utbetal-
ning av pension enligt den nya lagen skall göras först i januari 2001.
Reglerna om beräkning och utbetalning av pension träder därför i kraft
den 1 januari 2001 då motsvarande regler i AFL skall upphöra att gälla.
Förslag om upphävande av reglerna i AFL lämnas dock inte i denna
proposition.
I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om upphävande
av annan lagstiftning som ersätts med bestämmelser i förevarande lag,
bestämmelser om beräkning av pensionsrätt för tid före år 1999 och andra
övergångsregler till denna lag. Lagen kompletteras också med en ny lag
som innehåller bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens tillämp-
ning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I den lagen finns
också närmare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över myn-
digheten.
Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av
pensionsrätt m.m.
1 kap. Allmänna bestämmelser
Försäkringens omfattning m.m.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun-
dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premie-
pension samt om premiepension till efterlevande.
1 denna inledande paragraf anges innehållet i lagen.
Som framgår av den inledande kommentaren har bestämmelserna om
tilläggspension för ålderspensionärer flyttats över från AFL till denna lag.
Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak bestämmelserna i AFL. Som
framgår av 6 kap. 2 och 9-11 §§ denna lag skall dock tilläggspensionen
ökas med ett belopp som motsvarar folkpension i form av ålderspension
beräknad enligt 5 kap. 1 § a) AFL samt, i vissa fall för personer födda
åren 1938-1953, ett garantitillägg.
2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansie-
ras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift ocn statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000)
om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel.
Prop. 1997/98:151
649
Här anges hur pensionsförsäkringen skall finansieras. Motsvarande regler
för tilläggspensioneringen finns för närvarande i 19 kap. AFL.
Finansieringen av pensionerna skall ske genom avgifter och avkast-
ningen på influtna medel från dessa avgifter. Även försäkringskassornas
och berörda myndigheters kostnader för förvaltning av försäkringen skall
bekostas av influtna medel från avgifter och avkastningen av dessa
medel.
Bestämmelser om de avgifter som här avses finns i lagen (1981:691)
om socialavgifter, lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och den
nya lagen om statlig ålderspensionsavgift. Medel från dessa avgifter förs,
såvitt de skall finansiera denna försäkring, dels till Allmänna pensions-
fonden för täckande av bl.a. kostnaderna för inkomstpension och
tilläggspension, dels till ett konto hos Riksgäldskontoret för tillfällig för-
valtning av de medel som skall motsvara de försäkrades pensionsrätt för
premiepension. Sedan pensionsrätt för premiepension fastställts för en
försäkrad, skall ett belopp motsvarande denna pensionsrätt samt avkast-
ningen från den tillfälliga förvaltningen föras över från kontot hos Riks-
gäldskontoret till förvaltning i värdepappersfonder eller utländska fond-
företag. Om den försäkrade har böijat ta ut pension i form av livränta
med garanterade belopp, skall medlen i stället föras över till Premiepen-
sionsmyndigheten (se 8 kap. 2 § andra stycket).
Kostnaderna för förvaltningen av inkomstpension och tilläggspension
skall belasta AP-fonden och delvis täckas genom minskning av tillgodo-
räknad sammanlagd pensionsrätt för inkomstpension (pensionsbehåll-
ningama). Detta skall ske i samband med årlig inkomstindexering av
pensionsbehållningama (se 5 kap. 7 §).
Premiepensionssystemet skall, som anförs bl.a. i avsnitt 23, vara själv-
finansierat. Försäkringsgivare för premiepensionssystemet är Premiepen-
sionsmyndigheten. Denna myndighets kostnader skall i princip täckas
genom årliga avgifter som dras från tillgodohavandena på samtliga pre-
miepensionskonton (se 11 kap. 1 §). Vissa kostnader inom premiepen-
sionssystemet skall bäras av respektive berörd individ (se 11 kap. 2 §).
Även fondförvaltamas kostnader skall bäras av de försäkrade. Fond-
förvaltama tar ut ersättning för förvaltningen direkt ur fonden. Detta
minskar fondens värde och därmed värdet på de andelar i fonden som
Premiepensionsmyndigheten förvärvat för en försäkrads räkning.
3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen-
sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad.
Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in
av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen
och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgmndande
enligt denna lag. Inkomstpensionens storleK är också beroende av den
allmänna inkomstutvecklingen och storleken av premiepensionen är
beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats. Tilläggs-
pensionens storlek är vidare genom följsamhetsindexering beroende av
den allmänna inkomstutvecklingen.
I denna paragraf anges att inkomstpension och premiepension skall base-
ras på de pensionsrätter som har fastställts för en försäkrad. Pensionsrätt
skall i sin tur beräknas på ett underlag bestående av pensionsgmndande
inkomst och andra pensionsgmndande belopp. I paragrafen anges också
Prop. 1997/98:151
650
att tilläggspension skall baseras på intjänade pensionspoäng. Dessa poäng Prop. 1997/98:151
skall, liksom pensionsrätt, fastställas årligen men skall endast beräknas på
pensionsgrundande inkomster och den antagna framtida inkomst som
ligger till grund för beräkning av förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL.
Detta överensstämmer med vad som gällt för pensionspoäng enligt AFL.
Såväl pensionsrätt som pensionspoäng beräknas på ett underlag som är
maximerat till 7,5 gånger inkomstbasbeloppet (det s.k. intjänandetaket).
Till skillnad från vad som gäller för inkomst- och premiepension är det
inte vad som fastställts som är av betydelse för tilläggspensionen utan
vad som tjänats in. Vid uttag av pension då pensionspoängen inte är känd
för föregående år kommer emellertid tilläggspensionen att beräknas en-
dast på fastställda pensionspoäng. När den intjänade pensionspoängen
senare blivit fastställd skall tilläggspensionen i förekommande fall ändras
och en eventuell tilläggsutbetalning för retroaktiv tid göras.
Vilka inkomster som är pensionsgrundande och hur pensionsgrundande
inkomst skall beräknas anges i 2 kap. I 3 kap. finns angivet under vilka
förutsättningar en försäkrad skall tillgodoräknas andra pensionsgrundan-
de belopp och hur dessa skall beräknas. Beräkning och fastställande av
pensionsrätt och pensionspoäng regleras i 4 kap. Där finns också be-
stämmelser om tillgodoräknande av vårdår. I lagen om införande av
denna lag finns bestämmelser om bl.a. beräkning och fastställande av
pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för tid före ikraftträdandet av
denna lag.
Sista meningen, som såvitt avser inkomstpensionen formulerats i en-
lighet med förslag av Lagrådet, anger att pensionerna inte bara påverkas
av den pensionsrätt respektive pensionspoäng individen har tjänat in utan
också av vissa andra förhållanden. Inkomstpensionens nivå påverkas
framför allt av ett inkomstindex (se 5 §) som avser att spegla den all-
männa inkomstutvecklingen i samhället. Hur detta sker framgår av 5 kap.
Premiepensionens storlek är beroende av värdeförändringarna på de me-
del som fonderats för de enskildas räkning. Tilläggspensionen följsam-
hetsindexeras fr.o.m. årsskiftet efter det år då den pensionsberättigade
fyller 65 år. Detta gäller oavsett om den tagits ut eller inte (se 6 kap. 4 §).
4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med-
borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i
Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomst-
grundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.
En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap.
2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
I avvaktan på att frågan om vilka som bör vara försäkrade bereds
vidare har i denna lag införts bestämmelser som i princip motsvarar de
som avser försäkringen för tilläggspension enligt AFL. Enligt denna lag
kan dock även en person som inte längre är försäkrad erhålla pension
varför bestämmelsen i AFL om att den som tillgodoräknats pensions-
poäng alltid är försäkrad för tilläggspension inte har någon motsvarighet
här.
I första stycket av denna paragraf anges två huvudgrupper som är för-
säkrade för inkomstgrundad ålderspension. Den första är svenska med-
651
borgare och den andra är personer som inte är svenska medborgare men
som är bosatta i Sverige. Av 7 § följer att även vissa personer som inte
faktiskt är bosatta här ändå vid tillämpning av lagen skall anses vara det.
Andra och tredje stycket innehåller bestämmelser rörande utländska
sjömän på svenska handelsfartyg och personer som uppbär förtidspension
beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Den senare gruppen är inte uttryckligen
omnämnd i motsvarande bestämmelse i AFL men omfattas ändå av för-
säkringen för tilläggspension på grund av den tidigare nämnda bestäm-
melsen att alla som tidigare har tillgodoräknats pensionspoäng är försäk-
rade för tilläggspension.
På grund av Sveriges medlemskap i EU gäller vissa andra regler om
vem som omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet än som
direkt följer av denna lag. Denna fråga har dock behandlats utförligt i
avsnitt 7 och kommenteras därför inte närmare här.
I denna lag finns vidare särskilda föreskrifter som innebär att personer i
olika åldersgrupper inte är berättigade till viss pension eller berättigad till
sådan pension endast i begränsad utsträckning.
5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in-
komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genom-
snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den
begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän
pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av förtidspen-
sion, vilka nar uppburits av dem som under inkomståret har fyllt minst
16 år och högst 64 år.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall
motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som
anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet
avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det
allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma
period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med
förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år in-
dexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det
året.
Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det
har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet
vara lika med 100,00.
I paragrafens första stycke anges att vissa beräkningar skall göras med
ledning av ett inkomstindex. Indexet skall visa den procentuella föränd-
ringen av de försäkrades årliga inkomster. I första stycket andra
meningen, som formulerats efter förslag av Lagrådet, anges att de in-
komster som ligger till grund för beräkningen av förändringen skall an-
tingen vara av sådant slag att de till sin natur är pensionsgrundande eller
också skall de utges i form av förtidspension. Vid beräkningen av
genomsnittet av de inkomster som i sig är pensionsgrundande skall av-
drag för den allmänna pensionsavgiften ha gjorts. Det finns inte någon
övre gräns för de inkomster som skall ingå i beräkningen vilket innebär
att även inkomster som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp räknas med vid
beräkningen av inkomsterna. Beräkningen skall endast omfatta inkomster
som uppburits av personer som under det aktuella året fyllt 16 år men inte
65 år eller mer.
Prop. 1997/98:151
652
Av andra stycket framgår att indexuppräkningen består av två delar.
Den ena delen utgörs av den procentuella förändringen i det angivna in-
komstmåttet justerat för förändringar i det allmänna prisläget räknat från
juni månad till juni månad respektive år. Förändringen beräknas som den
genomsnittliga årliga förändringen av det angivna inkomstmåttet under
en period av tre år före det år inkomstindexet avser dvs. mätningen sker
med utgångspunkt i det genomsnittliga inkomstunderlaget fyra år före det
år indextalet avser. Den andra delen av indexuppräkningen avser för-
ändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad två år före det år
indextalet avser fram till juni månad ett år senare. Detta innebär att in-
dextalet för år 2000 fastställs genom att 1999 års indextal uppräknas med
dels den prisjusterade årliga inkomstutvecklingen mellan år 1996 och år
1999, dels med prisförändringen mellan juni år 1998 och juni år 1999.
I paragrafens tredje stycke fastslås att det är regeringen som varje år
skall fastställa inkomstindexet. Beräkningen av indexet görs av Riksför-
säkringsverket. Indextalet för år 1999 är dock angivet till 100,00 direkt i
lagtexten.
6 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp. In-
komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda
förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av
inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till
inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall avrun-
das till närmaste hundratal kronor.
Förutom att inkomstindex skall användas för vissa beräkningar skall även
i vissa fall ett inkomstbasbelopp användas. Detta gäller beräkning av det
s.k. intjänandetaket som summan av en försäkrads pensionsgrundande
inkomst och andra pensionsgrundande belopp inte kan överstiga och det
enhetliga belopp som kan tillgodoräknas försäkrade föräldrar till små
bam. Det förvärvsvillkor som en pensionsberättigad måste uppfylla för
att pensionsrätt beräknad på pensionsgrundande belopp för plikttjänst-
göring och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små bam skall
ligga till grand för beräkning av en pensionsutbetalning är också kopplat
till inkomstbasbeloppet.
I denna paragraf anges dels att inkomstbasbeloppet skall fastställas år-
ligen av regeringen, dels att beloppet skall räknas om med förändringen
av inkomstindex. Av lagen om införande av denna lag följer att det första
år inkomstbasbeloppet skall fastställas för är år 2002. Inkomstbasbe-
loppet för år 2001 följer av förevarande paragraf och skall för det året
motsvara det förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL. För år därefter skall
det räknas om med förändringarna av inkomstindex.
7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna
lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst ett år.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela ut-
sändningstiden även om aen är avsedd att vara längre än ett år. Detta
gäller även medföljande make samt bam som inte fyllt 18 år. Med make
Prop. 1997/98:151
653
likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans
med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har
haft bam.
I denna paragraf anges att en person som inte faktiskt är bosatt i landet i
vissa situationer ändå skall anses vara det vid tillämpning av denna lag.
Detta innebär att när det i lagen uppställs ett krav på bosättning i landet,
t.ex. för att en utländsk medborgare skall vara försäkrad för inkomst-
grundad ålderspension eller för att en förälder skall tillgodoräknas ett
pensionsgmndande belopp enligt 3 kap. 10 §, skall den som uppfyller
kraven i denna paragraf anses vara bosatt här.
I första stycket föreskrivs att en försäkrad som lämnar Sverige fortfa-
rande skall anses vara bosatt här om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst ett år. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i 1 kap. 3 § första
stycket AFL.
I andra stycket anges att den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning normalt skall anses bosatt
i Sverige under hela utsändningstiden. Detta gäller även vissa i paragra-
fen närmare angivna personer som följer med den utsände. Bestämmelsen
motsvarar 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL i nu föreslagen lydelse. Det be-
myndigande för regeringen att föreskriva annat som fanns i AFL har efter
påpekande från Lagrådet tagits bort, se närmare avsnitt 7.
8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med
1. år: kalenderår,
2. månad: kalendermånad,
3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgmndande
har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensions-
gmndande belopp än pensionsgmndande inkomst skall fastställas, och
4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.
Om en inkomst som är pensionsgmndande har uppburits under ett be-
skattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten
anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.
Första stycket punkterna 1 och 2 i denna paragraf motsvarar 20 kap. 1 §
första stycket AFL.
I punkterna 3 och 4 har begreppen intjänandeår och fastställelseår de-
finierats. När det gäller pensionsgmndande inkomst är intjänandeåret i
princip detsamma som beskattningsåret. Med fastställelseår avses året
efter intjänandeåret, dvs. detsamma som taxeringsåret när det gäller pen-
sionsgmndande inkomster. Det är under slutet av detta år pensionsrätt för
intjänandeåret tidigast kan fastställas.
Eftersom pensionsrätt räknas endast för hela kalenderår och den
pensionsgmndande inkomsten gmndar sig på taxeringen har i andra
stycket angetts att inkomster som har uppburits under ett beskattningsår
som inte sammanfaller med ett kalenderår skall anses uppburna under
kalenderåret närmast före taxeringsåret. För andra pensionsgmndande
belopp än pensionsgmndande inkomst motsvarar intjänandeåret det
kalenderår för vilket ett sådant belopp skall beräknas enligt bestäm-
melserna 3 kap.
Prop. 1997/98:151
654
9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans-
lagen (1973:282) anses som sjöman.
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett
utländskt handelsfartyg som en svensk redare nyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets-
givare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvud-
sak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfar-
tyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare
elier någon av denne anlitad arbetsgivare.
Innehållet i denna bestämmelse motsvarar till stora delar bestämmelserna
i 20 kap. 1 § andra och tredje styckena AFL.
10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt
samma lag.
1 denna paragraf anges att vad som i lagen föreskrivs om förtidspension
enligt AFL också skall gälla sjukbidrag enligt nämnda lag. Detta gäller
framför allt tillgodoräknande av ett pensionsgrundande belopp enligt
3 kap. 4 §.
1 § Inkomster av anställning enligt 3-5 §§ samt inkomster av annat för-
värvsarbete enligt 6-8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs
i 9-17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18-22 §§ och var för
sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av en
försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat för-
värvsarbete under ett år utgör den försäkrades pensionsgrundande
inkomst det året.
Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det
bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat för-
värvsarbete till den del summan av oessa överstiger sju och en° halv
gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana
belopp som det skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den
försäkrades inkomster av annat förvärvsarbete.
Den pensionsrätt som för ett visst år skall tillgodoräknas en försäkrad
inom det reformerade ålderspensionssystemet skall som tidigare angetts
grundas på dels dennes pensionsgrundande inkomster under samma år,
dels andra pensionsgrundande belopp som den försäkrade skall tillgodo-
räknas för det året. Detta kapitel innehåller regler om vilka inkomster
som till sin art är pensionsgrundande samt hur dessa skall beräknas och
sammanläggas till en total pensionsgrundande inkomst. I nästa kapitel
finns motsvarande bestämmelser när det gäller andra pensionsgrundande
belopp än pensionsgrundande inkomst.
Pensionsrätt skall tillgodoräknas på grundval av inkomster av anställ-
ning, uppdrag och annat förvärvsarbete enligt samma principer som en-
ligt AFL. Huvudprincipen skall vara att pensionsrätt skall grundas på
inkomst av förvärvsarbete och att inkomster av andra slag inte är pen-
sionsgrundande. Inkomst av kapital kan alltså inte grunda rätt till pen-
sion. De pensionsgrundande inkomsterna skall - på samma sätt som
enligt nuvarande regler i AFL - hänföras till antingen inkomster av an-
ställning eller inkomster av annat förvärvsarbete. Detta framgår av första
stycket i denna inledande paragraf som anger att inkomster av anställning
Prop. 1997/98:151
655
och inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande enligt 3-5 §§
respektive 6-8 §§. Detta gäller dock inte om annat föreskrivs i därpå
följande paragrafer. Bestämmelserna om vad som är pensionsgrundande
inkomst av anställning respektive av annat förvärvsarbete motsvarar i
huvudsak 11 kap. 2 och 3 §§ AFL och har, om inte annat anges, samma
innebörd som nämnda bestämmelser i den lagen. Inkomsterna skall
beräknas enligt 18-22 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre
hundratal kronor.
Liksom enligt AFL utgörs en försäkrads pensionsgrundande inkomst
enligt denna lag av summan av en försäkrads inkomster av anställning
och inkomster av annat förvärvsarbete upp till ett visst belopp. Summan
av den försäkrades inkomster av anställning skall därvid avrundas till
närmast lägre hundratal kronor och detsamma gäller summan av hans
eller hennes inkomster av annat förvärvsarbete. För den som har in-
komster överstigande det i andra stycket angivna högsta pensionsgrun-
dande beloppet, skall den del av inkomsterna som överstiger beloppet i
första hand avräknas från inkomster av annat förvärvsarbete. Den del av
denna inkomst som skall grunda rätt till pension kan därvid komma att
avse ett belopp som inte är jämnt delbart med 100. Även detta överens-
stämmer med vad som gäller enligt AFL. Däremot är inkomsterna, till
skillnad från vad som hittills gällt enligt AFL, pensionsgrundande från
"första kronan". Vid smärre inkomster skall dock pensionsgrundande
inkomst inte fastställas (se 2 §).
Det högsta belopp som avses i andra stycket (det s.k. intjänandetaket)
skall motsvara sju och en halv gånger det inkomstbasbelopp som gäller
för intjänandeåret. Något sådant basbelopp kommer dock inte att finnas
förrän år 2001. Av bestämmelser i lagen om införande av denna lag följer
att intjänandetaket dessförinnan skall motsvara sju och en halv gånger det
för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL.
Som Lagrådet påpekat används i lagen, om inte annat särskilt anges,
begreppet pensionsgrundande inkomst för inkomster som i sig är
pensionsgrundande men efter begränsning till nämnda intjänandetak.
Som tidigare sagts består den pensionsgrundande inkomsten av dels
inkomster av anställning, dels inkomster av annat förvärvsarbete. För att
tydliggöra att dessa senare begrepp avser inkomster som i sig är pen-
sionsgrundande sedan dessa beräknats enligt bestämmelserna i 18-22 §§
(och alltså minskats med debiterad allmän pensionsavgift) men utan
någon begränsning av intjänandetaket har en smärre justering gjorts i
paragrafen. När det däremot i t.ex. 2 § andra stycket anges att summan av
de inkomster som är pensionsgrundande skall ha uppgått till ett visst
belopp åsyftas inkomster som i sig är pensionsgrundande och utan avdrag
för allmän pensionsavgift.
2 § För vaije år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första
eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande,
skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta
gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrun-
dande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall
pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring
Prop. 1997/98:151
656
av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för
det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensions-
grundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade
nar fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har
uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän
försäkring.
I denna paragraf anges förutsättningarna för att pensionsgrundande in-
komst skall fastställas för en försäkrad. Delvis motsvarar bestämmelsen
II kap. 1 § andra stycket AFL.
Som framgår av första stycket skall en persons pensionsgrundande in-
komst fastställas för vaije år personen har haft inkomster som är pen-
sionsgrundande om han eller hon då varit försäkrad enligt 1 kap. 4 §
första eller andra stycket. Detta gäller svenska medborgare, andra som är
bosatta här och vissa utländska sjömän. I 1 kap. 7 § finns bestämmelser
som innebär att en person som inte är bosatt i Sverige ändå i detta sam-
manhang skall anses vara det varför han eller hon kommer att anses som
försäkrad enligt förstnämnda bestämmelser. Även för en sådan person
skall eventuell pensionsgrundande inkomst fastställas. Till följd av rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen gäller också vissa avvikande regler (se avsnitt
7).
För den som omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspen-
sion enbart på grund av bestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje stycket skall
däremot inte bestämmas någon pensionsgrundande inkomst. (En sådan
person är försäkrad enbart för inkomstgrundad ålderspension grundad på
förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL och skall därför bara
tillgodoräknas pensionsrätt på pensionsgrundande belopp enligt 3 kap.
4 § och/eller pensionspoäng enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 9 §.)
En allmän förutsättning för att beslut om en försäkrads pensionsgrun-
dande inkomst skall meddelas är att de inkomster ett år som är pensions-
grundande sammanlagt uppgått till minst 24 % av det för året gällande
prisbasbeloppet. Denna gräns motsvarar gränsen för när inkomstdekla-
ration ska lämnas och är, som anges i avsnitt 8.3, huvudsakligen admi-
nistrativt motiverad. Det är inte det förhöjda prisbasbeloppet som skall
användas vid beräkningen utan det något lägre belopp som fastställs en-
ligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Vidare är det summan av de inkomster
som är pensionsgrundande som minst skall uppgå till 24 % av prisbasbe-
loppet. Till följd av avdrag för allmän pensionsavgift enligt 21 eller 22 §
kan däremot den pensionsgrundande inkomsten komma att understiga
detta belopp. Likaså kan till följd av bristande avgiftsbetalning den
pensionsgrundande inkomst på vilken pensionsrätt skall beräknas komma
att understiga detta belopp (se avsnitt 13.5).
I andra stycket anges att, i likhet med vad som gäller pensionsgrundan-
de inkomst enligt AFL, pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas
för år före det då den försäkrade fyllt 16 år. Detsamma gäller andra
pensionsgrundande belopp (3 kap. 2 §) och därmed även pensionsrätt.
Vidare föreskrivs i andra stycket att pensionsgrundande inkomst normalt
inte skall fastställas för det år då en person har avlidit. Detta gäller dock
inte om överföring skall göras av den pensionsrätt för premiepension som
Prop. 1997/98:151
657
skall fastställas för den försäkrade. Sådan överföring skall även kunna
avse det år då den försäkrade har avlidit, om inte makan eller maken till
vilken överföring skall ske har avlidit samma år, och det förutsätter att
pensionsgrundande inkomst fastställs för det året. Enligt 4 kap. 1 § första
stycket skall dock i en sådan situation endast pensionsrätt för premiepen-
sion fastställas men inte pensionsrätt för inkomstpension. I andra och
tredje styckena i samma paragraf föreskrivs särskilt att inte heller pen-
sionspoäng skall fastställas för dödsfallsåret och att vårdår inte skall till-
godoräknas för sådant år.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande
inkomst inte heller fastställas för år efter det då denne har fyllt 64 år. En
sådan person kan endast erhålla tilläggspension och sådan pension kan,
liksom enligt AFL, inte tjänas in efter 64 års ålder. För en sådan person
skall, i enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler i 11 kap. 1 §
AFL, inte heller pensionsgrundande inkomst fastställas för år då den
försäkrade har uppburit hel ålderspension hela året. Något undantag för
fastställande av pensionsgrundande inkomst för år under vilket en
försäkrad har uppburit hel ålderspension finns däremot inte såvitt gäller
dem som är födda år 1938 eller senare. Till följd härav föreslås också att
den avgiftsbefrielse som förelegat under sådan tid upphävs för personer
som är födda 1938 eller senare (se 3 kap. 3 § tredje stycket SAL).
Lagrådet har inte granskat den slutliga utformningen av andra stycket.
Inkomster av anställning
3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån
som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är
pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kost-
nadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt
8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig
intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund
av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställ-
ning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund
för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete,
dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte
bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställning,
även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut
ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en
arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.
I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser
om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i
vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.
Första stycket i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket
första-tredje meningarna AFL.
Annan ersättning i pengar är sådan ersättning som inte kan betecknas
som lön, exempelvis den del av ett avgångsvederlag som överstiger vad
som kan anses som ersättning för lön under normal uppsägningstid och
som utbetalas direkt från arbetsgivaren och inte från en försäkringsgivare.
Sådana vederlag har så gott som alltid sin grund i ett anställ-
ningsförhållande och kommer därför regelmässigt att vid taxeringen be-
dömas som inkomst av tjänst. Enligt de principer som gäller fr.o.m. år
Prop. 1997/98:151
658
1991 utgör ersättningar av detta slag underlag för socialavgifter. Detta Prop. 1997/98:151
påpekades av skatteutskottet vid behandlingen av prop. 1990/91:54 om
kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskatt-
ningen (bet. 1990/91:SkU10 s. 166-167). I betänkandet föreslog utskottet
i förtydligande syfte en ändring i 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter,
vilken godkändes av riksdagen (rskr. 1990/91:106).
Med kostnadsersättning avses en särskild ersättning som betalas ut vid
sidan av lönen för att täcka kostnader som arbetstagaren har i tjänsten.
Traktaments- och resekostnadsersättning i tjänsten till den del den inte är
avdragsgill enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) är
exempel på sådan kostnadsersättning som skall likställas med lön och
därmed bli pensionsgrundande.
Skattepliktig inkomst av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan för-
mån som utges på grund av kundtrohet eller liknande skall alltid anses
som inkomst av anställning om den som slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skatt-
skyldig för förmånen. Med rabatt eller annan bonus avses alla former av
rabatter, t.ex. både sådana som ges i samband med inköpet och sådana
som ges i efterhand antingen i pengar eller på annat sätt. Ett ytterligare
krav uppställs dock, nämligen att förmånen utges på grund av kundtrohet
eller liknande. Som exempel kan nämnas trohetsbonussystemen inom
flyg- och hotellbranschen samt olika former av introduktionserbjudanden
där en viss extra bonusförmån ges om man blir kund hos ett visst företag.
Med att någon slutligt har stått för kostnaderna avses i detta sammanhang
t.ex. det fallet att en arbetsgivare betalar en tjänsteresa eller ett hotellrum
men det är resenären eller gästen som får någon form av rabatt eller
bonus. Däremot är bestämmelsen inte tillämplig om en anställd får en
viss rabatt vid privata inköp och rabatten inte betalas av någon annan än
rabattutgivaren. De kostnader som ligger till grund för förmånen är då
den anställdes egna inköp. I sådant fall kan rabatten dock vara skatteplik-
tig intäkt av tjänst och pensionsgrundande som inkomst av anställning
om förmånen är att anse som ersättning för arbete (jfr prop. 1996/97:19).
I andra stycket anges att ersättning i pengar eller annan skattepliktig
förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvs-
inkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är pensions-
grundande som inkomst av anställning även om mottagaren inte är an-
ställd hos den som utger ersättningen. Detta motsvarar vad som före-
skrivs i 11 kap. 2 § första stycket q AFL och del av 3 kap. 2 § andra
stycket AFL till vilken andra stycket av förstnämnda paragraf hänvisar.
Med sådana ersättningar och förmåner som anges i denna bestämmelse
avses dels uppdragsinkomster, dels sådana inkomster som genom
skattereformen år 1991 och det utvidgade arbetsgivarbegreppet blev
avgiftsbelagda. Avgörande för om sådan tillfällig förvärvsinkomst som
anges i bestämmelsen skall räknas som inkomst av anställning eller som
inkomst av annat förvärvsarbete är om den kan härledas ur ett
uppdragsförhållande eller inte. Denna bestämmelse tar endast sikte på
sådan tillfällig inkomst som skall beskattas i inkomstslaget tjänst. När ett
anställnings- eller uppdragsförhållande kan anses föreligga skall
ersättningen vara pensionsgrundande som inkomst av anställning. Om
den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett
659
inom ramen för någon annans verksamhet utan inom ramen för
självständigt bedriven verksamhet, skall ersättningen vara pensions-
grundande som inkomst av annat förvärvsarbete.
Flertalet bidrag och ersättningar som enligt 11 kap. 2 § första stycket
a-s AFL skall anses som pensionsgrundande inkomst av anställning har
reglerats i 5 §. Av lagtekniska skäl har dock sådana ersättningar som av-
ses i 11 kap. 2 § första stycket o (s.k. Marie Curie-stipendier), q och s
(tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-
digt och ersättning från semesterkassa) AFL inte förts in i 5 §. För sådana
ersättningar skall nämligen samtliga arbetsgivaravgifter - till skillnad
från vad som gäller för ersättningar enligt de övriga punkterna i 11 kap.
2 § första stycket a-s - betalas av den som utgett ersättningen. Förflytt-
ningen av punkten q till förevarande paragraf innebär att sådana inkoms-
ter blir pensionsgrundande i det reformerade systemet endast om de
under ett år uppgått till 1 000 kr (jfr 9 § 1). Vad gäller punkterna o och s,
se 4 § respektive 7 §.
En ersättning som enligt denna paragraf skulle hänföras till inkomst av
anställning skall i vissa fall, med hänsyn till de rättsverkningar som följer
med A- och F-skattsedlama, i stället utgöra pensionsgrundande inkomst
av annat förvärvsarbete. I tredje stycket hänvisas därför till bestämmel-
serna i 7 §. En hänvisning görs också till 6 § andra stycket, 8 § och 10 §
andra stycket där det finns särbestämmelser om att vissa ersättningar som
annars skulle vara inkomster av anställning i stället skall räknas som
inkomster av annat förvärvsarbete.
4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen-
dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om
stipendiet har Detalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en
svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium an-
ses som arbetsgivare.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket o AFL. Där anges att
forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller in-
direkt av Europeiska gemenskaperna och som utbetalas av fysisk person
bosatt i Sverige eller svensk juridisk person räknas som inkomst av an-
ställning (jfr 6 § punkt 6). Den som betalar ut sådant stipendium skall
betala fulla arbetsgivaravgifter. Härigenom skiljer sig dessa inkomster
från de inkomster som anges i 5 § för vilka skall betalas statliga ålders-
pensionsavgifter. På grund härav och då stipendier normalt sett inte är
pensionsgmndande inkomst av anställning - till skillnad från den tidigare
punkten s (ersättning från semesterkassa) i 11 kap. 2 § första stycket AFL
- regleras dessa här i en separat paragraf.
5 § Som pensionsgmndande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän forsäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på gmnd av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmaner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
Prop. 1997/98:151
660
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.
De socialförsäkringsersättningar m.m. som enligt nuvarande regler är
pensionsgrundande som inkomst av anställning enligt AFL skall anses
vara pensionsgrundande inkomster av anställning även i det reformerade
systemet. Motsvarigheter till punkterna i denna paragraf finns nu i
11 kap. 2 § första stycket a-r AFL, med undantag för punkterna o och q.
Punkten q föreslås bli införd i den nya 3 § och punkten o i den nya 4 §.
Punkten c i 11 kap. 2 § första stycket AFL om vårdbidrag har i denna
paragraf kompletterats på så sätt att även vårdbidrag som utges med stöd
av 9 kap. 4 a § AFL skall vara pensionsgrundande inkomst av anställ-
ning.
Den tidigare punkten sill kap. 2 § första stycket AFL - ersättning
från semesterkassa - skall alltid anses som inkomst av anställning även
om mottagaren vid utbetalningen av ersättningen innehar en F-skattsedel
(jfr 7 §). Ersättning från semesterkassa är sådan ersättning som avses i
3 § andra stycket. Någon motsvarighet till punkten s har därför inte förts
in här.
I punkt 9 har ordet rörelse bytts ut mot näringsverksamhet vilket är en
anpassning till den år 1992 ändrade indelningen i inkomstslag och till
nuvarande lydelse av förordning (1984:523) som reglerar statsbidrag till
arbetslösa som startar egen näringsverksamhet.
Inkomster av annat förvärvsarbete
6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade
har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamnet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,
4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställnings-
förhållande har förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt
utomlands eller av en utländsk juridisk person,
Prop. 1997/98:151
661
5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1-4,
6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-
ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk
intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem
i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för vaije förvärvskälla en-
ligt kommunalskattelagen rör sig.
Denna paragraf anger vilka andra förvärvsinkomster än inkomster av an-
ställning som är pensionsgrundande och därmed hänförliga till inkomster
av annat förvärvsarbete.
Första stycket motsvarar bestämmelserna i 11 kap. 3 § första stycket
AFL.
I andra stycket anges att en inkomst som enligt denna paragraf skulle
anses som inkomst av annat förvärvsarbete inte skall hänföras till sådan
inkomst om den skall hänföras till inkomst av anställning. Beträffande
verkningarna av innehav av A-skattsedel, se vidare kommentaren till 8 §.
I detta stycke anges vidare att ersättning för arbete som betalats ut till en
delägare i ett handelsbolag eller till en medlem i en europeisk ekonomisk
intressegruppering av bolaget respektive grupperingen aldrig är inkomst
av anställning. Sådan inkomst är, även om mottagaren har en
A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt, pensionsgrun-
dande inkomst av annat förvärvsarbete, om förutsättningarna i övrigt är
sådana att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas enligt punkt 1 i
första stycket. Motsvarande bestämmelser finns i 3 kap. 2 § andra stycket
och 2 a § andra stycket 3 och 4 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra stycket
samma lag hänvisar.
Paragrafens tredje stycke motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket första
punkten AFL vari anges att bedömningen av om aktiv eller passiv nä-
ringsverksamhet föreligger skall göras för vaije förvärvskälla för sig. Vad
som är aktiv näringsverksamhet är definierat i punkten 1. Passiv närings-
verksamhet definieras i 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om
den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst
av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade
en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betala-
des ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av
annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som
även innehaller uppgifter om utbetalarens ocn betalningsmottagarens
namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt
uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisations-
nummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av
en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt-
sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den
som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-
skattsedel var oriktig.
Prop. 1997/98:151
662
Motsvarande bestämmelser till första stycket i denna paragraf finns i
3 kap. 2 § andra stycket, 2 a § tredje stycket 1 samt tredje stycket AFL till
vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. Som angetts i kom-
mentaren till 5 § skall ersättning från semesterkassa alltid räknas som
pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren av ersätt-
ningen vid utbetalningstillfället har en F-skattsedel. Anledningen härtill
är att sådan ersättning alltid härrör från en arbetsgivare och att arbets-
givaren skall betala arbetsgivaravgifter för ersättningen.
Enligt huvudregeln i 3 § andra stycket i detta kapitel skall ersättning
för utfört arbete räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning
även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen.
Detta skall dock inte gälla om mottagaren hade en F-skattsedel.
Med en F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln att
betala egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Mottagaren av ersätt-
ningen skall ha haft en gällande F-skattsedel antingen då ersättningen för
arbetet betalades ut eller då ersättningen för arbetet bestämdes. Ersätt-
ningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat förvärvs-
arbete oavsett hur den taxeras hos mottagaren.
Andra stycket motsvarar bestämmelserna i 20 kap. 2 § femte stycket
AFL.
Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i
skattebrottslagen (1971:69). Av 5 kap. 5 § SAL följer att skattebrotts-
lagen är tillämplig om oriktig uppgift lämnas om innehav av F-skattsedel.
8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas
också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en närings-
verksamhet som utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från
samma utbe talare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar de som finns i 3 kap. 2 §
andra stycket och 2 a § andra stycket 2 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra
stycket samma lag hänvisar.
Även här behandlas ersättning som annars enligt huvudregeln i 3 §
skall räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning.
Den som betalar ut ersättning för utfört arbete till någon som har en
A-skattsedel eller en A-skattsedel och en F-skattsedel med villkor enligt
4 kap. 9 § skattebetalningslagen (som får åberopas endast i personens
näringsverksamhet) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall
som huvudregel alltid betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Sådan
ersättning är pensionsgrundande inkomst av anställning. Detta gäller
även om ersättningen hos mottagaren taxeras som inkomst av närings-
verksamhet. Från denna huvudregel finns två undantag, då ersättningen i
stället är pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete.
Det första undantaget har redan behandlats i kommentaren till 6 §
andra stycket. Det andra undantaget anges i denna paragraf och gäller det
fallet att ersättning för arbete har betalats ut av en fysisk person eller ett
dödsbo till någon oavsett vilken typ av skattsedel mottagaren har eller om
personen i fråga helt saknar skattsedel på preliminär skatt. I ett sådant fall
Prop. 1997/98:151
663
skall ersättningen inte anses som inkomst av anställning om den, till- Prop. 1997/98:151
sammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare, under
intjänandeåret understigit 10 000 kronor. Ersättningen skall dock anses
som inkomst av anställning om den betalats ut inom näringsverksamhet
som bedrivits av den fysiska personen eller av dödsboet.
Övriga bestämmelser
9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas
1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och
samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt
1 000 kronor,
2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett
år inte har uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §,
om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har
uppgått till 1 000 kronor, eller
4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet
under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
Första punkten i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket
tredje meningen AFL.
Andra punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket andra meningen
AFL.
Tredje punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket tredje meningen
AFL beträffande sådan ersättning som avses i 6 § första stycket 3. Här
föreskrivs också - till skillnad från vad som gällt enligt AFL - att sådan
ersättning som avses i 6 § första stycket 4 inte heller skall anses som pen-
sionsgrundande inkomst om ersättningen från den för vilken arbetet
utförts under året inte har uppgått till 1 000 kronor. Detsamma gäller
ersättning som avses i 7 och 8 §§.
I fjärde punkten föreskrivs - till skillnad från vad som har gällt enligt
AFL - att ett sådant stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6
inte skall anses som pensionsgrundande inkomst om stipendiet under ett
år inte har uppgått till 1 000 kr. Dessa stipendier (s.k. Marie Curie-
stipendier) behandlas i avgiftshänseende på samma sätt som lön eller
annan ersättning för utfört arbete dvs. fulla arbetsgivaravgifter respektive
egenavgifter enligt SAL skall betalas. Även i övrigt skall de behandlas
som lön eller annan ersättning för utfört arbete och därmed skall nämnda
1 000 kronorsgräns även gälla för sådana stipendier.
10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och
som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pen-
sionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade
1. har sysselsatts här i landet, eller
2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av an-
nat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat
överenskommelse om detta.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § tredje stycket första
meningen AFL.
Första stycket anger att lön eller annan ersättning från en arbetsgivare,
som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, blir pen-
664
sionsgrundande inkomst av anställning endast i de fall då arbetstagaren
sysselsatts i Sverige eller om han eller hon har tjänstgjort ombord på
svenskt handelsfartyg.
När det gäller en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en ut-
ländsk juridisk person angavs i förarbetena till motsvarande bestämmelse
i AFL (prop. 1986/87:16 s. 49-51) bl.a. att uttrycket "arbetsgivare som är
bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person" avses ha samma
innebörd som det har i övrigt i AFL och att det alltså avser sådana arbets-
givare som inte har vare sig hemvist eller något fast driftställe i Sverige.
Förevarande paragraf har i förtydligande syfte kompletterats med förut-
sättningen att arbetsgivaren skall sakna fast driftställe i Sverige.
Andra stycket anger att lön eller annan ersättning som utgetts av ar-
betsgivare som avses i första stycket till en arbetstagare eller uppdrags-
tagare som sysselsatts i Sverige, blir pensionsgrundande inkomst av annat
förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat en
överenskommelse om detta. Detta innebär att arbetstagaren och den ut-
ländske arbetsgivaren får träffa ett så kallat omvänt likställighetsavtal.
Genom ett sådant avtal befrias arbetsgivaren från skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter och arbetstagaren åtar sig att betala egenavgifter för
den ersättning som arbetsgivaren utger.
11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för
arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller
är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av
anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av Riks-
försäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift. Om
sådan ersättning härrör fran en utländsk juridisk person skall motsvaran-
de gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytan-
de över den utländska juridiska personen har avgett förbindelsen.
Den som enligt första stycket nar åtagit sig betalningsansvaret skall an-
ses som arbetsgivare.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § tredje stycket andra meningen och
femte stycket AFL och avser möjligheterna att teckna förbindelser mot-
svarande s.k. ATP-förbindelser.
För att lön eller annan ersättning som utgetts av en arbetsgivare som är
bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person till en svensk med-
borgare för arbete som utförts utomlands skall vara pensionsgrundande
krävs enligt första stycket att svenska staten i en av Riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har åtagit sig att betala pensionsavgiften.
Motsvarande skall gälla om ersättningen härrör från en utländsk juridisk
person och en svensk juridisk person, som har ett bestämmande inflytan-
de över den utländska juridiska personen, har avgett en sådan förbindelse.
Lön eller annan ersättning för arbete utomlands, som en svensk med-
borgare eller en i Sverige bosatt utländsk medborgare, uppbär från en här
i landet bosatt svensk medborgare eller svensk juridisk person är, obero-
ende av om förbindelse avgetts, pensionsgrundande inkomst på samma
sätt som om arbetet utförts i Sverige. Utländsk medborgare som är bosatt
och sysselsatt utomlands kan inte i något fall tillgodoräknas pensions-
grundande inkomst. Som framgår av 1 kap. 7 § kan dock en försäkrad
som faktiskt är bosatt utomlands ändå anses som bosatt i Sverige i detta
sammanhang.
Prop. 1997/98:151
665
Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser
om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas eller
av konventioner om social trygghet.
Den som avger en förbindelse skall enligt andra stycket anses som ar-
betsgivare i förhållande till den eller dem förbindelsen avser. Han skall
inte bara svara för pensionsavgiften till den allmänna ålderspensione-
ringen utan också lämna de uppgifter som behövs för att bestämma av-
gifter och pensionsgrundande inkomster.
I enlighet med ett uttalande vid tillkomsten av motsvarande regel i
AFL och den praxis som utvecklats har ett krav varit att den förbindelse
som avses i paragrafen skall omfatta samtliga svenska medborgare som
sysselsatts i den verksamhet som angetts i förbindelsen. Förbindelsen har
annars inte godtagits. Någon avvikelse från vad som hittills gällt avses
inte med nu aktuell reglering.
12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning
eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en
sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk med-
borgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om
1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan
att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och
2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har god-
tagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för pensionsavgift.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall an-
ses som arbetsgivare.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § fjärde och femte styckena AFL.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lön eller annan ersättning från
främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet. För att
sådan ersättning skall vara pensionsgrundande krävs att den har utgetts
till en svensk medborgare eller en utländsk medborgare bosatt i landet
samt att s.k. ATP-förbindelse har lämnats. Detsamma gäller ersättning
från en utländsk medborgare som tillhör en sådan beskickning eller ett
sådant konsulat. Beträffande kravet på en förbindelses generella om-
fattning uttalades i prop. 1970:66 (s.67) att det inte bör få förekomma att
beskickning, som inte avgett förbindelse avseende svenska medborgare i
viss verksamhet, avger sådan förbindelse avseende enbart utländska med-
borgare. Endast förbindelse, som avser antingen enbart svenska med-
borgare eller såväl svenska som utländska medborgare, bör godtas. Be-
träffande verksamhetens omfattning får kravet på en förbindelses gene-
rella avfattning anses uppfylld, om förbindelsen avser samtliga beskick-
nings- eller konsulatsmedlemmar av en viss kategori, t.ex. en beskick-
nings eller ett lönat konsulats tjänstepersonal eller också samtliga be-
skicknings- eller konsulatsmedlemmars privatanställda. Däremot bör för-
bindelse avseende endast en viss angiven beskickning- eller konsulats-
medlems privatanställda inte godtas.
Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser
om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas.
13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är
inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från
Prop. 1997/98:151
666
föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Denna bestämmelse motsvarar del av 3 kap. 2 § andra stycket AFL till
vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.
Paragrafen anger att ersättning från en ideell förening till en idrotts-
utövare, som inte är att betrakta som näringsidkare, skall - om den under
ett år understiger ett halvt prisbasbelopp - inte räknas som pensionsgrun-
dande inkomst. Såsom anges i prop. 1990/91:76 (s. 10) avses med
idrottsutövare också tränare, innefattande gymnastikinstruktörer, domare
och därmed likställda slag av funktionärer. Med funktionärer avses i detta
sammanhang också sådana ledare i föreningar som regelmässigt med-
verkar vid träning, matcher och dylikt och vilkas medverkan är en direkt
förutsättning för den idrottsliga verksamheten i föreningen. Däremot är
sådana funktionärer vilkas verksamhet i föreningen utgörs av administra-
tiva uppgifter, t.ex. styrelseuppdrag och liknande, inte att hänföra till
denna grupp.
Om ersättningen uppgått till ett halvt prisbasbelopp eller mer under
året är den pensionsgrundande till hela sitt belopp.
14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgo-
dose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse)
eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte
pensionsgmndande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har
utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till aen juri-
diska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår
och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag
gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat
till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
fagen (1928:370).
Vid beräkning av pensionsgmndande inkomst skall alltid bortses från
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren har lämnat under åren 1988-1991.
Motsvarighet till innehållet i denna paragraf finns i 3 kap. 2 § andra
stycket AFL till vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.
I paragrafens första stycke anges att ersättning från en vinstandels-
stiftelse eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål
inte är pensionsgmndande om ersättningen avser en person som då er-
sättningen utgavs var eller hade varit anställd hos en arbetsgivare som har
lämnat bidrag till stiftelsen eller den juridiska personen och den inte utgör
ersättning för arbete för stiftelsens eller den juridiska personens räkning. Enligt
förarbetena till motsvarande bestämmelse i AFL (prop. 1992/93:29, s. 12 ff)
är en fömtsättning för att ersättningen inte skall vara pensionsgmndande
att de lämnade bidragen är avsedda att tillkomma en betydande del av de
anställda och att de är avsedda att tillkomma dem på likartade villkor.
Detta innebär att minst ca en tredjedel av personalen måste omfattas av
vinstandelssystemet och att ersättning måste lämnas till dessa anställda
efter enhetliga principer. En ytterligare fömtsättning för att ersättningen
inte skall vara pensionsgmndande är att de bidrag arbetsgivaren lämnat
till stiftelsen eller den juridiska personen är avsedda att vara bundna
Prop. 1997/98:151
667
minst tre kalenderår. Medlen skall alltså normalt inte få betalas ut tidigare
än det fjärde året efter det att bidraget lämnades. Om en anställd avgår
med pension eller avlider, skall ersättning dock få lämnas före det fjärde
året.
Av andra stycket framgår att ersättningar från en vinstandelsstiftelse
eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som läm-
nas till en delägare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag
eller till en företagsledare i ett sådant företag om denne har ett väsentligt
inflytande i företaget - i motsats till vad som gäller enligt första stycket
och i enlighet med huvudreglerna - är pensionsgrundande. Detsamma
gäller för ersättningar som lämnas till en närstående till en sådan före-
tagsledare eller delägare. Den personkrets som avses skall vara den-
samma som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen.
I tredje stycket anges att ersättning från en vinstandelsstiftelse som här-
rör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991 aldrig är
pensionsgrundande. Anledningen härtill är att de bidrag som en arbets-
givare lämnade till en vinstandelsstiftelse enligt de för åren 1988-1991
gällande reglerna var avgiftspliktiga och att det värde av andelen i
stiftelsen som genom bidraget tillgodofördes en försäkrad också blev
pensionsgrundande.
15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1-5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbets-
skada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den
utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § första stycket femte
meningen sista ledet samt 3 § andra stycket ijärde meningen sista ledet
AFL.
Denna paragraf anger att sådana ersättningar enligt vissa avtalsförsäk-
ringar som anges i 1 § första stycket 1-5 och fjärde stycket samt 2 §
första stycket lagen om särskild löneskatt inte är pensionsgrundande om
de utgör underlag för uttag av särskild löneskatt. Exempel på sådana er-
sättningar är utfallande belopp från försäkring om avgångsbidrag (AGB
m.fl.), ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring (AGS mf.l.) om ersätt-
ningen avser att komplettera förtidspension samt ersättning från trygg-
hetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) om ersättningen utgetts i form av
engångsbelopp som inte avser kompensation för mistad inkomst.
16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte neller sådana lönetillägg som, vid
arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna-
der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket femte meningen
första ledet och sjätte meningen samt 3 § andra stycket fjärde meningen
första ledet AFL.
Första stycket i paragrafen anger att vissa ersättningar från fåmans-
företag m.m. inte skall vara pensionsgrundande. Exempel på sådana
ersättningar är utdelning från och vinst vid försäljning av aktier i
Prop. 1997/98:151
668
fåmansföretag som skall beskattas som inkomst av tjänst (punkt h) och
vissa ersättningar och förmåner som uppkommer genom transaktioner
mellan bolaget och delägare eller närstående personer till delägare och
som enligt kommunalskattelagen skall beskattas som inkomst av tjänst
(punkt i).
I andra stycket anges att sådana lönetillägg som, vid arbete som har
utförts utomlands, är avsedda att kompensera för ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet inte är pensions-
grundande. Vid bedömningen av vilka lönedelar som skall anses vara
betingade av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden
bör bestämmelserna i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen och den numera
upphävda punkten 7 av anvisningarna till den bestämmelsen vara väg-
ledande.
17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det
skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen-
sionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings-
kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade
senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensions-
grundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är
aen senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den ael den
avser tid före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräk-
nas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbets-
skadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
skall det vid tillämpning av första stycket anses som om fortidspensionen
har betalats ut före arbetsskadelivräntan.
1 första stycket i denna paragraf föreskrivs vad som gäller om en försäk-
rad fått två olika ersättningar för samma tid som är samordnade med
varandra och som var för sig är pensionsgrundande antingen genom att
direkt utgöra pensionsgrundande inkomst eller genom att ett pensions-
grundande belopp eller pensionspoäng skall beräknas för ersättningen.
Om en försäkrad t.ex. har erhållit förtidspension beräknad enligt 13 kap.
2 § AFL för en viss period skall pensionsgrundande belopp beräknas för
pensionen enligt 3 kap. 4 § och/eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 §
denna lag. Skulle försäkringskassan därefter besluta att arbetsskade-
livränta skall utges för samma period som förtidspensionen och livräntan
och pensionen avser samma skada skall 'livräntan bara betalas ut med
överskjutande belopp. Det är dock bruttobeloppet av livräntan som är
pensionsgrundande och pensionsgrundande belopp för förtidspensionen
skall endast beräknas till den del den s.k. antagandeinkomsten överstiger
livräntans bruttobelopp (jfr 3 kap. 6 §). Detta gäller emellertid endast tid
fr.o.m. utbetalningsmånaden. När det gäller retroaktiv tid är livräntan
däremot, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf, inte pensions-
grundande.
Som angetts i första stycket är en ersättning som betalas ut för retroak-
tiv tid i regel inte pensionsgrundande för tid före utbetalningsmånaden. I
de fall förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för ret-
roaktiv tid och det blir aktuellt att tillämpa såväl denna paragraf som
3 kap. 7 § kan den situationen dock uppkomma.
Prop. 1997/98:151
669
I de fall förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för
förfluten tid skall anses som om förtidspensionen betalats ut före arbets-
skadelivräntan. Detta anges i paragrafens andra stycke. Denna bestäm-
melse har betydelse när de retroaktiva ersättningarna är samordnade och
avser samma månad eller månader samt i den utsträckning annan pen-
sionsgrundande ersättning som är samordningsbar med förtidspensionen
och arbetsskadelivräntan inte har betalats ut av en försäkringskassa eller
en arbetslöshetskassa. Jfr bestämmelserna i 3 kap. 7 §.
Vad som här sagts om arbetsskadelivränta gäller även livränta enligt
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och annan livränta som
bestäms med tillämpning av reglerna i lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring.
18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-
komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som
avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för
det året.
Motsvarighet till denna paragraf finns i 2 § första meningen LBP som
ansluter till bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL.
Enligt paragrafen skall en försäkrads pensionsgrundande inkomst be-
stämmas på grundval av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.
Därvid skall inkomstberäkningen vid taxeringen följas. Inkomster av an-
ställning och inkomster av annat förvärvsarbete skall beräknas för det
intjänandeår som inkomsterna erhållits. Vad som avses med intjänandeår
anges i 1 kap. 8 §. Där framgår att om taxeringen avser beskattningsår
som inte sammanfaller med kalenderår, skall den försäkrades inkomster
under beskattningsåret anses hänförliga till det kalenderår som närmast
föregått taxeringsåret.
19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370)
skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbets-
givaren.
Denna paragraf motsvarar i sak 3 § första stycket första meningen LBP.
I paragrafen anges att inkomst av anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen skall bestäm-
mas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren. Före-
skriften innebär att pensionsgrundande inkomst skall bestämmas med
ledning av sådan uppgift exempelvis när det gäller inkomster av anställ-
ning som är pensionsgrundande och som uppburits av en försäkrad eller
en person för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla
enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 eller konventioner om social
trygghet samt för vilka skattskyldighet inte föreligger enligt kommunal-
skattelagen.
20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet mea 8 kap. 14—17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om det
finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skatte-
myndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.
Prop. 1997/98:151
670
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 4 § andra stycket LBP.
Här föreskrivs att skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde
som bestäms i enlighet med 8 kap. 14—17 § skattebetalningslagen. Vidare
anges i paragrafen att det i vissa fall är möjligt att beräkna pensionsgrun-
dande inkomster efter ett justerat förmånsvärde (se prop. 1991/1992:129,
s. 23, om socialavgifter på vissa förmåner när förutsättningarna för
jämkning av förmånsvärdet föreligger m.m.).
21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet,
i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som
den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också göras
för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för
dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.
Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första nand göras från
inkomst enligt 5 §.
Första meningen i denna paragraf har sin motsvarighet i 4 § tredje stycket
LBP med den skillnaden att något anställningsförhållande inte är behöv-
ligt. Den andra meningen saknar motsvarighet i det nuvarande regelsys-
temet. I denna mening föreskrivs att avdrag från pensionsgrundande in-
komster av anställning skall göras för den allmänna pensionsavgift som
den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän pensionsavgift. Av-
drag skall göras för den allmänna pensionsavgift som belöper på in-
tjänandeåret och det saknar därvid betydelse om avgiften faktiskt har be-
talats eller inte. Det är således den allmänna pensionsavgift som fast-
ställts i grundläggande beslut om slutlig skatt som skall dras av vid be-
räkningen av den pensionsgrundande inkomsten (jfr 9, 10 och 20 §§
skattebetalningslagen [1997:483]). Bestäms den slutliga skatten efter
omprövning av taxeringen eller av den pensionsgrundande inkomsten
eller beslut av domstol om taxering eller pensionsgrundande inkomst, är
det den på grund därav fastställda avgiften som skall dras av. Om av-
giften ändras efter omprövning eller domstols beslut skall det också vara
den slutligt bestämda avgiften som skall räknas av. Det är alltid den av-
gift som rätteligen skall betalas som skall dras av. I förhållande till för-
slaget i lagrådsremissen har det lagts till, i klarläggande syfte, att av-
draget i första hand skall avräknas från sådana ersättningar som utges
enligt 5 §.
22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensions-
avgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand göras
från inkomst enligt 6 § första stycket 5.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvs-
arbete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en
annan förvärvskälla.
Paragrafens första stycke saknar motsvarighet i nuvarande regelsystem.
Där anges att avdrag från pensionsgrundande inkomster av annat för-
värvsarbete skall göras för den allmänna pensionsavgift som debiterats
och som den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän pensions-
avgift. Uttrycket debiterad innebär att avdrag skall göras för den avgift
Prop. 1997/98:151
671
som fastställts i beslut om den slutliga skatten. Bestäms den slutliga
skatten genom omprövningsbeslut eller genom beslut av domstol är det
den därvid fastställda pensionsavgiften som skall dras av vid beräk-
ningen. Liksom när det gäller det avdrag som regleras i 21 § är det, när
den slutliga skatten har bestämts efter omprövning av taxeringen eller av
den pensionsgrundande inkomsten eller beslut av domstol om taxering
eller pensionsgrundande inkomst, den på grund därav fastställda avgiften
som skall dras av. Om avgiften ändras efter omprövning eller domstols
beslut skall det också vara den slutligt bestämda avgiften som skall räk-
nas av. Däremot skall, vid beräkning av avdrag för avgiften, hänsyn inte
tas till ändrad avgiftsdebitering på grund av bristande betalning. Det är
alltid den avgift som rätteligen skall betalas som skall dras av. I för-
hållande till förslaget i lagrådsremissen har det lagts till, i klarläggande
syfte, att avdraget i första hand skall avräknas från sådana ersättningar
som utges enligt 6 § första stycket 5.
Andra stycket i paragrafen motsvaras av 4 § sista stycket LBP.
1 § Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är
belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit för-
tidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för
en försäkrad förälder till små bam.
Som angetts tidigare skall pensionsrätt för inkomstpension och premie-
pension tillgodoräknas på dels pensionsgrundande inkomst, dels andra
pensionsgrundande belopp. De senare beloppen skall tillgodoräknas en
försäkrad som har uppburit förtidspension under de närmare förut-
sättningar som anges i 4-7 §§. Vidare skall pensionsrätt tillgodoräknas en
försäkrad som har genomgått längre grandutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt liksom en försäkrad som är förälder till
ett eller flera små bam. De närmare förutsättningarna för att någon skall
tillgodoräknas sådana pensionsgrundande belopp finns i 8 och 9 §§
respektive 10-23 §§. Dessa pensionsgrundande belopp skall, under
förutsättning att inte redan den försäkrades pensionsgrundande inkomst
uppgår till sju och en halv gånger inkomstbasbeloppet, tillgodoräknas den
försäkrade utöver eventuell pensionsgrundande inkomst. Den
pensionsrätt som pensionsgrundande belopp enligt bestämmelserna i
4 kap. kan ge upphov till utgör därför i de flesta fall en förstärkning av
den pensionsrätt som den försäkrade i övrigt tillgodoräknas för ett år men
kan också utgöra den enda pensionsrätt som denne kommer att
gottskrivas för det aktuella året.
Beslut om andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande in-
komst skall fattas av allmän försäkringskassa. Detta samt vilken försäk-
ringskassa som skall meddela beslutet regleras i 13 kap. 4 §. Den en-
skilde skall underrättas om detta beslut samtidigt med underrättelse om
beslut om pensionsgrundande inkomst samt beslut om pensionsrätt och
ev. beslut om pensionspoäng och vårdår (se 15 kap. 4 §).
Prop. 1997/98:151
672
2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per- Prop. 1997/98:151
son som aå var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för
att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall
avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av be-
stämmelsen i andra stycket.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i
den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall inte
heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
I denna paragraf anges förutsättningarna för att andra pensionsgrundande
belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas för en försäkrad.
I första stycket föreskrivs att andra pensionsgrundande belopp än pen-
sionsgrundande inkomst skall fastställas för vaije år en person som är
försäkrad enligt lagen uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas
sådana belopp. Dessa förutsättningar anges i de olika paragrafer som
behandlar de pensionsgrundande beloppen.
Liksom pensionsgrundande inkomster av anställning och pensions-
grundande inkomster av annat förvärvsarbete skall vaije annat pensions-
grundande belopp avrundas var för sig till närmast lägre hundratal
kronor. På grund av bestämmelsen om intjänandetak i andra stycket kan
dock ett pensionsgrundande belopp behöva fastställas till ett belopp som
inte är jämt delbart med etthundra.
Enligt andra stycket skall andra pensionsgrundande belopp än pen-
sionsgrundande inkomst fastställas endast i den utsträckning dessa belopp
tillsammans med inkomsten inte överstiger ett visst högsta belopp. Detta
belopp (det s.k. intjänandetaket) är detsamma som avses i 2 kap. 1 §
andra stycket nämligen sju och en halv gånger det för intjänandeåret
gällande inkomstbasbeloppet. Ett pensionsgrundande belopp kan alltså
komma att bli mindre än vad som följer av bestämmelserna i det följande
om beräkning av beloppet på grund av att det tillsammans med den pen-
sionsgrundande inkomsten annars inte skulle "rymmas under" intjänan-
detaket. Det kan också, som anförts ovan, av samma skäl komma att
uppgå till ett belopp som inte är jämt delbart med etthundra. Om in-
komsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, redan uppgår till detta
högsta belopp skall inga andra pensionsgrundande belopp fastställas alls.
Skulle en persons pensionsgrundande inkomst höjas eller sänkas,
exempelvis på grund av ändrad taxering, kan ett beslut om pensions-
grundande belopp behöva ändras. Det kan också bli fråga om att fastställa
ett pensionsgrundande belopp som tidigare inte skulle fastställas på grund
av takregeln. Bestämmelser om sådana ändringar finns i 13 kap.
För åren 1999 och 2000 skall intjänandetaket motsvara sju och en halv
gånger det för de åren gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL (se
9 § lagen om införande av denna lag).
För år före det då en person fyllde 16 år skall varken pensionsgrundan-
de inkomst eller andra pensionsgrundande belopp fastställas. När det
gäller de senare beloppen anges detta i tredje stycket av denna paragraf.
Där föreskrivs även att pensionsgrundande belopp inte skall fastställas för
år då en försäkrad har avlidit. Motsvarande reglering för pensionsgrun-
673
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
dande inkomst finns i 2 kap. 2 § andra stycket. Inte heller skall andra Prop. 1997/98:151
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst fastställas för
personer som är födda år 1937 eller tidigare. Skälet är att sådana belopp
ingår i underlaget för beräkning av pensionsrätt för inkomstpension och
premiepension men inte i underlaget för beräkning av pensionspoäng för
tilläggspension och att personer födda år 1937 eller tidigare endast kan ha
rätt till sistnämnda pension.
3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions-
grundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,
2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och
3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.
I paragrafen föreskrivs att vid fastställande av andra pensionsgrundande
belopp än pensionsgrundande inkomst skall bortses från dessa belopp i en
viss turordning om dessa helt eller delvis skulle komma att överstiga in-
tjänandetaket.
4 § En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension
som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om
inte annat följer av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för försäkrade
som under det året har fyllt högst 64 år.
I denna paragraf anges att den som för någon del av ett år har uppburit
förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § AFL, skall tillgodo-
räknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Närmare bestämmelser
om beräkning av detta belopp lämnas i de följande paragraferna.
Som anges i avsnitt 9.2 har regeringen i proposition 1997/98:111 Re-
formerad förtidspension, m.m. lämnat förslag till riktlinjer för en refor-
mering av förtidspensionssystemet. Dessa regler föreslås träda i kraft den
1 januari 2001. Även för tid därefter skall enligt förslaget förtidspension
som täcker det framtida inkomstbortfallet grunda rätt till ålderspension.
Hur dessa regler skall utformas fr.o.m. år 2001 kommer att behandlas i
den fortsatta beredningen av reformeringen av förtidspensionssystemet. I
enlighet med vad Lagrådet har anfört har emellertid i förevarande para-
graf inte gjorts någon begränsning i tiden vad gäller nu föreslagen beräk-
ning av sådan ålderspensionsrätt. Regeringen avser att i stället åter-
komma med lagförslag i den delen i samband med förslag till lagstiftning
om reformerad förtidspension.
Paragrafen har i huvudsak formulerats i enlighet med Lagrådets för-
slag. I förhållande till den formulering av paragrafen som Lagrådet före-
slagit har en mening lagts till som innebär att pensionsgrundande belopp
för förtidspension endast skall tillgodoräknas försäkrade som har fyllt
högst 64 år. Detta överensstämmer med nuvarande bestämmelser om till-
godoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension. Som
anförs i avsnitt 9 kommer frågan om en utvidgning skall ske så att ålders-
pensionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspension även för det år för-
674
tidspensionären fyller 65 år att beredas i samband med den närmare ut-
formningen av ålderspensionsrätt för reformerad förtidspension i övrigt.
5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för
vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan
av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poäng-
medeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två
tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande
beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det be-
lopp som anges i första stycket i denna paragraf.
I paragrafens första stycke anges hur beräkningen av det pensionsgrun-
dande belopp som avses i 4 § skall göras. Det pensionsgrundande be-
loppet skall enligt denna bestämmelse beräknas för vaije månad för
vilken en försäkrad erhållit förtidspension beräknad enligt nämnda be-
stämmelse i AFL. Det saknar alltså betydelse om ersättningen faktiskt
erhållits det aktuella året eller först senare. Om den försäkrade för samma
tid uppburit exempelvis sjukpenning kan dock bestämmelserna i 7 § bli
aktuella. I sådana fall skall pensionsgrundande belopp normalt inte be-
räknas för tid före utbetalningen av förtidspensionen.
För ett år motsvarar det pensionsgrundande beloppet produkten av det
poängmedeltal som anges i 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för ett poäng,
och det förhöjda prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret. Har den
försäkrade inte erhållit förtidspension för hela året skall han eller hon
enligt denna paragraf, för varje månad för vilken förtidspension upp-
burits, tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med en tolftedel av nyss
nämnda produkt.
Har förtidspension enligt AFL lämnats som partiell förmån skall, enligt
andra stycket, för varje månad en mot förmånen svarande andel av be-
loppet enligt första stycket tillgodoräknas som pensionsgrundande.
6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande
livränta skall följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del
av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet
som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas
den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den för-
säkrades livränta före samordning.
Förtidspension enligt AFL kan med tillämpning av bestämmelserna i
6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring vara helt eller del-
vis samordnad med arbetsskadelivränta och med bl.a. livränta enligt
lagen om statligt personskadeskydd. Samordningen innebär att livräntan
utges endast i den utsträckning den överstiger den förtidspension som
utges med anledning av samma inkomstförlust. Till grund för beräkning
av pensionsgrundande inkomster enligt AFL läggs dock livräntans
bruttobelopp. Detsamma gäller enligt denna lag.
I de fall då livränta och förtidspension är fullständigt samordnade, till-
godoräknas enligt AFL den försäkrade pensionspoäng antingen på grund
av antagandepoängen enligt 13 kap. 2 § den lagen eller på livräntan och
eventuell ytterligare pensionsgrundande inkomst. Något pensionsgrun-
Prop. 1997/98:151
675
dande belopp utöver den pensionsgrundande inkomsten grundat på liv- Prop. 1997/98:151
räntebeloppet skall inte heller enligt denna lag beräknas i annat fall än om
förstnämnda belopp beräknat enligt bestämmelserna i föregående para-
graf skulle överstiga livräntan. Om så är fallet, skall den försäkrade enligt
vad som föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf tillgodoräknas
det överskjutande beloppet. Det är alltså inte pensionen utan det pen-
sionsgrundande belopp som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats
enligt 5 § om inte pensionen och livräntan varit samordnade som skall
överstiga livräntan före samordning. Bestämmelsen har formulerats i en-
lighet med förslag av Lagrådet.
Är pensionen och livräntan bara delvis samordnade, gäller motsvaran-
de förhållande för den samordnade delen. Den del av pensionspoängen
som avser icke samordnad del av pensionen skall beaktas till fullo vid
beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 5 § medan resterande del
av pensionspoängen endast skall ligga till grund för beräkning av pen-
sionsgrundande belopp i den utsträckning som anges i föregående stycke.
Vid denna beräkning får pensionsgrundande belopp först beräknas för
hela pensionen, varefter denna proportioneras i förhållande till den del av
pensionen som är samordnad och den del som inte är samordad.
Skulle den förtidspensionsberättigade uppbära livränta som inte är pen-
sionsgrundande på grund av bestämmelserna om vem som är försäkrad
enligt denna lag, gäller inte bestämmelserna i denna paragraf. I sådant fall
skall i stället det pensionsgrundande beloppet motsvara det belopp som
följer av bestämmelserna i 5 §.
7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för-
säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den för-
säkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är
samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrun-
dande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till
den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.
Paragrafen motsvarar i princip 2 kap. 17 § men här regleras det fall då en
försäkrad får förtidspension beviljad för förfluten tid och denna är sam-
ordnad med tidigare utbetalad ersättning som är pensionsgrundande, t.ex.
sjukpenning. I ett sådant fall skall den försäkrade inte tillgodoräknas
något pensionsgrundande belopp i anledning av förtidspensionen för tid
före utbetalningsmånaden.
Försäkrade som beviljas förtidspension för förfluten tid har i regel
uppburit sjukpenning under hela retroaktivtiden. I vissa fall kan emeller-
tid den försäkrade under den månad som den retroaktiva utbetalningen av
pensionen avser, viss tid ha haft arbetsinkomst eller sjuklön. Dessa er-
sättningar är pensionsgrundande men de samordnas inte med förtidspen-
sionen. Förtidspension utges dock alltid för hel månad. För det fall den
försäkrade för någon del av den månad som den retroaktiva ersättningen
avser, har uppburit sjukpenning eller annan ersättning som samordnas
med förtidspensionen skall därför pensionsgrundande belopp för förtids-
pension inte tillgodoräknas den försäkrade.
676
Plikttjänstgöring prop. 1997/98:151
8 § En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundut-
bildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräk-
nas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall
dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt
minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn
tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning
enligt lagen om totalförsvarsplikt.
I denna paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet,
föreskrivs att en försäkrad som genomgått grundutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt under vissa förutsättningar skall tillgo-
doräknas ett pensionsgrundande belopp. Ett sådant belopp skall avse det
kalenderår under vilket utbildningen genomgåtts.
En kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt enligt lagen
(1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civil-
plikt med längre grundutbildning och som genomgått grundutbildning
som överstiger 60 dagar, skall omfattas av samma bestämmelser som en
man som skrivits in för motsvarande utbildning enligt lagen om totalför-
svarsplikt (5 § den först nämnda lagen). Hon genomgår då utbildning
enligt lagen om totalförsvarsplikt (jfr försvarsutskottets uttalande i bet.
1994/95 :FöUl, s. 32) och skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp enligt förevarande paragraf.
I paragrafen finns en begränsning av rätten att tillgodoräknas pensions-
grundande belopp i anledning av plikttjänstgöring. Pensionsgrundande
belopp skall beräknas endast om utbildningen pågått minst 120 dagar
utan att avbrytas. Har utbildningen pågått så lång tid skall dock tillgodo-
räknande göras fr.o.m. den första dagen.
Grundutbildningen kan avbrytas antingen genom ett beslut om avbrott
enligt 5 kap. lagen om totalförsvarsplikt eller genom ett beslut om änd-
ring av beslutet om inskrivning enligt 3 kap. samma lag. Frånvaro från
utbildningen kan föranleda ett beslut om avbrott men innebär inte i sig ett
avbrott i utbildningen. I ett sådant fall avbryts utbildningen först genom
ett beslut därom. Skulle den försäkrade kallas in för tjänstgöring igen
efter det att utbildningen har avbrutits kommer en ny period att börja
löpa.
Om ett beslut om avbrott föranletts av viss tids frånvaro tillgodoräknas
den totalförsvarspliktige normalt inte dessa dagar såsom fullgjord tjänst-
göring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Tjänstgöringen anses dock pågå
även under frånvarotiden. När det gäller frågan om tjänstgöringen pågått
minst 120 dagar skall enligt denna paragraf hänsyn endast tas till dagar
för vilka den försäkrade uppburit dagersättning enligt lagen om totalför-
svarsplikt. Närmare bestämmelser om sådan ersättning finns i förord-
ningen (1995:239) om förmåner för totalförsvarpliktiga. Dagar för vilka
dagersättning inte utgetts skall dock inte räknas som avbrott i tjänstgö-
ringen utan har här bara betydelse för om kravet på antalet dagar är upp-
fyllt.
För att en försäkrad för ett visst år skall tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp är det inte nödvändigt att hela den ersättningsgrundande
tjänstgöringstiden om minst 120 dagar infallit under kalenderåret. Om
tjänstgöringstiden sträckt sig över ett kalenderårsskifte skall således den
677
försäkrade för vart och ett av åren tillgodoräknas pensionsgrundande Prop. 1997/98:151
belopp för de dagar under året som tjänstgöringen pågått och för vilka
dagersättning utgetts.
Uppgifter om vilka som för ett visst år uppfyller förutsättningarna för
att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp skall lämnas av Totalför-
svarets pliktverk.
9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under
året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har er-
hållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, mot-
svara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda
pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt
högst 64 ar, delat med 365.
Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande in-
komsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
Bestämmelser om hur pensionsgrundande belopp för den som genomgått
plikttjänstgöring skall beräknas har tagits in i denna paragraf.
I första stycket anges att beloppet skall beräknas per dag som tjänst-
göringen pågått. Liksom när det gäller bedömningen av om tjänst-
göringen pågått minst 120 dagar skall därvid beaktas endast dagar för
vilka den försäkrade uppburit dagersättning enligt lagen om totalför-
svarsplikt.
Till grund för beräkningen skall läggas genomsnittet av samtliga fast-
ställda pensionsgrundande inkomster under intjänandeåret för försäkrade
1 åldern 16-64 år som haft sådana inkomster under det året. Det pensions-
grundande beloppet skall för varje dag motsvara 50 % av detta genom-
snittliga belopp, delat med 365. Andra pensionsgrundande belopp än
pensionsgrundande inkomster skall inte beaktas i detta sammanhang.
Att beräkningen skall baseras på genomsnittet av de fastställda pen-
sionsgrundande inkomsterna innebär att inkomster som ett år inte sam-
manlagt uppgått till minst 24 % av prisbasbeloppet inte skall beaktas vid
beräkningen. Anledningen härtill är, enligt vad som framgår av 2 kap.
2 §, att pensionsgrundande inkomster då inte skall fastställas. Detsamma
gäller normalt inkomster för personer som avlidit under intjänandeåret.
Vidare gäller det inkomster som personer som då var under 16 år har
intjänat. I de fastställda pensionsgrundande inkomsterna ingår inte heller
inkomster som för en försäkrad överstiger det s.k. intjänandetaket enligt 2
kap. 1 § andra stycket.
Beräkningen av den genomsnittliga summan av fastställda pensions-
grundande inkomsterna skall, enligt andra stycket, utgå från sådana in-
komster såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Senare
ändringar av pensionsgrundande inkomster skall alltså inte påverka denna
beräkning.
10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11
och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller
hon har haft små bam. För samma ar och bam skall dock endast en av
barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgmndande belopp. Det-
samma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemen-
samt bam för vilka pensionsgmndande belopp för samma år kan till-
godoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för samma 678
år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt denna
paragraf.
Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt be-
stämmelserna i 14—15 §§.
I denna paragraf anges att försäkrade föräldrar till små bam under vissa
förutsättningarna skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande be-
lopp (fortsättningsvis kallat pensionsgmndande belopp för bamår). Ett
sådant kan endast tillgodoräknas för ett helt kalenderår.
I flertalet fall kommer båda föräldrarna att var för sig uppfylla kraven
för att kunna tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår. Ett
sådant belopp skall emellertid tillgodoräknas endast en av föräldrarna,
och detta oavsett om de under det aktuella året har haft vårdnaden om
och bott tillsammans med flera bam i den ålder som anges i 11 § och
oberoende av om föräldrarna bott tillsammans med varandra eller inte.
Även i ett fall då föräldrarna under året har haft ensam vårdnad om var
sitt gemensamt bam skall endast en av dem kunna tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår. Annorlunda uttryckt kan sägas att
för ett föräldrapars samtliga gemensamma bam i den i 11 § angivna
åldem, skall endast en av föräldrarna tillgodoräknas pensionsgmndande
belopp. Något hinder finns däremot inte mot att två föräldrar
tillgodoräknas var sitt pensionsgmndande belopp för det fall att de bor
tillsammans med två eller flera bam varav minst ett inte är deras
gemensamma.
En förälder kan ett år ha flera bam i den ålder som anges i 11 § och för
de bamen uppfylla kraven i 12 § för att tillgodoräknas pensionsgrundan-
de belopp för bamår. I förevarande paragraf föreskrivs dock att en för-
älder inte får tillgodoräknas mer än ett sådant pensionsgmndande belopp
för ett och samma år.
I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har den ändringen gjorts i
paragrafen att en hänvisning till 13 § tagits bort. Detta är en följd av att
det nu inte läggs något förslag om att föräldrar i vissa situationer skall
kunna dela det enhetliga beloppet enligt 17 § första stycket 3. Se närmare
om detta i avsnitt 11.3.
Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp
enligt 10 §
II § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år
då bamet
1. inte har uppnått fyra års ålder, om bamet är fött under månaderna
januari-juni, eller
2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om bamet är fött under måna-
derna juli-december.
I denna paragraf anges för vilka år pensionsgrundande belopp för bamår
skall tillgodoräknas. Därvid har en uppdelning gjorts så att för bam som
är födda första halvåret skall sådant belopp tillgodoräknas för födelseåret
och de därpå tre följande åren, medan denna tid förskjutits ett år när det
gäller bam födda under andra halvåret. För bam födda under andra halv-
året skall alltså pensionsgrundande belopp för bamår inte tillgodoräknas
för barnets födelseår utan under de därpå följande fyra åren. Som framgår
av 12 § gäller dock särskilda regler om bamet avlidit under födelseåret.
Prop. 1997/98:151
679
12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas en-
dast om
1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i
Sverige,
2. bamet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om bamet inte har
levt hela året, den del av året bamet levt,
3. föräldern under året har fyllt högst 64 år,
4. föräldern har haft vårdnaden om bamet minst halva året, samt
5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med bamet.
Vid tillämpning av första stycket skall, om bamet har avlidit under året
och föräldern då nade vårdnaden om och bodde tillsammans med bamet,
det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft
vårdnaden om och bott tillsammans med bamet. Om ett bam har avlidit
under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och
var bosatt tillsammans med bamet, skall ett pensionsgrundande belopp
enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om bestämmelserna
i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett vad som har
föreskrivits i 11 §.
Vilka grundläggande krav som skall gälla för att en person skall kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår anges i första stycket
i denna paragraf. Något krav på att personen faktiskt har avstått från för-
värvsarbete uppställs inte.
Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 11.3, krävs för tillgodoräk-
nande av pensionsgmndande belopp för bamår att föräldern under hela
det aktuella året varit försäkrad enligt denna lag. Vad som krävs för att
föräldern skall anses vara försäkrad framgår av 1 kap. 4 §.
För att pensionsgmndande belopp för bamår skall kunna tillgodoräknas
en försäkrad måste vidare såväl den försäkrade som bamet under hela det
år för vilket tillgodoräknande skall ske ha varit bosatta här i landet. Av
1 kap. 7 § följer att personer som inte faktiskt varit bosatta här ändå i
vissa situationer skall anses vara det. I fråga om barnets födelseår gäller
bosättningskravet med avseende på bamet av naturliga skäl endast den
del av året bamet levt. Har bamet avlidit måste det, för att tillgodoräk-
nande skall kunna ske, ha varit bosatt i Sverige från årets början och fram
till dödsfallet. Har bamet avlidit samma år som det fötts gäller särskilda
bestämmelser enligt andra stycket. Särskilda bestämmelser gäller också
enligt 23 § andra stycket för ett utländskt bam som någon tagit emot för
stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera bamet.
Mot bakgmnd av den åldersgräns som normalt gäller inom andra
socialförsäkringar skall pensionsgmndande belopp för bamår inte till-
godoräknas för tid efter det kalenderår under vilket den försäkrade fyller
64 år.
Som angavs inledningsvis ställs, för att pensionsgmndande belopp för
bamår skall tillgodoräknas en person, inte något krav på att han eller hon
avstått från förvärvsarbete. I stället är huvudregeln att pensionsgmndande
belopp för bamår skall tillgodoräknas en förälder som under minst halva
det aktuella kalenderåret haft vårdnaden om och bott tillsammans med
eget bam i aktuell ålder. Av 10 § framgår dock att endast en av föräldrar-
na skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår.
En förälder bör, i likhet med vad som gäller på socialförsäkringsom-
rådet i övrigt, anses sammanbo med bamet om föräldern och bamet är
eller bort vara folkbokförda på samma adress. Detta innebär att ett barn
Prop. 1997/98:151
680
som vistas på annan ort för skolgång eller dylikt men som tillbringar sina
ferier i hemmet, ändå skall anses sammanbo med föräldern. Detsamma
gäller vid tillfälliga vistelser på sjukhus eller i enskilt hem. Under tid som
bamet tagits emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem
som inte tillhör föräldern eller vårdnadshavaren bör däremot denna per-
son, oavsett var bamet var eller bort vara folkbokfört, inte anses uppfylla
kravet på sammanboende i förevarande paragraf.
Om bamet avlider och den försäkrade då har vårdnaden om bamet och
är bosatt tillsammans med bamet skall det, enligt andra stycket, anses
som om dessa förhållanden bestått även för resterande del av året. Detta
innebär att pensionsgmndande belopp för bamår kan tillgodoräknas den
försäkrade även om bamet avlider innan kravet på sex månaders vårdnad
och sammanboende under året hunnit uppfyllas. Utan särregler skulle
detta emellertid innebära att pensionsgmndande belopp för bamår skulle
tillgodoräknas när ett bam som är fött första halvåret endast levt en kor-
tare tid men inte i motsvarande situation om bamet fötts under andra
halvåret. Därför föreskrivs i andra stycket också att sådant belopp skall
tillgodoräknas en försäkrad förälder till ett bam som är fött under måna-
derna juli-december och som har avlidit samma år som det är fött om
föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med bamet.
Det krävs däremot inte heller här att kraven på sex månaders vårdnad och
bosättning är uppfyllda. Tillgodoräknandet skall i detta fall avse födelse-
året.
Kravet på bosättning i Sverige kan inte upprätthållas vid bosättning
inom EU och de länder som omfattas av EES-avtalet men väl vid bosätt-
ning i andra länder. I likhet med vad som enligt förordning (EEG) nr
1408/71 Bilaga VI redan gäller för s.k. vårdår enligt 11 kap. 6 a § AFL
bör det dock vara möjligt att få till stånd en bestämmelse i förordningen
av innebörd att det skall krävas en aktuell anknytning till svensk arbets-
marknad för att pensionsgmndande belopp för bamår skall tillgodoräk-
nas. Beträffande konsekvenserna av förordning (EEG) nr 1408/71 i fråga
om rätten att tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår hän-
visas i övrigt till avsnitt 11.
Överlåtelse m.m.
13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett
pensionsgmndande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän
försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant
belopp.
Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas
den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst
pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något
pensionsunderlag för aet året eller har de lika högt underlag, skall det
pensionsgmndande beloppet tillgodoräknas modem.
Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses
från pensionsgmndande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan
beräkning med pensionsgmndande inkomst likställas inkomster som
avses i 18 §.
För det fall båda föräldrarna kan tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp för bamår enligt vad som föreskrivs i 11 och 12 §§ men endast en av
dem till följd av bestämmelserna i 10 § skall tillgodoräknas sådant be-
Prop. 1997/98:151
681
lopp, får föräldrarna enligt första stycket i förevarande paragraf själva
avgöra vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp.
Skulle föräldrarna inte genom anmälan ange vem av dem som skall
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår skall beloppet enligt
andra stycket tillgodoräknas den av dem som har lägst pensionsunderlag.
Vid lika eller inget pensionsunderlag skall beloppet tillgodoräknas
modem.
Med pensionsunderlag åsyftas summan av fastställd pensions-
grundande inkomst och andra fastställda pensionsgrundande belopp för
det aktuella året. Av naturliga skäl skall därvid bortses från pensions-
gmndande belopp för bamår. Detta anges i tredje stycket. För att inte en
förälder som har lägre pensionsunderlag än den andra föräldern endast
därför att han eller hon under året har uppburit utländska inkomster eller
andra sådana inkomster som avses i 18 § skall tillgodoräknas det
pensionsgmndande beloppet, har i tredje stycket också föreskrivits att
sådana inkomster skall likställas med pensionsgmndande inkomst när
pensionsunderlaget beräknas.
Bestämmelserna i denna paragraf skiljer sig från motsvarande förslag i
lagrådsremissen. Detta gäller såväl möjligheten för föräldrarna att välja
att båda skall tillgodoräknas hälften av det enhetliga belopp som avses i
17 § första stycket 3 som vem som skall tillgodoräknas beloppet om inte
föräldrarna gör sådant val. Båda förändringarna har föranletts av
Lagrådets synpunkter och behandlas närmare i avsnitt 11.3.
14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett bam, får
denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta
rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det bamet till
den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte
kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans
med bamet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sist-
nämnda förälder
1. under året har bott tillsammans med bamet i inte obetydlig omfatt-
ning, och
2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett
pensionsgmndande belopp enligt 10 § för ett annat bam.
Den som enligt 11 och 12 §§ kan tillgodoräknas pensionsgmndande be-
lopp för bamår skall i vissa fall, i enlighet med vad som anges i denna
och de två nästföljande paragraferna, kunna överlåta rätten att tillgodo-
räknas ett sådant belopp till annan försäkrad eller begära att pensions-
gmndande belopp för bamår skall tillgodoräknas även annan försäkrad.
Det är rätten att tillgodoräknas pensionsgmndande belopp som kan
överlåtas, inte det pensionsgmndande belopp eller den pensionsrätt som
skulle ha tillgodoräknats den överlåtande föräldern om överlåtelse inte
skett. Utfallet för mottagaren är således inte till någon del beroende av
överlåtarens inkomstförhållanden.
I denna paragraf föreskrivs att, om bara en av föräldrarna enligt 11 och
12 §§ för ett år kan tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår,
denna förälder får överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant
belopp till den andra föräldern. Överlåtelse får dock ske bara till en för-
älder som visserligen inte bott tillsammans med bamet under minst halva
året - och som därför inte själv uppfyller förutsättningarna enligt 12 § för
Prop. 1997/98:151
682
att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamet - men där förut-
sättningarna i övrigt är uppfyllda för tillgodoräknande av pensionsgmn-
dande belopp för bamår. Föräldern skall således under hela året ha varit
försäkrad och bosatt i Sverige, under minst halva året ha haft vårdnaden
om bamet och får inte under året ha uppnått 65 års ålder eller mer. Dess-
utom krävs att föräldern i inte obetydlig omfattning har bott tillsammans
med bamet under året. Denna fömtsättning bör anses vara uppfylld om
föräldern har haft regelbundet umgänge med bamet under det aktuella
året. En förälder som har haft ett bam boende hos sig t.ex. varannan helg
och under några veckor på sommaren bör anses ha bott tillsammans med
det bamet i inte obetydlig omfattning.
Den allmänna försäkringskassan bör vid sin behandling av en anmälan
om överlåtelse i regel kunna godta föräldrarnas påstående om att den
mottagande föräldern bott tillsammans med ett bam i inte obetydlig om-
fattning. Endast undantagsvis - om t.ex. försäkringskassan får del av eller
sedan tidigare har uppgifter som ger mera påtaglig anledning att ifråga-
sätta påståendets riktighet - bör det finnas anledning att närmare kon-
trollera uppgifterna.
För att undvika "kedjeöverlåtelser", dvs. att rätten att tillgodoräknas
pensionsgmndande belopp för bamår överlåts till en person som i sin tur
överlåtit sin rätt att tillgodoräknas ett sådant belopp till en annan person,
får den förälder till vilken överlåtelse sker inte för samma år själv vara
berättigad till pensionsgmndande belopp för bamår för ett annat bam.
15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo-
räknas ett pensionsgmndande belopp enligt 10 § för ett bam får också,
om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom
anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året till-
godoräknas ett sådant belopp för det bamet till en annan försäkrad som
föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt bam
med och stadigvarande sammanbodde med.
Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till
vilken överlåtelse avses ske uppfyller de fömtsättningar som anges i 12 §
första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för
samma ar själv kan tillgodoräknas ett pensionsgmndande belopp enligt
10 § för ett annat bam.
Om den andra föräldern har avlidit under det år för vilket pensionsgmn-
dande belopp för bamår skall tillgodoräknas eller tidigare, kan över-
låtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår
under vissa i paragrafen angivna fömtsättningar i stället ske till en styv-
förälder. För detta krävs att styvföräldem under hela det aktuella året
varit försäkrad och bosatt i Sverige samt att han eller hon under året har
fyllt högst 64 år. Vidare skall den överlåtande föräldern och styvföräldem
under intjänandeåret stadigvarande ha sammanbott med varandra. Detta
fömtsätter att sammanboendet har haft en viss varaktighet. Styvföräldem
måste dessutom ha bott tillsammans med bamet under minst halva året.
Den överlåtande föräldern och styvföräldem måste också under in-
tjänandeåret ha varit gifta med varandra eller ha haft gemensamt bam.
Det krävs dock inte att de var gifta eller hade gemensamt bam under hela
året. Om styvföräldern själv uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräk-
nas pensionsgmndande belopp för bamår för annat bam får överlåtelse
inte ske.
Prop. 1997/98:151
683
16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtel-
sen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt
10 § för helsyskon till det bam som överlåtelsen av rätt till pensionsgrun-
dande belopp avser.
Rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår är, när det
gäller helsyskon, i princip odelbar. Överlåter en förälder en sådan rätt till
någon annan enligt 14 eller 15 § kan den överlåtande föräldern därför
inte för samma år tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för ett hel-
syskon till det bam som överlåtelsen av rätten till pensionsgrundande
belopp avser.
I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har andra stycket i före-
varande paragraf, som avsåg möjligheten att dela det enhetliga belopp
som avses i 17 § första stycket 3, tagits bort (se avsnitt 11.3).
Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 §
17 § Ett pensionsgmndande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta
av
1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgmndande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under
intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgmn-
dande inkomst och pensionsgmndande belopp enligt 4 § under året före
barnets födelse,
2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under
intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för
intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade
som under det året har fyllt högst 64 år, eller
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensions-
gmndande belopp enligt 10 § för fler än ett bam, skall beräkning enligt
första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmån-
ligast för den försäkrade.
I denna och följande paragrafer regleras hur pensionsgrundande belopp
för bamår skall beräknas. Frågan har behandlats i avsnitt 11.5. Som
framgår där skall beräkningen ske enligt det av tre alternativa beräk-
ningssätt som i det enskilda fallet ger det bästa utfallet. Beräkningen skall
ske kalenderårsvis.
Två av beräkningssätten, alternativ 1 och 2 i paragrafens första stycke,
innebär att den försäkrades pensionsgmndande inkomst och andra pen-
sionsgmndande belopp som skall tillgodoräknas den försäkrade för ett
visst år fylls ut till en viss inkomstnivå (en jämförelseinkomst).
Vad som skall jämföras enligt de två alternativen är å ena sidan den
försäkrades pensionsgmndande inkomst och övriga eventuella pensions-
gmndande belopp (i anledning av förtidspension och plikttjänstgöring)
under intjänandeåret samt, å andra sidan, enligt alternativ 1, den försäk-
rades pensionsgmndande inkomst eller, enligt alternativ 2, genomsnittet
av samtliga försäkrades pensionsgmndande inkomster under ett visst år. I
jämförelseinkomsten enligt alternativ 1 (den individuella jämförelsein-
komsten) skall även i förekommande fall inräknas pensionsgmndande
belopp enligt 4 §. Den individuella jämförelseinkomsten skall också räk-
nas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt AFL (se
Prop. 1997/98:151
684
19 § första stycket). Den försäkrade skall alltså i princip garanteras en
nivå på sina sammanlagda pensionsgrundande inkomster och belopp
under ett år som motsvarar en viss nivå på faktiska inkomster. Jämförel-
seinkomsten enligt alternativ 2 skall motsvara 75 % av genomsnittet av
för året fastställda pensionsgrundande inkomster för alla försäkrade för
vilka sådan inkomst fastställts för det året. Därvid skall dock bortses från
pensionsgrundande inkomster för personer som under året fyllt 65 år eller
mer.
Det i alternativ 3 angivna pensionsgrundande beloppet skall, om inte
annat följer av 22 §, motsvara ett inkomstbasbelopp. Som framgår av
1 kap. 6 § och kommentaren till den bestämmelsen kommer emellertid
något sådant basbelopp inte att finnas förrän år 2001. I lagen om införan-
de av denna lag föreskrivs därför att det i alternativ 3 angivna pensions-
grundande beloppet under åren 1999 och 2000 skall motsvara ett förhöjt
prisbasbelopp enligt AFL.
En försäkrad skall aldrig för samma år tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp för bamår dubbelt eller flerfaldigt. Har den försäkrade fler
än ett bam för vilket pensionsgmndande belopp kan tillgodoräknas upp-
kommer därför vid beräkning enligt alternativ 1 frågan om med vilket års
inkomster jämförelsen skall ske. Enligt paragrafens andra stycke skall
beräkningen i sådant fall ske på det för den försäkrade mest förmånliga
sättet, dvs. jämförelse skall ske med inkomsterna under det av de aktuella
åren då dessa (efter omräkning med prisbasbeloppet enligt AFL) varit
högst.
18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgmndande inkomst
under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som
inte är pensionsgmndande enligt bestämmelserna i denna lag och som en
försäkrad under det året har erhållit
1. för arbete utfört utomlands, eller
2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat
här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller
sådant konsulat.
Av skäl som redovisats i avsnitt 11.5 skall i den inkomst som enligt de
två beräkningsaltemativen i 17 § skall fyllas ut (utfyllnadsinkomsten)
räknas in även vissa inkomster som inte är pensionsgmndande i Sverige.
I paragrafen anges därför att med pensionsgmndande inkomst under det
aktuella bamåret (intjänandeåret) skall likställas ersättning som den för-
säkrade kan ha uppburit för arbete utomlands och vid ambassader eller
lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör en sådan
ambassad eller ett sådant konsulat. Som framgår av 15 kap. 7 § är försäk-
rade som haft sådana inkomster och som skall tillgodoräknas pensions-
gmndande belopp för bamår skyldiga att anmäla inkomsterna till den
allmänna försäkringskassan.
19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pen-
sionsgmndande inkomst och det pensionsgmndande belopp för förtids-
pension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med
hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste
lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
Prop. 1997/98:151
685
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid
sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun-
dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifter-
na inte har betalats för inkomsterna.
När beräkning av pensionsgrundande belopp för bamår sker med till-
lämpning av alternativ 1 i 17 §, skall de inkomster året före barnets fö-
delse med vilka jämförelse skall ske räknas om med hänsyn till föränd-
ringar av prisbasbeloppet. Detta framgår av paragrafens första stycke.
Därvid skall summan av nämnda inkomster och belopp multipliceras med
kvoten mellan prisbasbeloppet för intjänandeåret och prisbasbeloppet för
året före barnets födelse.
Pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall grunda
pensionsrätt endast till den del det för inkomsterna har betalats ålderspen-
sionsavgift respektive allmän pensionsavgift. Enligt andra stycket skall
därför sådana inkomster bara räknas in i jämförelseinkomsten enligt 17 §
första stycket 1, dvs. inkomsten året före barnets födelse, till den del som
dessa avgifter har betalats för inkomsterna.
Det förhållandet att en förälder inte inom föreskriven tid betalat de an-
givna avgifterna avseende inkomster hänförliga till året före barnets
födelse är normalt känt när pensionsgrundande belopp för bamår skall
fastställas. I de enstaka fall då detta inte är känt får beslutet omprövas
enligt de regler som gäller därför (se 13 kap.).
20 § Beräkning av genomsnittet av det fastställda pensionsgrundande
inkomsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande
inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
När genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster
för försäkrade som är högst 64 år och som haft sådana inkomster skall
beräknas, skall - liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring - utgångspunkten vara de pensionsgmndande inkoms-
terna sådana de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Senare
ändringar av pensionsgrundande inkomster skall inte påverka denna
beräkning.
21 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt-
ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3
minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgmn-
dande inkomst och pensionsgmndande belopp enligt 4 och 8 § § samt de i
18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första
stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande
irikomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om aet pen-
sionsgmndande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1 till-
sammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst
och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § angivna
inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret
gällande inkomstbasbeloppet.
Som tidigare angetts skall pensionsgrundande belopp för bamår enligt
alternativ 3 i 17 § inte alltid motsvara det belopp som där avses. För den
som haft sådan icke pensionsgmndande inkomst som avses i 18 § skall
beloppet tillgodoräknas endast i den mån detta belopp tillsammans med
de inkomster som avses i 22 § inte hamnar över det s.k. intjänandetaket.
Därför föreskrivs i denna paragraf att det belopp som anges i 17 § första
Prop. 1997/98:151
686
stycket 3 i sådana fall skall minskas med det belopp som summan av be- Prop. 1997/98:151
loppet, den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrun-
dande belopp för förtidspension och plikttjänstgöring samt de i 18 § an-
givna inkomsterna överstiger intjänandetaket. Skulle beloppet helt ha
hamnat över taket blir det således fråga om en minskning till noll.
När det pensionsgrundande beloppet beräknas enligt 17 § första stycket
1, dvs. utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten, skall denna
inkomst enligt 19 § räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbe-
loppet. Detta kan i undantagsfall innebära att den individuella jämförel-
seinkomsten blir högre än 7,5 inkomstbasbelopp. Även ett pensionsgrun-
dande belopp som beräknas på detta sätt skall därför minskas om det till-
sammans med utländska inkomster skulle överstiga intjänandetaket.
Övriga bestämmelser
22 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10-16 §§
1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och
2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt
bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft
vårdnaden om ett bam. För ett sådant utländskt bam skall vidare vad som
föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från
och med den tidpunkt då bamet först har anlänt till Sverige.
Vad som sägs i 13 § om modem skall också gälla en kvinnlig vård-
nadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det.
Med förälder likställs enligt första stycket av denna paragraf särskilt för-
ordnad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det. För tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för
bamår krävs emellertid även att övriga fömtsättningar som anges ill,
12, 14 och 15 §§, bl.a. bosättning tillsammans med bamet, är uppfyllda.
Begreppet särskilt förordnad vårdnadshavare knyter an till den ändring
som gjorts i föräldrabalken med verkan fr.o.m. den 1 juli 1995 (prop.
1993/94:251, bet,1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29). Med sådan vårdnads-
havare kommer också, genom övergångsbestämmelserna till nämnda
ändring, att avses särskilt förordnad förmyndare i vars uppdrag vårdnad
ingår.
Normalt får den som avser att adoptera ett bam inte vårdnaden om
bamet förrän adoptionen genomförts. Är bamet utländskt kan detta dröja.
Bamet kan dock, efter medgivande från socialnämnd enligt 25 § social-
tjänstlagen (1980:620), tas om hand av de blivande adoptivföräldrarna i
deras hem. I andra stycket anges därför att den tid under vilken en försäk-
rad med socialnämnds medgivande tagit hand om ett utländskt bam för
stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, i detta samman-
hang skall anses som tid under vilken den försäkrade haft vårdnaden om
bamet.
Vad som sägs i 13 § om att modem skall tillgodoräknas pensionsgmn-
dande belopp för bamår när föräldrarna har lika högt eller inget
687
pensionsunderlag för året, skall också gälla en kvinnlig särskilt förordnad
vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder. Detta anges i tredje
stycket.
23 § För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett
barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom men
som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte
vara far till bamet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda domen
har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10-16 §§ tillämpas som om han
vore far till bamet.
Som angetts i avsnitt 11.3 skall den omständigheten att en försäkrad som
enligt reglerna i föräldrabalken ansetts vara far till ett bam förklaras inte
vara det, inte ges någon retroaktiv verkan när det gäller tillgodoräknande
av pensionsgmndande belopp för bamår. I paragrafen, som i huvudsak
har formulerats enligt förslag av Lagrådet, föreskrivs därför att bestäm-
melserna i 10-16 §§ skall tillämpas som om han var far till bamet såvitt
avser tid innan domen vunnit laga kraft. Det innebär att en försäkrad som
antagits vara far till ett bam, i detta sammanhang skall anses vara far till
bamet fram till den tidpunkt då domen vinner laga kraft.
1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-
gmndande inkomst eller andra pensionsgmndande belopp, skall, om inte
annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år
då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension
fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född ar 1937
eller tidigare.
För varje år för vilket pensionsgmndande inkomst har fastställts eller
för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän forsäkring skall också, om inte annat följer
av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit
eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de fömtsättningar som
anges i 12 §. Vårdar skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit
eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte
heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för
samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte
tillgodoräknats den försäkrade pa gmnd av bristande eller underlåten av-
giftsbetalning.
Detta kapitel avser fastställande av pensionsrätt för såväl inkomstpension
som premiepension samt fastställande av pensionspoäng och tillgodoräk-
nande av vårdår för beräkning av tilläggspension. I denna inledande
paragraf anges när pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas samt
vårdår skall tillgodoräknas.
Som anförts tidigare skall reformerad ålderspension i form av inkomst-
pension och premiepension beräknas utifrån de pensionsrätter för respek-
tive pension som fastställts för en försäkrad och tilläggspension skall be-
räknas utifrån för en försäkrad fastställda pensionspoäng. Eftersom in-
komst- och premiepension inte kan tjänas in av personer födda år 1937
eller tidigare skall pensionsrätt inte fastställas för sådana personer. För
försäkrade som är födda åren 1938-1953 skall fastställas både pensions-
Prop. 1997/98:151
688
rätt och pensionspoäng. För dessa åldersgrupper gäller sedan särskilda
regler om tjugondelsinfasning enligt vad som framgår av 6 § och 6 kap.
8 §. Den som är född år 1954 eller senare omfattas till fullo av det
reformerade ålderspensionssystemet. Trots detta skall pensionspoäng
fastställas för en sådan person eftersom poängen har betydelse för
beräkning av förtidspension och efterlevandepension.
Pensionsrätt skall enligt första stycket fastställas för varje år för vilket
pensionsgrundande inkomst eller något annat pensionsgrundande belopp
fastställts för en försäkrad. För det år då den försäkrade har avlidit skall
endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Vilka som är försäkrade
framgår av 1 kap. 4 och 7 §§ och när pensionsgrundande inkomst och
andra pensionsgrundande belopp skall fastställas regleras i 2 kap. 2 § och
3 kap. 2 §. I undantagsfall kan förekomma att pensionsrätt inte skall fast-
ställas trots att pensionsgrundande inkomst fastställts för den försäkrade.
Detta följer av bestämmelserna om pensionsrätt vid bristande avgiftsbe-
talning i 4 §.
I andra stycket anges att pensionspoäng, liksom pensionsrätt, skall
fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för
en försäkrad. Därutöver skall pensionspoäng dock endast beräknas för
den som uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Ett par undantag från huvudregeln att pensionspoäng
skall fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fast-
ställts anges här, nämligen att så inte skall ske för det år den försäkrade
avlidit och inte heller när den försäkrade fyllt 64 år. För tid efter det år
den försäkrade fyller 64 år skall endast pensionsrätt fastställas. Denna
pensionsrätt kommer då inte att tjugondelas (se 6 §). Andra undantag från
vad som nu angetts följer av 8 § andra stycket och 9 §.
Beträffande vårdår hänvisas i tredje stycket till 12 §. I likhet med vad
som gäller för pensionspoäng anges också att vårdår inte skall tillgodo-
räknas för det år den försäkrade avlidit och inte heller när den försäkrade
fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas för år före det då en
person fyllt 16 år, för år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade och inte heller för år då den försäkrade inte skall tillgodoräk-
nas pensionspoäng på grund av att han eller hon inte till fullo erlagt före-
skrivna avgifter.
Inte heller beträffande vårdår har här införts någon motsvarighet till de
begränsningar i AFL som avser den som hela året uppburit hel ålderspen-
sion (jfr kommentaren till 2 kap. 2 §).
Det är allmän försäkringskassa som skall fastställa pensionsrätt och
pensionspoäng samt fatta beslut om tillgodoräknande av vårdår. Detta
framgår av 13 kap. 4 § där det också anges vilken försäkringskassa som
skall fatta beslutet. Den enskilde skall senast den 31 mars året efter fast-
ställelseåret underrättas om detta beslut. Samtidigt skall underrättelse ske
om beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande
belopp (se 15 kap. 4 §).
Prop. 1997/98:151
689
2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året
(pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrund-
ning göras till närmaste lägre hela krontal.
En försäkrads pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för pre-
miepension skall beräknas var för sig. Både pensionsrätt för inkomstpen-
sion och pensionsrätt för premiepension skall dock beräknas på samma
underlag (pensionsunderlaget). Detta underlag består av summan av den
försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande
belopp det år för vilket pensionsrätt skall fastställas.
Pensionsrätt för inkomstpension respektive pensionsrätt för premiepen-
sion skall var för sig beräknas till närmast lägre hela krontal.
3 § Om inte annat följer av 4-6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för
premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.
En försäkrads pensionsrätt skall totalt motsvara 18,5 % av pensions-
underlaget. Av detta skall normalt 16 procentenheter utgöra pensionsrätt
för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepen-
sion. I vissa fall skall dock pensionsrätt inte beräknas på pensions-
underlaget eller del av detta och i andra fall skall endast pensionsrätt för
inkomstpension fastställas på viss del av detta underlag (se 4 och 5 §§).
Vidare gäller enligt 6 § andra regler för försäkrade som är födda någon
gång under åren 1938-1953 och i lagen om införande av denna lag före-
skrivs att annat gäller för den tid före år 1999 för vilken pensionsrätt skall
fastställas.
4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här-
rör från inkomster av annat förvärvsarbete^ endast på den andel av den
inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspensions-
avgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt 16 kap.
12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats mom före-
skriven tid.
I denna paragraf föreskrivs att en försäkrad, för att få tillgodoräkna sig
full pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete, måste ha erlagt
hela den ålderspensionsavgift enligt 3 kap. 1 § lagen om socialavgifter
som skall erläggas på grund av dessa inkomster. Dessutom måste den
allmänna pensionsavgift som enligt lagen om allmän pensionsavgift skall
erläggas på sådana inkomster vara betald. Om inte dessa avgifter till fullo
har erlagts inom den tid som föreskrivs i skattebetalningslagen
(1997:483), skall vid bestämmande av pensionsunderlaget bortses från
inkomster av annat förvärvsarbete till den del avgifter inte betalats för
inkomsterna. Det är således inte den försäkrades pensionsgrundande in-
komst som påverkas utan själva pensionsrätten. Detta innebär att, om
avgifterna för inkomster av annat förvärvsarbete inte har erlagts inom
föreskriven tid, det inte är möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan in-
komst med pensionsrätt för andra pensionsgrundande belopp som räknats
av enligt den s.k. takregeln i 3 kap. 2 §.
Prop. 1997/98:151
690
Om avgifter har betalats till viss del, skall pensionsrätt fastställas för
den del av inkomsten för vilken betalning anses ha erlagts. Samma andel
av skatter och avgifter som har betalats för hela inkomsten, oavsett hur
hög denna varit, skall användas vid beräkningen av hur stor andel av pen-
sionsrätten som skall fastställas. Pensionsrätten däremot räknas endast på
inkomster upp till det s.k. intjänandetaket. Den som t.ex. har en inkomst
som motsvarar 15 gånger inkomstbasbeloppet men endast betalat 75 %
av sina skatter och avgifter på denna inkomst skall endast tillgodoräknas
75 % av pensionsrätten (som beräknats på 7,5 gånger inkomstbasbe-
loppet). Närmare beskrivning om hur beräkningen skall göras finns i av-
snitt 13.5.
5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till sma bam enligt 3 kap. 10 §, skall
pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast
vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomster och pensionsgmndande belopp enligt vad
som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräk-
nats pensionsgmndande inkomster och belopp i sådan omfattning skall
den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av
den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller, om pensions-
gmndande inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt
5 kap. 13 § inte är uppfyllt.
Bestämmelserna i denna paragraf innebär att vissa fömtsättningar måste
vara uppfyllda för att pensionsrätt för premiepension skall grundas på
pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och för för-
äldrar till små bam (s.k. bamår). Dessa fömtsättningar är att personen i
fråga tillgodoräknats pensionsgmndande inkomster eller pensionsgmn-
dande belopp i anledning av förtidspension i den utsträckning som anges
i 5 kap. 13 § (dvs. uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret). Om sådant tillgodo-
räknande inte har skett skall pension inte beräknas på pensionsrätt som
hänför sig till pensionsgmndande belopp i anledning av plikttjänstgöring
och bamår. Pensionsrätt för premiepension skall således inte fastställas
på gmndval av pensionsgmndande belopp, om det inte samtidigt står
klart att beloppen i fråga även skall kunna ligga till grund för framtida
pensionsutbetalningar.
Det i 5 kap. 13 § angivna förvärvsvillkoret skall ha uppfyllts senast i
samband med att pensionsgmndande belopp i anledning av plikttjänstgö-
ring respektive bamår bestäms. Senare omprövningar och ändringar kan
inte föranleda fastställande av pensionsrätt för premiepension gmndat på
sådana belopp i annat fall än då pensionsgmndande belopp för plikt-
tjänstgöring eller bamår inte tidigare bestämts. Däremot kan beslut om
pensionsrätt för premiepension komma att upphävas om pensions-
grundande inkomster eller pensionsgmndande belopp senare sänks så att
den försäkrade inte uppfyllde förvärvsvillkoret då pensionsrätten fast-
ställdes. Bestämmelsen har när det gäller det senare formulerats enligt
förslag av Lagrådet.
I den utsträckning pensionsrätt för premiepension enligt vad som nu
sagts inte skall beräknas, skall pensionsrätt för inkomstpension ökas med
2,5 % av pensionsunderlaget, dvs. till 18,5 % av nämnda underlag.
Prop. 1997/98:151
691
6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938-1953 skall
pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
minskas med en tjugondei för varje helt ar som har förflutit från och med
året efter födelsearet till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pen-
sionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.
Personer som som är födda under åren 1938-1953 (den s.k. mellangene-
rationen) skall, som tidigare sagts, erhålla inkomstgrundad ålderspension
dels i form av tilläggspension, dels i form av inkomst- och premiepen-
sion. Detta skall ske genom en tjugondelsinfasning innebärande att en
person som är född år 1953 skall erhålla 19/20 av full ålderspension en-
ligt reformerade regler och 1/20 av tilläggspension, att den som är född år
1952 skall erhålla 18/20 ålderspension enligt reformerade regler och 2/20
av tilläggspension osv. Det innebär att de som är äldst i mellangeneratio-
nen, födda år 1938, kommer att erhålla 4/20 av sin ålderspension enligt
reformerade regler och 16/20 av tilläggspensionen.
I denna paragraf regleras tjugondelsinfasningen när det gäller inkomst-
och premiepension. Här föreskrivs att den pensionsrätt som enligt denna
lag skall fastställas för personer födda under åren 1938-1953 skall
minskas med 1/20 för varje år som har förflutit från födelseåret till ut-
gången av år 1954. Denna minskning görs alltså direkt vid fastställandet
av pensionsrätten och innebär att pensionsbehållningen kommer att mot-
svara ett visst antal tjugondelar av pensionsbehållningen för en person
med motsvarande inkomster som är född efter år 1953. Motsvarande
gäller inte den allmänna tilläggspensionen där tjugondelsinfasningen görs
först sedan den årliga pensionen beräknats (se 6 kap. 8 §).
Någon tjugondelsreducering av pensionsrätt för personer födda under
åren 1938-1953 skall dock inte göras för åren efter det år då den försäk-
rade fyllt 64 år. För år efter det år en försäkrad fyllt 64 år skall nämligen
pensionspoäng inte beräknas (1 § andra stycket). I stället skall de in-
komster han eller hon har dessa år ge oavkortad pensionsrätt. Sådan pen-
sionsrätt kommer huvudsakligen att avse pensionsgrundande inkomster
då andra pensionsgrundande belopp inte kommer att kunna tillgodoräk-
nas för tid efter det att en person fyllt 64 år.
7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts
för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta
har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras
till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänande-
året eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
Överföring av pensionsrätt för premiepension till make har behandlats i
avsnitt 14.
Överföring av pensionsrätt får enligt förevarande paragraf ske endast
till make. Till följd av bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap kommer dock sådan överföring
att stå öppen också för personer av samma kön som låtit registrera sitt
partnerskap. Vad som sägs om makar i det följande avser även registre-
rade partner och vad som sägs om äktenskap avser även registrerat part-
nerskap.
Prop. 1997/98:151
692
En förutsättning för att överföring av pensionsrätt skall kunna göras är Prop. 1997/98:151
att mottagande make för det år pensionsrätten avser varit försäkrad enligt
denna lag eller tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
Det uppställs alltså inget krav på att mottagande make någon gång tillgo-
doräknats pensionsrätt för premiepension om denne för någon del av det
aktuella intjänandeåret var försäkrad för premiepension och alltså skulle
ha kunnat tillgodoräknats pensionsrätt för sådan pension. Å andra sidan
är det inte tillräckligt att någon gång ha varit försäkrad för premiepension
för att överföring skall kunna göras. Var den mottagande maken inte för-
säkrad för någon del av berört intjänandeår krävs att han eller hon tidi-
gare faktiskt har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension för att
överföring skall kunna göras.
Som anförts i avsnitt 14.4 är pensionsrätt som fastställs på grund av
anmälan om överföring inte på något annat sätt beroende av den mot-
tagande makens pensionsrättsförhållanden. Därför kan den totala pen-
sionsrätten för premiepension för den mottagande maken - i och med
överföringen - komma att överstiga 2,5 % av sju och en halv gånger det
för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, vilket annars är den
maximala pensionsrätt för premiepension som för ett år kan fastställas för
en försäkrad.
Däremot är den överförda pensionsrätten beroende av pensionsför-
hållandena för den make som överfört pensionsrätten. Skulle t.ex. hans
eller hennes pensionsgrundande inkomst öka eller minska på grund av
omtaxering efter det att pensionsrätt fastställts för det inkomstår omtaxe-
ringen avser, skall pensionsrätten för den make som överfört pensions-
rätten normalt ändras (se 13 kap. 8 §). I ett sådant fall skall även pen-
sionsrätt som fastställts för den andra maken med anledning av anmälan
om överföring av pensionsrätt för premiepension ändras.
8 § Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den
försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande in-
komsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta bas-
belopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot
inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler,
lägst till en hundradels poäng.
vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensions-
grundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete
skall även gälla beräkning av ^pensionspoäng. Den andelsberäkning som
därvid skall ske skall göras pa den pensionsgrundande inkomsten innan
det förhöjda prisbasbeloppet dras av.
I första stycket i denna paragraf föreskrivs att pensionspoäng för pen-
sionsgrundande inkomst, om inte annat följer av andra stycket eller av de
härpå följande paragraferna, beräknas genom att nämnda inkomst, till den
del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp, delas med samma basbe-
lopp. Liksom enligt AFL skall det förhöjda prisbasbeloppet i första hand
avräknas mot inkomster av anställning och pensionspoängen skall beräk-
nas med två decimaler och lägst avse en hundradels poäng.
För tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande betalning av
avgifter skall enligt andra stycket bestämmelserna i 4 § tillämpas på mot-
693
svarande sätt. En person som inte inom föreskriven tid och i sin helhet Prop. 1997/98:151
betalat ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift för inkomster av
annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas pensionspoäng för de inkoms-
terna endast till den del avgifter betalats för inkomsterna. Om därvid be-
talning erlagts endast för inkomster som understiger ett förhöjt prisbas-
belopp skall, till följd av det s.k. basbeloppsavdraget enligt första stycket,
ingen pensionspoäng alls fastställas för nämnda inkomst.
9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension
enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver
pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har
uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal
som avses i 13 Kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har
den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre gärde-
dels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel
av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta
med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag.på motsvarande
sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 §
denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av
pensionspoäng.
Liksom tidigare skall pensionspoäng inte bara fastställas för den som haft
pensionsgrundande inkomst utan även för den som för ett år uppburit
förtidspension beräknad efter s.k. antagandepoäng. Denna paragraf inne-
håller bestämmelser om tillgodoräknande av pensionspoäng i anledning
av sådan förtidspension.
Pensionspoäng i anledning av förtidspension skall tillgodoräknas ut-
över de pensionspoäng som skall tillgodoräknas för ev. pensionsgrun-
dande inkomst. Någon motsvarighet finns inte till sista stycket i 11 kap.
6 § AFL. Den innebar att en försäkrad som för någon del av ett år
uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL alltid
tillgodoräknades lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen.
Liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspensio-
närer enligt 3 kap. skall pensionspoäng i anledning av förtidspension
beräknas för varje månad för vilken en försäkrad erhållit förtidspension
beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Det saknar alltså betydelse om ersätt-
ningen faktiskt utbetalats det aktuella året eller först senare. Om den för-
säkrade för samma tid uppburit exempelvis sjukpenning kan det däremot
bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 3 kap. 7 § till vilken paragraf
här hänvisas. I sådana fall skall pensionspoäng i anledning av förtidspen-
sion inte beräknas för tid före utbetalning av pensionen. Till följd av nu
föreslagna övergångsbestämmelser till ändringen i AFL kommer dock
äldre regler att gälla såvitt avser tillgodoräknande av pensionspoäng för
tid före år 1999. Detta innebär att pensionspoäng kan komma att tillgodo-
räknas i anledning av förtidspension för tid före nämnda år även om för-
tidspensionen betalats ut efter den 1 januari 1999.
För vaije månad för vilken en försäkrad uppburit förtidspension enligt
13 kap. 2 § AFL skall den försäkrade tillgodoräknas en tolftedel av det
poängmedeltal som avses i andra stycket i den nämnda paragrafen. Om
den försäkrade uppburit partiell förtidspension skall sådant tillgodoräk-
nande ske med motsvarande andel av detta poängmedeltal.
694
Även bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng när för-
tidspensionen är samordnad med livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som skall samordnas med
förtidspension enligt sistnämnda lag, är ändrade. I sådana fall skall be-
stämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas på motsvarande sätt.
10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får
sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det
året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.
Liksom tidigare finns en begränsning när det gäller hur hög en persons
pensionspoäng för ett år får vara. Till skillnad från motsvarande bestäm-
melse i AFL har emellertid denna gräns här inte angetts till någon viss
poäng. I stället anges att en försäkrad maximalt kan tillgodoräknas en
pensionspoäng motsvarande den som kan tillgodoräknas för högsta möj-
liga pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst kan t.o.m. år 2001
uppgå till högst 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda pris-
basbeloppet enligt AFL. För åren 1999-2001 innebär detta att en försäk-
rad kan tillgodoräknas högst 6,50 poäng. Fr.o.m. årsskiftet 2001/2002
skall det belopp en pensionsgrundande inkomst högst kan uppgå till, det
s.k. intjänandetaket, räknas om med hänsyn till förändringarna av in-
komstindex vilket innebär att även högsta möjliga pensionspoäng fr.o.m.
år 2002 kommer att variera.
11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas
vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 §
eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.
I denna och den följande paragrafen finns bestämmelser om vårdår. Be-
stämmelserna motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 a § AFL.
I förevarande paragraf anges att, vid tillämpning av denna lag skall,
med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, likställas vårdår. Vissa
undantag anges dock. Det första undantaget avser beräkningen av me-
deltalet av de pensionspoäng en person tillgodoräknats. Vid den beräk-
ningen skall vårdår inte räknas med. Har den pensionsberättigade tillgo-
doräknats pensionspoäng för minst 15 år saknar dock detta betydelse. Det
andra undantaget, hänvisningen till 6 kap. 1 § första stycket, innebär att
vårdår inte heller skall beaktas vid bestämmande av om en person tillgo-
doräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till all-
män tilläggspension.
Även vid tillämpningen av AFL skall ett vårdår likställas med ett år
med pensionspoäng. Detta framgår av 20 kap. 2 § första stycket AFL i
dess nu föreslagna lydelse. Även vid tillämpningen av AFL finns dock
undantag från denna regel. Således gäller enligt 13 kap. 2 § AFL, i den
lydelse som nu föreslås, att vårdår inte skall beaktas vid bedömningen av
om ett av de alternativa kraven för att förtidspension skall beräknas på
s.k. antagandeinkomst är uppfyllt, nämligen att pensionspoäng skall ha
tillgodoräknats för minst två av de fyra åren närmast före pensionsfallet.
Vidare gäller enligt 13 kap. 4 § andra stycket AFL att en person som
Prop. 1997/98:151
695
uppbär förtidspension och som för samma period tillgodoräknas vårdår Prop. 1997/98:151
inte får åberopa vårdåret för att öka den utgående förtidspensionen.
Vårdåret kan endast påverka storleken av den blivande ålderspensionen
och eventuell efterlevandepension efter den försäkrade (se prop. 1980/81:204).
12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk-
nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av
ett kalenderår har vårdat ett bam som inte har fyllt tre år och som är bo-
satt här. För samma bam och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en
förälder.
Vid tillämpningen av första stycket skall med bam likställas fosterbarn
och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har
varit gift eller har eller har haft bam om de stadigvarande sammanbor.
Här ges de närmare förutsättningarna för att en person skall tillgodoräk-
nas vårdår. Därvid krävs enligt första stycket dels att föräldern under
större delen av kalenderåret vårdat ett bam som inte har fyllt tre år, dels
att såväl föräldern som bamet var bosatta här det aktuella året. Vårdår får
endast, för samma bam och år, tillgodoräknas en förälder.
Kravet på bosättning i Sverige kan inte helt upprätthållas vid bosätt-
ning inom EU. Enligt artikel 13-17 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71
skall en förvärvsarbetande som är medborgare i en medlemsstat, statslös
eller flykting i en sådan stat som regel vara omfattad av lagstiftningen i
det land där han arbetar. Vilket land han eller hon bor i saknar i de flesta
fall helt betydelse. Genom den precisering som vid Sveriges anslutning
till EU gjorts i bilaga 6 till nämnda förordning skall dock vårdår tillgodo-
räknas en förälder som är bosatt i en annan EU-stat endast om föräldern
är föräldraledig enligt bestämmelserna i lagen (1978:410) om rätt till le-
dighet för vård av bam, m.m. Den lagen har den 1 juli 1995 ersatts av
föräldraledighetslagen (1995:584). Vad som nu sagts om bosättning inom
EU gäller även bosättning i en EES-stat.
I motsatt situation, nämligen för den som är bosatt i Sverige men ar-
betar i ett annat EU- eller EES-land skall med tillämpning av samma
regler inte tillgodoräknas vårdår i Sverige.
Vårdår skall enligt andra stycket även kunna tillgodoräknas för foster-
barn och med förälder skall likställas den med vilken förälder är eller har
varit gift eller har eller har haft bam om de stadigvarande sammanbor
under det aktuella vårdåret. Detta överensstämmer med vad som före-
skrivits i 20 kap. 2 § första och andra stycket AFL.
Närmare bestämmelser om ansökan om vårdår finns i 15 kap. 9 §.
Andra avdelningen. Fördelningssystemet
5 kap. Inkomstpension
Uttag av inkomstpension
1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre
fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs 112 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren
1938-1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast
om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Åter-
696
kallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller
återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade
återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande utsträck-
ning.
1 första stycket i denna paragraf anges den lägsta åldern för pensionsuttag
till 61 år. Uttaget behöver inte avse hela inkomstpensionen utan kan
begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensio-
nen. Bestämmelser om ändring och återkallelse av uttag finns i 12 kap.
till vilket andra stycket hänvisar.
Inkomstpension och tilläggspension för en person som är född under
något av åren 1938-1953 skall när det gäller uttag behandlas som en en-
het. I tredje stycket har därför föreskrivits att inkomstpension får utges till
en sådan person endast om han eller hon gör motsvarande uttag av
tilläggspension samt att återkallelse och minskning av pensionsuttag
måste gälla båda pensionerna. Detta gäller naturligtvis endast om perso-
nen i fråga har rätt till tilläggspension. En situation när en person som är
född under åren 1938-1953 kan ha rätt till inkomstpension men inte till
tilläggspension är när han eller hon inte har tillgodoräknats pensions-
poäng därför att den pensionsgrundande inkomsten understigit ett förhöjt
prisbasbelopp (4 kap. 8 § första stycket) eller inte har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år (6 kap. 1 § första stycket).
Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av Lagrådet.
I lagen om införande av denna lag anges att denna bestämmelse träder i
kraft först år 2001. Detsamma gäller övriga bestämmelser i detta kapitel
utom bestämmelserna om omräkning av pensionsbehållning.
2 § Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen-
sionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses
summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för
den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och
9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i
pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för
beräkning av den pensionen.
I denna paragraf finns bestämmelser om det underlag som skall ligga till
grund för beräkning av inkomstpension, pensionsbehållningen. Pensions-
behållningen består av summan av tillgodoräknade pensionsrätter årsvis
omräknade med hänsyn till arvsvinster och förändringar i inkomstindex
samt med den i 7 § angivna förvaltningskostnadsfaktom. Den årliga pen-
sionen erhålls genom att pensionsbehållningen delas med ett delningstal
(se 11 §). Tas inkomstpension ut som partiell pension, delas en mot-
svarande andel av pensionsbehållningen med delningstalet. I pensionsbe-
hållningen räknas därefter inte in den del av pensionsbehållningen som
legat till grund för beräkningen av den utgående inkomstpensionen.
Däremot kan arvsvinster m.m. som hänför sig till pensionsbehållning som
legat till grund för sådan beräkning tillfälligt räknas in i pensionsbe-
hållningen.
3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av
inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med
produkten av
Prop. 1997/98:151
697
1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade prop 1997/98-151
från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, nade
gjort nytt uttag av inkomstpension, och
2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte
hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats.
Storleken av den livsvariga inkomstpensionen som statistiskt kan beräk-
nas för en pensionsberättigad skall inte påverkas av på vilket sätt den
pensionsberättigade väljer att ta ut pensionen. Återkallelse eller minsk-
ning av pensionsuttag skall därför leda till en ökad pensionsbehållning
som kommer den pensionsberättigade tillgodo vid ett framtida pensions-
uttag eller ett framtida ökat uttag av inkomstpension. Enligt denna para-
graf skall pensionsbehållningen i dessa fall ökas med produkten av den
årliga pension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett eller,
om pensionsuttaget inte har återkallats helt, det belopp varmed den årliga
pensionen minskat och det delningstal som skulle ha använts om den
pensionsberättigade i stället för att återkalla eller minska sitt uttag av
inkomstpension börjat göra uttag av sådan pension från samma tidpunkt.
4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till
kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av
de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med
hjälp av arvsvinstfaktorer.
Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när
det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de
skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning efter
andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det bortses från
pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen
och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år de fyllt eller
skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser pen-
sionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och
sedan pensionsrätt för aret före det år fördelningen avser har fastställts.
Avlidnas pensionsbehållningar, s.k. arvsvinster, skall tillfalla försäk-
ringskollektivet eller närmare bestämt personer som tillgodoräknats
pensionsrätt för inkomstpension och som är födda samma år som de av-
lidna. Detta skall, som anges i första stycket, ske genom årlig omräkning
av de kvarlevandes pensionsbehållningar.
Fördelningen mellan de som levde vid ingången av året efter dödsfalls-
året skall göras proportionellt i förhållande till vars och ens pensionsbe-
hållning. Den andel av arvsvinstema som skall tilldelas en person i en
viss ålder skall således motsvara den personens andel av summan av pen-
sionsbehållningar för samtliga personer som är födda samma år som han
eller hon. Fördelningen av arvsvinster skall göras med hjälp av arvs-
vinstfaktorer. Dessa faktorer skall bestämmas på olika sätt beroende på
åldern på de avlidna. Bestämmelser om dessa faktorer finns i den följande
paragrafen.
I andra stycket föreskrivs vilket år fördelningen av arvsvinstema avser.
Detta har betydelse för flera av de följande omräkningarna.
Den fördelning som görs efter dem som har avlidit det år då de fyllt
eller skulle fylla 59 år eller tidigare skall granda sig på faktiska pensions-
behållningar och kan fördelas först sedan dessa är kända. Omräkningen
698
enligt första stycket vad gäller den fördelningen skall därför avse året
efter dödsfallen. Den fördelningen kommer alltså att göras för personer
som är mellan 18 och 60 år gamla.
Motsvarande eftersläpning gäller inte arvsvinstfördelning efter dem
som avlidit det år då de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare eftersom
den fördelningen inte grundar sig på faktiska pensionsbehållningar utan
bestäms med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos be-
folkningen i Sverige under vissa tidsperioder (se följande paragraf). För-
delningen av arvsvinster med hjälp av sådana arvsvinstfaktorer skall
därför avse året för dödsfallen.
Vad som nu sagts medför att en person det år då han eller hon fyller 60
år kommer att erhålla ”dubbla” arvsvinster. Fördelning efter yngre
personer skall då göras innan fördelningen görs efter äldre. Detta innebär
att den ökning av pensionsbehållningen som den första omräkningen
medför ingår i pensionsbehållningen vid den andra omräkningen. Även
pensionsrätt för året före det år fördelningen avser skall ingå i den
pensionsbehållningen.
Pensionsrätt fastställs normalt inte för det år då en person avlider. Så
sker endast vad gäller pensionsrätt för premiepension som skall överföras
till en annan person enligt 4 kap. 7 §. Vad som kan fördelas som
arvsvinster är därför pensionsbehållning som härrör från pensionsrätter
för år före året för dödsfallen. Den pensionsbehållning som skall
omräknas för en kvarlevande skall också avse endast pensionsrätter
hänförliga till tid före året för dödsfallen. I andra stycket har därför också
föreskrivits att fördelningen skall göras med bortseende från pensionsbe-
hållning som härrör från pensionsrätt som fastställts för året för döds-
fallen eller senare. Detta gäller såväl de pensionsbehållningar som skall
användas vid bestämmande av arvsvinstfaktorer enligt 5 § första stycket
som de pensionsbehållningar som arvsvinstfaktorema enligt 5 § första
och andra styckena skall användas på.
Närmare bestämmelser om beräkningen av arvsvinstfördelning kom-
mer att meddelas av regeringen (se 10 §).
För den som tagit ut inkomstpension, skall hela eller, om uttaget be-
gränsats, del av den ökning av pensionsbehållningen som omräkningen
medför, omvandlas till pension fr.o.m. januari månad året efter det år
omräkningen avser. Detta sker på det sätt som anges i 16 § första stycket.
5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall grundas
på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningama för personer
som har avlidit under året före det år omräkningen avser och summan av
pensionsbehållningama för de personer i samma ålder som levde vid ut-
Oen av samma år. Vid bestämmande av dessa pensionsbehållningar
bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen
avser.
Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller
senare skall gmndas på förhållandet mellan det beräknade antalet perso-
ner som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått samma
ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det beräk-
nade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet skall, för
en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med ledning av
officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under
den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon upp-
Prop. 1997/98:151
699
nådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person fyller 65 år skall
beräkningen göras med ledning av officiell statistik för den femårsperiod
som närmast nar föregått det år då han eller hon uppnådde 64 års ålaer.
Arvsvinstfaktorema skall vara lika för kvinnor och män. De skall år-
ligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen be-
stämmer.
Som angetts i kommentaren till föregående paragraf skall fördelningen av
arvsvinster göras genom omräkning med hjälp av arvsvinstfaktorer och
dessa faktorer skall bestämmas på olika sätt beroende på åldern på de
avlidna. I denna paragraf anges grunderna för beräkningen av dessa arvs-
vinstfaktorer.
Första stycket avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer
som avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 59 år eller tidigare.
Arvsvinstfaktorer som skall fastställas enligt detta stycke skall grunda sig
på förhållandet mellan faktiska pensionsbehållningar för såväl de som har
avlidit och de kvarlevande födda samma år. I de avlidnas pensionsbehåll-
ningar ingår som nämnts i kommentaren till föregående paragraf endast
pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt avseende tid före året för
dödsfallen eftersom varken pensionsgrundande inkomst eller andra pen-
sionsgrundande belopp skall fastställas för det år en person avlider och
därmed inte heller pensionsrätt för det året. De pensionsbehållningar pro-
portioneringen skall göras efter skall avse samma tid.
Beräkningen av arvsvinster berör samtliga personer i försäkrings-
kollektivet. Ändringar av tillgodoräknad pensionsrätt för några personer,
på grund av omtaxering eller annat, skulle påverka arvsvinstema och
därmed pensionsbehållningama för alla andra i samma ålder om inte
annat föreskrevs. Arvsvinstfaktorema skall inte påverkas av sådana
förhållanden. Därför föreskrivs att ändringar av pensionsbehållningar
efter den 1 december det år fördelningen avser inte skall beaktas. Mot-
svarande gäller vid bestämmande av genomsnittlig pensionsgrundande
inkomst enligt 3 kap. 9 och 20 §§.
Fördelningen av arvsvinster efter personer som avlidit senare skall be-
räknas med hjälp av arvsvinstfaktorer som fastställs för vaije åldersklass
enligt vad som föreskrivs i andra stycket. Denna fördelning innebär att de
kvarlevandes pensionsbehållningar ökas med belopp som inte faktiskt
men statistiskt motsvarar viss andel av pensionsbehållningama efter
jämnåriga som har avlidit under fördelningsåret. I stycket, som formule-
rats i enlighet med förslag från Lagrådet, anges att beräkningen skall
grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet avlidna personer
och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder som den
person för vilken beräkningen skall göras. Beräkningen grundar sig på
antagandet att genomsnittlig pensionsbehållning för avlidna är lika stor
som genomsnittlig pensionsbehållning för kvarlevande varför endast an-
talet personer behöver beaktas. I stycket anges vidare att beräkningen av
dessa arvsvinstfaktorer skall göras med ledning av officiell livslängds-
statistik avseende en femårsperiod. Med officiell statistik förstås här sta-
tistik enligt lagen (1992:889) om officiell statistik. Statistiska central-
byrån framställer vaije år sådan statistik som är aktuell här.
Om uttag av inkomstpension gjorts från annan månad än januari månad
det år omräkningen för arvsvinster avser eller ett tidigare gjort uttag änd-
Prop. 1997/98:151
700
ras det året, måste omräkningen göras för varje månad under året. Pen-
sionsbehållningen kan ha ändrat storlek flera gånger under året. Pensions-
rätt som tillgodoräknats för inkomster m.m. under närmast föregående år
har dock inte ingått i en pensionsbehållning som legat till grund för be-
räkning av pension som utgetts under året och omräkning av den delen av
pensionsbehållningen behöver därför inte göras månadsvis. Närmare
föreskrifter om beräkning av arvsvinster när uttag har gjorts av inkomst-
pension kommer att meddelas av regeringen.
6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 §
avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året
därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna
förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående
år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.
Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först
nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen-
sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en-
ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast
föregående år, räknas om med beaktande av
1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som
har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det
andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fast-
ställelseår som avses i första stycket ocn som har omräknats på det sätt
som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det
närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och
2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.
Pensionsbehållningen för den som har tillgodoräknats pensionsrätt för in-
komstpension skall räknas om med hänsyn till förändringar i inkomst-
index. Bestämmelser om sådan omräkning finns i denna paragraf. Att
omräkningen skall göras efter omräkning för arvsvinster m.m. framgår av
första stycket.
Omräkningen enligt denna paragraf skall göras om inkomstindex för-
ändras mellan det år arvsvinstomräkningen avser och året därefter. Om
pensionsrätt tillgodoräknats för närmast föregående år men någon om-
räkning för arvsvinster inte skall göras t.ex. därför att det handlar om en
yngre personen som inte tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för in-
komstpension, gäller detta förändring av inkomstindex mellan fastställel-
seåret och året därefter.
För år då den pensionsbehållning som förelåg vid ingången av året för-
ändrats under året genom att uttag av pension inte varit detsamma under
hela året kompliceras omräkningen något. Om hel pension utges i slutet
av året består den behållning som skall omräknas enligt denna paragraf
av enbart för året tilldelade arvsvinster och eventuell pensionsrätt för
närmast föregående år. Grunderna för hur omräkningen skall göras när
pensionsbehållningen förändrats under året anges i andra stycket. I för-
hållande till lagförslaget i lagrådsremissen har vissa språkliga justeringar
gjorts i det stycket för att regleringen bättre skall stämma överens med
det nya andra stycke i 11 § som införts på förslag av Lagrådet.
Den del av pensionsbehållningen som utgörs av ökning efter omräk-
ning enligt 4 §, arvsvinst, för det aktuella året liksom fastställd pensions-
rätt avseende föregående år har inte ingått i den pensionsbehållning som
pension som tagits ut under året har beräknats på och berörs därför inte
av den särskilda beräkningen. Resterande del av pensionsbehållningen
Prop. 1997/98:151
701
har inte varit oförändrad under året och skall därför räknas om dels
månadsvis, dels med beaktande av att utgående inkomstpension följsam-
hetsindexeras vid utgången av det år omräkningen avser. Omräkningen
skall ske så att en person som tagit ut inkomstpension under det år
omräkningen avser, sedan den utgående pensionen följsamhetsindexerats,
för varje månad under det året erhåller full indexering av behållningen så
som den såg ut den månaden. Detta har utvecklats närmare i avsnitt 18.5.
Liksom arvsvinster efter omräkning enligt 4 § skall omräkning av pen-
sionsbehållningen enligt förevarande paragraf påverka eventuellt utgåen-
de pension fr.o.m. januari månad året efter det år omräkningen avser.
Av 4 § och första stycket i förevarande paragraf framgår i vilken ord-
ning arvsvinstfördelning och indexomräkning m.m. skall göras. De för
årets skilda månader bestämda pensionsbehållningama skall inte skilja
sig åt av annan anledning än att pensionsuttaget under månaderna har
varit olika stort. Närmare bestämmelser om hur månadsbeloppen skall
beräknas får regleras av regeringen enligt 10 §.
7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna,
sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan
omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvalt-
ningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 §
avser.
I 1 kap. 2 § föreskrivs att kostnaderna för förvaltningen av försäkringen
för inkomstpension och tilläggspension skall täckas av avgifter och av-
kastningen på avgiftsmedel. Som anges i avsnitt 17.4 och kommentaren
till den nyss nämnda paragrafen skall detta ske genom att kostnaderna
belastar AP-fonden och de skall delvis täckas genom en minskning av
pensionsbehållningen. Hur detta skall gå till anges i denna paragraf.
I första stycket anges att pensionsbehållningen för den som
tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension skall minskas med
hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension. Detta skall, enligt andra stycket, göras
genom att pensionsbehållningen - efter fastställande av pensionsrätt för
föregående år samt sedan fördelning av avlidnas pensionsbehållningar
och omräkning för indexförändring har gjorts - multipliceras med den
förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år nämnda omräkning
för arvsvinstfördelning avser. Detta kommer att innebära att pensionsbe-
hållningen minskar något och att därmed också framtida inkomstpension
minskar.
8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen
fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det
år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hansyn skall
också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehåll-
ningama minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de
faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension för det året. °
När förvaltningskostnadsfaktom för år 2001 bestäms skall vad som
föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt-
ningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid
Prop. 1997/98:151
702
därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten-
heter per år.
Här ges föreskrifter om bestämmande av den förvaltningskostnadsfaktor
som avses i föregående paragraf.
I första stycket anges att en sådan faktor årligen skall fastställas av re-
geringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Faktorn
skall grundas på förhållandet mellan förvaltningskostnaderna det år den
avser och summan av alla pensionsbehållningar. Omräkningen med
förvaltningskostnadsfaktom görs normalt innan hela den faktiska
kostnaden för förvaltningen är känd. Därför skall, när faktorn bestäms för
ett år, även skillnaden mellan det belopp med vilket pensions-
behållningama minskats vid föregående års omräkning och de faktiska
kostnaderna för det året beaktas.
I andra stycket anges att de förvaltningskostnader som skall täckas
genom minskning av pensionsbehållningama under en lång övergångs-
period endast skall avse en del av de totala kostnaderna. År 2001 gäller
detta 60 % av förvaltningskostnaderna.
Närmare föreskrifter om hur förvaltningskostnaderna och pensionsbe-
hållningar skall beräknas skall bestämmas av regeringen.
9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions-
behållningen avrundas till närmaste lägre nela krontal.
Omräkning med hänsyn till arvsvinster och förändringar av inkomstindex
samt med anledning av förvaltningskostnaderna innebär flera olika beräk-
ningar. Som föreskrivs här skall pensionsbehållningen avmndas till hela
kronor först sedan alla dessa beräkningar har gjorts.
10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
omräkning enligt 4-9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och
förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.
I flera av paragraferna i 4-9 §§ anges grunderna för hur omräkningar
skall ske eller för hur olika faktorer skall bestämmas. I förevarande para-
graf, som formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, anges att
regeringen meddelar ytterligare föreskrifter i dessa frågor.
11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel
sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsbe-
rättigaaes pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen
skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade
vid det tillfället.
Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas påjpen-
sionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och
med det andra året fore det år då uttaget av pensionen görs och som har
omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som närmast
har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk- eller
tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbehållningen
därvid minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken
sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits ut begrän-
sats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen begränsas
till motsvarande andel.
Prop. 1997/98:151
703
Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall
beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer
av bestämmelserna i andra stycket.
Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte
göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats
enligt 3 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om beräkningen av inkomst-
pensionens storlek. Uttas hel pension skall enligt första stycket hela pen-
sionsbehållningen vid tiden för uttaget delas med delningstalet. Det del-
ningstal skall användas som har fastställts för åldersklassen i fråga.
Åldersklassen avses vara bestämd i år och månader.
I andra stycket föreskrivs hur den pensionsbehållning som skall ligga
till grund för beräkning av den årliga inkomstpensionen skall bestämmas.
Bestämmelsen är i huvudsak utformad enligt förslag av Lagrådet och
anknyter till den pensionsbehållning som avses i 6 § andra stycket 1.
Regleringen innebär bl.a. att om beräkningen görs i böljan av ett år skall
pensionsrätt som hänför sig till inkomster året dessförinnan inte ingå i
pensionsbehållningen men däremot pensionsrätt som hänför sig till tidi-
gare år. Vidare skall ökning av pensionsbehållningen med anledning av
omräkning för arvsvinster avseende året före uttaget ha gjorts och behåll-
ningen skall vara omräknad med inkomstindex och förvaltningskostnads-
faktom för samma år. Skulle nämnda pensionsrätt inte ha hunnit fast-
ställas eller övriga beräkningar inte ha hunnit göras, får omräkning göras
senare och för litet utbetalt belopp betalas ut retroaktivt.
Enligt bestämmelserna i AFL är det möjligt att ta ut ålderspension
fr.o.m. den månad då en försäkrad fyller 61 år. Detta innebär, när det
gäller personer som kan ha rätt till inkomstpension, att personer födda
under åren 1938 och 1939 kan ta ut ålderspension enligt AFL före år
2001.
Om uttag av ålderspension enligt AFL före den 1 januari 2001 inte
skulle påverka inkomstpensionen skulle personer som har gjort sådant
uttag bli överkompenserade. I andra stycket i denna paragraf har därför
också föreskrivits att om ett sådant uttag gjorts skall pensionsbehåll-
ningen minskas med 0,5 % för varje månad för vilken folk- eller tilläggs-
pension i form av ålderspension har betalats ut enligt AFL. Detta kan
jämföras med 6 kap. 6 § denna lag enligt vilken tilläggspension som
böijar betalas ut tidigare än fr.o.m. den månad då en pensionsberättigad
fyller 65 år skall minskas med 0,5 % för vaije månad som, då pensionen
böijar utges, återstår till den månad under vilken personen ifråga fyller
65 år.
Skulle uttaget inte ha avsett hel ålderspension utan endast en fjärde-
dels, halv eller tre fjärdedels ålderspension skall minskningen av pen-
sionsbehållningen göras med motsvarande andel.
Vid partiellt uttag av pension skall enligt tredje stycket en så stor andel
av pensionsbehållningen delas som den partiella pensionen utgör av hel
pension.
Fjärde stycket, som har lagts till efter påpekande från Lagrådet, gäller
den situationen att en person som tidigare har fått sin pensionsbehållning
minskad på grund av uttag av ålderspension enlig AFL har återkallat eller
minskat sitt uttag av inkomstpension och sedan på nytt tar ut
Prop. 1997/98:151
704
inkomstpension eller ökar nämnda uttag. Det belopp med vilket hans
eller hennes pensionsbehållning ökats vid återkallelsen eller minskningen
av uttaget skall inte på nytt reduceras enligt bestämmelserna i andra
stycket andra och tredje meningarna.
Prop. 1997/98:151
12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast-
ställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensions;
utbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i
den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja
utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbe-
talning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en
månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges,
delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande
pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall
beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra
stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män.
Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.
Den årliga inkomstpensionen utgörs av pensionsbehållningen vid tiden
för pensionsuttaget delat med ett delningstal. Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer skall enligt första stycket i denna para-
graf fastställa sådana delningstal.
I paragrafens andra stycke anges grunderna för bestämmandet av del-
ningstal. Ett delningstal skall bestämmas på så sätt att pensionsutbetal-
ningar under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pen-
sionsberättigades ålder skall motsvara pensionsbehållningen. Vid beräk-
ningen av nuvärdet av en framtida månadsutbetalning av pension skall ut-
gångspunkten vara en årlig real tillväxt om 1,6 %. En framtida månadsut-
betalning skall därför antas ha ett nuvärde som motsvarar värdet av en
månadsutbetalning vid den tid då pension skall börja utges, delat med den
årliga räntefaktom 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsut-
betalningen.
Även när det gäller delningstal behövs ytterligare föreskrifter om be-
räkning m.m. I tredje stycket anges att regeringen lämnar sådana före-
skrifter. Detta stycke har utformats efter förslag av Lagrådet.
13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe-
hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till sma bam
enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år
han eller non fyller 70 år, har fastställts pensionsgmndande inkomster
som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för
respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte
utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgmndande in-
komst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pen-
sionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller
underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning
av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra
styckena med pensionsgmndande inkomst likställas pensionsgmndande
belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
705
9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
I denna paragraf har intagits det s.k. förvärvsvillkoret.
Latent pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring eller bamår, omräknad på gmnd av arvs vinster och för-
ändringar i inkomstindex, ingår i pensionsbehållningen. Förvärvsvillkoret
innebär att den pensionsberättigade, för att få pension beräknad på den
del av pensionsbehållningen som härrör från pensionsgmndande belopp
för plikttjänstgöring och bamår, måste uppfylla vissa krav avseende till-
godoräknade pensionsgmndande inkomster m.m.
För att sådana pensionsgmndande belopp skall beaktas vid beräkning
av pension måste, enligt paragrafens första stycke, den pensionsberättiga-
de under minst fem år ha tillgodoräknats pensionsgmndande inkomster
med lägst ett visst belopp per år. Beloppet motsvarar två gånger det för
berört år gällande inkomstbasbeloppet. Som angetts tidigare kommer ett
sådant basbelopp att finnas först fr.o.m. år 2001. Av bestämmelser i lagen
om införande av denna lag följer att det belopp som avses i förevarande
paragraf för tiden dessförinnan skall motsvara ett förhöjt prisbasbelopp
enligt AFL.
Inkomstpension beräknad på pensionsbehållning som härrör från latent
pensionsrätt skall börja utges tidigast efter fastställelseåret för pensions-
grundande inkomst för det sista av de nämnda fem åren. Detta följer av
bestämmelserna i andra stycket i denna paragraf. Om pension beräknats
på pensionsbehållning som härrör från de angivna beloppen men beslut
om pensionsgmndande inkomst ändras för ett tidigare år så att personen i
fråga inte varit berättigad till pension på den delen av pensions-
behållningen, skall pensionen räknas om. Detsamma gäller det motsatta
fallet. Att något återkrav på för mycket utbetald inkomstpension normalt
inte kommer ifråga följer av bestämmelserna i 14 kap. 1 §. Däremot kan
det bli fråga om utbetalning för retroaktiv tid om beslut om pensions-
gmndande inkomst höjts och därmed förvärvsvillkoret uppfyllts tidigare
än vad som tidigare framgått av underlaget för beräkningen av pensionen.
Pensionsgmndande inkomst i nämnd omfattning måste fastställas för
berörd person senast det år han eller hon fyller 70 år för att inkomstpen-
sion alls skall beräknas på pensionsbehållning som härrör från de angivna
beloppen. Om så inte är fallet behöver uppgifter om den latenta pensions-
rätten inte bevaras eftersom pensionsrätt som fastställs senare, oavsett
vilket intjänandeår det är fråga om, inte kan medföra att villkoret upp-
fylls.
Som framgår av tredje stycket skall vid tillämpningen av bestämmel-
serna i första och andra styckena bortses från pensionsgrundande inkomst
som enligt 4 kap. 4 § inte legat till gmnd för beräkning av pensionsrätt.
Denna reglering, som tillagts efter påpekande av Lagrådet, avser den si-
tuation att en person som har haft inkomst av annat förvärvsarbete inte
inom föreskriven tid har betalat fulla avgifter till ålderspensionssystemet.
Sådan inkomst för vilken avgifter inte har erlagts i rätt tid skall inte ligga
till gmnd för beräkning av pensionsrätt och skall inte heller beaktas vid
bedömning av om förvärvsvillkoret är uppnått.
I tredje stycket föreskrivs vidare att med pensionsgmndande inkomst
skall likställas pensionsgmndande belopp på gmnd av s.k. antagandein-
komst. Har för en person för ett år fastställts både pensionsgmndande
inkomst och sådant pensionsgrundande belopp skall inkomsten och be-
Prop. 1997/98:151
706
loppet alltså summeras då det gäller att bedöma om kraven enligt första Prop. 1997/98:151
stycket är uppfyllda.
14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års-
skifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras
med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och
inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet
1,016.
I paragrafen anges hur uttagen inkomstpension skall räknas om, följsam-
hetsindexeras, vid årsskiften. Omräkning skall göras med hänsyn till för-
ändringen av inkomstindex före respektive efter årsskiftet. Skälet till att
inte hela förändringen av inkomstindex används är att det delningstal som
använts vid beräkningen av pensionen bestämts med utgångspunkt från
en årligt real tillväxt om 1,6 % (jfr 12 §).
15 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon
fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den
pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder
det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten
mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter och
det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 5 §
andra stycket tredje meningen har fastställts för pensionsberättigade i
samma alder som den pensionsberättigades ålder vid den tidpunkt den
utgivna pensionen beräknades.
Som framgår av 12 § andra stycket jämfört med 6 § andra stycket skall
det delningstal som skall användas för beräkning av pension fr.o.m. det år
då en pensionsberättigad fyller 65 år vara grundat på en livslängds-
statistik som avser senare år än den statistik som det delningstal som
använts för beräkning av inkomstpension för tidigare år har grundats på.
Denna paragraf reglerar hur omräkningen av inkomstpension skall göras,
om, i anledning av vad nu sagts, pensionen skall beräknas efter ett annat
delningstal än tidigare.
16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall
också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av
pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet
samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den
månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit
hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte
heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.
Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension ^sitt uttag av sådan
pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med måna-
den för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse
och nytt uttag har gjorts aen nämnda månaden.
I denna paragraf har intagits bestämmelser om omräkning av pension för
personer som har uppburit partiell pension under ett år eller som har änd-
rat pensionsuttag under året.
Pensionsbeloppet skall enligt första stycket alltid räknas om fr.o.m.
januari månad om inte den pensionsberättigade uppburit hel inkomstpen-
sion hela året och inte heller tillgodoräknats pensionsrätt för året närmast
före det året. Beräkningen skall göras som om den pensionsberättigade
707
återkallat uttaget av inkomstpension från och med januari månad sam-
tidigt som nytt uttag har gjorts. Innan aktuell andel av pensionsbehåll-
ningen läggs till grund för beräkning av årlig inkomstpension, skall där-
för pensionsbehållningen ökas enligt 3 §, dvs. genom att den årliga pen-
sionen räknas om till pensionsbehållning. Det delningstal som skall an-
vändas vid beräkningen av inkomstpensionen är samma delningstal som
skulle ha använts om den pensionsberättigade börjat ta ut inkomstpension
från och med januari månad efter det aktuella årsskiftet. Denna omräk-
ning skall göras efter det att följsamhetsindexering enligt 14 § och, i
förekommande fall, omräkning enligt 15 § gjorts.
Enligt andra stycket skall motsvarande omräkning göras vid ändrat ut-
tag under ett år. Omräkningen skall då gälla månaden för det ändrade
uttaget och pensionen skall alltså beräknas som om den pensionsberät-
tigade helt återkallat sitt uttag fr.o.m. den månaden samtidigt som han
eller hon gjort nytt uttag fr.o.m. samma månad. Från vilken tidpunkt an-
sökan om ökat uttag respektive anmälan om minskat uttag skall börja
gälla framgår av 12 kap. 2 och 3 §§.
Bestämmelserna har samband med bestämmelserna om omräkning av
pensionsbehållning med anledning av arvsvinster och förändringar av in-
komstindex. Utges exempelvis hel pension vid årets slut men har sådan
pension inte utgetts under hela året, leder nämnda bestämmelser till att ny
pensionsbehållning uppkommer. För att denna pensionsbehållning skall
medföra ökning av pensionen måste pensionen räknas om.
Den omräkning av inkomstpensionen som skall göras efter ett årsskifte
innebär
1. att den vid årets ingång utgående pensionen räknas om enligt 14 §,
2. att den utgående pensionen räknas om enligt 15 § (gäller dock endast
vid ingången av det år då den pensionsberättigade fyller 65 år),
3. att den utgående pensionen (efter omräkning enligt 14 och 15 §§)
räknas om till pensionsbehållning som läggs till övrig för föregående år
omräknad pensionsbehållning i vilken även ökning på grund av omräk-
ning för arvsvinster avseende föregående år är inkluderad eller - då hel
pension utges - vilken pensionsbehållning utgörs av arvsvinster och
annan förändring uppkommen vid omräkningarna, och
4. att den andel av pensionsbehållningen som skall ligga till grund för
beräkning av inkomstpension delas med aktuellt delningstal för den pen-
sionsberättigade.
Det förekommer även andra situationer när en utgående inkomstpen-
sion kommer att ändras. Skulle t.ex. ett beslut om pensionsrätt för in-
komstpension ändras för en person som uppbär inkomstpension måste
pensionen räknas om. Hänför sig nämnda pensionsrätt till ett fastställelse-
år efter den tidpunkt då pensionen har börjat utges skall ändringen avse
tiden efter detta fastställseår (jfr 11 §). Har pensionsrätten höjts kommer
detta att innebära en utbetalning för retroaktiv tid. Att återkrav av för
mycket uppburen pension normalt inte kommer att ske framgår av be-
stämmelserna i 14 kap. 1 §. En ändring av beslut om pensionsgrundande
inkomst kan, förutom ändring av för året aktuell pensionsrätt, också
innebära att pensionsrätt som tidigare varit latent skall ligga till grund för
utgående pension. Resultatet kan också bli det motsatta.
Prop. 1997/98:151
708
6 kap. Tilläggspension
Uttag av tilläggspension
1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och
med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att
avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren
1938-1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomst-
pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggs-
pension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pen-
sionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i mot-
svarande utsträckning.
Som anförts tidigare skall tilläggspension succesivt fr.o.m. år 2001 er-
sättas av inkomstpension och premiepension. För att tydliggöra detta och
för att hålla bestämmelserna om inkomstgrundad ålderspension samlade
har bestämmelserna i AFL om uttag och beräkning av tilläggspension i
form av ålderspension i stort sett oförändrade förts över till förevarande
lag med ikraftträdande den 1 januari 2001. Bestämmelserna i denna lag
ersätter även det inkomstgrundade inslag som finns i folkpension i form
av ålderspension enligt AFL. Grundskyddet i folkpensionen skall däre-
mot fr.o.m. år 2001 ersättas av garantipension. Någon folkpension i form
av ålderspension kommer alltså inte att utges efter utgången av år 2000.
Vad beträffar ålderspension till personer som är födda år 1954 eller
senare skall inkomst- och premiepension helt ersätta såväl folkpension
som tilläggspension. Rätten till tilläggspension har därför i förevarande
paragraf begränsats till att avse personer som är födda år 1953 eller tidi-
gare.
I övrigt innehåller första stycket i denna paragraf bestämmelser som i
huvudsak motsvarar 12 kap. 1 § AFL. Här anges att grundförutsättningen
för att någon skall vara berättigad till tilläggspension är att han eller hon
tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. Sådana pensionspoäng
skall normalt tillgodoräknas den som ett år har en pensionsgrundande
inkomst som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Även den
som uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL skall till-
godoräknas sådana poäng. I första stycket anges också att tilläggspension
får tas ut fr.o.m. den månad då berörd person fyller 61 år. Detta överens-
stämmer med vad som föreskrivs om uttag av inkomst- och premiepen-
sion liksom uttag av folk- och tilläggspension enligt AFL. Liksom enligt
AFL gäller också särskilda bestämmelser för beräkningen av tilläggspen-
sionen vid uttag före 65 års ålder (se 5-6 §§).
Någon motsvarighet till bestämmelserna i AFL om att uttag av
tilläggspension före 65 års ålder får göras endast om folkpension i form
av ålderspension tas ut för samma tid har inte införts. Anledningen är att
grundskyddet i folkpensionen år 2001 är avsett att ersättas av garantipen-
sion samtidigt som den inkomstgrundade delen av folkpensionen ersätts
av en ökning av tilläggspensionen enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Uttag av tilläggspension kan liksom uttag av inkomstpension begränsas
till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Prop. 1997/98:151
709
Bestämmelser om ändrat uttag och återkallelse av tilläggspension finns
1 12 kap. till vilket andra stycket i denna paragraf hänvisar. Dessa be-
stämmelser, liksom bestämmelserna i tredje stycket motsvarar i princip de
som återfinns i 5 kap. 1 § andra och tredje styckena. Som anges i kom-
mentaren till den paragrafen skall inkomstpension och tilläggspension
behandlas som en enhet när det gäller uttag. Tilläggspension enligt denna
lag får därför inte utges till en person som också är berättigad till in-
komstpension om han eller hon inte gör motsvarande uttag av sådan
pension. Vidare gäller återkallelse eller minskning av tilläggspension
endast om motsvarande återkallelse eller minskning görs beträffande in-
komstpension. De personer detta gäller är de som är födda under åren
1938-1953.
Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av Lagrådet.
2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i 3-7 §§,
för år räknat summan av
1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av ae pen-
sionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pen-
sionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta
poängtalen, och
2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbe-
lopp.
I denna paragraf och i de fem följande paragraferna anges hur tilläggs-
pensionen skall beräknas. I de därpå följande paragraferna finns särbe-
stämmelser för vissa åldrar. Som tidigare angetts skall tilläggspension
helt ersättas av inkomst- och premiepension för personer födda år 1954
eller senare varför dessa bestämmelser om beräkning av tilläggspension
inte gäller dem (se kommentaren till 1 §).
Bestämmelserna i denna paragraf är såvitt avser punkt 1 hämtade från
12 kap. 2 § första stycket AFL medan punkten 2 är ny. Här anges hur
tilläggspension skall beräknas för en person som har tillgodoräknats pen-
sionspoäng för minst tre år och som tar ut hel ålderspension fr.o.m. den
månad han eller hon fyller 65 år under förutsättning att den pensionsbe-
rättigade för tiden före år 1998 betalat avgifter för ev. inkomster av annat
förvärvsarbete. För en sådan person skall pensionen motsvara summan av
60 % av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL
och medeltalet av de femton högsta pensionspoäng som fastställts för
honom eller henne samt 96 % av det för året gällande prisbasbeloppet
enligt AFL för den som är ogift och 78,5 % av detta basbelopp för den
som är gift.
Vid beräkning av pensionspoäng skall endast beaktas inkomster som
överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Tilläggspensionen be-
räknas därför enligt nuvarande regler inte på detta ”första” förhöjda pris-
basbelopp. Den pension som skulle ha utgetts på det beloppet kan sägas
redan vara beaktat vid beräkningen av folkpensionen. Som anförts i
kommentaren till 1 § skall emellertid tilläggspensionen fortsättningsvis
ersätta det inkomstgrundande inslaget i folkpensionen. Därför föreskrivs
Prop. 1997/98:151
710
att tilläggspensionen som en person född under något av dessa år är
berättigad till skall ökas med det belopp som anges i punkt 2 Denna
ökning skall motsvara 96 % av det för året gällande prisbasbeloppet
enligt AFL för den som är ogift och 78,5 % av detta basbelopp för den
som är gift. Liksom enligt AFL saknar det betydelse om maken uppbär
ålderspension eller inte. Av 17 § framgår dock att vid tillämpning av
förevarande paragraf skall i vissa fall en person som är ogift likställas
med en gift och vice versa.
Det belopp som nu angetts skall bara utges till den som tillgodoräknats
pensionspoäng eller vårdår för minst 30 år och för vilken bestämmelserna
i 19 § lagen om införande av denna lag om obetalda avgifter inte är till-
lämpliga. Har pensionspoäng eller vårdår tillgodoräknats för färre år eller
skall nämnaren i den kvot som skall användas vid beräkning enligt punkt
1 ökas på grund av obetalda avgifter, skall bestämmelserna i 19 § lagen
om införande av denna lag tillämpas först sedan den produkt som anges i
punkt 1 ökats enligt förevarande paragraf.
Det är inte det förhöjda prisbasbeloppet som här avses utan det något
lägre som beräknas enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Till skillnad från
nuvarande regler i AFL skall emellertid inte göras någon minskning av
detta basbelopp vid beräkningen av tilläggspension. Detta är en
förändring i förhållande till förslaget i lagrådsremissen och är föranlett av
det förslag till ändring av 1 kap. 6 § AFL som lämnas i den ekonomiska
vårpropositionen, 1997/98:000.
Är en pensionsberättigad född under något av åren 1938-1953 skall
den enligt denna paragraf framräknade tilläggspensionen tjugondelas (se
8 §). I vissa fall skall även tillägg utges enligt 9-11 §§ (den s.k. garanti-
regeln).
Tilläggspension beräknas som ett årsbelopp vilket därefter delas med
tolv för att få fram pensionsbelopp för månad. Vid nybeviljande av
tilläggspension är i regel pensionspoängen för föregående år okänd och
pensionen kan vid detta tillfälle därför inte beräknas på intjänade pen-
sionspoäng. Beräkningen får i stället göras med beaktande av de pen-
sionspoäng som vid denna tidpunkt har fastställts för den pensionsberät-
tigade. Enligt hittillsvarande tillämpning har försäkringskassan med stöd
av 20 kap. 2 a § AFL fattat ett provisoriskt beslut om pensionens storlek.
Detta beslut har senare - när pensionspoängen för året före pensionsfalls-
året blivit känd - ersatts av ett slutligt beslut. Om det slutliga beslutet
resulterat i en höjning av pensionen har utbetalning skett för retroaktiv
tid. I denna lag finns inte någon motsvarighet till 20 kap. 2 a § AFL med
möjlighet för försäkringskassan att fatta s.k. provisoriska beslut. Den
pensionsberättigade har emellertid rätt till tilläggspension beräknad på
intjänade pensionspoäng. Detta innebär att det beslut som fattats med
beaktande av endast fastställda pensionspoäng måste ändras enligt
13 kap. 7 § när pensionspoängen för det okända året har fastställts. Har
tilläggspensionen utgetts med för lågt belopp skall en tilläggsutbetalning
göras.
3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än
30 år, skall nänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i
2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet
mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30.
Prop. 1997/98:151
711
Denna paragraf har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § första stycket andra
meningen. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har en mindre
ändring gjorts till följd av att andra stycket i föregående paragraf har
tagits bort.
Den situation som regleras här är när den pensionsberättigade inte skall
erhålla oavkortad pension enligt 2 § på grund av att han eller hon tillgo-
doräknats pensionspoäng eller vårdår för färre än 30 år. Även eventuellt
tillägg enligt garantiregeln berörs av denna paragraf, se 9 §.
I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om ökning av
talet 30 vad gäller den som inte betalat sina egenavgifter enligt SAL för
tid före år 1998.
Som angetts i kommentaren till 2 § kan vid beräkning av tilläggspen-
sion endast beaktas fastställda pensionspoäng. Någon hänsyn till pen-
sionsgrundande inkomst som kan ha tjänats in för det år som närmast
föregår det år varunder pensionen beviljas kan därmed inte beaktas förrän
det resulterat i en fastställd pensionspoäng. När så sker kan emellertid det
bli fråga om retroaktiv utbetalning av pension. Se vidare avsnitt 29.3.
4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions-
berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda ar. För tid från
och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år
skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §.
Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i AFL. I paragra-
fen anges vilket prisbasbelopp tilläggspensionen skall beräknas efter och
hur pensionen skall räknas om vid förändringar av inkomstindex. Liksom
när det gäller 2 § har förevarande paragraf anpassats till den ändring av
1 kap. 6 § AFL som föreslås i den ekonomiska vårpropositionen,
1997/98:000, och det andra stycke som föreslogs i lagrådsremissen har
därför tagits bort.
Uttagen inkomstpension räknas årligen om enligt 5 kap. 14 § genom att
multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex för det
nya året och inkomstindex för det år som passerat sedan denna kvot divi-
derats med talet 1,016 (följsamhetsindexering). Som anges i denna para-
graf skall uttagen tilläggspension räknas om på motsvarande sätt från och
med året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Detta innebär
att en person som är född under åren 1938-1953 och som uppbär såväl
inkomstpension som tilläggspension samt tar ut pensionerna det år då han
eller hon fyller 65 år eller mer får hela sin pension omräknad på samma
sätt. Den som tar ut sin pension tidigare får däremot sin inkomstpension
följsamhetsindexerad medan tilläggspensionen räknas om med hänsyn till
förändringarna i prisbasbeloppet enligt AFL. Fr.o.m. det år denne fyller
66 år gäller dock även i sådana fall att såväl inkomstpension som allmän
tilläggspension följ samhetsindexeras.
Den angivna omräkningen skall inte bara avse uttagen pension. Om en
person väljer att ta ut pensionen senare än under det år då han eller hon
fyller 65 år skall beräkningen av pensionen också göras med utgångs-
punkt från prisbasbeloppet det år då den pensionsberättigade fyller 65 år
varefter följsamhetsindexering skall ske.
Prop. 1997/98:151
712
För den som fyllt 65 år före den 1 januari 2001 gäller särskilda regler Prop. 1997/98:151
(se 12 §).
5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent
för vaije månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas
ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensions-
berättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt
4 §, ökas mea 0,7 procent för varje månad som har förflutit fran ingången
av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med
månaden före den som pensionen böriar tas ut. Därvid skall det bortses
från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt
70 år.
Inkomstpensionen blir högre ju senare en pensionsberättigad tar ut sådan
pension. Detta följer av att delningstalet är lägre ju äldre en pensionsbe-
rättigad person är. I många fall tjänar också personer som tar ut inkomst-
pension senare in ytterligare pensionsrätt. Även detta medför ökad pen-
sion. I princip gäller motsvarande förhållande också tilläggspensionen
även om pensionspoäng endast kan tillgodoräknas för år t.o.m. det år då
en försäkrad fyller 64 år. Ändringen av pensionsbeloppet på grund av
tidpunkten för uttaget beräknas också på ett annat sätt.
Som anges i kommentaren till 2 § är utgångspunkten för beräkning av
tilläggspension enligt den paragrafen att den pensionsberättigade tar ut
pensionen fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år. Tilläggspension
får dock tas ut fr.o.m. den månad då en person fyller 61 år och uttaget
kan även ske efter 65 års ålder.
I första stycket i denna paragraf anges att tilläggspensionen skall
minskas på visst sätt om en person tar ut sådan pension för tid före den
månad han eller hon fyller 65 år. Beräkningen utgår från varje månad för
vilken pension tas ut före nämnda månad.
På motsvarande sätt skall enligt andra stycket, som formulerats enligt
förslag av Lagrådet, pensionen ökas för varje månad som förflutit räknat
från och med den månad den pensionsberättigade fyllt 65 år till den
månad då uttaget görs. Pensionen skall därvid ha räknats fram efter det
prisbasbelopp som gällde när den pensionsberättigade fyllde 65 år och i
förekommande fall följsamhetsindexerats.
Liksom enligt hittillsvarande bestämmelser i AFL skall vid beräkning
enligt andra stycket i förevarande paragraf bortses från tid efter ingången
av den månad då den pensionsberättigade fyllt sjuttio år. För personer
som är födda år 1937 eller tidigare gäller också särskilda bestämmelser
enligt 13 §.
Bestämmelserna i paragrafen har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § andra
stycket AFL.
6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av
sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pen-
sionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har
gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt en-
ligt 2-5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare
har utgetts. Avdraget skall, för tia före den månad då den pensionsberätti-
gade nar fyllt 65 ar, motsvara 0,5 procent och, för annan tid, 0,7 procent
av pensionen beräknad enligt 2-4 §§.
713
Om tilläggspension tas ut före eller efter den månad då en person fyller
65 år, skall pensionen minskas respektive ökas enligt vad som föreskrivs
i 5 §. Återkallas sedan pensionsuttaget för att därefter tas ut på nytt eller
minskas ett uttag för att därefter ökas, skall en ny beräkning göras. Enligt
denna paragraf skall därvid bortses från den minskning respektive ökning
som tidigare gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen beräknats på
nytt enligt 2-5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen
tidigare utgetts. Avdraget skall därvid uppgå till 0,5 % av pensionen be-
räknad enligt 2-4 §§ för varje månad före den månad den pensionsberät-
tigade fyllt 65 år. För varje annan månad under vilken pensionen utgetts
skall avdraget uppgå till 0,7 % av nämnda pension.
För en person som exempelvis tagit ut hel pension vid 61 års ålder och
återkallat denna ett år senare för att sedan vid 66 års ålder på nytt ta ut hel
pension innebär detta att när pensionen beräknas vid 66 års ålder skall
den pension som skulle ha utgetts vid 65 års ålder beräknas, att detta be-
lopp följsamhetsindexeras och att det därigenom framräknade beloppet
ökas i anledning av att uttag görs ett år efter den månad den pensionsbe-
rättigade fyllde 65 år. Denna ökning skall enligt 5 § andra stycket göras
med 0,7 % per månad. Först därefter skall den i förevarande paragraf an-
givna reduceringen göras genom att det belopp som framräknats före ök-
ningen enligt 5 § andra stycket reduceras med 0,5 % för vaije månad för
vilken pensionen tidigare utgetts. I det angivna exemplet skulle detta in-
nebära att pensionen, beräknad efter prisbasbeloppet vid 65 års ålder och
följsamhetsindexerad, skulle ökas med 2,4 % (12 månader x 0,7 % ./. 12 må-
nader x 0,5 %).
Skulle det nya uttaget i stället göras före 65 års ålder innebär detta att
pensionen beräknad enligt 2 och 3 §§ skall minskas med 0,5 % därav dels
för varje månad som pensionen tidigare utgetts, dels för vaije månad som
- fr.o.m. den månad från vilken pensionen tas ut - återstår till ingången
av den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Tas t.ex. pensionen
ut den månad den pensionsberättigade fyller 63 år och han eller hon tidi-
gare tagit ut denna under tolv månader skall pensionen, beräknad enligt
bestämmelserna i 2 och 3 §§, minskas med 36 månader x 0,5 % eller
18%.
7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs-
pension skall 2-6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.
Enligt denna paragraf skall, om en person gjort partiellt uttag av tilläggs-
pension, vad som föreskrivs i 2-6 §§ gälla den andel som tagits ut.
8 § För den som är född under något av åren 1938-1953 skall tilläggs-
pensionen minskas med en tjugonael för varje helt år som har förflutit
från och med år 1935 till utgången av födelseåret.
Som anförts tidigare skall personer som är födda under åren 1938-1953
erhålla ålderspension såväl enligt reglerna om tilläggspension som enligt
reglerna om inkomst- och premiepension. Denna s.k. infasning skall
göras med 1/20 per år med utgångspunkt från år 1934 så att exempelvis
Prop. 1997/98:151
714
en person född år 1938 skall erhålla 16/20 av ålderspensionen enligt här Prop. 1997/98:151
angivna regler för tilläggspension och 4/20 enligt reglerna för inkomst-
pension. I denna paragraf föreskrivs därför att den allmänna tilläggspen-
sion en person född under något av åren 1938-1953 är berättigad till
skall minskas med 1/20 för varje år som har förflutit från år 1934 till ut-
gången av födelseåret. Motsvarande gäller enligt 4 kap. 6 § för tillgodo-
räknande av pensionsrätt för inkomstpension.
9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938-1953
har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då
han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och
11 §§■
Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan
1. hel arlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av
år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller
hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräk-
nad enligt 4 §, och
2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggs-
pension beräknad för ett år.
En person född under 1938-1953 skall, som anges i avsnitt 28.3 vara
garanterad en viss nivå på den inkomstgrundade ålderspensionen. Detta
skall ske genom att, om den pensionsberättigades tilläggspension, in-
komstpension och premiepension inte uppgår till denna nivå, ett tillägg
till tilläggspensionen utbetalas till den pensionsberättigade så att han eller
hon når upp till den garanterade nivån.
Tillägget enligt denna garantiregel skall enligt första stycket i denna
paragraf utges tidigast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade
fyller 65 år. Vid uttag dessförinnan skall alltså inget sådant tillägg utges.
Vid sådant tidigt uttag kommer också den garanterade pensionsnivån
fr.o.m. 65 års ålder att påverkas.
I andra stycket anges hur tillägget skall räknas ut. I punkt 1, som for-
mulerats efter förslag av Lagrådet, anges därvid den garanterade nivån
och i punkt 2 den pension som skall dras av från detta belopp för att få
fram tillägget.
Den garanterade nivån skall för ett år motsvara hel årlig tilläggspen-
sion för den pensionsberättigade beräknad enligt bestämmelserna i 2 och
3 §§ med beaktande av pensionspoäng hänförliga till tiden före ingången
av år 1995. Detta innebär att pensionen skall beräknas som om den pen-
sionsberättigade fyllt 65 år i januari 1995 och då tagit ut pensionen.
Minskning enligt 5 § första stycket skall göras om inkomst- eller tilläggs-
pension tagits ut före den månad den pensionsberättigade fyller 65 år (se
10 §) men inte annars.
Även om det är pensionspoäng och år hänförliga till tid före ingången
av år 1995 som är avgörande för beräkningen av den garanterade pen-
sionsnivån kan för bestämmelserna i 3 § förhållanden efter nämnda
tidpunkt ha betydelse eftersom det tidigast under åren 1995 och 1996 har
kunnat konstateras om avgifterna för år 1993 och år 1994 betalats. Vidare
skall tilläggspensionen beräknas utifrån den pensionsberättigades civil-
stånd vid ingången av den månad tillägget avser och omräkning enligt 4 §
(följsamhetsindexering) skall göras fram till det år tillägget avser.
Det tillägg som den pensionsberättigade är berättigad till enligt före-
varande paragraf, skall i princip utgöra mellanskillnaden mellan den en-
715
ligt punkt 1 garanterade pensionsnivån och hans eller hennes faktiska
pension. I punkt 2 anges dock att det som skall dras från den garanterade
nivån är summan av den pensionsberättigades inkomstpension och
tilläggspension beräknad för ett år. Premiepensionen nämns inte.
Emellertid kommer premiepensionen indirekt att omfattas eftersom in-
komstpensionen, enligt 11 §, skall beräknas som om pensionsrätt för
denna pension utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget före reducering en-
ligt 4 kap. 6 § och inte, som normalt är fallet, 16 % av nämnda underlag.
10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs-
pension före den månad han eller hon fyller 65 år slcall hel årlig tilläggs-
pension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för vaije
sådan månadrör vilken pensionen utgetts.
Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som av-
ses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.
Om en pensionsberättigad tar ut ålderspension senare än det år då den
pensionsberättigade fyller 65 år skall den garanterade nivån följsam-
hetsindexeras. Samtidigt kommer det belopp som skall avräknas från den
garanterade nivån att vara högre eftersom tilläggspensionen då skall räk-
nas upp enligt 6 § andra stycket och delningstalet för inkomstpensionen
är lägre än om pensionen tagits ut tidigare.
För den som tagit ut inkomstpension eller allmän tilläggspension före
65 års ålder, vilket är den tidpunkt då tillägg enligt 9 § först kan börja
utgå, är det belopp som enligt nämnda paragraf skall avräknas från den
garanterade pensionsnivån vid beräkningen av tillägget lägre än om pen-
sionen tagits ut först vid 65 års ålder. När det gäller inkomstpensionen
följer det av att delningstalet varit högre än det skulle ha varit vid 65 års
ålder och när det gäller den allmänna tilläggspensionen skall en reduce-
ring om 0,5 % per månad göras enligt 5 § första stycket respektive 6 §. I
första stycket i denna paragraf anges att i sådana situationer även den ga-
ranterade pensionsnivån skall sänkas. Denna sänkning skall göras genom
en reducering med 0,5 % för vaije månad för vilken inkomstpension eller
tilläggspension utgetts före den månad då den pensionsberättigade fyllt
65 år.
I andra stycket anges att den garanterade pensionsnivån, vid partiellt
uttag av tilläggspension och inkomstpension, skall avse en mot uttaget
motsvarande andel av oavkortad garanterad nivå.
11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät-
tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension
har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt
4 kap. o §.
Som angetts i kommentaren till 9 § skall det tillägg som där avses i prin-
cip motsvara mellanskillnaden mellan den ålderspension en pensions-
berättigad skulle ha varit berättigad till vid ingången av år 1995 och den
faktiska ålderspension han eller hon uppbär. Tillägget skall därvid betalas
ut för tid under vilken den som är berättigad till det uppbär inkomstpen-
sion och tilläggspension. Sådan pension kan dock tas ut utan att något
uttag samtidigt görs av premiepension. Vid beräkning av tillägget skall
därför inkomstpensionen, oavsett om uttag gjorts av premiepension eller
Prop. 1997/98:151
716
inte, beräknas som om all pensionsrätt enligt denna lag varit pensionsrätt Prop. 1997/98:151
för inkomstpension. I denna paragraf har alltså föreskrivits att den årliga
inkomstpensionen, vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2, skall beräk-
nas som om pensionsrätt för den pensionen utgjort 18,5 % av pensions-
underlaget före tjugondelsinfasning enligt 4 kap 6 §.
12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 §
om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001.
Som anges i 4 § skall tilläggspension följsamhetsindexeras från och med
året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Pensionen skall då
beräknas efter det prisbasbelopp som gällde det år den pensionsberät-
tigade fyllde 65 år. Någon följsamhetsindexering skall emellertid inte äga
rum förrän årsskiftet 2001/2002. Den som fyllt 65 år före år 2001 kom-
mer därför att få sin pension beräknad på prisbasbeloppet för år 2001.
13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid
skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under
vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Liksom enligt AFL skall vid den uppräkning av den allmänna tilläggs-
pensionen som skall göras vid uttag efter den månad då den pensionsbe-
rättigade fyller 65 år bortses från tid under vilken han eller hon uppburit
folkpension. Detta föreskrivs i denna paragraf som formulerats i enlighet
med förslag av Lagrådet.
14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under
något av åren 1896-1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut
mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och
född under något av åren 1915-1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen
30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för vaije helt år som förflutit från
och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa språkliga juste-
ringar 15 kap. 1 § första stycket första meningen AFL och del av 15 kap.
1 § andra stycket samma lag. Motsvarighet till de bestämmelser i 15 kap.
1 § AFL som behandlar följderna av underlåten avgiftsbetalning finns i
lagen om införande av denna lag.
Bestämmelserna i paragrafen tillämpas även, på grund av EG-rätten,
beträffande medborgare i ett EU- eller EES-land.
15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född
under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30
räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxe-
rad inkomst beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Ar den pensionsberät-
tigade född under något av åren 1915-1923, skall dock det högsta antal
år som får räknas av minskas med ett för vaije helt år som förflutit från
och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.
Denna paragraf motsvarar med vissa språkliga justeringar 15 kap. 1 a §
AFL.
717
16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927
skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodo-
räknas om nan eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring från ocn med januari månad det
år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensio-
nen därigenom blir större.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 15 kap. 2 § AFL i nu före-
slagen lydelse.
17 § Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pen-
sionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan,
med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft
bam. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men
stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föran-
leder annat.
Det belopp varmed tilläggspensionen beräknad enligt 2 § punkt 1 skall
ökas enligt punkt 2 i samma stycke, skall, som tidigare anförts, ersätta
den inkomstgrundade delen av folkpension i form av ålderspension. På
samma sätt som folkpensionen är det belopp varmed tilläggspensionen
skall ökas beroende av den pensionsberättigades civilstånd. Detsamma
gäller den pensionsnivå en sådan person är garanterad enligt 9 §. Liksom
när det gäller folkpensionen har här föreskrivits att, vid tillämpning av
nämnda bestämmelser i denna lag, i vissa fall en ogift pensionsberättigad
skall likställas med en gift sådan och vice versa. Bestämmelsen motsvarar
10 kap. 1 § AFL.
Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet
1 § Premiepensionssystemet innebär att
- medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension
fonderas,
- de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de
medel som fonderas för deras räkning, och
- pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonde-
rade medlen.
I paragrafen ges en översiktlig beskrivning av premiepensionssystemet
och dess viktigaste kännetecken. Systemet har getts beteckningen
”premiepensionssystemet” i enlighet med vad Lagrådet föreslagit.
Som en av utgångspunkterna för premiepensionssystemet anges i slutet
av paragrafen att storleken av pensionsförmånerna beror av värdeutveck-
lingen på de fonderade medlen. Detta gäller även för sådana enskilda som
väljer att gå över till livränta med garanterade belopp (se avsnitt 21 och
9 kap. 2 §). Det är nämligen värdet av pensionsspararens fondandelar vid
övergången som bestämmer hur stora de garanterade beloppen skall bli.
Däremot kan inte myndigheten efter en sådan övergång sänka de
garanterade beloppen med hänvisning till att myndighetens egen kapi-
talförvaltning har gått dåligt.
Prop. 1997/98:151
718
2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension.
Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga prin-
ciper.
Skälen för att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skall
handhas av en nyinrättad statlig myndighet har beskrivits i avsnitt 19.2.
Regeln att Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall bedrivas en-
ligt försäkringsmässiga principer innebär att sådana frågor som är av
försäkringsteknisk eller liknande karaktär och som inte har reglerats
särskilt skall lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna
inom försäkringsväsendet. Detta gäller naturligtvis särskilt de aktuariella
frågorna. Myndigheten skall därför ha tillgång till personal med betydan-
de erfarenhet av och kunskap i försäkringsteknik. Som framhållits i av-
snitt 23.1 skall myndigheten bl.a. ha en ansvarig aktuarie som uppfyller
kraven för behörighet i ett livförsäkringsbolag. I lagen (1998:000) med
vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet finns
närmare föreskrifter för myndighetens försäkringsmässiga hantering.
3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts
pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt
8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits
från make enligt 4 kap. 7 §.
I 1 kap. 4 § anges vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspen-
sion. Bestämmelsen innebär som huvudregel att en enskild anses som
försäkrad bara om han är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Sam-
tidigt kan dock även den som inte är försäkrad vara berättigad till pen-
sion.
En sådan terminologi passar inte i ett premiepensionssystem som i för-
säkringstekniska avseenden skall ansluta nära till vad som gäller för indi-
viduell privat försäkring. Eftersom begreppet försäkrad inte bör användas
i fler än en betydelse i det reformerade ålderspensionssystemet, benämns
den enskilde i frågor som enbart rör försäkringen för premiepension i
stället pensionssparare.
Med pensionssparare avses alltså den för vilken det har fastställts pen-
sionsrätt för premiepension och som fått medel för fastställelsen över-
förda från Riksgäldskontorets tillfälliga förvaltning till förvaltning i vär-
depappersfonder o.d. Med fastställelse av pensionsrätt likställs mottagan-
de av överförd pensionsrätt från make. Förvaltningen registreras på ett
premiepensionskonto (4 §). Överföringen mellan makar beskrivs i avsnitt
14.5.
4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett
premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens till-
godohavande i premiepensionssystemet.
Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett pre-
miepensionskonto som visar utvecklingen av hans tillgodohavande. Som
närmare utvecklats i avsnitt 19.3 skall på premiepensionskontot registre-
Prop. 1997/98:151
719
ras alla händelser som påverkar tillgodohavandets storlek. Dit hör fast-
ställande av premiepensionsrätt och ändringar i sådan rätt, avkastningen
från förvaltningen och värdeförändringar på fondandelar som har för-
värvats för pensionsspararens räkning samt pensionsutbetalningar som
görs. Även händelser i den försäkringsmässiga hanteringen som påverkar
tillgodohavandets storlek skall antecknas, t.ex. fördelning av arvsvinster
och återbäring samt uttag för att täcka Premiepensionsmyndighetens
kostnader. Myndighetens kostnader skall framgå särskilt. Det är alltså
inte tillåtet med nettoredovisning i det sammanhanget.
Bestämmelsen om premiepensionskonton hör till dem som skall gälla
också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande (se
10 kap. 6 och 10 §§). Den som har fått rätt till premiepension till efter-
levande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden)
övertar pensionsspararens premiepensionskonto, och de uppgifter om
tillgodohavandet som finns där. Om den efterlevande - som oftast torde
vara fallet - sedan tidigare också har ett eget premiepensionskonto,
kommer det alltså att finnas två sådana konton för honom. Sannolikt blir
det enklare att överblicka vad som har förekommit om kontona inte slås
ihop, men detta är något som får avgöras i den praktiska tillämpningen.
När någon får rätt till premiepension till efterlevande enligt bestäm-
melserna i 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd under aktivtiden), klipps däre-
mot banden med tillgodohavandet på pensionsspararens premie-
pensionskonto av, och detta konto skall avslutas. Det gäller också den
som har fått rätt till sådan pension enligt 10 kap. 5 §. Detta beror på att
efterlevandeskyddet enligt 10 kap. 1 § har karaktären av en ren risk-
försäkring med fasta ersättningsbelopp som är oberoende av storleken på
pensionsspararens tillgodohavande. I stället skall det upprättas ett nytt
konto för den som är berättigad till sådan premiepension till efterlevande.
Det kommer dock inte att vara lika många uppgifter som skall antecknas
på ett sådant konto.
Det kan slutligen anmärkas att en kontobehållning kan gå ned till noll
om någon tjänar in pensionsrätt för premiepension bara under något eller
några få år och sedan utnyttjar tillgodohavandet för efterlevandeskydd
under en följd av år. Sådana fall måste dock antas bli mycket ovanliga.
Prop. 1997/98:151
8 kap. Kapitalförvaltning m.m.
1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de
avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skäl placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över
enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kon-
toret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myn-
digheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till
kravet på betalningsberedskap uppnå sa god avkastning på medlen som
möjligt.
Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare,
för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fast-
ställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionssparama i förhållande
till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
720
Paragrafen beskriver den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret.
Skälen för den ordning som föreslås har redovisats i avsnitt 20.1.
I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse om hur avkastningen
från den tillfälliga förvaltningen skall fördelas mellan pensionssparama.
Som framgår i avsnitt 20.1 kommer hela eller delar av de avgiftsmedel
som är hänförliga till ett visst intjänandeår att finnas i den tillfälliga för-
valtningen under ca två år med böijan i februari intjänandeåret och slut
någon gång i perioden december året efter intjänandeåret-mars det därpå
följande året. Med någon förenkling kan man säga att i genomsnitt halva
årsavgiften finns inbetald under intjänandeåret och hela årsavgiften under
året efter intjänandeåret.
I enlighet med detta skulle de pensionssparare som har tjänat in pen-
sionsrätt ett visst år vara berättigade till avkastning för halva intjänande-
året och hela året därpå. En fördelning av avkastningen efter denna prin-
cip skulle emellertid kräva ett komplicerat system för att hålla isär de
olika intjänandeårens medel och avkastningen av dessa. I den tillfälliga
förvaltningen kommer ju hela tiden att finnas avgiftsmedel för två - och
under kortare tid t.o.m. tre - olika intjänandeår.
I stället används den enklare modellen att hela avkastningen från den
tillfälliga förvaltningen ett visst år tilldelas de pensionssparare som tjäna-
de in pensionsrätt året före det år som avkastningen hänför sig till. Re-
sultatet av denna enklare modell skiljer sig från den mer komplicerade
modellen bara i den utsträckning storleken av inbetalade avgifter varierar
mellan åren. Skillnaderna jämnas ut genom skilda utfall av pensionsin-
tjänandet över åren.
Avkastningen tillförs pensionssparama i form av ett procentuellt påslag
som bestäms av förhållandet mellan avkastningen från den tillfälliga för-
valtningen året efter intjänandeåret och summan av de avgifter som be-
talats in för intjänandeåret.
Om summan av inbetalda avgifter för ett visst år är större än summan
av de pensionsrätter som fastställs för det året, kommer alltså en propor-
tionell del av avkastningen att tillföras de överskjutande avgiftsmedlen
och därmed bli kvar i den tillfälliga förvaltningen. Om i stället summan
av fastställda pensionsrätter är större än de inbetalda avgifterna, skall den
framräknade procentsatsen ändå användas vid uppräkningen av de en-
skildas pensionsrätter. I det fallet kommer alltså en del av de övriga
medel som finns i den tillfälliga förvaltningen att tas i anspråk för upp-
räkningen.
2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-
ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgälds-
kontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller
2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en-
ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn-
dighetens livränteverksamhet.
Prop. 1997/98:151
721
I paragrafen anges ett av de viktigaste elementen i premiepensionssyste-
met, nämligen att kapitalförvaltningen som huvudregel skall ske hos från
Premiepensionsmyndigheten fristående fondförvaltare. Förvaltning kan
ske i värdepappersfonder och utländska fondföretag. Vilka typer av för-
valtare som kan komma i fråga anges i 3 §. Förvaltning kan också ske i
Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Valet av förvaltare i
det enskilda fallet behandlas i 4 §.
Initiativet till överföringen skall komma från Premiepensionsmyndig-
heten, efter det att pensionssparama har anmält sina val av förvaltare till
myndigheten. Överföringen skall ske direkt från Riksgäldskontoret till
förvaltama utan att passera Premiepensionsmyndigheten. Rutinerna för
dessa överföringar bör ingå i myndighetens och förvaltarnas sam-
arbetsavtal enligt 3 § första stycket 2 (och 43 g § lagen [1983:1092] med
reglemente för Allmänna pensionsfonden).
Som angetts tidigare får pensionssparama viss tid på sig att anmäla sitt
val av förvaltare till myndigheten. När valperioden är över skall de medel
för vilka någon annan förvaltare inte har valts föras över till Premiespar-
fonden inom Allmänna Pensionsfonden enligt 4 § andra stycket.
Enligt 9 kap. 2 § första stycket kan pensionsspararen begära att få ut
sin pension i form av livränta med garanterade belopp. I samband därmed
övertar Premiepensionsmyndigheten förvaltningen av de tillgångar som
motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.
Av den paragrafens andra stycke framgår att detta gäller även medel som
tillförs senare. Om en livränta tagits ut skall i sistnämnda situation över-
föringen från Riksgäldskontoret endast göras till myndigheten. Det spelar
inte någon roll om pensionsrätten som ligger till gmnd för tillskottet har
tjänats in före eller efter det att pensionsspararen bötjade ta ut sin pen-
sion.
Den slutliga utformningen av paragrafens andra stycke har inte
redovisats för Lagrådet.
3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har
anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som för-
valtas av fondförvaltare som
1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar
som avses i 26 ocn 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensionsspa-
rare som har valt eller överväger att välja nagon av förvaltarens fonder i
premiepensionssystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut
avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, ocn
6. har åtagit sig att för vaije år till myndigheten rapportera alla kostna-
der som har tagits ut ur fonden, uppdelade pa olika kostnadsslag.
Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om
värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från
Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeut-
veckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god
riskspridning uppnås i fonden.
I paragrafen anges kraven på de fondförvaltare som får erbjuda sina
tjänster i premiepensionssystemet.
Prop. 1997/98:151
722
Huvudregeln är att den som har rätt att driva vanlig fondverksamhet i
Sverige också har rätt att delta i premiepensionssystemet. Härutöver ställs
det upp ett par särskilda krav för detta system. Kraven är desamma för
svenska och utländska fondförvaltare, i den mån de senare har rätt att
utöva fondverksamhet i Sverige.
För att både Premiepensionsmyndigheten och pensionssparama skall
veta vilka fonder som finns inom systemet, skall varje förvaltare till
myndigheten anmäla vilka av hans fonder som skall kunna ta emot medel
inom ramen för premiepensionssystemet. Samtidigt med anmälan bör
förvaltaren ge in de av Finansinspektionen (eller motsvarande utländska
myndighet) godkända fondbestämmelsema. Om fondbestämmelsema
ändras, skall de nya bestämmelserna också lämnas in. Även andra änd-
ringar rörande fonden och förvaltningen av den måste anmälas till myn-
digheten, så att myndigheten hela tiden har en klar överblick över syste-
met. Det register över fondema som myndigheten upprättar blir samtidigt
ett register över förvaltama.
Förvaltaren måste också ingå ett avtal om det praktiska samarbetet med
myndigheten. Avtalet skall bestämma rutiner för överföring av informa-
tion och medel mellan partema. I avtalet mellan Premiepensionsmyndig-
heten och förvaltaren skall också tas in en eventuell överenskommelse
om reducering av priset på förvaltartjänsten (se avsnitt 20.2). Avtalet be-
nämns samarbetsavtal. Även när det gäller prisreduktion på förvaltar-
tjänsten bestämmer myndigheten de krav som skall gälla för förvaltarnas
tillträde till systemet. Det görs efter en intresseavvägning som beskrivs i
den allmänna motiveringen. Bestämmelsen om ett åtagande i fråga om
förvaltarens prissättning har lagts till och viss annan justering av
paragrafens första stycke har skett efter Lagrådets granskning.
Vidare måste förvaltaren åta sig att på begäran av den enskilde lämna
sådan information som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappers-
fonder (dvs. informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse)
till sådana pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av
förvaltarens fonder i premiepensionssystemet. Hänvisningen till 26 och
27 §§ lagen om värdepappersfonder innebär inte att ett utländskt fond-
företags informationshandlingar måste utformas efter de regler som i det
avseendet gäller för svenska fondbolag, utan här är det hemlandets be-
stämmelser som gäller. Enligt 7 c § lagen om värdepappersfonder och 3 §
förordningen (1990:1123) om värdepappersfonder har Finansinspek-
tionen möjlighet att föreskriva att informationen skall vara avfattad på
svenska språket.
Den enskilde skall inte vara tvungen att inför fondförvaltaren styrka sin
behörighet att få ut informationsmaterialet med ett intyg från Premiepen-
sionsmyndigheten om att han har ett tillgodohavande som har placerats
eller skulle kunna placeras i den aktuella fonden. En sådan ordning skulle
vara meningslös, eftersom alla som över huvud taget har tjänat in pen-
sionsrätt för premiepension kommer att bli berättigade till informationen.
Fondförvaltaren skall också ha åtagit sig att inte tillämpa några ut-
tagsavgifter. Skälen för det kravet har angetts i avsnitt 20.2. Åtagandet
kommer att göras i förhållande till myndigheten i dess egenskap av fond-
andelsägare.
Prop. 1997/98:151
723
Slutligen måste förvaltaren ha åtagit sig att till myndigheten redovisa
samtliga kostnader som tas ut fonden. Skälen för detta krav har redovisats
i avsnitt 20.2.
Som framgår av första stycket kan alla svenska och utländska fondför-
valtare som har rätt att utöva vanlig fondverksamhet i Sverige delta i
premiepensionssystemet, och förvaltarna kan själva välja vilka fonder de
skall anmäla till systemet. En förutsättning för deltagande är, som fram-
gått, dock att förvaltaren godtar de krav Premiepensionsmyndigheten
ställt upp i fråga om tak för avgifter o.d. Enligt andra stycket gäller som
huvudregel att s.k. nationella fonder inte kan användas. Den bestämmelse
i lagen om värdepappersfonder som det hänvisas till gäller visserligen
bara för svenska fondbolag, men samma resultat följer för de utländska
fondföretagens del av kravet i första stycket 1 att de skall ha rätt att utöva
fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Rätten enligt den
lagen för utländska fondföretag att vara verksamma i Sverige anses näm-
ligen inte omfatta någon rätt att tillhandahålla sådana fonder som faller
utanför UCITS-direktivets tillämpningsområde, dvs. nationella fonder.
Som närmare utvecklats i avsnitt 20.2 får dock Premiepensionsmyn-
digheten, efter att ha hört Finansinspektionen, medge att placering sker i
s.k. indexfonder. Den föreslagna dispensregeln gäller för samtliga fond-
förvaltare som får delta i premiepensionssystemet, dvs. även för utländ-
ska fondförvaltare. För många utländska indexfonder blir det förmod-
ligen inte aktuellt att tillämpa dispensregeln, eftersom de torde uppfylla
det krav på riskspridning som ställs upp i UCITS-direktivet och lagen om
värdepappersfonder.
Enligt tredje stycket förutsätter Premiepensionsmyndighetens med-
givande till att placering sker i indexfonder att god riskspridning uppnås i
fonden. Med god riskspridning avses i detta sammanhang att index åter-
speglar värdeförändringar för en eller flera börser, auktoriserade mark-
nadsplatser eller liknande marknader.
De enskilda skall även kunna välja en placering i värdepappersfonder
som förvaltas av ett statligt fondbolag. Det statliga fondbolaget skall
uppfylla samma krav som ställs på de privata fondförvaltama. Rege-
ringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkänner inrättandet av
ett sådant bolag. Något lagförslag behövs inte på denna punkt.
Även sjunde fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden, som skall
förvalta Premiesparfonden, skall uppfylla de krav som ställs för del-
tagande i premiepensionssystemet. I 43 g § lagen (1983:1092) med reg-
lemente för Allmänna pensionsfonden anges således att sjunde fond-
styrelsen skall ingå samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten och,
med ett undantag, göra de åtaganden som krävs av övriga fondförvaltare.
4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-
rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Pre-
miepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som
samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När pensionsrätt för
premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten
upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering.
Prop. 1997/98:151
724
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Prop. 1997/98:151
Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till
Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela
eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen
inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilka
medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder mot-
tagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas
mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
Paragrafens första mening slår fast den viktiga principen att den enskilde
har rätt att själv bestämma hur de medel som motsvarar hans pensionsrätt
för premiepension skall förvaltas. Denna rätt är generell och gäller inte
bara i samband med det årliga fastställandet av pensionsrätt. Särskilt för
det tillfället gäller att Premiepensionsmyndigheten skall erinra pensions-
spararen om hans rätt att välja fond. När det gäller byte av fond är det i
princip den enskilde som måste ta initiativet.
Som angetts i avsnitt 31 föreslås att Premiepensionsmyndigheten skall
producera ett allmänt informationsmaterial om de fonder som har anmälts
till premiepensionssystemet. Detta material bör skickas ut till pensions-
sparama samtidigt med blanketten för val av fond.
Val av fond kan bli aktuellt också för den som har fått rätt till premie-
pension för efterlevande enligt 10 kap. 7 §, eftersom det kan finnas pen-
sionsrätt kvar att fastställa för den avlidne. Pensionsrätt skall normalt
dock inte fastställas för det år då pensionsspararen avlidit (se 4 kap. 1 §
första stycket jfrd med 2 kap. 2 § andra stycket och 3 kap. 2 § tredje
stycket).
Som tidigare angetts är det Premiepensionsmyndighetens sak att be-
stämma hur lång tid pensionssparama skall ha på sig för att göra sitt val.
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som
myndigheten har bestämt, skall medlen placeras i Premiesparfonden inom
Allmänna pensionsfonden.
Detta skall dock inte gälla om pensionsspararen tidigare har anmält val
av fond eller flyttat hela eller del av innehavet i en fond till en annan
fond. I sådana fall skall medlen i stället föras över till den eller de fonder
i vilken medel senast har placerats för hans räkning. Om fler än en fond
senast tillförts medel för pensionsspararens räkning - han har t.ex. valt
två fonder eller bytt till två fonder vid ett och samma tillfälle - skall
medlen fördelas mellan fondema i förhållande till det aktuella värdet av
innehavet i varje fond. Denna fördelningsmetod används också när Pre-
miepensionsmyndigheten skall föra över medel till respektive från pen-
sionsspararens fonder när hans pensionsrätt för premiepension har änd-
rats (se 14 kap.).
Om pensionsspararen har anmält sitt val av fond i rätt tid men har valt
en fond som inte ingår bland de fonder som har registrerats hos myndig-
heten, skall medlen för pensionsspararen placeras i Premiesparfonden
eller i den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för hans räk-
ning.
5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.
725
Som angetts vid 4 § ingår det i pensionsspararens rätt att välja placering
av de medel som motsvarar hans pensionsrätt för premiepension också en
rätt att byta fond. Pensionsspararen underrättar då Premiepensionsmyn-
digheten om vilken fond han önskar lämna och till vilken fond han vill att
medlen skall flyttas, varefter myndigheten genomför bytet.
Ofta kommer ett byte som har begärts av en pensionssparare att kunna
samordnas med byten som har begärts av andra pensionssparare eller med
transaktioner som skall genomföras av andra skäl. Särskilt gäller detta för
sådana byten som begärs under den period då val av fond för ny pen-
sionsrätt pågår. Myndigheten kommer då att kunna "kvitta" olika önske-
mål mot varandra och gentemot förvaltaren bara köpa eller sälja nettot.
I paragrafen anges inte inom vilken tid myndigheten skall verkställa ett
byte. Byten skall genomföras så snabbt som möjligt, eftersom ett dröjs-
mål kan få betydande ekonomiska konsekvenser för pensionsspararen.
Det kan därför inte godtas att myndigheten dröjer med att genomföra ett
byte t.ex. därför att myndigheten räknar med att senare kunna genomföra
en sådan kvittning som angetts ovan. Under förutsättning att det inte
uppkommer några förseningar på grund av förhållanden på fondförval-
tarens sida bör en längre tidsutdräkt än tre-fem bankdagar för myndig-
hetens hantering inte godtas.
6 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Paragrafen, som behandlar meddelande av verkställighetsföreskrifter, har
formulerats i enligt med vad Lagrådet föreslagit. De aktuella verk-
ställighetsföreskriftema kan användas för att bestämma den tid inom
vilken val av fond skall göras och vilka uppgifter som skall lämnas vid
begäran om byte av fond m.m. Det kan också bli aktuellt att föreskriva en
längsta tid inom vilken fondbyten som begärs av pensionssparama skall
vara genomförda. Däremot är det inte avsikten att bemyndigandet skall
kunna användas för begränsningar av den principiella val- och bytes-
rätten.
7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar
som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pen-
sionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till
myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra
talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om ska-
deståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana
fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndig-
heten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadestånds-
skyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
En pensionssparare som rör talan om skadestånd till myndigheten
svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för
dessa av myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kom-
mit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras
av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig-
heten, för vaije pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den
berörda fonden, oeräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper
på spararen och öka tillgodohavandet på hans premiepensionskonto med
Prop. 1997/98:151
726
detta belopp. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension, skall den del
av beloppet som beräknas belöpa på förfluten tid betalas ut till spararen.
Om inte pensionsspararen har tagit ut pension i form av livränta enligt
9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den eller de fonder i vilka
medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan
fondema i förhållande till värdet av innehavet i vaije fond.
Paragrafen reglerar frågor om talerätt m.m. om det blir aktuellt att kräva
skadestånd av någon som har orsakat att värdet av fondandelar som myn-
digheten har förvärvat för pensionssparamas räkning har gått ned. En
sådan talan kan grundas på 47 § lagen om värdepappersfonder (såvitt
gäller fondbolaget och förvaringsinstitutet) eller på allmänna skade-
ståndsrättsliga regler. Det kan vara fråga om skadestånd på gmnd av brott
eller om skadeståndskrav mot det allmänna med stöd av reglerna i 3 kap.
skadeståndslagen (1972:207). När det gäller skadestånd på gmnd av
felaktig myndighetsutövning torde området vara begränsat till Finansin-
spektionens beslutssfär.
I första styckets första mening slås fast att det är Premiepensionsmyn-
digheten som är berättigad till skadeståndet - inte den enskilde pensions-
spararen. Övriga bestämmelser i stycket har sina förebilder i 15 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
Detsamma gäller första meningen i andra stycket, medan andra
meningen i det stycket är speciell för premiepensionssystemet. Det av-
drag som anges där skall naturligtvis göras från hela skadeståndsbeloppet
och på det viset belasta samtliga berörda pensionssparare. Avdragsregeln
blir för övrigt aktuell bara om inte den skadeståndsskyldige betalar även
rättegångskostnaderna.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig-
heten fördela detta på de pensionssparare för vilkas räkning medel place-
rats i den berörda fonden efter vilken skada var och en har lidit. Reglerna
i tredje stycket om hur det sålunda beräknade beloppet skall tillgodoföras
pensionssparama överensstämmer med de regler i 14 kap. 3 § som före-
slås för den situationen att medel skall tillföras en pensionssparare därför
att hans pensionsrätt för premiepension för ett visst år har blivit höjd i
efterhand. Bestämmelsernas närmare innebörd behandlas i författnings-
kommentaren till den paragrafen. Stycket har fått sin slutliga formulering
efter Lagrådets granskning.
Det kan i sammanhanget anmärkas att rättegångskostnader för Premie-
pensionsmyndigheten, som stannar på myndigheten och inte täcks av
skadestånd i ett sådant mål som avses i paragrafen, övervältras på försäk-
ringskollektivet enligt den ordning som följer av den s.k. skälighetsprin-
cipen i försäkringsrörelsereglema.
1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen-
sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med
utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid pa pensionsspararens pre-
miepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och
män.
Prop. 1997/98:151
727
Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnitt 21. Som framgår
där avviker förslagen i denna del från de godkända riktlinjerna på en
punkt. Numera föreslås att premiepensionen skall vara enbart livsvarig.
Någon möjlighet till tidsbegränsad utbetalning skall alltså inte finnas.
Hittills har praktiskt taget alla fondförsäkringar som tillhandahållits i
Sverige haft enbart tidsbegränsad utbetalning. Försäkringstagare som
önskat en livsvarig utbetalning har erbjudits att gå över till en traditionell
livränteförsäkring. Några principiella eller försäkringsmässiga svårig-
heter att konstruera en fondförsäkring med livsvarig utbetalning före-
ligger dock inte, fast tekniken delvis blir en annan. Medan man vid tids-
begränsad utbetalning - förenklat uttryckt - bara delar antalet fondande-
lar med antalet utbetalningsmånader, måste man vid livsvarig utbetalning
lägga på ett kompletterande riskförsäkringsmoment som täcker si-
tuationen att den försäkrade lever längre än genomsnittet. Det blir alltså
fråga om utjämning mellan olika försäkrade i kollektivet i större ut-
sträckning än vid tidsbegränsad utbetalning.
Bestämmelser om ansökan om pension och om utbetalning av pension
finns i 12 kap.
2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i
form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de
tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premie-
pensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen
skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter
det att begäran kom in till myndigheten.
En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspara-
ren böijar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit
in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse
hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel
som senare tillförs kontot.
Paragrafen beskriver övergången till livränta med garanterade belopp.
Skälen för att denna möjlighet bör finnas och för de begränsningar som
föreslås i paragrafens andra stycket har redovisats i avsnitt 21.
Enligt första styckets sista mening skall pensionen bestämmas med ut-
gångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran om över-
gång kom in till Premiepensionsmyndigheten. Det är alltså den risköver-
gång som beskrivs i styckets andra mening som äger rum då. Det betyder
emellertid inte att myndigheten måste behålla fondandelarna under dessa
tre dagar. Om myndigheten av något skäl vill sälja fondandelarna
omedelbart, så går det bra. Även i den situationen är det dock värdet på
fondandelarna tre dagar efter det att begäran kom in som bestämmer pen-
sionens storlek. På samma sätt som i liknande sammanhang bör det vara
värdet vid handelns slut den dagen som är avgörande.
En övergång till livränta med garanterade belopp skall inte kunna ång-
ras. Det skall alltså inte vara möjligt att få sitt tillgodohavande på nytt
förvandlat till individuella fondandelar. I konsekvens med att livräntan
skall bestämmas av fondvärdena tre dagar efter det att begäran kom in till
myndigheten, vilket innebär att pensionsspararen bär den finansiella
risken under dessa dagar, innebär andra stycket att en begäran om över-
gång blir oåterkallelig i samma ögonblick som den kommer in till myn-
digheten. En ordning där en begäran blev oåterkallelig först när tre-
dagarsfristen hade gått till ända skulle, tillsammans med möjligheten att
Prop. 1997/98:151
728
avbryta påböljat pensionsuttag, ge möjlighet till spekulation på myndig-
hetens bekostnad i känsliga marknadslägen. Det kan i detta sammanhang
påpekas att här liksom i övriga anmälnings- och ansökningsfall som rör
premiepension gäller den allmänna principen att den som ger in en hand-
ling, gentemot den mottagande myndigheten, svarar för att handlingen
kommer mottagaren till handa.
I andra stycket anges också att övergången måste avse hela tillgodoha-
vandet på pensionsspararens premiepensionskonto (jfr avsnitt 21). Efter-
som en övergång inte kan ångras, bör myndigheten behandla en fram-
ställning om partiell övergång som ogiltig och ge pensionsspararen till-
fälle att ta ny ställning.
3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den
andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.
Bestämmelserna i paragrafens första stycke har behandlats i avsnitt 21.
När pensionsspararens tillgodohavande är placerat i värdepappers-
fonder även under pensionstiden, kommer månadsbeloppet av pensionen
att variera med växlingarna i fondandelarnas värde. Växlingar slår
igenom också när en pensionssparare tar ut reducerad pension, så att t.ex.
halv pension varje månad utgör hälften av vad hel pension skulle ha varit
för den månaden. Detsamma gäller om tillgodohavandet på kontot ökar
på grund av att pensionsspararen tjänar in ytterligare pensionsrätt för
premiepension eller av något annat skäl.
Samma princip bör tillämpas när någon tar ut reducerad andel av en
pension med garanterade belopp. När pensionsspararens premiepensions-
konto t.ex. tillförs återbäring, bör den utbetalda pensionen höjas med en
proportionell andel av återbäringen.
I andra stycket har tagits in en erinran om bestämmelserna om ändring
och återkallelse av uttag i 12 kap.
10 kap. Efterlevandeskydd
Efterlevandeskydd före pensionstiden
1 § Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndig-
heten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om
1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepen-
sion,
2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna be-
kostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och
3. pensionsspararen har bam under 20 år eller är gift eller är ogift och
stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidi-
gare varit gift med eller har eller har haft bam tillsammans med.
Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har
fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familje-
händelse som avses i 2 § andra stycket.
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premie-
pension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen
får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall mot-
svara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde
det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalnings-
perioden.
Prop. 1997/98:151
729
Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostna- prop 1997/98:151
den för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens pre- F’
miepensionskonto.
I paragrafens första stycke anges förutsättningarna för att en pensions-
sparare skall få ansluta sig till efterlevandeskyddet under aktivtiden. Den
första förutsättningen är att pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon
del av sin premiepension. Den bestämmelsen skall läsas tillsammans med
regeln i 3 § andra stycket första meningen, enligt vilken skyddet upphör
om pensionsspararen begär att få ut sin pension.
Pensionsspararens premiepensionskonto måste vara tillräckligt stort för
att under minst ett år bekosta det skydd som pensionsspararen begär. Ut-
gångspunkten för bedömningen bör vara det aktuella tillgodohavandet på
kontot. Detta måste med åtminstone viss marginal täcka kostnaden för
skyddet under ett år. Försiktigheten kräver att en nedgång i värdet av
pensionsspararens fondinnehav tas med i beräkningen. I övrigt bör det
inte krävas att myndigheten gör en bedömning av utvecklingen av pen-
sionsspararens fondinnehav.
Slutligen får skyddet bara tecknas av den som har någon inom den an-
givna kretsen anhöriga. Som angetts i avsnitt 22.2 ligger avgränsningen
nära den som tillämpas i annan socialförsäkring. Den olikheten föreligger
dock att bam under 20 år generellt godtas som mottagare av premiepen-
sion till efterlevande. Denna olikhet har ansetts motiverad med hänsyn till
att skyddet i premiepensionssystemet finansieras direkt av de pensions-
sparare som har begärt skyddet.
Av andra stycket framgår att ett efterlevandeskydd kräver en familje-
händelse om ansökningen görs när pensionsspararen väl fyllt 50 år. För
en sparare som uppnått denna ålder och som kan åberopa en familje-
händelse gäller den ettåriga karenstid som regleras i 2 § första stycket. I
den bestämmelsen görs ett undantag från kravet på karenstid för den del
av efterlevandeskyddet som avser risken för olycksfall. Förevarande
stycke har lagts till efter Lagrådets granskning.
Efterlevandeskyddet före pensionstiden innebär en månatlig pension
under fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet. Skyddet är avsett att vara
en enkel försäkringsprodukt, som skall tillämpas precis som den beskrivs
i paragrafen. Därför har inte bestämmelserna om återkallelse av uttag,
partiellt uttag osv. gjorts tillämpliga för den som är berättigad till
pensionen.
Premiepension till efterlevande utges med en eller två tolftedelar av ett
inkomstbasbelopp per månad. Basbeloppet regleras i 1 kap. 6 §. En enkel
modell som används i andra socialförsäkringssammanhang skulle vara att
försäkringsbeloppen följde med i basbeloppets förändringar under de fem
utbetalningsåren. Från försäkringsteknisk synpunkt skulle en sådan
ordning dock vara betänklig, eftersom den skulle innebära att
Premiepensionsmyndigheten mot en fast premie åtog sig att under fem år
utge ett belopp vars storlek var okänd och som myndigheten inte kunde
påverka. Vid snabba ökningar av basbeloppet utan motsvarande värde-
ökningar i myndighetens kapitalförvaltning skulle försäkringen alltså
komma att belasta kollektivet. Som framgår av paragrafen skall därför
basbeloppet för dödsåret tillämpas under hela utbetalningsperioden. - I
730
gengäld föreslås att bestämmelserna om återbäring skall gälla. Däri-
genom kan en viss följsamhet med utvecklingen uppnås.
Enligt fjärde stycket skall kostnaden för skyddet fortlöpande dras av
från pensionsspararens premiepensionskonto.
2 § Efterlevandeskyddet böijar gälla vid det första månadsskiftet ett år
efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det
senare månadsskifte som har angetts i ansökan.
Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen
avlider som en direkt följd av olycksfall böriar skyddet dock gälla vid
utgången av den månad da ansökan kom in till myndigheten eller vid det
senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om
ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt
50 år och om pensionsspararen nögst tre månader innan ansökan kom in
har ingått äktenskap eller fått ett bam. Om ett faderskap har blivit
fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas
fristen fran det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes
enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att
rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.
Som angetts i avsnitt 22.1 och 22.2 är det nödvändigt att på något sätt
begränsa riskerna för moturval. Bestämmelserna i förevarande paragraf är
tillkomna i det syftet.
Som huvudregel skall det gälla en karenstid av ett år innan efterlevan-
deskyddet böijar gälla. Den del av skyddet som avser risken för att
pensionsspararen dör som en direkt följd av ett olycksfall börjar gälla
utan karenstid.
Även under en karenstid skall kontot belastas med avgift för skyddet.
Denna karenstid gäller, med undantag för skyddet för olycksfallsrisken,
alltid om pensionsspararen är över 50 år när han ansöker om att få ansluta
sig till efterlevandeskyddet. (Om spararen fyllt 50 år vid
ansökningstillfället medges endast efterlevandeskydd i vissa fall [1 §
andra stycket].) Är han däremot under 50 år vid ansökningstillfället gäller
inte karenstiden om ansökan görs inom tre månader från en
familjehändelse, dvs. från det att pensionsspararen ingick äktenskap eller
partnerskap (3 kap. 1 § lagen om registrerat partnerskap) eller fick ett
bam. Det har härvid inte någon betydelse om pensionsspararen vid något
tidigare tillfälle, t.ex. ett annat barns födelse, blivit berättigad till
anslutning utan karenstid men då inte utnyttjat möjligheten.
Om det skulle komma in en ansökan med begäran om att skyddet skall
börja gälla vid någon annan tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndig-
heten i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken
tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det
anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensionsspararens in-
tressen att välja det månadsskifte som ligger närmast före den dag som
har angetts i ansökan. Dock kan skyddet inte heller i sådana fall träda i
kraft tidigare än vid utgången av den månad då ansökan kom in eller, när
det skall löpa karenstid, tidigare än ett år från det att ansökan kom in.
I 12 § markeras att närmare verkställighetsföreskrifter kan lämnas i
fråga om villkoren för efterlevandeskyddet.
Paragrafen har inte redovisats för Lagrådet i sitt slutliga skick.
Prop. 1997/98:151
731
3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider
måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.
Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevan-
deskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension
skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på
premiepensionskontot inte längre^ är tillräckligt stort för att bekosta
skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten
har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att
upphöra.
För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider måste
han vid sin död ha någon anhörig inom den krets som anges i 1 § första
stycket 3. Annars skall inte någon ersättning betalas ut. Det bör emeller-
tid uppmärksammas att regeln inte kräver att förutsättningarna skall ha
varit oavbrutet uppfyllda under tiden från tecknandet till dödsfallet. Väx-
lingar i kretsen av behöriga mottagare kan ske utan att skyddet går för-
lorat. Men även om förutsättningarna för skydd över huvud taget inte har
varit uppfyllda under en viss period men förutsättningarna åter är på plats
när pensionsspararen avlider, bör han anses vara omfattad av skyddet. En
sådan ordning ger inte upphov till några försäkringsmässiga invänd-
ningar.
I 105 § andra stycket andra meningen lagen (1927:77) om försäkrings-
avtal, FAL anges att ett förmånstagarförordnande till förmån för försäk-
ringstagarens make skall anses förfallet om mål om äktenskapsskillnad
pågick mellan makarna vid försäkringstagarens död. En sådan bestäm-
melse i det nu aktuella sammanhanget skulle dock få den ologiska kon-
sekvensen att efterlevandeskyddet inte omfattar makar som lever till-
sammans under betänketiden men däremot f.d. makar som fortsätter att
leva tillsammans sedan äktenskapet har upplösts. Någon sådan bestäm-
melse har därför inte föreslagits. På grund av bestämmelsen i 5 kap. 6 §
äktenskapsbalken om att ett äktenskap är upplöst när dom på äktenskaps-
skillnad vinner laga kraft, medför regeringens förslag vidare att efter-
levandeskyddet gäller om pensionsspararen avlider efter det att dom på
äktenskapsskillnad har meddelats men innan domen har vunnit laga kraft.
När det gäller efterlevandeskyddet för bam framgår av 5 § att pension
betalas ut till dem under hela utbetalningsperioden även om de fyller
20 år före periodens slut.
Paragrafen reglerar också två situationer då efterlevandeskyddet upp-
hör. En tredje sådan situation regleras i 4 §, nämligen den då pensions-
spararen själv anmäler att han inte längre vill ha skyddet.
Skyddet upphör om pensionsspararen tar ut sin premiepension.
Skyddet upphör då samtidigt med att efterlevandeskyddet under pen-
sionstiden kan sättas i kraft. På det sättet behöver det inte uppstå någon
lucka i skyddet för make eller motsvarande.
Vidare upphör skyddet om tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto blir för litet för att finansiera skyddet. Som framgår
i avsnitt 22.1 anser regeringen att det inte bör finnas någon möjlighet att
finansiera efterlevandeskyddet genom direkt premiebetalning från pen-
sionsspararens sida.
För att pensionsspararen skall få kännedom om att skyddet är på väg att
upphöra och få möjlighet att skaffa sig motsvarande skydd på annat håll,
skall myndigheten underrätta honom om att hans tillgodohavande är på
Prop. 1997/98:151
732
väg att ta slut. Något exakt besked om när skyddet kommer att upphöra Prop. 1997/98:151
kommer inte att kunna lämnas i underrättelsen, eftersom tillgodohavan-
dets storlek varierar med värdet av den eller de valda fondema. Med-
delandet kan mycket väl skickas ut t.ex. två månader före det beräknade
upphörandet men får inte skickas så långt i förväg att det finns risk att
pensionsspararen hinner glömma bort att skyddet upphör. Om under-
rättelsen skulle komma att skickas så sent att tillgodohavandet tar slut
innan 30 dagar har gått från avsändandet, gäller efterlevandeskyddet utan
kostnad till slutet av trettiodagarsperioden.
Om efterlevandeskyddet upphör enligt de nu diskuterade bestämmel-
serna, så är det fråga om ett definitivt upphörande. Efterlevandeskyddet
väcks alltså inte till liv igen om pensionsspararen återkallar sitt pensions-
uttag eller på nytt får ett tillgodohavande på sitt premiepensionskonto
som skulle kunna finansiera skyddet. I den sistnämnda situationen har
pensionsspararen dock möjlighet att på nytt ansöka om efterlevande-
skydd.
4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet
genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet
att gälla vid utgången av den månad aå anmälan kom in till myndigheten
eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.
Enligt 3 § gäller att skyddet upphör automatiskt när pensionsspararen
börjar ta ut sin premiepension. Enligt förevarande paragraf kan pensions-
spararen också när som helst anmäla att han inte längre vill ha skyddet.
En sådan anmälan kan bero på att pensionsspararen har upptäckt att de
förutsättningar för efterlevandeskyddet som anges i 1 § inte längre är
uppfyllda.
Om det i en anmälan begärs att skyddet skall upphöra vid någon annan
tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndigheten på samma sätt som angavs
vid 2 § i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken
tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det
i detta fall anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensions-
spararens intressen att välja det månadsskifte som ligger närmast efter
den dag som har angetts i anmälan. I båda fallen bör man alltså vid tvek-
samhet välja den lösning som ger det mest omfattande skyddet.
5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till
personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspara-
rens bam har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden,
om de är under 20 år vid pensionsspararens död. Om ett pensionsbelopp
skall betalas ut till flera bam, skall det delas lika mellan dem.
Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepen-
sionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i
1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts eller
om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen
betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte make eller
sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspararens bam.
Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensions-
spararen ändra aet som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är
berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår
rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra
stycket.
733
Avgränsningen av den krets av anhöriga som kan bli berättigade till pre- Prop. 1997/98:151
miepension till efterlevande ligger som tidigare nämnts nära den efter-
levandekrets som brukas inom socialförsäkringen.
Inom kretsen av tänkbara mottagare skall pensionsspararens ha rätt att
själv bestämma till vem premiepensionen till efterlevande skall utges. Av
andra stycket framgår att detta måste ske genom ett skriftligt meddelande
till Premiepensionsmyndigheten.
Någon anknytning till FAL:s reglering i fråga om meddelanden om
förmånstagarförordnande och förmånstagare har inte gjorts. Sådana
företeelser som oåterkalleliga förmånstagarförordnanden och enskild
egendom genom förmånstagarförordnande skulle te sig främmande i ett
socialförsäkringssystem. En annan sak är att man vid tillämpningen av
bestämmelserna om efterlevandeskydd i premiepensionssystemet i vissa
fall kan hämta vägledning från vad som allmänt gäller om förmånstagar-
förordnande och förmånstagare inom privat livförsäkring. Det bör dock
betonas att överföringen av rättigheter till efterlevande enligt den före-
slagna lagen inte är en åtgärd av civilrättslig karaktär (jfr avsnitt 19.1).
Andra styckets andra mening förutser den situationen att pensions-
spararen har meddelat vem han vill skall ha premiepensionen till efter-
levande men att hans önskan av någon anledning inte går att uppfylla.
Skälet till detta kan vara att den utsedda personen är avliden eller har
upphört att tillhöra kretsen av tillåtna mottagare. Exempelvis kan pen-
sionsspararen och hans make ha skilt sig. Skälet kan också vara att den
berättigade helt eller delvis avstår från pensionen. Även i den situationen
skall rätten till pensionen gå vidare till den person som därnäst är berät-
tigad till den.
Om den som uppbär premiepensionen till efterlevande avlider under
utbetalningsperioden, kan rätten till pensionen övergå till någon annan,
förutsatt att det finns någon sådan anhörig som avses i 1 § första stycket
3. Vem som i detta skede skall ha pensionen bestäms då som om pen-
sionsspararen hade avlidit vid den tidpunkt när den nya bestämningen
skall göras. På grund av regeln i första stycket andra meningen får dock
pensionsspararens bam uppbära pensionen även om de har fyllt 20 år
under mellantiden under fömtsättning att de inte var 20 år vid spararens
dödsfall. Om det finns flera berättigade bam skall pensionen delas lika
mellan dem.
6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §
gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i
- 7 kap. 4 § om premiepensionskonto,
- 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensions-
myndigheten om återbäring, och
- 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
om information till pensionssparama.
I denna paragraf anges vilka bestämmelser i denna avdelning som skall
gälla för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt
1 §. Skälet till detta är att bestämmelserna annars bara gäller för pen-
sionsspararen.
Nästa avdelning innehåller också bestämmelser för efterlevande. Vissa
bestämmelser anger, på samma sätt som förevarande paragraf, att vissa
andra bestämmelser också skall gälla för den som har fått rätt till premie-
734
pension till efterlevande. Som exemepel på sådana bestämmelser kan
nämnas 14 kap. 5 §. Ett liknande exempel finns i 12 kap. 4 §. Andra be-
stämmelser är direkt tillämpliga även på efterlevande. Reglerna om ut-
betalning av pension i 12 kap. 5-8 §§ gäller i huvudsak både för den som
är berättigad till ålderspension och för den som är berättigad till premie-
pension till efterlevande. Detsamma gäller i princip reglerna om över-
klagande m.m. i 13 kap. och bestämmelserna om utmätning, preskription
m.m. i 15 kap.
Registreringen på premiepensionskonton är en förutsättning för myn-
dighetens årsbesked till den berättigade. Som redan framhållits i kom-
mentaren till 7 kap. 4 § kommer det dock inte att vara lika många upp-
gifter som skall antecknas på ett konto för en person som har rätt till
premiepension till efterlevande som för en pensionssparare. De mest in-
tressanta uppgifterna är naturligtvis de om belopp och tider för återståen-
de utbetalningar.
Som framgår av 10 kap. 1 § skall pensionens storlek bestämmas av det
inkomstbasbelopp som gällde när pensionsspararen avled. I stället har
bestämmelsen i 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Pre-
miepensionsmyndigheten om återbäring gjorts tillämplig. Med hänsyn till
att återbäringen skall fördelas enligt den s.k. kontributionsmetoden kan
man emellertid inte vänta sig att det skall bli fråga om några stora återbä-
ringsbelopp.
7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
meddela efterlevandeskydd under pensionstiden for en pensionssparare
som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanoor med någon
som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller nar
haft bam tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens
död till spararens efterlevande make eller sammanboende betalas ut livs-
varig pension till efterlevande.
Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt
i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid
pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna
skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepen-
sionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas
ut.
Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var
gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken
nan var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om
sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon
av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.
I paragrafen behandlas det föreslagna efterlevandeskyddet under pen-
sionstiden. Kretsen av anhöriga som berättigar pensionsspararen att
teckna efterlevandeskydd enligt denna paragraf är snävare än den krets
som anges i 1 § första stycket 3 genom att bam inte finns med. Endast
makar, registrerade partner och sammanboende av det tidigare angivna
slaget kommer i fråga.
Det bör uppmärksammas att båda makarna i ett äktenskap (eller mot-
svarande) kan begära efterlevandeskydd enligt paragrafen. Det ger den
mest stabila inkomstbilden för makarna, eftersom samma månadsbelopp
kommer att utgå så länge någon av dem lever.
Prop. 1997/98:151
735
Ett efterlevandeskydd av detta slag kan inte flyttas över på en ny make
eller motsvarande. Om det ursprungliga förhållandet blir upplöst och
pensionsspararen senare ingår ett nytt äktenskap eller motsvarande, kan
han få efterlevandeskydd i det förhållandet bara efter en ny ansökan en-
ligt 8 § andra stycket.
I en situation kan emellertid efterlevandeskyddet börja gälla igen, trots
att det ursprungliga förhållandet har upplösts, nämligen om pensions-
spararen på nytt gifter sig med eller böijar leva tillsammans med samma
partner. Bestämmelsen i tredje stycket är utformad bl.a. för att fånga upp
sådana situationer. Huruvida parterna har varit gifta vid en tidpunkt och
ogifta sammanboende vid en annan spelar inte någon roll. Om de var
sammanboende vid ansökningstillfället eller vid dödsfallet är förutsätt-
ningen bara att inte någon av dem då var gift med någon annan.
Huvudregeln är att skyddet upphör när äktenskapet eller motsvarande
blir upplöst, och då har pensionsspararen rätt enligt 9 § att på nytt få för-
säkringen omräknad till att bara gälla på hans liv. Däremot har spararen -
till skillnad från vad som gäller under aktivtiden - inte rätt att säga upp
efterlevandeskyddet under pensionstiden av andra skäl, t.ex. med hänvis-
ning till ändrade ekonomiska förhållanden för någon av makarna. Under
pensionstiden kan det ofta vara risk för moturval på så sätt att det verk-
liga skälet är att den andra makens hälsa har försämrats påtagligt och
pensionsspararen räknar med att det blir han som blir den efterlevande. I
konsekvens härmed skall inte pensionsspararens egen pension höjas igen,
om den andra maken dör.
Om pensionsspararen uppbar partiell premiepension vid sin död, bör
Premiepensionsmyndigheten ta kontakt med den efterlevande och ta reda
på hur stor andel av pensionen som han vill ta ut; reglerna om partiellt
uttag gäller också för efterlevande som har rätt till premiepension enligt
denna paragraf. Om detta av någon anledning inte lyckas, finns det skäl
att välja en utbetalning av full pension.
8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt
med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.
Skyddet böijar då gälla vid ingången av den första månad för vilken pre-
miepension skall betalas ut till pensionsspararen.
Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant
sammanboende som avses i 7 § första stycket, far ansökan göras inom tre
månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes.
Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende
med samma person när spararen första gången begärde att få ut premie-
pension.
I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid
det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premie-
pensionsmyndigheten .
Ansökan om efterlevandeskyddet skall göras samtidigt med att pensions-
spararen för första gången begär att få ut sin premiepension. För den som
har missat detta tillfälle går det alltså inte att skapa ett nytt tillfälle genom
att återkalla pensionsuttaget och sedan på nytt begära att pensionen skall
betalas ut.
För att ansökan skall kunna göras vid det tillfället krävs att pensions-
spararen då är gift, registrerad partner eller sammanboende i ett sådant
förhållande som avses i 7 §. För den som senare går in i ett sådant för-
Prop. 1997/98:151
736
hållande löper en ansökningstid om tre månader från det att äktenskapet
ingicks eller motsvarande. För att minska risken för moturval gäller dock
i dessa fall en karenstid av ett år.
Det bör observeras att möjligheten att ansöka om efterlevandeskydd
inom tre månader från det att ett nytt förhållande inleddes står öppen
också för den som levde i ett annat förhållande vid den tidpunkt då han
för första gången begärde att få ut sin premiepension. Detta gäller oavsett
om han då begärde efterlevandeskydd för sin partner i det förhållandet
eller inte. Om han gjorde det, har det skyddet i praktiken upphört att gälla
på grund av bestämmelsen i 7 § tredje stycket.
Däremot uppstår det inte någon ny anslutningsmöjlighet för pensions-
spararen om han t.ex. gifter sig med den person som han var sammanbo-
ende med redan när han begärde att få ut sin premiepension (andra
stycket andra meningen).
9 § Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses^ på annat sätt än
genom dödsfall, SKall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pen-
sionsspararen räkna om försäkringen till att galla bara på spararens liv.
Om det äktenskap eller den sammanlevnad som berättigade pensions-
spararen att ansluta sig till efterlevandeskyddet blir upplöst, har pensions-
spararen rätt att få försäkringen omräknad till att gälla bara på hans eget
liv. Skälet till att myndigheten inte skall företa en sådan omräkning utan
att pensionsspararen har begärt det är bl.a. att det annars skulle uppstå en
olikhet mellan upplösning av äktenskap och registrerat partnerskap å den
ena sidan och upplösning av samboförhållande å den andra. Det är enkelt
för myndigheten att få uppgift om ett upplöst äktenskap eller registrerat
partnerskap men däremot inte om ett upplöst samboförhållande. Ett annat
skäl är att den omständigheten att ett äktenskap har upplösts inte alltid
innebär att också sammanlevnaden upphör. Före detta makar som fort-
farande lever tillsammans kanske vill behålla skyddet även efter äkten-
skapsskillnaden.
10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt
7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit ae bestämmelser i denna avdel-
ning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första me-
ningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1-9 och
11 §§ om efterlevandeskydd.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i denna avdelning om pensions-
spararen som skall gälla för den som sedan pensionsspararen avlidit har
fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 §. Paragrafen mot-
svarar alltså 6 §, som gäller för efterlevandeskyddet under aktivtiden,
men lagtekniken är den omvända. Medan det i 6 § anges vilka bestäm-
melser som skall gälla, anges i förevarande paragraf vilka bestämmelser
som inte skall gälla. Paragrafen har fått sin slutliga utformning i enlighet
med det förslag som Lagrådet lämnat.
Av 12 kap. 4 § framgår att det utan ansökan utges pension fr.o.m.
månaden efter den då pensionsspararen avled. I 12 kap. 6 § anges att
pensionsspararens egen pension utges t.o.m. den månad då han avlider.
Samma utbetalningsrutin gäller för det fall den som uppbär pension i
egenskap av efterlevande avlider. Som framhållits i avsnitt 22.3 bör det
Prop. 1997/98:151
737
10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
inte vara möjligt för den som har fått rätt till premiepension till efter-
levande att i sin tur omvandla sin rätt till en premiepension till efter-
levande för en ny make eller motsvarande, som kanske sedan i sin tur
skulle begära efterlevandeskydd för ytterligare en ny make.
11 § Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har begått
ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot
pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har
medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om
försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till för-
säkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §.
Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till
efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om
försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant
brott på det sätt som sägs där.
I författningskommentaren till 5 § har angetts att någon koppling inte
gjorts till FAL:s regler om förmånstagarförordnande och förmånstagare. I
ett avseende föreslås dock en sådan anknytning. Det gäller de situationer
som beskrivs i 100 a § FAL, nämligen när en förmånstagare uppsåtligen
dödar försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmåntagare med
bättre rätt än han själv eller annars förorsakar försäkringstagarens, den
försäkrades eller sådan förmånstagares död genom uppsåtligt allvarligt
våldsbrott. I sådana fall har förmånstagaren förverkat sin rätt till försäk-
ringsersättningen. För att undvika stötande resultat bör detsamma gälla
inom premiepensionssystemet. En hänvisning till 100 a § FAL har därför
tagits in i denna paragraf.
Första stycket, som redaktionellt utformats på det sätt som Lagrådet
föreslagit, gäller den situationen att pensionsspararen har tecknat efter-
levandeskydd under aktivtiden. Andra stycket avser motsvarande situa-
tion under pensionstiden.
Om den som skulle ha varit berättigad till premiepension till efter-
levande enligt 1 § har förverkat sin rätt till denna enligt förvarande para-
graf, gäller vad som i 5 § andra stycket föreskrivs om till vem pension
skall utges.
12 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer.
Bestämmelsen markerar att närmare verkställighetsföreskrifter kan
lämnas i fråga om efterlevandeskyddet. Det torde t.ex. bli aktuellt när det
gäller skyddet före pensionstiden och beskrivningen av vad som är
olycksfall.
1 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premiepen-
sionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga
avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionssparamas pre-
miepensionskonton.
Prop. 1997/98:151
738
Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna dispo-
neras av myndigheten.
Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets
kostnader med skälig fördelning mellan pensionssparama. Härvid skall
hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodo-
havandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av
det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionssparamas
premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast
föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifter-
na, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen
fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda
värdet av tillgodohavandena på pensionssparamas premiepensions-
konton.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för
Premiepensionsmyndighetens kostnader.
I paragrafen beskrivs det årliga avgiftsuttaget för att täcka Premiepen-
sionsmyndighetens kostnader. Ämnet har behandlats i avsnitt 23.3. De
kostnader som skall tas ut är de som "inte täcks på annat sätt". Denna
reservation syftar i första hand på bestämmelserna i 2 § första stycket
som säger att pensionsspararen i vissa situationer är skyldig att genom
direktavdrag från sitt premiepensionskonto bära kostnaderna för åtgärder
som han själv har begärt.
Av bestämmelserna i första stycket framgår att det har lämnats åt Pre-
miepensionsmyndigheten att bestämma den närmare tidpunkten för av-
giftsuttaget. Ett skäl för detta är att avgiftsuttaget kommer att behöva
samordnas med en rad andra åtgärder som mynnar ut i att årsbesked
skickas ut till pensionssparama (se avsnitt 35).
Av praktiska skäl anges det att avgifterna formellt skall vara definitiva
trots att de grundas på en uppskattning av hur stora myndighetens kost-
nader under året kommer att bli. I enlighet med Lagrådets påpekande
anges i tredje stycket också att avgifterna skall bestämmas med skälig
fördelning mellan pensionssparama. Syftet med den formuleringen är att
ange en norm som underlag för bemyndigandet till regeringen i femte
stycket. Ett system med preliminära avgifter och slutavräkning skulle bli
alltför omständligt. I stället föreslås att en avstämning mellan faktiska
kostnader och avgifter skall göras vid årets slut och att resultatet skall
beaktas när avgifterna för det följande året bestäms. Detta är i linje med
tanken att premiepensionssystemet skall vara ett slutet ekonomiskt sys-
tem. Ett eventuellt överskott skall inte kunna dras in till staten, och inte
heller skall några statliga bidrag till administrationen förekomma.
Som framgått tidigare skall pensionsrätt för ett visst år fastställas
mellan december året efter intjänandeåret och mars det därpå följande
året. Därefter skall tilldelning av avkastningen från den tillfälliga förvalt-
ningen ske. Av fjärde stycket i paragrafen framgår att den nya pensions-
rätten skall tas med i beräkningen av avgiften, även om pensionsrätten
har fastställts efter årsskiftet. Som huvudregel är det annars behållningen
per årsskiftet som skall läggas till grund för avgiftsuttaget. Att den pen-
sionsrätt som just har fastställts skall beaktas är en konsekvens av att av-
gifterna skall betalas i förskott. Om den nya pensionsrätten inte beaktades
skulle den som kom in i systemet för första gången inte betala någon av-
gift alls första året.
Prop. 1997/98:151
739
Procentsatsen för avgiftsuttaget skall helt eller delvis fastställas på
grundval av en uppskattning av det sammanlagda värdet av pensions-
sparamas tillgodohavanden. På så sätt kan avgifter tas ut i den takt som
pensionsrätter fastställs. Avgiftsuttaget enligt denna paragraf kan dock
inte ske före det år som avgiften avser. Det viktigaste skälet för det är att
avkastningen från den tillfälliga förvaltningen inte är känd förrän efter
årsskiftet.
Avgifterna skall dras av från tillgodohavandena på pensionssparamas
premiepensionskonton. I fråga om sådana pensionssparare som har valt
livränta med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 § sker avgiftsuttaget en-
bart genom en anteckning på deras premiepensionskonton och mot-
svarande ändring i myndighetens egen redovisning.
I sista stycket finns ett bemyndigande för regeringen att besluta om den
närmare tekniken och grunderna för avgiftsuttaget.
2 § Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter
återkallelse samt ändring av aen andel av pensionen som tas ut skall be-
kostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av från
tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pen-
sionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och
övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av
dessa kostnader. Ett sadant avdrag från premiepensionskontot skall be-
räknas lika för män och kvinnor.
För kostnader som föranleds av de i paragrafen nämnda åtgärderna svarar
innehavaren av premiepensionskontot. Bestämmelserna i andra stycket
kommenteras utförligt i avsnitt 14.5. De tar sikte på den förlust i arvs-
vinst och de administrativa kostnader som kan uppkomma genom över-
föringar av pensionsrätt mellan makar. Dessa förluster och kostnader
skall stanna inom det kollektiv som tar emot överförd pensionsrätt. Ett
uttag skall göras från mottagarens premiepensionskonto beräknat enligt
försäkringsmässiga principer. Återbäring kan lämnas med stöd av 4 §
lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndig-
heten.
Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.
12 kap. Utbetalning av pension m.m.
Ansökan om uttag och återkallelse m.m.
1 § Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan an-
sökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En
pensionsberättigad som är född under något av åren 1938-1953 och som
uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock,
utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från ocn med den månad då
han eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är in-
skriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av
den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomst-
eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den
pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före
den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt
denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.
Prop. 1997/98:151
740
Detta kapitel innehåller allmänna bestämmelser om utbetalning av pen-
sion och om samordning med annan ersättning. Bestämmelserna träder i
kraft först den 1 januari 2001 utom vad gäller 5-8 §§ som såvitt avser
premiepension till efterlevande före pensionstiden skall börja tillämpas
redan den 1 januari 1999. Även utbetalning av garantipension skall i
huvudsak följa motsvarande bestämmelser, se prop. 1997/98:152 Garan-
tipension, m.m.
I förevarande paragrafs första stycke, vars inledning formulerats efter
förslag av Lagrådet, anges att för uttag av ålderspension enligt lagen
krävs ansökan som skall göras skriftligen hos den allmänna försäkrings-
kassan. Detta gäller även uttag av premiepension även om beslut om
sådan pension fattas av Premiepensionsmyndigheten (se 13 kap. 2 §). I
första stycket anges också att den som uppbär inkomstpension och blir
berättigad till allmän tilläggspension enligt denna lag skall erhålla den
senare pensionen utan ansökan. Den situation detta avser är när en person
som tidigare inte tillgodoräknats pensionspoäng för tre år ändå uppbär
inkomstpension. Den allmänna tilläggspensionen skall då utges från och
med januari månad efter det år då pensionspoäng för det tredje året har
tjänats in.
Som anges i avsnitt 25.1 skall, om inte den enskilde begär annat, ålders-
pension normalt betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder eller, om den pen-
sionsberättigade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension
enligt AFL, senast fr.o.m. 65 års ålder. Enligt andra stycket är därför den
allmänna försäkringskassan skyldig att, om inget uttag av inkomst- eller
tilläggspension har gjorts dessförinnan, viss tid före den månad den pen-
sionsberättigade fyller 70 år respektive när den pensionsberättigade fyller
65 år, utreda om han eller hon vill senarelägga sitt uttag av ålderspension
ytterligare eller inte. Det räcker därvid inte att enbart skicka ansöknings-
handlingar till den pensionsberättigade och utgå från att han eller hon
önskar skjuta upp sitt uttag om ansökan därefter inte kommer in. Det kan
alltså, som utvecklas närmare i nämnda avsnitt, bli nödvändigt att söka
upp den pensionsberättigade för att utröna hans eller hennes vilja. Som
föreskrivs i 4 § förvaltningslagen skall försäkringskassan därvid lämna
den enskilde den hjälp han eller hon behöver. Den i denna paragraf
angivna utredningsskyldigheten föreligger dock endast om den
pensionsberättigade är inskriven i en allmän försäkringskassa vid det
aktuella tillfället.
Utredningsskyldigheten enligt andra stycket gäller alltså om den en-
skilde vill skjuta upp sitt uttag av ålderspension ytterligare och gör därvid
ingen skillnad på inkomst-, tilläggs- eller premiepension. Däremot in-
träder utredningsskyldigheten endast om varken inkomst- eller tilläggs-
pension tagits ut till någon del. Skulle inkomst- eller tilläggspension ha
tagits ut men inte premiepension inträder inte här angiven utrednings-
skyldighet. Emellertid kommer den enskilde i sistnämnda fall att löpande
erhålla årlig information om sitt premiepensionstillgodohavande. När det
gäller den som uppbär förtidspension görs ingen skillnad mellan den som
uppbär hel och den som uppbär partiell förtidspension.
Prop. 1997/98:151
741
2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an- prop 1997/98:151
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in F’
till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension bevilias för
högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från ocn med
den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
Den tidpunkt vid vilken pension enligt denna lag tidigast får tas ut regle-
ras i 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § medan det i första stycket i
denna paragraf anges från vilken tidpunkt pension skall beviljas en pen-
sionsberättigad. Här anges att en pensionsberättigad som ansökt om pen-
sion skall beviljas sådan fr.o.m. den månad som anges i ansökan. Pension
får dock tidigast avse tid fr.o.m. månaden efter den då ansökan har
inkommit till försäkringskassan. Har ansökan i stället kommit till
Premiepensionsmyndigheten skall det anses som om ansökan kommit in
till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därvid ingen
tid. Detta följer av bestämmelserna i 15 kap. 10 §.
Eftersom pension normalt sett kan beviljas tidigast från och med
månaden efter ansökningsmånaden skulle, såvitt avser en pensionsberät-
tigad som omedelbart före 65 års ålder uppbär förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension, den fördröjning som uppstår genom att
utredningsskyldigheten enligt 1 § inträder först om ansökan inte har
gjorts månaden före den då den pensionsberättigade fyller 65 år, kunna
innebära att den pensionsberättigade under någon eller några månader
inte erhåller vare sig förtidspension, särskild efterlevandepension eller
ålderspension. Därför föreskrivs i paragrafens andra stycke att inkomst-
och tilläggspension i dessa situationer får beviljas högst tre månader ret-
roaktivt, dock inte tidigare än från och med den månad varunder den
pensionsberättigade fyller 65 år. Däremot skall inte premiepension be-
viljas retroaktivt enligt denna regel. Skälet till detta är att premiepensio-
nen beräknas med utgångspunkt i fondandelarnas värde vid tidpunkten
för pensionsuttaget. Detta innebär att om en person som omedelbart före
65 års ålder uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension an-
söker om såväl inkomst- som premiepension den månad han eller hon
fyller 65 år och anger att ansökan avser fr.o.m. den månaden, kommer
inkomstpension kunna beviljas fr.o.m. den i ansökan angivna månaden
medan premiepension kommer att kunna beviljas först fr.o.m. månaden
närmast därefter.
3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller
också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.
Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag
får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan.
Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan,
dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in
till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt
denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse eller
minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det att den
tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla.
Denna paragraf avser ändrat uttag av ålderspension. Som framgår av
5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § får pensionsuttag begränsas till att
avse en andel av ålderspensionen. En pensionsberättigad person har där-
742
med stora möjligheter att anpassa sitt pensionsuttag till den för honom Prop. 1997/98:151
eller henne aktuella arbetssituationen.
Första stycket avser ökning av pensionsuttag och gäller såväl inkomst-
pension och tilläggspension som premiepension. Därvid gäller samma
bestämmelser om ansökan m.m. i 1 § första stycket och 2 § första stycket
som för nytt uttag av pension. Detta innebär att det krävs en skriftlig an-
sökan för att öka pensionsuttaget då en partiell pension utges och att pen-
sionsuttaget får ökas tidigast fr.o.m. månaden efter det att ansökan inkom
till försäkringskassan. Skulle ansökan i stället inkomma till Premiepen-
sionsmyndigheten skall den enligt 15 kap. 10 § anses ha kommit in till
försäkringskassan samma dag.
I andra stycket föreskrivs att återkallelse eller minskning av uttag av
ålderspension får göras genom skriftlig anmälan till försäkringskassan
senast månaden före den månad då återkallelsen eller minskningen avses
böija gälla. Liksom när det gäller nytt eller ökat uttag av ålderspension
spelar det därvid inte någon roll för bedömningen av vid vilken tidpunkt
som anmälan kom in, om den inkom till försäkringskassan eller till Pre-
miepensionsmyndigheten. Bestämmelserna om från vilken tidpunkt en
anmälan om återkallelse eller minskning får verkan har utformats i enlig-
het med förslag av Lagrådet.
Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 18.1 har också införts en be-
gränsning av hur ofta uttag av pension får återkallas respektive minskas.
Det måste ha förflutit sex månader från det att en tidigare återkallelse
eller minskning började gälla innan ny återkallelse eller minskning kan få
verkan. Själva anmälan om återkallelse eller minskning av uttagen pen-
sion får naturligtvis ges in under denna sexmånadersperiod men någon
verkan får den inte förrän nämnda tid gått ut. Begränsningen gäller endast
återkallelse och minskning och inget hindrar att uttagen pension ökas
med endast någon eller några månaders mellanrum.
4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med
månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt
till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till
efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och
ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra
stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 §
första stycket första ocn andra meningarna och 2 § första stycket.
Av denna paragraf framgår att ansökan inte krävs för utbetalning av pre-
miepension till efterlevande. Sådan pension betalas ut från och med
månaden efter den då den som hade tecknat efterlevandeskyddet avled.
Om den som uppbär premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §
(efterlevandeskydd före pensionstiden) avlider och rätten till efterlevan-
deskyddet övergår till annan, betalas pensionen ut till honom eller henne
från och med månaden efter den då den tidigare berättigade avled.
Sådan premiepension till efterlevande som skall utges enligt bestäm-
melserna i 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden) får åter-
kallas och minskas enligt de regler som gäller för ålderspension i 3 §
andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag av sådan
pension krävs liksom för ålderspension att den pensionsberättigade läm-
nar in en ansökan till försäkringskassan. Efterlevandeskyddet skall då
utges från och med den månad som anges i ansökningen, dock inte tidi-
743
gare än från och med månaden efter den då ansökan kom in till försäk-
ringskassan eller Premiepensionsmyndigheten (se 15 kap. 10 §).
5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som
beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte
finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter
överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i
annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den
årspension från vilken beräkningen utgar avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda
pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.
Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis
till närmaste hela krontal.
Paragrafens första stycke motsvarar i princip 16 kap. 4 § första stycket
AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1999. Pension enligt denna lag
skall som huvudregel betalas ut månadsvis. Om den sammanlagda
årspensionen beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall
dock utbetalningen ske i efterskott en eller två gånger per år. Utbetalning
bör då ske på ordinarie utbetalningsdag i juni respektive december. Av
skattetekniska skäl bör - om utbetalning sker en gång per år - den
sammanförda utbetalningen alltid ske i december månad. Eftersom
storleken på den månatliga premiepensionen, om den är uttryckt i
fondandelar, kan komma att variera månad för månad bl.a. beroende på
förändringarna i fondandelarnas värde, kan årspensionen inte exakt
beräknas i förväg. En ungefärlig beräkning får därför göras av pensionens
storlek när bedömning skall göras om pensionen skall betalas ut
månadsvis eller mer sällan. Utbetalning av pension för annan period än
månadsvis skall ske utan den pensionsberättigades samtycke men om det
finns särskilda skäl kan denna regel frångås.
Avrundning av inkomst- och tilläggspension skall enligt bestämmelsen
i andra stycket göras på det sammanlagda beloppet av dessa förmåner.
Premiepensionen, som i vissa fall kan variera månad för månad, skall
enligt tredje stycket avrundas för sig och månadsvis. Detsamma gäller
premiepension till efterlevande.
6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den
pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den må-
nad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns bestäm-
melser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall skall
övergå till annan om den som nar haft rätt till pensionen har avlidit
Första meningen i denna paragraf, som har formulerats i enlighet med
förslag av Lagrådet, motsvarar i princip 16 kap. 9 § första meningen AFL
och anger att pension enligt denna lag skall betalas ut t.o.m. den månad
den pensionsberättigade avlidit om inte rätten till pension dessförinnan
har upphört. Premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §
(efterlevandeskydd före pensionstiden) utges i högst fem år. Beträffande
sådan pension har också gjorts en hänvisning till 10 kap. där det i 5 §
tredje stycket andra meningen finns bestämmelser om att rätten till sådan
pension, vid den berättigades död under utbetalningsperioden, övergår till
Prop. 1997/98:151
744
den som vid det dödsfallet har den bästa rätten till pensionen. Regeln i
förevarande paragraf innebär alltså inte att rätten till premiepension till
efterlevande helt upphör i ett sådant fall utan endast att utbetalning till
den först berättigade, eller dennes dödsbo, skall göras till och med döds-
fallsmånaden. Utbetalning till den därefter berättigade påbörjas månaden
närmast efter (se 4 §).
7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt
utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt
till pensionen fortfarande föreligger.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § AFL. Bestämmelsen har betydelse för
möjligheten att infordra s.k. levnadsbevis.
8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsent-
lig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistand enligt
socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt
beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den mot-
svarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsbe-
rättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva
pensionen avser.
Denna paragraf motsvarar med redaktionella ändringar 17 kap. 1 § andra
stycket AFL.
9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av ob-
ligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall
i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag
eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till
annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket,
skall inkomstpensionen och tilläggspensionen minskas enligt vad som
sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt
utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot
inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag.
Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom
som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs
under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid
bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra
stycket anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges
har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid
utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt
lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av
vaije livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberät-
tigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första nand göras på
garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på gmnd av
bestämmelserna i denna paragraf, för manad räknat understiga 13 procent
av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbe-
loppet för den som är gift.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm-
melse i 17 kap. 2 § AFL i de situationer när ålderspension och så kallad
yrkesskadelivränta utges samtidigt. En motsvarande samordningsbe-
Prop. 1997/98:151
745
stämmelse har i departementspromemorian Ds 1997:66 föreslagits införas Prop. 1997/98:151
i lagen om garantipension med den skillnaden att samordning beträffande
inkomstgrundad ålderspension endast skall ske med egenlivränta och inte
med efterlevandelivränta.
Samordning skall ske på så sätt att pensionsbeloppet minskas med tre
fjärdedelar av den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp
enligt 1 kap. 6 § AFL. Såväl inkomstgrundad ålderspension som garanti-
pension skall minskas. Dock skall, såvitt avser den inkomstgrundade
ålderspensionen, minskning inte ske av premiepensionen. Reduceringen
skall i första hand ske på garantipensionen och därefter på tilläggs-
pensionen.
I likhet med nuvarande regler finns en regel om att den pensionsberät-
tigade alltid skall ha rätt till ett visst minsta pensionsbelopp av det belopp
som skulle ha utgetts om reducering enligt denna bestämmelse inte hade
skett. Detta belopp är för månad räknat för en ogift person 13 % av pris-
basbeloppet och för en gift person 11, 5 % av samma basbelopp. I nu-
varande pensionssystem avser det minsta pensionsbeloppet endast folk-
pensionen. Garantipensionen är dock till skillnad från folkpensionen inte
någon baspension som utges till alla. En bestämmelse om ett minsta pen-
sionsbelopp som skall förbehållas den pensionsberättigade vid
samordning kan därför inte enbart ta sikte på garantipensionen. Den före-
slagna regeln om ett minsta pensionsbelopp fritt från samordning avser i
denna bestämmelse därför den inkomstgrundade ålderspensionen inklu-
sive premiepension samt, av skäl som utvecklats i avsnitt 25.4, även
premiepensionen till efterlevande.
13 kap. Överklagande m.m.
1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den
skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5 §§
skattebetalmngslagen (1997:483).
Att en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall fastställas av skatte-
myndighet och vilken skattemyndighet som är beslutsmyndighet framgår
av denna paragraf.
Av hänvisningen till 2 kap. 1 § skattebetalningslagen följer att beslut
om pensionsgrundande inkomst skall fattas av skattemyndigheten där den
enskilde skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslu-
tet skall fattas, dvs. vanligtvis den 1 november intjänandeåret. Om den
enskilde varit bosatt här i landet under intjänandeåret utan att detta med-
fört att han eller hon bort bli folkbokförd här den angivna dagen, skall
skattemyndigheten där han eller hon först var bosatt eller stadigvarande
vistades under året fatta beslut om pensionsgrundande inkomst. För vissa
näringsidkare som bedriver verksamhet här i landet gäller i stället att det
är den skattemyndighet där den skattskyldige är registrerad enligt sär-
skilda regler i skattebetalningslagen som beslutar om den pensionsgrun-
dande inkomsten (2 kap. 3 § skattebetalningslagen). Beträffande personer
för vilka särskild inkomstskatt skall erläggas enligt lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta är det den skattemyndighet
746
som fattar beslut om särskild inkomstskatt som även skall besluta om
pensionsgrundande inkomst. Om det inte finns någon behörig skattemyn-
dighet skall Skattemyndigheten i Stockholm besluta om pensionsgrun-
dande inkomst. Det senare torde framför allt bli aktuellt för utländska
sjömän som saknar anknytning till Sverige.
Även beslut om ändring och omprövning av beslut som fattats av
skattemyndigheten skall meddelas av den skattemyndighet som för till-
fället är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i skattebetalnings-
lagen. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst kan därmed komma att
omprövas av en annan skattemyndighet än den som meddelade det ur-
sprungliga beslutet. Detta är samma princip som gäller för andra beslut
av skattemyndigheten enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen.
2 § Beslut enligt 7-11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie-
pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensions-
myndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premie-
pension.
I denna paragraf föreskrivs att Premiepensionsmyndigheten skall fatta
beslut samt handlägga ärenden som rör premiepension och hanteringen
av premiepensionsmedel. Myndigheten skall dock inte fatta beslut om
pensionsrätt för premiepension, eftersom beslut enligt 4 kap. skall fattas
av försäkringskassan (jmf. 4 §).
3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe-
handling när skälen för beslutet far utelämnas enligt 20 § första stycket 1
förvaltningslagen (1986:223).
Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett
elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av
automatisk databehandling och vars innehall och utställare kan verifieras
genom ett visst tekniskt förfarande.
Denna paragraf motsvarar i stort sett vad som hittills gällt enligt 1 a och
1 b §§ LBP. Dessa bestämmelser har införts för att möjliggöra en utökad
datorisering av skatteförvaltningens ärendehantering och för att den
pappersbaserade hanteringen skall kunna ersättas med elektroniska do-
kument och elektroniska akter. Denna möjlighet behöver även Premie-
pensionsmyndigheten ha.
Att beslut får fattas genom automatisk databehandling när skälen för
beslutet får utelämnas enligt 20 § förvaltningslagen innebär inte att be-
slutet inte får motiveras.
4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall
fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall
vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tid-
punkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna
vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa.
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga
andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats
av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.
Av bestämmelserna i förevarande paragraf framgår att andra beslut enligt
denna lag skall fattas av allmän försäkringskassa. Det gäller t.ex. fast-
Prop. 1997/98:151
747
ställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande
inkomst, pensionsrätt och pensionspoäng, årlig inkomst- och tilläggspen-
sion m.m. Här anges också vilken försäkringskassa som skall fatta dessa
beslut.
Av första stycket framgår att det i första hand är den försäkringskassa
där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt AFL vid tidpunkten
för beslutet som skall fatta beslutet. Vilken försäkringskassa en försäkrad
skall vara inskriven hos avgörs i första hand av folkbokföringen den
1 november året före det år inskrivningen avser (se 1 kap. 4 § andra
stycket AFL).
För den som inte är eller borde vara inskriven hos någon försäkrings-
kassa är det Stockholms läns allmänna försäkringskassa som skall fatta
beslut.
Andra stycket i denna paragraf avser annan handläggning av olika
frågor enligt lagen. Det gäller t.ex. att ta emot anmälningar som skall
göras enligt 15 kap., utfärda underrättelser m.m. Den försäkringskassa
som enligt första stycket är behörig att fatta beslut skall även handlägga
sådana ärenden.
En anmälan om överlåtelse av pensionsgrundande belopp för bamår
m.m. som skall göras gemensamt av två personer som är inskrivna vid två
olika försäkringskassor, bör få lämnas till den försäkringskassa där någon
av dem är inskriven. Regeringen avser att lämna föreskrifter härom i för-
ordning.
Enligt tredje stycket skall ändring och omprövning av ett beslut som
har meddelats av den allmänna försäkringskassan, på motsvarande sätt
som gäller för andra beslut enligt AFL, beslutas av den försäkringskassa
som fattat det ursprungliga beslutet.
5 § Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspen-
sion får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkrings-
verket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får
utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och ompröv-
ning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning
skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkrings-
kassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden.
Av första stycket följer att beslut enligt 3-4 kap., såsom beslut om andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst och beslut om
pensionsrätt, liksom beslut om inkomstpension och tilläggspension får
fattas genom automatisk databehandling. Det fattas då av Riksförsäk-
ringsverket för försäkringskassans räkning. Detta innebär att det fort-
farande är försäkringskassan som är beslutsinstans i dessa frågor men
Riksförsäkringsverket beslutar i stället för försäkringskassan i de fall då
beslutet tillkommer med stöd av ADB. Det är försäkringskassan såsom
det beslutande organet som avgör om ett beslut av en eller annan anled-
ning inte bör beslutas genom ADB, t.ex. på grund av att beslutet bör in-
nehålla en utförligare motivering. Även beslut som fattas genom automa-
tisk databehandling får, som angetts i kommentaren till 3 §, motiveras.
Eftersom det är försäkringskassan som är beslutsinstans skall ändringar
och omprövningar av beslutet göras av försäkringskassan. Enligt andra
stycket gäller därför att beslut som har fattats av Riksförsäkringsverket
Prop. 1997/98:151
748
för försäkringskassans räkning, skall ändras och omprövas av den försäk-
ringskassa som vid tillfället för ändringen eller omprövningen är behörig
att fatta beslut enligt bestämmelserna i 4 §. Även andra åtgärder, som
t.ex. att överlämna ett överklagande som kommit in i rätt tid och att av-
visa en begäran om omprövning som kommit in för sent, ankommer på
den försäkringskassan. Enligt ett avgörande av Regeringsrätten från den
25 april 1997, mål nr. 5820/96, (RÅ 1997 ref.13) skall ett beslut som
måste omprövas innan det får överklagas, prövas av länsrätten i det län
inom vilket den myndighet som har omprövat ärendet har sitt säte.
6 § Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av an-
nan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
Enligt denna paragraf gäller inte bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ angåen-
de vilken myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta beslut
eller handlägga ärenden enligt denna lag om annat föreskrivs antingen i
lagen eller i annan författning. I EU:s regelverk finns t.ex. särskilda be-
stämmelser om ansökan om pension. Även framtida bestämmelser i för-
ordning eller av Riksförsäkringsverket utfärdade föreskrifter angående
tex. vilken försäkringskassa som är behörig att besluta om pension för
vissa grupper av personer eller att beslut om ändring av utgående pension
och återbetalning på grund av beslut om ändrad pensionsrätt skall fattas
av den försäkringskassa som beslutar om den ändrade pensionsrätten,
medför ett undantag från lagens regler.
Preciseringen av vilka bestämmelser som undantaget avser har gjorts
efter påpekande av Lagrådet.
7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd-
ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av
ett Deslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift.
Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pen-
sionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte
skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när
det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obe-
talda avgifter.
Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pen-
sionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall
göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle oka eller
minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen
underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet
I paragrafens första stycke regleras skyldigheten att ex officio ändra ett
beslut om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande beräknings-
underlaget för beslutet. Med beräkningsunderlag avses framför allt den
försäkrades taxering eller, beträffande andra pensionsgrundande belopp
än pensionsgrundande inkomst samt pensionsrätt eller pensionspoäng,
den pensionsgrundande inkomsten. Pensionsrätt kan också behöva ändras
med anledning av en ändring som görs av ett pensionsgrundande belopp.
En ändring som görs av pensionsrätten eller pensionspoängen medför
givetvis att pensionen behöver ändras.
Prop. 1997/98:151
749
Även beslut som innebär att egenavgiften för den försäkrade ändras
skall föranleda följdändring enligt denna paragraf. Om arbetsgivarav-
giften för den försäkrades arbetsgivare/uppdragsgivare ändras kan om-
prövning ske enligt 13 kap. 13 § andra stycket.
Slutligen skall en ändring av den försäkrades taxering, som innebär att
förvärvsvillkoret inte längre är uppfyllt, medföra en omräkning av den
premiepensionsrätt som eventuellt fastställts för pensionsgrundande be-
lopp för s.k. bamår eller plikttjänstgöring.
Följdändringar enligt första stycket skall göras oavsett av vilken anled-
ning beslutet har ändrats, t.ex. om skattemyndigheten har beslutat om
eftertaxering eller efter domstols dom.
För försäkrade som skall erlägga egenavgift skall pensionsrätten ändras
om det föranleds av bestämmelserna i 4 kap. 4 eller 8 § jämfört med
16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Detta framgår av andra stycket. Det
är inte den försäkrades pensionsgmndande inkomst som skall minskas i
detta fall utan pensionsrätten. Om avgifterna för inkomster av annat för-
värvsarbete inte har erlagts till fullo inom föreskriven tid är det därmed
inte möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan inkomst med pensionsrätt
för andra pensionsgmndande belopp som räknats av enligt den s.k. tak-
regeln i 3 kap. 2 §.
Om pensionsrätt för den person för vilken beslut om pensionsrätt änd-
rats enligt denna paragraf har överfört premiepensionsrätt till sin make,
kan även makens pensionsrätt behöva ändras. Detta regleras i följande
paragraf.
För att undvika att alltför små ändringar skall behöva företas, vilket
kan verka onödigt framför allt för den enskilde, har i tredje stycket tagits
in en begränsning när det gäller ändring till följd av ändringar i beräk-
ningsunderlaget för beslut om pensionsgmndande inkomst och beslut om
andra pensionsgmndande belopp. Begränsningen gäller däremot inte
ändring av pensionsrätt t.ex. därför att det efter en taxering visar sig att
pensionsrätt för premiepension har tillgodoräknats trots att så inte skulle
ha skett enligt bestämmelserna i 4 kap. 5 § om förhållandena då varit
kända.
Av tredje stycket framgår också att den försäkrade alltid skall under-
rättas skriftligen om ett beslut om ändring. Normalt är det den beslutande
myndigheten själv som bestämmer om en beslutsunderrättelse till en part,
som inte begärt skriftlig underrättelse, skall ske skriftligen eller munt-
ligen samt om underrättelsen skall sändas i vanligt brev eller överlämnas
på något annat sätt. Underrättelse behöver vidare inte ske om det är
uppenbart obehövligt (21 § förvaltningslagen). I denna paragraf har dock
föreskrivits att den enskilde alltid skall underrättas om beslut om ändring
och att alla sådana underrättelser skall vara skriftliga. Att underrättelsen
skall innehålla skälen för beslutet följer av 20 § förvaltningslagen.
Om skattemyndigheten ändrar den pensionsgmndande inkomsten och
försäkringskassan ändrar de andra pensionsgmndande beloppen och
dessa ändringar tar ut varandra så att fastställd pensionsrätt inte påverkas,
måste den försäkrade ändå underrättas om de företagna ändringarna. Det
kan nämligen ha betydelse i framtiden om den försäkrade vill få pen-
sionsrättsbeslutet omprövat. Om ändringen är av betydelse för den en-
skilde, kan denne dessutom begära omprövning av ändringsbeslutet sär-
Prop. 1997/98:151
750
skilt, se kommentaren till 9 §. Av denna anledning har det också före- Prop. 1997/98:151
skrivits att det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning.
Enligt 21 § förvaltningslagen behöver annars bara beslut som går part
emot innehålla en underrättelse om hur man överklagar beslutet.
Denna bestämmelse har även kommenterats i avsnitt 27.3. Ändring i ett
beslut kan dessutom förekomma enligt reglerna om självrättelse i 26 §
förvaltningslagen.
8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut
för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en
ändring av den överförda pensionsrätten.
I paragrafen regleras det fall då en person har fått premiepensionsrätt
överförd till sig enligt bestämmelserna i 4 kap. och ett beslut för den
make som överfört pensionsrätten därefter ändras av någon anledning.
Om detta har betydelse för storleken på den överförda premiepensions-
rätten skall en följdändring göras även av denna. Som framgår av kom-
mentaren till 9 § kan den som fått pensionsrätt för premiepension över-
förd till sig inte begära omprövning av beslutet om storleken på den
överförda pensionsrätten.
Andra situationer när pensionsrätt m.m. för en person måste räknas om
på grund av beslut som rör en annan person behandlas i 13 §.
9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser
begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras
av oeslut som meddelats_enligt 11 eller 13 §.
Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrun-
dande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband
med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett be-
slut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande be-
lopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng
Caverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma
estämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och
vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller om-
prövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skatte-
myndighet.
Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng,
prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till
grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen
till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om när omprövning kan ske av
beslut enligt lagen. Av första stycket framgår att sådan omprövning skall
ske på begäran av den som beslutet avser eller, om det finns andra skäl
för det, dvs. om någon av myndigheterna respektive försäkringskassan på
eget initiativ anser att ett beslut bör omprövas. Rätten för den enskilde att
begära omprövning är här begränsad till den som beslutet avser i stället
för den som beslutet angår, vilket brukar vara det vanliga för förvalt-
ningsbeslut. Skälet till detta är bl.a. att t.ex. en person till vilken den för-
säkrade har överfört pensionsrätt för premiepension inte skall ha möjlig-
het att klaga på den pensionsrätt som fastställts för den försäkrade.
I bedömningen av om det finns andra skäl för omprövning än den en-
skildes begäran ingår att omprövningen bör avse en fråga eller ett belopp
751
som är av någon betydelse. På motsvarande sätt som gäller för ompröv-
ningar enligt AFL gäller också här att omprövning inte får göras av ett
beslut som redan har omprövats enligt 11 eller 13 §. Ett sådant beslut får
i stället överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol.
Möjligheten för enskild att begära omprövning av ett beslut om pen-
sionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp är enligt
andra stycket begränsad. Som tidigare redovisats i bl.a. avsnitt 27.4 får
skattemyndighets beslut om pensionsgrundande inkomst och allmän för-
säkringskassas beslut om andra pensionsgrundande belopp i princip bara
omprövas i samband med omprövning av försäkringskassans beslut om
pensionsrätt eller pensionspoäng. Det kan dock förekomma situationer då
det för den enskilde är av betydelse att få ett beslut om pensionsgrun-
dande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp omprövat utan att
omprövningen medför någon ändring av pensionsrättens eller pensions-
poängens storlek. Så kan t.ex. vara fallet om den försäkrade har fått viss
inkomst hänförd till inkomst av annat förvärvsarbete men den försäkrade
anser att det är en inkomst av anställning. Eftersom detta har betydelse
för frågan om vem som skall betala ålderspensionsavgiften bör den för-
säkrade i detta fall kunna få omprövning av beslutet. Detsamma gäller
om den försäkrade ännu inte uppfyllt förvärvsvillkoret och anser att den
pensionsgrundande inkomsten bör vara högre och det pensionsgrundande
beloppet lägre än vad som beslutats. När omprövning sker i dessa fall
gäller i stort sett samma bestämmelser som gäller vid omprövning av
pensionsrätt.
Av tredje stycket framgår att försäkringskassan, vid omprövning av be-
slut om pensionsrätt eller pensionspoäng, skall överlämna ärendet till
skattemyndigheten för omprövning av myndighetens beslut om den pen-
sionsgrundande inkomsten om omprövningen skall omfatta även detta
beslut.
10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be-
rörd av beslutet begära omprövning av detta.
Bestämmelsen innebär att även om en försäkrad har avlidit så kan frågan
om hans eller hennes pensionsrätt, pensionspoäng m.m. omprövas på be-
gäran av den som är berörd av beslutet. Det är framför allt den som är
berättigad till någon form av efterlevandepension som kan komma i
fråga. I detta fall gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket även för
denna person. Sedan ett beslut har omprövats på begäran av en efter-
levande har denne också enligt 17 § möjlighet att överklaga beslutet.
11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta
skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha
kommit in till allmän försäKringskassa före utgången av året efter det
fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran
om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som be-
gär omprövningen fick del av beslutet.
Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom
två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra
meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med upp-
gift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället na
kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv-
ningen fick sådan kännedom.
Prop. 1997/98:151
752
Beslut om pensionsrätt och pensionspoäng liksom beslut om pensions-
grundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall ändras
enligt 7 § om de påverkas av en ändring av den försäkrades taxering.
Tiderna för begäran om omprövning enligt denna lag behöver därigenom
inte vara desamma som enligt taxeringslagen. Så som anförts i avsnitt
27.4 har därför för de nyss nämnda besluten, liksom för beslut om vårdår,
den tid inom vilken den försäkrade kan begära omprövning bestämts till
ett år efter fastställelseåret. Detta framgår av paragrafens första stycke.
Vad som här föreskrivs om omprövning av beslut om pensionsrätt gäller
också omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst och andra
pensionsgrundande belopp när de får omprövas särskilt (se 9 § andra
stycket).
I fråga om andra beslut som meddelas av försäkringskassan eller Pre-
miepensionsmyndigheten enligt denna lag (främst beslut om utbetalning
av pension) föreskrivs samma tid för begäran om omprövning som gäller
för beslut av försäkringskassan enligt AFL, dvs. två månader från den
dag då klaganden fick del av beslutet (20 kap. 13 § andra stycket AFL).
För det fall den försäkrade inte inom den tid som anges ovan har fått
kännedom om ett beslut föreskrivs i andra stycket att en begäran om om-
prövning får inkomma inom två månader från det att han eller hon fick
kännedom om beslutet.
Till skillnad från i förslaget i lagrådsremissen föreskrivs här ingen
särskild regel vad gäller begäran om omprövning av en beslutad
pensionsrätt som påverkas av att försäkringskassan meddelat ett nytt
beslut för en annan försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande
belopp för bamår. I sådana fall skall i stället omprövning göras enligt
13 § tredje stycket utan begäran av den enskilde, se vidare avsnitt 27.4.
12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensions-
myndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa
eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade
beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat
beslutet. Har begäran kommit m till nagon av nämnda myndigheter eller
en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den anses som
inkommen i rätt tid.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om om-
prövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som an-
ges i 11 §.
Bestämmelsen motsvarar i princip 20 kap. 13 § första stycket AFL och
6 kap. 5 § tredje stycket taxeringslagen till vilken hänvisning finns i 11 §
sista stycket LBP.
13 § Om ett beslut enligt 2-4 kap. omprövas utan att den enskilde har
begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fast-
ställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den
enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet med-
delades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En ompröv-
ning till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2-4 kap.
får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller
tredje stycket.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser
har lämnat oriktiga uppgifter eller nar underlåtit att fullgöra en uppgifts-
eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning
ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i
fråga om premiepension till efterlevande gälla om pensionsspararen eller
Prop. 1997/98:151
753
den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter prOp. 1997/98:151
eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Omprövning
efter nämnda tidpunkter får också göras om det först därefter har visat sig
att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag
eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslutet påverkas av en
ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) angående
arbetsgivaravgift.
Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring
som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller
pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får ompröv-
ning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket.
I paragrafen finns bestämmelser rörande omprövning på initiativ av en
skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyn-
digheten. I första stycket anges de tider inom vilken ett omprövningsbeslut
normalt skall meddelas. Om omprövningen gäller ett beslut enligt 2-4 kap.,
dvs. om pensionsgrundande inkomst, annat pensionsgrundande belopp,
pensionsrätt, pensionspoäng eller vårdår, skall beslutet meddelas inom ett
år efter fastställelseåret (se 1 kap. 8 §). Andra beslut än beslut enligt 2-4 kap.
skall omprövas inom två månader från det att beslutet meddelades. De får
inte heller omprövas annat än till den enskildes fördel om det inte finns
förutsättningar för omprövning enligt vad som följer av andra eller tredje
stycket i denna paragraf.
Om omprövningen föranleds av att den som beslutet avser lämnat
oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmäl-
ningsskyldighet enligt denna eller annan lag, föreskrivs inte någon tids-
frist inom vilken omprövningen måste göras. Detta framgår av andra
stycket. Det torde framför allt få betydelse om försäkringskassan får kän-
nedom om att en försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande be-
lopp för bamår har haft förvärvsinkomster i utlandet som inte beaktats
vid beräkningen av detta belopp eller om försäkringskassan får kännedom
om att en person inte har varit försäkrad enligt denna lag men någon änd-
rad folkbokföring inte har anmälts till myndigheterna. Denna bestäm-
melse gäller också beträffande premiepension till efterlevande om pen-
sionsspararen eller den som tidigare erhållit sådan pension har lämnat en
oriktig uppgift e.dyl.
Det är vidare möjligt att utan begränsning i tiden ompröva ett beslut
som blivit felaktigt på grund av att underlaget för beslutet var uppenbart
felaktigt eller ofullständigt eller om det föreligger andra synnerliga skäl.
Det kan t.ex. gälla situationer då ett beslut blivit fel på grund av att upp-
gifterna i något register som användes då beslutet fattades var fel eller att
uträkningar eller liknande blivit fel till följd av något systemfel. En sådan
omprövning kan då göras både när det är till fördel och när det är till
nackdel för den försäkrade. En omprövning med stöd av bestämmelsen i
detta stycke kräver att det föreligger uppenbart fel eller synnerliga skäl,
som ett systemfel, varför den inte torde komma att tillämpas särskilt ofta.
Även här gäller att alltför små och betydelselösa fel inte bör medföra
någon omprövning.
Slutligen kan omprövning enligt andra stycket ske, om det vid av be-
stämmande av avgiftsunderlaget för arbetsgivaren t.ex. beslutas att ett
belopp, som ingår i inkomst av anställning, inte skall inräknas i avgifts-
underlaget. Om detta påverkar beräkningen av den pensionsgrundande
754
inkomsten för en enskild vars inkomst inte längre skall anses som in- Prop. 1997/98:151
komst av anställning, skall dennes pensionsgrundande inkomst omprövas.
Av tredje stycket följer att inte heller när omprövningen föranleds av
att pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för den försäkrade på-
verkas av ändring av pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för en
annan försäkrad, föreskrivs någon viss tidsfrist inom vilken ompröv-
ningen måste göras. De situationer då omprövning med stöd av denna
regel kan bli aktuell är t.ex. om försäkringskassan ändrar ett beslut om
pensionsrätt för en förälder till ett bam, som tillgodoräknats
pensionsgmndande belopp för bamår, därför att försäkringskassan efter
omprövning funnit att föräldern i fråga inte uppfyller förutsättningarna
för att tillgodoräknas beloppet. Då skall i stället den andra föräldern
tillgodoräknas belopp om han eller hon uppfyller förutsättningarna härför
och försäkringskassan får då ompröva hans eller hennes pensionsrätt även
efter den tid som anges i första stycket. Detsamma gäller om en förälder
som inte har tillgodoräknats pensionsgmndande belopp för bamår efter
att ha överklagat försäkringskassans beslut om pensionsrätt för honom
eller henne, förklaras vara den av föräldrarna som för det aktuella året
skall tillgodoräknas beloppet. Omprövning till nackdel för den förälder
som inte skall tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för bamår får då
göras även om den tid inom vilken omprövning enligt andra stycket skall
ske, har löpt ut. Detta kan jämföras med bestämmelserna i 4 kap. 13 §
andra stycket punkt 1 och 20 § taxeringslagen angående omprövning och
eftertaxering till följd av taxeringsbeslut rörande annan skattskyldig.
Omprövningsbeslut enligt denna paragraf måste föregås av ett kommu-
niceringsförfarande i enlighet med vad som föreskrivs i 15 kap. 3 §. Detta
innebär att om ett beslut tas upp till omprövning skall den enskilde få
tillfälle att yttra sig i ärendet innan ett nytt beslut fattas.
Bestämmelserna om olika tidsfrister i denna paragraf medför ingen in-
skränkning i de möjligheter till ändring av beslut som regleras i 7 §. I
vissa fall kan det också bli aktuellt med återbetalning av pension enligt
vad som följer av 14 kap. 1 §.
14 § Ett beslut om pensionsgmndande inkomst skall omprövas av
skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket
har överlämnat ett ärende för omprövning.
Som tidigare redovisats i kommentaren till 9 § får den allmänna försäk-
ringskassan inte själv ompröva ett beslut av skattemyndigheten angående
pensionsgmndande inkomst. Försäkringskassan skall i stället överlämna
ett sådant ärende till skattemyndigheten för omprövning. I denna paragraf
föreskrivs därför att skattemyndigheten skall ompröva ett beslut
angående den pensionsgmndande inkomsten om försäkringskassan
överlämnat ett ärende till myndigheten för omprövning.
15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk-
ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i
stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran
om omprövning skall då anses som ett överklagande.
Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 10 § tredje stycket AFL.
755
16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol far inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän
försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.
Liknande bestämmelser finns i 20 kap. 10 a § AFL och i 11 § LPB finns
det en hänvisning till en motsvarande bestämmelse i taxeringslagen. Om
omprövning begärs av en fråga som redan har avgjorts skall myndigheten
respektive försäkringskassan meddela ett avvisningsbeslut.
Prop. 1997/98:151
17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan
som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får
dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom ompröv-
ning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har av-
visats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett
annat beslut skall anses som en begäran om omprövning.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har med-
delats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensions-
myndigheten.
Försäkringskassan beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng liksom
andra beslut som försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten
fattar enligt denna lag får enligt första stycket överklagas till allmän
förvaltningsdomstol av den enskilde som beslutet i fråga avser, eller om
denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av
Riksförsäkringsverket. Talerätten för den enskilde har kommenterats vid
9 och 10 §§. Den enskilde kan endast överklaga ett beslut som har till-
kommit genom omprövning. Detta motsvarar vad som gäller enligt
20 kap. 11 § AFL. Eftersom samtliga beslut enligt denna lag kommer att
fattas av tjänsteman, behöver inte detta anges särskilt i den här lagen.
Även ett beslut varigenom försäkringskassan har avvisat en begäran om
omprövning får överklagas av den enskilde. Stycket har formulerats i
enlighet med förslag av Lagrådet.
Andra stycket har införts efter lagrådsgranskningen enligt vad som
närmare utvecklas i avsnitt 27.5. Innebörden av bestämmelsen är att
beslut om anvisning enligt denna lag som har meddelats av en
försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensionsmyndigheten
kan överklagas på samma sätt som andra beslut. Utan denna
undantagsbestämmelse skulle beslut om avvisning av ett överklagande
endast kunna prövas av en instans medan beslut om avvisning av en
begäran om omprövning skulle få överklagas utan begränsning.
Överklagande av enskild
18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn-
dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom
tva månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om ompröv-
ning eller avvisning.
Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i
fråga om överklagande av en enskild.
756
Av första stycket framgår att ett överklagande från en enskild skall ha
kommit in inom två månader från det att han eller hon fick del av beslu-
tet. Samma tidsfrist gäller här oberoende av om beslutet t.ex. avser pen-
sionsrätt eller pension.
Andra stycket hänvisar till 12 § och innebär att ett överklagande som
inom föreskriven tid kommit in till Premiepensionsmyndigheten, en
skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvalt-
ningsdomstol, som inte meddelat beslutet, eller till Riksförsäkringsverket,
skall anses ha kommit in i rätt tid. Den som erhållit överklagandet skall
översända detta till rätt instans.
Att det är den som meddelat det överklagade beslutet som skall pröva
om överklagandet har kommit in i rätt tid och som också skall avvisa ett
överklagande som kommit in för sent följer av 24 § förvaltningslagen. Av
25 § förvaltningslagen följer vidare att om inte överklagandet avvisas så
skall överklagandet jämte övriga handlingar i ärendet överlämnas till den
förvaltningsdomstol som skall pröva överklagandet.
Överklagande av Riksförsäkringsverket
19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2-A kap. skall
överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret.
Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställel-
seår som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två
månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats^ enligt
denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den
dag då beslutet meddelades.
För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmel-
serna i 12 § första stycket
I paragrafen anges den tid inom vilken ett överklagande från Riksförsäk-
ringsverket skall ha kommit in. Av första stycket framgår att när det
gäller beslut enligt 2-4 kap., dvs. beslut om pensionsgrundande inkomst,
andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och vård-
år, skall överklagandet ha inkommit före utgången av fastställelseåret.
Dessutom gäller särskilda regler för de fall då beslutet meddelats efter
den 31 oktober året efter fastställelseåret. Tidsfristerna har anpassats till
vad som gäller för omprövning på begäran av den enskilde.
För andra beslut enligt denna lag har överklagandetidema anpassats till
vad som gäller enligt AFL (se 20 kap. 13 § andra stycket AFL). Då skall
överklagandet ha inkommit inom två månader från dagen då beslutet
meddelades. Detta framgår av andra stycket.
Liksom när det gäller överklagande av enskild skall bestämmelserna i
12 § om när ett överklagande i rätt tid kommit in till Premiepen-
sionsmyndigheten, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller
en allmän förvaltningsdomstol som inte meddelat beslutet, tillämpas vid
överklagande av Riksförsäkringsverket. Detta anges i paragrafens tredje
stycke.
Att den som meddelat det överklagade beslutet skall avvisa över-
klagandet om det har kommit in för sent och annars överlämna det till
domstolen tillsammans med övriga handlingar i ärendet följer som tidi-
gare nämnts av bestämmelserna i 24 och 25 §§ förvaltningslagen.
Prop. 1997/98:151
757
Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m.
20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.
Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en all-
män försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.
I denna paragraf anges den tid inom vilken domstolens beslut skall över-
klagas. Tidsfristerna överensstämmer med vad som gäller enligt såväl
taxeringslagen som AFL.
Som framgår av 21 § gäller inte 7 a § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) för beslut angående pensionsrätt m.m. För övriga beslut enligt
denna lag gäller däremot samma regler om tvåpartsprocess som för övrigt
tillämpas inom socialförsäkringen. Avgöranden i sådana mål kan därför
överklagas till kammarrätten även av den allmänna försäkringskassan och
av Premiepensionsmyndigheten.
21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna
lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i läns-
rätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2-4 kap.
I enlighet med vad som numera gäller för mål som rör beslut enligt AFL
har i första stycket i denna paragraf införts krav på prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätten.
Av andra stycket framgår att nämndemän inte skall ingå i kammar-
rätten vid prövning av beslut enligt 2^1 kap., dvs. beslut om pensions-
grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, när sådana
beslut får överklagas särskilt, samt beslut om pensionsrätt, pensionspoäng
och vårdår. Däremot skall nämndemän ingå vid prövning av andra beslut
om nämndemän deltagit i länsrätten. Detta har kommenterats närmare i
avsnitt 27.5.
22 § Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fraga
om mål enligt 2-4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2-4 kap.
hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkringsverket om
verket skall vara part i malet. Om en enskild klagar till kammarrätten och
verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten.
Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får
domstolen förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkringsverket får
överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om
verket inte har vant part där.
Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksför-
säkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän för-
säkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det all-
männas talan.
Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
I första stycket i denna paragraf anges att bestämmelserna om två-
partsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna i 7 a § förvaltnings-
processlagen inte skall gälla för mål enligt 2-4 kap. denna lag. Innehållet
i övrigt i detta stycke stämmer i huvudsak med vad som nu föreskrivs i
12 § LBP och vad som gällde enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL före
Prop. 1997/98:151
758
den 1 maj 1996. Det uppställs dock inget krav på att det skall finnas skäl
eller särskilda skäl för att domstolen skall få förelägga Riksförsäkrings-
verket att svara i ett mål där verket inte är part. Det får förutsättas att
domstolen förelägger verket att svara endast i sådana fall där det är moti-
verat.
Beträffande andra mål enligt denna lag kommer den nya bestämmelsen
i 7 a § förvaltningsprocesslagen att gälla. Detta har kommenterats när-
mare i avsnitt 27.5.
Andra stycket i förevarande paragraf föranleds av bestämmelsen i 7 a §
förvaltningsprocesslagen och motsvarar vad som numera gäller enligt
20 kap. 12 § AFL för andra socialförsäkringsmål. När och på vilket sätt
Riksförsäkringsverket skall underrättas om att det finns mål där verket
kan ha intresse av att träda in i processen får regleras av Riksförsäkrings-
verket.
I samtliga mål enligt denna lag skall Riksförsäkringsverket företräda
det allmänna i Regeringsrätten. Detta framgår av tredje stycket.
23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över-
klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den
domstol som har att pröva beslutet.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 13 § LBP och 20 kap. 13 § fjärde
stycket AFL.
14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt
Inkomst- och tilläggspension
1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att
lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp-
gifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats
felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomst-
eller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för
högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen
borde ha insett detta.
Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pen-
sionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten av-
giftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för
mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt
denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om
beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket.
Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge
krav på återbetalning.
Denna paragraf har delvis utformats efter mönster av 20 kap. 4 § AFL.
Enligt paragrafens första stycke skall försäkringskassan besluta att in-
komst- eller tilläggspension som betalats ut felaktigt under vissa förut-
sättningar skall återbetalas. Till skillnad från reglerna i 20 kap. 4 § AFL
föreskrivs här inte att återbetalningsskyldighet föreligger när den som
uppburit pensionen ”på annat sätt” än genom att lämna oriktiga uppgifter
eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings-
skyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med för
högt belopp. Den nämnda bestämmelsen har såvitt kunnat utrönas inte
Prop. 1997/98:151
759
kommit till användning i någon omfattning av betydelse och det torde, Prop. 1997/98:151
som Lagrådet påpekat, vara svårt att finna situationer när en sådan före-
skrift skulle bli tillämplig för ersättning enligt denna lag.
Paragrafens andra stycke motsvarar i princip 20 kap. 4 § andra stycket
AFL. Förevarande bestämmelse innebär att försäkringskassan skall
besluta om återbetalning av för mycket utbetald inkomst- eller tilläggs-
pension i de fall pensionsrätt eller pensionspoäng har minskats retroaktivt
på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning (jfr 4 kap. 4 § och
8 § andra stycket). Pensionsrätt och pensionspoäng skall minskas för en
näringsidkare som inte inom föreskriven tid har betalat hela ålderspen-
sionsavgiften för pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete
samt hela den allmänna pensionsavgiften för sådana inkomster, se 13 kap.
7 § andra stycket. Utgiven inkomst- och tilläggspension beräknad på
sådana inkomster för vilka avgifter inte har betalats skall i princip alltid
återbetalas.
Skyldighet att betala tillbaka utbetald inkomst- eller tilläggspension
föreligger, enligt tredje stycket i denna paragraf, endast om beslut om
återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Detta
innebär bl.a. att beslut om ändrad sådan pension - även om pensionen
skall räknas om för förfluten tid, exempelvis på grund av att
tillgodoräknad pensionsrätt har sänkts efter ändrad taxering - får effekt
endast för framtiden om inte beslut fattas om återbetalning.
I tredje stycket föreskrivs vidare att även om beslut om återbetalning
skall meddelas enligt första eller andra stycket får försäkringskassan, på
samma sätt som enligt motsvarande bestämmelse i 20 kap. 4 § tredje
stycket AFL, helt eller delvis efterge krav på återbetalning. För detta
krävs särskilda skäl.
2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall
det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkast-
ning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha till-
förts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter
räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret
till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premie-
pension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från
pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och
pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall
tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald
enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.
Nar tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas be-
stämmelserna i 3 eller 4 §.
Denna paragraf beskriver principerna för hur ändringar av pensionsrätt
skall hanteras i premiepensionssystemet medan de närmast följande para-
graferna anger hur detta skall gå till i praktiken.
Av 7 kap. 4 § framgår att var och en för vilken pensionsrätt för pre-
miepension har fastställts skall ha ett premiepensionskonto, som visar
utvecklingen av tillgodohavandet i premiepensionssystemet. Tillgodo-
havandet har betydelse för bl.a. premiepensionens storlek (se 9 kap. 1 §).
760
Mot denna bakgrund är det viktigt att även ändringar av pensionsrätten Prop. 1997/98:151
återspeglas på kontot (se avsnitt 19.3 och författningskommentaren till
7 kap. 4 §). Därför har det i förevarande paragraf tagits in en
bestämmelse om detta {andra stycket första meningen).
Inte bara det belopp med vilket pensionsrätt för premiepension har
ändrats skall påverka pensionsspararens premiepensionskonto. Innan till-
lägg respektive avdrag görs på kontot skall till ändringsbeloppet läggas
en schablonmässigt beräknad avkastning. Hur denna avkastning skall
beräknas framgår av första stycket.
Som angetts i avsnitt 26.2 skall man försöka återskapa den situation
som hade förelegat om avsättningen till premiepensionssystemet hade
blivit rätt från början. Till ändringsbeloppet skall därför först läggas den
avkastning från den tillfälliga förvaltningen som tillförts respektive skulle
ha tillförts pensionsspararen för detta belopp. Hur avkastningen från den
tillfälliga förvaltningen fördelas framgår av 8 kap. 1 § andra stycket. När
avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har lagts till erhålls det
belopp som, vid sänkning av pensionsrätten, felaktigt har avsatts till pre-
miepensionssystemet respektive, vid höjning av pensionsrätten, felaktigt
inte har avsatts till premiepensionssystemet.
Till det på detta sätt framräknade beloppet skall läggas en schablon-
mässigt beräknad avkastning från den fondförvaltning som har ägt rum
respektive skulle ha ägt rum om avsättningen till premiepensionssystemet
hade blivit rätt från början. Skälen för ordningen med en schablonmässig
avkastning har redovisats i avsnitt 26.2. Uppräkning skall ske med den
s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalning slagen. Basräntan mot-
svarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldsväxlar.
Som framgår av paragrafen skall basränta räknas fr.o.m. den 1 april
året efter fastställelseåret t.o.m. dagen för beslutet om ändring av pen-
sionrätten. Tidpunkten från vilken ränta skall beräknas har valts med
tanke på att den enskilde skall underrättas om pensionsrätt som tjänats in
ett visst år senast den 31 mars året efter fastställelseåret (se 15 kap. 4 §).
Som angetts i avsnitt 26.2 skall i stort sett samma regler gälla för an-
ställda och egenföretagare. Det är visserligen inte lika självklart att änd-
ringsbeloppet skall räknas upp när pensionsrätten höjs för inkomst av
annat förvärvsarbete som när den höjs för inkomst av anställning, efter-
som den enskilde i den först nämnda situationen själv skall betala ytter-
ligare avgifter. Emellertid är det mest logiskt att även här räkna upp änd-
ringsbeloppet till den nivå som - schematiskt sett - skulle ha uppnåtts om
en korrekt avsättning hade gjorts från början. Ändringsbeloppet skall
dock läggas till pensionsspararens premiepensionskonto först när samt-
liga avgifter till ålderspensionssystemet anses betalda enligt 16 kap. 12 §
skattebetalningslagen. Enligt de bestämmelserna skall betalning ske före
utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om
avgifterna har betalts helt inom denna tid läggs ändringsbeloppet till pen-
sionsspararens konto. Har avgifterna inte betalats alls eller endast delvis
medför detta att pensionsrätten bortfaller respektive sänks efter beslut av
allmän försäkringskassa (se 13 kap. 7 § andra stycket). Om pensions-
rätten sänks får Premiepensionsmyndigheten därefter behandla den nya
lägre pensionsrätten på det sätt som anges i förevarande paragrafs första
761
stycke. De nu angivna regierna har tagits in i andra stycket andra
meningen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafens tredje stycke är tillkommet främst med tanke på den nu be-
handlade regeln för inkomst av annat förvärvsarbete. Innan tillgodo-
havandet på premiepensionskontot har justerats, skall någon överföring
enligt 3 § inte göras.
För att Premiepensionsmyndigheten skall få kännedom om att pen-
sionsrätt har ändrats eller avgifter betalats får det i förordning införas
bestämmelser om underrättelse till myndigheten om detta.
3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för
pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fondema i för-
hållande till värdet av innehavet i vaije fond.
Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp
som beräknas belöpa på förfluten tid i stallet betalas ut till spararen. Har
pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap.
2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premie-
pensionsmyndighetens livränteverksamhet
I paragrafen regleras förfarandet i de fall då ändringsbeslutet innebär att
pensionsrätt för premiepension har höjts.
Som framgår av paragrafens första stycke skall medel motsvarande det
uppräknade beloppet föras över från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till pensionsspararens fonder. Beloppet skall fördelas
mellan fondema i förhållande till värdet av innehavet i vaije fond. Skälet
till detta är att pensionsspararens innehav i olika fonder sammantagna bör
ses som en portfölj. I praktiken innebär överföringen till pensionsspara-
rens fonder att Premiepensionsmyndigheten köper nya fondandelar för
spararens räkning.
I paragrafens andra stycke regleras det fall då pensionsspararen har
böijat ta ut premiepension när ändringen skall genomföras. Som angetts i
avsnitt 26.2 skall i sådant fall det uppräknade beloppet fördelas på för-
fluten tid respektive framtida pensionstid. Om pensionsspararen har tagit
ut partiell pension skall detta beaktas vid fördelningen. Den del av be-
loppet som avser förfluten tid skall betalas ut som en klumpsumma till
pensionsspararen. Om pensionsspararen avlidit, får beloppet i stället be-
talas till hans eller hennes dödsbo.
Den del av beloppet som avser framtida pensionstid skall fördelas
mellan pensionsspararens fonder i förhållande till värdet av innehavet i
varje fond och föranleda en omräkning av framtida pensionsbelopp. Om
pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till livränta med ga-
ranterade belopp skall enligt andra meningen i stycket, vars slutliga
formulering inte redovisats för Lagrådet, beloppet i stället föras över till
Premiepensionsmyndigheten. Skälet till detta är att det då är myndigheten
som ansvarar för kapitalförvaltningen. Även i detta fall skall Premiepen-
sionsmyndigheten göra en omräkning av framtida pensionsbelopp.
4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret fran den eller de fonder i vilka medel har placerats för
Prop. 1997/98:151
762
pensionsspararens räkning. Fondema skall tas i anspråk i förhållande till
värdet av innehavet i vage fond. Har pensionsspararen tagit ut premie-
pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall beloppet i stället betalas
av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livränte-
belopp.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre-
miepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen
om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande
inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt inte
borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om
bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall det reste-
rande beloppet återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna
oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt rör premiepension har
fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.
Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller
delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.
Denna paragraf handlar om förfarandet när ändringsbeslutet innebär att
pensionsrätt för premiepension har sänkts.
Första och andra meningarna i paragrafens första stycke utgör en
spegelbild av föregående paragrafs första stycke. Som angetts i avsnitt
26.2 skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras över från
pensionsspararens fond eller fonder (dvs. fondandelar skall säljas) till den
tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Det har för tillämpningen
av dessa bestämmelser ingen betydelse om pensionsspararen har böljat ta
ut pension. Om pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till
traditionell livränteförsäkring, skall enligt tredje meningen i stycket det
uppräknade beloppet betalas av Premiepensionsmyndigheten. Bestäm-
melsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Reglerna om förfarandet när pensionsspararen har börjat ta ut premie-
pension har behandlats utförligt i avsnitt 26.2.
I andra stycket regleras det fall att tillgodohavandet på pensionsspara-
rens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från
kontot. Bestämmelsen gäller i första hand den som har inkomster av an-
nat förvärvsarbete än anställning. Förutsättningarna för återkrav har en-
ligt Lagrådets förslag formulerats på motsvarande sätt som i fråga om
återbetalningsskyldighet enligt 1 §.
Att pensionsrätten sänks för den som har inkomst av annat förvärvs-
arbete kan bero på att en lägre pensionsgrundande inkomst har fastställts
eller på att avgifter till ålderpensionssystemet inte har betalats inom före-
skriven tid. Såvitt avser inkomster av annat förvärvsarbete svarar mot
rätten till pension en skyldighet att betala avgifter. Den som har sådana
inkomster skall i princip tillgodoräknas pensionsrätt endast för den andel
av inkomsten som motsvarar den andel av avgifterna som har betalats.
Enligt skattebetalningslagen skall avgifterna vara betalda senast vid ut-
gången av juni månad året efter fastställelseåret. Eftersom pensionsrätt
som tjänats in ett visst år skall vara fastställd senast den 31 mars året efter
fastställelseåret kan pensionsrätt fastställas och medel föras över till för-
valtare innan avstämning görs mellan betalda avgifter och pensionsrätt.
Om avgifterna sedan inte betalas för inkomster av annat förvärvsarbete
och pensionsrätten därför sänks, kan det i enstaka fall inträffa att tillgo-
dohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto inte täcker det
belopp som skall föras över från hans eller hennes fonder till Riksgälds-
Prop. 1997/98:151
763
kontoret. Det kan bero på att fondandelarna har sjunkit i värde eller att
pensionsutbetalningar har gjorts under mellantiden. I sådan fall måste
resterande belopp återkrävas av pensionsspararen. Detsamma gäller i den
situationen att pensionsrätten har sänkts därför att en lägre pensionsgrun-
dande inkomst av annat förvärvsarbete har fastställts. Om pensionsspara-
ren har avlidit, får återkravet i stället riktas mot hans eller hennes dödsbo.
Skälet till att återkrav skall riktas mot den som har haft inkomst av an-
nat förvärvsarbete men inte mot den som har haft inkomst av anställning i
dessa situationer är den nämnda kopplingen mellan avgifter och pen-
sionsrätt. En sådan koppling saknas när det gäller inkomst av anställning.
Då ges pensionsrätt även om avgifter till ålderspensionssystemet inte har
betalats av arbetsgivaren. Vidare är de avgifter som arbetsgivaren betalar,
till skillnad från egenavgifter, definitiva i den meningen att avgifterna
inte betalas tillbaka om pensionsrätten för den anställde sänks. Om däre-
mot pensionsrätten för inkomster av annat förvärvsarbete sänks av annat
skäl än att avgifter inte har betalats, skall den enskilde tillgodoräknas ett
belopp motsvarande de för mycket betalda avgifterna.
I tredje stycket har tagits in en bestämmelse om att Premiepen-
sionsmyndigheten får helt eller delvis efterge krav på återbetalning om
det finns särskilda skäl. Eftergift av återkrav mot den som har haft in-
komst av annat förvärvsarbete kan bli aktuellt i det fallet att pensions-
rätten har sänkts på grund av att avgift inte har betalats och den enskilde
befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation.
När det gäller återkrav i den situationen att pensionsspararen har läm-
nat oriktiga uppgifter e.d. kan eftergift också meddelas om det framgår att
han eller hon har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro. Det åligger den
enskilde att visa att god tro förelåg.
5 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna
oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har lämnats felaktigt
eller mea ett för nögt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra av
det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med Dasränta enligt 19 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till ocn med
dagen för beslutet om avdrag, från pensionsspararens premiepensions-
konto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt
som anges i 4 § första stycket. Detsamma gäller om pension i annat fall
har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp ocn den som har upp-
burit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre-
miepensionsKonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om
det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis
efterge krav på återbetalning.
Bestämmelserna i denna paragraf har i fråga om inkomstpension sin mot-
svarighet i 1 § första och tredje styckena i detta kapitel. Paragrafen har,
tillsammans med bestämmelserna i 6 §, disponerats och formulerats i en-
lighet med förslag av Lagrådet. Till skillnad från sistnämnda bestämmel-
ser anges här att pensionsspararen skall betala ränta på det för mycket
utbetalade beloppet. Skälet till detta är att det inte bör göras någon skill-
nad mellan återkrav enligt denna paragraf och återkrav enligt 4 §. Därför
skall också i nu aktuella fall tillämpas basränta enligt skattebetalnings-
lagen.
Prop. 1997/98:151
764
Situationer där eftergift kan meddelas är, som nyss har nämnts, när
pensionsspararen har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro eller befin-
ner sig i en besvärlig ekonomisk eller social situation.
6 § Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premie-
pension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första
meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som
har eller har han rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat
den felaktiga utbetalningen.
I paragrafens första stycke anges att bestämmelserna om åtgärder vid
ändrad pensionsrätt m.m. gäller också för den som har fått rätt till pre-
miepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under
pensionstiden). Som angetts i författningskommentaren till 7 kap. 4 §
övertar den efterlevande pensionsspararens premiepensionskonto. Efter-
som premiepensionen till efterlevande är beroende av storleken på tillgo-
dohavandet på detta konto berörs den efterlevande även av ändringar av
pensionsspararens pensionsrätt för premiepension som görs efter hans
eller hennes död.
Enligt andra stycket gäller bestämmelserna om återbetalning av pen-
sion också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande.
Ett exempel på när dessa bestämmelser blir tillämpliga är om någon har
fått premiepension till efterlevande utbetald till sig genom att påstå att
han eller hon sammanlevde med pensionsspararen vid dödsfallet, trots att
sammanlevnaden hade upphört. Bestämmelserna kan emellertid också bli
tillämpliga om de oriktiga uppgifterna lämnats av pensionsspararen eller
en annan efterlevande som tidigare haft rätten till premiepension till
efterlevande. Om pensionsspararen vid tecknandet av efterlevande-
skyddet oriktigt uppgett att den tilltänkta mottagaren av pensionen och
spararen var sammanboende, kan dessa oriktiga uppgifter alltså åberopas
vid ett återkrav enligt denna paragraf. Om parterna vid dödsfallet faktiskt
var sammanboende och förutsättningarna för anslutning till efterlevande-
skyddet förelåg, kan det dock prövas om återkravet skall efterges enligt
andra stycket andra meningen.
Paragrafen har disponerats och formulerats så som Lagrådet har före-
slagit.
7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om
den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller
Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning
som har utgetts pa grund av denna lag eller en annan författning.
Denna paragraf motsvarar i princip bestämmelserna i 20 kap. 4 § fjärde
och femte styckena.
Har beslut om återkrav fattats av en allmän försäkringskassa eller av
Premiepensionsmyndigheten får belopp som skall återbetalas dras av från
framtida utbetalningar enligt denna lag. Avdrag får göras såväl för en
ersättning som skall återbetalas enligt denna lag som en ersättning som
har betalats ut på grund av en annan författning om försäkringskassan
Prop. 1997/98:151
765
eller Premiepensionsmyndigheten har beslutat om återkrav av den ersätt-
ningen. I förarbetena till AFL (se prop. 1962:90, s. 384) underströks att
möjligheterna till kvittning måste begagnas med urskillning och att skälig
hänsyn i varje särskilt fall måste tas till den ersättningsberättigades och
dennes familjs försöijning.
8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be-
slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och bevilias
senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som aen
tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroak-
tiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger
vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersätt-
ningarna hade fattats samtidigt.
Motsvarighet till denna bestämmelse finns i 17 kap. 1 § första stycket
AFL.
Prop. 1997/98:151
15 kap. Övriga bestämmelser
Tillsyn m.m.
1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna
försäkring tillämpas likformigt och rättvist.
1 denna paragraf anges att Riksförsäkringsverket, i likhet med vad som
gäller AFL, skall övervaka tillämpningen av lagen.
2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen
(1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
I paragrafen anges att Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn
av Finansinspektionen. Övriga bestämmelser angående Finansinspek-
tionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten finns i lagen (1998:000)
med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett
ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle
att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223). Beslut enligt 2-4 kap. får dock fattas utan att den enskilde
har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall
lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag
eller annan författning.
Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den
enskilde fått tillfälle att yttra sig.
Bestämmelsen i första stycket i denna paragraf har införts för att bestäm-
melsen i 17 § förvaltningslagen om kommunicering av handlingar som
tillförts ärendet genom någon annan än part inte skall behöva medföra att
alla de uppgifter som automatiskt skall lämnas till försäkringskassan
måste kommuniceras med den enskilde. De uppgifter som inte behöver
kommuniceras är uppgifter som skattemyndighet, Centrala studiestöds-
nämnden och Totalförsvarets pliktverk skall lämna till allmän försäk-
ringskassa och som ligger till grund för beslut om pensionsrätt. Den en-
766
skilde torde ändå i flertalet fall få del av dessa uppgifter genom t.ex.
kontrolluppgifter som han eller hon erhåller för sin deklaration eller
genom någon annan underrättelse från respektive myndighet.
För kontrolluppgifter till skattemyndigheten gäller särskilda bestäm-
melser enligt 3 kap. taxeringslagen.
Av andra stycket framgår att om en skattemyndighet, en allmän försäk-
ringskassa eller Premiepensionsmyndigheten omprövar ett beslut på eget
initiativ skall den enskilde först få tillfälle att yttra sig.
4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2^1 kap.
senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall
framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan
underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i
1 kap. 4 § andra stycket.
I paragrafen anges att en försäkrad skriftligen skall erhålla uppgift om
beslut enligt 2-4 kap. denna lag, dvs. beslut om pensionsgrundande in-
komst, andra pensionsgrundande belopp, fastställd och överförd pen-
sionsrätt, pensionspoäng och vårdår. Överförd pensionsrätt för premie-
pension skall anges både i underrättelsen till den make som överfört pen-
sionsrätten och till mottagande make. Underrättelsen skall vara skriftlig
och skickas till den försäkrade senast den 31 mars året efter fastställelse-
året. Det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning av
eller överklagar beslutet.
Den allmänna försäkringskassan behöver dock inte skicka underrättelse
till utländska sjömän som inte är bosatta i Sverige men försäkringskassan
skall naturligtvis på begäran i enlighet med förvaltningslagens
bestämmelser, muntligen eller skriftligen, meddela en utländsk sjöman
vilken pensionsrätt som fastställts för honom.
Bestämmelser om att den enskilde skall underrättas skriftligen om
beslut finns också i 13 kap. 7 §. Förutom dessa bestämmelser gäller 21 §
förvaltningslagen om underrättelse om beslut.
Prop. 1997/98:151
5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den
31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap.
58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, med-
borgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken
på aen utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna
avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra
skattepliktiga förmåner. Aroetsgivaren skall, inom den tid som anges i
första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.
Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 3 § första stycket LBP, innehåller
närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 19 §. Till
skillnad från bestämmelserna i LBP skall arbetsgivaren nu även lämna
uppgift om försäkrads medborgarskap. Bestämmelsen i LBP om att upp-
giften skall innehålla den försäkrades födelsetid har här ersatts med att
uppgift skall lämnas om personnummer eller motsvarande. Saknar den
försäkrade personnummer skall födelsetid eller annan uppgift för identi-
fiering av den försäkrade lämnas.
767
Prop. 1997/98:151
6 § Anmälan enligt 3 kap. 13-15 §§ skall vara skriftlig och skall ha
kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fast-
ställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av
föräldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt
av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas
ett pensionsgrundande Belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken
överlåtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt
förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande
tagit emot ett utländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det.
Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras
efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna för-
säkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till-
godoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan
bortse från anmälan.
I paragrafens första stycke anges de formella krav som skall uppfyllas för
att en anmälan enligt 3 kap. 13-15 §§ skall kunna godtas. Anmälan skall
göras skriftligen till den allmänna försäkringskassan och den skall göras
gemensamt av föräldrarna eller därmed likställda personer eller av den
förälder, särskilt förordnad vårdnadshavare m.m. och den person i övrigt
som omfattas av anmälan. Kravet på gemensam anmälan gäller av natur-
liga skäl inte anmälan enligt 3 kap. 13 § andra meningen. Anmälan skall i
samtliga situationer göras senast det 31 januari fastställelseåret.
I andra stycket anges att en anmälan enligt 3 kap. 13-15 §§ kan åter-
kallas så länge tidsfristen för att ge in en sådan anmälan inte löpt ut, dvs.
fram t.o.m. den 31 januari året efter det aktuella bamåret. Återkallelsen
kan, till skillnad från själva anmälan, alltid vara ensidig. Däremot skall
den i likhet med anmälan vara skriftlig.
Om en anmälan enligt 3 kap. 13-15 §§ har givits in till en allmän för-
säkringskassa men det visar sig att den som enligt anmälan skall
tillgodoräknas det pensionsgmndande beloppet inte uppfyller förutsätt-
ningarna enligt 12 § nämnda kapitel för att kunna tillgodoräknas ett
sådant belopp, t.ex. på gmnd av att han eller hon inte haft den rättsliga
vårdnaden om bamet eller att inte varit försäkrad och bosatt i Sverige
hela året, uppstår fråga om den person som anmälan förutan skulle ha
tillgodoräknats beloppet skall kunna "få tillbaka" rätten att tillgodoräknas
detta. I tredje stycket klargörs att så är fallet. Där anges att, i fall då en
felaktig anmälan görs, det skall bortses från anmälan. Det innebär att det
pensionsgmndande beloppet för bamår i stället skall tillgodoräknas den
förälder som uppfyller fömtsättningama för sådant tillgodoräknande.
Den angivna regeln avser fall då den som enligt anmälan skall tillgodo-
räknas det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller fömtsättningama
enligt 3 kap. 12 § för att kunna tillgodoräknas detta. Om det däremot
förhåller sig på det sättet att personen i fråga inte får något eller endast
begränsat utbyte av beloppet på gmnd av att han eller hon har höga andra
inkomster som överstiger eller nästan når upp till intjänandetaket, skall
detta inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet.
Som en följd av ändringarna i 3 kap. 13 och 16 §§ har gjorts ett par
mindre ändringar i förevarande paragraf. Ändringarna är föranledda dels
av att det nu inte föreslås någon möjlighet för föräldrarna att dela det
768
enhetliga belopp som avses i 17 kap. första stycket 3 i samma kapitel,
dels att möjligheten att göra ensidig anmälan på förslag av Lagrådet har
tagits bort.
7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som
avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensions-
grundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna
försäkringskassan om ersättningen.
För att sådana icke pensionsgrundande inkomster som avses i 3 kap. 18 §
skall kunna beaktas vid beräkning av pensionsgrundande belopp för
bamår på sätt som anges i den paragrafen och i 22 § i samma kapitel
måste den allmänna försäkringskassan få kännedom om inkomsterna. I
denna paragraf anges därför att en försäkrad, som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för bamår och som har haft inkomster av det
angivna slaget, skall upplysa försäkringskassan om dessa inkomster. Ute-
bliven uppgift hindrar naturligtvis inte att försäkringskassan, om den får
kännedom om inkomsterna på annat sätt, ändå beaktar dessa.
Skulle en försäkrad som skall tillgodoräknas pensionsgrundande be-
lopp för bamår inte fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf
och detta därför kommer att tillgodoräknas med för högt belopp kan, en-
ligt 13 kap. 13 § andra stycket, omprövning av beslutet om pensions-
gmndande belopp och av beslutet om pensionsrätt göras utan tidsbe-
gränsning. Har pension kommit att utges med för högt belopp på gmnd
av att upplysning om icke pensionsgmndande inkomster inte lämnats
enligt förevarande paragraf, är den pensionsberättigade skyldig att åter-
betala det belopp han eller hon uppburit för mycket. Detta framgår av
bestämmelserna i 14 kap. 1 §.
8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara
skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan
senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall
överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och
gäller tills vidare om mget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra
måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäk-
ringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen
skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen
upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har äktenskapet
upplösts genom att den make från vilken överföringen skall ske har av-
lidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes,
orn inte också den andra maken avled samma år.
Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte
göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den all-
männa försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Att en anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension skall
göras till den allmänna försäkringskassan föreskrivs i 4 kap. 7 §. I första
stycket i denna paragraf anges att anmälan skall vara skriftlig, när den
senast skall ha kommit in och att den skall göras gemensamt av makarna.
Anmälan om överföring av pensionsrätt skall i princip göras före det
första år för vilket pensionsrätt som skall överföras tillgodoräknats. För
att praktiskt möjliggöra för dem som ingått äktenskap sent under ett år att
överföra pensionsrätt som avser påföljande år, får dock anmälan göras
t.o.m. januari månad intjänandeåret. Denna möjlighet har emellertid inte
Prop. 1997/98:151
769
11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
begränsats till att gälla endast sådana personer. Försäkringskassan bör
alltid, om makarna inte angett annat, kunna utgå från att överföringen
skall påbörjas så snart som möjligt.
Anmälan gäller tills vidare om inget annat har angetts i anmälan. Om
en av makarna eller båda önskar att en överföring som gäller tills vidare
skall upphöra måste detta anmälas till försäkringskassan. Detta framgår
av andra stycket som i huvudsak har formulerats i enlighet med förslag
av Lagrådet. Överföringen upphör då fr.o.m. året efter det att en sådan
anmälan gjordes. Om anmälan om upphörande av överföring görs i
januari månad kan överföringen upphöra samma år. Även när det gäller
sådan anmälan bör försäkringskassan kunna utgå från den skall få verkan
innevarande år om inget annat angetts i anmälan. Om makarnas skiljs
skall överföringen upphöra fr.o.m. det år då domen på äktenskapsskillnad
vinner laga kraft. Överföringen skall alltså inte omfatta det år då äkten-
skapsskillnaden vinner laga kraft. Om äktenskapet upplöses genom
dödsfall skall överföring upphöra fr.o.m. det år dödsfallet inträffar.
Överföring skall dock göras också dödsfallsåret om det är den av makar-
na från vilken överföringen skall ske som har avlidit och inte den andra
maken avlider samma år.
Tredje stycket, som är nytt i förhållande till förslaget i lagrådsremissen,
avser återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premie-
pension och återkallelse av anmälan om upphörande av sådan överföring.
Återkallelse av sådana anmälningar får ske senast vid den tidpunkt då
anmälan skall göras. Något annat skulle förta betydelsen av reglerna om
senaste tidpunkt för respektive anmälan, se avsnitt 14.3.
9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall
hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta
senast den 31 januari andra aret efter utgången av det år för vilket vårdår
skall tillgodoräknas.
Att det för tillgodoräknande av vårdår krävs ansökan hos allmän försäk-
ringskassa framgår redan av 4 kap. 12 §. I förevarande paragraf, som for-
mulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, anges när och hur sådan
ansökan måste ske.
10 § Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall
göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till
Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkrings-
kassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller lik-
nande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har
kommit in till en allmän försäkringskassa.
När det enligt bestämmelserna i denna lag föreskrivs att en ansökan, an-
mälan eller liknande skall göras till den allmänna försäkringskassan men
ansökan i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten, före-
skrivs det i denna paragraf att det skall anses som om ansökan kommit in
till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därmed ingen
tid. Motsvarande gäller för ansökningar o.d. som kommit in till försäk-
ringskassan men som skulle ha lämnats till Premiepensionsmyndigheten.
Föreskrifter om att ansökan skall lämnas till försäkringskassan finns bl.a.
i 10 och 12 kap och att ansökan skall lämnas till Premiepensionsmyndig-
heten föreskrivs bl.a. i 10 kap.
Prop. 1997/98:151
770
11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings-
kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en all-
män förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom den
tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av
betydelse för tillämpningen av denna lag.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak vad som gäller om parts uppgifts-
skyldighet enligt 5 § LBP och 20 kap. 8 § första stycket första meningen
AFL.
12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalför-
svarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om
utbildningen har avbrutits.
I denna paragraf regleras skyldigheten för myndigheter, kommuner,
landsting m.fl. som ansvarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga att
underrätta Totalförsvarets pliktverk om den dagersättning som har be-
talats ut. Uppgiften behövs för beräkningen av pensionsgrundande belopp
för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §. Beslut om grundutbildningens
längd fattas av Pliktverket men beslut som innebär att grundutbildningen
avbryts kan, efter bemyndigande, beslutas även av annan. I så fall måste
Pliktverket få besked även om det. Verket får därefter vidarebefordra
uppgifterna till försäkringskassan.
13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk-
ringsinrättnmgar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en
skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndig-
heten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift
som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av bety-
delse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt
första stycket döms till penningböter.
Eftersom den som skall besluta i ett ärende enligt denna lag kan behöva
få upplysningar även från annan än part har här införts en motsvarighet
till bestämmelsen i 20 kap. 9 § AFL. Bestämmelsen avser statliga och
kommunala myndigheter samt vissa andra privaträttsliga subjekt som kan
behöva lämna uppgifter av betydelse för beslut i ett ärende om inkomst-
grundad ålderspension.
14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället för-
myndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen
eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall
lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
Första stycket i denna paragraf motsvarar 20 kap. 8 § första stycket andra
meningen AFL men gäller all uppgiftsskyldighet som åligger enskild en-
ligt denna lag.
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar vad som numera gäller enligt
20 kap. 8 § andra stycket AFL för uppgifter som skall lämnas enligt den
lagen. Skyldigheten att lämna uppgifter på heder och samvete gäller bara
i fråga om faktiska förhållanden och inte om särskilda skäl talar emot det.
Prop. 1997/98:151
771
Ett sådant undantagsfall är ärenden om återbetalning då den enskilde inte Prop. 1997/98:151
bör åläggas en uppgiftsskyldighet förenad med straffansvar. Bestämmel-
sen gäller både ifråga om uppgifter som den enskilde skall lämna i enlig-
het med vad som föreskrivs i denna lag eller i enlighet med föreläggande
som utfärdats med stöd av denna lag.
15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-
domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om
pension enligt denna lag till
1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa
eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersätt-
ning därifrån, och till
2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid till-
lämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har an-
slutit sig till.
På grund av behovet att kunna samordna utbetalningen av ersättningar till
en person som också erhåller pension enligt denna lag har i denna para-
graf införts en motsvarighet till 20 kap. 9 a § AFL. Sådan samordning
skall t.ex. ske enligt vissa tjänstepensionsavtal och enligt 27 § lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, och 5 § förordningen (1997:835)
om arbetslöshetsförsäkring. Med stöd av denna bestämmelse och det
föreslagna tillägget till 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) blir det möj-
ligt att lämna ut sådana uppgifter som kan behövas för att beräkna rätt
ersättningsbelopp eller för att förhindra fusk eller missbruk av andra för-
måner.
16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.
Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller över-
låtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i första
och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premie-
pensionskonto.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som
föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.
Denna paragraf motsvarar, med smärre redaktionella ändringar, 20 kap.
6 § AFL. Bestämmelserna har motiverats närmare i avsnitt 27.8.
Överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § är inte en sådan civilrätts-
lig överlåtelse som omfattas av förbudet mot överlåtelse enligt denna
paragraf.
17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året
efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet
preskriberad.
Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford-
ringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket.
772
Vad som föreskrivs i första stycket i denna paragraf motsvarar i princip
innehållet i 20 kap. 5 § AFL. För att klargöra att preskriptionslagens
(1981:130) bestämmelser kan tillämpas i ett fall som detta, t.ex. genom
en invändning om att preskriptionsavbrott har skett, har i paragrafen, på
Lagrådets inrådan, uttrycket preskription används istället för förverkat
som används i AFL.
Bestämmelsen i andra stycket innebär att en fordran på pension som
inte har betalats ut inte kommer att preskriberas. Bestämmelsen har mo-
tiverats i avsnitt 27.7.
18 § Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets-
givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av
en överenskommelse med främmande makt om undantag fran vad som
skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall
pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom
om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket
åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en
svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om
en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den
utländska personen avger en sådan förbindelse.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 15 § andra stycket AFL. Någon motsvarig-
het till första stycket i samma paragraf i AFL har inte införts här. Detta
överensstämmer med vad Lagrådet förordat.
19 § Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt
skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperio-
der, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §,
motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 §
första stycket.
I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529) finns
bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form av för-
tidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad utifrån
framtida försäkringsperioder (antagandepoäng) från mer än ett nordiskt
land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de framtida försäk-
ringsperiodema skall medräknas. Denna del bestäms på grundval av de
faktiska försäkringsperioder som används vid pensionsberäkningen efter
förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och den
sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. I denna paragraf
föreslås att vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspen-
sion skall proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 §
första stycket.
Paragrafen har tillagts efter lagrådsgranskningen.
Prop. 1997/98:151
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
773
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss
annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning
därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt ocn
av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst,
omräkning av pensionsbehållning samt fördelning av avgiftsmedel och
avkastning inom premiepensionssystemet för tid före år 1999.
Som anförts i avsnitt 6.3 är de övergångsbestämmelser som erfordras för
införandet av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP)
så omfattande att det har ansetts lämpligt att sammanföra dem i en sär-
skild promulgationslag. Innehållet i denna lag anges i denna inledande
paragraf. I lagen finns bestämmelser om ikraftträdande av LIP liksom
upphörande av viss annan lagstiftning. Vidare innehåller lagen bestäm-
melser om beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra pen-
sionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år
1999 samt om omräkning av pensionsbehållning som härrör från sådan
pensionsrätt och fördelning av avgiftsmedel och avkastning innestående
på det konto hos Riksgäldskontoret där medel avsedda att motsvara pen-
sionsrätt för premiepension för tid före år 1999 placerats.
2 § Vad som föreskrivs i 1 kap. 8-10 §§ lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall gälla också denna lag.
I 1 kap. 8 och 9 §§ LIP definieras vissa begrepp som återkommer i den
lagen. Detta gäller bl.a. intjänandeår och fastställelseår. I därpå följande
paragraf anges att vad som i LIP föreskrivs om förtidspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) också skall gälla sjuk-
bidrag enligt samma lag.
I här aktuell paragraf anges att berörda begrepp har samma betydelse i
denna lag och att vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § LIP även skall gälla
denna lag.
3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be-
stämmelserna i 1-4 kap., 5 kap. 2 och 4-10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1-6,
11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4-8 §§ såvitt angår premiepension till
efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2-6 §§ och 15 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga bestämmelser i
lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande be-
a, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår
I tillämpas första gången för ar 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av
1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 §
första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för ar 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år
2001.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 samtidigt som huvuddelen av
LIP. Detta anges i första stycket som formulerats efter förslag av Lag-
rådet. Bestämmelserna i LIP träder inte i kraft samtidigt. Den 1 januari
1999 träder bestämmelserna i 1-4 kap. i kraft. Dessa bestämmelser avser
bl.a. vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension, vilka
inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande, hur dessa belopp
skall beräknas samt fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng och
tillgodoräknande av vårdår. Detsamma gäller bestämmelserna i 5 kap. om
omräkning av pensionsbehållning och bestämmelserna i 7 och 8 kap.,
bestämmelserna i 10 kap. om efterlevandeskydd före pensionstiden och
bestämmelserna i 11 kap. Även bestämmelserna i 12 kap.om utbetalning
av premiepension till efterlevande på grund av efterlevandeskydd före
pensionstiden och bestämmelserna om bl.a. omprövning och
överklagande i 13 kap., vissa regler i 14 kap. om åtgärder på grund av
felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt samt de allmänna
bestämmelserna i 15 kap. träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmel-
serna om uttag och beräkning av inkomstgrundad ålderspension i 5, 6 och
9 kap. träder däremot i kraft först den 1 januari 2001.
De intjänanderegler som träder i kraft den 1 januari 1999 skall i princip
tillämpas första gången i fråga om pensionsgrundande inkomster, andra
pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och vårdår avseende år 1999.
Detta anges i andra stycket och innebär att beslut om sådana belopp
kommer att fattas tidigast i slutet av år 2000.
I punkt 1 i tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i 1 kap. 6 § LIP
om fastställande av inkomstbasbelopp skall tillämpas först för år 2002.
Det är alltså först för det året regeringen skall fastställa ett sådant basbe-
lopp. Inkomstbasbeloppet skall användas vid beräkning av det s.k.
intjänandetaket upp till vilket pensionsgrundande inkomst och andra
pensionsgrundande belopp skall fastställas. Det skall också användas vid
beräkning av pensionsgrundande belopp för föräldrar till små bam (s.k.
bamår) och vid bedömningen av om en person uppfyllt det förvärvsvill-
kor som är avgörande för om han eller hon skall få sin pension beräknad
på pensionsgmndande belopp i anledning av plikttjänstgöring och bamår.
Hur mycket inkomstbasbeloppet är år 2001 framgår direkt av bestäm-
melserna i 1 kap. 6 § LIP och för år dessförinnan skall, enligt 9 § denna
lag, med detta belopp likställas i den paragrafen närmare angivna basbe-
lopp.
Punkt 2 gäller arvsvinstfaktorer enligt 5 kap. 5 § första stycket LIP och
avser den fördelning som skall göras efter personer som avlidit det år de
skulle ha fyllt 59 år eller tidigare. Som anförs i avsnitt 17.2 skall arvs-
vinstfördelning gälla enbart personer avlidna år 1999 eller senare. Den
fördelning som skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer enligt 5 kap.
5 § första stycket LIP görs för året efter dödsfallen. Sådana
arvsvinstfaktorer skall därför fastställas första gången för år 2000. Den
arvsvinstfördelning som avser personer som avlidit det år de skulle ha
fyllt 60 år eller senare görs däremot redan för samma år och sådana arvs-
vinstfaktorer skall därför fastställas redan för år 1999.
I punkt 3 i tredje stycket föreskrivs att förvaltningskostnadsfaktom
skall bestämmas första gången för år 2001. Detta innebär att omräkning
Prop. 1997/98:151
775
av pensionsbehållningar med denna faktor skall göras första gången för
det året och att kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension dessförinnan inte skall täckas genom
minskning av sådana behållningar.
Av bl.a. 29, 36, 40 och 44 §§ denna lag framgår också att vissa be-
stämmelser i LIP även gäller för retroaktiv tid.
4 § Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst en-
ligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att
gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av
I § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället avse region och
Skattemyndigheten i Stockholms län avse Skattemyndigheten i
Stockholm.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller
fastställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som
föreskrivs i 13 kap. 9-16 §§, 17 § första stycket och 18-20 §§ samt
15 kap. 4 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8-9 och
II §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring fortsätta att gälla.
I första stycket i denna paragraf föreskrivs att lagen (1959:551) om be-
räkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring (LBP) upphör att gälla samtidigt som reglerna om beräk-
ning av pensionsgrundade inkomster i LIP träder i kraft, dvs. vid års-
skiftet 1998/99. Bestämmelserna i LBP skall dock fortfarande tillämpas
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst avseende år 1998 och tidi-
gare. Eftersom riksdagen har godtagit ett förslag i budgetpropositionen
för år 1998 om regionindelning för skatteförvaltningen har denna
bestämmelse kompletterats på motsvarande sätt som föreslås beträffande
skattebetalningslagen (1997:483) m.fl. lagar i proposition 1997/98:134
Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och terminsaffärer, m.m.
Av andra stycket följer att vissa bestämmelser i LBP skall fortsätta att
tillämpas vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för den som är
född 1937 eller tidigare. Sådan inkomst skall även i fortsättningen fast-
ställas av skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall också göra avdrag
för ett basbelopp enligt 11 kap. 5 § AFL, som skall fortsätta att gälla för
personer födda 1937 eller tidigare. De bestämmelser i LBP som skall
fortsätta att gälla är dels 8 § om att pensionsgrundande inkomst skall an-
ges på beslutet om slutlig skatt dels bestämmelserna i 8 a-9 och 11 §§ om
omprövning och överklagande. Motsvarande bestämmelser i LIP skall
därför inte tillämpas på dessa personer såvitt gäller beslut om pensions-
grundande inkomst.
Som närmare redovisats i avsnitt 27.5 föreslås i proposition
1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocesslagen; en allmän regel om
domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. en begränsning i rätten att
överklaga beslut om avvisning av ett överklagande. 113 kap. 17 § andra
stycket LIP görs dock undantag från denna begränsning. Det undantaget
skall även gälla beslut där enligt förevarande paragraf LBP skall
tillämpas.
Prop. 1997/98:151
776
5 § Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter prOp. 1997/98:151
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i 3 §
den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år
1999.
Lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter har avsett förvalt-
ning av de medel som avsatts för att täcka pensionsrätter för premiepen-
sion fr.o.m. år 1995. Nu införs i LIP regler om hur sådan förvaltning skall
ske. Dessa regler träder i kraft den 1 januari 1999.1 förevarande paragraf
anges därför att lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. De medel som då finns
innestående på kontot skall överföras till tillfällig förvaltning enligt
8 kap. 1 § första stycket LIP (se 39 § första stycket denna lag).
I 3 § den upphävda lagen finns bestämmelser om att redovisning av
kontoställning m.m. vid utgången av ett år skall lämnas av Riksgälds-
kontoret till regeringen senast den 31 mars året efter. Här föreskrivs att
detta fortfarande skall gälla redovisning år 1999 som avser kontoställ-
ningen vid utgången av år 1998.
Bestämmelsens slutliga lydelse har inte granskats av Lagrådet.
6 § Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i
fraga om dels redan beviljade delpensioner, dels delpension som söks
före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari
2001.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda
lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
Lagen om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid utgången av
år 2000. För tid därefter skall delpension kunna nybeviljas eller ökas
endast om ansökan därom gjorts dessförinnan och även avser tid före den
1 januari 2001. Den som uppbär delpension för tid dessförinnan har
emellertid fortsatt rätt till sådan pension i samma eller mindre omfattning
fram till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år
eller till och med den tidigare månad varunder rätten till delpension
annars upphör.
Delpension får enligt 5 § andra stycket den upphävda lagen inte utges
för samma månad för vilken den pensionsberättigade uppbär förtidspen-
sion eller ålderspension enligt AFL. Här föreskrivs att med ålderspension
enligt AFL skall likställas ålderspension enligt LIP, dvs. inkomst-, till-
läggs- eller premiepension.
Övergångsbestämmelsen i första stycket har formulerats i enlighet med
det förslag Lagrådet lämnat.
7 § Regeringen skall för vaije år avseende åren 1960-1998 fastställa ett
inkomstindex.
Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som
uppburits av personer som har fyllt högst 64 år och som ligger till grund
för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall
beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg
777
av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för varje år anges i 9 §
1-3. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från
Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år
Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960-1962
skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första stycket
mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av index talet mellan år 1962
och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa föränd-
ringen av dessa inkomster mellan åren 1960-1962.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för
åren 1964-1999 motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen
av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före
det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den
årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till
juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall
därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni
månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni
månad året före det året.
Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande
av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00.
Rubriken före denna paragraf har lagts till efter förslag av Lagrådet.
I första stycket i paragrafen anges att regeringen skall fastställa ett in-
komstindex för varje år under åren 1960-1998. Detta index skall mäta
förändringar i sådana inkomster som per försäkrad ligger till grund för
beräkning av pensionspoäng enligt AFL. Förändringarna skall endast
avse genomsnittsinkomsten per försäkrad som under året uppnått en ålder
av högst 64 år. Den nu angivna begränsningen har gjorts efter Lagrådets
granskning. Inkomsterna framräknas på så sätt att tillgodoräknade pen-
sionspoäng plus en poäng multipliceras med det basbelopp som är till-
lämpligt för respektive år. På förslag av Lagrådet görs en hänvisning till
de basbelopp som anges i 9 § 1-3.1 första stycket anges också att de ak-
tuella inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets poäng-
statistikregister vid utgången av år 1999. Det är således uppgifterna som
vid denna tidpunkt fastslagits i registret som skall läggas till grund för
beräkningen och eventuella omtaxeringar m.m. skall inte i efterhand
komma att påverka uppgifterna.
I paragrafens andra stycke anges det att beräkningen av inkomstindex
för åren 1960 till 1962 skall baseras på den årliga förändringen av in-
komstmåttet som skett mellan år 1960 och år 1961, dvs samma inkomst-
förändring används två gånger för beräkningen av indextalet för två
skilda år. Inkomstindex för år 1963 beräknas med ett tvåårsgenomsnitt
dvs. inkomstindex för år 1962 multipliceras med den genomsnittliga för-
ändringen av inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1962.
Av tredje stycket framgår det att indexuppräkningen för åren 1964 till
1999 består av två delar. Den ena delen utgörs av den procentuella för-
ändringen i det angivna inkomstmåttet justerat för förändringar i det all-
männa prisläget räknat från juni månad till juni månad respektive år. För-
ändringen beräknas som den genomsnittliga årliga förändringen av det
angivna inkomstmåttet under en period av tre år före det år inkomst-
indexet avser dvs. mätningen sker med utgångspunkt i det genomsnittliga
inkomstunderlaget fyra år före det år indextalet avser. Den andra delen av
indexuppräkningen avser förändringen i det allmänna prisläget mellan
Prop. 1997/98:151
778
juni månad två år före det år indextalet avser fram till juni månad ett år Prop. 1997/98:151
senare.
Indextalet för år 1964 fastställs genom att 1963 års indextal räknas upp
med dels den prisjusterade genomsnittliga årliga inkomstutvecklingen
mellan år 1960 och år 1963, dels med prisförändringen mellan juni 1962
och juni 1963.
I fjärde stycket anges det att inkomstindexet skall relateras till det i
1 kap. 5 § bestämda inkomstindexet för år 1999, 100,00. På detta sätt
kommer indexet att rent faktiskt räknas baklänges med utgångspunkten
från år 1999. Det fjärde stycket har lagts till efter förslag av Lagrådet.
8 § Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de
försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när aet gäller
inkomstindexet för åren 2000-2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen
av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad
som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan av-
drag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 §
denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den an-
givna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid
beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genom-
snittliga inkomsten som beräknats för det fjärde året före det år som in-
komstmdexet avser.
I paragrafen anges att beräkningen av inkomstindexet avseende åren
2000, 2001 och år 2002 skall korrigeras. Beräkning görs för att över-
gången från ett inkomstmått år 1998 till ett annat inkomstmått år 1999
skett. Denna korrigering skall ske under en period av tre år vilket är den
period som påverkas av det förändrade inkomstmåttet. Den särskilda be-
räkningen innebär att den genomsnittliga inkomsten som framräknats för
året fyra år före det år indexet avser skall räknas upp med den skillnad
som framkommit då genomsnittsinkomsten år 1999 beräknats på såväl
det nya sättet som det gamla. När det nya inkomstmåttet används skall
något avdrag för allmän pensionsavgift inte göras eftersom något sådant
avdrag inte gjordes vid beräkningen av inkomstmåttet enligt den gamla
ordningen.
Det sagda innebär att den framräknade kvoten multipliceras med den
genomsnittliga inkomsten år 1996 vid beräkningen av indexet för år 2000
och på samma sätt multipliceras kvoten med genomsnittsinkomsten för år
1997 vid beräkningen av indexet för år 2001 och med genomsnitts-
inkomsten år 1998 för indexet år 2002.
9 § För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelogp likställas
1. för åren 1960-1994 det vid respektive års ingång gällande basbe-
loppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension
ocn lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som
följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli
3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda bas-
beloppet enligt lagen om allmän försäkring, och
4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda pris-
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
779
Inkomstbasbelopp kommer att finnas först för år 2001. För år dessför-
innan skall med detta belopp, enligt denna paragraf, likställas de basbe-
lopp som använts vid beräkning av pensionspoäng. Detta gäller såväl den
direkta tillämpningen av LIP för åren 1999 och 2000 som den tillämp-
ning som följer av bestämmelserna i denna lag om fastställande av pen-
sionsrätt och pensionsgrundande belopp för tid dessförinnan. T.ex. skall
vid beräkning av pensionsgrundande belopp för år 1960 det tredje beräk-
ningsaltemativet enligt 3 kap. 17 § första stycket LIP motsvara det vid
1960 års ingång gällande basbeloppet.
10 § För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande in-
komst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen
avses de pensionspoäng som personen mea anledning av sin pensions-
grundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det be-
rörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspen-
sion eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med
det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1-3 och avrundat till
närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på
50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal Kronor.
Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser
pensionsgmndande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräk-
nats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år
tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i
stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med
talet ett.
Vid beräkning av pensionsgmndande belopp enligt första och andra
styckena skall, om sådant förhallande som avses i 15 kap. 19 § lagen om
inkomstgrundad ålderpension gällt för en pensionsberättigad, bestäm-
melserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande
nämnda belopp.
Pensionsgmndande inkomst har bestämts alltsedan lagen (1959:291) om
försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1 januari 1960.
De bestämmelser därom som idag finns i AFL föreslås nu, i stort sett
oförändrade, bli överförda till LIP. Sådan inkomst skall fortsättningsvis
fastställas utan "basbeloppsavdrag". Detta avdrag skall däremot göras vid
beräkning av pensionspoäng enligt 4 kap. 8 § LIP. Denna ändrade
beräkning gäller dock enbart personer födda år 1938 eller senare. För
dem som är födda tidigare skall basbeloppsavdraget alltjämt göras av
skattemyndigheten. Bestämmelser om detta finns i 11 §. I samma para-
graf samt i 4 och 15 §§ finns ytterligare ett antal särbestämmelser för dem
som är födda år 1937 eller tidigare.
Som framgår av 28 § skall pensionsrätt och vissa andra pensionsgrun-
dande belopp än pensionsgrundande inkomst fastställas även för retroak-
tiv tid. I underlaget för beräkning av pensionsrätt skall den försäkrades
pensionsgrundande inkomst ingå. Likaså har pensionsgrundande inkomst
för tid före år 1999 betydelse bl.a. vid bestämmande av pensionsgrun-
dande belopp för s.k. bamår. Några nya beslut om pensionsgrundande
inkomst skall dock inte meddelas för sådan tid. Inte heller skall pensions-
grundande belopp i anledning av förtidspension fastställas för tid före år
1999 trots att även sådana belopp skall ingå i underlaget för bestäm-
mande av pensionsrätt och kan ha betydelse vid bestämmande av pen-
sionsgrundande belopp för bamår m.m. för år 1999 och därefter.
Prop. 1997/98:151
780
I stället har i första stycket i denna paragraf föreskrivits att när LIP
skall tillämpas, skall - såvitt avser tid före år 1999 - med pensions-
grundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp för personer
med förtidspension enligt 3 kap. 4 § den lagen, avses de pensionspoäng
berörd person har tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst
respektive med anledning av förtidspension enligt äldre lagstiftning,
multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1-3. De
basbelopp som därvid avses är det vid det aktuella årets ingång gällande
basbeloppet respektive, för åren 1997 och 1998, gällande förhöjt basbe-
lopp. Även för åren 1995 och 1996 skall användas ett belopp som något
överstiger basbeloppet. Detta sker genom att basbeloppet ökas på sätt
som anges i sista stycket i 1 kap. 6 § AFL i dess för respektive år gällan-
de lydelse. Anledningen till ökningen är att basbeloppet ökats med mot-
svarande belopp vid beräkning av pensionspoäng för de åren.
Att pensionspoängen för antingen pensionsgrundande inkomst eller
förtidspension vid nämnda beräkning skall ökas med talet ett framgår av
andra stycket.
Det är alltså pensionspoäng som tillgodoräknats för pensionsgrundande
inkomst respektive med anledning av förtidspension som skall ligga till
grund för beräkningen av det belopp som för tid före år 1999 skall mot-
svara pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp
enligt 3 kap. 4 §. I vissa fall kan en förtidspensionär ha pensionspoäng
registrerade för både pensionsgrundande inkomst och med anledning av
förtidspension. Så är exempelvis fallet med en person med partiell för-
tidspension som också har haft förvärvsinkomster.
Tillägget med ett poäng beror på att den pensionsgrundande inkomst,
som inledningsvis har sagts, hittills fastställts endast i den utsträckning
inkomsterna har överstigit ett basbelopp. Trots att pensionsgrundande
inkomst har fastställts upp till sju och en halv gånger detta basbelopp har
pensionspoängen alltså kunnat motsvara högst 6,50. I det reformerade
pensionssystemet skall något motsvarande basbeloppsavdrag inte göras
utan inkomster som till sitt slag är pensionsgrundande skall vara detta
"från första kronan". En annan sak är att pensionsgrundande inkomst av
administrativa skäl inte skall fastställas om summan av inkomsterna upp-
går till ett belopp som är lägre än 24 % av basbeloppet.
För att pensionsrätt för åren 1960-1998 alls skall kunna fastställas på
den del av en persons inkomster som har understigit ett basbelopp före-
skrivs därför i andra stycket att, vid beräkning enligt första stycket, pen-
sionspoängen för pensionsgrundande inkomst skall ökas med talet ett.
Skulle en person ha tillgodoräknats pensionspoäng i anledning av för-
tidspension men inte för pensionsgrundande inkomst skall tillägget med
ett poäng göras till de tillgodoräknade pensionspoängen för förtidspen-
sionen. I fall då pensionspoäng tillgodoräknats för både pensionsgrun-
dande inkomst och förtidspension skall däremot denna ökning göras en-
dast såvitt avser pensionspoängen för inkomsten.
Med reservation för eventuella effekter av avrundningar vid beräkning
av pensionspoäng innebär reglerna att det framräknade beloppet kommer
att motsvara fastställd pensionsgrundande inkomst med tillägg för det
basbelopp som dragits bort vid beräkningen av den inkomsten. En annan
effekt av att pensionspoängen skall ligga till grund för beräkningen vad
Prop. 1997/98:151
781
avser förfluten tid är att inkomster som helt understigit ett basbelopp inte
kommer att beaktas. Motsvarande hade emellertid gällt om beräkningen
utgått från fastställd pensionsgrundande inkomst då sådan inkomst inte
heller har fastställts för den försäkrade i sådana fall.
Som angetts i kommentaren till 15 kap. 19 § LIP skall vid beräkning av
pensionsgrundande belopp för förtidspension - i de fall antalet framtida
försäkringsperioder skall proportioneras (artikel 15 i den nordiska
konventionen) - en proportionering göras av den s.k. antagande-
inkomsten. Vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtids-
pension som reducerats med anledning av bestämmelser i konvention,
skall proportionering göras på motsvarande sätt för tid före år 1999. Detta
anges i tredje stycket, som liksom nämnda paragraf i LIP lagts till efter
Lagrådets granskning.
11 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för åren 1999-2001, hänsyn endast tas till
summan av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvs-
arbete till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Pnsbasbeloppet skall i första
hand avräknas mot inkomster av anställning.
Av denna paragraf följer att äldre bestämmelser om beräkning av
pensionsgrundande inkomst skall fortsätta att gälla för den som är född år
1937 eller tidigare på så sätt att det avdrag för ett förhöjt prisbasbelopp
som har gjorts vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall göras
även fortsättningsvis. Avdraget görs av skattemyndigheten i samband
med att den fastställer den pensionsgrundande inkomsten enligt 4 § denna
lag.
Vid bestämmande av vilka inkomster som är pensionsgrundande och
vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster av anställning respek-
tive annat förvärvsarbete skall dock bestämmelserna i 2 kap. 3-22 §§ LIP
tillämpas även för den som är född år 1937 eller tidigare. Detta innebär
bl.a. att även för en sådan person skall debiterad allmän pensionsavgift
dras av vid bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten. Detta
skall göras före basbeloppsavdraget enligt 11 kap. 5 § AFL.
Paragrafens slutliga lydelse har inte granskats av Lagrådet.
12 § Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 §
respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av be-
stämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda
lag.
Denna paragraf rör inkomster som annars inte skulle vara pensionsgrun-
dande men som ändå ansetts som pensionsgrundande inkomster av an-
ställning på grund av att det i en förbindelse som godtagits av Riksförsäk-
ringsverket gjorts ett åtagande att betala tilläggspensionsavgift för in-
komsten. Som anförts i avsnitt 7 föreslås, i avvaktan på att närmare be-
redning av frågan vilka personer som skall anses försäkrade för ålders-
pension och vilka inkomster i andra länder som skall vara pensionsgrun-
dande, att de bestämmelser som gällt enligt AFL om tillgodoräknande av
pensionsgrundande inkomst på grund av sådan förbindelse införs i LIP.
Prop. 1997/98:151
782
Av denna bestämmelse framgår att det då inte krävs att ny förbindelse
lämnas utan förbindelser enligt AFL som godkänts skall gälla vid
tillgodoräknande av pensionsrätt även enligt LIP.
13 § Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pen-
sionsavgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för
ar 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid saväl före som efter ut-
gången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år
1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
Vid beräkning av en persons pensionsgrundande inkomst av annat för-
värvsarbete skall avdrag göras för den allmänna pensionsavgift som den
försäkrade skall betala för dessa inkomster. För den som har förlängt rä-
kenskapsår kan dock pensionsgrundande inkomst för år 1999 avse in-
komster som faktiskt uppburits under kalenderåret 1998 (se 1 kap. 8 §
andra stycket LIP). För att en sådan person inte skall behöva få avdrag
för allmän pensionsavgift på inkomster som intjänats före den 1 januari
1999 har här föreskrivits att inkomsten skall proportioneras om den en-
skilde inte visar att inkomstfördelningen skall göras på annat sätt. På
samma sätt skall den på inkomsten belöpande avgiften proportioneras.
14 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall,
vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap. 4
och 8 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas
beträffande sådana inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5
samma lag endast i den utsträckning de med tillämpning av 13 § skall
anses hänforliga till tid efter utgången av år 1998.
För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall pensionsrätt och
pensionspoäng tillgodoräknas endast i den omfattning avgifter betalas till
ålderspensionssystemet, se närmare 4 kap. 4 och 8 §§ LIP. Enligt AFL
har detta endast avsett tilläggspensionsavgiften (nu ålderspensionsav-
giften). Enligt nämnda paragrafer i LIP gäller det emellertid även den
allmänna pensionsavgiften. För att den som har haft inkomster av annat
förvärvsarbete och har utsträckt räkenskapsår inte skall beröras av denna
utvidgning när det gäller inkomster som faktiskt uppburits innan LIP trätt
i kraft, har här föreskrivits att bestämmelserna i LIP om beräkning av
pensionsrätt och pensionspoäng vid bristande eller underlåten avgiftsbe-
talning endast skall avse inkomster som med tillämpning av bestämmel-
serna i 13 § denna lag skall anses hänförliga till år 1999. Begränsningen
gäller dock endast sjukpenning m.m. för vilken egenavgift i form av
ålderspensionsavgift inte skall betalas. För annan inkomst saknar utvidg-
ningen betydelse eftersom inbetalningar som gjorts av skatt och avgifter
till ålderspensionssystemet m.m. sedan den 1 januari 1998 proportioneras
mellan de skatter och avgifter för vilka den enskilde är betalningsskyldig,
se 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483).
15 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestäm-
melserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i
4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, galla vad
som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap.
Prop. 1997/98:151
783
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse före den pr0P 1997/98 151
1 januari 1999. Därvid skall H
1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspen-
sionsavgift och allmän pensionsavgift,
2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d
lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 §
första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
3. med basbelopp avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen om allmän forsäkring.
För den som har beviljats förtidspension för tid med början efter
utgången av år 1998 och som inte har uppburit sådan pension till någon
del dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med
anledning av förtidspension gälla ae nya bestämmelserna i 4 kap. 9 §
lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som sägs i
1 f kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i styckets lydelse
före den 1 januari 1999 om inkomster som avses i punkt 2 i första stycket
i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med
tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga
till tiden före utgången av år 1998.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första och andra
styckena för det ar under vilket den försäkrade har avlidit.
Denna paragraf avser tillgodoräknande av pensionspoäng för den som är
född år 1937 eller tidigare.
I princip skall äldre regler helt tillämpas för sådana personer. Detta
framgår av första stycket. För den som är född före år 1938 och som be-
viljas förtidspension med böijan först efter utgången av år 1998 skall
dock enligt andra stycket de nya bestämmelserna om pensionspoäng i
anledning av förtidspension gälla. Detta innebär bl.a. att pensionspoäng
skall tillgodoräknas med en tolftedel av den s.k. antagandepoängen för
varje månad för vilken den försäkrade uppburit förtidspension beräknad
enligt 13 kap. 2 § AFL, dvs. med antagandepoängsberäkning och att den
s.k. garantiregeln i 11 kap. 6 § sista stycket inte är tillämplig i dessa fall.
Vidare innebär det att de nya samordningsreglerna i 3 kap. 6 § LIP är
tillämpliga och att vid utbetalning av förtidspension för förfluten tid skall
bestämmelserna i 3 kap. 7 § LIP om tillgodoräknande av pensions-
grundande belopp tillämpas på motsvarande sätt vid beräkning av pen-
sionspoäng för förtidspension, dvs. pensionspoäng skall inte tillgodo-
räknas för tid före utbetalningsmånaden om och i den utsträckning den
försäkrade för samma tid har uppburit en pensionsgrundande ersättning
som är samordningsbar med förtidspensionen. För en försäkrad som är
född 1937 eller tidigare och som till någon del haft förtidspension
omedelbart före årsskiftet 1998/1999 och som har fortsatt rätt till för-
tidspension efter årsskiftet, skall dock de äldre reglerna i 11 kap. 6 §
fortfarande gälla.
I andra stycket sägs vidare att beträffande sådana inkomster som avses
i punkt 2 i första stycket denna paragraf (sådan sjukpenning m.fl.
ersättningar som utgör inkomst av annat förvärvsarbete) skall 11 kap. 6 §
första stycket tillämpas till den del inkomsterna är hänförliga till tid före
år 1999. Vid denna bedömning skall proportionering göras enligt vad
som föreskrivs i 13 §.
I tredje stycket föreskrivs att pensionspoäng för den som är född år
1937 eller tidigare inte skall tillgodoräknas för år då denne avlidit. Det-
samma gäller enligt LIP. Där föreskrivs också att pensionspoäng inte
skall tillgodoräknas för år efter det då en försäkrad fyllt 64 år. Detsamma
784
gäller enligt 11 kap. 6 § AFL varför någon särskild föreskrift om detta Prop. 1997/98:151
inte behövs här.
16 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999
får, om makarna begär aet, verkan avseende pensionsrätt som tillgodo-
räknas för det året.
Som anförts i avsnitt 14 och kommentaren till 15 kap. 8 § LIP skall an-
mälan om överföring av pensionsrätt för ett år göras senast under januari
månad det året. För år 1999, som är det första år sådan överföring kan
avse, har dock här öppnats en möjlighet att göra sådan anmälan under
hela intjänandeåret.
17 § Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension
enligt 6 kap. 4 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 er-
sättas med talet 0,996.
Enligt 2 kap. 21 och 22 §§ LIP skall debiterad allmän pensionsavgift dras
av vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Något motsvarande
avdrag har inte gjorts enligt AFL. För att följsamhetsindexeringen inte
skall påverkas av att avdraget införs år 1999 skall den norm kring vilken
den första följsamhetsindexeringen skall göras (årsskiftet 2001/2002)
vara -0,4. Därmed skall det tal som skall användas vid omräkningen vara
0,996. Detta tal är, som framgår av avsnitt 18.4, beräknat så att
följsamhetsindexering i princip kommer att ske som om inget avdrag för
allmän pensionsavgift införts. Följsamhetsindexering som sker därefter
påverkas inte av införandet av nämnda avdrag.
18 § Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensions-
poäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspen-
sion enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den
1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt
lagen om allmän försäkring.
I denna paragraf anges att med pensionspoäng och tilläggspension enligt
LIP skall likställas pensionspoäng och tilläggspension i form av ålders-
pension enligt AFL vilket bl.a. innebär att de pensionspoäng som till-
godoräknats enligt AFL skall beaktas vid beräkning av tilläggspension
enligt LIP. Paragrafen har formulerats i enlighet med förslag av Lag-
rådet.
19 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte
tillgodoräknats en pensionsberättigad för tid före ar 1998, skall vid be-
räkning av tilläggspension enligt 6 kap. 3 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension hänsyn tas till så stor del av den produkt
som anges i 6 kap. 2 § första stycket 1 samma lag och det belopp som
anges i punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det
antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den
pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för
vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har till-
godoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än
50.
785
Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i huvudsak med Prop. 1997/98:151
12 kap. 2 § andra stycket AFL i dess lydelse före år 1998 och avser den
situationen då en person inte skall erhålla oavkortad tilläggspension en-
ligt 6 kap. 2 § på grund av att han eller hon inte betalat avgifter för in-
komst av annat förvärvsarbete. Den avgift som avses är egenavgift i form
av tilläggspensionsavgift enligt SAL (nu egenavgift i form av ålderspen-
sionsavgift). Bestämmelserna gäller dock endast för det fall där personen
ifråga inte alls tillgodoräknats pensionspoäng för ett år. Om den pen-
sionsberättigade haft inkomst av anställning som överstigit ett basbelopp,
kommer dessa bestämmelser alltså inte att bli tillämpliga. Vidare gäller
bestämmelserna endast om underlåten avgiftsbetalning avser inkomstår
före år 1998 (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lag [1997:485]
om ändring i lagen [1962:381] om allmän försäkring). Den reduktion av
pensionen som beräkningen i paragrafen medför skall också tillämpas på
det belopp som följer av 6 kap. 2 § första stycket 2 LIP, som ersätter
folkpensionen till den del den kan sägas motsvara inkomster upp till ett
basbelopp.
För personer som är födda under åren 1938-1953 gäller vad som före-
skrivs i denna paragraf också eventuellt tillägg enligt garantiregeln,
6 kap. 9 § LIP.
20 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år
1914 eller tidigare skall inte 19 § gälla.
För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under
något av aren 1915-1923 skall vid tillämpning av 19 § talen 30 bytas ut
mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med
år 1915 till utgången av det år da den pensionsberättigade är född. Dess-
utom skall för varje sådant år, den ökning enligt 19 § som föranleds av
underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för vilket
han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng.
I första stycket anges att 19 § inte skall gälla för en svensk medborgare
som är född 1914 eller tidigare. Motsvarighet till nu föreslagen bestäm-
melse fanns i 15 kap. 1 § AFL i dess lydelse före år 1998. Bestämmelsen
upphävdes som en följdändring till att 12 kap. 2 § andra stycket AFL
upphävdes. Den upphävda bestämmelsen i 15 kap. 1 § AFL behövs
emellertid fortfarande för tid före den 1 januari 1998.1 prop. 1997/98:131
Lagändringar med anledning av flyttning av viss verksamhet vid Riksför-
säkringsverket till Söderhamn, m.m. föreslås därför att bestämmelsen
återinförs i 15 kap. 1 § första stycket AFL.
Bestämmelserna i andra stycket har med vissa språkliga justeringar sin
motsvarighet i bestämmelserna i 15 kap 1 § andra stycket AFL till den
del det behandlar följderna av underlåten avgiftsbetalning.
21 § För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för
vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av
tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för
år for vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensions-
poängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon
pensionspoäng.
Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914
eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och
född något av åren 1915-1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på mot-
svarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet
786
fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodo-
räknats någon pensionspoäng.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel-
serna till lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring (punkt 3 första meningen) där det anges att för pensionsberättiga-
de som är födda år 1923 eller tidigare och som varit undantagna från för-
säkringen för tilläggspension skall äldre bestämmelser i 12 kap. 2 § och
15 kap. 1 § AFL fortfarande gälla.
I första stycket anges därför att för pensionsberättigade som är födda
1923 eller tidigare och som varit undantagna från försäkringen för
tilläggspension skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i
19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den pensionsberät-
tigade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer
än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng. Detta skall
dock inte gälla svensk medborgare som är född före år 1915, vilket anges
i andra stycket. Där anges vidare att för en pensionsberättigad som är
född under något av åren 1915-1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på
motsvarande sätt för år då den pensionsberättigade inte har tillgodoräk-
nats någon poäng eller har förlorat mer än en poäng.
22 § För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall
vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974
tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel-
serna till lagen (1973:465) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring (sjätte stycket). Paragrafen anger att de särskilda bestämmelser
om gynnsammare pensionsberäkning för vissa äldre pensionsberättigade
som 15 kap. 2 § AFL innehöll före den 1 januari 1974 fortfarande skall
gälla för tid före nämnda datum. Som en följd av att sjukpenning och ar-
betslöshetsersättning m.m. blev skattepliktiga och pensionsgrundande
kunde specialbestämmelsema, som tillkommit i syfte att skydda äldre
försäkrade mot återverkningarna i pensionshänseende av längre sjuk-
doms- och arbetslöshetsperioder, undvaras för framtiden.
Bestämmelserna är tillämpliga på pensionsberättigad som är född år
1927 eller tidigare och som under visst år uppburit sjukpenning enligt
AFL eller YFL eller motsvarande ersättning enligt smittbärarlagen i mer
än 90 dagar och därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass han
eller hon skulle ha tillhört om årsinkomsten av förvärvsarbete uppgått till
det vid årets ingång gällande basbeloppet. Med angivna förutsättning om
ålder skall reglerna också tillämpas på den som under visst år i mer än
60 dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller utbild-
ningsbidrag, om han eller hon var berättigad till dagpenning när bidraget
började utgå, eller omställningsbidrag.
Specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL innebar att man vid bestämmande av
det poängmedeltal, som skall ligga till grund för beräkningen av tilläggs-
pension bortser från år varunder sjukpenning uppburits under mer än
90 dagar, om medelpoängen därigenom höjs. Vidare gäller att, när det
skall bestämmas hur många poängår den försäkrade har, det alltid skall
Prop. 1997/98:151
787
anses som om pensionspoäng tillgodoräknats honom eller henne för år Prop. 1997/98:151
varunder förutsättningarna enligt 15 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den
1 januari 1974 föreligger. De båda specialreglerna kan tillämpas endast
med avseende på sammanlagt tre kalenderår.
I och med att sjukpenning, arbetslöshetsersättning och utbildnings-
bidrag fr.o.m. år 1974 blev pensionsgrundande inkomst behövdes inte
specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL för framtiden.
Den andra specialregeln i 15 kap. 2 § AFL ger möjlighet att bortse från
år med låg pensionspoäng vid beräkningen av medeltalet.
23 § Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande
gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberät-
tigade som avses där.
Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punk-
ten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen
om allmän försäkring reduktionsfaktom 0,5 gälla.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel-
serna till lagen (1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring (punkterna 3 och 4) och från övergångsbestämmelserna till lagen
(1975:379) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt
2).
I samband med att den allmänna pensionsåldern sänktes den 1 juli
1976 från 67 år till 65 år infördes vissa undantagsregler i övergångsbe-
stämmelser till lagändringen i AFL för personer som gjort förtida uttag
respektive uppskjutit pensionsuttaget i anslutning till pensionsålders-
sänkningen. I första stycket denna paragraf föreskrivs att punkterna 3 och
4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i AFL
fortfarande skall gälla.
Genom en senare lagändring (SFS 1975:379), som också trädde i kraft
den 1 juli 1976, sänktes reduktionsfaktom vid förtida uttag av ålderspen-
sion från 0,6 till 0,5 % per månad. I punkten 2 till den lagändringen före-
skrevs att den nya reduktionsfaktom vid förtida uttag av ålderspension
skall gälla även i fall som avses i punkt 3 övergångsbestämmelserna till
lagen (1974:784) om ändring i AFL, vilket här anges i paragrafens andra
stycke.
24 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 5 §
andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 6 § samma lag skall fak-
torn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli
1990.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel-
serna till lagen (1990:743) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring (punkt 2).
Fr.o.m. den 1 juli 1990 höjdes uppräkningsfaktom vid uppskjutet uttag
av ålderspension enligt AFL från 0,6 till 0,7 % per månad. Enligt över-
gångsbestämmelserna till den ändringen skall den nya uppräkningsfak-
tom endast gälla i fråga om uppskjutet uttag för tiden den 1 juli 1990 och
därefter. För tiden före skall påslagsfaktom 0,6 fortfarande gälla. Motsva-
788
rande skall gälla vid beräkning av ålderspension efter återkallelse av pen-
sionsuttag.
I denna paragraf har därför föreskrivits att faktorn 0,6 skall användas
för tid före den 1 juli 1990 vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap.
5 § andra stycket LIP. På motsvarande sätt skall faktorn 0,7 % i 6 §
samma kapitel ersättas med faktorn 0,6 %.
25 § Bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall inte tillämpas år 1999 under den tid
när pensionsspararen första gången får välja placering av premiepen-
sionsmedlen.
När en pensionssparare har fyllt 50 år krävs enligt 10 kap. 1 § andra
stycket LIP en sådan familjehändelse som beskrivs i andra stycket samma
paragraf för att efterlevandeskydd före pensionstiden skall medges. När
systemet startar år 1999 kommer en ansökan om efterlevandeskydd att
kunna göras först när en överföring skett från den tillfälliga förvaltningen
hos Riksgäldskontoret. Under den första anmälningstiden för val av fond
görs enligt förevarande paragraf undantag från det absoluta kravet på
familjehändelse för dem som har fyllt 50 år.
Paragrafen har lagts till efter Lagrådets granskning.
26 § Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till
den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Som anförts i avsnitt 29.2 skall personer som är födda år 1937 eller tidi-
gare även fortsättningsvis erhålla inkomstgrundad ålderspension enligt i
huvudsak oförändrade regler om tilläggspension. Personer som är födda
åren 1938-1953, den s.k. mellangenerationen, skall däremot erhålla in-
komstgrundad ålderspension dels i form av tilläggspension, dels i form av
reformerad inkomstgrundad ålderspension (inkomst- och premiepension).
Vissa personer ur den s.k. mellangenerationen kommer dock att kunna
ta ut tilläggspension i form av ålderspension enligt AFL före januari
månad år 2001 vilken är den första månad då inkomst- och premiepen-
sion kommer att kunna betalas ut. Detta gäller personer födda åren 1938
och 1939.
För att personer som är födda nämnda år och som uppbär ålderspension
vid utgången av år 2000 inte på nytt skall behöva ansöka om ålderspen-
sion inför då kommande årsskifte, har i här förevarande paragraf före-
skrivits att bestämmelserna i LIP om ansökan om inkomstgrundad
ålderspension inte i sådana situationer gäller för utbetalning av inkomst-
pension fr.o.m. januari år 2001.
27 § Överenskommelser som regeringen före utgången av år 1998 har
ingått med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad i
den lagen är stadgat och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av pen-
sionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdar enligt 11 kap. lagen
om allmän försäkring, skall för tid efter utgången av år 1998 i stallet till-
lämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensions-
poäng eller våraår enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundande ålders-
pension. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse följer om
Prop. 1997/98:151
789
försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid till- prop 1997/98-151
lämpning av bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension F’
om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pen-
sionsrätt enligt 4 kaj>. anses gälla försäkring för inkomstgrundad ålders-
pension och bosättning här.
Denna bestämmelse, som lagts till efter Lagrådets granskning, gäller så-
dana överenskommelser med främmande makt som avses i 20 kap. 15 §
första styckeet AFL och som träffats före utgången av år 1998. Av en
sådan överenskommelse kan följa att en person som inte uppfyller förut-
sättningarna i lagen för att tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst,
pensionspoäng eller vårdår ändå skall tillgodoräknas sådan inkomst m.m.
Även det motsatta kan gälla, dvs. en person som uppfyller förut-
sättningarna i lagen skall ändå inte tillgodoräknas pensionsgrundande
inkomst m.m. Detta gäller bl.a. personer som är utsända från ett land till
ett annat för arbete där under en begränsad tid. I första meningen i para-
grafen anges att vad som gällt för tillgodoräknande av pensions-
grundande inkomst, pensionspoäng och vårdår enligt AFL fr.o.m. år 1999
skall gälla för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst,
pensionspoäng och vårdår enligt LIP till vilken lag nämnda bestämmelser
då flyttats.
I andra meningen behandlas tillgodoräknande av andra pensionsgrun-
dande belopp än pensionsgrundande inkomst samt tillgodoräknande av
pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension. En-
ligt den meningen skall en person som enligt en internationell överens-
kommelse enligt 20 kap. 15 § första stycket AFL skall omfattas av
försäkringen för tilläggspension också anses omfattas av försäkringen för
inkomstgrundad ålderspension enligt LIP vid beräkning av pensionsgrun-
dande belopp enligt 3 kap. den lagen och pensionsrätt enligt 4 kap.
samma lag. Också här gäller även det motsatta, dvs. den som på grund av
sådan överenskommelse inte skall omfattas av försäkringen för
tilläggspension skall inte heller anses omfattas av försäkringen för in-
komstgrundad ålderspension och därmed inte tillgodoräknas t.ex. pen-
sionsgrundande belopp för bamår. Vad som nu sagts skall även gälla bo-
sättning i Sverige.
Till skillnad från reglering i första meningen gäller bestämmelsen i
andra meningen inte bara tid fr.o.m. år 1999. Detta innebär huvudsak-
ligen att den som på gmnd av en sådan internationell överenskommelse
som här avses har omfattats respektive inte har omfattats av försäkringen
för tilläggspension något eller några av åren 1960-1998 och då även
skulle anses bosatt i Sverige, kan tillgodoräknas respektive inte kan till-
godoräknas pensionsgmndande belopp för bamår för det eller de åren.
När det gäller pensionsrätt har bestämmelsen emellertid en begränsad
betydelse vad gäller nämnda år eftersom pensionsrätt då räknas på sådana
belopp som enligt 10 § beräknats utifrån de pensionspoäng som tillgodo-
räknats för respektive år.
790
Prop. 1997/98:151
Beräkning och fastställande av pensionsrätt och av andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
28 § Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall fastställas för aren 1960-1998 för den som var försäkrad
respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar
till små bam enligt 3 kap. 10 § och, för aren 1995-1998, pensionsgrun-
dande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § samma lag.
Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på
pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgrun-
dande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen.
Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999.
Pensionsrätt skall tillgodoräknas även för retroaktiv tid. Detta anges i
första stycket i denna paragraf.
I andra stycket som lagts till på förslag av Lagrådet anges vad pen-
sionsrätt för tid före år 1999 skall beräknas på. Enligt 4 kap. 2 § LIP, till
vilken 29 § denna lag hänvisar, beräknas pensionsrätt på summan av den
försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande
belopp. Som redan anförts under 10 § skall inga nya beslut om pensions-
grundande inkomst meddelas utan en försäkrads pensionsgrundande in-
komst skall för dessa år anses motsvara de pensionspoäng som den för-
säkrade tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst ökat med talet ett
och multiplicerat med det basbelopp respektive förhöjda basbelopp som
gällde vid ingången av aktuellt år.
Inte heller föreslås att beslut om pensionsgmndande belopp med an-
ledning av uppburen förtidspension skall fastställas för tid före år 1999.1
stället skall pensionsrätt beräknas på ett belopp som, på motsvarande sätt
som när det gäller pensionsgmndande inkomst, räknats fram utifrån pen-
sionspoäng som tillgodoräknats med anledning av sådan pension. Detta
följer av de tidigare nämnda bestämmelserna i 10 § men har förtydligats
här.
För åren 1960-1998 skall pensionsrätt även beräknas på pensions-
gmndande belopp för föräldrar till små bam. För åren 1995-1998 skall
motsvarande gälla pensionsgmndande belopp för plikttjänstgöring. I
första stycket i denna paragraf föreskrivs därför också att pensionsgrun-
dande belopp enligt 3 kap. 10 § LIP (s.k. bamår) skall bestämmas för
åren 1960-1998 och att pensionsgmndande belopp enligt 3 kap. 8 §
(plikttjänstgöring) samma lag skall bestämmas för åren 1995-1998.
Däremot skall pensionsrätt inte beräknas med anledning av plikttjänst-
göring vad avser tid före år 1995. Sådana pensionsgmndande belopp
skall därför inte fastställas för tid före nämnda år.
I tredje stycket anges att beslut om pensionsrätt och beslut om andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgmndande inkomst för tid före år
1999 inte skall meddelas vad avser personer som avlidit före år 1999. Att
sådana beslut om pensionsrätt och pensionsgrundande belopp inte heller
skall meddelas vad avser personer födda år 1937 eller tidigare följer av
3 kap. 2 § och 4 kap. 1 § första stycket LIP som enligt 29 § denna lag
gäller även vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensions-
gmndande belopp för tid före år 1999.
791
29 § Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrun-
dande belopp enligt 28 § gäller, med de ändringar som anges i andra och
tredje styckena samt 30-35 §§, i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande be-
lopp än pensionsgrundande inkomst,
- 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring,
- 3 kap. 10-12, 17 och 19 §§, 22 § andra stycket andra meningen samt
23 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små bam, och
- 4 kap. 1 § första stycket och 2 § om fastställande av pensionsrätt.
När pensionsgrundande belopp enligt 28 § fastställs skall, om pen-
sionspoäng på gmnd av underläten eller bristande avgiftsbetalning inte
har tillgodoräknats till fullo, 3 kap. 2 § andra stycket lagen om inkomst-
grundad ålderspension tillämpas som om full avgift betalats inom före-
skriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i
lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten
inte undantagits fran försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning en-
ligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om inkomst-
grundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda pensions-
gmndande inkomster för försäkrade under 65 år skall de inkomster an-
vändas som ligger till grund för bestämmande av inkomstindex enligt 7 §
denna lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 23 § lagen om inkomstgrundad ålderspension
skall tillämpas endast i fråga om raderskapsdom som vunnit laga kraft
efter utgången av år 1998.
Enligt första stycket i denna paragraf skall vissa bestämmelser i 3 och
4 kap. LIP, med vissa justeringar som följer av bl.a. andra och tredje
styckena, gälla vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra
pensionsgmndande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år
1999.
Vid tillämpning av 3 kap. 2, 17 och 19 §§ samt 4 kap. 2 § LIP skall
därvid med pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgmndande
belopp enligt 3 kap. 4 § samma lag avses de belopp som följer av 10 §
denna lag. Eftersom pensionsrätt skall beräknas utifrån tillgodoräknade
pensionspoäng och sådana poäng inte skall tillgodoräknas för inkomster
av annat förvärvsarbete om inte tilläggspensionsavgift betalats i sin hel-
het inom föreskriven tid, behövs inga särskilda bestämmelser om att pen-
sionsrätt inte skall tillgodoräknas för sådan inkomst vid underlåten av-
giftsbetalning. Någon hänvisning till 4 kap. 4 § LIP har därför inte gjorts
i denna paragraf.
Som anförts tidigare skall pensionsgmndande belopp för försäkrade
som genomgått längre gmndutbildning enligt lagen (1994:1809) om to-
talförsvarsplikt eller därmed likställd äldre utbildning (se 32 §) inte be-
räknas för tid före år 1995 och därmed inte heller ligga till gmnd för be-
räkning av pensionsrätt. Några sådana belopp att beakta vid tillämpning
av 3 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap. 2 § LIP finns alltså inte.
Enligt 3 kap. 2 § LIP skall ett pensionsgmndande belopp fastställas
endast i den utsträckning beloppet tillsammans med den försäkrades pen-
sionsgmndande inkomst inte överstiger 7,5 gånger det för intjänandeåret
gällande inkomstbasbeloppet (det s.k. intjänandetaket). För tid före år
1999 skall med inkomstbasbelopp likställas det vid årets ingång gällande
basbeloppet eller, såvitt avser åren 1997 och 1998, förhöjda basbeloppet.
För åren 1995 och 1996 skall basbeloppet därvid höjas något. (Jfr 9 §.)
Prop. 1997/98:151
792
Pensionspoäng har inte tillgodoräknats för inkomst av annat förvärvs-
arbete för vilken egenavgifter inte till fullo betalats inom föreskriven tid.
Före år 1982 kunde också den som hade inkomst av annat förvärvsarbete
enligt vissa regler begära undantagande från försäkringen för tilläggspen-
sion för den inkomsten. Vid fastställande av den pensionsgrundande in-
komsten bortsågs då från den undantagna inkomsten och pensionspoäng
beräknades följaktligen inte på denna. I andra stycket anges att sådana
inkomster som nu nämnts ändå skall beaktas vid fastställande av pen-
sionsgrundande belopp för tid före år 1999. Vanligtvis innebär detta att
pensionsgrundande belopp skall fastställas endast i den utsträckning be-
loppet tillsammans med de belopp som följer av 10 § och de angivna in-
komsterna ryms under intjänandetaket. För den som något av åren 1980-
1998 uppburit förtidspension och tillgodoräknats pensionspoäng enligt
11 kap. 6 § sista stycket AFL i dess dåvarande lydelse kommer emellertid
inkomst av annat förvärvsarbete för vilken pensionspoäng inte har beräk-
nats på grund av bristande avgiftsbetalning eller undantagande från för-
säkringen för tilläggspension endast att beaktas i den utsträckning denna
inkomst, tillsammans med de inkomster för vilka pensionspoäng skulle
ha tillgodoräknats om inte 11 kap. 6 § sista stycket AFL varit tillämplig
(jämte ett förhöjt basbelopp), överstiger de belopp som följer av 10 § och,
i enstaka fall, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Även de i
denna paragraf särskilt angivna inkomsterna kommer att beräknas utifrån
registrerade poäng.
Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § och 17 § första stycket 2 LIP av den
genomsnittliga fastställda pensionsgrundande inkomsten för personer
under 65 års ålder som haft sådan inkomst, skall utgångspunkten för åren
1960-1998 inte vara tillgodoräknade pensionspoäng och de belopp som
följer av 10 § denna lag utan de inkomster som skall ligga till grund för
beräkning av inkomstindex enligt 7 § denna lag. Som anges i kommen-
taren till den paragrafen kommer därvid ändringar av tillgodoräknade
pensionspoäng som gjorts efter den 31 december 1999 inte beaktas. Till
skillnad från när det gäller beslut om pensionsrätt skall alltså inte ändring
av beslut om pensionsgrundad inkomst som gjorts efter detta datum på-
verka beräkningen. Inte ens om ändring görs av felräknade pensions-
poäng efter den tidpunkten skall detta påverka beräkningen av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten.
Av tredje stycket framgår att bestämmelsen i 3 kap. 23 § LIP, angående
konsekvenserna av en dom varigenom en man som antagits vara far till
ett bam förklaras inte vara det, endast skall gälla i fråga om en sådan dom
som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998. Denna begränsning har
motiverats närmare i avsnitt 15.4.
Vissa justeringar av de nämnda bestämmelserna följer också av be-
stämmelserna i 30-35 §§.
.30 § Vid tillämpning av 28 § skall den anses försäkrad som respektive år
var försäkrad for tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension
endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för
tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respek-
tive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta
stycke.
Prop. 1997/98:151
793
För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren
1960-1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fast-
ställas på de belopp som följer av 10 §.
Endast den som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension skall
enligt LIP tillgodoräknas pensionsrätt och andra pensionsgrundande be-
lopp än pensionsgrundande inkomster. För att tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för föräldrar till små bam krävs vidare bosättning i
Sverige hela det aktuella året. För sådant tillgodoräknande för tid före år
1999 föreskrivs i denna paragraf att den som var försäkrad för tilläggs-
pension enligt äldre lagstiftning för motsvarande tid skall anses försäkrad
för inkomstgrundad ålderspension. Detsamma gäller kravet på bosättning.
Utgångspunkten för bedömningen av om någon under ett visst år före år
1999 varit bosatt i Sverige kommer dock att vara folkbokföringen vilket i
praktiken innebär att det ankommer på den som inte varit folkbokförd
men skulle ansetts som bosatt här att själv visa dessa förhållanden.
Det finns ett undantag från regeln att den som varit försäkrad för all-
män tilläggspension skall anses försäkrad för inkomst- och premiepen-
sion för samma tid. Undantaget avser personer som var försäkrade för
tilläggspension endast på den grunden att han eller hon tidigare tillgodo-
räknats pensionspoäng. En sådan person skall erhålla pensionsrätt enbart
på det belopp som följer av eventuella pensionspoäng för det aktuella året
(jfr 10 §). Däremot skall en sådan person inte erhålla några pensions-
grundande belopp för bamår eller plikttjänstgöring och därmed inte heller
någon pensionsrätt på sådana belopp.
Den som inte ansetts bosatt i Sverige enligt äldre lagstiftning men som
tillgodoräknats pensionspoäng i anledning av förtidspension skall alltså
erhålla pensionsrätt på produkten av dessa poäng, efter tillägg med talet
ett, och det vid ingången av året gällande basbeloppet, i förevarande fall
ökat med belopp som avses i 1 kap. 6 § sista stycket AFL, eller då
gällande förhöjt basbelopp. Andra personer som ett år var försäkrade
endast på den grunden att de för tidigare år tillgodoräknats pensions-
poäng skall inte tillgodoräknas varken pensionsrätt eller pensionsgmn-
dande belopp.
Till följd av bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 -
vilken förordning varit gällande i Sverige sedan EES-avtalets ikraft-
trädande den 1 januari 1994 - kan kraven på bosättning inte upprätthållas
för den som är medborgare i ett EU- eller EES-land (eller statslös eller
flykting i sådant land) och som åren 1994—1998 förvärvsarbetat i Sverige.
En fömtsättning för tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för
bamår är dock att personen i fråga enligt nämnda förordning omfattats av
den svenska försäkringen under hela det kalenderår för vilket beräkning
skall ske.
31 § För åren 1960-1994 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
18.5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepen-
sion slcall inte fastställas för de åren.
För åren 1995-1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
16.5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension
skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för premie-
pension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av
pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgmndande belopp
än pensionsgmndande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för m-
Prop. 1997/98:151
794
komstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av
pensionsunderlaget.
Vid bestämmande av pensionsrätt för åren 1960-1998 för personer
födda under åren 1938-1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
Avsättningar till premiepensionssystemet har påbörjats fr.o.m. intjänan-
deåret 1995. Vidare är den avsättning som sker beräknad utifrån hittills-
varande regler om pensionsgrundande inkomst i 11 kap. AFL och med
utgångspunkt från att pensionsrätt för premiepension skall motsvara 2 %
av sådan inkomst. Någon avsättning görs alltså inte såvitt avser pensions-
grundande belopp för föräldrar till små bam och plikttjänstgöring och
inte heller för den pensionsrätt som skall beräknas med anledning av en
försäkrads s.k. antagandepoäng. Denna beräkning ändras fr.o.m. år 1999
på så sätt att avsättning till premiepensionssystemet skall beräknas till
2,5 % och inte bara beräknas på pensionsgrundande inkomster utan också
på andra pensionsgrundande belopp.
En försäkrads pensionsrätt för premiepension bör motsvara den avsätt-
ning som gjorts till premiepensionssystemet. I första stycket i denna pa-
ragraf har därför föreskrivits att ingen pensionsrätt för premiepension
skall fastställas för tid före år 1995 och att pensionsrätt för inkomstpen-
sion för den tiden, dvs. åren 1960-1994, skall utgöra 18,5 % av under-
laget.
I andra stycket har föreskrivits att pensionsrätt för premiepension vad
avser åren 1995-1998 skall motsvara 2 % av pensionsunderlaget och
fastställas endast för pensionsgmndande inkomster. Personer med för-
längt räkenskapsår kommer att tillgodoräknas pensionsrätt för premie-
pension med 2 % även för inkomster som uppburits under år 1994 men
som enligt 2 § denna lag jämfört med 1 kap. 8 § andra stycket LIP skall
anses ha uppburits under år 1995 och med 2,5 % för inkomster som upp-
burits under år 1998 men som enligt nämnda paragrafer skall anses ha
uppburits under år 1999.
För den tid pensionsrätt för premiepension skall fastställas men mot-
svara 2 % av pensionsunderlaget skall pensionsrätt för inkomstpension
motsvara 16,5 % av samma underlag. Vidare skall, i den utsträckning
pensionsrätt för premiepension inte skall fastställas på pensionsunder-
laget, pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 % av detta underlag.
I tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i 4 kap. 6 § LIP skall till-
lämpas vid bestämmande av pensionsrätt för personer födda under åren
1938-1953 även för tid före år 1999. Detta innebär att för sådana perso-
ner skall även pensionsrätt avseende åren 1960-1998 tjugondelas.
Första och tredje styckena har formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
32 § För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundut-
bildning enligt vämpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor
eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning
enligt vämpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996-1998 för den som
Prop. 1997/98:151
795
genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för prop 1997/98:151
kvinnor. E"
Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med
grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare
skall dagersättning for saaan utbildning som avses i första stycket lik-
ställas med dagersättning enligt samma lag.
Av 28 § framgår att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall
tillgodoräknas retroaktivt för åren 1995-1998. Liksom för dätpå
kommande år skall ett sådant belopp tillgodoräknas en försäkrad som
under dessa år genomgått grundutbildning enligt lagen om totalförsvars-
plikt. Som framgår av kommentaren till 3 kap. 8 § LIP kommer detta att
innefatta även grundutbildning som genomgås av en kvinna som in-
skrivits för värnplikt eller civilplikt enligt lagen om möjlighet för kvinnor
att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Nämnda lagar trädde i kraft den 1 juli 1995. Samtidigt upphörde väm-
pliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst och lagen
om militär grundutbildning för kvinnor att gälla. Grundutbildning enligt
sistnämnda lag kan komma i fråga även för viss tid därefter.
Som anförts i avsnitt 15.3 bör även försäkrade som våren 1995 genom-
gått grundutbildning enligt vämpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst
liksom försäkrade som under år 1995 eller senare genomgått grundut-
bildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor tillgodo-
räknas pensionsgrundande belopp. Detta föreskrivs i första stycket i före-
varande paragraf.
I andra stycket föreskrivs att - då det gäller tillgodoräknande av pen-
sionsgmndande belopp för grandutbildning enligt vämpliktslagen, lagen
om vapenfri tjänst och lagen om militär grundutbildning för kvinnor -
med grundutbildning enligt den nya lagen skall likställas grundutbildning
enligt äldre bestämmelser. Med sådan utbildning skall också likställas
repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning enligt
vämpliktslagen.
För tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp skall tjänstgö-
ringen ha pågått minst 120 dagar utan att denna avbrutits, varvid endast
dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning skall räknas. Vad
som avses med avbrott av tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt
anges i kommentaren till 3 kap. 8 § LIP. Inte heller enligt äldre bestäm-
melser ansågs frånvaro från utbildning i sig utgöra ett avbrott i utbild-
ningen utan det krävdes beslut om hemförlovning eller liknande. Med
dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt skall likställas dager-
sättning enligt äldre föreskrifter.
Eftersom de 120 dagar för vilka dagersättning uppburits inte behöver
infalla under samma kalenderår för att pensionsgrundande belopp skall
tillgodoräknas kan, om tjänstgöringen påbörjats under år 1994, pensions-
grundande belopp komma att tillgodoräknas den försäkrade för färre än
120 dagar.
796
Pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn
33 § En försäkrad skall för åren 1960-1998 tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för föräldrar till små bam enligt 3 kap. 10 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte
varit bosatt tillsammans med bamet.
Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomst-
grundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för-
äldrar till små bam, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det
år det pensionsgmndande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst
pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har ingen
av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har de
tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, skall det pensionsgmndande
beloppet tillgodoräknas modem.
Försäkrade föräldrar som under något eller några av åren 1960-1998 haft
bam under fem års ålder skall för dessa år - enligt i huvudsak samma
principer som skall gälla för framtiden - tillgodoräknas ett särskilt pen-
sionsgmndande belopp (pensionsgmndande belopp för bamår). Av ad-
ministrativa skäl måste dock för förfluten tid gälla delvis andra villkor för
att en försäkrad skall kunna tillgodoräknas ett sådant belopp än de som
skall gälla för framtiden.
Liksom skall gälla för framtiden måste föräldern under hela det år för
vilket beräkning skall göras ha varit försäkrad i Sverige och bosatt här.
Även bamet skall ha varit bosatt i Sverige och föräldern får inte ha fyllt
65 år under intjänandeåret eller tidigare. Vidare skall föräldern ha haft
vårdnaden om bamet minst halva året. Av 41 § framgår dock att fadem,
för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår, måste
ansöka därom och därvid visa att han uppfyller villkoren för att tillgodo-
räknas ett sådant belopp. Skälen härtill är administrativa, se vidare avsnitt
15.4. I första stycket i denna paragraf föreskrivs vidare att det för för-
fluten tid inte uppställs något allmänt krav på att föräldern skall ha bott
tillsammans med bamet. Även detta är motiverat av administrativa
svårigheter.
Vem som skall anses försäkrad och bosatt här för förfluten tid framgår
av 30 § denna lag. I kommentaren till den bestämmelsen anges också hur
bestämmelserna om försäkring och bosättning i Sverige förhåller sig till
rådets förordning (EEG) nr 1408/71.
Av 29 § framgår att 3 kap. 10-12, 17 och 19 §§ samt 22 § andra
stycket andra meningen LIP skall tillämpas vid tillgodoräknande av pen-
sionsgrundande belopp för bamår avseende tid före år 1999. Att övriga
bestämmelser om pensionsgrundande belopp för bamår i LIP inte är till-
lämpliga innebär bl.a. att en förälder som uppfyller villkoren för att till-
godoräknas pensionsgmndande belopp för bamår inte för förfluten tid
kan överlåta rätten att tillgodoräknas ett sådant belopp till en styvförälder
till bamet. Pensionsgmndande belopp för bamår kan för förfluten tid inte
heller tillgodoräknas en särskilt förordnad vårdnadshavare eller för-
myndare eller den som med socialnämnds medgivande tagit emot ett ut-
ländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
En adoptivförälder kan dock tillgodoräknas pensionsgmndande belopp
för bamår även det år barnet anlänt till Sverige om adoptionen genomförs
samma år. Detta följer av hänvisningen till 3 kap. 22 § andra stycket
andra meningen LIP.
Prop. 1997/98:151
797
När det gäller beräkningsaltemativen är möjligheten för föräldrarna att
genom anmälan dela på pensionsgrundande belopp för bamår utesluten
för förfluten tid. Normalt är det alltså enbart modem eller enbart fadem
som skall tillgodoräknas ett sådant belopp enligt det bästa av de tre be-
räkningsaltemativen.
Andra stycket behandlar den situationen att båda föräldrarna uppfyller
de allmänna villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp
för bamår för tid före år 1999 och båda lever vid ingången av nämnda år.
Det är då den av dem som tillgodoräknats lägst pensionspoäng som skall
tillgodoräknas det pensionsgmndande beloppet. Vid denna bedömning
skall bestämmelserna i 34 § om bristande avgiftsbetalning m.m. beaktas.
Skulle de ha haft lika hög pensionspoäng eller om ingen av dem tillgodo-
räknats någon pensionspoäng skall det pensionsgmndande beloppet till-
godoräknas modem. Bestämmelsen har på denna punkt i huvudsak
utformats i enlighet med Lagrådets förslag, se avsnitt 15.4.
34 § För åren 1960-1998 skall, om pensionspoäng på gmnd av under-
låten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo vid
tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 33 § andra stycket
denna lag, pensionsgmndande inkomst och anara pensionsgmndande
belopp under intjänandeåret beräknas som om full avgift har betalats
inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän
tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräk-
ningen göras som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för
tilläggspension.
Vid beräkning av pensionsgmndande belopp för bamår enligt de två
första beräkningsaltemativen i 3 kap. 17 § första stycket LIP skall ut-
gångspunkten vara den försäkrades pensionsgmndande inkomster och
andra pensionsgmndande belopp intjänandeåret (den s.k. utfyllnadsin-
komsten). Av 10 § denna lag följer att med pensionsgmndande inkomster
och pensionsgrundande belopp i anledning av uppburen förtidspension
skall för tid före år 1999 avses de belopp som där anges. I denna paragraf
föreskrivs att vissa inkomster för vilka pensionspoäng inte beräknats ändå
skall beaktas vid beräkning av utfyllnadsinkomsten. De skall däremot
inte beaktas vid beräkning av den individuella jämförelseinkomsten en-
ligt 3 kap. 17 § första stycket 1.
De inkomster som skall läggas till vid beräkning av utfyllnadsin-
komsten är desamma som skall beaktas vid tillämpningen av 3 kap. 2 §
LIP för tid före år 1998 (se 29 § andra stycket). Det gäller alltså inkomst
av annat förvärvsarbete för vilken egenavgifter inte betalats till fullo
inom föreskriven tid och för vilken pensionspoäng därför inte tillgodo-
räknats samt inkomst av annat förvärvsarbete som undantagits från för-
säkring för tilläggspension.
De nämnda inkomsterna skall beaktas på samma sätt som enligt 29 §
andra stycket. Utfyllnadsinkomsten skall alltså beräknas som om avgifter
betalats och som om berörd inkomst inte undantagits från försäkringen
för tilläggspension. För den som inte tillgodoräknats pensionspoäng för
förtidspension enligt 11 kap. 6 § sista stycket AFL i dess lydelse under
åren 1980-1998 skall alltså inkomsten läggas till övriga pensionspoängs-
beräknade inkomster och belopp samt, för åren 1995-1998, eventuell
Prop. 1997/98:151
798
tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. För den
som tillgodoräknats pensionspoäng för förtidspension enligt 11 kap. 6 §
sista stycket AFL för något av åren 1980-1998 skall inkomst av annat
förvärvsarbete för vilken pensionspoäng inte beräknats på grund av
bristande avgiftsbetalning eller undantagande dock beaktas endast i den
utsträckning denna, tillsammans med de inkomster för vilka pensions-
poäng skulle ha tillgodoräknats om inte 11 kap. 6 § sista stycket AFL
varit tillämplig (med tillägg för ett förhöjt basbelopp), överstiger de be-
lopp som följer av 10 § samt eventuellt pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring.
På motsvarande sätt skall bristande avgiftsbetalning och undantagande
inte beaktas vid tillämpningen av 33 § andra stycket angående vilken för-
älder som för ett visst år har haft den lägsta pensionspoängen.
35 § Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960-1981 med prisbasbe-
lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid in-
gången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om
försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring.
I 3 kap. 19 § LIP anges att omräkning av den s.k. individuella jämförel-
seinkomsten enligt 3 kap. 17 § första stycket 1 samma lag skall göras
med hänsyn till förändringarna av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring mellan respektive år. Den lagen trädde dock i kraft först år
1963. Före år 1982 ändrades också basbeloppet flera gånger varje år.
Därför anges i denna paragraf att omräkningen skall ske med hänsyn till
förändringen av de basbelopp, enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension respektive AFL, som gällde vid ingången av berörda år.
Omräkning av pensionsbehållning
36 § Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar gälla för åren
1961-1998.
I denna paragraf anges att vissa bestämmelser i 5 kap. LIP om inkomst-
indexering skall tillämpas även för retroaktiv tid. Motsvarande gäller inte
bestämmelserna i det kapitlet om arvsvinstfördelning. Inte heller skall
pensionsbehållningen minskas på grund av kostnaderna för förvaltningen
av försäkringen.
Omräkningar på grund av förändringar av inkomstindex kommer att
ske först för år 1961 eftersom LIP är uppbyggd så att sådana omräkningar
görs för fastställelseåret.
Något uttag av ålderspension enligt LIP kan inte göras före den
1 januari 2001. Därför saknas anledning att hänvisa till de indexeringsbe-
stämmelser i 5 kap. LIP som avser situationer när uttag av ålderspension
gjorts under året.
Att pensionsbehållningen skall reduceras på visst sätt för personer
födda år 1938 och senare som gjort uttag av ålderspension enligt AFL
följer däremot av 5 kap. 11 § LIP.
Prop. 1997/98:151
799
Fördelning av premiepensionsmedel prOp 1997/98:151
37 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995-1998 skall
tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för
nämnda år. Medlen skall tillföras var ocn en med ett belopp som motsva-
rar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för
respektive år.
öm summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda av-
giftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig
till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter under-
stiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den
tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första
stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
I premiepensionssystemet skall medel motsvarande fastställd pensionsrätt
för premiepension tillföras var och en för vilken fastställts sådan pen-
sionsrätt varefter den enskilde får välja placering av medlen. Detta reg-
leras i 8 kap. LIP. För att täcka de pensionsrätter för premiepension som
skall fastställas för förfluten tid när premiepensionssystemet införs skall
användas de avgiftsmedel som sedan år 1995 placerats på konto hos
Riksgäldskontoret för förvaltning enligt lagen om förvaltning av vissa
tilläggspensionsavgifter. I förevarande paragraf regleras hur de nu
nämnda medlen skall fördelas mellan de enskilda. Som framgår av avsnitt
30.4 kommer avsatta medel för åren 1995-1998 inte att uppgå till lika
mycket som summan av de fastställda pensionsrättema för de nämnda
åren bl.a. därför att avsättningen beräknades med utgångspunkt från att
endast personer födda år 1939 eller senare skall tillgodoräknas pensions-
rätt för premiepension. Enligt denna lag skall dock även personer födda
år 1938 tillgodoräknas sådan pensionsrätt. För att täcka mellanskillnaden
skall medel avsatta för år 1999 tas i anspråk. Avsättningen för det året har
anpassats till detta.
38 § Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under
åren 1995-1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepen-
sion har fastställts för intjänandeåren 1995-1997. Detsamma gäller den
avkastning som efter utgången av år 1998 uppkommer dels på
avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995-1997, dels på den
samlade avkastning som uppkommit under åren 1995-1998 som inte
avser avgiftsmedel hänförfiga till intjänandeåret 1998. Avkastningen
skall föraelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive
år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på
kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensions-
rätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till
vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension för det året. Övrig
avkastning på avgiftsmedel hänförliga till tiden före år 1999 skall för-
delas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Enligt paragrafen skall den samlade avkastningen från förvaltningen hos
Riksgäldskontoret som uppkommit under åren 1995-1998 tillföras dem
för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren
1995-1997. Principerna för denna fördelning har beskrivits i
författningskommentaren till 8 kap. 1 § LIP. Som angetts där skall
avkastningen som uppkommit under de fyra åren ses som ett enda belopp.
Vid fördelningen av avkastningen mellan intjänandeåren skall beaktas
hur länge avgiftsmedlen har stått inne på kontot. Vid utgången av år 1998
kan medlen avseende år 1995 sägas ha stått inne i ca 3,5 år. Motsvarande
800
tid för medlen avseende år 1996 kan sägas vara ca 2,5 år och för år 1997 Prop. 1997/98:151
ca 1,5 år. Avkastningen fördelas då på följande sätt.
Pensionsrätt
1995-1998)”
för 1995 x (1+genomsnittlig avkastning under åren
Pensionsrätt
1995-1998)”
för 1996 x (1+genomsnittlig avkastning under åren
Pensionsrätt
1995-1998)”
för 1997 x (1+genomsnittlig avkastning under åren
Den avkastning som belöper på ett visst års pensionsrätter skall sedan
fördelas mellan de enskilda i förhållande till den fastställda pensions-
rättens storlek.
I bestämmelsen anges också att ränta under 1999 på avgiftsmedel och
avkastning som hänför sig till intjänandeåren 1995-1997 skall tillföras
den som tjänat in pensionsrätter för åren 1995-1997. Övrig avkastning
som uppkommer efter utgången av år 1998 på ”äldre” avgiftsmedel skall
fördelas enligt de allmänna principerna i 8 kap. 1 § andra stycket LIP.
Lagrådet har inte granskat bestämmelsen i sitt slutliga skick.
39 § De medel som vid utgången av år 1998 finns på det konto hos
Riksgäldskontoret som avses i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa
tilläggspensionsavgifter skall den 1 januari 1999 föras över till förvalt-
ning enligt 8 kap. I § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
De kostnader för Premiepensionsmyndigheten år 1999 som inte täcks
på annat sätt, får, efter regeringens medgivande, dras av från av-
kastningen på medel som förvaltas enligt 8 kap. 1 § första stycket samma
lag.
Första stycket i denna paragraf handlar om de avgiftsmedel som vid
upphävandet av lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
finns innestående på det konto hos Riksgäldskontoret som avses i den
lagen och som hänför sig till intjänandeåren 1995-1998. Dessa medel,
som med hänsyn till den eftersläpning som gäller för uppbörden kommer
att avse tiden t.o.m. november 1998, skall den 1 januari 1999 föras över
till den tillfälliga förvaltning hos Riksgäldskontoret som fortsättningsvis
kommer att gälla enligt 8 kap. 1 § första stycket LIP. Inbetalning av
avgiftsmedel som hänför sig till december 1998 kommer att ske i januari
1999 direkt till denna tillfälliga förvaltning.
I andra stycket anges att Premiepensionsmyndigheten får täcka kost-
nader under år 1999 med avkastningen på medlen hos Riksgäldskontoret
om regeringen lämnat sitt medgivande.
Den slutliga lydelsen av paragrafen har inte granskats av Lagrådet.
40 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 28 § skall
bestämmelserna i 8 kap. 2-4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension om överföring till förvaltare m.m. tillämpas i fråga om de
medel och den avkastning som avses i 37 och 38 §§ denna lag.
Överföringen till förvaltare skall genomföras före utgången av år 1999.
I 8 kap. 2-4 §§ LIP finns bestämmelser om placering hos fondförvaltare
och val av fond. Här föreskrivs bl.a. att de bestämmelserna skall till-
lämpas även vad gäller de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren
801
12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
1995-1998 och den avkastning som uppkommit under åren 1995-1998. Prop. 1997/98:151
Bestämmelser i andra meningen har inte redovisats för Lagrådet.
Beslut m.m.
41 § En far som för något av åren 1960-1998 vill tillgodoräknas ett pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små bam enligt 3 kap. 10 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om
detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller
villkoren för att tillgodoräknas ett sadant belopp. Om modem till det eller
de bam det pensionsgmndande beloppet avser lever den 1 januari 1999,
skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den
31 augusti 1999.
Som anförts i anslutning till 33 § upprätthålls samtliga villkor för tillgo-
doräknande av pensionsgmndande belopp för föräldrar till små bam även
för förfluten tid, utom såvitt avser bosättning tillsammans med bamen.
Av administrativa skäl, som utvecklats i avsnitt 15.4, krävs dock i före-
varande paragraf att fadem, för att kunna tillgodoräknas ett sådant be-
lopp, skriftligen ansöker om det samt visar att han uppfyller villkoren för
att tillgodoräknas beloppet. Eftersom ett allmänt krav på ansökan skulle
leda till alltför omfattande administration ställs inte något sådant krav på
modem. Utgångspunkten är i stället en presumtion att hon uppfyller vill-
koren. Skulle det emellertid framkomma att hon inte uppfyller villkoren
för tillgodoräknande av pensionsgmndande belopp för föräldrar till små
bam, genom ansökan från fadem eller på annat sätt, skall hon inte tillgo-
doräknas ett sådant belopp. Detta kan innebära att ingen av föräldrarna
kommer att tillgodoräknas pensionsgmndande belopp för föräldrar till
små bam. Så kan t.ex. vara fallet om fadem skulle ansöka och visa att han
ensam haft vårdnaden om bamet eller bamen mer än halva året men av
annat skäl inte kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår -
exempelvis därför att han inte varit försäkrad hela det året.
Ansökan från en fader om pensionsgrundande belopp för bamår skall
ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 augusti
1999 om modem lever den 1 januari samma år och alltså kan tillgodoräk-
nas pensionsrätt m.m. (jfr 28 § tredje stycket). I andra fall anges inte
någon sista tidpunkt för ansökan. Av bestämmelserna om omprövning
och överklagande av beslut enligt denna lag följer dock att beslut om
pensionsgmndande belopp för bamår och beslut om pensionsrätt normalt
kan omprövas senast den 30 juni 2000. Endast för det fall den enskilde
kan göra sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången
av nämnda tid fått kännedom om beslutet, kan omprövning och över-
klagande av beslutet göras senare.
42 § För beslut enligt 28 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4-6 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension .
I paragrafen regleras vad som skall gälla för beslut enligt 28 §. För såda-
na beslut skall bestämmelserna om beslut om pensionsrätt enligt 13 kap.
4-6 §§ LIP gälla. Detta innebär att besluten skall fattas av den försäk-
ringskassa där den försäkrade var inskriven vid tidpunkten för beslutet
och i annat fall av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Samma
802
försäkringskassa är också behörig att ta emot anmälningar o.dyl. Vidare
får beslut enligt 28 § fattas genom automatisk databehandling. Det är då
Riksförsäkringsverket som fattar beslutet för försäkringskassans räkning.
Liksom då det gäller beslut enligt LIP som fattas genom automatisk data-
behandling gäller för här aktuella beslut att försäkringskassan avgör om
beslutet skall fattas genom automatisk databehandling eller inte och att
det är försäkringskassan som skall ompröva beslutet m.m. (Se även för-
fattningskommentaren till 13 kap. 5 § LIP).
Genom att även 13 kap. 6 § LIP gäller för dessa beslut kan undantag
från dessa bestämmelser föreskrivas i någon annan författning.
43 § Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som
beslut enligt 28 § avser om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt
för åren 1960-1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen
skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för
premiepension för åren 1995-1997, senast den 31 maj 1999 och, när det
gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt,
senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man
begär omprövning och överklagar beslutet.
Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunk-
ten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.
Av första stycket i denna paragraf framgår att på samma sätt som för det
årliga beslutet gäller att beslut omfattande åren 1960-1998 skall med-
delas skriftligen och innehålla en upplysning om hur man begär ompröv-
ning av eller överklagar beslutet.
Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser senast den
31 maj 1999 i fråga om beslut om pensionsrätt för premiepension för åren
1995-1997 och senast den 31 mars 2000 i fråga om beslut om sådan pen-
sionsrätt för år 1998 och beslut om pensionsgrundande belopp och pen-
sionsrätt för inkomstpension för tiden 1960-1998. Tidpunkterna är valda
med hänsyn till att berörda personer så snart som möjligt skall få under-
rättelse om pensionsrätt m.m. för retroaktiv tid samtidigt som
försäkringskassan skall ha tid på sig att få fram alla nödvändiga uppgifter
som behövs för beslutet.
I andra stycket föreskrivs att försäkringskassan inte behöver skicka
någon underrättelse till personer som vid tidpunkten för beslutet inte är
inskrivna hos någon försäkringskassa. Detta innebär bl.a. att någon
skriftlig underrättelse inte behöver skickas till personer som avlidit eller
till personer som har tjänat in pensionsrätt i Sverige under tiden 1960-1998
men som inte längre är inskrivna hos försäkringskassan. Om försäkrings-
kassan ändå har kännedom om adressen till en person som, exempelvis på
grund av flyttning utomlands, inte längre skall vara inskriven hos allmän
försäkringskassa, får det dock anses åligga försäkringskassan att skicka
underrättelsen till denna adress.
När försäkringskassan med stöd av denna bestämmelse underlåtit att
underrätta om meddelat beslut, kommer tiden för omprövning och över-
klagande vara två månader från den dag då den person som beslutet rör
fått kännedom om beslutet (se 44 och 45 §§).
44 § För beslut enligt 28 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket
eller 45 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension:
Prop. 1997/98:151
803
- 13 kap. 7 § om ändring av beslut,
- 13 kap. 9 § första ocn andra styckena, 10 §, 12 §, 13 § andra och
tredje styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning av beslut,
- 13 kap. 17, 18, 20 och 21 §§, 22 § första och tredje styckena samt
23 § om överklagande av beslut,
- 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt
- 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m.
Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall hänvisningen till 13 kap. 11 § samma lag i stället avse 45 §
denna lag.
I denna paragraf anges vilka bestämmelser i 13 och 15 kap. LIP som är
tillämpliga på beslut som meddelats avseende åren 1960-1998. I andra
stycket anges att hänvisningen i 13 kap. 12 § LIP till 11 § i samma kapi-
tel, angående när en begäran om omprövning skall ha inkommit, i stället
skall avse motsvarande bestämmelser i 45 § denna lag. Vissa undantag
från bestämmelserna i första stycket följer också av 45 §.
45 § Den som vill begära omprövning av beslut enligt 28 § skall göra
detta skriftligen senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som skall
meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om
beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär
omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före
utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället
ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv-
ningen fick sådan kännedom.
Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en
förälder eller därmed likställd på grund av att förutsättningarna för att
tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, får omprövning ske på begäran
av den som då kan tillgodoräknas Deloppet även om ingen anmälan enligt
41 § har gjorts. Vad som föreskrivs i första stycket andra meningen skall
då också gälla, om den som i så fall kan tillgodoräknas ett sådant belopp
gör sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges i
första stycket första meningen har fatt kännedom om att det
pensionsgrundande belopp som har bestämts för den andre har ändrats.
Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 28 § skall
omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 44 §, meddelas senast den
31 augusti 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 maj 1999
och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast
den 31 mars 2000.
I denna paragraf finns vissa särskilda bestämmelser om omprövning av
beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt avseende åren
1960-1998.
I huvudsak skall samma bestämmelser gälla som för ändring och om-
prövning av motsvarande beslut enligt LIP. Detta framgår av 44 §. I
första stycket i denna paragraf finns dock särskilda bestämmelser avse-
ende de tider inom vilken begäran om omprövning av beslut enligt 28 §
skall göras. Den tid som där anges är bestämd till den 31 augusti respek-
tive den 30 juni året efter det år då respektive underrättelse om beslutet
senast skall ha sänts till den som beslutet rör . Beslutet om annan pen-
sionsrätt än pensionsrätt för premiepension för åren 1995-1997 och pen-
sionsgrundande belopp för åren 1960-1998 kommer alltså inte att ha
vunnit laga kraft innan de första utbetalningarna skall göras enligt LIP.
Bestämmelserna i andra stycket är en följd av behovet för en förälder
som uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för bamår för tid före år 1999 att kunna begära omprövning av en
beslutad pensionsrätt som påverkas av att den allmänna försäkrings-
Prop. 1997/98:151
804
kassan har meddelat ett nytt beslut för den andre föräldern som
tillgodoräknats beloppet. Detta gäller om försäkringskassan har ändrat
beslutad pensionsrätt för modem till ett bam på gmnd av att
försäkringskassan efter omprövning funnit att hon, som tidigare
tillgodoräknats det pensionsgmndande beloppet inte uppfyller fömtsätt-
ningama för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Fadern till bamet får då
begära att han skall tillgodoräknas sådant belopp och att beslutet an-
gående hans pensionsrätt ändras även om han inte tidigare har ansökt om
att tillgodoräknas beloppet. Det åligger dock fortfarande fadem att visa
att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas beloppet. Detta gäller
även om han fått kännedom om beslutet rörande modems pensionsrätt
efter utgången av den tid som föreskrivs för omprövning enligt första
stycket första meningen. Stycket har lagts till efter Lagrådets granskning
men är i huvudsak utformat i enlighet med förslaget i 13 kap. 11 § tredje
stycket LIP i lagrådsremissen. Med likställd avses den som enligt 3 kap.
22 § LIP skall likställas med förälder vid bestämmande av vem som skall
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för bamår.
Tredje stycket avser de tider inom vilken en allmän försäkringskassa
får ompröva ett beslut enligt 28 § på eget initiativ. Omprövningstiden
gäller inte om omprövningen är föranledd av att den enskilde lämnat
oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgiftsskyldighet
liksom om beslutet behöver ändras på gmnd av att ett beslut har ändrats
för en annan person och detta även påverkar det aktuella beslutet. Detta
följer av att 13 kap. 13 § andra och tredje styckena LIP är tillämplig på
beslut enligt 28 §.
Ett omprövningsbeslut som avser pensionsrätt eller pensionsgmndande
belopp för tid före år 1999 får överklagas inom två månader från det att
den enskilde fick del av beslutet. Detta följer av att även 13 kap. 18 § är
tillämplig på beslutet. Vad som gäller om Riksförsäkringsverket över-
klagar ett beslut enligt 28 § framgår av 46 §.
Prop. 1997/98:151
46 § Beslut enligt 28 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast
den 31 augusti 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 maj
1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas
senast den 31 mars 2000. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni
2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in
inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
Av denna paragraf framgår att även Riksförsäkringsverket kan överklaga
beslut enligt 28 § samt att det i så fall skall ske inom samma tider som
gäller för en enskild som vill begära omprövning. Enligt andra meningen,
som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, får verket, om ett beslut
om omprövning av ett retroaktivt beslut skulle ha meddelats så sent att
den angivna tiden för överklagande inte räcker till, i stället överklaga
beslutet inom två månader från det att beslutet meddelades.
805
1 § I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensions-
myndighetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler.
1 lagen finns också bestämmelser om det närmare innehållet i
Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. De grundläggande
bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelsen erinrar om att det vid sidan om de särskilda reglerna i
förevarande lag finns allmänna bestämmelser om Premiepensionsmyn-
dighetens verksamhet inom premiepensionssystemet i lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelserna i den föreliggande lagen ryms inom den konstitutio-
nella restkompetens som tillkommer regeringen. Mot bakgrund av reg-
lernas särskilda karaktär har de brutits loss från den grundläggande regle-
ringen i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Ändringen har före-
slagits av Lagrådet.
2 § Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall
gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet:
- 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsätt-
ningar,
- 2 § om beräkning av premiereserv,
- 3-8 a §§ om försäkringstekniska grunder,
- 9-11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstek-
niska avsättningar, och
- 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instru-
ment.
Bestämmelserna i 7 kap. 10 b, 10 c och 10 e §§ försäkringsrörelselagen
gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande
av livräntor enligt 9 kap. 2§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § samma lag.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad
som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall
avse företag i vilka staten nar ett sadant inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder
staten som ägare.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i FRL som skall gälla för Premie-
pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet. Avgränsningen av det
regelverk som skall gälla för myndigheten har diskuterats i avsnitt 23.1.
Uppräkningen av de bestämmelser i FRL som skall gälla för myndig-
hetens verksamhet innebär emellertid inte att Finansinspektionen genom-
gående kan tillämpa samtliga bestämmelser i deras fulla vidd; det kom-
mer bland dessa att finnas delar som inte har någon relevans för Premie-
pensionsmyndighetens verksamhet. Uppräkningen innebär också att FRL
i förekommande fall skall tillämpas jämte ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelser.
Paragrafen skall läsas tillsammans med den grundläggande bestämmel-
sen i 7 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som
Prop. 1997/98:151
806
anger att myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkrings-
mässiga principer. Det innebär att sådana frågor som är av försäkrings-
teknisk eller liknande karaktär och som inte har reglerats särskilt skall
lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna inom försäk-
ringsväsendet.
Det är inte bara de angivna paragraferna i FRL som skall gälla utan
också de föreskrifter som har utfärdats av regeringen eller Finansinspek-
tionen med stöd av bemyndiganden i dessa paragrafer. Sådana bemyn-
diganden finns i 7 kap. 1-3, 8 a, 9, 10, 10 c, lOe-lOg och 17 b §§.
(Såvitt gäller 3 § finns ett bemyndigande bara i paragrafens lydelse enligt
SFS 1995:779, som inte har trätt i kraft ännu.) Samtliga dessa bemyn-
diganden ger rätt för regeringen att överlåta åt inspektionen att utfärda
föreskrifterna, och denna möjlighet har utnyttjats fullt ut genom 49 §
försäkringsrörelseförordningen (1982:790).
Till 7 kap. 1, 3, 10 c och 17 b §§ har hittills inte utfärdats några före-
skrifter. Till övriga paragrafer finns föreskrifter (och i vissa fall även all-
männa råd) i Finansinspektionens författningssamling (FFFS) enligt
följande:
Paragraf FFFS
7 kap. 2 § 1997:1 om beräkning av premiereserv för livför-
säkringsrörelse samt för livränta eller sjukränta som
tillhör annan försäkring än livförsäkring (ersätts av
FFFS 1997:32 som träder i kraft den 1 juli 1998)
7 kap. 8 a § 1995:28 om redogörelse för konsekvenserna av
grunder för livförsäkring
7 kap. 9 § 1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska
rapportering av tillgångar för sKuldtäckmng, stora
exponeringar och exponering för marknadsrisk, samt
1998:2 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet
att lämna redogörelse över balansräkning, resultat-
redovisning m.m.
7 kap. 10 § 1997:23 om definition av utländska stater m.m.
samt hantering av valutakursrisken
7 kap. 10 e§ 1997:23 om definition av utländska stater m.m.
samt hantering av valutakursrisken
7 kap. 10 f § 1996:30 om register avseende de tillgångar som
används för skuldtäckning i svenska försäkringsbolag
7 kap. 10 g § 1995:31 om information rörande livförsäkrings-
bolagens riktlinjer för placering av medel som an-
vänds för skuldtäckning
Föreskrifterna 1997:5 och 1998:2 är utfärdade med stöd av 19 kap. 3 §
FRL men har betydelse även för tillämpningen av 7 kap. 9 § FRL (jfr
kommentaren till 10 §).
Alla regler i dessa föreskrifter kommer inte att ha aktualitet för Premie-
pensionsmyndighetens verksamhet. Det blir inspektionens sak att avgöra
vilka delar av föreskrifterna som skall tillämpas.
Bestämmelsen i andra stycket, att vissa regler i FRL skall gälla bara för
myndighetens traditionella försäkringsrörelse, är en spegelbild av de un-
dantag från FRL som för fondförsäkringsbolagens del görs i 8 § och 10 §
första stycket 4 lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till
värdepappersfonder. Så länge pensionssparamas tillgodohavanden är pla-
cerade i värdepappersfonder, kommer det alltså att gälla samma place-
ringsregler för Premiepensionsmyndigheten som för de privata fondför-
Prop. 1997/98:151
807
säkringsbolagen. Bestämmelsen i andra stycket har utformats i enlighet Prop. 1997/98:151
med Lagrådets förslag.
Enligt 7 kap. 10 a § FRL får aktier och andelar i dotterföretag bara i
vissa fall användas för skuldtäckning. Såvitt nu kan bedömas kommer
myndigheten i vart fall inte i inledningsskedet att äga några företag. Om
ett sådant ägande skulle uppkomma längre fram blir det genom bestäm-
melsen i tredje stycket andra meningen klart i vilka fall aktier eller an-
delar som ägs av staten inte får användas för skuldtäckning.
En bestämmelse som möjliggör undantag från de i första stycket an-
givna bestämmelserna finns i 11 §.
3 § Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många aktier i ett
svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, att röstetalet för dem tillsam-
mans med myndighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem pro-
cent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses note-
ring vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats
eller någon annan reglerad marknad.
Bestämmelsen innebär att det i fråga om det s.k. institutionella ägandet
kommer att gälla i huvudsak samma begränsning för Premiepensions-
myndigheten som för försäkringsbolag och andra finansiella företag.
4 § Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall tillföras pensionssparama i form av återbäring. Överskottsmedlen
får tas i ansprak endast om det kan ske utan att det äventyrar myndig-
hetens förmaga att betala ut de pensioner som pensionssparama har rätt
till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn
utveckling av pensionerna över tiden.
Fördelningen av återbäringen mellan pensionssparama skall göras med
hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje
pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.
Paragrafen innebär att överskott som uppkommer i Premiepensions-
myndighetens verksamhet skall tillföras pensionssparama, förutsatt att
det kan ske utan att myndighetens förmåga att uppfylla sina försäkrings-
åtaganden kommer i fara. Vidare anges riktlinjer för hur återbäringen
skall fördelas över tiden (första stycket sista meningen) och hur den skall
fördelas mellan pensionssparama (andra stycket).
I sistnämnda del sägs att återbäringen skall fördelas mellan pensions-
sparama "med hänsyn tagen till" i vilken utsträckning varje pensions-
sparares medel har bidragit till uppkomsten av överskottet. Härigenom
markeras att den s.k. kontributionsmetoden enligt nuvarande försäkrings-
rörelseregler är huvudmodellen, men det utesluts inte att vissa avsteg kan
göras från den modellen t.ex. i förenklingssyfte.
5 § Premiepensionsmyndigheten skall för vaije kalenderår upprätta en
årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den
lagen, och föreskrifter som har meddelats mea stöd av dessa bestämmel-
ser, tillämpas:
- 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554),
- 1 kap. 3 § om vissa definitioner,
- 2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i års-
redovisningen,
808
- 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m.,
- 3 kap. om balans- och resultaträkning,
- 4 kap. om värderingsregler,
- 5 kap. om tilläggsupplysningar,
- 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och
- 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut.
Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag,
i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra
eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndig-
heten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestäm-
melserna om sadan redovisning i 7 kap. 2-4 §§ lagen om årsredovisning i
försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av
dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäk-
ringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka
staten har ett sådant inflytande som anges i I kap. 5 § årsredovisnings-
lagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om
företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i lagen om årsredovisning för för-
säkringsföretag som skall tillämpas av Premiepensionsmyndigheten.
Uppräkningen av sådana bestämmelser har begränsats i enlighet med den
uppfattning som Lagrådet gett uttryck för i sitt yttrande. Även de före-
skrifter som Finansinspektionen med stöd av förordningen (1995:1600)
om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkrings-
företag har utfärdat i anslutning till lagen skall gälla (FFFS 1997:27).
Genom hänvisningen i 2 kap. 2 § lagen om årsredovisning för försäk-
ringsföretag till 2 kap. 2-4 §§ årsredovisningslagen blir även de allmänna
principerna om att årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt
sätt och i överensstämmelse med god redovisningssed, att redovisningen
som helhet skall ge en rättvisande bild av företagets ställning och andra
grundläggande redovisningsprinciper tillämpliga för myndigheten. Detta
torde i sin tur förutsätta att myndigheten i sin löpande bokföring också
följer god redovisningssed.
En bestämmelse som ger möjlighet att medge undantag från de i första
och andra styckena angivna bestämmelserna finns i 11 §. Som angetts i
avsnitt 23.2 kan en sådan möjlighet behövas när det är tveksamt om en
viss bestämmelse i redovisningslagstiftningen bör tillämpas för myndig-
heten. Som exempel kan nämnas att staten naturligtvis inte bör ses som
moderföretag till Premiepensionsmyndigheten (se t.ex. 5 kap. 24 § den
allmänna årsredovisningslagen).
6 § Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan
ske och senast inom sex månader från kalenderarets utgång.
Bestämmelsen har närmast sin förebild i 8 kap. 3 § andra stycket den
allmänna årsredovisningslagen, enligt vilken bestämmelse ett handels-
bolag skall lämna in sin årsredovisning till registreringsmyndigheten
inom sex månader från räkenskapsårets utgång.
7 § Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionssparama får till-
gång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i premie-
pensionssystemet.
Prop. 1997/98:151
809
Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäk-
ringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de
enskilda enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Paragrafen behandlar Premiepensionsmyndighetens informationsskyl-
dighet mot pensionssparama. Ämnet har diskuterats i avsnitt 35. Utöver
redovisningen i den allmänna motiveringen kan följande tilläggas.
Bestämmelser om information förekommer allmänt i de näringrättsliga
reglerna för finansiella företag. De näringsrättsliga reglerna har i stor ut-
sträckning gjorts tillämpliga även i premiepensionssystemet. Med hänsyn
till detta och till den särskilda vikt som lagts vid informationskraven har
en särskild informationsbestämmelse tagits in med sikte på Premiepen-
sionsmyndigheten.
En särskild fråga är i vilken utsträckning Premiepensionsmyndigheten
bör vidarebefordra till pensionssparama sådan information om admi-
nistrativa förändringar rörande fondema som myndigheten erhåller i sin
egenskap av fondandelsägare. Det kan gälla överlåtelse av förvaltningen
av en fond, ändringar av fondbestämmelsema, sammanläggning av fon-
der eller uppdelning av en fond och liknande.
Vid överlåtelse av förvaltningen av en fond gäller enligt 35 § lagen om
värdepappersfonder att förändringen skall kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar samt hållas tillgänglig hos fondbolaget och förvaringsinstitutet.
Dessa åtgärder får anses tillräckliga också för pensionssparama i premie-
pensionssystemet och alltså inte fordra några ytterligare åtgärder från
Premiepensionsmyndighetens sida.
Ändringar av fondbestämmelsema får göras bara med godkännande av
Finansinspektionen (10 § lagen om värdepappersfonder). Om en ändring
bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägama, får inspek-
tionen som villkor för sitt godkännande bestämma att andelsägarna skall
underrättas om ändringen. Inspektionen skall då också bestämma hur
underrättelsen skall ske. I dessa fall bör inspektionens bedömning vara
vägledande för Premiepensionsmyndighetens handlande. Om inspek-
tionen inte kräver någon underrättelse till fondandelsägama eller bara
beslutar att underrättelse skall ske genom annonsering, bör myndigheten
inte behöva skicka några underrättelser till pensionssparama. Om möjligt
bör dock en uppgift om att fondbestämmelsema har ändrats lämnas i det
följande årsbeskedet till pensionssparama. Om inspektionen å andra sidan
kräver att fondbolaget skall sända underrättelser direkt till alla andel-
sägare, bör myndigheten också underrätta pensionssparama på samma
sätt.
Också sammanläggning och uppdelning av fonder kräver tillstånd av
Finansinspektionen (33 a § lagen om värdepappersfonder). Ett fondbolag
som har fått sådant tillstånd skall genast underrätta andelsägarna om den
planerade åtgärden och inspektionens beslut. I förarbetena till
bestämmelsen har det förutsatts att underrättelsen skall lämnas direkt till
varje andelsägare (se prop. 1992/93:206 s. 24). I konsekvens härmed bör
myndigheten sända en direkt underrättelse till de berörda pensionssparar-
na om sammanläggning och uppdelning av fonder.
Situationer av det slag som nu har nämnts är emellertid relativt säll-
synta i praktiken. Man torde därför inte behöva befara att Premiepen-
sionsmyndighetens kostnader för informationen skall bli särskilt be-
Prop. 1997/98:151
810
tungande. Det framstår som naturligt att de kostnader som uppstår bärs av
pensionssparama gemensamt, eftersom det inte beror på den enskilde
pensionsspararen att en administrativ åtgärd vidtas med den fond som
han har valt.
8 § Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om
aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter
som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för
Premiepensionsmyndigheten.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myn-
dighetens chef.
Paragrafen innebär att Premiepensionsmyndigheten skall ha en ansvarig
aktuarie med samma kompetens som i livförsäkringsbolagen. Finans-
inspektionen har med stöd av 49 § försäkringsrörelseförordningen med-
delat föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie
(se SFS 1984:290).
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensions-
myndighetens årsredovisning enligt 5 § jämte räkenskaperna samt
ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till
regeringen.
De revisorer som regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer enligt förevarande paragraf skall utse skall i första hand revidera
årsredovisningen enligt lagen om årsredovisning för försäkringsföretag
och vad som hänger samman med den. Det hindrar naturligtvis inte dessa
båda revisorer från att samarbeta och utbyta synpunkter med
Riksrevisionsverkets ”statliga” revisorer i gemensamma frågor. De
revisorer som utsetts enligt denna paragraf skall även granska "led-
ningens förvaltning". Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser under
revisionen till regeringen, som får bedöma vilka åtgärder som bör vidtas
med anledning av rapporten. Enligt 14 § revisorslagen (1995:528) skall
revisorerna utföra sitt uppdrag enligt god revisionssed. Paragrafens
slutliga utformning har inte redovisats för Lagrådet.
10 § Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och
föreskrifter som har meddelats med stöa av dessa bestämmelser, skall
gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten
enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen ocn vissa befattningshavare
att lämna upplysningar till inspektionen,
- 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkrings-
bolags styrelse,
- 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören
att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för
granskning,
Prop. 1997/98:151
811
- 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upp-
lysningar m.m. till inspektionen,
- 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspek-
tionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
- 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och
- 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vacfsom
sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndig-
hetens chef.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i FRL:s tillsynskapitel (19 kap.)
som skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensions-
myndigheten.
I likhet med vad som anförts ifråga om uppräkningen i 2 § av de be-
stämmelser i FRL som skall gälla för Premiepensionsmyndighetens verk-
samhet, innebär inte förevarande paragraf att inspektionen ifråga om till-
synen över myndigheten genomgående kan tillämpa de uppräknade be-
stämmelserna i deras fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar
som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndigheten. Uppräk-
ningen innebär således att bestämmelserna skall gälla för inspektionens
tillsyn i den mån de är tillämpliga på myndighetens verksamhet.
Omfattningen av inspektionens tillsyn påverkas av att många av de be-
stämmelser som gäller för försäkringsbolagen inte skall gälla för myn-
digheten. Därmed är emellertid inte sagt att tillsynen skulle vara strängt
begränsad till en kontroll av att myndigheten följer de föreskrifter som
anges i 2 och 5 §§. Verksamheten bör bli föremål för en allsidig tillsyn,
bl.a. grundad på bestämmelsen i 7 kap. 2§ lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension att myndighetens verksamhet skall bedrivas
enligt försäkringsmässiga principer. Relationen mellan inspektionen och
myndigheten skall inte vara annorlunda än relationen mellan inspek-
tionen och försäkringsbolagen. Men sådana rapporteringskrav och till-
synsåtgärder som är direkt inriktade på t.ex. bestämmelserna om kapital-
bas, solvensmarginal och liknande kommer naturligtvis att sakna be-
tydelse.
Som Lagrådet påpekat i sitt yttrande måste, vid tillämpningen av hän-
visningarna i paragrafen, bestämmelserna i 11 kap. 7 § regeringsformen
iakttas. Sistnämnda bestämmelser hindrar Finansinspektionen att före-
skriva hur Premiepensionsmyndigheten i särskilt fall skall besluta i
ärende som gäller tillämpning av lag. Detta torde, i enlighet med vad
Lagrådet gett uttryck för, t.ex. innebära att det mera sällan kan bli fråga
om att förelägga Premiepensionsmyndigheten att vidta rättelse i andra
falll än de som gäller myndighetens interna organisation.
Liksom när det gäller rörelsereglema kompletteras FRL:s tillsynsregler
av föreskrifter som regeringen och Finansinspektionen har utfärdat med
stöd av bemyndiganden i lagen. Av de paragrafer som anges i före-
varande paragraf innehåller 19 kap. 3 och 15 §§ sådana bemyndiganden.
Bemyndigandet i 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen m.fl. att lämna
upplysningar till Finansinspektionen kan föras vidare till inspektionen,
och så har skett genom 49 § försäkringsrörelseförordningen. Med stöd av
bemyndigandet har inspektionen utfärdat ett flertal föreskrifter i FFFS,
nämligen:
Prop. 1997/98:151
812
1997:34 för livförsäkringsbolagens konsolideringsredovisning Prop. 1997/98:151
1995:11 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna blan-
ketter för beräkning av premiereserv
1997:25 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna upp-
gifter om analys av årsresultat
1995:65 om periodisk rapportering av kapitalplaceringar, skulder och
kapitalavkastning (P1A-P1C)
1996:6 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna uppgifter
om nyteckning m.m.
1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska rapportering av till-
gångar för skuldtäckning, stora exponeringar och exponering för mark-
nadsrisk
1997:7 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna uppgifter
om nyteckning och försäkringsbestånd
1998:2 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna redo-
görelse över balansräkning, resultatredovisning m.m.
På samma sätt som när det gäller de föreskrifter som angavs vid 2 §
kommer det bland dessa föreskrifter att finnas regler som inte har någon
relevans för Premiepensionsmyndigheten. Detta utgör emellertid inte
något problem, eftersom Finansinspektionen själv kan bestämma vilka av
föreskrifterna som skall tillämpas i praktiken.
Bemyndigandet i 19 kap. 15 §, som handlar om avgifter för att bekosta
Finansinspektionens verksamhet, gäller bara för regeringen själv. Rege-
ringens föreskrifter finns i förordningen (1995:1116) om finansiering av
Finansinspektionens verksamhet.
Det bör observeras att bestämmelserna i 16 kap. FRL om skadestånds-
ansvar för styrelseledamöter, aktuarier m.fl. inte har gjorts tillämpliga för
myndighetens del. Sådana frågor får i stället behandlas enligt de regler
som gäller för statliga myndigheter i allmänhet. Detsamma gäller be-
stämmelserna i 21 kap. FRL om straff. Redan av det skälet att oklarhet
råder om i vilken utsträckning vite kan föreläggas en myndighet görs inte
vitesreglema i nyssnämnda kapitel i FRL tillämpliga.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 § första stycket samt
5 § första och andra styckena. Ett beslut enligt denna paragraf som
meddelats av en annan myndighet än regeringen, får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
Det kan antas att vissa av de bestämmelser i 7 kap. FRL och i lagen om
årsredovisning för försäkringsföretag som nu görs tillämpliga för Pre-
miepensionsmyndigheten i ett senare skede, när den praktiska verksam-
heten har påbörjats, visar sig olämpliga eller opraktiska. Därför ges i pa-
ragrafen möjlighet att medge undantag från bestämmelserna.
Lagrådet har påpekat att det inom den s.k. restkompetensen är rege-
ringen och inte riksdagen som bör bestämma till vilken myndighet en viss
uppgift skall delegeras. Bestämmelsen har nu också utformats på detta
sätt.
813
Hur långt denna dispensmöjlighet skall utnyttjas får bedömas efter
hand vid dess tillämpning. En alltför stor skillnad mellan lagens generella
bestämmelser och det verkliga rättsläget kan dock inte godtas.
Paragrafen nämner inte någonting om dispens från de föreskrifter som
Finansinspektionen har utfärdat. Rätten att dispensera från sina egna be-
stämmelser har inspektionen ändå.
Av liknande skäl ges inte någon möjlighet att dispensera från de lagbe-
stämmelser som anges i 10 §. Dessa bestämmelser är praktiskt taget alla
utformade på ett sådant sätt att inspektionen själv bestämmer hur och i
vilken utsträckning de skall tillämpas.
Andra och tredje meningarna i bestämmelsen, som behandlar över-
klagande av beslut som meddelats av annan myndighet än regeringen, har
inte redovisats för Lagrådet.
Prop. 1997/98:151
1 § Statlig ålderspensionsavgift skall för vaije år betalas av staten enligt
denna lag.
Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodo-
räknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng.
I paragrafen anges att staten för varje år skall betala statlig ålderspen-
sionsavgift i enlighet med bestämmelserna i lagen. Det är således staten
som har betalningsansvaret för avgiften.
Vidare slås det fast att avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) som uppfyller förut-
sättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension
eller pensionspoäng. Stadgandet innebär att avgift endast skall betalas för
sådana personer som det fastställs pensionsgrundade inkomst för och som
uppfyller de nämnda förutsättningarna.
Eftersom pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas för en för-
säkrad för år före det då denne fyllt 16 år kan avgift aldrig komma ifråga
för denna kategori.
Avgift skall inte betalas för ersättningar som utgivits till någon under
dödsfallsåret. På ersättning till den som är född före år 1938 skall avgift
inte heller betalas om ersättningen utgetts efter det år då denne har fyllt
64 år. Skälet härtill är att inkomster därefter inte grundar rätt till ålders-
pension för den som är född före år 1938. Endast den som är född år
1938 eller senare omfattas av det nya systemet och har rätt till ålderspen-
sion på grundval av de belopp som avses i 5 §.
2 § Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt
2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller in-
komst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1-4 nämnda
lag,
2. föräldrapenningförmaner enligt lagen om allmän försäkring,
814
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevåra,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om aelpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 Kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.
Som framgår av avsnitt 30.1 skall pensionsrätt tillerkännas försäkrade
som uppbär socialförsäkringsersättningar av olika slag, ersättningar vid
arbetslöshet, vissa former av bidrag i samband med utbildning samt dag-
penning till totalförsvarspliktiga på grundval av den utbetalda ersätt-
ningen. Pensionsgrundande inkomst beräknas på utbetalda sådana ersätt-
ningar. I enlighet med den grundläggande principen i det reformerade
systemet att det skall råda överensstämmelse mellan avgift och pensions-
rätt skall avgift betalas till ålderspensioneringen för de olika former av
förmåner som grundar rätt till ålderspension.
I förevarande paragraf anges att avgiften utgör 6,40 % av sådana er-
sättningar som räknas upp under punkterna 1-16. Innehållet i punkten 1
motsvarar vad som skall räknas som pensionsgrundande inkomst av an-
ställning enligt 2 kap. 5 § 1 respektive inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 2 kap. 6 § första stycket 5 LIP.
De resterande punkterna 2-16 har sin motsvarighet i 2 kap. 5 § första
stycket 2-16 LIP.
3 § Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs-
arbete understiger 24 procent av det for året gällande prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I paragrafen anges att avgift inte ska beräknas om ersättningen tillsam-
mans med andra ersättningar understiger 24 % av det för året gällande
prisbasbeloppet. Gränsen är densamma som gäller för att pensionsgrun-
dande inkomst skall fastställas. Samma gräns gäller också för deklara-
tionsplikten.
4 § Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från
en försäkrads inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp en-
ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande oraning:
Prop. 1997/98:151
815
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.
Prop. 1997/98:151
Stadgandet innebär att statlig ålderspensionsavgift aldrig skall betalas för
sådana ersättningar som i sig är pensionsgrundande men som ligger över
taket som det inte fastställs några förmåner för. Sådana ersättningar ger
aldrig någon pensionsrätt eller några poäng och det skall därför följakt-
ligen inte betalas någon statlig ålderspensionsavgift för dem. I paragrafen
anges hur beräkning av avgiften på ersättningar enligt 2 § skall göras.
Eftersom ersättningar i form av inkomst av annat förvärvsarbete och in-
komst av anställning sammanlagt kan överstiga intjänandetaket och stat-
lig ålderspensionsavgift inte ska betalas för ersättningar däröver skall
beräkningen av avgiften ske enligt en särskild ordning. Denna ordning
innebär att ersättningarna vid beräkningen av avgiften skall anses vara
utgivna enligt en i paragrafen angiven kronologisk ordning. Den nu an-
givna ordningen tillämpas vid beräkningen av den pensionsgrundande
inkomsten. Eftersom avdrag för allmän pensionsavgift görs vid beräk-
ningen av den pensionsgrundande inkomsten, är avgiftstaket för den all-
männa pensionsavgiften angivet i förhöjda prisbasbelopp högre. Taket
för uttaget av den allmänna pensionsavgift är på 8,06 förhöjda prisbas-
belopp vilket med en allmän pensionsavgift på 6,95 % motsvarar ett in-
tjänandetak på 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension.
Pensionsrätt skall i det reformerade systemet i vissa fall beräknas på sär-
skilt framräknade belopp. Sådana belopp tillgodoräknas för förtidspen-
sion, plikttjänstgöring och för år då föräldrar haft bam under en viss
ålder. Dessa belopp beräknas och fastställs enligt 3 kap. LIP.
I paragrafen föreskrivs att avgiften utgör 18,5 procent av de pensions-
grundande belopp som fastställs enligt 3 kap. LIP. I nämnda kapitel finns
en särskild avräkningsordning vilken dock inte påverkar beräkningen av
den statliga ålderspensionsavgiften. Pensionsgmndande belopp fastställs
endast om dessa tillsammans med pensionsgrundande inkomst inte över-
stiger 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Även för de pensionsgmndande beloppen gäller att avgift betalas
endast för sådana belopp som resulterar i pensionsrätt. Detta gäller också
om pensionsrätten inte säkert kommer att nedräknas vid bestämmande av
den framtida pensionen därför att det s.k. förvärvsvillkoret ännu inte
uppfyllts.
6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med
förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av
det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut.
I paragrafen stadgas att om livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskade-
försäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av
den lagen, har samordnats med förtidspension eller efterlevandepension
816
så skall avgiften utgöra 18,5 procent av den del som på grund av samord-
ningen inte har betalats ut. Eftersom det är bruttolivräntan som ligger till
grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten och som ger
pensionsrätt är det följaktligen också på denna som den statliga ålders-
pensionen skall betalas. Detta innebär att det skall betalas 6,40% i avgift
för den del av livräntan som ger pensionsrätt och som mottagaren betalar
allmän pensionsavgift för, och 18,5 % i avgift för den del som samord-
nats med förtidspensionen och som mottagaren inte betalar allmän pen-
sionsavgift för.
7 § Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära
som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära
avgiften betalas varje månad. Regeringen skall bestämma storleken på de
belopp som skall betalas.
I paragrafen anges att den statliga ålderspensionsavgiften för varje år
skall betalas preliminärt. Den preliminärt bestämda avgiften skall så nära
som möjligt motsvara de avgifter som kommer att fastställas slutligt
under det kommande fastställelseåret. Den preliminärt bestämda årliga
avgiften skall delas upp på tolv betalningar och kommer således att be-
talas med samma tidsintervall som de ålderspensionsavgifter som betalas
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Det är regeringen som skall
bestämma storleken på de belopp som skall betalas preliminärt.
8 § Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till
Riksgäldskontoret for tillfällig förvaltning enligt 8 kap6 1 § första stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden.
Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från
Riksförsäkringsverket.
Regeringen skall fastställa storleken på andelama av de inbetalda av-
gifterna. På samma sätt som gäller för ålderspensionsavgiftema enligt
4 kap. 3 § lagen om socialavgifter skall en viss del av den statliga ålders-
pensionsavgiften placeras på konto hos Riksgäldskontoret för att därifrån
sedan överföras till individuella pensionskonton inom premiereservsys-
temet. Återstoden av avgiften skall föras till Allmänna pensionsfonden.
Någon överföring till staten skall dock inte göras. En sådan avsättning är
inte aktuell i detta sammanhang eftersom den statliga ålderspensionsav-
giften inte skall betalas för ersättningar och belopp över intjänandetaket.
9 § Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret.
Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp
som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med
att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall
regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som
anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pen-
sionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalnings-
lagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket
lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen slås det fast att den slutliga avstämningen av ålderspen-
sionsavgiftema skall göras året efter fastställelseåret. Termen fastställelseår
Prop. 1997/98:151
817
är densamma som används i LIP och skall definieras på samma sätt. Året Prop. 1997/98:151
efter intjänandeåret börjar pensionsrättema fastställas och senast den
31 mars året efter fastställelseåret skall samtliga pensionsrätter ha fast-
ställts för det ifrågavarande intjänandeåret. Efter denna tidpunkt före-
ligger således möjlighet att avstämma de preliminärt beräknade och in-
betalda avgifterna med de avgifter som skall betalas slutligt. Avstäm-
ningen av avgifterna innebär dels att de preliminära avgifterna avstäms
mot de slutligt bestämda avgifterna, dels att de medel som preliminärt
förts till Riksgäldskontoret avstäms mot de fastställda pensionsrättema
för premiepension. De skillnadsbelopp som framkommer skall beräknas
med viss avkastning . Belopp som regleras gentemot Riksgäldskontorets
konto för den tillfälliga förvaltningen beräknas med samma avkastning
som anges i 8 kap. 1 § första stycket LIP avseende övriga medel som för-
valtas på det kontot och medel som regleras gentemot Allmänna pen-
sionsfonden regleras med den basränta som anges i 19 kap. 3 § skattebe-
talningslagen (1997:483).
Hela uppbördsförfarandet skall regleras i särskild förordning. Beräk-
ningen, debiteringen och avstämningen av ålderspensionsavgiftema
kommer således inte att följa det uppbördssystem som gäller vid uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare.
10 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun-
dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension.
I paragrafen anges att den statliga ålderspensionsavgiften skall användas
för finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt
LIP. Försäkringen omfattar inkomstgrundad ålderspension i form av in-
komstpension, tilläggspension, premiepension och premiepension till
efterlevande.
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första
gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för
ar 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften
även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av
ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggs-
pension.
Lagen träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas på ersättningar och
pensionsgmndande belopp som beräknas på inkomster m.m.från och med
den 1 januari 1999. Anledning till att lagen träder i kraft den 1 oktober
1998 är att ett flertal verkställighetsföreskrifter måste träda i kraft före
det att lagen skall börja tillämpas. Lagen kommer att vara tillämplig på
ersättningar som utbetalas från den 1 januari 1999. Det innebär att
ålderspensionsavgift skall betalas för samtliga ersättningar som betalas ut
efter detta datum. Lagen blir således, när det gäller pensionsgrundande
inkomst, även tillämplig på ersättningar som har beräknats på förhållan-
den som gällde före den 1 januari 1999.
818
Under åren 1999 och 2000 skall avgiften också finansiera försäkringen Prop. 1997/98:151
för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma
lag för personer med rätt till sådan tilläggspension.
3 § Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels perso-
ner som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad
som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om ut-
landsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspen-
sion även om han eller hon inte är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 4 kap.
1 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller 11 kap. o §
denna lag, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, tillgodoräk-
nats pensionspoäng försäkrad, även om han eller hon inte längre upp-
fyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning skall anses bosatt i riket under hela utsänd-
ningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller
även medföljande make samt bam som inte fyllt 18 år. Med make lik-
ställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med
denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft
bam.
Ändringen i andra stycket är endast av redaktionell art. Ändringen i
tredje stycket är en konsekvens av att bestämmelserna i 11 kap. 6 § om
tillgodoräknande av pensionspoäng har flyttats från AFL till LIP.
I jjärde stycket har regeringens bemyndigande att föreskriva undan-
tagande från rätten att fortfarande anses som bosatt i riket vid utsändning
som är avsedd att vara längre tid än ett år slopats. Möjligheten till
undantagande har ingen nämnvärd praktisk betydelse och regeringen har
inte heller nu någon sådan föreskrift.
6 § Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning pr i sbasbelopp. Detta belopp
skall fastställas för varje ar av regeringen. Vissa beräkningar skall dock
göras enligt vad som anges i tredje stycket. Regeringen skall också for
varje år fastställa ett förnöjt prisbasbelopp enligt femte stycket.
Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 273 multipliceras
med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplice-
rats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som pris-
basbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade prisbasbe-
loppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två pro-
cent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevan-
depension enligt 6-8 kap. samt änkepension, barnpension och bamtillägg
som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension enligt 12-14 kap. samt änkepension och barnpension
som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i denna lag.
819
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon
minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns
som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt
som prisbasbeloppet enligt andra stycket. Därvid skall dock det där an-
givna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal
som inte minskats.
Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till
basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses
prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
1 paragrafens första stycke anges att beräkningarna enligt lagen skall
göras med anknytning till ett prisbasbelopp. Vissa beräkningar skall dock
göras med ledning av ett annat belopp. Prisbasbeloppet skall för vaije år
fastställas av regeringen. Regeringen skall också för vaije år fastställa ett
förhöjt prisbasbelopp. Detta belopp framräknas på samma sätt som pris-
basbeloppet men med den skillnaden att förändringen i det allmänna pri-
släget under den aktuella tiden räknas upp fullt ut och multipliceras med
ett annat bastal. Det förhöjda prisbasbeloppet har tillkommit på grund av
att basbeloppet för år 1995 och senare år årligen räknats upp med en
lägre procentsats än 100 %. Beräkningen av det förhöjda prisbasbeloppet
regleras i femte stycket.
I LIP anges särskilt när beräkningar skall göras utifrån det förhöjda
prisbasbeloppet.
I sista stycket har intagits en bestämmelse med innebörden att om det i
lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller
förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses prisbasbelopp
respektive förhöjt prisbasbelopp. Anledningen härtill är att det i ett flertal
författningar, samt även i andra sammanhang, hänvisas till basbelopp
eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum.
2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av an-
ställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvs-
arbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person,
om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fraga om
arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräk-
ningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning
som anges i 1 § första stycket 7-5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat för-
värvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäk-
ringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och
en halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersätt-
ning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av an-
ställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor,
Prop. 1997/98:151
820
även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu prop. 1997/98:151
angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den
som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för
någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte tas mea vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan
antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av
sjukpennmggrundande inkomst av anställning bortses även från ersätt-
ning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose eko-
nomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbets-
givare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser
en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska
personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren
lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande
del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag^ eller ett få-
mansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning
som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare
i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvis-
ningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning skall alltid bortses fran ersättning fran
en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat
under åren 1988-1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för-
hållandena mte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys-
ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets-
givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts
av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen-
ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits
i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning
skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning.
1 första stycket har en följdändring gjorts på grund av att punkterna 2-6 i
lagen om särskild löneskatt har ändrats till 1-5.
I andra stycket har ordet basbelopp ändrats till prisbasbelopp.
2 a § Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning
från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av
annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig in-
komst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att
anställningsförhållande förelegat, betalas ut av en fysisk person som är
bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person. Detta gäller dock
inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i 2 kap. 3 § första
stycket tredje meningen lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be-
stäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med vill-
kor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar
skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan
821
ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas prop 1997/98 151
komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person F'
eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetala-
ren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i tredie stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen
åberopas.
I andra stycket har en ändring gjorts på grund av att bestämmelserna i
nuvarande 11 kap. 2 § har upphävts samtidigt som motsvarande bestäm-
melser förs in i LIP. Övriga ändringar är endast av redaktionell art.
6 § Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folk-
bokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock
inte tas till tia efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregist-
reras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folk-
bokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehålls-
tillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande
föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett
svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller
en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år
1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst
tre år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension,
e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning
i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock
inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra lan-
det föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i
Sverige,
f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som
inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och
9 §§.
Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte
tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 §
fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokförings-
lagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts
av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelserna t första stycket c) gäller även medföljande make samt
bam under 18 år till person som där avses.
Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för
vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. i ka-
pitlets lydelse före den 1 januari 1999, och första stycket e) gäller även
medföljande make samt bam under 18 år till person som där avses. Som
bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet
har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan
pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall
med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses
i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare
har varit gifta eller gemensamt har eller har haft bam.
822
Ändringarna i första stycket punkt d och i sjätte stycket denna paragraf är Prop. 1997/98:151
en följd av att bestämmelserna i 11 kap. om pensionsgrundande inkoms-
ter och pensionspoäng har överförts till LIP. Ändringar har av samma
anledning också gjorts i 4 § i detta kapitel. Se prop. 1997/98:152 Garanti-
pension m.m.
3 § Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från
nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny
återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare åter-
kallelsen böljade gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad,
som uppbär tilläggspension enligt 12 kap., om inte han eller hon gör mot-
svarande återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter återkallelse av pensionsuttag börja betalas ut
på nytt, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen på nytt börjar
utges. För varje månad, varunder ålderspension tidigare har betalats ut,
skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent för tid före den
månad, varunder den försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan
tid.
I första stycket har införts en begränsning i möjligheterna att ändra ett
pensionsuttag. Därvid föreskrivs att återkallelse helt eller delvis endast
får göras för tid efter det att minst sex månader förflutit sedan en tidigare
återkallelse. Däremot kvarstår möjligheterna för en pensionsberättigad att
öka sitt uttag av pension kort tid efter en tidigare ändring av uttaget.
Ändringen i första stycket överensstämmer med vad som föreslås gälla
enligt LIP fr.o.m. den 1 januari 2001.
Övriga ändringar i första stycket och ändringarna i andra stycket är
endast av redaktionell art.
1 § Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas och fastställs
enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelserna om vilka slags inkomster som är pensionsgrundande
samt bestämmelser om beräkning och fastställande av sådan inkomst har
flyttats från denna lag och från LBP till LIP. Övriga bestämmelser, 2-6 a § i
detta kapitel, liksom LBP har upphävts.
Den ändring som gjorts i denna paragraf avser andra stycket som tidi-
gare innehållit bestämmelser om när pensionsgrundande inkomst skall
fastställas för en försäkrad. Dessa bestämmelser har i huvudsak ersatts av
bestämmelser i LIP. I andra stycket anges nu att pensionsgrundande in-
komst och pensionspoäng beräknas och fastställs enligt LIP.
Enligt äldre bestämmelser skulle pensionsgrundande inkomst inte
fastställas för år före det år då en försäkrad uppnår 16 års ålder, år då en
försäkrad avlidit eller år efter det då en försäkrad fyllt 64 år och inte
heller för tidigare år då en försäkrad uppburit hel ålderspension för hela
året. Detta innebar också att pensionspoäng för sådan inkomst inte tillgo-
doräknades för sådana år.
Inte heller enligt LIP skall pensionsgrundande inkomst fastställas för år
före det år då en försäkrad uppnår 16 års ålder. Pensionsgrundande in-
komst skall inte heller fastställas för år då en försäkrad avlidit i annat fall
823
än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes
make skall göras för det året. Eftersom inte heller andra pensionsgrun-
dande belopp skall fastställas för sådana år kommer det inte att finnas
något pensionsunderlag att beräkna pensionsrätt på. Däremot finns i LIP
inget undantag för beräkning av pensionsgrundande inkomst, andra pen-
sionsgrundande belopp (än pensionsgrundande belopp för bamår) och
pensionsrätt för år efter det år då en person fyllt 64 år eller för tidigare år
då han eller hon för hela året uppburit hel ålderspension.
Även om pensionsgmndande inkomst m.m. tillgodoräknas efter 64 års
ålder skall pensionspoäng inte tillgodoräknas för sådan tid. Däremot till-
godoräknas pensionsrätt för sådan tid. När det gäller tid före 65 års ålder
då en försäkrad uppburit hel ålderspension hela året kommer däremot
pensionspoäng att beräknas för den för vilken pensionsgmndande in-
komst fastställts. Till följd härav föreslås också att den avgiftsbefrielse
som förelegat under sådan tid upphävs (se 3 kap. 3 § tredje stycket SAL).
Vissa särskilda bestämmelser gäller för personer som är födda år 1937
eller tidigare. Dessa finns dels i 6 kap. 12-16 §§ LIP, dels i 4, 11 och
15 §§ lagen om införande av LIP.
3 § Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från
nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny
återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare åter-
kallelsen böljade gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad,
som uppbär folkpension enligt 6 kap., om inte han eller hon gör mot-
svarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter återkallelse av pensionsuttag börja betalas ut
på nytt. beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen på nytt börjar
utges. För varje månad, vamnder ålderspension tidigare har betalats ut,
skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent for tid före den
månad, vamnder den försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan
tid.
Ändringarna i denna paragraf motsvarar de ändringar som gjorts i 6 kap.
3 § denna lag.
2 § Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av
de fyra ar som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall
förtidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket.
Härvid gäller inte bestämmelsen i 20 kap. 2 § första stycket. Bestämmel-
serna i andra stycket skall även tillämpas da vid tidpunkten för pen-
sionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den in-
komst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande
inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, upp-
går till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets mgång gällande pris-
basbeloppet.
Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspen-
sion, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle
börja utgå från och med den månad varunder han eller hon fyller 65 år.
Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att aen försäk-
rade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och
med det då han eller hon uppnår 64 års ålder tillgodoräknats pensions-
poäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräk-
nats honom eller henne under de fyra år som närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under
samtliga år från och med det då han eller hon fyllt 16 år till och med det
som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medel-
Prop. 1997/98:151
824
tal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej
tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid 65 års
ålder inte kan bli berättigad till ålderspension enligt 12 kap.
Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om vårdår har
flyttats från 11 kap. 6 a § denna lag till 4 kap. 11-12 §§ LIP.
I 11 kap. 6 a § tredje stycket föreskrevs tidigare att vårdår inte skall be-
aktas vid tillämpningen av 13 kap. 2 § första stycket. Detta undantag an-
ges nu i stället i denna paragraf. Vidare har en namnändring av basbelopp
till prisbasbelopp gjorts.
Ändringarna i andra och tredje styckena är endast av redaktionell art.
4 § Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd
av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med mot-
svarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§.
Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensions-
poäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena, z dessa lagrums
lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats den försäkrade för tid då
förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma in-
komstförlust. Vårdar som enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse
före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension tillgodoräknats en försäkrad som under året uppburit för-
tidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspen-
sionen.
Ändringarna i andra stycket är en följd av att bestämmelserna om pen-
sionspoäng och vårdår i 11 kap. 6 och 6 a §§ denna lag har flyttats till
LIP.
2 § For en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927
skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodo-
räknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 §
från och med januari månad det år han eller non uppnått 65 års alder.
Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
Första och andra styckena i denna paragraf har upphävts då de numera
saknar betydelse. De skall enligt övergångsbestämmelserna dock gälla
såvitt avser tid före upphävandet.
Ändringarna i tredje stycket är dels föranledda av att pensionspoäng
fortsättningsvis skall fastställas genom överklagbara beslut, dels av
redaktionell art.
5 § Ålderspension utges från och med den månad varunder den försäk-
rade fyller 65 år eller, om han eller hon önskar att pensionen skall börja
utges tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pen-
sionsansökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och
med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra
stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då
beslutet om pension meddelats.
Efterlevandepension utges från och med den månad då den försäkrade
avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar ålderspension eller för-
tidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tid-
punkt än som åsyftas i första och tredje styckena, skall pensionen betalas
ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.
Prop. 1997/98:151
825
Annan pension än ålderspension får inte betalas ut för längre tid till- prOp 1997/98 151
baka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersätt- F’
ning, två år före ansökningsmånaden. Ålderspension far betalas ut tidi-
gast for månaden närmast efter ansökningsmånaden. Har den försäkrade
uppburit* förtidspension eller särskild efterlevandepension omedelbart
före 65 års ålder får dock ålderspension betalas ut for högst tre månader
före ansökningsmånaden.
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension
enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställ-
ningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt
14 kap. 5 § för den tid som bampensionsbeloppet avser utöver vad som
skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen
av omställmngspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Bestämmelserna i denna paragraf behandlar i huvudsak frågan om från
vilken tidpunkt en pension skall börja utges.
De ändringar som gjorts i första, tredje och jjärde styckena är endast
av redaktionell art. I femte stycket föreskrivs nu att ålderspension inte får
utges retroaktivt utan skall börja utges tidigast för tid från och med
månaden närmast efter ansökningsmånaden. Undantag görs emellertid för
det fall att den försäkrade omedelbart före den månad han eller hon fyller
65 år har haft förtidspension eller särskild efterlevandepension. I sådant
fall får ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansöknings-
månaden. Anledningen härtill är att förhindra att en försäkrad blir utan
försörjning när rätten till förtidspension eller särskild efterlevandepension
upphör vid 65 års ålder.
1 § Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m, föräldraför-
säkringen och efterlevandepensioner föreskrivs i lagen (1981:691) om
socialavgifter.
1 paragrafen har ändringar gjorts på så sätt att det nu anges att det i lagen
(1981:691) om socialavgifter föreskrivs om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen m.m., föräldraförsäkringen och efterlevandepensioner.
Hänvisningen till lagen om socialavgifter vad gäller föräldraförsäkringen
och efterlevandepensioner görs eftersom direkta avgifter för finansie-
ringen härför har införts. När det gäller sjukförsäkringen har ett m.m.
lagts till då vissa kostnader för förtidspensionen införlivats i denna avgift.
Vidare har hänvisningen till lagen om allmän pensionsavgift tagits bort
då denna avgift endast skall finansiera försäkringen för tilläggspension i
form av ålderspension och täcks av hänvisningen i 4 § i detta kapitel.
4 § För finansieringen av tilläggspension z form av ålderspension enligt
denna lag skall bestämmelserna i 1 kap. 2 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension gälla.
Finansieringen av tilläggspension i form av ålderspension kommer
framöver att regleras LIP. På grund härav hänvisas därför nu endast till
LIP.
2 § Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen,
vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse
fore den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12 § lagen (1998:000) om inkomst-
826
grundad ålderspension likställas med år för vilka pensionspoäng tillgo- prop. 1997/98:151
doräknats.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft
bam, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett
utländskt bam för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt
bam i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension
bamet anses som bam till denne. I sådana fall anses bamet bosatt i
Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den
tidpunkt då han eller hon avled.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall
den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshand-
ling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även inne-
håller uppgifter om utbetalarens ocn betalningsmottagarens namn och
adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses
ha en saaan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller
även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap.
2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar
ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är
oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift
finns i skattebrottslagen (1971:69).
Bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om tillgodoräknande av vårdår har
flyttats till 4 kap. 1, 11 och 12 §§ LIP. I första stycket i denna paragraf
föreskrivs nu att vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas
med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats.
Ändringen i andra stycket är också en följd av att bestämmelserna i
11 kap. 6 a § har flyttats till LIP.
Ändringarna i tredje och fjärde styckena är endast av redaktionell art.
15 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om
utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i
lagen är stadgat.
Ändringen i första stycket är endast av redaktionell art.
Andra stycket i denna paragraf har upphävts. Motsvarande bestämmel-
ser har i stället förts in i 15 kap. 18 § andra stycket LIP. De förbindelser
som tecknats och godkänts enligt bestämmelserna i det upphävda stycket
före den 1 januari 1999 skall enligt 12 § lagen om införande av LIP gälla
även vid tillgodoräknande av pensionsrätt på grund av bestämmelserna i
15 kap. 18 § andra stycket LIP.
8. Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren
1930-1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt
äldre bestämmelser, för samma manad får tilläggspension i form av
ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger
ålderspensionen. Kvinnan nar dock alltid rätt till änkepension med sådant
belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspen-
sion, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form
av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap.
3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är
född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om
kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 pro-
cent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är rödd
827
under något av åren 1935-1944. Med stöd av denna regel får emellertid
inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension mea högre belopp än
vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan
uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och
med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i
form av ålderspension som skulle ha utgetts om rätt därtill nade inträtt
från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagan-
de från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspen-
sion i form av ålderspension som skulle ha utgetts om undantagande inte
skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna om tillgodoräknande
av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i
11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före den 1 januari
1999, eller 4 kap. 8 S andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension har tillämpats.
Ändringen i andra stycket är en följd av att bestämmelserna i 11 kap. 6 §
föreslagits upphöra att gälla samtidigt som motsvarande bestämmelse förs
in i LIP.
4 § Livränta utges längst till den månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år.
Den nu gällande paragrafen innehåller bestämmelser om att livränta en-
ligt 4 kap. denna lag, s.k. egenlivränta, som huvudregel skall upphöra att
utges vid 65 års ålder. Därutöver finns en särskild garantiregel som inne-
bär att egenlivränta i vissa fall kan fortsätta att utges efter denna ålder.
Som närmare angetts i avsnitt 25.3 föreslås nu att denna särskilda garanti
skall slopas.
I första stycket anges därför att livränta utges längst till den månad
under vilken den försäkrade fyller 65 år.
Som en konsekvens av slopandet av garantiregeln föreslås att andra-
fjärde styckena upphävs.
Motsvarande garanti för livränta efter 65 års ålder enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd föreslås samtidigt upphöra.
Någon särskild lagändring krävs inte i den lagen då den hänvisar till bl.a.
här aktuell bestämmelse i lagen om arbetsskadeförsäkring.
5 § För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans eller hennes
sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tid-
punkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha
utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst, om försäk-
ringskassan hade känt till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från be-
stämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen
skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med in-
komst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19
eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av
skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan
den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän
försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på
Prop. 1997/98:151
828
det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Ändringarna i första stycket är endast av redaktionell art.
Ändringen i andra stycket är en följd av att bestämmelserna om beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst i AFL har flyttats till LIP.
1 § Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt be-
rättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension
eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår
livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap.
och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta
för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt sys-
tem för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten
eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om all-
män försäkring, i detta lagrums Ivdelse före den 1 januari 1999, eller
4 kap. 8 £ andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som
skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
Prop. 1997/98:151
Ändringen i fjärde stycket är en konsekvens av ändringarna i 4 kap. 4 §
denna lag och av att bestämmelserna om tillgodoräknande av pensions-
poäng i 11 kap. AFL flyttats till LIP.
2 § Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats
som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra
tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av
obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för
olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om
ledning av yrkesskada m.m., lagen (196/:919) om
värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:268) om
uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.,
3. förvaltningskostnader.
Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader
för Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas
verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Beslut om procentsats för ett visst år skall fattas senast under året
dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats för de sju
följande åren, i aen mån beslut inte redan har fattas.
I paragrafens första stycke har punkt 4 tagits bort då någon fondbildning
inte längre skall ske. Ändringen har tillkommit efter Lagrådets
granskning och är en följd av ändringen i 4 kap. 6 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
829
1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den all-
männa försäkringen, ålderspensioneringen och vissa andra sociala ända-
mål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster framgar av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns sär-
skilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag via beräkning av arbets-
givaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen
(1995:411) om tillfällig avvikelse fran lagen (1981:691) om socialav-
gifter.
1 första stycket har tillagts att det i lagen också ges bestämmelser om av-
gifter för finansiering av ålderspensioneringen.
2 § Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare. Egenavgifter skall
betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
och som har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller
2 a § lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och
2 a lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget
arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna tag skall, även om ett anställningsförhållande
inte föreligger, aen som har utgett sådan ersättning som enligt bestäm-
melserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller en-
ligt bestämmelserna i 2 kap. 10 § första stycket, 11 eller 12 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning
anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid
beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som
slutligt har statt för de kostnader som ligger till grund för förmånen, an-
ses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyl-
dig för förmånen.
1 första stycket och andra stycket har hänvisningar till den nya lagen om
inkomstgrundad ålderspension gjorts. I andra stycket innebär den nya
hänvisningen att den som utgett bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första
stycket m AFL inte längre är arbetsgivare enligt lagen. För sådana bidrag
kommer staten att betala en särskild ålderspensionsavgift.
1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för
varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 7,50 procent,
2. efterlevandepensionsavgift meal, 70 procent,
3. ålderspensionsavgift mea 6,40 procent,
4. fÖräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med o, 84 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffan-
de ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift.
830
1 första stycket har nya nivåer införts på sjukförsäkringsavgiften och ar-
betsmarknadsavgiften. I stället för tilläggspensionsavgift har införts be-
nämningen ålderspensionsavgift. Bestämmelserna om folkpensionsav-
gift,delpensionsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift har
tagits bort. Nya avgifter har införts i form av en efterlevandepensionsav-
gift och en föräldraförsäkringsavgift.
I paragrafens andra stycke har en hänvisning till den nya lagen om in-
komstgrundad ålderspension gjorts. Hänvisningen innebär att beräkning
av avgift för bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m AFL inte
längre regleras i lagen.
2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för vage år betala även sjömanspensionsavgift med
1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknads-
avgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket ärligen fastställer. Procent-
satserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6 angivna
procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjö-
män och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för aen
30 september de tre år som närmast föregått det ar då procentsatserna
fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet
understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av an-
visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370).
Enligt andra stycket skall arbetsgivare som sysselsätter sjömän betala
vissa avgifter enligt en lägre procentsats som Riksförsäkringsverket år-
ligen fastställer. Med anledning av att folkpensionsavgiften har tagits bort
har sådan arbetsgivare medgivits nedsättning av arbetsmarknadsavgiften i
stället för som tidigare folkpensionsavgiften.
3 § Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgiva-
ren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört
arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte ^pension, eller
andra skattepliktiga förmåner. I underlaget skall även inga sådan annan
ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med lön likställs
1. garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497),
2. kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetal-
ningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag,
3. ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa
som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om
sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket 3 skall anses som ersättning till
arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
I första stycket har en redaktionell ändring gjorts samt från avgiftsunder-
laget borttagits sådant bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m
AFL. Vidare har andra stycket strukturerats om. I stycket har intagits
några ersättningar som tidigare ingick i första stycket. Någon ändring i
sak har inte gjorts. I tredje stycket har följdändringsvis gjorts en ändring.
4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
Prop. 1997/98:151
831
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av prop 1997/98:151
bam eller mea anledning av barns föaelse, till den del ersättningen mot- F’
svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.n.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till bam för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar-
betstagare hart att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som lön enligt 2 kap. 3 § första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension eller enligt 2 kap. 16 § andra stycket
samma lag inte är pensionsgrundande inkomst,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där partema i skiljeförfaran-
det är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på gmnd av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370),
13. saaan ersättning som enligt 1 § första stycket 7-5 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt pris-
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinst-
andelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän för-
säkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räk-
ning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista me-
ningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän forsäkring skall bort-
ses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsför-
säkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän^ försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,
19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer far fastställa schablon för beräkning av arbetstaga-
res kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkes-
grupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive
bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
832
I paragrafens första stycke har punkten 2 tagits bort. Punkten angav att
det från avgiftsunderlaget skulle bortses från ersättning till arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år. Denna punkt skall dock alltjämt gälla för
dem som är födda år 1937 eller tidigare vilket framgår av övergångsbe-
stämmelserna. I punkten 8 har en hänvisning till pensionsgrundande in-
komst enligt ett lagrum i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sionsavgift gjorts. Någon förändring i sak har inte gjorts. I punkt 13 har
en följdändring gjorts på grund av att punkterna ändrats i 1 § första
stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkoms-
ter. I punkt 14 har basbelopp ändrats till prisbasbelopp.
I 19:e punkten hänvisas till sådana ersättningar som det skall betalas
statliga ålderspensionsavgifter för. Dessa ersättningar undantas alltjämt
från att ingå i i avgiftsunderlaget.
5 § Vid bestämmande av underlaget för beräkning av ålderspensionsav-
gift skall även medräknas ersättningar som utgör inkomst av anställning
enligt 2 kap. 10 § första stycket, 11 § första stycket eller 12 § första
stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Ersätt-
ningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska
medborgare och som inte heller är bosatta här, skall inte medräknas.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som
vid årets ingångfyllt 65 år. Detsamma gäller ersättningar till arbetstagare
som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring.
1 första stycket har tilläggspensionsavgift ändrats till ålderspensionsav-
gift. Vidare har lydelsen skrivits om på så sätt att det nu anges att ersätt-
ningar som utgör inkomst av anställning enligt angivna lagrum i den nya
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall medräknas vid
bestämmande av underlaget för ålderspensionsavgiften. Ändringen är
endast redaktionell och någon ändring i sak har inte gjorts. Vidare har en
omformulering gjorts när det gäller ersättningar för arbete utanför
Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte är
bosatta i Sverige. Inte heller här har någon ändring i gjorts i sak.
I andra stycket har lagts till att det vid bestämmandet av avgiftsunder-
laget för beräkning av annan avgift än ålderspensionsavgift skall bortses
från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Inne-
börden härav är att ålderspensionsavgift även skall betalas för ersättning
som utges till personer som är 65 år eller äldre. Detta tillägg är en följd
av att punkten 2 i 2 kap. 4 § första stycket har tagits bort. Den bestäm-
melsen skall dock inte tillämpas på personer födda år 1937 eller tidigare
vilket framgår av övergångsbestämmelserna.
Vidare har sista meningen i stycket tagits bort. Meningen avsåg upp-
dragstagare som var bosatta utomlands och som i utlandet utförde arbete
för en svensk arbetsgivares räkning. Den borttagna meningen har inte
någon egen funktion eftersom lagen om socialavgifter likställer arbets-
tagare och uppdragstagare och uppdragstagare inbegrips i arbetstagar-
begreppet i den nuvarande sista meningen.
1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för vaije år betala
I. sjukförsäkringsavgift med 8,23 procent,
Prop. 1997/98:151
833
13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent,
3. ålderspensionsavgift med 6,40 procent,
4. för alar aförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift mecT 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
I paragrafen har ny nivå införts på sjukförsäkringsavgiften. Tilläggspen-
sionsavgift har ändrats till ålderspensionsavgift. Bestämmelserna om
folkpensionsavgift och delpensionsavgift har tagits bort. Nya avgifter har
införts i form av en efterlevandepensionsavgift och en föräldraförsäk-
ringsavgift.
3 § Egenavgifter i annan form än ålderspensionsavgift beräknas inte för
år efter det aå den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än ålderspensionsavgift betalas inte av den som vid ut-
gången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa,
utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den
ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs
för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte
heller av den som för någon del av samma år upgburit hel förtidspension
enligt lagen om allmän försäkring eller för hela aret uppburit hel ålders-
pension enligt nämnda lag.
Ålderspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade avlidit.
Avgift betalas inte aå avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.
I första stycket har angetts att någon annan avgift än ålderspensionsavgift
inte skall beräknas för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Det inne-
bär att avgift såväl skall beräknas som betalas även efter fyllda 65 år.
I andra stycket har gjorts en namnändring .
I tredje stycket har, förutom att en namnändring gjorts, borttagits att
tilläggspensionsavgift inte skall betalas för år då den försäkrade uppburit
hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Denna bestämmelse
skall dock inte tillämpas på personer födda år 1937 eller tidigare vilket
framgår av övergångsbestämmelserna.
4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och 4-6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 kap. 2 § och 2a § lagen om allmän försäkring skall även likställas
andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 och 3 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension.
I paragrafen har ändringar gjorts till följd av att vissa avgifter har tagits
bort och nya avgifter har införts i 3 kap. 1 §. 1 andra stycket görs också en
ändring till följd av att bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst
flyttats från AFL till LIP.
5 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning
för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under
året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om er-
sättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från in-
komst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 2, 13 och 15 kap. lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
Prop. 1997/98:151
834
I andra stycket hänvisas följdändringsvis till LIP.
I tredje stycket anges att 2, 13 och 15 kap. i den nya lagen gäller i till-
lämpliga delar. I dessa kapitel regleras bland annat beräkningen av pen-
sionsgrundande inkomst, anknytningar till taxeringsförfarandet m.m. De
angivna kapitlen ersätter de föreskrifter som fanns i 11 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring och i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den försäkrade under aret även betalat ut lön
eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egen-
avgiftema medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda av-
draget från egenavgiftema och arbetsgivaravgifterna inte överstiger
42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in-
komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga
42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till
hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja av-
draget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsva-
rande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan
förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgi-
varavgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag fran
egenavgiftema högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda
avdrag från de egenavgifter som är nänförliga till inkomsten från
handelsbolaget och handelsbolagets avdrag fran arbetsgivaravgifterna
inte överstiger 42 600 kronor per ar.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmark-
nadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, efterlevande-
pensionsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften.
I tredje stycket har gjorts ändringar till följd av att vissa avgifter har
tagits bort och nya avgifter har införts i 3 kap. 1 §.
1 § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av
förtidspension enligt 7 Kap. för personer som har rätt till tilläggspension
i form av förtidspension enligt 13 kap., tilläggspension i form av förtids-
pension enligt 13 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap.,
allt enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att såda-
na studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studie-
stödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,
3. vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader,
4. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård
5. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön och
6. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras mea
sjukförsäkringsavgiften.
Prop. 1997/98:151
835
1 paragrafen anges vad sjukförsäkringsavgifter skall finansiera. Änd-
ringarna innebär bl.a. att sådana avgifter även skall finansiera tilläggs-
pension i form av förtidspension och folkpension i form av förtidspen-
sion. Avgifterna skall också finansiera statliga ålderspensionsavgifter
som belöper på förmåner som finansieras med sjukförsäkringsavgifter.
Däremot skall avgifterna inte finansiera kostnader för tandvård, läke-
medelssubventioner eller föräldrapenningförmåner.
2 § Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för finansiering av folk-
pension i form av efterlevandepension enligt 8 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring och tilläggspension i form av efterlevandepension en-
ligt 14 kap. samma lag, änkepension enligt övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring samt kostna-
der för förvaltning av efterlevandepension och änkepension.
I bestämmelsen, som ersätter tidigare bestämmelse om folkpensionsav-
gifter, anges vad de nyinrättade efterlevandepensionsavgiftema skall
finansiera.
3 § Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter skall göras enligt
följande. Den andel som beräknas utgöra avgifter för inkomster som
överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring förs till staten. Den andel som beräknas
motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riks-
gäldskontoret för tillfällig förvaltning. Återstoden förs till Allmänna
pensionsfonden mea vars tillgångar kostnaderna för försäkringen
för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension och tilläggspension z form av ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring skall täckas.
Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i första
stycket efter förslag från Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan beräk-
nade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året
skall regleras vid en kommande överföring.
Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan ränta
som anges i 19 kap. 3 $skattebetalningslagen (1997:483) och medel som
regleras gentemot Riksgäldskontoret med sådan avkastning som anges i
8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion.
I paragrafens första stycke anges hur den preliminära fördelningen av de
influtna ålderspensionsavgiftema skall göras. Såsom tidigare gäller att
den del som resterar skall föras till Allmänna pensionsfonden. Det har
tillagts att Allmänna pensionsfondens tillgångar även skall täcka kostna-
derna för ålderspensionen enligt LIP.
I ett nytt andra stycke anges att regeringen för varje år skall fastställa
de beräknade andelama som skall föras till staten respektive Riksgälds-
kontoret. Förslag om hur stora dessa andelar skall vara lämnas av Riks-
försäkringsverket. Vidare anges att de skillnader som framkommer
mellan de avgifter som har överförts preliminärt och de avgifter som fast-
ställts slutligt för det aktuella året skall regleras vid en kommande över-
föring. Närmare regler härom anges i förordning.
Framräknad skillnad skall vad gäller överföringen till staten räntebe-
räknas med den basränta som anges i skattebetalningslagen. När det
gäller framkommen skillnad i överföringen till Riksgäldskontoret skall
denna beräknas med sådan avkastning som avses i 8 kap. 1 § första
stycket Lip. Den eventuella återstod som skall föras till Allmänna pen-
Prop. 1997/98:151
836
sionsfonden kan således bli föremål för såväl basränteuppräkning som
avkastningsuppräkning.
4 § Föräldraförsåkringsavgifter förs till statenför finansiering av föräld-
rapenningförmåner enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmänförsäkring,
kostnader för förvaltning av förälarapenningformåner och för finansie-
ringav statliga ålderspensionsavgifter enligtlagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper på sådana förmåner.
I paragrafen anges vad de nyinrättade föräldraförsäkringsavgiftema skall
finansiera. Bestämmelserna i paragrafen ersätter tidigare bestämmelser
om delpensionsavgift, vilken avgift har tagits bort.
6 § Arbetsskadeavgifter förs till staten för finansiering av ersättningar
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre
bestämmelser, kostnader för förvaltning av sådana ersättningar och för
finansiering av statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000)
om statlig ålderspensionsavgift som belöper på ersättningar som finan-
sieras med arbetsskadeavgifter.
I paragrafen anges att arbetsskadeavgiftema skall föras till staten för
finansiering av de angivna arbetsskadeersättningama och finansieringen
av dessa. Arbetsskadeavgiften förs således inte längre till någon fond. I
paragrafen har vidare lagts till att arbetsskadeavgiftema även skall finan-
siera statliga ålderspensionsavgifter som belöper på de ersättningar som
finansieras med avgiften. I förhållande till det förslag Lagrådet yttrat sig
över föreslås nu att arbetsskadeavgiftema förs till staten. Se avsnitt 32.
7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring,
2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av ar-
betslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
3. utbildningsbidrag i form av dagpenning till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller sådan verksamhet för
ungdomar mellan 20 och 24 år som anordnas av en kommun, under för-
utsättning att deltagarna uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersätt-
ning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring
-L kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497) och
5. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med ar-
betsmarknadsavgifter.
Paragrafen anger vad arbetsmarknadsavgifterna finansierar. Det har nu
lagts till att avgifterna skall finansiera kostnader enligt lönegarantilagen
(1992:497), eftersom lönegarantiavgiften har tagits bort samt statliga
ålderspensionsavgifter som belöper på förmåner som finansieras med
arbetsmarknadsavgifter. I punkten 3 har en ändring gjorts för att förtyd-
liga att arbetsmarknadsavgifter även skall finansiera vissa utbildnings-
bidrag i form av dagpenning och s.k. starta-egetbidrag.
Prop. 1997/98:151
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
837
14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster prop. 1997/98:151
som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar besKattningsåret
tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till
tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt-
ningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra
stycket samt i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som
är födda 1937 eller tidigare.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 §
fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras pa
konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmanna pen-
sionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995-1997 beräkna framkomna
skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar
summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år.
Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni 1999. Sådan
reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000.
7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka
kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också
avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form
av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning
av sådan folkpension
8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse
med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid
tillämpningen av överenskommelsen från och mea den 1 januari 1999
fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan
pension.
Lagen träder i kraft den 1 januari 1999.1 punkt 2 och 3 anges när de nya
bestämmelserna skall tillämpas på utgivna ersättningar och uppburna
inkomster. I punkt 3 anges också att en proportionalisering av inkoms-
terna görs om inte den försäkrade visar annat.
Av punkt 4 i övergångsbestämmelsen framgår att äldre bestämmelser i
2 kap. 4 § första stycket 2, 5 § andra stycket och i 3 kap. 3 § första
stycket alltjämt skall tillämpas för personer som är födda år 1937 eller
tidigare. Sådana personer berörs inte alls av det nya ålderspensionssyste-
met.
I punkt 5 anges hur fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter för
år 1999 skall göras.
I punkt 6 stadgas att Riksförsäkringsverket för åren 1995-1997
respektive för året 1998 skall räkna ut de skillnader som framkommer
mellan de överföringar som gjorts under dessa Oår och fastställda pen-
sionsrätter. Regleringen härav skall för de tre första åren göras senast i
april 1999 och för det sista året senast i april 2000.
I punkt 7 regleras att ålderspensionsavgiften under åren 1999 och 2000
skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall samt
därtill hörande förvaltningskostnader.
I punkt 8, som tar sikte på tillämpningen av konventioner som Sverige
ingått med stöd av den upphävda 4 § i 5 kap. anges det att fem procent-
enheter av sjukförsäkringsavgiften efter ikraftträdandet skall finansiera
folk- och tilläggspensioner.
838
2 § Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent.
Andra stycket som reglerade avrundningen av avgiften har tagits bort.
Avrundningen har i stället flyttats till 3 § sista stycket.
3 § Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, dels på
sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om
den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen
(1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostna-
der som arbetstagaren har haft z arbetet i den utsträckning kostnaderna,
minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna över-
stiger 8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet som anges i 1 kap. 6 §
(1962:381) lagen om allmän försäkring. Därvid skall i första hana bort-
ses från inkomst av annat förvärvsarbete.
Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
I första stycket anges att avgiften skall beräknas dels på inkomst av an-
ställning, dels på inkomst av annat förvärvsarbete. Om den avgifts-
skyldige har både inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs-
arbete skall vid beräkningen av avgiften denna beräknas på vaije inkomst
för sig varvid respektive inkomst skall avrundas till närmast lägre hund-
ratal kronor. I detta stycke har också hänvisningarna till lagen om allmän
försäkring AFL ändrats till motsvarande bestämmelser i LIP.
Andra stycket har ändrats på så sätt att avdraget för kostnader som ar-
betstagaren har haft inte speciellt hänförs till innehavd anställning utan
avdrag medges för de kostnader som denne har haft i arbetet. Arbetstaga-
ren behöver således inte vara anställd hos den som utger ersättningen
utan avdrag medges oavsett om ett anställningsförhållande föreligger
eller inte. Alltjämt gäller dock att det endast är kostnader som, minskade
med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1000 kr som skall dras av.
I tredje stycket anges att det vid beräkningen av den allmänna pen-
sionsavgiften skall bortses från inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger
8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet. Höjningen av avgiftstaket från
7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp är en följd av att avgiften skall dras
av vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Taket för avgiftsunder-
laget och taket för den pensionsgrundande inkomsten är därför inte det-
samma. Vid beräkning av avgift skall avräkning i första hand göras från
inkomst av annat förvärvsarbete. I detta stycke har också ett namnbyte
gjorts från basbelopp till prisbasbelopp.
I fjärde stycket har avrundningsregeln som tidigare fanns i 2 § förts in.
4 § Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i
3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det för året gällande pris-
basbeloppet evMgt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Prop. 1997/98:151
839
I paragrafen har första stycket tagits bort vilket innebär att pensionsavgift
skall betalas även av dem som vid årets ingång har fyllt 65 år. Detta
gäller dock inte dem som är födda år 1937 eller tidigare vilket anges i
övergångsbestämmelsen.
I det nya första stycket har ett namnbyte från basbelopp till prisbasbe-
lopp gjorts.
6 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstpension
och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden.
I första stycket har tillagts att avgiften även skall finansiera inkomstpen-
sion och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension (LIP) samt tilläggspension i form av ålderspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det senare avses gälla till dess
de nya reglerna om beräkning och utbetalning av tilläggspension i LIP
börjar gälla år 2001.
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som
uppbärs fran och med den 1 januari 1999.
5. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för
avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare.
4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in-
faller under denna tid och hela beskattningsåret.
5. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av
folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av
ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av
sådan folkpension.
Under punkten 5 regleras att ålderspensionsavgiften under åren 1999 och
2000 skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall
och därtill hörande förvaltningskostnader.
Ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift
12 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt 4 kap.
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall Beräkningen av
hur stor del av ålderspensionsavgiften och den allmänna pensions-
avgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten
anses avgifterna vara till fullo betalda. Om betald preliminär skatt under-
Prop. 1997/98:151
840
stiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse Prop. 1997/98:151
avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga skatten. Samt-
liga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för
debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan
skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men
före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning
av obetalaa avgifter till samma kvotdel som de obetalda avgifterna utgör
av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betal-
ningen görs. Detsamma gäller om avgifterna debiterats j>å ett annat sätt
än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp
som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten
debiterades.
Om avgifterna för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
Avgifter som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut.
I paragrafen har vissa uttryck ändrats i enlighet med den terminologi som
används i LIP. Vidare har hänvisningen till AFL ändrats till att avse LIP.
1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall
som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-
skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos
regeringen. Skattemyndighetens beslut får, utom i de fall som avses i
andra stycket, överklagas också av Riksskatteverket.
Skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får
överklagas också av Riksförsäkringsverket. Vad som sägs i denna lag om
överklagande av Riksskatteverket skall då i stället gälla Riksförsäkrings-
verket. Vid sådant överklagande gäller dessutom 13 kap. 22 § första och
tredje styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen har en följdändring gjorts när det gäller överklagande. Lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring upphävs. I den upphävda lagen angavs
vilka som fick överklaga skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag
för egenavgifter. Nu anges direkt i lagen att förutom den skattskyldige får
Riksförsäkringsverket överklaga sådana beslut. Vidare hänvisas till LIP i
stället för till AFL.
12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut
om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 13 kaj). 22 § första och tredje
styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen hänvisas till bestämmelserna i LIP när det gäller över-
klagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag
för egenavgifter.
1 mom. Avdrag får efter yrkande av den skattskyldige och med de be-
gränsningar som anges i andra - fiärde styckena, göras för underskott av
förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap.
6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende
det beskattningsår då den skattskyldige böljade bedriva förvärvskällan
(startåret) och för vart och ett av oe fyra närmast följande beskatt-
841
ningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges prop 1997/98:151
inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skatt-
skyldige från nagon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvis-
ningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit
berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda
begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller
därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som när-
mast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan del-
ägare i handelsbolag som i förhånande till övriga delägare i bolaget för-
behållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än
vad som anges i 18 § tredje stycket eller
3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 §
10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
eller
4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens
begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag
göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna
tiden. Härvid galler följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifter-
na i tredje stycket 2 ocn 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag
för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för
avdrag är dock att den skattskyldige under den penod som omfattas av
beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redo-
visat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas
även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst.
1 första stycket har en följdändring gjorts. En hänvisning görs nu till
2 kap. 6 § LIP.
2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, har rätt till Kommunalt grundavdrag enligt följande.
Grundavdraget uppgår till 0,24 prisbasbelopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger
1,86 men inte 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till 0,24 prisbas-
belopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkoms-
ten överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp. För taxerad inkomst
som överstiger 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till det belopp
som enligt föregående mening utgår viaen taxerad inkomst på 3,04 pris-
basbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed aen taxerade
inkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp, dock lägst till 0,24 pris-
basbelopp.
Med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av nä-
ringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 §
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och tjänst minskad
med avdrag som avses i 46 §L I inkomst av tjänst inräknas därvid inte
intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket n och i. Som avdrag enligt
46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6
fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv
näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
I andra och tredje stycket har basbeloppet namnändrats till prisbasbe-
loppet. I tredje stycket har en hänvisningsändring till motsvarande para-
graf i LIP.
842
till 23 §
19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.
Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk-
samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jord-
bruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall
ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskatt-
ningsåret. Medgivet avarag skall återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar
den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis-
ningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 2 kap. 3-5, 15
och 16 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av under-
laget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster eller
skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent.
Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget
nar haft inkomst av näringsverksamhet när i riket. Avdrag enligt första
och andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en med-
hjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den
andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt
för envar av makarna.
Skattskyldig som har giort avdrag enligt andra stycket skall vid själv-
deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
I tredje stycket har en hänvisningsändring till motsvarande paragrafer i
lagen om inkomstgrundad ålderspension gjorts.
I fjärde stycket har en ändring gjorts som innebär att skattskyldiga som
skall betala såväl ålderspensionsavgift enligt SAL som lägre särskild
löneskatt enligt lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
också får göra ett procentuellt avdrag på högst 20 procent.
till 33 S
7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst
som enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion utgör inkomst av annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent
eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension
eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag
beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till
beskattning nästföljande beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket
minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i
föregående stycke och med inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket
5 lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I första stycket har en hänvisningsändring gjorts till lagen om inkomst-
grundad ålderspension.
I andra stycket har en ändring gjorts som innebär att skattskyldiga som
skall betala såväl ålderspensionsavgift enligt SAL som lägre särskild
Prop. 1997/98:151
843
löneskatt enligt lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
också får göra ett procentuellt avdrag på högst 20 procent.
I tredje stycket har en hänvisningsändring gjorts till LIP.
till 46 §
6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk-
ringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen
förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten-
skapsskillnad ^pågått.
Avdraget far, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pen-
sionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av
1. aen skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrun-
dad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §,
före avdrag för särskild löneskatt pa pensionskostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som av-
ses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och
2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i.
Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som av-
ses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av
det prisbasbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring be-
stämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst
25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till
23 §, före avdrag för särskild löneskatt pa pensionskostnader enligt punkt
23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto
som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger
nämnda prisbasbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda
inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda prisbasbe-
lopp,
b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt
i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk före-
ning vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e
femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent
av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda pris-
basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger
tjugo men inte trettio gånger nämnda prisbasbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av
inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma prisbasbe-
lopp. - Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin nelhet antingen på in-
komst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på
inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av
aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla far avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om in-
komsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skatt-
skyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke
både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall
den del av avdraget som beräknas på ett halvt prisbasbelopp fördelas
efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda
avdragsgrundande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan be-
sluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning
på pensionssparkonto far medges med högre belopp än som följer av be-
stämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast
av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får
avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som av-
ses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i
Prop. 1997/98:151
844
samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett be-
tryggande pensionsskydd, far dock avdrag medges med högre belopp.
Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna far dock inte
beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk före-
ning vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses
i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig,
som - själv eller genom förmedling av juridisk person - bedrivit närings-
verksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verk-
samhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag
beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av
förvärvskällan före avdraget, pa inkomst av passiv näringsverksamhet
enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det
antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio
år. Hänsyn skall via bedömningen av avdragets storlek tas till den skatt-
skyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för av-
gift ocn inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 ocn 7. Av-
draget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften på-
gått motsvarar tio gånger det prisbasbelopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det ar driften i förvärvskällan upphört och ej
heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som
inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag
för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvis-
ningarna till 23 § på sadan pensionsförsäkring som avses i denna anvis-
ningspunkt och pa sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i
punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst
med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten
enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att
dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta be-
lopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas
1 tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens
beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatte-
verket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i
andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte mea belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda ar
överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för av-
gift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte
med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av in-
komster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag,
som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det
beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får ut-
nyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betal-
mngsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som
återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i famansföretag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som
intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del av-
draget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i in-
komstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i
fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget ka-
pital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Prop. 1997/98:151
845
15 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151. Del 2
I andra stycket har en hänvisningsändring gjorts till LIP.
I tredje och Jjärde stycket har en namnändring gjorts av basbelopp till
prisbasbelopp.
1 § Särskild löneskatt skall för vaije år betalas till staten med 18,09 pro-
cent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång
är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäknng som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbets-
tagare,
2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsför-
bund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för ad-
ministration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens pla-
nerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren
tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket
b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspen-
sion eller till sjukbidrag,
5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtniuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
o. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt
av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut pa grund
av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har statt för de kost-
nader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt
denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bort-
ses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbets-
skada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till all-
män försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock en-
dast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
I paragrafens första stycke har punkt 1 tagits bort och det anges i stället
särskilt att en lägre procentsats, 18,09 procent, skall betalas på lön eller
annan ersättning som utbetalas till arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre. Denna lägre procentsats tas ut på grund av att arbets-
Prop. 1997/98:151
846
givare även skall betala ålderspensionsavgift för dessa arbetstagare. Som Prop. 1997/98:151
en följd av att den första punkten tagits bort har övriga punkter omnumre-
rats, 1 är nu punkt 2 osv.
I tredje stycket har en följdändring gjorts när det gäller vad som skall
undantas vid bestämmande av skatteunderlaget.
2 § En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala
särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskatte-
lagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses z 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension (passiv näringsverksamhet) samt på ersättning
som utges enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygg-
hetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersätt-
ningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för
mistad inkomst. Om en skattskyldig före årets början har fyllt 65 år eller
inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension skall
särskild löneskatt betalas med 18,09 procent eller, om en skattskyldig
avlidit under året, med 24,26 procent på inkomst som avses i 3 kap. 4 J
andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt
kommunalskattelagen.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
I första stycket har en omdisposition gjorts. Vidare har införts att en sär-
skild procentsats, 18,09 procent, skall betalas av en skattskyldig som före
årets början har fyllt 65 år eller av en skattskyldig som inte har fyllt 65 år
men under hela året uppburit hel ålderspension. Denna lägre procentsats
tas ut på grund av att dessa skattskyldiga även skall betala ålders-
pensionsavgift på inkomsterna. Hänvisningen till AFL har ändrats till
LIP.
1 § De penningmedel som enligt 4 kap. 3§ lagen (1981:691) om
socialavgifter ocn 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall
föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första-sjätte
fondstyrelserna.
De medel som enligt 8 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension förs till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden
skall förvaltas av sjunde fondstyrelsen.
Bestämmelserfinns om första-tredje fondstyrelserna i 2-16, 21-25, 44
och 45 §§, om fjärde-sjätte fondstyrelserna i 26, 28-37, 39, 43, 44 och
45 §§ samt om sjunde fondstyrelsen i 43 a-45 §§.
Av bestämmelsen följer bl. a. att de penningmedel som förs till Allmänna
pensionsfonden (AP-fonden) skall förvaltas av de olika fondstyrelserna.
Ändringarna är en följd av att det för förvaltningen av premiepensions-
medlen inrättas en ny, sjunde fondstyrelse.
För sjunde fondstyrelsen gäller enligt ett nytt andra stycke att den till-
förs medel med stöd av en bestämmelse i lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension (LIP).
847
I tredje stycket har lagts till en uppräkning av de paragrafer i regle-
mentet för AP-fonden som gäller den sjunde fondstyrelsen. Därutöver
har redaktionella ändringar gjorts.
Bestämmelsen i tredje stycket kompletteras av en ny paragraf, 43 i §,
av vilken det framgår att vissa av bestämmelserna som gäller särskilt för
första-tredje fondstyrelserna skall gälla också för sjunde fondstyrelsen.
2 § Av de medel som avses i 1 § första stycket skall Riksförsäkringsverket
varje år överföra till
1. första fondstyrelsens förvaltning ålderspensionsavgifter som erläggs
av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bo-
lag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jäm-
förliga samrallisheter har ett bestämmande inflytande,
2. andra fondstyrelsens förvaltning ålderspensionsavgifter som erläggs
av andra arbetsgivare än de som har nämnts under 1, om avgiftsunder-
laget per år överstiger 240 gånger det prisbasbelopp som galler enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. tredje fondstyrelsens förvaltning övriga ålderspensionsavgifter,
4. första-tredje fondstyrelsernas förvaltning pensionsavgifter enligt
lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade pa respektive
fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av ålderspensionsav-
gifterna som förs till var och en av fondstyrelserna.
Vad som sägs i första stycket 1-4 gäller med den begränsning som
följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt
att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket.
Till varie fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen
av de medel som styrelsen förvaltar.
Bestämmelsen, som gäller första-tredje fondstyrelserna, behandlar de
medel som Riksförsäkringsverket årligen skall överföra till de olika
fondstyrelserna och hur dessa medel skall fördelas mellan de olika styrel-
serna.
I första stycket har införts en hänvisning till 1 § första stycket. Däri-
genom tydliggörs att premiepensionskapitalet som avses i 1 § andra
stycket inte omfattas av medelsfördelningen enligt denna paragraf. Vida-
re har benämningen tilläggspensionsavgifter ersatts med ålderspen-
sionsavgifter. Detta är i sin tur en följd av den ändrade terminologin i
lagen (1981:691) om socialavgifter. Första stycket har också genomgått
vissa andra språkliga justeringar.
3 § Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter av-
seende försäkring för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension samt försäkring för
tillläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om all-
mänforsäkring skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, be-
talas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrel-
serna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av vaije
fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregå-
ende året har överförts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostna-
derna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
I paragrafen anges för vilka ändamål som de medel som förvaltas av
första-tredje fondstyrelserna får tas i anspråk. Utöver sådana kostnader
som anges i andra stycket får medlen användas för utgifter som avser
försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt LIP. Det-
samma gäller försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Anledningen till detta är
Prop. 1997/98:151
848
att utbetalningar av tilläggspension sker enligt sistnämnda lag fram till år Prop. 1997/98:151
2001 och att förvaltningskostnaderna avser pensioner enligt båda lagarna.
\ första stycket har också gjorts en språklig justering.
4 § Vaije fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av
regeringen. Av ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som före-
träder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare,
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av ar-
betsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsu-
mentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetstagare samt
i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av ar-
betsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och
två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka er-
lägger egenavgifter för ålderspension.
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.
För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte
vara underåriga, i konkurs, underkastade näringsförbud eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Bestämmelsen, som gäller första-tredje fondstyrelserna, behandlar antalet
styrelseledamöter, sättet att utse dessa samt de krav som ställs på leda-
möterna.
Ändringen i första stycket beträffande ledamöterna i tredje fondstyrel-
sen innebär att ordet tilläggspension bytts ut mot ordet ålderspension.
Detta är, i likhet med vad som angetts i kommentaren till 2 §, en följd av
den ändrade terminologin i lagen om socialavgifter.
Bestämmelsen i fjärde stycket har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag. I stycket har tillägg gjorts för konkursfall och fall av näringsför-
bud.
IV Sjunde fondstyrelsen
43 a § Sjunde fondstyrelsen skall förvalta en särskild fond inom All-
männa pensionsfonden, Premiesparfonden.
Fonden skall förvaltas för de ändamål som framgår av be-
stämmelserna om premiepension i lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension. Fondstyrelsen skall i sin förvaltning handla uteslutande i
pensionssparamas intresse.
Fondstyrelsen skall ta emot medel till och betala ut medel från fonden
enligt de anvisningar som Premiepensionsmyndigheten lämnar.
Bestämmelsen behandlar den löpande förvaltning som avses i 8 kap. 2 §
första stycket 2 och 4 § andra stycket LIP, dvs. förvaltningen för de pen-
sionssparare som inte inom viss tid anmäler något val av fond till Pre-
miepensionsmyndigheten.
Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 20.4),
måste den löpande förvaltningen av premiepensionskapitalet hållas skild
från den övriga medelsförvaltningen inom AP-fonden. Det anges därför i
denna bestämmelse att en sjunde fondstyrelse skall förvalta en särskild
fond inom AP-fonden, benämnd Premiesparfonden.
849
Paragrafen anger uttryckligen att ändamålen för förvaltningen av ka-
pitalet i Premiesparfonden skall vara de som följer av bestämmelserna om
premiepension i LIP.
Paragrafen innehåller vidare en erinran om att sjunde fondstyrelsen i
sin förvaltning inte skall fästa avseende vid andra hänsyn än sådana som
är knutna till pensionssparamas intresse. Det skall alltså inte vara möjligt
för fondstyrelsen att agera för att främja några allmänna intressen eller
specifika statliga intressen, i den mån agerandet inte samtidigt skulle vara
i pensionssparamas bästa intresse.
43 b § Premiesparfonden skall vara indelad i fondandelar. Alla fondan-
delar skall vara lika stora.
Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet
fondandelar. Fondens tillgångar skall värderas med ledning av gällande
marknadsvärde. Fondstyrelsen skall dagligen beräkna fondandelsvärdet
och underrätta Premiepensionsmyndigheten om värdet.
När medel tillfors fonden, skall fondstyrelsen utfärda fondandelar till
Premiepensionsmyndigheten. När medel betalas ur fonden, skall det ske
genom inlösen av fondandelar.
Paragrafen innehåller regler kring fondandelar och inlösen av fondan-
delar beträffande Premiesparfonden.
Det i bestämmelsens första stycke angivna kravet att alla fondandelar
skall vara lika stora innebär att andelama sinsemellan skall vara värda
lika mycket.
Bestämmelsens andra stycke är i huvudsak utformat i enlighet med vad
som enligt 30 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder gäller för
värdepappersfonder. Anledningen till detta är att premiepensionssyste-
met, som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 20.2), skall vara
uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Det innebär att de enskildas
tillgodohavande i premiepensionssystemet under den förvärvsaktiva tiden
skall vara uttryckt i fondandelar. Detsamma gäller enligt huvudregeln
också premiepensionen. Vidare skall de enskilda när som helst kunna
byta fond. För att handel skall kunna ske dagligen med andelarna i fon-
den måste fondstyrelsen fortlöpande marknadsvärdera tillgångarna i
fonden och beräkna fondandelsvärdet. Inom premiepensionssystemet blir
det aktuellt att köpa eller sälja fondandelar så snart någon åtgärd skall
vidtas som påverkar den enskildes tillgodohavande på premiepensions-
kontot. Som exempel kan nämnas val och byte av fond samt utbetalning
av premiepension.
43 c § Fondstyrelsen skall förvalta fondmedlen så att den totala risknivån
är låg, samtidigt som medlen ger sa god avkastning som möjligt.
Fondstyrelsen får inte förvärva så många aktier i ett svenskt aktiebolag
att röstetalet för dem tillsammans mea fondstyrelsens övriga aktier i
samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget.
I paragrafens första stycke behandlas målet för sjunde fondstyrelsens pla-
ceringsverksamhet.
Allmänt gäller för fondstyrelsens förvaltning att den skall vara inriktad
på trygghet och därmed inte innebära stora risker. Att den totala risknivån
skall vara låg innebär t.ex. att fondens portfölj sammansättning inte bör
Prop. 1997/98:151
850
vara sådan att risken i portföljen är högre än för den genomsnittlige för- Prop. 1997/98:151
valtaren av pensionskapital i allmänhet. Sålunda bör den del av kapitalet
som placeras i aktier inte vara större än hos jämförbara förvaltare om det
inte kan motiveras av ett lägre risktagande ifråga om fondens placeringar
i övrigt. Risken i aktieportföljen bör inte heller överstiga aktiemark-
nadsindex totalt sett. Generellt gäller att en måttlig risknivå uppnås
snarare genom en väl avvägd sammansättning av portföljen och fördel-
ning av tillgångar inom vaije tillgångsslag än genom att placera i en-
skilda tillgångar med låg risk.
Samtidigt med en låg risknivå skall medelsförvaltningen vara inriktad
mot att uppnå långsiktigt hög avkastning. Detta innebär bl.a. att kortsik-
tiga variationer i avkastning i och för sig kan godtas.
I andra stycket återfinns en motsvarighet till den s.k. femprocents-
regeln, som redan gäller för såväl värdepappersfonder som banker och
försäkringsbolag. Bestämmelsen innebär att fondstyrelsens totala innehav
av aktier i ett svenskt aktiebolag inte får överstiga 5 % av röstetalet för
samtliga aktier i det bolaget.
43 d § Fondstyrelsen får rösta för aktier som den förvärvat till Premie-
sparfonden endast när kravet på avkastning enligt 43 c § första stycket
eller behovet att trygga placeringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på
annat sätt.
Paragrafen innehåller en väsentlig inskränkning av ägarinflytandet för
sjunde fondstyrelsen. Bestämmelsen innebär att fondstyrelsen inte får
rösta för placeringsaktier i andra situationer än när utövandet av röst-
rätten är enda möjligheten för att tillgodose pensionssparamas intresse av
en god och trygg avkastning eller betryggande säkerhet hos de place-
ringar som gjorts. En sådan situation kan t.ex. uppkomma när en akties
verkliga värde endast kan tryggas genom yrkande om likvidation eller om
särskild granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper. Bestämmel-
sen har formulerats så som Lagrådet föreslagit.
Angående vad som närmare avses med avkastningskravet, se kom-
mentaren till 43 c §.
Rösträttsbegränsningen riktar sig endast mot sjunde fondstyrelsen och
således inte mot emittenten av aktien i fråga. Bestämmelsen är med andra
ord inte av bolagsrättslig karaktär. Av detta följer att om sjunde fond-
styrelsen i ett fall som omfattas av rösträttsbegränsningen ändå gör bruk
av sin rätt att rösta för en viss aktie, är rösten giltig i förhållande till såväl
emittenten som övriga aktieägare.
Bestämmelsen kan ge upphov till situationer där sjunde fondstyrelsen
inte har möjlighet att utöva sin rösträtt trots att det ligger i pensionsspa-
ramas intresse att så sker. I sådana fall kan fondstyrelsen normalt lösa
intressekonflikten genom att sälja aktierna i fråga.
43 e § Följande bestämmelser i lagen (1990:1114) om värdepappersfon-
der, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser,
skall gäLla för förvaltningen av Premiesparfonden:
— 6 a § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till
Finansinspektionen,
— 7 § om förbud för vissa personer med insyns ställning att handla med
en värdepappersfond,
— 9 och 10 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,
- 12 § om företrädare för andelsägarna i en värdepappersfond m.m.,
- 13 § första stycket 1-4 och anar a stycket om förbud mot att ta upp
lån m.m.,
- 17-22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24—25 §§ om placering av
medel i en värdepappersfond,
- 26—29 §§ om information om en värdepappersfond,
- 32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och
- 47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall Premiesparfonden anses som en värdepappersfond
och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs om
fondbolag skall avse sjunde fondstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom
såvitt avser 47 § om skadestånd, medge undantag från de bestämmelser
som anges i första stycket. Ett beslut enligt detta stycke som meddelats av
en annan myndighet än regeringen, för överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-
rätten.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 20.4) har uttalats att för förvalt-
ningen av Premiesparfonden skall flertalet av reglerna i lagen om värde-
pappersfonder gälla. Motivet till detta är att den förvaltning av premie-
pensionskapital som äger rum inom AP-fonden i hög utsträckning skall
vara jämförbar och likvärdig med förvaltningen av premiepensionskapital
i de övriga fondema inom premiepensionssystemet. I paragrafen anges
vilka av bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder som skall gälla
för sjunde fondstyrelsens förvaltning av Premiesparfonden. Uppräk-
ningen av de bestämmelser i lagen om värdepappersfonder som skall
gälla för fondstyrelsens förvaltning innebär emellertid inte att Finans-
inspektionen genomgående kan tillämpa samtliga bestämmelser i deras
fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar som inte har någon
relevans för den förvaltning som förekommer inom sjunde fondstyrelsen.
Det är inte bara de angivna paragraferna som skall gälla för förvalt-
ningen utan också föreskrifter som har utfärdats i anslutning till dessa
paragrafer. Sådana föreskrifter har meddelats av Finansinspektionen och
återfinns i inspektionens författningssamling (FFFS), nämligen FFFS 1997:11
om värdepappersfonder (delvis ändrade genom FFFS 1997:38).
Flera av de aktuella bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder tar
sikte på fondandelsägama, dvs. de som äger andelar i de aktuella värde-
pappersfonderna. Som nämnts tidigare skall premiepensionssystemet vara
uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Att premiepensionssystemet
utformas enligt en sådan modell innebär bl.a. att Premiepensionsmyndig-
heten - och således inte de enskilda pensionssparama - skall vara andels-
ägare i de värdepappersfonder där medel placeras. I andra stycket slås
bl.a. fast att detta skall gälla vid tillämpningen av de nu aktuella bestäm-
melserna i lagen om värdepappersfonder.
Av tredje stycket framgår att regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer har möjlighet att, utom såvitt avser bestämmelsen om
skadestånd, medge undantag från de i paragrafens första stycke uppräk-
nade bestämmelserna. Bestämmelsen om överklagande har inte redo-
visats för Lagrådet.
43 f § Fondstyrelsen skall bestå av sju ledamöter, som förordnas av rege-
ringen. Av ledamöterna forordnas en till ordförande och en till vice ord-
förande.
Prop. 1997/98:151
852
Om en ledamot entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av
annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit för ordnad, skall en
ny ledamot förordnas i hans ställe för den återstående tiden.
Paragrafen behandlar frågor kring ledamöterna i sjunde fondstyrelsen.
Gällande regler för de befintliga fondstyrelserna innebär att var och en
av första-tredje fondstyrelserna har nio ledamöter, fjärde och femte
fondstyrelserna vardera fjorton ledamöter och sjätte fondstyrelsen fem
ledamöter. För varje ledamot i första- femte fondstyrelserna utses dess-
utom en suppleant.
Den stora skillnaden mellan högsta och lägsta antal ledamöter i de
olika styrelserna talar i sig för att det finns skäl att överväga om en redu-
cering av antalet kan bidra till effektivisering och höjning av kvaliteteten
på en fondstyrelses arbete.
En styrelse bör för att utgöra ett effektivt ledningsorgan normalt inte
bestå av alltför många ledamöter. En vanlig åsikt är att en ur effektivitets-
synpunkt optimal styrelse bör bestå av 5-9 personer. Mot den bakgrun-
den har antalet styrelseledamöter i den nya sjunde fondstyrelsen begrän-
sats i förhållande till vad som gäller för majoriteten av de befintliga
fondstyrelserna. Det har bedömts att något behov av att utse suppleanter
för dessa ledamöter inte finns.
Enligt nu gällande bestämmelser i reglementet för AP-fonden utses
ledamöterna och suppleanterna i samtliga fondstyrelser av regeringen.
Flertalet ledamöter i första- femte fondstyrelserna utses emellertid efter
förslag från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och andra intres-
senter på arbetsmarknaden.
Såsom redovisats i avsnitt 19.1 har, enligt regeringens bedömning, det
tillgodohavande som uppkommer för den enskilde i premiepensionssys-
temet karaktären av egendom i regeringsformens mening. Rätten till
premiepension omfattas därmed av skyddet enligt 2 kap. 18 § regerings-
formen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till kravet i 43 a § att
fondstyrelsen i sin förvaltning skall handla uteslutande i pensionssparar-
nas intresse saknas det anledning att, i fråga om ledamöterna i sjunde
fondstyrelsen, låta regeringens förordnande av dessa föregås av förslag
från intressenter på arbetsmarknaden.
43 g § Fondstyrelsen skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första
stycket 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension med Pre-
miepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma
stycke 3, 4 och 6.
I paragrafen anges att sjunde fondstyrelsen skall ingå avtal om det prak-
tiska samarbetet (samarbetsavtal) med Premiepensionsmyndigheten och i
övrigt göra åtaganden som krävs av de privata fondförvaltama. Härige-
nom uppfyller fondstyrelsen, med två undantag, de krav som ställs upp
för deltagande som förvaltare i premiepensionssystemet. Det ena undan-
taget gäller kravet på tillstånd att utöva fondverksamhet enligt lagen om
värdepappersfonder.
Samarbetsavtalet mellan sjunde fondstyrelsen och Premiepen-
sionsmyndigheten skall, i likhet med avtalet mellan myndigheten och en
privat förvaltare, bestämma rutiner för överföring av information och
medel mellan partema. I motsats till vad som gäller för de privata för-
Prop. 1997/98:151
853
valtama blir det för sjunde fondstyrelsen inte aktuellt med något avtal
med Premiepensionsmyndigheten om priset för förvaltartjänsten.
Den närmare innebörden av de övriga åtaganden som sjunde fond-
styrelsen skall göra framgår av författningskommentaren till 8 kap. 3 §
LIP.
43 h § Fondstyrelsen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. För
tillsynen gäller bestämmelserna i 39-42 och 46 §§ lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder och de föreskrifter som har meddelats i anslutning
till dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse sjunde fondstyrelsen.
I paragrafen anges vilka av tillsynsbestämmelsema i lagen om värde-
pappersfonder som - i tillämpliga delar - skall gälla för Finansinspek-
tionens tillsyn över sjunde fondstyrelsen. De bestämmelser som är
undantagna beträffande fondstyrelsen avser dels återkallelse av tillstånd
och meddelande av varning, dels meddelande av vissa förelägganden,
dels ingripanden mot utländska fondföretag.
Hänvisningen till 46 § lagen om värdepappersfonder innebär att den
lagens bestämmelser om överklagande skall i tillämpliga delar gälla
också beträffande sjunde fondstyrelsen.
Enligt 42 § lagen om värdepappersfonder skall Finansinspektionen för
varje fondbolag förordna en revisor som tillsammans med övriga reviso-
rer skall delta i revisionen av bolaget. Inspektionen har i annat samman-
hang föreslagit att systemet med förordnande av revisor i institut som står
under inspektionens tillsyn skall reformeras. Förslagen innebär bl.a. att
inspektionen inte skall vara skyldig att tillsätta revisor men att den allt-
jämt skall ha en möjlighet till det.
Genom hänvisningarna till dels 21-25 §§ i reglementet för AP-fonden,
dels 42 § lagen om värdepappersfonder kommer revisionen av sjunde
fondstyrelsen att ske såväl av revisorer som regeringen förordnat som av
en revisor som Finansinspektionen förordnat. Det får emellertid förut-
sättas att dessa revisorer kommer att utföra revisionen utifrån delvis olika
utgångspunkter.
Hänvisningen till 41 § lagen om värdepappersfonder innebär att
Finansinspektionen får möjlighet att kalla till särskilt sammanträde med
sjunde fondstyrelsen. Bestämmelsen innebär också att inspektionen kan
närvara vid ett sådant sammanträde och delta i överläggningarna. Med
hänsyn till att inspektionens inflytande således aldrig kan utsträckas
längre än så - och därmed inte inbegripa något direkt beslutsinflytande -
kan det inte antas att bestämmelsen kommer i konflikt med 11 kap. 7 §
regeringsformen.
Det är inte bara de angivna bestämmelserna om tillsyn i lagen om
värdepappersfonder som skall gälla för den sjunde fondstyrelsen utan
också föreskrifter som meddelats i anslutning till dessa bestämmelser.
Tillsynsreglema i lagen om värdepappersfonder kompletteras - i enlighet
med bemyndigande i 39 § samma lag - av regeringens förordning
(1995:1116) om finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Vidare
har regeringen genom förordningen (1990:1123) om värdepappersfonder
bemyndigat Finansinspektionen att meddela föreskrifter om de upplys-
Prop. 1997/98:151
854
ningar som bl.a. fondbolagen skall lämna till inspektionen för att den
skall kunna fullgöra sin tillsynsuppgift. Finansinspektionen har med stöd
av detta bemyndigande utfärdat vissa föreskrifter, nämligen FFFS 1994:31
om kvartalsrapportering för fondbolag och värdepappersfonder. Samtliga
regler i Finansinspektionens föreskrifter kommer inte att ha aktualitet för
sjunde AP-fondstyrelsen. Det blir inspektionens sak att avgöra vilka delar
av föreskrifterna som skall tillämpas.
I andra stycket slås fast att vid tillämpningen av bestämmelserna i
första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse sjunde fondstyrel-
sen.
Prop. 1997/98:151
43 i § Bestämmelserna i 3 § andra stycket, 4 S fjärde stycket, 5 § första
och andra styckena, 7-10 §§, 11 § tredje ocn fjärde styckena, 16 och
16 a samt 21-25 §§ gäller också i fråga om sjunde fondstyrelsen.
I bestämmelsen anges genom en hänvisning de paragrafer om första-
tredje fondstyrelserna som skall gälla också i fråga om sjunde fondstyrel-
sen. Hänvisningen avser bestämmelser angående kostnader för fond-
styrelsens verksamhet och för revision, vissa frågor om styrelsens organi-
sation och medelsförvaltning samt revision.
I fråga om sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning är endast vissa av
bestämmelserna som gäller för första-tredje fondstyrelserna tillämpliga.
Det allmänna placeringsmålet för sjunde fondstyrelsens medelsförvalt-
ning följer av 43 c §.
Av hänvisningen till 16 § i reglementet - som handlar om frågor kring
årsredovisning - följer bl.a. att sjunde fondstyrelsen skall upprätta års-
redovisning i enlighet med god redovisningssed. Detta innebär att sjunde
fondstyrelsen - i likhet med vad som gäller när fondbolagen upprättar
årsredovisning - skall tillämpa bokföringslagens (1976:125) bestämmel-
ser och i övrigt följa Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommenda-
tioner.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Under aren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form av
ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till
personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt
12 kap. samma lag, i den mån andra medel inte står till förfogande, be-
talas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första-tredje
fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas
av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast
föregående året har överförts till dess förvaltning.
3. Första-tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra
45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år 2000.
Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den 30 juni,
den 30 september och den 31 december respektive år. Varje fondstyrelse
skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala marknadsvärdet
vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de tillgångar som
styrelsen förvaltar.
855
Lagen träder i kraft den 1 januari 1999.
Av punkt 2 följer att AP-fonden under åren 1999 och 2000 skall finan-
siera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall och därtill
hörande förvaltningskostnader.
I punkt 3 regleras överföringen av medel från första—tredje fond-
styrelserna till staten under åren 1999 och 2000.
Prop. 1997/98:151
7 § Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring, inkomstgrundad ålderspension eller ar-
betsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för en-
skild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för
uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndig-
het på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som
nu nar nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock be-
stämmelserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med värden eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som nar gjort anmälan eller avgivit utsagan eller nagon honom närståen-
de utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstiftningen om
inkomstgrundad ålderspension och lagstiftningen om sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år
eller, i fall som avses i tredje stycket, i nögst femtio år.
Ändringen innebär att bestämmelsen uttryckligen omfattar även ärenden
enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension och ärenden enligt denna
lag hos Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelsen har kommenterats
närmare i avsnitt 27.9.
25 § Sekretess gäller hos en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lag-
stiftningen om inkomstgrundad ålderspension för uppgift om
1. hur premiepensionsmedel har placerats för en enskilds räkning, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att han eller hon lider men,
och
2. vad en pensionssparare har bestämt om efterlevandeskydd enligt
10 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Utan hinder av sekretess får uppgift lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension.
Sekretess enligt första stycket 2 gäller inte sedan pensionsspararen har
avlidit.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
856
Bestämmelsen är ny och innebär för det första att vad pensionsspararen
har bestämt om efterlevandeskydd inte får lämnas ut så länge denne själv
lever. För det andra får uppgifter om en enskilds fondval och fondbyten
bara lämnas ut om det står klart att den enskilde inte lider men av att
uppgiften röjs. Bestämmelsen har också kommenterats i avsnitt 27.9. Pla-
ceringen i 9 kap. har skett efter påpekande av Lagrådet.
Ändringarna i 1-3, 9, 11 och 12 §§ innebär att Premiepensionsmyndig-
heten inordnas i det nya systemet för socialförsäkringsregister vid sidan
av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Den nya bestämmelsen i 13 § medför att Premiepensionsmyndigheten
blir ensam registeransvarig för det eller de register som förs särskilt för
myndigheten. Enligt 14 § tredje stycket är det vidare som huvudregel
bara Premiepensionsmyndigheten som skall få ha direkt åtkomst till
sådana register. Om det är nödvändigt för ärendehanteringen får dock
även Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ges sådan åtkomst.
Lagrådet har väckt frågan om behov för Premiepensionsmyndigheten att
på motsvarande sätt få direkt åtkomst till uppgifter i register som förs
gemensamt för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna eller av
Riksförsäkringsverket ensamt. Regeringen har funnit att ett sådant behov
får antas föreligga. Regler för detta har införts i 14 § första och fjärde
styckena.
Premiepensionsmyndigheten kommer att inrättas den 1 juli 1998 bl.a.
för att nå en smidig övergång till det nya systemet. Även registerreglema
bör gälla från den dagen.
Ändringarna är en följd av den nya lagstiftningen om inkomstgrundad
ålderspension och de ändringar som i anledning härav gjorts i 11 kap.
AFL, att LBP upphör att gälla samt att tilläggspensionsavgift i fortsätt-
ningen skall kallas ålderpensionsavgift.
I förslaget till ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring har
det i 4 § uppställda kravet att pensionsgrundande inkomst för tilläggspen-
sion enligt 11 kap. AFL skall ha tillgodoräknats för minst 10 år ändrats
till att i stället pensionspoäng enligt 4 kap. 1 § LIP skall ha tillgodoräk-
nats för lika lång tid. Genom bestämmelsen i 18 § lagen om införande av
sist nämnda lag, som bl.a. anger att pensionspoäng enligt AFL för tid före
den 1 januari 1999 likställs med pensionspoäng enligt LIP, skall de pen-
sionspoäng som tillgodoräknats enligt AFL beaktas vid tillämpning av
nämnda paragraf.
Prop. 1997/98:151
857
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson,
Winberg, Uusmann, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist
Föredragande: statsrådet Klingvall
Prop. 1997/98:151
Regeringen beslutar proposition Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
858
Prop. 1997/98:151
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkanden och departemetspromemorior.............................3
Bilaga 2 Ordlista....................................................................................6
Bilaga 3 Förteckning över tidigare publikationer................................12
Bilaga 4 Granskade lagförslag i lagrådsremiss den 19 januari 1998
Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension........13
Bilaga 5 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998 Statlig
ålderspensionsavgift m.m....................................................127
Bilaga 6 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 mars 1998
Reformering av ålderspensionssystemet - vissa
finansiella frågor..................................................................133
Bilaga 7 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 januari 1998 Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.......................................................................146
Bilaga 8 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 februari 1998 Statlig ålderspensionsavgift m.m.............169
Bilaga 9 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den
19 mars 1998 Reformering av ålderspensionssystemet
- vissa finansiella frågor.....................................................170
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Vissa frågor
avseende allmänna egenavgifter (Ds 1995:29) avgetts av Riksförsäk-
ringsverket, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborgs och
Bohus län, Arbetsgivarverket, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbets-
givareföreningen, Företagarnas riksorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation och Sveriges pensionärsförbund.
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Reformerat
pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds
1995:41), avgetts av Sveriges riksbank, Domstolsverket, Datainspektio-
nen Totalförsvarets pliktverk, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret,
Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen, Riksre-
visionsverket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet, Arbetsgivarverket,
Statens löne- och pensionsverk, Allmänna pensionsfonden (första-tredje
fondstyrelserna), Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Statens invandrarverk, Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen,
Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall,
Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Malmöhus län, Länsrätten i
Värmlands län, Länsrätten i Norrbottens län, Försäkringskasseförbundet,
Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund, Stats-
pensionärernas riksförbund, Riksförbundet PensionärsGemenskap,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Företagarnas riksorga-
nisation, Lantbrukarnas riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt,
Sveriges försäkringsförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Försäkringsanställdas
förbund, ILO-kommittén, Arbetslöshetskassornas samorganisation, De
Handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,
Sveriges förenade studentkårer, Föreningen för svenskar i världen,
Fredrika-Bremerförbundet och gemensamt yttrande har inkommit från
Föreningen Bistånd och Information genom Frivilliga Organisationer
(BIFO) och Forum Syd.
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Utvidgad
avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m. (Ds 1995:55) avgetts
av Riksförsäkringsverket, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riks-
skatteverket, Arbetsgivarverket, Allmänna pensionsfonden (första-tredje
fondstyrelserna), Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Totalförsvarets pliktverk,
Försäkringskasseförbundet, Arbetslöshetskassornas samorganisation, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföre-
ningen, Företagarnas riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation, Pensionärernas riksorganisation,
Sveriges pensionärsförbund och Statspensionärernas riksförbund.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 1
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Garanti- Prop. 1997/98:151
pension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) avgetts av Göta Bilaga 1
hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborgs och Bohus
län, Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Statistiska cent-
ralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet,
Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk (SPV Lön & Pension),
ILO-kommittén, Föreningen för svenskar i världen, Pensionärernas riks-
organisation, Sveriges pensionärsförbund, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges försäkringsför-
bund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges pensionärers riksför-
bund (SPRF), Riksförbundet PensionärsGemenskap, Forum Syd,
Svenska missionsrådet, Privattjänstemannakartellen, Offentliganställdas
Förhandlingsråd (OFR), Ensamståendes intresseorganisation, Hus-
modersförbundet hem och samhälle, Sveriges socialdemokratiska kvin-
noförbund (S-kvinnor) och gemensamt yttrande har inkommit från
Svenska teaterförbundet och Teatrarnas riksförbud.
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Inkomst-
grundad ålderspension - finansiella frågor m.m. (Ds 1997:67) avgetts
av Sveriges riksbank, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms
län, Länsrätten i Skåne län, Domstolsverket, Riksförsäkringsverket,
Försäkringskasseförbundet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån,
Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konjunk-
turinstitutet, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk, All-
männa pensionsfonden, (första-tredje fondstyrelserna), Högskoleverket,
Centrala studiestödsnämnden, Ungdomsstyrelsen, Pensionärernas riks-
organisation, Sveriges pensionärsförbund, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges försäkringsför-
bund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers cent-
ralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivare-
föreningen, Statspensionärernas riksförbund, Svenska kommunalpensio-
närers förbund, Sveriges förenade studentkårer, Stockholms universitets
studentkår, Uppsala universitets studentkår, Privattjänstemannakartellen
och Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR).
Efter remiss har yttrande över betänkandet 1997 års premiereservut-
redning Lag om premiepension (SOU 1997:131) avgetts av Sveriges
riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall,
Datainspektionen, Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet,
Jämställdhetsombudsmannen, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Statis-
tiska centralbyrån, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatte-
verket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk, Allmänna
pensionsfonden, (första -tredje fondstyrelserna), Allmänna pensions-
fonden,(fjärde fondstyrelsen), Allmänna pensionsfonden, (femte fond-
styrelsen), Allmänna pensionsfonden, (sjätte fondstyrelsen), Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet, Konkurrensverket, Kammarkollegiet,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Pensionärernas riksorganisation,
Sveriges pensionärsförbund, Ungdomsstyrelsen, Kristdemokratiska ung-
domsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Sveriges advokatsamfund, Svenska aktuarieföreningen, Sveriges försäk-
ringsförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbets- Prop. 1997/98:151
givareföreningen, Svenska bankföreningen, Aktiefrämjandet, Fond- Bilaga 1
bolagens förening, Sveriges aktiesparares riksförbund, Försäkrings-
tjänstemannaförbundet och Konsumentverket.
Efter remiss har yttrande över betänkandena Ohälsoförsäkringen -
Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen -
Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189) avgetts av Kammarrätten i
Stockholm, Länsrätten i Jönköpings län, Statens invandrarverk, Riksför-
säkringsverket, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statskonto-
ret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens
löne- och pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknads-
styrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Ung-
domsstyrelsen, Företagarnas Riksorganisation, Försäkringskasseförbun-
det, Försäkringsanställdas förbund, Landsorganisationen i Sverige,
Landstingsförbundet, Privattjänstemannankartellen, Svenska Arbets-
givareföreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges Akademikers
centralorganisation, Sveriges läkarförbund, Tjänstemännens Centralorga-
nisation, Arbetslöshetskassornas Samorganisation, Lantbrukarnas Riks-
förbund, Samhall AB, SIOS - Samarbetsorgan för invandrarorganisatio-
ner i Sverige, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Läkaresällskapet,
De Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan,
Hörselskadades Riksförbund, Neurologiskt Handikappades Riksförbund,
Reumatikerförbundet, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Syn-
skadades Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation, Riksförbundet
PensionärsGemenskap, Svenska Kommunalpensionäremas förbund, Sve-
riges Pensionärers Riksförbund och Sveriges Pensionärsförbund.
Yttranden har också inkommit från Riksförbundet för Trafik- och
Polioskadade, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Bam, Ungdomar och
Vuxna samt Svensk Förening för Allmänmedicin.
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian AP-fonden
och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds 1998:7) avgetts av
Riksförsäkringsverket, Allmänna pensionsfonden första-tredje fonds-
styrelserna), Allmänna pensionsfonden (fjärde fondstyrelsen), Allmänna
pensionsfonden (sjätte fondstyrelsen), Finansinspektionen, Kammar-
kollegiet, Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet,
Statistiska centralbyrån, Justitiekanslem, Riksbanksfullmäktige, Försäk-
ringskasseförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industri-
förbund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen,
SACO, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges pensionärers riksför-
bund, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Sveriges försäkringsför-
bund, Svenska bankföreningen, Fondbolagens förening, Finansbolagens
förening, Förtidspensionsutredningen, Efterlevandepensionsutredningen,
Ensamståendes intresseorganisation, EAP.
I ordlistan redovisas inledningsvis termer för de olika delar som i och
med reformeringen kommer att utgöra det allmänna systemet för ålders-
pension. Därefter anges de termer som i denna framställning används för
att tydliggöra hur basbeloppet enligt AFL tillämpas i olika sammanhang
respektive tillkomsten av ett inkomstbasbelopp inom ramen för det re-
formerade pensionssystemet. Slutligen redovisas vissa andra termer som
används dels i lagtexten, dels i den allmänna framställningen.
Det reformerade ålderspensionssystemet
Prop. 1997/98:151
Bilaga 2
allmän ålderspension
inkomstgrundad ålderspension
inkomstpension
premiepension
premiepension till efterlevande
kvotdelsberäknad pension
tilläggspension
Inkomstgrundad ålderspension och
garantipension. Inkluderar tilläggs-
pension (tidigare tilläggspension i
form av ålderspension) och över-
gångsvis garantipension till per-
soner födda år 1937 eller tidigare.
Den inkomstgrundade ålderspen-
sion som skall utges fr.o.m. år
2001. Inkluderar tilläggspension
(tidigare tilläggspension i form av
ålderspension).
Inkomstgrundad ålderspension base-
rad på pensionsrätt enligt reforme-
rade regler som utges från fördel-
ningssystemet.
Inkomstgrundad ålderspension base-
rad på pensionsrätt enligt reforme-
rade regler som utges från premie-
pensionssystemet.
Pension som utges från premie-
pensionssystemet på grund av fri-
villigt efterlevandeskydd.
Inkomstgrundad ålderspension be-
räknad enligt reglerna för tjugon-
delsinfasningen som utges till
personer i mellangenerationen ba-
serad på dels pensionsrätt tillgodo-
räknad enligt reformerade regler,
dels pensionspoäng.
Tilläggspension (tidigare tilläggs-
pension i form av ålderspension)
som utges till personer födda år
1937 eller tidigare samt den ATP-
baserade delen av den kvotdelsbe-
räknade inkomstgrundade ålders-
pension som utges till personer i
mellangenerationen.
garantipension
övergångsvis garantipension
Grundskydd i det reformerade Prop. 1997/98:151
pensionssystemet i form av dels en Bilaga 2
på visst sätt beräknad utfyllnad till
inkomstgrundad ålderspension, dels
en lägsta garantinivå för dem som
inte tjänat in rätt till inkomst-
grundad ålderspension. Utges till per-
soner födda år 1938 eller senare.
Den motsvarighet till garantipen-
sion för personer födda år 1937
eller tidigare som skall ersätta det
nuvarande grundsskyddet i form
av folkpension inkl, pensionstill-
skott och särskilda skatteregler.
Basbeloppet
basbelopp
förhöjt basbelopp
minskat basbelopp
prisbasbelopp/förhöjt prisbasbelopp/
minskat prisbasbelopp
inkomstbasbelopp
Basbeloppet enligt AFL (36 400 kr
år 1998).
Det förhöjda basbeloppet enligt
AFL (37 100 kr år 1998). (För
åren 1995 och 1996 avses det fast-
ställda basbeloppet enligt AFL
ökat med det belopp som följer av
1 kap. 6 § sista stycket i den lagen.)
Basbelopp som fr.o.m. år 1993
bl.a. används vid beräkning av
ålderspension enligt folkpensions-
och ATP-reglema. Motsvarar bas-
beloppet reducerat med två pro-
cent (35 672 kr för år 1998).
Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL
skall fr.o.m. den 1 januari år 1999
benämnas prisbasbelopp och för-
höjt prisbasbelopp. Minskat bas-
belopp kallas minskat prisbasbe-
lopp.
Belopp som bl.a. skall användas i
det reformerade pensionssystemet
vad avser uppräkningen av in-
tjänandetaket, förvärvsvillkoret
och det enhetliga beloppet vid be-
räkning av pensionsgrundande be-
lopp för bamår. Motsvarar år 2001
det förhöjda prisbasbeloppet. För
år därefter skall detta belopp räk-
nas om med hänsyn till förändring
i inkomstindex. För år före år 2001
skall användas det förhöjda pris-
basbeloppet för respektive år.
|
Andra termer avseende det reformerade pensionssystemet |
Prop. 1997/98:151 | ||
|
antagandeinkomst |
Fiktiv inkomst som läggs till grund |
Bilaga 2 | |
|
arvsvinster |
Pensionsbehållningar som har till- | ||
|
arvsvinstfaktor |
Faktor för uppräkning av indivi- | ||
|
bamår |
År då förälder till bam som är tre | ||
|
delningstal |
Tal som avspeglar bl.a. den ge- | ||
|
fastställelseår |
Det år pensionsrätt enligt de re- | ||
|
följ samhetsindexering |
Den årliga omräkning som skall | ||
|
fördelningssystemet |
Den del av ålderspensionssystemet | ||
|
förvaltningskostnadsfaktor |
Faktor för beräkning av det belopp | ||
|
förvärvsvillkor |
Villkor som enligt de reformerade | ||
|
garantiregel |
Regel som innebär att den inkomst- |
8 | |
garantitillägg
generell jämförelseinkomst
individuell jämförelseinkomst
inkomstindex
intjänandetak
intjänandeår
latent pensionsrätt
mellangenerationen
skall motsvara den ålderspension Prop. 1997/98:151
från ATP-systemet, inklusive viss Bilaga 2
kompensation för folkpensionen,
som tjänats in före år 1995.
Tillägg enligt garantiregeln, ingår i
tilläggspensionen.
75 % av genomsnittet av samtliga
fastställda pensionsgrundande in-
komster för personer i åldrarna
upp t.o.m. 64 år. Används vid be-
räkning av pensionsgrundande be-
lopp för bamår. Pensionsgrun-
dande belopp för plikttjänstgöring
beräknas som 50 % av samma ge-
nomsnittsinkomst.
En förälders fastställda pensions-
gmndande inkomst (samt i före-
kommande fall pensionsgmndande
belopp för förtidspensionärs an-
tagandeinkomst) året före barnets
födelse. Används vid beräkning av
pensionsgmndande belopp för
bamår. Inkomst av annat förvärvs-
arbete för vilken avgifter till ålders-
pensionssystemet inte har betalats
räknas inte med.
Index som mäter den allmänna
inkomstutvecklingen. Används vid
omräkning av inkomstbasbeloppet
och av pensionsbehållning för in-
komstgrundad ålderspension från
fördelningssystemets respektive
ingår i följsamhetsindexeringen.
Tak motsvarande 7,5 inkomstbas-
belopp som det årliga pensions-
underlaget m.m. högst kan uppgå
till. T.o.m. år 2001 tilllämpas det
nuvarande taket inom ATP-syste-
met, dvs. 7,5 förhöjda prisbasbe-
lopp.
Det år som den pensionsgmndande
inkomsten tjänas in respektive det
år som pensionsgmndande belopp
avser.
Tillgodoräknad pensionsrätt för bam-
år och plikttjänstgöring så länge
förvärvsvillkoret inte är uppfyllt.
Personer födda åren 1938-1953.
norm
pensionsbehållning
pensionsgrundande belopp
pensionsgrundande inkomst
pensionsrätt
pensionsunderlag
premiepensionssystemet
princippropositionen
tjugondelsinfasning
ålderspensionsavgift
Tal motsvarande 1,6 % som an-
vänds vid beräkning av delningstal
och vid följsamhetsindexering.
Summan av årligen fastställda
pensionsrätter som successivt om-
räknats med hänsyn till inkomstin-
dex, arvsvinster och förvaltnings-
kostnadsfaktor.
Fiktiv inkomst som grundar pen-
sionsrätt bl.a. för föräldrar till små
bam. Kan tillsammans med pen-
sionsgrundande inkomst högst
uppgå till 7,5 inkomstbasbelopp.
Faktiska förvärvsinkomster m.m.
som grundar pensionsrätt. Kan
högst uppgå till 7,5 inkomstbas-
belopp.
18,5 % av pensionsunderlaget.
Summan av fastställd pensions-
grundande inkomst och andra fast-
ställda pensionsgrundande belopp.
Kan högst uppgå till 7,5 inkomst-
basbelopp.
Den del av det reformerade ålders-
pensionssystemet dit medel mot-
svarande en del av den årliga pen-
sionsrätten avsätts och förräntas på
ett individuellt konto hos en kapi-
talförvaltare för att senare utges
som en årlig premiepension.
Proposition 1993/94:250 Refor-
mering av det allmänna pensions-
systemet.
Metod för övergångsreglering av-
seende personer i mellangenera-
tionen. Innebär att inkomstgrundad
ålderspension skall beräknas på
grundval av dels pensionsrätt till-
godoräknad enligt reformerade
regler, dels pensionspoäng efter en
glidande skala beroende på indivi-
dens ålder.
Tilläggspensionsavgift enligt lagen
om socialavgifter benämns fr.o.m.
år 1999 ålderspensionsavgift. Ålders-
pensionsavgift och allmän pen-
sionsavgift skall tillsammans mot-
svara 18,5 % av pensionsunder-
laget.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 2
10
överföring av
premiepension
pensionsrätt för Rätt för make att till den andra Prop. 1997/98:151
maken kunna föra över intjänad Bilaga 2
pensionsrätt för premiepension.
11
Nedan följer en förteckning över propositioner, utredningsbetänknaden
och departementspromemorior som behandlar frågor som rör eller har
aktualiserats under beredningen av reformeringen av det allmänna
ålderspensionssystemet. I texten har i vissa fall hänvisats till dessa utan
angivande av publikationens fullständiga namn.
Propositioner:
1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet, hänvisad
till som princippropositionen
1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssyste-
met, m.m.
1997/98:106 Pensionsrättigheter och bodelning
1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.
SOU:
1990:76 Allmän pension, betänkande av Pensionsberedningen
1994:20-22 Reformerat pensionssystem med bilaga A och B, betänkande
av Pensionsarbetsgruppen
1995:8 Pensionsrättigheter och bodelning, betänkande av Utredningen
om makars pensionsrättigheter vid bodelning
1996:83 Allmänt pensionssparande, betänkande av Premiereservutred-
ningen
1997:72 En lag om socialförsäkringar, betänkande av Utredningen om
socialförsäkringens personkrets
1997:131 Lag om premiepension, betänkande av 1997 års premie-
reservutredning
1997:166 Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet och
1997:189 Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser, betänkanden av
Förtidspensionsutrdeningen
Ds:
1992:89 Ett reformerat pensionssystem - bakgrund, principer och skiss,
promemoria av Pensionsarbetsgruppen
1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter (Socialdeparte-
mentet)
1995:41 Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspen-
sion, m.m. (Socialdepartementet)
1995:55 Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m.
(Socialdepartementet)
1997:66 Garantipension och samordningsfrågor m.m. (Socialdeparte-
mentet)
1997:67 Inkomstgrundad ålderspension - finansiella frågor m.m. (Social-
departementet)
1998:7 AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Finans-
departementet)
Prop. 1997/98:151
Bilaga 3
12
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av
pensionsrätt m.m.
1 kap. Allmänna bestämmelser
Försäkringens omfattning m.m.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun-
dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premie-
pension samt om premiepension till efterlevande.
2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansie-
ras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter och allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel.
3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen-
sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad.
Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in
av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen
och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande
enligt denna lag. Pensionernas storlek är också beroende av indexomräk-
ning för inkomstpension och värdeutveckling på de medel som fonderats
för premiepension.
4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med-
borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i
Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomst-
grundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.
En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap.
2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in-
komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genom-
snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster enligt
13
2 kap. 1 § första stycket efter avdrag för allmän pensionsavgift samt de
försäkrades årliga inkomster i form av förtidspension, som har uppburits
av dem som under inkomståret fyllt 16 år men inte 65 år eller mer.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall
motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som
anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet
avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det
allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma
period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med
förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år in-
dexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det
året.
Regeringen skall för vaije år fastställa inkomstindexet efter det att det
har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet
vara lika med 100,00.
6 § Regeringen skall för vaije år fastställa ett inkomstbasbelopp. In-
komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda
förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av
inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till
inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall av-
rundas till närmaste hundratal kronor.
7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna
lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst ett år.
Om regeringen inte föreskriver annat, skall också den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning
anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om den är avsedd
att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt bam
som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med
den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta
eller gemensamt har eller har haft bam.
8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med
1. år: kalenderår,
2. månad: kalendermånad,
3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgmndande
har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensionsgmn-
dande belopp än pensionsgmndande inkomst skall fastställas, och
4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.
Om en inkomst som är pensionsgmndande har uppburits under ett be-
skattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten
anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans-
lagen (1973:282) anses som sjöman.
14
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett
utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets-
givare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvud-
sak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfar-
tyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare
eller någon av denne anlitad arbetsgivare.
10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt
samma lag.
1 § Inkomster av anställning enligt 3-5 §§ samt inkomster av annat för-
värvsarbete enligt 6-8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs
1 9-17 §§. Summan av en försäkrads inkomster av anställning och in-
komster av annat förvärvsarbete under ett år, beräknade enligt 18-22 §§
och var för sig avrundade till närmaste lägre hundratal kronor, utgör den
försäkrades pensionsgrundande inkomst det året.
Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det
bortses från inkomster som enligt första stycket är pensionsgrundande till
den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det för in-
tjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det skall
bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades inkomster
av annat förvärvsarbete.
2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första
eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande,
skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta
gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundan-
de uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande pris-
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit.
Inkomster av anställning
3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån
som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är
pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kost-
nadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt
8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig
intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund
av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställ-
ning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund
för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
15
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete
eller annan ersättning med anledning av tjänsten, dock inte pension, samt
tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt
är pensionsgrundande som inkomst av anställning, även om mottagaren
inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen. Den som har
utfört arbetet likställs i sådana fall med en arbetstagare och den som be-
talat ut ersättningen med en arbetsgivare.
I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser
om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i
vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.
4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen-
dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om
stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en
svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium an-
ses som arbetsgivare.
5 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning
enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
16
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut- Prop. 1997/98:151
sträckning som regeringen så föreskriver. Bilaga 4
Inkomster av annat förvärvsarbete
6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade
har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,
4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande har
förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands
eller av en utländsk juridisk person,
5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1-4,
6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-
ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk
intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem
i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla en-
ligt kommunalskattelagen för sig.
7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om
den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst
av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade
en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betala-
des ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:438) räknas ersättningen som inkomst av
annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som
även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens
namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt
uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisations-
nummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av
en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt-
sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den
som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-
skattsedel var oriktig.
8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas
också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om
17
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en närings-
verksamhet som utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.
Övriga bestämmelser
9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas
1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och samma
arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt 1 000 kronor,
2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett
år inte har uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §,
om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har
uppgått till 1 000 kronor, eller
4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet
under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och
som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pen-
siongrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade
1. har sysselsatts här i landet, eller
2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av
annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat över-
enskommelse om detta.
11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för
arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller
är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av
anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av
Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift.
Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall mot-
svarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, har avgett förbindelsen.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall an-
ses som arbetsgivare.
12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning
eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en
sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk med-
borgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om
1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan
att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och
2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har god-
tagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspen-
sionsavgift.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
18
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall an- Prop. 1997/98:151
ses som arbetsgivare. Bilaga 4
13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är
inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från
föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att till-
godose ekonomiska intressen hos dem som var eller har varit anställda
hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinst-
andelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande
ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan
anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den juridiska
personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren
har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande
del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag
gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat
till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren har lämnat under åren 1988-1991.
15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1-5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbets-
skada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den
utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt.
16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid
arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna-
der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det
skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen-
sionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings-
kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade
senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensions-
grundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är
den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den
avser tid före utbetalningsmånaden.
19
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräk-
nas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbets-
skadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen
har betalats ut före arbetsskadelivräntan.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-
komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som
avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för
det året.
19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370)
skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbets-
givaren.
20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14—17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om det
finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skatte-
myndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.
21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft för att
förvärva inkomsten, i den utsträckning kostnaderna, minskade med kost-
nadsersättning som den försäkrade fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag
skall också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade
skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift.
22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsav-
gift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsar-
bete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en
annan förvärvskälla.
1 § Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är
belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit för-
tidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för
en försäkrad förälder till små bam.
20
2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per-
son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för
att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall
avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av be-
stämmelsen i andra stycket.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i
den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit.
Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall
inte heller fastställas för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions-
grundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,
2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och
3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.
4 § För år 1999 skall en försäkrad som för någon del av det året har upp-
burit förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, om inte annat följer av 6 eller 7 §, till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp.
5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för vaije månad för
vilken sådan pension har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av
det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poäng-
medeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två
tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande
beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det be-
lopp som anges i första stycket i denna paragraf.
6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande
livränta skall följande gälla.
Om det pensionsgrundande belopp som skulle ha tillgodoräknats den
försäkrade enligt 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit sam-
ordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den sam-
ordnade delen av pensionen, överstiger den försäkrades livränta före
samordning, skall endast det överskjutande beloppet tillgodoräknas den
försäkrade som pensionsgrundande.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för-
säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäk-
21
rade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är sam-
ordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrun-
dande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till
den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.
8 § En försäkrad som under ett år har genomgått grundutbildning enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräknas ett pen-
sionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall dock tillgodo-
räknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar
utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn tas enbart till
dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen om
totalförsvarsplikt.
9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för vaije dag under
året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har er-
hållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, mot-
svara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda
pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året inte har
fyllt 65 år eller mer, delat med 365.
Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande in-
komsterna sådana de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11
och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller
hon har haft små bam. För samma år och bam skall dock, om inte annat
följer av 13 §, endast en förälder tillgodoräknas sådant pensionsgmn-
dande belopp. Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft
fler än ett gemensamt bam för vilka pensionsgmndande belopp för
samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte
heller för samma år tillgodoräknas mer än ett pensionsgmndande belopp
enligt denna paragraf.
Pensionsgmndande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt be-
stämmelserna i 14-16 §§.
Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp enligt 10 §
11 § Ett pensionsgmndande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år
då bamet
1. inte har uppnått fyra års ålder, om bamet är fött under månaderna
januari-juni, eller
2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om bamet är fött under måna-
derna juli-december.
22
12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas
endast om
1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i
Sverige,
2. bamet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om bamet inte har
levt hela året, den del av året bamet levt,
3. föräldern inte under året har fyllt 65 år eller mer,
4. föräldern har haft vårdnaden om bamet minst halva året, samt
5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med bamet.
Vid tillämpning av första stycket skall, om bamet har avlidit under året
och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med bamet,
det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft
vårdnaden om och bott tillsammans med bamet. Om ett bam som avses i
11 § punkt 2 har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då
hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med bamet, skall ett pen-
sionsgmndande belopp enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året
även om bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och
oavsett vad som har föreskrivits i 11 §.
Överlåtelse m.m.
13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett
pensionsgmndande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän
försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant
belopp eller begära att var och en av dem skall tillgodoräknas ett sådant
belopp enligt 21 §. En förälder får också genom sådan anmälan ensam
begära att ett pensionsgmndande belopp skall tillgodoräknas båda föräld-
rarna enligt 21 §.
Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas
modem.
14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till-
godoräknas ett pensionsgmndande belopp enligt 10 § för ett bam, får
denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta
rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det bamet till
den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte
kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans
med bamet minst halva året. Detta gäller dock endast om sistnämnda för-
älder
1. under året har bott tillsammans med bamet i inte obetydlig omfatt-
ning, och
2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett
pensionsgmndande belopp enligt 10 § för ett annat bam.
15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo-
räknas ett pensionsgmndande belopp enligt 10 § för ett bam får också,
om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom
anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året till-
godoräknas ett sådant belopp för det bamet till en annan försäkrad som
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
23
föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt bam
med och stadigvarande sammanbodde med.
Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till
vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12 §
första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för
samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgmndande belopp enligt
10 § för ett annat bam.
16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtel-
sen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgmndande belopp enligt
10 § för helsyskon till det bam överlåtelsen av rätt till pensionsgmndande
belopp avser.
I stället för att göra anmälan om överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den
förälder som enligt 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensions-
grundande belopp enligt 10 § och den person till vilken överlåtelse kan
ske genom anmälan till allmän försäkringskassa begära att ett sådant be-
lopp skall tillgodoräknas dem båda enligt 21 §.
Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 §
Yl § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta
av
1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgmndande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under
intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgmn-
dande inkomst och pensionsgmndande belopp för förtidspension enligt
4 § under året före barnets födelse,
2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten
och pensionsgmndande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under
intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för
intjänandeåret fastställda pensionsgmndande inkomster för försäkrade
som under det året inte fyllt 65 år eller mer, eller
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensions-
grundande belopp enligt 10 § för fler än ett bam, skall beräkning enligt
första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmån-
ligast för den försäkrade.
18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgmndande inkomst
under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som
inte är pensionsgmndande enligt bestämmelserna i denna lag och som en
försäkrad under det året har erhållit
1. för arbete utfört utomlands, eller
2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat
här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller
sådant konsulat.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pen-
sionsgrundande inkomst och det pensionsgmndande belopp för förtids-
pension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med
24
hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste
lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid i sin helhet har betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid
sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun-
dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgif-
terna inte har betalats för inkomsterna.
20 § Beräkning av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande in-
komsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande
inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
21 § Om två personer skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp
enligt 10 § på grund av en anmälan enligt 13 eller 16 § skall, i stället för
ett pensionsgrundande belopp enligt 17 §, var och en av dem tillgodoräk-
nas ett belopp som motsvarar hälften av det för intjänandeåret gällande
inkomstbasbeloppet.
22 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt-
ning som avses i 18 § skall de belopp som anges i 17 § första stycket 3
och 21 § minskas med det belopp som summan av den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§
samt de i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 §
första stycket 3 respektive 21 § överstiger sju och en halv gånger det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall
också göras om det pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 §
första stycket 1 tillsammans med summan av den försäkrades pensions-
grundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt
de i 18 § angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Övriga bestämmelser
23 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10-16 §§
1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och
2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt
barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft
vårdnaden om ett bam. För ett sådant utländskt bam skall vidare vad som
föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från
och med den tidpunkt då bamet först har anlänt till Sverige.
Vad som sägs i 13 § om modem skall också gälla en kvinnlig vård-
nadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt bam för stadigvarande vård och fostran i syfte att
adoptera det.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
25
24 § För den som har antagits vara far till ett bam men som genom en
dom som vunnit laga kraft har förklarats inte vara det skall, när det gäller
tiden innan domen vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10-16 §§
tillämpas som om han vore far till bamet.
1 § För vaije år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-
gmndande inkomst eller andra pensionsgmndande belopp, skall, om inte
annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. Pensions-
rätt skall dock inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
För varje år för vilket pensionsgmndande inkomst har fastställts eller
för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer
av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit
eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de fömtsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit
eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte
heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för
samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte
tillgodoräknats den försäkrade på gmnd av bristande eller underlåten av-
giftsbetalning.
2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pen-
sionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året
(pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrund-
ning göras till närmaste lägre hela krontal.
3 § Om inte annat följer av 4-6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för
premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.
4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgmndande inkomst som här-
rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den
inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspen-
sionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt
16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats
inom föreskriven tid.
5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små bam enligt 3 kap. 10 §, skall
pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
26
vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats pen-
sionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad som
anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall den
försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av den
delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller om det därefter står klart
att pensionsgrundande inkomster och belopp inte har tillgodoräknats i
tillräcklig omfattning.
6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938-1953 skall
pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
minskas med en tjugondei för varje helt år som har förflutit från födelse-
året till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pensionsrätt för år
efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.
7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts
för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta
har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras
till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänande-
året eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
8 § Om inte annat följer av andra stycket, 9 eller 10 § utgör den försäkra-
des pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande inkomsten, i
den utsträckning denna överstiger det för intjänandeåret gällande för-
höjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och
detta basbelopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas
av mot inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två deci-
maler, dock lägst till en hundradels poäng.
Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensions-
grundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete
skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som
därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan
det förhöjda prisbasbeloppet dras av.
9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension
enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver
pensionspoäng enligt 8 §, för vaije månad för vilken han eller hon har
uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal
som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Har den försäkrade upp-
burit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension
skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poäng-
medeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta med tillämp-
ning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall vad
som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande sätt tillämpas på
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
27
pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 § denna lag skall på Prop. 1997/98:151
motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av pensionspoäng. Bilaga 4
10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får
sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det
året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.
11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas
vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 §
eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.
12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk-
nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av
ett kalenderår har vårdat ett bam som inte har fyllt tre år och som är bo-
satt här. För samma bam och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en
förälder.
Vid tillämpningen av första stycket skall med bam likställas fosterbarn
och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har
varit gift eller har eller har haft bam och stadigvarande sammanbor.
Andra avdelningen. Fördelningssystemet
5 kap. Inkomstpension
Uttag av inkomstpension
1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre
fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs i 12 kap. Inkomstpension får dock tas ut av någon som är född
under något av åren 1938-1953 och som har rätt till tilläggspension en-
ligt denna lag endast om han eller hon gör motsvarande uttag av sist-
nämnda pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av
inkomstpension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om
den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av tilläggspen-
sion i motsvarande utsträckning.
2 § Till gmnd för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen-
sionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses
summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för
den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och
10 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i pen-
sionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för beräkning
av den pensionen.
28
3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av Prop. 1997/98:151
inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med Bilaga 4
produkten av
1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade
från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade
gjort nytt uttag av inkomstpension, och
2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte
hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats.
4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till
kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av
de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med
hjälp av arvsvinstfaktorer.
Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när
det gäller fördelning efter personer som har avlidit det år då de skulle
fylla 59 år eller tidigare, året efter dödsfallen och, när det gäller fördel-
ning efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det
bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för
dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år
de skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser
pensionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och
sedan pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts.
5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit det år då de skulle fylla 59 år eller tidigare skall
grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningama för
personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
summan av pensionsbehållningama för de personer som levde vid ut-
gången av samma år.
Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit det år då de skulle fylla 60 år eller senare skall
grundas på förhållandet mellan antalet personer som har avlidit det år de
skulle ha uppnått samma ålder som den person för vilken beräkningen
skall göras och antalet kvarlevande personer i samma ålder. Sådana arvs-
vinstfaktorer skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, be-
räknas med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolk-
ningen i Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år
då han eller hon uppnådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda per-
son fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik
för den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon
uppnådde 64 års ålder.
Arvsvinstfaktorema skall vara lika för kvinnor och män. De skall år-
ligen fastställas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer.
6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 §
avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året
därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna
förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående
år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.
Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först
nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen-
sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en-
ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast
föregående år, räknas om med beaktande av
1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt, till-
godoräknad för åren till och med det andra året före det år omräkningen
enligt 4 § avser respektive det fastställelseår som avses i första stycket,
samt omräknad på det sätt som anges i denna paragraf och i 4, 7 och
10 §§ för åren till och med det närmast föregående året uppgått till skilda
belopp under året, och
2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.
7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna,
sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan
omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvalt-
ningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § av-
ser.
8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen bestäm-
mas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den
skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av
försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser
och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till
skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehållningama minskats
genom föregående års omräkning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna
för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension
för det året.
När förvaltningskostnadsfaktom för år 2001 bestäms skall vad som
föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt-
ningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid
därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten-
heter per år.
9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions-
behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.
10 § Ytterligare föreskrifter om omräkning enligt 4-9 §§ och om be-
stämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer med-
delas av regeringen.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
30
11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel
sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsbe-
rättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen
skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade
vid det tillfallet. Pensionsbehållningen skall därvid beräknas på det sätt
som anges i 6 § andra stycket 1. Därvid skall med det år omräkningen
enligt 4 § avser i stället avses det år uttaget görs. För den som uppburit
folk- eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbe-
hållningen först minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001
för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits
ut begränsats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen
begränsas till motsvarande andel.
Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall
beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer
av bestämmelserna i första stycket.
12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast-
ställas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensions-
utbetalningama under genomsnittlig återstående livslängd för personer i
den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja
utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbe-
talning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en
månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges,
delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande
pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall
beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra
stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män.
Regeringen lämnar ytterligare föreskrifter om beräkning och fast-
ställande av delningstal.
13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe-
hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § och pensionsgmndande belopp för föräldrar till små bam
enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år
han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgmndande inkomster
som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för
respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte
utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgmndande in-
komst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall med pensions-
gmndande inkomst likställas pensionsgmndande belopp för förtidspen-
sion enligt 3 kap. 4 §.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
31
14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års-
skifte skall räknas om genom att multipliceras med det tal som anger
kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och inkomstindex före års-
skiftet sedan denna kvot har dividerats med talet 1,016.
15 § För den som har tagit ut inkomstpension före 65 års ålder skall pen-
sionen räknas om från och med det år då den pensionsberättigade uppnår
denna ålder om ändrat delningstal föranleder det. Pensionen skall räknas
om genom att multipliceras med kvoten mellan det delningstal som den
pension som utges har beräknats efter och det delningstal som med led-
ning av den officiella statistik som avses i 5 § andra stycket tredje me-
ningen har fastställts för pensionsberättigade i samma ålder som den pen-
sionsberättigades ålder vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräkna-
des.
16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall
också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av
pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet
samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den
månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit
hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte
heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.
Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan
pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med måna-
den för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse
och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.
6 kap. Tilläggspension
Uttag av tilläggspension
1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och
med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att
avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som före-
skrivs i 12 kap. Tilläggspension får dock tas ut av någon som är född
under något av åren 1938-1953 endast om han eller hon gör motsvarande
uttag av inkomstpension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt
uttag av tilläggspension gäller återkallelsen respektive minskningen
endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av
inkomstpension i motsvarande utsträckning.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i 3-7 §§,
för år räknat summan av
32
1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet en- Prop. 1997/98:151
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pen- Bilaga 4
sionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pen-
sionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta
poängtalen, och
2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbe-
lopp.
Vid tillämpning av första stycket skall prisbasbeloppet minskas med
två procent.
3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än
30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i
2 § första stycket 1 och till det belopp som avses i 2 § första stycket 2
som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng
har tjänats in och talet 30.
4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions-
berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år. För tid från
och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år
skall omräkning göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §.
Vid tillämpning av första stycket skall prisbasbeloppet minskas med
två procent.
5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent
för vaije månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas
ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensions-
berättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt
4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från ingången
av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med
månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det bortses
från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt
70 år. Detsamma gäller tid under vilken han eller hon har uppburit in-
komstpension.
6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av
sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pen-
sionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har
gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt
enligt 2-5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare
har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den pensionsbe-
rättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan tid,
0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2-4 §§.
7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs-
pension skall 2-6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
8 § För den som är född under något av åren 1938-1953 skall tilläggs-
pensionen minskas minskas med en tjugondei för varje helt år som har
förflutit från år 1934 till utgången av födelseåret.
9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938-1953
har i vissa fall rätt till ett tillägg till den tilläggspensionen från och med
den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan
1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av
år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ under antagande att han eller hon vid
denna tidpunkt uppnått 65 års ålder men med beaktande av hans eller
hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräk-
nad enligt 4 §, och
2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggs-
pension beräknad för ett år.
10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs-
pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggs-
pension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för vaije
sådan månad för vilken pensionen utgetts.
Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som av-
ses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.
11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät-
tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension
har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt
4 kap. 6 §.
12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 §
första stycket om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället
avse år 2001.
13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid
skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under
vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller inte har haft rätt till tilläggspen-
sion.
14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under
något av åren 1896-1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talet 30 bytas ut
mot talet 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född
under något av åren 1915-1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talet 30
bytas ut mot talet 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från år
1914 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
34
15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född
under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talet 30 räk-
nas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberät-
tigade född under något av åren 1915-1923, skall dock det antal år som
får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från år 1914
till utgången av hans eller hennes födelseår.
16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927
skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodo-
räknas honom eller henne om han eller hon hade fått rätt till för-
tidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder.
Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
17 § Vid tillämpning av 2 § första stycket 2 och 9 § andra stycket 1 skall
med gift pensionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har
eller har haft bam. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som
är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda
skäl föranleder annat.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Tredje avdelningen. Premiereserv systemet
1 § Premiereservsystemet innebär att
- medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension
fonderas,
- de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de
medel som fonderas för deras räkning, och
- pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen och avkast-
ningen på de fonderade medlen.
2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension.
Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga prin-
ciper.
3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts
pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt
8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits
från make enligt 4 kap. 7 §.
35
4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett
premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens till-
godohavande i premiereservsystemet.
8 kap. Kapitalförvaltning m.m.
Den tillfälliga förvaltningen
1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de
avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över
enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kon-
toret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myn-
digheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till
kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som
möjligt.
Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare,
för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fast-
ställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionssparama i förhållande
till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-
ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgälds-
kontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller
2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en-
ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensions-
myndigheten.
3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har
anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som för-
valtas av fondförvaltare som
1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar
som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensions-
sparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens
fonder i premiereservsystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
och
5. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostna-
der som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
36
Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om
värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från
Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeut-
veckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god
riskspridning uppnås i fonden.
4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-
rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. När
pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepen-
sionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering.
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som
Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till
Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela
eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall medlen i
stället föras över till den eller de fonder i vilka medel senast har placerats
för spararens räkning. När flera fonder mottagit medel vid det senaste
placeringstillfället, skall medlen fördelas mellan dessa fonder i förhållan-
de till värdet av innehavet i varje fond.
5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.
6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Premiepensions-
myndigheten får meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid val och
byte av fond.
7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar
som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pen-
sionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till
myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra
talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om
skadeståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana
fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndig-
heten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadestånds-
skyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten
svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för
dessa av myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kom-
mit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras
av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig-
heten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den
berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
37
på spararen. Pensionsspararens premiepensionskonto skall ökas med
detta belopp och medel som motsvarar ökningen tillföras den eller de
fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall
fördelas mellan fondema i förhållande till värdet av innehavet i varje
fond. Om en pensionssparare har böijat ta ut pension, skall det belopp
som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har
pensionsspararen tagit ut pension i form av livränta med garanterade be-
lopp enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut till spararen
föras över till myndigheten.
1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen-
sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med
utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens
premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och
män.
2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i
form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de
tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premie-
pensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen
skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter
det att begäran kom in till myndigheten.
En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspara-
ren börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit
in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse
hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel
som senare tillförs kontot.
3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den
andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.
10 kap. Efterlevandeskydd
Efterlevandeskydd före pensionstiden
1 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
meddela efterlevandeskydd för en pensionssparare, om
1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepen-
sion,
2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna be-
kostas på det sätt som anges i tredje stycket, och
3. pensionsspararen har bam under 20 år eller är gift eller är ogift och
stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen
tidigare varit gift med eller har eller har haft bam tillsammans med.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
38
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premie-
pension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen
får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall mot-
svara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde
det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalnings-
perioden.
Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostna-
den för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens
premiepensionskonto.
2 § Efterlevandeskyddet böijar gälla vid det första månadsskiftet ett år
efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det
senare månadsskifte som har angetts i ansökan.
Om ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har
fyllt 60 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan
kom in har ingått äktenskap eller blivit förälder, börjar dock skyddet gälla
vid utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid
det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Om ett faderskap har
blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse,
räknas fristen från det att domen vunnit laga kraft eller bekräftelsen god-
känts enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från
det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vunnit laga kraft.
3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider
måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.
Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevan-
deskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension
skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på
premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyd-
det, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har
sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att
upphöra.
4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet
genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet
att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten
eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.
5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till
personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspara-
rens bam har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden,
om de är under 20 år vid pensionsspararens dödsfall. Om ett pen-
sionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika mellan dem.
Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premie-
pensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som
avses i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts
eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pen-
sionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte
make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspara-
rens barn.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
39
Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensions-
spararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är
berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår
rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra
stycket.
6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1
och 5 § § gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i
- 7 kap. 4 § om premiepensionskonto,
- 11 kap. 3 § om återbäring, och
- 11 kap. 6 § om information till pensionssparama.
7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för en pensionssparare
som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon
som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har
haft bam tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens
död betalas ut livsvarig premiepension till efterlevande till den efter-
levande maken eller sammanboende.
Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt
i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid
pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna
skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepen-
sionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas
ut.
Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var
gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken
han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om
sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon
av dem var gift med någon annan.
8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt
med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.
Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken pre-
miepension skall betalas ut till pensionsspararen.
Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant
sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom tre
månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes.
Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende
med samma person när spararen första gången begärde att få ut premie-
pension.
I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid
det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premie-
pensionsmyndigheten.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
40
9§ Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses, skall Premiepen- Prop. 1997/98:151
sionsmyndigheten på begäran av pensionsspararen räkna om försäkringen Bilaga 4
till att gälla bara på spararens liv.
10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt
7 § gäller de bestämmelser i denna avdelning som avser pensionsspararen
med undantag för 9 kap. 1 § första meningen om tidigaste tidpunkt för
uttag av pension, och 10 kap. 1-9 och 11 §§ om efterlevandeskydd.
11 § Om någon som avses i 1 § första stycket 3 har begått ett brott som
anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot pensionsspara-
ren eller mot någon annan som avses i 1 § första stycket 3 eller har med-
verkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om försäk-
ringsavtal, gäller det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäk-
ringsersättning.
Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till
efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om
försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant
brott på det sätt som sägs där.
11 kap. Premiepensionsmyndighetens verksamhet m.m.
Regler för försäkringsverksamheten
1 § Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall
gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet:
- 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsätt-
ningar,
- 2 § om beräkning av premiereserv,
- 3-8 a §§ om försäkringstekniska grunder,
- 9-11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstek-
niska avsättningar, och
- 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instru-
ment.
Bestämmelserna i 7 kap. 10 b, 10 c och 10 e §§ försäkringsrörelselagen
gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande
av livräntor med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 § eller efterlevande-
skydd enligt 10 kap. 1 § denna lag.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad
som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall
avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder
staten som ägare.
41
2§ Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva en andel aktier i ett Prop. 1997/98:151
svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, som tillsammans med myn- Bilaga 4
dighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röste-
talet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses notering vid en
svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan reglerad marknad.
3 § Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall tillföras pensionssparama i form av återbäring. Överskottsmedlen
får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndig-
hetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionssparama har rätt
till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn
utveckling av pensionerna över tiden.
Fördelningen av återbäringen mellan pensionssparama skall göras med
hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje
pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.
4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en
årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den
lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmel-
ser, tillämpas:
- 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554),
- 1 kap. 3 § om vissa definitioner,
- kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i års-
redovisningen,
- 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m.,
- 3 kap. om balans- och resultaträkning,
- 4 kap. om värderingsregler,
- 5 kap. om tilläggsupplysningar,
- 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys,
- 8 kap. 7 § om vite, och
- 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut.
Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag,
i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra
eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndig-
heten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestäm-
melserna om sådan redovisning i 7 kap. 2-4 §§ lagen om årsredovisning i
försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av
dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäk-
ringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka
staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisnings-
lagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om
företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
42
5 § Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan
ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång.
6 § Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionssparama får till-
gång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i
premiereservsystemet.
Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäk-
ringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de
enskilda enligt denna lag.
7 § Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om
aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter
som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för
Premiepensionsmyndigheten.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myn-
dighetens chef.
8 § Regeringen skall årligen utse två auktoriserade revisorer att granska
Premiepensionsmyndighetens årsredovisning enligt 4 § jämte räken-
skaperna samt ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en
revisionsrapport till regeringen.
9 § Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall
gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten
enligt 15 kap. 2 §:
- 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare
att lämna upplysningar till inspektionen,
- 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkrings-
bolags styrelse,
- 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören
att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för
granskning,
- 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upplys-
ningar m.m. till inspektionen,
- 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspek-
tionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
- 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
43
- 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som
sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndig-
hetens chef.
10 § Finansinspektionen får medge undantag från de bestämmelser som
anges i 1 § första stycket samt 4 § första och andra styckena.
11 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premie-
reservsystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga
avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionssparamas
premiepensionskonton.
Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna dispo-
neras av myndigheten.
Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets
kostnader. Härvid skall hänsyn tas till under- eller överskott från det
föregående året.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodo-
havandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av
det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionssparamas
premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast
föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifter-
na, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen
fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda
värdet av tillgodohavandena på pensionssparamas premiepensionskon-
ton.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för
Premiepensionsmyndighetens kostnader.
12 § Byte av fond, återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av
pension efter återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas
ut skall bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden
dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pen-
sionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och
övriga kostnader på gmnd av överföringen efter skälig fördelning av
dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall be-
räknas lika för män och kvinnor.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.
12 kap. Utbetalning av pension m.m.
Ansökan om uttag och återkallelse m.m.
1 § Ansökan om ålderspension enligt denna lag skall göras skriftligen hos
den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som är född
44
under något av åren 1938-1953 och som uppbär inkomstpension utan att
ha rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla
tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till sist-
nämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är in-
skriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av
den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomst-
eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den
pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före
den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
motsvarande gälla om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt
denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.
2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in
till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring ome-
delbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för
högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med
den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller
också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.
Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag
får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan.
Sådan anmälan skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan
senast månaden före den månad som ändringen avser. Har uttag av
ålderspension enligt denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock
ny återkallelse eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex
månader efter det att den tidigare återkallelsen eller minskningen började
gälla.
4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med
månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt
till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till
efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och
ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra
stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 §
första stycket första meningen och 2 § första stycket.
5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som
beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte
finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter
överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i
annat fall ske en eller två gånger per år.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
45
Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den
årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda
pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.
Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis
till närmaste hela krontal.
6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den
pensionsberättigade har avlidit eller till den månad då rätten till pensio-
nen annars har upphört. I 10 kap. finns bestämmelser om att rätt till pre-
miepension till efterlevande i vissa fall skall övergå till annan om den
som har haft rätt till pensionen har avlidit.
7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt
utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt
till pensionen fortfarande föreligger.
8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsent-
lig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt
beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den mot-
svarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsbe-
rättigades och dennes familjs försöijning för den tid som den retroaktiva
pensionen avser.
9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obli-
gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i
arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag
eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till
annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket,
skall inkomstpensionen och tilläggspensionen enligt denna lag minskas
enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då liv-
ränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minsk-
ning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämp-
ning av nämnda lag. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges
återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om
livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller
livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräk-
ning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om den
livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbe-
loppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt
lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av
den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberättigade
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
46
uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garan-
tipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock, på grund av bestäm-
melserna i denna paragraf, för månad räknat aldrig understiga 0,XX
gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och 0,XX gånger prisbasbe-
loppet för den som är gift.
13 kap. Överklagande m.m.
1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den
skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5 §§
skattebetalningslagen (1997:483).
2 § Beslut enligt 7-11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie-
pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepen-
sionsmyndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premie-
pension.
3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe-
handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1
förvaltningslagen (1986:223).
Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett
elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av
automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras
genom ett visst tekniskt förfarande.
4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1-2 §§ skall
fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall
vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tid-
punkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna
vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa.
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga
andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1-2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats
av en allmän försäkringskassa skall beslutas av samma försäkringskassa.
5 § Beslut enligt 3-4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspension
får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkringsverket för
en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får utelämnas
enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och ompröv-
ning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning
skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkrings-
kassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden.
6 § Vad som sägs i 1-5 §§ gäller inte om något annat följer av annan be-
stämmelse i denna lag eller av annan författning.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Ändring av beslut Prop. 1997/98:151
7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd- bilaga 4
ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av
ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift.
Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pen-
sionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte
skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när
det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obe-
talda avgifter.
Ändring enligt första eller andra stycket av ett beslut om pensions-
grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall göras
endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska
med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen under-
rättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet.
8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut
för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en
ändring av den överförda pensionsrätten.
9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser
begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras
av beslut som meddelats_enligt 11 eller 13 §.
Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrun-
dande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband
med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett be-
slut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande be-
lopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng
påverkas om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma
bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och
vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller om-
prövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skatte-
myndighet.
Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng,
prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till
grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen
till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst.
10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be-
rörd av beslutet begära omprövning av detta.
11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 §§ skall göra detta
skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. denna lag
skall ha kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter
det fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall be-
gäran om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den
som begär omprövningen fick del av beslutet.
48
Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom
två månader före utgången av den tid som anges i första stycket har fått
kännedom om ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som
har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha kommit in inom
två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan
kännedom.
Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en
försäkrad på grund av att förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet
inte är uppfyllda, skall vad som föreskrivs i andra stycket också gälla om
den som då kan tillgodoräknas ett sådant belopp gör sannolikt att han
eller hon först efter utgången av den tid som anges i första stycket har fått
kännedom om att bestämda pensionsgrundande belopp för en annan för-
säkrad har ändrats.
12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepen-
sionsmyndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkrings-
kassa eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det över-
klagade beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har
meddelat beslutet. Har begäran kommit in till någon av de först nämnda
myndigheterna eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §,
skall den anses som inkommen i rätt tid.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om om-
prövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som an-
ges i 11 §.
13 § Om ett beslut enligt 2-4 kap. omprövas utan att den enskilde har
begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fast-
ställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas utan att den
enskilde har begärt detta inom två månader från det att beslutet meddela-
des om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En omprövning till
den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2-4 kap. får
ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller tredje
stycket.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser
har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgifts-
eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning
ske även efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i
fråga om premiepension till efterlevande gälla även om pensionsspararen
eller den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga upp-
gifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Om-
prövning efter ovan nämnda tidpunkter får göras även om det först där-
efter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofull-
ständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslu-
tet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen
(1997:483) angående arbetsgivaravgift.
Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring
som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller
pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får ompröv-
ning ske också efter de tidpunkter som anges ovan.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
49
14 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av
skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket
har överlämnat ett ärende för omprövning.
15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk-
ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i
stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran
om omprövning skall då anses som ett överklagande.
16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän
försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.
17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan
som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får
dock endast överklaga sådana beslut som har omprövats eller som har
tillkommit genom omprövning enligt 9 §. Även beslut som innebär att en
begäran om omprövning har avvisats får överklagas av den enskilde. En
enskilds överklagande av ett annat beslut skall anses som en begäran om
omprövning
Överklagande av enskild
18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn-
dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom
två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om ompröv-
ning eller avvisning.
Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i
fråga om överklagande av en enskild.
Överklagande av Riksförsäkringsverket
19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2-4 kap. skall
överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret.
Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fast-
ställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två
månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats enligt
denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den
dag då beslutet meddelades.
För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmel-
serna i 12 § första stycket.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
50
Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m.
20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.
Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en all-
män försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.
21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna
lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i läns-
rätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2-4 kap.
22 § Bestämmelserna i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvalt-
ningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål enligt 2-4 kap.
Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2-4 kap. hos en allmän
förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall
vara part i målet. Om en enskild klagar till kammarrätten och verket har
varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten. Även om
Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får domstolen före-
lägga verket att svara i målet. Riksförsäkringsverket får överklaga ett
avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om verket inte har
varit part där.
Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksför-
säkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän för-
säkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmän-
nas talan.
Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över-
klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den
domstol som har att pröva beslutet.
14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt
1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att
lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp-
gifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har orsakat att pen-
sionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma
gäller om inkomst- eller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt
eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen insett eller
skäligen borde ha insett detta.
Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pen-
sionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten av-
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
51
giftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för
mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt
denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om
beslut om återbetalning meddelats enligt första eller andra stycket. Om
det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav
på återbetalning.
2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall
det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkast-
ning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha till-
förts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter
räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret
till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premie-
pension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från
pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och
pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall
tillägg till pensionsspararens konto göras först när hela avgiften anses
betald enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.
När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas be-
stämmelserna i 3 eller 4 §.
3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för
pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fondema i för-
hållande till värdet av innehavet i vaije fond.
Om pensionsspararen har böljat ta ut premiepension, skall det belopp
som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har
pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta med garante-
rade belopp enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut till
spararen föras över till Premiepensionsmyndigheten.
4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för
pensionsspararens räkning. Fondema skall tas i anspråk i förhållande till
värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premie-
pension i form av livränta med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 §, skall
beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre-
miepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
52
om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande Prop. 1997/98:151
inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt inte Bilaga 4
borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om
bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall beloppet
återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna oriktiga upp-
gifter eller på annat sätt har förorsakat att pensionsrätt för premiepension
har fastställts med ett för högt belopp.
Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller
delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.
5 § Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
6 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna
oriktiga uppgifter eller på annat sätt, har orsakat att premiepension har
lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall Premiepen-
sionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med bas-
ränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetal-
ningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från pensions-
spararens premiepensionskonto och föra över motsvarande medel till
Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket. Detsamma
gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt
belopp och den som har uppburit pensionen insett eller skäligen borde ha
insett detta.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om
det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis
efterge krav på återbetalning.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för den som
har rätt till premiepension till efterlevande oavsett om pensionsspararen
eller den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande har
orsakat den felaktiga utbetalningen.
7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om
den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller
Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning
som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.
8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be-
slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas
senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidiga-
re utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroaktiva
pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger vad
som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna
hade fattats samtidigt.
53
15 kap. Övriga bestämmelser
1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna
försäkring tillämpas likformigt och rättvist.
2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 11 kap. 9 §.
3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett
ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle
att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223). Beslut enligt 2-4 kap. lag får dock fattas utan att den en-
skilde har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som
skall lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna
lag eller annan författning.
Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den
enskilde fått tillfälle att yttra sig.
4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2-4 kap.
senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall
framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan
underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i
I kap. 4 § andra stycket.
5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den
31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap.
58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, med-
borgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken
på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna
avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra
skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i
första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.
6 § Anmälan enligt 3 kap. 13-16 §§ skall vara skriftlig och skall ha
kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fast-
ställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av för-
äldrarna utom när fadem ensam begär att ett pensionsgrundande belopp
skall tillgodoräknas båda föräldrarna enligt 3 kap. 21 §. Anmälan enligt
3 kap. 14-16 §§ skall göras gemensamt av den förälder som enligt 3 kap.
II och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp
enligt 3 kap. 10 § och den till vilken överlåtelse skall ske eller den som
utöver föräldern skall tillgodoräknas ett sådant belopp. Med en förälder
skall därvid likställas en särskilt förordnad vårdnadshavare och den som
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
54
med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt bam för stadig- Prop. 1997/98:151
varande vård och fostran i syfte att adoptera det. Bilaga 4
Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras
efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna för-
säkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall till-
godoräknas ett pensionsgmndande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till-
godoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan
bortse från anmälan.
7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som
avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensions-
gmndande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna
försäkringskassan om ersättningen.
8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara
skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan
senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall
överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och
gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra
måste han eller hon skriftligen anmäla detta, varefter överföringen upp-
hör från och med året efter det då en sådan anmälan kom in till den all-
männa försäkringskassan. Om makamas äktenskap har upplösts skall
överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes.
9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall
hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta
senast ett år efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas.
10 § När en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall
göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till
Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkrings-
kassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller lik-
nande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har
kommit in till en allmän försäkringskassa.
11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings-
kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en all-
män förvaltningsdomstol skall enskild, i den omfattning och inom den tid
som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av be-
tydelse för tillämpningen av denna lag.
12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalför-
svarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om
utbildningen har avbrutits.
13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk-
ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en
55
skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndig-
heten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift
som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av bety-
delse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt
första stycket döms till penningböter.
14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället för-
myndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen
eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall
lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-
domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om
pension enligt denna lag till
1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa
eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersätt-
ning därifrån, och till
2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid till-
lämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har an-
slutit sig till.
16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.
Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller över-
låtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Detsamma gäller för
tillgodohavande på premiepensionskonto.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som
föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.
17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året
efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är beloppet förverkat.
Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford-
ringar på pension enligt denna lag.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
56
18 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om
utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad
som skall gälla enligt lagen.
Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets-
givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av
en överenskommelse enligt första stycket inte skall vara försäkrad enligt
denna lag, skall pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodo-
räknas honom om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksför-
säkringsverket åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande
skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk
juridisk person, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande
inflytande över den utländska personen avger en sådan förbindelse.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
57
2.2
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss
annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning
därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt och
av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för
tid före år 1999 samt omräkning av pensionsbehållning och fördelning av
avgiftsmedel och avkastning inom premiereservsystemet för samma tid.
2 § Vad som föreskrivs i 1 kap. 8-10 §§ lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall gälla också denna lag.
3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be-
stämmelserna i 1-4 kap., 5 kap. 2 och 4—10 §§, 7, 8, 10, 11 och 13 kap.,
14 kap. 3-6 §§ och 15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension
träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande be-
lopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår
skall tillämpas första gången för år 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast-
ställande av
1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap 5 § första
stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år 2001.
4 § Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att
gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om all-
män försäkring avseende år 1998 och tidigare.
För den som är född 1937 eller tidigare skall, när det gäller fastställan-
de av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs i
13 kap. 9-20 §§ och 14 kap. 5 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension, 8-9 och 11 §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring fortsätta att gälla.
5 § Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Den upphävda lagen
58
skall fortfarande tillämpas i den utsträckning som följer av 35-37 §§, och Prop. 1997/98:151
3 § den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning Bilaga 4
år 1999.
6 § Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i
fråga om delpension om ansökan görs före upphävandet och pensionen
skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda
lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
7 § Regeringen skall för vaije år avseende åren 1960-1998 fastställa ett
inkomstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av de
inkomster som ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring räknat per person med sådana
inkomster. Inkomsterna skall beräknas på så sätt att de tillgodoräknade
pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multipliceras med det vid det
aktuella årets ingång fastställda basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. Under åren 1995 och 1996 multipliceras inkomsterna med det
fastställda basbeloppet ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista
stycket den lagen i dess lydelse före den 1 januari 1997 och under åren
1997 och 1998 med det förhöjda basbeloppet. Uppgifter om de angivna
inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoäng-
statistikregister vid utgången av år 1999.
Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960-
1962 skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första
stycket mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan år
1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa för-
ändringen av dessa inkomster mellan åren 1960-1962.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för
år 1964 och därefter motsvara den beräknade genomsnittliga årliga rela-
tiva förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en
period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av in-
komsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat
från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det
framräknade värdet skall därefter räknas om med förändringen i det all-
männa prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det all-
männa prisläget i juni månad året före det året.
8 § Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de
försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det gäller
inkomstindexet för åren 2000-2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen
av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad
som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan av-
drag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 §
denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den an-
givna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid
beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genom-
59
snittliga inkomsten som beräknats fyra år före det år som inkomstindexet
avser.
9 § För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas
1. för åren 1960-1994 det vid respektive års ingång gällande basbe-
loppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension
och lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som
följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den
1 januari 1997,
3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda bas-
beloppet enligt lagen om allmän försäkring, och
4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda pris-
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
10 § För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande in-
komst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen
avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensions-
grundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det be-
rörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspen-
sion eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med
det basbelopp för respektive år som avses i 9 § och avrundat till närmaste
hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor skall
avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.
Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser
pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräk-
nats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år
tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i
stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med
talet ett.
11 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall för beräkning och
fastställande av pensionsgrundande inkomst bestämmelserna i 11 kap. 1
och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafernas lydelse
före den 1 januari 1999 tillämpas i stället för bestämmelserna i 2 kap. 1
och 2 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Därvid
skall
1. med försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller andra stycket lagen om
allmän försäkring i stället avses försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller
andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
2. med basbelopp avses det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen om allmän försäkring.
12 § Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 §
respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av be-
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
60
stämmelsema i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda
lag.
13 § Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pensions-
avgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1999
skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av
år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
14 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall,
vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap. 4
och 8 §§ LIP för inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 samma
lag tillämpas endast beträffande sådana inkomster som med tillämpning
av 13 § skall anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998.
15 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestäm-
melserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i
4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, gälla vad
som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före
den 1 januari 1999. Därvid skall
1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspen-
sionsavgift och allmän pensionsavgift,
2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d
lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 §
första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
3. med basbelopp avses det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen om allmän försäkring.
För den som beviljats förtidspension för tid med början efter utgången
av år 1998 och som inte uppburit sådan pension till någon del dessför-
innan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning
av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § lagen om in-
komstgrundad ålderspension.
Även 3 kap. 7 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall på mot-
svarande sätt tillämpas när pensionspoäng bestäms för den som är född år
1937 eller tidigare. Vidare skall vad som sägs i 11 kap. 6 § första stycket
lagen om allmän försäkring om inkomster som avses i punkt 2 i första
stycket i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med
tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga
till tiden före utgången av år 1998.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första-tredje styckena
för det år under vilket den försäkrade avlidit.
16 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999
får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodo-
räknas för det året.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
61
Prop. 1997/98:151
17 § Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen (1998:000) Bilaga 4
om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension enligt 6 kap.
14 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 ersättas med
talet xx.
18 § Med tilläggspension respektive pensionspoäng enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension skall, för tid före den 1 januari 2001
respektive den 1 januari 1999, likställas tilläggspension i form av
ålderspension respektive pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
19 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte till-
godoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall hänsyn tas
till så stor del av den produkt som anges i 6 kap. 2 § första stycket 1
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som
anges i punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det
antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den
pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för
vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har till-
godoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än
50.
20 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år
1914 eller tidigare, skall inte 19 § gälla.
För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under
något av åren 1915-1923 skall vid tillämpning av 19 § talet 30 bytas ut
mot talet 20 ökat med ett för vaije år som den pensionsberättigade är född
senare än 1914. Dessutom skall för vaije år som den pensionsberättigade
är född senare än år 1914, ökning enligt 19 § göras med en tiondel av det
antal år för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning
inte tillgodoräknats pensionspoäng.
21 § För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för
vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av
tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för
år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensions-
poängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon
pensionspoäng.
Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914
eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och
född något av åren 1915-1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på mot-
svarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet
fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodo-
räknats någon pensionspoäng.
22 § För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall
vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974
tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
23 § Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande
gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberät-
tigade som avses där.
Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punk-
ten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen
om allmän försäkring reduktionsfaktom 0,5 gälla.
24 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 6 §
andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 7 § samma lag skall fak-
torn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månaderna före den
1 juli 1990.
25 § Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till
den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
26 § Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall fastställas för åren 1960-1998 för den som var försäkrad
respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar
till små bam enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995-1998, pensionsgmn-
dande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § den lagen.
Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999.
27 § Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgmn-
dande belopp enligt 26 § gäller, med de ändringar som anges i andra och
tredje styckena samt 28-33 §§, i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
- 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande
belopp än pensionsgmndande inkomst,
- 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgmndande belopp för
plikttjänstgöring,
- 3 kap. 10-12, 17 och 19 §§, 23 § andra stycket andra meningen samt
24 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små bam, och
- 4 kap. 1 § första stycket samt 2 och 3 §§ om fastställande av
pensionsrätt.
När pensionsgmndande belopp enligt 26 § fastställs skall, då pensions-
poäng inte tillgodoräknats på gmnd av underlåten eller bristande avgifts-
betalning, 3 kap. 2 § lagen om inkomstgmndad ålderspension tillämpas
som om avgift betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
63
försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall sistnämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension
tillämpas som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för
tilläggspension. Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 §
första stycket 2 lagen om inkomstgrundad ålderspension av genomsnittet
av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade under
65 år skall de inkomster användas som ligger till grund för bestämmande
av inkomstindex enligt 7 § denna lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 24 § lagen om inkomstgrundad ålderspension
skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft
efter utgången av år 1998.
28 § Vid tillämpning av 26 § skall den anses försäkrad som respektive år
var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension
endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för
tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respek-
tive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta
stycke.
För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren
1960-1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fast-
ställas på de belopp som följer av 10 §.
29 § Pensionsrätt för premiepension skall inte fastställas för åren 1960-1994.
I stället skall en försäkrads pensionsrätt för inkomstpension för de åren
utgöra 18,5 procent av pensionsunderlaget.
För åren 1995-1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
16,5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension
skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för
premiepension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av
pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp
än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av
pensionsunderlaget.
Vid estämmande av pensionsrätt för personer födda under åren
1938-1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension tillämpas.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
30 § För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundut-
bildning enligt vämpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor
eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning
enligt vämpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996-1998 för den som
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
64
genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för Prop. 1997/98:151
kvinnor. Bilaga 4
Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med
grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare
skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket lik-
ställas med dagersättning enligt den lagen.
Pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn
31 § En försäkrad skall för åren 1960-1998 tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp för föräldrar till små bam enligt 3 kap. 10 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte
varit bosatt tillsammans med bamet.
Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomst-
grundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för-
äldrar till små bam, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det
år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst
pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om ingen
av dem tillgodoräknats någon pensionspoäng för det året eller om de till-
godoräknats lika hög pensionspoäng, skall pensionsgrundande belopp för
föräldrar till små bam tillgodoräknas enligt bestämmelserna i 3 kap. 21 §
lagen om inkomstgmndad ålderspension.
32 § För åren 1960-1998 skall, då pensionspoäng inte tillgodoräknats på
grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning, vid tillämpning av
3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om inkomstgmndad
ålderspension och vid tillämpning av 30 § andra stycket denna lag, pen-
sionsgmndande inkomst och andra pensionsgmndande belopp under in-
tjänandeåret beräknas som om avgift har betalats inom föreskriven tid.
Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen
(1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen göras som om in-
komsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension.
33 § Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgmndad ålderspension skall för åren 1960-1981 med basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid ingången av
respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring.
Omräkning av pensionsrätt och pensionsbehållning
34 § Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension skall, i tillämpliga delar gälla för åren
1961-1998.
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
Fördelning av premiereservmedel
35 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995-1998 skall
tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för
nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som motsva-
rar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för
respektive år.
Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda av-
giftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig
till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter under-
stiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den
tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första
stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
36 § Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under
åren 1995-1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepen-
sion har fastställts för intjänandeåren 1995-1997. Avkastningen skall
fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive år i
förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på kontot.
Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensionsrätter för
ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till vars och ens
fastställda pensionsrätt för premiepension för det året.
Avkastning som uppkommer efter utgången av år 1998 skall fördelas
enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) lagen
om inkomstgrundad ålderspension.
37 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåret 1998 skall den
1 januari 1999 föras över till förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Till denna förvalt-
ning skall också föras den avkastning som uppkommer under år 1999.
38 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 26 § skall
bestämmelserna i 8 kap. 2^4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension tillämpas i fråga om de medel och den avkastning som av-
ses i 35 och 36 §§ denna lag.
Beslut m.m.
39 § En far som för något av åren 1960-1998 vill tillgodoräknas ett pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små bam enligt 3 kap. 10 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om
detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller
villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modem till det eller
de bam det pensionsgmndande beloppet avser lever den 1 januari 1999,
skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den
31 augusti 1999.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
40 § För beslut enligt 26 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4-6 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension .
66
41 § Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som
beslut enligt 26 § avser om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt
för åren 1960-1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen
skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för
premiepension för åren 1995-1997, senast den 31 mars 1999 och, när det
gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt,
senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man
begär omprövning och överklagar beslutet.
Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunk-
ten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.
42 § För beslut enligt 26 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket
eller 43 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension:
- 13 kap. 7 § om ändring av beslut,
- 13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 11 § tredje stycket, 12 §,
13 § andra och tredje styckena samt 15-16 §§ om omprövning av beslut,
- 13 kap. 17-18 §§, 20-21 §§, 22 § första och tredje styckena samt
23 § om överklagande av beslut,
- 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt
- 15 kap. 11,13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m.
Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall hänvisningen till 13 kap. 11 § den lagen i stället avse 43 §
denna lag.
43 § Den som vill begära omprövning av beslut enligt 26 § skall göra
detta skriftligen senast den 30 juni 2000 i fråga om beslut som skall med-
delas senast den 31 mars 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om
beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär
omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före
utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället
ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv-
ningen fick sådan kännedom.
Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 26 § skall
omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 42 §, meddelas senast den
30 juni 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 mars 1999
och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast
den 31 mars 2000.
44 § Beslut enligt 26 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast
den 30 juni 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 mars
1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas
senast den 31 mars 2000.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
67
2.3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring'
dels att 11 kap. 2-6 a §§ och 20 kap. 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 2 och 2 a §§, 5 kap. 4 och 6 §§, 6 kap.
3 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 3 §, 13 kap. 2 och 4 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 5 §,
19 kap. 4 §, 20 kap. 2 och 15 §§ samt punkt 8 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
1 kap.
Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer
som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som
lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlands-
vistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Utländsk sjöman på svenskt
handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han ej är
bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
11 kap. 6 § tillgodoräknats pen-
sionspoäng försäkrad, även om
han ej längre uppfyller förutsätt-
ningarna enligt första eller andra
stycket.
Utländsk sjöman på svenskt
handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han eller
hon inte är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
4 kap. 1 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension eller
11 kap. 6 §, z detta lagrums lydelse
jore den 1 januari 1999, tillgodo-
räknats pensionspoäng försäkrad,
även om han eller hon inte längre
uppfyller förutsättningarna enligt
första eller andra stycket.
Om regeringen inte föreskriver annat, skall den som av en statlig ar-
betsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning
anses bosatt i riket under hela utsändningstiden även om denna är avsedd
att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt bam
som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med
1 Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av
11 kap. 2 § 1997:1273.
11 kap. 3§ 1997:1274.
11 kap. 4 § 1996:1336.
11 kap. 6 § 1997:485.
11 kap. 6a § 1997:485.
20 kap. 14 § 1981:692.
2 Senaste lydelse 1984:1104.
68
den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta
eller gemensamt har eller har haft bam.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett basbelopp. Vissa beräk-
ningar skall dock göras enligt vad
som anges i tredje och femte
styckena.
Basbeloppet räknas fram genom
att bastalet 36 273 multipliceras
med ett jämförelsetal som minskats
med talet 1 och därefter multi-
plicerats med 0,80, varefter ett ett
tillägg gjorts med talet 1. Jäm-
förelsetalet anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i juni året
före det som basbeloppet avser
och prisläget i juni 1996. Det
framräknade basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor och
fastställs för varje år av rege-
ringen.
Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett prisbasbelopp. Detta
belopp skall fastställas för varje år
av regeringen. Vissa beräkningar
skall dock göras enligt vad som
anges i tredje stycket. Regeringen
skall också för varje år fastställa
ett förhöjt prisbasbelopp
enligt femte stycket.
Prisbasbeloppet räknas fram
genom att bastalet 36 273 multi-
pliceras med ett jämförelsetal som
minskats med talet 1 och därefter
multiplicerats med 0,80, varefter
ett tillägg gjorts med talet 1. Jäm-
förelsetalet anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i juni året
före det som prisbasbeloppet avser
och prisläget i juni 1996. Det
framräknade prisbasbeloppet av-
rundas till närmaste hundratal
kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två
procent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevan-
depension enligt 6-8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg
som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension enligt 12-14 kap. samt änkepension och barnpension
som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i denna lag.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon
minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns
som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
Vid beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst och tillgodoräknande
av pensionspoäng enligt 11 kap. 5
och 6 §§ skall det i andra stycket
Det förhöjda prisbasbeloppet
räknas fram och avrundas på
samma sätt som prisbasbeloppet
enligt andra stycket. Därvid skall
3 Senaste lydelse 1997:565.
69
angivna bastalet höjas till 36 992
och multipliceras med ett jäm-
förelsetal som inte minskats. Det
framräknade beloppet (förhöjt
basbelopp) avrundas till när-
maste hundratal kronor och fast-
ställs för varje år av regeringen.
dock det där angivna bastalet höjas
till 36 992 och multipliceras med
ett jämförelsetal som inte minskats.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Om det i lag eller annan författ-
ning eller på annat sätt hänvisas
till basbelopp eller förhöjt basbe-
lopp enligt detta lagrum skall
därmed avses prisbasbelopp respek-
tive förhöjt prisbasbelopp.
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens verk-
samhet utom riket. I fråga om ar-
bete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-
skilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (i n k o m s t av
anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens verk-
samhet utom riket. I fråga om ar-
bete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-
skilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 7-5 och fjärde stycket
4 Senaste lydelse 1996:1217.
70
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjukförsäk-
ring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. In-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall där-
vid var för sig avrundas till när-
mast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som över-
stiger sju och en halv gånger bas-
beloppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning för ut-
fört arbete i annan form än pension
räknas som inkomst av anställning,
såvida ersättningen under ett år
uppgår till minst 1 000 kronor,
även om mottagaren inte är an-
ställd hos den som utger ersätt-
ningen. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom ar-
betstagare och den som utger er-
sättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte an-
tas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte
tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning skall bort-
ses från ersättning som enligt 2 a §
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1990:659) om särskild Prop. 1997/98:151
löneskatt på vissa förvärvsin- Bilaga 4
komster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjukförsäk-
ring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. In-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall där-
vid var för sig avrundas till när-
mast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som över-
stiger sju och en halv gånger pris-
basbeloppet. Det belopp som så-
lunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete. Ersättning
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av an-
ställning, såvida ersättningen under
ett år uppgår till minst 1 000 kronor,
även om mottagaren inte är
anställd hos den som utger er-
sättningen. I nu angivna fall skall
den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte an-
tas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte
tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning skall bort-
ses från ersättning som enligt 2 a §
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan an-
tas uppgå till minst ett halvt bas-
belopp. Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst av anställ-
ning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till
väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem
som är eller har varit anställda hos
en arbetsgivare som lämnat bidrag
till stiftelsen (vinstandelsstiftelse)
eller från en annan juridisk person
med motsvarande ändamål, om
ersättningen avser en sådan an-
ställd och inte utgör ersättning för
arbete för den juridiska personens
räkning. Detta gäller dock endast
om de bidrag arbetsgivaren lämnat
till den juridiska personen varit
avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på lik-
artade villkor tillkomma en be-
tydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan före-
tagsledare eller delägare i företaget
eller denne närstående person som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning
skall alltid bortses från ersättning
från en vinstandelsstiftelse som
härrör från bidrag som arbetsgiva-
ren lämnat under åren 1988-1991.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan an-
tas uppgå till minst ett halvt pris-
basbelopp. Vid beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av an-
ställning bortses även från ersätt-
ning från en stiftelse som har till
väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem
som är eller har varit anställda hos
en arbetsgivare som lämnat bidrag
till stiftelsen (vinstandelsstiftelse)
eller från en annan juridisk person
med motsvarande ändamål, om
ersättningen avser en sådan an-
ställd och inte utgör ersättning för
arbete för den juridiska personens
räkning. Detta gäller dock endast
om de bidrag arbetsgivaren lämnat
till den juridiska personen varit
avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på lik-
artade villkor tillkomma en be-
tydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan före-
tagsledare eller delägare i företaget
eller denne närstående person som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning
skall alltid bortses från ersättning
från en vinstandelsstiftelse som
härrör från bidrag som arbetsgiva-
ren lämnat under åren 1988-1991.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för-
hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys-
ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets-
givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts
av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen-
ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits
i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning
72
skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej Prop. 1997/98:151
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för Bilaga 4
annans räkning.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk per-
son anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete
också anses ersättning som utgör
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att anställningsför-
hållande förelegat, utbetalas av
fysisk person bosatt utomlands eller
utländsk juridisk person. Detta
gäller dock inte i fråga om sådan
skattepliktig intäkt som avses i
11 kap. 2 § första stycket tredje
meningen.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete
också anses ersättning som utgör
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att anställningsför-
hållande förelegat, betalas ut av en
fysisk person som är bosatt utom-
lands eller av en utländsk juridisk
person. Detta gäller dock inte i
fråga om sådan skattepliktig intäkt
som avses i 2 kap. 3 § första
stycket tredje meningen lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be-
stäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med
villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som sak-
nar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med
annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan
antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen
åberopas.
5 Senaste lydelse 1997:1040.
73
5 kap.
Med år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng jämställs
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
1. år, för vilket pensionspoäng
inte tillgodoräknats till följd av
bestämmelserna i 11 kap. 6 §
första stycket eller 11 kap. 7 §, i
detta lagrums lydelse före den 1
januari 1982,
1. år, för vilket pensionspoäng
inte tillgodoräknats till följd av
bestämmelserna i 11 kap. 6 §
första stycket, i detta lagrums
lydelse före den 1 januari 1999,
eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension om tillgodoräknan-
de av pensionspoäng vid bristande
eller underlåten avgiftsbetalning
eller bestämmelserna z 11 kap. 7 §, i
detta lagrums lydelse före den
1 januari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller
utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt,
samt
4. såvitt gäller person som upp-
burit ersättning som avses i 11 kap.
2 § fjärde stycket, år före år 1963,
för vilket skulle ha beräknats till
statlig inkomstskatt taxerad in-
komst om skattskyldighet hade
förelegat för ersättningen.
4. såvitt gäller en person som
uppburit ersättning som avses i 2 kap.
12 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension, år före år
1963, för vilket skulle ha beräk-
nats till statlig inkomstskatt taxe-
rad inkomst om skattskyldighet
hade förelegat för ersättningen.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folk-
bokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock
inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregist-
reras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folk-
bokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehålls-
tillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande
föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett
svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller
en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år
6 Senaste lydelse 1992:1277.
7 Senaste lydelse 1992:1277.
74
1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst Prop. 1997/98:151
tre år i följd, Bilaga 4
d) tid under vilken en försäkrad
haft inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 11 kap.,
d) tid under vilken en försäkrad
haft inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 2 kap. lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,
e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning
i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock
inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra
landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i
Sverige,
f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som
inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och
9 §§.
Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte
tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 §
fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokförings-
lagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts
av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make samt
bam under 18 år till person som där avses.
Bestämmelserna i första stycket
d), såvitt gäller tid före år 1993 för
vilken den försäkrade tillgodoräk-
nats pensionspoäng enligt 11 kap.,
och första stycket e) gäller även
medföljande make samt bam under
18 år till person som där avses.
Som bosättningstid tillgodoräknas
dock inte tid för vilken maken
eller bamet har rätt till pension
grundad på bosättningstid i det
andra landet om sådan pension kan
utbetalas till den som är bosatt i
Sverige.
Bestämmelserna i första stycket
d), såvitt gäller tid före år 1993 för
vilken den försäkrade tillgodoräk-
nats pensionspoäng enligt 11 kap. i
kapitlets lydelse före den 1 januari
1999, och första stycket e) gäller
även medföljande make samt bam
under 18 år till person som där
avses. Som bosättningstid tillgodo-
räknas dock inte tid för vilken
maken eller bamet har rätt till pen-
sion grundad på bosättningstid i
det andra landet om sådan pension
kan utbetalas till den som är bosatt
i Sverige.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall
med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses
i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare
har varit gifta eller gemensamt har eller har haft bam.
75
Uttag av ålderspension må åter-
kallas med verkan från nästa
månadsskifte. Sådan återkallelse
gäller ej för försäkrad, som åtnjuter
tilläggspension enligt 12 kap., med
mindre han tillika gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses i
första stycket, beräknas pensionens
storlek med tillämpning av be-
stämmelserna i 2 § på grundval av
den försäkrades ålder då pensionen
ånyo börjar utgå. För varje månad,
varunder ålderspension tidigare
utgått göres vid beräkningen av-
drag med fem tiondels procent så-
vitt avser tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt sextio-
fem år, och sju tiondels procent
såvitt avser annan tid.
Uttag av ålderspension får helt
eller delvis återkallas med verkan
från nästa månadsskifte. Har
ålderspension återkallats tidigare
får dock ny återkallelse inte avse
tid före sex månader efter det att
den tidigare återkallelsen började
gälla. Sådan återkallelse gäller inte
heller för försäkrad, som uppbär
tilläggspension enligt 12 kap., om
inte han eller hon gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter åter-
kallelse av pensionsuttag börja
betalas ut på nytt, beräknas pen-
sionens storlek med tillämpning av
bestämmelserna i 2 § på grundval
av den försäkrades ålder då pen-
sionen på nytt böijar utges. För
vaije månad, varunder ålderspen-
sion tidigare har betalats ut, skall
vid beräkningen göras avdrag med
0,5 procent för tid före den månad,
varunder den försäkrade har fyllt
65 år, och 0,7 procent för annan
tid.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
11 kap.
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
För varje år, varunder någon
varit försäkrad enligt 1 kap. 3 §
första eller andra stycket, skall för
honom enligt vad nedan sägs be-
räknas pensionsgrundande in-
komst på grundval av hans in-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete under
året. Sådan beräkning skall icke
göras för år före det då den för-
säkrade uppnår sexton års ålder,
ej heller för år då den försäkrade
avlidit eller för år efter det då han
fyllt sextiofyra år eller för tidigare
Pensionsgrundande inkomst och
pensionspoäng beräknas och fast-
ställs enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
8 Senaste lydelse 1990:743.
9 Senaste lydelse 1979:127.
76
år, varunder han för hela året åt-
njutit hel ålderspension enligt
denna lag.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Uttag av ålderspension må åter-
kallas med verkan från nästa
månadsskifte. Sådan återkallelse
gäller ej för försäkrad, som åt-
njuter folkpension enligt 6 kap.
med mindre han tillika gör motsva-
rande återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses i
första stycket, beräknas pensionens
storlek med tillämpning av be-
stämmelserna i 2 § på grundval av
den försäkrades ålder då pensionen
ånyo börjar utgå. För varje månad,
varunder ålderspension tidigare
utgått göres vid beräkningen av-
drag med fem tiondels procent så-
vitt avser tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt sextio-
fem år, och sju tiondels procent
såvitt avser annan tid.
Har pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade för minst två
år av de fyra år som närmast före-
gått det år då pensionsfallet in-
träffar, skall förtidspension utges
med tillämpning av bestämmel-
serna i andra stycket. Detsamma
skall gälla då vid tidpunkten för
pensionsfallet den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst
eller den inkomst som då skulle ha
utgjort hans sjukpenninggrun-
12 kap.
3§
10
Uttag av ålderspension får helt
eller delvis återkallas med verkan
från nästa månadsskifte. Har
ålderspension återkallats tidigare
får dock ny återkallelse inte avse
tid före sex månader efter det att
den tidigare återkallelsen började
gälla. Sådan återkallelse gäller inte
heller för försäkrad, som uppbär
folkpension enligt 6 kap., om inte
han eller hon gör motsvarande
återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter åter-
kallelse av pensionsuttag börja
betalas ut på nytt, beräknas pen-
sionens storlek med tillämpning av
bestämmelserna i 2 § på grundval
av den försäkrades ålder då pen-
sionen på nytt börjar utges. För
vaije månad, varunder ålderspen-
sion tidigare har betalats ut, skall
vid beräkningen göras avdrag med
0,5 procent för tid före den månad,
varunder den försäkrade har fyllt
65 år, och 0,7 procent for annan
tid.
13 kap.
2§
n
Har pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade för minst två
år av de fyra år som närmast före-
gått det år då pensionsfallet in-
träffar, skall förtidspension utges
med tillämpning av bestämmel-
serna i andra stycket. Härvid
gäller inte bestämmelsen i 20 kap.
2 § första stycket. Bestämmelserna
i andra stycket skall även tilläm-
pas då vid tidpunkten för pen-
sionsfallet den försäkrades sjuk-
10 Senaste lydelse 1990:743.
11 Senaste lydelse 1994:46.
77
dande inkomst om försäkrings-
kassan hade känt till samtliga för-
hållanden, uppgår till lägst ett be-
lopp som motsvarar det vid årets
ingång gällande basbeloppet.
Hel förtidspension motsvarar
den tilläggspension i form av
ålderspension, som skulle till-
komma den försäkrade, om sådan
pension skulle böija utgå från och
med den månad varunder han
fyller sextiofem år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under
antagande att den försäkrade för
varje år från och med det då för-
tidspensionen böijar utgå till och
med det då han uppnår sextiofyra
års ålder tillgodoräknats pensions-
poäng motsvarande medeltalet av
de pensionspoängtal, vilka till-
godoräknats honom under de fyra
år som närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om
pensionen därigenom blir större,
under samtliga år från och med det
då han fyllt sexton år till och med
det som närmast föregått pen-
sionsfallet. Vid beräkningen av
nämnda medeltal bortses från de år
intill ett antal av hälften, för vilka
pensionspoäng ej tillgodoräknats
den försäkrade eller för vilka po-
ängtalet är lägst.
penninggrundande inkomst eller
den inkomst som då skulle ha ut-
gjort hans eller hennes sjukpen-
ninggrundande inkomst om försäk-
ringskassan hade känt till samtliga
förhållanden, uppgår till lägst ett
belopp som motsvarar det vid årets
ingång gällande prisbasbeloppet.
Hel förtidspension motsvarar
den tilläggspension i form av
ålderspension, som skulle till-
komma den försäkrade, om sådan
pension skulle böija utgå från och
med den månad varunder han eller
hon fyller sextiofem år. Härvid
skall ålderspensionen beräknas
under antagande att den försäkrade
för vaije år från och med det då
förtidspensionen böijar utgå till
och med det då han eller hon upp-
når sextiofyra års ålder tillgodo-
räknats pensionspoäng motsva-
rande medeltalet av de pensions-
poängtal, vilka tillgodoräknats
honom eller henne under de fyra år
som närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om
pensionen därigenom blir större,
under samtliga år från och med det
då han eller hon fyllt sexton år till
och med det som närmast föregått
pensionsfallet. Vid beräkningen av
nämnda medeltal bortses från de år
intill ett antal av hälften, för vilka
pensionspoäng ej tillgodoräknats
den försäkrade eller för vilka
poängtalet är lägst.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid sex-
tiofem års ålder inte kaivbli berättigad till ålderspension enligt 12 kap.
Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av
12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsva-
rande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 § §.
Senaste lydelse 1981:1038.
78
Vid beräkning av förtidspension
skall hänsyn inte tas till pensions-
poäng som enligt 11 kap. 6 § första
och tredje styckena tillgodoräknats
den försäkrade för tid då förtids-
pension enligt denna lag utgått
med anledning av samma in-
komstförlust. Vårdår som enligt
11 kap. 6 a § tillgodoräknats en
försäkrad som under året uppburit
förtidspension enligt denna lag får
inte åberopas för höjning av för-
tidspensionen.
Vid beräkning av förtidspension
skall hänsyn inte tas till pensions-
poäng som enligt 11 kap. 6 § första
och tredje styckena, i dessa lag-
rums lydelse före den 1 januari
1999, eller 4 kap. 1 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension tillgodoräknats den
försäkrade för tid då förtidspension
enligt denna lag utgått med anled-
ning av samma inkomstförlust.
Vårdår som enligt 11 kap. 6 a §, i
detta lagrums lydelse före den
1 januari 1999, eller 4 kap. 1 §
lagen om inkomstgrundad ålders-
pension tillgodoräknats en försäk-
rad som under året uppburit för-
tidspension enligt denna lag får
inte åberopas för höjning av för-
tidspensionen.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
15
För försäkrad, som är född
under något av åren 1911-1927,
skall vid tillämpning av 11 kap.
1 § andra stycket pensionsgrun-
dande inkomst beräknas även för
det år varunder han fyllt sextiofem
år, dock ej för det fall han under
hela nämnda år åtnjutit hel
ålderspension enligt denna lag.
Beräkning av förtidspension
skall under förutsättningar som
angivas i 13 kap. 2 § för försäkrad
som avses i denna paragraf ske
under antagande att den försäk-
rade tillgodoräknats pensions-
poäng även för det år då han upp-
når sextiofem års ålder.
Vid beräkning av ålderspension
som avses i 12 kap. 1 § första
stycket skall, om pensionen däri-
genom blir större, försäkrad som
avses i denna paragraf tillgodo-
räknas pensionspoäng som om han
blivit berättigad till förtidspension
För en pensionsberättigad som är
född under något av åren 1911—1927
skall tilläggspension beräknas som
om pensionspoäng kunnat till-
godoräknas om han eller hon hade
blivit berättigad till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med
13 Senaste lydelse 1979:127. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena upphävs.
79
enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han eller hon Prop. 1997/98:151
januari månad det år han uppnår uppnått 65 års ålder. Detta gäller Bilaga 4
sextiofem års ålder. dock endast om pensionen däri-
genom blir större.
Ålderspension utgår från och
med den månad varunder den för-
säkrade fyller sextiofem år eller,
om han önskar att pensionen skall
böija utgå tidigare eller senare,
från och med den månad som an-
gives i pensionsansökningen.
16 kap.
5 §14
Ålderspension utges från och
med den månad varunder den för-
säkrade fyller sextiofem år eller,
om han eller hon önskar att pen-
sionen skall böija utges tidigare
eller senare, från och med den
månad som anges i pensionsan-
sökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och
med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra
stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då
beslutet om pension meddelats.
Efterlevandepension utgår från
och med den månad då den försäk-
rade avlidit eller, om han vid sin
död uppbar ålderspension eller
förtidspension, från och med
månaden näst efter den då döds-
fallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension vid
annan tidpunkt än som åsyftas i
första och tredje styckena, utgår
pensionen från och med den
månad då rätten inträtt.
Pension får inte utgå för längre
tid tillbaka än tre månader eller, i
fråga om barnpension eller handi-
kappersättning, två år före ansök-
ningsmånaden.
Efterlevandepension utges från
och med den månad då den försäk-
rade avlidit eller, om han eller hon
vid sin död uppbar ålderspension
eller förtidspension, från och med
månaden näst efter den då döds-
fallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension vid
annan tidpunkt än som åsyftas i
första och tredje styckena, skall
pensionen betalas ut for tid från
och med den månad då rätten in-
trätt.
Annan pension än ålderspension
får inte betalas ut för längre tid
tillbaka än tre månader eller, i
fråga om barnpension eller handi-
kappersättning, två år före ansök-
ningsmånaden. Ålderspension får
inte betalas ut för tid före måna-
den närmast efter ansöknings-
månaden. Har den försäkrade
uppburit förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension omedel-
bart före 65 års ålder far dock
Senaste lydelse 1995:1478.
80
ålderspension betalas ut för högst Prop. 1997/98:151
tre månader före ansöknings- Bilaga 4
månaden.
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension
enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställ-
ningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt
14 kap. 5 § för den tid som bampensionsbeloppet avser utöver vad som
skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen
av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Avgiftsuttaget till försäkringen
för tilläggspension skall vara så
avvägt att avgifterna, i den mån de
inte skall föras till staten, i före-
ning med andra tillgängliga medel
finansierar pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra
utgifter för försäkringen samt den
fondering som behövs.
Om finansieringen av tilläggs-
pension föreskrivs i lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
2 §16
Vid tillämpningen av bestäm-
melserna ill kap. 6 a § om för-
säkrad, som vårdar barn, skall
med barn som där sägs likställas
fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § och 11 kap. 6 a § likställas
den, med vilken förälder är eller
varit gift eller har eller har haft
bam, om de stadigvarande sam-
manbor.
Vid tillämpningen av denna lag
skall, om inte annat sägs i lagen,
vårdår som tillgodoräknats enligt
11 kap. 6 a §, i detta lagrums
lydelse före den 1 januari 1999,
eller 4 kap. 12 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
likställas med år för vilka pen-
sionspoäng tillgodoräknats.
Med förälder skall vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 § likställas den, med vilken för-
älder är eller varit gift eller har
eller har haft bam, om de stadig-
varande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett ut-
ländskt bam för vård och fostran i syfte att adoptera det.
15 Senaste lydelse 1994:1746.
16 Senaste lydelse 1997:485.
81
Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett ut-
ländskt bam i sitt hem här i landet
för vård och fostran i adoptions-
syfte, skall vid tillämpning av be-
stämmelserna i 8 och 14 kap. om
rätt till barnpension bamet anses
som bam till denne. I sådana fall
anses bamet bosatt i Sverige, om
den blivande adoptivföräldern var
bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han avled.
Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett ut-
ländskt bam i sitt hem här i landet
för vård och fostran i adoptions-
syfte, skall vid tillämpning av be-
stämmelserna i 8 och 14 kap. om
rätt till barnpension bamet anses
som bam till denne. I sådana fall
anses bamet bosatt i Sverige, om
den blivande adoptivföräldern var
bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han eller hon avled.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall
den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshand-
ling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även inne-
håller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och
adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses
ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller
även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap.
2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar
ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är
oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift
finns i skattebrottslagen (1971:69).
Regeringen äger träffa överens-
kommelse med främmande makt
angående utsträckt tillämpning av
denna lag eller om undantag i vissa
fall från vad i lagen är stadgat.
Om en svensk medborgare, som
sysselsätts utomlands av en ar-
betsgivare som är bosatt i Sverige
eller är svensk juridisk person, på
grund av en överenskommelse en-
ligt första stycket inte skall vara
försäkrad enligt denna lag, skall
pensionsgrundande inkomst av
anställning enligt 11 kap. 2 § ändå
tillgodoräknas honom, om arbets-
givaren i en förbindelse, som
godtas av Riksförsäkringsverket,
åtar sig att svara för tilläggspen-
sionsavgiften. Motsvarande skall
gälla för en svensk medborgare
Regeringen får träffa överens-
kommelse med främmande makt
om utsträckt tillämpning av denna
lag eller om undantag i vissa fall
från vad i lagen är stadgat.
17 Senaste lydelse 1984:1104. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
82
som är anställd hos en utländsk
juridisk person, om en svensk juri-
disk person, som har ett bestäm-
mande inflytande över den utländ-
ska juridiska personen, avger en
sådan förbindelse.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
8.18 Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av
åren 1930-1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension
enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av
ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger
ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med sådant
belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspen-
sion, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form
av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap.
3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är
född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om
kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933,
och 50 procent om kvinnan är
Med stöd av denna regel får
form av änkepension med högre
§ i dess äldre lydelse.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i första stycket skall, om
kvinnan uppskjuter uttaget av
ålderspension till en senare tid-
punkt än från och med den månad
då hon fyller 65 år, hänsyn tas till
den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått
om rätt därtill hade inträtt från och
med nämnda månad. Vidare skall,
då kvinnan gjort undantagande
från försäkringen för tilläggspen-
sion, hänsyn tas till den tilläggs-
pension i form av ålderspension
som skulle ha utgetts om undan-
tagande inte skett. Motsvarande
skall gälla om bestämmelserna i
11 kap. 6 § första stycket, i detta
lagrums lydelse före den 1 januari
1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension om tillgodo-
räknande av pensionspoäng vid
52 procent om kvinnan är född ar
född under något av åren 1935-1944
emellertid inte utbetalas tilläggspension
belopp än vad som följer av 14 kap.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i första stycket skall, om
kvinnan uppskjuter uttaget av
ålderspension till en senare tid-
punkt än från och med den månad
då hon fyller 65 år, hänsyn tas till
den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått
om rätt därtill hade inträtt från och
med nämnda månad. Vidare skall,
då kvinnan gjort undantagande
från försäkringen för tilläggspen-
sion, hänsyn tas till den tilläggs-
pension i form av ålderspension
som skulle ha utgått om undan-
tagande inte skett. Motsvarande
skall gälla om bestämmelserna i
11 kap. 6 § första stycket om
tillgodoräknande av pensions-
poäng vid underlåten eller bristan-
de avgiftsbetalning har tillämpats.
Senaste lydelse 1997:1040.
83
underlåten eller bristande avgifts-
betalning har tillämpats.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för år 1998 och tidigare år.
84
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 och 5 §§ samt 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Livränta utgår längst till den
månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år, om ej annat följer av
andra stycket.
Från och med den månad som
avses i första stycket utgår livränta
endast i den mån den försäkrade ej
har rätt till ålderspension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring med belopp som uppgår
till minst 65 procent av livränte-
beloppet.
Börjar ålderspension utgå
tidigare eller senare än från och
med den månad under vilken den
försäkrade fyller 65 år, skall liv-
ränta enligt andra stycket utgå
med det belopp som skulle ha
utgivits, om hel ålderspension
hade börjat uppbäras från och
med nämnda månad.
Andra stycket har motsvarande
tilllämpning i fråga om ålderspen-
sion enligt utländskt system för
social trygghet.
5
För den som är sjukpenningför-
säkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs liv-
ränteunderlaget av hans sjuk-
penninggrundande inkomst enligt
3 kap. 2 § nämnda lag vid den
tidpunkt från vilken livräntan skall
utges eller den inkomst som då
skulle ha utgjort hans sjukpen-
Livränta utges längst till den
månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år.
,3
För den som är sjukpenningför-
säkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs liv-
ränteunderlaget av hans eller hennes
sjukpenninggrundande inkomst
enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den
tidpunkt från vilken livräntan skall
utges eller den inkomst som då
skulle ha utgjort hans eller hennes
Lagen omtryckt 1993:357.
2
Andringen innebär bl.a. att andra-fjärde styckena upphävs.
3 Senaste lydelse 1997:1042.
85
ninggrundande inkomst, om för-
säkringskassan hade känt till samt-
liga förhållanden.
Vid tillämpningen av första
stycket gäller följande avvikelser
från bestämmelserna i 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen skall också andra
skattepliktiga förmåner än pengar
beaktas. Med inkomst av anställ-
ning likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483)
undantas vid beräkning av skatte-
avdrag. Semesterlön och semester-
ersättning skall medräknas utan
den begränsning som anges i
3 kap. 2 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring. Inkomst i form
av skattepliktiga förmåner skall
värderas på det sätt som är före-
skrivet för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen
om allmän försäkring.
sjukpenninggrundande inkomst, Prop. 1997/98:151
om försäkringskassan hade känt Bilaga 4
till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första
stycket gäller följande avvikelser
från bestämmelserna i 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring. Vid
beräkningen skall också andra
skattepliktiga förmåner än pengar
beaktas. Med inkomst av anställ-
ning likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483)
undantas vid beräkning av skatte-
avdrag. Semesterlön och semester-
ersättning skall medräknas utan
den begränsning som anges i
3 kap. 2 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring. Inkomst i form
av skattepliktiga förmåner skall
värderas på det sätt som är före-
skrivet för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension.
6 kap.
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt be-
rättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension
eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår
livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap.
och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta
för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt
system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna i 11 kap.
6 § första stycket lagen om allmän
försäkring om tillgodoräknande av
pensionspoäng vid underlåten eller
bristande avgiftsbetalning har till-
lämpats för år efter det då arbets-
skadan har inträffat, skall vid till-
lämpning av denna paragraf och
Om bestämmelserna i 11 kap.
6 § första stycket lagen om allmän
försäkring i detta lagrums lydelse
före den 1 januari 1999 eller 4 kap.
8 § andra stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
om beräkning av pensionspoäng
vid underlåten eller bristande av-
Senaste lydelse 1997:1042.
86
|
4 kap. 4 § hänsyn tas till den till- |
giftsbetalning har tillämpats för år Prop. 1997/98:151 |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser i
4 kap. 4 § gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller
tidigare.
87
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 3-5 §§, 3 kap.
1 och 3-5 a §§ samt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I denna lag ges bestämmelser
om avgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen och vissa
andra sociala ändamål.
§2
I denna lag ges bestämmelser
om avgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen, ålderspen-
sioneringen och vissa andra
sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns sär-
skilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbets-
givaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen
(1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialav-
gifter.
Avgifterna utgörs av arbets-
givaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas
av den som är arbetsgivare och
egenavgifter av den som är försäk-
rad enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och har inkomst
av annat förvärvsarbete som avses
1 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap.
3 § nämnda lag. Med inkomst av
annat förvärvsarbete enligt 3 kap.
2 £ och 2 a § lagen om allmän för-
säkring skall även likställas in-
komst för eget arbete i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar.
Avgifterna utgörs av arbets-
givaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas
av den som är arbetsgivare. Egen-
avgifter skall betalas av den som
är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller, enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension och
som har inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 3 kap. 2
eller 2 a § lagen om allmän forsäk-
ring eller 2 kap. lagen om in-
komstgrundad ålderspension. Med
inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 kap. 2 och 2 a §.(' lagen om
allmän försäkring skall även lik-
ställas inkomst för eget arbete i
Lagen omtrycktl989:633.
2 Senaste lydelse 1995:414.
3 Senaste lydelse 1997:526.
88
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän för-
säkring är att hänföra till inkomst
av anställning anses som arbets-
givare. Med inkomst av anställ-
ning enligt 3 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring skall i denna lag
likställas inkomst i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar
samt kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) undan-
tas vid beräkning av skatteavdrag.
I fråga om skattepliktig intäkt av
tjänst enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i form av rabatt, bonus
eller annan förmån som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande,
skall den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund
för förmånen, anses som
arbetsgivare, om denne är någon
annan än den som är skattskyldig
för förmånen.
form av andra skattepliktiga för-
måner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen om allmän
försäkring eller enligt bestämmel-
serna i 2 kap. 10 § första stycket,
11 eller 12 § lagen om inkomst-
grundad ålderspension är att hän-
föra till inkomst av anställning
anses som arbetsgivare. Med in-
komst av anställning enligt 3 kap.
2 § lagen om allmän försäkring
skall i denna lag likställas inkomst
i form av andra skattepliktiga för-
måner än pengar samt kostnadser-
sättning som inte enligt 8 kap. 19
eller 20 § skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid beräkning
av skatteavdrag. I fråga om skatte-
pliktig intäkt av tjänst enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) i form
av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
2 kap.
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för
varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 7,93 procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83 procent,
3. tilläggspensionsavgift med 3. ålderspensionssavgift med
6,40 procent, X,XX procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
4 Senaste lydelse 1997:938.
89
6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Arbetsgivare som avses i 1 kap.
2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i
11 kap. 2 § första stycket m och
femte stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring betala endast
tilläggspensionsavgift.
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner eller, i fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.
Bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän
försäkring likställs med lön.
Vidare likställs med lön garanti-
belopp enligt lönegarantilagen
(1992:497). Med lön likställs även
kostnadsersättning som inte enligt
8 kap. 19 eller 20 § skattebetal-
ningslagen (1997:483) undantas
vid beräkning av skatteavdrag.
Med lön likställs också ersätt-
ning som en arbetsgivare utger till
en allmän försäkringskassa som
följd av bestämmelsen i 24 § första
stycket lagen (1991:1047) om
sjuklön.
Ersättning som avses i andra
stycket skall anses som ersättning
Arbetsgivare som avses i 1 kap.
2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i
2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension
betala endast ålderspensionsavgift.
§5
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner. I underlaget skall även
ingå sådan annan ersättning för
utfört arbete som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Med lön likställs
1. garantibelopp enligt löne-
garantilagen (1992:497),
2. kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) undantas
vid beräkning av skatteavdrag,
3. ersättning som en arbetsgivare
utger till en allmän försäkrings-
kassa som följd av bestämmelsen i
24 § första stycket lagen (1991:1047)
om sjuklön.
Ersättning som avses i andra
stycket 3 skall anses som ersätt-
5 Senaste lydelse 1997:526.
90
till arbetstagare vid tillämpning av ning till arbetstagare vid tillämp- Prop. 1997/98:151
4 och 5 §§. ning av 4 och 5 §§. Bilaga 4
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
bam eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen mot-
svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till bam för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar-
betstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del
denna inte räknas som lön enligt
11 kap. 2 § första stycket lagen om
allmän försäkring,
8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del
denna inte räknas som lön enligt
2 kap. 3 § första stycket eller pen-
sionsgrundande inkomst enligt
2 kap. 16 § andra stycket lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där partema i skiljeförfaran-
det är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på gmnd av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt,
13. sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 7-5 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt,
6 Senaste lydelse 1996:1218.
91
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt basbelopp enligt lagen
om allmän försäkring,
14. ersättning till en och samme Prop. 1997/98:151
idrottsutövare från en sådan ideell Bilaga 4
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt prisbasbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstan-
delsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäk-
ring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista mening-
arna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses
vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsför-
säkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,
19. ersättning enligt 11 kap. 2 § 19. ersättning enligt 2 kap. 5 §
första stycket a-l, n, p och r lagen lagen om inkomstgrundad ålders-
om allmän försäkring. pension.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstaga-
res kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkes-
grupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive
grupp-
Bestämmelserna i första stycket
17 och 18 gäller endast ersättning
som inte avser de första 180 dagar-
na efter skadetillfället och som för
en och samme arbetstagare beräk-
nas på lönedelar som inte över-
stiger sju och en halv gånger bas-
beloppet enligt lagen om allmän
försäkring.
Bestämmelserna i första stycket
17 och 18 gäller endast ersättning
som inte avser de första 180 dagar-
na efter skadetillfället och som för
en och samme arbetstagare beräk-
nas på lönedelar som inte över-
stiger sju och en halv gånger pris-
basbeloppet enligt lagen om all-
män försäkring.
92
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag Prop. 1997/98:151
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunal- Bilaga 4
skattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av tilläggspensions-
avgift skall bortses från ersätt-
ningar som inte räknas som in-
komst av anställning enligt 11 kap.
2 § tredje eller fjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Vidare skall bortses frän ersätt-
ningar till arbetstagare som inte är
svenska medborgare och som inte
heller är bosatta här, då ersätt-
ningarna avser arbete utom riket.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av annan avgift än
tilläggspensionsavgift skall bortses
från ersättningar till arbetstagare
som inte varit försäkrade enligt
lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring. 1 fråga om arbete
som har utförts för annans räkning
utan att anställning förelegat skall
vid beräkningen bortses från er-
sättningar till personer som varit
bosatta utomlands och utfört ar-
betet utom riket.
5§7
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av ålderspensions-
avgift skall även medräknas er-
sättningar som utgör inkomst av
anställning enligt 2 kap. 10 § första
stycket, 11 § första stycket eller 12 §
första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension. Er-
sättningar for arbete utanför Sverige
till arbetstagare som inte är svenska
medborgare och som inte heller är
bosatta här, skall inte medräknas.
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av annan avgift än
ålderspensionsavgift skall bortses
från ersättningar till arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år.
Vidare skall bortses från ersätt-
ningar till arbetstagare som inte
varit försäkrade enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring.
3 kap.
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 8,66 procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83 procent,
3. tilläggspensionsavgift med 3. ålderspensionsavgift med
6,40 procent, 8,4 7 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
7 Senaste lydelse 1990:658.
8 Senaste lydelse 1997:938.
93
Egenavgifter beräknas inte för år
efter det då den försäkrade fyllt 65
år.
Andra avgifter än tilläggspen-
sionsavgift betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte
var inskriven hos allmän försäk-
ringskassa, utom för det fall att
detta berott på att den försäkrade
inte uppnått den ålder som enligt
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring krävs för
inskrivning hos allmän försäk-
ringskassa. Sådana avgifter betalas
inte heller av den som för någon
del av samma år uppburit hel
förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring eller för hela
året uppburit hel ålderspension
enligt nämnda lag.
Tilläggspensionsavgift betalas
inte för det år då den försäkrade
avlidit. Sådan avgift betalas inte
heller då den försäkrade för hela
året uppburit hel ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring.
Egenavgifter i annan form än
ålderspensionsavgift beräknas inte
för år efter det då den försäkrade
fyllt 65 år.
Andra avgifter än ålderspen-
sionsavgift betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte
var inskriven hos allmän försäk-
ringskassa, utom för det fall att
detta berott på att den försäkrade
inte uppnått den ålder som enligt
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring krävs för
inskrivning hos allmän försäk-
ringskassa. Sådana avgifter betalas
inte heller av den som för någon
del av samma år uppburit hel
förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring eller för hela
året uppburit hel ålderspension
enligt nämnda lag.
Ålderspensionsavgift betalas inte
för det år då den försäkrade avlidit.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap.
2 § och 2a § lagen om allmän försäkring skall även likställas andra
skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2—4 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses
i 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses
i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
9 Senaste lydelse 1990:658.
10 Senaste lydelse 1996:1066.
94
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för
arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året
inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersätt-
ningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Vid bestämmande av avgifts-
underlaget skall vidare bortses från
inkomst som avses i 11 kap. 3 §
första stycket d) lagen om allmän
försäkring.
Vid beräkningen av inkomst av
annat förvärvsarbete gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
11 kap. 4 § lagen om allmän för-
säkring.
Vid bestämmande av avgifts-
underlaget skall vidare bortses från
inkomst som avses i 2 kap. 6 §
första stycket 5 lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Vid beräkningen av inkomst av
annat förvärvsarbete gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i 2,
13 och 15 kap. lagen om in-
komstgrundad ålderspension.
Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgifts-
underlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor
per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan för-
mån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbets-
givaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgiftema
medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från
egenavgiftema och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor
per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in-
komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor
per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den
skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan
en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får
resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt.
Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till
arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgiftema
högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de
egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och
handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger
42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk-
ringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk
ringsavgiften, arbetsskadeav-
11 Senaste lydelse 1990:658.
12 Senaste lydelse 1997:437.
95
folkpensionsavgiften, delpensions- giften, folkpensionsavgiften, del- Prop. 1997/98:151
avgiften och tilläggspensionsav- pensionsavgiften och ålderspen- Bilaga 4
giften. sionsavgiften.
4 kap.
Av influtna tilläggspensionsav-
gifter förs 7 procent till staten och
22,4 procent placeras på konto hos
Riksgäldskontoret. Återstoden förs
till en fond, benämnd Allmänna
pensionsfonden med vars till-
gångar kostnaderna för försäk-
ringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall täckas. Fonden för-
valtas enligt grunder som riks-
dagen fastställer särskilt.
Fördelningen av influtna ålders-
pensionsavgifter skall göras enligt
följande. Den andel som beräknas
utgöra avgifter för inkomster som
överstiger X,XX förhöjda pris-
basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
om allmän försäkring förs till
staten. Den andel som beräknas
motsvara pensionsrätt för premie-
pension för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig för-
valtning. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden
med vars tillgångar kostnaderna
för försäkringen för inkomstpen-
sion och tilläggspension enligt
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension och till-
läggspension z form av ålders-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall täckas.
Regeringen skall för varje år
fastställa de andelar som anges i
första stycket efter förslag från
Riksförsäkringsverket. Skillnaden
mellan beräknade belopp och de
belopp som slutligt framräknas för
det aktuella året skall regleras vid
en kommande överföring.
Medel som regleras gentemot
staten skall beräknas med sådan
ränta som anges i 19 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:483)
och medel som regleras gentemot
Riksgäldskontoret med sådan av-
kastning som anges i 8 kap. 1 §
första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Senaste lydelse 1997:938.
96
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om av- Prop. 1997/98:151
giftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. Bilaga 4
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 3 § tillämpas på inkomster som
uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till
tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt-
ningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2, och 5 § andra
stycket och i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som
är födda 1937 eller tidigare.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 §
fördelas på så sätt att K, ITprocent förs till staten och XX,X procent
placeras på konto hos Riksgäldskontoret, återstoden förs till Allmänna
pensionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995-1997 beräkna framkomna
skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar
summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år.
Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i april 1999. Sådan
reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000.
97
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
2.6
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
Härigenom föreskrivs att 2-4 §§
sionsavgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala all-
män pensionsavgift med 6,95 pro-
cent
Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
Avgiften beräknas på sådan in-
komst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om
den enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt kommunal-
skattelagen (1928:370). Inkomst
av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall därvid
var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av an-
ställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft
att bestrida i innehavd anställning,
i den mån kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning,
överstiger ettusen kronor.
Avgiften beräknas på summan
av inkomsterna till den del sum-
man inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet
som anges i 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
lagen (1994:1744) om allmän pen-
Föreslagen lydelse
§'
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala all-
män pensionsavgift med 8,47 pro-
cent.
§2
Avgiften beräknas dels på sådan
inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension, dels
på sådan inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 2 kap.
nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av an-
ställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft
för att förvärva inkomsterna i den
utsträckning kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning,
överstiger ettusen kronor.
Vid beräkning av avgiften bort-
ses från inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvs-
arbete till den del summan av in-
komsterna överstiger 8,19 gånger
det förhöjda prisbasbeloppet som
anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän
Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
2 Senaste lydelse 1997:936.
98
försäkring. Därvid skall i första
hand bortses från inkomst av
annat förvärvsarbete.
Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Avgift skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt 65
år.
Avgift skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som av-
ses i 3 §, om inkomsterna under-
stiger 24 procent av det for året
gällande prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som
uppbärs från och med den 1 januari 1999.
3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för
avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare.
4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in-
faller under denna tid och hela beskattningsåret.
3
Senaste lydelse 1997:936. Andringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.
99
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 §, 22 kap. 1 och 12 §§ samt
rubriken närmast före 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tilläggspensionsavgift Ålder spensions av gift och
allmän pensionsavgift
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Vid tillgodoräkning av pen-
sionspoäng enligt 11 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall beräkningen av hur
stor del av tilläggspensionsav-
giften som den skattskyldige har
betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är
minst lika stor som den slutliga
skatten anses hela avgiften vara
betald. Om betald preliminär skatt
understiger den slutliga skatten
anses så stor del av det betalda
beloppet avse avgift som motsva-
rar hela avgiftens andel av den
slutliga skatten. Samtliga betal-
ningar som görs under inkomståret
och fram till tidpunkten för debite-
ring av slutlig skatt enligt det
grundläggande beslutet om sådan
skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den
debitering som avses i andra
stycket men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret an-
ses som betalning av obetald avgift
till samma kvotdel som obetald
avgift utgör av den skattskyldiges
sammanlagda skuld vid den tid-
punkt då betalningen görs. Det-
samma gäller om avgiften debite-
rats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig
skatt i fråga om belopp som be-
Vid beräkning av pensionsrätt
och pensionspoäng enligt 4 kap.
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall be-
räkningen av hur stor del av
ålderspensionsavgiften och den
allmänna pensionsavgiften som
den skattskyldige har betalat göras
enligt följande.
Om betald preliminär skatt är
minst lika stor som den slutliga
skatten anses avgifterna vara helt
betalda. Om betald preliminär
skatt understiger den slutliga
skatten anses så stor del av det
betalda beloppet avse avgifter som
motsvarar avgifternas andel av den
slutliga skatten. Samtliga betal-
ningar som görs under inkomståret
och fram till tidpunkten för debite-
ring av slutlig skatt enligt det
grundläggande beslutet om sådan
skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den
debitering som avses i andra
stycket men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret an-
ses som betalning av obetalda av-
gifter till samma kvotdel som de
obetalda avgifterna utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld
vid den tidpunkt då betalningen
görs. Detsamma gäller om av-
gifterna debiterats på ett annat sätt
än genom ett grundläggande beslut
om slutlig skatt i fråga om belopp
100
talas före utgången av fjärde
månaden efter den månad då
skatten debiterades.
Om avgiften för visst inkomstår
sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats
fram enligt andra och tredje
styckena.
Avgift som inte har betalats en-
ligt tredje stycket tas inte ut.
som betalas före utgången av Prop. 1997/98:151
fjärde månaden efter den månad då Bilaga 4
skatten debiterades.
Om avgifterna för visst in-
komstår sätts ned anses det belopp
som har betalats ändå vara det som
räknats fram enligt andra och
tredje styckena.
Avgifter som inte har betalats
enligt tredje stycket tas inte ut.
Beslut av skattemyndigheten
eller Riksskatteverket får, utom i
de fall som avses i 2 §, överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige. Beslut som
myndighet fattat enligt 13 kap. 1 §
överklagas hos regeringen. Skatte-
myndighetens beslut får över-
klagas också av Riksskatteverket.
Vid överklagande av beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
gäller 11-13 §§ lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Beslut av skattemyndigheten
eller Riksskatteverket får, utom i
de fall som avses i 2 §, överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige. Beslut som
myndighet fattat enligt 13 kap. 1 §
överklagas hos regeringen. Skatte-
myndighetens beslut får, utom i de
fall som avses i andra stycket,
överklagas också av Riksskatte-
verket.
Skattemyndighetens beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
far överklagas också av Riksför-
säkringsverket. Vad som sägs i
denna lag om överklagande av
Riksskatteverket skall då i stället
gälla Riksförsäkringsverket. Vid
sådant överklagande gäller dess-
utom 13 kap. 22 § första och tredje
styckena lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension.
I fråga om överklagande av läns-
rättens eller kammarrättens beslut
om avgiftsunderlag för egenav-
gifter gäller 12 och 13 §§ lagen
(1959:551) om beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
§
I fråga om överklagande av läns-
rättens eller kammarrättens beslut
om avgiftsunderlag för egenav-
gifter gäller 13 kap. 22 § andra
och tredje styckena lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderpension.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
101
Härigenom föreskrivs att 46 § 1 mom., 48 § 2 mom., punkt 19 av an-
visningarna till 23 §, punkt 7 av anvisningarna till 33 § och punkt 6 av
anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 mom'. Avdrag får efter yrkande
av den skattskyldige och med de
begränsningar som anges i andra-
fjärde styckena, göras för under-
skott av förvärvskälla som är hän-
förlig till aktiv näringsverksamhet
enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
46 §
1 mom' Avdrag får efter yrkande
av den skattskyldige och med de
begränsningar som anges i andra-
fjärde styckena, göras för under-
skott av förvärvskälla som är hän-
förlig till aktiv näringsverksamhet
enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende
det beskattningsår då den skattskyldige böljade bedriva förvärvskällan
(startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskatt-
ningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges
inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skatt-
skyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvis-
ningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit
berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda
begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller
därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som när-
mast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan del-
ägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget för-
behållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än
vad som anges i 18 § tredje stycket eller
3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 §
10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
eller
4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens
begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag
göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna
tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifter-
na i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag
för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för
Senaste lydelse 1995:1624.
102
avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av
beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redo-
visat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas
även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst.
2 mom1. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Grundavdraget uppgår till 0,24 bas-
belopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 basbelopp. För
taxerad inkomst som överstiger
1,86 men inte 3,04 basbelopp upp-
går grundavdraget till 0,24 basbe-
lopp ökat med 25 procent av det
belopp varmed den taxerade in-
komsten överstiger 1,86 men inte
2,89 basbelopp. För taxerad in-
komst som överstiger 3,04 basbe-
lopp uppgår grundavdraget till det
belopp som enligt föregående
mening utgår vid en taxerad in-
komst på 3,04 basbelopp minskat
med 10 procent av det belopp
varmed den taxerade inkomsten
överstiger 3,04 basbelopp, dock
lägst till 0,24 basbelopp.
Med basbelopp avses basbe-
loppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för året före
taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap.
3 § lagen om allmän forsäkring
och tjänst minskad med avdrag
som avses i 46 §. I inkomst av
tjänst inräknas därvid inte intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i. Som avdrag enligt
46 § räknas därvid inte avdrag som
på grund av dispens enligt punkt 6
fjärde stycket av anvisningarna till
46 § grundas på inkomst av passiv
näringsverksamhet eller intäkt som
2 Senaste lydelse 1996:1331.
Grundavdraget uppgår till 0,24 pris-
basbelopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 prisbasbelopp.
För taxerad inkomst som över-
stiger 1,86 men inte 3,04 pris-
basbelopp uppgår grundavdraget
till 0,24 prisbasbelopp ökat med
25 procent av det belopp varmed
den taxerade inkomsten överstiger
1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp.
För taxerad inkomst som över-
stiger 3,04 prisbasbelopp uppgår
grundavdraget till det belopp som
enligt föregående mening utgår vid
en taxerad inkomst på 3,04 pris-
basbelopp minskat med 10 procent
av det belopp varmed den taxerade
inkomsten överstiger 3,04 prisbas-
belopp, dock lägst till 0,24 basbe-
lopp.
Med prisbasbelopp avses pris-
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för året före
taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga
den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 2 kap.
6 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension och tjänst
minskad med avdrag som avses i
46 §. I inkomst av tjänst inräknas
därvid inte intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i. Som
avdrag enligt 46 § räknas därvid
inte avdrag som på grund av
dispens enligt punkt 6 fjärde
stycket av anvisningarna till 46 §
grundas på inkomst av passiv
103
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h.
näringsverksamhet eller intäkt som Prop. 1997/98:151
avses i 32 § 1 mom. första stycket Bilaga 4
h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
till 23 §
19? Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.
Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk-
samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jord-
bruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall
ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskatt-
ningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar
den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis-
ningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till
inkomst av anställning enligt 11 kap.
2 § första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster får dock
avdraget uppgå till högst 20 procent.
2) intäkt som är att hänföra till
inkomst av anställning enligt 2 kap.
3-5, 15 och 16 §§ lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster får av-
draget uppgå till högst 20 procent
eller, om den skattskyldige har
inkomst av aktiv näringsverksam-
het enligt 2 kap. 6 § lagen om in-
komstgrundad ålderspension och
vid ingången av året före taxe-
ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt
65 år men under hela året upp-
burit hel ålderspension, till högst
XX procent.
Vad som har sagts i första-ljärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget
har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första
och andra styckena skall därvid göras av delägaren.
3 Senaste lydelse 1997:950.
104
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en med-
hjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den
andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt
för envar av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid själv-
deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
till
7.4 Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån
avgifterna hänför sig till sådan
intäkt av tjänst som enligt 11 kap.
3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring utgör inkomst av annat
förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst med-
ges dessutom avdrag med 25 pro-
cent eller, om den skattskyldige
vid ingången av året före taxe-
ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt
65 år men under hela året uppburit
hel ålderspension eller avlidit
under året före taxeringsåret, med
20 procent av ett underlag beräk-
nat enligt nästa stycke. Medgivet
avdrag skall återföras till beskatt-
ning nästföljande beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan in-
täkt av tjänst som avses i första
stycket minskad med andra från
intäkten avdragsgilla kostnader än
som avses i föregående stycke och
med inkomst som avses i 11 kap.
3 § första stycket d lagen om
allmän försäkring.
33 §
7.4 Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån
avgifterna hänför sig till sådan
intäkt av tjänst som enligt 2 kap.
6 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension utgör
inkomst av annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst med-
ges dessutom avdrag med 25 pro-
cent eller, om den skattskyldige
vid ingången av året före taxe-
ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt
65 år men under hela året uppburit
hel ålderspension med XX procent
eller, om den skattskyldige avlidit
under året före taxeringsåret med
20 procent av ett underlag beräk-
nat enligt nästa stycke. Medgivet
avdrag skall återföras till beskatt-
ning nästföljande beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan in-
täkt av tjänst som avses i första
stycket minskad med andra från
intäkten avdragsgilla kostnader än
som avses i föregående stycke och
med inkomst som avses i 2 kap.
6 § första stycket 5 lagen om in-
komstgrundad ålderspension.
till 46 §
6.5 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk-
ringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen
förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten-
skapsskillnad pågått.
Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pen-
sionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av
4 Senaste lydelse 1997:950.
5 Senaste lydelse 1996:1331.
105
1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap.
3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring före avdrag enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 §, före
avdrag för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter och
1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 2 kap.
6 § lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna
till 23 §, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsförsäk-
ring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter
och
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i.
Avdraget beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst
som avses i 1 och 2 och får uppgå
till högst ett belopp som motsvarar
hälften av det basbelopp som en-
ligt lagen om allmän försäkring
bestämts för året närmast före
taxeringsåret och dessutom i fråga
om
a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst
25 procent av inkomsten före
avdrag enligt punkt 21 av an-
visningarna till 23 §, före avdrag
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av an-
visningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 20 procent
av den del av nyss nämnda in-
komst som överstiger tjugo men
inte fyrtio gånger nämnda basbe-
Avdraget beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst
som avses i 1 och 2 och får uppgå
till högst ett belopp som motsvarar
hälften av det prisbasbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring
bestämts för året närmast före
taxeringsåret och dessutom i fråga
om
a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst
25 procent av inkomsten före
avdrag enligt punkt 21 av an-
visningarna till 23 §, före avdrag
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av an-
visningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
prisbasbelopp samt högst
20 procent av den del av nyss
nämnda inkomst som överstiger
tjugo men inte fyrtio gånger
106
lopp,
b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning och inte är
anställd i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening vari han har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §
till sammanlagt högst 35 procent
av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 25 procent
av den del av inkomsten som över-
stiger tjugo men inte trettio gånger
nämnda basbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
basbelopp. - Avdrag enligt detta
stycke beräknas i sin helhet an-
tingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om
inkomsten varit hänförlig till en
och samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt detta
stycke både i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet och som allmänt
avdrag skall den del av avdraget
som beräknas på ett halvt basbe-
lopp fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av
de sammanlagda avdragsgrundan-
de inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
nämnda prisbasbelopp,
b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning och inte är
anställd i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening vari han har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §
till sammanlagt högst 35 procent
av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda
prisbasbelopp samt högst 25 pro-
cent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda prisbasbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
prisbasbelopp. - Avdrag enligt
detta stycke beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om
inkomsten varit hänförlig till en
och samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt detta
stycke både i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet och som allmänt
avdrag skall den del av avdraget
som beräknas på ett halvt prisbas-
belopp fördelas efter respektive
avdragsgrundande inkomsts andel
av de sammanlagda avdragsgrun-
dande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
107
medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregå-
ende stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig,
som redovisar inkomst som är att
anse som inkomst endast av tjänst
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med
belopp, beräknat som för skatt-
skyldig som avses i andra stycket
b. Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregå-
ende meningarna får dock inte be-
räknas för inkomst som härrör från
aktiebolag eller ekonomisk före-
ning vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som - själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son - bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvs-
källan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett be-
tryggande pensionsskydd, får av-
drag beräknas även på inkomst av
kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före
avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster före
avdraget samt på sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga
medges med högre belopp än som Prop. 1997/98:151
följer av bestämmelserna i föregå- Bilaga 4
ende stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig,
som redovisar inkomst som är att
anse som inkomst endast av tjänst
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med
belopp, beräknat som för skatt-
skyldig som avses i andra stycket
b. Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregå-
ende meningarna får dock inte be-
räknas för inkomst som härrör från
aktiebolag eller ekonomisk före-
ning vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som - själv eller
genom förmedling av juridisk per-
son - bedrivit näringsverksamhet,
upphört med driften i förvärvs-
källan och har han under verksam-
hetstiden ej skaffat sig ett be-
tryggande pensionsskydd, får av-
drag beräknas även på inkomst av
kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före
avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster före
avdraget samt på sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det basbe-
lopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redo-
visats som inkomst av förvärv-
skällan i förekommande fall före
avdraget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsförsäk-
ring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i
tillämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det prisbas-
belopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redo-
visats som inkomst av förvärv-
skällan i förekommande fall före
avdraget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsförsäk-
ring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i
tillämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i
andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.
109
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för av-
gift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte
med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av in-
komster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag,
som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det
beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får ut-
nyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betal-
ningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som
återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som
intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del av-
draget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomst-
slaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt
handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt
3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till
23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fort-
farande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
110
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 24,26 pro-
cent på
1. lön eller annan ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång
är 65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för ar-
betstagare,
3. avgångsersättning som annor-
ledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsför-
säkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund,
det för kommunerna och lands-
tingen gemensamma organet för
administration av personalpension
eller Sjukvårdens och social-
vårdens planerings- och rationali-
seringsinstitut, under förutsättning
att arbetsgivaren tillämpar kom-
munalt pensionsavtal eller av
annan arbetsgivare, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad
som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
Särskild löneskatt skall för vaije
år betalas till staten med XX,XX pro-
cent på lön eller annan ersättning
till arbetstagare som vid årets in-
gång är 65 år eller äldre och i
övrigt med 24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för ar-
betstagare,
2. avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollek-
tivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring utbetalas av staten,
kommun eller kommunalförbund
som arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund,
det för kommunerna och lands-
tingen gemensamma organet för
administration av personalpension
eller Sjukvårdens och social-
vårdens planerings- och rationali-
seringsinstitut, under förutsättning
att arbetsgivaren tillämpar kom-
munalt pensionsavtal eller av
annan arbetsgivare, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad
som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
Senaste lydelse 1997:940.
111
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgör kom-
plement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som fast-
ställts i kollektivavtal mellan ar-
betsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen ut-
går i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad
inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinst-
andelsstiftelse som avses i 3 kap.
2 § andra stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller en
annan juridisk person med mot-
svarande ändamål med undantag
för bidrag som lämnas till en pen-
sions- eller personalstiftelse enligt
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgör kom-
plement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
5. ersättning som utges på
grund av ansvarighetsförsäkring
som åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen ut-
ges i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad
inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinst-
andelsstiftelse som avses i 3 kap.
2 § andra stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller en
annan juridisk person med mot-
svarande ändamål med undantag
för bidrag som lämnas till en pen-
sions- eller personalstiftelse enligt
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt
av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund
av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kost-
nader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt
denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget tillämpas bestämmel-
serna i 2 kap. 3-5 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter med
undantag av 4 § första stycket 2
och 13.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 6
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före ut-
gången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992
Vid bestämmande av skatte-
underlaget tillämpas bestämmel-
serna i 2 kap. 3-5 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter med
undantag av 4 § första stycket 13
och 5 § andra stycket första
meningen.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 5
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före ut-
gången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992
112
om skadan anmälts till allmän för-
säkringskassa efter utgången av
juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
om skadan anmälts till allmän för- Prop. 1997/98:151
säkringskassa efter utgången av Bilaga 4
juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv
gånger prisbasbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen om allmän försäk-
ring.
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses z 11 kap. 3 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring (passiv närings-
verksamhet) samt, om den skatt-
skyldige före årets början fyllt 65
år eller inte fyllt 65 år men under
hela året uppburit hel ålderspen-
sion eller avlidit under året, på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter samt vidare på er-
sättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i punkt 12 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
eller enligt sådan trygghetsförsäk-
ring som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Skatt be-
räknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap.
4 § lagen om socialavgifter. Be-
dömningen om näringsverksamhet
är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunal-
skattelagen.
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 2 kap. 6 §
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension (passiv
näringsverksamhet) samt på er-
sättning som utges enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som av-
ses i punkt 12 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen eller
enligt sådan trygghetsförsäkring
som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utges i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Om en
skattskyldig före årets början har
fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år
men under hela året uppburit hel
ålderspension skall särskild löne-
skatt betalas med XX,XX procent
eller, om en skattskyldig avlidit
under året, med 24,26procent på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter. Skatt beräknas inte
på sådana inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala egen-
avgifter enligt 3 kap. 4 § lagen om
socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller
2 Senaste lydelse 1997:940.
113
passiv görs för en förvärvskälla Prop. 1997/98:151
enligt kommunalskattelagen. Bilaga 4
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från
och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som
efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter ut-
gången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av be-
skattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 1 och 2 §§ gäller fortfarande för personer som
är födda 1937 eller tidigare.
114
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden1
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 44 § skall lyda ”V Anmälningsskyldig-
het” och att rubriken närmast före 45 § skall lyda ”VI Sammanställning
och redovisning”,
dels att det i lagen skall föras in nio nya paragrafer, 43 a-43 i §§, samt
närmast före 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till
Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första-sjätte fondstyrelserna.
Bestämmelser om första-tredje
fondstyrelserna finns i 2-16, 21-25,
44 och 45 §§ samt om fjärde-sjätte
fondstyrelserna i 26, 28-37, 39
och 43^15 §§.
Riksförsäkringsverket skall vaije
år överföra
1. till första fondstyrelsens för-
valtning tilläggspensionsavgifter
som erläggs av staten, kommuner
och därmed jämförliga samfällig-
heter samt av bolag, föreningar
och stiftelser, i vilka staten, kom-
muner eller därmed jämförliga
samfälligheter har ett bestäm-
mande inflytande,
De medel som enligt 8 kap. 2 §
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension förs till
Premiesparfonden inom Allmänna
pensionsfonden skall förvaltas av
sjunde fondstyrelsen.
Bestämmelser finns om första-
tredje fondstyrelserna i 2-16, 21-25,
44 och 45 §§, om fjärde-sjätte
fondstyrelserna i 26, 28-37, 39
och 43-45 §§ samt om sjunde
fondstyrelsen i 43 a-45 §§.
§3
Av de medel som avses i 1 §
första stycket skall Riksförsäk-
ringsverket varje år överföra till
1. första fondstyrelsens förvalt-
ning ålderspensionsavgifter som
erläggs av staten, kommuner och
därmed jämförliga samfälligheter
samt av bolag, föreningar och
stiftelser, i vilka staten, kommuner
eller därmed jämförliga samfällig-
heter har ett bestämmande in-
flytande,
1 Lagen omtryckt 1991:1857.
2 Senaste lydelse 1997:952.
3 Senaste lydelse 1997:1034.
115
2. till andra fondstyrelsens för-
valtning tilläggspensionsavgifter
som erläggs av andra arbetsgivare
än som har nämnts under 1, såvitt
de avser ett avgiftsunderlag som
per år överstiger 240 gånger det
basbelopp som gäller enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
samt
3. till tredje fondstyrelsens för-
valtning övriga tilläggspensions-
avgifter,
4. till första-tredje fondstyrel-
sernas förvaltning pensionsavgifter
enligt lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift fördelade på
respektive fondstyrelse med en
andel som motsvarar den andel av
tilläggspensionsavgiftema som
förs till var och en av fondstyrel-
serna.
2. andra fondstyrelsens förvalt-
ning ålderspensionsavgifter som
erläggs av andra arbetsgivare än de
som har nämnts under 1, om av-
giftsunderlaget per år överstiger
240 gånger det prisbasbelopp som
gäller enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
3. tredje fondstyrelsens förvalt-
ning övriga ålderspensionsavgifter,
4. första-tredje fondstyrelsernas
förvaltning pensionsavgifter enligt
lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift fördelade på respektive
fondstyrelse med en andel som
motsvarar den andel av ålderspen-
sionsavgifterna som förs till var
och en av fondstyrelserna.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Vad som sägs i första stycket 1-4 gäller med den begränsning som
följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt
att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket
Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen
av de medel som styrelsen förvaltar.
Pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende forsäkringen för tilläggs-
pension skall, i den mån andra
medel inte står till förfogande,
betalas genom tillskott som riks-
försäkringsverket erhåller från
fondstyrelserna. De medel som be-
hövs för ett kalenderår skall
tillskjutas av varje fondstyrelse i
förhållande till de avgifter som
under det närmast föregående året
har överförts till dess förvaltning.
Pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende försäkring för inkomst-
pension och tilläggspension enligt
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension samt för-
säkring för tilläggspension i form
av ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall, i den mån andra medel inte
står till förfogande, betalas genom
tillskott som Riksförsäkringsverket
erhåller från fondstyrelserna. De
medel som behövs för ett kalen-
derår skall tillskjutas av varje
fondstyrelse i förhållande till de
avgifter som under det närmast
föregående året har överförts till
dess förvaltning.
116
Vaije fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostna- Prop. 1997/98:151
derna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning. Bilaga 4
Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av rege-
ringen. Av ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som före-
träder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare,
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av ar-
betsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsu-
mentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetstagare samt
i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar
av arbetsgivare, fyra efter förslag
av rikssammanslutningar av ar-
betstagare och två efter förslag av
sammanslutningar som företräder
personer vilka erlägger egenav-
gifter för tilläggspension.
i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar
av arbetsgivare, fyra efter förslag
av rikssammanslutningar av ar-
betstagare och två efter förslag av
sammanslutningar som företräder
personer vilka erlägger egenav-
gifter för ålderspension.
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.
För vaije ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte
vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
IV Sjunde fondstyrelsen
43 a §
Sjunde fondstyrelsen skall för-
valta en särskild fond inom All-
männa pensionsfonden, Premie-
sparfonden.
Fonden skall förvaltas för de
ändamål som framgår av bestäm-
melserna om premiepension i
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension. Fond-
styrelsen skall i sin förvaltning
handla uteslutande i pensions-
spararnas intresse.
Fondstyrelsen skall ta emot
medel till och betala ut medel från
fonden enligt de anvisningar som
Premiepensionsmyndigheten läm-
nar.
4 Senaste lydelse 1988:1301.
117
43 b §
Premiesparfonden skall vara in-
delad i fondandelar. Alla fondan-
delar skall vara lika stora.
Värdet av en fondandel är fon-
dens värde delat med antalet fond-
andelar. Fondens tillgångar skall
värderas med ledning av gällande
marknadsvärde. Fondstyrelsen
skall dagligen beräkna fondan-
delsvärdet och underrätta Premie-
pensionsmyndigheten om värdet.
När medel tillförs fonden, skall
fondstyrelsen utfärda fondandelar
till Premiepensionsmyndigheten.
När medel betalas ur fonden, skall
det ske genom inlösen av fond-
andelar.
43 c §
Fondstyrelsen skall förvalta
fondmedlen så att den totala risk-
nivån är låg, samtidigt som med-
len ger så god avkastning som
möjligt.
Fondstyrelsen får inte förvärva
en andel aktier i ett svenskt aktie-
bolag som tillsammans med
fondstyrelsens övriga aktier i
samma bolag överstiger fem pro-
cent av röstetalet för samtliga ak-
tier i bolaget.
43 d§
Fondstyrelsen för rösta för de
aktier som den förvärvat till Pre-
miesparfonden endast när kravet
på avkastning enligt 43 c § första
stycket inte kan tillgodoses på an-
nat sätt.
43 e §
Följande bestämmelser i lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder, och föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa be-
stämmelser, skall gälla för förvalt-
ningen av Premiesparfonden:
- 6 a § om skyldighet för revisor
att anmäla vissa förhållanden till
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
118
Finansinspektionen,
-7 § om förbud for vissa perso-
ner med insynsställning att handla
med en värdepappersfond,
- 9 och 10 §§ om upprättande
och godkännande av fondbestäm-
melser,
- 12 § om företrädare för an-
delsägarna i en värdepappersfond
m.m.,
- 13 § första stycket 2-4 och
andra stycket om förbud mot att ta
upp lån m.m.,
- 17-22 §§, 23 § första stycket 2
och 3 samt 24-25 §§ om placering
av medel i en värdepappersfond,
- 26-29 §§ om information om
en värdepappersfond,
- 32 § första stycket om inlösen
av fondandelar, och
-47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser och föreskrifter som
anges i första stycket skall Premie-
sparfonden anses som en värde-
pappersfond och Premiepen-
sionsmyndigheten som fondan-
delsägare. Vad som sägs om fond-
bolag skall avse sjunde fondstyrel-
sen.
Finansinspektionen får medge
undantag från de bestämmelser
som anges i första stycket.
43f§
Fondstyrelsen skall bestå av sju
ledamöter, som förordnas av rege-
ringen. Av ledamöterna förordnas
en till ordförande och en till vice
ordförande.
Om en ledamot entledigas eller
avlider eller om hans uppdrag av
annat skäl upphör under den tid
för vilken han blivit förordnad,
skall en ny ledamot förordnas i
hans ställe för den återstående
tiden.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
119
43g§
Fondstyrelsen skall ingå samar-
betsavtal enligt 8 kap. 3 § första
stycket 2 lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med
Premiepensionsmyndigheten samt
göra de åtaganden som anges i
samma stycke 3-5.
43h§
Fondstyrelsen skall stå under
tillsyn av Finansinspektionen. För
tillsynen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 39-42 och 46 §§
lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder och de föreskrifter som har
meddelats i anslutning till dessa
bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestäm-
melser och föreskrifter som anges i
första stycket skall vad som sägs
om fondbolag avse sjunde fond-
styrelsen.
43 i §
Föreskrifterna i 3 § andra
stycket, 4 § fjärde stycket, 5 §
första och andra styckena, 7-10 §§,
11 § tredje och fjärde styckena,
16-16 a §§ och 21-25 §§ gäller
också i fråga om sjunde fond-
styrelsen.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
120
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'
dels att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 39 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Riksförsäkringsverket
och domstol i ärende enligt lag-
stiftningen om allmän försäkring
eller arbetsskadeförsäkring eller
om annan jämförbar ekonomisk
förmån för enskild, eller om läkar-
vårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Sam-
ma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankom-
mer att handlägga ärende enligt
lagstiftning som nu har nämnts. I
fråga om myndighet som anges i
8 § gäller dock bestämmelserna
där.
Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Premiepensionsmyn-
digheten, Riksförsäkringsverket och
domstol i ärende enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring, in-
komstgrundad ålderspension eller
arbetsskadeförsäkring eller om
annan jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild, eller om läkar-
vårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Sam-
ma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankom-
mer att handlägga ärende enligt
lagstiftning som nu har nämnts. I
fråga om myndighet som anges i
8 § gäller dock bestämmelserna
där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:1661.
121
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring och lagstift-
ningen om sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om inkomstgrundad ålders-
pension och lagstiftningen om
sjuklön.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år
eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
39 §
Sekretess gäller hos en allmän
försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsverket
och domstol i ärende enligt
lagstiftningen om inkomstgrundad
ålderspension for uppgift om
1. hur premiepensionsmedel har
placerats för en enskilds räkning,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att han eller hon
lider men, och
2. vad en pensionssparare har
bestämt om efterlevandeskydd en-
ligt 10 kap. lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
Utan hinder av sekretess får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om inkomstgrundad ålderspension.
Sekretess enligt första stycket 2
gäller inte sedan pensionsspararen
har avlidit.
I fråga om uppgift i allmän
handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
122
Härigenom föreskrivs att 1-3, 9 och 11-15 §§ socialförsäkrings-
registerlagen (1997:934) skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag gäller personregister
för sådan verksamhet i fråga om
socialförsäkringsförmåner samt andra
förmåner och ersättningar som
enligt lag eller förordning eller
särskilt beslut av regeringen an-
kommer på de allmänna försäk-
ringskassorna eller Riksförsäk-
ringsverket (socialförsäkrings-
register).
Denna lag gäller personregister
för sådan verksamhet i fråga om
socialförsäkringsförmåner samt andra
förmåner och ersättningar som
enligt lag eller förordning eller
särskilt beslut av regeringen an-
kommer på de allmänna försäk-
ringskassorna, Premiepensions-
myndigheten eller Riksförsäkrings-
verket (socialförsäkringsregister).
Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973:289).
De allmänna försäkringskassor-
na och Riksförsäkringsverket får
föra socialförsäkringsregister en-
ligt denna lag för de ändamål som
anges i 3 §.
De allmänna försäkringskassor-
na och Riksförsäkringsverket får
använda socialförsäkringsregister
för
1. handläggning av ärenden som
omfattas av 1 § första stycket,
2. förberedande åtgärder för hand-
läggning enligt 1, samt
3. uppföljning, utvärdering, till-
syn och framställning av statistik
avseende verksamhet enligt 1 och
2.
Utan hinder av de begränsningar
som följer av 7 och 8 §§ får
följande uppgifter registreras i
fråga om avgöranden av domstol,
Riksförsäkringsverket eller allmän
De allmänna försäkringskassor-
na, Premiepensionsmyndigheten
och Riksförsäkringsverket får föra
socialförsäkringsregister enligt
denna lag för de ändamål som
anges i 3 §.
De allmänna försäkringskassorna,
Premiepensionsmyndigheten och
Riksförsäkringsverket får använda
socialförsäkringsregister för
1. handläggning av ärenden som
omfattas av 1 § första stycket,
2. förberedande åtgärder för hand-
läggning enligt 1, samt
3. uppföljning, utvärdering, till-
syn och framställning av statistik
avseende verksamhet enligt 1 och
2.
Utan hinder av de begränsningar
som följer av 7 och 8 §§ får
följande uppgifter registreras i
fråga om avgöranden av domstol,
Riksförsäkringsverket, Premiepen-
123
försäkringskassa i ärenden som
omfattas av 1 § första stycket:
1. utgången,
2. de bestämmelser som har till-
lämpats, och
3. huruvida avgörandet har över-
klagats.
sionsmyndigheten eller allmän för-
säkringskassa i ärenden som om-
fattas av 1 § första stycket:
1. utgången,
2. de bestämmelser som har till-
lämpats, och
3. huruvida avgörandet har över-
klagats.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Socialförsäkringsregister som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna eller för Riksförsäk-
ringsverket för handläggning av
ärenden får innehålla handlingar
som har kommit in eller framställts
i ett ärende. För uppgifter i sådana
handlingar gäller inte de begräns-
ningar som följer av 7-10 §§, om
uppgifterna har lämnats i ärendet
eller behövs för handläggningen
av detta.
Socialförsäkringsregister som
förs särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna, för Premiepen-
sionsmyndigheten eller för Riks-
försäkringsverket för handlägg-
ning av ärenden får innehålla
handlingar som har kommit in
eller framställts i ett ärende. För
uppgifter i sådana handlingar
gäller inte de begränsningar som
följer av 7-10 §§, om uppgifterna
har lämnats i ärendet eller behövs
för handläggningen av detta.
Socialförsäkringsregister får genom sambearbetning tillföras
1. uppgifter från andra socialförsäkringsregister, och
2. uppgifter som lämnas till en
allmän försäkringskassa eller
Riksförsäkringsverket med stöd av
en särskild bestämmelse i lag eller
förordning om lämnande av upp-
gifter.
2. uppgifter som lämnas till en
allmän försäkringskassa, Premie-
pensionsmyndigheten eller Riks-
försäkringsverket med stöd av en
särskild bestämmelse i lag eller
förordning om lämnande av upp-
gifter.
Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektio-
nen kan följa att socialförsäkringsregister genom sambearbetning får
tillföras uppgifter utöver vad som anges i första stycket.
Registeransvariga för socialför-
säkringsregister som förs gemen-
samt för Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna är
verket samt vaije försäkringskassa
när det gäller behandling av
uppgifter hos den försäk-
ringskassan. För register som förs
Registeransvariga för socialför-
säkringsregister som förs gemen-
samt för Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna är
verket samt vaije försäkringskassa
när det gäller behandling av
uppgifter hos den försäk-
ringskassan. För register som förs
124
särskilt för en allmän försäk-
ringskassa eller ett lokalt organ
inom denna är försäkringskassan
registeransvarig. Riksförsäkrings-
verket är registeransvarigt för so-
cialförsäkringsregister som förs
särskilt för verket.
särskilt för en allmän försäk- Prop. 1997/98:151
ringskassa eller ett lokalt organ Bilaga 4
inom denna är försäkringskassan
registeransvarig. Premiepensions-
myndigheten är registeransvarig
för socialförsäkringsregister som
förs särskilt för myndigheten.
Riksförsäkringsverket är regis-
teransvarigt för socialförsäkrings-
register som förs särskilt för
verket.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna får ha
direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs gemen-
samt för verket och försäkringskassorna.
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs sär-
skilt för en allmän försäkringskassa får endast den försäkringskassan ha.
Om ett register förs särskilt för ett lokalt organs verksamhetsområde
inom försäkringskassan får dock endast det lokala organet ha direkt åt-
komst till uppgifterna.
Direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister som förs
särskilt för Premiepensionsmyn-
digheten får endast myndigheten
ha. Om det behövs för ändamål
som avses i 3 § 1 eller 2 får dock
även Riksförsäkringsverket och
den allmänna försäkringskassan
ha direkt åtkomst till ett sådant
register med undantag för sådana
handlingar som avses i 11 §.
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs sär-
skilt för Riksförsäkringsverket får endast verket ha. Om det behövs för
ändamål som avses i 3 § 1 eller 2 får dock även en allmän försäkrings-
kassa ha direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana
handlingar som avses i 11 §.
Behörighet för direkt åtkomst
till uppgifter i socialförsäkrings-
register enligt första-trea^e
styckena får endast ges till den
som behöver ha tillgång till upp-
gifterna för att kunna utföra sitt
arbete.
Behörighet för direkt åtkomst
till uppgifter i socialförsäkrings-
register enligt första-färde
styckena får endast ges till den
som behöver ha tillgång till upp-
gifterna för att kunna utföra sitt
arbete.
125
Statens löne- och pensionsverk
och det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet
för administration av personalpen-
sioner får, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer,
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister för de
ändamål som anges i 4 §. Bestäm-
melserna i 14 § fjärde stycket
gäller också för pensionsverket
och det gemensamma organet.
Statens löne- och pensionsverk
och det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet
för administration av personalpen-
sioner får, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer,
ha direkt åtkomst till uppgifter i
socialförsäkringsregister för de
ändamål som anges i 4 §. Bestäm-
melserna i 14 § femte stycket
gäller också för pensionsverket
och det gemensamma organet.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Det som sägs om Premiepen-
sionsmyndigheten skall till utgången av år 1998 gälla för utredningen om
organisation av Premiepensionsmyndigheten.
126
Prop. 1997/98:151
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Statlig ålderspensionsavgift skall för vaije år betalas av staten enligt
denna lag.
Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodo-
räknande av pensionsrätt för inkomstpension eller pensionspoäng.
2 § Avgiften utgör X,XX procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt
2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller in-
komst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1-4 nämnda
lag,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut-
bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera-
tionsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
127
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.
3 § Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs-
arbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
4 § Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från
en försäkrads inkomster som överstiger X,XX förhöjda prisbasbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande ord-
ning
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.
5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension.
6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med
förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av
det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut.
7 § Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära
som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära
avgiften betalas vaije månad. Regeringen skall bestämma storleken på de
belopp som skall betalas.
8 § Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden.
Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från
Riksförsäkringsverket.
9 § Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret.
Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp
som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med
att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall
regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som
anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pen-
sionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalnings-
lagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket
lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 5
128
10 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun-
dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första
gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för
år 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften
även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av
ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggs-
pension.
129
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
2.2
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 §, 4 kap. 1 § och 15 kap.
8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Bilaga 5
Försäkringen och kostnaderna
för förvaltningen av den skall
finansieras genom ålderspensions-
avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och allmänna pen-
sionsavgifter enligt lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift samt
genom avkastning på avgifts-
medel.
Försäkringen och kostnaderna
för förvaltningen av den skall
finansieras genom ålderspensions-
avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter, allmänna pen-
sionsavgifter enligt lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift och
statliga ålderspensionsavgifter
enligt lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift samt genom
avkastning på avgiftsmedel.
2 kap.
För vaije år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första
eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande,
skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta
gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundan-
de uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande pris-
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket
skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år eller för
det år då den försäkrade har
avlidit.
Fastställande enligt första stycket
skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år. Fast-
ställande enligt första stycket skall
inte heller göras för det år då den
försäkrade har avlidit i annat fall
än om överföring av pensionsrätt
för premiepension till den avlidnes
make skall göras för det året.
1 Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
2
" Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
130
För vaije år för vilket det för en
försäkrad har fastställts pensions-
grundande inkomst eller andra
pensionsgrundande belopp, skall,
om inte annat följer av 4 §, pen-
sionsrätt fastställas för den för-
säkrade. Pensionsrätt skall dock
inte fastställas för den som är född
år 1937 eller tidigare.
För vaije år för vilket det för en
försäkrad har fastställts pensions-
grundande inkomst eller andra
pensionsgrundande belopp, skall,
om inte annat följer av 4 §, pen-
sionsrätt fastställas för den för-
säkrade. För det år då den försäk-
rade har avlidit skall endast pen-
sionsrätt för premiepension fast-
ställas. Pensionsrätt skall inte fast-
ställas för den som är född år 1937
eller tidigare.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 5
För vaije år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller
för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer
av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit
eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit
eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte
heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för
samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte
tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten av-
giftsbetalning.
15 kap.
Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara
skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan
senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall
överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och
gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en över-
föring som gäller tills vidare skall
upphöra måste han eller hon
skriftligen anmäla detta, varefter
överföringen upphör från och med
året efter det då en sådan anmälan
kom in till den allmänna försäk-
Om en make vill att en över-
föring som gäller tills vidare skall
upphöra måste han eller hon
skriftligen anmäla detta, varefter
överföringen upphör från och med
året efter det då en sådan anmälan
kom in till den allmänna försäk-
3 Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålders-
pension.
4 Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålders-
pension.
131
ringskassan. Om makarnas äkten-
skap har upplösts skall överför-
ingen upphöra från och med det år
då äktenskapet upplöstes.
ringskassan. Om makarnas äkten- Prop. 1997/98:151
skap har upplösts skall över- Bilaga 5
föringen upphöra från och med det
år då äktenskapet upplöstes. Om
äktenskapet har upplösts genom
att en av makarna har avlidit och
det är den make från vilken över-
föringen skall ske som har avlidit,
skall dock överföringen även gälla
det år då äktenskapet upplöstes.
132
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
dels att 4 kap. 8 och 10 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 2 § och 4 kap. 1, 2, 4, 6 och 7 §§ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för vaije år betala även sjömanspensionsavgift med
1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukför-
säkringsavgift och folkpensionsav-
gift beräknas efter de procentsatser
som regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket årligen fastställer.
Procentsatserna skall utgöra den
andel av de i 1 § första stycket 1
och 2 angivna procentsatserna som
svarar mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela
antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den
30 september de tre år som när-
mast föregått det år då procent-
satserna fastställs. Hänsyn skall
därvid inte tas till fartyg med en
bruttodräktighet understigande 300.
Procentsatserna beräknas med två
decimaler.
I fråga om sjömän skall sjukför-
säkringsavgift och arbetsmark-
nadsavgift beräknas efter de
procentsatser som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Riksförsäkringsverket årligen fast-
ställer. Procentsatserna skall ut-
göra den andel av de i 1 § första
stycket 1 och 6 angivna procent-
satserna som svarar mot förhållan-
det mellan antalet svenska sjömän
och hela antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den
30 september de tre år som när-
mast föregått det år då procent-
satserna fastställs. Hänsyn skall
därvid inte tas till fartyg med en
bruttodräktighet understigande 300.
Procentsatserna beräknas med två
decimaler.
Lagen omtryckt 1989:633.
Senaste lydelse av
4 kap. 8 § 1995:658
4 kap. 10 § 1995:852.
2 Senaste lydelse 1996:1335.
133
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av an- Prop. 1997/98:151
visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). Bilaga 6
1 §3
Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
1. kostnader för ersättning för
sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjuk-
penning m.m. enligt 3 kap., föräld-
rapenningförmåner enligt 4 kap.,
folkpension i form av förtidspen-
sion enligt 7 kap. och rehabilite-
ringsersättning m.m. enligt 22 kap.
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring samt pensionstillskott till
förtidspension enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott,
2. kostnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet
m.m.,
3. kostnader för förmåner enligt
lagen (1996:1150) om högkost-
nadsskydd vid köp av läkemedel
m.m.,
4. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att
sådana studielån som belöper på
en studerandes sjukperiod enligt
studiestödslagen (1973:349) inte
skall återbetalas,
5. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostna-
der,
6. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
7. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön.
1. kostnader för sjukpenning
m.m. enligt 3 kap., folkpension i
form av förtidspension enligt 7 kap.
för personer som har rätt till
tilläggspension i form av förtids-
pension enligt 13 kap., tilläggs-
pension i form av förtidspension
enligt 13 kap. och rehabiliterings-
ersättning m.m. enligt 22 kap., allt
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att
sådana studielån som belöper på
en studerandes sjukperiod enligt
studiestödslagen (1973:349) inte
skall återbetalas,
3. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostna-
der,
4. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
5. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön och
6. statliga ålderspensionsav-
gifter enligt lagen (1998:000) om
statlig ålderspensionsavgift som
belöper på förmåner som finansie-
ras med sjukförsäkringsavgiften.
3 Senaste lydelse 1997:938.
134
Folkpensionsavgifter förs till
staten som bidrag till finansie-
ringen av folkpensioneringen en-
ligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Delpensionsavgifter förs till en
fond, benämnd delpensionsfonden,
med vars tillgångar kostnaderna
för pensioner enligt lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser
skall täckas. Fonden förvaltas en-
ligt grunder som riksdagen fast-
ställer särskilt.
Efterlevandepensionsavgifter förs
till staten för finansiering av
folkpension i form av efterlevan-
depension enligt 8 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och tilläggspension i form av
efterlevandepension enligt 14 kap.
samma lag, änkepension enligt
övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen om
allmän försäkring samt kostnader
för förvaltning av efterlevande-
pension och änkepension.
4§
Föräldraförsäkringsavgifter förs
till staten för finansiering av för-
äldrapenningförmåner enligt 4 kap.
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, kostnader för förvaltning
av föräldrapenningförmåner och
för finansiering av statliga ålders-
pensionsavgifter enligt lagen
(1998:000) om statlig ålderspen-
sionsavgift som belöper på sådana
förmåner.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
Arbetsskadeavgifter förs till en
fond, benämnd Arbetsskadefonden,
med vars tillgångar kostnaderna
för ersättningar enligt lagen
(1976:380) om arbetsskade-
försäkring och motsvarande äldre
bestämmelser samt förvaltnings-
kostnader skall täckas. Fonden för-
valtas enligt grunder som riks-
dagen fastställer särskilt.
Arbetsskadeavgifter förs till Ar-
betsskadefonden med vars till-
gångar kostnaderna för ersätt-
ningar enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och mot-
svarande äldre bestämmelser, stat-
liga ålderspensionsavgifter enligt
lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper
på förmåner som finansieras med
arbetsskadeavgifter samt förvalt-
ningskostnader skall täckas. Fonden
förvaltas enligt grunder som riks-
dagen fastställer särskilt.
4 Senaste lydelse 1994:240.
135
7 §5
Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring,
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
2. kostnader för tillsyn av arbets-
löshetskassornas utbetalning av ar-
betslöshetsersättning enligt lagen
(1997:239) om arbetslöshets-
kassor, och
3. utbildningsbidrag till sådan
deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning enligt förordningen (1987:406)
om arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering enligt
förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska
verksamheten som uppfyller
villkoren för inkomstrelaterad
ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring.
2. kostnader för tillsyn av arbets-
löshetskassornas utbetalning av ar-
betslöshetsersättning enligt lagen
(1997:239) om arbetslöshets-
kassor,
3. utbildningsbidrag i form av
dagpenning till deltagare i arbets-
marknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering och deltagare i verk-
samhet för ungdomar mellan 20
och 24 år anordnad av en kommun
under förutsättning att deltagaren
uppfyller villkoren för inkomstre-
laterad ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring,
4. kostnader enligt lönegaranti-
lagen (1992:497) och
5. statliga ålderspensionsavgifter
enligt lagen (1998:000) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper
på förmåner som finansieras med
arbetsmarknadsavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
5 Senaste lydelse 1997:249.
136
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter i
dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag
dels att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1, 4 och 5 a §§ samt punkterna 2 och 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1998:000) skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:000) skall in-
föras en ny punkt, 7, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för
vaije år betala
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
1. sjukförsäkringsavgift med 1. sjukförsäkringsavgift med
7,93 procent, X,XX procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83 pro- 2. efterlevandepensionsavgift
cent, med 1,70 procent,
3. ålderspensionsavgift med X,XX procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 pro- 4. föräldraforsäkringsavgift med
cent, X,XX procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
5,42 procent,
7. arbetarskyddsavgift med
0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med
0,25 procent.
6. arbetsmarknadsavgift med
5,84 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffan-
de ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift.
1 §2
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för vaije år betala
Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
2
Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
137
1. sjukförsäkringsavgift med 1. sjukförsäkringsavgift med Prop. 1997/98:151
8,66 procent, X, XX procent, Bilaga 6
2. folkpensionsavgift med 6,83 pro- 2. efterlevandepensionsavgift med
cent, 1,70 procent,
3. ålderspensionsavgift med X,XX procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 pro- föräldraförsäkringsavgift med
cent, X,XX procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 3 kap. 2 § och 2 a §
lagen om allmän försäkring skall
även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses
i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
4§3
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1 och 4-6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §/
lagen om allmän försäkring skall
även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 2 och 3 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension.
5 a §4
Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av av-
giftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön
eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från
egenavgiftema medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda
avdraget från egenavgiftema och arbetsgivaravgifterna inte överstiger
42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in-
komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga
42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till
hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja
3
Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
4
Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
138
avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på Prop. 1997/98:151
motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller Bilaga 6
annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från
arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag
från egenavgiftema högst med så stort belopp att delägarnas
sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till
inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från
arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk-
ringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
folkpensionsavgiften, delpensions-
avgifien och ålderspensionsavgiften.
Avdrag enligt första stycket
skall i angiven ordning avse ar-
betsmarknadsavgiften, sjukförsäk-
ringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
efterlevandepensionsavgiften och
föräldraförsäkringsavgiften.
25. De nya bestämmelserna i
2 kap. 4 och 5 §§ tillämpas i fråga
om avgiftspliktig ersättning som
betalas ut från och med den
1 januari 1999.
36. De nya bestämmelserna i
3 kap. 3 § tillämpas på inkomster
som uppbärs från och med den
1 januari 1999. Omfattar beskatt-
ningsåret tid såväl före som efter
utgången av år 1998 skall, om den
försäkrade inte visar annat, så stor
del av beskattningsårets inkomst
anses hänförlig till tiden efter
utgången av år 1998 som svarar
mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under
denna tid och hela beskattnings-
året.
2. De nya bestämmelserna i
2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i
fråga om avgiftspliktig ersättning
som betalas ut från och med den
1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna i
3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på in-
komster som uppbärs från och med
den 1 januari 1999. Omfattar be-
skattningsåret tid såväl före som
efter utgången av år 1998 skall,
om den försäkrade inte visar annat,
så stor del av beskattningsårets in-
komst anses hänförlig till tiden
efter utgången av år 1998 som
svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som in-
faller under denna tid och hela be-
skattningsåret.
7. Under åren 1999 och 2000
skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om
vilka kostnader tillgångarna i den
Allmänna pensionsfonden skall
täcka också avse folkpension i
form av ålderspension enligt
6 kap. lagen (1962:381) om all-
män försäkring till personer som
har rätt till tilläggspension i form
5 Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
6 Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
139
av ålderspension enligt 12 kap. Prop. 1997/98:151
samma lag samt kostnader för för- Bilaga 6
valtning av sådan folkpension.
140
2.3
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1994:1744) om allmän pen-
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
sionsavgift skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
(
Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Föreslagen lydelse
§2
Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension enligt
lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension och
tilläggspension i form av ålders-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången i fråga om avgifter som fastställs vid 2000 års taxering.
2. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av
folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av
ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av
sådan folkpension.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
2 Senaste lydelse 1997:936.
141
Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen
(1998:000) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för All-
männa pensionsfonden1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
Nuvarande lydelse
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.
2. Under åren 1999 och 2000
skall pensionsutbetalningar, för-
valtningskostnader och andra ut-
gifter avseende också folkpension i
form av ålderspension enligt
6 kap. lagen (1962:381) om all-
män försäkring till personer som
har rätt till tilläggspension i form
av ålderspension enligt 12 kap.
samma lag, i den mån andra medel
inte står till förfogande, betalas
genom tillskott som Riksförsäk-
ringsverket erhåller från första-
tredje fondstyrelserna. De medel
som behövs för ett kalenderår skall
tillskjutas av varje fondstyrelse i
förhållande till de avgifter som
under det närmast föregående året
har överförts till dess förvaltning.
3. Första-tredje fondstyrelserna
skall till Riksgäldskontoret över-
föra 45 miljarder kronor under år
1999 och 45 miljarder kronor
under år 2000. Beloppen skall
överföras med lika stora andelar
den 31 mars, den 30 juni, den
30 september och den 31 december
respektive år. Varje fondstyrelse
skall bidra till överföringarna i
förhållande till det totala mark-
nadsvärdet vid utgången av när-
mast föregående räkenskapsår av
de tillgångar som styrelsen för-
valtar.
Lagen omtryckt 1991:1857.
142
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensione-
ringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgift för finansiering av försäk-
ringen för tilläggspension före-
skrivs även i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift.
1 §2
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen m.m, föräldraför-
säkringen och efterlevandepen-
sioner föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1997:946.
143
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter1 i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i
nämnda lag och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:000) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §2
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
Prop. 1997/98:151
Bilaga 6
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
folkpensionsavgiften och därefter
sjukförsäkringsavgiften, eller
2. i fråga om egenavgifter: folk-
pensionsavgiften och därefter i
angiven ordning sjukförsäkrings-
avgiften, delpensionsavgiften, ar-
betsskadeavgiften och ålderspen-
sionsavgiften.
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
sjukförsäkringsavgiften och där-
efter föräldraförsäkringsavgiften,
eller
2. i fråga om egenavgifter:
sjukförsäkringsavgiften och där-
efter i angiven ordning föräldra-
försäkringsavgiften, arbetsskade-
avgiften och efterlevandepen-
sionsavgiften.
I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller skattebetal-
ningslagen (1997:483).
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999 och tillämpas första
gången i fråga om arbetsgivar-
avgifter för beskattningsåret 1999
och i fråga om egenavgifter som
beräknas med ledning av 2000 års
taxering.
1 Lagen omtryckt 1994:548.
2
Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad
ålderspension.
144
2.7
Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneav-
gift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Arbetsgivare skall för varje år
betala allmän löneavgift. Löneav-
giften beräknas på det underlag
som gäller för arbetsgivaravgift till
folkpensioneringen enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter skall
betala egenavgifter skall för vaije
år betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för egenavgift till folk-
pensioneringen enligt nämnda lag.
Allmän löneavgift tas ut med
4,48 procent av underlaget och
tillfaller staten.
Föreslagen lydelse
1 §
Arbetsgivare skall för varje år
betala allmän löneavgift. Löneav-
giften beräknas på det underlag
som gäller för arbetsgivaravgift till
efterlevandepensioneringen enligt
lagen (1981:691) om socialav-
gifter.
§
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter skall
betala egenavgifter skall för varje
år betala allmän löneavgift. Löne-
avgiften beräknas på det underlag
som gäller för egenavgift till
efterlevandepensioneringen enligt
nämnda lag.
§'
Allmän löneavgift tas ut med
X,XY procent av underlaget och
tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt
1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den avgiftsskyldige
inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig
till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela be-
skattningsåret.
1 Senaste lydelse 1997:939.
145
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-10
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 19 januari 1998 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om inkomstgrundad ålderspension,
2. lag om införande av lag om inkomstgrundad ålderspension,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
6. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
7. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster,
10. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden.
11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
12. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet
MonaWildig, departementsrådet Lars Bergendal, kanslirådet Kjell Rempler,
kammarrättsassessorn Anita Linder, hovrättsassessorn Marianne Jenryd,
avdelningsdirektören Elisabeth Lane och hovrättsassessorn Johan Lundström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Det förslag till inkomstgrundad ålderspension som har lämnats till Lag-
rådet för granskning har föregåtts av ett antal utredningsförslag, huvud-
sakligen med utgångspunkt i direktiv som meddelades år 1991 mot bak-
grund av Pensionsberedningens slutbetänkande Allmän pension (SOU
1990:76). Riktlinjer för det framtida allmänna ålderspensionssystemet
lades fast av riksdagen år 1994 och det fortsatta beredningsarbetet har ägt
rum inom ramen för den s.k. Genomförandegruppens arbete. Resultatet
har enligt Lagrådets mening blivit en lagstiftning som får ses som i allt
väsentligt väl genomarbetad och väl disponerad.
Bestämmelserna om ålderspensioneringen har i huvudsak föreslagits
bli intagna i en särskild lag och kommer därmed inte längre att återfinnas
i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta har både fördelar och
nackdelar. Bland nackdelarna kan nämnas att lagen om allmän försäkring
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
146
sedan länge innehållit de grundläggande bestämmelserna om förmåner
inom socialförsäkringssystemet och att en väsentlig del av detta nu har
brutits ut ur denna lagstiftning. Å andra sidan - och detta talar till förmån
för den valda lagstiftningsmetoden - framstår regleringen i lagen om all-
män försäkring numera i stora delar som oöverskådlig och att då införliva
ytterligare ett komplext regelsystem häri skulle framstå som mindre väl-
betänkt. Det har också under lång tid och i skilda sammanhang rests krav
på en genomgripande översyn och omarbetning av bestämmelserna i
lagen om allmän försäkring. Kanske kan den nu föreslagna lagstiftningen
utgöra ett incitament för en sådan översyn.
Som flera remissinstanser har påpekat är förslaget till lag om inkomst-
grundad ålderspension och lagen om införande av denna i långa stycken
mycket komplext och svårgenomträngligt. Inte minst övergångsregle-
ringen och de många olika ikraftträdandetidpunktema försvårar över-
blicken över lagstiftningen. Komplexiteten i regelsystemet torde dock
vara i viss mån ofrånkomlig med tanke på de av riksdagen fastlagda rikt-
linjerna för lösningar på problemen med ålderspensioneringen för fram-
tiden, och detta samtidigt som äldre generationers rätt till pension skall
tryggas.
På flera områden har nuvarande regler i relevanta delar förts över till
den nya lagstiftningen samtidigt som det i lagrådsremissen framhålls att
detta får ses som temporära lösningar i avvaktan på resultaten av fortsatt
utredningsarbete. Enligt Lagrådets mening är det beklagligt att man inte
hunnit bereda färdigt t.ex. ett så centralt område som frågan om vem som
skall vara försäkrad enligt lagen. Inte heller har förtids- och efterlevande-
pensioneringens ställning i systemet och på vilket sätt studietid skall till-
godoräknas fått någon lösning. Detta medför att det under åren framöver
kommer att bli aktuellt med åtskilliga ändringar i de nu framlagda för-
slagen, något som knappast underlättar förståelsen av bestämmelserna.
När det gäller tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för
bamår läggs däremot fram ett detaljerat förslag. Bestämmelserna i dessa
hänseenden har blivit osedvanligt svårtillgängliga och uppenbarligen
också svåra att administrera. Trots att riksdagen har lagt fast principerna
även på denna punkt, vill Lagrådet ifrågasätta om den föreslagna regle-
ringen verkligen står i rimlig proportion till vad man uppnår i fråga om
resultat för de försäkrade. I allt fall torde den förvärvsfrekvens som kvin-
nor haft under de senaste årtiondena och den omständigheten att föräld-
rapenningen är pensionsgrundande medföra att behovet av reglering har
minskat. Det borde mot denna bakgrund övervägas om inte bestämmel-
serna om pensionsgrundande belopp på grund av bamår åtminstone kan
förenklas. Främst gäller detta antalet kombinationer mellan tre olika sätt
att beräkna det pensionsgrundande beloppet och flera alternativ att för-
dela beloppet mellan föräldrarna och i vissa fall styvförälder. Lagrådet
har emellertid på den tid som har stått till buds för granskning av för-
slaget inte kunnat utarbeta något eget förslag till enklare eller mer
schabloniserade bestämmelser.
Vad avser premiepensionssystemet föreslår Lagrådet, som kommer att
utvecklas närmare nedan, att i stort sett hela 11 kap. rörande Premiepen-
sionsmyndighetens verksamhet bryts ut ur lagen om inkomstgrundad
ålderspension och tas in i en särskild lag. Ett sådant system finns ju redan
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
147
när det gäller den allmänna tilläggspensioneringen och förvaltningen av
dess medel, där det sistnämnda regleras i en särskild lag med reglemente
för Allmänna pensionsfonden.
Åtskilliga bestämmelser i den föreslagna lagen innehåller bemyn-
diganden för regeringen, i vissa fall med delegationsrätt för regeringen
till myndighet som regeringen bestämmer. Frånsett den reglering som
föreslås för Premiepensionsmyndigheten - och som Lagrådet återkommer
till under 11 kap. - samt bestämmelser som enbart eller i allt väsentligt
handlar om förmåner för den enskilda (se 2 kap. 5 § 16) får de före-
skrifter som lagen innehåller anses kräva lagform enligt 8 kap. 3 §
regeringsformen. Någon bestämmelse som medger att regeringen lämnas
sådant bemyndigande som sägs i 8 kap. 7 § regeringsformen finns inte för
socialförsäkringslagstiftningen. Det kan därför med nyss nämnda
förbehåll bara bli fråga om verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 §
regeringsformen. Sådana föreskrifter behöver inte ha stöd i lag. Om det
anses önskvärt med en bestämmelse som erinrar om behovet av verk-
ställighetsföreskrifter bör den utformas just som en sådan erinran och inte
som ett bemyndigande. I fall då det är fråga om subdelegation bör be-
stämmelsen utformas så, att det ankommer på regeringen att bestämma
till vilken myndighet rätten att meddela föreskrifter skall delegeras. (Jfr
Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform,
2 uppl. 1989 s. 134, 152, Anders Hultqvist, Legalitetsprincipen vid in-
komstbeskattningen, 1995 s. 132 ff.) Paragrafen bör därvid innehålla att
närmare bestämmelser om verkställighet får i angivna hänseenden med-
delas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Be-
träffande verkställighetsföreskrifter brukar det anses att den lagregel som
skall kompletteras bör vara så detaljerad att regleringen inte tillförs något
väsentligt nytt genom verkställighetsföreskriftema.
1 kap. 3 §
1 denna paragraf anges de grundläggande principerna för beräkning av de
pensioner som skall utgå enligt lagen. I sista meningen sägs därvid att
pensionernas storlek också är beroende av indexomräkning för inkomst-
pension och värdeutveckling av de medel som fonderats för premiepen-
sion. Ordet "indexomräkning" ger inte besked om någon princip och är
dessutom intetsägande eftersom flera olika omräkningsoperationer måste
göras enligt lagen. Om ordet byts ut mot uttrycket "den allmänna in-
komstutvecklingen" blir dels bestämmelsen mer upplysande, dels får
ordet "värdeutveckling" i fråga om premiepension en innehållsmässig
motsvarighet när det gäller inkomstpension. Vidare förtjänar anmärkas
att paragrafen inte innehåller någon upplysning om vilka faktorer den
tredje pensionsformen, tilläggspensionen, är beroende av, nämligen för
tiden till dess den försäkrade fyller 65 år den allmänna prisutvecklingen
och för tiden därefter den allmänna inkomstutvecklingen.
1 kap. 5 §
Enligt första stycket andra meningen skall genom inkomstindex hänsyn
tas till bl.a. förändringen av genomsnittet av de försäkrades årliga
"pensionsgrundande inkomster enligt 2 kap. 1 § första stycket". I sist-
nämnda lagrum anges pensionsgrundande inkomst som summan av en
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
148
försäkrads på visst sätt angivna inkomster under ett år. Enligt andra
stycket i samma paragraf skall emellertid vid beräkning av en försäkrads
pensionsgrundande inkomst bortses från vad som överstiger sju och en
halv gånger inkomstbasbeloppet. När lagen på andra ställen än just här
talar om pensionsgrundande inkomst avses den på nu angivet sätt begrän-
sade inkomsten. I nu aktuellt sammanhang skall emellertid hänsyn tas till
de totala inkomsterna. För tydlighets skull bör hellre användas uttrycket
"pensionsgrundande inkomster utan den begränsning som anges i 2 kap.
1 § andra stycket".
1 kap. 7 §
Enligt andra stycket i paragrafen skall den som av en statlig arbetsgivare
sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt
i Sverige under hela utsändningstiden, om regeringen inte föreskriver
annat. Bemyndigandet infördes utan lagrådsgranskning år 1984 i motsva-
rande bestämmelse i lagen om allmän försäkring (prop. 1984/85:78) och
det framgår inte vad det finns för grund för bemyndigandet. Enligt vad
som upplysts har möjligheten till undantagande inte nämnvärd praktisk
betydelse. Det får förutsättas att frågan aktualiseras i samband med det
fortsatta arbetet med bestämmelserna om vilka som skall vara försäkrade.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
3 kap. 4 §
Regleringen av frågan om rätt till ett pensionsgrundande belopp på grund
av förtidspension avser ett enda år, nämligen 1999. Tanken är uppenbar-
ligen att en ny ordning skall hinna arbetas fram, riksdagsbehandlas och
träda i kraft före utgången av år 1999. Till dess är det emellertid endast
knappt två år. Erfarenheten, inte minst i detta sammanhang, visar att
komplicerade lagstiftningsärenden tenderar att ta mycket längre tid än
som förutsetts. Lagrådet har tidigare konstaterat att den föreslagna lagen
är ofullgången. Att därutöver medvetet utforma lagen så att en lucka i
regleringen kan öppna sig ett år efter det att lagen trätt i kraft synes inte
tillrådligt. I stället bör normal lagstiftningsteknik användas, dvs. att man
lagstiftar för en obestämd framtid och ändrar lagen när det ges anledning
till det. Lagrådet förordar därför att tidsbegränsningen i förevarande pa-
ragraf slopas och att paragrafen ges följande lydelse: "En försäkrad som
för någon del av ett år har uppburit förtidspension, beräknad enligt
13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas
ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller
7§."
3 kap. 6 §
Enligt andra stycket skall, om det pensionsgrundande belopp som skulle
ha tillgodoräknats den försäkrade enligt 5 § överstiger en pensionsgrun-
dande livränta som förtidspensionen har varit samordnad med, endast det
överskjutande beloppet tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrun-
dande. Det är önskvärt att bestämmelsen täcker in även det fallet att det
pensionsgrundande beloppet är lika stort som eller mindre än livräntan.
Detta kan ske med följande formulering: "Det pensionsgrundande belopp
som avses i 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit samordnad
med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade
7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade endast om och i
den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före
samordning."
3 kap. 8 §
Enligt paragrafen skall en försäkrad som under "ett år" undergått
grundutbildning tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp. Bestäm-
melsen läses lätt så att hela grundutbildningen försiggått under ett kalen-
derår. Fortsatt läsning ger dock vid handen att uttrycket används endast
som utgångspunkt för att därefter ange det år för vilket tillgodoräknandet
skall ske. Bestämmelsen skulle bli mer lättförståelig om i stället skrivs
"En försäkrad som under någon del av ett år —
3 kap. 13 §
Enligt andra stycket i förevarande paragraf skall, om inte anmälan görs
enligt första stycket om hur rätt till pensionsgrundande belopp på grund
av bamår skall fördelas, beloppet tillfalla modem. Det kan naturligtvis
diskuteras om detta står i överensstämmelse med Rådets direktiv den
19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabe-
handling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (79/7 EEG). Att
ytterligare komplicera systemet med någon möjlighet för föräldrarna att
tvista om fördelningen av beloppet bör emellertid inte komma i fråga och
den föreslagna ordningen torde bäst motsvara livets realiteter. Lagrådet
finner därför inte anledning till erinran mot förslaget i den delen. Som
någon sorts motvikt föreslås i första stycket andra meningen att en för-
älder skall genom ensidig anmälan kunna åvägabringa att vardera för-
äldern skall tillgodoräknas ett belopp som motsvarar hälften av det för
intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Detta alternativ kan uppen-
barligen ställa den förälder som främst hämmats i sin förvärvsförmåga,
dvs. i regel modem, i ett mycket sämre läge än som skulle följa av alter-
nativen 1 och 2 i 17 §. Den andra förälderns valrätt kan användas i rent
trakasseringssyfte, t.o.m. om det för honom inte skulle medföra den
minsta fördel därför att hans inkomster beloppet förutan överstiger sju
och ett halvt inkomstbasbelopp. Detta utgör inte något bra form för lika-
behandling av kvinnor och män och är knappast ägnat att mildra den kri-
tik som tilläventyrs skulle kunna riktas mot modems företrädesrätt enligt
andra stycket. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen om ensidig an-
mälan i första stycket andra meningen får utgå.
I andra hand förordas en reglering liknande den som valts i 31 § för-
slaget till införandelag, med den modifiering som Lagrådet föreslår be-
träffande det lagmmmet.
3 kap. 19 §
Enligt första stycket skall vid beräkningen enligt 3 kap. 17 § första
stycket 1 relevanta belopp som avser året före barnets födelse räknas om
med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet. Detta synes vara den
enda bestämmelse i den permanenta regleringen, dvs. den som avses gälla
från och med år 2001, enligt vilken prisbasbeloppet skall användas vid
omräkning i stället för inkomstbasbeloppet. Den ringa ekonomiska fördel
som skattebetalarna måhända kan vinna på bamföräldramas bekostnad
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
150
synes inte motivera en sådan särbehandling. Lagrådet förordar därför att Prop. 1997/98:151
orden "förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om all- Bilaga 7
män försäkring" byts ut mot orden "förändringar av inkomstbasbeloppet".
3 kap. 24 §
Enligt paragrafen skall för den som "antagits" vara far till ett bam men
som genom dom som vunnit laga kraft har förklarats inte vara det vissa
bestämmelser tillämpas som om han vore far till bamet när det gäller
tiden innan domen vunnit laga kraft. Ordet "antagits" används inte i
någon liknande bemärkelse i den familjerättsliga regleringen och kan
därför föranleda missförstånd. I stället kan skrivas "För den som enligt
1 kap. föräldrabalken ansetts vara far till ett bam eller vars faderskap
fastställts genom bekräftelse eller dom men som genom en dom som
vunnit laga kraft förklarats inte vara far till bamet, skall — ."
4 kap.5 §
I paragrafen föreskrivs att, så länge förvärvsvillkoret enligt 5 kap. 13 §
inte är uppfyllt, den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension skall
utgöra 18,5 procent av den del av pensionsunderlaget som avser pen-
sionsgmndande belopp för plikttjänstgöring eller bamår.
I olika sammanhang görs i lagrådsremissen uttalanden om att 2 kap.
18 § regeringsformen är tillämplig på intjänad rätt till premiepension.
Lagrådet vill erinra om att det i förevarande lagstiftningsärende inte be-
träffande denna fråga kan göras några motivuttalanden som tjänar till
ledning för rättstillämpningen. Frågan måste lösas av domstolarna med
tillämpning av lagtexten och vad som förevarit när bestämmelsen kommit
till eller ändringar däri gjorts. Lagrådet har därför inte funnit anledning
att gå in på frågan. Eftersom det ter sig främmande att staten skulle be-
röva pensionärer intjänade pensionsrätter av den art det här är fråga om -
och vore det så illa ställt kan även grundlag ändras - synes den dessutom
ha övervägande teoretiskt intresse.
Däremot kan grundlagsbestämmelsen inte, som antas i den allmänna
motiveringen, utesluta att medel som beräknats för den försäkrade på
grund av bamår överförs till premiepensionssystemet innan förvärvs-
villkoret i 5 kap. 13 § är uppfyllt. Även civilrättsliga fordringar kan na-
turligtvis vara villkorade och betalning som lämnats för dem bringas gå
åter, om villkoren inte uppfylls. Så sker ju också i premiepensionssyste-
met vid omräkningar av olika slag, t.ex. på grund av ändrad taxering.
Däremot framstår den föreslagna ordningen från mer praktiska synpunk-
ter som lämplig.
I sista meningen av paragrafen sägs att det som sagts förut också gäller
om det därefter står klart att pensionsgrundande inkomster och belopp
inte har tillgodoräknats i tillräcklig omfattning. Innebörden härav torde
vara att den högre procentsatsen kan komma att tillämpas även for det
fallet att pensionsgmndande inkomster eller belopp senare sänks så, att
det visar sig att förvärvsvillkoret inte varit uppfyllt. Sista meningen bör
därför ges följande lydelse. "Detsamma gäller, om pensionsgmndande
inkomster eller belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 §
inte är uppfyllt."
151
5 kap. 1 §
Bestämmelsernas innebörd synes bli klarare, om andra stycket delas i två
nya stycken och första meningen med tillägg av orden ", om inte annat
framgår av tredje stycket" får utgöra ett nytt andra stycke.
5 kap.2 §
Den hänvisning som görs till 10 § är obehövlig, eftersom den paragrafen
endast innehåller en upplysning om att verkställighetsföreskrifter kan
komma att meddelas. Hänvisningen bör därför utgå. Detsamma gäller
5 kap. 6 § andra stycket 1.
5 kap. 5 §
I slutet av första stycket bör analogt med avslutningen av andra stycket
första meningen efter uttrycket "summan av pensionsbehållningama för
de personer" (som levde vid utgången av samma år) inskjutas "i samma
ålder".
Andra stycket är svårförståeligt. Avsikten är att utsäga att förhållandet
mellan avlidna och kvarlevande skall beräknas, inte efter den faktiska
fördelningen utan efter statistiska antaganden. Möjligen kan bestämmel-
sen bli mer begriplig om den formuleras sålunda: "Arvsvinstfaktorer som
avser fördelningen av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit
det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall grundas på
förhållandet mellan det beräknade antalet personer som har avlidit det år
då de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person för
vilken beräkningen skall göras och det beräknade antalet kvarlevande
personer i samma ålder. Förhållandet skall, för en — uppnådde 64 års
ålder."
5 kap. 10 §
I paragrafen sägs att ytterligare föreskrifter om omräkning enligt 4-9 §§
och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfak-
torer meddelas av regeringen. Sådana föreskrifter får ses som typiska
verkställighetsföreskrifter och har ett fylligt underlag i lagförslaget. För
att klargöra att det är fråga om verkställighetsföreskrifter bör paragrafen
ges följande lydelse: "Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens
bestämmelser om omräkning enligt 4—9 §§ och om bestämmande av
arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av rege-
ringen."
5 kap. 11 §
Enligt första stycket tredje meningen skall pensionsbehållning beräknas
på sätt som anges i 6 § andra stycket 1. Sistnämnda bestämmelse före-
skriver i sig inga beräkningsgrunder utan anger endast att det skall beak-
tas att pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt, beräknad
på visst sätt, har uppgått till skilda belopp under året. Att en så viktig
regel som den om hur pensionsbehållningen skall bestämmas vid beräk-
ning av årlig inkomstpension skall utläsas ur en hänvisning till en ofull-
ständig bisats är otillfredsställande. Lagrådet förordar att bestämmelsen
om beräkning av pensionsbehållning ges ett självständigt uttryck - och
detta så mycket mer som tidsbestämningarna delvis avviker - i ett nytt
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
152
andra stycke av förslagsvis följande lydelse: "Pensionsbehållning som
avses i första stycket skall beräknas på pensionsrätt som har tillgodoräk-
nats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det
år då uttaget av pensionen görs och som har omräknats enligt 4, 6 och
7 §§ för åren till och med det år som närmast föregått pensionsuttaget.
För den som har uppburit — motsvarande andel." Hänvisningen i sista
stycket ändras i så fall till att avse "andra stycket".
För den som är berättigad till inkomstpension och som har uppburit
folk- eller tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän
försäkring för tid före den 1 januari 2001 skall, när inkomstpensionen
beräknas, pensionsbehållningen minskas med 0,5 procent för vaije månad
före år 2001 för vilken folk- eller tilläggspension har betalats ut. Vid
återkallelse eller minskning av ett uttag av inkomstpension skall pensio-
nen som utgetts före återkallelsen respektive det belopp med vilket pen-
sionen minskats räknas om till pensionsbehållning på sätt som anges i
5 kap. 3 §. Därvid föreskrivs dock inte att den minskning som gjorts för
ett uttag av folk- eller tilläggspension före år 2001 skall "läggas tillbaka".
Vid ett nytt eller ökat uttag av inkomstpension bör därför den pensions-
behållning som räknats fram vid den tidigare återkallelsen respektive
minskningen av uttaget inte på nytt minskas enligt bestämmelserna i
första stycket femte och sjätte meningarna i förevarande paragraf. En
föreskrift om detta bör tillfogas.
5 kap. 12 §
I konsekvens med vad som föreslås under 5 kap. 10 § förordas att tredje
stycket får följande lydelse: "Ytterligare föreskrifter för verkställighet av
lagens bestämmelser om beräkning och fastställande av delningstal med-
delas av regeringen."
6 kap. 1 §
I analogi med vad som förordats i fråga om utformningen av 5 kap. 1 §
bör andra stycket i förevarande paragraf delas upp i två nya stycken och
till första meningen i det nya andra stycket läggas orden ", om inte annat
framgår av tredje stycket".
6 kap. 5 §
Enligt sista meningen i andra stycket skall vid uttag av tilläggspension
efter 65 års ålder bortses från tid under vilken den pensionsberättigade
har uppburit inkomstpension.
Av införandelagen framgår att bestämmelserna om uttag och utbetal-
ning av inkomstpension och tilläggspension skall träda i kraft den
1 januari 2001. Vidare anges i 5 kap. 1§ och 6 kap. 1§ att
inkomstpension och tilläggspension inte kan tas ut annat än tillsammans.
Den angivna bestämmelsen torde enbart ta sikte på dem som är födda
under åren 1938-1953, eftersom de som är födda 1937 eller tidigare skall
omfattas av de äldre bestämmelserna om tilläggspension och de som är
födda 1954 och senare omfattas av de nya reglerna om inkomstgrundad
ålderspension.
Om en person som är född under åren 1938-1953 har tagit ut in-
komstpension och rätt till tilläggspension senare uppkommer, skall
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
153
tilläggspensionen betalas ut utan ny ansökan (se 12 kap. 1 §). En sådan
rätt till tilläggspension kan dock aldrig inträda efter den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år. Sista meningen i andra stycket synes
därför sakna betydelse. Lagrådet förordar att meningen stryks.
6 kap. 9 §
Enligt paragrafen skall i vissa fall utgå tillägg till tilläggspensionen.
Tillägget skall beräknas bl.a. med utgångspunkt från hel årlig tilläggs-
pension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad
enligt 2 och 3 §§ "under antagande att han eller hon vid denna tidpunkt
uppnått 65 års ålder". Det citerade uttrycket synes inte ha någon funktion
att fylla utan kan tvärtom föranleda vissa missförstånd. Lagrådet förordar
därför att det får utgå.
6 kap. 13 §
Regeln om att man för de äldre pensionsberättigade i vissa fall skall
bortse från tid under vilken vederbörande inte har haft rätt till tilläggs-
pension väcker frågan om vilken betydelse underlåten avgiftsbetalning
vid inkomst av annat förvärvsarbete skall ha i det nya systemet. Enligt nu
gällande bestämmelser kan underlåten avgiftsbetalning leda till att pen-
sionspoäng inte tillgodoräknas och att antalet år för att uppnå full
tilläggspension ökas (se bl.a. 19 och 20 §§ införandelagen).
Visserligen kan underlåten avgiftsbetalning påverka beräkningen av
pensionsgrundande belopp vid bamår (3 kap. 19 §) och pensionsrätten
(4 kap. 4 §). För att uppnå det s.k. förvärvsvillkoret i 5 kap. 13 § räcker
det emellertid med att pensionsgmndande inkomst har fastställts för vart
och ett av minst fem år med inkomster som uppgått till lägst två gånger
det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Vid beräk-
ning av pensionsgmndande inkomst skall enligt 2 kap. 22 § avdrag göras
för debiterad allmän pensionsavgift och hänsyn tas inte till om avgiften
erlagts eller inte. Följden härav kan bli att en försäkrad får en pensions-
gmndande inkomst fastställd trots att han eller hon inte har betalat sina
avgifter (vederbörande kan dock gå miste om pensionsrätten enligt 4 kap.
4 §). Lagrådet vill påpeka att denna pensionsgmndande inkomst sedan
kan användas för att uppfylla förvärvsvillkoret.
Uttrycket sist i paragrafen, "eller inte har haft rätt till tilläggspension",
saknar betydelse efter tidigare ändringar i lagen om allmän försäkring
och bör därför utgå.
Rubriken till tredje avdelningen och 7 kap. samt 7 kap. 1 § m.fl.
I både rubriken till tredje avdelningen, mbriken till 7 kap., 7 kap. 1 §
samt några paragrafer i sjunde och följande kapitel förekommer ordet
premiereservsystemet. Detta är ett ord som har använts under lagstift-
ningsärendets gång. Det färdiga lagförslaget handlar däremot om premie-
pensioner. Den myndighet som skall hantera denna del av den allmänna
inkomstgmndade ålderspensioneringen kallas Premiepensionsmyndig-
heten. Begreppet premiepension bör därför användas även vid beteck-
ningen av hela systemet. Ordet "premiereservsystemet" bör bytas ut mot
ordet "premiepensionssystemet". Lagrådet har utom på nyss angivna
ställen observerat ordet i 7 kap. 4 §, 8 kap. 3 § samt 11 kap. 6 och 11 §§.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
154
I rubriken före 35 § i införandelagen bör ordet "premiereservmedel" Prop. 1997/98:151
bytas ut mot "premiepensionsmedel". Bilaga 7
7 kap. 1 §
I paragrafen anges att premiepensionssystemet bl.a. (enligt tredje ledet)
innebär att pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen och
avkastningen på de fonderade medlen. I 1 kap. 3 § fjärde meningen talas
med avseende på premiepension endast om att pensionens storlek är be-
roende av värdeutveckling på de medel som fonderats. I konsekvens
härmed bör orden "och avkastningen" utgå ur förevarande bestämmelse.
8 kap. 6 §
I paragrafen sägs att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Premiepensionsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om för-
farandet vid val och byte av fond. Sådana föreskrifter får ses som typiska
verkställighetsföreskrifter och har ett tillräckligt underlag i lagförslaget.
Det torde visserligen stå klart att den myndighet som regeringen kommer
att ge i uppdrag att meddela verkställighetsföreskrifter blir Premiepen-
sionsmyndigheten. Eftersom det är fråga om sådana föreskrifter bör dock
riksdagen inte binda regeringen i det hänseendet. Paragrafen bör ges
följande lydelse: "Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens be-
stämmelser om val och byte av fond meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer."
8 kap. 7 §
I denna och åtskilliga andra paragrafer i lagen talas om livränta "med
garanterade belopp" enligt 9 kap. 2 §. Av nämnda paragraf framgår att
livränta i premiepensionssystemet skall utgå med garanterade belopp. Det
är tillräckligt att hänvisning sker till livränta enligt 9 kap. 2 §. Det citera-
de uttrycket bör därför kunna utgå i de bestämmelser där de förekommer,
frånsett självfallet 9 kap. 2 §.
Av 9 kap. 2 § andra stycket jämfört med 9 kap. 1 § får anses framgå, att
när en pensionssparare har tagit ut pension i form av livränta så skall det
förhållandet att belopp tillförs spararens premiepensionskonto föranleda
uppräkning av den framtida livräntan, om det inte enligt särskilda be-
stämmelser, såsom exempelvis i förvarande paragraf, skall betalas ut
direkt till spararen. På grund härav bör sista meningen i tredje stycket av
förevarande paragraf ges följande lydelse: "Har pensionsspararen tagit ut
pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte
betalas ut föras till spararens premiepensionskonto hos myndigheten."
10 kap. 10 §
För att det klart skall framgå att det är först efter dödsfallet som den
efterlevande likställs med pensionsspararen förordas att paragrafen inleds
på följande sätt: "För den som har fått rätt till premiepension till efter-
levande enligt 7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser
155
10 kap. 11 §
Innebörden av första stycket i paragrafen skulle bli tydligare om det gavs
följande lydelse: "Om någon inom den krets som avses i 1 § första
stycket 3 har begått — eller mot någon annan inom samma krets eller har
— försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till
försäkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt
1 §•"
11 kap.
Detta kapitel aktualiserar flera frågor beträffande regeringens möjligheter
att meddela föreskrifter. Kapitlet hänvisar i fråga om Premiepen-
sionsmyndighetens verksamhet i stor utsträckning till olika bestämmelser
i försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i försäkringsföretag och till föreskrifter som har meddelats med
stöd av dessa bestämmelser. Regleringen består till följd härav till stor
del av föreskrifter meddelade av Finansinspektionen, efter subdelegation
av regeringen med stöd av bemyndiganden i de båda nämnda lagarna.
Dessutom innehåller den här föreslagna lagen en bestämmelse i 10 § om
att Finansinspektionen får medge undantag från de bestämmelser som
anges i 1 § första stycket samt 4 § första och andra styckena.
Någon bestämmelse som medger att regeringen lämnas sådant bemyn-
digande som sägs i 8 kap. 7 § regeringsformen finns som inledningsvis
anförts inte för socialförsäkringslagstiftningen. Till den föreslagna lagen
om inkomstgrundad ålderspension kan därför i princip bara meddelas
verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen. Det får
antas att åtskilliga av de föreskrifter som Finansinspektionen meddelat
med stöd av försäkringsrörelselagen och lagen om årsredovisning för
försäkringsföretag faller utanför ramen för verkställighetsföreskrifter. Så
är åtminstone fallet med den möjlighet att meddela undantag från be-
stämmelser i förevarande lag som Finansinspektionen getts i 10 §.
Det får anses att bemyndigandena i försäkringsrörelselagen och lagen
om årsredovisning i försäkringsföretag har getts med stöd i 8 kap. 7 §
regeringsformen som i första stycket punkten 3 medger normgivnings-
delegation i fråga om bl.a. näringsverksamhet. Möjligheten till sådan de-
legation i fråga om årsredovisningsreglema har utförligt diskuterats av
Redovisningskommittén i dess slutbetänkande (SOU 1996:157) Översyn
av redovisningslagstiftningen (se särskilt allmän motivering kapitel 1 och
avsnitt 3.2.6). Lagrådet anser det inte möjligt att i detta lagstiftnings-
ärende ta ställning till den förda diskussionen utan utgår från att det
kommer att ske i samband med behandlingen av Redovisningskom-
mitténs lagförslag. Lagrådet utgår därför från nu gällande reglering be-
träffande försäkringsrörelse och redovisning.
Premiepensionsmyndigheten är som framgår redan av namnet en myn-
dighet och kan knappast anses driva näringsverksamhet. Myndigheten
betecknas dock i 7 kap. 2 § som försäkringsgivare för premiepension och
det sägs där att dess verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga
principer. I olika paragrafer i förevarande kapitel sägs att myndigheten
vid tillämpningen av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen
om årsredovisning i försäkringsföretag och med stöd av dessa bestäm-
melser meddelade föreskrifter skall anses som ett försäkringsbolag eller
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
156
livförsäkringsbolag. Med hänsyn härtill är det högst naturligt att den
reglering som gäller för försäkringsrörelse och årsredovisning i försäk-
ringsföretag också tillämpas beträffande Premiepensionsmyndigheten.
Det kan inte komma i fråga att i förevarande lag ta in alla de föreskrifter
som utfärdats av Finansinspektionen och som i pensionssparamas intres-
se bör tillämpas också i Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Den
föreslagna regleringen är därför i sak välmotiverad.
Premiepensionsmyndigheten är som sagt en myndighet och regeringen
kan därför inom ramen för sin restkompetens meddela interna förvalt-
ningsföreskrifter och förfaranderegler för myndigheten. Frågan är då om
den för Premiepensionsmyndigheten föreslagna regleringen kan anses
utgöra interna förvaltningsföreskrifter så att bl.a. de föreskrifter som
Finansinspektionen meddelat med stöd av bemyndiganden i försäkrings-
rörelselagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag kan i före-
varande sammanhang anses omfattade av regeringens restkompetens och
så att riksdagen i förevarande lag kan medge att undantag görs från vissa
av de bestämmelser vartill lagen hänvisar. Frågan kan vara tveksam med
hänsyn till den stora betydelse reglerna har för pensionssparamas trygg-
het. De kan dock, frånsett kostnadsbestämmelsema, inte enligt 8 kap. 3 §
regeringsformen anses gälla åligganden för enskilda eller i övrigt avse
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Lagrådet
beaktar också ett tidigare principuttalande av Lagrådet (prop. 1977/78: 75
s. 144 ff, jfr Holmberg/Stjemquist, Grundlagarna, 1980 s. 19 ff) av inne-
börd att kravet på en grundlagstillämpning i strikt överensstämmelse med
lagtexten får anses ha större tyngd när det gäller exempelvis innebörden
av de absoluta fri- och rättigheterna eller när det gäller vad regeringen
utan bemyndigande äger förordna om, än när fråga är om riksdagens
möjligheter att delegera normgivningsmakt till regeringen. Vid bedöm-
ningen kan Lagrådet inte bortse från att motsvarande reglering för de en-
skilda försäkringsföretagen i stor utsträckning getts i förordningsform
efter riksdagens bemyndigande och att riksdagen alltså godtagit en sådan
ordning för enskilda rättssubjekt. Så mycket större skäl finns det då att
acceptera den i fråga om en statlig förvaltningsmyndighet, låt vara att den
inte grundas på delegation utan på regeringens restkompetens. Vid en
sammanfattande bedömning finner Lagrådet att den valda lagstiftnings-
tekniken i princip får godtas.
Även om hela den reglering som avses gälla för Premiepensionsmyn-
dighetens verksamhet skulle kunna tas in i förordningar utfärdade av re-
geringen är det enligt Lagrådets mening av värde att de grundläggande
bestämmelserna antas av riksdagen och alltså får lagform. De kommer i
så fall enligt 8 kap. 17 § regeringsformen att i fortsättningen omfattas av
den formella lagkraftens princip. Trots detta får anses att riksdagen, så-
som föreslås i 11 kap. 10 § förevarande lag, kan tillåta avvikande be-
stämmelser i bl.a. förordning, eftersom hela ämnesområdet får anses till-
höra regeringens restkompetens (se angående förvaltningslagen Håkan
Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 2 uppl.
1989, s. 168).
Även om sålunda den valda lagstiftningstekniken kan godtas, framstår
11 kap. i lagförslaget, om det enligt det förut anförda betraktas som
huvudsakligen fallande under regeringens restkompetens, som i konstitu-
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
157
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 151
tionellt hänseende avvikande från lagen i övrigt. Denna kan i egenskap av
socialförsäkringslagstiftning inte omfattas av riksdagens normgivnings-
delegation. Lagrådet förordar därför att de bestämmelser som kan anses
röra enbart Premiepensionsmyndighetens verksamhet bryts ut ur lagen
och placeras i en särskild lag. Bestämmelserna i 11 och 12 §§ rörande
Premiepensionsmyndighetens kostnader - som i övrigt innebär ingrepp i
enskildas ekonomiska förhållanden - får dock ses som ett led i regle-
ringen av pensionernas storlek och bör därför vara kvar i lagen och i
förevarande kapitel, som lämpligen kan benämnas, i enlighet med den
nuvarande underrubriken, "Premiepensionsmyndighetens kostnader".
Tvekan kan råda om placeringen av 9 §, vars bestämmelser handlar om
Finansinspektionens tillsyn. De kan antingen placeras i den särskilda
lagen eller i anslutning till 15 kap. 2 § i förevarande lagförslag, vari före-
skrivs att Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finans-
inspektionen. På grund av bestämmelsernas detalj karaktär och nära släkt-
skap med övriga hänvisningar i kapitlet till försäkringsrörelselagen finner
dock Lagrådet det mest naturligt att även 9 § förs över till den särskilda
lagen.
11 kap. 4 §
Bland de bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag,
vartill hänvisas i paragrafens första stycke, är 8 kap. 7 § om vite. Härvid
är att beakta bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen att ingen myn-
dighet får bestämma hur förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall besluta
i ärende som rör myndighetsutövning mot enskilda eller kommun eller
som rör tillämpning av lag. Myndighetsutövning torde det inte bli fråga
om i Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet men däremot
desto oftare tillämpning av lag. I det hänseendet finns alltså inte utrymme
för vitesförelägganden mot Premiepensionsmyndigheten.
Möjligheten att meddela vite för statliga förvaltningsmyndigheter är
omdiskuterad och synes i vart fall alltmera sällan tas i bruk (se Rune
Lavin, Viteslagstiftningen, 1989, s. 35 ff). Ett skäl för att det skulle vara
möjligt i förevarande fall är att Premiepensionsmyndigheten i regleringen
likställs med försäkringsföretag. Det framstår ändå som olämpligt att en
statlig myndighet skall rikta vitesföreläggande mot en annan myndighet
såsom offentligrättsligt subjekt. Lagrådet förordar därför att hänvisningen
till 8 kap. 7 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag får utgå.
11 kap. 9 §
Vid tillämpningen av hänvisningarna i förevarande paragraf till försäk-
ringsrörelselagen måste iakttas de förut återgivna bestämmelserna i
11 kap. 7 § regeringsformen, som hindrar Finansinspektionen att före-
skriva hur Premiepensionsmyndigheten i särskilt fall skall besluta i
ärende som rör tillämpning av lag. Att exempelvis förelägga Premiepen-
sionsmyndigheten att vidta rättelse torde det därför mera sällan kunna bli
fråga om, annat än om det gäller myndighetens interna organisation.
11 kap. 10 §
Enligt förslaget får Finansinspektionen medge undantag från vissa be-
stämmelser. Som framgår av det förut anförda får bestämmelsen ses som
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
158
ett uttryck för att i dessa hänseenden kvarstår regeringens restkompetens
orubbad. Inom restkompetensen är det emellertid regeringen och inte
riksdagen som bör bestämma till vilken myndighet en viss uppgift skall
delegeras. Lagrådet förordar därför att det anges att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får medge de angivna undantagen.
11 kap. 11 §
Enligt fjärde stycket skall avgifterna till Premiepensionsmyndigheten helt
"eller delvis" anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pen-
sionssparares premiepensionskonto. När det på grund av de citerade
orden inte är fråga om en procentsats finns det inte i paragrafen någon
norm som anger hur avgifterna skall fördelas mellan pensionssparama
inbördes. En sådan bör finnas som underlag för bemyndigandet till rege-
ringen i paragrafens femte stycke att meddela närmare föreskrifter om
uttaget av avgifter. Till föreskriften i tredje stycket första meningen - att
avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets
kostnader - bör därför läggas orden "med skälig fördelning mellan pen-
sionssparama."
Med anledning av tidigare diskussion om normgivningsdelegation må
erinras om att bemyndigandet i femte stycket kan ges med stöd av 8 kap.
9 § andra stycket regeringsformen.
12 kap. 1 §
Avsikten är att, med vissa undantag, pension skall utgå endast efter an-
sökan, och detta oavsett den försäkrades ålder. Denna avsikt kommer
emellertid inte till tydligt uttryck i första stycket första meningen i para-
grafen. Meningen bör därför delas på två meningar, som ges följande
lydelse: "Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan
ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan."
12 kap. 3 §
Enligt andra stycket andra meningen i paragrafen skall anmälan om åter-
kallelse eller minskning av uttag av ålderspension ha kommit in till den
allmänna försäkringskassan senast månaden före den månad som änd-
ringen avser. Utformningen av bestämmelsen brister i konsekvens i för-
hållande till 12 kap. 2 § första stycket och ger inte något svar på frågan
om vad som händer om den pensionsberättigade ger in sin anmälan
senare än han tänkt sig. Meningen bör hellre ges följande lydelse:
"Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan,
dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in
till den allmänna försäkringskassan."
12 kap. 4 §
Iakttas vad Lagrådet förordat under 12 kap. 1 § skall hänvisningen i sista
meningen till 1 § första stycket avse första och andra meningarna.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
12 kap. 6 §
För att få konsekvens mellan de olika tidsangivelserna bör första
meningen ges följande lydelse: "Pension enligt denna lag skall utges till
159
och med den månad då den pensionsberättigade har avlidit eller till och
med månaden före den månad då rätten till pension annars har upphört."
13 kap. 5 §
Enligt första stycket får Riksförsäkringsverket under vissa förutsättningar
fatta beslut för en allmän försäkringskassas räkning. Tanken är emellertid
att försäkringskassan fortfarande skall stå som beslutsmyndighet.
Lagrådet kan ha förståelse för de motiv av praktisk och administrativ
art som ligger bakom förslaget. Det bör dock enligt Lagrådets mening
inte komma i fråga att lämna utrymme för någon oklarhet rörande be-
slutsfattandet när det gäller så väsentliga områden som är aktuella i detta
lagstiftningsärende. Den hänvisning som görs i lagrådsremissen (avsnitt
13.4) till att Vägverket tillagts motsvarande befogenhet att på vissa om-
råden fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning bör inte tas till
intäkt för att ytterligare utsträcka ett så tveksamt förfarande till att avse
också förevarande område. Det kan också erinras om att Riksförsäkrings-
verket, liksom hittills, inte skall kunna begära omprövning av ett beslut,
eftersom det får anses olämpligt att en tillsynsmyndighet kan begära om-
prövning av beslut som har fattats av den som myndigheten har att utöva
tillsynen över (remissen avsnitt 27.4).
Lagrådet anser sålunda att det inte bör få uppkomma någon tvekan om
vem som fattar besluten och förordar därför att bestämmelsen om Riks-
försäkringsverkets rätt att fatta beslut för försäkringskassas räkning utgår.
13 kap. 6 §
Enligt paragrafen skall vad som sägs i 1-5 §§ inte gälla om något annat
följer av annan bestämmelse i denna lag eller av annan författning. För att
en sådan föreskrift skall kunna meddelas i en författning som inte har
lagform krävs att den faller inom regeringens restkompetens. Självfallet
kan hänvisningen tillämpas med denna begräsning för ögonen. Behovet
av reservationen synes dock företrädesvis hänföra sig till bestämmelserna
i 1, 2 och 4 §§ som otvivelaktigt avser ämnesområden som faller inom
regeringens restkompetens. Bestämmelser om att beslut kan fattas genom
automatisk databehandling synes böra ges lagform. Lagrådet ifrågasätter
om inte reservationen bör avse endast 1, 2 och 4 §§.
13 kap. 17 §
I bestämmelsen föreskrivs att en enskild bara får överklaga sådana beslut
"som har omprövats eller som har tillkommit genom omprövning enligt
9 §". Enligt vad som upplysts vid föredragningen är avsikten bl.a. att
fånga in också sådana fall där del av ett beslut har omprövats. Bestäm-
melsen framstår emellertid som onödigt komplicerad. Några svårigheter i
tillämpningen torde inte uppkomma om man nöjde sig med att ange att
den enskilde endast får överklaga sådana beslut "som har tillkommit
genom omprövning".
14 kap. 1 §
Enligt första stycket första meningen skall den allmänna försäkrings-
kassan besluta om återbetalning av inkomst- eller tilläggspension, om den
som uppburit pensionen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
160
att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet "eller på
annat sätt har orsakat" att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för
högt belopp. Det nämnda rekvisitet skulle kunna föranleda återbetal-
ningsskyldighet med anledning av rena missöden, för vilka den pensions-
berättigade inte kan lastas. Det har blivit upplyst att den angivna förut-
sättningen för återbetalningsskyldighet inte kommit till användning i för-
valtningsdomstolarnas praxis. Det synes svårt att hitta exempel på "annat
sätt"; exempelvis felaktiga uppgifter i inkomstdeklarationer täcks av
"oriktiga uppgifter". Något motsvarande rekvisit finns inte i 13 kap. 13 §
andra stycket. Lagrådet förordar därför att orden "eller på annat sätt" får
utgå ur paragrafen.
Motsvarande bestämmelser i 14 kap. 4 och 6 §§, som redan, till synes
omotiverat, i nu behandlade hänseende avviker från 1 § första stycket
första meningen, bör anpassas till den här föreslagna lydelsen.
14 kap. 2 §
Enligt andra stycket andra meningen skall, om pensionsrätten höjts och
pensionsspararen skall påföras avgifter för detta, tillägg till pensions-
spararens konto göras först när "hela" avgiften anses betald enligt 16 kap.
12 § skattebetalningslagen. Bestämmelsen synes vara avsedd att ange den
tid, när det uppräknade beloppet skall bokföras på kontot, men däremot
inte att hindra att vid bristande avgiftsbetalning kontot med tillämpning
av 4 kap. 4 § tillförs ett belopp i förhållande till den andel av avgiften
som betalts. Ordet "hela" synes kunna avvaras och bör för att förebygga
missförstånd i nu antytt hänseende strykas.
14 kap. 4 §
I första stycket tredje meningen torde för tydlighets skull avslutningsvis
böra läggas till orden "efter omräkning av fastställda livräntebelopp."
14 kap. 5 och 6 §§
Det avsnitt som omfattar 2-6 §§ behandlar premiepension och premie-
pension till efterlevande. Bestämmelserna i 2-4 §§ angående ändrad pen-
sionsrätt och 6 § första och andra styckena angående felaktig utbetalning
i annat fall avser enligt ordalydelsen endast premiepension. Det anges
därefter att bestämmelserna också gäller för den som har fått rätt till pre-
miepension till efterlevande (i det förstnämnda fallet enligt 10 kap. 7 §).
Såvitt avser 2^1 §§ anges detta i 5 § och såvitt avser 6 § första och andra
styckena anges det i 6 § tredje stycket. Dispositionen skulle bli klarare,
om första och andra styckena i nuvarande 6 § fick utgöra 5 §, medan
nuvarande 5 § och nuvarande 6 § tredje stycket i stället fick utgöra 6 §.
Sistnämnda stycke bör vidare omformuleras för att innebörden tydligare
skall framgå. Den föreslagna 6 § skulle i så fall kunna erhålla följande
lydelse:
"Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premie-
pension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första
meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
161
har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat
den felaktiga utbetalningen."
15 kap. 2 §
Iakttas vad Lagrådet förordat under 11 kap. bör i förevarande paragraf
göras en hänvisning till den förslagna särskilda lagen om Premiepen-
sionsmyndighetens verksamhet. Vidare bör hänvisningen i andra
meningen i stället avse den särskilda lagen.
15 kap. 6 §
Iakttas vad Lagrådet förordat under 3 kap. 13 § bör första stycket andra
meningen lyda: "Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av
föräldrarna."
15 kap. 8 och 9 §§
Enligt olika bestämmelser i lagen skall anmälan av enskilda göras senast
den 31 januari ett visst år. Enligt 8 § andra stycket och 9 § skall däremot
anmälan göras senast vid utgången av ett år. Det skulle underlätta infor-
mation och förebygga rättsförluster till följd av förväxlingar, om slut-
punkten för olika tidsfrister för anmälningar från enskilda koncentrerades
till en viss dag på året, som synes böra vara den 31 januari. Lagrådet för-
ordar att andra tidsangivelser som avser enskilda anmälningar ändras till
den 31 januari, om inte särskilda skäl talar däremot.
I så fall skulle 8 § andra stycket första meningen få följande lydelse:
"Om en make vill — skriftligen anmäla detta senast den 31 januari det år
från och med vilket överföringen skall upphöra."
9 § bör på motsvarande sätt ges följande lydelse: "En förälder som vill
— en skriftlig ansökan om detta senast den 31 januari andra året efter
utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas."
15 kap. 17 §
Första stycket behandlar preskription av fordringar på utfallande pen-
sionsbelopp. Den terminologiska konstruktionen, att beloppet skall anses
förverkat, är inte helt adekvat, eftersom det är preskription och inte för-
verkande i egentlig mening som åsyftas. Samma uttryckssätt har dock
använts i andra sammanhang, se framför allt 20 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring, men även 16 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Valet av
terminologi leder emellertid till frågan om meningen är att preskrip-
tionslagen (1981:130) överhuvudtaget inte skall vara tillämplig på de
angivna fordringarna, exempelvis i ett fall där den enskilde hävdar att han
vidtagit någon åtgärd som skulle kunna anses ha avbrutit en preskription.
(Jfr FÖD 1987:17 där, vid tillämpningen av 20 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring, ett sjukpenningbelopp inte ansågs förverkat med motive-
ringen att beloppet inte kunde anses ha förfallit till betalning så länge
frågan om rätten till sjukpenning var under prövning.) Ett klargörande på
denna punkt synes önskvärt, antingen genom ett uttalande i författnings-
kommentaren eller genom att orden "är beloppet förverkat" bytes mot "är
fordran på beloppet preskriberad".
Syftet bakom andra stycket i bestämmelsen, vilket saknar motsvarighet
i lagen om allmän försäkring, torde vara att framhäva att själva rätten till
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
162
pension, dvs. fordran på sådana belopp som ännu inte förfallit till betal-
ning, inte skall kunna preskriberas. I och för sig kan ifrågasättas, om en
rätt till allmän pension överhuvudtaget skall anses utgöra ett sådant
obligationsrättsligt anspråk vilket faller under preskriptionslagen. (Jfr
rättsfallet NJA 1990 s. 35, där rätten till individuellt avtalad pension an-
sågs kunna gå förlorad genom preskription.) En viss osäkerhet kan dock
föranledas av det förhållandet att rätten till premiepension, även om den
ingår i en förvaltningsmässig reglering av allmän pension, också har
civilrättsliga inslag; i lagrådsremissen anförs sålunda bl.a., att rätten till
premiepension i förhållandet mellan staten och den enskilde måste lik-
ställas med en vanlig civilrättslig fordran (se avsnitt 19.1). Det är därför
enligt Lagrådets mening inte omotiverat att, för att undvika framtida
missförstånd, på sätt som här skett i bestämmelsens andra stycke uppta en
föreskrift av innebörd att det endast är fordran på utfallande pensions-
belopp som kan gå förlorad genom passivitet.
15 kap. 18 §
Enligt första stycket i paragrafen får regeringen träffa överenskommelse
med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om
undantag i vissa fall från vad som skall gälla enligt lagen. Bemyndigan-
det, vars motsvarighet i 20 kap. 15 § lagen om allmän försäkring till-
kommit före 1974 års regeringsform, har dålig täckning i denna (jfr
Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 2
uppl. 1989, a. 195 ff). Enligt vad som upplysts har den föga praktisk be-
tydelse eftersom internationella överenskommelser av här avsedd art
ändå brukar underställas riksdagen för godkännande. Lagrådet förordar
att första stycket får utgå.
3§
Till de avsnitt av lagen om inkomstgrundad pension som föreslås träda i
kraft den 1 januari 1999 hör hela 10 kap. De bestämmelser i 10 kap. som
handlar om efterlevandeskydd under pensionstiden kan emellertid inte
tillämpas innan pensionsspararen kan få ut premiepension, och eftersom
detta inte kan ske innan 9 kap. sätts i kraft den 1 januari 2001 kan inte
heller 10 kap. 7-10 §§ tillämpas dessförinnan. Lagrådet förordar att det
tidigare ikraftträdandet för 10 kap. begränsas till 1-6 och 11 §§.
Under föredragningen har anmäls att även 12 kap. borde sättas i kraft
den 1 januari 1999. Behovet härav synes emellertid vara begränsat till 4—8 §§
i kapitlet och då endast med avseende på efterlevandeskydd före
pensionstiden. Lagrådet förordar att det tidigare ikraftträdandet begränsas
i enlighet härmed.
Lagrådet förordar därför, att 3 § första stycket andra meningen får
följande lydelse: "Detsamma gäller bestämmelserna i — 7 och 8 kap.,
10 kap. 1-6 och 11 §§, 11 kap., 12 kap. 4-8 §§ såvitt angår premiepen-
sion till efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2-6 §§ och
15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension".
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
163
5§ Prop. 1997/98:151
Enligt andra meningen i paragrafen skall lagen (1994:1748) om förvalt- Bilaga 7
ning av vissa tilläggspensionsavgifter, som upphävs, fortfarande
tillämpas "i den utsträckning som följer av 35-37 §§". Avsikten är att
uppsamlade medel och avkastningen av dem skall förvaltas enligt den
gamla lagen till dess de tillförts de pensionsberättigade eller överförts till
förvaltning enligt den nya lagstiftningen. Detta torde komma till tydligare
uttryck med orden "till dess medlen enligt 35-37 §§ denna lag har till-
förts de pensionsberättigade eller överförts till ny förvaltning".
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen (1979:84) om delpen-
sionsförsäkring, som upphävs, fortfarande skall gälla "i fråga om delpen-
sion om ansökan görs före upphävandet och pensionen skall beviljas för
tid med början före den 1 januari 2001". För tydlighetens skull bör para-
grafen ange att lagen gäller också i fråga om redan beviljade delpensio-
ner. Detta kan ske med orden "i fråga om dels redan beviljade delpensio-
ner dels delpension som söks före upphävandet och skall beviljas för tid
med böljan före den 1 januari 2001".
Ny rubrik före 7 §
Rubriksättningen i lagförslaget är alltför sparsam fram till 26 §. Önskvärt
hade varit att de olika övergångsbestämmelserna genom underrubriker
hade kunnat anknytas till särskilda kapitel i lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Detta möter dock svårigheter genom att flera paragrafer
behandlar skilda kapitel. 7 § och följande kan dock, till skillnad från
föregående paragrafer som behandlar ikraftträdande av den nya lag-
stiftningen och upphävande i förening med fortsatt begränsad giltighet av
äldre lagstiftning, benämnas övergångsbestämmelser, som de också be-
tecknas i portalparagrafen, 1 §. Lagrådet förordar att en ny rubrik,
"Övergångsbestämmelser", införs före 7 §.
7§
I första stycket tredje och fjärde meningarna anges olika basbelopp med
vilka pensionspoäng skall multipliceras. Dessa basbelopp anges emeller-
tid också i 9 §. Det synes tillräckligt om hänvisning görs till 9 § i stället
för att de olika basbeloppen räknas upp även här. Nämnda meningar kan
därför slås samman till en, av följande lydelse: "Inkomsterna skall beräk-
nas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en
poäng, multipliceras med det basbelopp som för vaije år anges i 9 § 1-3."
Motsvarande ändring bör göras i 10 §.
Paragrafen innehåller föreskrifter om beräkning av inkomstindex för
åren 1960-1998. Föreskrifterna synes ge uttryck för att index räknas upp
år från år med utgångspunkt i år 1960, på motsvarande sätt som index
enligt 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension räknas upp år
från år med utgångspunkt i år 1999. Enligt sistnämnda lagrum skall in-
komstindexet för år 1999 vara 100,00. Det skulle vara önskvärt med ett
samband mellan de båda indexseriema. Matematiskt skulle ett sådant
samband innebära att tal för index enligt förevarande paragraf skulle
anges med utgångspunkt från att indexet, fullföljt till år 1999, skulle bli
164
100,00, dvs. att indexserien så att säga räknas baklänges med utgång- Prop. 1997/98:151
punkt i år 1999. Detta kan komma till uttryck genom att till paragrafen Bilaga 7
läggs ett nytt sista stycke med följande lydelse: "Inkomstindexet anges
för varje år med ett tal, bestämt med beaktande av att inkomstindexet för
år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall vara 100,00." Härutöver krävs emellertid
bestämmelser som anger förhållandet mellan inkomstindexet för år 1998
och inkomstindexet för år 1999. Lagrådet avstår från att försöka utforma
sådana bestämmelser.
10 §
Det remitterade förslagets bestämmelser om hur pensionsgrundande be-
lopp på grund av förtidspension skall tillgodoräknas en försäkrad för tid
före år 1999 är svåra att överblicka. En av svårigheterna föranleds av
hänvisningen i förevarande paragraf till 3 kap. 4 § lagen om inkomst-
grundad ålderspension, eftersom bestämmelserna där i det remitterade
förslaget gäller endast för år 1999 och inte fått en sådan generell avfatt-
ning som man kunnat vänta sig, om principerna i dem skulle gälla även
för annan tid. Ändras avfattningen av 3 kap. 4 § i enlighet med vad Lag-
rådet hemställt under samma paragraf bortfaller dock den delen av pro-
blemet. I övrigt återkommer Lagrådet till detta under 26 §.
18 §
Paragrafen är svårläst och synes böra delas upp på två meningar, av
följande lydelse: "Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 lik-
ställas pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med
tilläggspension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för
tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspen-
sion enligt lagen om allmän försäkring."
26 §
Som anförts under 10 § är det remitterade förslagets bestämmelser om
hur pensionsgrundande belopp på grund av förtidspension skall tillgodo-
räknas en försäkrad för tid före år 1999 svåra att överblicka. Till huvud-
saklig del beror detta på att 26 och 27 §§ utförligt handlar om pensions-
grundande belopp för plikttjänstgöring och bamår medan man däremot
skall gå tillbaka till 10 § för att förstå att även förtidspension för åren
1960-1998 medför rätt till pensionsgrundande belopp. Lagrådet förordar
att ett nytt andra stycke införs i paragrafen av följande lydelse:
"Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på
pensionsgrundande inkomster enligt 10 §, på pensionsgmndande belopp
som avses i 10 § och i första stycket andra meningen."
Sista stycket i paragrafen synes kunna behållas oförändrat.
29 §
Av inledningen till den föreslagna paragrafen kan man förledas att tro att
första och andra styckena endast handlar om premiepension, vilket inte är
avsett. Tredje stycket kommer av samma anledning oförmedlat. Lagrådet
förordar att första stycket ges följande lydelse: "För åren 1960-1994 skall
165
en försäkrads pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av
pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepension skall inte fast-
ställas för de åren."
Vidare bör i tredje stycket efter orden "Vid bestämmande av pensions-
rätt" inskjutas orden "för åren 1960-1998".
31 §
I andra stycket andra meningen i paragrafen föreslås för det fallet, att
föräldrarna tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, att de skall dela på
ett inkomstbasbelopp. Fallet är naturligtvist ytterst osannolikt men resul-
tatet å andra sidan slumpartat och marginaleffekten stötande, eftersom det
kan beröva endera föräldern ett betydligt högre pensionsgrundande be-
lopp. Av samma skäl som anförts under 3 kap. 13 § lagen om inkomst-
grundad ålderspension förordar Lagrådet att det pensionsgrundande be-
loppet, beräknat enligt alternativ 1 eller 2 i 3 kap. 17 § samma lag, i detta
mycket speciella fall tillfaller modem. Ur sista meningen i andra stycket
bör därför utgå orden "eller om de tillgodoräknats lika hög pensions-
poäng" och före nämnda mening i stycket fogas in en ny andra mening av
följande lydelse: "Har ingen av föräldrarna tillgodoräknats pensions-
poäng för det året eller har de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng
skall beloppet tillgodoräknas modem."
44 §
Enligt paragrafen får Riksförsäkringsverket senast vissa angivna dagar
överklaga beslut som meddelats av allmän försäkringskassa. I de fall
överklagandet avser omprövningsbeslut kan emellertid dessa ha fattats så
sent att den angivna tiden för överklagande inte räcker till eller skulle ha
gått ut innan beslutet meddelats. Lagrådet förordar därför att, efter
mönster av 13 kap. 19 §, till paragrafen läggs en ny andra mening av
följande lydelse: "Om beslutet har meddelats efter den 30 april 2000
respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in inom
två månader från den dag då beslutet meddelades."
Lagrådet anser sig inte böra föreslå ändring beträffande det bemyndigan-
de för regeringen att meddela föreskrifter, som finns i 20 kap. 15 §, även
om Lagrådets förslag, att motsvarande bemyndigande inte skall tas in i
lagen om inkomstgmndad ålderspension, blir godtaget. Det får anses till-
räckligt att den nya lagstiftningen i nu angivna hänseenden bringas i
bättre överensstämmelse med 8 kap. regeringsformen; bemyndigandet i
20 kap. 15 § har för övrigt tillkommit före 1974 års regeringsform och får
alltså fortfarande utnyttjas.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
166
4§
I fjärde stycket anges att ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i
Sverige och inte får vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken. Däremot sägs ingenting om den som är försatt i konkurs
eller underkastad näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsför-
bud. Bestämmelser av förevarande karaktär brukar innehålla ett förbud
som diskvalificerar även sådana personer (se t.ex. Lagrådets yttrande i
prop. 1997/98:40 s. 154). Det synes inte föreligga några skäl som talar
för att lägre krav skulle ställas på ledamöter och suppleanter i fondstyrel-
serna. Fjärde stycket bör därför kompletteras genom att orden ", i kon-
kurs, underkastade näringsförbud" inskjutes efter ordet "underåriga".
Stycket skulle då erhålla följande lydelse: "Ledamöter och suppleanter
skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga, i konkurs,
underkastade näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-
äldrabalken."
43 d §
Den föreslagna bestämmelsen avser att begränsa sjunde fondstyrelsens
möjligheter att utöva ägarinflytande i aktiebolag där Premiesparfonden
äger aktier. I sak kan Lagrådet inte ha några synpunkter på denna fråga.
Det gäller dock att ge bestämmelsen en utformning som är konsekvent i
förhållande till bestämmelsens syfte och regleringen i övrigt. Det synes
vara fyra huvudprinciper som sjunde fondstyrelsen har att följa i sin för-
valtning. Dels följer av 43 c § att den totala risknivån skall vara låg och
att medlen skall ge så god avkastning som möjligt. I 11 § andra stycket
föreskrivs för första - tredje fondstyrelserna att de också skall tillgodose
kraven på tillfredsställande betalningsberedskap och betryggande säker-
het. Att detta gäller också för sjunde fondstyrelsen torde följa av hänvis-
ningen i 43 e § till placeringsreglema i lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder.
Som exempel på situationer när sjunde fondstyrelsen kan behöva utöva
sin rösträtt talas i författningsmotiveringen om fall när en akties verkliga
värde endast kan tryggas genom yrkande om likvidation. Nyligen in-
träffade omständigheter ger starkt stöd för en sådan ståndpunkt. Situa-
tionen synes emellertid inte vara täckt av lagtexten. Genom att det i
43 d § talas endast om kravet på god avkastning medan i 43 c § kravet på
avkastning ställs vid sidan av kravet på riskspridning kan den förra be-
stämmelsen föranleda den tolkningen att sjunde fondstyrelsen, om ock
endast undantagsvis, får utöva sitt ägarinflytande till förmån för avkast-
ningskravet men aldrig till förmån för fondspararnas säkerhet. Enligt
Lagrådets mening bör lagtexten kompletteras så att även den i författ-
ningskommentaren anförda synpunkten kan beaktas. Det torde härvid
främst vara kravet på säkerhet som skall tillgodoses. Lagrådet förordar
därför att paragrafen ges följande lydelse: "Fondstyrelsen får rösta för
aktier som den förvärvat till Premiesparfonden endast när kravet på av-
kastning enligt 43 c § första stycket eller behovet att trygga placeringar-
nas säkerhet inte kan tillgodoses på annat sätt."
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
167
7 kap. 39 §
Den förslagna nya bestämmelsen om sekretess för uppgifter om placering
av premiepensionsmedel synes snarare ha sin naturliga plats i 9 kap. sek-
retesslagen som behandlar sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds
förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur. Som jämförelse
kan nämnas att taxeringssekretessen behandlas i 9 kap. (1 §), att uppgifter
om enskilds innehav av fondpapper skyddas i 9 kap. (23 §) medan en-
skilds försäkringsförhållanden, när dessa kan uppenbaras genom upp-
gifter hos Finansinspektionen, skyddas i 8 kap. (5 §), vilket kapitel be-
handlar sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds ekonomiska
förhållanden. Som framgår redan av det anförda kännetecknas dock det
inbördes förhållandet mellan 7, 8 och 9 kap. sekretesslagen av betydande
inkonsekvens och det är möjligt att en följdriktig indelning av de olika
skyddsintressena endast kan uppnås genom en större översyn av lagen.
14 §
Enligt det nya tredje stycket får Riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna i vissa fall direkt åtkomst till register som förs särskilt för Pre-
miepensionsmyndigheten. I anslutning härtill kan frågan väckas om det
inte kan föreligga behov för Premiepensionsmyndigheten att på motsva-
rande sätt få direkt åtkomst till uppgifter i register som förs gemensamt
för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna eller av Riksförsäk-
ringsverket ensamt.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 7
168
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-16
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 19 februari 1998 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om statlig ålderspensionsavgift,
2. lag om ändring i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Mona Wildig
och kanslirådet Kjell Rempler.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
15 kap. 8 §
Avsikten synes vara att en överföring av pensionsrätten inte skall ske, om
1) den make till vilken överföring annars skulle ha skett eller 2) båda
makarna har avlidit under det aktuella året. Det förra framgår av den
föreslagna lagtexten, det senare däremot inte. Avsikten kan komma till
uttryck om den föreslagna nya meningen i andra stycket, med en justering
av den redaktionella utformningen i övrigt, ges följande lydelse: "Har
äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall
ske har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapets
upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år."
Lagrådet erinrar om att i yttrandet över förslaget till lag om inkomst-
grundad ålderspension har föreslagits en annan ändring i samma paragraf.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 8
169
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-23
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 19 mars 1998 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
4. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
6. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter,
7. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Rempler.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:151
Bilaga 9
170