Regeringens proposition

1997/98:150

1998 års ekonomiska vårproposition

Förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, en offensiv för ut-
hållig tillväxt och ökad sysselsättning, utgiftstak, ändrade anslag för
budgetåret 1998, skattefrågor, kommunernas ekonomi, m.m.

1 Riksdagen 1997/98. 1 sarnl. Nr 150

^03^3

Regeringens proposition
1997/98:150

1998 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 april 1998

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Förslag lämnas till ut-
giftstak för staten år 2001. Regeringen aviserar inom ramen för budgetmålen en offensiv för uthållig tillväxt
och ökad sysselsättning. Regeringen redovisar även en bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling
m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1998.

Regeringen föreslår ett utgiftstak för staten på 770 miljarder kronor år 2001.

PROP. 1997/98:150

Innehållsförteckning

1 Finansplan...............................................................................13

1.1 Det går bra för Sverige...........................................13

1.2 Den ekonomiska utvecklingen...............................14

1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet.... 14

1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998 och 1999.......15

1.2.3 Kalkyl för 2000 och 2001......................................16

1.3 Sunda offentliga finanser och stabila priser ger

fler jobb.................................................................17

1.3.1 Sunda offentliga finanser.......................................17

1.3.2 Stabila priser..........................................................21

1.3.3 Fler jobb................................................................23

1.4 Skolan, vården och omsorgen................................25

1.5 En offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsätt-

ning .......................................................................26

1.5.1 Kunskap och kompetens........................................26

1.5.2 Delaktighet i informationssamhället......................27

1.5.3 Hållbara Sverige - ett föregångsland......................28

1.5.4 Företagande...........................................................29

1.5.5 Europeiskt samarbete.............................................30

1.5.6 Ett Sverige för alla.................................................31

1.5.7 Trygghet och solidaritet.........................................31

1.6 Rättvisa skatter......................................................32

1.6.1 En skattepolitik för företagande............................32

1.6.2 Skattekontroll för rättvisa......................................33

1.6.3 Skattepolitiken och internationaliseringen.............33

1.6.4 Fastighetsbeskattningen.........................................33

1.7 Fördelningspolitiken..............................................34

2. Förslag till riksdagsbeslut........................................................37

3. Lagförslag...............................................................................47

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring...................................................47

3.2 Förslag till ändring i lagen (1969:205) om

pensionstillskott.....................................................52

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om

delpensionsförsäkring............................................54

3.4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).............................................................55

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter...................61

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:706) om

kommuners ansvar för ungdomar..........................62

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1268) om

kommuners ansvar för ungdomar mellan

20 och 24 år..........................................................63

PROP. 1997/98:150

Innehållsförteckning

3.8 Förslag till lag om ändring i semesterlagen

(1977:480).............................................................64

3.9 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).....65

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting...67

3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt................................................68

3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om

periodiseringsfonder...............................................70

3.13 Förslag till lag om omräkningstal för 1999 års

taxeringsvärden......................................................71

3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt.............................................................72

3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt...........................................................73

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om

statlig fastighetsskatt..............................................74

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam.................................76

3.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1061) om
minskning i särskilda fall av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting

åren 1997 och 1998 ...............................................80

3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.....................81

3.20 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om

utbetalning av skattemedel år 1999........................83

3.21 Lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s för-
ordningar om miljö- och strukturstöd....................84

4. Statens finanser och förslag till utgiftstak.................................87

4.1 Förutsättningar.......................................................87

4.1.1 Budgetpolitiska mål................................................87

4.1.2 Samhällsekonomiska förutsättningar......................87

4.1.3 Politiska prioriteringar...........................................88

4.2 Offentliga finanser.................................................89

4.3 Statsbudgetens utveckling 1997-2001 ....................90

4.3.1 Inkomster...............................................................90

4.3.2 Statsbudgetens utgifter...........................................93

4.3.3 Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor

och Riksgäldskontorets nettoutlåning....................93

4.3.4 Statsskuldräntor.....................................................94

4.3.5 Statens lånebehov och statsskulden........................95

4.4 Utgiftstaket för den offentliga sektorn....................96

4.4.1 Den offentliga sektorns utgiftstak...........................97

4.4.2 Utgiftstaket för staten.............................................97

4.5 Utgiftstak för staten fördelat på utgiftsområden.....97

PROP. 1997/98:150

Innehållsförteckning

4.5.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden åren

1999-2001.............................................................97

4.5.2 Beskrivning av utgiftsområden...............................99

4.6 Uppräkning av basbeloppet och fastställande av

bastal för basbeloppet respektive det förhöjda
basbeloppet samt höjning av det reducerade
basbeloppet..........................................................113

4.7 Vissa ändringar av redovisningen på

statsbudgeten.......................................................113

4.8 Ålderspensionsreformen.......................................114

5. Uppföljning av 1997, prognos för 1998 och förslag till
tilläggsbudget för 1998.........................................................121

5.1 Inledning..............................................................121

5.2 Uppföljning av budgetåret 1997..........................121

5.3 Utgiftsprognos för budgetåret 1998..................... 127

5.4 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1998...................................................129

5.4.1 Inledning..............................................................129

5.4.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse............................129

5.4.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans-
förvaltning...........................................................130

5.4.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd.. 132

5.4.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och

internationell samverkan......................................133

5.4.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar...............................133

5.4.7 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg.................................................................134

5.4.8 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet..........................................................134

5.4.9 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv... 136

5.4.10 Utgiftsområde 15 Studiestöd................................139

5.4.11 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning .............................................................139

5.4.12 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och

fritid....................................................................141

5.4.13 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande.....................................142

5.4.14 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling............................................................143

5.4.15 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård... 144

5.4.16 Utgiftsområde 21 Energi......................................145

5.4.17 Utgiftsområde 22 Kommunikationer...................149

5.4.18 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske

med anslutande näringar.....................................155

5.4.19 Utgiftsområde 24 Näringsliv................................157

5.4.20 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner...........................................................159

PROP. 1997/98:150

Innehållsförteckning

6. Skattefrågor och prognos av statsbudgetens inkomster..........163

6.1 Inledning..............................................................163

6.2 Åtgärder på skatteområdet...................................163

6.2.1 Den statliga skatten på förvärvsinkomster............163

6.2.2 Beskattningen av småföretag................................164

6.2.2.1 Allmänna överväganden.......................................164

6.2.2.2 Förstärkta reserveringsmöjligheter för enskilda

näringsidkare och delägare i handelsbolag............166

6.2.2.3 Ökat lättnadsutrymme vid beskattningen av

utdelning och reavinst på onoterade aktier...........166

6.2.2.4 Ökade möjligheter till kvittning av reaförluster på

onoterade aktier...................................................168

6.2.2.5 Fördelning av basbeloppsavdraget för enskilda

näringsidkare........................................................168

6.2.3 Omräkningstalen för 1999 års taxeringsvärden....169

6.2.4 Åtgärder på tobaks- och alkoholskatteområdet....169

6.2.4.1 Sänkt skatt på cigaretter.......................................169

6.2.4.2 Upphävande av reglerna för indexering av vissa

punktskatter.........................................................174

6.2.5 Fastighetsskatten på vattenkraftverk....................175

6.2.6 Reklamskatt.........................................................175

6.2.7 Inget direktavdrag för investeringar i nya värme-

och kraftproduktionsanläggningar.......................177

6.2.8 Finansiella effekter för stat och offentlig sektor....177

6.3 Statsbudgetens inkomster.....................................178

6.3.1 Skatter m.m. 1998-2001 ......................................179

6.3.2 Övriga inkomster ................................................183

6.3.3 Jämförelse med beräkningen till statsbudgeten

1998.....................................................................183

6.4 Offentliga sektorns skatter 1998-2001.................184

7. Kommunsektorn....................................................................187

7.1 Allmänna utgångspunkter....................................187

7.2 Utvecklingen i kommuner och landsting de senaste

åren......................................................................188

7.2.1 Kommunsektorn och samhällsekonomin..............188

7.2.2 Den ekonomiska utvecklingen fram till år 1997... 188

7.2.3 Den kommunala verksamheten............................190

7.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i kommuner och lands-
ting fram till år 1997............................................191

7.3 Förutsättningar för kommuner och landsting de

närmaste åren.......................................................192

7.3.1 Den samhällsekonomiska utvecklingen.................192

7.3.2 Utvecklingen de närmaste åren inom skola, vård och

omsorg.................................................................192

7.3.3 Förutsättningar för enskilda kommuner och

landsting...............................................................193

7.4 Ökade satsningar på kommuner och landsting.....194

PROP. 1997/98:150

Innehållsförteckning

7.4.1 Höjda statsbidrag................................................194

7.4.2 Andra satsningar som påverkar kommuner och

landsting..............................................................195

7.5 Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner år 1999..............................196

7.6 Övriga frågor.......................................................197

7.6.1 Förbättrad uppföljning av resultat och

resursutnyttjande.................................................197

7.6.2 Minskning i särskilda fall av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting

år 1999................................................................198

7.6.3 Uppräkningsfaktorer...........................................201

7.6.4 Bildande av bolag för övertagande av kommunala

bostadsföretag m.m.............................................201

7.6.5 Ekonomiska regleringar mellan staten och de

kyrkliga kommunerna år 1999............................202

8. Revision och kontroll av EU-medel.......................................205

8.1 Europeiska revisionsrättens rapporter för

verksamhetsåret 1996..........................................205

8.1.1 Bakgrund.............................................................205

8.1.2 Amsterdamfördraget............................................205

8.1.3 Utgångspunkter för Sveriges agerande.................206

8.1.4 Iakttagelser i rapporterna för 1996 och svenskt

agerande i rådet...................................................206

8.1.5 Bedömning av iakttagelser rörande Sverige i

årsrapporten........................................................207

8.2 Kompletterande regler till EG:s förordningar om

strukturstöd.........................................................207

8.2.1 Ärendet och dess beredning.................................207

8.2.2 Inledning..............................................................208

8.2.3 EG:s förordningar om strukturfonder..................208

8.2.4 EG:s regler om kontroll och tillsyn......................208

8.2.5 Svenska lagregler om kontroll och tillsyn.............209

8.2.6 Lagstiftningsfrågor...............................................209

8.2.7 Ikraftträdande m.m..............................................210

Bilaga 1................................................................210

Bilaga 2................................................................210

Bilagor

Bilaga 1 Svensk ekonomi

Bilaga 2 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Bilaga 3 Avstämning av målet om en halverad öppen

arbetslöshet till år 2000

Bilaga 4 Nationell handlingsplan för sysselsättning

Bilaga 5 Fördelningspolitisk redogörelse

Bilaga 6 Redovisning av skatteavvikelser

Finansplan

PROP. 1997/98:150

1 Finansplan

1.1 Det går bra för Sverige

Sverige kan möta 2000-talet med betydande tillför-
sikt och optimism. Grunden är lagd för en gynnsam
utveckling av den svenska ekonomin under de kom-
mande åren. Betydande ekonomiska framsteg under
den gångna mandatperioden kan i dag summeras:

De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen
har nedbringats till en varaktigt låg nivå. Bytesbalan-
sen visar växande överskott.

Detta har lett till att de svenska räntorna har sjun-
kit kraftigt, både i absoluta tal och jämfört med and-
ra länder. Investeringarna ökar kraftigt. Den privata
konsumtionen växer i god takt. Den starka exportut-
vecklingen kompletteras nu med en mera livaktig
hemmamarknad. Stora produktivitetsförbättringar i
förening med en dämpad kostnadsutveckling har
gjort svenska företag synnerligen konkurrenskraftiga.
Förtroendet för svensk ekonomi växer och optimis-
men och därmed viljan att satsa på framtiden blir
alltmer påtaglig.

Därtill har politiska framgångar förbättrat förut-
sättningarna för en hög tillväxt och en snabb ökning
i sysselsättningen:

Ett aktivt medlemskap i Europeiska Unionen har
medfört en större marknad för svenska företag, ökad
handel och nya möjligheter för sysselsättningspoliti-
ken.

Östersjösamarbetet understöder en demokratisk
utveckling och en kraftig tillväxt i vårt närområde.
Ökad handel och större utbyte förbättrar välståndet i
hela Östersjöregionen.

Omställningen till ekologisk hållbarhet har på-
börjats. Såväl de lokala investeringsprojekten och
satsningarna på energiforskning och teknisk utveck-
ling som förbättrad infrastruktur förbättrar livskvali-
teten för kommande generationer och stärker svensk
innovationsförmåga och konkurrenskraft.

Pensionsöverenskommelsen mellan fem riksdags-
partier garanterar goda pensioner även i framtiden,
ökar tryggheten och ger välfärdssamhället en långsik-
tig stabilitet.

Blockpolitiken har övergivits till förmån för ge-
mensamt parlamentariskt ansvarstagande. Det ska-
par en god jordmån för hållbara regelverk för både
företag och individer, en stabil utveckling och ökad
kontroll över statsfinanserna.

Även utvecklingen på arbetsmarknaden har vänt.
Arbetslösheten har det senaste året minskat med
omkring 100 000 personer. Detta har skett parallellt
med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
minskat. Den reguljära sysselsättningen ökar, särskilt
i den privata sektorn. Därtill har det stora intresset
för kunskapslyftet bidragit positivt till arbetsmark-
nadens utveckling framöver. Det är en unik satsning
på att stärka kompetensen och självtilliten hos
många människor, som därefter kan återvända bättre
rustade till arbetsmarknaden.

Den omfattande saneringen av de offentliga finan-
serna har gjort det möjligt att styra ökade resurser till
prioriterade områden. Särskilt viktigt är att förbättra
kvaliteten inom skolan, sjukvården och omsorgen
om bam och gamla. I denna proposition föreslås yt-
terligare tillskott till dessa områden.

Stora insatser har också gjorts eller görs på en rad
andra områden: utbildning och kompetensutveck-
ling, arbetsmarknadspolitiken, förbättringar av före-
tagens villkor, byggandet av Hållbara Sverige, höjda
barnbidrag, höjda ersättningsnivåer i socialförsäk-
ringarna och förbättrade pensioner.

Till detta kommer de särskilda insatser som nu fö-
reslås på sex viktiga framtidsområden: Investeringar i
kunskap, den nya tekniken, bättre förutsättningar för
entreprenörskap, ekologisk omställning, samarbete i
Europa och ökad delaktighet och integration i Sveri-
ge-

Dessa insatser äventyrar inte - och får inte äventy-
ra - målen för de offentliga finanserna. I själva verket
kommer målen om balans i år och överskott under
de kommande åren att överträffas med god marginal.
De statliga utgifterna håller sig inom utgiftstaken re-
spektive år och de offentliga utgifterna, mätt som
andel av BNP, minskar successivt.

PROP. 1997/98:150

De allt starkare offentliga finanserna bidrar inte
bara till lägre räntor och ett ökat förtroende - såväl i
Sverige som internationellt — för den svenska ekono-
min. De skapar också en ökad handlingsfrihet i fram-
tiden. De ger utrymme för ökade insatser inom skola,
vård och omsorg. De gör det möjligt att amortera på
statsskulden och därigenom minska bördorna på
kommande generationer. De gör det också möjligt
att möta kommande konjunktursvängningar.

Skattesänkningar i framtiden är möjliga att över-
väga men endast om vissa villkor obetingat uppfylls.
Generella skattesänkningar får inte ske innan en till-
fredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan,
vården och omsorgen. De får inte finansieras genom
skuldsättning. Och de måste utformas på ett fördel-
ningspolitiskt rättvist sätt.

En stabil grund har lagts för en hög ekonomisk
tillväxt under 1998 och de följande åren. Mycket
talar för att tillväxten under en följd av år kan uppgå
till i genomsnitt minst 3 procent per år. Detta är be-
tydelsefullt, eftersom det gör det möjligt att hantera
ett antal stora uppgifter som Sverige står inför under
de kommande åren.

Sysselsättningen måste öka och arbetslösheten
minska. Målet att halvera den öppna arbetslösheten
till 4 procent år 2000 ligger fast. Att nå målet ligger
inom räckhåll med den ekonomiska utveckling som
nu kan förutses och med de åtgärder som har beslu-
tats tidigare eller som föreslås nu. Enligt regeringens
bedömning kommer målet att nås före utgången av
år 2000.

Det är ett ambitiöst mål, men likväl endast ett
etappmål. På längre sikt måste ambitionen vara än
högre. Ambitionen bör vara att återskapa full syssel-
sättning, där - bortsett från en viss ofrånkomlig frik-
tionsarbetslöshet - alla som vill och kan arbeta också
skall ha ett meningsfullt arbete. Detta förutsätter att
sysselsättningen ökar väsentligt och att arbetskrafts-
deltagandet ånyo höjs.

Hög tillväxt är viktig inte bara för att öka syssel-
sättningen och minska arbetslösheten. Den krävs
även för att möta de ökade resurskrav inom bl.a.
vården och omsorgen som följer av den demografis-
ka utvecklingen och för att trygga en jämn och rätt-
vis fördelning av levnadsstandarden. Den krävs vida-
re för att möjliggöra angelägna reformer och skapa
förutsättningar för ökade reallöner. Den krävs dess-
utom om vi skall återvinna den relativt bättre inter-
nationella position som Sverige hade före de år under
första hälften av 1990-talet, då den svenska BNP-
utvecklingen var negativ samtidigt som andra länder
fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Den återhämtning som skett i den svenska eko-
nomin och i de offentliga finanserna sedan 1994 är
unik. Den hade inte varit möjlig utan samarbetet de
senaste åren mellan socialdemokraterna och center-
partiet. Ett tufft och omfattande saneringsprogram
har genomförts, samtidigt som villkoren för arbete,
utbildning och företagande har förbättrats. Det krävs

en fortsatt uthållig och ansvarsfull ekonomisk politik
för att under de kommande åren befästa framgång-
arna och skörda frukterna av den förda politiken.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska politiken har varit framgångsrik i
att skapa en stabil grund för svensk ekonomi. Sverige
befinner sig i början av den första högkonjunktur på
30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en
expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden
kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik.
Styrkan i konjunkturuppgången kommer inifrån.

1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under
1990-talet

Den svenska ekonomin under 1990-talet har känne-
tecknats av tvära kast, från djupaste depression till
begynnande högkonjunktur. Under perioden 1991—
1993 drabbades Sverige av den värsta lågkonjunktu-
ren sedan 1930-talet. Den totala svenska produktio-
nen föll med sammanlagt 5 procent.

Mellan 1991-1994 fördubblades statsskulden,
tredubblades arbetslösheten och mer än fyrdubblades
budgetunderskottet. Den öppna arbetslösheten steg
till 8 procent som en följd av att 450 000 arbetstill-
fällen försvann, de flesta i privat sektor. Detta till-
sammans med ofinansierade skattesänkningar och
reformer medförde att underskottet i de offentliga
finanserna steg kraftigt. Det uppgick som mest till

12,3 procent av BNP år 1993. De offentliga utgifter-
na som andel av BNP ökade med 7 procentenheter
mellan 1991 och 1994.

Misstroendet på grund av oförmågan att lösa de
ekonomiska problemen resulterade i räntekris och
kronfall. Osäkerhet och höga räntor bidrog till att
bruttoinvesteringarna föll med i genomsnitt 9 pro-
cent per år 1991-1994.

En framgångsrik mandatperiod

Den ekonomiska politik som har förts sedan 1994
har varit inriktad på att bryta den negativa ekono-
miska utvecklingen och skapa förutsättningar för en
hög och stabil tillväxt och en varaktig nedgång i ar-
betslösheten. Två ömsesidigt förstärkande mål har
varit styrande för den ekonomiska politiken, dels
målet att den öppna arbetslösheten skall halveras och
nå 4 procent år 2000, dels målet om sunda offentliga
finanser. Resultaten av den förda politiken är i de
flesta avseenden mycket gynnsamma. Inom snart sagt
samtliga ekonomiska områden har den ekonomiska

PROP. 1997/98:150

utvecklingen varit bättre under den nuvarande man-
datperioden än under den föregående perioden
1991-1994.

- BNP-tillväxten beräknas under mandatperioden
uppgå till i genomsnitt 2,5 procent per år. Sverige
växer återigen.

- De offentliga finanserna förbättras med 11,9 pro-
centenheter av BNP under mandatperioden. In-
nevarande år beräknas överskottet i de offentliga
finanserna vara 1,6 procent av BNP. Sunda of-
fentliga finanser är åter ett kännetecken för Sveri-
ge-

- Statsskulden som andel av BNP faller. Istället för
att använda mer och mer resurser för att betala
räntorna på statsskulden kan skolan, vården och
omsorgen prioriteras.

- De långa räntorna har fallit kraftigt. Räntemargi-
nalen mot Tyskland är idag mindre en tiondel än
av vad den var 1994. Förtroendet för svensk eko-
nomi är återupprättat.

- Ett villalån på 500 000 kronor är i dag 1 900
kronor billigare i månaden än under sommaren
1994. Skuldsatta hushåll får en lättare situation.

- Riksbanken har kunnat sänka de korta räntorna.
Sunda offentliga finanser och låga prisökningar
har gjort detta möjligt.

- Inflationen och inflationsförväntningarna har
sjunkit och anpassat sig till inflationsmålet. Där-
med finns en viktig förutsättning på plats för en
väl fungerande lönebildning.

- Arbetslösheten faller. År 1994 var den öppna ar-
betslösheten 8,0 procent mätt som årsgenomsnitt.
I dag är den 6,7 procent. Målet om en halverad
öppen arbetslöshet till 4 procent nås under år

2000.

- Mellan 1994 till 1998 skapas det 93 000 jobb i
den privata sektorn. Den privata sektorn växer
återigen.

- Sveriges affärer med omvärlden visar stora och
växande överskott. I år visar bytesbalansen ett
överskott på 3,5 procent av BNP. Därmed kan
Sveriges utlandsskuld minskas.

- Näringslivet växer med närmare 4 procent per år.
Svenska företag är världsledande och vinner
marknadsandelar.

- Näringslivets investeringar ökar under mandatpe-
rioden med 10 procent per år. Vi bygger för
framtiden.

1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998
och 1999

Världsekonomin utvecklas väl trots krisen i Asien. I
Sverige vände konjunkturen ordentligt uppåt under

1997. Den goda tillväxten väntas hålla i sig både
1998 och 1999.

Den internationella utvecklingen

Trots den finansiella krisen i Asien fortsätter världs-
ekonomin att utvecklas väl. Den starka konjunktur-
utvecklingen i Förenta staterna och återhämtningen i
EU väntas inte brytas till följd av den ekonomiska
krisen i Asien, förutsett att denna inte fördjupas.

Svag inhemsk efterfrågan i kombination med pro-
blem i den finansiella sektorn bidrar till fortsatt stag-
nation i Japan. BNP-tillväxten väntas falla i Asien
som helhet och t.o.m. bli negativ i vissa av de drab-
bade länderna, däribland Indonesien. För att en
gradvis uppgång i de asiatiska länderna skall äga rum
krävs att de påbörjade reformerna fullföljs. Dess-
utom är det viktigt att industriländerna inte inför
importhinder för den asiatiska exporten.

I Förenta staterna har den inhemska efterfrågan
stigit kraftigt och BNP-tillväxten under 1997 blev
den högsta på nio år. Samtidigt sjönk både arbetslös-
heten och inflationen. Den väl avvägda finans- och
penningpolitiken har lagt grunden för den exceptio-
nellt goda ekonomiska utvecklingen. Arbetslösheten
har sjunkit successivt och uppgår till knappt 5 pro-
cent.

I EU fortsätter återhämtningen. Exportutveckling-
en har varit stark och räntorna är låga, vilket borgar
för en tilltagande investeringstakt. Den stora utma-
ningen i EU är den höga arbetslösheten som fortfa-
rande överstiger 10 procent.

För Östersjöområdet fortsätter utsikterna att vara
goda. Tillväxten i Finland och Danmark väntas bli
stark, samtidigt som återhämtningen i Tyskland
stärks. BNP-tillväxten i Baltikum och Polen förutses
avmattas något efter en hög tillväxt under 1997. I
Ryssland väntas återhämtningen fortsätta efter det
att BNP ökade 1997 för första gången sedan kom-
munistdiktaturen rasade ihop.

Den svenska utvecklingen

Tillväxten i den svenska ekonomin tog ordentlig fart
under 1997. De närmaste åren kommer tillväxten att
i allt högre grad drivas av den inhemska efterfrågan,
främst investeringar och privat konsumtion, medan
exportens bidrag till tillväxten blir lägre. BNP växer
med 3 procent i år och med 3,1 procent nästa år un-
der förutsättning att löneutvecklingen blir i enlighet
med den som anges av arbetsmarknadens parter.

PROP. 1997/98:150

TABELL 1.1 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MDRKB ÅHLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997 1998 1999 2000 2001

Privat konsumtion	922,9	2,3	2,5	2,2	2,0
Offentlig konsumtion	449,3	1,3	0,6	0,7	1,0
Stat	134,2	2,5	0,5	0,5	0,5
Kommuner	315,1	0,8	0,6	0,9	1,2
Bruttoinvesteringar	237,9	7,2	7,6	7,0	5,7
Näringsliv ex. bostäder	182,8	7,8	6,1	4,9	2,7
Bostäder	23,8	8,8	23,5	25,0	25,0
Myndigheter	30,5	2,8	4,0	2,2	2,3
Lagerbidrag	6,8	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	761,4	6,3	6,7	7,0	5,4
Import	639,5	6,9	7,0	6,2	5,8
BNP	1738,9	3,0	3,1	3,4	2,6

Källor Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Exportkonjunkturen förefaller än så länge i en myck-
et begränsad omfattning ha påverkats av utveckling-
en i Asien. Tack vare inte minst en stor produktivi-
tetsökning har svenska företag varit framgångsrika
på världsmarknaden. Trots något högre löneökning-
ar än i omvärlden fortsätter svensk exportindustri att
ta marknadsandelar.

Positivt är att de svenska företagen inte tycks höja
priserna i den omfattning som hade kunnat befaras. I
stället satsar företagen på att öka sina marknadsan-
delar. Av den samlade värdeökningen av industri-
produktionen 1996-1998 beräknas över 80 procent
bestå av volymökning och mindre än 20 procent av
prisökningar. Som kontrast kan nämnas att under
den förra stora högkonjunkturen 1986-1989 stod
volymökningen endast för 27 procent, medan reste-
rande 73 procent bestod av prisökningar.

Den totala investeringsaktiviteten väntas tillta
markant under åren 1998 och 1999. Det innebär att
produktionskapaciteten nu byggs ut i betydande
grad. Ett ljusnande arbetsmarknadsläge, stigande in-
komster och historiskt låga räntor innebär att bo-
stadsbyggandet ökar. Dessutom stimuleras investe-
ringarna av omställningsprogrammet för energi-
sektorn och det lokala investeringsprogrammet inom
”Hållbara Sverige”. Ett osäkerhetsmoment kvarstår
dock för industrins investeringar. Om Asienkrisens
globala effekter blir stora kan industrins investering-
ar delvis skjutas på framtiden.

Efter tre år med stagnerande inkomster växer hus-
hållens realinkomster med drygt 2,5 procent i år och
nästa år. Detta i kombination med att de svenska
hushållens ekonomiska situation har förbättrats de
senaste åren medför att den privata konsumtionen
fortsätter att öka.

Nedgången i den offentliga konsumtionen upphör
och vänds i en liten uppgång i och med resurstillskot-
ten till kommunerna. Den kommunala konsumtio-
nen växer med 0,8 procent 1998 och 0,6 procent

1999. Detta tillsammans med den relativt gynnsam-
ma utvecklingen av BNP-tillväxten medför att syssel-
sättningen utvecklas gynnsamt.

Den öppna arbetslösheten har minskat med
93 000 personer mellan februari 1997 och februari
1998, varav 39 000 var kvinnor och 54 000 män.
Detta har skett parallellt med att de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna har minskat. Den reguljära
sysselsättningen ökar, särskilt i den privata sektorn.
Därtill bidrar det stora intresset för kunskapslyftet
positivt till arbetsmarknadens utveckling. Arbetslös-
heten mätt som årsgenomsnitt beräknas minska från
8,0 procent 1997 till 5,7 procent 1999.

Genom en ansvarsfull lönebildning i kombination
med att det finns lediga resurser under hela perioden
blir tillväxten hög och inflationstrycket fortsatt lågt.
Löneökningstakten antas i prognosen vara i enlighet
med de avtal som träffats på den svenska arbets-
marknaden, inklusive den av parterna antagna låga
löneglidningen. Det innebär löneökningar på 3,1
procent 1998 och 3,0 procent 1999.

1.2.3 Kalkyl för 2000 och 2001

Den gynnsamma kombinationen av ansvarsfull löne-
bildning, goda vinster i näringslivet, låga räntor, sun-
da statsfinanser och ökade resurser till skola, vård
och omsorg gör att den öppna arbetslösheten i slutet
av år 2000 beräknas uppgå till 4,0 procent. Därmed
uppnås riksdagens mål om en halverad öppen ar-
betslöshet under år 2000. Mätt som årsgenomsnitt
blir den öppna arbetslösheten 4,4 procent år 2000.
De flesta jobben tillkommer i den privata sektorn.
Mellan 1994 och år 2000 beräknas det tillkomma
215 000 jobb i den privata sektorn.

TABELL 1.2 NYCKELTAL

ÄRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1998	1999	2000	2001
KPI, årsgenomsnitt	0,9	1,2	2,0	2,0
Kostnadstimlön	3,1	3,0	3,0	3,0
Öppen arbetslöshet	6,7	5,7	4,4	4,0
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder	4,2	4,0	3,9	3,5
Antal sysselsatta	1,0	1,5	2,0	1,1
Real disponibel inkomst¹	2,5	2,9	3,7	3,1
Hushållens nettosparkvot¹	0,9	1,3	2,9	4,0
Tysk långränta	5,2	5,4	5,6	5,6
Svensk långränta	5,7	5,7	5,8	5,8
TCW-index³	120,2	119,5	118,5	118,0

' Inkl, beräkningsteknisk överföring av offentliga överskottet utöver de
målsatta

²10-års statsobligation, årsgenomsnittet

³ Årsgenomsnitt

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1997/98:150

TABELL 1.3 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Antal sysselsatta’	4378	4185	3964	3927	3986	3963	3922	3961	4020	4098	4144
Privat sektor'	2986	2821	2630	2633	2698	2698	2695	2726	2783	2848	2880
Offentlig sektor¹	1404	1381	1328	1290	1287	1263	1223	1232	1236	1246	1260
Öppen arbetslöshet²	3,0	5,3	8,2	8,0	7,7	8,1	8,0	6,7	5,7	4,4	4,0
Konjunkturberoende arbetsmarknads- politiska åtgärder²	2.0	3.6	4,3	5,3	4,4	4,5	4,3	4,2	4,0	3.9	3,5
Relativt arbetskraftstal³	83.2	81,0	78,91	77,4	78,2	77,8	76,8	76,3	76,4	76,6	76,9
Kostnadstimlön⁴	5.7	3,7	2,8	2,4	3,3	6.1	4,5	3,1	3.0	3.0	3,0

'Tusental personer

²I procent av arbetskraften i genomsnitt under året

³Arbetskraften i procent av befolkningen i arbetsför ålder

”‘Årlig procentuell förändring

Anm.: För åren 1991-1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för
definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig
klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3,4 procent år

2000 för att sedan bromsas ned något till 2,6 procent

2001. Investeringarna och den privata konsumtionen
är de viktigaste drivkrafterna bakom den höga till-
växten. I den ekonomiska utvecklingen fram till

2001 antas arbetsmarknaden och särskilt lönebild-
ningen fungera väl, samtidigt som den internationella
utvecklingen är gynnsam. För både år 2000 och
2001 antas de sammanlagda löneökningarna inklusi-
ve löneglidning och arbetstidsförkortning bli desam-
ma som för 1999, dvs. 3 procent.

För att studera effekterna av en sämre utveckling
än den kalkylerade på arbetslöshet och offentliga fi-
nanser har två olika känslighetsberäkningar gjorts i
bilagan Svensk ekonomi.

Sammanfattningsvis kan sägas att om den interna-
tionella utvecklingen skulle bli sämre än vad som an-
tas i kalkylen blir den svenska exporten lägre. Den
svagare industrikonjunkturen får i så fall även följ-
deffekter på hela den svenska ekonomin i form av
svagare tillväxt och sämre sysselsättning. Sysselsätt-
ningen utvecklas svagare och arbetslöshetsmålet
uppnås ej.

Om löneökningarna blir högre än kalkylerat mås-
te Riksbanken föra en stramare penningpolitik, vilket
leder till att efterfrågan mattas av. Den svenska ex-
portindustrin får då också svårare att klara av kon-
kurrensen på den internationella marknaden. Också
då blir det svårigheter att halvera den öppna arbets-
lösheten till år 2000.

1.3 Sunda offentliga finanser och
stabila priser ger fler jobb

Sunda offentliga finanser och stabila priser är en för-
utsättning för en långsiktigt hög tillväxt och därmed
en hög sysselsättning. Detta synsätt är - och har de

senaste tre och ett halvt åren varit - styrande för den
ekonomiska politikens utformning.

1.3.1 Sunda offentliga finanser

Finanspolitiken under mandatperioden

År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna
OECD-ländernas näst största underskott med 12,3
procent av BNP. När den socialdemokratiska rege-
ringen tillträdde i oktober 1994 beräknades lånebe-
hovet för budgetåret 1994/95 till drygt 240 miljarder
kronor - var tredje krona i statsbudgeten utgjorde en
lånad krona. Förtroendet för Sverige var lågt. På de
finansiella marknaderna gjordes analyser om kraftigt
stigande inflation, alternativt att Sverige snart skulle
behöva söka hjälp av IMF. Situationen var på väg att
bli lika allvarlig som den som drabbade en del asia-
tiska länder i slutet av 1997. Den begynnande åter-
hämtningen riskerade att avstanna. Ytterst handlade
detta om de demokratiska institutionernas legitimi-
tet.

Huvuduppgiften för den nytillträdda socialdemo-
kratiska regeringen blev därför att snabbt och resolut
sanera de offentliga finanserna. Regeringen föreslog
ett omfattande saneringsprogram för att snabbt få
stopp på ökningen av statsskulden. Saneringspro-
grammet konstruerades efter tre grundläggande prin-
ciper. Det skulle verka så snabbt att statsskuldens
ökning kunde hejdas tidigt. Det utformades fördel-
ningspolitiskt så att de som har det bäst ställt bidrar
mest. Dessutom prioriterades skolan, vården och
omsorgen framför transfereringar.

Saneringsprogrammet uppgick till 126 miljarder
kronor och har genomförts i och med budgeten för

1998. Storleken och profilen har kontinuerligt anpas-
sats för att uppnå de budgetpolitiska målen:

PROP. 1997/98:150

Statsskulden som andel av BNP skulle stabiliseras
senast 1996

I oktober 1991 var statsskulden 650 miljarder kro-
nor. I oktober 1994 hade statsskulden nästan för-
dubblats till 1 230 miljarder kronor. Statsskulden
mätt som andel av BNP nådde sin topp på 84 pro-
cent redan 1994-1995. Målet uppfylldes.

Underskottet i de offentliga finanserna skulle högst
vara 3 procent av BNP 1997

Detta mål är uppfyllt. Underskottet i de offentliga
finanserna 1997 blev 1,1 procent av BNP enligt
svenska nationalräkenskaper och 0,8 procent av BNP
enligt det mått som används i EU-samarbetet. Sverige
uppfyller därmed detta konvergenskrav för deltagan-
de i EMU:s tredje etapp.

År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans
Detta mål uppfylls med god marginal. År 1998 be-
räknas de offentliga finanserna uppvisa ett överskott
på 1,6 procent av BNP. Till viss del kan detta över-
skott förklaras av bokföringsmässiga faktorer. Räk-
nas dessa bort krymper överskottet till 0,8 procent av
BNP. Sverige tillhör de fyra länder i EU som har de
starkaste offentliga finanserna.

TABELL 1.4 EU-LÄNDERNAS OFFENTLIGA
ÖVER/UNDERSKOTT

PROCENT AV BNP

1998

Belgien	-1.7
Danmark	1,1
Finland	0,3
Frankrike	-2,9
Grekland	-2,2
Irland	1,1
Italien	-2,5
Luxemburg	1,0
Nederländerna	-1,6
Portugal	-2,2
Spanien	-2.2
Storbritannien	■0.6
Sverige ’	0.8
Tyskland	-2,5
Österrike	-2.3
EU	-1,9

' Enligt Finansdepartementet (ENS-definition). Kommissionen anger 0,5
procent för Sverige

Källor: Europeiska kommissionen och Finansdepartementet

Målen för den ekonomiska politiken

De budgetpolitiska målen har starkt bidragit till en
stabil utveckling för den svenska ekonomin med suc-
cessivt lägre räntor. Utöver dessa mål finns det även
mål för arbetslösheten och för inflationen. Erfarenhe-
terna av mål för den ekonomiska politiken är goda.

De offentliga finanserna förbättras i snabb takt. Ar-
betslösheten minskar. Inflationen är låg. Då samtliga
mål har stötts av en majoritet i riksdagen har målen
blivit kraftfulla och har i stor utsträckning präglat
svensk samhällsdebatt, den ekonomiska politiken
och därmed också den ekonomiska utvecklingen.

Ambitionen har varit att formulera mål som skall
styra politiken och övriga aktörer i en samhällseko-
nomiskt önskvärd riktning. Målen har varit tydliga,
lätt kommunicerbara och enkla att beräkna. De mål
som har väglett den ekonomiska politiken har haft
en avgörande betydelse för den goda ekonomiska
utveckling som redovisas i denna proposition.

Saneringspolitiken

I och med innevarande år går Sverige från att vara ett
underskottsland till ett överskottsland. En budgetsa-
nering av denna internationellt sett anmärkningsvär-
da omfattning har inte kunnat ske utan att det på-
verkat privatpersoners ekonomi och offentlig verk-
samhet. För att återfå förtroendet för svensk ekono-
mi var det nödvändigt att strikt genomföra sane-
ringspolitiken med öppenhet och tydlighet för att
varaktigt minska risken för att Sverige åter hamnar i
statsfinansiella problem. Den nya budgetprocessen
har spelat en stor roll i detta sammanhang. Den aku-
ta finansiella krisen är nu avklarad och Sverige har
bättre möjligheter än på länge att bibehålla stabilitet
och amortera på statsskulden. Några slutsatser kan
nu dras om hur budgetsaneringen gått till.

De offentliga finanserna har till största delen sanerats
med hjälp av utgiftsminskningar

ki 1994 var underskottet i de offentliga finanserna

10,3 procent av BNP. År 1998 visar de offentliga fi-
nanserna överskott. Mellan 1994 och 1998 faller de
offentliga utgifterna som andel av BNP med 9,1 pro-
centenheter. Under samma tid ökar de offentliga in-
komsterna som andel av BNP med 2,8 procentenhe-
ter.

DIAGRAM 1.1

Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2001

Procent av BNP

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1997/98:150

Saneringen beror till största delen på strukturella åt-
gärder

Enligt OECD hade Sverige 1994 ett strukturellt un-
derskottet på 9,1 procent av BNP. Enligt samma be-
räkning har Sverige 1998 ett strukturellt överskott på
1,0 procent av BNP. Av EU-länderna är det bara
Danmark som har ett större strukturellt överskott.

Saneringen beror inte på engångsbesparingar

Hela den sanering av de offentliga finanserna som
skett de senaste fyra åren består av varaktiga för-
stärkningar av de offentliga finanserna. Regeringen
har lagt vikt vid att i konsolideringsprogrammet inte
räkna in sådana åtgärder som endast temporärt ökar
statens inkomster eller minskar dess utgifter. I det
finansiella sparandet, som är det mått regeringen, lik-
som bl.a. EU värderar de offentliga finanserna uti-
från, inräknas inte exempelvis inkomster från för-
säljningar av statliga bolag. Vidare räknas den bok-
föringsmässiga effekten av att AP-fondens fastigheter
bolagiseras bort vid regeringens bedömning av ba-
lansmålet för 1998.

Saneringen av de offentliga finanserna har haft höga
fördelningspolitiska ambitioner

Regeringen har fortlöpande analyserat de fördel-
ningspolitiska konsekvenserna av budgetsaneringen.
Resultatet är att den femtedel av hushållen som har
det bäst ställt har bidragit med 43 procent av budget-
saneringen. Den femtedel av hushållen som har det
sämst ställt har bidragit med 11 procent. Ur ett jäm-
ställdhetsperspektiv har kvinnor och män bidragit
med ungefär lika mycket. Regeringen är trots detta
väl medveten om att saneringen av de offentliga fi-
nanserna har inneburit påfrestningar för många
människor.

Finanspolitiken de kommande åren

Målet efter 1998 skall vara ett överskott i de offent-
liga finanserna. Det finns en rad orsaker till att Sveri-

ge bör ha ett ambitiöst mål för de offentliga finan-
serna:

- Den offentliga skulden kan amorteras av. Med en
stor skuld blir Sverige känsligt för räntevariatio-
ner på de internationella kapitalmarknaderna.
Den största utgiftsposten i den svenska statsbud-
geten är räntorna på statsskulden som 1998 be-
räknas till 103 miljarder kronor.

- Med ett överskott i de offentliga finanserna i ett
normalt konjunkturläge finns det en marginal att
aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att
underskottet hotar att bli för stort och utlösa en
ränteuppgång.

- Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre
kommer en bit in i 2000-talet att öka. Den of-
fentliga sektom måste då vara stark nog för att
möta denna utveckling. Situationen är inte unik
för Sverige, men eftersom Sverige har höga ambi-
tioner för den offentliga välfärden, måste Sverige
också ha höga ambitioner för den offentliga sek-
torns finansiella styrka.

- En hög nivå på sparandet möjliggör en hög inves-
teringsnivå utan att Sverige får underskott i betal-
ningarna med andra länder. Därmed kan Sveriges
höga internationella skuldsättning minskas sam-
tidigt som produktionskapaciteten kan höjas. Ett
högt offentligt sparande bidrar till ett högt natio-
nellt sparande, vilket har en positiv inverkan på
Sveriges långsiktiga tillväxtmöjligheter.

Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP
Efter överläggningar med centerpartiet konkretisera-
de regeringen överskottskravet för tiden efter 1998
till ett långsiktigt mål om ett överskott på 2,0 pro-
cent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Som en konsekvens av detta beräknas den offentliga
nettoskulden som andel av BNP att försvinna om-
kring år 2007.

TABELL 1.5 OFFENTLIGA FINANSER

PROCENT AV BNP

	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomstkvot	65.2	61,9	61,6	60,5	59,7	59.6	63,7	62,8	62,5	60,8	60,1	59,7
Skattekvot	55,8	52,8	51.1	50,2	49,8	49,9	54,1	54,2	53,9	52,9	52.4	52,3
Utgiftskvot	61.0	63,0	69,4	72,8	70,0	67,3	65,8	63,9	61,0	60,0	57,7	56,1
Statsskuldsräntor	4.5	4,4	4,7	5,5	6.3	6,5	6.6	6.1	5.3	5.0	4,2	3,8
Finansiellt sparande	4,2	-1,1	■7.8	-12,3	-10,3	-7.8	-2,1	-1,1	1.6	0,8	2,3	3.5
Statens lånebehov (mdkr)'	25	75	150	242	185	138	21	6	-1	•6	-24	-31
Nettoskuld'	-8,2	-5,3	4,8	11,0	21,9	23,6	20,3	21,7	20,0	18,1	15,8	13,1
Statsskuld’	45.5	47,9	61,1	78,3	84,0	84,0	83,6	82,4	78,6	74,7	69,9	65,4
Konsoliderad bruttoskuld	43,8	53,0	67,1	76,0	79,3	78,0	77,2	76,9	74,3	71,0	66,8	62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

'Vid överskott motsvarande de budgetpolitiska målen år 2000 och 2001.

PROP. 1997/98:150

Överskottsmålen för 1999, 2000 och 2001

Som en gradvis anpassning till det långsiktiga målet
skall de offentliga finanserna uppvisa överskott mot-
svarande 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent år
2000 och 2,0 procent 2001.

Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kal-
kylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition. Om
tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle
avvika från denna skall motsvarande avvikelse från
de angivna målen tolereras. Om tillväxten av kon-
junkturmässiga skäl blir väsentligt högre bör det of-
fentliga överskottet bli högre. På samma sätt bör det
offentliga överskottet bli lägre om tillväxten av kon-
junkturmässiga skäl blir väsentligt lägre.

Lönebildningen spelar dock en avgörande roll.
Om löneökningstakten i den svenska ekonomin
överstiger vad arbetsmarknadens parter har kommit
överens om, inklusive den av parterna angivna löne-
glidningen, kommer tillväxten i den svenska ekono-
min med all sannolikhet att bli lägre än den beräkna-
de. Detta är i så fall ett strukturellt problem, inte ett
konjunkturellt.

Statsskulden

Statsskulden växte kraftigt under 1990-talets förs-
ta år. Räntekostnaderna för statsskulden utgör 1998
den största posten i statsbudgeten. Mot bakgrund av
statsskuldsförvaltningens ökade betydelse överläm-
nar regeringen i dag en proposition om statsskulds-
politiken till riksdagen. I propositionen föreslås att
målet för statsskuldspolitiken skall vara att långsik-
tigt minimera kostnaderna för statens upplåning.

Steget in i 2000-talet

De offentliga finanserna fortsätter att utvecklas mer
positivt än vad som tidigare antagits för 1998 och
framåt. Huvudorsaken är att utgifterna blir lägre än
väntat. Det har därmed skapats ett utrymme för yt-
terligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår där-
för att ytterligare resurser tillförs skolan, vården och
omsorgen. En nivåhöjning av statsbidraget till kom-
munerna görs med 4 miljarder kronor redan i år.

Dessutom föreslås en kraftsamling inom sex fram-
tidsområden som är av stor vikt för den svenska till-
växten och sysselsättningen: Kunskap och kompe-
tens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara
Sverige - ett föregångsland , Företagande, Europeiskt
samarbete och Ett Sverige för alla.

Samtliga dessa åtgärder är fullt beaktade i beräk-
ningarna av de offentliga finanserna. Även tidigare
framlagda propositioner, t.ex. de om transportpoli-
tik, bostadspolitik och tandvårdsförsäkring, är fullt
beaktade i beräkningarna. De budgetpolitiska målen
fortsätter därmed att vara styrande för budgetpoliti-
ken.

TABELL 1.6 NYA ÅTGÄRDER

MILJONER KRONOR

	1999	2000	2001
Framtidsområden
Kunskap och kompetens	1 030	1 100	1 460
Delaktighet i informationssamhället	400	600	800
Hållbara Sverige- ett föregångsland	125	200	2 200
Företagande	1 780	2 070	1 780
Europeiskt samarbete	1 050	1 050	1 050
Ett Sverige för alla	350	350	800
Summa	4 735	5 370	8 090

Övriga reformer
Tandvårdsförsäkring	500	500	500
Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser	990	1 100	200
Frysning av taxeringsvärden	810	490	420
Äldreproposition	300	300	300
Pensioner	1 420	2 980	3 090
Rättsväsendet	200	250	300
Bistånd			204
Kommuner	4 000	4 000	4 000
Övriga åtgärder	540	370	1 085
Summa	8 760	9 990	10 099

Totalt före finansiering 13 495 15 360 18 189

Avgår finansiering	3 875	4 105	4 380
varav utgiftsminskningar	1 875	1 905	2 180
nytt skalsteg i inkomstskatten	2 000	2 200	2 200

TOTALT	9 620	11255	13 809

Efter dessa förslag uppvisar de offentliga finanserna
ett överskott på 1,6 procent av BNP 1998 och 0,8
procent 1999. Detta överstiger de av riksdagen fast-
lagda målen om balans 1998 och ett överskott på 0,5
procent av BNP 1999. Av överskottet 1998 är emel-
lertid 0,8 procentenheter endast bokföringsmässigt,
och avser bolagiseringen av AP-fondens fastigheter.
Resterande skillnader mot målen 1998 gör att Sveri-
ge redan i år kan påbörja en amortering av statsskul-
den i syfte att stärka politikens möjligheter och
minska statens räntekostnader.

För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i de
offentliga finanserna till 2,3 procent respektive 3,5
procent av BNP. Även dessa år överträffas därmed
de budgetpolitiska målen som är 1,5 procent år 2000
och 2,0 procent 2001. Beräkningen är dock förhål-
landevis osäker och är betingad bl.a. av en väl funge-
rande lönebildning.

PROP. 1997/98:150

Att redan nu inteckna dessa beräknade överskott
vore att underminera den budgetsanering som har
genomförts. Risken skulle öka för att regeringen se-
nare skulle tvingas återkomma till riksdagen med
förslag om nedskärningar och skattehöjningar. Vid
ett flertal tillfällen tidigare har riksdag och regering
tecknat in ett framtida budgetutrymme utan att kun-
na infria förväntningarna om vare sig budgetutfall
eller reformer. De mest flagranta felbedömningarna
gjordes i början av 1990-talet.

Utgiftstaket

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med vårpropositionen presenterar förslag
till nominella utgiftstak för tre år framåt. De av riks-
dagen tidigare beslutade statliga utgiftstaken ligger
fast. Utgiftstaket för 2001 föreslås bli 770 miljarder
kronor. Detta motsvarar 36,8 procent av BNP. Där-
med fortsätter de statliga utgifterna att minska som
andel av BNP.

DIAGRAM 1.2

Källa: Finansdepartementet

Pensionsreformen

Regeringen lägger i dag även fram propositioner om
det reformerade ålderspensionssystemet (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152). Förslagen i
dessa propositioner bygger på den uppgörelse som
1994 slöts mellan socialdemokraterna och de fyra
borgerliga partierna.

Ålderspensionssystement spelar en avgörande roll
för medborgarnas välfärd och det är av största vikt
att reglerna är pålitliga. Det är därför en framgång
att det råder en bred politiskt enighet om utform-
ningen av detaljerna i det nya ålderspensionssyste-
ment. De nya reglerna för pensionsberäkning förenar
krav på rättvisa och effektivitet samtidigt som det i
finansiellt avseende ger ett mer stabilt system än da-
gens. Den svenska pensionsreformen innebär långt-
gående förändringar och har uppmärksammats i
omvärlden. Som ett av de första länderna genomför
Sverige nu den förändring som är nödvändig för att
det allmänna pensionssystemet skall kunna upprätt-

hållas och klara vad det utlovar i en tid då antalet
pensionärer ökar.

Regeringen fortsätter arbetet med att modernisera
trygghetssystemen.

1.3.2 Stabila priser

En grundval för den samlade ekonomiska politiken
är att prisstabilitet är en förutsättning för en fram-
gångsrik ekonomisk utveckling. Hög inflation för-
sämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt
och därmed också för en stabilt hög sysselsättning.
Stabila priser skapar en god grund för en väl funge-
rande lönebildning. Hög inflation minskar möjlighe-
terna till en god fördelningspolitik och en rättvis för-
delning av tillgångar och inkomster.

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken
är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpoliti-
ken självständigt och riksbanksfullmäktige har defi-
nierat prisstabilitet som att den årliga ökningen av
konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent
med en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt.

Regeringen stöder penningpolitikens inriktning
och står bakom inflationsmålet.

Riksbankens ställning stärks

För att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten har
regeringen i november 1997 lämnat en proposition
till riksdagen som grundar sig på en fempartiöver-
enskommelse om penning- och valutapolitiken:

- Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verk-
samhet vilket läggs fast i lag. Målet för penning-
politiken skall vara att upprätthålla ett fast pen-
ningvärde. Eftersom Riksbanken är en myndighet
under riksdagen har banken därutöver en skyl-
dighet att stödja den allmänna ekonomiska poli-
tiken, bl. a. i syfte att främja en hållbar tillväxt
och en hög sysselsättning, i den mån detta inte
strider mot prisstabilitetsmålet.

- I regeringsformen tas in ett förbud för varje myn-
dighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor
som rör penningpolitik. En motsvarande be-
stämmelse om att en ledamot av direktionen inte
får söka eller ta emot instruktioner när hon eller
han fullgör penningpolitiska uppgifter tas in i
riksbankslagen.

- Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att
det i regeringsformen anges att denna eller denne
under den sexåriga mandatperioden får avsättas
endast om hon eller han inte längre uppfyller de
krav som ställs för att kunna utföra sina uppgifter
eller om hon eller han gjort sig skyldig till allvar-
lig försummelse.

PROP. 1997/98:150

- En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken som
innebär att fullmäktige ges en kontrollerande
funktion och att en direktion inrättas som skall
besluta i alla penningpolitiska frågor och leda
Riksbanken.

- Ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor
förs över från Riksbanken till regeringen. Riks-
banken skall besluta om tillämpningen av det
växelkurssystem som regeringen beslutat om.

Riksdagen har i mars i år fattat ett första beslut om
de grundlagsändringar som föreslås i propositionen.
Ett andra beslut om grundlagsändringarna och beslut
om övriga lagändringar kommer att fattas av den ny-
valda riksdagen i höst.

DIAGRAM 1.3

Hushållens inflationsförväntningar det närmaste året
samt KPI-utfall 1994-1998

Procent

toleransintervall för inflationen.

Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen

Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten
har minskat - och fortsätter att minska - i den
svenska ekonomin:

- Hushållens och företagens inflationsförväntning-
ar har fallit.

- Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har
ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnadsök-
ningar som märkbart avviker från omvärldens.

- Produktiviteten har ökat kraftigt.

- Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex. livs-
medelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns
tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta
minskar företagens möjligheter att öka sina pris-
marginaler eller övervältra kostnadsökningar på
konsumenterna. Sveriges inträde i EU har bidragit
till denna utveckling.

- Asienkrisen har medfört att det globala infla-
tionstrycket har fallit ännu mer.

- Riksbankens prisstabilitetsmål har fått en ökande
trovärdighet i den svenska opinionen.

Som ett resultat av den minskade inflationsbenägen-
heten kan tillväxten bli hög och arbetslösheten falla
markant om löneökningstakten blir i enlighet med de
avtal som träffats på den svenska arbetsmarknaden,
inklusive den av parterna angivna löneglidningen.

Räntorna

Ett av huvudsyftena med saneringspolitiken som in-
leddes i oktober 1994 har varit att skapa förutsätt-
ningar för lägre räntor. Låga räntor har en mycket
stor betydelse för svensk ekonomi. Det ökade förtro-
endet för den ekonomiska politiken syns tydligt på
de finansiella marknaderna. Sedan augusti 1994 har
de flesta räntorna mer än halverats:

- De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på näs-
tan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag under
5,5 procent. Sommaren 1994 låg samma ränta på
drygt 12 procent.

- Räntemarginalen mot Tyskland som under som-
maren 1994 var över 4,5 procentenheter för de
långa räntorna har fallit till under 0,4 procent.

- De korta räntorna har sjunkit. Den låga inflatio-
nen och det ökade förtroendet för den förda eko-
nomiska politiken har medfört att Riksbanken
har kunnat sänka reporäntan. I början av 1996
var reporäntan nästan 9 procent. I april 1998 var
den drygt 4 procent.

- Räntekostnaderna har minskat kraftigt. I diagram
1.4 visas hur månadskostnaden efter skatt för ett
normalt villalån på 500 000 kronor har fallit se-
dan 1994. Jämfört med augusti 1994 har må-
nadskostnaden efter skatt minskat med ca 1 900
kronor. En likartad utveckling har skett för bo-
stadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas ock-
så av de sjunkande räntorna i takt med att de
sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran.

PROP. 1997/98:150

DIAGRAM 1.4

Månadskostnad för ett villalån på 500 000 kr, 1994-98

Kronor

Källa: Finansdeoartementet

Kronan

Kronans effektiva växelkurs ligger idag på ungefär
samma nivå som i januari 1997. Under denna period
har kronans kurs varit i stort sett oförändrad mot de
europeiska valutorna, medan dollarn har förstärkts
med ca 15 procent mot kronan och de övriga euro-
peiska valutorna. I diagram 1.5 visas ett handelsvägt
växelkursindex, inklusive bl.a. de asiatiska valutorna.
Lägre index betyder starkare krona.

DIAGRAM 1.5

Handelsvägt växelkursindex 1997-1998

1 januari 1997 = 100

Källa: Finansdepartementet

EMU

Den 1 januari 1999 inleds den tredje etappen av
EMU och då skall EUrs gemensamma valuta, euron,
införas. Beslut om urvalet av länder fattas av rådet i
sammansättningen stats- och regeringschefer i maj

1998. Kommissionen rekommenderade i mars i år
att elva medlemsstater deltar i valutaunionen från
starten.

Riksdagen godkände i december 1997 i enlighet
med regeringens förslag i prop. 1997/98:25 att Sveri-
ge inte bör införa euron då den tredje etappen av
EMU inleds. I och med detta beslut har det stått klart
att Sverige inte kommer att delta i valutaunionen
från starten. Sverige bör hålla dörren öppen för ett
senare svenskt inträde i valutaunionen. Om regering-

en senare finner att Sverige bör delta skall frågan un-
derställas svenska folket för prövning.

Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt
att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM.
Det nuvarande systemet med en rörlig växelkurs in-
om ramen för en penningpolitik inriktad på prissta-
bilitet fungerar väl.

För att varaktigt säkra sunda offentliga finanser i
den tredje etappen av EMU har medlemsstaterna in-
rättat stabilitets- och tillväxtpakten. Den del av pak-
ten som gäller övervakning väntas träda i kraft redan
vid kommande halvårsskifte. Sverige och övriga län-
der som inte väntas införa euron den 1 januari 1999
deltar också i pakten, med undantag för reglerna om
sanktioner och föreläggande. I pakten har medlems-
staterna åtagit sig att ha ett medelfristigt mål för de
offentliga finanserna nära balans eller överskott. Sve-
rige har ambitiösare mål än EU och kommer med
god marginal att uppfylla detta åtagande.

1.3.3 Fler jobb

I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett
land som kännetecknades av full sysselsättning till ett
land märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och
1994 försvann över 450 000 arbetstillfällen. Målet är
att åter ta Sverige tillbaka till full sysselsättning. Ett
delmål är att den öppna arbetslösheten skall nå ned
till 4,0 procent under år 2000.

Regeringens strategi bygger på att kunniga männi-
skor, ett gott företagsklimat och en omställning till
ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil eko-
nomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till
skola, vård och omsorg förbättras. Detta bidrar till
att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för
både kvinnor och män.

Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla
hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som
män, skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap
och kompetens. Arbetsmarknadspolitiken läggs om
för att öka kvaliteten på åtgärderna och i än större
utsträckning medverka till att minska flaskhalsar i
den uppåtgående konjunkturen och stigande syssel-
sättningen. Det finns därmed gynnsamma förutsätt-
ningar att åstadkomma en god tillväxt utan att in-
komstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas
politiken.

Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar:

- Arbets- och kompetenslinjen gäller. Arbetslöshe-
ten skall minskas huvudsakligen genom att fler
människor får arbete eller utbildning som ger
ökade möjligheter till arbete.

- Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn.

PROP. 1997/98:150

- I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-
teras framför transfereringar. Skolan, vården och
omsorgen utgör kärnan i välfärden.

- Det krävs en väl fungerande lönebildning för att
stärka sysselsättningen.

- Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-
bila.

Den förda politiken ligger väl i linje med de fem
grundstenarna:

Arbets- och kompetenslinjen

Arbete och utbildning prioriteras. Lediga platser skall
tillsättas snabbt. Yrkesmässig och geografisk rörlig-
het skall befrämjas. Arbetslösheten har under 1997
minskat betydligt. Detta beror till viss del på den
ökade sysselsättningen. Mellan februari 1997 och
februari 1998 ökade sysselsättningen med 38 000
personer.

Den främsta orsaken till den gynnsamma utveck-
lingen är den stora utbildningssatsningen. Under pe-
rioden 1997-2000 tillkommer det genom hittills fat-
tade beslut 60 000 permanenta högskoleplatser och
140 000 platser inom vuxenutbildning och kvalifice-
rad yrkesutbildning genom det s.k. kunskapslyftet.
Till detta skall läggas den omläggning av arbets-
marknadspolitiken som nu sker mot mer yrkesinrik-
tad utbildning och färre praktikplatser. Ett viktigt
inslag i denna omläggning är den IT-satsning som
regeringen gör tillsammans med Industriförbundet.
Därigenom stärks arbetskraftens kompetens, ökas
flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverkas infla-
tionsdrivande bristsituationer och främjas en väl fun-
gerande lönebildning. Resultatet är att arbetslösa
människor får en möjlighet att återkomma till ar-
betsmarknaden samtidigt som utslagning av personer
från arbetslivet förebyggs och grunden läggs för en
hög framtida tillväxt.

Den privata sektorn expanderar

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de komman-
de åren bör ske i den privata sektorn. Inte på grund
av att den offentliga sektorn är för stor, utan på
grund av att den privata är för liten. Mellan septem-
ber 1991 och september 1994 försvann över 300 000
jobb i den privata sektorn i Sverige. Utan en stark bas
bestående av privat sysselsättning är det i längden
omöjligt att behålla en stark offentlig sektor.

Mellan 1994 och 1998 beräknas det tillkomma
drygt 90 000 jobb i näringslivet. Det är en av anled-
ningarna till att den kommunala sektorn har kunnat
tillföras mer resurser. En fortsatt expansion av den
privata sektorn är nödvändig för att långsiktigt stär-
ka Sverige.

jarder kronor 1998 för att främja sysselsättningen
och säkra kvaliteten. År 1999 tillförs den kommu-
nala sektorn 12 miljarder kronor. År 2000 tillförs
den kommunala sektorn 16 miljarder kronor.

Nu föreslår regeringen en ytterligare nivåhöjning
med 4 miljarder kronor fr.o.m. 1998. Därmed
kommer skolan, vården och omsorgen att ha tillförts
sammanlagt 20 miljarder kronor i nivåhöjning år
2000 jämfört med 1996. Sammanlagt tillförs därmed
72 miljarder kronor extra under femårsperioden
1997-2001.

Lönebildningen

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är an-
norlunda nu än förr. Förr var det, i vart fall under en
övergångstid, möjligt att misslyckas och leva med
konsekvenserna. Så är det inte längre. Arbetsmark-
nadens parter har därför ett särskilt stort ansvar att
förvalta. Med rimliga och låga löneavtal kan arbets-
lösheten pressas tillbaka. Blir löneökningarna för hö-
ga biter sig massarbetslösheten fast. Det ansvaret vi-
lar tungt på alla som har ett inflytande på svensk
lönebildning.

De avtal som hittills slutits på den svenska arbets-
marknaden för de nämnda åren höjer de årliga löne-
kostnaderna med 3,0 procent. Häri ingår den av par-
terna antagna låga löneglidningen. Att hålla de totala
kostnadsökningarna på högst 3 procent bör vara
riktmärket för löneutvecklingen 1998 och de kom-
mande åren. Detta inkluderar såväl kostnader för
eventuell arbetstidsförkortning som löneglidning.

Det är av stor vikt att arbetsmarknadens parter
beaktar de nya förutsättningarna och gör sitt yttersta
för att möjliggöra en halvering av den öppna arbets-
lösheten. Det gäller samtliga parter på den svenska
arbetsmarknaden, även de som redan har tecknat
avtal. De måste göra allt för att begränsa löneglid-
ningen till de historiskt mycket låga nivåer som par-
terna har angivit.

De avtal som har träffats hittills i år tyder på ett
ökat ansvarstagande hos arbetsmarknadens parter
och att lönebildningen är på väg att anpassas till för-
väntningar om en bestående låg inflation.

Sunda statsfinanser och stabila priser

När nuvarande mandatperiod inleddes beräknades
det statliga lånebehovet till över 240 miljarder kro-
nor. År 1998 beräknas det statliga lånebehovet ha
eliminerats helt - statsskulden kan istället amorteras
med 1 miljard kronor. År 1994 var underskottet i de
offentliga finanserna 10,3 procent av BNP. I år be-
räknas de efter de förslag som föreslås i denna pro-
position visa ett överskott på 1,6 procent av BNP.
Inflationen bedöms de närmaste åren hamna under
eller nära Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent.

Verksamheterna prioriteras

Skolan, vården och omsorgen stärks. Genom tidigare
fattade beslut tillförs den kommunala sektorn 8 mil-

PROP. 1997/98:150

En nationell handlingsplan för sysselsättning

Sverige har under en längre tid varit drivande för att
sysselsättningsfrågan skall placeras högt upp på EU:s
dagordning. Vid toppmötet i Amsterdam 1997 lades
grunden för ett intensifierat samarbete för ökad sys-
selsättning genom ökat erfarenhetsutbyte mellan
medlemsländerna samt stärkt samordning och över-
vakning av sysselsättningspolitiken. En samordnad
sysselsättningspolitik inom EU riktar fokus på att
medlemsländerna skall uppnå konkreta resultat inom
viktiga områden som långtids- och ungdomsarbets-
löshet, jämställdhet, entreprenörskap, kompetensut-
veckling och de handikappades situation på arbets-
marknaden.

Vid toppmötet i Luxemburg i november 1997 -
det första toppmöte som uteslutande ägnades åt sys-
selsättningsfrågan - beslutade man att den nya av-
delningen om sysselsättning skulle få en konkret och
omedelbar innebörd. Ett antal sysselsättningsriktlin-
jer som ligger till grund för det fortsatta arbetet fast-
ställdes. Dessa riktlinjer - totalt 19 stycken - skall
infogas i nationella handlingsplaner som utarbetas av
medlemsländerna i ett flerårigt perspektiv. Hand-
lingsplanerna blir därmed ett slags ”årsrapporter”
som redovisar på vilket sätt riktlinjerna omsätts i na-
tionella åtgärder. Sveriges handlingsplan (bilaga 4)
lämnas till EU-kommissionen i samband med att
denna proposition överlämnas till riksdagen.

De 19 riktlinjerna är indelade i fyra huvudområ-
den: att förbättra anställbarheten, att utveckla före-
tagande, att förbättra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga och att stärka jämställdhetspoli-
tiken. Inom varje huvudområde finns ett antal rikt-
linjer som innehåller rekommendationer om konkre-
ta åtgärder.

Varje medlemsland skall ta ställning till samtliga
riktlinjer men det är upp till varje enskilt land att
själva utforma åtgärder på de områden som tas upp i
riktlinjerna. Liksom tidigare ligger huvudansvaret för
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken på de
enskilda medlemsländerna.

Den svenska sysselsättningspolitiken ligger väl i
linje med riktlinjernas rekommendationer. Regering-
en delar till fullo riktlinjernas synsätt att arbetskraf-
tens anställbarhet bäst främjas genom att aktiva åt-
gärder med betoning på utbildning och kompetens-
utveckling prioriteras framför passivt kontantstöd.

Regeringen värdesätter också att riktlinjerna lyfter
fram utbildning och kompetensutveckling som ett
viktigt medel för att skapa en flexibel europeisk ar-
betsmarknad. Riktlinjerna framhåller att detta arbete
bör ske i samverkan med arbetsmarknadens parter,
vilket passar väl in den svenska traditionen med tre-
partssamarbete.

När det gäller långtidsarbetslöshet, ungdomsar-
betslöshet och andelen arbetslösa i aktiva åtgärder
finns dessutom kvantitativa mål. Sverige uppfyller
målen i alla tre fallen. När det gäller att bekämpa

långtids- och ungdomsarbetslösheten har Sverige
högre ambitioner. Aktiva åtgärder sätts vanligen in
på ett tidigare stadium än vad riktlinjerna satt som
mål. Därtill är andelen arbetslösa i aktiva åtgärder
den högsta inom EU.

Behovet av att stärka jämställdhetspolitiken har
förts fram som ett särskilt huvudområde. Detta är ett
stort framsteg, som bör följas upp av ett integrerat
jämställdhetsperspektiv även inom övriga huvudom-
råden. De aspekter som behandlas i riktlinjernas öv-
riga huvudområden t.ex. långtidsarbetslöshet, ung-
domsarbetslöshet och aktiva åtgärder är av grund-
läggande betydelse för kvinnors och mäns lika villkor
på arbetsmarknaden.

Riktlinjerna slår fast att kvinnors ökade syssel-
sättning är den avgörande faktorn för jämställdhet.
Synsättet överensstämmer väl med målet för den
svenska jämställdhetspolitiken som är rätten till egen
försörjning för alla individer, oavsett kön. Lättill-
gänglig barnomsorg, betald föräldraledighet för både
kvinnor och män samt det faktum att skatte- och so-
cialförsäkringssystem har individ och inte hushåll
som minsta enhet, har spelat en avgörande roll i Sve-
rige för kvinnors och mäns nästan lika höga syssel-
sättningsgrad i Sverige.

1.4 Skolan, vården och omsorgen

Huvudinriktningen i välfärdspolitiken är att priorite-
ra verksamheter före bidrag. Bland verksamheterna
har regeringen sedan den tillträdde konsekvent prio-
riterat skolan, vården och omsorgen. Det har haft en
avgörande betydelse för den ekonomiska politiken. I
126 miljardersprogrammet för att sanera svensk
ekonomi efter perioden 1991-1994 har statsbidragen
till kommuner och landsting undantagits från bespa-
ringar trots att så gott som alla andra budgetposter
har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det
har däremot inte varit möjligt att helt skydda den
kommunala sektorn mot effekterna av den tidigare
svaga ekonomiska utvecklingen.

Kommuner och landsting har utsatts för svåra
ekonomiska påfrestningar. Alternativet - att inte gö-
ra något åt de statsfinansiella problemen - hade
emellertid varit ännu värre också för kommuner och
landsting. Växande räntekostnader för statsskulden
hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter. Som ett
resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken
kunde regeringen inom ramen för de budgetpolitiska
målen för ett år sedan föreslå ökade resurser till
kommuner och landsting. År 1997 tillfördes 4 mil-
jarder kronor, år 1998 ytterligare 4 miljarder kronor.
Därmed är stödet till kommuner och landsting under
innevarande år 8 miljarder kronor högre än vad det
annars hade varit. Skolan, vården och omsorgen pri-
oriteras.

PROP. 1997/98:150

I budgetpropositionen för 1998 föreslogs en ytter-
ligare satsning på 4 miljarder kronor till den kom-
munala sektorn 1999, och ytterligare 4 miljarder
kronor år 2000. Sammanlagt uppgår det föreslagna
resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år
2000 jämfört med 1996. Skolan, vården och omsor-
gen stärks.

Då den ekonomiska utvecklingen är bättre än vän-
tad föreslår regeringen nu att ytterligare 4 miljarder
tillförs innevarande år och framåt. Därmed blir re-
surstillskottet 12 miljarder kronor 1998, 16 miljarder
kronor 1999 och 20 miljarder kronor år 2000 och
framåt. Under femårsperioden 1997-2001 tillförs
därmed kommuner och landsting sammanlagt 72
miljarder kronor extra. Skolan, vården och omsorgen
stärks ytterligare. De nya resurserna skall användas
till att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och
säkra sysselsättningen utan att kommunalskatten
höjs.

I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen
har regeringen även beslutat överlämna propositio-
nen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/98:113) i syfte att lägga fast mål och riktlinjer
för en långsiktig äldrepolitik samt att ge förslag till
åtgärder inom vissa angelägna områden, främst äld-
reomsorgen. Förslagen innebär att 300 miljoner kro-
nor tillförs per år under perioden 1999-2001.

Mot bakgrund av kommunernas investeringsbe-
hov för utbyggnad och anpassning av bostäder och
lokaler för äldre de närmaste åren, har regeringen
därutöver föreslagit att ett tillfälligt byggstöd om to-
talt 400 miljoner kronor införs för åren 1998 och

1999. Dessutom lämnas stöd till kommuner med
övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet, vil-
ket gör att skolan, vården och omsorgen kan priori-
teras.

Även tandvården förstärks. Regeringen har nyli-
gen till riksdagen överlämnat propositionen
1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Där föreslås
en förändrad inriktning av tandvårdsförsäkringen
fr.o.m. år 1999. Förslaget innebär en utökning av
kostnadsramen för tandvården med 500 miljoner
kronor.

1.5 En offensiv för uthållig tillväxt
och ökad sysselsättning

Sverige skall ta steget in i 2000-talet genom en offen-
siv politik som syftar till att uppnå uthållig hög till-
växt och växande sysselsättning. Därigenom kan vi
långsiktigt värna välfärden.

Sex områden är av strategisk betydelse för den
svenska tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och
kompetens, Delaktighet i informationssamhället,
Hållbara Sverige - ett föregångsland, Företagande,
Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.

Sammanlagt omfattar de föreslagna åtgärderna 18
miljarder kronor för perioden 1999-2001.

1.5.1 Kunskap och kompetens

Det som produceras kommer i framtiden att i allt
större utsträckning bygga på kunskap, effektivitet
och kreativitet. Sveriges framgångar på världsmark-
naden blir avhängiga vår förmåga att snabbt finna
nya lösningar och utveckla nya produkter. Den vikti-
gaste investering vi kan göra de kommande åren i
samhället är därför att satsa på ökad kunskap och
kompetens genom breddutbildning och spetsforsk-
ning.

Sveriges framtid ligger i en kvalificerad arbetskraft
med god utbildning. Det finns tre skäl att prioritera
utbildning - tillväxt, fördelning och demokrati. Med
en hög utbildningsnivå i Sverige är det möjligt att ha
en uthålligt hög tillväxt och växande sysselsättning.
Utbildning är viktigt som fördelningspolitiskt in-
strument för jämlika förutsättningar. För att fördju-
pa och stärka demokratin är en satsning på utbild-
ning som kommer alla till del viktig. Politiken går
därför ut på att stärka hela utbildningssystemet från
förskolan till kvalificerad vidareutbildning för dem
som redan har jobb.

Varje ung människa som lämnar grund- eller
gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär
ett misslyckande. Därför tillförs den kommunala sek-
torn 72 miljarder extra under femårsperioden 1997-
2001. En bättre skola kräver resurser - till personal,
till böcker, till utveckling av pedagogiken och till ny
teknik. Den kräver också en engagerad lärarkår med
möjligheter till vidareutbildning och stimulans i sitt
viktiga arbete. Dessutom krävs förstärkta insatser
när det gäller utveckling och kontroll av kvalitet och
resultat i skolan. En nationell skolpolitik skall säkra
en likvärdig skola.

Regeringen avser att genomföra ett tiopunktspro-
gram för kvalitet och likvärdighet i skolan. För detta
ändamål kommer regeringen att föreslå att 110 mil-
joner kronor avsätts årligen 1999-2001. Programmet
kommer att i korta drag innehålla följande:

Kvalitetskontrollen bör stärkas på såväl central
som lokal nivå. Skolverket har i uppdrag att under-
söka behovet av utökade sanktionsmöjligheter. En
nationell inspektionsnämnd skall inrättas inom Skol-
verket för att granska skolan. Läraryrket bör ut-
vecklas och rekryteringsbasen för lärarutbildningen
breddas. En ny skolledarutbildning skall inrättas för
att svara mot dagens krav på pedagogiskt ledarskap.
En nationell provbank bör byggas upp som stöd för
lärares arbete. De nationella kursproven i gymnasie-
skolan skall bli obligatoriska. Skolan bör ytterligare
öppnas mot arbetslivet och ett nytt gymnasialt tek-
nikprogram utvecklas. Den moderna lärlingsutbild-
ningen skall fortsätta att utvecklas. Undervisningen i

PROP. 1997/98:150

naturvetenskap, teknik och miljö skall stimuleras. En
ny frivillig gymnasieexamen bör införas. Kulturen
har en viktig roll i skolan och samarbetet bör stärkas
med musik- och kulturskolan. Ett IT-program för
skolan skall presenteras. Regeringen avser att åter-
komma till riksdagen med förslag på de punkter som
kräver riksdagens beslut.

Inom vuxenutbildningen tillkommer 140 000
platser under perioden 1997-2000 i kunskapslyftet.
För att möjliggöra ett fortsatt brett deltagande ges
under läsåret 1998/99 möjlighet att studera med det
särskilda utbildningsbidraget ett andra år. Det inne-
bär att många kan fortsätta att välja kunskap och
kompetens framför passiv arbetslöshet.

Regeringen föreslår vidare att stipendierna för
ungdomar under 20 år som med godkänt resultat
genomgått ett basår med naturvetenskaplig och tek-
nisk inriktning bibehålls. Försöksverksamheten med
kvalificerad yrkesutbildning förlängs t.o.m. 2001 och
utökas från 8 800 platser till 12 000 platser fr.o.m.
1999.

Den kraftfulla utbyggnaden av högskolan över
hela landet fortsätter. Genom att de mindre och me-
delstora högskolorna förstärks med fasta forsknings-
resurser blir de allt starkare krafter även för den regi-
onala utvecklingen. Antalet studerande inom civil-
och högskoleingenjörsutbildningarna samt inom na-
turvetarutbildningarna ökar särskilt för att svara mot
kraven inom dessa områden. Antalet civil- och hög-
skoleingenjörer beräknas år 2005 därigenom ha mer
än fördubblats sedan mitten av 1980-talet, till drygt
100 000 civilingenjörer under 65 år och omkring
200 000 övriga ingenjörer inklusive gymnasieingen-
jörer. Högskolans samverkan med det omgivande
samhället utvecklas på alla nivåer.

Även de som har arbete måste ges tillfälle till fort-
bildning och vidareutbildning. Kompetensutveckling
i arbetslivet är av betydelse för svenskt näringslivs
möjligheter att hävda sig i en allt starkare internatio-
nell konkurrens och för kvaliteten i den offentliga
sektorns verksamhet. Därför har regeringen tillsatt en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet för kompe-
tensutveckling i arbetslivet. Arbetsmarknadens parter
deltar i arbetsgruppen vars uppgift är att lämna för-
slag till hur parternas gemensamma arbete för ökad
kompetensutveckling i arbetslivet kan stödjas av re-
geringen. Arbetsgruppen skall avrapportera sitt arbe-
te senast den 12 juni 1998.

TABELL 1.7 KUNSKAP OCH KOMPETENS

MILJONER KRONOR

	1999	2000	2001
Särskilt utbildningsbidrag år 2	520
Kvalificerad yrkesutbildning	400	815	1 000
10-punktsprogrammet	110	110	110
Övriga insatser		175	350
Totalt	1 030	1 100	1 460

1.5.2 Delaktighet i informationssamhället

Informationstekniken betyder mycket för Sveriges
konkurrenskraft. Med våra världsledande kunskaps-
företag skall Sverige bibehålla positionen som en le-
dande IT-nation.

I den nya informationstekniken ligger stora möj-
ligheter till förändring. Här finns både tillväxtpoten-
tial för samhället som helhet och utsikter att nå ökad
effektivitet, bekvämare vardag och bättre liv. Därför
måste hela Sveriges befolkning bli delaktig i informa-
tionssamhället. Användningen av IT domineras i dag
av män. Detta är en effekt av, och bidrar till att upp-
rätthålla, en könsuppdelad arbetsmarknad.

Regeringen har ansvar för att IT och kunskap om
IT skall komma så många människor som möjligt till
del. Det är angeläget att IT-användningen bidrar till
att människors vilja till arbete och skapande tas till-
vara och att kompetensen hos både kvinnor och män
utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför leda
till att öka kvinnors användning av IT.

I mars 1996 lades propositionen 1995/96:125 Åt-
gärder för att bredda och utveckla användningen av
informationsteknik. I propositionen redovisades mål
för en övergripande IT-strategi. Dessutom identifie-
rades tre prioriterade områden - rättsordningen, ut-
bildningen och samhällets informationsförsörjning,
där ett antal mål ställdes upp för varje område. Det
redovisades också ett handlingsprogram för att bred-
da och utveckla användningen av IT.

Regeringen har senare redovisat bedömningar av
vissa centrala frågor för ökad tillväxt och sysselsätt-
ning i informationssamhället. Dessutom har redovi-
sats ett stort antal genomförda, pågående och kom-
mande åtgärder inom handlingsprogrammet för att
bredda och utveckla användningen av IT. Exempel
på sådana åtgärder är en utredning om elektroniska
betalningsmedel, en utredning om en ev. samordnad
lagstiftning för radio, TV och tele, IT-kommissionens
verksamhet, datalagskommitténs verksamhet och IT-
stiftelsens verksamhet. Regeringen har också lagt
fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med att ut-
veckla den statliga förvaltningen.

Regeringen har därutöver satsat cirka 1,3 miljar-
der kronor under perioden 1997 - 1999 på ett natio-
nellt program för IT-utbildning. Programmet är ett
resultat av en överenskommelse mellan regeringen,
Industriförbundet och företrädare för IT-företagen.
Utbildningen bedrivs i projektform inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen och beräknas omfatta
10 000 personer som får en högkvalitativ utbildning.
Därmed minskar risken för flaskhalsar i den snabbt
växande ekonomin.

I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig för-
valtning i medborgarnas tjänst har regeringen lagt
fram riktlinjer för IT-användningen i den statliga för-
valtningen.

Millennieskiftet innebär en risk för allvarliga stör-
ningar i olika elektroniska system, vilket bl.a. föran-

PROP. 1997/98:150

lett regeringen att tillsätta en 2000-delegation med
uppgift att bevaka omställningsarbetet i olika sam-
hällssektorer.

Inom de olika utgiftsområdena planerar regering-
en omfattande åtgärder, som kommer att stimulera
IT-användningen i sig, men även ge andra positiva
effekter. Därutöver föreslår regeringen att ytterligare
1,8 miljarder kronor avsätts under åren 1999-2001
för särskilda insatser, varvid tyngdpunkten, 1,5 mil-
jarder kronor, läggs på skolan. Regeringen avser att
förelägga riksdagen ett program för IT i skolan. Ut-
gångspunkten är att alla elever skall ges kunskaper
och möjligheter att använda datorer som ett modernt
informationsverktyg.

Inom universitetsdatanätet SUNET skall ytterliga-
re uppgradering av överföringskapaciteten göras.

IT-anpassningen av myndigheternas informations-
system skall fortsätta och påskyndas. Målet är att
förenkla samhällsinformationen för medborgarna
och företagen t.ex. skall Internet kunna användas för
att fylla i blanketter. Även inom statsförvaltningen
skall Internet i ökad utsträckning användas för att
effektivisera samverkan mellan myndigheter. Den
elektroniska handeln i Europa skall stimuleras. In-
formationsnätverk skall etableras med inriktning på
handel och investeringar i Östersjöregionen. En da-
tabas med hushållsrelaterad miljöinformation plane-
ras i Konsumentverkets regi för att öka kunskapen
om miljöfrågor. En särskild kompetensutveckling rö-
rande IT för anställda inom offentlig sektor ser rege-
ringen som en viktig uppgift under de kommande
åren. Vidare föreslås en satsning på IT inom kul-
turområdet. En ny IT-kommission skall tillsättas.

TABELL 1.8 IT

MILJONER KRONOR	1999	2000	2001
Utbildning	340	540	740
Övrigt	60	60	60
Totalt	400	600	800

1.5.3 Hållbara Sverige - ett föregångsland

Den globala marknaden för miljöteknik samt miljö-
anpassade och resurssnåla produkter växer snabbt.
Om Sverige och svensk industri går i spetsen för en
utveckling mot ekologisk hållbarhet kan det ge kon-
kurrensfördelar på dessa framtidsmarknader. Därför
är den ekologiska omställningen också en del av poli-
tiken för att stärka det svenska näringslivet och öka
sysselsättningen.

Sverige skall vara ett föregångsland och en pådri-
vande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling.

Under de kommande tre åren stimuleras teknisk
utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att
12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,

infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets
kommuner.

Den nära dialogen med näringslivet är avgörande.
Många företag har insett vikten av hållbar produk-
tion och miljövänliga varor. Regeringen vill stärka
detta samarbete och fortsätta investeringsprogram-
men in i nästa århundrade. Genom att bli ett före-
gångsland kan Sverige få ökad konkurrenskraft och
bli ett bättre land att leva i, även för våra barn och
barnbarn.

Riksdagen antog under våren 1997 i samband
med den energipolitiska propositionen 1996/97:84
En uthållig energiförsörjning ett program som omfat-
tar 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för att
uppnå effektivare energianvändning och ökad an-
vändning av förnybara energikällor. Omställningen
av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara
ett föregångsland när det gäller att skapa en ekolo-
giskt hållbar utveckling. Dessutom har det beslutats
om ett femårigt program för investeringsbidrag på 1
miljard kronor för kretsloppsanpassning av byggna-
der och teknisk infrastruktur.

Riksdagen beslutade i samband med budgetpro-
positionen för 1998 om lokala investeringsprogram
för att främja en ekologisk hållbar utveckling. Totalt
har 5,4 miljarder kronor avsatts för de lokala inves-
teringsprogrammen för perioden 1998-2000. Gen-
svaret har hittills varit stort. Ett trettiotal kommuner
kommer i ett första steg att beviljas bidrag till sina
ansökningar om stöd till investeringsprogram. Av
landets 288 kommuner har 286 lämnat in intres-
seanmälningar. Stödet föreslås utökas med 2 miljar-
der kronor för år 2001.

Miljöövervakningen förstärks. För att säkra den
biologiska mångfalden i skogen tillförs ytterligare re-
surser för naturvård, biotopskydd och inköp av
mark. Miljötillsynen samt insatser för rådgivning och
information till skogsägarna förstärks. Den goda
ekonomiska utvecklingen har möjliggjort att medel
tillskjuts för att kompensera för tidigare gjorda be-
sparingar som var nödvändiga av statsfinansiella
skäl.

Även bostadspolitiken läggs om i ekologisk rikt-
ning. I propositionen 1997/98:119 Bostadspolitik för
hållbar utveckling reformeras det nuvarande ränte-
bidragssystemet och kompletteras med ett investe-
ringsbidrag för ekologiskt hållbara investeringar i
flerbostadshus.

TABELL 1.9 HÅLLBARA SVERIGE - ETT
FÖREGÅNGSLAND

MILJONER KRONOR

	1999	2000	2001
Miljö- och naturvård	125	200	200
Lokala inv. program			2000
Totalt	125	200	2200

PROP. 1997/98:150

1.5.4 Företagande

Sedan 1994 har antalet anställda i företag med färre
än 100 anställda ökat med 100 000. Över 27 000
nya företag har bildats varje år. Det är rekordnivåer.
Entreprenörskap och nyföretagande har en avgöran-
de betydelse för tillväxt och sysselsättning.

Insatser för att främja entreprenörskap och för-
bättra förutsättningarna för företagande föreslås där-
för. Fram till och med år 2000 kan 100 000 nya fö-
retag ha bildats i Sverige.

Under de senaste åren har ett antal åtgärder av
särskild betydelse för mindre företag genomförts bl.a.
vad gäller skatteområdet, tillgången på riskkapital
och regelförenklingar. Enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag har fått regler mer likvärdiga
dem som gäller för aktiebolagen. För nystartad en-
skild näringsverksamhet har en möjlighet att kvitta
underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänstein-
komster införts. En lättnad i ägarbeskattningen för
ägare till onoterade aktiebolag har införts. Social-
avgifterna har reducerats för att särskilt gynna de
mindre företagen. En nybildad sjätte AP-fond har
fått möjlighet att investera i onoterade aktier för 10
miljarder kronor.

Den av regeringen tillsatta småföretagsdelegatio-
nen har lagt fram ett flertal regelförenklingsförslag.
Regeringen har redan fattat beslut avseende flera av
dessa. Som exempel kan nämnas mindre restriktiva
regler vid beviljande av F-skattsedel och lindring av
skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisning-
en.

Det som utan tvivel gynnat svenska företag mest
är regeringens kraftfulla och omfattande åtgärder för
att stärka de offentliga finanserna, vilket lett till att
dessa nu också är i balans. Räntenivåerna har halve-
rats och investeringarna har som följd av detta ökat
kraftigt.

Att genomföra ofinansierade skattesänkningar
riskerar att allvarligt försämra företagsklimatet. Den
gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna
möjliggör nu ytterligare - finansierade - skattesänk-
ningar och åtgärder för ökad tillgång till riskkapital.

Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden
i ägarbeskattningen av onoterade aktier utvidgas.
Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade aktier
utvidgas. Skatten på reklamtrycksaker avskaffas.

Dessutom avskaffas den särskilda fastighetsskat-
ten på vattenkraftverk, vilket innebär en lättnad
främst för den elintensiva industrin. Avdragsreglerna
för pensionskostnader, beskattningen av personalop-
tioner och avdraget för pensionssparande för enskil-
da näringsidkare förenklas.

Förenklingsutredningen har fått utvidgade direk-
tiv och kan nu även lägga förslag som innebär för-
enklade redovisningsregler särskilt för de mindre fö-
retagen.

Många nya teknikbaserade företag och andra
småföretag med betydande tillväxtpotential saknar
finansiella resurser för att ta till vara sina utveck-
lingsmöjligheter. Staten kompletterar marknaden ge-
nom s.k. såddkapital via NUTEK. Resurserna för
främst detta ändamål och annan småföretagsutveck-
ling föreslås öka med 50 miljoner kronor per år un-
der en treårsperiod.

Regeringens insatser för att stimulera kvinnors fö-
retagande är flera. Företagarlån till kvinnor, rådgiv-
ning till kvinnliga företagare samt lokala och regio-
nala resurscentra för kvinnor är några exempel.
Regeringen stödjer även forskningsprogram om
kvinnors företagande för att öka kunskapen på om-
rådet.

Regeringen går nu vidare med regelförenklingsar-
betet.

- Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är
att endast en blankett och en myndighetskontakt
skall behövas. Regeringen avser att genomföra
sådana förenklingsåtgärder under innevarande år.
Patent- och registreringsverket ges huvudansvaret
för att inom sex månader föreslå konkreta åtgär-
der.

- Myndigheternas handläggningstider skall i ett
första steg förkortas med 25 procent i särskilt ut-
valda ärenden. Regeringen avser att skärpa exis-
terande punktlighetsmål i regleringsbreven samt
att införa sådana för samtliga handläggande
myndigheter. Kontroll och uppföljning skall
skärpas.

- Uppgiftsbördan för företagen skall minskas. Re-
geringen avser att genomföra åtgärder för att vä-
sentligt minska företagens obligatoriska uppgifts-
inlämnande samt öka återanvändningen av före-
tagsdata.

- Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas
ytterligare. Regeringen avser att prioritera för-
enklingsarbetet avseende tullfrågor, både natio-
nell och på gemenskapsnivå.

I regeringens fortsatta arbete kommer småföre-
tagsperspektivet än mer att sättas i centrum. Rege-
ringen avser därför, när Småföretagsdelegationen lagt
sitt slutliga förslag, att presentera ett program för re-
gelförenkling bl.a. innehållande ett system för att sä-
kerställa att effektiva konsekvensanalyser görs av hur
olika förslag påverkar småföretagen och ett generellt
direktiv för utredningsväsendet om att småföretagens
speciella förutsättningar skall beaktas.

En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk
ekonomi. Regeringen kommer att återkomma till
riksdagen om konkurrenspolitikens inriktning med
en skrivelse eller i annat lämpligt sammanhang.

Regeringen bedriver sedan flera år ett arbete mot
den ekonomiska brottsligheten. Bl.a. har lagstiftning-
en skärpts beträffande näringsförbud och skattekont-

PROP. 1997/98:150

roll. Arbetet fortsätter och inriktas på att motverka
ekobrotten på nationell och internationell nivå.

TABELL 1.10 FÖRETAGANDE

MILJONER KRONOR

	1999	2000	2001
Sänkta skatter	1 730	2 020	1 730
Såddkapital m.m.	50	50	50
Totalt	1 780	2 070	1 780

1.5.5 Europeiskt samarbete

Regeringen är djupt engagerad i arbetet att bygga
upp ett starkt och fredligt Europa inför 2000-talet.
Tack vare det europeiska samarbetet knyts länder allt
närmare varandra och gamla motsättningar löses
upp. Med flera nya medlemmar kan Europeiska
unionens grundläggande syften - fred, demokrati och
ekonomisk utveckling - främjas ytterligare.

Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under
denna tid har EU:s samarbete fördjupats, t.ex. i ge-
mensamma ansträngningar för att öka sysselsätt-
ningen. En väsentligt del av EU:s arbete är nu inriktat
på att inlemma nya medlemmar i gemenskapen. Re-
geringen ser som en av sina absolut viktigaste uppgif-
ter att bidra till en framgångsrik anslutning av kan-
didatländer.

Utvidgningen kan och bör genomföras utan att
budgettaket som andel av BNI ökar. För att under-
lätta utvidgningen måste emellertid det budgetut-
rymme som nu finns under detta tak förbehållas nya
medlemmar.

EU-medlemskapet har väsentligt ökat Sveriges
förutsättningar att påverka Europas utveckling. Det
har också inneburit nya möjligheter för vårt lands
medborgare och företag. Okade insatser behövs
emellertid för att förbättra kunskaperna om den
svenska Europapolitiken och om hur dessa möjlighe-
ter kan tas till vara. Angeläget är också att göra kon-
kreta insatser för att bättre utnyttja de nya mark-
nadsmöjligheterna i Europa.

Under första halvåret 2001 kommer Sverige för
första gången att vara ordförandeland. Detta innebär
att Sverige skall leda arbetet i ministerrådet och före-
träda EU utåt. Det innebär också att Sverige kommer
att stå värd för viktiga möten som av tradition äger
rum i ordförandelandet, såsom möten i Europeiska
rådet och informella ministerrådsmöten. Att vara
ordförandeland ställer stora krav på organisatorisk
kompetens och administrativa resurser. Resurser för
detta arbete har avsatts.

Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program
på 800 miljoner kronor årligen för utvecklings-
samarbetet med Central- och Östeuropa. Program-
met skall bidra till ett gott grannskap i Östersjöregi-
onen och ett dynamiskt och demokratiskt integrerat

Europa. Samarbetet inriktas på att påskynda Est-
lands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i
EU samt att ytterligare integrera Ryssland och Uk-
raina i europeiska samarbetsstrukturer. Samarbetet
inom det sociala området skall utökas under kom-
mande treårsperiod. Regeringen avser att intensifiera
samarbetet i Norden och i lämpliga delar samman-
länka detta med det näringslivsrelaterade samarbetet
i Östersjöregionen.

Sveriges utvecklingssamarbete med Estland, Lett-
land, Litauen och Polen på rättsområdet intensifieras
för att påskynda ländernas medlemskap i EU samt
för att öka rättssäkerheten och minska brottsligheten
i vårt närområde.

En särskild satsning för att vidareutveckla samar-
betet mellan Sverige och Polen görs under 1999.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för
sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare en
miljard kronor avsatts, den s.k. Östersjömiljarden.
Medlen används inom områdena energi, miljö, in-
frastruktur, kunskapsöverföring och svensk export-
industri. Verksamheten har varit framgångsrik och
bör fortsätta. Enligt regeringens uppfattning bör yt-
terligare 1 miljard kronor tillföras under den kom-
mande femårsperioden, dvs. med 200 miljoner kro-
nor per år. Regeringen strävar bl.a. efter att uppnå
ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och
medelstora företagen. Därmed kan Sverige bidra till
att Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtre-
gion.

För att öka kunskapen om Europapolitiken och
dess möjligheter avsätts nya resurser. Det planeras
bl.a. en särskild informationsinsats om euron och om
praktiska effekter för näringsliv och konsumenter av
att Sverige inte deltar i valutaunionen vid starten
1999.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknads-
och handelsmöjligheterna i det nya framväxande Eu-
ropa genom bl.a. insatser för småföretagen, förstärkt
regional exportfrämjarorganisation i Sverige och åt-
gärder för att ta tillvara invandrares speciella land-
och språkkunskaper.

Den internationella marknaden erbjuder för
många företag okända möjligheter. Det gäller inte
minst den upphandling som sker i internationella or-
ganisationer. Genom sin kompetens och kapacitet
borde svenska företag ha bättre utsikter att vinna
kontrakt än vad som i dag är fallet.

TABELL 1.11 EUROPA

MILJONER KRONOR

	1999	2000	2001
Central- och Östeuropa	800	800	800
Östersjöinsatser	200	200	200
Informationsinsatser	20	20	20
Marknadsplats Europa	30	30	30
Totalt	1050	1050	1050

PROP. 1997/98:150

1.5.6 Ett Sverige för alla

På några decennier har Sverige genom invandring
blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mång-
fald. Närmare en miljon av landets invånare är födda
utomlands. I en internationaliserad värld har ett land
med en internationell befolkning ett försprång. Att ta
till vara denna fördel kommer att kräva både föränd-
rade attityder och politiska insatser. Detta blir en av
det kommande seklets stora utmaningar.

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund
har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarkna-
den som andra har, och förfärande ofta lever de i det
närmaste isolerade från det övriga Sverige. Alla som
bor i Sverige skall kunna känna sig hemma här, oav-
sett etnisk bakgrund. Språket är nyckeln till det
svenska samhället. Den som inte behärskar svenska
språket hamnar lätt utanför - det gäller inte minst
arbetsmarknaden. Undervisningen i det svenska
språket måste därför stärkas.

Riksdagen fattade i december 1997 beslut om mål
och riktlinjer för den framtida integrationspolitiken.
Beslutet grundade sig på förslag i regeringens propo-
sition Sverige, framtiden och mångfalden - från in-
vandrarpolitik till integrationspolitik (1997/89:16)
Enligt propositionen skall samhällets etniska och kul-
turella mångfald vara en utgångspunkt för den gene-
rella politikens utformning på alla samhällsområden
och nivåer. En ny myndighet inrättas den 1 juni 1998
med ansvar för att integrationspolitiska mål och syn-
sätt får genomslag på olika samhällsområden samt
för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i
samhället. I propositionen redovisas också hur intro-
duktionen av nyanlända invandrare kan förbättras.
Vidare har regeringen under budgetåret 1995/96 och
1997 betalat ut sammanlagt 180 miljoner kronor i
stöd till utvecklingsprojekt i utsatta bostadsområden.
För perioden 1998-2000 har 490 miljoner kronor
avsatts för detta ändamål.

Integrationspolitiken skall värna grundläggande
demokratiska värden. Den skall verka för kvinnors
och mäns lika rättigheter oavsett etnisk och kulturell
bakgrund.

För att vända utvecklingen, minska segregationen,
uppnå de integrationspolitiska målen och ett Sverige
för alla föreslås ett resurstillskott under den kom-
mande treårsperioden. Insatser planeras inom olika
områden. Av central betydelse är åtgärder för att ge
goda kunskaper i det svenska språket från tidig ålder,
skapa goda villkor på arbetsmarknaden och att få till
stånd en varaktig förbättring av situationen i utsatta
bostadsområden med stor andel invånare med in-
vandrarbakgrund. Vidare bör den potential som kul-
tur och idrott har som brobyggare mellan olika kul-
turer utnyttjas för att åstadkomma en ökad
integration.

Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen
en storstadspolitisk proposition under våren. Stor-
stadens möjligheter ligger i dess mångfald, skapar-

kraft och tillväxtpotential. Storstadens problem är i
första hand de snabbt växande klyftorna mellan rika
och fattiga och mellan infödda och inflyttade svens-
kar. Regeringens politik syftar till att bejaka storsta-
dens möjligheter, utan att lämna stora grupper utan-
för samhällets gemenskap, utbildningssystemet,
bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, kulturlivet
och de demokratiska mötesplatserna.

Regeringen har vidare för avsikt att under våren
lämna förslag om skärpt lagstiftning mot etnisk dis-
kriminering i arbetslivet.

TABELL 1.12 ETT SVERIGE FÖR ALLA

MILJON ER KRONOR

IRSlä StlOtl 200'

Totalt 350 350 800

1.5.7 Trygghet och solidaritet

Utöver de sex framtidsområdena görs satsningar in-
om en rad områden som stärker Sverige inför sekel-
skiftet:

Ett tryggare Sverige

Den enskilda individen har ett självklart krav på
trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom.
Tryggheten och rättssäkerheten uppnås genom en
effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande
verksamhet. Mot bakgrund av de ökade krav som
ställts på rättsväsendet de senaste åren tillförs ytterli-
gare 200 miljoner kronor 1999, 250 miljoner kronor
år 2000 samt 300 miljoner kronor 2001. De nya
medlen skall bl.a. användas för att säkerställa närpo-
lisreformen och kampen mot vardagsbrottslighet
samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.

Pensioner

Det reducerade basbeloppet höjs. Basbeloppet har
sedan 1993 reducerats med två procent vid beräk-
ningen av pensioner. Dessutom begränsades uppräk-
ningen av basbeloppet med anledning av prisföränd-
ringar från och med år 1995 som ett led i arbetet
med saneringen av statens finanser. Storleken av
uppräkningen knöts till storleken av statens budget-
underskott.

Regeringen föreslår i denna proposition att bas-
beloppet för år 1999 räknas upp med den fulla pris-
förändringen eftersom budgetunderskottet för år
1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen fö-
reslår också att pensionerna för år 1999 beräknas
utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istäl-
let för med två procent. För år 2000 och framåt be-
räknas pensionerna från ett icke reducerat basbelopp.

PROP. 1997/98:150

Internationell solidaritet

Regeringen ser biståndet som ett viktigt instrument
för att främja internationell säkerhet och solidaritet.
Efter betydande nedskärningar sedan 1992 beslutade
riksdagen på regeringens förslag att biståndsramen
för år 2000 skulle höjas från 0,70 till 0,72 procent av
bruttonationalinkomsten (BNI). I syfte att ytterligare
markera Sveriges internationella ansvarstagande fö-
reslår regeringen nu en fortsatt ökning av bistånds-
ramen till 0,73 procent av BNI år 2001. Totalt sett
beräknas biståndet öka med 200 miljoner kronor år
2001.

1.6 Rättvisa skatter

I år går tio procent av de totala skatteintäkterna till
att betala räntorna på statsskulden. Även om den of-
fentliga sektorns finanser nu visar överskott kommer
skattebetalarna under mycket lång tid framöver att
betala priset för de gångna årens stora underskott.

Skatter har inte något egenvärde utan motiveras
endast av vad intäkterna används till. Den egentliga
skattekvoten, dvs. den formella skattekvoten plus det
offentliga underskottet, visar hur mycket skatt som
måste betalas för att välfärden skall vara finansierad.
Ofinansierade skattesänkningar som låg bakom den
formellt sett lägre skattekvoten i början av 1990-talet
innebar endast att skatteuttaget försköts framåt i ti-
den.

DIAGRAM 1.6

Den egentliga skattekvoten

Procent av BNP

Saneringen av de offentliga finanserna har i huvud-
sak kunnat ske rättvist. Skattehöjningarna har varit
en starkt bidragande orsak till detta. Höginkomstta-
gare har bidragit främst genom höjda kapitalskatter,
men även låg- och medelinkomsttagare har fått kän-
na av skattehöjningar.

Allt eftersom statsfinanserna förbättras i snabb
takt finns utrymme för att vidta offensiva åtgärder.
Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga
men endast om vissa villkor obetingat uppfylls. Ge-
nerella skattesänkningar får inte ske innan en till-

fredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan,
vården och omsorgen. De får inte finansieras genom
skuldsättning. Och de måste utformas på ett fördel-
ningspolitiskt rättvist sätt.

Den tillfälliga värnskatten upphör från och med
1999 i enlighet med riksdagsbeslutet 1994. För att
säkerställa att målet om rättvis fördelning som utta-
lades i samband med skattereformen skall vara upp-
fyllt införs samtidigt ett ytterligare steg i skatteskalan
för inkomster över 32 400 kr per månad. Den sam-
mantagna effekten blir att omkring 1 miljon in-
komsttagare får lägre marginalskatt. Höjningen av
barnbidragen och flerbarnstilläggen, som genomförts
vid årsskiftet, är också i linje med skattereformen
1990-1991. Genom att brytpunkten för statlig skatt
inte har höjts i takt med inkomstökningarna har sto-
ra grupper löntagare börjat betala statlig inkomst-
skatt. Den utvecklingen bör vändas så att reformens
intention att högst 15 procent av inkomsttagarna
skall betala statlig inkomstskatt på sikt uppnås.

1.6.1 En skattepolitik för företagande

En rad åtgärder har genomförts för att stimulera de
små och medelstora företagen. En huvudinriktning
har varit att förbättra tillgången på riskkapital. Skat-
tesänkningarna med inriktning på små och medelsto-
ra företag uppgår till omkring 7 miljarder kronor per
år. Lättnaden i ägarbeskattningen för onoterade bo-
lag och nedsättningen av arbetsgivaravgifter på den
del av lönesumman som understiger 850 000 kr är
två exempel. Enskilda näringsidkare har fått motsva-
rande lättnader. Dessutom har en möjlighet att kvitta
underskott i nystartad näringsverksamhet mot in-
komst av tjänst införts.

Regeringen bedriver ett brett arbete för att minska
krånglet och göra det enklare att bli och vara företa-
gare. Ett nytt och enklare system för redovisning och
betalning av skatter och avgifter, skattekonton, har
nyligen trätt i kraft. Skattetilläggen vid periodise-
ringsfel har halverats. Villkoren för att få F-skattsedel
har mjukats upp. För att ytterligare förbättra villko-
ren för företagande föreslår regeringen nu en rad nya
åtgärder:

- Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag genom
att taket för avsättningar till periodiseringsfond
återställs till 25 procent. Därmed underlättas ex-
pansion med hjälp av kvarhållna vinster.

- Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade akti-
er utvidgas för att ytterligare underlätta expan-
sion med hjälp av externt kapital.

- Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade ak-
tier utvidgas.

PROP. 1997/98:150

- Skatten på reklamtrycksaker avskaffas, vilket in-
nebär en lättnad främst för mindre företag.

- Den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk
avskaffas, vilket innebär en lättnad främst för den
elintensiva industrin.

- Avdragsreglerna för pensionskostnader förenklas.

- Beskattning av personaloptioner förenklas.

- Avdraget för pensionssparande för enskilda nä-
ringsidkare förenklas.

- Förenklingsutredningen har fått utvidgade direk-
tiv och kan nu även lägga förslag som innebär
förenklade redovisningsregler särskilt för de
mindre företagen.

En översyn pågår av hela energiskattesystemet för att
förbättra miljöeffekterna. Resultatet kommer att re-
dovisas 1999. Det finns nu ingen anledning att av
miljöskäl höja det totala uttaget av energiskatter,
även om enskilda skatter kan förändras. Beskatt-
ningen av el i produktionsledet har dock haft negati-
va effekter för den elintensiva industrin. Den särskil-
da fastighetsskatten på vattenkraftverk föreslås
därför avskaffas. Detta kommer att innebära sänkta
elpriser för såväl industrin som för konsumenterna.

Regeringen avser att presentera en ny samordnad
utformning av de skatter som träffar vägtrafiken.
Syftet är att, inom ramen för ett i huvudsak oföränd-
rat skatteuttag, uppnå bättre styreffekter vad gäller
trafiksäkerhet och miljö. Redan under våren har
dock regeringen lagt förslag om bl.a. förlängd skatte-
frihet för elbilar och en ny utformning av avgaskra-
ven för lätta lastbilar och bussar.

1.6.2 Skattekontroll för rättvisa

För att skattesystemet skall kunna upprätthålla sin
legitimitet är det viktigt att de skatter och avgifter
som beslutas också blir betalda. Kontroll och upp-
följning är av avgörande betydelse.

Möjligheterna till skattekontroll har kraftigt för-
bättrats under mandatperioden. Generalklausulen
mot skatteflykt har fått en ny och effektivare ut-
formning. Särskilda skattebrottsenheter byggs upp
inom skattemyndigheterna. På så sätt tas den kompe-
tens och erfarenhet som finns inom skatteförvalt-
ningen bättre till vara. Dessutom undviks de flask-
halsproblem som tidigare varit vanliga.

Under våren har regeringen lagt fram förslag om
reformerat förhandsbesked. Möjligheterna till skat-
teplanering i samband med koncernöverlåtelse har
minskats. Kontrolluppgiftsskyldigheten har utvidgats
ytterligare så att så gott som alla affärer med värde-
papper omfattas.

Tullen får ansvar för en ny kontrollverksamhet
över hela landet som gäller yrkesmässiga transporter

av punktskattepliktiga varor. Tullen ges även bättre
möjligheter att kontrollera postpaket som innehåller
alkohol och tobak.

Den kraftiga ökning av smuggling av cigaretter är
ett problem som inte enbart kan lösas med ökad
kontroll. För att förhindra att smugglingen, och de
inslag av organiserad brottslighet som följer i dess
spår, får en ökad spridning föreslår regeringen en
sänkning av skatten på cigaretter.

1.6.3 Skattepolitiken och
internationaliseringen

Vissa länder utnyttjar kapitalets rörlighet till att
locka till sig kapital och investeringar från andra län-
der. Det sker bl.a. genom att de erbjuder bättre skat-
tevillkor för utländska etableringar än vad som gäller
företag som är verksamma inom landet. Sverige har
aktivt drivit på för att diskutera detta inom EU. Ar-
betet har varit mycket framgångsrikt, och under hös-
ten 1997 kunde medlemsländerna enas om gemen-
samma uppföranderegler för att motverka skadlig
skattekonkurrens. Arbetet fortsätter nu för att även
få till stånd gemensamma regler om beskattning av
räntor och andra kapitalinkomster. Det är nödvän-
digt att ägna fortsatt uppmärksamhet åt de effekter
internationaliseringen kan ha på svensk kapitalbe-
skattning och punktskatter.

1.6.4 Fastighetsbeskattningen

Fastighetsskatten är en del av kapitalbeskattningen.
Detta understryks av att räntorna på bostadslån är
avdragsgilla. För att fastighetsskatten skall vara så
rättvis som möjligt bör taxeringsvärdet avspegla
marknadsvärdet på ett så korrekt sätt som möjligt.
En särskild utredare har därför fått i uppdrag att se
över taxeringsförfarandet. I avvaktan på att utred-
ningens analys av omräkningsförfarandet blir klar
föreslås att den frysning av taxeringsvärdena på 1997
års nivå som beslutades för 1998 också skall gälla för
1999.

En ny utredning skall se över fastighetsbeskatt-
ningen och bl.a. analysera den skattemässiga neutra-
liteten mellan olika upplåtelseformer. Utredningen
skall även överväga om det finns något lämpligt sätt
att förbättra villkoren för fastboende i attraktiva
kustområden och stimulera miljöinvesteringar.

2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150

1.7 Fördelningspolitiken

Svensk ekonomi utstod i början av 1990-talet den
största prövningen i modern tid med negativ tillväxt,
sänkta reallöner och kraftigt stigande arbetslöshet.
Som ett resultat av detta raserades de offentliga fi-
nanserna. I januari 1995 beräknades lånebehovet till
229 miljarder kronor. Sverige stod inför en statsfi-
nansiell kollaps.

En trygg välfärd går inte att bygga på lånade
pengar. Utan en fast grund bestående av sunda of-
fentliga finanser finns det i längden inte något ut-
rymme att bedriva en rättvis fördelningspolitik. Det
är därför de svagaste grupperna har allra mest att
vinna på starka offentliga finanser.

I och med 1998 års budget har saneringspro-
grammet på 126 miljarder kronor fullföljts. En av de
viktigaste principerna för regeringens arbete med ut-
formningen av programmet var att alla medborgare
rättvist skulle dela på bördorna.

Tvärtemot vad många befarat, pekar fördelnings-
politiska analyser på att krisen och budgetsaneringen
har klarats med en bevarad relativt jämn fördelning
av de ekonomiska resurserna. Genom välfärdspoliti-
ken har bördorna av den djupa ekonomiska krisen
och saneringen av de offentliga finanserna i huvud-
sak fördelats rättvist.

Den femtedel av hushållen som har högst ekono-
misk standard har bidragit med 43 procent av de
sammantagna budgetförstärkningarna, medan den
femtedel hushåll som har lägst standard bidragit med
ca 11 procent. Den tiondel av hushållen med högst
standard har fått vidkännas den största minskningen
i förhållande till inkomsterna. Jämställdheten värnas
dessutom, nettoeffekterna är i genomsnitt i stort sett
lika för kvinnor och män.

I diagrammet nedan visas den slutliga analysen av
saneringsprogrammets fördelningseffekter. Hushållen
är i diagrammet indelade i tio lika stora grupper, s.k.
deciler. I decil 1 finns de hushåll som har den lägsta
ekonomiska standarden. I decil 10 finns de hushåll
som har den högsta ekonomiska standarden. Kon-
sekvenskalkylen omfattar de direkta effekterna av i
stort sett alla föreslagna och beslutade åtgärder i
skatte- och bidragssystemen fram till och med 1998
års budgetproposition.

Som en följd av den höga arbetslösheten och de
växande klyftorna i löner och kapitalinkomster mel-
lan 1991 och 1997 har spridningen i marknadsin-
komster ökat betydligt. Detta har dock till stor del
kompenserats av transfererings- och skattesystemet.
Trots den ökade spridningen i marknadsinkomster
har spridningen i disponibla inkomster inte ökat
nämnvärt sedan 1991.

DIAGRAM 1.7

Andel av saneringsprogrammet som respektive
decilgrupp bidrar med

Procent

Källa: Finansdepartementet Decilgrupp

Andelen hushåll som har en låg ekonomisk stan-
dard (under 50 procent av medianinkomsten) har
ökat från 4,1 till 5,8 procent. En viktig orsak till det-
ta är dock att antalet studerande har ökat - vilket har
en positiv fördelningspolitisk profil på längre sikt.
Resultaten för 1996 och 1997 baseras på en uppda-
terad framskrivning och visar således en bedömning
av det troliga utfallet (se vidare prop. 1997/98:1, bi-
laga 7).

Men inkomststatistiken visar inte hela bilden. Den
tar inte hänsyn till de offentliga verksamheterna. Un-
der 1980-talet ökade spridningen i disponibla in-
komster. Samtidigt satsades allt större resurser på de
offentliga tjänsterna. Barnomsorgen byggdes ut och
resurserna till vården, äldreomsorgen och utbildning-
en ökades. Under början av 1990-talet bromsade re-
sursökningen och hushållen fick bära en allt större
del av kostnaderna genom avgifter och taxor. De be-
tydande resurser som nu på nytt tillförs skolan, vår-
den och omsorgen bör kunna motverka denna ut-
veckling.

De offentliga tjänsterna måste värnas. Grunden
för rättvisan är att barnen, de äldre, de sjuka och de
handikappade får tillgång till vård och omsorg med
god kvalitet. Genom en god ekonomisk utveckling
ökar resurserna för vården och omsorgen. Enskilda
skall inte behöva betala oskäliga avgifter.

Kunskaper och erfarenheter måste fördelas jämna-
re. Därmed får alla bättre möjligheter till arbete. Det
nås genom bättre baskunskaper och fler utbildade.
Rättvisa kan nås endast när människor ges lika möj-
ligheter till utbildning och arbete. Sverige skall åter
visa att en god tillväxt och ökad sysselsättning bäst
förenas med en jämn fördelning av de ekonomiska
resurserna.

Förslag till
riksdagsbeslut

PROP. 1997/98:150

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgifts-
taket

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den eko-
nomiska politiken som regeringen förordar
(avsnitt 1),

2. godkänner beräkningen av de offentliga utgif-
terna för åren 1999-2001 (avsnitt 4.4.1),

3. fastställer utgiftstaket för staten inklusive social-
försäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
för år 2001 till 770 miljarder kronor (avsnitt
4.4.2),

4. godkänner den preliminära fördelningen av ut-
gifterna på utgiftsområden åren 1999-2001
som riktlinjer för regeringens budgetarbete
(avsnitt 4.5),

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1969:205) om pensionstillskott,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

8. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

9. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998

10. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:706) om kommuners ansvar för
ungdomar,

11. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år,

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i
semesterlagen (1977:480),

13. antar regeringens förslag till lag om ändring i
ellagen (1997:857),

14. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting,

15. godkänner att arbetslösa som anvisas resursar-
bete får ersättas med högst 90 procent av av-
talsenlig lön (avsnitt 5.4.8),

16. godkänner att arbetsgivare som anordnar re-
sursarbete ersätts med en schablonmässigt be-
räknad månadsersättning som regleras vid an-
visningstidens slut (avsnitt 5.4.8),

17. godkänner att privata vårdhem och andra som
upphandlats på entreprenad för en längre peri-
od av en kommun liksom stiftelser och friskolor
fr.o.m. den 1 juli 1998 får anordna resursarbe-
ten (avsnitt 5.4.8),

18. godkänner att möjligheten att ansöka om gene-
rationsväxling förlängs till och med den 31 de-
cember 1998 för personer som fyller 63 år se-
nast den 31 augusti 1998 (avsnitt 5.4.8),

19. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-
der det på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv uppförda ramanslaget B5 Forsk-
ning och utveckling inom arbetslivsområdet be-
sluta om en högsta ram för åtaganden som in-
klusive tidigare åtaganden medför utgifter
under perioden 1999-2003 som uppgår till
högst 420 000 000 kronor (avsnitt 5.4.9),

20. godkänner en ändrad åldersgräns i vissa ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt 5.4.9),

PROP. 1997/98:150

21. godkänner att försöksverksamhet med särskilt
introduktions- och uppföljningsstöd för svårt
funktionshindrade personer, SIUS, blir perma-
nent från och med den 1 juli 1998 (avsnitt
5.4.9),

22. godkänner att särskilt utbildningsbidrag till ar-
betslösa under perioden 1 juli 1998 till 30 juni
1999 får lämnas för ett andra utbildningsår
samt att särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
får lämnas för två års studier på gymnasial nivå
(avsnitt 5.4.10),

23. bemyndigar regeringen, eller den myndighet
som regeringen beslutar, att under budgetåret
1998 under det på utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning uppförda ramanslaget
Dl8 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning
fatta beslut om anskaffningar som innebär ut-
gifter inklusive tidigare åtaganden på
47 000 000 kronor för 1999, 26 000 000 kro-
nor för 2000, 24 000 000 kronor för 2001,
18 000 000 kronor för 2002 och 18 000 000
kronor för 2003 (avsnitt 5.4.11),

24. bemyndigar regeringen att efterge statens ford-
ran på stiftelsen Sätra Brunn om 12 513 000
kronor med högst detta belopp (avsnitt 5.4.11),

25. godkänner regeringens förslag om en satsning
på radio och TV i allmänhetens tjänst i enlighet
med de riktlinjer som redovisas samt att Sveri-
ges Television AB för budgetåret 1998 tilldelas
37 500 000 kronor ur rundradiokontot för sär-
skilt kvalificerad programproduktion (avsnitt
5.4.12),

26. godkänner att Statens geotekniska institut (SGI)
blir medlem i en ekonomisk förening för ut-
veckling av programsystemet AutoGRAF
(avsnitt 5.4.13),

27. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-
der det på utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling uppförda ramanslaget Al Regi-
onalpolitiska åtgärder fatta beslut om åtagan-
den som innebär sammanlagda utgifter inklusi-
ve tidigare åtaganden om högst 1 000 000 000
kronor under åren 1999, 2000 och 2001
(avsnitt 5.4.14),

28. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-
der det på utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård uppförda ramanslaget A4 Investe-
ringar och skötsel för naturvård fatta beslut om
förvärv av eller intrångsersättningar i värdefulla
naturområden som innebär utgifter inklusive ti-
digare åtaganden på sammanlagt högst
120 000 000 kronor (avsnitt 5.4.15),

29. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-
der det på utgiftsområde 21 Energi uppförda
ramanslaget B4 Energiforskning fatta beslut om
stöd till forskning och utveckling inom ener-

giområdet som innebär utgifter inklusive tidiga-
re åtaganden på högst 240 000 000 kronor för
1999, 190 000 000 kronor för 2000,

160 000 000 kronor för 2001, 130 000 000
kronor för 2002, 90 000 000 kronor för 2003
och 60 000 000 kronor för 2004 (avsnitt
5.4.16),

30. godkänner att Energiteknikfonden avvecklas,
fondens behållning tillförs statsbudgeten och
dess utestående åtaganden förs över till Statens
energimyndighet (avsnitt 5.4.16),

31. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-
der det på utgiftsområde 21 Energi föreslagna
ramanslaget B10 Energiteknikstöd fatta beslut
om stöd till ny energiteknik som innebär utgif-
ter inklusive tidigare åtaganden på högst
100 000 000 kronor för 1999, 80 000 000
kronor för 2000, 65 000 000 kronor för 2001,
50 000 000 kronor för 2002, 40 000 000 kro-
nor för 2003 och 25 000 000 kronor för 2004
(avsnitt 5.4.16),

32. bemyndigar regeringen med anledning av av-
vecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för
slutlig fastställelse i domstol, träffa och genom-
föra för staten bindande avtal med Sydkraft AB
och med eventuella andra parter som kan er-
fordras i samband med en överenskommelse
om ersättning i form av pengar eller egendom
som staten direkt eller indirekt förfogar över
(avsnitt 5.4.16),

33. bemyndigar regeringen att under budget-
året 1998 enligt 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten besluta att det
under utgiftsområde 21 Energi föreslagna ra-
manslaget Bli Ersättning för avveckling av en
reaktor i Barsebäcksverket får överskridas om
ett riksdagsbeslut om ökning av anslagsbeloppet
inte hinner inväntas (avsnitt 5.4.16),

34. godkänner att Clearingfonden och Energiforsk-
ningsfonden avvecklas och att behållningen till-
förs statsbudgeten (avsnitt 5.4.16),

35. godkänner regeringens förslag att aktierna i
SweRoad AB skall ägas av staten och förvaltas
av Vägverket samt att Väginvests verksamhet
skall omfatta skilda former av projektfinansie-
ring av infrastrukturanläggningar, ägande och
förvaltning av aktier, andelar och andra rättig-
heter i bolag samt att Väginvests verksamhet
skall bedrivas inom vägsektom och banhåll-
ningsområdet (avsnitt 5.4.17),

36. bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskonto-
ret utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd
för Botniabanan AB:s egna kapital samt att ga-
rantera Botniabanan AB:s förpliktelser gente-
mot långivare, rättighetsinnehavare och ford-
ringsägare, inom en ram som exklusive

PROP. 1997/98:150

mervärdesskatt uppgår till 1 495 000 000 kro-
nor, varav 195 000 000 kronor avser finansi-
ella kostnader (avsnitt 5.4.17),

37. godkänner att det under utgiftsområde 22
Kommunikationer uppförda ramanslaget A4
Investeringar samt drift och underhåll av statli-
ga järnvägar får användas för lån till Botniaba-
nan AB:s verksamhet inom en ram om
50 000 000 kronor (avsnitt 5.4.17),

38. bemyndigar regeringen att använda det under
utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda
ramanslaget A 4 Investeringar samt drift och
underhåll av statliga järnvägar för att ersätta
Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) med
34 500 000 kronor för vissa kostnader som
MIAB haft för garantiåtaganden gentemot sta-
ten (avsnitt 5.4.17),

39. godkänner vad regeringen anfört om statens
ekonomiska förpliktelser enligt den nya Göte-
borgsöverenskommelsen och om finansiering av
dessa (avsnitt 5.4.17),

40. bemyndigar regeringen att dels låta Riksgälds-
kontoret inom ramen för Göteborgsöverens-
kommelsen begränsa tidigare givna garanti-
bemyndiganden till 2 200 000 000 kronor
beräknat i 1998 års prisnivå, dels låta Riks-
gäldskontoret inom ramen för Göteborgsöver-
enskommelsen teckna statlig borgen för ytterli-
gare 1 500 000 000 kronor för lånefinansiering
av den statliga andelen (avsnitt 5.4.17),

41. godkänner det som regeringen förordar avseen-
de Statens Haverikommissions förvaltnings-
kostnader (avsnitt 5.4.17),

42. godkänner att Sjöfartsverket får täcka de kost-
nader som uppkommit med anledning av
grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994
(avsnitt 5.4.17),

43. bemyndigar regeringen att utöka Luftfartsver-
kets totala låneram för budgetåret 1998 till
5 500 000 000 kronor samt godkänner vad re-
geringen i övrigt förordar rörande Luftfartsver-
kets finansiella befogenheter (avsnitt 5.4.17),

44. bemyndigar regeringen att under 1998 låta SJ få
rätt att teckna borgensförbindelser till förmån
för bolag inom SJ-koncernen inom en total ram
på 1 900 000 000 kronor (avnitt 5.4.17),

45. bemyndigar regeringen att tillgodose Statens
jordbruksverks behov av rörelsekapital för EU-
verksamhet intill ett sammanlagt belopp om
5 500 000 000 kronor på myndighetens sär-
skilda räntekonto för i Riksgäldskontoret
(avsnitt 5.4.18),

46. bemyndigar regeringen att fatta beslut om ute-
stående ekonomiska förpliktelser under utgifts-
område 23 Jord- och skogsbruk, fiske med an-

slutande näringar vid utgången av 1998 enligt
följande: B8 Strukturstöd inom livsmedelssek-
torn 55 000 000 kronor, B9 Frän EG-budgeten
finansierat strukturstöd 89 000 000 kronor,
B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket
3 200 000 000 kronor, B13 Frän EG-budgeten
finansierade kompletterade åtgärder inom jord-
bruket 3 100 000 000 kronor (avsnitt 5.4.18),

47. bemyndigar regeringen att låta Exportkredit-
nämnden få erbjuda upp till 100 procent täck-
ning i exportkreditgarantier samt att låta
Exportkreditnämnden få lämna rembursgaran-
tier med mer än 12 månaders kredittid och 18
månaders risktid samt få försäkra remburser
med s.k. ensidig bekräftelse (avsnitt 5.4.19),

48. godkänner att det under fjortonde huvudtiteln
för budgetåret 1995/96 uppförda reservations-
anslaget A8 Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning får an-
vändas för att bekosta Miljöteknikdelegationen
med ett belopp uppgående till 20 000 000 kro-
nor (avsnitt 5.4.19),

49. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-
året 1998 godkänner ändrade ramar för ut-
giftsområden samt anvisar ändrade och nya an-
slag i enlighet med specifikation i bifogade
tabell,

såvitt avser skattefrågor

50. antar regeringen förslag till lag om ändring i la-
gen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

51. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,

52. antar regeringens förslag till lag om omräk-
ningstal får 1999 års taxeringsvärden,

53. antar regeringens förslag till om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,

54. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

55. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

56. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1972:266) om skatt på annonser och re-
klam,

såvitt avser kommunsektorn

57. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall
av det generella statsbidraget till kommuner och
landsting åren 1997 och 1998,

58. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1965:269) med särkilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebite-
ring av skatt, m.m.,

PROP. 1997/98:150

59. antar regeringens förslag till lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1999,

60. godkänner regeringens förslag om finansiering
m.m. av det statliga bolag som enligt förslag i
proposition 1997/98:119 skall kunna bildas för
att äga och förvalta bostadsföretag och fastighe-
ter som övertas från kommuner (avsnitt 7.6.4),

såvitt avser EU-medel

61. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1708) om EG:s förordning om
miljö- och strukturstöd.

PROP. 1997/98:150

TABELL SPECIFIKATION AV REVIDERADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT REVIDERADE OCH
NYA ANSLAG FÖR BUDGETÅRET 1998

TUSENTAL KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE	ANSLAGS- NUMMER		BELOPP ENLIGT STATSBUDGET 1998	FÖRÄNDRING AV RAM/ANSLAG	NY RAM/ NY ANSLAGSNIVÅ
1		Rikets styrelse	3 976 700	0	3 976 700
	C3	Allmänna val, ramanslag	205 000	+12 400	217 400
	C4	Stöd till politiska partier, ramanslag	145 200	-12 400	132 800
	E2	Presstöd, ramanslag	531 579	+12 000	543 579
	E3	Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag	127 300	-12 000	115 300
2		Samhällsekonomi och finansförvaltning	2 062 814	-21 400	2 041 414
	A2	Riksrevisionsverket, ramanslag	176 625	-27 400	149 225
	A8	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag	82 644	+1 125	83 769
	A9	RiksgäIdskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag	769 000	-1 400	767 600
	A16	Bokföringsnämnden, ramanslag	5 394	+800	6 194
	A17	Bidrag till stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag	800	-800	0
	A21	Ekonomistyrningsverket, ramanslag	nytt	+26 275	26 275
	B1	Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag	55 000	-15 871	39 129
	B2	Avgift för stadshypotekskassans grundfond, ramanslag	134 700	-20 000	114 700
	B3	Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, ramanslag	nytt	+15 871	15 871
3		Skatteförvaltning och uppbörd	5 662 254	+10 000	5 672 254
	Al	Riksskatteverket, ramanslag	356 304	-4 000	352 304
	A3	Tullverket, ramanslag	1 036 369	+14 000	1 050 369
4		Rättsväsendet	21 034 170	-4 300	21 029 870
	01	Kriminalvården, ramanslag	3 376 390	-4 300	3 372 090
5		Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 811 310	0	2 811 310
	A1	Utrikesförvaltningen, ramanslag	1 757 629	-100	1 757 529
	A2	Nordiskt samarbete, ramanslag	1 452	+100	1 552
	D1	Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag	2 259	-500	1 759
	D4	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag	10 262	+500	10 762
6		Totalförsvar	41 243 865	+100 000	41 343 865
	A2	Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag	384 419	+150 000	534 419
	B2	Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag	140 974	-25 000	1 15 974
	B3	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag	1 182 554	-28 700	1 153 854
	B9	Funktionen Transporter, ramanslag	190 500	+3 700	194 200
9		Hälsovård, sjukvård och social omsorg	22 499 516	+254 300	22 753 816
	B10	Bidrag till äldrebostäder m.m., reservationsanslag	nytt	+250 000	250 000
	C5	Statens institutionsstyrelse, ramanslag	503 986	+4 300	508 286
13		Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	42 723 356	-4 238 334	38 485 022
	A1	Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag	40 681 334	-4 238 334	36 443 000

PROP. 1997/98:150

TUSENTAL KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE	ANSLAGS- NUMMER		BELOPP ENLIGT STATSBUDGET 1998	FÖRÄNDRING AV RAM/ANSLAG	NY RAM/ NY ANSLAGSNIVÅ
14		Arbetsmarknad och arbetsliv	47 541 952	+706 000	48 247 952
	A2	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag	21 043 793	+606 000	21 649 793
	B1	Arbetarskyddsverket, ramanslag	365 196	+147	365 343
	B6	Bidrag till Samhall AB, ramanslag	4 356 419	+100 000	4 456 419
	B11	Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag	4 147	-147	4 000
15		Studiestöd	21 333 755	-60 000	21 273 755
	A3	Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag	8 624 280	-27 500	8 596 780
	A7	Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, ramanslag	491 371	-32 500	458 871
16		Utbildning och universitetsforskning	27 050 554	+60 000	27 110 554
	C3	Centrala studiestödsnämnden, ramanslag	253 924	+60 000	313 924
17		Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 334 967	0	7 334 967
	Al	Statens kulturråd, ramanslag	26 920	+500	27 420
	A2	Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag	125 075	+500	125 575
	D2	Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag	42 938	-1 000	41 938
18		Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	22 825 533	+76 850	22 902 383
	A11	Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag	3 000	+1 400	4 400
	Al 2	Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl., ramanslag	nytt	+75 000	75 000
	C1	Länsstyrelserna m.m., ramanslag	1 646 031	+450	1 646 481
20		Allmän miljö- och naturvård	1 178 052	+36 750	1 214 802
	A1	Statens naturvårdsverk, ramanslag	268 104	+1 750	269 854
	A2	Miljöövervakning m.m., ramanslag	85 452	+15 000	100 452
	A4	Investeringar och skötsel för naturvård, ramanslag	291 473	+20 000	311 473
21		Energi	1 583 041	+428 150	2 011 191
	A1	Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag	138 041	+7 150	145 191
	B5	Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag	90 000	-90 000	0
	B10	Energiteknikstöd, ramanslag	nytt	+510 000	510 000
	B11	Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, ramanslag	nytt	+ 1 000	1 000
22		Kommunikationer	24 100 564	-2 200	24 098 364
	A1	Vägverket: Administration, ramanslag	1 209 781	-63 000	1 146 781
	A2	Väghållning och statsbidrag, ramanslag	1 1 835 873	+21 300	11 857 173
	A4	Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag	7 490 404	-72 200	7 418 204
	B4	Bidrag till sjöfarten, ramanslag	400 000	+ 1 10 000	510 000
	B6	Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias	nytt	+1 700	1 700

förlisning, obetecknat anslag

PROP. 1997/98:150

TUSENTAL KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE	ANSLAGS- NUMMER		BELOPP ENLIGT STATSBUDGET 1998	FÖRÄNDRING AV RAM/ANSLAG	NY RAM/ NY ANSLAGSNIVÅ
23		Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 725 623	0	13 725 623
	01	Främjande av rennäringen m.m., ramanslag	61 700	-5 700	56 000
	E3	Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag	18 792	+3 700	22 492
	E5	Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag	89 500	+2 000	91 500
24		Näringsliv	2 698 330	+19 850	2 718 180
	A1	Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltnings- kostnader, ramanslag	208 355	-7 150	201 205
	E3	Exportkreditnämnden, ramanslag	50 000	-2 600	47 400
	E4	AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag	9 063	+2 600	11 663
	E6	Världsutställningen i Hannover år 2000, reservationsanslag	nytt	+27 000	27 000
	F1	Marknadsdomstolen, ramanslag	4 686	-1 000	3 686
	F2	Konsumentverket, ramanslag	67 876	+ 1 000	68 876
25		Allmänna bidrag till kommuner	93 048 700	+4 270 000	97 318 700
	A1	Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag	71 326 400	+3 585 000	74 911 400
	A2	Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag	736 600	+400 000	1 136 600
	A3	Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag	20 985 000	+285 000	21 270 000
		Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget		+1 635 666

Lagförslag

PROP. 1997/98:150

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 3 kap. 10 §, 11 kap. 2 § och 22
kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring¹ skall ha följande ly-
delse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

Inom den allmänna försäkring-
en skall de beräkningar, som an-
ges i denna lag, göras med an-
knytning till ett basbelopp. Vissa
beräkningar skall dock göras en-
ligt vad som anges i tredje och
femte styckena.

Basbeloppet räknas fram ge-
nom att bastalet 36 273 multipli-
ceras med ett jämförelsetal som
minskats med talet 1 och därefter
multiplicerats med 0,80, varefter
ett tillägg gjorts med talet 1. Jäm-
förelsetalet anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
juni året före det som basbeloppet
avser och prisläget i juni 1996.
Det framräknade basbeloppet av-
rundas till närmaste hundratal
kronor och fastställs för varje år
av regeringen.

Det enligt andra stycket fast-
ställda beloppet skall minskas
med två procent vid beräkning av

a) folkpension i form av ålders-
pension, förtidspension och efter-
levandepension enligt 6-8 kap.

Basbeloppet räknas fram ge-
nom att bastalet 36 396 multipli-
ceras med det jämförelsetal som
anger förhållandet mellan det all-
männa prisläget i juni året före det
som basbeloppet avser och prislä-
get i juni 1997. Det framräknade
basbeloppet avrundas till närmas-
te hundratal kronor och fastställs
för varje år av regeringen.

PROP. 1997/98:150

samt änkepension, barnpension
och barntillägg som uppbärs med
stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i
denna lag,

b) allmän tilläggspension i form
av ålderspension, förtidspension
och efterlevandepension enligt 12-
14 kap. samt änkepension och
barnpension som uppbärs med
stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i
denna lag.

I fråga om efterlevandepension
som utgörs av barnpension skall
någon minskning enligt tredje
stycket inte göras när det gäller
den beloppsgräns som anges i 8
kap. 3 5 andra meningen.

Vid beräkning av pensions-
grundande inkomst och tillgodo-
räknande av pensionspoäng enligt
11 kap. 5 och 6 §§ skall det i and-
ra stycket angivna bastalet höjas
till 36 992 och multipliceras med
ett jämförelsetal som inte mins-
kats. Det framräknade beloppet
(iörhöjt basbelopp) avrundas till
närmaste hundratal kronor och
fastställs för varje är av regering-
en.

Vid beräkning av pensions-
grundande inkomst och tillgodo-
räknande av pensionspoäng enligt
11 kap. 5 och 6 §§ skall det i and-
ra stycket angivna bastalet höjas
till 37 144 och multipliceras med
samma jämförelsetal. Det fram-
räknade beloppet (förhöjt basbe-
lopp) avrundas till närmaste
hundratal kronor och fastställs för
varje år av regeringen.

3 kap.

10 §’

För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som sva-
rar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under för-
utsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade
varit sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1 eller 3, femte
eller sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de
första 14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och
10 b §§ tillämpas.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semes-
terlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan
begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte
räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den
försäkrade genomgår sådan ut-
bildning eller undervisning som
anges i 5 § tredje stycket 2 eller
uppbär korttidsstudiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349) eller
ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräld-
rar (TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är
anställda inom utbildningsväsendet.

PROP. 1997/98:150

11 kap.

2§⁴

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom ar-
betstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersätt-
ning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig
intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av
kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning,
om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för
förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till
sådan inkomst räknas dock inte från en och samma arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts
utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställ-
ning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av re-
geringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning
för merkostnader,

d) dagpenning från arbetslöshetskassa,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinrik-
tad rehabilitering i form av dagpenning samt ersättning vid genera-
tionsväxling,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa samt särskilt utbildningsbidrag,

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpen-
sionsförsäkring,

i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid vuxenut- k) timersättning vid vuxenut-
bildning för utvecklingsstörda bildning för utvecklingsstörda

(särvux), (särvux) och ersättning till delta-

gare i teckenspråksutbildning för
vissa föräldrar (TUFF),

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bi-
drag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §,
i den mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,

o) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst, om sti-
pendiet utbetalats av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk
juridisk person,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

PROP. 1997/98:150

närståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet om inte bedrivs själv-
ständigt,

r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,

s) ersättning från semesterkassa.

I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension och ersättning från semesterkassa,
i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening
samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk
person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord
på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande
lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör
från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett be-
stämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främman-
de makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgi-
vare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsav-
giften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.

22 kap.

15 §⁵

Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkra-
de för samma tid får som

1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,

2. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning,
dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den del ersätt-
ningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är

avsedd att täcka,

3. studiehjälp, studiemedel,
korttidsstudiestöd eller särskilt
vuxenstudiestöd enligt studie-
stödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om sär-
skilt vuxenstudiestöd för arbetslö-

sa eller särskilt utbildningsbidrag,
dock inte till den del studiestödet
är återbetalningspliktigt.

sa, särskilt utbildningsbidrag eller
ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräld-
rar (TUFF), dock inte till den del
studiestödet är återbetalningsplik-

tigt.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande motsva-
rande förmån som utges till den försäkrade på grundval av utländsk lag-
stiftning.

PROP. 1997/98:150

³ Lagen omtryckt 1982:120.

³ Senaste lydelse 1997:565. Ändringarna innebär bl.a.
att tredje och fjärde styckena upphävs.

³ Senaste lydelse 1993:752.

⁴ Senaste lydelse 1997:1273.

³ Senaste lydelse 1996:1395.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Reglerna i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid beräkning och
fastställande av basbelopp för år 1999. Under år 1999 skall bestämmel-
serna i tredje och fjärde styckena tillämpas i deras lydelse före den 1 juli
1998 med den ändringen att det enligt andra stycket fastställda beloppet
skall minskas med en procent.

PROP. 1997/98:150

3.2 Förslag till ändring i la-
gen (1969:205) om pen-
sionstillskott

Härigenom föreskrivs att 2-2 b §§ lagen (1969:205) om pensionstill-
skott skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Om inte annat följer av be-
stämmelserna i andra och tredje
styckena eller i 2 c § är pen-
sionstillskottet till ålderspension
55,5 procent av basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Om inte annat följer av be-
stämmelserna i andra och tredje
styckena eller i 2 c § är pen-
sionstillskottet till ålderspension
femtiofem och en halv procent
av basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän
försäkring minskat enligt tredje
stycket samma lagrum.

För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare
än den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet
det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procent-
talet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas
eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till partiell ålderspension är motsvarande andel av
det pensionstillskott som angetts i första eller andra stycket.

Om inte annat följer av be-
stämmelserna i andra stycket eller
i 2 c § är pensionstillskottet till
förtidspension 111,5 procent av
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § la-
gen (1962:381) om allmän försäk-
ring.

2 a §²

Om inte annat följer av be-
stämmelserna i andra stycket
eller i 2 c § är pensionstillskottet
till förtidspension etthundraelva
och en halv procent av basbe-
loppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäk-
ring minskat enligt tredje stycket
samma lagrum.

För den som har partiell förtidspension är pensionstillskottet motsva-
rande andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den
som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att be-
talas ut enligt 6 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall pensionstill-
skottet minskas i motsvarande mån som förtidspensionen minskas enligt
7 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring.

Om inte annat följer av be-
stämmelserna i andra stycket eller
i 2 c § är pensionstillskottet till
omställningspension, särskild ef-
terlevandepension eller änkepen-
sion 61,5 procent av basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

2b§³

Om inte annat följer av be-
stämmelserna i andra stycket
eller i 2 c § är pensionstillskottet
till omställningspension, särskild
efterlevandepension eller änke-
pension sextioen och en halv
procent av basbeloppet enligt 1
kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring minskat enligt
tredje stycket samma lagrum.

Pensionstillskottet till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra eller
tredje stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid ut-
gången av år 1989 betalas ut med minskat belopp, är det belopp som
framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas i mot-
svarande mån. För den som har partiell särskild efterlevandepension eller

PROP. 1997/98:150

har änkepension, som med tillämpning av punkt 6 i övergångsbestäm-
melserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring betalas ut med viss andel av en oreducerad sådan pension, är
pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som
angetts i första stycket.

¹ Senaste lydelse 1996:1589.

2 Senaste lydelse 1996:1589.

Senaste lydelse 1996:1589.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av pensionstillskott för år 1999 skall basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en
procent.

PROP. 1997/98:150

3.3 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäk-
ring skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

11 §*

Delpensionen fastställs till det Delpensionen fastställs till det

belopp som motsvarar 55 procent belopp som motsvarar 55 procent
av den försäkrades pensionsun- av den försäkrades pensionsun-
derlag. derlag.

Fastställd delpension anknyts Fastställd delpension anknyts

till basbeloppet och omräknas vid till basbeloppet enligt 1 kap. 6 §

förändring av detta. Därvid skall lagen (1962:381) om allmän för-

1 kap. 6 5 tredje stycket lagen säkring och omräknas vid föränd-
(1962:381) om allmän försäkring ring av detta.
tillämpas.

1 Senaste lydelse 1994:742.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av delpension för år 1999 skall basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en pro-
cent.

PROP. 1997/98:150

3.4 Förslag till lag om änd-
ring i kommunalskattela-
gen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till
32 §, punkt 6 av anvisningarna till 46 § och punkt 1 av anvisningarna
till 48 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

46 §

2 mom.' Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela be-
skattningsåret, får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal-
ning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den
utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska socialförsäkringsavgifter som den skattskyldige,
på grund av utfört arbete, enligt slutligt fastställd debitering eller liknan-
de skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i för-

ordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15
juni 1992 om social trygghet eller till följd av att den skattskyldige enligt
rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning
av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat
lands lagstiftning om social trygghet, i båda fallen under förutsättning att
den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i
Sverige;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret
för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av
arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna;

7) för inbetalning som den skattskyldige under beskattningsåret har
gjort på pensionssparkonto i den omfattning som framgår av punkt 7 av
anvisningarna.

Avdrag för avgift som avses i
första stycket 6 och för inbetal-
ning som avses i första stycket 7
medges endast i den mån avdrag
inte får ske från intäkt av särskild
förvärvskälla.

Avdrag för avgift som avses i
första stycket 6 och för inbetal-
ning som avses i första stycket 7,
utöver sådant avdrag som beräk-
nas på ett halvt basbelopp, med-
ges endast i den mån avdrag inte
får ske från intäkt av särskild för-
värvskälla.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av be-
skattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper
på nämnda tid.

Anvisningar
till 32 §

12.² Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yr-
kesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om
förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till in-
täkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning en-
ligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller
författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av
militärtj änstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän för-
säkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

PROP. 1997/98:150

för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger
enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av
tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för mer-
kostnader.

Korttidsstudiestöd och vuxen-
studiebidrag enligt studiestödsla-
gen (1973:349), vuxenstudie-
bidrag enligt lagen (1983:1030)
om särskilt vuxenstudiestöd för

arbetslösa, utbildningsbidrag för
doktorander, särskilt utbildnings-
bidrag samt timersättning vid
vuxenutbildning för utvecklings-
störda (särvux) eller vid svensk-
undervisning för invandrare (sfi)
räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.

arbetslösa, utbildningsbidrag för
doktorander, särskilt utbildnings-
bidrag, timersättning vid vux-
enutbildning för utvecklinsstörda
(särvux) samt ersättning till delta-
gare i teckenspråksutbildning för
vissa föräldrar (TUFF) räknas som
skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från arbetslöshetskassa, statsbidrag motsvarande dag-
penning vid arbetsmarknadsutbildning som lämnas till den som startar
egen näringsverksamhet, och som avser att utgöra ett tillskott till nä-
ringsidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten, räk-
nas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räk-
nas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller ersättning vid generationsväxling samt dagpenning
som enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestäm-
melser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i
fråga om sådant bidrag likställda.

Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller
indirekt av Europeiska gemenskaperna räknas som skattepliktig intäkt
av tjänst.

till 46 §

6.³ Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om för-
säkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen
förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten-
skapsskillnad pågått.

Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pen-
sionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv
näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före av-
drag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av an-
visningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt la-
gen (1981:691) om socialavgifter och

2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i.

Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som
avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften
av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för
året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om

a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 pro-
cent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §,
före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt la-

PROP. 1997/98:150

c. annan inkomst av tjänst,
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i, till högst 5 procent
av den del av inkomsten som
överstiger tio men inte tjugo gång-
er samma basbelopp. - Avdrag
enligt detta stycke beräknas i sin
helhet antingen på inkomst som
skall tas upp till beskattning under
beskattningsåret eller på inkomst
året närmast dessförinnan. Om
den skattskyldige har inkomst av
aktiv näringsverksamhet från mer
än en förvärvskälla får avdrag be-
räknat enligt detta stycke inte
överstiga det avdrag som kunnat
göras om inkomsten varit hänför-
lig till en och samma förvärvskäl-
la. Har den skattskyldige inkoms-
ter som kan grunda rätt till avdrag
enligt detta stycke både i inkomst-
slaget näringsverksamhet och som
allmänt avdrag får den skattskyl-
dige fritt fördela den del av avdra-
get som beräknas på ett halvt bas-
belopp mellan allmänt avdrag och
avdrag i näringsverksamheten.

av
ett
re-
in-

gen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämn-
da basbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst
som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensions-
rätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt
20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35
procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämn-
da basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som över-
stiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp eller
annan inkomst av tjänst,

med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i, till högst 5 procent
av den del av inkomsten som
överstiger tio men inte tjugo gång-
er samma basbelopp. - Avdrag
enligt detta stycke beräknas i sin
helhet antingen på inkomst som
skall tas upp till beskattning under
beskattningsåret eller på inkomst
året närmast dessförinnan. Om
den skattskyldige har inkomst av
aktiv näringsverksamhet från mer
än en förvärvskälla får avdrag be-
räknat enligt detta stycke inte
överstiga det avdrag som kunnat
göras om inkomsten varit hänför-
lig till en och samma förvärvskäl-
la. Har den skattskyldige inkoms-
ter som kan grunda rätt till avdrag
enligt detta stycke både i inkomst-
slaget näringsverksamhet och som
allmänt avdrag skall den del
avdraget som beräknas på
halvt basbelopp fördelas efter
spektive avdragsgrundande

komsts andel av de sammanlagda
avdragsgrundande inkomsterna.

Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan be-
sluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning
på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av be-
stämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast
av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyl-
dig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild
ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre
belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får
dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekono-
misk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har
skattskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - be-
drivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har
han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensions-
skydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig
till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv nä-

57.

PROP. 1997/98:150

ringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som av-
ses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med
beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten,
dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets stor-
lek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjlighe-
ter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje
år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt la-
gen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvs-källan
upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret
redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före av-
draget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt
punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som
avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för ege-
navgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital
som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvs-
källan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvis-
ningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger
skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för för-
säkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en
förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke
får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2
mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i and-
ra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det på-
följande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för av-
gift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte
med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av in-
komster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag,
som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för
det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får
utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betal-
ningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som
återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp
som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del
avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i in-
komstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i
fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget ka-
pital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

till 48 §

l.⁴ Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt
iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbi-
drag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skatt-
skyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en
femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas

PROP. 1997/98:150

även tillläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Ålders-, förtids-
eller efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om
social trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som
gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldig-
het för utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt be-
stämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring sam-
ordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven
livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket
första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av
den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett.

För gift skattskyldig uppgår det För gift skattskyldig uppgår det

särskilda grundavdraget till 134,0 särskilda grundavdraget till 134,0
procent av basbeloppet enligt procent av basbeloppet enligt

1 kap. 6 § lagen om allmän för- 1 kap. 6 § lagen om allmän för-
säkring, minskat enligt tredje säkring. För övriga skattskyldiga

stycket samma lagrum. För övriga uppgår avdraget till 151,5 procent
skattskyldiga uppgår avdraget till av sistnämnda belopp. Avdrag
151,5 procent av sistnämnda be- med 151,5 procent av sistnämnda
lopp. Avdrag med 151,5 procent belopp tillkommer också gift
av sistnämnda belopp tillkommer skattskyldig, som under någon del
också gift skattskyldig, som under av beskattningsåret uppburit folk-
någon del av beskattningsåret pension som tillkommer ogift,
uppburit folkpension som till-
kommer ogift.

Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga

a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela be-
skattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt

b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av förtidspension, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels ålderspension enligt lagen om allmän försäkring eller som
avlidit: uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt

2 § eller 2 a § lagen om pensionstillskott. För skattskyldig som har liv-
ränta som avses i första stycket sista meningen tillämpas i stället för be-
stämmelsen i föregående mening a bestämmelsen i föregående meningen
b om det är till fördel för den skattskyldige.

Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folkpen-
sion i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta lik-
ställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensionsför-
säkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto redu-
cerar inte det särskilda grundavdraget.

För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 pro-
cent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyl-
dige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som i
det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt
grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i
grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället
hade tillämpats.

Senaste lydelse 1996:1331.

Senaste lydelse 1997:1272.
3 Senaste lydelse 1996:1331.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 såvitt avser de nya före-
skrifterna i 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 § och punkt
6 av anvisningarna till 46 § och i övrigt den 1 januari 1999.

PROP. 1997/98:150

⁴ Senaste lydelse 1997:935.

2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom. och i punkt 6 av anvisningar-
na till 46 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

3. De nya föreskrifterna i punkt 1 av anvisningarna till 48 § tillämpas
första gången vid 2001 års taxering.

4. Vid 2000 års taxering skall vid beräkning av det särskilda
grundavdraget basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all-
män försäkring minskas med en procent.

PROP. 1997/98:150

3.5 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kon-
trolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

6 §'

För den som inte haft inkomst
av aktiv näringsverksamhet eller
annan inkomst av tjänst än folk-
pension och pensionstillskott en-
ligt 2 eller 2 b § lagen (1969:205)
om pensionstillskott eller allmän
tilläggspension som föranlett av-
räkning av sådant pensionstill-
skott gäller i stället för vad som
sägs i 4 § första stycket 1 följande.
Skyldighet att lämna självdeklara-
tion föreligger endast om den
uppburna pensionen överstiger för
gift skattskyldig 134,0 procent
och för annan skattskyldig 151,5
procent av basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring minskat enligt
tredje stycket samma lagrum.
Gränsen 151,5 procent av sist-
nämnda belopp gäller också gift
skattskyldig som under någon del
av året uppburit folkpension som
ogift.

Som folkpension räknas inte barnpension och vårdbidrag.

¹ Senaste lydelse 1997:796.

För den som inte haft inkomst
av aktiv näringsverksamhet eller
annan inkomst av tjänst än folk-
pension och pensionstillskott en-
ligt 2 eller 2 b § lagen (1969:205)
om pensionstillskott eller allmän
tilläggspension som föranlett av-
räkning av sådant pensionstill-
skott gäller i stället för vad som
sägs i 4 § första stycket 1 följande.
Skyldighet att lämna självdeklara-
tion föreligger endast om den
uppburna pensionen överstiger för
gift skattskyldig 134,0 procent
och för annan skattskyldig 151,5
procent av basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Gränsen 151,5
procent av sistnämnda belopp
gäller också gift skattskyldig som
under någon del av året uppburit
folkpension som ogift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2001 års taxering.

2. Vid bedömandet av deklarationsskyldigheten vid 2000 års taxering
skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring minskas med en procent.

PROP. 1997/98:150

3.6 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1995:706) om
kommuners ansvar för
ungdomar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:706) om kommuners an-
svar för ungdomar skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

En kommun får anordna prak-
tik eller annan verksamhet på hel-
tid för arbetslösa ungdomar som
inte genomgår gymnasieskola eller
liknande utbildning till och med
den 30 juni det år de fyller 20 år.

En kommun får anordna prak-
tik eller annan verksamhet på hel-
tid för arbetslösa ungdomar som
inte genomgår gymnasieskola eller
liknande utbildning till dess de
fyller 20 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

PROP. 1997/98:150

3.7 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:1268) om
kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24
år

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:1268) om kommuners an-
svar för ungdomar mellan 20 och 24 år skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Kommunens skyldighet omfat-
tar ungdomar som står till ar-
betsmarknadens förfogande och
gäller från och med den 1 juli det
år de fyller 20 år och till dess de
fyllt 25 år.

Kommunens skyldighet omfat-
tar ungdomar som står till ar-
betsmarknadens förfogande och
gäller från och med den dag de
fyller 20 år och till dess de fyllt 25
år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

PROP. 1997/98:150

3.8 Förslag till lag om änd-
ring i semesterlagen
(1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha föl-
jande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under in-
tjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på ar-
betsskada,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för
vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i an-
ledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma
lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sam-
manlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180
dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4
kap. 10,10 a, 11 och 11 a §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbets-
tagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som 4. ledighet för utbildning, som

ej enligt annan lag medför rätt till ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren er- semesterlön, om arbetstagaren er-
håller korttidsstudiestöd eller vux-   håller korttidsstudiestöd eller vux-
enstudiebidrag enligt studie-   enstudiebidrag enligt studie-
stödslagen (1973:349) eller sär-   stödslagen (1973:349), särskilt

skilt utbildningsbidrag eller om utbildningsbidrag eller ersättning

utbildningen till väsentlig del avser tz// deltagare i teckenspråksutbild-
fackliga eller med facklig verk- ning för vissa föräldrar (TUFF)
samhet sammanhängande frågor, i eller om utbildningen till väsentlig
den mån frånvaron under intjä- del avser fackliga eller med facklig
nandeåret icke överstiger 180 da- verksamhet sammanhängande

gar, frågor, i den mån frånvaron under

intjänandeåret icke överstiger 180
dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repe-
titionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om
frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svensk-
undervisning för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte över-
stiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit från-
varande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i
en följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av
frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

’ Senaste lydelse 1996:1396.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

PROP. 1997/98:150

3.9 Förslag till lag om änd-
ring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 och 5 §§ ellagen
(1997:857) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

12 kap.

4§

Tillsynsmyndigheten får

1. förordna om rättelse på ve-
derbörandes bekostnad om någon
inte följer ett föreläggande enligt
3 § som är påkallat av elsäker-
hetsskäl,

2. förbjuda användning av en
elektrisk anläggning som är i ett
sådant skick eller används på ett
sådant sätt att fara för person eller
egendom kan uppstå,

3. förbjuda tillhandahållande
eller användning av elektrisk ma-
teriel som är i ett sådant skick el-
ler används på ett sådant sätt att
fara för person eller egendom kan
uppstå eller som inte är kontrolle-
rad, provad, besiktigad eller do-
kumenterad enligt gällande före-
skrifter,

4. förbjuda tillhandahållande
av tjänster som innebär fara för
person eller egendom till följd av
bristfällig eller felaktig installation
av elektriska starkströmsanlägg-
ningar.

Beslut enligt första stycket gäl-
ler omedelbart och får verkställas.

Tillsynsmyndigheten får

1. förordna om rättelse på ve-
derbörandes bekostnad om någon
inte följer ett föreläggande enligt
3 § som är påkallat av elsäker-
hetsskäl,

2. förbjuda användning av en
elektrisk anläggning som är i ett
sådant skick eller används på ett
sådant sätt att fara för person eller
egendom kan uppstå,

4. förbjuda tillhandahållande
av tjänster som innebär fara för
person eller egendom till följd av
bristfällig eller felaktig installation
av elektriska starkströmsanlägg-
ningar.

Beslut enligt första stycket gäl-
ler omedelbart och får verkställas.

Beslut enligt första stycket 2-4
får förenas med vite.

13 kap.

Till böter eller fängelse i högst
ett år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2. bryter mot villkor som med-
delats med stöd av 2 kap. 11 §,
eller

3. bryter mot föreskrift som
har meddelats med stöd av 8 kap.
1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 §
andra stycket.

Till böter döms den som upp-
såtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 22 § eller

2. inte gör anmälan enligt
6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan

1§

Till böter eller fängelse i högst
ett år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2. bryter mot villkor som med-
delats med stöd av 2 kap. 11 §,
eller

3. bryter mot föreskrift som
har meddelats med stöd av 8 kap.
1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 §
andra stycket.

Till böter döms den som upp-
såtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 17 § eller

2. inte gör anmälan enligt
6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan

3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150

anmälan lämnar oriktig uppgift. anmälan lämnar oriktig uppgift.

I ringa fall döms inte till ansvar. I ringa fall döms inte till ansvar.

13 kap.

Beslut av nätmyndigheten en-
ligt 2 kap. 23-25 §§, 3 kap. 3 §,
6-8 11, 12, 14 och 15 §§,

4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap.
7, 10 och 11 §§, beslut av en till-
synsmyndighet enligt 12 kap. 2-4
§§ samt beslut av den systeman-
svariga myndigheten om ersätt-
ning till den som enligt 8 kap. 2 §
beordrats öka eller minska pro-
duktionen av el får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela före-
skrifter om överklagande av andra
beslut enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen.

5§

Beslut av nätmyndigheten en-
ligt 2 kap. 18-20 §§, 3 kap. 3 §,
6-8 §S, 11, 12, 14 och 15 SS,
4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap.
7, 10 och 11 SS, beslut av en till-
synsmyndighet enligt 12 kap. 2-4
§§ samt beslut av den systeman-
svariga myndigheten om ersätt-
ning till den som enligt 8 kap. 2 §
beordrats öka eller minska pro-
duktionen av el får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela före-
skrifter om överklagande av andra
beslut enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

PROP. 1997/98:150

3.10 Förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1514)
om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

5S¹

Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar se-
nast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting
om storleken av dess bidrag.

För bidragsåret 1997 fastställer För bidragsåret 1998 fastställer

skattemyndigheten statsbidragets skattemyndigheten statsbidragets
storlek samt lämnar senast den 25 storlek samt lämnar senast den 25
juli uppgift till varje kommun och juli uppgift till varje kommun och
landsting om storleken av dess bi- landsting om storleken av dess bi-
drag. drag.

6 §²

Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt
som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan me-
nighets utdebitering av skatt, m.m.

Bidrag som fastställs enligt 5 § Bidrag som fastställs enligt 5 §

andra stycket får dock betalas ut andra stycket får dock betalas ut
under tiden juli-december 1997. under tiden juli-december 1998.

' Senaste lydelse 1997:554.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Senaste lydelse 1997:554.

PROP. 1997/98:150

3.11 Förslag till lag om
ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § 1 b mom., 10 § samt 27 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt¹ skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

1 b mom.² Det belopp som un-
dantas från skatteplikt (lättnads-
beloppet) beräknas som 65 pro-
cent av statslåneräntan vid ut-
gången av november året före be-
skattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskost-
naden för aktien och ett löne-
underlag beräknat enligt 12 d
mom. första stycket. Är aktien en
sådan kvalificerad aktie som avses

1 b mom. Det belopp som un-
dantas från skatteplikt (lättnads-
beloppet) beräknas som 70 pro-
cent av statslåneräntan vid ut-
gången av november året före be-
skattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskost-
naden för aktien och ett löne-
underlag beräknat enligt 12 d
mom. första stycket. Är aktien en
sådan kvalificerad aktie som avses

i 12 mom. tillämpas även 12 d i 12 mom. tillämpas även 12 d

mom. andra och tredje styckena. mom. andra och tredje styckena.

Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare
under året lämnat utdelning, får den nye ägaren inte beräkna något lätt-
nadsbelopp.

Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha
använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tid-
punkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av
år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom.
andra respektive tredje styckena tillämpas.

För fysiska personer beräknas
statlig inkomstskatt enligt föl-
jande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör
200 kronor samt 20 procent av
den del av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten som överstiger
en skiktgräns på 170 000 kronor
vid 1992 års taxering. Vid följan-
de taxeringar uppgår skiktgränsen
till skiktgränsen för föregående
taxeringsår multiplicerad med det
jämförelsetal, uttryckt i procent,
som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i juni andra
året före taxeringsåret och prislä-
get i juni tredje året före taxe-
ringsåret med tillägg av två pro-
centenheter. Skiktgränsen fast-
ställs av regeringen före utgången
av andra året före taxeringsåret
och avrundas nedåt till helt hund-
ratal kronor.

För fysiska personer beräknas
statlig inkomstskatt enligt föl-
jande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör

200 kronor,

20 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten som överstiger en skiktgräns
på 214 900 kronor vid 1999 års
taxering, och

fem procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten som överstiger en skiktgräns
på 360 000 kronor vid 2000 års
taxering.

Vid följande taxeringar uppgår
skiktgränserna till skiktgränserna
för föregående taxeringsår multip-
licerade med det jämförelsetal, ut-
tryckt i procent, som anger för-
hållandet mellan det allmänna pri-
släget i juni andra året före taxe-
ringsåret och prisläget i juni tredje
året före taxeringsåret med tillägg
av två procentenheter. Skiktgrän-
serna fastställs av regeringen före
utgången av andra året före taxe-

PROP. 1997/98:150

ringsåret och avrundas nedåt till
helt hundratal kronor.

Skatt på kapitalinkomst utgör 30
ligt 3 § 14 mom.

För dödsbon beräknas skatten
enligt andra och tredje styckena
med följande undantag. Från och
med beskattningsåret efter det ka-
lenderår dödsfallet inträffade tas
det i andra stycket angivna be-
loppet 200 kronor ut bara om den
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten överstiger ett belopp som mot-
svarar grundavdrag enligt 48 § 2
mom. kommunalskattelagen
(1928:370). Från och med det
fjärde beskattningsåret efter det
kalenderår dödsfallet inträffade
utgör skatten på förvärvsinkomst
20 procent av den beskattnings-
bara förvärvsinkomsten. Om den
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten överstiger ett belopp mot-
svarande grundavdrag enligt 48 §
2 mom. kommunalskattelagen tas
dessutom 200 kronor ut.

procent av inkomsten av kapital en-

För dödsbon beräknas skatten
enligt andra - fjärde styckena med
följande undantag. Från och med
beskattningsåret efter det kalen-
derår dödsfallet inträffade tas det i
andra stycket angivna beloppet
200 kronor ut bara om den be-
skattningsbara förvärvsinkomsten
överstiger ett belopp som mot-
svarar grundavdrag enligt 48 § 2
mom. kommunalskattelagen
(1928:370). Från och med det
fjärde beskattningsåret efter det
kalenderår dödsfallet inträffade
utgör skatten på förvärvsinkomst
20 procent av den beskattnings-
bara förvärvsinkomsten. Om den
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten överstiger ett belopp mot-
svarande grundavdrag enligt 48 §
2 mom. kommunalskattelagen tas
dessutom 200 kronor ut.

5 mom.⁴ Förlust på marknads-
noterad tillgång som avses i
1 mom. får dras av från reali-
sationsvinst på marknadsnoterad
sådan tillgång. I fråga om andel i
värdepappersfond gäller detta en-
dast om värdet av fondens inne-
hav av sådana tillgångar som av-
ses i 1 mom. inte annat än till-
fälligtvis understigit tre fjärdedelar
av fondförmögenheten. Förlust på
aktie i svenskt aktiebolag som inte
är marknadsnoterad respektive på
andel i utländsk juridisk person
som inte är marknadsnoterad får
dras av från realisationsvinst på
sådan aktie eller andel. Av förlust
som inte dragits av mot vinst får
70 procent dras av.

5 mom. Förlust på marknads-
noterad tillgång som avses i
1 mom. får dras av från reali-
sationsvinst på marknadsnoterad
sådan tillgång. I fråga om andel i
värdepappersfond gäller detta en-
dast om värdet av fondens inne-
hav av sådana tillgångar som av-
ses i 1 mom. inte annat än till-
fälligtvis understigit tre fjärdedelar
av fondförmögenheten.

Förlust på aktie i svenskt aktie-
bolag som inte är marknadsnote-
rad respektive på andel i utländsk
juridisk person som inte är mark-
nadsnoterad får dras av från reali-
sationsvinst på sådan aktie eller
andel samt från realisationsvinst
på sådan marknadsnoterad till-
gäng som avses i första stycket.

Av förlust som inte dragits av
mot vinst får 70 procent dras av.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

Senaste lydelse 1996:1611.

Senaste lydelse 1996:691.

Senaste lydelse 1997:448.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas, såvitt avser be-
stämmelserna i 10 §, första gången vid 2000 års taxering, och i övrigt
första gången vid 1999 års taxering.

PROP. 1997/98:150

3.12 Förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1538)
om periodiseringsfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1538) om periodiserings-
fonder skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §'

För juridisk person får avdrag för avsättning till periodiseringsfond
uppgå till högst 20 procent av inkomsten för beskattningsåret före av-
draget. Vad som sagts nu gäller dock ej dödsbo.

I fråga om fysisk person och I fråga om fysisk person och

dödsbo får avdraget uppgå till dödsbo får avdraget uppgå till
högst 20 procent av ett positivt högst 25 procent av ett positivt
belopp som motsvarar inkomsten belopp som motsvarar inkomsten
eller underskottet av förvärvskäl- eller underskottet av förvärvskäl-
lan enligt lagen (1947:576) om lan enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt före avdrag statlig inkomstskatt före avdrag
för avsättning till periodiserings- för avsättning till periodiserings-
fond med följande justeringar. fond med följande justeringar.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt
19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) och av-
drag på grund av ökning av expansionsmedel enligt 2 § lagen
(1993:1537) om expansionsmedel.

Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande ersättningar,
återfört avdrag för egenavgifter enligt punkterna 11 och 13 av anvis-
ningarna till 22 § kommunalskattelagen och intäkt på grund av minsk-
ning av expansionsmedel.

1 Senaste lydelse 1996:1613.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

PROP. 1997/98:150

3.13 Förslag till lag om
omräkningstal för 1999 års
taxeringsvärden

Härigenom föreskrivs följande.

För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt för småhusenhet och småhus
med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet skall omräkningstalet en-
ligt 16 A kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för år 1999 vara det
omräkningstal som gäller för år 1998.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

PROP. 1997/98:150

3.14 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1563)
om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om § lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt

dels att 42 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 42 § skall utgå,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2S¹

Skatt på cigaretter tas ut med Skatt på cigaretter tas ut med

85 öre per styck och 17,8 procent 20 öre per styck och 39,2 procent
av detaljhandelspriset. av detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som översti-
ger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som tvä cigaretter. Är
cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter
som en cigarett.

¹ Senaste lydelse 1997:443.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

PROP. 1997/98:150

3.15 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1564)
om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt
skall upphöra att gälla samt att rubriken närmast före denna paragraf
skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

PROP. 1997/98:150

3.16 Förslag till lag om
ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3S¹

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 1,7 procent av:

taxeringsvärdet avseende småhusenhet,

det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomt-
marksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,7 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värde-
ringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande,
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt
annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värde-
ringsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av: d) 0,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende in- taxeringsvärdet avseende in-

dustrienhet med undantag av dustrienhet inklusive elproduk-
markvärdet avseende sådan el- tionsenhet.

produktionsenhet som utgörs av
taxeringsenhet med vattenkraft-
verk och till detta hörande an-
delar i utbyggda regleringsan-
läggningar, taxeringsenhet med
outbyggt vattenfall som enligt
verkställbart tillstånd får byggas
ut samt taxeringsenhet vars hu-
vudsakliga värde utgör värde av
andels- eller ersättningskraft,

e) 2,21 procent av:

markvärdet avseende sådan el-
produktionsenhet som utgörs av
taxeringsenhet med vattenkraft-
verk och till detta hörande andelar
i utbyggda regleringsanläggningar,
taxeringsenhet med outbyggt vat-
tenfall som enligt verkställbart till-
stånd får byggas ut samt taxe-
ringsenhet vars huvudsakliga
värde utgör värde av andels- eller
ersättningskraft.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige,
bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före
det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår
dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxe-
ringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt
för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare före-
skrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd
sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastig-
hetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året

PROP. 1997/98:150

före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om
ny fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam-
fälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på
grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas
under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet
inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den
omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så
varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned-
sättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar
av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas-
tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings-
värdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhö-
rande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som
småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen
på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

1 Senaste lydelse 1997:442.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.

2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre
regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.

PROP. 1997/98:150

3.17 Förslag till lag om
ändring i lagen (1972:266)
om skatt på annonser och
reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam¹

dels att 7,14 och 23 §§ samt anvisningarna till 14 § skall upphöra att
gälla,

dels att 4, 5, 6, 9, 11, 13, 26, 32 och 33 §§ samt anvisningarna till 9
och 13 § § skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

⁴§

Skatteplikt föreligger ej för annons i

1. periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för
sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykter-
hetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjan-
de ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade med-
lemmar,

2. publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvud-
sakligen utomlands,

3. publikation eller bilaga till publikation, när annonsen avser endast
publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan
bokutgivning av samme förläggare,

4. reklamtrycksak, när annon-
sen avser utgivarens egen verk-
samhet.

Skatteplikt föreligger, om ej
annat följer av 6 §, för reklam-
trycksak och för reklam som åter-

Skatteplikt föreligger, om inte
annat följer av 6 § för reklam som
återges

ges

1. i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel,
butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet
eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt,

2. genom visning av film eller återgivning av ljud.

Skatteplikt föreligger ej för

1. reklamtrycksak, som är av-
sedd att ingå som bilaga i annan
publikation än reklamtrycksak,
när reklamen avser endast publi-
kationen eller annat nummer av
denna eller, i fråga om bok, annan
bokutgivning av samme förlägga-
re,

2. reklam som avses i 5 § 1, om
fråga är om reklam i eller utanför
företags butikslokal, arbetsplats,
trafikmedel eller liknande och re-
klamen avser företaget, dess verk-
samhet eller utrymmet för rekla-
men,

3. reklam som aves i 5 § 2, om
reklamen avser kommande verk-
samhet av det slag som bedrives
där reklamen offentliggöres.

6§

Skatteplikt föreligger inte för

1. reklam som avses i 5 § 1, om
fråga är om reklam i eller utanför
företags butikslokal, arbetsplats,
trafikmedel eller liknande och re-
klamen avser företaget, dess verk-
samhet eller utrymmet för rekla-
men,

2. reklam som aves i 5 § 2, om
reklamen avser kommande verk-
samhet av det slag som bedrivs
där reklamen offentliggörs.

PROP. 1997/98:150

9 §²

Skattskyldig är den som i yr-
kesmässig verksamhet inom lan-
det offentliggör skattepliktig an-
nons eller skattepliktig reklam i
annan form än annons.

Även den som i yrkesmässig
verksamhet distribuerar annons-
blad som förts in till landet utan
att reklamskatt betalats vid inför-
seln är skattskyldig.

(Se vidare anvisningarna).

Skattskyldig är den som i yr-
kesmässig verksamhet inom lan-
det offentliggör skattepliktig an-
nons eller skattepliktig reklam i
annan form än annons eller fram-
ställer skattepliktig reklamtryck-
sak.

Den som bedriver yrkesmässig
verksamhet inom landet är skatt-
skyldig för skattepliktig reklam-
trycksak som avser verksamheten
och som förts in till landet utan
att reklamskatt betalats vid inför-
seln. Den som i yrkesmässig verk-
samhet distribuerar annonsblad
som förts in till landet utan att re-
klamskatt betalats vid införseln är
likaså skattskyldig.

(Se vidare anvisningarna)

11 §

Skattskyldigheten inträder när

1. skattepliktig annons offentliggörs,

2. skattepliktig reklamtrycksak
levereras till köpare eller annars
tas ut från rörelsen,

3. skattepliktig reklam i annan 2. skattepliktig reklam i annan

form återges. form återges.

Erhåller den skattskyldige betalning i förskott inträder dock skatt-
skyldighet för betalningen när den sker.

13 §

Beskattningsvärdet utgöres i fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2 av
vederlaget.

I fråga om reklamtrycksak ut-
göres beskattningsvärdet av den
del av vederlaget som utgör er-
sättning för den tryckeritekniska
framställningen och för bokbinde-
riarbetet med avdrag för däri in-
gående vederlag för kliché, repro-
film eller motsvarande. Har
beställaren ombesörjt för den
tryckeritekniska framställningen
erforderligt arbete eller tillhanda-
hållit annan materiel för trycksa-
ken än kliché, reprofilm eller mot-
svarande skall värdet av arbetet
eller materielen, i den mån skatt
icke erlägges i annan ordning, in-
räknas i beskattningsvärdet med
ledning av uppgifter från beställa-
ren eller, om sådana uppgifter ej
lämnas, enligt uppskattning efter
vad som är skäligt. Har arbete el-
ler materiel som nu nämnts endast
ringa värde behöver hänsyn icke
tagas härtill vid bestämningen av

PROP. 1997/98:150

beskattningsvärdet.

Utgår icke vederlag för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i
annan form än annons eller understiger vederlaget uppenbarligen vad
som är skäligt, utgöres beskattningsvärdet av belopp som svarar mot
skäligt vederlag.

I beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan
statlig skatt eller avgift.

Införs till landet från tredje
land reklamtrycksak som är skat-
tepliktig enligt 5 $ eller annons-
blad som har utgivits i sådant land
skall reklamskatt betalas till
tullmyndigheten. Därvid gäller
tullagen (1987:1065) och 9 kap.
4 § lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår
med 11 procent av beskattnings-
värdet eller, om nedsättning har
medgetts enligt 14 §, med det läg-
re belopp som föranleds av ned-
sättningen. Som beskattningsvär-
de anses varans värde beräknat
enligt 4 § tulltaxelagen (1987:
1068). Visas att detta värde inne-
fattar kostnad som inte ingår i be-
skattningsvärde enligt 13 § andra
stycket, skall beskattningsvärdet
reduceras i motsvarande mån. Be-
skattningsvärdet för annonsblad
beräknas efter samma grunder
som gäller för reklamtrycksak.

Beslut enligt 10 § första stycket
eller 24 § andra eller tredje stycket
får överklagas hos Riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas. Beslut enligt 7,
9 a och 14 får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

33 §

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
nämnda lag om kontroll hos an-
nan än skattskyldig skall tillämpas
på varje näringsidkare här i landet
för vars räkning annons eller re-
klam i någon annan form än an-
nons offentliggörs eller reklam-
trycksak framställs.

Införs till landet från tredje
land annonsblad som har utgivits i
sådant land skall reklamskatt be-
talas till tullmyndigheten. Därvid
gäller tullagen (1994:1550) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter.

Reklamskatt vid införsel utgår
med 11 procent av beskattnings-
värdet. Som beskattningsvärde
anses varans värde beräknat enligt
artikel 29 i rådets förordning
(EEG) nr 2913/92 av den 12 ok-
tober 1992 om inrättandet av en
tullkodex för gemenskapen.

Beslut enligt 10 § första stycket
eller 24 § andra eller tredje stycket
får överklagas hos Riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas. Beslut enligt
9 a § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Anv till 9 §^s

Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten utgör inkomst av
näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen

PROP. 1997/98:150

(1947:576) om statlig inkomstskatt. Verksamhet som ej utgör närings-
verksamhet enligt kommunalskattelagen eller lagen om statlig inkomst-
skatt anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka till-
handahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam.

Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för
denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära ve-
derlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande
gäller i fråga om reklam enligt 5 §.

Har tryckeri åtagit sig att för
annans räkning framställa reklam-
trycksak och anlitas underleveran-
tör för uppdraget, är underleve-
rantören ej skattskyldig. Den som
självständigt utför bokbinderiar-
bete är skattskyldig för sådant ar-
bete.

Anv till 13 §

Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade
pristillägg enligt faktura eller annan handling.

Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid be-
talning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev
för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan hand-
ling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till
godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skul-
debrev.

Utgår i fråga om reklamtryck- Utgår gemensamt vederlag för

sak gemensamt vederlag för pres- prestationer som skall inräknas i
tationer som skall inräknas i be- beskattningsvärdet och för andra

skattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms beskatt-

prestationer, bestämmes beskatt- ningsvärdet efter uppdelning av
ningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund,
vederlaget efter skälig grund.
Motsvarande gäller när gemen-
samt vederlag utgår för skatteplik-
tig annons eller skattepliktig rek-
lam och annan prestation.

Skäligt värde enligt 13 § tredje stycket bestämmes enligt ortens pris
enligt samma grunder som föreskrives för saluvärde i kommunalskatte-
lagen (1928:370).

Beskattningsvärdet av särtryck
utgöres av den faktiska kostnaden
för framställning av särtrycket.

1 Lagen omtryckt 1984:156.

2 Senaste lydelse 1994:1566.

3 Senaste lydelse 1994:1566.

4 Senaste lydelse 1994:1566.

5 Senaste lydelse 1990:1438.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

PROP. 1997/98:150

3.18 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1061)
om minskning i särskilda
fall av det generella stats-
bidraget till kommuner och
landsting åren 1997 och
1998

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1996:1061) om minsk-
ning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och
landsting åren 1997 och 1998 samt lagen skall ha följande lydelse.

Lag om minskning i särskilda fall av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting åren 1997-1999

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Om en kommun eller ett lands-
ting fastställer en högre skattesats
för år 1997, 1998 eller 1999 än
den som gällde för år 1996, skall
det generella statsbidraget till
kommunen eller landstinget enligt
lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och
landsting för samma år minskas
med ett belopp som motsvarar
hälften av den ökning av de pre-
liminära kommunalskattemedel
respektive landstingsskattemedel
som följer av skattehöjningen.

Om en kommun eller ett lands-
ting fastställer en högre skattesats
för år 1997 eller 1998 än den som
gällde för år 1996, skall det gene-
rella statsbidraget till kommunen
eller landstinget enligt lagen
(1995:1514) om generellt statsbi-
drag till kommuner och landsting
för samma år minskas med ett
belopp som motsvarar hälften av
den ökning av de preliminära
kommunalskattemedel respektive
landstingsskattemedel som följer
av skattehöjningen.

Första stycket gäller inte för de kommuner som avses i 10 § lagen
(1995:1517) om införande av lagen (1995:1514) om generellt statsbi-
drag till kommuner och landsting, lagen (1995:1515) om utjämningsbi-
drag till kommuner och landsting och lagen (1995:1516) om utjäm-
ningsavgift för kommuner och landsting.

Om skattesatsen höjs på grund av att landstinget och kommunerna
inom landstingsområdet har kommit överens om att fördela om uppgif-
terna inom området, gäller inte första stycket den del av höjningen som
motsvaras av en sänkning av skattesatsen hos den som lämnar ifrån sig
uppgifter.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 1998.

PROP. 1997/98:150

3.19 Förslag till lag om
ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmel
ser om kommuns och an-
nan menighets utdebite-
ring av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda be-
stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m. skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

4 §>

Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskatte-
medel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.

En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som mot-
svarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms-
terna i kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt
(skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har be-
slutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.

Senast i september varje år skall
regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, fastställa
två uppräkningsfaktorer som skall
svara mot den uppskattade pro-
centuella förändringen av skatte-
underlaget i riket. Den ena skall
avse förändringen mellan andra
och första året före beskatt-
ningsåret. Den andra skall avse
förändringen mellan året före be-
skattningsåret och beskatt-
ningsåret. Under år då riksdagsval
hålls i september, får regeringen
dock ändra redan fastställda upp-
räkningsfaktorer. Detta skall ske
senast en vecka efter att regering-
en avlämnat budgetpropositionen.

Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kom-
munerna skall avräkning göras enligt 10 § lagen (1995:1516) om utjäm-
ningsavgift för kommuner och landsting, 2 § lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och 16 kap. 8 §
skattebetalningslagen (1997:483). Vidare skall tillägg göras för bidrag
enligt 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och
landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om gene-
rellt statsbidrag till kommuner och landsting. Det belopp som fram-
kommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen
räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helg-
dag inte skall medräknas. Ar kommunens fordran inte uträknad vid ut-
betalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetalning-
arna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i
december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det
får skattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall grundas på
ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månader-
na januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den jämkning som föranleds av detta ske i

PROP. 1997/98:150

fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp,
fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga
taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Därvid skall
en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även
utgjorde ett landsting. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxe-
ringen och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de
slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger sum-
man av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall
skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invå-
nare den 1 november året före beskattningsåret. I motsatt fall skall skill-
naden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare
den 1 november året före beskattningsåret. Utbetalning eller återbetal-
ning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

¹ Senaste lydelse 1997:1257.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

PROP. 1997/98:150

3.20 Förslag till lag med
särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel
år 1999

Härigenom föreskrivs följande.

Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran
enligt 4 a § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall
fordran vid ingången av år 1999 minskas med 5,4 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1997/98:150

3.21 Lag om ändring i
lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och
strukturstöd

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1994:1708) om EG:s för-
ordningar om miljö- och strukturstöd skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

I denna lag ges bestämmelser
som behövs för att de miljö- och
strukturstöd som ingår i EG:s
gemensamma jordbrukspolitik
skall kunna genomföras i Sverige.

Med EG:s förordningar om miljö-
EG:s förordningar om stöd till

1. miljövänliga brukningsme-
toder inom lantbruket och beva-
rande av odlingslandskapet,

2. skogliga åtgärder inom jord-
bruket,

3. förtidspensionering av jord-
brukare,

4. bearbetning och avsättning
av jord- och skogsbruksproduk-
ter,

5. förbättring av strukturen in-
om jordbruket, och

6. landsbygdsutveckling.

I denna lag ges bestämmelser
som behövs för att EG:s miljö-
och strukturstöd skall kunna ge-
nomföras i Sverige.

och strukturstöd avses i denna lag

1. gemenskapsinitiativ och and-
ra av gemenskapen prioriterade
mål för strukturfonderna, med
undantag för stöd från Fonden för
fiskets utveckling.

2. miljövänliga brukningsme-
toder inom lantbruket och beva-
rande av odlingslandskapet,

3. skogliga åtgärder inom jord-
bruket, och

4. förtidspensionering av jord-
brukare.

3§

För tillsyn enligt denna lag har
tillsynsmyndigheten rätt att få till-
träde till områden, anläggningar,
byggnader, lokaler och andra ut-
rymmen som används i samband
med hantering av jordbrukspro-
dukter. Tillsynsmyndigheten får
göra de undersökningar och ta de
prover som behövs för tillsynen
utan att ersättning lämnas.

För tillsyn enligt denna lag har
tillsynsmyndigheten rätt att få till-
träde till områden, anläggningar,
byggnader, lokaler och andra ut-
rymmen som används i sådan
verksamhet eller i samband med
hantering av sådana produkter
som stödet avser. Tillsynsmyndig-
heten får göra de undersökningar
och ta de prover som behövs för
tillsynen utan att ersättning läm-
nas.

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får meddela föreläg-
ganden som kan förenas med vite för att få tillgång till handlingarna.
Den som är föremål för tillsyn skall tillhandahålla den hjälp som behövs
för att tillsynen skall kunna bedrivas.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid
tillsynen.

1 Senaste lydelse 1997:105.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Statens finanser och
förslag till utgiftstak

PROP. 1997/98:150

4 Statens finanser och förslag till utgiftstak

Regeringens förslag: De offentliga utgifterna be-
räknas till 1 051 miljarder kronor år 1999, 1 076
miljarder kronor år 2000 och 1 117 miljarder kronor
år 2001.

Ett tak för de statliga utgifterna omfattande stats-
budgeten exklusive utgiftsområde 26, Stats-
skuldsräntor m.m., och Riksgäldskontorets nettout-
låning men inklusive socialförsäkringssektorn vid si-
dan av statsbudgeten fastställs till 770 miljarder kro-
nor år 2001.

Den beräknade fördelningen av de statliga utgif-
terna åren 1999-2001 på utgiftsområden (tabell
4.13) gäller som riktlinje för regeringens budgetarbe-
te.

Beräkningarna i denna proposition inkluderar inte
effekterna av pensionsreformen. Reformen innebär
ingen belastning på de offentliga finanserna men ger
kraftiga förändringar av de redovisade beloppen bå-
de för statsbudgeten, beräkningarna av utgiftstaken
samt övriga delar av de offentliga finanserna. I av-
snitt 4.8 finns en genomgång av pensionsreformen
och dess effekter på de offentliga finanserna. Beräk-
ningarna i avsnitt 4.8 baseras på en preliminär be-
dömning av reformens effekter. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 1999 med för-
slag till reviderade utgiftsramar och reviderade ut-
giftstak för staten och den offentliga sektorn.

4.1 Förutsättningar

I 1997 års ekonomiska vårproposition föreslog rege-
ringen ett utgiftstak för år 2000. Utgiftstaket för sta-
ten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten fastställdes till 744 miljarder kronor.
De tidigare fastställda taken för åren 1998 och 1999,
720 respektive 735 miljarder kronor, ändrades inte.
Riksdagen godkände också en preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden. I budgetpropositio-
nen för 1998 föreslogs en definitiv fördelning av ut-
gifterna för 1998 samt en preliminär fördelning för
1999 och 2000.

I denna proposition föreslås ett utgiftstak för sta-
ten år 2001. Dessutom redovisas en preliminär för-
delning av de takbegränsade utgifterna på utgiftsom-
råden för 1999-2001. Åren 1998-2000 ligger
utgiftstaken kvar på de av riksdagen tidigare fast-
ställda nivåerna men för utgifternas fördelning på
utgiftsområden presenteras reviderade beräkningar.
Dessutom redovisas en beräkning av de konsolidera-
de offentliga utgifterna, dvs. inklusive den kommu-
nala sektorn.

4.1.1 Budgetpolitiska mål

De budgetpolitiska mål som regeringen föreslagit och
som riksdagen ställt sig bakom har varit vägledande i
arbetet med denna proposition. De kan sammanfat-
tas på följande sätt:

- De offentliga finanserna skall vara i balans 1998.

- Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa
ett överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel. Målet om överskott i de
offentliga finanserna skall enligt tidigare precise-
ringar gradvis uppnås genom ett överskott för

1999 på 0,5 procent av BNP och för 2000 på 1,5
procent av BNP. År 2001 skall överskottet i de
offentliga finanserna uppgå till 2,0 procent av
BNP.

- De beslutade utgiftstaken för staten åren 1998 -

2000 skall ligga fast.

4.1.2 Samhällsekonomiska förutsättningar

Vid beräkningen av den offentliga sektorns inkoms-
ter och utgifter är de prognoser som görs om den

PROP. 1997/98:150

allmänna ekonomiska utvecklingen av stor betydelse.
Beräkningarna i denna proposition bygger på en
prognos över den ekonomiska utvecklingen de när-
maste åren, vilken redovisas i sin helhet i bilaga 1,
Svensk ekonomi.

De faktorer som har störst betydelse för statsfi-
nansernas utveckling sammanfattas nedan och i ta-
bell 4.1.

- BNP-tillväxten förväntas bli god.

- Den öppna arbetslösheten beräknas sjunka samt-
liga år och når en nivå på 4 procent under år

2000.

- Inflationen var låg under 1997 och förväntas bli
fortsatt låg. Jämfört med prognosen i budgetpro-
positionen för 1998 görs nu lägre inflationsanta-
ganden för innevarande och nästföljande år. Bas-
beloppet beräknas bli lägre åren 1999 och 2000
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 1998.

- Både de korta och de långa räntorna beräknas
vara fortsatt låga under hela perioden. Räntorna
har reviderats ner i förhållande till bedömningen i
budgetpropositionen för 1998.

TABELL 4.1 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN

SIFFROR FRÄN BUDGETPROPOSITIONEN FÖR

1998 INOM PARENTES

	1997	1998	1999	2000	2001
BNP	1,8	3,0	3,1	3,4	2,6
	(2.3)	(3.1)	(2,9)	(2.8)
KPI	0.9	0.9	1,2	2,0	2,0
	(1.1)	(1.7)	(2,0)	(2,0)
Basbelopp	36 300	36 400	36 600	37 000	37 700
	(36 300)	(36 400)	(36 900)	(37 600)
Lönesumma	4,0	3.9	4,4	4,9	4.0
	(4.1)	(4.9)	(4,8)	(4,8)
Öppen arbets-	8.0	6.7	5,7	4,4	4,0
löshet	(8.4)	(7.4)	(6,0)	(4,5)
Arbetsmarknads-	4,3	4,2	4,0	3,9	3.5
politiska åtgärder	(4.3)	(4,7)	(4,5)	(4,4)
Ränta 5 år	5.8	5,3	5,4	5,4	5,4
	(5.8)	(6,0)	(6,3)	(6,3)
Ränta 6 månader	4,3	4,6	4.6	4,6	4,6
	(4.2)	(4,6)	(4.8)	(4.8)

4.1.3 Politiska prioriteringar

I finansplanen beskrivs de åtgärder som regeringen
föreslår och de bedömningar som ligger till grund för
dessa. Åtgärderna sammanfattas i tabell 4.2. Samtli-
ga beräkningar av de offentliga finanserna innefattar

de åtgärder som presenteras i finansplanen. I beräk-
ningarna av utgiftstaken har åtgärderna fördelats på
utgiftsområden.

TABELL 4.2 SAMMANFATTNING AV ÅTGÄRDER

OCH FINANSIERING

MILJONER KRONOR

	1999	2000	2001
Framtidsområden
Kunskap och kompetens	1 030	1 100	1 460
Delaktighet i informations- samhället	400	600	800
Hållbara Sverige - ett föregångs- land	125	200	2 200
Företagande	1 780	2 070	1 780
Europeiskt samarbete	1 050	1 050	1 050
Ett Sverige för alla	350	350	800
Summa	4 735	5 370	8 090
varav utgifter	3 005	3 350	6 360
skattesänkningar	/ 730	2 020	1 730

Övriga reformer
Tandvårdsförsäkring	500	500	500
Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser	990	1 100	200
Frysning av taxeringsvärden	810	490	420
Äldreproposition	300	300	300
Pensioner	1 420	2 980	3 090
Rättsväsendet	200	250	300
Bistånd			204
Kommuner	4 000	4 000	4 000
Övriga åtgärder	540	370	1 085
Summa	8 760	9 990	10 099
varav utgifter	7 600	S 930	9 679
skattesänkningar	1 160	) 060	420

Totalt före finansiering	13 495	15 360	18 189
varav utgifter	10 605	12 280	16 039
skattesänkningar	2 890	3 080	2 150
Avgår finansiering	3 875	4105	4 380
varav utgiftsminskningar	1 875	1 905	2 180
nytt skalsteg i inkomst-	2 000	2 200	2 200
skatten
TOTALT	9 620	11255	13 809

I avsnitt 6.2 redovisas ett antal skatteförslag. Ett nytt
skalsteg införs i den statliga skatteskalan fr.o.m.
1999. Den statliga skatten föreslås utgöra 25 procent
av beskattningsbar inkomst som överstiger 360 000
kronor. Dessutom föreslås omräkningstalen för 1999
års fastighetstaxering vara desamma som de som
gäller för 1998. De skattesänkningar för företag som

PROP. 1997/98:150

föreslås i avsnitt 6.2 är en del av regeringens satsning
på företagande.

I avsnitt 1.5 aviserar regeringen ett antal åtgärder
vars syfte är att uppnå en uthållig hög tillväxt och
växande sysselsättning. Sex reformområden redovi-
sas: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informa-
tionssamhället, Hållbara Sverige - ett föregångsland,
Företagande, Europeiskt samarbete och Ett Sverige
för alla. Finansiering av åtgärderna sker delvis genom
omprioriteringar.

Regeringen har under våren 1998 förelagt riksda-
gen ett antal propositioner med förslag till reformer
inom olika områden. I propositionen Reformerat
tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112) föreslås ett hög-
kostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen för protetiska
åtgärder m.m. Detta högkostnadsskydd beräknas
medföra ökade kostnader på 500 miljoner kronor
per år.

Åtgärderna med anledning av förslagen i den bo-
stadspolitiska propositionen (prop. 1997/98:119 Bo-
stadspolitik för hållbar utveckling) samt åtgärder för
byggstimulanser beräknas uppgå till 990 miljoner
kronor år 1999, 1 100 miljoner kronor år 2000 och
200 miljoner kronor år 2001.

Regeringen har också beslutat att överlämna pro-
positionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken
(prop 1997/98:113). Insatser med anledning av den-
na beräknas till 300 miljoner kronor per år under
perioden 1999-2001.

Regeringen föreslår i denna proposition att bas-
beloppet för år 1999 räknas upp med den fulla pris-
förändringen eftersom budgetunderskottet för år
1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen fö-
reslår dessutom att pensionerna för år 1999 beräknas
utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istäl-
let för med två procent, och för år 2000 och framåt
utifrån ett icke reducerat basbelopp.

Regeringen föreslår i denna proposition även öka-
de resurser för rättsväsendet. Vidare aviseras en sats-
ning på biståndet, där biståndsramen föreslås höjas
från 0,72 procent av BNI år 2000 till 0,73 procent år

2001.

Regeringen föreslår vidare att kommunsektorn,
med början 1998, tillförs ytterligare 4 miljarder kro-
nor per år för vård, skola och omsorg, se avsnitt 7.

miljarder kronor. Detta var ca 14 miljarder kronor
bättre, motsvarande 0,8 procent av BNP, än vad som
beräknades i budgetpropositionen för 1998. Skillna-
den förklaras främst av lägre ränteutgifter och lägre
arbetslöshet. För 1998 har det finansiella sparandet
reviderats upp med nära 19 miljarder kronor sedan
budgetpropositionen och nu beräknas ett överskott i
de offentliga finanserna på 29 miljarder kronor eller
1,6 procent av BNP. Ungefär en tredjedel av det be-
räknade överskottet beror emellertid på ändrade de-
finitioner av det finansiella sparandet sedan målet om
balans i de offentliga finanserna 1998 lades fast.

De offentliga finanserna beräknas fortsätta att
förbättras även efter 1998 och målen för de offentli-
ga finanserna överträffas samtliga år. Överskotten
utöver de budgetpolitiska målen uppgår till 16,5 re-
spektive 32,3 miljarder kronor åren 2000 och 2001.

TABELL 4.3 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
FINANSER

MILJAHOER KRONOR

	1997	1998	1999	2000	2001
Finansiellt sparande	-19.1	29,0	16,0	46.5	74,1
Procent av BNP		1,6	0,8	2,3	3,5
Staten	-22,9	2,3	8,7	45,1	76,4
AP-fonden	11,0	23,3	3.1	-3,4	-7,8
Kommunsektorn	-7,2	3,4	4,2	4,8	5,5

Statens lånebehov	6,2	-1,1	-6,2	-40,3	-63,2

Anm: Tabellen innehåller det beräknade finansiella sparandet. Överföringar
av överskott som överskrider de målsatta nivåerna är inte beaktade.

Skillnaden mellan statens lånebehov och finansiella
sparandeunderskott uppgår till betydande belopp
vissa år. Detta förklaras av att försäljningar av aktier
och andra finansiella tillgångar m.m. påverkar låne-
behovet men inte det finansiella sparandet. Det fi-
nansiella sparandet visar förändringen av den finan-
siella nettoförmögenheten och påverkas därför inte
av finansiella transaktioner.

4.2 Offentliga finanser

I detta avsnitt ges en kort beskrivning av den offent-
liga sektorns finanser, dvs. staten inklusive AP-
fonden samt kommunsektorn. En utförlig redovis-
ning av de offentliga finanserna finns i bilaga 1,
Svensk ekonomi.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräken-
skaperna uppgick den offentliga sektorns finansiella
underskott 1997 till 1,1 procent av BNP eller 19

PROP. 1997/98:150

4.3 Statsbudgetens utveckling
1997-2001

Statsbudgeten stärks under hela beräkningsperioden.
År 1998 beräknas lånebehovet för första gången se-
dan 1987 bli negativt, dvs. staten kan börja amortera
statsskulden. I relation till BNP beräknas både in-
komster och utgifter minska successivt.

TABELL 4.4 STATENS LÅNEBEHOV

	1997	1998	1999	2000	2001
Miljarder kronor
Inkomster	648,9	686.3	694,4	716,4	729,5
Utgifter'	655.1	685,2	688,2	676,0	666,3
Lånebehov	6.2	-1,1	-6,2	-40,3	-63,2
Beräkningsteknisk överföring				16,5	32,3
Lånebehov efter överföring	6,2	-1,1	-6.2	-23.9	■30,9
Procent av BNP
Inkomster	37,3	37.7	36,5	35,8	34,9
Utgifter'	37,6	37,6	36,2	33,8	31,8
Lånebehov	0.4	-0,1	■0.3	-2,0	-3,0
Beräkningsteknisk överföring				0.8	1.5
Lånebehov efter överföring	0,4	-0,1	-0.3	■1.2	-1.5

' Inklusive statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets nettoutlåning.

I tabell 4.4 anges ett beräknat lånebehov som fram-
kommer som skillnaden mellan beräknade utgifter
och inkomster. Dessutom redovisas ett justerat låne-
behov där hänsyn tagits till att de offentliga finanser-
na uppvisar ett överskott utöver de målsatta nivåer-
na. För åren 2000-2001 har detta överskjutande
överskott beräkningstekniskt förts till hushållen och
lånebehovet således ökat med motsvarande belopp.
Det justerade lånebehovet ligger till grund för beräk-
ningen av statsskulden (se tabell 4.11).

4.3.1 Inkomster

Statsbudgetens totala inkomster som andel av BNP
ökar något från 1997 till 1998 för att sedan minska
under resten av prognosperioden. För 1997 var in-
komsterna ca 649 miljarder kronor motsvarande

37,3 procent av BNP. År 1998 beräknas de till ca
686 miljarder kronor motsvarande 37,7 procent av
BNP och för 2001 till ca 730 miljarder kronor eller
34,9 procent av BNP. Skatternas andel av BNP
minskar också från 1998 till 2001. År 1998 uppgår
skatteandelen till 33,3 procent för att sedan minska
till 32,5 procent år 2001 (se tabell 4.6)

Skatter m.m.

Inkomstskatten från fysiska personer beräknas för
1997 till 41,7 miljarder kronor. Inkomsterna mins-
kar till 33,7 miljarder kronor 1999, bland annat be-
roende på förändringar i den statliga inkomstskatten.
Riksdagen har tidigare beslutat att den tillfälliga höj-
ningen av den statliga inkomstskatten skall tas bort,
vilket innebär att skatten sänks från 25 till 20 pro-
cent. Regeringen föreslår nu att den statliga skatten
skall vara 25 procent på den del av beskattningsbar
inkomst som överstiger 360 000 kronor. Regeringens
motiv för höjningen redovisas i avsnitt 6.2. För åren
1999-2001 förväntas detta förstärka inkomsterna
med drygt 2 miljarder kronor.

För både 1998 och 1999 beräknas juridiska per-
soners inkomstskatt till ca 66 miljarder kronor me-
dan de beräknas öka till ca 71 miljarder kronor år
2001.

Övriga inkomstskatter utgörs av lotteriskatt, ku-
pongskatt och ofördelbara inkomstskatter. Dessa in-
komster beräknas för 1998 till 5,4 miljarder kronor.
Därefter beräknas inkomsterna öka med cirka 0,1
miljarder kronor per år.

Inkomsterna från socialavgifter och allmänna ege-
navgifter följer utvecklingen av sysselsättning och
timlön. Inkomsterna uppgick 1997 till ca 193 miljar-
der kronor och beräknas öka till ca 248 miljarder
kronor år 2001. Ökningen mellan 1998 och 1999 är
större än mellan övriga år vilket förklaras av ändrad
redovisning. Inkomsterna från delpensions- och ar-
betsskadeavgiften skall från och med 1999 bruttore-
dovisas på statsbudgetens inkomstsida medan utgif-
terna bruttoredovisas på utgiftssidan. Denna ändring
innebär att avgiftsinkomsterna blir cirka 7,5 miljar-
der kronor högre från och med 1999.

De totala egendomsskatterna, varav fastighets-
skatten är den dominerande skatten, beräknas till ca
23 miljarder kronor 1997 och ökar till ca 40 miljar-
der kronor 2001. Ökningen mellan 1997 och 1998
förklaras av att de förändringar som ägde rum 1996,
den allmänna fastighetstaxeringen samt höjningen av
fastighetsskatten från 1,5 procent till 1,7 procent,
redovisas på inkomsttiteln med två års eftersläpning.

Mervärdesskatten beräknas till 154,3 miljarder
kronor 1998, varav kommunerna svarar för 23,5
miljarder kronor. Under åren 1998-2001 förväntas
den privata konsumtionen årligen öka med 3-4 pro-
cent och momsinkomsterna beräknas därför öka
med cirka 7 miljarder kronor per år.

Skatt på övriga varor och tjänster uppgick 1997
till ca 78 miljarder kronor och beräknas öka till ca
83 miljarder kronor år 2001. Den beloppsmässigt
största skatten är skatt på energi, som svarar för
drygt 60 procent av inkomsterna. Skatt på alkohol
och tobak svarar för cirka 20 procent av inkomster-
na 1998, men andelen sjunker något i slutet av peri-
oden.

PROP. 1997/98:150

Övriga inkomster

Övriga inkomster (inkomsttyperna 2000-7000) be-
räknas till ca 79 miljarder kronor 1998 och till ca 63
miljarder kronor 1999 och 2000. År 2001 beräknas
de övriga inkomsterna till ca 50 miljarder kronor.
Minskningen av inkomsterna till år 2001 förklaras
av försäljningarna av statlig egendom. Åren 1998
och 1999 ingår försäljningsinkomster med 15 miljar-
der kronor per år, och år 2000 med 12 miljarder
kronor. År 2001 beräknas inte några försäljningar
äga rum. Inkomsterna av försåld egendom påverkas
också av att riksdagen tidigare fattat beslut om att
delpensionsfonden skall avskaffas. Fondens behåll-
ning skall enligt regeringsbeslut levereras in på in-
komsttiteln 3312 Övriga inkomster av försåld egen-
dom under 1998. Denna inleverans beräknas till ca

7,3 miljarder kronor.

Jämförelse med budgetpropositionen för 1998

I nuvarande prognos har inkomsterna åren 1998
till 2000 ökat i förhållande till budgetpropositio-
nen för 1998. För åren 1998 och 1999 förklaras
ökningen i huvudsak av inkomster från juridiska
personers inkomstskatt. Denna inkomstökning är
av tillfällig karaktär. För år 2000 beror ökningen
på att försäljningsinkomsterna nu beräknas vara
12 miljarder kronor högre än i budgetpropositio-
nen för 1998. I avsnitt 6.3 ges en mer detaljerad
redovisning av statsbudgetens inkomster.

TABELL 4.5 STATSBUDGETENS INKOMSTER

MILJARDER KRONOR

	1997	1998	1999	2000
Nuvarande prognos	648,9	686,3	694,4	716,4
Budgetprop. för 1998	647,7	675,9	690,6	708,7
Differens	1,2	10,4	3,8	7,7

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

De redovisade inkomsterna för 1999 och 2000 var 2,6 respektive 20,2 mil-
jarder kronor lägre i budgetpropositionen för 1998. Detta beror på att ut-
rymmet utöver målen för offentligt sparande beräkningstekniskt lades in
som en minskning av inkomsterna i budgetpropositionen. I tabellen redovi-
sas båda prognoserna utan några sådana korrigeringar.

PROP. 1997/98:150

TABELL 4.6 STATSBUDGETENS INKOMSTER

MILJARDER KRONOR

		1997	1998	1999	2000	2001
1000	Skatter m.m.	575,3	607,1	630,9	653,5	680,0
1100	Skatt på inkomst	109,8	107,3	105,4	105,4	112,5
varav	1111 Fysiska personers inkomstskatt	41,8	35,3	33,7	35,4	35,5
	1121 Juridiska personers inkomstskatt	64,2	66,6	66,2	64,5	71,4
	Övriga inkomstskatter	3,8	5,4	5,5	5,6	5,6

1200	Socialavgifter och allmänna egenavgifter	193,4	207,9	225,5	238,2	248,0
varav	Inkomster	299,5	317,5	330,9	347,8	361,6
	Utgifter (överföringar till AP-fonden)	106,1	109,6	105,4	109,6	113,7

1300	Skatt på fast egendom	23,3	35,2	38,5	39,0	39,9
varav	1310 Skatt på fast egendom	15,3	24,0	27,6	27,9	28,4
	1320 Förmögenhetsskatt	3,6	5.1	4,7	4,8	5,0
	1341 Stämpelskatt	2,6	4,2	4,5	4,6	4,7
	Övriga egendomsskatter	1.8	1,8	1,7	1.7	1,8

1400 Skatt på varor och tjänster		228,2	235,5	241,6	250,9	259,6
varav 1411	Mervärdesskatt	150,3	154,3	161,0	168,7	176,6
1424	Tobaksskatt	7,7	7.2	6,5	6.4	6,4
1425	Alkoholskatt	9.9	9,8	9.8	9.8	9,8
1428	Energiskatt	46,9	50,8	51,1	51.7	52,5
1460	Skatt på vägtrafik	6.2	5,9	5,9	6,0	6,0
	Övriga skatter på varor och tjänster	7,2	7.3	7.3	8,3	8,3

21,3 21,3 21,3

20,7 21,5

1500 Utjämningsavgift

2000	Inkomster av statens verksamhet	38,9	38,0	29,9	33,5	31,8
3000	Inkomster av försåld egendom	15,8	22,3	15,0	12,0	0,0
4000	Återbetalning av lån	3,2	2,8	3,2	2,7	2,7
5000	Kalkylmässiga inkomster	6,8	5,4	5,4	5,5	5,5
6000	Bidrag m.m. från EU	8,2	10,4	10,1	9.2	9.5
7000	Extraordinära medel från EU	0,7	0,3	0,0	0,0	0,0

Statsbudgetens totala inkomster	648,9	686,3	694,4	716,4	729,5
Totala inkomster, procent av BNP	37,3	37,7	36,5	35,8	34,9
Totala skatter, procent av BNP	33,1	33,3	33,1	32,7	32,5
Anm: I beräkningarna har hänsyn tagits till de skatteförslag som redovisas i avsnitt 6.2. Budgeteffekterna av de ändringar som föreslås för reklamskatt och fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar är ej fördelade på inkomsttitlar men är inräknade i statsbudgetens totala inkomster i tabellen.

PROP. 1997/98:150

4.3.2 Statsbudgetens utgifter

Före budgetåret 1997 delades statsbudgetens utgifter
upp i statsskuldsräntor och övriga utgifter. Från och
med budgetåret 1997 ingår även Riksgäldskontorets
(RGK) nettoutlåning i statsbudgetens utgifter. RGK:s
utlåning sker främst till myndigheter. Vidare placerar
vissa statliga fonder medel på konto i RGK. Att pos-
ten är negativ beror till stor del på att medel till det
nya pensionssystemets premiereserv tillsvidare place-
ras på konto i RGK.

TABELL 4.7 STATSBUDGETENS UTGIFTER

MILJARDER KRONOR

	1997	1998	1999	2000	2001
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor'	569,2	586,7	598,0	598,7	598,6
Statsskuldsräntor	98,4	103.4	95,0	81,6	73,2
Nettoutlåning m.m.	-12.4	-4,9	-4,7	-4,2	-5,5
Summa utgifter	655,1	685,2	688,2	676,0	666,3

Inklusive minskning av anslagsbehållningar.

4.3.3 Statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor och Riksgälds-
kontorets nettoutlåning

Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldsräntor och
RGK:s nettoutlåning minskar under hela prognospe-
rioden som andel av BNP. För budgetåret 1997 upp-
gick utgifterna till 32,7 procent av BNP och för 2001
beräknas de uppgå till 28,6 procent av BNP. I tabell
4.8 redovisas utgifterna fördelade per utgiftsområde.
De utgiftsområden som främst bidrar till minskning-
en av utgifterna är utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet som faller till följd av sjun-
kande öppen arbetslöshet och utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
där utgifterna för räntebidrag sjunker kraftigt fram
till år 2001.

I jämförelse med beräkningen i budgetpropositio-
nen för 1998 har utgifterna under prognosperioden
ökat något. Ökningen förklaras av de nya satsningar
som regeringen föreslår i denna proposition. Förbätt-
rade makroekonomiska förutsättningar med lägre
arbetslöshet och inflation bidrar i hög grad till att
skapa det utrymme som nu används till nya sats-
ningar. Trots de nya åtgärderna beräknas därför ut-
gifterna endast öka i begränsad omfattning.

Statsbudgetens utgifter har minskat som andel av
BNP sedan år 1996, vilket framgår av diagram 4.1.
Det har emellertid under de senaste åren skett omfat-

tande förändringar av statsbudgetens utgifter vad
gäller redovisningsprinciperna. Bruttobudgeteringen
har ökat i omfattning samtidigt som utgifter som ti-
digare redovisades utanför statsbudgeten nu har lyfts
in på budgeten för att ge en mer fullständig redovis-
ning. Detta gör att statsbudgetens utgifter inte är
jämförbara över tiden. I diagram 4.2 redovisas därför
tidsserier som är rensade för större redovisningstek-
niska förändringar. Diagrammet visar att utgifterna
som andel av BNP sjunkit kraftigt sedan 1993. Av
den höga nivån 1993 beror ca 3 procentenheter på
bankstödet. Minskningen från och med 1995 beror
till stor del på åtgärderna i konsolideringsprogram-
met.

DIAGRAM 4.1

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor och nettoutlåning

DIAGRAM 4.2

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor och nettoutlåning korrigerat för
redovisningstekniska förändringar

Procent av BNP

PROP. 1997/98:150

TABELL 4.8 STATENS OCH SOCIALFÖRSÄKRINGSSEKTORNS UTGIFTER

MILJARDER KRONOR

2000

2001

1999

1 Rikets styrelse	3.9	4,0	4,2	4,2	4,5
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning	2,5	2,3	2,1	2,0	2,0
3 Skatteförvaltning och uppbörd	5.7	6,0	5.8	5.9	6,0
4 Rättsväsendet	21,2	21,8	21,6	22,2	22,9
5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2.5	2.8	2,9	2,9	3,0
6 Totalförsvar	41,0	42,6	44,3	45.7	45,7
7 Internationellt bistånd	12,1	12,3	12,0	13,0	13,9
8 Invandrare och flyktingar	3.6	4,4	4,4	4.2	4,5
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24,2	22,9	24,3	25,9	26,4
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	35,6	37,6	43.7	44,8	45,4
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom	63,1	62,6	62,7	63,2	63,8
12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn	32,6	35,6	34,8	35,5	36,3
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	40,9	37,5	31.1	24,5	21,7
14 Arbetsmarknad och arbetsliv	50,0	49,3	48,5	48,9	47,3
15 Studiestöd	16,0	21,3	21,9	23,0	24,4
16 Utbildning och universitetsforskning	25.1	27,6	29,2	30,5	32,2
17 Kultur, medier, trossamfund och fritid	7.2	7,4	7,5	7,6	7,8
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	30,9	22,2	19,5	16,6	13,6
19 Regional utjämning och utveckling	2.9	4,1	3,5	3.2	3,4
20 Allmän miljö- och naturvård	1.6	1.8	1,3	1,3	1.3
21 Energi	0,6	1.3	1,8	1,6	1,6
22 Kommunikationer	24,5	24,8	26,0	26,7	25,6
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	10,9	12,8	13,1	13,2	13,2
24 Näringsliv	3.1	3.3	2,9	2.9	2,9
25 Allmänna bidrag till kommuner	87,3	97,5	104,1	105,2	105,4
26 Statsskuldsräntor m.m.	98,4	103,4	95,0	81,6	73,2
27 Avgiften till Europeiska gemenskapen	20,2	21,2	21,7	22,0	22,9
Summa utgiftsområden	667,5	690,1	689,9	678,2	670,8
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	569,2	586,7	595,0	596,7	597,6
Minskning av anslagsbehållningar	0,0	0.0	3,0	2.0	1,0
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten	129,7	132,4	131,0	137,6	143,9
Summa takbegränsade utgifter	698,9	719,1	728,9	736,3	742,5
Budgeteringsmarginal	24,1	0,9	6,1	7,7	27.5
Utgiftstak	723,0	720,0	735,0	744,0	770,0
Procent av BNP	41,6	39,5	38,6	37,2	36,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

4.3.4 Statsskuldsräntor

Utgifterna för statsskuldsräntor har sedan början av
1990-talet ökat kraftigt till följd av budgetunderskott
och därigenom ökad statsskuld. De kommande åren
förväntas ränteutgifterna falla trendmässigt till följd
av successivt minskande statsskuld. 1997 uppgick
statsskuldsräntorna till 98,4 miljarder kronor. För
1998 beräknas statsskuldsräntorna till 102,9 miljar-
der kronor, vilket är 5,5 miljarder kronor lägre än
vad som prognostiserades i budgetpropositionen för

1998. Den lägre prognosen beror främst på lägre in-
hemska och utländska marknadsräntor. Mellan åren
1997 och 2001 beräknas utgifterna för statsskulds-
räntorna minska med ca 26 miljarder kronor.

PROP. 1997/98:150

TABELL 4.9 STATSSKULDSRÄNTOR

MILJARDER KRONOR

	1997	1998	1999	2000	2001
Räntor på lån i svenska kronor	82,5	73,9	73,0	65,3	61,4
Räntor på lån i utländsk valuta	23,9	22,8	21,2	19,5	16,9
Räntor på in- och utlåning	-5,6	-4,0	■1.9	-2.2	-2,0
Över-/underkurser vid emission	-1,7	■3.7	-4,0	-4.6	-4,3
Summa räntor	99,1	89,1	88,4	78,0	72,0
Valutaförluster/ vinster	-3.6	1,8	•1.9	-3.2	0,2
Kursförluster/ vinster	2.8	12,0	7,8	6,2	0.3
Övrigt	0,1	0.0	0.0	0,0	0.0
Summa ränte- utgifter	98,4	102,9	94,3	81,0	72,6
Statsskuld	1 432,1	1 432.5	1 422.0	1 400,1	1 369,0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.
Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

Ränteutgifterna påverkas av ett flertal faktorer, hu-
vudsakligen storleken på statsskulden vid periodens
början, det under perioden beräknade primära låne-
behovet samt inhemska och utländska marknadsrän-
tor och växelkurser. Dessutom påverkas ränteutgif-
terna av tekniska faktorer främst bestående av de
upplåningstekniker som Riksgäldskontoret använder
sig av för att finansiera statens lånebehov och förval-
ta statsskulden. Genom en aktiv förvaltning av
statsskulden eftersträvar Riksgäldskontoret att lång-
siktigt minimera räntekostnaderna.

I tabell 4.10 nedan visas en periodisering av de ut-
giftsmässiga räntorna i syfte att ge en mer rättvisande
bild av kostnaderna för statsskuldsräntorna. Periodi-
seringen baseras på ränteutgifterna exklusive realise-
rade kursdifferenser vid förtidsinlösen av lån samt
realiserade valutadifferenser.

TABELL 4.10 PERIODISERADE RÄNTEUTGIFTER

MILJARDER KRONOR

	1997	1998	1999	2000	2001
Summa räntor enligt	99,1	89,1	88,4	78,0	72,0
tabell 4.9'
Kurseffekter vid emission	-0.3	1.5	3.0	3.9	4,2
Reala nollkupongräntor	3,3	5,4	7,5	7,7	5,1
Andra nollkupongräntor	-1,8	0,2	-0,9	-1,0	-0,0
Summa justering	1.3	7.0	9.5	10.6	9,3
Summa periodiserade	100,3	96,1	97,9	88,6	81,3
ränteutgifter

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

' Exklusive valutaförluster/vinster, kursförluster/vinster och övrigt.
Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

DIAGRAM 4.3

Statsskuldsräntor

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

4.3.5 Statens lånebehov och statsskulden

Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter och
inkomster plus Riksgäldskontorets nettoutlåning.
Lånebehovet har minskat kraftigt under de senaste
åren. Från 242 miljarder kronor 1993 har lånebeho-
vet fallit till 6 miljarder kronor 1997. Från och med
1998 beräknas lånebehovet bli negativt, dvs. staten
kan börja amortera statsskulden.

Lånebehovet påverkas, förutom av konjunkturut-
vecklingen och politiska beslut, även av engångshän-
delser och tekniska omläggningar. För att få en tydli-
gare bild av lånebehovets underliggande utveckling
redovisas även en rensad serie i diagram 4.4. Det
kraftiga fallet 1996 beror bland annat på försäljning-
ar och på omläggning av uppbörden av mervärdes-
skatt åren 1995 och 1996. Ytterligare förklaringar är
stora utdelningar från affärsverk och bolag samt
överföringen av Kämavfallsfonden till Riksgäldskon-
toret.

DIAGRAM 4.4

Statens lånebehov

Miljarder kronor

PROP. 1997/98:150

DIAGRAM 4.5

Statsskulden

Procent av BNP

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av låne-
behovet. Förändringen av statsskulden påverkas även
av ändrade valutakurser, eftersom knappt 30 procent
av statsskulden är upplånad i utländsk valuta. Till
följd av de stora budgetunderskotten i början av
1990-talet växte statsskulden mycket snabbt. Vid ut-
gången av 1991 uppgick statsskulden till ca 690
miljarder kronor. År 1994-1995 kulminerade
statsskulden som andel av BNP. Skuldkvoten upp-
gick då till 84,0 procent. Skuldkvoten förväntas till

år 2001 minska till 65,4 procent av BNP. Pensionsre-
formen kommer dock att leda till en annorlunda ut-
veckling av såväl lånebehov som statsskuld, se avsnitt
4.8.

4.4 Utgiftstaket för den offentliga
sektorn

Våren 1996 beslutade riksdagen för första gången
om ett utgiftstak för staten. Utgiftstaket var treårigt
och gällde för åren 1997 till 1999. Våren 1997 beslu-
tade riksdagen om utgiftstak för år 2000. I denna
proposition föreslås ett utgiftstak för år 2001.

Vid varje beslut om ett statligt utgiftstak har riks-
dagen även godkänt beräkningen av ett utgiftstak för
den offentliga sektorn för samma period. Utgiftstaket
för den offentliga sektorn omfattar utgiftstaket för
staten samt den beräknade utgiftsnivån för kommu-
nerna. Vid beräkningen av taket för offentlig sektor
elimineras interna transaktioner mellan staten och
kommunsektorn.

TABELL 4.11 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULDEN

	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Miljarder kronor
Inkomster	376,9	465,6	600,5	648,9	686,3	694,4	716,4	729,5
Utgifter exkl. statsskuldsräntor	459,3	513,4	559,2	569,2	586,7	598,0	598,7	598,6
Statsskuldsräntor m.m.'	94,7	104,7	99,5	98,4	103,4	95,0	81,6	73,2
Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.²	7,8	-13,9	-37,3	-12,4	-4,9	-4,7	-4,2	-5,5
Lånebehov	184,9	138,6	21,0	6,2	-1,1	-6,2	-40,3	-63,2
Beräkningsteknisk överföring							16,5	32,3
Lånebehov efter överföring	184,9	138,6	21,0	6,2	-1,1	-6,2	-23,9	-30,9
Skulddispositioner m.m ³	-30,5	-38,9	4,4	14,7	1,5	-4,3	1,9	-0.2
Statsskuld	1 286,6	1 386,2	1 411,2	1 432,1	1 432,5	1 422,0	1 400,1	1 369,0

Procent av BNP

Inkomster	24,6	28,2	35,6	37,3	37,7	36,5	35,8	34,9
Utgifter exkl. statsskuldsräntor	30,0	31,1	33,1	32,7	32,2	31,4	29,9	28,6
Statsskuldsräntor m.m.'	6,2	6,3	5,9	5,7	5,7	5.0	4,1	3,5
Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.²	0.5	-0,8	-2,2	-0,7	-0.3	■0,2	-0,2	-0,3
Lånebehov	12,1	8,4	1,2	0,4	-0.1	-0.3	-2,0	-3.0
Beräkningsteknisk överföring							0,8	1.5
Lånebehov efter överföring	12,1	8,4	1,2	0,4	■0,1	■0.3	-1,2	-1.5
Skulddispositioner m.m ³	-2,0	-2,4	0,3	0,8	0,1	-0,2	0,1	0,0
Statsskuld	84,0	84,0	83,6	82,4	78,6	74,7	69,9	65,4

' Posten statsskuldsräntor m.m. motsvarar utgiftsområde 26 .

² Posten nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigeringspost.

³ Under rubriken Skulddispositioner m.m. redovisas bl.a. effekter på valutaskulden av ändrade växelkurser.

PROP. 1997/98:150

4.4.1 Den offentliga sektorns utgiftstak

Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas som
summan av det statliga utgiftstaket och de beräknade
kommunala utgifterna med avdrag för interna trans-
aktioner mellan staten och kommunerna. De interna
transaktionerna består huvudsakligen av olika for-
mer av statsbidrag. Att godkänna ett tak för hela den
offentliga sektorn motiveras med att det är de offent-
liga utgifterna som är avgörande för skatteuttagets
nivå. Utgiftstaket har en annan innebörd för den
kommunala sektorn än för staten. Eftersom kom-
munernas utgifter inte fastställs av riksdagen påver-
kar riksdagen inte direkt utgifternas storlek. I det
statliga utgiftstaket ingår dock statens bidrag till
kommunerna, vilket innebär att riksdagen indirekt
påverkar de kommunala utgifternas storlek.

Utvecklingen inom den kommunala sektorn på-
verkas i hög grad av de åtgärder som föreslås i denna
proposition. Jämfört med beräkningen i budgetpro-
positionen för 1998 ökar kommunernas utgifter till
följd av de ytterligare medel som tillförs enligt rege-
ringens förslag. Vid beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn dras emellertid de statliga över-
föringarna till kommunerna av varför utgiftstaket
inte påverkas av de ökade kommunala utgifterna.
Därtill kommer att den lägre inflationen ger lägre
skatteinkomster för kommunerna som därmed antas
anpassa utgiftsnivån så att balanskravet uppfylls. Ut-
giftstaket för den offentliga sektorn åren 1999 och
2000 är därför, trots ökad kommunal konsumtion,
något lägre än vad som redovisades i budgetproposi-
tionen för 1998. En utförlig redovisning av kommu-
nernas finanser ges i avsnitt 7.

TABELL 4.12 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA
SEKTORN

MILJARDER KRONOR

	1998	1999	2000	2001
Staten inkl, socialför- säkringssektorn	720	735	744	770
Kommunerna	459	475	492	509
Interna transaktioner	-148	-159	-160	-162
Summa	1 031	1 051	1 076	1 117
Procent av BNP	56,6	55,2	53,8	53,4

4.4.2 Utgiftstaket för staten

De totala utgifterna indelas i 27 utgiftsområden. Ut-
giftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. inkluderas
dock inte i utgiftstaket. I taket ingår socialförsäk-
ringssektorns utgifter samt en budgeteringsmarginal.

Budgeteringsmarginalens syfte är att minska be-
hovet av revideringar av utgiftstaket och motiveras
av den osäkerhet som ligger i beräkningarna. Beräk-

ningarna bygger på den tidigare redovisade progno-
sen över den makroekonomiska utvecklingen. Då
beräkningarna sträcker sig över flera år ökar osäker-
heten mot slutet av perioden. Detta motiverar en
budgeteringsmarginal som ökar över tiden. För år
2001 bedöms en lämplig storlek på marginalen vara

3,5 procent av utgiftstaket, vilket motsvarar ca 27,5
miljarder kronor. Denna marginal ingår inte i de ti-
digare redovisade saldoberäkningama över staten
och offentliga sektorn. Ianspråktagande av budgete-
ringsmarginalen försämrar därmed statsfinanserna. I
nuvarande beräkning är dock hela budgeteringsmar-
ginalen finansierad i den meningen att den kan ut-
nyttjas utan att de fastställda saldomålen frångås.

För att ta hänsyn till den möjlighet som myndighe-
ter har att föra över medel till kommande budgetår
ingår i utgiftstaket posten minskning av anslagsbe-
hållningar. Denna post är en prognos på använd-
ningen av tidigare anslagna men ännu ej förbrukade
medel. Det angivna beloppet avser skillnaden mellan
användningen av sparade medel från tidigare bud-
getår och uppbyggandet av nytt anslagssparande.
Denna post beräknas minska över tiden då reserva-
tionsanslagen efterhand blir färre.

För åren 1998 - 2000 ligger de tidigare beslutade
utgiftstaken fast på 720, 735 respektive 744 miljar-
der kronor men med förändrad preliminär fördelning
mellan utgiftsområden. För år 2001 föreslås ett ut-
giftstak på 770 miljarder kronor.

4.5 Utgiftstak för staten fördelat på
utgiftområden

4.5.1 Preliminär fördelning på utgifts-
områden åren 1999-2001

I budgetpropositionen för 1998 presenterades en pre-
liminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 1999 och 2000. Regeringen föreslår nu en
reviderad fördelning av utgifterna samt en preliminär
fördelning för år 2001. Det är flera faktorer som le-
der till reviderade utgiftsområdesramar. De nya sats-
ningarna som regeringen föreslår i denna proposition
är medräknade. Vidare har de reviderade ekonomis-
ka förutsättningarna påverkat fördelningen av utgif-
terna. Slutlig pris- och löneomräkning av förvalt-
ningskostnadsanslagen för år 1999 har beräknats
med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen
inom den konkurrensutsatta sektorn.

I beräkningen ingår inte effekterna av förslaget om
ett nytt reformerat ålderspensionssystem. Dessa ef-
fekter presenteras i stället i avsnitt 4.8.

I tabell 4.13 nedan presenteras den preliminära
fördelningen på utgiftsområden samt differenser i
förhållande till de preliminära ramar som redovisa-
des i budgetpropositionen för 1998. Det har skett

4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150

vissa förändringar av redovisningsteknisk karaktär
sedan budgetpropositionen. Delpensionen och ar-
betsskadeförsäkringen bruttoredovisas fr.o.m. år
1999 på statsbudgeten. Utgifterna redovisades tidiga-
re inom socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten. Denna post består därför fr.o.m. år 1999
endast av utgifterna för ATP. Redovisningsföränd-
ringen påverkar inte det totala utgiftstaket. Utgifter-
na inom utgiftsområde 10 (arbetsskadeersättningen)
och utgiftsområde 11 (delpension) ökar, medan ut-
gifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten minskar i motsvarande mån. Detta
förklarar ca 6 miljarder kronor av ökningen av ut-
giftsområde 10 jämfört med budgetpropositionen.
För utgiftsområde 11 förklaras 190 miljoner kronor
av ökningen år 1999 och 97 miljoner kronor av ök-
ningen år 2000 av omläggningen.

Nya antaganden om den ekonomiska utveckling-
en och arbetslösheten jämfört med de som gjordes i
budgetpropositionen leder till att utgifterna inom ut-
giftsområde 13 minskar. Dessutom minskar utgifter-
na inom utgiftsområde 13 då anslaget för lönegaran-
tiersättning från och med 1999 inte längre belastas
av utgifter för räntor och amorteringar.

Lägre marknadsräntor ger lägre utgifter för ränte-
bidrag inom utgiftsområde 18 och för statsskuldsrän-
tor.

Avgiften till Europeiska gemenskapen, utgiftsom-
råde 27, ökar kraftigt jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen. Orsaken är en tidigare under-
skattning av mervärdesskattebasen, vilken ligger till
grund för en del av avgiften.

Posten minskning av anslagsbehållningar är en
schablonuppskattning av hur mycket av tidigare be-
viljade medel som kan komma att förbrukas respek-
tive år. Beloppet skall ses som en prognos på nettot
av förändrade anslagsbehållningar. Nettominsk-
ningen bedöms bli 3 miljarder kronor år 1999, 2
miljarder kronor år 2000 och 1 miljard kronor år
2001. Orsaken till avtrappningen är att antalet reser-
vationsanslag på statsbudgeten minskade kraftigt vid
omläggningen av budgeten år 1997.

PROP. 1997/98:150

TABELL 4.13 PRELIMINÄR FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDEN

MILJONER KRONOR

1999 2000

2001

DIFFERENSER MOT BUDGET-
PROPOSITIONEN
1999 2000

U01	Rikets styrelse	4 163	4216	4 548	222	321
U02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	2 060	2 008	2 010	23	21
U03	Skatteförvaltning och uppbörd	5 786	5 864	6 023	-41	-58
U04	Rättsväsendet	21 611	22 209	22 886	-36	-95
U05	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 949	2 947	3 003	76	4
U06	Totalförsvar	44 267	45 682	45 714	356	-68
U07	Internationellt bistånd	12 002	13 020	13 866	-25	-21
U08	Invandrare och flyktingar	4 389	4 228	4 467	627	658
U09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24 326	25 911	26 397	-34	309
U010	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	43 749	44 777	45 425	4 729	4 469
U011	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	62 708	63 239	63 837	-222	-229
11012	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	34 780	35 503	36 287	-1 551	-1 334
U013	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	31 149	24 531	21 696	-2 392	■749
U014	Arbetsmarknad och arbetsliv	48 524	48 919	47 308	-847	256
U015	Studiestöd	21 863	22 951	24 420	-756	-864
U016	Utbildning och universitetsforskning	29 245	30 457	32 199	1 112	1 055
U017	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 499	7 640	7 782	39	26
U018	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	19 501	16 643	13 595	-926	-931
U019	Regional utjämning och utveckling	3 501	3 154	3 351	-83	-130
UO20	Allmän miljö- och naturvård	1 286	1 289	1 310	88	136
U021	Energi	1 831	1 592	1 568	-11	-11
11022	Kommunikationer	26 044	26 652	25 590	-625	-610
U023	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 083	13 165	13 190	-709	-696
U024	Näringsliv	2 870	2 852	2 895	280	280
U025	Allmänna bidrag till kommuner	104 118	105 214	105 394	3 830	3 366
U026	Statsskuldsräntor m.m.	94 989	81 567	73 167	-3 246	-11 843
U027	Avgiften till Europeiska gemenskapen	21 650	22 011	22 866	1 330	1 029
	Summa utgiftsområden	689 945	678 241	670 795	1 210	-5 711
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsrä ntor	594 956	596 674	597 628	4 456	6132
	Minskning av anslagsbehållningar	3 000	2 000	1 000	0	-1 000
	Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten	130 970	137 591	143 900	-6 958	-6 760
	Summa takbegränsade utgifter	728 926	736 265	742 528	-2 502	-1 628
	Budgeteringsmarginal	6 074	7 735	27 472	2 502	1 628
	Utgiftstak	735 000	744 000	770 000	0	0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

4.5.2 Beskrivning av utgiftsområden

I följande avsnitt redovisas förändringar som rege-
ringen avser att föreslå i budgetpropositionen för
1999 inom varje utgiftsområde utöver det som avise-
rades i budgetpropositionen för 1998.

Nedan angivna utgiftsområdesprognoser för 1998
avviker i vissa fall från utgifter enligt statsbudget.
Detta beror bland annat på att anslagssparanden och

reservationer ianspråktas samt förändrande antagan-
den om den ekonomiska utvecklingen. Väsentliga
avvikelser kommenteras i avsnitt 5.3.

Regeringen lägger samtidigt med den ekonomiska
vårpropositionen fram förslag om reformering av ål-
derspensionssystemet. Förslaget redovisas dels i pro-
positionen Inkomstgrundad ålderspension m.m.
(prop. 1997/98:151), dels i propositionen Garanti-
pension m.m. (prop. 1997/98:152). Förslagen i dessa

PROP. 1997/98:150

propositioner bygger på den uppgörelse som år 1994
slöts mellan socialdemokraterna och de fyra borger-
liga partierna.

Den exakta utformningen av det nya pensionssys-
temet och övergången till de nya reglerna har fram
till helt nyligen varit föremål för beredning. Det har
därför inte funnits möjlighet att i denna proposition
beakta ålderspensionsreformens effekter på statsbud-
geten. I regeringens förslag till utgiftstak för åren
1999, 2000 och 2001 inkluderas inte de ålderspen-
sionsavgifter som fr.o.m. år 1999 skall belasta stats-
budgeten, således har inte ålderspensionsreformen
beaktats i beräkningen av utgiftsområdenas ramar.
Även vissa administrationskostnader är inte beaktade
av samma skäl. Regeringen avser att i budgetproposi-
tionen för 1999 lämna reviderade förslag till utgifts-
tak och utgiftsområdesramar där hänsyn tas till ef-
fekterna av ålderspensionsreformen (se avsnitt 4.8).

ralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansin-
spektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för
statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa
tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.
För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt stats-
budgeten till 2,1 miljarder kronor, varav 1,9 miljar-
der kronor till centrala myndigheter och nämnder
samt 0,2 miljarder kronor till tidsbegränsade åtagan-
den.

Regeringen har i förhållande till tidigare redovisad
beräkning utökat ramen med 23 miljoner kronor år
1999 för förstärkning av vissa myndigheter samt för
finansiering av en ny myndighet för kvalitets- och
kompetensutveckling i statsförvaltningen.

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd

MILJONER KRONOR

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

MILJONER KRONOR

UTFALL

1997

PROGNOS

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

BERÄKNAT

2001

3 910

3 977

4 163

4 216

4 548

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999 2000 2001

5 735 6 009 5 786 5 864 6 023

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen,
riksdagen och dess myndigheter, regeringen, centrala
myndigheter samt mediefrågor. För år 1998 uppgår
de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 4 mil-
jarder kronor, varav 2,2 miljarder kronor till rege-
ringen m.m., 1 miljard kronor till riksdagen och dess
myndigheter samt 0,7 miljarder kronor till mediefrå-
gor.

I syfte att förstärka regeringens ledning och styr-
ning av statsförvaltningen, öka kvaliteten i Rege-
ringskansliets beredning av regeringsärenden samt
förbereda och genomföra det svenska ordförande-
skapet i EU år 2001 m.m. tillförs utgiftsområdet 222
miljoner kronor för år 1999, 322 miljoner kronor för
år 2000 och 547 miljoner kronor för år 2001.

Genom den personuppgiftslag som föreslås träda i
kraft den 1 oktober 1998 kommer Datainspektionen
inte längre att uppbära de licensavgifter som finansie-
rar verksamheten. Datainspektionens huvudsakliga
verksamhet bör därför finansieras med ett förvalt-
ningsanslag på statsbudgeten från och med år 1999.

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvalning

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT
1997 1998 1 999 2000 2001

2 504 2 322 2 060 2 008 2 010

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska cent-

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skatte-
myndigheterna och Tullverket. För år 1998 uppgår
de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 5,7
miljarder kronor varav ca 4,6 miljarder kronor till
skatteförvaltningen.

Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen un-
der 1999 är att fortsätta uppbyggnaden av skatte-
myndigheternas skattebrottsenheter och att slutföra
omorganisationen inom ramen för den nya region-
indelningen. Samtidigt måste kontrollverksamheten
värnas och utvecklas med sikte på förbättring av den
preventiva effekten.

Beslagen av narkotika, alkohol och tobak har ökat
kraftigt. Regeringen anser det angeläget att fortsätta
bekämpningen av bedrägerier inom alkohol- och to-
baksområdet och har därför i proposition
1997/98:100 föreslagit att Tullverket skall ges för-
bättrade möjligheter att kontrollera underlaget för
punktskatter avseende alkohol, tobak och mineral-
oljor i den EU-interna trafiken. Regeringen redovisar
i proposition 1997/98:100 motiven för detta förslag.
Under förutsättning att riksdagen godkänner rege-
ringens förslag i proposition 1997/98:100 tillförs ut-
giftsområdet ytterligare 20 miljoner kronor år 1999
och framåt. I nämnda proposition redogör regering-
en närmare för de ekonomiska förutsättningarna för
Tullverket att utföra punktskattekontrollen.

Mot bakgrund av bl.a. EU-medlemskapet har en
utvärdering gjorts avseende den tidigare neddrag-
ningen av Tullverkets anslag och dess effekter på
kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt
(SOU 1998:18). Utredningen remissbehandlas för
närvarande och regeringen avser att återkomma i
denna fråga i budgetpropositionen för 1999.

100

PROP. 1997/98:150

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

21 160 21 796 21 611 22 209 22 886

gor, bl.a. för att öka kunskapen om Europapolitiken
och dess möjligheter (avsnitt 1.5.5). Ansvaret för re-
geringens verksamhetsbidrag till Föreningen Norden
överförs fr.o.m. 1999 från utgiftsområde 17 till ut-
giftsområde 5.

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, exe-
kutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsof-
fermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentek-
niknämnden. För år 1998 uppgår de totala utgifterna
enligt statsbudgeten till 21 miljarder kronor, varav
polisväsendet svarar för 11,5 miljarder kronor.

Utgiftsområdet tillförs nu, utöver de höjningar
som beslutades föregående år, ytterligare 200 miljo-
ner kronor för år 1999, 250 miljoner kronor för år
2000 och 300 miljoner kronor för år 2001. De nya
medlen skall bl.a. användas för att säkerställa närpo-
lisreformen och kampen mot vardagsbrottsligheten
samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.

En utgångspunkt för beräkningen är att det pågå-
ende arbetet med effektivisering och modernisering
av rättsväsendet intensifieras.

Vid beräkningen av ramen för utgiftsområdet har
även beaktats en överföring till utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner på 12 miljoner kro-
nor år 1999 och på 7,5 miljoner kronor fr.o.m. år
2000. Överföringen är föranledd av att regeringen i
proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och um-
gänge lämnar förslag som innebär att kommunerna i
ökad utsträckning skall hjälpa föräldrar att träffa av-
tal om vårdnad, boende och umgänge. Förslagen för-
väntas medföra minskade kostnader för domstolarna
samtidigt som kommunernas kostnader ökar.

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

MILJONER KRONOR

UTFALL

1997

PROGNOS

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

BERÄKNAT

2001

40 978

42 567

44 267

45 682

45 714

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
2 476	2 802	2 949	2 947	3 003

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det mili-
tära och det civila försvaret, Kustbevakningen,
nämnder samt stödverksamhet till det militära och
det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den
internationella fredsfrämjande verksamhet som ge-
nomförs med svensk militär trupp utomlands. För år
1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten
till 41,2 miljarder kronor, varav 37, 2 miljarder kro-
nor till det militära försvaret, 2,6 miljarder kronor till
det civila försvaret och 1,4 miljarder kronor till övrig
verksamhet.

Regeringen har lämnat två propositioner till riks-
dagen avseende myndigheten Försvarsmakten, den
12 mars 1998 och den 19 mars 1998. Den först-
nämnda propositionen (1997/98:83) behandlar för-
slag till förändrad styrning av Försvarsmakten. I den
andra propositionen (1997/98:84) ges förslag till åt-
gärder för att komma till rätta med den ekonomiska
obalansen inom Försvarsmakten. I denna proposition
konstaterar regeringen att extraordinära åtgärder
fordras för att bringa ordning i Försvarsmaktens
ekonomi och planering.

Regeringen har i proposition 1997/98:83 föresla-
git att den säkerhetspolitiska kontrollstationen flyttas
fram från år 1998 till år 1999. Regeringen har med-
delat riksdagen att den i anslutning till kontrollsta-
tionen bland annat avser att ta upp frågan angående
det säkerhetspolitiska läget, den långsiktiga anpass-
ningsförmågan och omprövning av systemet med
teknikfaktor.

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvalt-
ningen, dvs. Utrikesdepartementet och de 102 ut-
landsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella
organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor, handelspolitik, information om Sverige i ut-
landet samt Europainformation. För år 1998 uppgår
de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 2,8 mil-
jarder kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen
uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen till in-
ternationella organisationer till 0,9 miljarder kronor.

Utgiftsområdet tillförs 18,5 miljoner kronor år
1999 och 17,5 miljoner kronor år 2000 och 2001
med anledning av regeringens satsning på europafrå-

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

MILJONER KRONOR

UTFALL

1997

PROGNOS

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

BERÄKNAT

2001

12 139

12 292

12 002

13 020

13 866

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internatio-
nellt utvecklingssamarbete samt samarbete med Cen-
tral- och Östeuropa. För år 1998 uppgår de totala
utgifterna enligt statsbudgeten till ca 11,4 miljarder
kronor, varav ca 10,6 miljarder kronor till utveck-
lingssamarbete med u-länder och ca 0,8 miljarder
kronor till samarbete med Central- och Östeuropa.

101

PROP. 1997/98:150

Den totala biståndsramen (inklusive, utgifter som
redovisas under andra utgiftsområden) beräknas till
ca 12,4 miljarder kronor motsvarande 0,70 procent
av bruttonationalinkomsten (BNI). Regeringen har i
sin beräkning av ramen utgått från att biståndsramen
även för år 1999 skall uppgå till 0,70 procent av BNI
för att år 2000 ökas till 0,72 procent av BNI och år
2001 ökas ytterligare till att motsvara 0,73 procent
av BNI.

Inom biståndsramen redovisas vissa asylkostna-
der, medel för EU:s gemensamma bistånd samt vissa
administrationskostnader. Dessa s.k. avräkningar
minskar år 1999 med ca 152 miljoner kronor, vilket
innebär att bidrag till andra utvecklingsändamål kan
öka med samma belopp. Avräkningens storlek för
åren 2000 och 2001 beräknas utifrån vid budgete-
ringstillfället tillgängligt prognosunderlag.

Regeringen har, efter en utvärdering, i proposition
1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete,
lämnat förslag till ett nytt treårigt program för sam-
arbetet med Central- och Östeuropa för åren 1999
till 2001. Regeringen bedömer att samarbetet kom-
mer att fortsätta och har därför beräknat 800 miljo-
ner kronor årligen för åren 1999 till 2001. Insatsen
utgör en del av regeringens prioriterade områden för
2000-talet. Utöver dessa medel avsätts inom utgifts-
område 24 Näringsliv, 200 miljoner kronor årligen
för näringslivsinsatser inom Östersjöregionen.

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT
1997 1998 1 999 7000 2001

3 583 4 374 4 389 4 228 4 467

Även åren 1999 och 2000 kommer att innebära
ökade statliga ersättningar för kommunernas flyk-
tingmottagande jämfört med antagandena i den se-
naste budgetpropositionen.

Vidare föreslår regeringen att utgiftsområdesra-
men utökas med 128 miljoner kronor år 1999, 128
miljoner kronor år 2000 samt 578 miljoner kronor
år 2001 med anledning av den treårssatsning som
genomförs inom ramen för framtidssatsningen ”Ett
Sverige för alla” som redovisas i avsnitt 1.5.6.

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999 2000 7001

24 218 22 873 24 326 25 91 1 26 397

Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och in-
tegrationspolitik. För år 1998 uppgår de totala utgif-
terna enligt statsbudgeten till 3,9 miljarder kronor,
varav 1,8 miljarder kronor till migrationspolitiken
och 2,1 miljarder kronor till integrationspolitiken.
Ett sammanhållet arbete pågår för att effektivisera
samverkan mellan berörda myndigheter vid hand-
läggningen av ansökningar om uppehållstillstånd och
visering, bl.a. som en förberedelse inför Sveriges del-
tagande i Schengensamarbetet.

Fler skyddsbehövande med anhöriga får nu uppe-
hållstillstånd och tas emot i kommunerna än vad
som antogs i budgetpropositionen för år 1998. Ök-
ningen tog fart hösten 1997 och bedöms kulminera
innevarande budgetår. De medel som anslagits till
statlig ersättning till kommunerna för flyktingmotta-
gande år 1998 kommer därför sannolikt inte att
räcka till. Utgifterna bestäms till stor del av utflytt-
ningstakten till kommunerna. Regeringen avser att
avvakta utfallet första halvåret 1998 för att sedan
återkomma till riksdagen i frågan i samband med
budgetpropositionen.

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård,
sjukvård och social omsorg. För år 1998 uppgår de
totala utgifterna enligt statsbudgeten till 22,5 miljar-
der kronor, varav ca 16,4 miljarder kronor avser häl-
sovård och sjukvård, 5,0 miljarder kronor omsorg
om äldre och personer med funktionshinder och 0,7
miljarder kronor åtgärder för barn, socialt behand-
lingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik.

Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre
del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och
sjukvård och social omsorg. Huvudmannaskapet för
dessa verksamheter ligger huvudsakligen hos kom-
muner och landsting. Statens stöd till den kommu-
nala sektorn utgår främst från utgiftsområde 25 All-
männa bidrag till kommuner.

Regeringen har i beräkningen av den ekonomiska
ramen för utgiftsområdet utgått från att tidigare be-
slutade besparingar genomförs inom utgiftsområdet.
Regeringen har genom särskilda ägardirektiv ålagt
Apoteket AB att genomföra kostnadsminskningar
om minst 300 miljoner kronor under år 1998 och
100 miljoner kronor under år 1999.

Regeringen överlämnade nyligen till riksdagen
proposition 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd.
Förslagen i propositionen innebär en förändrad in-
riktning av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1999. Propositionen medför också en årlig ök-
ning av kostnadsramen för tandvård fr.o.m. år 1999
med 500 miljoner kronor i förhållande till vad som
angavs i budgetpropositionen för år 1998. Under
förutsättning att riksdagen godkänner regeringens
förslag kommer den totala utgiftsramen för tand-
vårdsförsäkringen att uppgå till totalt 1 900 miljoner
kronor från år 1999.

Regeringen har även beslutat överlämna proposi-
tion 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldre-
politiken till riksdagen. Syftet är att lägga fast mål
och riktlinjer för en långsiktig äldrepolitik samt att ge
förslag till åtgärder inom vissa angelägna områden,

102

PROP. 1997/98:150

främst avseende äldreomsorgen. Regeringen föreslår
därför att äldreomsorgen m.m. tillförs 300 miljoner
kronor år 1999, varav 50 miljoner kronor omförde-
las inom ram. För perioden 2000 till 2001 tillförs
300 miljoner kronor per år. Regeringen föreslår även
att ett tillfälligt bidrag till äldrebostäder införs under
åren 1998 och 1999.

Vid sidan av dessa resursinsatser lämnar regering-
en även förslag om en nivåhöjning av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting (se avsnitt
7.4). Resurstillskottet förbättrar förutsättningarna
för att bl.a. leva upp till förslagen och riktlinjerna in-
om äldreomsorgen och även minska väntetiderna in-
om sjukvården.

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

MILJONER KRONOR

BERÄKNAT

2000

BERÄKNAT
2001

UTFALL

1997

PROGNOS

1998

BERÄKNAT

1999

35 591

37 554

43 749

44 777

45 425

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner
som lämnas vid ohälsa. Förmåner ges i form av dag-
ersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringser-
sättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeer-
sättningar. Därutöver redovisas ersättningar för
folkpension och pensionstillskott i form av förtids-
pension och handikappersättning. Utgiftsområdet
omfattar även administrationskostnaderna för social-
försäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket och de all-
männa försäkringskassorna. Fr.o.m. år 1999 redovi-
sas även förmåner under arbetsskadeförsäkringen
inom utgiftsområdet.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt
statsbudgeten till 37,2 miljarder kronor, varav 4,9
miljarder kronor avser socialförsäkringens administ-
ration. ATP i form av förtidspension samt utgifterna
för arbetsskadeförsäkringen redovisas vid sidan av
statsbudgeten.

I beräkningen av utgiftsområdets ram för år 1999
och framåt har arbetsskadefondens avveckling beak-
tats (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153 och prop. 1997/98:151 Inkomstgrun-
dad åldersspension, m.m.). Arbetsskadeförsäkringen,
som omfattar anställda, uppdragstagare och egenfö-
retagare, ger ersättning för inkomstbortfall till den
som drabbas av skada i sitt arbete. De totala utgif-
terna för arbetsskadeförsäkringen uppgår enligt
statsbudgeten till ca 6 miljarder kronor för år 1998.
En utförlig redovisning finns i avsnitt 4.7.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen för utgiftsområdet utgått ifrån att tidi-
gare beslutade besparingar inom utgiftsområdet ge-
nomförs.

Utgiftsområdesramen har justerats med anledning
av förslaget om höjningen av det reducerade basbe-

loppet (se även utgiftsområde 11 Ekonomisk trygg-
het vid ålderdom samt avsnitt 4.8).

Socialförsäkringsadministrationen förstärks år
1999 genom att 225 miljoner kronor tillfälligt tillförs
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkrings-
kassorna. De tillförda medlen har tidigare avsatts
under anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Förändringen påverkar inte utgiftsområdesramen.

Regeringen har i proposition 1996/97:63 Samver-
kan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och admi-
nistration, m.m. redovisat det särskilda behov av ar-
betsmarknadsåtgärder som föreligger för gruppen tre
fjärdedels förtidspensionärer som står till arbets-
marknadens förfogande. Försäkringskassan avses få
ansvaret för att i samverkan med arbetsförmedling
och arbetsmarknadsinstitut, Samhall AB eller annan
aktör hjälpa gruppen till en varaktig sysselsättnings-
lösning. I första hand bör personer i denna grupp
prövas mot den ordinarie arbetsmarknaden, eventu-
ellt med hjälp av lönebidrag. Om någon annan lös-
ning inte kan hittas skall en plats i Samhall AB garan-
teras. Regeringen avser att återkomma med förslag i
budgetpropositionen för 1999. Nya regler beräknas
kunna träda i kraft den 1 januari 1999. Åtgärderna
bedöms inte föranleda någon ramhöjning.

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERAKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999 2000 2001

63 134 62 560 62 708 63 239 63 837

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pen-
sionstillskott i form av ålderspension, efterlevande-
pension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer
samt särskilt pensionstillägg.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt
statsbudgeten till 62,7 miljarder kronor. Därav sva-
rar ålderspensioner för ca 52 miljarder kronor. ATP i
form av ålderspension och efterlevandepensioner till
vuxna finansieras vid sidan av statsbudgeten år 1998.

Utgifterna för delpensionsförsäkringen kommer
fortsättningsvis att redovisas under utgiftsområdet
(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98: SfU8, rskr
1997/98:153 och prop. 1997/98:151 Inkomstgrun-
dad ålders-pension m.m.). En utförlig redovisning
finns i avsnitt 4.7.

Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år
som minskat sin arbetstid med minst fem timmar och
högst tio timmar per vecka. Den 1 juli 1994 gjordes
inskränkningar i rätten till delpension. Förändringar-
na har inneburit en kraftig minskning av antalet ny-
beviljade delpensioner. I samband med att ålderspen-
sion enligt de reformerade reglerna kommer att börja
utbetalas fr.o.m. år 2001 skall inga nya delpensioner
beviljas. De totala utgifterna för delpensionsförsäk-

103

PROP. 1997/98:150

ringen uppgår enligt statsbudgeten för år 1998 till ca
600 miljoner kronor.

Basbeloppet har sedan år 1993 reducerats med två
procent vid beräkningen av pensioner. Regeringen
föreslår nu att pensionerna för år 1999 beräknas uti-
från ett basbelopp som reduceras med en procent
och att pensionerna för år 2000 och framåt beräknas
utifrån ett icke reducerat basbelopp (se avsnitt 4.6).
Höjningen av det reducerade basbeloppet påverkar
ålders-, efterlevande-, barn- och förtidspensionsan-
slagen i form av både ATP och folkpension. Kostna-
den för höjningen av det reducerade basbeloppet de-
las upp mellan utgiftsområdena 10, 11 och 12, samt
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten.
Som ett led i arbetet med saneringen av statens finan-
ser, i enlighet med den ekonomiskpolitiska proposi-
tionen (prop. 1994/95:25), begränsades uppräkning-
en av basbeloppet från och med år 1995. Storleken
av uppräkningen knöts till storleken av statens bud-
getunderskott. Då underskottet understeg 50 miljar-
der kronor skulle basbeloppet enligt de fastlagda
principerna räknas upp med hela prisförändringen.
Uppskrivningen av basbeloppet för år 1999 beror
enligt dessa principer på utfallet för budgetåret 1997.
Eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg
50 miljarder kronor föreslår nu regeringen att bas-
beloppet för år 1999 och tills vidare räknas upp med
den fulla prisförändringen (se avsnitt 4.6).

I beräkningen av utgiftsområdets ram har rege-
ringen beaktat samtliga dessa förändringar.

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999 2000 2001

32 602 35 605 34 780 35 503 36 287

principer som gäller i studiemedelssystemet, i många
fall skulle innebära att de som drabbats av inkomst-
minskningar skulle kunna få återbetalningsskyldighe-
ten fastställd till ett belopp som i större utsträckning
motsvarar deras betalningsförmåga.

En särskild arbetsgrupp inom Regeringskansliet
skall under våren 1998 analysera regler och det eko-
nomiska utfallet för underhållsstödssystemet. Grup-
pen skall ta hänsyn till de förslag om ändrade regler
för inkomstprövning som lämnats av riksdagen och
Riksförsäkringsverket och samtidigt pröva om andra
förslag till regeländringar skall utarbetas. Regeringen
avser att i samband med budgetpropositionen för
1999 ta ställning till behov av förändringar i systemet
för underhållsstödet.

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet

MILJONER KRONOR

UTFALL

1997

PROGNOS

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

BERÄKNAT

2001

40 920

37 485

31 149

24 531

21 696

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till
barnfamiljer (förutom bostadsbidraget som återfinns
under utgiftsområde 18 och studiebidragen som åter-
finns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av all-
männa barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive ha-
vandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner, folkpension
i form av barnpension och vårdbidrag till handikap-
pade barn. ATP i form av barnpension finansieras
vid sidan av statsbudgeten.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt
statsbudgeten till 35,8 miljarder kronor.

Riksdagen har vid behandlingen av budgetpropo-
sitionen för 1998 givit tillkänna att regeringen i den
kommande ekonomiska vårpropositionen bör åter-
komma till riksdagen med förslag till ändrade regler
för inkomstprövning i underhållsstödssystemet
(1997/98:SfUl). Utskottet anser att ett införande av
bestämmelser i underhållsstödet som bygger på de

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetser-
sättning och till lönegarantiersättning. Inom utgifts-
området finansieras ersättning till deltagare i offent-
liga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, resursarbe-
te, tillfällig avgångsersättning, generationsväxling och
den s.k. aktivare användningen av arbetslöshetser-
sättningen. För år 1998 uppgår de totala utgifterna
enligt statsbudgeten till sammanlagt 42,7 miljarder
kronor, varav 40,7 miljarder kronor utgörs av bidrag
till arbetslöshetsersättning och åtgärderna ovan och
drygt 2 miljarder kronor utgörs av bidrag till lönega-
rantiersättning.

Konjunkturuppgången sedan andra halvåret 1997
i kombination med regeringens utbildningssatsning
har medfört att arbetslösheten sjunkit i snabb takt,
vilket minskar belastningen på utgiftsområdet.

Regeringen överväger när åtgärden offentligt till-
fälligt arbete skall avvecklas och återkommer med
besked i budgetpropositionen.

Genom riksdagens beslut med anledning av pro-
position om en allmän och sammanhållen arbetslös-
hetsförsäkring (prop. 1996/97:107, bet.
1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236) lades grunden för
en långsiktigt stabil arbetslöshetsförsäkring. I vissa av
frågorna som berördes i propositionen avsåg rege-
ringen att återkomma till riksdagen. Regeringen har
beslutat om direktiv till en utredning kring frågan om
deltidsbegränsningen. Vidare har regeringen tillsatt
en arbetsgrupp som skall utreda frågan om en index-
ering av dagpenningbeloppets högsta och lägsta nivå.

Eftersom arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring har den stor betydelse för ar-
betsmarknadens funktionssätt, inte minst i en uppåt-
gående konjunktur. Regeringen avser att under bud-

104

PROP. 1997/98:150

getåret 1999 fortsätta insatserna för att stärka arbets-
förmedlingarnas kontrollfunktion och Arbetsmark-
nadsstyrelsens tillsyn av arbetslöshetskassornas verk-
samhet. Detta skall bl.a. ske genom en intensifierad
uppföljning av de riktlinjer för arbetsförmedlingens
kontrollfunktion som AMV på regeringens uppdrag
utarbetat.

Regeringen står fast vid målet om att den öppna
arbetslösheten skall halveras till 4 procent vid sekel-
skiftet och att målet därefter är full sysselsättning.
Regeringens bedömning är att arbetslösheten nu
kommer att minska i en snabbare takt än vad som
angavs i budgetpropositionen för budgetåret 1998.
Detta medför en lägre belastning på anslaget för ar-
betslöshetsersättning jämfört med de tidigare preli-
minärt beräknade anslagsbeloppen under utgiftsom-
rådet för budgetåren 1999 och 2000.

Vidare kommer belastningen på anslaget för löne-
garantiersättning att minska då den återstående skul-
den för lönegarantifonden i Riksgäldskontoret av-
vecklas vid utgången av år 1998. Förändringen
innebär att räntor och amorteringar för skulden lyfts
av anslaget för lönegarantiersättning och att endast
utgifter för lönegarantiersättning belastar anslaget
fr.o.m. budgetåret 1999. Denna tekniska justering
innebär att anslagsnivån för budgetåret 1999 sänks
med 1 013 miljoner kronor i förhållande till tidigare
beräknat anslagsbelopp för budgetåret 1999. Den
tekniska justeringen påverkar inte rätten till lönega-
rantiersättning och således inte heller de förväntade
utgifterna för lönegarantiersättningar.

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1996 1999 2000 2001

50 005 49 338 48 524 48 919 47 308

Utgiftsområdet omfattar till största delen verksamhe-
terna arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivs-
frågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskost-
nader. Vidare ingår tillsynsmyndigheter och
forskningsmyndigheter inom arbetslivsområdet,
Samhall AB:s verksamhet, Arbetsdomstolen, Institu-
tet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl.
myndigheter. Under utgiftsområdet återfinns också
frågor om arbetsorganisation och kompetensutveck-
ling m.m. samt utgifter för jämställdhetspolitiska åt-
gärder och för statliga arbetsgivarfrågor. För år 1998
uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca

47,5 miljarder kronor, varav utgifterna för konjunk-
turberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder svarar
för ca 21 miljarder kronor.

I syfte att motverka flaskhalsar på arbetsmarkna-
den och förstärka arbetsförmedlingarnas arbete med
företagskontakter kommer regeringen i budgetpro-

positionen att föreslå riksdagen att de tillfälliga per-
sonalförstärkningarna vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut om sammanlagt 850 miljoner
kronor som disponeras av AMV under innevarande
budgetår bibehålls även under år 1999. Regeringen
överväger vidare att i budgetpropositionen föreslå
riksdagen en satsning på IT-utbildning inom den of-
fentliga sektorn. Statskontoret och AMV kommer att
ges i uppdrag att kartlägga behovet av IT-utbildning
inom offentlig sektor, inventera pågående insatser
samt ge förslag till ytterligare insatser. Syftet är att
stärka IT-kunskapen inom sektorn samt att främja
en jämn könsfördelning inom IT-området. Den yr-
kesinriktade arbetsmarknadsutbildningen spelar ock-
så en viktig roll för möjligheterna att motverka flask-
halsar och bristyrken inom såväl offentlig som privat
sektor.

Regeringen har vidare för avsikt att i budgetpro-
positionen föreslå förenklingar av reglerna för de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna samt ett enhetligt
och utökat försäkringsskydd för deltagarna i åtgär-
derna. I detta sammanhang kommer arbetsplatsin-
troduktion och arbetslivsutveckling föreslås ersättas
med en ny praktikåtgärd.

Resursarbete ingår under budgetåret 1998 i
AMV:s mål för omfattningen av de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna och fr.o.m. den 1 juli 1998 före-
slås finansieringen ske inom utgiftsområde 14 Ar-
betsmarknad och arbetsliv. Resursarbete infördes
den 1 juli 1997 som en försöksverksamhet, vilken
skulle pågå till utgången av år 1998. Regeringen av-
ser att i budgetpropositionen föreslå att resursarbete
får beviljas även under år 1999 bl.a. eftersom åtgär-
den kan vara lämplig för deltidsarbetslösa i den of-
fentliga sektorn. Åtgärden kan också bidra till att
förbättra kvaliteten inom vård och omsorg. Rege-
ringen vill emellertid betona betydelsen av att möj-
ligheten till utökad arbetstid för deltidsarbetslösa no-
ga prövas innan resursarbete inrättas på en
arbetsplats. Regeringen avser dock föreslå att anvis-
ningarna till resursarbete inte får löpa längre än till
den 31 december 1999. Utfasningen av resursarbete
sker mot bakgrund av den positiva utvecklingen på
arbetsmarknaden och kommunsektorns förbättrade
ekonomi bl.a. till följd av de resurstillskott som rege-
ringen anvisat.

Kommittén för utvärdering av avregleringen av
arbetsförmedlingsmonopolet har lämnat ett slutbe-
tänkande, Personaluthyrning (SOU 1997:58). I be-
tänkandet föreslås bl.a. införande av ny lagstiftning
på området. Regeringen är dock inte beredd att till-
styrka utredningens förslag mot bakgrund av att fri-
villig auktorisation och kollektivavtal alltmer utnytt-
jas inom branschen. Regeringen avser dock att
noggrant följa utvecklingen och vid behov föreslå ny
lagstiftning kring detta. Förslag rörande företagshäl-
sovården har presenterats av en arbetsgrupp under
Arbetsmarknadsdepartementet (Ds 1998:17). Rap-
porten remissbehandlas för närvarande.

105

PROP. 1997/98:150

Samhallkoncernen har redovisat negativa ekono-
miska resultat de två senaste åren. Enligt Samhalls
beräkningar riskerar koncernen ekonomiska under-
skott även kommande år. Regeringen ser allvarligt på
detta. Regeringskansliet inleder därför ett arbete för
att dels analysera Samhalls ekonomi, dels se över
mål, styrning och finansiering av Samhalls verksam-
het. Resultatet av analysarbetet skall ligga till grund
för ställningstagande i budgetpropositionen för år
1999.

Regeringen avser att senare i höst som ett led i en
satsning på insatser för arbetshandikappade åter-
komma med ytterligare förslag om att förbättra situ-
ationen för de arbetshandikappade på arbetsmark-
naden.

Regeringen lämnar senare en skrivelse till riksda-
gen med en redovisning av den översyn av de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställd-
hetsperpektiv som Riksrevisionsverket genomfört på
uppdrag av regeringen.

Utgiftsområde 15: Studiestöd

kesutbildningen till år 2001, vilket medför vissa om-
fördelningar mellan utgiftsområdena 15 och 16. Re-
geringen har också avsatt resurser för ytterligare
förstärkningar inom högskolesektorn och har även
beräknat medel för detta inom studiestödsområdet.

Under innevarande läsår (1997/98) finns det möj-
lighet för ungdomar under 20 år att få stipendier på
10 000 kronor. Stipendier utbetalas till dem som
med godkänt resultat genomgått ett basår med in-
riktning mot naturvetenskap och teknik. Regeringen
anser att det är viktigt att ungdomar, som har avslu-
tat gymnasieskolan och vill skaffa sig särskild behö-
righet för naturvetenskaplig eller teknisk utbildning
även fortsättningsvis ges möjlighet att få stipendier
när de genomgått basåret. Regeringen beräknar där-
för medel för 1 000 basårsstipendier motsvarande 10
miljoner kronor per år för perioden 1999 till 2001
under utgiftsområdet.

Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning

MILJONER KRONOR

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
15 983	21 268	21 863	22 951	24 420

MILJONER KRONOR

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
25 122	27 622	29 245	30 457	32 199

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefi-
nansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier
samt högskolestudier. För år 1998 uppgår de totala
utgifterna enligt statsbudgeten till ca 22 miljarder
kronor, varav 2 miljarder kronor avser studiehjälp
till gymnasieungdomar, 9,3 miljarder kronor avser
vuxenstudiestöd och 9,9 miljarder kronor avser stu-
diemedel.

För år 1999 beräknar regeringen att ramen för ut-
giftsområdet minskar med 494 miljoner kronor be-
roende på tidigare beslutade besparingar inom ut-
bildningsområdet. Besparingen tas ut på anslaget för
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA).
Ramen ökas med 89 miljoner kronor till följd av att
vissa tidigare beslutade besparingar på utgiftsområde
15 i stället tas ut inom utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning.

Regeringen föreslår på tilläggsbudget att arbetslö-
sa som nu studerar med det särskilda utbildningsbi-
draget skall ges möjlighet att fortsätta studera med
samma bidrag ett andra år under hösten 1998 och
våren 1999. De arbetslösa som påbörjar sina studier
med särskilt utbildningsbidrag hösten 1998 och som
fortsätter sina studier ett andra år hösten 1999 har
förtur till SVUXA. Regeringen föreslår dessutom att
SVUXA på gymnasienivå bör kunna ges under fyra
terminer. Regeringen har beräknat att förslagen ryms
inom utgiftsområdets ramar.

Regeringen föreslår en förlängning och utökning
av försöksverksamheten med den kvalificerade yr-

Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg,
skola, vuxenutbildning, högskoleutbildning samt
universitetsforskning. För år 1998 uppgår de totala
utgifterna enligt statsbudgeten till ca 27 miljarder
kronor, varav 5,2 miljarder kronor avser barnom-
sorg, skola och vuxenutbildning, 19,2 miljarder kro-
nor avser utbildning och forskning vid universitet
och högskolor samt ca 2,2 miljarder kronor avser
forskning.

För år 1999 beräknar regeringen att utgiftsramen
ökas med 494 miljoner kronor till följd av att en del
av en tidigare beslutad besparing om 1 060 miljoner
kronor i stället tas ut under utgiftsområde 15 studi-
estöd. Resterande del av besparingen, 566 miljoner
kronor, ligger kvar inom utgiftsområde 16 och tas
för år 1999 ut genom anslagsminskningar som till
huvuddelen kompenseras genom att anslagssparande
från budgetåren 1995/96 och 1997 utnyttjas.

Regeringen presenterar i avsnittet Kunskap och
kompetens (1.5.1) ett tiopunktsprogram för kvalitet
och likvärdighet i skolan. Bland annat kommer krav
på kvalitetsförbättringar, dvs. bättre måluppfyllelse,
att ställas. I beräkningen av utgiftsområdesramen in-
går 110 miljoner kronor per år för dessa åtgärder
åren 1999 till 2001. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen med förslag på de punkter som kräver
riksdagens beslut.

Det nya tekniska programmet, som aviserades i
utvecklingsplanen för förskola, skola och vuxenut-
bildning (skr. 1996/97:112) och som bl.a. syftar till
att skapa nya former för samarbete med arbetslivet,

106

PROP. 1997/98:150

bör introduceras i form av ett antal pilotprojekt. Det
bör ankomma på regeringen att med stöd av bemyn-
digandet i 15 kap. 4 § skollagen (1985:1100) med-
dela föreskrifter om sådan försöksverksamhet.

Inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt
1.5.2) skall ett IT-program för skolan läggas fram.
För dessa åtgärder beräknas sammanlagt 1 500 mil-
joner kronor under perioden 1999 till 2001. Rege-
ringen aviserar i avsnittet Ett Sverige för alla (1.5.6)
sin avsikt att förelägga riksdagen en storstadspolitisk
proposition under våren. För att stärka kunskaperna
i svenska språket i områden med hög andel invand-
rare avsätts vissa resurser fr.o.m. år 1999.

Den flexibla organisationsform som försöksverk-
samheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) in-
nebär, och den nära koppling som utbildningarna
har till arbetslivet, gör att KY snabbt kan svara mot
arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft. Rege-
ringen föreslår att försöksverksamheten förlängs till
och med år 2001. Regeringens utgångspunkt är att
försöksverksamheten efter år 2001 ska övergå i re-
guljär verksamhet. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i denna fråga senast under våren år
2000. Vidare föreslår regeringen att försöksverksam-
heten utökas från 8 800 platser till 12 000 platser
fr.o.m år 1999. Regeringen har också för avsikt att
föreslå regelförändringar som gör att kommittén för
kvalificerad yrkesutbildning, som leder försöksverk-
samheten, kan koncentrera platsfördelningen till yr-
kesområden med påtalad brist på arbetskraft.

Regeringen avser att senare återkomma till fördel-
ningen av de nya högskoleplatserna för år 2000 m.m.
Regeringen har också avsatt resurser för ytterligare
förstärkningar inom högskolesektorn.

Regeringen avser att föreslå att Centrala studie-
stödsnämnden (CSN) tillförs 75 miljoner kronor år
1999 genom omprioriteringar inom utgiftsområde
16. Inom återbetalningsverksamheten avser regering-
en att höja expeditionsavgiften fr.o.m. den 1 juli

1998. Detta beräknas ge ett tillskott med 20 miljoner
kronor under år 1999.

De satsningar på forskning som gjordes vid vissa
mindre och medelstora högskolor år 1998 kommer
att föreslås finansieras varaktigt genom ompriorite-
ringar inom utgiftsområdet. Vidare kommer de yt-
terligare åtgärder för år 1999 som angivits i plane-
ringsförutsättningarna i budgetpropositionen för år
1998 att finansieras på motsvarande sätt. Regeringen
avser också att föreslå att tidigare beslutade bespa-
ringar om sammanlagt 89 miljoner kronor inom stu-
diestödet skall tas ut inom utgiftsområde 16.

Vidare kommer regeringen att föreslå att resurser-
na för universitetsdatanätet SUNET förstärks genom
tillskott på 40 miljoner kronor år 2000 och 90 mil-
joner kronor år 2001 samt genom omprioriteringar.

Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossam-
fund och fritid

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

7 179 7 443 7 499 7 640 7 782

Utgiftsområdet omfattar konstarterna, dvs. frågor
om teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, kultur-
tidskrifter, bild och form, konsthantverk, ersättning-
ar och bidrag till konstnärer samt film. Vidare ingår
kulturarvet dvs. frågor om arkiv, kulturmiljö, arki-
tektur och design samt museer och utställningar. Ut-
giftsområdet omfattar även delar av medieområdet,
kultur- och medieforskning, stöd till trossamfund
och folkbildningen. Folkbildningsfrågor omfattar
bl.a. bidrag till folkhögskolorna och studieförbun-
den, bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa
handikappåtgärder inom folkbildningen. Utgiftsom-
rådet omfattar slutligen även ungdomsfrågor samt
folkrörelse- och idrottsfrågor. För år 1998 uppgår de
totala utgifterna enligt statsbudgeten till 7,3 miljarder
kronor, varav 4,2 miljarder kronor hänför sig till kul-
turområdet.

Regeringen har i beräkningen av ramen för ut-
giftsområdet utgått från att riksdagen godkänner re-
geringens förslag att utgiftsområdet engångsvis ökar
med 15 miljoner kronor år 1999 och 7,5 miljoner
kronor år 2000 för insatser i syfte att förbättra
konstnärernas villkor i enlighet med propositionen
om konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87). Vidare
beräknas ramen öka med 10 miljoner kronor årligen
under åren 1999 till 2001 för insatser inom ramen
för regeringens IT-satsning (avsnitt 1.5.2).

I avvaktan på införandet av ett beslutat vinstdel-
ningssystem från AB Svenska Spel avser regeringen i
budgetpropositionen föreslå att bidraget från Svens-
ka Spel ökar under år 1999. Därmed möjliggörs bl.a.
en talangsatsning inom idrotten.

Från år 1999 tillförs utgiftsområdet 40 miljoner
kronor för att förstärka studieförbundens och folk-
högskolornas möjligheter att möta framtidens behov
av kunskaper, social kompetens och förmåga att
fungera i och bidra till ett demokratiskt samhälle.
Slutligen har ansvaret för regeringens verksamhetsbi-
drag till Föreningen Norden övergått från Kulturde-
partementet till Utrikesdepartementet, vilket innebär
en överföring av 7,1 miljoner kronor från utgiftsom-
råde 17 till utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan fr.o.m. år 1999.

107

PROP. 1997/98:150

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999 2000 2001

30 891 22 164 19 501 16 643 13 595

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999 2000 ... 2001

2 940 4 111 3 501 3 154 3 351

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsvä-
sendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna och regio-
nala självstyrelseorgan, lantmäteriverksamhet m.m.
samt stöd till ekologisk omställning och utveckling.
För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt stats-
budgeten till 22,8 miljarder kronor, varav plan-,
bygg- och bostadsväsendet svarar för 19,9 miljarder
kronor (inkl, räntebidrag och bostadsbidrag), läns-
styrelserna m.m. 1,7 miljarder kronor och stöd till
ekologisk omställning och utveckling 0,8 miljarder
kronor.

Regeringen bereder för närvarande frågan om hur
statens medverkan i plan-, bygg- och bostadsforsk-
ningen skall utformas i fortsättningen. Inriktningen
är att koncentrera statens insatser till områden som
bedöms särskilt angelägna i ett framtidsperspektiv
och att reducera resurserna till byggforskningen i
dess nuvarande former. Regeringen avser att åter-
komma till riksdagen i en proposition om byggfrågor
senare under våren.

Omstruktureringsarbetet inom lantmäteriverk-
samheten fullföljs. Regeringen avser att i budgetpro-
positionen för år 1999 redovisa för riksdagen hur
arbetet fortskrider och vilka insatser som har gjorts.

Resurser motsvarande 490 miljoner kronor be-
räknas tillföras utgiftsområdet för år 1999 för åtgär-
der med anledning av förslag i proposition Bostads-
politik för hållbar utveckling (1997/98:119). Ramen
höjs för samma ändamål med 530 miljoner kronor
år 2000 och 200 miljoner kronor år 2001.

Länsstyrelserna beräknas tillföras medel för för-
stärkt miljötillsyn och tillkommande uppgifter till
följd av miljöbalken fr.o.m. år 1999.

Inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt
1.5.2) har medel avsatts för att stimulera en ökad
användning av geografiska informationssystem (GIS)
inom den offentliga sektorn. Programmet omfattar
åren 1999 till 2001. Ramen för utgiftsområdet har
för detta ändamål räknats upp med 10 miljoner kro-
nor år 1999, 9 miljoner kronor år 2000 och 9 miljo-
ner kronor år 2001.

Ett trettiotal kommuner får under våren 1998
statsbidrag inom ramen för regeringens satsningar på
lokala investeringsprogram. De insatser som ges stöd
bedöms medföra påtagliga effekter på miljön och
dessutom leda till nya arbetstillfällen, framför allt i
bygg- och anläggningssektorn. Resurser motsvarande
2 000 miljoner kronor beräknas tillföras utgiftsom-
rådet år 2001 för en utsökning av det lokala investe-
ringsprogrammet.

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika
former av företagsstöd, medel för medfinansiering av
EG:s strukturfondsprogram samt medel från EG:s
regionalfond. För år 1998 uppgår de totala utgifterna
enligt statsbudgeten till 3,6 miljarder kronor, varav
1,6 miljarder kronor avser anslaget för regionalpoli-
tiska åtgärder, 1,1 miljarder kronor avser företags-
stöd som inte finansieras via förevarande anslag samt
0,7 miljarder kronor avser medel från EG:s regional-
fond.

Regeringen föreslog i proposition 1997/98:62 Re-
gional tillväxt för arbete och välfärd att stödformen
regionalt utvecklingslån skall upphöra och kreditbe-
hovet i stället tillgodoses genom bl.a. lån från Stiftel-
sen Norrlandsfonden. För detta ändamål kommer
regeringen att föreslå att Norrlandsfonden får ett ka-
pitaltillskott på 200 miljoner kronor år 1999. Kapi-
taltillskottet föreslås finansieras genom en permanent
neddragning av anslaget för regionalpolitisk låne-
verksamhet.

Regeringen avser att i budgetproposition för 1999
återkomma med förslag till ett fullständigt bemyndi-
gandesystem avseende anslaget för regionalpolitiska
åtgärder.

Riksdagen beslutade år 1990 att stödformen ned-
satta socialavgifter skall gälla t.o.m. år 2000 (prop.
1989/90:76, bet. 1989/90:AU13, rskr. 1989/90:346).
I avvaktan på den utvärdering av stödformen som
aviserades i budgetproposition för 1998 och i propo-
sitionen om regional tillväxt samt på fortsatta över-
läggningar med EG-kommissionen, beräknas ansla-
get till samma nivå för år 2001. Förutsättningen för
att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag om förlängning är att utvärderingen på ett
tydligt sätt kan belägga att stödformen har en högre
effektivitet i jämförelse med andra regionalpolitiska
stödformer.

Sedan Sverige blev medlem i EU redovisas återflö-
det från EG:s regionalfond inom utgiftsområdet.
Strukturfonderna tillkom främst för att motverka de
regionala obalanser som den inre marknaden med-
för. Det sammanlagda återflödet av medel för regio-
nalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perio-
den 1995 till 1999 uppgå till ca 6 miljarder kronor.

108

PROP. 1997/98:150

Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och
naturvård

MILJONER KRONOR

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
1 609	1 792	1 286	1 289	1 310

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk
mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, av-
fallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd
och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete. För år 1998 uppgår
de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 1,2 mil-
jarder kronor.

Arbetet med att ställa om Sverige till en hållbar
utveckling bör fortsätta. De övergripande målen för
ett ekologiskt hållbart samhälle är att skydda miljön
och människors hälsa, att använda jordens resurser
effektivt och att nå en tryggad försörjning.

Miljöhänsyn och resurshushållning integreras i
alla sektorer i samhället. De olika samhällssektorerna
bör därför ta ett ökat ansvar för miljöpåverkan och
resursanvändning. Miljöproblem bör lösas på ett så
kostnadseffektivt sätt som möjligt. Utgångspunkten
bör vara att den som bedriver miljöstörande verk-
samhet också skall stå för kostnaden. Den av rege-
ringen framlagda miljöbalken innebär att miljölag-
stiftningen samordnas och skärps. Införandet av
miljöbalken innebär en både samlad, skärpt och
breddad miljölagstiftning för en hållbar utveckling.
De nya nationella miljökvalitetsmålen som regering-
en inom kort presenterar skall också ligga till grund
för att fortsätta arbetet inom miljöområdet.

Ramen för utgiftsområdet förstärks för att dels
upprätthålla och vidareutveckla baskompetens avse-
ende organiska miljögifter samt utveckla system för
indikatorer för uppföljning av de nya miljömålen
m.m., dels bevara den biologiska mångfalden genom
att avsätta ytterligare värdefulla naturområden som
naturreservat, främst skogsområden. Härutöver be-
räknas att medel tillförs till den med näringslivet
samfinansierade forskningen som bedrivs via stiftel-
sen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning un-
der åren 1999 och 2000.

Ramen för utgiftsområdet beräknas utökas med
101 miljoner kronor år 1999, 145 miljoner kronor år
2000 och 143 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 21: Energi

MILJONER KRONOR

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energi-
forskning och energiteknisk utveckling, investerings-
bidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion
samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och mins-
kad elanvändning. Utgiftsområdet omfattar också ett
program för energieffektivisering m.m. i bland annat
Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av
den svenska klimatpolitiken. För år 1998 uppgår de
totala utgifterna för utgiftsområdet enligt statsbudge-
ten till 1,6 miljarder kronor.

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för energipoliti-
ken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272). I samband med beslutet tillstyrkte
riksdagen inriktningen och omfattningen på ett i
propositionen redovisat program för omställning av
energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor.
Riksdagen har därefter beslutat om omställningspro-
grammets finansiering och anvisat medel för de ingå-
ende verksamheterna för år 1998 (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284
och prop. 1997/98:1 utgiftsområde 21, bet.
1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133).

Det energipolitiska programmets huvudinriktning
är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, ut-
veckling och demonstration av ny energiteknik. Må-
let är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka
el- och värmeproduktionen från förnybara energi-
källor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering. Myndighetsfunktionen inom
energiområdet skall tydliggöras och förstärkas. Den
1 januari 1998 inrättades därför Statens energimyn-
dighet.

Programmet omfattar även åtgärder som syftar till
att på ett kostnadseffektivt sätt minska användning-
en av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga el-
systemet effektivare och öka tillförseln av el från för-
nybara energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att
utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.
Fortsatta energipolitiska insatser på klimatområdet
genomförs.

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

MILJONER KRONOR

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
24 459	24 802	26 044	26 652	25 590

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
593	1 286	1 831	1 592	1 568

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna investe-
ringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvä-
gar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart,
post, telekommunikationer, forskning samt övergri-
pande informationsteknikfrågor. För år 1998 uppgår
de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 24,1
miljarder kronor, varav ca 21,5 miljarder kronor till
väg och järnväg.

109

PROP. 1997/98:150

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för utveckling av
transportinfrastrukturen (prop. 1996/97:53, bet.
1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).

Regeringen lämnade propositionen Transportpoli-
tik för en hållbar utveckling (1997/98:56) till riksda-
gen i mars 1998. I propositionen betonas att trans-
porterna syftar till att uppnå överordnade
välfärdsmål och att transportsystemet måste ses som
en helhet. Det övergripande målet föreslås vara att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och lång-
siktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna
och näringslivet. De föreslagna reformerna i proposi-
tionen medför ingen ökning av utgiftsområdesramen.

I budgetpropositionen för 1998 redovisade rege-
ringen sina bedömningar av konkurrenssituationen
för den svenska sjöfartsnäringen. Regeringen ut-
vecklade sin syn i en särskild skrivelse till Sveriges
Redareförening den 6 november 1997. I skrivelsen
anges att inriktningen av regeringens sjöfartspolitiska
arbete skulle vara att snabbt pröva förutsättningarna
för att kunna reducera bemanningskostnaderna. Re-
geringen har nu prövat dessa frågor och gör bedöm-
ningen att det finns behov av ett visst ytterligare be-
redningsarbete bl.a. mot bakgrund av det nya
pensionssystemet. En interdepartemental arbetsgrupp
kommer därför att tillsättas. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 1999 med
konkreta förslag till lösningar i dessa frågor i enlighet
med den inriktning som angavs i regeringens skrivel-
se. I avvaktan på detta kommer regeringen från den
1 juli 1998 att tillfälligt öka bidraget till sjöfarten ge-
nom att höja bidraget till kostnader för socialavgifter
från 29 000 kronor till 45 000 kronor per kalenderår
och årsarbetskraft.

Marknaden för betaltjänster och kontantförsörj-
ning har under de senaste åren genomgått betydande
förändringar. Utvecklingen har aktualiserat frågan
om vilket ansvar staten har för betaltjänsten, samt
vilka krav som staten skall ställa på betaltjänsten och
hur den skall säkerställas. Därför har regeringen i
propositionen Statens ansvar på postområdet
(1997/98:127) redovisat att statens ansvar för betal-
tjänster och kontantförsörjning skall utredas.

Inom ramen för regeringens IT-satsning under
åren 1999 till 2001, som totalt omfattar 1 800 mil-
joner kronor, avses 25 miljoner kronor per år tillfö-
ras utgiftsområdet.

Genom de nya resurser som avses ställas till förfo-
gande ges fortsatta möjligheter för regeringen att
främja en bred användning av IT. Vidare avses en
särskild utredare tillsättas för att kartlägga behovet
av infrastrukturutbyggnad för IT, sett ur ett regio-
nalpolitiskt och socialt perspektiv. Regeringen har
också för avsikt att liksom tidigare stödja pilotpro-
jekt för att nå nya grupper av användare. En ny IT-
kommission skall tillsättas. Regeringen avser att av-
sätta medel för att fortsätta driva arbetet med an-
passning av IT-system inför år 2000 inom såväl IT-
kommissionen som den nyligen tillsatta 2000-

delegationen. Regeringens IT-satsning presenteras
vidare i avsnitt 1.5.2.

I den ram som beräknats för utgiftsområdet för år
1999 ingår inlösen av de lån avseende Rödösunds-
bron som för närvarande finansieras med avgifter,
vilket innebär att Rödösundsbron görs avgiftsfri
fr.o.m. år 1999.

Utgiftsområdet beräknas för år 2001 tillföras 140
miljoner kronor som skall användas för amortering
av lån för Stockholmsöverenskommelsen. En viss
minskning av ramarna för utgiftsområdet sker för
åren 1999 och 2000, jämfört med vad som beräkna-
des i budgetpropositionen, som en följd av omräk-
ning av infrastrukturanslag utifrån ny beräkning av
nettoprisindex.

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

MILJONER KRONOR

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
10 866	12 751	13 083	13 165	13 190

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk,
fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhäl-
sovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt högre ut-
bildning och forskning som rör vård och nyttjande av
biologiska naturresurser.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt
statsbudgeten till 13,7 miljarder kronor. Nära två
tredjedelar av beloppet finansieras från EU-budgeten.
Merparten av EU-stödet avser obligatoriska åtgärder
såsom arealstöd, djurbidrag, intervention och ex-
portbidrag, vilka helt finansieras av EU-budgeten.
Därtill kommer delfinansierade, frivilliga stöd såsom
miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden
och strukturstöd. För att erhålla dessa stöd fordras
nationell medfinansiering i storleksordningen 2 mil-
jarder kronor. Anslagen till forskning och utbildning
uppgår till drygt 1,2 miljarder kronor.

Regeringen har vid beräkningen av utgiftsområ-
desramen utgått från att anslagen för de EU-
finansierade utgifterna för arealersättning, djurbi-
drag, intervention och exportbidrag, på grund av ett
lägre utnyttjande av stöden, kan minskas med sam-
manlagt 700 miljoner kronor per år jämfört med de
preliminära belopp som redovisades i budgetproposi-
tionen för år 1998. Intäkterna minskar med motsva-
rande belopp.

Den engångsvisa besparing som år 1998 gjordes
på anslaget för Sveriges lantbruksuniversitet kommer
nästa år att återläggas. Regeringen har därtill för av-
sikt att i budgetpropositionen föreslå att särskilda
medel anvisas för kompletterande utbildning för ve-
terinärer med utländsk utbildning. Inom utgiftsom-
rådet ryms också medel för bekämpning av EHEC-
smitta. Vidare beräknas för perioden 1999 till 2001

110

PROP. 1997/98:150

ytterligare sammanlagt 99 miljoner kronor tillföras
utgiftsområdet för naturvårdsavtal och biotopskydd i
skog samt för rådgivning och information till skogs-
brukare.

EG-kommissionen lade den 18 mars 1998 förslag
till en reform av den gemensamma jordbrukspoliti-
ken. I princip föreslås sänkta priser och höjda direkt-
bidrag. Regeringen redovisade sin syn på den framti-
da politiken i proposition 1997/98:142 Riktlinjer för
Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspoliti-
ken inom Europeiska unionen. Reformbeslut i minis-
terrådet väntas senast år 1999, varefter förslagen av-
ses genomföras från den 1 juli 2000. Utgifterna på
statsbudgeten för jordbruksstöd kommer sannolikt
att påverkas. Regeringen återkommer till riksdagen
med eventuella förslag till anpassning av utgiftsom-
rådesramen för år 2000 och 2001 när beslut väl fat-
tats i frågan.

Utgiftsområde 24: Näringsliv

MILJONER KRONOR

nor år 2000 och 2001 tillföras utgiftsområdet inom
ramen för regeringens IT-satsning (se avsnitt 1.5.2).
Avsikten är bl.a. att stimulera utvecklingen av elek-
tronisk handel i Norden och att underlätta för små
och medelstora företag att utnyttja IT i syfte att öka
konkurrenskraften hos dessa företag, samt att för-
stärka den hushållsrelaterade miljöinformationen.

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner

MILJONER KRONOR

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
87 330	97 455	104 118	105 214	105 394

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
3 068	3 310	2 870	2 852	2 895

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning
och utveckling, utrikeshandel, export och investe-
ringsfrämjande samt konsumentfrågor. För år 1998
uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till

2,7 miljarder kronor, varav ca 0,9 miljarder kronor
till näringspolitik, 0,2 miljarder kronor till teknolo-
gisk infrastruktur, 0,1 miljarder kronor till konkur-
rensfrågor, 1,2 miljarder kronor till teknisk forskning
och utveckling, 0,3 miljarder kronor till utrikeshan-
del, export och investeringsfrämjande samt 0,1 mil-
jarder kronor till konsumentfrågor.

Inom ramen för regeringens satsning på företa-
gande beräknas utgiftsområdet under treårsperioden
1999 till 2001 tillföras 50 miljoner kronor per år för
småföretagsutveckling, främst för ökad tillgång på
s.k. såddkapital, dvs. kapital till företag som befinner
sig i tidiga utvecklingsskeden och som har svårt att
finna finansiering på den egentliga riskkapitalmark-
naden.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för
sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare
1 miljard avsatts, den s.k. Östersjömiljarden. Verk-
samheten har varit framgångsrik och bör fortsätta.
Enligt regeringens uppfattning bör ytterligare 1 mil-
jard kronor tillföras under den kommande femårs-
perioden, dvs. med 200 miljoner kronor per år. Vi-
dare beräknas utgiftsområdet tillföras 27 miljoner
kronor år 1999 och 28 miljoner kronor år 2000 och
2001 för ökade insatser för att främja de små och
medelstora företagens handel med Europa. Slutligen
beräknas 15 miljoner år 1999 och 16 miljoner kro-

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag
till kommuner och landsting. För år 1998 uppgår de
totala utgifterna enligt statsbudgeten till 93 miljarder
kronor, varav 71,3 miljarder kronor till generellt
statsbidrag, 21 miljarder kronor till statligt utjäm-
ningsbidrag och 0,7 miljarder kronor till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting.

För att värna kvaliteten i skola, vård och omsorg
och för att minska behovet av att höja kommunal-
skatterna anser regeringen att utgiftsområdet bör till-
föras 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. De i
budgetpropositionen för 1998 aviserade tillskotten
om ytterligare 4 000 miljoner kronor vardera för
åren 1999 och 2000 ingår i beräkningen av ramen.
Tillsammans med de beslutade tillskotten för åren

1997 och 1998 uppgår det sammantagna resurstill-
skottet till 20 000 miljoner kronor från och med år
2000, jämfört med år 1996. Utöver detta påverkas
utgiftsområdet av vissa regleringar av statliga åtgär-
der som har kommunalekonomiska effekter (se av-
snitt 7).

Regeringen bedömde i budgetpropositionen för

1998 att effekten av det tidigare utlovade s.k. återbe-
talningsskyddet för 1997 års skatteinkomster skulle
uppgå till 2,6 miljarder kronor. Denna bedömning
ligger fast och förändrar således inte ramen för år

1999.

För att motverka skattehöjningar under år 1999
föreslår regeringen att lagen (1996:1061) om minsk-
ning i särskilda fall av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998 för-
längs med ett år. Innebörden är att om en kommun
eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år

1999 än den som gällde för år 1996 så minskas det
generella statsbidraget med ett belopp som motsvarar
hälften av den ökning av skattemedel som följer av
skattehöjningen.

111

PROP. 1997/98:150

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

MILJONER KRONOR

UTFALL

1997

PROGNOS

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

BERÄKNAT

2001

98 367

103 410

94 989

81 567

73 167

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på stats-
skulden och oförutsedda utgifter. Från och med
1998 ingår anslaget för Riksgäldskontorets provi-
sionskostnader i samband med upplåning och skuld-
förvaltning (räntenära kostnader). Tidigare redovisa-
des dessa provisionskostnader under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning. Överflytt-
ningen innebär att dessa kostnader fr.o.m. 1998 i
likhet med de två andra anslagen under utgiftsområ-
de 26 inte omfattas av det statliga utgiftstaket. För år
1998 beräknas de totala utgifterna till 103,4 miljar-
der kronor, varav räntor på statsskulden utgör 102,9
miljarder kronor, oförutsedda utgifter 10 miljoner
kronor och Riksgäldskontorets provisionskostnader i
samband med upplåning och skuldförvaltning 523
miljoner kronor. Beräkningen av statsskuldsräntor
redovisas ytterligare i avsnitt 4.3.4.

för år 1999 på nivån 1,22 procent av BNI, dvs. det
finns ett utrymme mellan de olika taken. EU-
budgeten för 1998 motsvarar 1,14 procent av BNI.
Den ram som föreslås för utgiftsområdet grundas på
en återhållsam utveckling av EU-budgeten. Om så
inte skulle bli fallet ökar den svenska avgiften. Det är
alltså avsevärda osäkerheter förknippade med be-
dömningarna, särskilt för åren 2000 och 2001.

Oaktat bedömningen av utvecklingen för EU-
budgeten ökar den svenska avgiften jämfört med den
bedömning som gjordes i budgetpropositionen för år
1998. Orsaken till ökningen är nivåjusteringar för
moms- och BNI-avgifterna grundade på nya utfalls-
siffror och justerade antaganden om behovet av fi-
nansiering via BNI-avgiften.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999 2000 2001

129 704 132 410 130 970 137 591 143 900

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
gemenskapen

MILJONER KRONOR

UTFALL	PROGNOS	BERÄKNAT	BERÄKNAT	BERÄKNAT
1997	1998	1999	2000	2001
20 181	21 175	21 650	22 011	22 866

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska
unionens allmänna budget (EU-budgeten). För år
1998 beräknas de totala utgifterna till 21,2 miljarder
kronor. Den återbetalning av en viss del av avgiften,
vilken enligt anslutningsfördraget gjorts under år
1995 till och med år 1998, upphör år 1999. Därefter
betalar Sverige full avgift till EU-budgeten.

EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskaper-
nas samtliga förväntade inkomster och utgifter. Bud-
geten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna med-
len, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna.
Budgeten beslutas årligen inom ramen för fastställt
flerårigt budgettak, s.k. finansiellt perspektiv. Det
finansiella perspektivet grundas på rådets beslut om
gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroa-
tom), vilket bland annat anger taket för medlemslän-
dernas finansieringsansvar för budgeten. Det nuva-
rande beslutet gäller t.o.m. år 1999 eller tills ett nytt
beslut fattas. Det är därför inte av formella skäl nöd-
vändigt att fatta ett nytt beslut om systemet för egna
medel inför år 2000, däremot måste ett nytt beslut
om finansiellt perspektiv fattas.

Taket för egna medel uppgår till 1,27 procent av
bruttonationalinkomsten (BNI) år 1999. Taket fort-
sätter automatiskt att gälla om inget nytt beslut fat-
tas. Nivån för det finansiella perspektivet ligger dock

Huvuddelen av socialförsäkringssektorn redovisas på
statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten har man
hittills redovisat den allmänna tilläggspensionen
(ATP), delpensionsförsäkringen samt arbetsskadeför-
säkringen. Delpensionsfonden och arbetsskadefon-
den avvecklas från och med budgetåret 1999 och ut-
gifterna för delpensionsförsäkringen kommer
fortsättningsvis att redovisas under ett nytt anslag
under utgiftsområde 11. Utgifterna för arbetsskade-
försäkringen kommer fortsättningsvis att redovisas
under ett nytt anslag under utgiftsområde 10 (prop.
1997/98:41, bet. 1997/98: SfU8, rskr 1997/98:153). 1
regeringens proposition 1997/98:151 Inkomstgrun-
dad ålderspension m.m. presenteras förslag till lag-
ändringar i denna del.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt
budgetpropsitionen till 132,7 miljarder kronor.

Allmän tilläggspension utges i form av ålderspen-
sion, förtidspension, efterlevandepension till vuxna
samt barnpension. Administrationskostnaderna fi-
nansieras inom systemet. De totala utgifterna för
allmän tilläggspension uppgår enligt budgetproposi-
tionen för 1998 till ca 126 miljarder kronor. Ramen
har justerats med anledning av förslaget om höjning
av det reducerade basbeloppet (se utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt avsnitt 4.6).

112

PROP. 1997/98:150

4.6 Uppräkning av basbeloppet och
fastställande av bastal för bas-
beloppet respektive det förhöj-
da basbeloppet samt höjning
av det reducerade basbeloppet

Regeringens förslag: Basbeloppet för år 1999 och
framåt skall beräknas utifrån hela förändringen av
det allmänna prisläget som skett från juni 1997 till
juni året före det år som basbeloppet avser. Det bas-
tal som skall användas vid beräkningen av basbelop-
pet skall därvid vara 36 396. Även vid beräkning av
det förhöjda basbeloppet skall förändringen av det
allmänna prisläget som skett från juni 1997 till juni
året före det år som det förhöjda basbeloppet avser
användas. Bastalet för det förhöjda basbeloppet skall
därvid vara 37 144. Dessa regler skall tillämpas förs-
ta gången vid beräkningen och fastställandet av bas-
beloppen avseende år 1999.

Regeringens förslag: Beräkning av folk- och
tilläggspension i form av ålderspension, förtidspen-
sion, efterlevandepension och bamtillägg enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, pensionstillskott
enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, delpen-
sion enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
skall för år 1999 ske utifrån basbeloppet minskat
med en procent och från och med år 2000 utifrån
basbeloppet. Samma minskning föreslås även gälla
vid beräkning av särskilda grundavdraget enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och vid skyldighe-
ten att lämna självdeklaration enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif-
ter.

Skälen till regeringens förslag: Basbeloppet och det
förhöjda basbeloppet fastställs varje år av regeringen.
Som ett led i arbetet med saneringen av statens finan-
ser, i enlighet med den ekonomisk-politiska proposi-
tionen (prop. 1994/95:25), begränsades uppräkning-
en av basbeloppet från och med år 1995. Storleken
av uppräkningen knöts till storleken av statens bud-
getunderskott. Uppräkning begränsades därvid till 60
procent av prisförändringen då budgetunderskottet
översteg 100 miljarder kronor och till 80 procent då
budgetunderskottet understeg 100 miljarder kronor
men översteg 50 miljarder kronor på årsbasis. Då
underskottet understeg 50 miljarder kronor skulle
basbeloppet enligt de då fastlagda principerna räknas
upp med hela prisförändringen. Uppskrivningen av
basbeloppet för år 1999 beror enligt dessa principer
på utfallet för budgetåret 1997. Eftersom budgetun-
derskottet för år 1997 understeg 50 miljarder bedö-
mer regeringen att basbeloppet för år 1999 och tills
vidare bör räknas upp med den fulla prisförändring-
en. Bastalet för beräkningen av basbeloppet bör där-
vid vara 36 396. Bastalet för det förhöjda basbelop-
pet bör vara 37 144 och uppräkningen ske med
utgångspunkt i det allmänna prisläget juni 1997.

I detta sammanhang kan även nämnas att rege-
ringen i proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad
ålderspension föreslår en ändring av namnet på bas-
beloppet respektive det förhöjda basbeloppet till
prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.

Skälen till regeringens förslag: I den uppgörelse som
år 1992 träffades mellan den dåvarande regeringen
och det socialdemokratiska arbetarepartiet, med mål
att stabilisera den svenska ekonomi i ett akut statsfi-
nansiellt läge, beslutades om sänkta ersättningsnivåer
inom pensionsområdet (prop. 1992/93:116). Sänk-
ningen genomfördes genom att ersättningsnivåerna
inom pensionsområdet från och med år 1993 beräk-
nades utifrån basbeloppet minskat med två procent.

Regeringen konstaterar nu att den svenska eko-
nomin har stabiliserats. Budgetunderskottet har
sjunkit och det beräknas uppstå överskott i statens
budget de närmaste åren. Regeringen anser sig därför
nu ha möjlighet att föreslå att ersättningsnivåerna
inom pensionsområdet år 1999 skall beräknas uti-
från basbeloppet minskat med en procent och från
och med år 2000 utifrån det fulla basbeloppet.

Regeringens förslag innebär att pensionerna
kommer att höjas med drygt en procent år 1999 och
med ytterligare ungefär en procent år 2000. För en
pensionär med folkpension och pensionstillskott in-
nebär detta en höjning med drygt 45 kronor per må-
nad både år 1999 och år 2000, förutom den höjning
som sker genom värdesäkringen genom basbeloppet.

4.7 Vissa ändringar av redovis-
ningen på statsbudgeten

Riksdagen har godkänt regeringens förslag till rikt-
linjer om att bruttoredovisning skall tillämpas enligt
lagen (1996:1059) om statsbudgeten på arbetsskade-
försäkringen och delpensionsförsäkringen från och
med budgetåret 1999 (prop. 1997/98:41, bet.
1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Riktlinjerna in-
nebär att delpensionsfonden och arbetsskadefonden
skall avvecklas. Förslag till lagändringar i dessa delar
lämnas i regeringens proposition 1997/98:151 där

113

PROP. 1997/98:150

även vissa andra förslag om vad socialavgifterna skall
finansiera lämnas.

Arbetsskadefonden

Arbetsskadeavgifter förs enligt nuvarande bestäm-
melser i lagen (1981:691) om socialavgifter till ar-
betsskadefonden, med vars tillgångar kostnaden för
ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt
förvaltningskostnader skall täckas. Arbetsskadeavgif-
ten skall i enhetlighet med riksdagens beslut föras till
en bruttoredovisad inkomsttitel.

Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för år
1998 beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor me-
dan utgifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder
kronor. Arbetsskadefonden uppvisar för närvarande
ett ackumulerat underskott som vid utgången av år
1997 beräknas uppgå till 11,7 miljarder kronor. Det
årliga överskottet, som år 1998 kan beräknas uppgå
till 4,8 miljarder kronor, medför att skulden kan be-
räknas uppgå till 6,9 miljarder kronor vid utgången
av år 1998. För år 1999 beräknas inkomsterna från
arbetsskadeavgiften uppgå till 11,2 miljarder kronor
medan utgifterna kan beräknas till 8 miljarder kro-
nor, varav 2,1 miljarder kronor utgörs av utgifter för
den i proposition 1997/98:151 föreslagna statliga ål-
derspensionssavgiften. Det innebär ett överskott på
ca 3,2 miljarder år 1999 och att arbetsskadefondens
skuld kan reduceras med detta belopp år 1999. Re-
geringen avser, trots att fonden avvecklas, årligen i
samband med budgetpropositionerna redovisa in-
komster och ackumulerad skuld.

Delpensionsfonden

Delpensionsavgifter förs enligt lagen om socialavgif-
ter till en fond, benämnd delpensionsfonden, med
vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvaran-
de äldre bestämmelser skall täckas.

Regeringen har i proposition 1997/98:151 om In-
komstgrundad ålderspension, m.m. avsnitt 29 före-
slagit att delpension inte skall kunna ny bevil jas eller
ökas efter utgången av år 2000. Regeringen föreslår i
samma proposition vidare att delpensionsavgiften
slopas och att delpension skall skattefinansieras
fr.o.m. den 1 januari 1999. Motiven till förslagen re-
dogörs för i den nyss nämnda propositionen.

Konsekvenser för statsbudgeten

Den planerade ändringen av redovisningen på stats-
budgeten genom att fonderna för arbetsskadeförsäk-
ringen och delpensionsförsäkringen avvecklas från
och med budgetåret 1999 innebär att ramarna för
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp och utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom höjs. Utgifterna för arbetsska-
deförsäkringen och delpensionsförsäkringen förs upp
som nya anslag under utgiftsområde 10 respektive
11. En omfördelning behöver således göras inom det

statliga utgiftstaket. Utgifterna inom dessa utgiftsom-
råden ökar medan utgifterna inom socialförsäkringar
vid sidan av statsbudgeten minskar i motsvarande
omfattning. Det statliga utgiftstaket påverkas inte (se
tabell).

TABELL 4.14 OMFÖRDELNING AV UTGIFTER
UNDER UTGIFTSTAKET

MILJONER KRONOR	1999	2000	2001
Statsbudgeten UO 10 UO 11	+6 008 +190	+6 137 +96,9	+ 6 292 +118
Socialförsäkringsektorn vid sidan om statsbudgten	-6 198	-6 233,9	-6 410
Netto	0	0	0

Den ändrade redovisningsprincipen påverkar ock-
så anslagen under utgiftsområde 10, för Bl Riksför-
säkringsverket och B2 Allmänna försäkringskassor,
eftersom dessa för närvarande tillförs medel från ar-
betsskadefonden för administration av försäkringen.
Medel för denna administration tas upp under re-
spektive ramanslag. Inte heller detta medför några
statsfinansiella konsekvenser.

4.8 Ålderspensionsreformen

Inledning

Regeringen lägger samtidigt med den ekonomiska
vårpropositionen fram förslag om reformering av ål-
derspensionssystemet, baserat på en uppgörelse mel-
lan regeringen och företrädare för Moderata sam-
lingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna
samt Kristdemokraterna. Förslaget redovisas dels i
propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m.
(prop. 1997/98:151), dels i propositionen Garanti-
pension m.m. (prop. 1997/98:152).

Ålderspensionsreformen kommer att fr.o.m år
1999 medföra betydande förändringar vad gäller
bl.a. statens och AP-fondens inkomster och utgifter
samt statens lånebehov och statsskulden. Däremot
kommer den konsoliderade offentliga sektorns finan-
ser, dvs. staten inklusive ålderspensionssystemet, inte
att påverkas. Reformen har således inga effekter som
kan påverka uppfyllandet av de budgetpolitiska må-
len för det offentliga sparandet. På statsbudgeten in-
nebär reformen högre utgifter på vissa utgiftsområ-
den och utgiftsområdesramarna för dessa, liksom det
totala utgiftstaket, måste därför revideras.

114

PROP. 1997/98:150

beakta ålderspensionsreformens effekter vad gäller
beräkning av ramar för utgiftsområden m.m. I rege-
ringens förslag till utgiftstak för åren 1999, 2000 och
2001 som redovisas i avsnitt 4.4, inkluderas sålunda
inte de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999
skall belasta statsbudgeten. Även vissa administra-
tionskostnader är inte beaktade av samma skäl. Re-
geringen avser att i budgetpropositionen för 1999
lämna reviderade förslag till utgiftstak där hänsyn tas
till effekterna av ålderspensionsreformen. Inte heller i
de redovisningar av de offentliga finanserna som
lämnas i kapitel 4 respektive i bilagorna till denna
proposition inkluderas effekterna av ålderspensions-
reformen.

Nedan redovisas en preliminär beräkning av de fi-
nansiella effekterna av förslagen i ovan nämnda pro-
positioner.

Socialavgifter

Avsikten är att det reformerade ålderspensionssyste-
met skall finansieras med ålderpensionsavgifter som
motsvarar den ålderspensionsrätt som tjänas in. Det-
ta innebär att avgifterna skall uppgå till 18,5 procent
av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrun-
dande belopp. Avgiften skall tas ut inom ramen för
ett oförändrat totalt skatte- och avgiftsuttag. Det har
emellertid inte varit möjligt att under våren 1998 nå
en politisk uppgörelse om i vilka former ålders-
pensionsavgiften skall tas ut och hur eventuell kom-
pensation för höjda avgifter skall utformas. För år
1999 föreslås därför att nuvarande avgiftssatser inte
förändras, så att den allmänna pensionsavgiften upp-
går till 6,95 procent av avgiftsunderlaget och arbets-
givar- och egenavgiften i form av ålderspensionsav-
gift till 6,40 procent. I nedan redovisade kalkyler
görs ett beräkningsmässigt antagande att dessa av-
giftssatser är oförändrade hela perioden t.o.m. år
2001. Regeringen avser att senare återkomma med
ett slutligt förslag till hur avgifterna till det reforme-
rade ålderspensionssystemet skall utformas.

I propositionen Inkomstgrundad ålderspension
m.m. (prop. 1997/98:151) lämnas förslag om att
allmän pensionsavgift skall dras ifrån vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst. Samtidigt skall taket
för pensionsgrundande inkomster och belopp utgöra

7,5 förhöjda basbelopp. Det medför att den högsta
bruttoinkomst, inklusive allmän pensionsavgift på
6,95 procent, som ger pensionsrätt kommer att vara
8,06 förhöjda basbelopp. Detta skall även utgöra ta-
ket för uttag av allmän pensionsavgift. Jämfört med
oförändrade regler innebär detta en höjning av taket
för allmän pensionsavgift.

I ovan nämnda proposition föreslås vidare att ett
belopp motsvarande 2,5 procent av pensionsunderla-
get skall tillföras premiepensionssystemet. Sedan år
1995 avsätts medel på inlåningskonto i Riksgälds-
kontoret för framtida utbetalning till premiereserv-
systemet. Dessa avsättningar sker genom att en viss
andel av ålderspensionsavgifterna förs till detta kon-

to, i stället för till AP-fonden. För närvarande är
denna andel bestämd till 22,4 procent av avgiftsin-
täkterna. Andelen är emellertid baserad på förutsätt-
ningen att premiepensionsandelen skall utgöra 2 pro-
cent, medan förslaget är att denna andel skall vara

2,5 procent. Därtill är denna andel för lågt satt för
att motsvara intjänad pensionsrätt för premiepen-
sion. Andelen föreslås därför i propositionen In-
komstgrundad ålderspension m.m. bli reviderad till
32,0 procent.

Sammantaget kan dessa förslag beräknas få föl-
jande effekter.

TABELL 4.15 AVGIFTSINKOMSTER

MllJAROER KRONOR

	1998	1999	2000	2001
Allmän pensionsavgift
Exkl reform	55,7	57,4	59,4	61,5
Inkl reform	-	58,4	60,4	62,5
Skillnad		1,0	1,0	1.0
Ålderspensionsavgift	49,8	51,8	54,4	56,6
Fördelning exkl. reform
AP-fonden 70,6 %	35,2	36,6	38,4	39,9
Statsbudget 7,0%	3,5	3,6	3,8	4,0
Riksgäldskontoret 22,4%	11.1	11,6	12,2	12,7
Fördelning inkl, reform
AP-fonden 61,0 %		31,6	33,2	34,5
Statsbudgeten 7.0%		3.6	3,8	4,0
Riksgäldskontoret 32,0 %		16,6	17,4	18.1

Effekter för statsbudgetens utgifter
Avgiftsunderlaget för ålderpensionsavgift breddas till
att omfatta alla inkomster som ger pensionsrätt. Det
innebär att statlig ålderspensionsavgift på 6,40 pro-
cent skall betalas för sådana transfereringar och in-
komstersättningar som finansieras över statsbudge-
ten. Avgifterna belastar respektive anslag. Det kan
noteras att dessa inkomstslag redan ingår i underla-
get för den allmänna pensionsavgiften. Statlig
ålderspensionsavgift tas endast ut på inkomstdelar
upp till förmånstaket på 7,5 förhöjda basbelopp.
Den avgift som belastar budgeten har därför beräk-
nats till 6,27 procent.

Full ålderspensionsavgift på 18,5 procent betalas
över statsbudgeten för sådana pensionsgrundande
belopp som tillgodoräknas i pensionssystemet. Det
gäller bl.a. den s.k. barnårsrätten samt förtidspensio-
närernas antagandeinkomst.

De samlade effekterna framgår av tabell 4.16

115

PROP. 1997/98:150

som samtidigt har rätt till ATP, från statsbudgeten
till AP-fonden.

TABELL 4.16 EFFEKTEN AV BREDDAT AVGIFTS-
UNDERLAG

ÅLDERSPENSIONSAVGIFT PÅ 6,40 PROCENT

MILJARDER KRONOR

	1999	2000	2001
Pensionsgrundande transfereringar	7,6	7,4	7,3
Pensionsgrundande belopp	11,9	12,1	12,8
Summa	19,4	19,5	20,1

Hur dessa belopp fördelar sig på utgiftsområden
framgår av tabell 4.17.

TABELL 4.18 OMFÖRING AV BETALNINGS-
ANSVAR

MILJARDER KRONOR

	1999	2000	2001
Från AP-fond till statsbudgeten
Förtidspensioner	24,5	25.5	26,7
Efterlevandepension	12,9	13,5	14,0
Från statsbudget till AP-fonden
Folkpensioner	43,8	44,8	45,9

TABELL 4.17 FÖRÄNDRING AV UTGIFTSRAMAR
TILL FÖLJD AV PENSIONSREFORMEN

MILJONER KRONOR

		1999	2001	2001
Breddning av avgifts- underlaget
6	Totalförsvar'	4	4	4
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	1	¹	1
10	Ekonom, trygghet vid sjukdom och handikapp	11 247	11 528	12 185
11	Ekonomisk trygghet vid ålder- dom	12	6	7
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	4 745	4 883	5 089
13	Ekonomisk trygghet vid ar- betslöshet	1 887	1 479	1 299
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	846	865	756
15	Studiestöd	600	633	639
16	Utbildning och universitets- forskning	28	30	32
17	Kultur, media, trossamfund och fritid	18	18	18
	Summa	19 433	19 492	20 079
Omfördelning av utgifter
10	Ekonomisk trygghet vid sjuk- dom och handikapp	24 504	25 515	26 718
11	Ekonomisk trygghet vid ålder- dom	-30 901	-31 359	-31 850
	Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten	6 937	5 844	5 132
	Summa	0	0	0
	Total effekt på utgiftstaket	19 433	19 492	20 079

' Exklusive pensionsrätt för plikttjänstgöring (se prop. 1997/98:151).

Finansiell infasning

I syfte att kompensera den belastningen på statsbud-
geten som ålderspensionsreformen medför föreslås i
propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m.
att det sker en överföring av medel från AP-fonden
till staten. Beslut om storleken på denna överföring
skall avvakta tills ytterligare underlag tagits fram.
Övergångsvis sker under åren 1999 och 2000 en
överföring med 45 miljarder kronor vartdera året.
Inriktningen skall vara att det därefter sker en en-
gångsvis överföring.

I nedanstående tabell har gjorts ett beräkningtek-
niskt antagande om att det år 2001 sker en engångs-
vis överföring på 235 miljarder kronor. Beloppet är
beräknat så att det ger samma effekt för AP-fonden
som om ålderspensionsreformen hade genomförts
fullt ut år 1999 och det då skett en engångsöverfö-
ring på 350 miljarder kronor, vilket är den övre
gränsen för det intervall som angavs som en rimlig
överföring i departementspromemorian AP-fonden
och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds
1998:7).

TABELL 4.19 ÖVERFÖRING FRÅN AP-FONDEN

TILL STATSBUDGETEN

MILJARDER KRONOR

	1999	2000	2001
Totalt	45	45	235'
Lånebehovspåverkande	45	45	172'

' Anm: Beräkningstekniskt antagande.

Omföring av betalningsansvar

Ett syfte med ålderspensionsreformen är att tillskapa
ett renodlat system för inkomstrelaterad ålderspen-
sion knutet till AP-fonden. Betalningsansvaret för
ATP-pensioner i form av förtids- och efterlevande-
pensioner flyttas därför från AP-fonden till statsbud-
geten. I gengäld överförs betalningsansvaret för folk-
pension i form av ålderspension, till de pensionärer

Statens in- och utlåning

Avsikten är att under år 1999 påbörja utbetalningar
till det nya premiepensionssystemet. Det medför att
medel förs från inlåningskontot i Riksgäldskontoret
via den nyinrättade Premiepensionsmyndigheten till
de fondförvaltare den enskilde försäkringstagaren
angett. Under år 1999 skall medel motsvarande pen-
sionsrätt för premiepension för tre år - 1995, 1996
och 1997 - inklusive viss avkastning utbetalas. Det
sammantagna beloppet inklusive ränta är uppskattat
till 37 miljarder kronor.

116

PROP. 1997/98:150

Som framgår ovan kommer bruttoinlåningen till
premiereservkontot hos Riksgäldskontoret att öka
med ca 5 miljarder kronor fr.o.m. år 1999.

En effekt av att statsskulden reduceras är att utgif-
terna för statsskuldräntor blir lägre, vilket bidrar till
ett minskat lånebehov. Vid den beräkningsmässigt
antagna engångsöverföringen år 2001 påverkas
emellertid statsskuldsräntorna av två motverkande
faktorer. Amorteringen av statsskulden leder i sig till
lägre räntebetalningar. Samtidigt används överför-
ingen från AP-fonden till att förtidsinlösa vissa ute-
stående lån. Detta ger upphov till kursförluster, efter-
som marknadsvärdet på de inlösta obligationerna
ofta överstiger det bokförda värdet. Sådana kursför-
luster bokförs som ränteutgifter. Sammantaget inne-
bär detta att ränteutgifterna år 2001 blir något högre
än vad de skulle varit utan reform.

Statens lånebehov och statsskulden

Sammantaget beräknas pensionsreformen få följande
effekter på statens lånebehov med utgångspunkt från
de beräkningsmässiga antaganden som angetts avse-
ende den finansiella infasningen.

TABELL 4.20 STATENS LÅNEBEHOV

MILJARDER KRONOR

dessförinnan. År 2001 beräknas 172 miljarder kro-
nor av den totala överföringen på 235 miljarder kro-
nor påverka lånebehov och statsskuld.

TABELL 4.21 EFFEKTER PÅ OFFENTLIG BRUTTO-
SKULD

1999 2000 2001

Statsskuld, procent av BNP exkl reform inkl reform	74,7 74,6	69,9 68,8	65.4 57.4
Konsoliderad brutto-
skuld,procent av BNP
exkl reform	70,7	66,6	62,7
inkl reform	71.9	70,3	59,1

Allmänna pensionsfonden

Fullt genomförd skall ålderspensionreformen innebä-
ra en påtaglig förstärkning av AP-fondens löpande
netto mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetal-
ningar. I gengäld sker som framgår ovan en överfö-
ring av medel till statsbudgeten. Med de förslag som
nu lämnas, som inte omfattar finansieringen, blir
emellertid effekten att AP-fondens avgiftsnetto istäl-
let något försämras.

TABELL 4.22 AP-FONDENS FINANSER

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Lånebehov exkl. reform	-6.2	-40,4	•63.3
Breddat avgiftsunderlag	19,4	19.5	20,1
Ändrat betalningsansvar	-6,4	-5,8	-5.1
Överföring från AP-fonden	-45,0	-45,0	■172.0'
Statsskuldsräntor	-3,1	■1.8	0,8
Summa	-35,1	■33.1	-156,3
Utbetalning av premiepen- sionsmedel	37,0	17,6	18,4
Ökad avsättning i Riks- gäldskontoret	5,0	5,2	5,4
Totalt	-3,0	-20,8	-143,2
Lånebehov inkl, reform	-9.2	-61,2	-206,5

Anm: Beräkningstekniskt antagande

1999 2000 2001

Finansiellt sparande exkl reform	3.2	-3,4	-7.8
Effekter av pensions- reform	9.0	9,4	10,5
Överföring	-45.0	-45,0	■235,0’
Ränteeffekt	0	-1.9	-3,7
Finansiellt sparande inkl, reformen	-32,8	-40,9	-236,0

Anm: Beräkningstekniskt antagande

Ålderspensionsreformen medför således, med de för-
utsättningar anges ovan vad gäller bl.a. avgiftsutta-
get, att statens lånebehov reduceras. Därmed blir
även statsskulden mindre. Den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld beräknas genom att till
statsskulden lägga kommunernas skulder och dra
ifrån interna fordringar inom offentlig sektor, främst
AP-fondens och kommunernas innehav av statspap-
per. I tabell 4.21 redovisas en beräkning av den kon-
soliderade bruttoskulden. Överföringen från AP-
fonden till statsbudgeten år 2001 antas vara portfölj-
neutral, dvs. ha samma sammansättning mellan
statspapper, bostadspapper och likvida medel som
AP-fondens totala tillgångar. Det innebär att staten
övertar bostadspapper från AP-fonden. Dessa skall
förvaltas till förfall och påverkar inte statsskulden

AP-fondens behållning värderad till marknadsvärde
uppgick vid utgången av år 1997 till 713 miljarder
kronor. Med ovan angivna förutsättningar kan fon-
dens behållning vid utgången av år 2001 beräknas
uppgå till knappt 400 miljarder kronor.

117

Uppföljning av 1997,
prognos för 1998 och
förslag till tilläggsbudget
för 1998

PROP. 1997/98:150

5 Uppföljning av 1997, prognos
för 1998 och förslag till
tilläggsbudget för 1998

5.1 Inledning

Lagen (SFS 1996:1059) om statsbudgeten har på fle-
ra sätt skärpt kravet på uppföljning och redovisning
av statsbudgetens inkomster och utgifter. Regeringen
är skyldig att följa statsbudgetens inkomster och ut-
gifter både pågående budgetår och efter avslutat
budgetår. Senast fyra månader efter avslutat budget-
år skall statsbudgetens preliminära utfall redovisas
för riksdagen och väsentliga skillnader mellan budge-
terade belopp och preliminära utfall skall förklaras.
För budgetåret 1997 redovisas ett preliminärt utfall i
avsnitt 5.2. Vad gäller innevarande budgetår skall
regeringen enligt budgetlagen redovisa prognoser
över utfallet av statens inkomster och utgifter för
riksdagen vid två tillfällen. I avsnitt 5.3 redovisas den
första uppföljningen av utgifterna budgetåret 1998.
En uppföljning av skatteinkomsterna återfinns i av-
snitt 6.3.3.

Förslagen i tilläggsbudget för 1998 återfinns i av-
snitt 5.4.

5.2 Uppföljning av budgetåret 1997

Statens lånebehov uppgick 1997 till 6,2 miljarder
kronor. I statsbudgeten beräknades lånebehovet till
54,4 miljarder kronor. Under året beslutades på
tilläggsbudget att statsbudgetens anslag skulle ökas
med 11,7 miljarder kronor. Inklusive tilläggsbudget
uppgick således det budgeterade underskottet till

66,1 miljarder kronor. Utfallet blev således 59,8
miljarder kronor bättre än det budgeterade under-
skottet.

I det följande ges en översiktlig redovisning av det
preliminära utfallet år 1997. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en detaljerad redovis-
ning av det slutliga utfallet 1997 i en skrivelse i juni
1998.

TABELL 5.1 STATSBUDGETENS PRELIMINÄRA
UTFALL ÅR 1997

MILJARDER KRONOR	STATS- BUDGET	TILLÄGGS- BUDGET	TOTALT	UTFALL	DIFFERENS UTFALL- TOTALT
Inkomster	623.4		623,4	648,9	25,5
Utgifter:
Summa utgifts- områden	678,7	11,7	690,4	667,5	-22,8
Minskning av an- slagsbehållningar	6,0		6.0	0	-6,0
Summa utgifter	684.7	11,7	696,4	667,5	-28,8
Nettoutlåning	-6,9		-6,9	-12,4	-5,5
m.m.
Summa	677,8	11,7	689,5	655,1	-34,4
Saldo	-54,4	-11,7	-66,1	-6,2	59,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.

' Posten Nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlå-
ning som en kassamässig korrigeringspost.

Källa: Riksrevisionsverket

Inkomster

Statsbudgetens totala inkomster för år 1997 blev
648,9 miljarder kronor, vilket är 25,5 miljarder kro-
nor mer än vad som beräknades i statsbudgeten.
Skillnaderna mellan preliminärt utfall och beräkning-
en i statsbudgeten framgår av tabell 5.2. I det följan-
de kommenteras endast större avvikelser.

121

PROP. 1997/98:150

TABELL 5.2 STATSBUDGETENS INKOMSTER ÅR 1997

MILJARDER KRONOR

INKOMSTTITEL	STATSBUDGET	UTFALL	DIFFERENS
1000 Skatter m.m	566,1	575,3	9,2
1100 Skatt på inkomst:	95,7	109,8	14,1
varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt	37,6	41,8	4,1
1121 Juridiska personers inkomstskatt	52,1	64,2	12,1
Övriga inkomstskatter	5,9	3,8	-2,2

1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter, netto	195,2	193,4	-1,8
varav Inkomster	302,3	299,5	-2,8
Utgifter	107,1	106,1	■1,0

1300 Skatt på egendom	22,9	23,3	0,4
varav 1310 Skatt på fast egendom	16,9	15,3	-1,7
1320 Förmögenhetsskatt	3,1	3,6	0,5
1341 Stämpelskatt	1,4	2,6	1,2
Övriga egendomsskatter	1,4	1.8	0,4

1400 Skatt på varor och tjänster	231,4	228,2	-3,2
varav 1411 Mervärdesskatt	144,9	150,3	5,4
1424 Tobaksskatt	9.3	7,7	-1,6
1425 Alkoholskatt	5,7	9,9	4,2
1428 Energiskatt	52,7	46,9	-5,8
1460 Skatt på vägtrafik	6,0	6,2	0,2
Övriga skatter på varor och tjänster	12,8	7,2	-5,6

1500	Utjämningsavgift	21,0	20,7	-0,3

2000	Inkomster av statens verksamhet	38,6	38,9	0,4
3000	Inkomster av försåld egendom	0,1	15,8	15,7
4000	Återbetalning av lån	3,1	3,2	0,1
5000	Kalkylmässiga inkomster	6,2	6,8	0,6
6000	Bidrag m.m. från EU.	8,7	8,2	-0,5
7000	Extraordinära medel från EU	0,6	0,7	0.0
Statsbudgetens totala inkomster		623,4	648,9	25,5

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.
Källa: Riksrevisionsverket

Inkomstgrupp 1000 Skatter m.m.

Utfallet för inkomstgruppen blev 575,3 miljarder
kronor vilket är en ökning med 9,2 miljarder kronor
i förhållande till statsbudgeten.

För fysiska personers inkomstskatt blev utfallet

4,1 miljarder kronor högre än statsbudgeten. Högre
skatter avseende 1996 års inkomster, framförallt
skatt på realisationsvinster, medförde höga fyll-
nadsinbetalningar i början av år 1997.

Störst avvikelse finns på inkomsttiteln Juridiska
personers inkomstskatt där utfallet blev 12,1 miljar-
der kronor högre än beräknat. Det högre utfallet
förklaras i huvudsak av högre bolagsvinster 1996 än
beräknat, med stora fyllnadsinbetalningar som följd.

Mervärdesskatten blev 5,4 miljarder kronor högre
än beräknat dels beroende på en felaktig bedömning
av kommunmomsen, dels på att fördelningen av pri-
vat konsumtion på olika varugrupper blev annorlun-
da än beräknat.

122

PROP. 1997/98:150

I motsatt riktning verkade utfallet för energiskatterna
som blev 5,8 miljarder kronor lägre än budgeterat.
Detta beror främst på en lägre konsumtion av bensin
och oljeprodukter till följd av en mild vinter. Även
skatteinkomsterna från tobak blev lägre än beräknat.
De båda skattehöjningarna på tobak under år 1997
har minskat skattebasen, dels genom ändrade rökva-
nor, dels genom ökade problem med smuggling och
elektronisk handel med cigaretter.

Inkomstgrupp 3000 Inkomster av försåld egendom
I statsbudgeten ingick inte några inkomster från för-
såld egendom. Under 1997 såldes emellertid aktier i
Stadshypotek AB för 7,6 miljarder kronor samt akti-
er i Nordbanken för 8 miljarder kronor, vilket för-
klarar hela avvikelsen från statsbudgeten.

Utgifter

De totala utgifterna blev preliminärt 655,1 miljarder
kronor vilket är 34,4 miljarder kronor lägre än totalt
anvisade medel under år 1997. Av underskridandet
hänförs 28,8 miljarder kronor till lägre utgifter på
samtliga utgiftsområden inklusive förbrukning av
anslagsbehållningar. Resterande belopp på 5,5 mil-
jarder kronor förklaras av Riksgäldskontorets
nettoupplåning, se tabell 5.1.

Avvikelserna per utgiftsområde redovisas i tabell
5.3. På 16 utgiftsområden underskreds utgiftsområ-
desramen med sammanlagt 25,1 miljarder kronor
och på 8 utgiftsområden överskreds utgiftsområdes-
ramen med sammanlagt 2,2 miljarder kronor. Reste-
rande 3 utgiftsområden uppvisade mindre avvikelser
än 50 miljoner kronor från budgeterade belopp.
Större avvikelser kommenteras kortfattat i följande
avsnitt.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,8 miljarder kronor
lägre än budgeterat. Den främsta orsaken till under-
skridandet är att Riksgäldskontorets kostnader för
upplåning och låneförvaltning blev 0,9 miljarder
kronor lägre än beräknat, vilket till största delen för-
klaras av minskade provisioner inom utlandsmark-
nad men även av till viss del inom hushållsmarkna-
den.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,5 miljarder kronor
lägre än budgeterat, främst till följd av omläggningen
till full tillämpning av anslagsförordningen.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,1 miljarder kronor
högre än tilldelade medel. Detta förklaras av att re-
serverade medel utnyttjats för biståndsverksamheten.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor
lägre än budgeterat främst beroende på lägre utgifter
för bostadstillägg för pensionärer.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn

Utfallet blev 3,1 miljarder lägre än budgeterat be-
lopp. Underskridandet förklaras till största delen av
att utgifterna för föräldraförsäkringen blev 2,9 mil-
jarder kronor lägre än budgeterat, beroende på att
antalet födda barn blev lägre än beräknat.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Utfallet för utgiftsområdet blev 2,4 miljarder kronor
lägre än budgeterat (inklusive tilläggsbudget). Förkla-
ringen till att utgiftsområdesramen underskreds är att
den öppna arbetslösheten blev lägre än vad som för-
utsågs i tidigare bedömningar. På tilläggsbudget till-
fördes utgiftsområdet ca 5,5 miljarder i 1997 års
ekonomiska vårpropositionen och ytterligare ca 1,5
miljarder kronor i budgetpropositionen för år 1998.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,3 miljarder kronor
lägre än budgeterat. Den största förklaringen till un-
derskridandet finns i anslaget för vuxenstudiestöd
m.m.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande

Utfallet för utgiftsområdet blev 2,5 miljarder kronor
lägre än budgeterat. Det lägre utfallet förklaras av att
utgifterna för räntebidrag minskade med 2,6 miljar-
der kronor, vilket till största delen beror på kraftigt
sjunkande räntor i kombination med att ett mycket
stort antal bostadslån omsattes under året.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor
lägre än budgeterat vilket delvis förklaras av en lägre
utbetalningstakt än beräknat på anslagen för regio-
nalpolitiska åtgärder och EG:s regionala utvecklings-
fond och dels av fördröjning av vissa regionalpolitis-
ka projekt.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor
lägre än budgeterat främst beroende på tidsförskjut-
ningar i några större infrastrukturprojekt.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

Utfallet blev 2,7 miljarder kronor lägre än budgete-
rat. Underskridandet förklaras till stor del av att ut-
gifterna för intervention blev 1 miljard kronor lägre
än beräknat. Detta förklaras av att höga världsmark-
nadspriser och en stor efterfrågan på spannmål möj-

123

PROP. 1997/98:150

liggjort en export av det svenska överskottet. Ansla-
get för arealersättning och djurbidrag för struktur-
stöd inom såväl fiske som livsmedelssektorn samt
anslagen för kompletterande åtgärder inom jordbru-
ket underskreds med sammanlagt 1,6 miljarder kro-
nor, främst beroende på tidsförskjutningar mellan
beslut om stöd och faktiska utbetalningar.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Utfallet för utgiftsområdet blev 5,8 miljarder kronor
lägre än budgeterat. Den lägre inhemska räntenivån
jämfört med tidigare antaganden bidrog med ca 4,8
miljarder kronor medan valutakursvinsterna netto
ökade med 5 miljarder kronor. Motverkande poster
på 4 miljarder kronor utgörs främst av minskade
överkurser till följd av en omfördelning av emis-

sionsvolymema vad gäller statsobligationslån med
lägre kupongräntor.

Minskning av anslagsbehållningar

I statsbudgeten beräknades en minskning av anslags-
behållningarna med 6 miljarder kronor. Minskning-
en redovisades netto för samtliga utgiftsområden i en
särskild post. I redovisningen av utfallet ingår där-
emot förbrukningen av anslagsbehållningar under
respektive utgiftsområde.

Nettoutlåning m.m.

Avvikelsen för Riksgäldens nettoutlåning m.m. upp-
går till -5,5 miljarder kronor. Detta beror främst på
tidigareläggningar av amorteringar från affärsverk
och statliga bolag.

124

PROP. 1997/98:150

TABELL 5.3 STATSBUDGETENS UTGIFTER ÅR 1997

MILJARDER KRONOR

	STATSBUDGET		TILLÄGGS- BUDGET	ANVISAT TOTALT	UTFALL	DIFFERENS UTFALL-ANVISAT
1	Rikets styrelse	3,8	0,0	3,8	3,9	0,1
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	3,8	0,5	4,3	2,5	-1,8
3	Skatteförvaltning och uppbörd	5,7	0,0	5,7	5.7	0,0
4	Rättsväsendet	20,8	0,0	20,8	21,2	0,3
5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2,8	0,0	2.8	2,5	-0,3
6	Totalförsvar	42,4	0,2	42,5	41,0	-1,5
7	Internationellt bistånd	11,0	0,0	11,0	12,1	1,1
8	Invandrare och flyktingar	3.5	0,0	3,5	3,6	0,1
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	23,7	0,3	24,0	24,2	0,2
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	35,8	0,0	35,8	35,6	-0,2
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	64,0	0,0	64,0	63,1	-0,8
12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	35,2	0,6	35,7	32,6	-3,1
13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	36,2	7,1	43,3	40,9	-2,4
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	52,3	-2,1	50,2	50,0	■0,2
15	Studiestöd	16,9	0,4	17,3	16,0	-1,3
16	Utbildning och universitetsforskning	25,4	0,4	25,7	25,1	-0,6
17	Kultur, media, trossamfund och fritid	7,2	0,0	7,2	7,2	0,0
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	33,4	0,0	33,4	30,9	-2,5
19	Regional utjämning och utveckling	3,7	0,0	3,7	2,9	-0,8
20	Allmän miljö- och naturvård	1,3	0,0	1,4	1,6	0,2
21	Energi	0,5	0,1	0,6	0,6	0,0
22	Kommunikationer	25,1	0,2	25,3	24,5	-0,8
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13,3	0,3	13,6	10,9	-2,7
24	Näringsliv	2,9	0,1	3,0	3,1	0,1
25	Allmänna bidrag till kommuner	83,6	4,0	87,6	87,3	-0,3
26	Statsskuldsräntor m.m.	104,2	0,0	104,2	98,4	-5,8
27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	20,5	-0,5	20,1	20,2	0,1
	Summa utgiftsområden	678,7	7 7.7	690,4	667,5	-22,9
	Minskning av anslagsbehållningar	6,0		6,0		-6,0
	Summa utgifter	684,7	11,7	696,4	667,5	-28,9
	Nettoutlåning m.m.'	-6,9		■6,9	■12,4	-5,5
	Summa	677,8	11,7	689,5	655,1	-34,4

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.

’ Posten Nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigering.
Källa: Riksrevisionsverket

125

PROP. 1997/98:150

Takbegränsade utgifter

Det statliga utgiftstaket omfattar statsbudgetens
samtliga utgiftsområden förutom utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. Till de takbegränsade utgif-
terna förs även utgifterna inom socialförsäkringssek-
torn vid sidan av statsbudgeten samt den beräknade
minskningen av anslagsbehållningar. Av tabell 5.4
framgår att de takbegränsade utgifterna i statsbudge-
ten beräknades till drygt 712 miljarder kronor, vilket
lämnade en marginal till utgiftstaket på 10,5 miljar-
der kronor. Som redovisades i föregående avsnitt in-
nebär det preliminära utfallet lägre utgifter än beräk-
nat inom ett flertal utgiftsområden. Därtill kommer
att även utgifterna för socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten blev lägre än beräknat. Sam-
mantaget understiger de takbegränsade utgifterna
den ursprungliga beräkningen med 13,6 miljarder
kronor. Detta innebär samtidigt att budgeterings-
marginalen blev i motsvarande grad högre. Margi-
nalen till utgiftstaket uppgick därför preliminärt till
drygt 24 miljarder kronor.

TABELL 5.4 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR 1997

MILJARDER KRONOR

	STATSBUDGET	UTFALL	DIFFERENS
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	574,5	569,2	-5,3
Minskning av anslags- behållningar	6,0		-6,0
Summa	580,5	569,2	-11,3
Socialförsäkrings- sektorn vid sidan om statsbudgeten	132,0	129,7	-2,3
Summa takbegränsade utgifter	712,5	698,9	-13,6
Budgeteringsmarginal	10,5	24,1	13,6
Utgiftstak	723	723	0

Anslagsbehållningar

På statsbudgeten finns det tre olika anslagstyper -
obetecknade anslag, reservationsanslag och raman-
slag. För reservationsanslag och ramanslag gäller att
outnyttjade medel vid budgetårets slut får överföras
som reserverade medel respektive anslagssparande
och användas under följande budgetår. För perioden
1992/93 till 1997 har reservationerna successivt
minskat medan anslagssparandet har ökat. En stor
del av förändringarna förklaras av att andelen reser-
vationsanslag minskat. För ramanslag gäller det mot-
satta. Budgetåret 1995/96 utgjorde ramanslagen 29
procent av totala antalet anslag och 17 procent av
totalt anvisade medel på statsbudgeten. År 1997 ut-
gjorde ramanslagen ca 85 procent av det totala an-

talet anslag och ca 94 procent av totalt anvisade me-
del på statsbudgeten.

TABELL 5.5 RESERVATIONER OCH ANSLAGS-

SPARANDE 1992/93 - 1997

MILJARDER KRONOR

BUDGETÅR	RESERVATIONER	ANSLAGS- SPARANDE	TOTALT
1992/93	37,1	1,1	38,2
1993/94	35,5	8,1	43,6
1994/95	30,6	11,3	41,9
1995/96	30,5	11,8	42,3
1997 (prel. utfall)	14,2	35,5	49,7

Källa: Riksrevisionsverket

Ramanslag infördes från och med budgetåret
1992/93 och anvisades under år 1992/93 till år
1995/96 i huvudsak för myndigheternas förvalt-
ningsanslag. Från och med år 1997 anvisas raman-
slag även för medel som regleras i författningar eller
särskilda regeringsbeslut, dvs medel som tidigare an-
visades på förslagsanslag. Av det totala anslagsspa-
randet år 1997 utgör anslagssparandet på förvalt-
ningsanslagen drygt 13 miljarder kronor, vilket är en
ökning med 1,6 miljarder kronor jämfört med bud-
getåret 1995/96. De största ökningarna ligger på an-
slagen till Försvarsmakten (+ 0,7 miljarder kronor)
och till Väg- och Banverken (+ 0,8 miljarder kronor).

Regeringen har tidigare (prop. 1996/97:1) redovi-
sat att anslagsbehållningarna bör uppmärksammas i
den årliga prövningen av myndigheternas resursbe-
hov. Som underlag för en sådan prövning har myn-
digheterna ålagts att redovisa den planerade använd-
ningen av den ackumulerade anslagsbehållningen
som vid det senaste räkenskapsårets slut uppgår till
mer än tre procent av anslaget. 1 budgetunderlaget
som myndigheterna lämnade i mars 1998 lämnades
för första gången en sådan redovisning. I den fortsat-
ta budgetberedningen inför budgetpropositionen för
1999 kommer dessa uppgifter att ingå i prövningen
av myndigheternas resursbehov.

Enligt gällande bestämmelser får myndigheterna
disponera anslagssparandet om regeringen inte beslu-
tat annat. Regeringen har för avsikt att strama upp
reglerna så att anslagssparande som överstiger tre
procent av anslaget får disponeras först efter beslut
av regeringen. Denna prövning skall ske samlat i
samband med budgetarbetet. Förändringen syftar till
att få en bättre finansiell styrning av myndigheterna.

126

PROP. 1997/98:150

5.3 Utgiftsprognos för budgetåret
1998

Den nya budgetprocessen kräver en god och regel-
bunden uppföljning av statsbudgetens utgifter. Ut-
giftsökningar måste uppmärksammas i tid för att
kunna åtgärdas och på så sätt hindra att utgiftstaket
överskrids. Det skärpta uppföljningskravet har lett
till att regeringen vid flera tillfällen under pågående
budgetår följer upp utgiftsutvecklingen på anslagsni-
vå. Uppföljningen redovisas för riksdagen i den eko-
nomiska vårpropositionen och i budgetpropositio-
nen. Den samlade bedömningen av statsbudgetens
inkomster, utgifter och budgeteringsmarginal under
år 1998 påverkas vid sidan av förslagen i tilläggs-
budget också i hög grad av den makroekonomiska
bedömningen och av andra underliggande faktorer.

Sammantaget beräknas nu utgifterna under utgift-
staket år 1998 till 719,1 miljarder kronor. Budgete-
ringsmarginalen beräknas till 0,9 miljarder kronor,
vilket är 2,7 miljarder kronor lägre än i budgetpro-
positionen för 1998. Vid en avstämning mot det
statliga utgiftstaket skall även medel som anvisats
tidigare budgetår inkluderas. 1 statsbudgeten beräk-

TABELL 5.6 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR 1998

MILJAROER KRONOR

nades 5 miljarder kronor av tidigare anvisade medel
användas under 1998. Utgiftstaket för 1998 fast-
ställdes våren 1996 till 720 miljarder kronor och har
inte ändrats trots att fördelningen under utgiftstaket
ändrats vid flertal tillfällen.

1 tabell 5.7 redovisas de prognostiserade utgifterna
per utgiftsområde. Tillgängliga medel är summan av
tilldelade medel i statsbudgeten 1998, förslagen i
tilläggsbudget samt ingående reservationer och an-
slagssparande från tidigare år. För så gott som samt-
liga utgiftsområden bedöms att utgifterna under
1998 kommer att rymmas inom tillgängliga medel.
Det enda utgiftsområde där ramarna överskrids är
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar. Orsaken
till det befarade överskridandet är att kommuner-
sättningar till flyktingar ökar mer än väntat. Rege-
ringen avser att återkomma i denna fråga i budget-
propositionen då utfallet bättre kan prognostiseras.
Vid det tillfället avser regeringen även att redovisa de
åtgärder som vidtas med anledning av överskridan-
det.

De största differenserna mellan prognos och till-
gängliga medel förklaras nedan.

	STATSBUDGE T	PROGNOS	DIFFERENS
Utgifter exkl. statsskuldsräntor¹	583,7	586,7	3,0
Socialförsäkrings- sektorn vid sidan av statsbudgeten	132,7	132,4	-0,3
Summa takbegränsade utgifter	716,4	719,1	2,7
Budgeteringsmarginal	3.6	0,9	-2,7
Utgiftstak för staten	720	720	0

¹ Inklusive förbrukning av anslagsbehållningar på 5 miljarder kronor.

127

PROP. 1997/98:150

TABELL 5.7 STATSBUDGETENS UTGIFTER ÅR 1998

MILJONER KRONOR

	INGÅENDE’ RES/RAM 980101	ANVISAT I STATBUDGETEN	TILLÄGGSBUDGET	TILLGÄNGLIGA MEDEL	UTGIFTSPROGNOS	DIFFERENS TILLGÄNGLIGA MEDEL-PROGNOS
1 Rikets styrelse	1 551	3 977		5 528	3 977	1 551
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 090	2 063	-21	3131	2 322	809
3 Skatteförvaltning och uppbörd	792	5 662	10	6 464	6 009	455
4 Rättsväsendet	974	21 034	-4	22 004	21 796	208
5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan	819	2 811		3 630	2 802	828
6 Totalförsvar	4 491	41 244	100	45 835	42 567	3 268
7 Internationellt bistånd	7 482	11 434		18 916	12 292	6 624
8 Invandrare och flyktingar	-36	3 864		3 828	4 374	-546
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	531	22 499	254	23 284	22 873	411
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom m.m.	378	37 193		37 571	37 554	17
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom	803	62 701		63 504	62 560	944
12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn	1 040	35 814		36 854	35 605	1 249
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	94	42 723	-4 238	38 579	37 485	1 094
14 Arbetsmarknad och arbetsliv	5 352	47 542	706	53 600	49 338	4 262
15 Studiestöd	720	21 334	-60	21 994	21 268	726
16 Utbildning och universitetsforskning	2 702	27 051	60	29 813	27 622	2 191
17 Kultur, medier, trossamfund och fritid	341	7 335		7 676	7 443	233
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	2 745	22 826	77	25 647	22 164	3 483
19 Regional utjämning och utveckling	3 798	3 605		7 403	4 111	3 292
20 Allmän miljö- och naturvård	1 410	1 178	37	2 625	1 792	833
21 Energi	670	1 583	428	2 681	1 286	1 395
22 Kommunikationer	4 022	24 101	-2	28 120	24 802	3 318
23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.	3 491	13726		17 217	12 751	4 466
24 Näringsliv	2 107	2 698	20	4 825	3 310	1 515
25 Allmänna bidrag till kommuner	361	93 049	4 270	97 680	97 455	225
26 Statsskuldsräntor m.m.	0	109 125		109 125	103 410	5715
27 Avgiften till Europeiska gemenskapen	1 956	19 645		21 601	21 175	426
Summa utgiftsområden	49 684	687 815	1 636	739 135	690 143	48 992
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	49 684	578 690	1 636	630 010	586 733	43 277

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

' Ingående reservation/ram är preliminära siffror från Riksrevisionsverket.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten anvisade
medel för år 1998. På grund av omläggningen till full
tillämpning av anslagsförordningen har Försvars-
makten ett anslagssparande, som avses användas till
finansiering av kommande materielleveranser. I nu-
varande prognos beräknas 1,2 miljarder kronor av
Försvarsmaktens anslagssparande förbrukas under år
1998.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet har stora reservationer till följd av
förseningar i utbetalningarna. Den ingående balansen

år 1998 uppgår till drygt 7 miljarder kronor. Knappt
en miljard kronor av dessa medel förväntas förbru-
kas under år 1998.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Mottagningssystemet för asylsökande samt kommu-
nersättningar för flyktingar beräknas överskrida
budgeterade medel med ca 500 miljoner kronor. Or-
saken är att fler skyddsbehövande nu får uppehålls-
tillstånd och tas emot i kommunerna. Regeringen
avser att avvakta utfallet första halvåret 1998 för att
sedan återkomma till riksdagen i frågan i budgetpro-
positionen för 1999.

128

PROP. 1997/98:150

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn

Inom området har flertalet av anslagen reviderats ned
jämfört med statsbudgeten. Detta till följd av att det
föds färre barn än beräknat. Anslaget för underhålls-
stöd bedöms dock överstiga budgeterade medel med
ca 1 miljard kronor. Regeringen avser att i samband
med budgetpropositionen för 1999 ta ställning till
behov av förändringar i systemet för underhållsstö-
det.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Hösten 1997 beräknades den öppna arbetslösheten
år 1998 uppgå till 7,4 procent. Denna prognos har
nu reviderats ned till 6,7 procent vilket ger stora ef-
fekter på statsbudgetens utgifter. Utgifterna inom ut-
giftsområde 13 beräknas nu bli ca 5 miljarder kronor
lägre än budgeterat. Den osäkerhet som finns i be-
räkningen av utgiftsnivån motiverar dock en viss
marginal. I tilläggsbudget för 1998 föreslås därför att
anslaget för arbetslöshetsersättning minskas med
drygt 4 miljarder kronor.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande

Inom utgiftsområdet har utgifterna för räntebidrag
reviderats ned med ca 1 miljard kronor till följd av
lägre marknadsräntor.

Sammanfattningsvis kan sägas att utgifterna exklusi-
ve statsskuldsräntorna enligt utgiftsprognosen över-
stiger anvisade medel för år 1998 med ca 6 miljarder
kronor. I princip minskar anslagssparandet i motsva-
rande mån. Sparade medel vid utgången av 1998 be-
räknas därmed uppgå till 43,3 miljarder kronor.

utgiftsökningen genom minskning av 1998 års an-
slag. I några fall föreslås indragning av anslagsbe-
hållningar.

Minskningarna av 1998 års anslag uppgår totalt
till 4 704 miljoner kronor. Denna minskning möjlig-
görs bl.a. av att utgifterna för arbetslöshetsersättning
beräknas bli 4 238 miljoner kronor lägre än vad som
beräknades i budgetpropositionen för 1998. Vidare
presenterar regeringen förslag om ökade inkomster
motsvarande 719 miljoner kronor för 1998.

Regeringens ambition är att ökade utgifter skall
finansieras genom motsvarande minskning av utgif-
terna samma år. Utvecklingen av de offentliga finan-
serna är positiv. Regeringen anser därför att det är
möjligt att redan 1998 öka insatserna till kommu-
nerna för vård, omsorg och skola. Detta förslag till
tilläggsbudget ryms inom de budgetpolitiska målen.
Efter de föreslagna åtgärderna uppgår budgeterings-
marginalen till 857 miljoner kronor.

5.4.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

C3 Allmänna val

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 205 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C3 Allmänna val
ökas med 12 400 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget C4 Stöd till politiska partier mins-
kas med motsvarande belopp.

5.4 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret
1998

5.4.1 Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för
löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny be-
räkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya
anslag. De förändringar av gällande statsbudget som
nu kan överblickas och andra frågor som regeringen
anser bör tas upp, redovisas i det följande.

Anslagsförändringarna i detta förslag till tilläggs-
budget uppgår netto till en ökning med ca 1 636
miljoner kronor.

De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till to-
talt 6 339 miljoner kronor, varav 4 270 miljoner kro-
nor består av ökade anslag till kommunerna. I vissa
fall finns förslag till finansiering av den föreslagna

Av anvisade medel kommer som vid tidigare val en
viss del att avsättas för valteknisk information till in-
vandrare. Riksskatteverket svarar för informationen i
samråd med Statens invandrarverk.

Invandrare som bott i Sverige i minst tre år får
rösta och väljas till kommunala församlingar. Inför
1994 års val anvisade riksdagen för budgetåret
1993/94 (prop. 1993/94:105, bet. 1993/94:KU26,
rskr. 1993/94:163) 12,4 miljoner kronor för stöd till
partier för information till invandrare.

Regeringen anser att samma belopp bör stå till
förfogande för motsvarande ändamål vid 1998 års
val. Detta föreslås ske genom att det på statsbudge-
ten uppförda anslagsbeloppet för innevarande bud-
getår ökas med 12,4 miljoner kronor.

E2 Presstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 531 579 000
kronor.

5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

129

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Anslaget E2 Presstöd ökas
med 12 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget E3 Stöd till radio- och kassettidningar mins-
kas med motsvarande belopp.

Anslaget får användas i enlighet med bestämmelserna
i presstödsförordningen (1990:524) samt förordning-
en om tillfälligt driftsstöd (1997:1205). Det tillfälliga
driftsstöd som regeringen föreslog i tilläggsbudgeten i
september 1997 och som riksdagen beslutat om
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUll Tilläggsbudget
2, rskr. 1997/98:45) är ett bidrag för att lösa de aku-
ta ekonomiska problem som många tidningar med
allmänt driftsstöd har. Stödet fördelas för åren 1997
och 1998.

Enligt Presstödsnämndens prognos för år 1998
täcker inte anslaget beräknade utbetalningar av
presstöd. För att täcka kostnaderna för presstödet
inklusive det tillfälliga driftsstödet för år 1998 före-
slår regeringen att ytterligare 12 miljoner kronor an-
visas anslaget E2 Presstöd. Minskningen på anslaget
E3 Stöd till radio- och kassettidningar påverkar inte
verksamhetens nuvarande omfattning.

5.4.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

A2 Riksrevisionsverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 176 625 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Riksrevi-
sionsverket minskas med 27 400 000 kronor till följd
av att den revisionella verksamheten renodlas.

Riksrevisionsverkets (RRV:s) uppgifter innefattar i
dag revision, ekonomi- och resultatstyrning, tillhan-
dahållande och utveckling av ekonomi- och perso-
naladministrativa system samt ansvar för och drift av
statens betalningssystem. Riksdagen har godkänt re-
geringens förslag (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att RRV:s verk-
samhet skall renodlas och koncentreras till de revi-
sionella uppgifterna. Som en följd av detta överförs
den 1 juli 1998 den del av RRV:s verksamhet som
avser statens ekonomistyrningsfunktion till en ny
myndighet, Ekonomistyrningsverket (ESV). För att
hantera dessa frågor föreslås att 26,3 miljoner kro-
nor överförs från anslaget A2 Riksrevisionsverket till
det på tilläggsbudget uppförda ramanslaget A21

Ekonomistyrningsverket. Samtidigt flyttas ansvaret
för statens betalningssystem från RRV till Riksgälds-
kontoret (RGK). För att hantera det nya ansvaret för
betalningsfrågor tillförs RGK:s anslag för förvalt-
ningskostnader 1,1 miljoner kronor genom en
minskning med motsvarande belopp av anslaget A2
Riksrevisionsverket. Totalt minskas således anslaget
A2 Riksrevisionsverket med 27,4 miljoner kronor
avseende andra halvåret 1998.

A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 82 644 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A8 Riksgäldskonto-
ret: Förvaltningskostnader ökas med 1 125 000 kro-
nor. Finansiering sker genom att anslaget A2 Riksre-
visionsverket minskas med motsvarande belopp.

Riksdagen godkände regeringens förslag (prop.
1997/98:1, utg. omr. 2, bet. 1997/98:FiU2, rskr.
1997/98:120) att Riksrevisionsverkets verksamhet
skall renodlas och koncentreras på de revisionella
uppgifterna. Som följd av detta överförs den 1 juli
1998 ansvaret för statens betalningssystem till Riks-
gäldskontoret.

Syftet med överföringen av betalningsfunktionen
är att uppnå en effektivare upplåning, låneförvalt-
ning och likviditetsförvaltning. Överföringen medför
att Riksgäldskontorets tillgång till information för-
bättras vilket förväntas leda till lägre finansierings-
kostnader. För andra myndigheter skapas en högre
effektivitet genom möjligheten att vända sig till en
och samma myndighet för att diskutera finansiering,
likviditetsförvaltning och betalningsförmedling.

För att hantera det nya ansvaret för betalningsfrå-
gor föreslås att Riksgäldskontorets anslag för för-
valtningskostnader tillförs 1,1 miljoner kronor avse-
ende andra halvåret 1998.

A16 Bokföringsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta än-
damål uppfört ett ramanslag på 5 394 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A16 Bokförings-
nämnden ökas med 800 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A17 Bidrag till stiftelsen för
utvecklande av god redovisningssed minskas med
motsvarande belopp.

Riksdagen har nyligen antagit lagen (1998:9) om
miljöredovisning. Lagen innebär i korthet att förvalt-

130

PROP, 1997/98:150

ningsberättelsen - liksom tidigare - skall innehålla
miljöanknuten information i den mån informationen
är av betydelse för bedömningen av ett bolags verk-
samhet, ställning och resultat samt dess utvecklings-
möjligheter och framtidsutsikter. Därutöver infördes
ett särskilt upplysningskrav för sådana bolag som är
tillstånds- eller anmälningpliktiga enligt miljö-
skyddslagen. Upplysningskravet omfattar verksamhe-
tens påverkan på den yttre miljön. Den nya lagstift-
ningen förutsätter att kompletterande normgivning
utarbetas. Detta arbete bör falla på Bokförings-
nämnden.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att Bok-
föringsnämnden får ökade resurser med 800 000
kronor. Detta finansieras genom att anslaget Al 7
Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed minskas med motsvarande belopp. Detta
innebär att staten inte avser att tilldela de medel till
stiftelsen som beslutades i statsbudgeten för 1998.

A21 Ekonomistyrningsverket

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag A21 Eko-
nomistyrningsverket uppgående till 26 275 000 kro-
nor anvisas för 1998. Finansiering sker genom att
anslaget A2 Riksrevisionsverket minskas med mot-
svarande belopp.

Riksdagen har godkänt regeringens förslag (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att
statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och att
en ny myndighet inrättas. Riksrevisionsverket (RRV)
och Statens löne- och pensionsverk (SPV) har tidigare
ansvarat för de myndighetsuppgifter som nu förs
över till den nya myndigheten Ekonomistyrningsver-
ket (ESV).

En särskild utredare med uppgift att bl.a. ta fram
förslag till organisation, verksamhetsmål, reglerings-
brev, budget och arbetsformer tillsattes under hösten
1997 (dir. 1997:122). Utredaren fick vidare i uppgift
att ta fram förslag till strategi för effektivisering och
prioritering av de ekonomi- och personaladministra-
tiva system- och stödtjänsterna. Ansvaret för statens
betalningssystem kommer att föras över till Riks-
gäldskontoret (RGK). I utredarens uppdrag ingick
också att föreslå vilka arbetsuppgifter beträffande
statens betalningssystem som dels ska föras över till
RGK, dels har sådant samband med statens koncern-
redovisning att de bör ingå i den nya ekonomistyr-
ningsmyndigheten.

Utredaren överlämnade den 27 februari 1998 del-
rapporten Ekonomistyrningsverket med förslag i
nämnda hänseenden.

Utredaren skall fram till den 1 juli 1998 arbeta
med de förberedelser som krävs för att myndigheten
skall kunna verka fr.o.m. denna dag.

ESV skall verka för en effektiv och ändamålsenlig
ekonomisk styrning på alla nivåer i staten genom att
som regeringens stabsmyndighet förse regeringen
med underlag om den statliga ekonomin och förse
Regeringskansliet och myndigheterna med verktyg
för en effektiv styrning.

ESV skall vara ett stöd för såväl regeringen som
myndigheterna dels i styrning och uppföljning av sta-
tens verksamhet, ekonomi och resultat, dels avseende
ekonomi- och personaladministrativa system. De oli-
ka leden i ekonomistyrningsprocessen har en inbör-
des koppling och regeringen ser därför en stor fördel
i att hålla samman dessa i en gemensam organisation.
För att upprätthålla en hög kompetens i ekono-
mistyrningen krävs att verksamheten bedrivs i nära
kontakt med avnämarna, dvs. regeringen och myn-
digheterna. Regeringen har för avsikt att knyta ett
råd samt ett redovisningsråd till verket.

ESV kommer att ansvara för normering, metoder
för uppföljning och utvärdering samt tillhandahål-
lande av systemet för statlig redovisning (Riks), kon-
troll och analys av ekonomisk information, progno-
ser och avgiftsfrågor samt metodutveckling inom
ekonomistyrningsområdet. Statlig produktion av
ekonomi- och personaladministrativa system och
stödtjänster samordnas och integreras i den nya
myndigheten. Dessa verksamheter flyttas från RRV
och SPV. Hela den ekonomi- och personaladminist-
rativa system- och stödverksamheten finansieras med
avgifter. Den avgiftsfinansierade verksamheten
kommer att svara för ca 80 procent av den nya myn-
dighetens omslutning. Ansvaret för normering och
metodutveckling inom kassahållningsfrågor samt
uppgifter som hänger samman med statens koncern-
redovisningssystem skall ingå i ESV eftersom det
finns starka kopplingar till det statliga redovisnings-
systemet, medan ansvaret för statens betalningssys-
tem flyttas till RGK.

För att finansiera Ekonomistyrningsverket under
andra halvåret 1998 anvisas 26,3 miljoner kronor,
vilket motsvarar ett årligt anslag på 52,6 miljoner
kronor.

B3 Bidrag till kapitalet i Europeiska investerings-
banken

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

131

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag B3 Bidrag
till kapitalet i Europeiska investeringsbanken uppgå-
ende till 15 871 000 kronor anvisas för 1998. Finan-
siering sker genom att anslaget Bl Åtgärder för att
stärka det finansiella systemet minskas med motsva-
rande belopp.

I statsbudgeten för år 1997 fanns för detta ändamål
uppfört ett anslag på 860 miljoner kronor. Till följd
av den försvagade kronkursen i förhållande till ecun
visade sig beloppet vara otillräckligt för att täcka
kostnaderna för inbetalningarna. För att täcka före-
gående års underskott föreslår regeringen att
15,9 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1998.

Under 1998 kommer guvernörsrådet att besluta
om en höjning av bankens kapital, sannolikt med
högst 61 procent. För att täcka kostnaden för denna
kapitalhöjning kommer medel att tas från bankens
reserver, vilket innebär att ägarna inte behöver göra
ytterligare inbetalningar. Samtidigt kommer den in-
betalade andelen av bankens kapital sannolikt att
sänkas från 7,5 procent till 6 procent. Kapitalhöj-
ningen innebär dock ett ökat garantiåtagande från
ägarna. Det svenska garantiåtagandet beräknas öka
från 1,9 miljarder ecu till högst 3,1 miljarder ecu. Be-
slutet om kapitalhöjningen träder i kraft omedelbart
efter godkännandet av bankens guvernörsråd.

5.4.4 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd

Al Riksskatteverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta än-
damål uppfört ett ramanslag på 356 304 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Riksskatteverket
minskas med netto 4 000 000 kronor.

Justitiekanslern har i beslut den 20 februari 1998
medgivit ett yrkande från en privatperson om ersätt-
ning på grund av överträdelse av gemenskapsrätten
avseende bl.a. rådets direktiv angående punktskatt på
mineraloljor (rådets direktiv 92/12 EEG av den 25
februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och över-
vakning av sådana varor, EGT nr L 76, 23.31.992,
s 1 samt rådets direktiv 92/81 EEG av den 19 okto-
ber 1992 om harmonisering av strukturerna för
punktskatter på mineraloljor, EGT nr 316,
31.10.1992, s 12). Till Justitiekanslern har inkommit
ca 500 liknande ersättningsanspråk från personer
företrädesvis bosatta i Tomedalen. Till stöd för sina

anspråk har de åberopat bl.a. att de på grund av den
svenska lagstiftningen under tiden den 1 januari
1996 - den 30 juni 1997 gått miste om möjligheten
att köpa lågbeskattad, rödmärkt olja i Finland.
Kraven avser till största delen ersättning för skillna-
den mellan faktisk kostnad för svensk olja och pre-
sumtiv kostnad om motsvarande mängd rödmärkt
finsk olja hade kunnat tankas i Finland. Huvuddelen
av dessa ersättningsanspråk har av Justitiekanslern
överlämnats till Riksskatteverket för fortsatt hand-
läggning.

Handläggningen av ersättningsanspråken beräk-
nas kunna slutföras under 1998. För att ge Riksskat-
teverket möjligheten att besluta om och betala ut
skadestånd i de angivna fallen bedömer regeringen
att Riksskatteverkets anslag behöver ökas med 10
miljoner kronor. Även i de fall det är Justitiekanslern
som beslutar om skadestånd bör Riksskatteverket ha
hand om utbetalningen av skadestånden. Beräkning-
en är preliminär och regeringen avser att återkomma
i budgetpropositionen för 1999 med dels en mer pre-
ciserad beräkning dels förslag till finansiering. Ut-
gångspunkten är att finansiering skall ske inom ut-
giftsområdets ram.

Samtidigt görs en neddragning av Riksskattever-
kets anslag med 14 miljoner kronor, som överförs till
anslaget A3 Tullverket för punktskattekontroll. Det-
ta innebär att Riksskatteverkets anslag 1998 minskas
med netto 4 miljoner kronor.

A3 Tullverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 036 369 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Tullverket ökas
med 14 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget Al Riksskatteverket minskas med motsva-
rande belopp.

Mycket tyder på att skatteundandragandena av
punktskatter på framför allt alkohol och tobak men
även på mineraloljeprodukter har ökat i omfattning.
Tullverkets ökade beslag av dessa varor indikerar att
så är fallet. En annan indikator på detta är att statens
skatteintäkter från dessa varor minskar och att höj-
ningarna av tobaksskatten under 1997 endast beräk-
nas leda till en marginell ökning av intäkterna.

Regeringen har i dag i en proposition
(1997/98:100) föreslagit att Tullverket skall ges för-
bättrade möjligheter att kontrollera underlaget för
punktskatter avseende alkohol, tobak och minera-
loljor i den EU-interna trafiken. De nya reglerna före-
slås träda i kraft den 1 juli 1998. Under förutsättning
att riksdagen godkänner regeringens förslag, föreslås
att Tullverkets anslag tillförs 14 miljoner kronor för

132

PROP. 1997/98:150

år 1998 för att påbörja den nya kontrollverksamhe-
ten.

5.4.5 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

A2 Nordiskt samarbete

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 452 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Nordiskt samar-
bete ökas med 100 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget Al Utrikesförvaltningen minskas
med motsvarande belopp.

Regeringen anser att Föreningen Norden behöver
särskilt ekonomiskt stöd på 1 miljon kronor till in-
formationsverksamheten vid Arena Norden. Verk-
samheten beskrivs närmare under utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid. Finansiering-
en delas mellan utgiftsområde 17 och utgiftsområde
5. Medlen på anslaget A2 Nordiskt samarbete be-
räknas inte räcka för den del som skall finansieras av
utgiftsområde 5. Regeringen föreslår därför att an-
slaget ökas med 100 000 kronor.

D4 Forskning till stöd för nedrustning och inter-
nationell säkerhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 262 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D4 Forskning till
stöd för nedrustning och internationell säkerhet ökas
med 500 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget Dl Utredningar och andra insatser på det
utrikespolitiska området minskas med motsvarande
belopp.

Sverige bidrar i betydande omfattning med expertis
till FN:s säkerhetsråds särskilda kommission för eli-
minering av Iraks massförstörelsevapen (UNSCOM).
Detta sker genom att personal från Försvarets forsk-
ningsanstalt ställs till UNSCOM:s förfogande. Dessa
bidrag från svensk sida förväntas komma att öka yt-
terligare under innevarande år. För att kunna möta
ökade kostnader till följd härav föreslår regeringen
att 500 000 kronor tillförs anslaget.

5.4.6 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

A2 Fredsfrämjande truppinsatser

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 384 419 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser ökas med 150 000 000 kronor. Finan-
siering sker till viss del genom att anslaget B2 Funk-
tionen Försörjning med industrivaror och anslaget
B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst minskas med 25 000 000 kronor vardera.

Sverige deltar med en reducerad bataljon i en mellan
de nordiska länderna och Polen gemensam brigad
inom ramen för den Nato-ledda multinationella
fredsstyrkan Stabilization Force (SFOR) i syfte att
genomföra fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina.
Mandatet för SFOR löper ut den 12 juni 1998. Re-
geringen bedömer att en fortsatt internationell militär
närvaro, med svenskt deltagande i nuvarande om-
fattning efter den 12 juni är nödvändig för att ge-
nomföra fredsavtalet.

Regeringen föreslår att anslaget A2 Fredsfrämjan-
de truppinsatser tillförs 150 miljoner kronor för att
möjliggöra en fortsatt svensk insats inom ramen för
SFOR efter den 12 juni 1998, samt för att skapa en
handlingsfrihet för svensk medverkan i fredsfräm-
jande truppinsatser, t.ex. inledande insatser med
snabbinsatsstyrkan eller inledande insatser inom ra-
men för FNs snabbinsatsbrigad SH1RBRIG under år
1998. Den väntade positiva utveckling i forna Jugo-
slavien, som föranlett en reducering av anslaget med
100 miljoner kronor, har inte till fullo infriats. Där-
för återförs dessa medel till anslaget. Finansiering av
resterande 50 miljoner kronor sker till viss del genom
en minskning med 25 miljoner kronor av anslaget B2
Funktionen Försörjning med industrivaror samt ge-
nom en minskning med 25 miljoner kronor av ansla-
get B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst.

B9 Funktionen Transporter

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns det
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
190 500 000 kronor.

133

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Anslaget B9 Funktionen
Transporter ökas med 3 700 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget B3 Funktionen Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst minskas med mot-
svarande belopp.

Regeringen föreslår att anslaget B9 tillförs

3.7 miljoner kronor på grund av tidigare felbudgete-
ring i budgetpropositionen för 1998.

5.4.7 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

B10 Bidrag till äldrebostäder m.m.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt reservationsanslag
BIO Bidrag till äldrebostäder m.m. uppgående till
250 000 000 kronor anvisas för 1998.

Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av go-
da och funktionella bostäder och lokaler avsedda för
äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses
genom de omfattande ny- och ombyggnationer av
äldreboendet som har ägt rum i kommunerna under
senare år, till en del finansierat med statliga stimu-
lansmedel. På många håll är dock behovet fortsatt
stort av nya och ombyggda bostäder för äldre och i
många kommuner pågår också en utbyggnad. För att
bl.a. säkerställa att nödvändiga nya projekt inte
skjuts på framtiden har regeringen i propositionen
Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop.
1997/98:119) aviserat att en ram på motsvarande
400 miljoner kronor skall avsättas för ett tillfälligt
statligt byggstöd för äldrebostäder m.m. i kommu-
nerna under åren 1998 och 1999. Regeringen be-
handlar denna fråga i propositionen Nationell hand-
lingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) som
regeringen beslutat i anslutning till den ekonomiska
vårpropositionen. Åtgärden medför ökade förutsätt-
ningar för kommunerna att uppfylla de nationella
mål för äldrepolitiken som bl.a. innebär att äldre
skall ha möjlighet att vid behov kunna flytta till en
särskild boendeform.

Medlen skall kunna användas för ny- och om-
byggnad samt förbättringar av dels bostäder i sär-
skilda boendeformer, dels sådana lokaler i anslutning
till det särskilda boendet som skall användas som
möteslokaler, samlingslokaler etc. för äldre. För år
1998 föreslår regeringen att 250 miljoner kronor an-
visas under ett nytt reservationsanslag. Medlen före-

slås disponeras av Boverket i enlighet med förordning
som regeringen senare meddelar. Återstående me-
delsbehov har beaktats i ramarna för utgiftsområde 9
fr.o.m. 1999.

C5 Statens institutionsstyrelse

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 503 986 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C5 Statens institu-
tionsstyrelse ökas med 4 300 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget Dl Kriminalvården un-
der utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas med
motsvarande belopp.

I propositionen Vissa reformer av påfölj dssystemet
(prop. 1997/98:96) framhåller regeringen att det är
mycket otillfredsställande att ungdomar under 18 år
placeras i fängelse när de begått allvarliga brott, ef-
tersom fängelse är en olämplig miljö för barn och
ungdomar. Därför är det angeläget att det tillskapas
en alternativ form av frihetsberövande som gör det
möjligt att hålla de yngsta lagöverträdarna utanför
fängelserna. Regeringen föreslår således att en ny fri-
hetsberövande påföljd skall införas, sluten ungdoms-
vård. Ansvaret för verkställigheten av vården bör till-
falla Statens institutionsstyrelse (SiS). Institutions-
styrelsen har sedan den 1 april 1994 ansvaret för
planeringen och driften av de särskilda ungdomshem
som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga (LVU). Mot denna
bakgrund måste Statens institutionsstyrelse anses ha
goda möjligheter att inom sin organisation kunna ta
hand om de unga lagöverträdare som kan komma i
fråga för ett frihetsberövande. Under 1998 måste In-
stitutionsstyrelsen göra vissa investeringar, utbilda
personal och vidta andra förberedande åtgärder för
att kunna starta verksamheten 1999. Medelsbehovet
beräknas till 4,3 miljoner kronor för dessa insatser.

5.4.8 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Al Bidrag till arbetslöshetsersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
40 681 334 000 kronor.

134

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Anslaget Al Bidrag till ar-
betslöshetsersättning minskas med 4 238 334 000
kronor.

Den öppna arbetslösheten beräknas under inne-
varande budgetår uppgå till 6,7 procent, vilket är 0,7
procentenheter lägre än den bedömning som gjordes
i budgetpropositionen för 1998. Totalt beräknas ut-
betalningarna från anslaget för bidrag till arbetslös-
hetsersättning uppgå till 36 443 miljoner kronor
innevarande budgetår. Det är 4 238 miljoner kronor
lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Antalet deltagare i resursarbeten och offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) har suc-
cessivt ökat sedan årsskiftet men har ännu inte nått
upp till den beräknade omfattningen på 10 000 per-
soner per månad i respektive åtgärd. I februari 1998
fanns 3 300 kvinnor och 3 500 män i OTA och
3 100 kvinnor och 700 män i resursarbete.
Regeringen bedömer att antalet anvisade till re-
sursarbete kommer att öka, bl.a. mot bakgrund av de
regelförändringar som föreslås nedan. Regeringens
avsikt är även att i budgetpropositionen för 1999
återkomma med ett förslag som innebär att resursar-
bete får beviljas även under 1999. Den tillfälliga av-
gångsersättning som kunde medges under andra
halvåret 1997 har fått en större omfattning än vad
som beräknades i budgetpropositionen och totalt ha-
de 18 600 personer beviljats sådan ersättning i janua-
ri 1998. Åtgärden generationsväxling som infördes
vid årsskiftet har hittills haft en liten omfattning. Re-
geringen bedömer dock att antalet successivt kom-
mer att öka bl.a. med anledning av de förändringar
av reglerna för åtgärden som redovisas i tilläggsbud-
get under utgiftsområdet. Sammantaget beräknas ut-
betalningarna under 1998 från anslaget till resursar-
beten, OTA, den tillfälliga avgångsersättningen samt
generationsväxling uppgå till 4 433 miljoner kronor.

Utgifterna för resursarbeten bör fr.o.m. den 1 juli
1998 inte längre beräknas under utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utgifterna bör i
stället beräknas under utgiftsområde 14 Arbets-
marknad och arbetsliv. Anslaget Al Bidrag till ar-
betslöshetsersättning under utgiftsområdet bör där-
för minskas med 606 miljoner kronor samtidigt som
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökas
med 606 miljoner kronor i förhållande till statsbud-
geten.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att an-
slaget Al Bidrag till arbetslöshetsersättning minskas
med 4 238 miljoner kronor.

Resursarbete

Regeringens förslag: Den som anvisats till re-
sursarbete får ersättas med högst 90 procent av av-
talsenlig lön.

Enligt nuvarande regler får en arbetsgivare som tar
emot en arbetslös person i resursarbete ersätta denna
med högst 90 procent av den dagpenninggrundande
inkomsten. Detta medför vissa problem på arbets-
platserna om några av deltagarna i resursarbete har
en mycket låg inkomstrelaterad arbetslöshetsersätt-
ning eller endast erhåller grundbeloppet i arbetslös-
hetsförsäkringen. Det bör vara arbetsgivaren och de
lokala arbetstagarorganisationerna som avgör storle-
ken på ersättningen genom de särskilda kollektivav-
tal som tecknas då arbetsgivare anordnar resursarbe-
ten. Lönen enligt det särskilda kollektivavtalet får
dock inte överstiga 90 procent av den lön som gäller
enligt ordinarie kollektivavtal på den aktuella arbets-
platsen. Den ersättning staten betalar till arbetsgivar-
na bör dock vara oförändrad, dvs. 80 procent av den
dagpenninggrundande inkomsten samt därtill höran-
de sociala avgifter och särskild löneavgift. Föränd-
ringen innebär inte några utgiftsökningar och påver-
kar inte ramen för utgiftsområdet.

Regeringens förslag: För att förenkla administra-
tionen kring åtgärden ersätts arbetsgivare som an-
ordnar resursarbete med en schablonsmässigt beräk-
nad månadsersättning som regleras vid anvisnings-
tidens slut.

Enligt nuvarande regler betalar arbetsgivaren lön till
den anvisade och rekvirerar sedan i efterskott från
länsarbetsnämnden ersättningen för den bidragsbe-
rättigade delen. Denna varierar beroende på hur stor
del av tiden personen i resursarbete haft vikariat med
ordinarie avtalsenlig lön. I resursarbete skall arbets-
givaren och arbetstagarorganisationerna på arbets-
platsen ha kommit överens om att den anvisade skall
erbjudas alla lämpliga kortare vikariat som uppstår.
Vid vikariat erhåller den anvisade avtalsenlig lön och
arbetsgivaren betalar därtill hörande sociala avgifter
och särskild löneavgift och under denna tid utgår
ingen ersättning till arbetsgivaren. Det är i vissa fall
ett administrativt betungande system för arbetsgivar-
na att månadsvis beräkna vad som är lön och ersätt-
ning. Detta minskar arbetsgivarnas benägenhet att
vilja anordna resursarbeten. Förslaget till förändring
innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen
för utgiftsområdet.

135

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Privata vårdhem och andra
verksamheter som upphandlats på entreprenad av en
kommun liksom stiftelser och friskolor får fr.o.m.
den 1 juli 1998 anordna resursarbeten. Detta skall
avse långvarigt pågående entreprenader per den 1
april 1998.

Endast arbetsgivare inom offentliga sektorn samt för-
säkringskassor och kyrkliga arbetsgivare kan i dag ta
emot personer i resursarbete. Det finns dock ett in-
tresse även hos andra arbetsgivare att ta emot re-
sursarbetare som utför tjänster inom den offentliga
sektorn genom exempelvis kommunalt upphandlad
entreprenad där risken för undanträngning inte be-
döms lika stor som hos andra privata företag på
marknaden. Det finns flera parter som gynnas vid
resursarbete; arbetsgivaren och den arbetslöse och -
eftersom det gäller den offentliga sektorn - även all-
mänheten. Genom att de arbetslösa i resursarbetet,
som i huvudsak är kvinnor, kan gå in och ta lämpliga
vikariat får de också bättre chanser på den reguljära
arbetsmarknaden. Arbetslösa i kommuner där vår-
den i stor utsträckning lagts ut på entreprenad har
dock små eller inga möjligheter att bli anvisade till
resursarbete. Eftersom resursarbete är en åtgärd som
utgår från en trepartsöverenskommelse, dvs. en över-
enskommelse mellan arbetsgivare, arbetstagare och
arbetsförmedling, kan parterna ta ett särskilt stort
ansvar för att bevaka att resursarbetet inte undan-
tränger reguljärt arbete när det gäller offentligt upp-
handlade verksamheter i privat regi. Regelföränd-
ringen omfattar endast långvarigt pågående
entreprenader per den 1 april 1998. Förslaget om ut-
vidgning av gruppen arbetsgivare som kan anordna
resursarbete innebär inga utgiftsökningar och påver-
kar inte ramen för utgiftsområdet.

Generationsväxling

betalar arbetsgivaren ett finansieringsbidrag till staten
motsvarande 25 procent av den ersättning som staten
lämnar. Ansökan om generationsväxling kan enligt
nuvarande regler göras under perioden den 1 januari
till den 31 augusti 1998.

Generationsväxlingen har hittills utnyttjats i
mycket begränsad utsträckning bl.a. beroende på
bristfällig information inledningsvis kring åtgärden
och utformningen av delar av regelverket. Sedan åt-
gärden infördes har emellertid även långtidsarbets-
lösheten minskat kraftigt, som ett resultat av ett för-
bättrat konjunkturläge och regeringens övriga
insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Regeringen
har gjort en samlad bedömning och funnit det ange-
läget att justera villkoren för åtgärden. Dessa juste-
ringar innebär bl.a. att det skall vara möjligt att till
generationsväxling anvisa arbetslösa personer som
inte är långtidsarbetslösa på grund av att de under en
kortare tid innehaft en anställning eller deltagit i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. En förutsättning är
att detta inte nämnvärt stärkt deras ställning på ar-
betsmarknaden. Som ytterligare förutsättningar gäl-
ler att personen som nyanställs omedelbart dessför-
innan varit anmäld som arbetssökande hos den
offentliga arbetsförmedlingen under minst 12 måna-
der och att personens sysselsättningssituation inte
kan lösas på annat sätt. Personer som inte fyllt 25 år
kan anvisas till generationsväxling under den enda
förutsättningen att han eller hon omedelbart före ny-
anställningen varit anmäld som arbetssökande vid
den offentliga arbetsförmedlingen under minst 90
dagar. Om särskilda skäl föreligger skall det även va-
ra möjligt att visstidsanställa, alternativt provanstäl-
la, anvisade personer i stället för att tillsvidareanställa
dem. De ändrade reglerna som genomförts genom
ändring i förordningen (1997:1287) om genera-
tionsväxling på arbetsmarknaden träder i kraft den
15 maj 1998. Förslaget innebär inga utgiftsökningar
och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Regeringens förslag: Möjligheten att ansöka om
generationsväxling förlängs till och med den 31 de-
cember 1998 för personer som fyller 63 år senast den
31 augusti 1998. Förslaget skall gälla från och med
den 1 september 1998.

Generationsväxling innebär i korthet att en person
som fyllt 63 år och som har haft en sammanhängan-
de anställning i minst två år, efter överenskommelse
med arbetsgivaren kan lämna sin anställning i förtid.
Villkoret är att en långtidsarbetslös person som fyllt
20 men inte 35 år tillsvidareanställs. Den som lämnar
sin anställning får en ersättning från staten som upp-
går till 80 procent av den sjukpenninggrundande in-
komsten vid avgången, dock maximalt 14 400 kro-
nor per månad under år 1998. Som delfinansiering

5.4.9 Utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
21 043 793 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder ökas med 606 000 000 kro-
nor.

Resursarbeten ingår under budgetåret 1998 i Ar-
betsmarknadsverkets mål för omfattningen av de

136

PROP. 1997/98:150

konjunkturberoende åtgärderna. Utgifterna för re-
sursarbete bör därför fr.o.m. den 1 juli 1998 inte
längre beräknas under utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet. Utgifterna bör istället be-
räknas under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv. Anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder bör därför ökas med 606 miljoner kronor
samtidigt som anslaget Al Bidrag till arbetslöshetser-
sättning minskas med motsvarande belopp. Förslaget
innebär en förenkling och ett förtydligande kring fi-
nansieringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna.

Bl Arbetarskydds verket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 365 196 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Bl Arbetarskydds-
verket ökas med 147 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget Bil Bidrag till Stiftelsen Utbild-
ning Nordkalotten minskas med motsvarande be-
lopp.

Arbetarskyddsstyrelsens medverkan i EU-arbetet har
blivit alltmer kostnadskrävande. Anslaget Bl Arbe-
tarskyddsverket bör förstärkas genom en överföring
från anslaget Bil Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten.

B5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 212 217 000
kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 1998 i fråga om anslag B5 Forskning och ut-
veckling inom arbetslivsområdet besluta om en hög-
sta ram för åtaganden, som inklusive tidigare åta-
ganden uppgår till högst 420 000 000 kronor och
som medför utgifter under perioden 1999 - 2003.

Rådet för arbetslivsforskning har funnits i två år.
Under denna tid har Rådet haft ett beslutsbemyndi-
gande om totalt 160 miljoner kronor för en kom-
mande fyraårsperiod. Detta innebär en alltför kraftig
begränsning av Rådets möjligheter att fatta långsikti-
ga beslut. Dessutom har Rådet behov av att kunna
besluta om åtaganden som sträcker sig över en längre
tidsperiod än fyra år. Regeringen föreslår därför en
utökad bemyndiganderam för verksamheten.

B6 Bidrag till Samhall AB

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
4 356 419 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B6 Bidrag till Sam-
hall AB ökas med 100 000 000 kronor.

Samhalls resultat för 1997 blev en förlust på
238 miljoner kronor, efter finansnetto och skatt. År
1996 hade Samhall ett negativt resultat på 71 miljo-
ner kronor. Även det innevarande året beräknas ge
ett underskott, preliminärt på ca 100 miljoner kro-
nor. Samhall AB har i sin koncernplanering för 1999
skisserat ett scenario som innebär snabbt ökande un-
derskott och ett direkt konkurshot något år in på
2000-talet. I ett kortare perspektiv bedömer Samhall
att den nuvarande sysselsättningsvolymen behöver
minskas ytterligare för att nedbringa kostnaderna för
verksamheten. Eftersom Samhall inte säger upp ar-
betshandikappade anställda vid övertalighet måste
minskningen ske genom naturlig avgång. Samhall
bedömer därför att en eventuell personalminskning
måste inledas snarast genom en betydligt minskad
ersättningsrekrytering.

Mot bakgrund av det scenario som Samhall redo-
visat har ett analysarbete initierats inom Finans- och
Arbetsmarknadsdepartementen, bl.a. genom obero-
ende extern företagsekonomisk expertis, i syfte att
studera Samhalls ekonomiska situation och förut-
sättningar såväl företagsekonomiskt som organisato-
riskt. Analysarbetet skall ligga till grund för regering-
ens förslag i budgetpropositionen för 1999. I
sammanhanget kan noteras att Riksrevisionsverket
f.n. arbetar med en studie av Samhall, som en del i en
arbetsmarknadspolitisk uppföljning. Den väntas bli
färdig till årsskiftet.

Det är enligt regeringens mening angeläget att an-
talet arbetstillfällen för arbetshandikappade hos
Samhall inte minskar. De resultatkrav som staten
ställer på Samhall skall således ligga fast. Det innebär
bl.a. att kravet på en minsta sysselsättningsvolym på

31,9 miljoner arbetade timmar kvarstår för år 1998.
Koncernen har f.n. ca 26 200 arbetshandikappade
anställda, vilket motsvarar statens krav på minsta
antal arbetstimmar.

För att säkerställa att Samhall kan svara mot kra-
vet föreslår regeringen att Samhall AB tillförs
100 miljoner kronor. Som ett villkor gäller att syssel-
sättningen inte minskar under 1998 jämfört med
1997.

137

PROP. 1997/98:150

Åldersgränsen vid vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder

Regeringens förslag: Kommuners ansvar för ung-
domar skall omfatta ungdomar fram till den dag de
fyller 20 år. Som en konsekvens härav skall arbetslö-
sa kunna ta del av de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna arbetslivsutveckling, arbetsmarknadsutbild-
ning, arbetsplatsintroduktion, bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverksamhet, datortek,
individuellt anställningsstöd, interpraktikstipendier
samt kommuners ansvar för ungdomar mellan 20
och 24 år från och med den dag den arbetslöse fyller
20 år. Förslaget skall gälla från och med den 1 juli
1998.

Lagen om kommuners ansvar för ungdomar infördes
den 1 oktober 1995. Lagen innebär i korthet att en
kommun får anordna praktik eller annan verksamhet
på heltid för arbetslösa ungdomar som inte genom-
går gymnasieskola eller liknande utbildning till och
med den 30 juni det år de fyller 20 år. Denna ord-
ning innebär för vissa ungdomar att de inte har möj-
lighet att omfattas av denna lag längre än till en ålder
av 19,5 år medan andra kan delta tills de är 20,5 år.
Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att lagen
om kommuners ansvar för ungdomar från och med
den 1 juli 1998 skall omfatta ungdomar fram till den
dag de fyller 20 år.

Det finns inom ramen för de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna ett antal åtgärder som är tillgängliga
för arbetslösa från och med den 1 juli det år den ar-
betslöse fyller 20 år. Mot bakgrund av ovanstående
föreslår regeringen att åtgärderna arbetslivsutveck-
ling, arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduk-
tion, bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen
näringsverksamhet, datortek, individuellt anställ-
ningsstöd, interpraktikstipendier samt kommuners
ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år, skall vara
tillgängliga för personer från och med den dag de
fyller 20 år. Förslaget föranleder en ändring i lagen
(1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar
och i lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år. Regeringen kommer
i budgetpropositionen för 1999 att föreslå motsva-
rande ändring när det gäller rätten till grundbelopp i
arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget innebär inga ut-
giftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsom-
rådet.

Interpraktik

Regeringens bedömning: Minst 1 000 ungdomar
beviljas interpraktikstipendier under budgetåret
1998.

Den första oktober 1997 flyttades huvudmannaska-
pet för de så kallade Europastipendierna till Svenska
EU-programkontoret. Samtidigt ändrades benäm-
ningen på åtgärden till interpraktikstipendier och ut-
ökades till att gälla praktik i hela världen. Sedan sti-
pendierna infördes har intresset från de arbetslösa
ungdomarna varit stort. Det är till stor del unga som
annars hade haft svårt att praktisera utomlands som
beviljats stipendier. En jämn könsfördelning har
uppnåtts. Andelen invandrare bland samtliga som
beviljats stipendier är minst lika stor som andelen
invandrare bland de arbetslösa. Det är dock inte
möjligt att så här tidigt efter införandet bedöma hur
många ungdomar som erhållit reguljärt arbete efter
praktiken. Regeringen anser mot bakgrund av ovan-
stående att det är viktigt att fler ungdomar får denna
möjlighet till praktik utomlands och avser därför att
föreskriva att minst 1 000 ungdomar bör få denna
möjlighet under budgetåret 1998.

Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd, SIUS

Regeringens förslag: Försöksverksamheten med
särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för svårt
funktionshindrade personer, SIUS, blir permanent
från och med den 1 juli 1998.

En försöksverksamhet med särskilt introduktions-
och uppföljningsstöd för svårt funktionshindrade
personer, SIUS, har pågått sedan budgetåret
1993/94. SIUS lämnas till den som har behov av in-
dividuellt stöd som underlättar en anställning. För-
söksverksamheten har visat att en särskild stödper-
son med inriktning på individuellt stöd för
introduktion och uppföljning på arbetsplatsen är den
stödform som saknats för vissa grupper av arbets-
handikappade. En stödperson i SIUS kan handlägga
ungefär sex - åtta ärenden per år. Kostnaden för
stödpersonen uppgår till i genomsnitt 50 000 kronor
per arbetshandikappad och år. Cirka 70 stödperso-
ner arbetar inom SIUS i dag. Utgifterna för dessa be-
räknas under 1998 till ca 19 miljoner kronor.

Regeringen bedömer att försöksverksamheten har
visat att SIUS är ett effektivt och angeläget verktyg i
arbetet med att finna och behålla en anställning för
svårt funktionshindrade personer och föreslår därför
att SlUS-verksamheten blir permanent. AMS bedö-
mer på grundval av försöksverksamheten att 150
SlUS-konsulenter behövs för att erbjuda 1 000 ar-
betssökande deltagande i åtgärden. SIUS-
konsulenterna bör anställas inom AMV med nära
anknytning till den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Kostnaden för SlUS-konsulenterna beräknas vid
denna omfattning uppgå till högst 50 miljoner kro-
nor per år och utgifterna bör även fortsättningsvis tas
inom ramen för tilldelade medel under anslaget. För-
slaget bör gälla från och med den 1 juli 1998. Försla-

138

PROP. 1997/98:150

get innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte
ramen för utgiftsområdet.

Teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF) m.m.

5.4.10 Utgiftsområde 15

Studiestöd

A3 Vuxenstudiestöd m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta än-
damål uppfört ett ramanslag på 8 624 280 000 kro-
nor. Därav har 4 847 677 000 kronor anvisats för
särskilt utbildningsbidrag (UBS) och 2 870 898 000
kronor för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
(SVUXA).

Regeringens förslag: Särskilt utbildningsbidrag bör
kunna lämnas under perioden 1 juli 1998 - 30 juni
1999 till arbetslösa för ett andra studieår. Särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa bör fr.om. hösttermi-
nen 1998 kunna lämnas för två års studier på gym-
nasial nivå.

Kunskapslyftet inleddes höstterminen 1997. Under
hösten genomförde kommunerna motsvarande drygt
97 000 heltidsplatser utöver den kommunalt finansi-
erade verksamheten på ca 37 000 platser. Antalet
studerande på gymnasienivå i kommunerna var i ok-
tober 1997 ca 185 000. Därtill kom studerande i
grundläggande vuxenutbildning, folkhögskolan och i
kvalificerad yrkesutbildning. Av de som under hösten
1997 studerat i Kunskapslyftet var ca 70 procent
kvinnor.

För många av deltagarna krävs mer än ett års stu-
dier för att få den kompetens som det treåriga gym-
nasiet ger. Det finns därför starka skäl att under näs-
ta läsår låta arbetslösa, som påbörjat studier med
särskilt utbildningsbidrag, få fortsätta utbildningen
med detta studiestöd. För tiden därefter får frågan
prövas med hänsyn bl.a. till sysselsättningsläget. I
konsekvens härmed bör även SVUXA kunna utgå
för två års studier på gymnasienivå. Regeringen gör
bedömningen att dessa åtgärder ryms inom utgifts-
områdets ramar.

För att stimulera sommarverksamhet inom ramen
för kunskapslyftet har regeringen meddelat att kom-
munerna utöver tidigare fastställda ramar för kun-
skapslyftet kommer att få täckning för gymnasial
vuxenutbildning som anordnas under perioden 15
juni till 21 augusti 1998. Under denna period kan de
studerande få studiestöd i form av särskilt utbild-
ningsbidrag, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
eller studiemedel. Eventuella ytterligare medelsbehov
som kan uppkomma till följd av verksamheten under
sommaren avser regeringen redovisa i tilläggsbudget
hösten 1998.

Regeringens förslag: Ändring görs i kommunal-
skattelagen (1928:370), lagen (1962:381) om allmän
försäkring och semesterlagen (1977:480) för att er-
sättning till vissa föräldrar som deltar i teckenspråks-
utbildning, skall vara skattepliktig inkomst samt pen-
sions- och semesterlönegrundande m.m. I
kommunalskattelagen görs en följdändring med an-
ledning av det tidigare riksdagsbeslutet att timersätt-
ning inte skall lämnas till deltagare i svenskundervis-
ning för invandrare (sfi).

I den nya förordningen (1997:1158) om statsbidrag
för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar, TUFF,
finns bestämmelser om ersättning till deltagare i så-
dan utbildning. Tidigare kunde ersättning till delta-
gare i teckenspråksutbildning lämnas i form av kort-
tidsstudiestöd enligt förordningen (1992:925) om
försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid tecken-
språksutbildning. Korttidsstudiestödet utgör skatte-
pliktig inkomst av tjänst och är pensions- och semes-
terlönegrundande m.m. Detsamma bör gälla den nya
ersättningen. Ändring bör därför göras i kommunal-
skattelagen (1928:370), lagen (1962:381) om allmän
försäkring och semesterlagen (1977:480).

Samtidigt behövs i kommunalskattelagen en följd-
ändring med anledning av det tidigare riksdagsbeslu-
tet (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:UbU2, rskr.
1997/98:110) att timersättning inte skall lämnas till
deltagare i svenskundervisning för invandrare (sfi).

Innebörden av ändringsförslagen är sådan att ett
yttrande av Lagrådet skulle sakna betydelse.

5.4.11 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning

C3 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 253 924 000
kronor.

139

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Anslaget C3 Centrala studi-
estödsnämnden ökas med 60 000 000 kronor. Finan-
siering sker genom att anslagen A3 Vuxenstudiestöd
m.m. minskas med 27 500 000 kronor och A7 Sär-
skilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa natur-
vetenskapliga och tekniska utbildningar inom ut-
giftsområde 15 minskas med 32 500 000 kronor.

Satsningen på vuxenutbildningen och högskolan har
inneburit ökad administration inom hela studie-
stödsområdet genom dels ökade ärendevolymer och
mer komplexa ärendetyper, dels ett ökat behov av
rådgivning till de nya grupperna vuxenstuderande.
Detta innebär en hög belastning vid Centrala studie-
stödsnämnden (CSN) och handläggningstiderna har i
många fall blivit oacceptabelt långa. Vidare anser re-
geringen att det är motiverat att nu ge CSN möjlighet
att finansiera systemutvecklingen inför omläggningen
till ett nytt studiestödssystem år 2000. Finansiering
av de ökade kostnaderna skall ske genom besparing-
ar inom särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och
särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa na-
turvetenskapliga och tekniska utbildningar där anta-
let studerande antas bli något lägre än planerat under
budgetåret 1998. Därutöver höjs expeditionsavgiften
inom återbetalningsverksamheten, vilket ger en total
resursförstärkning på 10 miljoner kronor. Regering-
en avser att återkomma angående frågan om CSN:s
förvaltningsanslag.

D18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 62 799 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Regeringen, eller den myn-
dighet som regeringen beslutar, bemyndigas att un-
der 1998 under anslaget D18 Medel för dyrbar ve-
tenskaplig utrustning fatta beslut om anskaffningar
som innebär utgifter på 47 000 000 kronor för 1999,
26 000 000 kronor för 2000, 24 000 000 kronor för
2001, 18 000 000 kronor för 2002 och 18 000 000
kronor för 2003.

Finansieringen av dyrbar vetenskaplig utrustning har
1998 genomgått tre förändringar: Rådet för högpres-
terande datorsystem (HPD-rådet) har avvecklats och
medlen för detta ändamål anvisas nu under Forsk-
ningsrådsnämndens (FRN) anslag för dyrbar veten-
skaplig utrustning. Vidare har en omläggning av fi-
nansieringssystemet genomförts som innebär en
övergång från att FRN vid ett tillfälle betalat hela in-
vesteringen till högskolan till en modell där FRN be-
talar högskolans kostnader för räntor och amorte-

ringar. Ett uppdaterat underlag från FRN visar att
bemyndiganderamen bör revideras för att passa till
det nya finansieringssystemet.

Regeringens förslag till reviderad bemyndigande-
ram för anslaget D18 Medel för dyrbar vetenskaplig
utrustning innebär en sammantagen utökning av
bemyndiganderamarna från år 1999 till och med år
2003 från 116 miljoner kronor till 133 miljoner kro-
nor.

Sätra Brunn

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
efterge statens fordran på Stiftelsen Sätra Brunn om
12 513 000 kronor med högst detta belopp.

Sedan tidigt 1700-tal har kurortsverksamhet bedri-
vits vid Sätra Brunn i Västmanland. Brunnen done-
rades år 1747 till Uppsala universitet med villkoret
att kurortsverksamheten skulle fortsätta. Anlägg-
ningen är av kulturhistoriskt riksintresse. Riksantik-
varieämbetet har bedömt att Sätra Brunn kan förkla-
ras som byggnadsminne och ett arbete med denna
inriktning pågår. Efter att under 250 år ha förvaltats
som en del av staten genom Uppsala universitet om-
bildades brunnen i maj 1997 till följd av den nya stif-
telselagen till en stiftelse som förvaltas av universitet.
Uppsala universitet har under den tid då Sätra Brunn
förvaltats som en del av universitet för Sätra Brunns
räkning tagit banklån för investeringar om 12,5 mil-
joner kronor.

Under de senaste åren har ekonomiska svårigheter
uppkommit vid Sätra Brunn till följd av landstingens
minskade beställningar av rehabiliteringsplatser.
Verksamheten har inte i tid anpassats till den nya si-
tuationen på ett ändamålsenligt sätt. Efter en likvidi-
tetskris i slutet av 1997, försattes stiftelsen i konkurs
i februari 1998. Den största fordran i konkursen är
den om 12,5 miljoner kronor som grundas på ovan
nämnda banklån.

Enligt de upplysningar regeringen inhämtat kan
man i den nuvarande situationen inte räkna med att
det finns intresse från utomstående att förvärva verk-
samheten från konkursboet. Vidhåller staten sin
fordran innebär detta, enligt konkursförvaltaren, att
verksamheten inom kort läggs ned och egendomen
säljs ut. Vid ett sådant förfarande kan staten inte
heller påräkna att få ersättning för hela sin fordran.

Det finns skäl att undvika att verksamheten vid
Sätra Brunn helt läggs ned. Genom att efterge ford-
ran förbättras förutsättningarna för att i lämplig
form fortsätta verksamheten och bevara en anlägg-
ning av kulturhistoriskt riksintresse.

Uppsala universitet bör i den uppkomna situatio-
nen svara för de kostnader som följer av beslutet in-
om sina befintliga utgiftsramar.

140

PROP. 1997/98:150

5.4.12 Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund
och fritid

Al Statens kulturråd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 26 920 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Statens kultur-
råd ökas med 500 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget D2 Konstnärlig gestaltning av den
gemensamma miljön minskas med motsvarande be-
lopp.

I regleringsbrev för år 1998 har Statens kulturråd fått
i uppdrag att dels kartlägga och analysera det regio-
nala utfallet av myndighetens verksamhet, dels sam-
manställa och analysera motsvarande redovisningar
från andra myndigheter och institutioner inom kul-
turområdet. Kulturrådet skall dessutom ta fram me-
toder, rutiner och förslag till uppläggning av hur en
regional analys kan utvecklas samt, som jämförelse
till statens insatser, ange kommunala och landstings-
kommunala insatser inom kulturområdet. Kulturrå-
det har i regleringsbrevet även fått i uppdrag att en-
ligt en särskild redovisningsmodell sammanställa och
sammanfatta den återrapportering som åligger de
centrala museerna under verksamhetsgrenen Beva-
rande om att förbättra samlingarnas status.

Uppdragen innebär ett omfattande metodarbete
för att utveckla analyserna. Detta fordrar extra resur-
ser som för närvarande inte finns inom Kulturrådets
tillgängliga förvaltningsmedel. Regeringen föreslår
därför att anslaget Al Statens kulturråd ökas med
500 000 kronor.

Effekterna av finansieringsåtgärden är att Konst-
rådets bidragsgivning för fast konst till icke-statliga
gemensamma miljöer kommer att minska något.

A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling
samt internationellt kulturutbyte och samarbete

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 125 075 000
kronor, varav 7 128 000 kronor avser bidrag till Fö-
reningen Norden.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till all-
män kulturverksamhet, utveckling samt internatio-
nellt kulturutbyte och samarbete ökas med 500 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget
D2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma
miljön minskas med motsvarande belopp.

Föreningen Norden bedriver en informationsverk-
samhet vid Arena Norden i Stockholm. Under Sveri-
ges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet inneva-
rande år är behovet av samnordiska informations-
insatser i Sverige större än vanligt. För att tillgodose
detta behov behöver Föreningen Norden ett särskilt
stöd till verksamheten vid Arena Norden. Regeringen
föreslår därför att 500 000 kronor anvisas för sär-
skilt stöd till Föreningen Norden.

Effekterna av finansieringsåtgärden är att Konst-
rådets bidragsgivning för fast konst till icke-statliga
gemensamma miljöer kommer att minska något.

Radio och TV i allmänhetens tjänst

Regeringens förslag: En satsning görs på radio och
TV i allmänhetens tjänst med början 1998 för att
stärka mångfalden på mediemarknaden, värna om
den kvalificerade programproduktionen samt skapa
förutsättningar för företagen att utnyttja ny teknik i
sin verksamhet. Av dessa skäl bör Sveriges Television
AB tilldelas 37 500 000 kronor ur rundradiokontot
för budgetåret 1998 för särskilt kvalificerad pro-
gramproduktion.

Sveriges Television får fr.o.m. den 1 juli 1998 sär-
skilda medel om 75 miljoner kronor per år från det
s.k. rundradiokontot för särskilt kvalificerad pro-
gramproduktion. Förslaget innebär att medelstilldel-
ningen under 1998 ökar med 37,5 miljoner kronor.

Regeringen har beslutat att digitala TV-sänd-
ningar i marknätet skall inledas i fem områden i lan-
det. För att stärka mångfalden på mediemarknaden
aviserade regeringen i november 1997 en omfattande
satsning på radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta
innebär bl.a. att Sveriges Television får möjlighet att
starta nya programkanaler samt att sända via satellit.
Dessutom bedömdes det mycket angeläget att Sveri-
ges Television fick ett nytt årligt stöd för särskilt
kvalificerad programproduktion av typen dokumen-
tärer, dramatik och program för barn och unga.

Regeringen bedömer att övergången till ny digital
sändningsteknik ställer ökade krav på programföre-
tagen under ett initialskede. Till detta kommer ange-
lägna satsningar på nya programkanaler. Regeringen
bedömer därför att det behövs ett medelstillskott till
företagen under åren 1999-2001. Regeringen avser
att i budgetpropositionen för 1999 föreslå att Sveri-
ges Television och Sveriges Radio tilldelas särskilda
medel ur rundradiokontot på sammanlagt 245 mil-
joner kronor (i 1998 års prisläge enligt kompensa-
tionsindex) för åren 1999-2001 för satsningar på ny
teknik och nya programkanaler.

Sveriges Televisions ansvar att stå för både bredd
och djup när det gäller produktion och sändning av
TV-program ökar i en situation där det totala TV-
utbudet flerfaldigas. Det är viktigt att Sveriges Televi-

141

PROP. 1997/98:150

sion kan vara konkurrenskraftigt när det gäller ett
programutbud av hög kvalitet även under tiden för
ett teknikskifte. Som ett led i satsningen på public
service föreslår regeringen att Sveriges Television till-
delas ett nytt årligt stöd ur rundradiokontot på
75 miljoner kronor (i 1998 års prisläge enligt kom-
pensationsindex) för särskilt kvalificerad program-
produktion av typen dokumentärer, dramatik och
program för barn och ungdom. De särskilda medlen
för programproduktion skall i hög grad användas till
att ytterligare skapa förutsättningar för utläggningar
av produktionsuppdrag samt för samarbetsprojekt
med fria filmare och producenter. De medel som nu
görs tillgängliga skall särredovisas i Sveriges Televi-
sions redovisning till statsmakterna om medelsan-
vändningen. I övrigt gäller regeringens årliga beslut
om anslagsvillkor för Sveriges Television. Stödet bör
utgå med början från den 1 juli 1998, vilket innebär
att medelsbehovet för innevarande år uppgår till
37,5 miljoner kronor.

Världskulturmuseet

Regeringens bedömning: En ändamålsenlig yta
för museibyggnaden är 11 000 kvm (bruttoarea) vars
beräknade investeringskostnad uppgår till ca
200 miljoner kronor. Finansieringen av de totala
kostnaderna för investeringen ryms inom de ramar
som avsatts för ändamålet.

Riksdagen har beslutat att ett statligt museum för
Världskultur skall etableras i Göteborg den 1 januari
1999 (bet. 1996/97:KrUl, rskr. 1996/97:129). I bud-
getpropositionen för 1998 anmälde regeringen att
den under våren 1998 skulle återkomma till riksda-
gen för att anmäla byggnadsprojektets storlek, kost-
nader och finansiering.

Regeringen gör följande bedömning av de av or-
ganisationskommittén (Ku 1996:07) till regeringen
redovisade förslagen beträffande byggnadsprojektet i
Göteborg. En ny museibyggnad med en yta på ca
11 000 kvm bruttoarea (9 000 kvm lokalarea) är en-
ligt regeringens bedömning en ändamålsenlig storlek.
Den beräknade investeringskostnaden i byggnaden
kommer att uppgå till ca 200 miljoner kronor. Inves-
teringen ryms inom den av riksdagen beslutade inves-
teringsramen för Statens fastighetsverk. I budgetpro-
positionen för 1998 redovisade regeringen att
särskilda medel om 29 miljoner kronor avsatts för
nyetableringen av museet i Göteborg fr.o.m. 1999.
Finansieringen av de totala kostnaderna för investe-
ringen ryms inom de ramar som avsatts för ändamå-
let. Regeringen har givit Statens fastighetsverk i upp-
drag att under 1998 genomföra en arkitekttävling för
museibyggnaden.

5.4.13 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande

All Bonusränta för ungdomsbosparande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta än-
damål uppfört ett ramanslag på 3 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget All Bonusränta för
ungdomsbosparande ökas med 1 400 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A9 Riksgälds-
kontoret: Kostnader för upplåning och låneförvalt-
ning inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning minskas med motsvarande belopp.

Lagen om ungdomsbosparande (1988:846) trädde
ikraft i december 1988. Lagen innebär att ungdomar
mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa
banker eller sparkassor som kan fortgå till och med
det år spararen fyller 28 år. När kontoinnehavaren
har sparat under tre år och det sparade kapitalet
uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehava-
ren berättigad till en årlig bonusränta på 3 procent
från det att sparandet började. Bonusräntan bekostas
av staten och betalas ut när kontoinnehavaren begär
det.

Utbetalningarna av bonusränta har under årets
första månader varit högre än vad som prognostise-
rats. De ökade utbetalningarna är en följd av att fler
ungdomar än förväntat avslutat sina konton. Enligt
aktuell prognos från Riksgäldskontoret kommer ut-
betalningarna under 1998 att uppgå till 6 miljoner
kronor. Tilldelade medel på anslaget är 3 miljoner
kronor. På anslaget finns sedan föregående år ett an-
slagssparande på 1,6 miljoner kronor. För att kunna
finansiera årets utbetalningar av bonusränta föreslås
därför att 1,4 miljoner kronor tillförs anslaget. Fi-
nansiering sker genom att anslaget A9 Riksgäldskon-
toret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning
inom utgiftsområde 2 Samhällsförvaltning och fi-
nansförvaltning minskas med 1,4 miljoner kronor.
Effekterna av finansieringsåtgärden är bl.a. att Riks-
gäldskontorets marknadsföringsinsatser för ung-
domsbosparandet minskas.

A12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder
för studenter m.fl.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

142

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag A12 In-
vesteringsbidrag för anordnande av bostäder för stu-
denter m.fl. uppgående till 75 000 000 kronor anvi-
sas för 1998.

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att Sta-
tens geotekniska institut blir medlem i en ekonomisk
förening för utveckling av programsystemet Auto-
GRAF.

År 1996 beslutade riksdagen (prop. 1995/96:222,
bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att kraftigt
öka antalet utbildningsplatser inom högskolan för att
öka ungdomars möjligheter att stärka sin ställning i
arbetslivet. För att kunna tillgodose den ökade efter-
frågan på studentbostäder som den snabba utbygg-
naden av utbildningsplatser kunde förväntas leda till,
beslutade riksdagen hösten 1996 att införa ett tillfäl-
ligt investeringsbidrag för anordnande av nya stu-
dentbostäder (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97: FiUll,
rskr. 1996/97:51).

Bidrag lämnas med maximalt 25 000 kronor för
varje studentrum som tillkommer genom ny- och
ombyggnad. Projekten skall påbörjas under tiden den
1 oktober 1996 - den 31 december 1999 och vara
färdigställda inom ett och ett halvt år från påbörjan-
det. Den totala ramen för ändamålet uppgår till
300 miljoner kronor.

Många kommuner har i dag stor brist på lägenhe-
ter som är lämpliga för ungdomar. För att stimulera
till en ökad produktion av bostäder även för andra
ungdomar än de som studerar, som regeringen avise-
rat i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveck-
ling (prop. 1997/98:119), bör ändamålet för det stat-
liga investeringsbidraget för anordnande av student-
bostäder vidgas. Regeringen föreslår därför att bidrag
får lämnas även för produktion av nya ungdoms-
bostäder. Investeringsbidraget avses utgå i huvudsak
enligt de regler som sedan år 1996 tillämpas för stat-
ligt investeringsbidrag för anordnande av studentbo-
städer. Skillnaden blir förutom att bidragskretsen
vidgas att bidrag enligt de nya reglerna inte begränsas
till bostäder på eller i anslutning till orter där det
finns universitet eller högskola.

För budgetåret 1998 föreslås att 75 miljoner kro-
nor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt A12 In-
vesteringsbidrag för anordnande av bostäder för stu-
denter m.fl. Hittills har investeringsbidrag för an-
ordnande av studentbostäder utbetalats från tionde
huvudtitelns reservationsanslag 1995/96 A2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Återstående medelsbe-
hov har beaktats i ramarna för utgiftsområde 18
fr.o.m. 1999.

Bl Geoteknik

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 22 555 000
kronor.

Under år 1988 påbörjades ett informellt samarbete
mellan 10-15 geotekniska aktörer, däribland Statens
geotekniska institut (SGI), för att utveckla en gemen-
sam programvara, AutoGRAF, för redovisning av
geotekniska undersökningar. Under år 1997 har Au-
toGRAF-gruppens medlemmar enats om att bilda en
ekonomisk förening. Den kontanta insatsen i före-
ningen är 10 000 kronor. Respektive medlems eko-
nomiska insats begränsas till ett solidariskt delande
på föreningens kostnader för revisor och extern eko-
nomihantering på maximalt 1 000 kronor per år.
Förslaget föranleder ingen ramhöjning.

Cl Länsstyrelserna m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta än-
damål uppfört ett ramanslag på 1 646 031 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Länsstyrelserna
m.m. ökas med 450 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A4 Investeringar samt drift och
underhåll av statliga järnvägar inom utgiftsområde
22 Kommunikationer minskas med motsvarande
belopp.

Länsstyrelsen i Skåne län har merkostnader för sär-
skilda tillsynsinsatser beträffande den yttre miljön
med anledning av bl.a. akrylamidutsläppet i Hal-
landsåsen. Regeringen beslutade den 4 december
1997 om ett särskilt tillskott i Skåne län för de akuta
insatserna under hösten 1997.

Regeringen bedömer att Länsstyrelsen i Skåne län
även under innevarande år bör tilldelas medel för
särskilda tillsynsinsatser. Insatser krävs bl.a. beträf-
fande saneringsåtgärder och kontrollprogram. Rege-
ringen föreslår därför att anslaget Cl Länsstyrelserna
m.m. tillförs 450 000 kronor.

5.4.14 Utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

Al Regionalpolitiska åtgärder

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 597 517 000 kronor.

143

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 1998 fatta beslut om åtaganden som innebär
sammanlagda utgifter om högst 1 000 000 000 kro-
nor under åren 1999, 2000 och 2001 under anslaget
Al Regionalpolitiska åtgärder.

Regeringen gjorde hösten 1997 en omfördelning av
500 miljoner kronor inom anslaget Al Regionalpoli-
tiska åtgärder för att genomföra ett program för re-
gional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska
insatser.

Finansutskottet erfor dock att det kunde innebära
svårigheter för länsstyrelserna att bedriva regional-
politisk verksamhet under resterande delen av 1997,
eftersom de omfördelade medlen i vissa fall redan var
intecknade. Riksdagen beslutade därför i enlighet
därmed att på tilläggsbudget hösten 1997 bemyndiga
regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig
ekonomiska förpliktelser som innebar utgifter på
högst 500 miljoner kronor under åren 1998, 1999
och 2000 på anslaget för regionalpolitiska åtgärder
(bet. 1997/98:FiUll, rskr. 1997/98:46). Detta be-
myndigande förde regeringen vidare till länsstyrelser-
na.

Vidare bemyndigade riksdagen regeringen att un-
der år 1998 låta staten ta på sig ekonomiska förplik-
telser i samband med regionalpolitiska åtgärder som
innebär utgifter på högst 500 miljoner kronor under
åren 1999, 2000 och 2001 på nämnda anslag (bet.
1997/98: AU2, rskr. 1997/98:128). Av detta bemyn-
digande har regeringen avsatt sammanlagt
250 miljoner kronor för beslut om sysselsättningsbi-
drag.

Regeringen avser att från 1999 införa ett fullstän-
digt bemyndigandesystem på anslaget för regional-
politiska åtgärder. Syftet är dels att förbättra läns-
styrelsernas och Regionförbundets i Kalmar län,
Gotlands kommuns och Regionförbundets i Skåne
läns förutsättningar att långsiktigt kunna planera an-
vändningen av regionalpolitiska medel, dels utnyttja
anslaget på ett effektivare sätt.

Regeringen har i propositionen Regional tillväxt -
för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) redovisat
sin avsikt att, som ett led i att förbereda införandet
av ett fullständigt bemyndigandesystem, återkomma
beträffande ytterligare ett bemyndigande avseende
detta anslag. Regeringen bör därför bemyndigas att
för 1998 fatta beslut om åtaganden som innebär ut-
gifter om ytterligare 500 miljoner kronor till totalt
1 000 miljoner kronor för perioden 1999 till 2001.

5.4.15 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård

Al Statens naturvårdsverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta än-
damål uppfört ett ramanslag på 268 104 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Statens natur-
vårdsverk ökas med 1 750 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A4 Investeringar samt drift
och underhåll av statliga järnvägar under utgiftsom-
råde 22 minskas med motsvarande belopp.

Informationsinsatserna med anledning av bl.a. akry-
lamidutsläppet i Hallandsåsen har ökat kraftigt. Re-
geringen bedömer att det finns behov av ytterligare
medel för miljöinformation. Anslaget till Natur-
vårdsverket bör därför ökas med 1,8 miljoner kro-
nor.

A2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 85 452 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Miljöövervak-
ning m.m. ökas med 15 000 000 kronor. Finansie-
ring sker genom indragning av medel från det under
fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 upp-
förda anslaget A8 Investeringar för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning med mot-
svarande belopp.

Bilavgasundersökningar genomförs enligt ett avtal
mellan AB Svensk Bilprovning och Statens natur-
vårdsverk. En ändring i förordningen (1993:446) om
vissa förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk
Bilprovning innebar att avgiften för avgasgodkän-
nande togs bort och finansiering måste ske på annat
sätt.

Miljöklassningar, tillsyn och kontroll finansieras
genom en kontrollavgift enligt bilavgasförordningen,
med stöd av 9 § bilavgaslagen (1986:1386). Medlen
redovisas på inkomstitel 2534 Kontrollavgift nyre-
gistrerade bilar. Motsvarande belopp beräknas under
anslaget A2 Miljöövervakning m.m.

Bilavgasverksamheten beräknas kosta 31 miljoner
kronor under år 1998. I och med att nuvarande fi-
nansiering har fallit bort behöver verksamheten till-
skjutas medel till dess en översyn gjorts. Därmed bör
anslaget A2 Miljöövervakning m.m. tillföras
15 miljoner kronor.

144

A4 Investeringar för skötsel och naturvård

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 291 473 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A4 Investeringar
och skötsel för naturvård ökas med 20 000 000 kro-
nor. Finansiering sker genom att anslaget B2 Avgift
för Stadshypotekskassans grundfond under utgifts-
område 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
minskas med motsvarande belopp.

Regeringen bemyndigas att under 1998 under an-
slaget A4 Investeringar och skötsel för naturvård fat-
ta beslut om förvärv eller intrångsersättningar i vär-
defulla naturområden som innebär utgifter på
sammanlagt högst 120 000 000 kronor för 1999.

Under år 1998 bedömer regeringen att det finns be-
hov av extraordinära insatser för att skydda särskilt
värdefulla naturskogsområden där avverkningar är
nära förestående och där insatserna inte ryms inom
ramen för av riksdagen tidigare beslutad anslagsnivå.
Under anslaget bör därför anvisas en engångsför-
stärkning om 20 miljoner kronor för intrångsersätt-
ningar i särskilt värdefulla naturskogsområden där
avverkningar eller andra hot är nära förestående.

Regeringen fattade den 22 januari 1998 beslut om
att anmäla förslag till EG-kommissionen om ytterli-
gare 423 nya områden i Sverige som bör väljas ut
som områden av gemenskapsintresse enligt rådets
direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer
samt vilda djur och växter. Samma dag beslutade re-
geringen att fastställa en förteckning över 50 områ-
den som bör beredas skydd i enlighet med Sveriges
internationella åtaganden under rådets direktiv
79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, vilka ock-
så anmälts till kommissionen. Områdena skall ingå i
ett nätverk av skyddade naturområden inom EU,
Natura 2000. Regeringen har under 1998 möjlighet
att besluta om utgifter för 1999 på 60 miljoner kro-
nor i samband med förvärv av eller intrångsersätt-
ningar i värdefulla naturområden. Beslutet att an-
mäla ytterligare Natura 2000-områden till EG-
kommissionen innebär att regeringen under år 1998
kan behöva ikläda staten ekonomiska förpliktelser
utöver nuvarande bemyndigande. Bemyndigandet
bör därför ökas med 60 miljoner kronor till sam-
manlagt högst 120 miljoner kronor för utgifter under
år 1999.

PROP. 1997/98:150

5.4.16 Utgiftsområde 21
Energi

Al Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta än-
damål uppfört ett ramanslag på 138 041 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Statens ener-
gimyndighet: Förvaltningskostnader ökas med
7 150 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget Al Närings- och teknikutvecklingsverket: För-
valtningskostnader inom utgiftsområde 24 Närings-
liv minskas med motsvarande belopp.

Statens energimyndighet inrättades den 1 januari
1998 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272) genom att Närings- och teknikutveck-
lingsverket (NUTEK) delades. Statens energimyndig-
het ansvarar för de energipolitiska frågor som tidi-
gare sköttes inom ramen för NUTEK:s Program
Energi. Anslagssparandet på anslaget Al NUTEK:
Förvaltningskostnader uppgick budgetåret 1997 till

54,9 miljoner kronor. Av detta sparande svarar
NUTEK:s Program Energi för en viss del, som be-
döms till 8 miljoner kronor. Detta belopp har mins-
kats med lönekostnader under uppsägningstiden för
anställda vid NUTEK Program Energi som valt att
inte söka anställning vid Statens Energimyndighet.

Denna engångsvisa åtgärd är en slutjustering av
förvaltningsmedlen mellan de båda myndigheterna.

B4 Energiforskning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 320 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 1998 under anslaget B4 Energiforskning fatta
beslut om stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet som innebär utgifter på högst
240 000 000 kronor för 1999, 190 000 000 kronor
för 2000, 160 000 000 kronor för 2001,

130 000 000 kronor för 2002, 90 000 000 kronor
för 2003 och 60 000 000 kronor för 2004.

Beställningsbemyndigandet för anslaget B4 Energi-
forskning har setts över under våren 1998. För att
den långsiktiga verksamhet som energiforskning in-
nebär skall kunna bedrivas ändamålsenligt krävs ett
utökat bemyndigande för framtida åtaganden. Den
tidigare till 250 miljoner kronor uppgående bemyn-
diganderamen bör därför höjas till totalt 870 miljo-
ner kronor.

145

PROP. 1997/98:150

BIO Energiteknikstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
90 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag B10 Ener-
giteknikstöd uppgående till 510 000 000 kronor an-
visas för budgetåret 1998. Anslaget finansieras dels
genom att anslaget B5 Bidrag till Energiteknikfonden
minskas med 90 000 000 kronor, dels genom att
Energiteknikfonden avvecklas, varvid fondens be-
hållning inlevereras till inkomsttitel och utestående
åtaganden förs över till Statens energimyndighet.

Regeringen bemyndigas att under 1998 under an-
slaget B10 Energiteknikstöd fatta beslut om stöd till
ny energiteknik som innebär utgifter på högst
100 000 000 kronor för 1999, 80 000 000 kronor
för 2000, 65 000 000 kronor för 2001, 50 000 000
kronor för 2002, 40 000 000 kronor för 2003 och
25 000 000 kronor för 2004.

Energiteknikfonden inrättades år 1988 (prop.
1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375).
Syftet med fonden var ursprungligen att utveckla el-
ler förbereda kommersiell introduktion av ny energi-
teknik eller ny miljöskyddsteknik. Genom riksdagens
energipolitiska beslut år 1991 (prop. 1990/91:88,
bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) ändrades
reglerna för fonden så att finansiering enligt nuva-
rande riktlinjer också kan ges till programorienterad
och branschgemensam forskning. Möjligheten att via
fonden finansiera ny miljöskyddsteknik togs bort år
1994 (prop. 1992/93:100 bil. 113, bet.
1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362). Energiteknik-
fonden har fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillförts medel
som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av
koldioxidskatten på oljeprodukter (prop. 1992/93:
100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362).

I och med riksdagens beslut våren 1997 om rikt-
linjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) samt riksdagsbe-
slutet hösten 1997 om statsbudgeten för budgetåret
1998 beslutades om en förstärkning av Energiteknik-
fonden. Riksdagen har därmed fattat beslut om en,
jämfört med tidigare år, ökad anslagsnivå för år
1998 samt ställt sig bakom en ekonomisk planerings-
ram för den verksamhet som Energiteknikfonden fi-
nansierar motsvarande en anslagsnivå på
130 miljoner kronor under perioden 1999 till 2004.
De medel som tillförs Energiteknikfonden årligen är
otillräckliga för att kunna finansiera 130 miljoner
kronor årligen under denna period. Därmed saknas
sambandet mellan oljeförbrukning och anslagsmedel.

Utan att på något sätt ändra inriktning på verk-
samheten eller verksamhetens omfattning bör i fort-
sättningen den från Energiteknikfonden finansierade

verksamheten finansieras direkt över ett ramanslag
som disponeras av Statens energimyndighet.

Behållningen i Energiteknikfonden bör inlevereras
till en inkomsttitel och fonden avvecklas. De ännu
inte infriade åtaganden som Energiteknikfonden
gjort bör föras över till Statens energimyndighet.
Hela anslagsbeloppet för anslaget B5 Bidrag till
Energiteknikfonden, dvs. 90 miljoner kronor bör
dras in. Storleken på det nya ramanslaget motsvarar
därmed under år 1998 det sammanlagda beloppet på
anslaget B5 Bidrag till Energiteknikfonden och be-
hållningen i Energiteknikfonden, uppgående till ca
420 miljoner kronor (1998-03-18). I det fall behåll-
ningen i Energiteknikfonden minskar på grund av
utbetalningar till dess att riksdagen och regeringen
fattat beslut i frågan så avser regeringen att kvitta
detta mot en indragning från det nya ramanslaget.

För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och långsik-
tighet i verksamheten är det nödvändigt att åtagan-
den kan göras även efter det aktuella budgetåret.
Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att be-
sluta om sådana åtaganden.

Bli Ersättning för avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på
statsbudgeten för budgetåret 1998.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag Bil Er-
sättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcks-
verket uppgående till 1 000 000 kronor anvisas för
budgetåret 1998. Anslaget skall kunna användas för
förskott på ersättning fastställd i domstol eller för
utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventu-
ella andra parter som en följd av ett avtal om slutlig
ersättning fastställd i domstol. Anslaget finansieras
genom inleverans till statsbudgeten av 1 000 000
kronor från Clearingfonden.

Riksdagen bemyndigar regeringen med anledning
av avvecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för
slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra
för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med
eventuella andra parter som kan erfordras i samband
med en överenskommelse om ersättning i form av
pengar eller egendom som staten direkt eller indirekt
förfogar över.

Regeringen bemyndigas att under budgetåret
1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten besluta att ramanslaget Bli Ersättning
för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket får
överskridas om ett riksdagsbeslut om ökning av an-
slagsbeloppet inte hinner inväntas.

Skälen till regeringens förslag: Regeringen beslutade
den 5 februari 1998 med stöd av lagen om kärnkraf-
tens avveckling, att rätten enligt regeringens beslut

146

PROP. 1997/98:150

den 6 februari 1970 och den 17 oktober 1985 att
driva kämkraftsreaktorn Barsebäck 1 för att utvinna
kärnenergi skall upphöra att gälla vid utgången av
juni 1998.

Regeringen har förordnat f.d. generaldirektören
Kaj Janérus att företräda staten i förhandlingar med
Barsebäcksverkets ägare Sydkraft AB om avveckling-
en av kärnkraftsanläggningen.

I förhandlingarna med Sydkraft AB är det för-
handlingsmannens uppgift att söka nå en frivillig
överenskommelse om ersättningen. En sådan över-
enskommen ersättning kan bestå såväl av ersättning i
pengar som överlåtelse av andra tillgångar samt and-
ra åtaganden grundade på affärsmässiga och rättsliga
överväganden. För att en överenskommelse om er-
sättning skall kunna träffas kan staten behöva ingå
avtal med Sydkraft AB och eventuella andra parter.
Staten kan som följd av sådana avtal även behöva
genomföra avtalade åtgärder under 1998. För att det
skall vara möjligt för regeringen att träffa överens-
kommelse med Sydkraft AB om ersättning erfordras
således ett bemyndigande för regeringen att ingå
nödvändiga avtal samt genomföra avtalade åtgärder.
Det bör påpekas att även ett avtal om ersättning
slutligen skall fastställas av domstol.

Det föreslagna bemyndigandet är en naturlig kon-
sekvens av den redan antagna lagen om kärnkraftens
avveckling, som föreskriver att ersättning skall utgå
för förlusten. Utgångspunkten för statens förhand-
lingar med Sydkraft AB är den ersättningsnivå som
man bedömer att en domstol skulle komma fram till.
Sydkraft AB:s utgångspunkter kan förutsättas vara
desamma. En frivillig överenskommelse kommer där-
för värdemässigt att resultera i en ersättning till Syd-
kraft AB som ligger nära det en domstol vid en pröv-
ning i sak bedöms komma fram till.

Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndi-
gar regeringen att, som underlag för slutlig fastställel-
se i domstol, träffa och genomföra för staten bin-
dande avtal med Sydkraft AB och med eventuella
andra parter som kan erfordras i samband med en
överenskommelse om ersättning för förluster till följd
av stängningen av Barsebäck 1.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen under ut-
giftsområde 21 Energi anvisar ett ramanslag Bil Er-
sättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcks-
verket. En miljon kronor bör anvisas på anslaget för
förskott på ersättning fastställd i domstol eller för
utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventu-
ella andra parter, som en följd av ett avtal om slutlig
ersättning fastställd i domstol. Finansiering sker ge-
nom inleverans till inkomsttitel på statsbudgeten av
behållningen i Clearingfonden. Någon närmare be-
räkning av anslagsbeloppet bör inte göras eftersom
förhandlingar pågår. Eventuella betalningar kan
dessutom behöva göras utan dröjsmål. Anslagsbe-
loppet är därför endast av formell natur och kan
självfallet komma att överskridas.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyn-
digande besluta att ett ramanslag får överskridas, om
detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka sär-
skilda utgifter som inte var kända då anslaget anvi-
sades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
för anslaget skall uppfyllas. Ett beslut av regeringen
att överskrida ett ramanslag enligt 6 § andra stycket
förutsätter således ett särskilt bemyndigande av riks-
dagen.

Om anslaget behöver överskridas avser regeringen
att i första hand återkomma till riksdagen med för-
slag om höjning av anslaget på tilläggsbudget hösten

1998. Om emellertid ett sådant förfarande av
tidsskäl inte hinns med bör regeringen bemyndigas
besluta om överskridande när de övriga förutsätt-
ningarna som anges i 6 § andra stycket budgetlagen
är uppfyllda.

Om bemyndigandet att överskrida ramanslaget
utnyttjas kommer överskridandet samt dess finanse-
ring att ingå i de utfallsredovisningar som regeringen
framöver skall lämna till riksdagen.

Avveckling av Clearingfonden och Energiforsknings-
fonden

Regeringens förslag: Clearingfonden och Energi-
forskningsfonden avvecklas och behållningen tillförs
statsbudgeten.

Skälen till regeringens förslag: Enligt kungörelsen
1973:1217 och förordningen 1973:1216 betalades
tidigare avgift för clearing av oljeprodukter och be-
redskapsavgift för oljeprodukter. Clearingavgifter
har tillförts en fond, Clearingfonden. Behållningen på
fonden uppgår till ca 12,3 miljoner kronor.

Budgetåret 1980/81 beslutades att det dåvarande
energiforskningsprogrammet skulle finansieras ge-
nom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften
på oljeprodukter och att de inkomster som svarade
mot avgiftshöjningen skulle avskiljas och tillföras en
särskild fond i Riksgäldskontoret, benämnd Energi-
forskningsfonden. Behållningen på fonden uppgår till
ca 1,4 miljoner kronor.

Sedan budgetåret 1986/87 redovisas inkomster
från avgifterna på oljeprodukter direkt på statsbud-
getens inkomstsida och fonderna tillförs inga nya
medel. Medlen på dessa fonder har inte använts.
Energiforskning finansieras sedan länge med anslag
på statsbudgeten.

Mot bakgrund av detta bör Clearingfonden och
Energiforskningsfonden avvecklas och behållningar-
na tillföras en inkomsttitel på statsbudgeten.

147

PROP. 1997/98:150

Ändring av ellagen

Regeringens förslag: Ändring görs i ellagen
(1997:857) så att ett förbud mot vite möjliggörs i vis-
sa avseenden vad gäller elsäkerhet.

Skälen till regeringens förslag: Ellagen (1997:857)
trädde i kraft den 1 januari 1998. Den ersatte då la-
gen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar (gamla ellagen). I ellagens
12 kapitel finns bestämmelser om tillsyn. Där stadgas
bl.a. att den myndighet som utövar tillsyn såvitt avser
frågor om elsäkerhet, för närvarande Elsäkerhetsver-
ket, får meddela förbud i vissa angivna avseenden.
Det saknas möjlighet att förena ett sådant förbud
med vite.

Inom Närings- och handelsdepartementet har ut-
arbetats en promemoria med ett förslag att sådana
förbud skall kunna förenas med vite. Promemorian
finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet
(N97/3368).

Förslaget i promemorian har behandlats vid ett
remissmöte i Närings- och handelsdepartementet den
3 april 1998. Ett protokoll från detta remissmöte
finns tillgängligt i Närings- och handelsdepartemen-
tet (N97/3368).

Som har nämnts ovan innebär regeringens förslag
att vissa förbud som meddelas av en tillsynsmyndig-
het skall kunna förenas med vite. Den möjligheten
fanns i den gamla ellagen. Förslaget innebär alltså att
rättsläget blir detsamma som före den nya ellagens
ikraftträdande.

Förslaget är därför, enligt regeringens uppfattning,
av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande av Lagrådet har därför inte
inhämtats.

Ellagen innehåller föreskrifter om elektriska an-
läggningar, om handel med el i vissa fall samt om el-
säkerhet. Vad gäller elsäkerhet finns en grundläggan-
de bestämmelse i 9 kap. 1 § första stycket, där det
föreskrivs att elektriska anläggningar, elektriska an-
ordningar avsedda att anslutas till sådana anlägg-
ningar, elektrisk materiel och elektriska installationer
skall vara så beskaffade och placerade samt brukas
på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot per-
son- eller sakskada eller störning i driften vid den eg-
na anläggningen eller vid andra elektriska anlägg-
ningar.

I paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att, i
den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt, med-
dela föreskrifter om kontroll, provning eller besikt-
ning samt andra föreskrifter som rör elektriska an-
läggningar, elektriska anordningar avsedda att
anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel
eller elektriska installationer.

Med stöd av detta bemyndigande har regeringen
utfärdat en rad föreskrifter, som finns intagna i tre
olika förordningar, nämligen förordningen
(1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar,
förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och
elinstallatörsförordningen (1990:806).

Föreskrifter om tillsyn finns intagna i ellagens 12
kapitel. Där föreskrivs i 1 § att tillsynen över efter-
levnaden av ellagen och av föreskrifter eller villkor
som har meddelats med stöd av ellagen utövas, såvitt
avser frågor om elsäkerhet, av den myndighet som
regeringen bestämmer. Med stöd av detta bemyndi-
gande har regeringen utsett Elsäkerhetsverket att ut-
öva nämnda tillsyn.

Vad gäller tillsynsmyndighetens befogenheter reg-
lerades den frågan i den gamla ellagen i 25 §, där det
föreskrevs att, i den mån det var påkallat från elsä-
kerhetssynpunkt, en tillsynsmyndighet fick utfärda
de förelägganden och förbud som behövdes i enskil-
da fall för att lagen eller föreskrifter eller villkor som
hade meddelats med stöd av lagen skulle efterlevas. I
26 § föreskrevs att ett föreläggande eller förbud en-
ligt 25 § fick förenas med vite.

I den nya ellagen har tillsynsmyndighetens befo-
genheter reglerats mera utförligt än i den gamla ella-
gen.

I 12 kap. 3 § föreskrivs att en tillsynsmyndighet
får meddela de förelägganden som behövs för att
trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor
som omfattas av tillsynen. Ett sådant föreläggande
får förenas med vite. Om föreläggandet avser elsä-
kerhet gäller det omedelbart.

I 12 kap. 4 § föreskrivs i punkterna 2-4 om rätt
för tillsynsmyndigheten att meddela förbud i vissa
angivna hänseenden. Sådana förbud gäller omedel-
bart och får verkställas. Däremot kan de inte, i mot-
sats till vad som gällde enligt den gamla ellagen, för-
enas med vite.

De påtryckningsmedel som ellagen erbjuder om
ett förbud inte efterlevs är följande. Som nämnts
ovan får ett förbud verkställas. Det innebär att Elsä-
kerhetsverkets beslut om ett förbud utgör exeku-
tionstitel. Med stöd av Elsäkerhetsverkets beslut kan
därför kronofogdemyndigheten verkställa förbudet,
vilket framgår av 3 kap. 1 § första stycket 6 utsök-
ningsbalken. Därutöver kan den som bryter mot fö-
reskrift som regeringen eller Elsäkerhetsverket har
meddelat med stöd av 9 kap. 1 § andra stycket ella-
gen dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Det mest effektiva påtryckningsmedlet i samband
med förbud är dock att förena förbudet med vite av
följande skäl.

Enligt punkten 2 i 12 kap. 4 § ellagen får till-
synsmyndigheten förbjuda användning av en elek-
trisk anläggning som är i ett sådant skick eller an-
vänds på ett sådant sätt att fara för person eller
egendom kan uppstå. Denna punkt berör ett stort
antal olika typer av anläggningar, allt från stora
kraftverk till fritidshus. Särskilt viktiga i detta sam-

148

PROP. 1997/98:150

manhang är bostäder. Det händer att ledningsnätet
och övriga installationer i ett bostadshus är i ett så-
dant skick att eltillförseln till huset omedelbart måste
avbrytas. Om husägaren vägrar att avbryta eltillför-
seln kan detta visserligen verkställas genom krono-
fogdemyndighetens försorg men det är svårt att fy-
siskt hindra att husägaren åter kopplar på
eltillförseln. Att i detta sammanhang hota med åtal
och straff är ofta föga effektivt eftersom sådana åt-
gärder ofta ligger långt fram i tiden. Av erfarenhet
vet man dock att ett vitesföreläggande, som meddelas
samtidigt som förbudet, ofta har god effekt.

Enligt punkten 3 i 12 kap. 4 § ellagen får till-
synsmyndigheten förbjuda tillhandahållande eller an-
vändning av elektrisk materiel som är i ett sådant
skick eller används på ett sådant sätt att fara för per-
son eller egendom kan uppstå eller som inte är kon-
trollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad en-
ligt gällande föreskrifter. Denna punkt berör
elektrisk materiel, som främst utgörs av elektriska
apparater såsom spisar, kylskåp, TV-apparater och
armaturer. Om en sådan apparat visar sig vara farlig
kan Elsäkerhetsverket förbjuda att den saluförs. Om
ett sådant beslut inte åtlyds är det i praktiken svårt
att verkställa beslutet genom kronofogdemyndighe-
tens försorg. Ett hot om åtal och straff är, liksom i
det förra fallet, i allmänhet föga effektivt. Erfarenhe-
ten visar i stället att även i dessa fall vitesföreläggan-
de är det mest verksamma påtryckningsmedlet.

Enligt punkten 4 i 12 kap. 4 § ellagen får Elsäker-
hetsverket förbjuda tillhandahållande av tjänster som
innebär fara för person eller egendom till följd av
bristfällig eller felaktig installation av elektriska
starkströmsanläggningar. Det rör sig här om det ar-
bete som utförs av elinstallatörer. Om en elinstallatör
inte fullgör sina uppgifter på ett korrekt sätt med den
följden att hans installationer blir farliga kan till-
synsmyndigheten förbjuda honom att utföra installa-
tionsarbeten. Om förbudet inte åtföljs blir det även i
detta fallet svårt att verkställa beslutet genom krono-
fogdemyndighetens försorg och hot om åtal och
straff har också visat sig vara föga effektivt. Däremot
har, liksom i föregående fall, vitesföreläggande visat
sig vara det mest effektiva påtryckningsmedlet.

Mot bakgrund av dessa förhållanden bör det infö-
ras en möjlighet att förena ett förbud enligt 12 kap.
4 § punkterna 2-A med vite.

Då regeringens förslag till ellag föredrogs inför
Lagrådet föreslog Lagrådet att ett antal paragrafer i
lagens andra kapitel skulle få en annan placering.
Regeringen godtog Lagrådets förslag och i proposi-
tionens lagförslag, som senare antogs av riksdagen
hade de aktuella paragraferna den av Lagrådet före-
slagna placeringen.

Av förbiseende skedde dock inte relevanta följ-
dändringar i två paragrafer som behandlar straf-
fansvar respektive rätten att överklaga. Dessa två pa-
ragrafer har till följd härav fått ett delvis felaktigt
innehåll. Dessa felaktigheter bör nu korrigeras, var-

för regeringen nu lägger fram förslag till ny korrekt
lydelse av dessa paragrafer.

5.4.17 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

A2 Väghållning och statsbidrag

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på

II 835 873 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag ökas med 21 300 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget Al Vägverket: Admi-
nistration minskas med motsvarande belopp.

För att möjliggöra en ökad satsning på Vägverkets
sektorsuppgifter inom miljö- och trafiksäkerhetsom-
rådet föreslår regeringen att anslaget A2 Väghållning
och statsbidrag, ökas med 21,3 miljoner kronor. Fi-
nansiering sker genom en minskning av anslaget Al
Vägverket: Administration med motsvarande belopp.

Den föreslagna överföringen av medel från admi-
nistration till sektorsuppgifter innebär bl.a. att Väg-
verket kommer att kunna öka sina insatser när det
gäller trafiksäkerhetsarbetet. Därmed fördjupas arbe-
tet med att förverkliga den s.k. nollvisionen inom tra-
fiksäkerhetsområdet.

B4 Bidrag till sjöfarten

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 400 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B4 Bidrag till sjöfar-
ten ökas med 110 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A4 Investeringar samt drift och
underhåll av statliga järnvägar minskas med
70 000 000 kronor samt genom att anslaget Al
Vägverket: Administration minskas med 40 000 000
kronor.

I enlighet med regeringens förslag i budgetproposi-
tionen för 1998 har riksdagen beslutat att ett statligt
stöd skall utgå till sjöfartsnäringen på 400 miljoner
kronor. Från anslaget ovan utbetalar Rederinämnden
bl.a. ett belopp motsvarande den skatt som inbetalats
av rederierna. Fram till och med utgången av 1997
utbetalades det belopp som motsvarar de sista fyra
månaderna under föregående år i januari månad.
Detta betyder att utbetalning av den skatt som avser

149

PROP. 1997/98:150

de fyra sista månaderna under 1997 utbetalades i ja-
nuari månad i år. Med anledning av att den s.k. sjö-
mansskatten slopades den 31 december 1997, vilket
medfört att utbetalningarna nu sker månadsvis,
kommer belastningen på anslaget B4 Bidrag till sjö-
farten att under 1998 temporärt att öka med 70 mil-
joner kronor.

Bidraget till kostnader för sociala avgifter avses
höjas från 29 000 kronor till 45 000 kronor per ka-
lenderår och årsarbetskraft från och med den 1 juli
1998. Belastningen på anslaget B4 Bidrag till sjöfar-
ten kommer därvid att öka med 40 miljoner kronor
under 1998.

B6 Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias
förlisning

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt obetecknat anslag B6
Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias
förlisning uppgående till 1 700 000 kronor anvisas.
Finansiering sker genom att anslaget Al Vägverket:
Administration minskas med motsvarande belopp.

Den 3 december 1997 avlämnade den för Estland,
Finland och Sverige gemensamma haverikommissio-
nen för utredning av passagerarfärjan M/S Estonia:s
förlisning sin slutrapport.

För år 1997 har Statens haverikommission (SHK)
disponerat 6,5 miljoner kronor för utredningsarbete i
enlighet med regleringsbrev av den 17 juli 1997
(K97/2671/SM) och 19 december (K97/4627/SM).
Av de 6,5 miljoner kronorna har ca 3 miljoner kro-
nor inte utnyttjats av SHK, bl.a. beroende på att vissa
av de kostnader som budgeterats för 1997 inte upp-
kommer som kostnader förrän 1998.

Ett omfattande efterarbete efter utredningsarbetets
slut återstår. Bland annat skall det i original engelsk-
språkiga dokumentet översättas till svenska. Det
svenskspråkiga dokumentet skall granskas, tryckas
och distribueras. Den svenska versionen skall också
läggas ut som en hemsida på Internet. Vidare återstår
ett omfattande arkiveringsarbete som SHK saknar
egna resurser för. Riksarkivet har rekommenderat
SHK att projektanställa en arkiveringsexpert för att
klara detta arbete.

Såvitt nu kan bedömas kommer efterarbetet att
pågå under 1998 och SHK:s kostnader för detta be-
räknas till 1,7 miljoner kronor.

Väginvest

Regeringens förslag: Aktierna i SweRoad AB skall
ägas av staten och förvaltas av Vägverket. Väginvests
verksamhet skall omfatta skilda former av projektfi-
nansiering av infrastrukturanläggningar, att äga och
förvalta aktier, andelar och andra rättigheter i bolag
och skall bedrivas inom vägsektorn och banhåll-
ningsområdet.

Skälen till regeringens förslag: I Stockholm finns för
närvarande inte någon blocköverskridande majoritet
för någon form av särskild avgift för biltrafiken i
Stockholm. Inte heller i Göteborg finns för närva-
rande förutsättningar för införandet av någon form
av särskild avgift för biltrafiken. Därigenom har ock-
så förutsättningarna för Väginvests dotterbolag
Stockholmsleder AB (SLAB) och Göteborgs trafikle-
der AB (GTLAB) kraftigt förändrats. Regeringen re-
dovisade i propositionen Finansiering av vissa trafi-
kanläggningar i Stockholms län (prop. 1997/98:123)
att förändringar borde ske i Väginvestkoncernen i
syfte att nå administrativa samordningsvinster som
bl.a. skulle kunna minska kostnaderna för upplå-
ningen för främst Södra länken.

En åtgärd som skulle medföra administrativa
samordningsvinster är att all upplåning till väginves-
teringar som sker för Vägverkets räkning i Stock-
holm och Göteborg, och som idag sker genom dot-
terbolagen, fortsättningsvis skulle ske direkt av
Väginvest. Därmed kan de administrativa kostnader-
na för att organisera upplåningen på den fria kapi-
talmarknaden minimeras liksom den administrativa
verksamheten i respektive bolag.

SweRoad

Väginvest ombildades 1993 till ett s.k. holdingbolag.
Samtidigt förvärvades Vägverkets aktier i Swedish
National Road Consulting AB (SweRoad AB).
SweRoad bedriver konsultverksamhet, försäljning
och export av produkter och tjänster inom väghåll-
ningsområdet.

SweRoads verksamhet är av en väsentligt annor-
lunda karaktär än Väginvests övriga verksamhet.
Bolaget kan inte dra några väsentliga fördelar av att
vara ett dotterbolag till Väginvest. Regeringen anser
därför att SweRoad åter bör förvaltas direkt av Väg-
verket. Därmed kan Väginvests verksamhet renodlas
till att omfatta skilda former av projektfinansiering
av infrastrukturanläggningar, ägande av aktier i pro-
jektbolag m.m. Regeringen har i propositionen Stat-
lig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.
1997/98:136) redovisat att en särskild utredare skall
tillkallas för att utreda frågan om statlig tjänsteex-
port, bl.a. skall den hittillsvarande statliga tjänsteex-
porten utvärderas. SweRoad, som är ett exempel på

150

PROP. 1997/98:150

statlig tjänsteexport, kommer att vara föremål för
den aviserade utredningen.

Järnvägsprojekt

För byggandet av Botniabanan skall staten och be-
rörda kommuner bilda ett särskilt projektbolag, Bot-
niabanan AB. Bolaget skall bl.a. finansiera, projekte-
ra och upphandla Botniabanan. Projektbolaget skall
ha ett statligt ägande om 91 procent. Berörda kom-
muner skall äga 9 procent. Det är regeringens upp-
fattning att Väginvest bör äga och förvalta den statli-
ga andelen av aktier i detta gemensamma bolag.
Skälen för detta är flera. För det första har Väginvest
det kunnande och den kompetens som krävs för att
äga andelar i sådana projekt. Väginvest har bl.a. lång
erfarenhet från det gemensamt ägda bolaget Rödö-
bron AB. För det andra bedriver Väginvest finansie-
ringsverksamhet för Vägverkets räkning. Det innebär
att Väginvest har en omfattande kunskap om fi-
nansmarknaden som bör tas till vara och kan vara
till god hjälp i det nya Botniabanebolaget. För det
tredje bedriver Väginvest också en konsultverksam-
het avseende specialtjänster inom områdena finansie-
ring, kalkylering och redovisning samt löpande eko-
nomitjänster. Det senare ger direkta samordnings-
vinster för det nya Botniabanebolaget vilket i sin tur
minskar administrationskostnaderna i ett sådant sär-
skilt bolag.

Aktierna i Väginvest förvaltas av regeringen. Ut-
vidgas ändamålet för Väginvest till att omfatta även
banhållning, kommer även styrelsen i Väginvest att
kompletteras med representanter från Banverket. Vi-
dare bör namnändring av bolaget övervägas.

Riksdagen bör godkänna att Vägverkets Investe-
ringsaktiebolag Väginvest skall få ett vidare syfte
med sin verksamhet. Syftet bör utvidgas till att även
omfatta skilda former av projektfinansiering av in-
frastrukturanläggningar samt ägande och förvaltning
av aktier, andelar och andra rättigheter i bolag med
anknytning till banhållning.

Botniabanan

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att,
vad avser den första utbyggnadsetappen mellan Örn-
sköldsvik-Husum och planeringsarbete för ytterligare
etapper av Botniabanan, låta Riksgäldskontoret ut-
ställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botnia-
banan AB:s egna kapital och att garantera bolagets
förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare
och fordringsägare, inom en ram som exklusive mer-
värdesskatt uppgår till 1 495 000 000 kronor i pris-
nivå 1 januari 1997, varav 195 000 000 kronor avser
finansiella kostnader.

För att möjliggöra att Botniabanan AB utan
dröjsmål skall kunna starta och bygga upp sin verk-
samhet, får Banverket använda anslaget A4 Investe-

ringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar
för lån till Botniabanan AB:s verksamhet inom en
ram på 50 000 000 kronor. Botniabanan AB skall
återbetala medlen till Banverket senast den 1 juli

1999.

Byggandet av Botniabanan utmed norrlandskusten,
mellan Sundsvall och Nyland, är av väsentlig regio-
nalpolitisk betydelse. I 1997 års ekonomiska vårpro-
position (prop. 1996/97:150) uttalade regeringen att
med anledning av att Botniabanan inte har någon
avgörande betydelse för järnvägstrafiken förrän den
är färdigställd i sin helhet, är det av stor vikt att
byggtiden minimeras utan att investeringskostnaden
ökar. Regeringen angav vidare i samma proposition
att, mot bakgrund av den önskvärda komprimerade
byggtiden och projektets storlek, lånefinansiering kan
övervägas av hela eller delar av projektet.

I propositionen Regional tillväxt - för arbete och
välfärd (prop. 1997/98:62) som överlämnades till
riksdagen den 5 mars 1998 har regeringen bl.a. redo-
gjort för det avtal om byggande av Botniabanan som
ingåtts den 27 november 1997 mellan statens för-
handlingsman, Kramfors kommun, Örnsköldsviks
kommun, Nordmalings kommun, Umeå kommun,
Västernorrlands läns landsting samt Västerbottens
läns landsting. Avtalet gäller under förutsättning av
riksdagens godkännande och innebär att byggandet
av Botniabanan, exklusive resecentra, genomförs ge-
nom att staten och berörda kommuner bildar ett ak-
tiebolag, Botniabanan AB, med ansvar att finansiera,
projektera, upphandla, bygga och hyra ut Botniaba-
nan. I bolaget, som skall ha ett aktiekapital på minst
en och högst fyra miljoner kronor, skall staten äga
91 procent och berörda kommuner 9 procent av ak-
tierna. Staten förbinder sig att utfärda kapitaltäck-
ningsgarantier gentemot Botniabanan AB samt att
garantera bolagets förpliktelser gentemot långivare,
rättighetsinnehavare och fordringsägare. Avtalet trä-
der i kraft den 1 juli 1998.

I och med bildandet av det av staten och berörda
kommuner gemensamt ägda bolaget Botniabanan
AB tar regionen ansvar för en väl definierad del av
kostnaderna för projektet, vilket regeringen tidigare
uttalat som en förutsättning för projektets genomfö-
rande.

Vad gäller bolagets lånefinansiering bör återbetal-
ningstiden från den tidpunkt då banan öppnas för
trafik vara kortare än avskrivningstiden och begrän-
sas till högst 25 år. Medel för att täcka statens kost-
nader för hyra av Botniabanan och andra betalningar
som följer av garanterade lån och kapitaltäcknings-
garantin skall inrymmas i statsbudgeten fr.o.m.

2004.

Bygget av järnvägen delas in i tre etapper. Etapp 1,
Örnsköldsvik-Husum, som kostnadsberäknas till
1 300 miljoner kronor, påbörjas i juli år 1999 och
beräknas vara färdigställd senast i juni år 2002.

151

PROP. 1997/98:150

Etapp 2, Nyland-Örnsköldsvik, som kostnadsberäk-
nas till 4 200 miljoner kronor, påbörjas i januari år
2001 och beräknas vara färdigställd i december år

2005. Etapp 3, Husum-Umeå, som kostnadsberäk-
nas till 2 700 miljoner kronor, påbörjas i juli år 2001
och beräknas vara färdigställd i december år 2005.
Kostnaderna är angivna i prisnivå 1 januari 1997
samt exklusive mervärdesskatt och finansiella kost-
nader. De finansiella kostnaderna består av ränte-
kostnader under byggtiden och kostnader som är
förknippade med att uppta lån, exempelvis garanti-
avgifter. Räntekostnader under byggtiden och andra
finansiella kostnader bedöms sammanlagt uppgå till
ca 15 procent av anläggningskostnaden.

I enlighet med förslagen om finansieringen av
Botniabanan i prop. 1997/98:62 bör regeringen be-
myndigas att, vad avser den första utbyggnadsetap-
pen av Botniabanan, Örnsköldsvik-Husum, utställa
kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botniabanan
AB:s egna kapital och att garantera bolagets förplik-
telser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och
fordringsägare, inom en ram som exklusive mervär-
desskatt uppgår till 1 495 miljoner kronor, varav
195 miljoner kronor avser räntekostnader under
byggtiden och övriga finansiella kostnader. Dessa
medel bör även få användas för planeringsarbete
t.ex. jämvägsutredning för ytterligare etapper. Rege-
ringen avser att fortlöpande återkomma till riksdagen
i budgetpropositionen i syfte att återrapportera och
följa upp genomförandet av Botniabanan.

För att möjliggöra att Botniabanan AB utan
dröjsmål skall kunna starta och bygga upp sin verk-
samhet, bör Banverket bemyndigas att få använda
anslaget A4 Investeringar samt drift och underhåll av
statliga järnvägar, för lån till Botniabanan AB:s verk-
samhet inom en ram av 50 miljoner kronor. Botnia-
banan AB skall återbetala medlen till Banverket se-
nast den 1 juli 1999.

Vissa frågor angående Mälarbanan

Regeringens förslag: Anslaget A4 Investeringar
samt drift och underhåll av statliga järnvägar, får an-
vändas för att ersätta Mälarbanans Intressenter AB
(MIAB) med 34 500 000 kronor för vissa kostnader
som MIAB haft för garantiåtaganden gentemot sta-
ten.

Den 11 september 1991 ingick Banverket, Delega-
tionen för infrastrukturinvesteringar och Mälarba-
nans Intressenter AB (MIAB) en överenskommelse
om utbyggnad av Mälarbanan mellan Kungsängen
och Örebro. Överenskommelsen innebär att MIAB
delfinansierar den totala anläggningskostnaden för
Mälarbanan med 530 miljoner kronor och bygger de
tre delsträckorna Arboga-Hovsta, Västerås-Lundby
samt Grillby-Bålsta. MIAB har i enlighet med avtalet

nu färdigställt dessa sträckor samt till Banverket ut-
ställt borgens- och garantiförpliktelser på totalt ca
850 miljoner kronor avseende fel och brister för de
delar av Mälarbanan som MIAB har byggt. Staten
(Banverket) finansierar och bygger övriga delsträck-
or.

Banverket bygger och finansierar sträckan
Kallhäll-Kungsängen som definitionsmässigt inte in-
går i Mälarbanan, men som nämns i överenskom-
melsen som en trafikeringsförutsättning. Sträckan
Kallhäll-Kungsängen skulle enligt planerna vara klart
i juli 1997, men beräknas inte stå klar förrän under
år 2001. Utbyggnaden av Kallhäll-Kungsängen är
således ca fyra år försenad i jämförelse med de ur-
sprungliga planerna. Med anledning av att utbygg-
naden av sträckan Kallhäll-Kungsängen försenats,
har MIAB i skrivelser till regeringen den 11 april

1996, den 4 januari 1997 och den 19 november

1997, bl.a. påkallat omförhandling av de ekonomis-
ka villkoren i överenskommelsen.

Regeringen gav den 17 april 1997 Tågtrafikled-
ningen i uppdrag att utreda och föreslå alternativa
samordnade trafikupplägg som syftar till att minime-
ra inskränkningarna för tågtrafiken under den tid
utbyggnaden mellan Kallhäll-Kungsängen pågår.
Den 22 oktober 1997 redovisade Tågtrafikledningen
uppdraget. Innan utbyggnaden är klar anser Tågtra-
fikledningen att jämfört med idag är endast en mar-
ginell ökning av tågtrafiken möjlig att genomföra.

Efter överläggningar mellan Kommunikationsde-
partementet och MIAB, har en överenskommelse
nåtts. Överenskommelsen innebär bl.a. att staten åtar
sig att genomföra vissa investeringsobjekt på Mälar-
och Svealandsbanan inom ramen för stomnätspla-
nen, samt att staten åtar sig att ersätta MIAB med
34,5 miljoner kronor vilket avser ersättning för vissa
garantikostnader som MIAB erlagt.

Göteborgsöverenskommelsen

Regeringens förslag: Statens ekonomiska förplik-
telser enligt den nya Göteborgsöverenskommelsen
ändras och finansieringen av dessa godkännes. Rege-
ringen bemyndigas att dels låta Riksgäldskontoret
inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen be-
gränsa tidigare givna garantibemyndiganden till
2 200 000 000 kronor beräknat i 1998 års prisnivå,
dels låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för
ytterligare 1 500 000 000 kronor för lånefinansiering
av den statliga andelen inom ramen för Göteborgs-
överenskommelsen.

Genomförande av en ny trafiklösning i Göteborgsre-
gionen är av stor betydelse med avseende på såväl
sysselsättning som trafiksäkerhet. I 1997 års ekono-
miska vårproposition konstaterade regeringen att

152

PROP. 1997/98:150

fullföljandet av en hållbar trafiklösning för Göteborg
är en angelägenhet för hela landet.

Regeringen beslutade den 22 maj 1997 att över-
lämna propositionen Långsiktigt hållbara
trafiklösningar i Stockholm och Göteborg
(prop. 1996/97:160) till riksdagen. Riksdagen har i
december 1997 dels godkänt regeringens förslag till
förändringar i trafiklösningarna i Göteborgsregionen,
dels bemyndigat regeringen att låta Riksgäldskonto-
ret teckna statlig borgen om ytterligare 100 miljoner
kronor för fortsatt planerings- och förberedelsearbete
för den nya trafiklösningen i Göteborg (bet.
1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104).

I den ursprungliga trafiköverenskommelsen för
Göteborgsregionen förutsattes finansiering ske med
vägtullar. I Göteborg finns, som ovan nämnts, för
närvarande inte förutsättningar för införande av nå-
gon form av särskild avgift för biltrafiken. 1 denna
situation har en ny finansieringslösning krävts, för att
inom befintliga utgiftsområdesramar kunna klara
finansiering av Göteborgsöverenskommelsen, utan
att för andra regioner angelägna projekt skjuts på
framtiden. Mot bakgrund därav, och i syfte att
åstadkomma en hållbar lösning för såväl påbörjade
som vissa återstående projekt i Göteborgsregionen
har överläggningar förts mellan staten och regionen,
vilket resulterat i en ny överenskommelse den 23
mars 1998.

Denna överenskommelse, som ersätter tidigare
överenskommelse, innebär en samfinansiering av vis-
sa angivna projekt, samt att staten tar planerings-
och genomförandeansvaret för vissa projekt på det
nationella vägnätet. De statsbidrag som skulle gå till
kollektivtrafikprojekt enligt den ursprungliga över-
enskommelsen skall utbetalas enligt de principer och
villkor som tidigare överenskommits. Den nya över-
enskommelsen innebär också att staten ersätter be-
rörda kommuner för del av nedlagda kostnader,
dock sammanlagt högst 200 miljoner kronor.

Den överenskomna finansieringen innebär att sta-
ten ansvarar för 75 procent och regionen eller enskil-
da kommuner för 25 procent av kostnaderna för
projekten i ett samfinansierat investeringsprogram.
Totalkostnaden för programmet uppskattas till
4 200 miljoner kronor i prisnivå januari 1998. Pro-
grammets översiktliga innehåll framgår av följande
tablå:

Upprustning av Göta älvbron	100 Mkr
Göteborg miljö/kollektivtrafik	190 Mkr
Nya spårvagnar	720 Mkr
Göteborgsregionen/tåg och stationer	210 Mkr
Göteborgsregionen/miljö, kollektivtrafik	220 Mkr
Trafiksäkerhet och miljö på kommunala vägar	420 Mkr
Götaleden	2160 Mkr
Mölndal miljö E6	120 Mkr
Informationssystem	60 Mkr
Summa	4200 Mkr

För att inom befintlig ram för utgiftsområdet kunna
fullfölja statens åtaganden enligt överenskommelsen
måste utgifterna fördelas över en längre tidsperiod
och finansieringen delvis ske med lån under bygg-
nadstiden. Därefter avses lånen återbetalas med me-
del från statsbudgeten fr.o.m. år 2004 under en peri-
od som är avsevärt kortare än avskrivningstiden.

Detta innebär att avsteg görs från grundprincipen
i budgetlagen 22 § att infrastrukturinvesteringar skall
finansieras med anslag och ej lånefinansieras. Enligt
budgetlagen 23 § kan riksdagen i vissa fall besluta att
finansiering sker på annat sätt än som anges i 22 §.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999
redovisa, beträffande anslagen A2 Väghållning och
statsbidrag samt A4 Investeringar i samt drift och
underhåll av statliga järnvägar, inom utgiftsområde
22, i vilken utsträckning som framtida anslagsut-
rymme intecknas av redan fattade beslut.

Inför byggstart av ett projekt skall parterna kom-
ma överens om en finansieringsplan för respektive
projekt. Den statliga andelen av investeringsprog-
rammet finansieras med nya lån när så blir nödvän-
digt. Redan givna bemyndiganden för lånegarantier
för Götaleden, Abromotet, E6 genom Göteborg samt
förberedelsearbeten på totalt 2 600 miljoner kronor
bör begränsas till 2 200 miljoner kronor på grund av
den kommunala andelen i projektet Götaleden. För
att täcka den statliga andelen i återstoden av investe-
ringsprogrammet bör riksdagen bemyndiga regering-
en att låta Riksgäldskontoret garantera lån på ytterli-
gare 1 500 miljoner kronor.

De lånegarantier som regeringen här föreslår in-
nebär inte att regeringen har tagit ställning till de oli-
ka projektens utformning eller lokalisering. Projekten
skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt
med tillämpning av gällande lagstiftning. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen med en redovis-
ning av regeringens uppdrag enligt 6 kap. 2 § lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
till de av Göteborgsöverenskommelsen berörda
kommunerna och Länsstyrelsen i Göteborgs- och
Bohus län angående överenskommelsens konsekven-
ser för hushållningen med naturresurser och miljön i
regionen.

153

PROP. 1997/98:150

I 1997 års ekonomiska vårproposition har rege-
ringen redovisat utgiftstak för år 1999 och år 2000.
För utgiftsområde 22 Kommunikationer, har särskil-
da medel för ett nationellt investeringsprogram om
1 650 miljoner kronor aviserats för åren 1999 och

2000. Av dessa medel är för respektive år 500 miljo-
ner kronor avsatta för Göteborg.

Det är regeringens uppfattning att medlen avsatta
för Göteborg skall användas för att finansiera återbe-
talningen av lån och nya projekt enligt programmet.
Återstoden av de statliga åtagandena finansieras med
de statligt garanterade lånen på sammanlagt 3 700
miljoner kronor, vilka skall börja avbetalas med me-
del som skall inrymmas i statsbudgeten fr.o.m. år
2004.

Vissa frågor angående Inlandsbanan

Regeringens bedömning: Det finns inget behov av
någon åtgärd med anledning av det riksdagen anfört
om rättslig reglering avseende jävsfrågor m.m.

I ett riksdagsbeslut den 23 november 1995 (bet.
1995/96:TU4, rskr. 1995/96:38) med anledning av
en utredning av Riksdagens revisorer angående In-
landsbanan (1994/95:5), anges bl.a. att regeringen
bör överväga frågan om någon form av rättslig regle-
ring behövs för att förhindra att personer, vilka i
egenskap av experter eller liknande kunnat påverka
utformningen av statsbidrag m.m., inte omedelbart
efter uppdraget som näringsidkare skall kunna er-
hålla de bidrag de själva varit med om att utforma.
Regeringen anser att dagens rättsliga reglering avse-
ende jävsfrågor m.m. är tillfyllest.

Statens haverikommission

Regeringens förslag: Statens haverikommissions
förvaltningskostnader får uppgå till högst 8 700 000
kronor för budgetåret 1998.

Regeringen beslutade i regleringsbrev den 18 decem-
ber 1997 (K97/4927/SM) att förvaltningskostnader-
na för Statens haverikommission (SHK) för budget-
året 1998 skulle uppgå till högst 8 miljoner kronor
grundat dels på Haverikommissionens budgetunder-
lag ingivet av SHK den 27 januari 1997, dels på en
ändring av budgetunderlaget ingivet av SHK den 30
juni 1997.

Senare har det visat sig att lönekostnaderna kom-
mer att överstiga de i februari 1997 budgeterade lö-
nekostnaderna med ca 500 000 kronor. Vidare har
inte inräknats vissa kostnader relaterade till bl.a. det
nordiska samarbetet på området. Dessa kostnader
beräknas till 200 000 kronor.

Ökningen av förvaltningskostnaderna bör fördelas
på berörda myndigheter i enlighet med vad som finns
angivet för förvaltningskostnader i SHK:s reglerings-
brev för budgetåret 1998. Förslaget har inga anslags-
konsekvenser.

Kostnadstäckning för utgifter till följd av lagen om
åtgärder mot förorening från fartyg

Regeringens förslag: Sjöfartsverket får täcka de
kostnader som uppkommit med anledning av
grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994.

Efter beslut av regeringen kan kostnader betalas som
uppkommit till följd av förelägganden eller förbud
som Sjöfartsverket föreskriver med stöd av lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Med anledning av grundstötningen av en f.d. trå-
lare hösten 1994, och de kostnader på drygt sex
miljoner kronor som därmed uppkommit, i enlighet
med lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg, föreslår regeringen att dessa kostnader
bärs av Sjöfartsverket. Förslaget har inga anslagskon-
sekvenser.

Luftfartsverkets finansiella befogenheter

Regeringens förslag: Luftfartsverket medges rätt
att placera kassamässigt överskott även hos motpar-
ter med kreditvärdighet Kl enligt Nordisk Ratings
system. Verket får även rätt att för att uppnå en för-
bättrad finansiering av nya investeringar i fast egen-
dom genomföra s.k. lease-holdaffärer. För att inklu-
dera befintlig finansiell leasing, utökas den totala
låneramen för Luftfartsverket till 5 500 000 000
kronor för budgetåret 1998.

Luftfartsverkets finansiella befogenheter har under
senare år väsentligt utökats i linje med regeringens
strävan att låta affärsverken agera under bolagslik-
nande former. Luftfartsverket har i en skrivelse till
regeringen den 11 februari 1998 hemställt om vissa
förändringar och preciseringar av verkets finansiella
befogenheter.

Beträffande kassamässiga överskott har Luftfarts-
verket rätt att inom vissa villkor placera sådana i
bank, i statsgaranterade skuldebrev samt på räntebä-
rande konto i Riksgäldskontoret. Verket konstaterar
i skrivelsen att möjligheten att placera likviditet till
goda räntevillkor och på den tidssikt som passar
Luftfartsverket har försämrats. Mot denna bakgrund
föreslår verket att kassamässiga överskott även skall
få placeras hos motpart med kreditvärdighet enligt
kategori Kl enligt Nordisk Ratings system. Sådana
emittenter förutsätts ha mycket god kapacitet att mö-

154

PROP. 1997/98:150

ta aktuella betalningsförpliktelser, och verket bedö-
mer att det är affärsmässigt motiverat att ta den nå-
got större risk detta innebär i förhållande till nuva-
rande bemyndigande.

Luftfartsverket har även i skrivelsen föreslagit att
verket skall få rätt att genomföra s.k. lease-
holdaffärer i avsikt att åstadkomma en förbättrad
finansiering av investeringar i fast egendom som ter-
minaler och bansystem. En sådan lease-holdaffär in-
nebär att verket överlåter nyttjanderätten till en in-
vesterare i utlandet, som genom avskrivning på
nyttjanderätten kan tillgodogöra sig en lägre skatte-
kostnad. Luftfartsverket leasar därefter tillbaka
nyttjanderätten till en lägre kostnad och får därmed
en intäkt som är grundad på en lägre skattekostnad
för investeraren. Luftfartsverket behåller hela tiden
äganderätten till anläggningen.

Luftfartsverket har dessutom i skrivelsen föreslagit
en förändring av verkets totala ram för lång- och
kortfristiga lån, som i budgetpropositionen för 1997
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:TU1, rskr.
1997/98:104) fastlagts till 3,5 miljarder kronor. Mot
bakgrund av att Luftfartsverket numera redovisar
finansiell leasing i balansräkningen föreslår verket att
ramen utökas till totalt 5,5 miljarder kronor. Mer-
parten av ökningen avser Luftfartsverkets finansiella
leasingåtagande vad gäller Sky City-anläggningen på
Arlanda. Det bör noteras att verket därutöver sedan
tidigare har riksdagens bemyndigande rörande en
kapitaltäckningsgaranti till LFV AirportCenter AB.

Regeringen, som anser att verkets hemställan lig-
ger i linje med tidigare nämnda strävan att affärsver-
ken skall kunna verka under affärsmässiga och bo-
lagsliknande förhållanden, biträder Luftfartsverkets
beskrivna förslag till utökade finansiella befogenhe-
ter. Vad gäller lease-holdaffärer bör bemyndigandet
begränsas att gälla investeringar i nya fasta anlägg-
ningar.

SJ:s borgen sram

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
låta SJ få rätt att teckna borgensförbindelser till för-
mån för bolag inom SJ-koncemen inom en total ram
på 1 900 000 000 kronor under 1998.

I budgetpropositionen för 1998 fastställdes låne- och
borgensramar för affärsverken. För SJ uppgår låne-
ramen till 9,2 miljarder kronor och borgensramen till
400 miljoner kronor för år 1998. Den borgensram
som angavs för SJ har visat sig vara för liten och ger
upphov till icke önskvärda finansieringslösningar.
Effekten blir att den operationella leasen på Scandli-
nesfärjan, som levereras under första delen av år
1998, kommer att ligga på SJ affärsverk istället för
på SJ Invest, där SJ:s leasingaffärer normalt ligger.
För att åtagandet för färjan skall ligga i dotterbo-

lagssfären med lägre finansieringskostnad för staten
bör färjan istället finansieras genom SJ Invest med ett
borgensåtagande på cirka 800 miljoner kronor.

Regeringen anser att färjefinansieringen är en affär
inom SJ-koncernen som bör ligga i dotterbolagssfä-
ren och inte i SJ affärsverk. För statsverkets räkning
kan det dessutom finnas andra tillfällen där det kan
vara fördelaktigt att låta SJ teckna borgensförbindel-
se för att få ned kapitalkostnaden vid t.ex. leasingaf-
färer. Regeringen anser därför att det bör finns
handlingsutrymme i SJ:s borgensram för t.ex. framti-
da leasing, garantier för större inköp, garantier för
tullbetalningar och för bolagsförsäljningar/bolags-
köp, där det kan vara ekonomiskt bättre att SJ ut-
ställer borgensförbindelser för sitt dotterbolag än an-
vänder bankgarantier för att garantera vissa åtagan-
den. Regeringen anser det vara motiverat att höja
SJ:s borgensram och skapa handlingsutrymme för
kommande affärer.

5.4.18 Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

Bl Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 220 188 000
kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
tillgodose Statens jordbruksverks behov av rörelse-
kapital för EU-verksamhet intill ett sammanlagt be-
lopp om högst 5 500 000 000 kronor på myndighe-
tens särskilda räntekonto i Riksgäldskontoret.

EG-kommissionen ersätter Sverige i efterskott för de
stöd inom jordbruksfondens garantisektion som Sta-
tens jordbruksverk betalar ut. Av denna anledning
fordras ett kreditutrymme på det särskilda räntebe-
lagda konto för EU-verksamhet som verket har till-
gång till hos Riksgäldskontoret.

Statens jordbruksverk bör därför ges tillgång till
en kredit på 5,5 miljarder kronor på myndighetens
särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgälds-
kontoret. Beloppet är beräknat utifrån det maximala
kreditbehovet vilket uppstår i december månad.

E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 18 792 000
kronor.

155

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Anslaget E3 Djurhälsovård
och djurskyddsfrämjande åtgärder ökas med
3 700 000 kronor. Finansieringen sker genom att an-
slaget Dl Främjande av rennäringen m.m. minskas
med motsvarande belopp.

Tillsyn av djurtransporter är ett komplicerat men
mycket angeläget område. Tillsynen av sådana trans-
porter försvåras av att den lokala tillsynsmyndighe-
ten ofta inte känner till när transporterna sker och att
den därför kan ha svårt att ingripa i tid. Dessutom är
tillsynsmyndigheten beroende av polisens hjälp för
att stoppa en transport för inspektion.

Det är angeläget att Jordbruksverket initierar ett
landsomfattande projekt om tillsyn av djurtranspor-
ter under år 1998. Projektet bör lämpligen genomfö-
ras genom att kommunerna inom ett län samverkar
med länsveterinärer och poliser. Inom ramen för
projektet kommer Jordbruksverket att i samråd med
företrädare för lokala och regionala tillsynsmyndig-
heter utarbeta anvisningar för genomförandet inklu-
sive upprättandet av inspektionsprotokoll.

Eftersom tillsynsmyndigheterna har begränsad er-
farenhet av tillsyn över djurtransporter, krävs ytterli-
gare resurser för utbildning av de lokala och regio-
nala tillsynsmyndigheternas personal. Projektet kan
lämpligen differentieras så att angelägna delområden
studeras särskilt. Dessa kan exempelvis vara båt-
transporter, transporter vid export av svin och kalv,
rentransporter och transporter i samband med djur-
marknader.

E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E5 Bekämpande av
smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 2 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget Dl
Främjande av rennäringen m.m. minskas med mot-
svarande belopp.

EHEC är en zoonos, dvs. en sjukdom som kan över-
föras från djur till människa. Sjukdomen kan ha
dödlig utgång. Från utländska studier är det känt att
nötkreatur är en vanlig smittkälla vid EHEC-
infektion. Djuren bär på bakterien utan att själva bli
sjuka. EHEC kan smitta bl.a. via förorenat nötkött,
opastöriserad mjölk eller direktkontakt med nötkrea-
tur.

Från år 1988 till år 1995 konstaterades i Sverige
0-3 fall av EHEC-infektioner på människa per år. Är
1995 inträffade en dramatisk ökning av antalet

EHEC-fall i Sverige med ca 100 rapporterade fall.
Under åren efter 1995 har EHEC etablerat sig på
denna nivå. Genom en prevalensstudie, utförd av
Statens jordbruksverk, har det visat sig att ca en pro-
cent av nötkreaturen i Sverige kan vara smittade av
EHEC.

Jordbruksverket, Statens livsmedelsverk, Statens
veterinärmedicinska anstalt och Smittskyddsinstitutet
har enats om en gemensam handlingspolicy för åt-
gärder föranledda av EHEC hos nötkreatur. I linje
med den antagna policyn genomför och finansierar
Jordbruksverket provtagning i de nötkreaturbesätt-
ningar som visat sig vara infekterade med EHEC-
bakterier. Denna provtagning syftar främst till att
öka kunskaperna om EHEC-bakteriens förekomst,
uppträdande, spridning och saneringsbarhet. Regel-
rätta saneringsåtgärder eller bekämpningsåtgärder är
i dagsläget inte möjliga med hänsyn till de bristfälliga
kunskaperna om EHEC. Arbetet med att finna en
lösning för att minimera risken för att människor
skall bli smittade av EHEC har mycket hög prioritet.
Mot denna bakgrund krävs ytterligare resurser för
att genomföra besättningsstudier i syfte att erhålla
kunskaper om möjligheten till bekämpning av
EHEC-bakterien.

Bemyndigande för vissa ekonomiska förpliktelser
efter år 1998

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
fatta beslut om utestående ekonomiska förpliktelser
vid utgången av 1998 enligt följande:

B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn
55 000 000 kronor, B9 Från EU-budgeten finansie-
rat strukturstöd 89 000 000 kronor, B12 Komplette-
rande åtgärder inom jordbruket 3 200 000 000 kro-
nor, B13 Från EU-budgeten finansierade komplet-
terande åtgärder inom jordbruket 3 100 000 000
kronor.

Startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bearbetning
och avsättning av jord- och skogsprodukter samt
miljöstöd är, med EU-budgeten samfinansierade,
stödformer som bygger på fleråriga åtaganden mel-
lan staten och stödmottagarna. Det innebär att sta-
ten, genom Statens jordbruksverk, åtar sig framtida
ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen
för redan anvisade anslagsmedel. Av denna anled-
ning föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att
godkänna utestående ekonomiska förpliktelser för
dessa anslag.

156

PROP. 1997/98:150

5.4.19 Utgiftsområde 24
Näringsliv

E3 Exportkreditnämnden

Regeringens förslag: Exportkreditnämnden skall
få erbjuda upp till 100 procent täckning i sina ex-
portkreditgarantier.

Exportkreditnämnden skall få lämna rembursga-
rantier med mer än 12 månaders kredittid och 18
månaders risktid samt få försäkra remburser med s.k.
ensidig bekräftelse.

Riksdagen har ställt sig bakom principen att Export-
kreditnämnden (EKN) vid sin garantigivning normalt
skall tillämpa ett system med självrisker och att täck-
ningsgraden i en garanti normalt får uppgå till högst
95 procent (prop. 1989/90:44, bet. 1989/90:NU19,
rskr. 1989/90:153). I enlighet med detta har i för-
ordningen (1990:113) om exportkreditgaranti före-
skrivits att exportkreditgaranti får avse högst 90 pro-
cent eller i särskilda fall 95 procent av den upp-
komna förlusten. EKN tillämpar för närvarande för
köparkrediter normalt 95 procent täckning för poli-
tiska risker och 90 procent för kommersiella risker.
Motsvarande tal är för leverantörskrediter 90 pro-
cent respektive 85 procent.

Motiven för självrisk föreligger framför allt när
det gäller kommersiell risktäckning. Däremot har ga-
rantitagaren oftast inga eller mycket begränsade
möjligheter att bedöma den politiska risken och på-
verka skeendet vid politiska händelser.

EKN har mot denna bakgrund den 25 november
1997 föreslagit att EKN skall få möjlighet att lämna
upp till 100 procent täckning i sina garantier. EKN
avser, om förslaget godkänns, att införa ett system
för täckningsgrader som normalt innebär 100 pro-
cent täckning för politiska risker och 90 procent för
kommersiella risker. Tanken är att täckningsgraden
skall kunna justeras uppåt eller nedåt beroende på
omständigheterna i den enskilda affären. Det kan
nämnas att garantiinstituten i flera andra länder, bl.a.
Kanada, Norge, Storbritannien och USA, kan erbju-
da 100 procent täckning.

Riksdagen har ställt sig bakom vissa riktlinjer för
de rembursgarantier som EKN kan bevilja (prop.
1989/90:44, bet. 1989/90:NU19, rskr. 1989/90:153).
I enlighet med detta har det i förordningen
(1990:113) om exportkreditgaranti bl.a. föreskrivits
att rembursgaranti får avse högst 50 procent av den
uppkomna förlusten. Riksdagen har informerats om
en förestående ändring i EKN:s rembursgarantier.
Ändringen gällde en förlängning av den maximalt
tillåtna kredittiden från 6 månader till 12 månader
(prop. 1991/92:100).

Marknaden för remburser har förändrats genom
att kredittiderna blivit längre och bankernas behov

av riskdelning ökat. Idag kan inte EKN dela dessa
risker på ett för bankerna tillfredsställande sätt efter-
som reglerna för garanti vad gäller bekräftade rem-
burser tillåter maximalt 12 månaders kredittid och
18 månaders risktid. EKN:s kunder har därför fram-
fört önskemål om att EKN skall kunna försäkra
remburser också med längre kredittid och risktid än
detta.

Vidare har banker önskat få möjlighet att försäkra
remburser med s.k. ensidig bekräftelse. En ensidigt
bekräftad remburs (s.k. silent confirmation) innebär
att EKN:s garantitagare på exportörens begäran ga-
ranterar betalning under en remburs öppnad av en
utländsk bank, trots att det inte finns något uppdrag
från öppnande bank att bekräfta rembursen. Syftet
med de föreslagna ändringarna är att erbjuda en för-
bättrad garanti som tar hänsyn till de förändringar
som ägt rum på rembursmarknaden.

E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda export-
kreditgivning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 9 063 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E4 AB Svensk Ex-
portkredits statsstödda exportkreditgivning ökas
med 2 600 000 kronor. Finansieringen sker genom
att anslaget E3 Exportkreditnämnden minskas med
motsvarande belopp.

Anslaget disponeras för ersättning till AB Svensk Ex-
portkredit (AB SEK) för att täcka eventuellt under-
skott som utgör skillnaden mellan intäkter och kost-
nader, huvudsakligen ränteintäkter och räntekost-
nader, inom ramen för systemet med statsstödda ex-
portkrediter. De utbetalningar som år 1997 belastar
anslaget avser åtaganden som gjorts före 1984 vad
gäller vissa förmånliga krediter till u-länder. I övrig
statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för närva-
rande ett överskott.

Staten är genom ett avtal med AB SEK den 14 maj
1990 bunden att ersätta AB SEK för kostnader i det
statsstödda exportkreditsystemet. AB SEK redovisar
resultatet av verksamheten tre gånger om året till re-
geringen och Kammarkollegiet. Beloppen bokförs
hos Kammarkollegiet enligt kassaprincipen och där-
med inte nödvändigtvis på det budgetår de avser som
var fallet t.o.m. budgetåret 1994/95. Anvisade medel
för år 1998 kommer därför inte att vara tillräckliga
för att täcka utbetalningarna. Medelsbehovet beräk-
nas uppgå till ytterligare 2,6 miljoner kronor. Belop-
pet påverkas av valutakurser och kan därför komma
att avvika härifrån.

157

PROP. 1997/98:150

E6 Världsutställningen i Hannover år 2000

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag: Ett nytt reservationsanslag E6
Världsutställningen i Hannover år 2000 uppgående
till 27 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1998
som ett engångsbelopp för att täcka den beräknade
kostnaden för statlig medverkan i utställningen. Fi-
nansieringen sker genom att utgiftsområdesramen
under budgetåret 1999 på vart och ett av följande
utgiftsområden engångsvis minskas med 3 000 000
kronor: UO 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan, UO 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg, UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, UO 16
Utbildning och universitetsforskning, UO 18 Sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, UO
19 Regional utjämning och utveckling, UO 20 All-
män miljö- och naturvård, UO 22 Kommunikationer
samt UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslu-
tande näringar.

Sverige har inbjudits att delta i en världsutställning,
som kommer att äga rum i Hannover i Tyskland år
2000. Med hänsyn till att Tyskland är Sveriges en-
skilt största handelspartner samt att utställningen
äger rum i ett viktigt EU-land anser regeringen det
angeläget att Sverige deltar i denna världsutställning,
där det finns stora möjligheter att främja svenska
ekonomiska intressen. Regeringen fattade därför ti-
digare i år ett beslut att anmäla Sverige som deltaga-
re. Totalkostnaden för det svenska deltagandet be-
räknas uppgå till ca 60 miljoner kronor, varav
näringslivet åtagit sig att bidra med hälften. Kom-
muner och länsstyrelser väntas bidra med samman-
lagt ca 3 miljoner kronor. Det är svårt att i dagsläget
exakt beräkna när utgifterna uppstår. Regeringens
bedömning är dock att en mindre kostnad för förbe-
redelsearbetet uppstår redan budgetåret 1998 samt
att merparten av utgifterna uppstår budgetåret 1999.
Detta är skälet till regeringens val av finansiering.

F2 Konsumentverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 67 867 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F2 Konsumentver-
ket ökas med 1 000 000 kronor. Finansering sker
genom att anslaget Fl Marknadsdomstolen minskas
med motsvarande belopp.

Regeringen avser att under 1998 ge Konsumentver-
ket i uppdrag att utveckla och praktiskt pröva en
model! för att mäta och ge konsumenterna en bättre
information om konsumentpriser i dagligvaruhan-
deln. Modellen skall passa in i Konsumentverkets
långsiktiga verksamhet. Kostnaden för uppdraget får
uppgå till högst 1 miljon kronor.

I uppdraget ingår bl.a. att utveckla och praktiskt
pröva en modell för insamling (mätning) av bu-
tikspriser samt för att sprida denna information.
Finansiering sker genom att anslaget Fl Marknads-
domstolen minskas med motsvarande belopp under
budgetåret 1998. Detta innebär ett minskat ekono-
misk utrymme för Marknadsdomstolens verksamhet.
Det är dock regeringens bedömning att domstolens
verksamhet kan bedrivas inom det anvisade anslaget.

Miljöteknikdelegationen

Regeringens förslag: Det under fjortonde huvudti-
teln för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget A8
Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning får användas för att be-
kosta Miljöteknikdelegationen med ett belopp upp-
gående till 20 000 000 kronor.

Riksdagen beslutade att anslå 1 000 miljoner kronor
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96
för investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning (prop. 1995/96:222, bet.
FiU 1995/96:15, rskr. 1995/96:307).

Delegationen för främjande av miljöanpassad tek-
nik (Miljöteknikdelegationen) inrättades av regering-
en hösten 1996.

Delegationen arbetar med att utveckla metoder
för att stimulera utveckling och kommersialisering av
miljöanpassade varor och tjänster. Enligt den av re-
geringen godkända strategin inriktas arbetet på fyra
huvudområden, marksanering/ekologiskt återställan-
de av mark, byggande och boende, transporter och
livsmedel/lantbruk. Genom teknikupphandling bi-
drar delegationen till att driva fram och kommersiali-
sera tekniker eller produkter som ännu inte finns till-
gängliga på marknaden. Teknikupphandling är en
stegvis process som erfarenhetsmässigt tar mellan två
och fyra år att fullfölja.

För uppdraget att utarbeta en strategi anvisade re-
geringen 1 miljon kronor från tolfte huvudtitelns an-
slag A16 Program för småföretagsutveckling, förny-
else och tillväxt för budgetåret 1995/96. För arbetet
med att genomföra strategin anvisade regeringen
dessutom 20 miljoner kronor från nämnda anslag.
Miljöteknikdelegationens nuvarande uppdrag sträck-
er sig t.o.m. år 1998 men har endast beslutad finan-
siering t.o.m. år 1997.

Det är viktigt att Miljöteknikdelegationen kan ge-
nomföra sitt uppdrag.

158

PROP. 1997/98:150

Regeringen bedömer att delegationen nu kan er-
hålla 20 miljoner kronor för budgetåret 1998. Medel
för detta ändamål tas i anspråk från anslaget A8 un-
der fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96,
Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning, den s.k. kretsloppsmil-
jarden. De riktlinjer för anslaget som angavs i propo-
sitionen är emellertid sådana att medel till Miljötek-
nikdelegationen inte kan anses rymmas inom dessa.
Däremot ligger Miljöteknikdelegationens verksamhet
mycket väl inom ramen för intentionerna med den
s.k. kretsloppsmiljarden.

5.4.20 Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

Al Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
71 326 400 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Generellt stats-
bidrag till kommuner och landsting ökas med
3 585 000 000 kronor.

Kommuner och landsting tillförs 4 000 miljoner kro-
nor fr.o.m. år 1998. Syftet är att värna kvaliteten i
skola, vård och omsorg och för att minska behovet
av att höja kommunalskatterna. Av tillskottet bör
3 600 miljoner kronor tillföras det generella statsbi-
draget, varav 2 160 miljoner kronor till kommuner-
na och 1 440 miljoner kronor till landstingen. Reste-
rande 400 miljoner kronor bör tillföras anslaget A2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.

Det ökade generella statsbidraget till landstingen
skall fördelas som ett invånarrelaterat bidrag. Av det
ökade generella statsbidraget till kommunerna skall
1 620 miljoner kronor fördelas som ett åldersrelate-
rat bidrag. De resterande 540 miljoner kronor för-
delas invånarrelaterat.

Förslaget föranleder ändring i lagen (1995:1514)
om generellt statsbidrag till kommuner och landsting.

Regeringen föreslår i propositionen Vissa kom-
munala frågor (prop. 1997/98:153) ändrade regler
för systemet för återbetalning av viss mervärdesskatt
till kommuner och landsting, det s.k. kommunkonto-
systemet. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1
juli 1998.

Förändringarna som föreslås rör bl.a. kommuner-
nas och landstingens rätt till ersättning från systemet
för ingående mervärdesskatt. Enligt regeringens för-
slag skall ersättning kunna beviljas för ingående mer-
värdesskatt som är hänförlig till de boendeformer

som anges i socialtjänstlagen (1980:620) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktions-
hindrade. Till följd av förslaget försvinner behovet av
att ha kvar uttagsbeskattningen (3 kap. 29 § mervär-
desskattelagen) för dessa boendeformer.

Förslaget om den slopade uttagsbeskattningen in-
nebär att statens inkomster per helår beräknas mins-
ka med ca 30 miljoner kronor och att kommunernas
utgifter minskar med samma belopp. Eftersom de
förändrade reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli
1998 bör det generella statsbidraget sänkas för detta
år med 15 miljoner kronor.

A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på
736 600 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting ökas
med 400 000 000 kronor.

En stor del av anslaget har de senaste åren fördelats
till kommuner och landsting för flyktingkostnader,
för omstruktureringsprojekt och för förebyggande
hiv/aids-verksamhet. Regeringen har från år 1996
fram till nu dessutom erhållit ansökningar från 66
kommuner och två landsting. Efter prövning av varje
särskilt fall har beslut om bidrag fattats för elva
kommuner.

Regeringen gör bedömningen att det även inom de
närmaste åren finns behov av särskilda insatser för
kommuner och landsting med en särskilt svår eko-
nomisk situation. Dessutom har regeringen i proposi-
tionen Bostadspolitik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:119) föreslagit åtgärder för att stödja kom-
muner med övermäktiga åtaganden för boendet, som
kommer att finansieras från anslaget. Regeringen gör
därför bedömningen att anslaget A2 Bidrag till sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting bör
ökas med 400 miljoner kronor för år 1998.

A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
20 985 000 000 kronor.

159

PROP. 1997/98:150

Regeringens förslag: Anslaget A3 Statligt utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting ökas med
285 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
den utjämningsavgift som kommuner och landsting
betalar in till staten ökar.

Det kommunala utjämningssystemet syftar till att ge
kommuner respektive landsting likvärdiga ekono-
miska förutsättningar. Detta sker genom en utjäm-
ning för skillnader i beskattningsbara inkomster och
för strukturellt betingade kostnadsskillnader. Utgif-
terna för utjämningsbidraget belastar anslaget A3
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och lands-
ting och inkomsterna av utjämningsavgiften redovi-
sas som en inkomst på statsbudgetens inkomstsida.
Systemet är i princip självfinansierat.

Statistiska centralbyrån fastställer i januari månad
de utjämningsbidrag respektive utjämningsavgifter
som landets kommuner respektive landsting skall er-
hålla eller betala under året. Beräkningarna kan leda
till att omslutningen i utjämningssystemet ökar eller
minskar jämfört med den bedömda nivån i budget-
propositionen. De av Statistiska centralbyrån fast-
ställda nivåerna avseende år 1998 innebär att om-
slutningen blir högre än vad riksdagen beslutade i
samband med budgetpropositionen för 1998. Ut-
jämningsbidraget beräknas bli 285 miljoner kronor
högre än det anslagna beloppet. Av denna anledning
bör anslaget A3 Statligt utjämningsbidrag till kom-
muner och landsting höjas med 285 miljoner kronor
för 1998. Höjningen motsvaras av att den utjäm-
ningsavgift som kommuner och landsting betalar in
till staten ökar i motsvarande mån. Förslaget har så-
ledes ingen effekt på statens lånebehov.

160

Skattefrågor och
prognos av stats-
budgetens inkomster

6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150

6 Skattefrågor och prognos av
statsbudgetens inkomster

6.1 Inledning

Regeringen presenterar i detta kapitel ett antal för-
slag på skatteområdet. Ett första förslag rör in-
komstskatten från och med år 1999. Därefter be-
handlas vissa åtgärder som gäller beskattningen av
småföretag. Vidare lämnas förslag om fastighetsskat-
ten för bostadshus för 1999 och om förändringar i
tobaks- och alkoholskatterna. Andra förslag gäller
den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk
och reklamskatten på trycksaker. Avslutningsvis re-
dovisas finansiella konsekvenser av de olika åtgär-
derna.

I kapitlet redovisas också analyser och prognoser
av statsbudgetens inkomster för perioden 1998-2001
liksom av den offentliga sektorns skatteinkomster.

Ärendet och dess beredning

Lagförslag har upprättats i enlighet med förteckning i
avsnitt 3 Förslag till riksdagsbeslut.

Förslaget angående tobaksskatten har under hand
beretts med Riksskatteverket.

Lagrådet

Lagförslagen är av en sådan enkel beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Något ytt-
rande från Lagrådet har därför inte inhämtats.

ningsbara förvärvsinkomsten som överstiger 360 000
kronor skall skattesatsen vara fem procentenheter
högre, dvs. 25 procent. De nya skattesatserna gäller
från och med inkomståret 1999.

Inkomstgränsema för statlig inkomstskatt på för-
värvsinkomster för följande år räknas upp med för-
ändringen i konsumentprisindex med ett tillägg på
två procentenheter.

6.2 Åtgärder på skatteområdet

6.2.1 Den statliga skatten på
förvärvsinkomster

Regeringens förslag: Statlig inkomstskatt på för-
värvsinkomster tas ut efter två olika skattesatser.
Skattesatsen för den del av den beskattningsbara för-
värvsinkomsten som överstiger nuvarande skiktgräns
skall vara 20 procent. För den del av den beskatt-

Skälen för regeringens förslag: Som en del i sane-
ringen av de offentliga finanserna infördes fr.o.m.
inkomståret 1995 en särskild värnskatt, som innebar
att den statliga skatten för inkomståren 1995-1998
höjdes från 20 till 25 procent av den beskattningsba-
ra förvärvsinkomsten över viss nivå. Värnskatten har
bidragit till att ge saneringsprogrammet en tillfreds-
ställande fördelningspolitisk profil. I enlighet med
riksdagens tidigare beslut upphör värnskatten i och
med inkomståret 1998.

Regeringen lämnade i budgetpropositionen för år
1998 sin slutliga värdering av 1990 års skattereform.
De genom reformen åsyftade målen om bl.a. en
enklare och samhällsekonomiskt effektivare beskatt-
ning har i allt väsentligt uppnåtts. Såvitt gäller det
fördelningspolitiska utfallet för hushåll med högst
inkomster konstaterade dock regeringen att detta av-
viker från de bedömningar som gjordes i reformpro-
positionen (prop. 1989/90:110) och att en korrige-
ring därför var nödvändig. Korrigeringen borde
enligt regeringens mening ske genom en förändring i
skatteuttaget på förvärvsinkomster. Samtidigt be-
dömdes det dock som angeläget att begränsa skat-
teuttaget på arbete och att undvika alltför höga mar-
ginalskatter för flertalet skattskyldiga. Mot denna
bakgrund aviserades att korrigeringen skulle avse in-
komsttagare med månadsinkomster på ca 30 000
kronor. Regeringen lämnar nu ett preciserat förslag i
denna fråga.

Det nya högre skatteuttaget skall första gången
tillämpas för inkomståret 1999 vid taxeringen år
2000. Mot en taxerad förvärvsinkomst på 360 000

163

PROP. 1997/98:150

kronor vid 1997 års inkomstförhållanden - dvs.
motsvarande en genomsnittlig månadsinkomst på
30 000 kronor - svarar en högre nivå år 1999. Med
hänsyn till de bedömningar regeringen gör om löne-
tillväxten mellan åren 1997 och 1999 och till öns-
kemålet att begränsa det antal personer som skall
möta den högre marginalskatten bör den nya, högre
skiktgränsen, som uttrycks i termer av beskattnings-
bar förvärvsinkomst, ligga vid 360 000 kronor. För
inkomster som år 1999 överstiger denna nivå skall
den statliga skattesatsen vara 25 procent.

Den föreslagna skiktgränsen avser alltså den be-
skattningsbara förvärvsinkomsten som utgörs av den
taxerade förvärvsinkomsten minskad med allmän
pensionsavgift och grundavdrag. För närvarande är
det inte möjligt att för år 1999 exakt beräkna vilken
taxerad inkomst som svarar mot en skiktgräns på
360 000 kronor detta år, eftersom underlagen för
såväl allmän pensionsavgift som grundavdrag påver-
kas av ännu ej avläsbara förändringar i konsument-
prisindex mellan juni 1997 och juni 1998. En preli-
minär bedömning kan dock göras.

Den allmänna pensionsavgiften uppgår till 6,95
procent av inkomst av anställning och annat för-
värvsarbete. Avgiften skall enligt förslaget i prop.
1997/98:151, Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
från och med inkomståret 1999 beräknas för in-
komster upp till 8,06 förhöjda basbelopp. För år
1999 beräknas det förhöjda basbeloppet till 37 400
kronor enligt nu aktuella bedömningar av konsu-
mentprisutvecklingen. Detta ger en övre inkomst-
gräns om 301 400 kronor för uttag av pensionsav-
gift. För en taxerad förvärvsinkomst på denna nivå
och däröver kommer den allmänna pensionsavgiften
att uppgå till 20 900 kronor.

Grundavdraget uppgår vid den aktuella inkomst-
nivån till 24 procent av det reducerade basbeloppet.
Baserat på aktuella bedömningar av konsumentpris-
utvecklingen kan basbeloppet för 1999 beräknas till
36 600 kronor, vilket ger ett grundavdrag på 8 700
kronor.

Vid en allmän pensionsavgift på 20 900 kronor
och ett grundavdrag på 8 700 kronor kommer den
taxerade förvärvsinkomst som svarar mot en be-
skattningsbar inkomst på 360 000 kronor att uppgå
till 389 600 kronor. För personer med en taxerad
förvärvsinkomst över denna nivå, vilket motsvarar en
genomsnittlig månadsinkomst överstigande ca
32 400 kronor, kommer alltså den statliga skatten på
en inkomstökning att uppgå till 25 procent.

Fr.o.m. inkomståret 1999 bestäms den i dag gäl-
lande skiktgränsen för uttag av statlig inkomstskatt
på förvärvsinkomsten genom att 1998 års skiktgräns
räknas upp med förändringen i konsumentpriserna
mellan juni månad andra året före inkomståret och
juni månad året före inkomståret med ett tillägg av
två procentenheter. För inkomståren 1995-1998
gäller särskilda regler som innebär att uppräkningen
sker med lägre tal beroende på att en partiell avin-

dexering infördes som en del av saneringsprogram-
met. För år 1999 och framåt sker, i enlighet med ti-
digare beslut, uppräkningen enligt den ordning som
infördes genom 1990 års skattereform.

Att skiktgränsen räknas upp med ett extra tillägg
utöver effekten av förändringen av konsumentpriser-
na innebär att antalet personer som får betala statlig
inkomstskatt inte ökar under förutsättning att den
reala ökningen av förvärvsinkomster inte överstiger
en viss nivå. Denna ordning bör även gälla för den
nya, högre skiktgränsen. Därigenom begränsas även
under åren efter 1999 antalet personer som får betala
den högre statliga skatten om 25 procent.

Antalet skattskyldiga som kommer att betala den
högre statliga skatten beräknas för inkomståret 1999
uppgå till ca 260 000 personer. Det totala antalet
skattskyldiga som samma år beräknas betala statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster (utöver det fasta
beloppet om 200 kronor) uppgår till ca 1 250 000
personer. Detta innebär alltså att för nära fyra fem-
tedelar - eller för uppemot 1 miljon personer - av
dem som i år betalar värnskatt kommer marginal-
skatten att sjunka mellan 1998 och 1999 till följd av
det förändrade uttaget av statlig inkomstskatt.

I skattereformen var det en uttalad ambition att
15 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkoms-
ter skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta
grundbeloppet. Så har inte varit fallet med undantag
för år 1995. När ekonomiskt utrymme uppkommer
bör inkomstskatten ändras så att målet uppnås.

I detta sammanhang föreslås också den författ-
ningsändring som är nödvändig med anledning av ett
förslag i prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålders-
pension, m.m. Förslaget innebär att skiktgränsen för
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster skall höjas
med 1 800 kronor från 213 100 kronor till 214 900
kronor. Den nya skiktgränsen på 214 900 kronor
kommer dock enbart att användas som utgångs-
punkt för att räkna om skiktgränsen inför in-
komståret 1999 med hänsyn till bl.a. förändringar i
konsumentprisindex.

Förslagen medför ändringar i 10 § lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt.

6.2.2 Beskattningen av småföretag

6.2.2.1 Allmänna överväganden

De svenska företagsskattereglerna ger generellt sett
goda villkor för realinvesteringar i näringslivet. Sveri-
ge har en internationellt sett konkurrenskraftig bo-
lagsbeskattning i första hand genom den låga for-
mella bolagsskattesatsen men även genom de regler
som bestämmer skattebasen i form av avskrivnings-
och värderingsregler m.m. För enskilda näringsidkare
är förhållandena i princip likvärdiga med de som
gäller för aktiebolag. Genom åtgärder under senare

164

PROP. 1997/98:150

år har också villkoren för nyföretagande och ent-
reprenörskap förbättrats. För nystartad enskild nä-
ringsverksamhet infördes 1996 en möjlighet att kvit-
ta underskott i näringsverksamheten mot inkomst av
tjänst. För ägare till aktier i onoterade bolag infördes
1997 lättnader i beskattningen av utdelningar och
reavinster.

De senaste årens förändringar motiverar en allmän
återhållsamhet med nya regeländringar. Stabila regler
där företagen har tilltro till och goda kunskaper om
de skattemässiga villkoren för investeringar har ett
betydande egenvärde. Inom ramen för den givna
strukturen bör dock övervägas särskilda insatser för
att ytterligare stimulera entreprenörskap och företa-
gande. Möjliga förändringar kan gälla justeringar i
skattesatser, i den kvantitativa omfattningen av olika
reserveringsmöjligheter och av de regler som styr
fördelningen av inkomster mellan olika inkomstslag
(schablonmässigt fastställda räntor m.m.). Föränd-
ringarna bör så långt möjligt uppfylla kraven på lik-
värdighet i behandlingen av olika företagsformer.

Såvitt gäller skattesatsförändringar är det inte ak-
tuellt med nedjusteringar av skattesatserna då dessa -
bolagsskattesatsen och skattesatsen för expansions-
medel - redan ligger på en konkurrenskraftig nivå,
28 procent.

Därmed kvarstår i praktiken två frågor. Den ena
gäller hur åtgärderna skall utformas så att de får ett
särskilt värde för nystartade företag och för existe-
rande små och medelstora företag. Valet står här
mellan en explicit avgränsning till mindre företag och
generella åtgärder som i praktiken får störst värde för
de mindre företagen.

Den andra frågan gäller om åtgärderna skall inrik-
tas på att förbättra möjligheterna till expansion med
kvarhållna inkomster eller om tyngdpunkten skall
ligga på att förbättra försörjningen med externt gene-
rerat riskkapital. I det första fallet handlar det om att
förbättra reserveringsmöjligheterna och därmed sän-
ka skatteuttaget på internfinansierade investeringar.

I det andra fallet gäller det att förbättra avkast-
ningen efter skatt på externt riskkapital. Undersök-
ningar visar att soliditeten är betydligt lägre i små fö-
retag jämfört med större. Att vidta åtgärder för att
förbättra de mindre företagens soliditet ger en rad
positiva effekter. Det ökar företagens möjligheter att
stå emot tillfälliga förluster, minskar företagens ris-
kaversion, gör företagen mindre räntekänsliga samt
förbättrar deras möjligheter till extern upplåning.

Alltsedan 1990 års skattereform har i den allmän-
na debatten med jämna mellanrum förts fram förslag
som innebär att särskilda reserveringsregler skulle
införas för företag upp till en viss storlek. Alternativt
handlar det om att vinster upp till en viss storlek
skall ges en förmånligare skattebehandling. Rege-
ringen har prövat möjligheten av sådana selektiva
åtgärder.

Avgränsningen till på visst sätt definierade mindre
företag och/eller till vinster upp till en viss nivå moti-

veras ibland med att detta skulle begränsa den bud-
getmässiga kostnaden. Det finns emellertid problem
med en avgränsning som antingen gör att kostnader-
na kommer att bli höga eller som skapar olikformig-
heter mellan olika företag eller grupper av företag.

Ett problem av allmänt slag handlar om vad som
skall avses med ett litet företag. Olika definitioner är
möjliga; antalet anställda, omsättning, eget kapital
och/eller balansomslutning. Oberoende av vilken de-
finition som väljs skapas skattemässiga incitament till
uppdelning av existerande företag på mindre enheter,
en uppdelning som kan vara företagsekonomiskt
omotiverad. Uppdelningen ökar också den budget-
mässiga kostnaden. För att begränsa dessa nackdelar
krävs särregler som innebär att man begränsar de
förmånliga reglerna för företag som står i ett visst
organisatoriskt förhållande till varandra
(intressegemenskap, koncerner). Förutom att sådana
särregler kan vara svåradministrerade kan de också
skapa olikformigheter mellan olika grupper av före-
tag beroende på vilken samverkansform de valt. Vis-
sa företag kan samverka på ett sådant sätt att villko-
ren för att de begränsade särreglerna skall gälla inte
är uppfyllda medan de kan vara uppfyllda för andra
samverkansformer.

Mot denna bakgrund har regeringen bedömt det
som olämpligt med åtgärder som bygger på en expli-
cit avgränsning till företag av viss storlek eller till in-
komster upp till viss nivå. Därmed återstår alternati-
vet att på ett mer indirekt sätt söka rikta åtgärden
mot mindre företag. Då aktualiseras den andra hu-
vudfrågan, nämligen om att de särskilda insatserna
skall stimulera investeringar med kvarhållna inkoms-
ter eller investeringar som finansieras genom externt
riskkapital. En delfråga gäller om satsningarna i förs-
ta hand skall inriktas på de allra minsta företagen
eller om även något större företag skall omfattas.

Vid en prioritering av expansion med kvarhållna
inkomster och av de allra minsta företagen är för-
bättrade reserveringsmöjligheter för enskilda nä-
ringsidkare och delägare i handelsbolag att föredra.

Vid en prioritering av extern riskkapitaltillförsel
och av de något större företagen blir det aktuellt med
åtgärder riktade mot de onoterade aktiebolagen och
deras ägare.

Regeringen föreslår i det följande tre åtgärder där
den första förbättrar reserveringsmöjligheterna för
enskilda näringsidkare och där de två andra förbätt-
rar skattevillkoren för ägare till onoterade aktiebo-
lag.

Förenklingsåtgärder

Utöver de förslag om förbättrade skatteregler för de
mindre företagen som presenteras senare i detta av-
snitt finns det anledning att särskilt redovisa de för-
enklingsförslag som nu läggs fram. De utgör en fort-
sättning av det av regeringen redan tidigare
påbörjade arbetet med förenklingar av skatteregler-
na. Sådana förenklingar är nästan alltid till fördel för

165

PROP. 1997/98:150

de mindre företagen men även de större företagen
och skatteförvaltningen kan ofta dra nytta av för-
enklade regler genom att de administrativa rutinerna
blir enklare och billigare.

I denna proposition är den föreslagna ändringen
av det s.k. basbeloppsavdraget i avsnitt 6.2.2.5 ett
exempel på en ren förenklingsåtgärd, som leder till
betydande administrativa vinster. Den slopade re-
klamskatten på reklamtrycksaker i avsnitt 6.2.6 in-
nebär avsevärda förenklingar såväl för de mindre och
medelstora tryckerierna som för skatteförvaltningen.

Regeringen beslutar idag ytterligare skatteproposi-
tioner i vilka också finns förenklingsförslag. I propo-
sitionen Beskattning av personaloptioner (prop.
1997/98:133) föreslås en ändrad beskattningstid-
punkt för personaloptioner och liknande förmåner i
anställning. Genom förslaget att förlägga tiden för
beskattningen till den dag då optionen utnyttjas för
förvärv av värdepapper uppnås en bättre anknytning
mellan förmånens utnyttjande och dess beskattning
än vad som gäller för närvarande samtidigt som pro-
blemen att beräkna förmånsvärdet faller bort. Båda
dessa faktorer förenklar redovisningen och kontrol-
len av detta slags förmåner.

I propositionen Förenklad avdragsrätt för pen-
sionskostnader (prop. 1997/98:146) görs betydande
förenklingar av avdragssystemet som kommer alla
företag till del och som också innebär att skatteför-
valtningens arbete med dessa avdragsfrågor underlät-
tas avsevärt. I den propositionen föreslås dessutom
att flera särregler som diskriminerar småföretagen
och deras ägare skall slopas. Det gäller dels regeln att
dispens från skattemyndigheten krävs för att en få-
mansföretagare skall kunna ta ut pension mellan 55
och 60 års ålder, dels att allmänt avdrag för pen-
sionssparande inte får grundas på inkomst från det
egna fåmansföretaget och slutligen att pensionsför-
säkring inte får köpas av ett fåmansföretag till för-
mån för ägaren av företaget vid nedläggning av före-
tagets verksamhet.

6.2.2.2 Förstärkta reserveringsmöjligheter för
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag

maximalt 25 procent. Detta tak sänktes dock år
1997 som ett led i finansieringen av ägarlättnaden
för aktier i onoterade bolag och mot bakgrund av
den rådande statsfinansiella situationen.

Systemet med periodiseringsfonder har i huvudsak
två funktioner. För det första sänker det skatteutta-
get på sådana investeringar som finansieras med in-
ternt genererade inkomster. För det andra möjliggör
det för företag och företagare att under år med goda
inkomster göra avsättningar som kan användas för
att täcka förluster under senare år.

Rent allmänt gäller att reserveringsmöjligheterna
är goda för de svenska företagen. Det finns också vis-
sa indikationer på att ett inte obetydligt antal företag
väljer att inte utnyttja tillgängliga reserveringsmöjlig-
heter fullt ut. Detta förhållande gör att effekten av en
utvidgning kan bli begränsad för dessa företag.

Kunskapen om varför vissa företag inte fullt ut
utnyttjar reserveringsmöjligheterna är begränsad. En
möjlig förklaring är att kraven på företagen att redo-
visa utdelningsbar vinst verkar begränsande med
hänsyn till kopplingen mellan redovisning och be-
skattning. Denna förklaring är emellertid inte till-
lämplig för enskilda näringsidkare som inte möter
några utdelningskrav. För de enskilda näringsidkarna
medför därför en ökad möjlighet att sätta av till pe-
riodiseringsfond att skatten på internfinansierade in-
vesteringar sannolikt sänks och därmed förbättras
lönsamheten efter skatt på dessa investeringar. Rege-
ringen föreslår därför att de enskilda näringsidkarnas
rätt till avsättning till periodiseringsfond utvidgas till
att omfatta 25 procent av inkomsten. En sådan ut-
vidgning innebär därutöver en likviditetsförstärkning
som kan vara betydelsefull i de fall företagen saknar
möjlighet till upplåning.

Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder.

6.2.2.3 Ökat lättnadsutrymme vid beskatt-
ningen av utdelning och reavinst på
onoterade aktier

Regeringens förslag: Enskilda näringsidkare och
fysiska personer som är delägare i handelsbolag får
fr.o.m. 1999 års taxering göra avsättning till periodi-
seringsfond med högst 25 procent av inkomsten.

Regeringens förslag: Det s.k. lättnadsbeloppet vid
beskattningen av utdelningar och reavinster på aktier
i onoterade aktiebolag höjs fr.o.m. 1999 års taxering
från 65 till 70 procent av statslåneräntan multiplice-
rad med summan av anskaffningskostnaden för akti-
erna och ett löneunderlag.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande har
såväl enskilda näringsidkare och delägare i handels-
bolag som aktiebolag och andra juridiska personer
rätt att göra avsättning till periodiseringsfond med
högst 20 procent av inkomsten. När reglerna inför-
des inkomståret 1994 medgavs avsättning med

Skälen för regeringens förslag: I skattemässigt hänse-
ende handlar villkoren för den externa riskkapital-
försörjningen om hur avkastningen på investeringar
som finansieras med fullbeskattat, tillskjutet kapital
beskattas.

För ägare till mindre aktiebolag finns särskilda
regler i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig in-

166

PROP. 1997/98:150

komstskatt, de s.k. 3:12-reglema. Dessa regler inför-
des vid 1990 års skattereform och behandlar be-
skattningen av det tillskjutna kapitalet för aktiva
ägare i fåmansbolag. Regler finns även som undantar
viss del av utdelning och reavinst på aktier i onotera-
de bolag från beskattning hos ägarna. Dessa regler
infördes år 1997.

De gällande 3:12-reglerna begränsar den del av
utdelat belopp som beskattas som inkomst av kapi-
tal. Överskjutande del beskattas som inkomst av
tjänst. Det kapitalinkomstbeskattade utrymmet be-
räknas genom att statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret med ett tillägg
av fem procentenheter multipliceras med summan av
ett kapitalanknutet underlag och ett löneunderlag.
Det kapitalanknutna underlaget utgörs i princip av
anskaffningskostnaden för aktierna. Löneunderlaget
utgörs av hela den del av lönesumman för anställda i
bolaget som överstiger 10 basbelopp. Uppkommer
en reavinst vid försäljning av aktierna skall hälften av
denna tas upp som intäkt av kapital och hälften som
intäkt av tjänst.

Behovet av särskilda regler för aktiva delägare har
sin bakgrund i att kapitalinkomster sedan skattere-
formen beskattas proportionellt med en skattesats på
30 procent medan förvärvsinkomster beskattas pro-
gressivt med en skattesats som i vissa fall överstiger
60 procent. Skillnaden i skattesatser kan ge incita-
ment till omvandling av arbetsinkomster till kapital-
inkomster (skattearbitrage). Möjligheten till skatte-
arbitrage uppkommer typiskt sett genom att
tillgångar med en löpande avkastning understigande
den aktuella räntesatsen (klyvningsräntan) läggs in i
aktiebolaget, varvid det uppkommer ett outnyttjat
utrymme för kapitalbeskattad utdelning som kan an-
vändas för uttag av arbetsinkomster från bolaget.
Skatteuttaget på dessa arbetsinkomster blir därmed
lägre än vad som i övrigt gäller för förvärvsinkoms-
ter.

För utdelningar och reavinster på onoterade aktier
som ägs av fysiska personer undantas ett särskilt
lättnadsbelopp från beskattning. Lättnadsbeloppet
bestäms som summan av det kapitalanknutna un-
derlaget och löneunderlaget (jfr 3:12-reglerna), mul-
tiplicerat med en räntesats. Räntesatsen uppgår till
65 procent av samma statslåneränta som gäller för
beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade ut-
rymmet.

Vid utformningen av 3:12-regler och lättnadsreg-
ler har skett en avvägning mellan önskemål om att
dels begränsa möjligheten till skattearbitrage genom
en skattemässig omvandling av arbetsinkomster till
kapitalinkomster, dels skapa goda investeringsvillkor
för de berörda bolagen. Den avvägning som ligger till
grund för utformningen av de båda regelsystemen
har bl.a. styrt valet av räntesatsen enligt 3:12-
reglema och den andel av överskjutande reavinst som
beskattas som kapitalinkomst. Eftersom skatteutta-
get på arbetsinkomster höjts sedan 1990 års skattere-

form, då 3:12-reglerna infördes, finns inte utrymme
för höjning av klyvningsräntan.

För enskilda näringsidkare finns de s.k. ränteför-
delningsreglerna som innebär att ett belopp motsva-
rande det egna, fullbeskattade kapitalet i närings-
verksamheten multiplicerat med en viss räntesats
beskattas som inkomst av kapital med 30 procent.
Efter förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition
höjdes denna räntesats med två procentenheter och
den uppgår nu till statslåneräntan plus fem procen-
tenheter. Därmed gäller samma räntesats som vid
beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade ut-
rymmet för aktiva ägare i fåmansaktiebolag.

För lättnadsbeloppet fastställdes räntesatsen så att
enkelbeskattning med 30 procent på en (riskfri) av-
kastning motsvarande statslåneräntan skulle uppnås
(SOU 1996:119, prop. 1996/97:45). Vid bestäm-
ningen av räntesatsen beaktades också i detta fall
önskemålet att motverka skattearbitrage. Diskussio-
nen fördes med utgångspunkt i en situation som
byggde på att en obligation med riskfri ränta läggs in
i aktiebolaget (via ett tillskott som används för att
förvärva obligationen). Avkastningen efter bolags-
skatt och ägarskatt jämfördes med avkastningen efter
skatt på en direktägd obligation. Vid direktägande
kommer en avkastning före skatt på 7 procent att ge
en avkastning efter skatt på 4,9 procent. Vid ett indi-
rekt ägande av obligationen via aktiebolaget medför
3:12-reglerna att avkastningen efter alla skatter stiger
till 5,49 procent. Vid en lättnadsregel som innebär
att 65 procent av statslåneräntan multiplicerat med
det kapitalanknutna underlaget undantas från be-
skattning stiger avkastningen efter skatt till
6,49 procent. I förhållande till avkastningen vid di-
rektägande ger det en extraavkastning på 1,59 pro-
centenheter. Denna skillnad innebär att utrymmet för
att öka lättnadsandelen är begränsat.

För att sänka skatteuttaget på investeringar som
finansieras med externt tillskjutet riskkapital kan
dock en mindre höjning av den andel av statslånerän-
tan som får medräknas vid definitionen av lättnads-
utrymmet göras. En höjning med fem procentenheter
från 65 till 70 procent ökar de möjliga arbitragevins-
terna endast i begränsad omfattning. Med samma
förutsättningar som i de räkneexempel som presente-
rades i såväl betänkande som proposition ligger den
tillkommande arbitragevinsten mellan 0,01 och 0,09
procentenheter av det tillskjutna kapitalet.

Förslaget föranleder ändring i 3 § 1 b mom. lagen
om statlig inkomstskatt.

167

PROP. 1997/98:150

6.2.2.4 Ökade möjligheter till kvittning av
reaförluster på onoterade aktier

6.2.2.5 Fördelning av basbeloppsavdraget för
enskilda näringsidkare

Regeringens förslag: Reaförluster på onoterade
aktier får även utnyttjas för kvittning mot vinster på
marknadsnoterade aktier.

Regeringens förslag: Om en skattskyldig har haft
såväl inkomst av tjänst som av näringsverksamhet får
avdraget för pensionssparande på ett halvt basbelopp
fördelas fritt mellan allmänt avdrag och avdrag i för-
värvskällan.

Skälen för regeringens förslag: För reaförluster på
finansiella tillgångar infördes genom 1990 års skatte-
reform en allmän regel som innebär att sådana för-
luster i princip skall kvoteras till 70 procent. Vid en
kapitalinkomstskattesats på 30 procent innebär detta
att en förlust ger en skattelättnad på 21 procent.
Kvoteringsregeln infördes därför att det ansågs önsk-
värt att minska inslaget av skattekrediter i kapitalin-
komstbeskattningen. Sådana skattekrediter upp-
kommer bl.a. genom att sparare i finansiella
tillgångar i viss utsträckning kan välja att realisera
förluster före vinster på liknande tillgångar.

För aktier finns emellertid alltsedan skatterefor-
men ett undantag från den allmänna kvoteringsre-
geln. Förluster på marknadsnoterade aktier får i sin
helhet kvittas mot vinster på sådana aktier. T.o.m.
1997 års taxering fanns inte motsvarande möjlighet
för förluster på onoterade aktier vilket innebar att
sådana förluster kvoterades till 70 %. Samtidigt med
lättnaderna i ägarbeskattningen infördes dock efter
förslag från Företagsskatteutredningen fr.o.m. 1998
års taxering en motsvarande full kvittning för förlus-
ter mot vinster på dessa aktier (jfr SOU 1996:119).

För risktagandet i näringslivet och villigheten till
nysatsningar är den skattemässiga behandlingen av
förluster av stor betydelse. Detta gäller såväl förluster
i näringsverksamhet som förluster på aktier. För en
företagare eller potentiell köpare av aktier kan en
ökad kvittningsrätt för förluster öka benägenheten
till risktagande. Den möjlighet till kvittning av förlus-
ter i nystartad enskild näringsverksamhet mot in-
komst av tjänst som infördes 1996 skall ses mot
denna bakgrund.

För att förbättra villkoren för extern kapitaltillför-
sel till onoterade bolag finns anledning att utvidga
kvittningsrätten för förluster på aktier i sådana bo-
lag. I dag torde möjligheten till full kvittning av för-
luster begränsas av att placerare i dessa bolag inte har
tillräckligt med reavinster som fullt ut kan täcka
eventuella förluster. En förbättring uppnås om för-
luster på onoterade aktier kan kvittas även mot vins-
ter på marknadsnoterade aktier och andelar i värde-
pappersfonder. För externa kapitalplacerare som i
utgångsläget innehar marknadsnoterade aktier och
andelar i fonder torde intresset av att satsa kapital i
onoterade bolag därmed öka.

Förslaget föranleder en ändring i 27 § 5 mom. la-
gen om statlig inkomstskatt.

Förenklingsutredningens förslag: Överensstämmer
med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har
yttrat sig i denna fråga är positiva till den föreslagna
ändringen. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 3723/97).

Skälen för regeringens förslag: I punkt 21 av an-
visningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:
370), KL, föreskrevs, i den utformning bestämmelsen
fick genom skattereformen, att avdrag fick göras för
pensionsförsäkring i den omfattning som angavs i
punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL. I samband
med att lagstiftningen om särskild löneskatt infördes
uppmärksammades att utformningen av den nämnda
anvisningspunkten var otydlig såtillvida att det inte
framgick av lagen vilket avdrag för pensionssparande
som fick göras i inkomstslaget näringsverksamhet.
Oklarheten berodde på att punkt 6 av anvisningarna
till 46 § KL även innehöll avdragsregler som var
knutna till tjänsteinkomster. I propositionen
1990/91:166 föreslogs därför en proportioneringsre-
gel för det grundläggande basbeloppsavdraget för det
fall den skattskyldige hade uppburit såväl inkomst av
tjänst som inkomst av näringsverksamhet. Avdraget
har därefter halverats till ett halvt basbelopp genom
lagstiftning år 1995.

Proportioneringsregeln som finns i punkt 6 tredje
stycket av anvisningarna till 46 § KL innebär att
basbeloppsavdraget fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av den sammanlag-
da avdragsgrundande inkomsten. Om det samman-
lagda avdraget understiger ett halvt basbelopp
tillgodoförs avdraget i första hand inom det basbe-
loppsutrymme som gäller för näringsverksamheten.
Om det sammanlagda avdraget överstiger ett halvt
basbelopp fördelas basbeloppsavdraget mellan tjänst
och näringsverksamhet. Resterande del av avdraget
tillgodoförs tjänst eller näringverksamhet med till-
lämpning av kompletteringsreglerna.

Förenklingsutredningen har i sitt delbetänkande
Enskilda Näringsidkare Översyn av skattereglerna,
SOU 1997:178, föreslagit att den nämnda bestäm-
melsen skall ändras.

Enligt Förenklingsutredningen har proportione-
ringsregeln fått en tekniskt komplicerad utformning
och är därför svår att tillämpa. Regeln medför inte
obetydliga administrativa problem för skatteförvalt-
ningen. En liten justering av inkomstberäkningen

168

PROP. 1997/98:150

ställer krav på följdändringar i fråga om proportio-
neringen. Den tekniska utformningen har sin grund i
en strävan efter ett ekonomiskt korrekt och rättvist
resultat. Olägenheterna uppmärksammades redan
vid reglernas tillkomst men de ekonomiska skälen för
proportionering ansågs då väga tyngre.

Förenklingsutredningen anser att behovet av för-
enkling framstår som stort efter några års tillämp-
ning av regeln. Det behovet anses överskugga de rela-
tivt små negativa effekter som kan uppkomma om
proportioneringsregeln slopas. Remissinstanserna har
tillstyrkt utredningsförslaget. Även regeringen anslu-
ter sig till den gjorda bedömningen.

I prop. 1990/91:166 s. 162 redogjordes för två al-
ternativa lösningar. Den ena lösningen innebär att
den del av avdraget som utgör ett basbelopp, numera
ett halvt basbelopp, skall få dras av som allmänt av-
drag endast om minst hälften av den skattskyldiges
inkomster under beskattningsåret utgör inkomst av
tjänst. I annat fall skall avdraget göras i näringsverk-
samheten. De inkomster som skall jämföras är in-
komst av tjänst enligt 34 § KL och inkomst av nä-
ringsverksamhet enligt 25 § KL före avdrag för
pensionssparande. Denna metod medför ett visst
missgynnande av näringsidkare som har en inkomst
av tjänst som är något högre än näringsinkomsten.

Det andra alternativet som presenterades innebär
att den skattskyldige får fritt fördela basbeloppsav-
draget mellan allmänt avdrag och avdrag i förvärvs-
källan. Detta innebär ett gynnande av den skattskyl-
dige i de fall näringsinkomsten är relativt blygsam i
förhållande till inkomsten av tjänst.

Den största förenklingen uppnås enligt Förenk-
lingsutredningen om det andra alternativet väljs. En-
ligt regeringens uppfattning skulle en sådan ändring
innebära en betydande förenkling. Regeringen före-
slår därför att regeln ändras så att den skattskyldige
fritt får fördela basbeloppsavdraget mellan allmänt
avdrag och avdrag i näringsverksamheten.

Förslaget föranleder ändring av 46 § 2 mom. och
punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL.

Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1997 (bet.
1996/96:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:441).
Motiven för förslagen redovisades utförligt i proposi-
tionen. Enligt regeringens mening finns det ingen an-
ledning att i detta hänseende nu göra en annan be-
dömning än den som gjordes för ett år sedan.

Mot bakgrund härav anser regeringen att omräk-
ningsförfarandet inte bör leda till någon förändring
av taxeringsvärdena för hyreshus till den del de avser
värderingsenheter för bostäder samt för småhusenhe-
ter för år 1999. Detta innebär att omräkningstalen
för dessa typer av fastigheter skall vara desamma för
år 1999 som dem som gäller för år 1998. Detsamma
bör även gälla för småhus på lantbruksenheter.

6.2.4 Åtgärder på tobaks- och
alkoholskatteområdet

6.2.4.1 Sänkt skatt på cigaretter

Regeringens förslag: Från den 1 augusti 1998
sänks styckeskatten på cigaretter från 85 öre till 20
öre medan den del av skatten som är relaterad till
detaljhandelspriset höjs från 17,8 procent till 39,2
procent. Därigenom sänks skatten på cigaretter med
14 procent vid dagens cigarettpriser. Vid en pris-
sänkning som lämnar handelns marginaler oföränd-
rade blir skattesänkningen 27 procent.

6.2.3 Omräkningstalen för 1999 års
taxeringsvärden

Regeringens förslag: Omräkningstalen för 1999
års fastighetstaxering skall för hyreshus (värderings-
enheter för bostäder) samt för småhusenheter och
småhus på lantbruksenheter vara desamma som dem
som gäller för år 1998.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1996/97:150
föreslog regeringen att omräkningstalen för år 1998
avseende hyreshusenheter (bostadsdelen) och små-
husenheter skulle vara desamma som för år 1997.

Bakgrunden till regeringens förslag: Sverige har sedan
länge haft ett högt skatteuttag på tobak. Detta av-
speglar högt ställda ambitioner på folkhälsoområdet
där skatterna varit ett centralt inslag i politiken.
Prispåverkande skatter har bidragit till att begränsa
den totala konsumtionen av tobaksvaror och därmed
har de haft positiva effekter på folkhälsan. Skatterna
på tobak - detsamma gäller för alkoholskatterna -
har varit ett typexempel på styrande skatter där man
via prispåverkan ger konsumenterna anledning att
beakta varornas negativa effekter i sina konsum-
tionsval.

Det har med tanke på folkhälsan varit en uttalad
ambition att upprätthålla skatteuttaget i reala termer.
Detta har inneburit att bl.a. tobaksskatten successivt
justerats upp i takt med inflationen genom att rege-
ringen med jämna mellanrum föreslagit riksdagen
höjda tobakskatter. Sedan 1994 är tobaksskatten - i
likhet med flertalet andra punktskatter - indexerade,
dvs. skatten justeras med automatik för den histo-
riskt konstaterade förändringen i den allmänna pris-
nivån under föregående år.

Under senare år har tobaksskatten av fiskala skäl
höjts i ett antal steg. För att finansiera åtgärder för
minskad arbetslöshet föreslogs våren 1996 en höj-
ning av tobaksskatten med 15 procent (prop.

169

PROP. 1997/98:150

1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr 1995/96:307)
från den 1 januari 1997. Hösten samma år föreslogs
en ytterligare höjning med 7,9 procent från samma
tidpunkt för att finansiera en sänkning av skatten på
öl (prop.l996/97:l, bet. 1996/97:FiUl, rskr.
1996/97:53). Slutligen föreslogs som en allmän fi-
nansiering av åtgärder i 1997 års ekonomiska vår-
proposition en höjning av tobaksskatten med 29
procent från 1 augusti 1997 (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Bakom de tre
höjningarna ligger också det åtagande Sverige gjorde
i förhandlingarna om medlemskapet i EU att senast
vid utgången av år 1998 uppfylla de av EU uppställ-
da kraven om att de samlade punktskatterna på ciga-
retter skall uppgå till minst 57 procent av försäljning-
spriset.

Möjligheten att använda skatterna som ett styr-
medel för att begränsa totalkonsumtionen och som
en finansiseringskälla för offentliga utgifter beror i
hög grad på om man kan skattebelägga all tobaks-
konsumtion i Sverige. Den svenska ekonomins ökan-
de öppenhet med bl.a. en ökning av turism och annat
utlandsresande utgör här ett problem som försvårar
för Sverige att upprätthålla en högre prisnivå på to-
baksprodukter än den som gäller i vår omvärld. Sve-
riges situation i EU har också inneburit försämrade
möjligheter att upprätthålla en effektiv kontroll vid
gränserna.

Till bilden hör också den ökande omfattningen av
den s.k. elektroniska handeln som underlättar köp av
billiga tobaksprodukter utomlands. EU:s regler om
beskattningen av postorderförsäljning har vissa svag-
heter.

Slutligen finns klara indikationer, bl.a. genom tul-
lens beslagsstatistik, att omfattningen av cigar-
rettsmugglingen ökat kraftigt under senare tid.

Sammantaget innebär de nu nämnda faktorerna
att den höga svenska tobaksskattens betydelse som
ett instrument i folkhälsopolitiken har försvagats.
Genom gränshandel och smuggling kommer inte
obetydliga delar av totalkonsumtionen att undandras
beskattning i Sverige. Men det innebär också att to-
baksskattens fiskala roll för finansering av offentliga
åtaganden kommer att minska.

Den statsfinansiella bilden

Fram till år 1997 kunde under en rad av år konstate-
ras en trendmässig minskning av den totala tobak-
skonsumtionen genom förändrade rökvanor. Som
framgår av tabell 6.1 visar sig detta också i svagt
sjunkande intäkter från tobaksskatten fram till och
med 1996. År 1997 ökar dock intäkterna som ett
resultat av tobaksskattehöjningarna detta år. För en
närmare analys av tobaksskatteintäkterna för år
1997 och därefter hänvisas till avsnitt 6.3.1, där ock-
så avvikelserna mellan tidigare och nuvarande pro-
gnoser på detta område analyseras.

TABELL 6.1: INTÄKTER FRÅN TOBAKSSKATTEN

1994 -1997

MILJARDER KRONOR

AR UTFALL

1994 7 281

1995 7 246

1996 7 084

1997 7 696

Efterfrågan på beskattade tobaksvaror, i första hand
cigaretter, har visat sig vara betydligt mer priskänslig
än vad tidigare studier indikerar. Gjorda bedömning-
ar av elasticiteten - förhållandet mellan den procen-
tuella minskningen i beskattad tobaksvolym och den
procentuella prishöjningen - för utvecklingen mellan
1996 och 1997 visar på elasticiteter från knappt un-
der 1 till klart över 1, dvs. på betydligt högre nivåer
än vad som tidigare uppmätts (0,3-0,5).

EU-regler

Före Sveriges medlemskap i EU beskattades ciga-
retter med styckeskatt. Det fanns fem olika vikt-
klasser med ett fast skattebelopp i varje grupp.

Enligt EG:s regler skall punktskatten på cigaretter
bestå av två delar, en styckeskatt och en värderelate-
rad skatt. Styckeskatten får inte understiga 5 eller
överstiga 55 procent av summan av de totala punkt-
skatterna, d.v.s den värderelaterade skatten och
styckeskatten, och mervärdesskatten. Den värderela-
terade skatten skall beräknas på det högsta försälj-
ningspriset, vilket fastställs av tillverkare (eller deras
representanter inom gemenskapen) och importörer.

Den totala punktskatten på cigaretter skall uppgå
till 57 procent av det högsta detaljhandelspriset, in-
klusive mervärdesskatt, för cigaretter som efterfrågas
mest på den nationella marknaden. Skattesatserna
fastställs för dessa cigaretter och tillämpas sedan
även på övriga märken. Nivån på skatten skall base-
ras på den prisnivå som gäller den 1 januari varje år
för cigaretter i den mest efterfrågade kategorien. I
Sverige är Blend för närvarande marknadsledande
med ett högstapris på 44,50 kronor.

Sverige fick vid medlemsförhandlingarna med EU
en övergångsperiod till den 1 januari 1999 att uppnå
57-procentnivån. Ännu har inte denna nivå nåtts.

Sverige har, i likhet med övriga EU-länder i Nord-
europa, ansett att styckeskatten bör utgöra den helt
dominerande delen av cigarettskatten. Detta har varit
ett skäl bakom svenska strävanden att få ersätta 57-
procentsregeln med ett krav om minsta total cigarett-
skatt på ett visst ECU-belopp.

Kontrollåtgärder

Skatteflyktskommittén har i sitt betänkande om
punktskattekontroll (SOU 1997:86) lämnat förslag
om förbättrade möjligheter till kontroll av punkt-
skattepliktiga varor. Med anledning av dessa förslag
har regeringen till riksdagen lämnat ett förslag om en

170

PROP. 1997/98:150

ny lag om punktskattekontroll av transporter m. m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljepro-
dukter till Riksdagen. Lagen föreslås träda i kraft den
1 juli 1998. I lagen föreslås förbättrade möjligheter
för tullen att kontrollera transporter avseende alko-
holvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter
samt postförsändelser som innehåller alkohol- eller
tobaksvaror.

Inom Finansdepartementet sker också en översyn
av lagstiftningen om varusmuggling. Denna översyn
skall vara slutförd den 31 augusti 1998. I samband
härmed kommer också frågan om vilka straffsatser
som skall gälla för varusmuggling att tas upp.

Även inom EU pågår för närvarande en översyn i
syfte att förstärka kontrollen av transporter av alko-
hol och tobak. En arbetsgrupp skall inom kort lägga
fram förslag till olika förbättringar av kontrollen.

Skälen för regeringens förslag: Under det senaste
året har den illegala handeln med cigaretter i form av
smuggling och annan obeskattad införsel ökat kraf-
tigt. Det höga svenska priset har i kombination med
oklarheter i tullens och skattemyndighetens möjlighet
att kontrollera att skatten blir betald gjort att en om-
fattande kriminalitet avseende illegal hantering av
tobaksprodukter har uppstått. De högre priserna i
förhållande till grannländer som Danmark och Fin-
land har också skapat incitament till ökad gränshan-
del genom ökad privat införsel. Det finns även indi-
kationer på att handeln via internet ökat under
senare tid med införsel av cigaretter från länder med
lägre tobaksskatter än Sverige och där också han-
delsmarginalerna är lägre. Tillsammans med en
minskad totalkonsumtion har detta också lett till
sjunkande tobaksskatteintäkter i förhållande till vad
som tidigare prognostiserats.

Mot denna bakgrund finns anledning att snabbt
vidta åtgärder. I annat fall kommer den illegala han-
teringen att bita sig fast och urholkningen av skatte-
basen, också genom en ökad privatinförsel från våra
grannländer, att fortsätta. En annan konsekvens av
en allt större illegal hantering av tobak är att den ris-
kerar att försämra möjligheterna att följa utveckling-
en av tobakskonsumtionen och därmed dess verkliga
omfattning. Det blir även svårare att hindra ungdo-
mar under 18 år från att köpa tobak eftersom den
som illegalt tillhandahåller tobak inte torde ha något
intresse av att följa bestämmelserna om åldersgräns i
tobakslagen. Ungdomar är här som vid annan illegal
hantering, såsom alkohol, en särskilt utsatt grupp.
Exemplen visar på betydelsen av att minska den ille-
gala tobakshanteringen. Av folkhälsoskäl är det såle-
des av största vikt att den fortsatta utvecklingen mot
en allt större illegal tobaksmarknad stoppas.

De förslag på punktskattekontrollområdet som
regeringen nyligen presenterat ökar riskerna för de
som för in cigarretter illegalt och verkar därmed
återhållande på denna verksamhet. Samtidigt är ciga-
rettpriserna på den legala svenska marknaden så hö-
ga i förhållande dels till vår närmaste omvärld, dels

till priserna på illegalt försålda cigaretter, att lönsam-
heten av gränshandel och av smuggling fortfarande
kommer att vara så stor att det krävs kompletterande
åtgärder. Det är därför angeläget att få ned priserna
på den legala cigarettmarknaden. De indikationer
som tyder på en omfattande kriminalitet med an-
knytning till smugglingen understryker vikten av att
åtgärder vidtas snarast och på bred front.

Tidigare försök att tillgodose EU:s krav om ett
punktskatteuttag om minst 57 procent av försälj-
ningspriset via skattehöjningar har inte varit fram-
gångsrika. Priser och marginaler har höjts utöver vad
som varit motiverat av skattehöjningarna.

Svårigheterna att uppnå 57-procentskravet indike-
rar ett allmänt problem vad gäller effektiviteten hos
skatteförändringar. Skattejusteringar får åsyftade ef-
fekter på detalj handelspriserna enbart om grossister-
na låter skatteförändringarna slå i genom fullt ut och
att detta också slår igenom i detaljhandelsledet. I det-
ta sammanhang utgör strukturen på den svenska ci-
garettmarknaden ett problem.

Cigarettmarknaden domineras av ett antal stora
grossister vilka kan agera som prissättare. I normal-
fallet innebär detta att priserna på cigarettmarknaden
kommer att ligga över den nivå som skulle gälla vid
större konkurrens och därmed kommer också de be-
skattade volymerna att bli mindre. Men det torde
också innebära att priserna är mer trögrörliga nedåt
än uppåt. Denna asymmetri innebär att en skattehöj-
ning mycket väl kan leda till större prishöjningar än
vad som är motiverat - vilket det senaste årets erfa-
renheter visar - medan en skattesänkning inte behö-
ver få fullt genomslag. Vid rådande marknadsför-
hållanden blir därmed en central fråga hur
incitamenten för prissänkningar kan förstärkas.

Kraftiga genomslag på detaljhandelspriserna är i
sin tur nödvändiga för att det skall vara möjligt att ta
tillbaka skattebasen genom att prismarginalerna till
vår omvärld och till priserna på den illegala markna-
den sjunker.

Frågan är då hur man genom ett förändrat skat-
teuttag skall åstadkomma den önskvärda prissänk-
ningen. EG-reglerna på tobaksskatteområdet ger
medlemsländerna möjlighet att fastställa ett
”prisband” inom vilket det högsta detaljhandelspriset
skall rymmas. Bestämmelser om fasta priser på to-
baksvaror finns t.ex. i Danmark. En prisreglering är
emellertid tveksam då den kan ge oönskade effekter i
andra avseenden. Situationens allvar och den brist på
konkurrens som kännetecknar den svenska cigarett-
marknaden innebär dock att det kan bli nödvändigt
att ta till regleringsinstrumentet om det visar sig att
andra metoder inte är effektiva. För närvarande är
dock inte detta alternativ aktuellt.

Frågan är då hur man i frånvaro av regleringar
skall kunna åstadkomma de önskvärda prissänk-
ningarna. Det handlar då om att kombinera en skat-
tesänkning med en förändrad skattestruktur så att
olika aktörers intresse av prissänkningar ökar, eller

171

PROP. 1997/98:150

snarare att motståndet mot prissänkningar minskar.
Därvid är avvägningen mellan de styckerelaterade
skatten och den del av skatten som utgår som andel
av detaljhandelspriset central.

Sverige har sedan lång tid tillämpat en ordning
med en hög andel styckeskatt, då tobakens skade-
verkningar är kopplad till konsumtionsvolymen, inte
till konsumtionsvärdet. En hög andel styckeskatt bi-
drar därför till att på ett bättre sätt internalisera to-
bakens skadeverkningar i konsumenternas val än vad
som gäller vid en hög andel värderelaterade skatt. En
hög styckeskatt har också ansetts innebära att man
motverkar introduktionen av legalt införda och be-
skattade lågpriscigaretter som kan vara extra hälso-
vådliga.

Ovanstående bedömningar är giltiga för en situa-
tion där gränshandel och smuggling har en begränsad
omfattning. Så är inte fallet i dagsläget. Förekomsten
av illegalt införda och obeskattade lågpris-cigaretter
på den svenska marknaden gör att tobaksskattens
styreffekter undergrävs i ökande omfattning. Härige-
nom har folkhälsoargumentet för en hög andel styck-
skatt försvagats.

För närvarande uppgår den värderelaterade skat-
ten till 17,8 procent av detaljhandelspriset medan
styckskatten utgör 85 öre per cigarett. Vid ett paket-
pris på 44,50 kronor innebär detta att styckskatten
utgör den dominerande delen - eller 17 kronor per
paket - medan den värderelaterade skatten utgör en
mindre del eller 7,92 kronor per paket. Den låga
värderelaterade skatten innebär att prissänkningar
vid oförändrade skattesatser slår förhållandevis hårt
på den del av nettopriset som utgörs av marginaler i
olika led. Ett exempel illustrerar.

Om priset sjunker med 1 krona påverkas inte
styckeskatten vid oförändrad försäljningsvolym. Den
värderelaterade skatten sjunker med 17,8 öre och
därtill faller momsen med 20 öre. De totala skatterna
sjunker alltså med ca 38 öre medan resten av pris-
sänkningen faller på marginalen som sjunker med 62
öre. Från säljarens synpunkt finns därför ett ganska
stort motstånd mot att sänka priset.

Dagens tobaksskattestruktur med en hög stycke-
skatt har alltså inneburit att den legala handeln inte
haft incitament att priskonkurrera eller att söka al-
ternativa leverantörer. Följden har blivit en mono-
polliknande partihandelsstruktur och stela priser. Det
har också bidragit till att all priskonkurrens tagit
formen av illegal försäljning av obeskattade tobaks-
varor.

Regeringen föreslår nu en ny tobaksskattestruktur
så att styckeskatten sänks kraftigt från 85 öre per ci-
garett till 20 öre per cigarett samtidigt som den vär-
derelaterade skatten höjs från 17,8 procent till 39,2
procent av detaljhandelspriset. Incitamenten att pris-
konkurrera förbättras därmed. Det kommer att vara
tillåtet med direktförsäljning av cigaretter från utlan-
det, under förutsättning att säljaren är registrerad
som skattskyldig och erlägger svensk punkt- och

mervärdesskatt. Vidare kommer detaljisterna att ha
större incitament att söka alternativa leverantörer. I
Öresundsområdet bör det t.ex. vara möjligt att vän-
da sig till dansk partihandel. Regeringen räknar där-
för med en ökad priskonkurrens inom den legala
handeln.

Parti- och detaljhandels nettopris exkl.skatter lig-
ger i dag på 10,68 kronor per paket cigaretter, vilket
är högt i en internationell jämförelse. Nettopriserna
beräknas t.ex. i Danmark ligga på 6,09 kronor per
paket cigaretter. Regeringen bedömer att den ökade
priskonkurrensen kommer att leda till att handelns
nettopriser kommer att minska.

Effekten på handelns marginaler vid en given pris-
sänkning blir också mindre vid den nya skattestruk-
turen. Vid en prissänkning med 1 krona sjunker den
totala skatten med nästan 60 öre (bortfall av värde-
relaterad skatt om 39,2 öre och moms om 20 öre)
medan marginalen sjunker med enbart 40 öre.

Betydelsen av fördelningen mellan stycke- och
värderelaterad skatt för hur olika prissänkningar på-
verkar nettopriserna illustreras med de mer utbyggda
räkneexempel som redovisas i tabellerna 6.2 och 6.3.
I tabell 6.2 återfinns exempel på prissänkningar vid
gällande styck- och värderelaterad skatt medan mot-
svarande exempel ges för det fall den värderelaterade
skatten höjts till 39,2 procent och styckeskatten
sänkts till 20 öre per cigarett. Exemplen visar också
nödvändigheten av att höja den rörliga delen av to-
baksskatten. Annars skulle tobaksbranschens incita-
ment att ta ut lägre nettopriser minskas, och priserna
åter kunna stiga i stället för den åsyftade sänkningen

I tabellerna illustreras tre fall förutom utgångslä-
get vid gällande regler (tabell 6.2) och situationen ef-
ter en prissänkning vid föreslagna regler som innebär
oförändrade nettopriser (tabell 6.3). Det första fallet
beskriver mer detaljerat det tidigare exemplet med en
prissänkning med 1 krona. I de två återstående fallen
förutsätts priserna i det ena fallet sjunka så mycket
att nettopriset kommer att sammanfalla med det som
gäller i Danmark, dvs 6,09 kronor per paket medan i
det andra fallet paketpriset antas sjunka till den
danska nivån, varvid nettopriset bestäms som en
restpost. Det senare fallet är av ett uppenbart intresse
då en prissänkning av denna storlek är önskvärd för
att begränsa gränshandeln; nivån i Finland är ungefär
densamma som i Danmark.

Vid en jämförelse mellan de olika tabellerna såvitt
gäller effekterna av en prissänkning med 1 krona
framkommer det tidigare redovisade resultatet; vid
föreslagna regler sjunker nettopriserna mindre än vid
gällande regler.

Tidigare har noterats att det är önskvärt att priset
faller ner till dansk nivå, dvs. ett paketpris på 34
kronor. Vid gällande regler kräver detta en mycket
kraftig neddragning av nettopriset, från 10,68 kronor
till 4,15 kronor. Vid föreslagna regler krävs en vä-
sentligt mindre neddragning, till 9,87 kronor. Vid

172

PROP. 1997I‘>S:1SO

denna nivå kommer ändå nettopriset att ligga över
den danska nivån.

Betydelsen av skattestrukturen illustreras också av
resultaten för prissänkningar som resulterar i netto-
priser på dansk nivå. Vid gällande regler kan priser-
na bara sjunka till 37,12 kronor medan vid föreslag-
na regler priserna kan falla ner till 24,74 kronor.

I olika avseenden förbättrar alltså föreslagna reg-
ler förutsättningarna för att sänka priserna så att
gränshandeln och konsumtion av illegala cigarretter
minskar. Regeringen förutsätter att grossister och de-
taljhandel utnyttjar dessa förutsättningar.

De föreslagna åtgärderna innebär att Sverige inte
kommer att uppfylla EU:s krav om att det samlade
punktskatteuttaget skall uppgå till minst 57 procent
av detaljhandelspriset. Sverige kommer därför att ta
upp diskussioner med EU om en förlängning av det
svenska undantaget.

Frågan är då hur konsumenterna kommer att rea-
gera vid en prissänkning ner till dansk nivå. Bedöm-
ningar av elasticiteter, baserade på de senaste årens
pris- och volymförändringar, indikerar att det inte är
orimligt med elasticiteter i intervallet 1-1,5.

Bakom dessa elasticiteter ligger dels ändrade
rökvanor, dels en ökad illegal försäljning. Initialt tor-
de ändrade rökvanor stå för en betydande del av för-
säljningsminskningen, medan den illegala försälj-
ningen förväntas öka i takt med att
försäljningskanaler blir mer etablerade och utsträcks
till nya delar av landet samtidigt som svarthandeln
blir mer socialt accepterad. Därmed kommer en allt
större del av försäljningen bero på den illegala för-
säljningen.

Vi har således ännu inte sett hela effekten av de
prishöjningar som skedde under 1997. Om inga åt-
gärder vidtas kan man förvänta sig en fortsatt för-
säljningsminskning under de närmaste åren. Sett över
en längre tidsperiod kan elasticiteten också förväntas
ligga väsentligt över 1 (ett).

Den förväntade minskningen av totalkonsumtio-
nen av tobak som förutsattes när skatten höjdes kan
också ifrågasättas. Den ökade illegala hanteringen av
tobak som följt i skattehöjningens spår har i stället
försämrat möjligheten av att följa utvecklingen av
tobakskonsumtionens totala omfattning. Det har,
som tidigare nämnts, även blivit svårare att bilda sig

en uppfattning om konsumtionen bland ungdomar
påverkats eftersom kontrollen av försäljning till ung-
domnar under 18 år sannolikt har försämrats. Det
finns således skäl som talar för att de skattehöjningar
som av hälsoskäl genomförts inte fått avsedd effekt.

Reaktionen på en prissänkning behöver inte bli li-
ka kraftig som vid de senaste prishöjningarna. Vid en
prissänkning kommer inte den faktiska cigarettkon-
sumtionen att återgå till tidigare nivåer vilket inte
heller är önskvärt. Ökningen av handeln med illegala
cigaretter kommer inte heller att reverseras fullt ut.
Sammantaget innebär detta att elasticiteten vid en
prissänkning kan visa sig vara lägre än vid en pris-
höjning. Å andra sidan kan elasticiteten vid en pris-
sänkning variera positivt med sänkningens storlek
genom förekomsten av obeskattade substitut.

Såvitt gäller de föreslagna regelförändringarnas ef-
fekter på tobaksskatteintäkterna blir varje försök till
kvantifiering högst osäker. En osäkerhet gäller den
framtida utvecklingen i frånvaro av åtgärder där ut-
vecklingen vid dagens priser på legala cigaretter i Sve-
rige förväntas bli mer negativ än vad som tidigare
kunnat förutses. Det är mot denna osäkra utveckling
som en finansieringsbedömning skall göras. En an-
nan osäkerhet gäller storleken på elasticiteten vid en
prissänkning, och särskilt vid prissänkningar av den
storleksordning som de föreslagna reglerna medger.
Vid bedömningen av effekterna på de offentliga fi-
nanserna skall vidare vägas in den återhållande effekt
på den illegala handeln med cigaretter som regering-
ens förslag på kontrollområdet kommer att få. Vid
en samlad bedömning anser regeringen att de före-
slagna åtgärderna inte kommer att påverka de of-
fentliga finanserna negativt. I ett längre tidsper-
spektiv skapar åtgärden tvärtom bättre förutsätt-
ningar att bevara skattebasen, framför allt genom att
en större andel av den totala cigarettkonsumtionen
kommer att beläggas med svensk skatt.

Regeringen avser att ingående följa effekterna för
folkhälsan av de nu föreslagna ändringarna i skatte-
reglerna. Om det skulle visa sig att de förändrade
reglerna leder till en ogynnsam utveckling när det
gäller tobakskonsumtionen är regeringen beredd att
återkomma med förslag till motåtgärder.

173

PROP. 1997/98:150

TABELL 6.2: EFFEKTER AV OLIKA PRISSÄNKNINGAR VID GÄLLANDE SKATTEREGLER

	PRIS IDAG	PRISSÄNKNING MED 1 KR	NETTOPRIS SOM DANMARK	PRIS SOM DANMARK
Styckeskatt (kr/cigarett)	0,85	0,85	0,85	0,85
Värderelaterad skatt (%)	17,80	17,80	17,80	17,80

Detaljhandelspris (kr/pkt)	44,50	43,50	37,12	34,00
Styckeskatt(kr/pkt)	17,00	17,00	17,00	17,00
Värderelaterad skatt (kr/pkt)	7,92	7,74	6,61	6,05
Tobaksskatt (kr/pkt)	24,92	24,74	23,61	23,05
Moms (kr/pkt)	8,90	8,70	7,42	6,80
Nettopris (kr/pkt)	10,68	10,06	6,09	4,15

TABELL 6.3: EFFEKTER AV OLIKA PRISSÄNKNINGAR VID FÖRESLAGNA SKATTEREGLER

	PRIS VID OFÖRÄNDRADE MARGINALER	PRISSÄNKNING MED 1 KR	PRIS SOM DANMARK	NETTOPRIS SOM DANMARK
Styckeskatt (kr/cigarett)	0,20	0,20	0,20	0,20
Värderelaterad skatt (%)	39,20	39,20	39,20	39,20

Detaljhandelspris (kr/pkt)	35,98	34,98	34,00	24,74
Styckeskatt (kr/pkt)	4,00	4,00	4,00	4,00
Värderelaterad skatt (kr/pkt)	14,10	13,71	13,33	9,71
Tobaksskatt (kr/pkt)	18,10	17,71	17,33	13,71
Moms (kr/pkt)	7,20	7,00	6,80	4,95
Nettopris (kr/pkt)	10,68	10,27	9,87	6,09

6.2.4.2 Upphävande av reglerna för
indexering av vissa punktskatter

Regeringens förslag: Reglerna om indexering av
skattesatserna för tobaksskatt och alkoholskatt upp-
hävs.

Bakgrunden till regeringens förslag: Regler för index-
ering av skattesatser finns i dag för tobaksskatt, al-
koholskatt, försäljningsskatt på motorfordon samt
energi- och koldioxidskatt. Enligt reglerna skall rege-
ringen i slutet av varje år, på grundval av förändring-
arna i prisläget, i förordning fastställa de skattesatser
som skall gälla året därpå. För tobaks- och alkohol-
skatterna skall beräkningen göras utifrån prisföränd-
ringarna september - september och förordningar
utfärdas i oktober. För övriga skatter gäller prisför-
ändringarna oktober - oktober med förordningar i
november.

Indexeringsreglerna infördes den 1 januari 1994
(prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiUl, rskr.
1993/94:100, SFS 1993:1508, 1512-1513) och om-
fattade ursprungligen den allmänna energiskatten,

bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten,
tobaksskatten och dryckesskatten. Motivet var att
värdesäkra skatteintäkterna.

I prop. 1993/94:25, Inriktningen av den ekono-
miska politiken, anfördes bl.a. att punktskatterna i
de flesta fall tas ut med ett visst belopp per styck, en
styckeskatt. Vid oförändrade skattesatser och viss
inflation innebär detta att det reala skatteuttaget
sjunker över tiden. Med en årlig inflation på 5 pro-
cent kommer det reala skatteuttaget under en fem-
årsperiod att minska med knappt 30 procent. Med
en lägre inflationstakt på exempelvis 2 procent årli-
gen kommer det reala skatteuttaget under en femårs-
period att minska med drygt tio procent. I ett
makroperspektiv innebär den bristande realvärdesäk-
ringen att skattekvoten - skatterna uttryckta som
andel av BNP - sjunker över tiden. I då rådande
statsfinansiella läge och de krav detta ställde på en
sanering av finanserna borde punktskatteintäkterna
värdesäkras. Genom en koppling av nivån på punkt-
skattesatserna till den allmänna prisutvecklingen
skapades en ordning där det reala skatteuttaget sä-
kerställs. Detta bidrog också till en större säkerhet
om statens intäkter från punktskatteområdet.

174

PROP. 1997/98:150

Indexeringen begränsades till att avse perioden
1994-1998 vilket var perioden för det saneringspro-
gram för de offentliga finanserna som lades fram i
propositionen.

Från den 1 januari 1996 utvidgades värdesäkring-
en till att även omfatta försäljningsskatten på motor-
fordon, utan tidsbegränsning, och den tidsbegräns-
ning som gällt för skatterna på tobak, alkohol och
energi slopades (prop. 1994/95:203, bet.
1994/95:SkU28, rskr. 1994/95:439, SFS 1995:912,
915-917).

Skälen för regeringens förslag: Regeringen ställer
sig i princip bakom tanken på att intäkterna från de
viktigaste punktskatterna bör vara värdesäkrade.
Emellertid är behovet av indexering mindre nu än då
det infördes eftersom inflationen ligger på en helt an-
nan nivå. En automatisk uppräkning av skattesatser-
na föregås inte heller av några överväganden om det
lämpliga i skattehöjningarna. Detta är en nackdel
som är särskilt tydlig inom alkohol- och tobaksskat-
teområdet.

Sammantaget anser regeringen att övervägande
skäl talar för att de nuvarande indexeringsreglema
beträffande alkohol- och tobaksskatten bör upphäv-
as. Förändrade skatter inom detta område bör före-
gås av en politisk prövning av lämpligheten i att vid-
ta åtgärder. Det kan också påpekas att systemet när
det permanentades 1996 inte ansågs innebära en
budgetförstärkning eftersom skattesatserna sett i ett
historiskt perspektiv ändå hade justerats upp i en
takt minst motsvarande inflationen. Åtgärden be-
döms vara offentligt-finansiellt neutral med tanke på
att storleken på de underliggande skattebaserna är
förhållandevis starkt känslig för prisförändringar.

Förslaget innebär att 42 § lagen (1994:1563) om
tobaksskatt och 37 § lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt upphävs.

6.2.5 Fastighetsskatten på vattenkraftverk

Regeringens förslag: Fastighetsskatten på mark-
värdet av vattenkraftverk sänks den 1 januari 1999
med 1,71 procentenheter.

Produktionsskattehöjningarna har kritiserats,
framför allt för att de inneburit en ökad belastning
för de elintensiva företagen. I den ekonomiska vår-
propositionen 1997 (prop. 1996/97:150) konstatera-
des också att större delen av den elektriska kraften
fortfarande såldes i enlighet med avtal som ingåtts
före avregleringen av elmarknaden. Därför kunde
elproducenterna övervältra skattehöjningen på kon-
sumenterna genom höjda elpriser. Mot denna bak-
grund omvandlades en del av produktionsskatterna
till konsumtionsskatt på el. En tidigare beslutad höj-
ning av produktionsskatterna togs tillbaka och i
stället höjdes energiskatten på fossila bränslen och
el. Samtidigt omvandlades vattenkraftsskatten till en
fastighetsskatt på vattenkraft. Ytterligare ett steg i
övergången till konsumtionsskatt på el togs den 1
januari 1998 då fastighetsskatten på markvärdet av
vattenkraftverk sänktes med 1,21 procentenheter till
2,21 procent samtidigt som energiskatten på el höj-
des med 1,4 öre per kWh. Eftersom ingen energiskatt
tas ut på el som förbrukas vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet förväntades skatteomlägg-
ningen medföra sänkta kostnader för den elintensiva
industrin.

Skälen för regeringens förslag: En säker tillgång på
el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den
svenska industrins internationella konkurrenskraft.
Det är angeläget att den elintensiva industrin ges
konkurrenskraftiga villkor. Beskattningen av el i
produktionsledet utgör ett problem i en situation där
förhållandena på elmarknaden är sådana att beskatt-
ningen leder till ökade kostnader för elanvändarna.
Inom ramen för den översyn av hela energibeskatt-
ningen som pågår inom regeringskansliet och där
förslagen sammantagna skall ge ett oförändrat skat-
teuttag på området prövas därför i vilken takt be-
skattningen av el i produktionsledet skall avvecklas.
Det finns emellertid anledning att redan nu ta ett yt-
terligare steg vad gäller denna beskattning. Regering-
en föreslår därför att den del av fastighetsskatten på
markvärdet av vattenkraftverk som svarar mot den
tidigare produktionsskatten avskaffas fr.o.m. den 1
januari 1999. Detta innebär en sänkning av skatten
på markvärdet från 2,21 procent till 0,5 procent.
Kvarvarande del svarar mot den skatt som utgår på
industrifastigheter, inkl, elproduktionsenheter.

Bakgrunden till regeringens förslag: Produktion av
vattenkraft har beskattats sedan 1982. Skatten base-
rades ursprungligen på producerad mängd el. Skatte-
satsen som varierade beroende på när anläggningen
hade tagits i drift, uppgick högst till 2 öre per kWh.
Den 1 januari 1996 höjdes både produktionsskatter-
na på vattenkraft och kärnkraft som ett led i finansi-
eringen av EU-medlemskapet. Samma år i september
höjdes skatterna på nytt för att bidra till finansiering-
en av utbildningssatsningen, det s.k. kunskapslyftet.

6.2.6 Reklamskatt

Regeringens förslag: Reklamskatten på reklam-
trycksaker avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999.

1996 års reklamskatteutrednings förslag: Utredning-
en har föreslagit att reklamskatten avskaffas.

175

PROP. 1997/98:150

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstan-
ser har tillstyrkt utredningens förslag att avskaffa re-
klamskatten. Landsorganisationen i Sverige ställer sig
bakom utredningens ståndpunkt att de administrati-
va kostnaderna i skattesystemet måste vägas mot
skatternas principiella och statsfinansiella betydelse. I
fallet reklamskatten så innebär situationen i dagsläget
att den på sikt bör ersättas med en mer likformig och
lättadministrerad skatt. Pres(s)gruppen har tillstyrkt
ett avskaffande av reklamskatten under förutsättning
att detta inte äventyrar presstödets fortbestånd.

En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/1238).

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam tas
skatt ut för annons som är avsedd att offentliggöras
inom landet och för reklam som är avsedd att spridas
inom landet i annan form än annons. Med annons
menas ett särskilt utrymme som upplåtits i trycksak
för återgivning av text eller bild för annan än utgiva-
ren och sådant utrymme i trycksaken som tagits i an-
språk av utgivaren för egen reklam. Med reklam av-
ses ett meddelande som har till syfte att åstadkomma
eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av
vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. Med
reklamtrycksak avses trycksak som framställts hu-
vudsakligen i syfte att offentliggöra reklam.

Skatteplikt föreligger för annons som avser reklam
och för annan annons för vilken vederlag utgår. Un-
dantag från skatteplikten gäller för annonser i perio-
disk publikation som är organ för ideella samman-
slutningar. Vidare undantas publikation som ges ut
på främmande språk för spridning huvudsakligen
utomlands samt egenannons i publikation och re-
klamtrycksak. Skatteplikt föreligger vidare för re-
klamtrycksak och för reklam som återges i s.k. ljus-
tidning, i eller i anslutning till trafikmedei,
butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande
lokal, på fastighet eller allmän plats eller på motsva-
rande sätt samt för reklam som återges genom vis-
ning av film eller återgivning av ljud. Från skatteplikt
undantas reklamtrycksak som är avsedd att ingå som
bilaga i annan publikation än reklamtrycksak, när
reklamen avser endast publikationen eller annat
nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bo-
kutgivning av samme förläggare. Vidare är inte of-
fentliggörande av reklam skattepliktigt om det är
fråga om reklam i eller utanför företags butiksloka-
ler, arbetsplats, trafikmedel eller liknande om rekla-
men avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet
för reklamen. Slutligen undantas från skatteplikt
även offentliggörande av reklam genom visning av
film eller återgivning av ljud om reklamen avser
kommande verksamhet av det slag som bedrivs där
reklamen offentliggörs.

Skattskyldig är den som yrkesmässigt offentliggör
reklam eller annons eller framställer reklamtrycksak.
Vidare är den som bedriver yrkesmässig verksamhet
inom landet skattskyldig för reklamtrycksak som av-

ser verksamheten och som förts in till landet utan att
reklamskatt betalats vid införseln. Den som i yrkes-
mässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts
in till landet utan att reklamskatt betalats vid inför-
seln är likaså skattskyldig.

Skattesatsen är för annons i allmän nyhetstidning
fyra procent av beskattningsvärdet och i alla övriga
fall elva procent av beskattningsvärdet. I fråga om
periodisk publikation som har karaktär av dagspress,
populärpress eller fackpress föreligger dock redovis-
ningsskyldighet för reklamskatt endast om det sam-
manlagda beskattningsvärdet av publikationens an-
nonser för beskattningsår överstiger 60 000 kronor. I
övriga fall föreligger redovisningsskyldighet om det
sammanlagda beskttningsvärdet för helt beskatt-
ningsår överstiger 20 000 kronor. Till den som redo-
visat skatt för annonser i annan självständig perio-
disk publikation än annonsblad återbetalas för varje
helt beskattningsår så stor del av den erlagda skatten
som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst
12 miljoner kronor för dagspress och högst 6 miljo-
ner kronor för annan press.

Reklamskatteutredningen tillsattes 1986 med hu-
vuduppdrag att åstadkomma en utvidgning av skat-
ten till nya medier, främst TV, radio och databaser.
Utredningen skulle också föreslå åtgärder som säker-
ställde att reklamskatten även träffade trycksaker
som framställdes med nya tekniker. En annan upp-
gift var att förenkla beskattningen eftersom tillämp-
ningsproblem framförts från såväl skattskyldiga som
beskattningsmyndigheten. I det år 1988 framlagda
betänkandet SOU 1988:17 föreslog Reklamskatteut-
redningen en helt ny reklamskattelag som bl.a. ut-
sträckte lagens tillämpningsområde till de nya re-
klammedierna och innebar att trycksaksreklamen
skulle beskattas i distributionsledet och inte hos
tryckerierna. Utredningens förslag fick ett i många
delar mycket negativt mottagande vid remissbehand-
lingen och någon reformering av reklamskatten kom
inte till stånd med anledning av förslaget.

1996 års reklamskatteutredning tillsattes i slutet
av 1995. Utredningen hade i uppdrag att göra en
översyn av reklambeskattningen. Som utgångspunkt
för utredningens arbete gällde att reklamskatten så
långt som möjligt skall vara generell för all reklam
och konkurrensneutral mellan olika reklammedier.
Utredningen skulle vidare undersöka möjligheterna
att utvidga reklamskatten till i dag skattefria områ-
den, särskilt reklam i radio och TV. Vidare hade ut-
redningen i uppgift att förenkla beskattningsreglerna,
särskilt vad beträffar beskattningen av reklamtryck-
saker som förorsakat många problem, i syfte att un-
derlätta tillämpningen och administrationen av skat-
ten. Slutligen skulle utredningen analysera om
reklamskatten kan anses vara förenlig med gemen-
skapsrätten.

Skälen för regeringens förslag: 1996 års reklam-
skatteutredning har i sitt betänkande SOU 1997:53
föreslagit ett avskaffande av reklamskatten. Utred-

176

PROP. 1997/98:150

ningen har gjort en noggrann genomgång av de pro-
blem som föreligger beträffande reklambeskattning-
en. Utredningens uppfattning är att det saknas förut-
sättningar att komma till rätta med de under lång tid
påtalade bristerna i reklambeskattningen. Man anser
att det inte går att åstadkomma en generell och kon-
kurrensneutral skatt på reklam annat än till priset av
en reglering som inte är godtagbar från tillämpnings-
och kontrollsynpunkt. När det gäller beskattningen
av reklamtrycksaker har utredningen särskilt påtalat
de stora tillämpningsproblemen inom detta område
samt problemen för beskattningsmyndigheten att
kontrollera att de som är skattskyldiga i Sverige för
införda reklamtrycksaker och annonstrycksaker från
annat EU-land verkligen redovisar skatt i landet.

Utredningen beräknade bruttointäkterna av re-
klamskatten till ca 1,1 miljarder kronor.

Regeringen anser, i likhet med 1996 års reklam-
skatteutredning och en överväldigande majoritet av
remissinstanserna, att reklamskatten bör avskaffas.
För närvarande saknas dock förutsättningar att fi-
nansiera ett totalt avskaffande av reklamskatten. Det
föreligger dock så allvarliga problem när det gäller
beskattningen av reklamtrycksaker för såväl skatte-
myndigheten som de ofta små och medelstora tryck-
erier som är skattskyldiga att skatten i denna del sna-
rast bör avskaffas. Detta framstår som särskilt
angeläget med anledning av att svårigheterna för
skattemyndigheten att kontrollera skattskyldigheten
vid införsel av reklamtrycksaker från annat EU-land
kan leda till förlust av arbetstillfällen för trycke-
ribranschen i Sverige. Regeringen föreslår därför att
reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffas fr.o.m.
den 1 januari 1999. De s.k. annonsbladen berörs så-
ledes inte av denna förändring. Förändringar på re-
klamskatteområdet måste vara så utformade att
dagspressens ställning och mångfalden inom dags-
pressen värnas.

har regeringen kommit fram till att en sådan lagstift-
ning endast skulle gynna investeringar som skulle ha
kommit till stånd även utan möjligheten till direktav-
drag. Incitamentseffekten för att genomföra nya in-
vesteringar skulle bli obetydlig. Regeringen kommer
därför inte att lägga fram något förslag till direktav-
drag.

6.2.7 Inget direktavdrag för investeringar
i nya värme- och kraftproduktions-
anläggningar

I föregående års vårproposition (prop. 1996/97:150
s. 190) aviserade regeringen att ett tidsbegränsat di-
rektavdrag borde införas. Direktavdraget skulle avse
investeringar i anläggningar för värme- och kraft-
värmeproduktion som använder förnybara energi-
källor samt för distributionsnät från sådana anlägg-
ningar och gälla investeringar under perioden juli
1997 - december 1998. Vid den fortsatta analysen

6.2.8 Finansiella effekter för stat och
offentlig sektor

I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna av
föreslagna åtgärder. Redovisningen, som lämnas i
tabell 6.4, avser effekterna för åren 1998-2001 för
statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn. I
båda fallen är redovisningen kassamässig, vilket bl.a.
innebär att olika förskjutningar i uppbörden av skat-
ter har beaktats. Därutöver redovisas också bruttoef-
fekten och den varaktiga nettobudgeteffekten för of-
fentlig sektor. Vid redovisningen har, förutom till
uppbördsförskjutningar, i förekommande fall även
hänsyn tagits till olika slag av indirekta effekter ge-
nom de primära skatteförändringarnas påverkan på
andra skattebaser och på offentliga utgifter.

Förslaget om ett nytt skalsteg vid den statliga be-
skattningen av förvärvsinkomster fr.o.m. in-
komståret 1999 beräknas ge en varaktig budgetför-
stärkning om 2,2 miljarder kronor. För 1999 är
effekten något lägre p.g.a viss fördröjning i skatte-
uppbörden. Beräkningarna har gjorts exkl. pensions-
reform.

Den ökade möjligheten att avsätta inkomster till
periodiseringsfonder för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag, som gäller fr.o.m. 1999 års
taxering, beräknas ge en varaktig budgetförsvagning
på 0,07 miljarder kronor. De kassamässiga effekter-
na för åren 1999-2001 är större, där de ökade av-
sättningsmöjligheterna antas reducera intäkterna från
den statliga skatten på expansionsmedel. Därigenom
uppkommer en skattekredit som efter ett antal år
återtas då de avsatta medlen återförs och beskattas
som expansionsmedel. På längre sikt antas avsatta
inkomster beläggas med socialavgifter och inkomst-
skatt på förvärvsinkomst. För åren 1999 och 2001
uppgår budgetförsvagningen till 0,24 miljarder. För
år 2000 uppkommer en dubbel effekt beroende dels
på utbetalning av överskjutande skatt avseende 1999
års inkomster, dels på att den föreslagna regeländ-
ringen antas påverka preliminärdebiteringen detta år.

177

PROP. 1997/98:150

TABELL 6.4: SKATTEÅTGÄRDER I VÄP 1998. KASSAMÄSSIGA EFFEKTER FÖR STATSBUDGETEN OCH
OFFENTLIGA SEKTORN FÖR ÅREN 1998-2001 SAMT BRUTTOEFFEKTER OCH VARAKTIGA EFFEKTER
FÖR OFFENTLIG SEKTOR

MILJARDER KRONOR

	IKRAFT	BRUTTO- EFFEKT	STATSBUDGET			2001	OFFENTLIG SEKTOR		2000	VARAKTIG EFFEKT OFF. SEKTOR 2001
	IKRAFT	BRUTTO- EFFEKT	1998	1999	2000	2001	1998	1999	2000	VARAKTIG EFFEKT OFF. SEKTOR 2001
Nytt skalsteg i inkomstskatten	1/1 99	2,2	0	2,0	2,2	2,2	0	2,0	2,2	2,2	2,2

Skatteåtgärder för småföretag
Höjd PF-avsättning enskilda näringsidkare	1/7 98	-0,24	0	-0,24	-0,48	-0,24	0	-0,24	-0,48	-0,24	-0,07
Utvidgat lättnadsutrymme onoterade aktier	1/7 98	-0, 19	0	■0.19	-0,20	-0,20	0	-0,19	■0,20	-0,20	-0,21
Utvidgad kvittning av reaförlust onoterade aktier	1/7 98	-0,08	0	-0,08	-0,08	-0,08	0	-0,08	-0,08	-0,08	-0,08
Fri fördelning basbeloppsavdrag	1/7 98	-0,07	0	0	-0,07	-0,07	0	0	-0,07	-0,07	-0,07

Sänkt fastighetsskatt vattenkraft- verk	1/1 99	-1,19	0	-1,25	-1,20	-1,17	0	-1,03	-1,01	-0,98	-0,90
Avskaffad skatt reklamtrycksaker	1/1 99	-0,2	0	-0,18	-0,17	-0,16	0	-0,19	-0,18	-0,16	-0,09

Ej omräkning fastighetsskatt	1/7 98	-1,72	0	-0,81	-0,65	-0,26	0	-0,81	-0,49	-0,42	-0,10

Den utvidgade lättnaden i ägarbeskattningen för
onoterade bolag beräknas ge en varaktig budgetför-
svagning om 0,21 miljarder kronor medan de ökade
möjligheterna att kvitta reaförluster på aktier i ono-
terade bolag ger en budgetförsvagning om 0,08 mil-
jarder kronor. För dessa åtgärder, som båda gäller
fr.o.m. 1999 års taxering, reduceras den statliga skat-
ten på kapitalinkomster, där den kassamässiga effek-
ten uppkommer året efter inkomståret.

Införandet av fri fördelning av det fasta basbe-
loppsavdraget för enskilda näringsidkare, som gäller
fr.o.m. 1 januari 1999, beräknas ge en varaktig bud-
getförsvagning om 0,07 miljarder kronor.

Borttagandet om kvarvarande produktionsskatte-
del av fastighetsskatten på vattenkraftverk, som gäl-
ler fr.o.m. 2000 års taxering, beräknas ge en budget-
försvagning, brutto, på 1,19 miljarder kronor. Den
varaktiga budgetförsvagningen är lägre, där vid be-
räkningen bl.a. har beaktats att de sänkta elpriserna
reducerar KPI genom sänkta elpriser för hushållen.
Vidare har beaktats effekter via lägre elkostnader för
näringslivet.

Borttagandet av reklamskatten på reklamtryck-
saker beräknas ge en budgetförsvagning, brutto, på
0,2 miljarder kronor. De kassamässiga effekterna,
liksom den varaktiga nettobudgeteffekten, ligger läg-
re p.g.a av inverkan på andra skattebaser.

Förslaget om oförändrade omräkningstal vid be-
räkningen av fastighetsskatten för 1999 beräknas ge
en budgetförsvagning, brutto, på 1,72 miljarder kro-
nor. Den kassamässiga effekten fördelas på flera år
beroende på förskjutningar i uppbörden av skatt.

6.3 Statsbudgetens inkomster

Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och
avgifter, dels av övriga inkomster. De övriga inkoms-
terna är främst inkomster av statlig verksamhet, ut-
försäljningar av statlig egendom och EU-bidrag.
Skatternas andel av de totala inkomsterna utgör cir-
ka 90 procent. För budgetåren 1996 till 1998 är an-
delen dock lägre, beroende på dels extraordinära
medel från EU, dels stora utförsäljningar under åren
1997 och 1998.

Inkomsterna på statsbudgeten redovisas kassa-
mässigt, vilket innebär att det är de skatter och avgif-
ter som under budgetåret betalas in till staten som
redovisas. En periodiserad redovisning av skatterna
visar däremot de skatter som avser ett visst inkomst-
år. Skillnaden mellan de kassamässiga och de perio-
diserade skatterna förklaras av de betalningsför-
skjutningar, som sker mellan åren i form av månads-
förskjutning i uppbörden av preliminär skatt,
fyllnadsinbetalningar, kvarstående och överskjutande
skatter, utbetalningar till kommunsektorn och All-
männa Pensionsfonden.

Utvecklingen av skatterna är beroende av tillväx-
ten i skattebaserna. Den viktigaste skattebasen vid
uttag av skatt är ersättning för arbete, d.v.s. löner
och inkomst av näringsverksamhet. Ersättning för
arbete utgör skattebas för statlig och kommunal in-
komstskatt, allmänna egenavgifter samt arbetsgivar-
avgifter. I skattebasen för inkomstskatt ingår även
skattepliktiga transfereringar såsom pensioner, er-
sättning vid arbetslöshet och sjukdom.

178

PROP. 1997/98:150

Från och med 1998 gäller ett nytt uppbörds-
system, skattekontosystemet. Tidigare redovisades
arbetsgivaravgifter och anställdas inkomstskatter i en
uppbördsdeklaration medan mervärdesskatt redovi-
sades i en mervärdesskattedeklaration. Systemet
innebar att det var den influtna skatten för respektive
skatteslag, som redovisades i den statliga redovis-
ningen. I det nya uppbördssystemet deklareras samt-
liga skatter i en och samma skattedeklaration. Den
betalning de skattskyldiga gör avser således samtliga
deklarerade skatter. I riksredovisningen kommer från
och med 1998 de deklarerade skatterna att redovisas
som inkomster, medan avvikelser mellan deklarerade
och inbetalda skatter kommer att redovisas under en
särskild inkomsttitel, betalningsdifferenser. Den nu
presenterade beräkningen är dock gjord enligt det
gamla redovisningssättet.

6.3.1 Skatter m.m. 1998-2001

Prognosen baseras på den ekonomiska antagandebild
som finns redovisad i finansplanen. I beräkningarna
har hänsyn tagits till de regeländringar som beskrivs i
avsnitt 6.2. Emellertid har förändringarna vad gäller
fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar och re-
klamskatten endast till vissa delar kunnat fördelas på
respektive skatteslag. De delar som inte har fördelats
redovisas i stället under summa periodiserade skatter.

I tabell 6.5 redovisas de totala inkomsterna som
andel av BNP. Andelen väntas under perioden mins-
ka från drygt 37,7 procent 1998 till knappt 34,9
procent 2001. I huvudsak är det minskade statliga
utförsäljningar som drar ned den totala inkomstkvo-
ten. De kassamässiga skatteinkomsterna som andel
av BNP minskar från 33,3 procent till 32,5 procent.
De periodiserade skatteintäkterna som andel av BNP
är oförändrade de tre första åren men sjunker 2001.

TABELL 6.5: STATSBUDGETENS INKOMSTER

I PROCENT AV BNP

	1998	1999	2000	2001
Totala inkomster	37,7	36,5	35,8	34,9
Kassamässiga skatter	33,3	33,1	32,7	32,5
Periodiserade skatter	32,8	32,8	32,8	32,4

De enskilda skatternas utveckling framgår av tabell
6.6. I tabellen är fysiska och juridiska personers in-
komstskatt, socialavgifter, mervärdesskatt, fastighets-
skatt och förmögenhetsskatt redovisade periodiserat.

Fysiska personers inkomstskatt

Inkomsttitlarna fysiska och juridiska personers in-
komstskatt är egentligen uppsamlingskonton med
både in- och utbetalningar av olika skatter. De skat-
ter som helt eller delvis kassamässigt påverkar titeln
fysiska personers inkomstskatt är statlig och kom-

munal inkomstskatt, skatt på kapitalinkomster, fas-
tighetsskatt, förmögenhetsskatt, särskild löneskatt,
egenföretagaravgifter, allmän pensionsavgift och
mervärdesskatt. Från titeln sker även utbetalningar
av kommunalskatter samt omföringar till andra in-
komsttitlar.

Taxeringen 1997, som avser inkomståret 1996, är
det senast kända utfallet avseende de periodiserade
inkomstskatterna. Inkomstskatten på förvärvsin-
komster beräknas till drygt 28,2 miljarder kronor
1997, vilket är en ökning med 2,3 miljarder kronor
jämfört med 1996. Ökningen förklaras dels av att
skiktgränsen för statlig inkomstskatt 1997 var den-
samma som 1996, dels av en relativt snabb utveck-
ling av lönerna. År 1998 beräknas skatten öka till
drygt 30 miljarder kronor.

Den tillfälliga värnskatten upphör i och med ut-
gången av 1998, vilket beräknas minska skatten på
förvärvsinkomster med cirka 5 miljarder kronor. I
denna proposition föreslår regeringen en höjning av
den statliga skatten från 20 till 25 procent för den del
av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
360 000 kronor. Skattehöjningen beräknas öka in-
täkterna med 2,2 miljarder kronor, vilket delvis för-
klarar att inkomstskatten enbart beräknas minska
med 2,3 miljarder kronor istället för med 5 miljarder
kronor.

Kapitalskatten, d.v.s. skatt på nettot av intäkts-
räntor, utdelningar, realisationsvinster, utgiftsräntor
och realisationsförluster, beräknas uppvisa ett posi-
tivt nettobelopp för hela perioden. Senast kända ut-
fall avser inkomståret 1996, då realisationsvinster
från försäljning av värdepapper och fastigheter ökade
med 21 miljarder kronor jämfört med 1995. En del
av denna ökning förklaras av att den förmånliga be-
skattningen av allemansfonder upphörde. Emellertid
tyder de stora fyllnadsinbetalningar av preliminär
skatt, som gjorts under våren 1998, på att realisa-
tionsvinsterna även avseende inkomståret 1997 är
höga. Eftersom hushållens inkomster från realisa-
tionsvinster varierar mycket mellan åren, har endast
en mindre del av ökningen tillåtits påverka de följan-
de åren. De ökade inkomsterna från skatt på kapital
1998 och framåt förklaras bland annat av minskade
ränteutgifter.

Juridiska personers inkomstskatt

Inkomstskatten för juridiska personer har ökat kraf-
tigt under senare år. Mellan 1992 och 1997 beräknas
skatten ha ökat med knappt 27 miljarder kronor el-
ler 150 procent.

Inkomstskatten 1996 är utfall, medan övriga års
skatter är prognoser. Inkomstskatten 1997 är beräk-
nad utifrån de flöden av skatter som kommit in dels
under 1997 som fördebiterad preliminärskatt, dels i
början av 1998 som egna inbetalningar av prelimi-
närskatt. Som underlag till prognoserna används
normalt även resultatet från den enkätundersökning
som Riksrevisionsverket tillställer cirka 3 000 före-

179

PROP. 1997/98:150

tag. Resultatet från undersökningen har emellertid
inte kunnat användas i föreliggande prognos, efter-
som svarsfrekvensen var mindre än 50 procent samt
att några entydiga slutsatser inte kunnat dras från de
svar som kommit in.

Inkomstskatten ökar med 7,9 miljarder kronor
mellan 1996 och 1997. Av ökningen beräknas för-
ändringar i lagstiftningen förklara knappt 3 miljarder
kronor. Företagens rätt att göra avsättningar till pe-
riodiseringsfonder har fr.o.m. 1997 minskats från 25
till 20 procent av vinsten. Dessutom ökar skattein-
täkterna 1997 på grund av minskade avskrivnings-
underlag för bygginvesteringar, som i sin tur beror på
att bygginvesteringar under vissa förutsättningar
kunde direktavskrivas under perioden november
1994 till maj 1996. I övrigt antas ökningen bero på
ökade vinster för företagen. Eftersom det är osäkert
hur stor del av vinstökningen 1997 som beror på re-
avinster och andra extraordinära inkomster i förhål-
lande till vinster från företagens ordinarie verksam-
het, har inkomstskatten 1998 beräknats till samma
belopp som för 1997. Uppgången i inkomstskatten

1999 beror till största delen på att tidigare avsätt-
ningar till periodiseringsfonder börjar återföras till
beskattning fr.o.m. detta år.

Intäkterna från avkastningsskatten beror dels på
kapitalunderlagets storlek, dels på statslåneräntans
nivå. Utvecklingen av kapitalunderlaget beror främst
på förändringar i pensionssparandet och värde-
förändring av livbolagens förmögenhet. I prognosen
minskar skatteintäkterna under åren 1997-1999.
Detta förklaras av en långsam ökning av livbolagens
förmögenhet samtidigt som statslåneräntan faller.

Övriga inkomstskatter

Övriga inkomstskatter utgörs av lotteriskatt, ku-
pongskatt, ofördelbara inkomstskatter samt beskatt-
ning av tjänstegruppliv. Inkomsterna beräknas 1998
till sammanlagt 6,3 miljarder kronor. Skatteinkoms-
terna beräknas till ungefär samma belopp för den
resterande delen av prognosperioden.

TABELL 6.6: PERIODISERADE SKATTER OCH STATSBUDGETENS INKOMSTER

MILJONER KRONOR

INKOMST- TITEL		1996	1997	1998	1999	2000	2001
1100	Inkomstskatter	85 849	87 542	88 268	92 491	99 015	101 130

1111	Fysiska personer	28 597	29 103	28 367	26 600	29 834	31 819
	varav skatt på lön m.m.	25 930	28 224	30 184	27 932	29 379	30 194
	skatt pä kapital	4 160	3 060	1 090	1 233	2 825	4 023
	restförda skatter m.m.	-1 493	-2 181	-2 908	-2 565	-2 371	-2 398

1121	Juridiska personer	47 361	53 762	53 626	59 494	62 711	62 769
	varav skatt på inkomst	36 407	44 300	44 304	50 353	52 765	52 212
	avkastningsskatt	13 584	12 609	11 919	10 925	11 572	12 249
	restförda skatter m.m.	-2 630	-3 148	-2 598	-1 784	-1 626	-1 692

	Övriga inkomstskatter	9 891	4 677	6 275	6 396	6 469	6 543

1200	Socialavgifter	182 275	194 901	212 370	229 374	240 907	250 553
	Inkomster	285 516	301 230	321 936	334 792	350 451	364 194
	varav arbetsgivaravgifter	230 629	237 495	247 421	257 948	270 673	281 565
	egenföretagaravgifter	5 820	5 170	5 031	5 164	5 451	5717
	allmänna egenavgifter	37 515	46 351	55 753	57 429	59 432	61 445
	särskild löneskatt	11 552	12214	13 731	14 251	14 895	15 467
	Utgifter	103 241	106 329	109 566	105 419	109 544	113 641

1300	Skatt på egendom	33 203	36 767	38 757	38 443	41 558	42 526
	varav fastighetsskatt	24 028	27 607	27 935	27 231	30 132	30 830

180

PROP. 1997/98:150

MILJONER KRONOR

INKOMST- TITEL		1996	1997	1998	1999	2000	2001
1400	Skatt på varor och tjänster	222 512	229 676	236 499	243 493	253 185	261 949
1411	varav mervärdesskatt	145 521	151 956	155 540	162 932	171 002	178 906
1424	tobaksskatt	7 084	7 695	7 200	6 450	6 400	6 400
1425:1	skatt på etylalkohol	4 907	4 686	4 571	4 476	4 428	4 381
1 425:2-3	skatt på vin och mellan- klassprodukter	3 233	3 094	3 211	3 259	3 294	3 316
1425:4	skatt på öl	3 406	2 079	2 067	2 087	2 107	2 128
1428	skatt på energi	45 636	46 945	50 755	51 108	51 715	52 546

1500	Utjämningsavgift	20 966	20 661	21 495	21 265	21 265	21 265

	Periodiserade skatter	544 806	569 547	597 389	625 001	656 049	677 591
	Betalningsförskjutningar	4 258	5 746	9 756	5 864	-2 512	2 451
	Kassamässiga skatter	549 064	575 293	607 145	630 865	653 537	680 043

2000	Ink. av statens verksamhet	32 781	38 946	37 974	29 944	33 497	31 763
	varav utdelningar m.m	6 413	13 054	11 813	6 620	6 220	6 220
3000	Ink. av försåld egendom	7 144	15 802	22 301	15 001	12 001	1
4000	Återbetalning av lån	4 062	3 163	2 837	3 174	2 693	2 746
5000	Kalkylmässiga inkomster	-2 968	6 839	5 416	5 390	5 462	5 506
6000	Bidrag m.m. från EU	6 771	8 220	10 383	10 075	9 181	9 480
7000	Extraord. medel från EU	3 622	657	271	0	0	0

	Statsbudgetens totala inkomster	600 476	648 920	686 327	694 448	716 371	729 538

Socialavgifter och allmänna egenavgifter

De totala avgiftsintäkterna 1997 beräknas bli cirka 2
miljarder kronor lägre än vad som beräknades till
statsbudgeten för 1997. Den främsta förklaringen till
differensen är att avgiftsunderlaget var för högt be-
räknat i prognosen.

Det totala avgiftsuttaget för arbetsgivaravgifterna
ändras endast marginellt under prognosperioden.
Däremot sker det ganska betydande förändringar av
enskilda avgiftssatser, främst med anledning av pen-
sionsreformen. De totala avgiftsintäkterna påverkas
emellertid inte av dessa förändringar.

År 1998 beräknas intäkterna av socialavgifter och
allmänna egenavgifter till 322 miljarder kronor. Om-
föringar till Allmänna Pensionsfonden, delpensions-
fonden och arbetsskadefonden beräknas uppgå till
knappt 110 miljarder kronor, vilket innebär att net-
tointäkterna på statsbudgeten beräknas till drygt 212
miljarder kronor. Intäkterna från delpensions- och
arbetsskadeavgiften kommer från och med 1999 att
bruttoredovisas på statsbudgetens inkomstsida. Ut-
gifterna flyttas samtidigt till utgiftssidan. Den ändra-
de redovisningen innebär att avgiftsintäkterna blir
cirka 8 miljarder kronor högre från och med 1999.

De totala intäkterna beräknas för 1999 till 335 mil-
jarder kronor. För återstoden av prognosperioden
beräknas intäkterna följa utvecklingen av lönesum-
man.

För att stimulera framförallt småföretag till ny-
anställningar infördes en nedsättning av socialavgif-
terna från och med 1997. Nedsättningen uppgår till
5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500
kronor per månad. För 1998 har den maximala ned-
sättningen höjts till 3 550 kronor per månad. Den
regionala nedsättningen av avgifterna behålls med
vissa begränsningar i de verksamheter som är berät-
tigade till nedsättning. Begränsningarna beräknas
minska nedsättningen med 100 miljoner kronor.
Sammantaget beräknas den totala nedsättningen av
socialavgifterna till knappt 3,2 miljarder kronor.

Skatt på egendom

Till skatt på egendom hänförs fastighets- och förmö-
genhetsskatt, skatt på arv och gåva samt stämpel-
skatt. De totala egendomsskatterna beräknas öka
från 37 miljarder kronor 1997 till knappt 43 miljar-
der kronor 2001.

181

PROP. 1997/98:150

Fastighetsskatten är den dominerande skatten.
Mellan 1996 och 1997 sker en relativt stor ökning av
skatten, vilket främst förklaras av skatteväxlingen
från särskild skatt på elektrisk kraft från vattenkraft-
verk till fastighetsskatt på elproduktionsanläggning-
ars markvärde (fallrättigheter). Regeringens förslag
att inte räkna om taxeringsvärdena 1999 för småhus
och flerfamiljsfastigheter samt att ta bort den förhöj-
da fastighetsskatten på elproduktionsanläggningar,
medför att skatteintäkterna minskar med cirka 0,7
miljarder kronor 1999 jämfört med 1998. Ökningen
från och med 2000 förklaras dels av allmän fastig-
hetstaxering för hyreshus och lokaler, dels att den
årliga omräkningen av taxeringsvärdet förutsätts
återinföras i frånvaro av särskilda beslut. Storleken
på omräkningen beror i sin tur på prisutvecklingen
på småhus och flerbostadshus. Av den totala fastig-
hetsskatten 1998 svarar småhus för 54 procent, bo-
stadsdelen i hyres- och bostadsrättsfastigheter 25
procent, lokaler 10 procent, industrifastigheter 4
procent och elproduktionsanläggningar 8 procent.

Förmögenhetsskatten ökar långsamt under perio-
den och beräknas för inkomståret 1998 till 4,8 mil-
jarder kronor. Utvecklingen av stämpelskatten är till
stor del beroende av omsättningen och prisutveck-
lingen på fastigheter. Skatten beräknas uppgå till 4,2
miljarder kronor 1998, vilket är en ökning med drygt

1,5 miljarder kronor jämfört med 1997. Större delen
av denna ökning förklaras av att den tillfälliga ned-
sättningen av stämpelskatten upphörde vid årsskiftet
1997/1998.

Mervärdesskatt

Intäkterna av mervärdesskatten påverkas i huvud-
sak av inhemsk privat konsumtion, byggnads-
investeringar, kommunal förbrukning samt för-
brukning i branscherna fastighetsförvaltning,
bank och försäkring.

För inkomståret 1997 blev mervärdesskatten 5,4
miljarder kronor högre än beräknat till statsbudgeten
1997. Den högre intäkten förklaras huvudsakligen av
en felbedömning av kommunernas mervärdesskatt
med 3,5 miljarder kronor. Ett ändrat konsum-
tionsmönster, från varor med låg skattesats till varor
med hög skattesats, förklarar ytterligare 1,3 miljarder
kronor.

Under 1998-2001 förväntas den privata konsum-
tionen årligen öka med 3-4 procent. Den kommu-
nala förbrukningen visar en fortsatt svag ökning
under hela prognosperioden. Mervärdesskatten be-
räknas till 156 miljarder kronor 1998, varav kom-
munerna svarar för knappt 24 miljarder kronor. Un-
der prognosperioden uppgår mervärdesskattens
andel av de totala skatterna på statsbudgeten till 26
procent.

Övriga skatter på varor och tjänster

Övriga skatter på varor och tjänster utgör 1998
drygt 13 procent av de totala skatteinkomsterna.

Den dominerande skatten är skatt på energi, som
svarar för cirka 63 procent av övriga skatter på varor
och tjänster. För skatt på energi blev utfallet 1997
knappt 6 miljarder kronor lägre än beräknat. Den
stora avvikelsen för energiskatterna beror på ett för
högt antagande om förbrukningen av bensin och ol-
jeprodukter. En del av den lägre oljeförbrukningen
förklaras av att 1997 var ett ovanligt varmt år. I pro-
gnosfelet ligger även ett tidigare ej inkluderat avdrag
för skepp i inrikes trafik.

Under inkomsttiteln energiskatt redovisas energi-
skatt, koldioxidskatt och svavelskatt. Samtliga prog-
nosår antas vara normala ur temperaturhänseende.
De totala energiskatterna beräknas för 1998 till
knappt 51 miljarder kronor. Ökningen jämfört med
1997 uppgår till 3,8 miljarder kronor och förklaras
bl.a. av höjda energiskatter på elektrisk kraft och
bränslen. Fram till och med 1999 avspeglar ökningen
av skatteinkomster en ökad användning av oljor och
kolbränslen, medan indexeringen av skattesatserna
påverkar inkomsterna under hela perioden. Fördel-
ningen av inkomsterna på olika skatte- och energi-
slag framgår av tabell 6.7.

TABELL 6.7: INKOMST FRÅN ENERGISKATTER

MILJARDER KRONOR	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Energiskatt	31.7	34,2	37,5	37,8	38,3	38.9
varav
elektrisk kraft	7,2	8,7	10,8	11,0	11,1	11,2
bensin	18,9	19,4	20,0	20,0	20,3	20,6
övrigt	5,6	6,1	6.7	6.8	6.9	7.0
Koldioxidskatt	13,7	12,6	13.1	13,2	13,3	13,5
varav
bensin	4.9	4.8	4.8	4.8	4.9	4,9
övrigt	8,9	7,8	8.3	8.4	8.4	8.6
Svavelskatt	0,2	0,1	0.1	0.1	0.1	0.1
Totalt	45.7	46,9	50,8	51,1	51,7	52,5

Not: På grund av avrundning summerar inte alltid delsummorna till total-
summan.

Energiskatten utgör drygt 70 procent av de totala
energiskatterna medan koldioxidskattens andel är
strax under 30 procent. Det totala skatteuttaget på
bensin utgör knappt 50 procent, skatt på elektrisk
kraft 20 procent medan skatten på övriga energislag
utgör 30 procent av inkomsterna under titeln ener-
giskatt.

De sammanlagda skatteinkomsterna från tobak
och alkohol blev nästan 3 miljarder kronor lägre än
beräknat 1997. Konsumtionen av etylalkohol uppvi-
sar en nedåtgående trend, men inkomsterna kan ock-
så ha påverkats av en ökad gränshandel och illegal
införsel under perioden. I samband med sänkningen
av skatten på öl den första januari 1997 blev kon-
sumtionen av obeskattat 2,8-procentigt folköl ovän-
tat hög. Skatt på alkohol är i stort sett oförändrad

182

PROP. 1997/98:150

under perioden 1998-2001. En svag ökning av skat-
teinkomster från vin och malt motverkas av något
minskade skatteinkomster från etylalkohol.

Av fiskala skäl samt för att nå upp till de krav på
beskattning av tobak som medlemskapet i EU kräver
beslutade riksdagen om att skattehöjningar på tobak
skulle genomföras vid två tillfällen under 1997. Den
första januari höjdes skatten med cirka 25 procent
och den första augusti höjdes skatten med ytterligare
29 procent. Ingen av dessa höjningar ingick i den
prognos som låg till grund för statsbudgeten. Trots
de stora höjningarna av skattesatsen har skattein-
komsterna inte ökat i motsvarande grad. Skattebasen
har istället minskat genom ändrade rökvanor samt
problem med smuggling och internethandel. Tabell

6.8 visar de prognoser och effektberäkningar för
tobakskatt som gjorts sedan hösten 1996.

TABELL 6.8: PROGNOSER OCH EFFEKTBERÄK-
NINGAR TOBAKSSKATT

MILJONER KRONOR

TID	KOMMENTAR	EFFEKT 97	PROGNOS 1997
Höst96	Grundprognos		7 405
BP97	Skattehöjning 1/1-97	1 515
	varav felredovisad momseffekt	410	9 330
VÅP97	Korrigering momseffekt	-410
	Volymminskning	-445	8 500
VÅP97	Skattehöjning 1/8-97	500	9 000
BP98	Volymminskning	-600	8 400
	Utfall 1997		7 700

komster av engångskaraktär beräknas för åren
1998-2000 till cirka 50 miljarder kronor.

Inkomster av statens verksamhet uppgår till 38
miljarder kronor 1998. Inleveranser av riksbankens
överskott utgör den största enskilda inkomsttiteln
och varierar under prognosperioden mellan 7,5 och
11 miljarder kronor. AB Svenska Spels inleveranser
beräknas till 3,6 miljarder kronor 1998. Finansie-
ringsavgift från arbetslöshetskassor beräknas 1998
uppgå till 2,5 miljarder kronor.

Återbetalning av lån beräknas till 2,8 miljarder
kronor 1998 och avser huvudsakligen återbetal-
ningar av studiemedel. Inkomsterna under huvud-
gruppen beräknas öka 1999, men minskar därefter
och beräknas 2001 till 2,7 miljarder kronor. Ök-
ningen 1999 förklaras av ökade återbetalningar av
näringslån.

Kalkylmässiga inkomster uppgår till 5,4 miljarder
kronor 1998 och avser till största delen statliga pen-
sionsavgifter.

Bidragen från EU beräknas till 10,4 miljarder kro-
nor för 1998 och beräknas därefter minska till 9,5
miljarder kronor 2001. De största bidrags- pos-
terna är arealbidrag och bidrag från EGs socialfond.

Vid en sammanlagd bedömning beräknas skatt på
tobak till 7,2 miljarder kronor 1998. För år 1999
sjunker inkomsterna till 6,45 miljarder kronor för att
därefter stabiliseras på denna nivå.

6.3.3 Jämförelse med beräkningen till
statsbudgeten 1998

År 1998 beräknas de totala skatterna till ungefär
samma belopp som i budgetpropositionen. Om änd-
rade redovisningsregler för socialavgifter och före-
slagna regeländringar exkluderas minskar dock skat-
terna. År 1998 har skatterna justerats ned med 1
miljard kronor och de därpå följande åren är nedjus-
teringarna 10,2 respektive 9,2 miljarder kronor. Av-
vikelserna fördelat på olika skatteslag framgår av di-
agram 6.1.

6.3.2 Övriga inkomster

Utfallet 1997 för övriga inkomster blev sammanlagt

16,4 miljarder kronor högre än beräknat. Den störs-
ta avvikelsen, 15,7 miljarder kronor, avser försälj-
ningar av statlig egendom. De totala övriga inkoms-
terna beräknas till 79 miljarder kronor 1998 och till
63 miljarder kronor för både 1999 och 2000. År
2001 beräknas inkomsterna till ca 49 miljarder kro-
nor. Försäljningar förklarar 15 miljarder kronor av
inkomsterna både 1998 och 1999, medan förhöjda
aktieutdelningar förklarar cirka 6 miljarder kronor
1998. Riksdagen har tidigare fattat beslut om att
delpensionsfonden skall avskaffas. Vid utgången av
1997 uppgick fondens värde till 6,3 miljarder kro-
nor. Fondkapitalet skall enligt beslut föras till stats-
budgeten och redovisas år 1998 på inkomsttiteln
3312, ”Övriga inkomster av försåld egendom”. De
totala inkomsterna för 1998 exklusive nämnda in-

DIAGRAM 6.1

Skillnad gentemot beräkning till

Statsbudget 1998

Miljarder kronor

■ 1998

1999

SS 2000

-1

-2

-3

-4

-5

-6

-7

Övriga skatter på
varor och tjänster

183

PROP. 1997/98:150

Fysiska personers inkomstskatter beräknas minska
med 1,7 miljarder kronor 1998. För inkomståren
1999 och 2000 beräknas nedjusteringen till ca 3
miljarder kronor. Av nedrevideringen förklaras hälf-
ten av lägre skatt på kapitalinkomster medan reste-
rande del förklaras av lägre skatt på förvärvsinkoms-
ter.

Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka
med 2,8 miljarder kronor 1998 och minska med 1,4
respektive 0,5 miljarder kronor inkomståren 1999
och 2000. Ökningen 1998 beror främst på större in-
komster från avkastningsskatten på grund av att liv-
bolagens förmögenhet ökar. Nedrevideringen de på-
följande åren beror på en beräknad minskning av
inkomstskatten.

Intäkterna från socialavgifterna uppvisar endast
en marginell förändring 1998 jämfört med beräk-
ningen till statsbudgeten. Däremot går intäkterna ner
med 2 miljarder kronor 1999 och 1,6 miljarder kro-
nor 2000 vilket i huvudsak förklaras av en lägre
framskrivningstakt av avgiftsunderlaget.

För inkomståren 1998-2000 beräknas mervärdes-
skatten öka med 0,6, 1,2 respektive 2,0 miljarder
kronor. Trots ett lägre antagande om inhemsk privat
konsumtion beräknas mervärdesskatten bli högre på
grund av en förändring i fördelningen mellan hög-
och lågbeskattade varor inom inhemsk privat kon-
sumtion.

Skatt på alkohol och tobak har tillsammans räk-
nats ned med cirka 2,5 miljarder kronor för 1998
och med drygt 3 miljarder kronor för åren 2000-
2001. Den största delen av nedrevideringen avser
skatt på tobak och skatt på öl. Tobaksskatten har
reviderats ned ett flertal gånger och osäkerheten om
skattebasens storlek kvarstår. I beräkningen till stats-
budgeten underskattades effekten av ökad konsum-
tion av det obeskattade 2,8-procentiga folkölet i
samband med sänkningen av ölskatten den första
januari 1997. Energiskatten har reviderats ned med
1-2 miljarder kronor för åren 1998-2000. Det beror
i huvudsak på lägre antaganden om utvecklingen av
KPI samt om utvecklingen av förbrukade volymer.

För åren 1998 och 1999 beräknas övriga inkoms-
ter bli 1,1 respektive 0,8 miljarder kronor lägre. År

2000 beräknas inkomsterna bli 10 miljarder kronor
högre. Ökningen förklaras av aktieförsäljningar.

6.4 Offentliga sektorns skatter
1998-2001

Utvecklingen av övriga skatter och avgifter i offentlig
sektor följer i huvudsak utvecklingen av arbets-
inkomsterna. Kommunalskatterna beräknas 1998 till
300 miljarder kronor och ökar till 337 miljarder
kronor 2001. Av kommunalskatterna avser 67 pro-
cent primärkommuner, 29 procent landstingskom-
muner och 4 procent kyrkliga kommuner. Avgifterna
till den allmänna tilläggspensioneringen beräknas för
1998 till knappt 106 miljarder kronor medan avgif-
terna beräknas öka till drygt 114 miljarder kronor
2001. De totala skatte- och avgiftsintäkterna i
offentlig sektor exklusive den frivilliga delen av kyr-
koskatten beräknas 1998 uppgå till 954 miljarder
kronor och beräknas öka till 1072 miljarder kronor
2001. Vid beräkning av skattekvoten skall även vissa
andra avgifter, som inte redovisas på statsbudgeten,
läggas till. Till dessa hör bland annat bankgarantiav-
gifter och avgifter för kärnkraftsawecklingen. I tabell

6.9 redovisas skattekvoten för perioden 1996-2001,
dels mätt enligt nationalräkenskapernas definition,
dels beräknat utifrån de periodiserade skatterna.

TABELL 6.9: PERIODISERAD OCH KASSAMÄSSIG
SKATTEKVOT

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Kassamässig skattekvot¹	54,1	54,2	53,g	52,9	52,4	52,3
Periodiserad skattekvot	52,9	53,4	53,1	52,3	52,1	51,7
¹ Enligt nationalräkenskapernas definition

Den periodiserade skattekvoten visar det skatteuttag
som beslutats för respektive år, medan skattekvoten
enligt nationalräkenskaperna visar de skatter som
betalas respektive år.

184

Kommunsektorn

PROP. 1997/98:150

7 Kommunsektorn

7.1 Allmänna utgångspunkter

Skolan, vården och omsorgen utgör en fundamental
del av den svenska välfärden. Kraven på dessa verk-
samheter är höga och kommer att öka under de
närmaste åren. Samtidigt finns krav på att kommu-
ner och landsting har en ekonomi i balans och att
kommunalskatterna hålls på en samhällsekonomiskt
hållbar nivå.

Efter en tid av omställningar och neddragningar
har förutsättningarna för kommuner och landsting
förbättrats. Det beror främst på att den allmänna
samhällsekonomiska utvecklingen nu blivit starkare,
vilket gynnar kommuner och landsting på olika sätt.
Det har också möjliggjort en betydande ökning av
statsbidragen till kommuner och landsting.

Förbättringen för kommuner och landsting har
kommit till mer konkret uttryck genom förstärk-
ningar av de ekonomiska resultaten. En vändning av
sysselsättningsutvecklingen har också kunnat noteras
under senare delen av år 1997.

Regeringen träffade i mars 1996 en överenskom-
melse med Svenska Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet i syfte att skapa stabila förutsättning-
ar för åren 1997 och 1998. Överenskommelsen in-
nebar bl.a. att regeringen åtog sig att hålla statsbi-
dragen nominellt oförändrade och att förbunden
åtog sig att verka för att kommunalskatterna inte
skulle höjas.

I föregående års ekonomiska vårproposition före-
slog emellertid regeringen att statsbidragen till kom-
muner och landsting skulle höjas med 4 miljarder
kronor år 1997 och med ytterligare 4 miljarder kro-
nor år 1998 i syfte att främja sysselsättningen och
kvaliteten i skola, vård och omsorg. Förslaget presen-
terades mot bakgrund av riskerna för kvalitetsför-
sämringar i vissa delar av den kommunala verksam-
heten. I budgetpropositionen för 1998 aviserade
regeringen, mot bakgrund av den förbättrade sam-
hällsekonomiska situationen, en höjning av statsbi-
dragen med 4 miljarder kronor även år 1999 och
med ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Nivån på

statsbidragen skulle därigenom bli 16 miljarder kro-
nor högre år 2000, i förhållande till år 1996.

Kommuner och landsting har arbetat aktivt med
att omstrukturera och utveckla skolan, vården och
omsorgen. I de olika kommunala verksamheterna
har förutsättningarna förbättrats inte minst till följd
av de ökade statsbidragen. Fortfarande finns dock
vissa problem inom framför allt äldreomsorgen och
skolan, där också det demografiska trycket är störst.

En viktig förutsättning för en fortsatt god sam-
hällsekonomisk utveckling är att skattetrycket hålls
på en långsiktigt hållbar nivå. En höjning av det
kommunala skatteuttaget innebär negativa effekter
både för enskilda hushåll och för samhällsekonomin
och bör därför undvikas. En fortsatt utveckling mot
det av riksdagen beslutade kravet på ekonomisk ba-
lans år 2000 måste därför ske utan skattehöjningar.

Det är regeringens bedömning att det nu finns ett
samhällsekonomiskt utrymme att höja statsbidragen
till kommuner och landsting med ytterligare 4 mil-
jarder kronor redan år 1998, utöver tidigare besluta-
de höjningar. Därigenom kommer nivån på statsbi-
dragen totalt att bli 20 miljarder kronor högre år
2000, i förhållande till år 1996. Detta motsvarar en
höjning av kommunalskatten med drygt två procent-
enheter. Samtidigt föreslår regeringen en förlängning
av den lag som gäller för åren 1997 och 1998, som
innebär att en skattehöjning i en kommun eller ett
landsting leder till minskat statsbidrag.

Genom denna ytterligare ökning av statsbidragen
kan kärnverksamheterna förstärkas. Regeringen pre-
senterar samtidigt med denna proposition en natio-
nell handlingsplan för äldreomsorgen, vilken anger
mål och riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av
äldreomsorgen. Regeringens bestämda inriktning är
vidare att tillskotten skall leda till att kommuner och
landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjuk-
vården blir kortare och att omsorgen och vården i
livets slutskede förbättras. När det gäller skolan så
presenterar regeringen nu ett särskilt tiopunktspro-
gram som anger riktlinjerna för den fortsatta utveck-
lingen. Särskilda medel avsätts också för detta.

187

PROP. 1997/98:150

Genom de ökade statsbidragen tryggas och för-
stärks också den kommunala sysselsättningen.

De ökade statsbidragen till kommunerna fördelas
huvudsakligen genom det generella bidraget. En del
av det ökade statsbidraget avsätts för särskilda insat-
ser för kommuner och landsting med svåra ekono-
miska problem.

Regeringen kommer att intensifiera arbetet med
uppföljning av den kommunala verksamheten och
ekonomin, i syfte att förbättra underlaget för en
samlad bedömning av måluppfyllelse och resursut-
nyttjande i den kommunala verksamheten.

Regeringens bedömning är att de ökade statsbi-
dragen ger kommuner och landsting väsentligt för-
bättrade förutsättningar att satsa på en utvecklad och
förbättrad skola, att minska väntetiderna i hälso- och
sjukvården samt att vidta betydande förbättringar
inom äldreomsorgen, och att samtidigt uppnå eko-
nomisk balans år 2000.

DIAGRAM 7.1

Kommunsektorns konsumtion och investeringar åren
1980-1997

Källa: Statistiska centralbyrån och Inrikesdepartementet. Preliminärt
utfall år 1997.

Knappt en femtedel av bruttonationalprodukten
(BNP) bestod år 1997 av utgifter för kommunal
verksamhet, varav merparten avsåg konsumtion.

7.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren

Regeringen överlämnar samtidigt med denna propo-
sition en skrivelse till riksdagen om utvecklingen in-
om den kommunala sektorn (skr. 1997/98:155).
Skrivelsen syftar till att utgöra underlag för en sam-
lad bedömning av resursutnyttjandet i kommunsek-
torn samt av måluppfyllelsen i de verksamheter som
staten ålagt kommuner och landsting att utföra. Re-
dovisningen i detta avsnitt bygger på regeringens
skrivelse och avser i huvudsak utvecklingen fram till
och med år 1997.

7.2.1 Kommunsektorn och
samhällsekonomin

Kommunsektorn står för en betydande del av sam-
hällsekonomin. Nedanstående diagram visar hur stor
del av landets samlade resurser som används för
kommunal konsumtion och kommunala investering-
ar.

7.2.2 Den ekonomiska utvecklingen fram till
år 1997

Kommunsektorns inkomster, utgifter och finansiella
sparande

Kommunsektorns inkomster består till övervägande
del av kommunalskattemedel och statsbidrag. De
kommunala inkomsterna minskade något i löpande
priser mellan åren 1992 och 1994 efter att tidigare
ha ökat under en följd av år. Sedan år 1995 har in-
komsterna för kommunsektorn åter ökat främst på
grund av ökade skatteinkomster som följer av ett
ökat skatteunderlag.

Utgifterna delas normalt in i konsumtion, transfe-
reringar och investeringar. Den största utgiftsposten
är konsumtion som till övervägande del utgörs av
löner inklusive arbetsgivaravgifter. Sedan år 1992 har
konsumtionsutgifterna i fasta priser¹ minskat, med
undantag för år 1996. Minskningen beror dels på att
en större del av verksamheten avgiftsfinansieras, dels
på besparingar i verksamheten. Preliminärt minskade
konsumtionsvolymen mellan åren 1996 och 1997
med knappt 0,7 procent för sektorn. Totalt har ut-
giftsvolymen minskat med 4,6 procent sedan år
1991. Om hänsyn tas till att en större del av verk-
samheten avgiftsfinansieras har volymen minskat
med 2,1 procent under samma tidsperiod.

¹ Konsumtionen i fasta priser har beräknats med ett särskilt kommunalt löne- och
prisindex.

188

PROP. 1997/98:150

TABELL 7.1 KOMMUNSEKTORNS INKOMSTER,
UTGIFTER OCH FINANSIELLA SPARANDE

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR	1993	1994	1995	1996	1997'
Inkomster	393	382	391	407	411
Utgifter	383	386	392	404	418
Konsumtion
- volymföränd-	-1.8	-1,0	-0,4	0.0	-0,7
ring, %
Finansiellt	10,0	-3,6	-1,6	2.6	-7,2
sparande
varav
- kommuner	3.1	-4,2	-0,4	1.3	-4,7
- landsting	7,6	0,8	-0,7	2,0	■2.5²
- övriga ³	-0.7	-0,2	-0,5	-0.6	0,0

1 Preliminärt utfall.

2 Inklusive Sahlgrenska sjukhuset, Mölndals sjukhus samt NU-sjukvården.

3 Kyrkokommuner, kommunalförbund samt ideella föreningar.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Efter att ha varit negativt under andra halvan av
1980-talet blev det finansiella sparandet kraftigt posi-
tivt under åren 1992 och 1993. Det positiva sparan-
det berodde främst på tillfälligt ökande skattein-
komster som följde av stora löneökningar åren 1990
och 1991². Åren 1994 och 1995 blev sparandet åter
negativt. År 1996 uppvisade sektorn ett överskott
som främst härrör från avräkningar på 1994 och

1995 års skatteinkomster samt relativt låga nettoin-
vesteringar. De minskade nettoinvesteringarna år

1996 beror på ökad försäljning av fastigheter samt
lägre bruttoinvesteringar. Det preliminära utfallet för
år 1997 är negativt, vilket bl.a. beror på att investe-
ringarna tillfälligt har ökat.

Ekonomiskt resultat - kommuner

Medan finansiellt sparande mäter skillnaden mellan
inkomster och utgifter, mäter ekonomiskt resultat
skillnaden mellan intäkter och kostnader. Enligt pre-
liminära uppgifter för år 1997 redovisar kommuner-
na ett positivt årets resultat. Det positiva resultatet
kan till stor del förklaras av stora extraordinära in-
täkter. Utan dessa hade kommunerna redovisat ett
negativt årets resultat om ca 4 miljarder kronor.
Oavsett om de extraordinära intäkterna inkluderas
eller ej, förbättras resultatet betydligt jämfört med år
1996. Utan de extraordinära intäkterna år 1996 ha-
de kommunerna redovisat ett negativt årets resultat
om ca 7 miljarder kronor.

År 1997 förbättrades resultatet i den löpande
verksamheten³ bl.a. till följd av de höjda generella
statsbidragen.

TABELL 7.2 KOMMUNERNAS RESULTAT-

RÄKNING ÄREN 1993-1997

MILJARDER KRONOR. LÖPANDE PRISER

ÅR	1993	1994	1995	1996	1997
Verksamhetens intäkter	81,8	81,7	80,1	75,6	75,2
Verksamhetens kostnader	264,0	269,5	275,5	290,8	298,1
Verksamhetens netto- kostnader	182,3	187,8	195,4	215,2	222,9
Skatteintäkter	160,6	168,8	179,9	192,0	197,4
Generella statsbidrag	35,9	31,3	31,3	32,7	37.2
Finansnetto	-3,4	-1,8	-1,0	-0,1	0,3
Resultat efter skattein- täkter och finansnetto	10,9	10,5	14,7	9,3	12,0
Avskrivningar	-8.8	-9.3	-10,0	-10,2	-10,7
Förändring av pensionsskuld²	-6.7	-4.5	-5,3	-5,6	-4,1
Extraordinära poster	-0.9	4,4	3.5	9,0	8.0
Årets resultat (förändring av eget kapital)	-5,5	1,1	2,9	2.5	5,2
- exkl. pensionsskulds- förändring	1.2	5.6	8,2	8,1	9,3

1 Preliminära uppgifter.

2 Pensionsskuldens förändring exkluseive lärare m.fl.

Källor. Statistiska centralbyrån och Svenska Kommunförbundet.

För de enskilda kommunerna varierade det ekono-
miska resultatet kraftigt. Enligt preliminära uppgifter
minskade dock spridningen något år 1997. Resulta-
ten försämrades generellt sett bland kommunerna
mellan åren 1995 och 1996. Andelen med ett nega-
tivt årets resultat ökade från knappt hälften till tre
fjärdedelar mellan dessa år. Förändringen i årets re-
sultat⁴ visar dock inga statistiska samband med för-
ändringen i utjämningssystemet mellan åren 1995
och 1996. Enligt de preliminära uppgifterna för år
1997 är antalet kommuner med ett positivt årets re-
sultat i stort sett oförändrat jämfört med år 1996.

Ekonomiskt resultat - landsting

Enligt preliminära uppgifter fortsatte årets resultat
för landstingen att försämras år 1997. Även om pen-
sionsskuldens förändring exkluderas är årets resultat
negativt för landstingen. De preliminära uppgifterna
för år 1997 visar på en fortsatt försämring av resulta-
tet i den löpande verksamheten.

² 1 det tidigare systemet för utbetalning av kommunalskattemedel fanns en tvåårig
fördröjning.

³ Resultat efter skatteintäkter och finansnetto (exklusive avskrivningar).

Exklusive extraordinära poster.

189

PROP. 1997/98:150

TABELL 7.3. LANDSTINGENS RESULTAT- RÄKNING ÅREN 1993-1997					1997'
MILJARDER KRONOR. LÖPANDE PRISER	1993	1994	1995	1996	1997'
Verksamhetens intäkter	23,6	23,3	24,0	23,2	22,3
Verksamhetens kostnader	111,8	117,2	115,8	111,5	112,9
Verksamhetens netto- kostnader	-88,3	-93,9	-91,8	-88,3	-90,6
Skatteintäkter	90,1	87,5	87,2	85,7	86,3
Generella statsbidrag	9.3	9,0	8,5	5,8	6,8
Finansnetto	0.1	0.8	1,1	1.2	0,9
Resultat efter skattein- täkter och finansnetto	11,2	3,4	4,9	4,5	3,4
Avskrivningar	-4,6	-4,3	-4,4	-4,4	-4,3
Förändring av penionsskuld	-4,6	-4.8	-3,2	-3.6	-3.0
Extraordinära poster	-0,5	0.3	0,0	0.2	0.0
Årets resultat (förändring av eget kapital)	1,5	-5,3	-2,7	-3,7	-3,9
- exkl. pesionsskulds- förändring	6,1	-0,5	0,5	-0.1	■0,9

^reliminär^jppgifte^"

Källor. Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet.

Resultatet varierar mellan olika landsting, dock in-
te lika mycket som mellan kommunerna. De enskilda
landstingens ekonomiska resultat har generellt sett
försämrats mellan åren 1995 och 1996. Försämring-
en har fortsatt mellan åren 1996 och 1997. Enligt
preliminära uppgifter för år 1997 har spridningen av
resultatet minskat mellan landstingen. Av uppgifter-
na framgår dessutom att samtliga landsting utom ett
redovisar ett negativt årets resultat för år 1997.

7.2.3 Den kommunala verksamheten

Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag i 1997
års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150,
bet 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) om ett till-
skott om 4 000 miljoner kronor till kommuner och
landsting för år 1997 i syfte att behålla kvaliteten i de
kommunala verksamheterna och undvika sysselsätt-
ningsneddragningar. Riksdagen fastställde efter för-
slag i budgetpropositionen för 1998 ramen för ut-
giftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, rskr.
1997/98:35). Förslaget innebar att statsbidraget till
kommuner och landsting skulle förstärkas med yt-
terligare 4 000 miljoner kronor år 1998.

Regeringens tydligt uttalade mål var att skola,
vård och omsorg skulle prioriteras vid fördelningen
av de ökade generella statsbidragen. I det följande
redovisas utvecklingen de senaste åren inom dessa
prioriterade verksamheter. Redovisningen avser i
första hand tiden t.o.m. år 1996, vilket innebär att
effekterna av de ökade statsbidragen inte kan utläsas.

Enligt vad som framkommit av bl.a. sysselsättnings-
statistiken har dock utvecklingen för senare tid inom
de aktuella verksamheterna påverkats positivt av de
ökade statsbidragen.

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

Den totala kostnaden i fasta priser för barnomsor-
gen, som bedrivs i form av förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg, ökade med knappt tre procent
mellan åren 1995 och 1996, men var densamma år
1996 som år 1991.

Barnomsorgen uppvisar en stor produktivitetsök-
ning under 1990-talet. Antalet inskrivna barn har
ökat med knappt fem procent mellan åren 1995 och
1996. Ökningen hittills under 1990-talet uppgår till
33 procent. Det går inte att avgöra hur produktivi-
tetsökningen under 1990-talet har påverkat kvalite-
ten.

Antalet barn per årsarbetare i daghem har minskat
år 1996 jämfört med året innan, efter att tidigare ha
ökat sedan år 1992. Antalet anställda med högskole-
utbildning har ökat under 1990-talet. Målet om full
behovstäckning är i det närmaste uppfyllt.

Kostnaden för grundskolan har ökat något i fasta
priser mellan åren 1995 och 1996. På grund av elev-
ökningen har dock resurserna per elev fortsatt att
minska. Antalet elever i grundskolan har ökat med
knappt tre procent läsåret 1997/98 jämfört med fö-
regående läsår, och med elva procent sedan läsåret
1992/93. Grundskolans resultat är i väsentliga avse-
enden goda och internationellt sett ofta mycket goda
med visst undantag för naturorienterande ämnen. En
svag försämring av elevernas kunskaper i matematik
kan dock noteras.

Sex procent av de elever som slutade grundskolan
våren 1997 fick ett ofullständigt slutbetyg vilket är en
marginell ökning sedan våren 1996.

Nära nio av tio kommuner uppger att antalet ele-
ver med behov av särskilt stöd har ökat. Enligt Skol-
verkets tillsynsutredningar år 1997 fick eleverna i en
tredjedel av de undersökta kommunerna inte det
stöd de hade behov av.

Kostnaden per elev i gymnasieskolan har ökat nå-
got i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. Antalet
elever har ökat med en procent läsåret 1997/98 jäm-
fört med föregående läsår.

Av de elever som påbörjade gymnasieskolan läs-
året 1993/94 hade fyra av fem fullföljt utbildningen
inom fyra år. Detta är en viss minskning jämfört med
de som började läsåret innan. Av de elever som av-
slutade gymnasieskolan våren 1993 påbörjade 35
procent en högskoleutbildning inom tre år, vilket är
en mindre ökning jämfört med de som slutade året
innan.

Kostnaden för den offentligt anordnade särskolan
uppgick år 1996 till 2 600 miljoner kronor. Antalet
elever i den obligatoriska särskolan har ökat de se-
naste fem åren. Andelen elever i särskolan jämfört
med totala antalet barn i samma åldersgrupp är dock

190

PROP. 1997/98:150

oförändrat, ca en procent. Allt fler kommuner har
idag egen särskola, vilket bl.a. medfört att elevernas
resväg kortats och föräldrarna har fått ökat inflytan-
de.

Enligt Skolverket har den totala kostnaden för den
kommunala vuxenutbildningen ökat med ca 15 pro-
cent mellan åren 1995 och 1996⁵ i fasta priser. An-
talet studerande inom komvux har ökat med drygt
tolv procent läsåret 1996/97, jämfört med läsåret in-
nan. Andelen kursdeltagare som fullföljt utbildning-
en har ökat under de tre senaste läsåren, medan an-
delen kursavbrott ligger på en oförändrad nivå runt
17 procent.

Hälso- och sjukvård

Kostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården
minskade med drygt tre procent i fasta priser mellan
åren 1995 och 1996. Sedan år 1992 har kostnaderna
minskat med drygt nio procent. Primärvårdens andel
av läkarbesöken har ökat, vilket står i överensstäm-
melse med målet att göra primärvården till bas i
sjukvården. Primärvårdens kvalitet är i en internatio-
nell jämförelse god.

Det finns fortfarande betydande sociala skillnader
i ohälsa bland befolkningen. Generellt sett är ohälsan
större bland män än kvinnor.

Sverige har enligt en utvärdering i Europa redan
uppnått, eller kommer till år 2000 troligtvis att upp-
nå, mer än hälften av de mål WHO angett i Hälsa
för alla år 2000.

Antalet ärenden hos Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd har ökat starkt under 1990-talet, men
andelen ärenden som lett till påföljd har inte blivit
fler. Under år 1997 har patienternas väntetider ten-
derat att öka något.

Äldreomsorg

Bruttokostnaderna inom äldre- och handikappom-
sorgen har ökat med 40 procent sedan år 1992. En
stor del av denna ökning förklaras emellertid av han-
dikappreformen och psykiatrireformen. Kostnaderna
i fasta priser mellan åren 1993 och 1995 för enbart
äldreomsorgen bedöms ha minskat något.

Omsorgsbehoven i åldersgruppen 65-74 år har
enligt en statistisk undersökning minskat, medan be-
hoven i gruppen 75 år och äldre relativt sett är oför-
ändrat. Insatserna har alltmer koncentrerats till de
äldre och mest hjälpbehövande. Socialstyrelsen
framhåller att bl.a. kommunernas resurser och kom-
petens inte är tillräckliga för att kunna ge god vård i
livets slutskede. En fortlöpande förbättring av boen-
destandarden under 1990-talet har dock skett.

7.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i
kommuner och landsting fram till
år 1997

Kommuner och landsting har som arbetsgivare en
betydande roll på den svenska arbetsmarknaden. De
svarar för en fjärdedel av det totala antalet sysselsat-
ta, varav kvinnor utgör ca 80 procent. Antalet an-
ställda i kommuner och landsting uppgick år 1997
till 993 000 personer, vilket är en minskning med
drygt en procent jämfört med föregående år. Till viss
del beror minskningen på att delar av den kommu-
nala verksamheten har förts över till kommunala
bolag eller lagts ut på entreprenad utanför sektorn.
De stora förändringarna i landstingen åren 1993-
1996 beror till stor del på verksamhetsöverföringar
till kommunerna.

Sysselsättningen mätt i antal personer har minskat
något mer än antalet arbetade timmar vilket förkla-
ras av en minskad sjukfrånvaro och en ökad me-
delarbetstid.

TABELL 7.4 ANTALET ANSTÄLLDA I KOM-
MUNER OCH LANDSTING ÅREN 1992-1997

TUSENTAL ANSTÄLLDA, INKL. VERKSAMHETSÖVERFÖRINGAR

ÅR	1992	1993	1994	1995	1996	1997
Kommuner	749	726	726	750	759	742
Landsting	340	319	305	273	247	251
Totalt	1 089	1045	1031	1023	1 006	993
Källa: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet

Trots ökade statsbidrag för år 1997 har antalet sys-
selsatta inom kommunsektorn fortsatt att minska
jämfört med föregående år. Genom att kravet på
ekonomisk balans för kommuner har skjutits fram
till att gälla först år 2000 har ett större tidsmässigt
utrymme skapats för anpassning utan att fast an-
ställd personal sägs upp. Under senare delen av år
1997 förefaller sysselsättningsminskningen ha stabili-
serats i kommuner och landsting bland annat till
följd av de ökade statsbidragen. Det finns en inbyggd
eftersläpning på upp emot ett år från det att resurser
frigörs för att utöka verksamhet och personal i
kommuner och landsting till att åtgärden får fullt ge-
nomslag i den nationella sysselsättningsstatistiken.

Arbetsmarknadsverkets insatser mot den öppna
arbetslösheten fortsätter att ligga på en hög nivå.
Kommuner och landsting är viktiga aktörer i att ska-
pa bl.a. praktikplatser och projekt för arbetslösa.
Enligt statistik från Svenska Kommunförbundet
uppgick kommunernas andel av de konjunkturbero-
ende åtgärderna (exkl. arbetsmarknadsutbildning) till
56 procent år 1997. Under 1997 ingick drygt
10 procent av de kommunalt sysselsatta i någon
form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

$ Först läsåret 1997/98 påverkas kostnader och prestationer av kunskapslyftet.

191

PROP. 1997/98:150

7.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting de närmaste åren

7.3.1 Den samhällsekonomiska utvecklingen

Kommunsektorns ekonomi

Bedömningen av den kommunala sektorns ekono-
miska utveckling bygger på de förutsättningar som
redovisas i bilaga 1.

De kommunala utgifterna beräknas år 2001 mot-
svara 23,3 procent av BNP. Därav utgör den kom-
munala konsumtionen 17,4 procentenheter.

Sedan budgetpropositionen för 1998 presen-
terades har utfallet för år 1996 reviderats. Kommun-
sektorns finansiella sparande blev bättre än väntat
och detta förklaras bland annat med uppskjutna in-
vesteringar och ökade inkomster från försäljning av
fastigheter.

I det preliminära utfallet för år 1997 blev både
den kommunala konsumtionen och sysselsättningen
högre än vad som förutsågs i budgetpropositionen
för 1998. Det finansiella sparandet blev däremot
sämre än prognostiserat. Försämringen motsvaras i
huvudsak av de fastighetsköp för miljardbelopp som
en enskild kommun gjorde under år 1997.

Kommunsektorns finansiella sparande förväntas
för år 1998 bli bättre än vad som prognostiserades i
budgetpropositionen, bl.a. på grund av återhållsam-
ma investeringar. För åren 1998-2001 beräknas det
finnas utrymme för både en successiv förbättring av
det finansiella sparandet och en konsumtionsökning
med ca 0,9 procent per år. Det är främst i kommu-
nerna detta utrymme för konsumtionsökning finns.

Eftersom den kommunala konsumtionen i fasta
priser beräknas öka kommer även sysselsättningen
att påverkas positivt under perioden. Konsumtionen
består till ca tre fjärdedelar av lönekostnader.

7.3.2 Utvecklingen de närmaste åren inom
skola, vård och omsorg

Redan i föregående års ekonomiska vårproposition
redovisade regeringen sin syn på utvecklingen av den
kommunala verksamheten framöver, inte minst till
följd av kommande demografiska förändringar. Be-
hoven bedömdes komma att öka inom framför allt
skola och äldreomsorg. Behovsutvecklingen inom
barnomsorgen bedömdes minska medan behovs-
utvecklingen inom gymnasieskolan och hälso- och
sjukvården ansågs mer svårbedömda eftersom ut-
vecklingen är beroende av ett antal olika faktorer.

Behovsökningen inom främst skola och äldreom-
sorg skulle infalla samtidigt med fortsatta krav på en
ekonomisk anpassning i många kommuner och
landsting till följd av balanskravet. Detta var ett av
de viktigaste skälen till regeringens förslag om ökade
statsbidrag redan från år 1997. Av den enkätunder-

sökning bland samtliga kommuner och landsting
som regeringen genomförde i samband med riks-
dagsbeslutet om de ökade statsbidragen framgick att
en stor del av de ökade statsbidragen redan år 1997
skulle komma de prioriterade verksamheterna till
godo och även leda till förbättrad sysselsättning. Re-
geringens bedömning är att statsbidragsökningen har
givit positiva effekter i de prioriterade verksamheter-
na i många kommuner och landsting. De problem
som fortfarande finns är betingade både av re-
sursproblem, bl.a. de stora skillnaderna i ekonomisk
situation mellan olika kommuner och landsting, och
av problem av annan karaktär.

När det gäller utvecklingen i grundskolan visar
många studier och utvärderingar att resultaten i hu-
vudsak är goda, även i ett internationellt perspektiv.
Allt större årskullar kommer emellertid in i skolan de
närmaste åren, och det ställer krav på skolan att
kunna ta emot dessa och samtidigt bibehålla och ut-
veckla kvaliteten i undervisningen. Uppföljningen av
skolans resultat och kvalitet behöver också förbätt-
ras. Antalet elever med särskilda behov tenderar att
öka, och det finns av olika skäl svårigheter att kunna
ge dessa elever den hjälp de behöver. Varje elev som
lämnar grund- eller gymnasieskolan utan tillräckliga
kunskaper innebär ett misslyckande för såväl indivi-
den som för samhället.

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har un-
der 1990-talet varit mycket omdanande. En kraftig
omfördelning från sluten vård till öppna vårdformer
har skett. Det omvandlingstryck som skapats bl.a. av
den ekonomiska situationen har lett till omstrukture-
ringar, en ökad produktivitet och ett förbättrat re-
sursutnyttjande. Det har emellertid på senare tid
uppstått problem med ökande väntetider inom olika
delar av vården. Uppföljningar har visat att många
patienter får vänta långa tider på att träffa specialis-
ter, men också att väntetiderna varierar starkt mellan
olika sjukhus, olika kliniker och för olika typer av
behandlingar.

Utvecklingen inom äldreomsorgen beskrivs ingå-
ende i propositionen Nationell handlingsplan för äld-
repolitiken (prop. 1997/98:113) som regeringen pre-
senterar samtidigt med denna proposition. Även om
stora delar av äldreomsorgen fungerar väl idag, finns
det ändå vissa problem som regeringen pekar ut och
som behöver lösas. De allra äldsta blir allt fler och
hälsan hos denna grupp förbättras inte i samma ut-
sträckning som för övriga grupper av äldre. Tillgång-
en till medicinsk kompetens i hemsjukvården och de
särskilda boendeformerna behöver förbättras, liksom
att läkarmedverkan i äldrevården behöver öka. Dessa
problem är i stor utsträckning knutna till att det finns
brister i samverkan mellan landsting och kommuner,
vilket också har försvårat utvecklingen av äldrevår-
den i enlighet med de intentioner som fanns med
ÄDEL-reformen. Vården i livets slutskede ställer sto-
ra och delvis nya krav på kommunerna. Ett sätt att

192

PROP. 1997/98:150

förbättra situationen är att höja kompetensen bland
anställda och förtroendevalda i äldrevården.

Sammanfattningsvis kan konstateras att förutsätt-
ningarna för en positiv utveckling inom de priorite-
rade verksamheterna skola, vård och omsorg har
förbättrats inte minst genom de ökade statsbidragen
till kommuner och landsting. För att skapa bättre
förutsättningar för en fortsatt utveckling och förbätt-
ring i enlighet med de nationella målen och riktlin-
jerna föreslår regeringen att kommuner och landsting
tillförs ytterligare resurser. Samtidigt vill regeringen i
detta sammanhang understryka vikten av ett fortsatt
arbete i syfte att åstadkomma ett effektivt resursut-
nyttjande.

7.3.3 Förutsättningar för enskilda
kommuner och landsting

Det är regeringens bedömning att nivån på det finan-
siella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett posi-
tivt resultat för sektorn som helhet och att balans-
kravet därmed uppnås. Det finns dock stora varia-
tioner mellan kommuner respektive landsting.

Regeringens bedömning är att en övervägande del
av kommunerna och landstingen kommer att klara
balanskravet utan ytterligare besparingar i verksam-
heten. Ett flertal har också möjlighet att utöka verk-
samhetsvolymen och därmed antalet anställda. Det
är framför allt de ökade statsbidragen, men också en
förbättrad samhällsekonomi som ligger till grund för
denna bedömning.

De kommuner och landsting som bedöms kunna
få svårigheter att klara balanskravet utan besparingar
eller ökade intäkter har vissa gemensamma problem.
När det gäller kommunerna är det i stor utsträckning
fråga om problem som är hänförliga till den omflytt-
ning som sker inom landet och som framför allt in-
nebär en avfolkning av vissa delar av landet. När det
gäller landstingen kan problemen bl.a. hänföras till
att man ligger i olika fas i sitt omstruktureringsarbe-
te.

Utjämningssystemet omfördelar resurser

En stor del av kommunerna som bedöms få svårighe-
ter med att klara balanskravet har en negativ befolk-
ningsutveckling. En kompensation för detta ges inom
ramen för utjämningssystemet, varigenom anpass-
ningen av kostnaderna underlättas. Ett kvarstående
problem är emellertid den ”negativa spiral” som be-
folkningsminskningen leder till för berörda kommu-
ner. För att motverka den negativa utvecklingen har
regeringen i propositionen Regional tillväxt för arbe-
te och välfärd (prop. 1997/98:62) bl.a. föreslagit att
regionala tillväxtavtal utarbetas vars syfte är att
åstadkomma bättre samverkan mellan olika organ
som arbetar med tillväxt- och sysselsättningsfräm-
jande åtgärder på såväl lokal och regional som på

central nivå. Dessa tillväxtavtal kan bli ett viktigt in-
strument i arbetet för att bekämpa den utveckling
som innebär en koncentration av befolkningen till
storstadsområden och högskoleorter.

Kommuner och landsting som bedöms få svårig-
heter med att klara balanskravet har ofta högre net-
tokostnader i verksamheten än vad som kan förkla-
ras av strukturella faktorer. Exempel på sådana
faktorer är befolkningens ålderssammansättning, be-
folkningens geografiska spridning samt faktorer som
är specifika för storstadsområden och glesbygdsom-
råden. Utjämningssystemet syftar till att utjämna för
strukturella kostnadsskillnader och för skillnader i
skattekraft. Bland de kommuner och landsting som
kan få svårigheter att klara balanskravet har en stor
del fått minskade bidrag genom omläggningen av
utjämningssystemet år 1996. För att dämpa effekter-
na av omläggningen finns särskilda införanderegler
under åtta år.

Den parlamentariska kommitté (dir. 1995:118)
som genomför en översyn av utjämningssystemet
skall överlämna sina förslag i sådan tid att föränd-
ringar kan träda i kraft den 1 januari år 2000.

En del av de kommuner och landsting som kan få
svårigheter att klara balanskravet har i utgångsläget
en skattesats som ligger över den genomsnittliga för
riket. Kommuner och landsting med redan höga
skattesatser bör inrikta sig på att fortsätta arbetet
med att anpassa kostnaderna till långsiktigt hållbara
ekonomiska förutsättningar.

Särskilda insatser

Sedan är 1996 disponerar regeringen medel för bi-
drag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting (prop. 1994/95:150, bil. 7 s. 64). Av de
1 737 miljoner kronor som regeringen disponerar för
åren 1996-1998 har en stor del fördelats till kom-
muner och landsting för flyktingkostnader, för om-
struktureringsprojekt och för förebyggande hiv/aids-
verksamhet.

Regeringen har från år 1996 och fram till nu dess-
utom erhållit ansökningar om bidrag för särskilda
insatser från 66 kommuner och två landsting. Efter
prövning av varje särskilt fall har beslut om bidrag
fattats för elva kommuner. De kommuner som be-
viljats bidrag har en särskilt svår ekonomisk situation
till följd av att ett antal faktorer samverkat. Flertalet
har en negativ befolkningsutveckling vilket ofta
sammanhänger med hög arbetslöshet och höga kost-
nader för bl.a. socialbidrag. Med en negativ befolk-
ningsutveckling följer ofta problem även på bo-
stadsmarknaden, bl.a. ökande vakansgrader i de
kommunalt ägda bostadsföretagen. De flesta av des-
sa kommuner har vidtagit ett antal åtgärder för att
minska underskotten i verksamheten men ekonomin
visar ändå på en negativ trend. Flera har tillskjutit
stora belopp i form av tillskott eller driftbidrag till
bostadsföretagen vilket ytterligare försämrat en re-
dan svag kommunal ekonomi.

7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

193

PROP. 1997/98:150

Regeringen gör bedömningen att det även fort-
sättningsvis finns behov av särskilda medel för kom-
muner och landsting med en särskilt svår ekonomisk
situation, och att en betydande del av de medel som
kommer att avsättas framöver för bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting behövs för
att lösa de kommunala bostadsproblemen.

För att skolan, vården och omsorgen skall priori-
teras har regeringen i propositionen Bostadspolitik
för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) föreslagit
åtgärder för att stödja kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet. Bl.a. framförs att en mer än-
damålsenlig ordning bör etableras för att hantera
kommunernas problem orsakade av åtaganden för
bostadsföretagen.

En särskild delegation föreslås inrättas för att av-
lasta regeringen i ärenden där en kommuns svårighe-
ter väsentligen är en följd av åtaganden för boendet.
Delegationens uppgift blir att från fall till fall bedö-
ma vilka åtgärder som behövs och att, inom de ra-
mar som regeringen bestämmer, besluta om villkoren
för och omfattningen av statens stöd. Det är kom-
munernas förmåga att klara av bostadsföretagens
svårigheter, och inte svårigheterna i sig, som skall be-
stämma inriktningen och omfattningen av statens
insatser. Frågor om stöd skall i första hand prövas
mot kommunens egna ekonomiska förutsättningar.
Endast kommuner med en särskilt svår ekonomisk
situation kommer därför i fråga för stöd. I grunden
är problemen att se som tillfälliga omstrukturerings-
problem. Den hanteringsordning som föreslås skall
därför avvecklas inom loppet av några år. Regering-
en föreslår att delegationen etableras fr.o.m. den 1
juli 1998. Regeringen kommer emellertid att göra det
möjligt för delegationen att förbereda sitt arbete tidi-
gare så att de mest angelägna ärendena kan beslutas
redan i början av hösten 1998.

I den bostadspolitiska propositionen aviserade re-
geringen att man i den ekonomiska vårpropositionen
skulle återkomma till hur kostnaden för eventuella
subventionsinslag i kombination med kreditgarantier
och lån skall hanteras. I den mån kreditgarantier och
lån behöver kombineras med subventionsinslag skall
kostnaden för sådana inslag normalt kapitaliseras i
direkt anslutning till att kreditgarantin eller lånet
lämnas. Subventionen skall täckas genom anslaget
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting. Anslaget skall även kunna användas för att
stödja kommuner som hamnar i en särskilt svår eko-
nomisk situation utan att åtaganden för boendet är
den avgörande orsaken.

I avsnitt 7.6.4 föreslås att regeringen ges möjlighet
att bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta
bostadsföretag och fastigheter som övertas från
kommun, i avvaktan på att en mer permanent lös-
ning kan åstadkommas.

7.4 Ökade satsningar på kommuner
och landsting

7.4.1 Höjda statsbidrag

Regeringens bedömning: För att värna kvaliteten
i skolan, vården och omsorgen och för att minska
behovet av att höja kommunalskatterna, höjs nivån
på statsbidragen till kommuner och landsting med
ytterligare 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.

Av tillskottet avsätts 400 miljoner kronor år 1998
och 400 miljoner kronor år 1999 för särskilda insat-
ser i vissa kommuner och landsting. Återstående be-
lopp tillförs de generella statsbidragen.

För att styra de höjda statsbidragen mot skolan
och omsorgen kommer regeringen att, inom ramen
för det generella statsbidraget, fördela 75 procent av
bidraget till kommunerna viktat efter olika ålders-
grupper.

Därutöver höjs statsbidragsnivån med 4 000 mil-
joner kronor vardera åren 1999 och 2000 i enlighet
med vad regeringen tidigare aviserat.

Skälen för regeringens bedömning:

Den prognostiserade samhällsekonomiska utveck-
lingen för de närmaste åren lägger grunden för en
fortsatt positiv utvecklingstrend av kommunernas
och landstingens ekonomi.

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat om
höjda statsbidrag med 4 000 miljoner kronor för år
1997 och ytterligare 4 000 miljoner kronor för 1998.
I budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:100,
UO25) aviserade regeringen en ytterligare höjning
med 4 000 miljoner kronor för vardera åren 1999
och 2000. De hittills beslutade och aviserade höj-
ningarna av statsbidragen om sammanlagt 16 000
miljoner kronor fram till år 2000, jämfört med år
1996, har klart bidragit till förbättrade förutsätt-
ningar för kommuner och landsting att klara en bra
verksamhet och att samtidigt kunna uppnå balan-
skravet detta år.

Skillnaderna i ekonomisk situation mellan olika
kommuner respektive landsting är emellertid fortfa-
rande stora. Kommunalskatterna ligger redan på en
hög nivå och bör enligt regeringens mening inte öka
ytterligare. Regeringen föreslår därför i avsnitt 7.6.2
att lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall
av det generella statsbidraget till kommuner och
landsting åren 1997 och 1998 förlängs att gälla även
för år 1999.

Utvecklingen i de prioriterade verksamheterna vi-
sar, trots de ökade statsbidragen, på vissa problem av
både resursmässig och annan karaktär. Regeringen
presenterar nu ett tiopunktsprogram för skolan samt
en nationell handlingsplan för äldreomsorgen. För att
förbättra förutsättningarna för kommuner och lands-
ting att leva upp till den inriktning som nu presente-

194

PROP. 1997/98:150

ras bedömer regeringen att det, vid sidan av ordinarie
verksamhetsutveckling, bör tillföras ytterligare resur-
ser. Även förutsättningarna för att minska vänteti-
derna inom sjukvården förbättras.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen i
tilläggsbudgeten för år 1998 en ökning av statsbidra-
gen redan fr.o.m. andra halvåret 1998 med 4 000
miljoner kronor. Därtill bedömer regeringen att
statsbidragen bör öka med ytterligare 4 000 miljoner
kronor åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som
tidigare aviserats. Den sammanlagda nivåökningen
av statsbidragen kommer därigenom att uppgå till
20 000 miljoner kronor år 2000. Under femårsperi-
oden 1997-2001 avsätts därmed sammanlagt 72
miljarder kronor extra till kommuner och landsting.

Regeringen kvarstår också vid sin tidigare bedöm-
ning att resurstillskottet bör tillföras kommuner och
landsting genom en höjning av de generella bidragen,
men vill samtidigt understryka vikten av att kommu-
ner och landsting använder de ökade statsbidragen i
enlighet med de prioriteringar som regeringen har
givit uttryck för i de för välfärden och för framtiden
så viktiga verksamheterna skola, vård och omsorg.

Regeringen har för avsikt att intensifiera arbetet
med att förbättra och utveckla uppföljningen och ut-
värderingen av den kommunala verksamheten och
ekonomin, vilket beskrivs i avsnitt 7.6.1. Regeringen
vill också framhålla att sektorsmyndigheterna har
givits och kommer att ges särskilda uppdrag att följa
upp i vilken utsträckning måluppfyllelsen i kommu-
nernas och landstingens verksamhet förbättras sam-
tidigt som statsbidragen höjs.

Fördelningen mellan kommuner och landsting bör
ske på så sätt att av bidragshöjningen tillförs kom-
munernas generella bidrag 2 160 miljoner kronor,
medan landstingens generella bidrag tillförs 1 440
miljoner kronor. För att ytterligare betona tillskot-
tens inriktning mot skola och omsorg väljer regering-
en att fördela 75 procent av det nya tillskottet år
1998 till kommunerna viktat efter olika åldersgrup-
per.

Av bidragshöjningen för år 1998 avsätts 400 mil-
joner kronor för särskilda insatser. Det sammanlagda
beloppet för särskilda insatser detta år uppgår däri-
genom till 1 137 miljoner kronor. Även för år 1999
bör 400 miljoner kronor avsättas för särskilda insat-
ser. För detta år bedömer regeringen således att
sammanlagt 1 000 miljoner kronor bör avsättas för
detta ändamål. För åren 2000 och 2001 bör 700
miljoner kronor av tillskotten avsättas respektive år
för särskilda insatser. Därigenom skulle sammanlagt
1 100 miljoner kronor per år avsättas för ändamålet.

Sammanfattningsvis föreslås resurstillskotten för-
delas enligt tabell 7.5.

TABELL 7.5 HÖJDA STATSBIDRAG TILL
KOMMUNER OCH LANDSTING ÅREN 1997-2001

MILJONEfl KRONOR, LÖPANDE PRISER.

ÅR	1997	1998	1999	2000	2001
Generellt
- Kommuner (invånarrelaterat)	1 330	3 265	4 540	5 660	5 660'
- Kommuner (åldersrelaterat)	1 330	4 345	5 620	6 740	6 740'
- Landsting (invånarrelaterat)	1 140	3 590	5 240	6 900	6 900
Särskilda insatser	200	800	600	700	700
Summa	4 000	12 000	16 000	20 000	20 000

Nuvarande bestämmelser om äldersrelaterade bidrag gäller endast för
åren 1997-2000. Beräkningstekniskt görs dock samma fördelning för år
2001 som för år 2000.

7.4.2 Andra satsningar som påverkar kom-
muner och landsting

Även inom andra områden görs satsningar som di-
rekt påverkar kommuner och landsting. De större
satsningarna sammanfattas nedan.

Regeringens förslag till Nationell handlingsplan
för äldrepolitiken innehåller förslag till åtgärder inom
vissa angelägna områden, främst avseende äldreom-
sorgen. Förslagen innebär bland annat ett ökat stöd
till anhöriga, en satsning på fortbildning av personer

1 ledande funktioner samt ökade medel till forskning.
Totalt föreslås att 250 miljoner kronor tillförs ut-
giftsområde 9 för år 1999 och 300 miljoner kronor
för vardera åren 2000 och 2001.

Mot bakgrund av kommunernas investeringsbe-
hov för utbyggnad och anpassning av bostäder och
lokaler för äldre de närmaste åren har regeringen i
den bostadspolitiska propositionen föreslagit ett till-
fälligt byggstöd om totalt 400 miljoner kronor för
åren 1998 och 1999.

Regeringen föreslår ett särskilt tiopunktsprogram
för kvalitet och likvärdighet i skolan. För insatserna
föreslås att 110 miljoner kronor avsätts vardera åren
1999-2001.

Ett program för att stimulera IT-användning i
skolan kommer att presenteras. För dessa åtgärder
beräknas sammanlagt 1 500 miljoner kronor under
perioden 1999-2001.

Riksdagen beslutade i samband med budgetpro-
positionen för 1998 om lokala investeringsprogram
för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Gen-
svaret bland kommunerna har varit stort. Stödet fö-
reslås därför förlängas med ett år och utökas med

2 000 miljoner kronor för år 2001.

Regeringen lägger denna dag en proposition om
Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153). Pro-
positionen innehåller förslag om förändringar i det
kommunala systemet för ersättning av viss mervär-

195

PROP. 1997/98:150

desskatt. Regeringen lämnar även förslag som ger
möjligheter för landstingen och kommunerna i Skåne
och Västra Götalands län att lämna bidrag till annan
kommun i syfte att underlätta den ekonomiska regle-
ringen vid bildandet av de nya landstingen.

Regeringen har i beräkningen av utgiftsområdes-
ramen för år 1999 beaktat effekten av det tidigare
utlovade s.k. återbetalningsskyddet avseende 1997
års skatteinkomster med 2 600 miljoner kronor.

7.5 Beräkning av ramen för utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till
kommuner år 1999

För år 1998 omfattar utgiftsområdet sammanlagt
97 319 miljoner kronor (inklusive förslag i tilläggs-
budgeten), varav 74 911 miljoner kronor avser gene-
rellt statsbidrag till kommuner och landsting, 1 137
miljoner kronor avser bidrag för särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting och 21 270 miljoner
kronor avser utjämningsbidrag till kommuner och
landsting. Utjämningsbidraget motsvaras av en lika
stor avgift på statsbudgetens inkomstsida.

I detta avsnitt redovisas en preliminär beräkning
av utgiftsområdesramen för åren 1999-2001. De
preliminära regleringarna av ramen till följd av bland
annat finansieringsprincipen redovisas särskilt i ta-
bellen nedan.

TABELL 7.6 UTGIFTSOMRÅDE 25 ALLMÄNNA
BIDRAG TILL KOMMUNER ÅREN 1999-2001

MILJONER KRONOR. LÖPANDE PRISER

ÅR	1999	2000	2001
Ram enl. budget- propositionen för 1998	100 288	101 848	102 028
Tillskott	4 000	4 000	4 000
Ökad omslutning i utjämningssystemet	285	285	285
Regleringar enligt finan- sieringsprincipen
Ändrade regler i syste- met för återbetalning av viss mervärdesskatt	-30	-30	-30
Unga lagöverträdare	8	8	8
Vårdnad, umgänge och	12	8	8

boende

Skatteunderlags-
regleringar

Höjning av reducerat basbelopp (pensioner)	-445	-905	-905
Summa	104118	105 214	105 394
’ Ram för år 2000 med tillägg för ytterligare kompensation för lärarpensio- ner.

Regeringen gör bedömningen att ramen för utgifts-
området bör ökas med 4 000 miljoner kronor fr.o.m.
år 1998. Skälet är att värna kvaliteten i skolan, vår-
den och omsorgen, och för att minska behovet av att
höja kommunalskatterna.

Det statliga utjämningsbidraget till kommuner och
landsting ökas med 285 miljoner kronor år 1998.
Vid den slutliga beräkningen från Statistiska central-
byrån avseende år 1998 blev både utjämningsbidra-
get och utjämningsavgiften högre än vad riksdagen
beslutat i samband med budgetpropositionen för
1998. Utjämningsbidraget beräknas bli 285 miljoner
kronor högre än det anslagna beloppet. Det ökade
bidraget motsvaras av en lika stor ökning av utjäm-
ningsavgiften.

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Till följd av regeringens förslag i proposition Vissa
kommunala frågor (prop. 1997/98:153) om ändrade
regler för systemet för återbetalning av viss mervär-
desskatt för kommuner och landsting fr.o.m. den 1
juli 1998, bör det generella statsbidraget för år 1998
sänkas med 15 miljoner kronor. För år 1999 bör det
generella statsbidraget sänkas med ytterligare 15
miljoner kronor.

Med anledning av regeringens proposition Vissa
reformer av påföljdssystemet (1997/98:96) beräknas
kommunerna få ökade kostnader till följd av att
kommunens socialtjänst skall ha det primära ansva-
ret för unga lagöverträdare. Kostnaderna beräknas
uppgå till ca 8 miljoner kronor och därför bör det
generella statsbidraget höjas med motsvarande be-
lopp.

Regeringens proposition Vårdnad, boende och
umgänge (prop. 1997/98:7) innehåller förslag till
ändringar i föräldrabalkens bestämmelser om vård-
nad m.m. Förslagen leder till ett utökat ansvar för
kommunerna och därmed ökade kostnader. Då de
ökade kostnaderna beräknas till 12 miljoner kronor
år 1999 och 8 miljoner kronor åren därefter bör det
generella statsbidraget öka i motsvarande mån.

Förändringar av det kommunala skatteunderlaget

I denna proposition föreslås en höjning av det re-
ducerade basbeloppet som används vid beräkning av-
pensioner med en procentenhet år 1999 och ytterli-
gare en procentenhet år 2000, vilket leder till ökade
skatteintäkter för kommuner och landsting. Det ge-
nerella statsbidraget minskas med motsvarande be-
lopp.

De ekonomiska effekterna för kommuner och
landsting av den planerade ålderspensionsreformen
har inte beaktats. Detta gäller även övriga utgiftsom-
råden (se avsnitt 4.8). Regeringen återkommer till
frågan i budgetpropositionen för 1999.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 undantas från be-
skattning, under vissa förutsättningar, förmån av att
få använda en av arbetsgivaren tillhandahållen da-
torutrustning för privat bruk, s.k. skattefria låneda-

196

PROP. 1997/98:150

torer (prop. 1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, rskr.
1997/98:21). Regeringen har inte för avsikt att regle-
ra de eventuella effekter på skatteunderlaget som det-
ta kan medföra.

Övrigt

Regeringen föreslog i propositionen Transportpolitik
för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) att for-
donskatten för bussar skall höjas fr.o.m. den
1 januari 1999. För att motverka kostnadsökningar
inom lokal och regional busstrafik bör berörda
landsting och kommuner kompenseras. Då storleken
på höjningen ännu inte är fastställd återkommer re-
geringen i budgetpropositionen för 1999 med förslag
till reglering.

7.6 Övriga frågor

7.6.1 Förbättrad uppföljning av resultat och
resu rsutnyttja nde

Regeringens bedömning: Arbetet med att förbätt-
ra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten och ekonomin i kommuner och lands-
ting bör intensifieras. Syftet är att förbättra underla-
get för riksdagens samlade bedömning av utveckling-
en, måluppfyllelsen och resursutnyttjandet i den
kommunala sektorn.

Skälen för regeringens bedömning:

De stora skillnaderna mellan enskilda kommuner
och landsting när det gäller ekonomiska och andra
förutsättningar för att klara sin verksamhet och upp-
nå nationella mål har åter aktualiserat frågan om sta-
tens behov och möjligheter att styra den kommunala
verksamheten, samt frågan om olika styrinstrument
och deras effekter. Riksdagen har också efterlyst en
förbättrad uppföljning av resursutnyttjandet och
måluppfyllelsen i den kommunala verksamheten.

Utvecklingen under 1990-talet

Under 1990-talet har många kommuner och lands-
ting decentraliserat och effektiviserat sin verksamhet
samt ändrat sin organisation och sina styrformer. En
viktig förutsättning för detta har varit avregleringen
av den kommunala verksamheten som skett, inte
minst genom 1991 års kommunallag. Statens styr-
ning av kommuner och landsting har således föränd-
rats under 1990-talet. Ett förändrat statsbidrags- och
utjämningssystem och en ny lagstiftning har tillsam-
mans med den ekonomiska utvecklingen banat väg
för stora förändringar i verksamheten.

Nationella mål

Förutsättningarna att på nationell nivå göra en ana-
lys av hur kvaliteten utvecklats och av hur resultaten
överensstämmer med de nationella målen varierar
mellan olika verksamheter bl.a. beroende på om och
hur målen för verksamheten formulerats.

Riksdagen respektive regeringen fastställer natio-
nella mål för verksamheten i kommuner och lands-
ting i lagar och förordningar. De nationella målen för
verksamheterna är i huvudsak uttryckta som inrikt-
ningsmål och anger mer sällan en direkt mätbar nivå
för resultatet. De avser oftast också bredare förhål-
landen än de som den kommunala verksamheten i
sig kan påverka. Riksdagen har sedan flera år uttalat
att uppföljningen skall inriktas mot mål och resultat.
En av principerna för mål- och resultatstyrning är att
staten utifrån fastställda mål i huvudsak skall följa
resultatet av verksamheten och inte på vilket sätt de
uppnåtts. I vissa av de kommunala verksamheterna
är emellertid även processen viktig för resultatet.

Behovet av samordnad uppföljning

Ett generellt statsbidragssystem ger de enskilda
kommunerna och landstingen stora möjligheter att
anpassa sin verksamhet efter lokala behov och att
själva prioritera mellan olika verksamheter. En ut-
gångspunkt är att dessa prioriteringar också sker i
överensstämmelse med nationellt formulerade mål
för olika verksamheter. Det finns ett stort nationellt
intresse av att följa utvecklingen av ekonomin och
kvaliteten i kärnverksamheterna.

Efter genomförandet av de kommunalekonomiska
reformerna har staten ökat sina insatser för att fort-
löpande följa upp och utvärdera verksamheten inom
den kommunala sektorn. Sektorsmyndigheternas
uppföljning, utvärdering och tillsyn har utvecklats
och förbättrats. En samlad årlig redogörelse för ut-
vecklingen inom den kommunala sektorn lämnas se-
dan år 1994 till riksdagen genom en skrivelse i an-
slutning till regeringens ekonomiska vårproposition.
Arbete pågår inom olika områden för att förbättra
informationen om verksamhetens kostnader, presta-
tioner och kvalitet så att den skall kunna relateras till
de mål för verksamheten som statsmakterna ställt
upp. Genom lagen om den kommunala redovisning-
en ges ökade förutsättningar för att ta fram ett un-
derlag för finansiell information som bygger på ge-
mensamma och objektiva principer och därmed ger
ökad enhetlighet och jämförbarhet i den externa re-
dovisningen.

Det finns dock fortfarande problem med bristande
enhetlighet i redovisningen som försvårar jämförelser
mellan kommuner respektive landsting och även
mellan olika tidsperioder. Svårigheterna att utforma
enhetlig redovisning och statistik kan bero på att
kommuner och landsting valt att organisera sin verk-
samhet på olika sätt. En annan orsak kan vara att
redovisningen och statistiken fyller olika behov. Re-
geringen ser dock positivt på det arbete som bedrivs i

197

PROP. 1997/98:150

kommuner och landsting för att göra redovisningen
mer jämförbar.

Regeringen anser att de nationella målen kan be-
höva förtydligas t.ex. genom nedbrytning till olika
delmål. Någon övergripande och samlad analys av
kvalitets- och resultatutveckling i relation till de eko-
nomiska resurser kommuner och landsting förfogar
över är idag svår att göra, främst till följd av att den
nuvarande uppföljningen sker utifrån ett sektors-
perspektiv och utifrån sektorsvisa mål. En samman-
vägning av verksamhetsmål och ekonomiska mål
görs inte systematiskt.

Som ett led i arbetet med att förbättra informatio-
nen om verksamhetens kostnader tillkallade rege-
ringen våren 1996 en särskild utredare med uppdrag
att utarbeta förslag till hur kvalitet och jämförbarhet
kan förbättras för de uppgifter, av i huvudsak eko-
nomisk karaktär, som staten samlar in från kommu-
ner och landsting. Betänkandet överlämnades till re-
geringen i december 1996 (SOU 1996:179).
Utredningen lämnade förslag om ett antal åtgärder
för att förbättra den statliga uppföljningen. Utreda-
ren föreslog bl.a. att statens uppföljning av utveck-
lingen i den kommunala sektorn skulle baseras på en
gemensam indelning i verksamhetsområden, nyckel-
tal med tillhörande definitioner och en samordning
av uppgifter om ekonomi, personal och verksamhet.
En förbättrad samordning av den ekonomiska statis-
tik som samlas in av SCB samt Socialstyrelsen och
Skolverket har skett. Detta arbete skall fortsätta.

Arbete för att förbättra uppföljningen

Mot bakgrund av vad som redovisats kommer rege-
ringen att tillsätta en arbetsgrupp inom regerings-
kansliet som skall intensifiera arbetet med att för-
bättra och utveckla uppföljningen och utvärderingen
av den kommunala sektorn. I detta arbete är det na-
turligt att Svenska Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, SCB och berörda sektorsmyndigheter
medverkar. Arbetsgruppens uppdrag blir bl.a. att uti-
från befintlig statistik om den kommunala verksam-
heten och ekonomin förbättra det underlag som pre-
senteras för riksdagens samlade bedömning av ut-
vecklingen inom sektorn. Vidare skall arbetsgruppen
initiera olika typer av åtgärder för att åstadkomma
ytterligare förbättringar av uppföljningen av hur
kommuner och landstings resurser används och hur
de nationella målen uppfylls. En viktig del i detta ar-
bete blir att utveckla resultatindikatorer som visar
hur enskilda kommuner och landsting uppnår de na-
tionella målen. Arbetet skall i första hand inriktas på
kärnverksamheterna skola, vård och omsorg.

Uppföljning av organisations- och verksamhets-
formerna

Kommuner och landsting har numera en stor frihet
att utforma sina styr-, organisations- och verksam-
hetsformer. En konsekvens härav är att de blivit mer
lokalt anpassade och betydligt mer varierande. Rege-

ringen bedömer att det finns ett behov av att på na-
tionell nivå kontinuerligt följa förnyelsearbetet inom
kommuner och landsting framför allt vad gäller ef-
fekterna på demokrati och rättssäkerhet. Det gäller
bl.a. frågor om representativitet för vissa grupper och
det medborgerliga deltagandet i grundläggande poli-
tiska processer. Detta skall ses som ytterligare en del
av insatserna för att förbättra den nationella samlade
uppföljningen av den kommunala sektorn. Regering-
en avser mot denna bakgrund att under våren 1998
sätta igång ett arbete med att utveckla en modell för
att systematiskt följa upp styr-, organisations- och
verksamhetsformer och förnyelsearbetets effekter på
den lokala demokratin och rättssäkerheten.

7.6.2 Minskning i särskilda fall av det
generella statsbidraget till kommuner
och landsting år 1999

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat och rege-
ringen föreslagit och aviserat betydande tillskott till
kommuner och landsting för åren 1997-2000 Till-
skotten uppgår totalt till 20 000 miljoner kronor år
2000, vilket motsvarar en höjning av kommunalskat-
ten med drygt 2 procentenheter. Syftet med tillskot-
ten är dels att stärka kvaliteten i skola, vård och om-
sorg och därigenom också uppnå positiva syssel-
sättningseffekter, dels att motverka skattehöjningar i
kommuner och landsting. Regeringen föreslår därför
en förlängning av nuvarande lag för att motverka
skattehöjningar med ett år.

Frågans behandling

För åren 1997 och 1998 gäller, med vissa undantag,
att om en kommun eller ett landsting fastställer en
högre skattesats än den som gällde för år 1996, skall
det generella statsbidraget till kommunen eller lands-
tinget för samma år minskas med ett belopp som
motsvarar hälften av den ökning av de preliminära
kommunalskattemedel respektive landstingsskatte-
medel som följer av skattehöjningen. Bestämmelserna
om detta finns i lagen (1996:1061) om minskning i
särskilda fall av det generella statsbidraget till kom-
muner och landsting åren 1997 och 1998.

Bestämmelsen infördes efter att en överenskom-
melse träffats mellan regeringen, Svenska Kommun-
förbundet och Landstingsförbundet där de båda för-
bunden utfäst sig att verka för att skatterna inte
skulle höjas i kommuner och landsting åren 1997
och 1998. Regeringen åtog sig samtidigt att föreslå
riksdagen att hålla statsbidragen nominellt oföränd-
rade samt att ekonomiskt reglera nya och ändrade
regler som påverkar den kommunala ekonomin.

Regeringen föreslår nu en förlängning av de be-
stämmelser som gäller för åren 1997 och 1998 till att
gälla även för år 1999. Mot bakgrund av den bered-
ning som föregått den nu gällande lagen anser rege-

198

PROP. 1997/98:150

ringen att beredningskravet i 7 kap. 2 § regerings-
formen är uppfyllt även i detta lagstiftningsärende.

Den förlängning som regeringen nu föreslår av la-
gen om minskning i särskilda fall av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997
och 1998 är enligt regeringens mening förenlig med
regeringsformens bestämmelser om den kommunala
självstyrelsen och beskattningsrätten.

Bakgrund

Riksdagen har infört ett lagstadgat balanskrav för
kommuner och landsting från år 2000 (prop.
1996/97:52, bet. 1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:281).
Balanskravet innebär att budgeten varje år skall upp-
rättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Ett
eventuellt negativt resultat skall regleras inom två år.
Vid behandlingen av förslaget om ett lagstadgat ba-
lanskrav betonade finansutskottet vikten av en gynn-
sam ekonomisk utveckling i den kommunala sek-
torn. Ekonomisk balans i den kommunala sektorn är
enligt utskottet en viktig del av den samlade ekono-
miska politiken. Konstitutionsutskottet ansåg, vilket
finansutskottet instämde i, att det med hänsyn till de
ekonomiska problemen i många kommuner och
landsting, finns ett behov av att i lag bestämma att de
kommunala budgetarna skall vara balanserade, och
hur eventuella obalanser skall hanteras om de ändå
uppstår (1996/97:KU7y).

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för
kommuner och landsting infördes den 1 januari
1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr.
1995/96:116). Syftet är att skapa likvärdiga ekono-
miska förutsättningar för alla kommuner och lands-
ting. Tanken är att utjämningen skall leda till att
skillnader i skattesatser främst skall spegla skillnader
i effektivitet, val av ambitionsnivå och avgiftspolitik.
Enligt regeringens uppfattning är det på sikt önskvärt
att skillnaderna i skattesatser minskar. Finansutskot-
tet förutsatte i sitt betänkande att kommuner och
landsting som gynnas av det nya statsbidrags- och
utjämningssystemet överväger en sänkning av sina
skattesatser. För att ge kommuner och landsting
möjlighet att anpassa verksamheten till inkomstför-
ändringarna tillämpas under de första åtta åren sär-
skilda införanderegler. Vid behandlingen av förslaget
om ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för
kommuner och landsting betonade finansutskottet
att systemet med utjämning måste bli föremål för
fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete. Mot den-
na bakgrund har regeringen tillsatt en parlamentarisk
kommitté med uppgift att följa upp och utveckla ut-
jämningssystemet (dir. 1995:118). Tyngdpunkten i
kommitténs arbete skall ligga på kostnadsutjämning-
en. Kommittén bör bedriva sitt arbete så att förslag
till förändringar kan läggas fram för riksdagen i så-
dan tid att de kan träda i kraft år 2000.

Riksdagen beslutade våren 1995 på regeringens
förslag att införa ett tak för de offentliga utgifterna
fr.o.m. budgetåret 1997 (prop. 1994/95:150, bet.

1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Regeringen
återkom till riksdagen våren 1996 i fråga om utgifts-
takets konstruktion bl.a. vad gäller hur kommunsek-
torn skulle hanteras (prop. 1995/96:150, bet.
1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304). I denna proposi-
tion angavs att innebörden av den kommunala själv-
styrelsen är att statsmakterna inte utövar ett direkt
inflytande över kommunsektorns inkomster och ut-
gifter. Däremot sker en påverkan via de allmänna
ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av
den kommunala verksamheten. Riksdagen fastställer
också storleken på de statliga bidragen till den kom-
munala sektorn och anger också riktlinjerna för det
skattefinansierade utrymmet, dvs. hur stora inkoms-
ter i form av statsbidrag och skatteinkomster sektorn
beräknas förfoga över de nästkommande åren.

Finansutskottet underströk, vid behandlingen av
förslagen om höjda statsbidrag för åren 1997 och
1998, att statsbidragsutrymmet nu vidgas för att gö-
ra det möjligt för kommuner och landsting att upp-
rätthålla en verksamhet av rimligt god kvalitet.

Minskning i särskilda fall av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting år 1999

Regeringens förslag: De bestämmelser i lag, som
innebär att om en kommun eller ett landsting fast-
ställer en högre skattesats för år 1997 eller år 1998
än den som gällde för år 1996 så minskas det gene-
rella statsbidraget med ett belopp som motsvarar
hälften av ökningen, skall gälla även för år 1999. De
undantag som gäller för vissa kommuner och för s.k.
skatteväxlingar skall gälla även år 1999.

Skälen för regeringens förslag:

Den samhällsekonomiska situationen har ställt stora
krav på anpassning av den kommunala ekonomin
under 1990-talet. Kommuner och landsting har i de
flesta fall mött denna situation med att förändra och
effektivisera sin organisation. De enskilda kommu-
nernas och landstingens ekonomiska situation varie-
rar emellertid kraftigt. Det finns exempel på kom-
muner och landsting som har haft svårt att anpassa
sin verksamhet till de ekonomiska ramarna och
istället valt att underbalansera budgeten. Det är mot
denna bakgrund som riksdagen har beslutat att ett
lagstadgat balanskrav skall gälla fr.o.m. år 2000. In-
förandet av det nya statsbidrags- och utjämningssys-
temet innebär såväl inkomstökningar som inkomst-
minskningar för enskilda kommuner och landsting i
förhållande till tidigare gällande system. För att över-
gångsvis dämpa effekterna av minskade bidragsin-
komster har införanderegler införts. Minskade bi-
dragsinkomster i kombination med ett lagstadgat
krav på ekonomisk balans år 2000 riskerar att skapa
ökade incitament för vissa kommuner och landsting
att höja skatten. Mot denna bakgrund beslutade

199

PROP. 1997/98:150

riksdagen att anta regeringens förslag till åtgärder för
att motverka skattehöjningar åren 1997 och 1998
(prop. 1995/96:212, bet. 1996/97:FiU6, rskr.
1996/97:16).

Regeringen har i flera sammanhang uttalat att ut-
rymmet för generella skattehöjningar är mycket be-
gränsat (se bl.a. prop. 1996/97:150). Finansutskottet
har förutsatt att kommuner och landsting som gyn-
nas av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet
borde verka för att skillnaderna i kommunala skatte-
satser minskar (bet.l996/97:FiU20). Åtgärder mot
kommunala skattehöjningar tillämpades för åren
1991-1994. Därefter ökade den genomsnittliga
kommunala skattesatsen med 0,45 procentenheter år
1995 och 0,16 procentenheter år 1996. Den genom-
snittliga skattesatsen år 1998 uppgår till 31,65 pro-
cent. Skattehöjningar kan i vissa fall anses vara en
nödvändig anpassning. Fortsatta skattehöjningar i
den kommunala sektorn bör dock enligt regeringens
mening begränsas eftersom det minskar hushållens
köpkraft och hämmar den ekonomiska tillväxten.

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med den ekonomiska vårpropositionen
presenterar ett förslag till utgiftstak för tre år framåt.
Det offentliga utgiftstaket är en viktig faktor för att
åstadkomma stabilitet i de offentliga finanserna.
Denna stabilitet har bl.a. skapat förutsättningar för
regeringen att kunna föreslå och avisera en nivåhöj-
ning av de generella statsbidragen till kommuner och
landsting med 20 000 miljoner kronor successivt
fram till år 2000. Utifrån de gällande ekonomiska
förutsättningarna och balanskravet skulle kommun-
sektorn utan det redovisade tillskottet komma att
ställas inför ytterligare neddragningar av verksamhe-
ten. Grunden för det offentliga utgiftstaket får inte
ryckas undan bl.a. genom att kommuner och lands-
ting höjer skatten. För att värna kvaliteten och ut-
veckla de för den fortsatta välfärden viktiga verk-
samheterna skola, vård och omsorg krävs en
långsiktig hållbarhet i kommuners och landstings
ekonomi. Det statliga bidrags- och utjämningssyste-
met har därvid stor betydelse, liksom en god sam-
hällsutveckling. Den kommunala utjämningskom-
mittén skall lägga fram sitt förslag till förändringar
av utjämningssystemet så att de kan träda i kraft år
2000.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det nu
rådande systemet med en minskning av statsbidraget
till kommuner och landsting som höjer sin skattesats
bör förlängas med ett år.

Förlängningen innebär att om en kommun eller ett
landsting inför år 1999 höjer skatten över den nivå
som gällde för år 1996, skall det generella statsbidra-
get till kommunen respektive landstinget för samma
år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av
den ökning av de preliminära kommunalskattemedel
respektive landstingsskattemedel som följer av skat-
tehöjningen. De kommuner (Danderyd, Lidingö och
Täby) för vilka införandereglerna ställer krav på en

snabbare anpassning, bör liksom tidigare vara un-
dantagna från minskningen av statsbidraget även
under år 1999. Dessa kommuner har för närvarande
de lägsta skattesatserna och kan därför ha särskilda
behov av att anpassa sina skattesatser. Om dessa
kommuner höjer sina skatter över den nivå som gäll-
de för år 1996 inför år 1999 kommer alltså ingen
reducering av det generella statsbidraget till respekti-
ve kommun att göras.

Det undantag från statsbidragsminskningen som
gäller då en ändring av skattesatsen görs till följd av
att uppgifter fördelats om mellan kommuner och
landsting föreslås gälla även för år 1999. Om en om-
fördelning sker får den som tar över uppgifter höja
sin skattesats i samma mån som den som blir avlas-
tad uppgifter sänker sin skattesats, utan att det gene-
rella statsbidraget minskas. Minskningen av statsbi-
draget enligt ovan skall göras i samband med att
skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek.
Förslaget omfattar inte församlingar och kyrkliga
samfälligheter.

Regeringen är medveten om att det kan finnas
kommuner och landsting som befinner sig i en excep-
tionellt svår ekonomisk situation beroende på en re-
lativt låg skattesats. Om så skulle vara fallet får i sista
hand frågan hanteras i särskild ordning genom att
regeringen senast i samband med budgetpropositio-
nen för 1999 föreslår riksdagen en lagändring som
ger utrymme för skattehöjning utan att statsbidraget
minskas.

Syftet med regeringens förslag är att motverka
kommunala skattehöjningar. Förslaget är dock enligt
regeringens mening inte lika ingripande som ett lag-
reglerat kommunalt skattestopp som gällt för vissa
år.

Kommuner och landsting är med det system som
gäller för närvarande och som föreslås förlängas med
ett år, inte förhindrade att höja skatten. För att kun-
na behålla den stabilitet som uppnåtts i statsfinan-
serna samt i avvaktan på översynen av utjämnings-
systemet och att balanskravet införs år 2000 anser
regeringen att kommunala skattehöjningar bör mot-
verkas. De av regeringen föreslagna och aviserade
tillskotten är bl. a. avsedda att underlätta för kom-
muner och landsting så att skattehöjningar kan und-
vikas. Om en kommun eller ett landsting ändå höjer
skatten bör det enligt regeringens mening leda till
mindre statsbidrag än för övriga kommuner och
landsting. Staten föreskriver villkor för att statsbidrag
skall utgå. Regeringens förslag syftar till att det före-
slagna tillskottet till kommuner och landsting skall få
avsedd effekt, dvs. utöver att öka kvaliteten i skolan,
vården och omsorgen även motverka skattehöjningar
i kommuner och landsting. Mot bakgrund av ovan-
stående är den förlängning med ett år av lagen om
minskning i särskilda fall av det generella statsbidra-
get till kommuner och landsting som regeringen nu
föreslår enligt regeringens mening förenlig med rege-

200

PROP. 1997/98:150

ringsformens bestämmelser om den kommunala be-
skattningsrätten.

7.6.3 Uppräkningsfaktorer

Regeringens förslag: De uppräkningsfaktorer som
fastställs senast i september månad och som ligger till
grund för beräkningen av preliminära kommunal-
och landstingsskattemedel får under år då riksdags-
val hålls i september månad ändras. Denna ändring
skall ske senast en vecka efter att regeringen avläm-
nat budgetpropositionen.

Skälen för regeringens förslag:

Staten svarar för uppbörd, taxering och indrivning av
kommunalskatterna. Under beskattningsåret erhåller
kommunerna och landstingen endast preliminära
skatteinkomster från staten. Beräkningen av dessa
preliminära skatteinkomster bygger på en prognos
avseende de beskattningsbara inkomsterna under
detta år. Till grund för prognosen ligger det senaste
fastställda taxeringsutfallet. Detta utfall räknas upp
till beskattningsårets nivå genom att multipliceras
med två uppräkningsfaktorer. Dessa uttrycker den
prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget för
hela landet under året före respektive det år de pre-
liminära kommunalskatteinkomsterna utbetalas. Ef-
tersom de preliminära skatteinkomsterna beräknas
utifrån en prognos sker en slutavräkning mellan sta-
ten och kommunerna respektive landstingen i januari
andra året efter beskattningsåret.

Det är regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, som skall fastställa de två uppräknings-
faktorerna. Tidigare fastställdes uppräkningsfakto-
rerna i december månad. En preliminär beräkning av
uppräkningsfaktorerna gjordes emellertid redan i au-
gusti månad. Från och med 1997 års preliminära
kommunalskatteinkomster ändrades systemet såtill-
vida att uppräkningsfaktorerna skall fastställas senast
i september månad varje år (prop. 1995/96:150, bet.
1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304).

Att uppräkningsfaktorerna fastställs i september
månad är en avvägning mellan kommunernas och
landstingens behov av att så tidigt som möjligt få
stabila planeringsförutsättningar och behovet av att
fastställandet skall bygga på tillräckligt bra underlag,
bl.a. genom att de förslag som läggs i budgetproposi-
tionen och som påverkar det kommunala skatteun-
derlaget kan beaktas.

Regeringen skall senast den 20 september avlämna
budgetpropositionen. Under år då riksdagsval hålls i
september månad kan emellertid, under vissa förut-
sättningar, budgetpropositionen avlämnas inom 10

dagar efter att en ny regering tillträtt, dock senast
den 15 november.

Under år då riksdagsval hålls i september månad
bör det enligt regeringens mening finnas en möjlighet
att ändra de i september månad fastställda uppräk-
ningsfaktorerna. I annat fall skulle det kunna innebä-
ra att förslag som läggs i budgetpropositionen och
som har effekt på det kommunala skatteunderlaget
inte påverkar kommunernas och landstingens preli-
minära skatteinkomster. I stället skulle sådana för-
slag få effekt på skatteinkomsterna först två år efter
beskattningsåret då slutavräkning görs med kommu-
ner och landsting. Därmed skulle det finnas risk för
att slutavräkningen beloppsmässigt ökar dessa år.

Genom att ge regeringen möjlighet att ändra upp-
räkningsfaktorerna förbättras regeringens och riks-
dagens förutsättningar att bedöma kommunsektorns
skattefinansierade utrymme. Förbättringen möjlig-
görs genom att det för det aktuella året kan göras en
avvägning mellan effekterna av skatteunderlagspå-
verkande förslag och nivån på statsbidragen till
kommunsektorn. Förslaget föranleder ändring av 4 §
andra stycket lagen (1965:269) med särskilda be-
stämmelser om kommuns och annan menighets ut-
debitering av skatt, m.m. I beredningen av denna frå-
ga har samråd skett med Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet.

7.6.4 Bildande av bolag för övertagande av
kommunala bostadsföretag m.m.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
dels skjuta till erforderligt kapital, dels uppdra åt
Riksgäldskontoret att lämna lån och utfärda garanti-
er till det bolag som enligt förslag i den bostadspoli-
tiska propositionen skall kunna bildas för att äga och
förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas
från kommuner. Kapitaltillskott skall täckas genom
det under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.

Skälen till regeringens förslag:

I den bostadspolitiska propositionen föreslås att re-
geringen ges möjlighet att bilda ett bolag med uppgift
att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter
som övertas från kommuner, i avvaktan på att en
mer permanent lösning kan åstadkommas. Detta fö-
reslås kunna ske i samband med statliga stödinsatser
till kommuner med övermäktiga åtaganden för bo-
endet. Bolaget bör kunna vara ett nytt eller befintligt
bolag som ägs direkt av regeringen eller som ingår i
en befintlig statlig koncernstruktur (t.ex. Venantius
AB). Bolaget kan knytas till Venantius eller i någon

201

PROP. 1997/98:150

annan form tillgodogöra sig den upparbetade kom-
petens och erfarenhet i finansiella frågor och frågor
om bostadsfastigheter som finns i Venantius AB.
Bolaget måste kunna tillförsäkras erforderlig finansi-
ering. Regeringen bedömer att det kan vara lämpligt
att låta bolaget ta upp lån i Riksgäldskontoret. Vida-
re måste regeringen kunna tillskjuta kapital till bola-
get i erforderlig omfattning. Kapitaltillskottet föreslås
belasta det under utgiftsområde 25 uppförda ansla-
get A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting.

gare beslutade regleringar ger olika effekt under de
första åren.

TABELL 7.6 SAMMANSTÄLLNING AV
EKONOMISKA REGLERINGAR MELLAN STATEN
OCH DE KYRKLIGA KOMMUNERNA ÅR 1999

MILJONER KRONOR

Beslutade regleringar år 1998	137
Infasning av tidigare beslutade regleringar	50
Ändrad beskattning av bilförmån	■38
Summa	149

7.6.5 Ekonomiska regleringar mellan staten
och de kyrkliga kommunerna år 1999

Regeringens förslag: De kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran vid ingången av år 1999 skall
minskas med 1,4 procent med avseende på statliga
regeländringar som påverkat kyrkokommunernas
ekonomi, främst skatteunderlaget. Därutöver skall
skattemedelsfordran minskas med 4 procent som er-
sättning till staten för administration av församlings-
skatten.

De tidigare beslutade regleringarna och de nu före-
slagna förändringarna av dessa regleringar uppgår till
149 miljoner kronor, vilket beräknas motsvara en
reducering av de kyrkliga kommunernas skatteme-
delsfordran med 1,4 procent vid ingången av år
1999. Till detta kommer den föreslagna skatteadmi-
nistrationsersättningen om 4 procent, dvs. en total
reducering av skattemedelsfordran med 5,4 procent.
Förslaget föranleder ett förslag till lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1999.

Skälen för regeringens förslag:

I 1994 års ekonomisk-politiska proposition (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95FiUl, rskr. 1994/95:145
och 146) uttalade regeringen att även de kyrkliga
kommunerna bör bidra till saneringen av statens fi-
nanser. Mot denna bakgrund beslutade riksdagen att
de kyrkliga kommunerna fr.o.m. år 1995 skulle er-
sätta staten för administrationen av församlingsskat-
ten. Ersättningen har fr.o.m. år 1996 årligen fast-
ställts till 4 procent av de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran. Även för år 1999 bör ersätt-
ningen uppgå till 4 procent.

För de kyrkliga kommunerna får de ändringar
som exempelvis år 1996 påverkade det kommunala
skatteunderlaget ingen effekt förrän år 1998, men för
detta år och även för år 1999 får ändringarna dubbel
effekt eftersom både förskott och slutavräkning på-
verkas.

Kommuner och landsting kompenseras fr.o.m. år
1997 för den ändrade beskattningen av bilförmån
genom en höjning av det generella statsbidraget. Det-
ta påverkar emellertid inte de kyrkliga kommunernas
skatteinkomster förrän år 1999. Regeringen anser att
även de kyrkliga kommunerna bör kompenseras för
den ändrade beskattningen av bilförmån.

Utöver detta föreslås inte några ytterligare regle-
ringar jämfört med föregående år. Skillnaden gente-
mot 1998 års reglering beror, förutom vad avser
ändrad beskattning av bilförmån, endast på att tidi-

202

Revision och kontroll av
EU-medel

PROP. 1997/98:150

8 Revision och kontroll av EU-medel

8.1 Europeiska revisionsrättens
rapporter för verksamhetsåret
1996

8.1.1 Bakgrund

Regeringen aviserade i prop. 1994/95:40 att riksda-
gen kommer att informeras om hur regeringen agerar
med anledning av den Europeiska revisionsrättens
årsrapporter. En redovisning avseende verksamhets-
året 1995 gjordes i förra årets ekonomiska vårpropo-
sition (1996/97:150).

Revisionsrätten svarar för den externa revisionen
inom EU och avger i november varje år en årsrapport
i vilken rätten redovisar sina iakttagelser från sin
granskning av hur EU-budgeten genomförts. Från
och med rapporten avseende 1996 ingår den s.k. re-
visionsförklaringen som en andra volym av rappor-
ten. I revisionsförklaringen lämnas ett utlåtande över
om redovisningen varit rättvisande och om de un-
derliggande transaktionerna varit lagliga och korrek-
ta. Vidare kan rätten närhelst den så önskar avge s.k.
särskilda rapporter.

Årsrapporten innehåller iakttagelser rörande fi-
nansiell förvaltning inom de olika sektorer som fi-
nansierar eller finansieras av EU-budgeten. De pre-
senterade iakttagelserna är inte heltäckande för hela
budgeten utan avser resultaten av olika granskningar
som genomförts inom respektive sektor. Gransk-
ningen utförs såväl hos kommissionen/berörd EU-
institution, som på plats i medlemsstaterna och hos
bidragsmottagare. Revisionsrättens årsrapport och
särskilda rapporter är de viktigaste underlagen för
rådets rekommendation till parlamentet om beviljan-
de av ansvarsfrihet för kommissionen.

I artikel 206 i Romfördraget anges bl.a. att rådet
och Europaparlamentet, vid sidan av kommissionens
upprättade räkenskaper, skall granska Revisionsrät-
tens årliga rapport, revisionsförklaringen och rele-
vanta särskilda rapporter. Parlamentet skall på re-
kommendation av rådet besluta om ansvarsfrihet för
kommissionen beträffande budgetens genomförande.

Sakberedningen av årsrapporten, revisionsförkla-
ringen m.fl. rapporter avseende beviljande av an-
svarsfrihet sker i rådets budgetkommitté och beslutas
slutligen av Ekonomi- och finansministerrådet
(Ekofin-rådet). För år 1996 behandlades rekommen-
dationen till parlamentet i Ekofin-rådet den 9 mars
1998. Parlamentet har ej följt rådets rekommenda-
tion avseende beviljande av ansvarsfrihet för genom-
förande av budgeten för år 1996. Parlamentet har
dock inte avslagit ansvarsfrihet. Istället har man be-
slutat att skjuta upp ställningstagande till ansvarsfri-
het i avvaktan på att kommissionen vidtar vissa åt-
gärder som parlamentet begärt.

Regeringen redovisar i föreliggande proposition,
dels vissa förändringar som Amsterdamfördraget in-
nebär för Revisionsrätten, dels innehållet i rapporte-
ringen, dels hur regeringen från svensk sida agerat
vid behandlingen av rättens rapport och bedömning-
en av iakttagelserna som avser Sverige.

8.1.2 Amsterdamfördraget

Inom ramen för regeringskonferensen som avslutades
i Amsterdam gjordes vissa tillägg och ändringar i de
delar av EU-fördraget som rör Revisionsrätten. De
viktigaste förändringarna var att Revisionsrätten gavs
fördragsfäst rätt att föra talan inför EU-domstolen
för att tillvarata sina intressen. Vidare fastlades i för-
draget att Revisionsrätten inom ramen för sin
granskning skall rapportera alla fall av oegentlighe-
ter. Vad gäller Revisionsrättens tillgång till informa-
tion som innehas av Europeiska investeringsbanken i
dess förvaltning av gemenskapsmedel skall denna
regleras i en överenskommelse mellan rätten, banken
och kommissionen. Ett tillägg gjordes innebärande
att rådet och Europaparlamentet inom ramen för be-
viljandet av ansvarsfrihet för kommissionen skall
granska även revisionsförklaringen och att denna
skall publiceras i Europeiska gemenskapernas offici-
ella tidning.

205

PROP. 1997/98:150

8.1.3 Utgångspunkter för Sveriges
agerande

Ett effektivt och korrekt användande av gemen-
skapsmedlen är en prioriterad fråga för Sverige i EU-
arbetet. Regeringen lägger därför stort vikt vid Revi-
sionsrättens iakttagelser liksom hur kommissionen
tar till sig dessa. Revisionsrättens årsrapport är vä-
sentlig för att bedöma hur EU:s budget använts och
hur gemenskapspolitiken genomförts.

Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena
inom EU för ökad effektivitet, säker medelshante-
ring, stärkt kontroll och revision. Förutom att det för
Sverige som stor nettobidragsgivare är angeläget att
verka för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv
användning av gemenskapens medel som möjligt, är
det av avgörande betydelse för den gemensamma po-
litiken att medlen går till avsedda ändamål och inte
slösas bort på grund av dålig administration och
kontroll. Även legitimiteten för EU:s verksamhet kan
skadas om brister uppdagas och ej åtgärdas.

8.1.4 Iakttagelser i rapporterna för 1996
och svenskt agerande i rådet

Revisionsrätten har även för detta år konstaterat ett
stort antal exempel på otillfredsställande räken-
skapsmässig och finansiell förvaltning, men även för-
bättringar i förhållande till föregående år redovisas.

I årsrapporten (som publicerats i Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning 97/C 348/01) konsta-
teras i huvudsak samma typ av brister som noterades
i föregående års rapport. De allvarligaste bristerna
konstateras på strukturfondsområdet. På jordbruks-
området redovisas förbättringar vad gäller kontroll
och finansiell styrning, men samtidigt noterar rätten
att stödnivåerna lett till onödiga utgifter och över-
kompensation.

På nästan samtliga områden finns iakttagelser om
brister i förvaltning och kontroll som tyder på att ut-
vecklingen av lämpliga redovisnings- och kontrollsys-
tem släpar efter. Rätten konstaterar att kommissio-
nen har svårigheter att inom bidragssystemen
kontrollera unionens finanser avseende laglighet,
korrekthet och sund ekonomisk förvaltning. Proble-
men är särskilt påtagliga när det gäller strukturfon-
derna, men även när det gäller den gemensamma
jordbrukspolitiken.

På jordbruksområdet konstateras att en avsevärd
överkompensation förekommer, framförallt inom
spannmåls- och nötköttstödet. Överkompensationen
utgör inget formellt fel, men kan inte anses som ett
sunt utnyttjande av allmänna medel. De allvarligaste
bristerna finns på strukturfondsområdet. Bland an-
nat uppmärksammas den bristfälliga definitionen av
programmens mål och innehåll samt bristen på in-
formation om hur åtgärderna fortskrider. På bi-

ståndsområdet uppmärksammar rätten kommissio-
nens oförmåga att genomföra kontrakt i samband
med antagna program där åtaganden gjorts i budge-
ten. Som en följd av kommissionens strävan att göra
åtaganden för hela årsbudgeten i kombination med
ett stort programutbud och låg absorptionskapacitet
hos mottagarna har förskottsinbetalningar ackumu-
lerats på mottagande nationella förvaltningars kon-
ton. När det gäller inre åtgärder konstateras fram-
förallt brister i små- och medelstora företags
deltagande i program för forskning och teknisk ut-
veckling. Felaktiga utgiftsredovisningar orsakas av
komplexa regler och svagheter i företagens redovis-
ningssystem. Kommissionen uppmanas här att för-
enkla och förbättra sina regler. Vad gäller den admi-
nistrativa budgeten konstateras framförallt allvarliga
brister i systemet för ersättning och traktamenten till
ledamöter och suppleanter vid Ekonomiska och soci-
ala kommittén.

I revisionsförklaringen avstår Revisionsrätten, på
grund av omfattningen av de problem som uppda-
gats vid granskningen av underliggande transaktioner
i betalningarna, att avge en övergripande positiv för-
klaring vad gäller lagligheten och korrektheten i des-
sa transaktioner för 1996. Rätten har funnit att
5,4% av utbetalningarna varit behäftade med vä-
sentliga felaktigheterna (dvs sådana som har mätbar
effekt på beloppen för de underliggande transaktio-
nerna), och att man ej kunnat bedöma 4,3% av be-
talningarna överhuvudtaget.

Rätten noterar dock att en rad förbättringar skett
framförallt inom jordbruksområdet. Kommissionen
har också infört bestämmelser på strukturfondsom-
rådet som väntas leda till förbättringar.

Utöver årsrapporten och revisionsförklaringen be-
aktas vid ansvarsfrihetsprövningen avseende 1996
åtta särskilda rapporter som rätten avgivit samt rap-
porterna avseende den ekonomiska förvaltningen
under budgetåret 1996 vid Europeiska fonden för
förbättring av levnads- och arbetsvillkor
(Dublinfonden) och vid Europeiskt centrum för ut-
veckling av yrkesutbildning.

Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna re-
agerat positivt på många av rättens påpekanden. Den
medger ofta behovet av att vidta åtgärder och anger i
vissa fall exakta avsikter vad gäller åtgärder. Kom-
missionen strävar också efter att lösa många av de
problem och svagheter som rätten anför genom att
fullfölja SEM 2000-initiativet, Sound and Efficient
Management, kommissionens program för att för-
bättra den finansiella kontrollen och styrningen av
gemenskapsmedel.

Ekonomi- och finansministerrådet beslutade att
rekommendera Europaparlamentet att bevilja kom-
missionen ansvarsfrihet, men tillfogade i vanlig ord-
ning en lång rad kommentarer om vilka åtgärder
som måste vidtas inom varje sektor.

Sverige anser att de iakttagelser rätten gjort är vik-
tiga och att det är mycket viktigt att de åtgärdas. I

206

PROP. 1997/98:150

arbetet med att ta fram en rekommendation till par-
lamentet har Sverige strävat efter att rådet drar ope-
rativa slutsatser som ställer krav på berörda parter
att vidta åtgärder.

Även om Revisionsrätten visat på allvarliga brister
inom många områden är de enligt vår uppfattning
inte av en sådan art att kommissionen inte borde be-
viljas ansvarsfrihet. Kommissionen visar en konstruk-
tiv attityd i hanteringen av de brister som konstate-
rats. Den rekommendation rådet avgivit till
parlamentet avspeglar väl de svenska ståndpunkterna
i frågan.

8.1.5 Bedömning av iakttagelser rörande
Sverige i årsrapporten

Årsrapporten för 1996 avser Sveriges andra med-
lemsår i den europeiska unionen och Sverige om-
nämns precis som förra året relativt sparsamt i rap-
porten. I tre konkreta fall omnämns Sverige explicit.
En not om hur Sverige bedömer kritiken och vilka
åtgärder som vidtagits har sänts till kommissionen.
Detta görs av samtliga medlemsländer i syfte att
kommissionen skall kunna göra en samlad redogö-
relse över vilka åtgärder som vidtas till följd av rät-
tens iakttagelser. En kortfattad redogörelse för de
iakttagelser som rör Sverige och den not Sverige
överlämnat till kommissionen följer.

Revisionsrätten konstaterar fördröjningar i ge-
nomförandet av mål 6 i Sverige. Man noterar att en-
dast en förskottsbetalning gjorts och att inga medel
därefter rekvirerats per den 31 december 1996. Vida-
re konstaterar man att de faktiska utgifterna var
mycket låga i förhållande till berättigade utgifter.

Det bör understrykas att Revisionsrättens iaktta-
gelser inte innehåller några uppgifter om felaktighe-
ter. Vad rätten konstaterar är bland annat att ingen
ansökan om betalning, utöver det första förskottet,
från regionala fonden hade inkommit per den 31 de-
cember 1996 och att den första utbetalningen till en
slutlig stödmottagare ägde rum först i juli 1996. Där-
efter har såväl andra förskottet för år 1995 som förs-
ta och andra förskottet för år 1996 rekvirerats. Det
sammanlagda beloppet som rekvirerats från regio-
nala fonden för mål 6 uppgår för närvarande till
35 827 miljoner ecu. För mål 6 hade per oktober
1997 beslut fattats om 48 procent av den totala ra-
men för 1995-1999 och i december samma år hade
19 procent av medelsramen betalats ut. Dessa siffror
visar att Revisionsrättens iakttagelser hade sin grund
i att programmen startade sent och allmänt sett be-
hövde en igångkörningsperiod för att kunna fungera
enligt planerna.

Den andra iakttagelsen som görs beträffande Sve-
rige är att personal inom den offentliga sektorn
(sjukhus) erhållit utbildning inom ramen för mål 4,
vilket normalt inte är stödberättigande kostnader.

Kommissionen uppmanas i detta sammanhang av
rätten att klarlägga om sådana utgifter berättigar till
stöd.

Det skall först klargöras att rätten inte riktar nå-
gon kritik mot Sverige, som av kommissionen med-
givits ett undantag för den offentliga sektorn (vård
och omsorg). I Sveriges samlade programplanerings-
dokument för mål 4 fastställs att 15% av medlen kan
avsättas till utbildning av arbetstagare i små och
medelstora företag inom den allmänna hälso- och
sjukvården på regional och lokal nivå. Regeringen
poängterade i förhandlingarna med kommissionen
om mål 4 just jämställdhetsaspekten och det faktum
att den offentliga vården är konkurrensutsatt. Även
det faktum att offentliganställda i Sverige kan sägas
upp betonades.

I revisionsförklaringen gör rätten den tredje iakt-
tagelsen avseende Sverige. Man konstaterar att den
felaktiga behandlingen vad gäller under- och över-
skott vid lagring av socker lett till att ett tillräckligt
underlag om användningen av gemenskapsmedel ej
kunnat tillhandahållas.

Systemet för lagerersättning för socker innebär att
företaget får ersättning varje månad för de kvantite-
ter av socker som lagras i lagerlokaler och silor. En-
ligt förordning (EEG) nr 1998/78 artikel 16 skall dif-
ferenser som uppstått föranleda en justering av
ersättningsbeloppet. Ungefär vart tredje år töms och
rengörs silorna och då upptäcks eventuella differen-
ser mellan redovisad och faktisk kvantitet. Dessa dif-
ferenser har justerats i företagets lagersaldon per den
30 september varje år, men inte redovisats av företa-
get till Jordbruksverket (den betalningsansvariga
myndigheten) varför inga åtgärder vidtagits från ver-
kets sida.

Numera ingår i berörda myndigheters rutiner att
bevaka att information erhålls från företaget om
eventuella differenser. Beträffande kontroll har en
riskindelning upprättats för samtliga lagerplatser.
Varje lagerplats kontrolleras två gånger om året och
varje lagertransaktion för samtliga lagerplatser kon-
trolleras.

8.2 Kompletterande regler till EG:s
förordningar om strukturstöd

8.2.1 Ärendet och dess beredning

Genomförandet i Sverige av EG:s regional- och
strukturpolitik förutsätter att EG:s förordningar om
stöd från strukturfonderna till viss del kompletteras
med nationell lagstiftning avseende framförallt tillsyn
och kontroll. Såvitt avser strukturrstöden inom den
gemensamma jordbrukspolitiken finns sådana be-
stämmelser i lagen (1994:1708) om EG:s förordning

207

PROP. 1997/98:150

om miljö- och strukturstöd. Motsvarande bestäm-
melser saknas beträffande övrigt strukturstöd.

Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp sam-
mansatt av företrädare för Justitiedepartementet, Fi-
nansdepartementet, Jordbruksdepartementet, Ar-
betsmarknadsdepartementet och Närings- och
handelsdepartementet utarbetat en promemoria med
förslag till hur EG:s förordningar om strukturstöd
kan kompletteras med nationella regler om bl.a. till-
syn och kontroll. Remissyttranden över promemori-
an har inhämtats skriftligen och vid ett möte den 19
februari 1998. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 1. Remissyttrandena och protokoll från
remissmötet finns tillgängliga i Jordbruksdeparte-
mentet (dnr Jo98/378).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 mars 1998 att inhämta
Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i
bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Rege-
ringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i 3§, i
det remitterade lagförslaget.

1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning
(EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter
och effektivitet samt om samordningen av deras
verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska in-
vesteringsbanken och andra befintliga finansierings-
organs verksamheter.

8.2.2 Inledning

EU har som ett mål att främja ekonomiska och soci-
ala framsteg. Ett medel för att uppnå detta mål är att
stärka den ekonomiska och sociala sammanhållning-
en genom att minska skillnaderna mellan de olika
regionernas utvecklingsnivåer. EG:s regional- och
strukturpolitik är det viktigaste instrumentet inom
gemenskapen för att minska obalanserna och skill-
naderna i ekonomisk utveckling mellan regionerna.
Regional- och strukturpolitiken består av åtgärder
knutna till sex olika mål samt av gemenskapsinitiativ
och pilotprojekt.

De stöd och andra åtgärder som ingår i EG:s regi-
onal- och strukturpolitik bekostas delvis med natio-
nella medel och delvis med medel från EG:s struktur-
fonder.

8.2.3 EG:s förordningar om strukturfonder

EG:s strukturpolitik regleras främst av rådets förord-
ning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om
strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om
samordningen av deras verksamheter dels inbördes,
dels med Europeiska investeringsbanken och andra
befintliga finansieringsorgans verksamheter. Denna
förordning kompletteras av ett antal förordningar
som huvudsakligen innehåller tillämpningsföreskrif-
ter. Av dessa förordningar är den viktigaste rådets
förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december

8.2.4 EG:s regler om kontroll och tillsyn

För att skydda EG:s finansiella intressen har rådet
antagit bl.a. förordning (EG, EURATOM) nr
2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Eu-
ropeiska gemenskapernas finansiella intressen och
förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 av den 11
november 1996 om de kontroller och inspektioner
på platsen som kommissionen utför för att skydda
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot
bedrägerier och andra oegentligheter. Båda dessa
förordningar är tillämpliga på medel från EG:s struk-
turfonder.

Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller till-
syn och kontroll av medel från EG:s strukturfonder
följer bl.a. av artikel 23 i förordning (EEG) nr
4253/88. Enligt den bestämmelsen skall medlemssta-
terna kontrollera att de verksamheter som finansieras
av gemenskapen genomförs korrekt, förhindra över-
trädelser och vidta sanktioner mot sådana samt åter-
kräva medel vid överträdelser eller försummelser.

I förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 fast-
slås att bestämmelser om kontroller, administrativa
åtgärder och sanktioner skall införas av medlemssta-
terna i den mån det är nödvändigt för att säkerställa
en riktig tillämpning av gemenskapsrätten. Enligt
förordningen åligger det medlemsstaterna att i enlig-
het med nationella bestämmelser vidta nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att sådana transaktioner
som berör gemenskapernas finansiella intressen följer
reglerna och att de verkligen äger rum.

Kontrollåtgärderna skall vara anpassade till varje
sektors särdrag och vara proportionella i förhållande
till de eftersträvade målen.

I förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 fast-
ställs de ytterligare bestämmelser som är tillämpliga
på administrativa kontroller och inspektioner på
platsen som utförs av kommissionen för att skydda
gemenskapernas finansiella intressen mot oegentlig-
heter. Med oegentligheter avses varje överträdelse av
en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av
en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk
aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till
en negativ effekt för gemenskapernas allmänna bud-
get eller budgetar som de förvaltar. Den negativa ef-
fekten kan vara antingen en otillbörlig utgift eller ett
bortfall av inkomster.

Kontroller och inspektioner på platsen får enligt
förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 utföras av
kommissionen hos de ekonomiska aktörer som har

208

PROP. 1997/98:150

begått oegentligheten. De kan också riktas mot per-
soner som har deltagit i genomförandet av oegentlig-
heten och mot dem som är skyldiga att stå till svars
för oegentligheten eller förhindra att den begås. För
att underlätta för kommissionen att utföra dessa
kontroller och inspektioner på platsen skall de eko-
nomiska aktörerna lämna tillträde till lokaler, mark-
områden, transportmedel och andra platser som an-
vänds yrkesmässigt. Vidare kan kommissionen, i den
mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en
oegentlighet har förekommit, utföra kontroller och
inspektioner på plats hos andra berörda ekonomiska
aktörer för att få tillgång till uppgifter av betydelse
vad beträffar de omständigheter som är föremål för
kontroll.

Kommissionens kontrollanter är skyldiga att följa
de förfaranderegler som finns i den berörda med-
lemsstatens lagstiftning, om inte annat följer av till-
lämplig gemenskapsrätt. De får använda samma
hjälpmedel vid kontrollen som de nationella admi-
nistrativa kontrollanterna och får bl.a. ta kopior av
handlingar av betydelse. Om de ekonomiska aktö-
rerna motsätter sig kontroll eller inspektion på plat-
sen, skall den berörda medlemsstaten, med tillämp-
ning av nationella bestämmelser, lämna kommis-
sionens kontrollanter det biträde de behöver så att
deras kontroller och inspektioner på platsen kan full-
göras.

1 § rättegångsbalken även hos annan än den som
skäligen kan misstänkas för brottet.

Enligt lagen får tillsynsmyndigheten meddela de
förelägganden som behövs för att tillämpliga regler
skall efterlevas och ta del av de handlingar och upp-
lysningar som behövs för tillsynen. Polisen skall på
begäran lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
Rätten till tillträde och rätten att ta del av handlingar
och upplysningar gäller även för EG:s institutioner
och av institutionerna utsända inspektörer. Lagen
innehåller även bestämmelser om rätt att ta ut avgift
för tillsynen samt om ränta. Beslut enligt lagen får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Vilka myndigheter som är tillsynsmyndigheter be-
slutas av regeringen. Inom jordbrukssektorn har så-
väl Statens jordbruksverk som länsstyrelserna utpe-
kats som ansvariga för tillsynen.

8.2.6 Lagstiftningsfrågor

Regeringens förslag: För att EG:s regional- och
strukturpolitik skall kunna verkställas fullt ut skall
lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö-
och strukturstöd utvidgas till att omfatta även de
strukturstöd som inte innefattas i den gemensamma
jordbrukspolitiken.

8.2.5 Svenska lagregler om kontroll och
tillsyn

För de strukturstöd som ingår i den gemensamma
jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om
EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd
kompletterande nationella bestämmelser om bl.a.
tillsyn och kontroll. Av lagens tredje paragraf fram-
går vilka befogenheter nationella tillsynsmyndigheter
har vid kontroll och tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna har rätt att få tillträde till
områden, anläggningar, byggnader, lokaler och and-
ra utrymmen som används i samband med hantering
av jordbruksprodukter. Lagen förutsätter inte att det
finns någon misstanke om oegentligheter för att kon-
troll skall kunna få ske. Att tillsynsmyndighetens
möjlighet till tillträde är hänförlig till utrymmen som
används i samband med hantering av jordbrukspro-
dukter innebär att kontrollen även till viss del kan
ske hos annan än den som mottagit stöd. Som exem-
pel kan nämnas att stickprovskontroller kan ske på
slakterier.

Lagen ger inte någon möjlighet till tillträde för till-
synsmyndigheten i andra utrymmen, till exempel för
att eftersöka handlingar hos en revisor. Vid miss-
tanke om allvarlig brottslighet finns vissa starkt be-
gränsade möjligheter till husrannsakan enligt 28 kap.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som ytt-
rat sig tillstyrker eller har inte någon erinran mot för-
slaget. Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i
Stockholms län och Statens jordbruksverk har läm-
nat synpunkter på utformningen av författningstex-
ten.

Jordbruksverket har vidare anfört att lagen bör
omfatta även nationella jordbruksstöd inom stödom-
rådena 1-3. Jordbruksverket har också påpekat att
regler om återbetalningsskyldighet bör införas i la-
gen.

Skälen för regeringens förslag: EG:s förordningar
om strukturstöd är till alla delar bindande och direkt
tillämpliga i alla medlemsstater. Av detta följer att
förordningarna gäller som svensk rätt. För att vissa
av förordningarna skall kunna tillämpas förutsätts
dock kompletterande nationella regler. De komplet-
terande reglerna är i huvudsak av två olika slag.

En kategori av utfyllande regler är bestämmelser
om på vilket sätt Sverige skall utnyttja de möjligheter
att lämna stöd som ryms inom EG:s strukturpolitik
och om verkställighet av stödgivningen. För att detta
behov skall kunna tillgodoses behövs inte något
lagstöd eftersom det är fråga om för den enskilde
gynnande föreskrifter. I viss utsträckning behövs
emellertid kompletterande regler av annat slag, fram-

209

PROP. 1997/98:150

för allt avseende tillsyn och kontroll. Dessa regler är
av den karaktären att de måste meddelas i form av
lagbestämmelser.

För de strukturstöd som ingår i den gemensamma
jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om
EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd
kompletterande nationella bestämmelser om bl.a.
tillsyn och kontroll samt om ränta. Lagen omfattar
enligt sin nuvarande lydelse bl.a. EG:s förordningar
om stöd till landsbygdsutveckling, s.k. mål 5b-stöd.
Lagens bestämmelser är, med undantag för vad som
där sägs om möjlighet för regeringen att föreskriva
om avgifter, av betydelse också för de strukturstöd
som inte är en del av genomförandet av den gemen-
samma jordbrukspolitiken. Samma reglering av till-
syn och kontroll bör gälla för allt strukturstöd. Rege-
ringen föreslår därför att lagen ändras till att omfatta
även strukturstöd utanför ramen för den gemen-
samma jordbrukspolitiken.

Genom den föreslagna utvidgningen ges till-
synsmyndigheterna de befogenheter som är nödvän-
diga för att tillsyn och kontroll skall kunna utövas
gentemot mottagare av alla former av strukturstöd.
Motsvarande rätt till tillträde och att ta del av hand-
lingar ges också till EG:s institutioner och av institu-
tionerna utsända inspektörer.

Tillsynsmyndigheternas möjligheter att besluta om
återbetalning av stöd är en fråga som regeringen av-
ser att reglera i förordning.

Regeringen avser att i ett senare sammanhang se
över frågan om möjligheter för tillsynsmyndigheterna
att i samband med kontroll få tillträde till även andra
lokaler än dem som omfattas av lagens bemyndigan-
de. Även frågan om kontroll av nationella stöd ford-
rar ytterligare överväganden.

Bilaga 1

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stock-
holm, Rikspolisstyrelsen, Statskontoret, Riksrevi-
sionsverket, Statens jordbruksverk, Arbetsmarknads-
styrelsen, NUTEK, Länsstyrelsen i Blekinge län,
Länsstyrelsen Värmland och Beslutsgruppen Mål 5b
Gävle/Dala.

Svenska EU-programkontoret, Länsstyrelsen i Väs-
terbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län,
Beslutsgruppen Mål 2 Bergslagen, Beslutsgruppen
Mål 2 Fyrstad, Beslutsgruppen Mål 5b Sydöstra Sve-
rige, Beslutsgruppen Mål 6 Norrbotten och Besluts-
gruppen Mål 6 Jämtland har inga synpunkter eller
avstår från att avge yttrande.

8.2.7 Ikraftträdande m.m.

Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1998. Den
befogenhet tillsynsmyndigheterna ges enligt lagen att
utföra kontroller m.m. kommer att omfatta även
stödprojekt som har påbörjats eller helt genomförts
före ikraftträdandet. Några övergångsbestämmelser
behövs därför inte.

I anledning av de föreslagna lagändringarna ökas
antalet situationer när polisen har skyldighet att på
begäran lämna hjälp vid tillsyn. Hittills har polisens
hjälp behövts tas i anspråk bara vid något enstaka
tillfälle. De ytterligare insatser som kan komma i frå-
ga torde totalt sett komma att bli av liten omfattning
och bedöms kunna ske inom befintliga resursramar.

Bilaga 2

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-25

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justiti-
erådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin
Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998
(Jordbruksdepartementet) har regeringen beslutat
inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar
om miljö- och strukturstöd.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hov-
rättsassessorn Mats Wiberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrå-
det:

Lagen om EG:s förordningar om miljö- och struktur-
stöd, som hittills har sikte enbart på jordbrukspoliti-
ken, föreslås utvidgad till att avse stöd från alla EG:s
strukturfonder i syfte att möjliggöra tillsyn och kon-
troll av stöden.

Såvitt framgått vid föredragningen är de områden
som regleras i nuvarande andra stycket 4-6 sådana av
gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna
som återfinns i EG:s förordningar. De skulle därmed
i fortsättningen ingå i den vidare definition som före-
slås intagen i punkt 4 och kan därför upphävas.

Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte den före-
slagna punkten 4, som har ett mera övergripande syf-
te än de föregående punkterna, borde placeras som
punkt 1 för att därigenom rangordna digniteten
mellan bestämmelserna.

210

Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Innehållsförteckning

1 Inledning...................................................................................7

1.1 Tillväxtutsikter för den svenska ekonomin..............7

1.2 Utvecklingen inom olika områden...........................9

2 Internationell utveckling..........................................................14

2.1 Asienkrisen och dess inverkan på prognosen..........14

2.2 Utsikterna för den globala ekonomin.....................15

2.2.1 Utvecklingen i Förenta staterna..............................15

2.2.2 Utvecklingen i Japan och vissa asiatiska

tillväxtekonomier...................................................16

2.2.3 Utvecklingen i EU..................................................16

2.2.4 Utvecklingen i Norden och Östersjöområdet.........18

3 Kapitalmarknaderna...............................................................20

3.1 Utvecklingen i omvärlden......................................20

3.2 Utvecklingen i Sverige............................................21

4 Utrikeshandeln........................................................................24

4.1 Varuhandeln..........................................................24

4.2 Bytesbalansen........................................................26

5 Näringslivets produktion.........................................................27

5.1 Industrin................................................................27

5.2 Byggnadsverksamhet..............................................29

6 Arbetsmarknad.......................................................................30

7 Löner......................................................................................35

8 Inflation..................................................................................38

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion...........................41

9.1 Hushållens inkomster............................................41

9.2 Privat konsumtion.................................................42

10 Investeringar...........................................................................44

10.1 Näringslivets investeringar.....................................44

10.2 Bostäder.................................................................45

10.3 Lagerinvesteringar.................................................46

11 Den offentliga sektorn.............................................................47

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn....................47

11.2 Den statliga sektorn...............................................49

11.3 Allmänna pensionsfonden......................................50

11.4 Den kommunala sektorn........................................51

Appendix Känslighetsanalys av de offentliga finanserna........53

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Innehållsförteckning
Tabeller

1.1 Prognosförutsättningar.............................................9

1.2 Nyckeltal..................................................................9

1.3 Försörjningsbalans.................................................11

1.4 Finansiellt sparande................................................11

1.5 De offentliga finanserna.........................................12

2.1 BNP-tillväxt per region..........................................14

2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.........................18

3.1 Betalningsbalansen.................................................22

3.2 Ränte och valutaantaganden..................................23

4.1 Svensk export till olika regioner 1997....................24

4.2 Export och import av varor....................................25

4.3 Bytesbalansen.........................................................26

5.1 Näringslivets produktion........................................27

5.2 Nyckeltal för industrin...........................................28

5.3 Byggnadsverksamhet..............................................29

6.1 Arbetsmarknad.......................................................30

6.2 Sysselsättning i olika branscher..............................31

6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

åtgärder..................................................................32

7.1 Timlöner................................................................35

7.2 Arbetskraftskostnad per anställd i näringslivet

enligt OECD..........................................................36

8.1 Konsumentprisutveckling.......................................38

9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion

och sparande..........................................................41

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren......................44

10.2 Övriga näringslivets investeringar...........................45

11.1 Justering av den offentliga sektorns finansiella

sparande till ENS-definition...................................47

11.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande...........48

11.3 Statens finansiella sparande, lånebehov

och statsskuld.........................................................50

11.4 Kommunsektorns finanser......................................51

11.5 Delsektorernas konsumtion och

transfereringsutgifter..............................................52

Al 1.1 Förändring av BNP-gap och finansiellt sparande....53

Al 1.2 Beräknad förändring av finansiellt sparande i

förhållande till förändring i BNP............................53

Al 1.3 Konjunktura vmattning...........................................54

A11.4 Sämre lönebildning.................................................55

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Innehållsförteckning

Diagram 1.1 BNP-utveckling........................................................7

I. 2 Bidrag till BNP-tillväxt..........................................11

2.1 BNP-tillväxt i Förenta staterna, Japan och EU.......14

2.2 Valuta- och aktiekursutveckling i Asien.................15

2.3 Konsumentprisutveckling.......................................16

2.4 Underskott i de offentliga finanserna.....................17

2.5 Företagens och hushållens förtroende i EU............17

2.6 Real BNP-tillväxt i Östersjöområdet......................19

3.1 1 O-årsräntor i USA och Tyskland...........................20

3.2 Europeiska korträntor (3 mån)..............................21

3.3 Kronindex..............................................................21

3.4 Ränteutvecklingen i Sverige...................................22

4.1 Export-, världsmarknads- och

marknadsandelstillväxt för bearbetade varor.........25

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet

i Sverige relativt 14 OECD-länder..........................28

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel...........................28

6.1 Antal nyanmälda lediga platser och

antal sysselsatta.....................................................31

6.2 Sysselsatta och arbetskraftsutbud...........................33

6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska åtgärder...........33

6.4 Befolkningen i arbetsför ålder uppdelad

på grupper.............................................................33

7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet.............36

8.1 Konsumentprisutveckling enligt KPI......................39

9.1 Privat konsumtion och disponibel inkomst

per invånare...........................................................42

9.2 Hushållens netto- och förmögenhetssparkvot........43

10.1 Investeringar som andel av BNP............................44

10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter.... 46

II. 1 Den offentliga sektorns finansiella sparande..........47

11.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter......49

11.3 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld

och nettoskuld.......................................................49

11.4 Kommunsektorns bruttoproduktion

och konsumtion.....................................................52

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 1998 års ekonomiska vårproposi-
tion görs en bedömning av den internationella och
den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 2001.

Bedömningen av den internationella utvecklingen
grundar sig till stora delar på prognoser gjorda av
Finansdepartementets internationella avdelning. Be-
skrivningen av den svenska ekonomin baseras främst
på underlag från Statistiska centralbyrån och den
prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den
25 mars 1998. Ansvaret för bedömningarna åvilar
dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdel-
ning.

Beräkningar för åren 1999 till 2001 har gjorts
med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOS-
MOS och FIMO och är betingade av att ett antal
förutsättningar är uppfyllda.

lingen blir i enlighet med den som anges av arbets-
marknadens parter bedöms den svenska ekonomin
ändå utvecklas så pass starkt att tillväxten 1998 och
1999 blir ca 3 % per år. Tillväxtens sammansättning
förändras jämfört med de senaste två åren. Den in-
hemska efterfrågan kommer att ge stora bidrag till
tillväxten. Nettoexporten, som under recessions- och
budgetkonsolideringsåren har varit tillväxtmotor i
den svenska ekonomin, kommer under tidsperioden
fram till 2001 att stå för en avsevärt mindre andel av
tillväxten. Den samlade efterfrågan riktas därför i
högre grad än tidigare mot arbetsintensiv verksam-
het, vilket i sin tur bidrar till en bättre sysselsättnings-
utveckling.

DIAGRAM 1.1

BNP-utveckling

Procent

BNP årlig förändring

BNP säsongrensat förlopp

Index

beräknat i budgetpropositionen för 1998, vilket till
viss del kan förklaras av att den offentliga konsum-
tionen föll kraftigare än förväntat. Aktivitetsnivån i
ekonomin ökade gradvis under loppet av 1997 och
var i slutet av året mycket hög (se diagram 1.1). Un-
der 1998 förväntas, bl.a. till följd av att Asienkrisen
leder till en svagare exporttillväxt, en viss avmattning
av tillväxten. Under förutsättning att löneutveckling-

Den internationella konjunkturen fortsätter att ut-
vecklas väl, även om Asienkrisen väntas dämpa till-
växten något i år. De första tecknen på en annal-
kande kris i delar av Asien visade sig förra sommaren
och beaktades i viss mån redan i budgetpropositio-
nen för 1998. Sedan dess har emellertid krisen för-
djupats. Vad som idag framstår som den tydligaste
effekten av Asienkrisen är att det globala inflations-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

trycket har minskat. Därmed är det naturligt att
penningpolitiken i Förenta staterna och i Europa blir
något lättare än vad som annars skulle ha varit fallet.
I de asiatiska länderna som direkt drabbats av den
finansiella turbulensen, bl.a. Sydkorea, Indonesien
och Thailand, väntas BNP stagnera eller falla. Kon-
junkturutvecklingen i Förenta staterna är fortsatt
stark även om tillväxten under de kommande åren
inte blir lika hög som under 1997. Tillväxtutsiktema
i Europa är överlag ljusa, bl.a. som en följd av den
höga dollarkursen och en förhållandevis lätt pen-
ningpolitik samtidigt som effekten av Asienkrisen på
tillväxten bedöms bli relativt liten. Även de nordiska
ekonomierna, som är viktiga exportmarknader för
Sverige, växer mycket snabbt.

Den kapitalflykt som skett från de drabbade asia-
tiska länderna till ”säkra” marknader i Europa och
Förenta staterna har tillsammans med förväntningar
om lägre framtida inflation resulterat i mycket låga
räntenivåer i OECD-området. Ett uttryck för detta är
att den tyska 10-årsräntan, liksom den svenska, för
närvarande ligger på lägre nivåer än vad som har re-
gistrerats under de senaste 35 åren. Kronan för-
svagades under hösten, men har under den senaste
tiden stärkts.

Under 1997 ökade exporten av varor och tjänster
med hela 12,8 % , vilket vid en historisk jämförelse
är en mycket hög ökningstakt. I år väntas exporttill-
växten, bl.a. till följd av Asienkrisen, mattas av be-
tydligt och under loppet av året förutses endast en
blygsam uppgång. Tudelningen av den svenska eko-
nomin i en mycket expansiv exportsektor och en
dämpad hemmasektor avtog förra året och den ut-
vecklingen fortsätter framöver. Den privata konsum-
tionen stimuleras av att hushållen kan förvänta sig en
god utveckling av de disponibla inkomsterna efter tre
år av fallande reala inkomster samtidigt som räntor-
na är låga och tillgångspriserna, och därmed hus-
hållens förmögenheter, är förhållandevis höga. Det
låga ränteläget och den goda konjunkturutvecklingen
bidrar till ett gynnsamt investeringsklimat och inves-
teringarna väntas stiga relativt kraftigt framöver.

Arbetsmarknadsläget förbättrades under andra
halvåret 1997. Under denna period föll den öppna
arbetslösheten mycket kraftigt och i slutet av året var
nivån drygt 1,5 procentenhet lägre än ett år tidigare.
Den snabba nedgången beror på en ökad privat sys-
selsättning, högt deltagande i kunskapslyftet och att
tillfällig avgångsersättning till personer mellan 60-64
år reducerade arbetsutbudet. Den senaste tiden har
inkommande statistik visat att sysselsättningen ökar
och det finns flera indikatorer som tyder på att sys-
selsättningen kommer att fortsätta öka framöver.
Den nedgång som väntas i arbetslösheten under
kommande år bedöms i högre grad genereras av
ökad sysselsättning än vad som var fallet under
1997. Det resurstillskott till kommunerna som före-
slås i denna proposition tillsammans med den tidi-
gare beslutade höjningen av statsbidragen förbättrar

sysselsättningsläget i kommunerna. Därmed kan
1997 års negativa utveckling i kommunerna brytas
och vändas till en sysselsättningsuppgång.

I slutet av år 2000 beräknas den öppna arbetslös-
heten uppgå till 4 %. För att detta skall vara möjligt
måste tillväxten fram till dess vara hög. På några om-
råden är dock osäkerheten särskilt stor:

Det första området är storleken på kommande års
löneökningar. De avtal som hittills har träffats har
resulterat i avtalsmässiga löneökningar, som ligger på
en lägre nivå än vad många bedömare tidigare för-
väntat sig. Föreliggande prognos baseras på förut-
sättningen att löneglidningen, inom de områden där
avtal har tecknats, blir så stor som parterna själva
har angivit. På de områden där avtal ännu inte är
klara, antas de totala löneökningarna (dvs. inklusive
löneglidning) bli lika stora som på de områden där
avtal tecknats inklusive den av parterna angivna lö-
neglidningen. Under dessa omständigheter begränsas
de genomsnittliga löneökningarna till ca 3 % per år.
Detta skapar förutsättningar för en expansiv pen-
ningpolitik och en stark sysselsättningstillväxt.

Det andra området med stor osäkerhet är utveck-
lingen av den internationella konjunkturen och effek-
ten på världsekonomin av Asienkrisen. Prognosen
vilar på bedömningen att de reala återverkningarna
av Asienkrisen i Europa och Förenta staterna blir re-
lativt begränsade vad avser den ekonomiska utveck-
lingen 1999 och framåt samt att den japanska eko-
nomin gradvis återhämtar sig. I de drabbade asiatis-
ka länderna antas de försvagade valutorna leda till en
kraftig exportuppgång så att länderna kan vända den
negativa tillväxttrenden redan nästa år. Utgångs-
punkten för prognosen är således att Asienkrisen in-
nebär en lägre produktionsnivå i världen i slutet av
1998, men att tillväxtförloppet därefter i huvudsak
är opåverkat av Asienkrisen.

Den snabbt fallande arbetslösheten under 1997
har överraskat många konjunktur bedömare och be-
dömningarna av vad som är den mest sannolika ut-
vecklingen under kommande år måste göras i ljuset
av 1997 års utveckling. Föreliggande prognos bygger
på antagandet att utbildningssatsningen även fram-
över riktas till personer som annars skulle vara öppet
arbetslösa. Ytterligare en osäkerhetsfaktor är i vilken
utsträckning de grupper som idag står utanför ar-
betskraften träder in när sysselsättningsläget, och
därmed sannolikheten att få jobb, förbättras. Blir in-
trädet i arbetskraften högre än beräknat i prognosen
blir det svårare att uppnå arbetslöshetsmålet.

De offentliga finanserna visar överskott varje år
under prognosperioden efter beaktande av de förslag
som lämnas i denna proposition. Därmed minskar
den offentliga sektorns skuldsättning. Den offentliga
sektorns bruttoskuld som andel av BNP, definierad
enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, sjunker från

76,9 % 1997 till 62,9 % år 2001.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den mest turbulenta fasen av Asienkrisen förefaller
vara över även om situationen i vissa länder, exem-
pelvis Indonesien, fortfarande kan förvärras. För in-
nevarande år antas tillväxten falla i Asien som helhet
och bli mycket svag i de hårdast drabbade asiatiska
länderna, dvs. Thailand, Sydkorea, Filippinerna, In-
donesien och Malaysia. Den lägre tillväxten och de
förändrade konkurrensförhållanden, som följer av de
kraftiga deprecieringama av de drabbade ländernas
valutor, försämrar tillväxtförutsättningarna för öv-
riga världen. En viktig konsekvens av de försvagade
asiatiska valutorna är att inflationstrycket i resten av
världen lättar. Därmed kan de negativa tillväxtim-
pulserna motverkas av en mindre stram penningpoli-
tik.

väntas i Förenta staterna är tillräcklig för att för-
hindra överhettning på den amerikanska arbets-
marknaden. Den amerikanska styrräntan antas ligga
oförändrad under prognosperioden.

Tillväxten i den japanska ekonomin blev avsevärt
lägre 1997 än vad som förutsågs i budgetpropositio-
nen och för 1998 har tillväxten nedreviderats kraf-
tigt. De japanska svårigheterna beror inte endast på
spridningseffekter från de länder som direkt har
drabbats av Asienkrisen utan också på problemen i
den finansiella sektorn. De åtgärder som vidtagits för
att omstrukturera den finansiella sektorn, till-
sammans med att effekterna av Asienkrisen bedöms
klinga av, förutses leda till en tydlig återhämtning
från och med 1999. Risken för en sämre utveckling
är dock påtaglig.

TABELL 1.2 NYCKELTAL

TABELL 1.1 PROGNOSFÖRUTSÄTTNINGAR

ÅRLIG PROCENTUELL

FÖRÄNDRING

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
BNP-tillväxt,
OECD (16\|	2,4	2,8	2,3	2,4	2.6	2,3
Konsumentpris-
ökning, OECD (16)	2.2	2.0	1,7	2.0	2,0	2,0
Timlön, kostnad	6,1	4,5	3,1	3,0	3.0	3.0
Dollarkurs (SEK)¹	6,7	7,6	7,9	7,6	7,5	7,5
TCW-index¹	116,0	120,5	120,2	119,5	118,5	118,0
2 Tysk långränta	6,2	5,7	5,2	5,5	5,6	5.6
Svensk långränta²	8,1	6,6	5,7	5,8	5,8	5.8
Svensk kortränta³	5,8	4,3	4,6	4,6	4,6	4,6

' Årsgenomsnitt.

10-års statsobligation, årsgenomsnitt.

6-månaders statsskuldväxel, årsgenomsnitt.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Att Asienkrisens negativa tillväxteffekter mildras av
en lättare penningpolitik är mest tydligt i Förenta sta-
terna. Den amerikanska ekonomin har haft ihållande
högkonjunktur sedan 1992. Arbetslösheten har se-
dan dess fallit från knappt 8 % av arbetskraften till

4,6 % i februari i år. Samtidigt har det tillkommit ca
15 miljoner nya arbetstillfällen. För helåret 1997
ökade BNP med hela 3,7 %. Den risk för stigande
inflation, som många såg för ett år sedan, har emel-
lertid inte realiserats. Detta kan bero på att hårdare
internationell konkurrens, ny teknologi och högre
produktivitet har resulterat i att den amerikanska
ekonomins inflationsbenägenhet har minskat. Det är
dock osannolikt att tillväxten och arbetslösheten kan
fortsätta att utvecklas på samma sätt som under
1997 utan att priser och löner accelererar. Asienkri-
sens tillväxtdämpande effekter tillsammans med
dollarns appreciering mot såväl övriga OECD-
länders valutor som mot valutorna i de drabbade asi-
atiska länderna förutses leda till en viss nedväxling av
den amerikanska ekonomins tillväxttakt. Den kri-
tiska frågan är om den dämpning av tillväxten som

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
KPI, dec. - dec.	0,1	1.9	0,6	1.5	2,0	2,0
NPI, dec. - dec.	-1.0	-0,9	-0,5	0,9
Disponibel inkomst¹	-0,7	-1,7	2,5	2.9	3,7	3.1
Sparkvot (nivå)	4,4	0.8	0,9	1,3	2,9	4,0
Industriproduktion¹	2,1	5,4	5,5	4,9	4,6	2,8
Relativ enhets- arbetskostnad'	14,3	■4.9	■2.2	0.4
2 Sysselsättning	-0,6	-1,0	1,0	1,5	2.0	1,1
Öppen arbetslöshet³	8,1	8,0	6,7	5,7	4,4	4.0
Arbetsmarknads- 3 politiska åtgärder	4,5	4,3	4,2	4,0	3,9	3.5
4 Handelsbalans	125	138	155	168	188	201
Bytesbalans⁵	2.6	2.7	3,5	3,9	4,0	4,3
¹ Årlig procentuell förändring. Antal personer. Årlig procentuell förändring. Andel av arbetskraften. Miljarder kronor. ⁵ Procent av BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inom EU-området är Storbritannien det land som
ligger längst framme i konjunkturcykeln och tillväx-
ten förväntas därför mattas av från 3,3 % år 1997
till drygt 2 % 1998 och 1999. Irland, Spanien, Ned-
erländerna och Belgien är för närvarande inne i en
stark tillväxtfas. I Tyskland hölls tillväxten uppe un-
der 1997 av en stark nettoexport, medan hemma-
marknaden var svag. I såväl Frankrike som Italien
stärktes den inhemska efterfrågan föregående år. Den
generella bilden är att EU-området som helhet är i
början av en konjunkturuppgång som förväntas
sträcka sig över 1999. De expansiva effekterna av en
lätt penningpolitik och försvagade valutor, med
Storbritannien som ett viktigt undantag, har ännu
inte fått fullt genomslag på den samlade efterfrågan.
Den mycket strama finanspolitik, som bedrivits inom
EU-området, väntas bli mindre restriktiv, vilket bör
understödja en uppgång i den privata konsumtionen.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Därtill torde den allmänna räntenedgången sti-
mulera investeringarna. I Danmark, Norge och Fin-
land är aktivitetsnivån för närvarande mycket hög. I
Danmark och Norge finns också risk för överhett-
ning.

I prognosen har antagits att ett stort antal länder
kommer att deltaga i den monetära unionen redan
från starten 1999. Penningpolitiken i deltagar-
länderna kommer att anpassas så att övergången till
den monetära unionen blir smidig. För Tysklands del
har förutsatts att styrräntan höjs ca 0,5 procentenhe-
ter under 1998, samtidigt som Spanien och Italien
sänker sina styrräntor. Även långa räntor förutsätts
stiga något. Från och med nästa år övergår rätten att
fatta penningpolitiska beslut från de nationella cent-
ralbankerna till den gemensamma centralbanken
(ECB). Penningpolitiken liksom långränte-
utvecklingen kommer i framtiden att avspegla kon-
junkturläget och inflationsutvecklingen i hela EMU-
området. Mot bakgrund av de allmänt ljusa kon-
junkturutsikterna förutsätts att såväl de korta som de
långa räntorna stiger med ca en halv procentenhet
under 1999.

Sammantaget bedöms den internationella kon-
junkturutvecklingen leda till en tydlig avmattning i
världsmarknadstillväxten för svenska exportvaror
innevarande år. Den viktigaste anledningen är Asien-
krisens negativa effekter på det globala efterfråge-
läget. Under 1999 och 2000 ökar världsmarknads-
tillväxten i takt med att konjunkturläget i Europa
förstärks och de asiatiska ekonomierna återhämtar
sig.

De långa svenska räntorna antas påverkas av den
allmänna ränteuppgång, som förväntas i EU-områ-
det. Den mycket goda utvecklingen av den svenska
ekonomin, som tecknas i prognosen, med låg in-
flation, måttliga löneökningar och starka offentliga
finanser föranleder emellertid en successiv nedjuste-
ring av långräntemarginalen mot tyska obligationer. 1
slutet av 1999 antas skillnaden i ränta mellan en 10-
årig svensk statsobligationer och en motsvarande
tysk uppgå till 0,2 procentenheter. Mot denna
bakgrund antas också Riksbankens viktigaste
styrränta - den sk reporäntan - vara oförändrad
fram t.o.m. 2001. Kronan antas apprecieras något så
att TCW-index når värdet 118 i slutet av år 2000,
varefter kronans värde antas vara konstant enligt
detta index. Osäkerheten i denna bedömning är dock
mycket stor.

En post som är svår att prognostisera är utveck-
lingen av lönerna. Givet de utgångspunkter som an-
gavs ovan beräknas lönerna stiga med ca 3 % per år
under hela kalkylperioden. Den kanske mest kritiska
punkten i löneprognosen är storleken på löneglid-
ningen. Nya avtalskonstruktioner med större ut-
rymme för lokal lönefördelning, låg inflation och lå-
ga inflationsförväntningar, tillsammans med en väx-
ande insikt hos arbetsmarknadens parter om att höga
löneökningar slår tillbaka på sysselsättningen, är fak-

torer som bör verka för att löneglidningen blir mind-
re i framtiden.

Den genomsnittliga inflationen låg strax under
1% både 1996 och 1997. Tillfälliga faktorer, som
apprecieringen av den svenska kronan under 1996
och räntenedgången under båda åren, höll temporärt
tillbaka inflationen mätt med konsumentprisindex
(KPI). Under loppet av förra året steg inflationen och
inflationstakten var 1,9 % i december. I budgetpro-
positionen gjordes bedömningen att konsument-
prisindex skulle stiga med ca 1,5 % under loppet av
1998. Under inledningen av 1998 föll emellertid in-
flationen. De viktigaste orsakerna bakom nedgången
är främst att Asienkrisen och fallande oljepriser har
dämpat importprisutvecklingen samt att hyrorna,
som väger tungt i KPI, ökade i mycket begränsad
omfattning vid den senaste hyresregleringen. I ljuset
av den prisstatistik som inkommit hittills i år, den
hårda internationella prispressen, och mot bakgrund
av de låga löneökningar som förutsätts i prognosen
och sänkt tobaksskatt beräknas konsumentprisindex
öka med drygt 0,5 % under loppet av innevarande år
och med 1,5 % under loppet av nästa år. År 2000
och 2001 antas att inflationen sammanfaller med
Riksbankens mål, dvs. 2 %.

År 1997 var ett mycket bra exportår. Den svenska
exporten av varor och tjänster ökade med hela

12,8 % enligt nationalräkenskaperna. Den goda in-
ternationella utvecklingen och stora exportfram-
gångar inom vissa branscher är viktiga förklaringar
till exportutfallet. Exempelvis bidrog teleproduktin-
dustrin, som står för 12 % av varuexporten, med
drygt en tredjedel av den totala volymökningen un-
der året. I år väntas exportutvecklingen bli svagare
än under föregående år och tillväxttakten beräknas
sjunka till 6,3 %. Bakom denna nedgång i

årsgenomsnittet för exporten ligger en mycket kraftig
avmattning under loppet av året. Avmattningen
beror på att världsmarknadstillväxten går ner till
historiskt sett normala nivåer, bl.a. på grund av
Asienkrisen. Från och med nästa år förutsätts att
dessa negativa effekter har avklingat och att
exporttillväxten återigen kan öka, därtill understödd
av en god internationell tillväxt och ett gynnsamt
kostnads- och vinstläge i den svenska exportindust-
rin.

Importen steg med 11,7 % förra året, vilket var en
mycket kraftig uppgång i förhållande till 1996 då
importen ökade med 3,7 %. Den höga importtill-
växten 1997 förklaras dels av att exporten växte
snabbt och att efterfrågan i övrigt riktades mot pro-
dukter med högt importinnehåll, exempelvis maski-
ninvesteringar och varaktiga konsumtionsvaror. Va-
ruimporten dämpas i år, främst på grund av att ex-
porttillväxten avtar betydlig. Även tjänsteimporten
utvecklas troligen något svagare i år jämfört med fö-
regående år.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

TABELL 1.3 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MILJARDER

KRONOR ___________________________________________________ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1997	1995	1996	1997	1998	1999	2000
Privat konsumtion	923	0.8	1,3	2.0	2,3	2.5	2,2	2,0
Offentlig konsumtion	449	■0.9	-0,2	-2,1	1,3	0.6	0.7	1,0
Stat	134	-2,1	-0.6	■5,0	2.5	0.5	0,5	0.5
Kommun	315	-0,4	0.0	-0,7	0,8	0,6	0,9	1.2
Bruttoinvesteringar	238	12.4	3,7	-4.8	7.2	7.6	7.0	5,7
Näringsliv exkl. bostäder	. 184	27,7	4,7	-0.1	7,8	6.1	4.9	2.7
Bostäder	24	-23,5	13.1	-25,7	8,8	23,5	25,0	25,0
Myndigheter	31	-5.7	-8,0	■9.4	2.8	4.0	2.2	2.3
Lagerinvesteringar	7	0,5	-1,1	0.7	0.0	0,0	0,0	0.0
Export	761	12,9	6,1	12,8	6.3	6.7	7,0	5,4
Import	639	10,2	3.7	11.7	6,9	7.0	6,2	5.8
BNP	1739	3,9	1,3	1.8	3,0	3.1	3,4	2,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under de senaste fem åren har nettoexporten varit
tillväxtmotorn i den svenska ekonomin. Från och
med i år väntas en tydlig växling där tillväxtbidraget
från nettoexporten sjunker och inhemsk efterfrågan,
ledd av en stark investeringstillväxt och växande pri-
vat konsumtion, tar vid som de viktigaste till-
växtskapande BNP-komponenterna (se diagam 1.2).

skuld med ca 300 miljarder kronor. I den offentliga
sektorn och hushållssektorn ökar de finansiella över-
skotten under prognosperioden. Även företagen bi-
drar med ett positivt finansiellt sparande (se tabell
1.4)

TABELL 1.4 FINANSIELLT SPARANDE

PROCENT AV BNP

DIAGRAM 1.2

Bidrag till BNP-tillväxt

Procentenheter

■ Nettoexport

& Inhemsk efterfrågan

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

1996 1997 1398 1999 2000 2001

Bruttosparande	17.3	16,9	17,9	18,9	19,6	20,3
Realt sparande	14,6	14,1	14.5	15,1	15,6	16,0
Fasta investeringar	14,8	13,7	14,1	14,7	15,2	15,7
Lagerinvesteringar	-0,2	0,4	0,4	0,4	0.4	0.4
Finansiellt sparande	2,7	2,8	3.3	3.7	4.0	4,3
Offentlig sektor'	-2.1	-1,1	1,6	0,8	1.5	2.0
Hushåll'	3.4	1,4	1.3	1,4	1.9	2,3
Företag tt:--:—-—:---:———	1,4	2,6	0,4	1.5	0.5	-0,1

Efter beräkningsteknisk överföring till hushåll av överskott utöver de mål-
satta åren 2000 och 2001.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Exporten och importen växer i stort sett samma takt
mellan 1998 och 2001. Eftersom exporten 1997 lig-
ger på en nivå som är ca 140 miljarder kronor högre
än importnivån, växer skillnaden mellan exporten
och importen över tiden, dvs handelsbalansöver-
skottet blir allt större och väntas uppgå till ca
200 miljarder kronor år 2001. Till följd av detta
ökar även överskotten i bytesbalansen från 2,7 %,
som andel av BNP 1997, till 4,0 % år 2001. Under
4-årsperioden 1998 till 2001 bidrar överskotten i by-
tesbalansen till en amortering av Sveriges udands-

Trots sjunkande disponibelinkomster ökade den pri-
vata konsumtionen med 2 % år 1997. Den mycket
svaga tillväxten av disponibelinkomsterna, som följt i
spåren av budgetkonsolideringen, vänds under de
kommande åren och möjliggör såväl en ökning av
den privata konsumtionen med mellan 2 och 2,5 %
per år som en stigande sparkvot. Den konsum-
tionstillväxt som väntas under femårsperioden är
nästan i paritet med den uppgång som ägde rum i
samband med kreditmarknadsavregleringen under
1980-talet. Skillnaderna är emellertid slående. Under
1980-talet var konsumtionsuppgången i stor ut-
sträckning lånefinansierad. Den ökning av den pri-
vata konsumtionen som ligger i prognosen kan ske
utan att sparkvoten faller. Trots låga nominella löne-
ökningar är det möjligt med en god utveckling av de

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

reala disponibelinkomsterna. Förklaringen ligger i att
den stigande sysselsättningen ökar hushållens in-
komster och att reallönerna stiger som en följd av
den låga inflationen.

År 1997 föll bruttoinvesteringarna med 4,8 %.
Nedgången var dels en reaktion på konjunkturav-
mattningen under 1996, dels hänförlig till att statliga
infrastrukturprojekt försenats. Den ekonomiska ut-
veckling, som förutses i prognosen, med låga räntor,
hög tillväxt, god lönsamhet och god konkurrenskraft
i näringslivet tillsammans med de bedömningar som
görs i olika enkäter talar för en stark in-
vesteringstillväxt under de kommande åren. Ett osä-
kerhetsmoment utgör dock Asienkrisens effekter på
industriinvesteringarna. Det finns därför en risk att
industrin inväntar ytterligare information och senare-
lägger sina investeringsplaner. Efter flera år av fal-
lande bostadsinvesteringar väntas dessa öka under
kommande år. Nivån i utgångsläget är dock mycket
låg och trots en hög procentuell tillväxttakt är det
först år 2001 som investeringsvolymerna motsvarar
en nivå som bedöms vara en långsiktig jämviktsnivå.
Betydande statliga program för ekologiskt hållbara
investeringar och för energiomställning bidrar också
till den stigande investeringsaktiviteten.

Den statliga konsumtionen i fasta priser minskade
förra året med 5 %. Därmed har konsumtionsnivån
gått ned tre år i rad med sammanlagt ca 7,5 %. Mot
denna bakgrund väntas en återhämtning ske under
prognosperioden. Konsumtionen antas därför stiga
med 2,5 % i år och med ca 0,5 % nästa år. Under
åren 2000 och 2001 har en ökning på 0,5 % respek-
tive 0,5 % lagts in i kalkylerna.

Den kommunala konsumtionen minskade enligt
det preliminära utfallet för 1997 med 0,7 %. Mot
bakgrund av tidigare beslutade och aviserade till-
skott, samt de nya tillskott som föreslås i denna pro-
position, bedöms den kommunala konsumtionen
åter öka under de närmaste åren. Den kommunala
konsumtionen påverkas även av huvudmannskaps-
förändringar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Den kommunala konsumtionen beräknas öka med i
genomsnitt ca 0,9 % per år under åren 1998 till
2001.

Under loppet av 1997 ljusnade läget på arbets-
marknaden. Den öppna arbetslösheten föll kraftigt
och sysselsättningen vände svagt uppåt. Givet de för-
utsättningar som denna prognos bygger på - låga lö-
neökningar, god internationell tillväxt och att ut-
bildningssatsningen ger avsedd effekt - kan den öpp-
na arbetslösheten minska till 4 % i slutet av år 2000.

Sysselsättningstrenden pekar nu uppåt. Antalet
nyanmälda lediga platser, AMS enkätundersökningar
och den starka tillväxten under andra halvåret 1997
är alla viktiga indikatorer på att sysselsättningen
kommer att öka. Den senaste arbetskraftsundersök-
ningen (AKU) från SCB visar att en uppgång redan
har inletts; sysselsättningen under den senaste 3-
månadersperioden (december, januari och februari)

februari) ligger över motsvarande period ett år tidi-
gare. Det förhållande att tillväxten framöver i högre
grad drivs av inhemsk efterfrågan gör att efterfrågan
i större utsträckning än tidigare riktas mot arbets-
intensiva verksamheter. Den förändrade samman-
sättningen innebär också att det är rimligt att anta att
produktivitetstillväxten blir lägre än tidigare. En vik-
tig bidragande orsak till en bättre sysselsättningsut-
veckling är att ett antal år av fallande offentliga kon-
sumtion bryts och vänds till en uppgång. Tillväxten
under de senaste åren drevs av en stark nettoexport,
vilket inte resulterade i så många nya arbetstillfällen
utan i stället i hög produktivitetstillväxt. Det bör
dock understrykas att om den sysselsättningstillväxt
som ligger i prognosen skall bli verklighet, så får inte
de totala löneökningarna bli högre än de 3 % per år
som förutsätts i denna prognos.

TABELL 1.5 DE OFFENTLIGA FINANSERNA

PROCENT AV BNP

	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	62,8	62,5	60,8	60,1	59,7
Utgifter	63,9	61,0	60,0	57,7	56,1
Finansiellt sparande före överföring	-1,1	1,6	0,8	2.3	3.5
Beräkningsteknisk överföring				■0.8	-1.5
Finansiellt sparande efter överföring	-1,1	1,6	0.8	1.5	2.0
Konsoliderad bruttoskuld efter överföring	76,9	74,3	71,0	66,8	62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

De offentliga finanserna fortsatte att stärkas under
1997. Den offentliga sektorns finansiella sparande
visade ett underskott på 1,1 % av BNP enligt natio-
nalräkenskapernas redovisning. Mätt enligt de redo-
visningsprinciper som tillämpas inom EU uppgick
underskottet till 0,8 %. Så sent som 1994 motsvara-
de underskottet 10,3 %. I år väntas ett överskott i
det finansiella sparandet på 1,6 %. Därav beror
0,8 procentenheter på att en överföring av AP-
fondens fastigheter till bolagsform tillgodoräknas det
finansiella sparandet i nationalräkenskaperna. För
1999 beräknas överskottet till 0,8 %, vilket är sam-
ma nivå som 1998 när effekten av bolagiseringen av
AP-fondens fastigheter exkluderas.

Riksdagen har i enlighet med förslag från rege-
ringen lagt fast att det offentliga finansiella sparandet
skall uppgå till 2 % av BNP i genomsnitt över kon-
junkturcykeln. Anpassningen ska ske successivt via
ett överskott på 1,5 % år 2000 och 2,0 % år 2001.
Dessa mål beräknas att överträffas med 16,5 miljar-
der år 2000 och med 32 miljarder kronor år 2001.
Överskotten utöver de budgetpolitiska målen har be-
räkningstekniskt tillförts hushållssektorn vid beräk-
ningen av hushållens konsumtion och sparande. I ta-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

bell 1.5 redovisas den offentliga sektorns finansiella
sparande såväl före som efter den beräkningstekniska
överföringen till hushållssektorn.

De växande finansiella överskotten medför att den
offentliga sektorns skulder kan amorteras under pro-
gnosperioden. Statsskulden beräknas, vid de målsatta
överskotten år 2000 och 2001, minska med ca 63
miljarder kronor från 1997 till 2001 och den konso-
liderade bruttoskulden går ned från 76,9 % av BNP
1997 till 62,9 % år 2001.

I ett appendix till kapitel 11 presenteras två be-
räkningar av de offentliga finansernas känslighet för
tillväxt vid givna skatte- och utgiftsregler. I den första
känslighetsanalysen förutsätts en internationell kon-
junkturavmattning med allmänt ökad osäkerhet leda
till en lägre svensk tillväxt än i grundkalkylen. I detta
fall försämras det finansiella sparandet med 57 % av
BNP-skillnaden år 2001. I den andra känslighets-
analysen fungerar lönebildningen sämre än i grund-
kalkylen, vilket bl.a. ger upphov till en penning-
politisk åtstramning. De offentliga finanserna för-
sämras då med 45 % av BNP-skillnaden år 2001. Att
effekten blir så pass begränsad beror bl.a. på att höga
löneökningar håller uppe de viktigaste skattebaserna,
löneinkomster och konsumtion, på kort och medel-
lång sikt.

I förhållande till tidigare erfarenheter liksom i för-
hållande till OECD:s och EU:s beräkningar visar des-
sa känslighetsanalyser en något mindre effekt av läg-
re tillväxt på de offentliga finanserna. En förklaring
är att känslighetsanalyserna avser fallet med givna
skatte- och utgiftsregler. En annan förklaring är att
känslighetsanalyserna beaktar balanskravet i den
kommunala sektorn. Detta får till följd att effekten
på kommunernas finansiella sparande begränsas. En
tredje förklaring är att inflationstakten förutses förbli
låg, vilket exkluderar fluktuationer i de offentliga fi-
nanserna som beror på varierande inflation.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

2 Internationell utveckling

Trots turbulensen på de asiatiska finansmarknaderna
växte världsekonomin i sin helhet starkt under 1997.
Den ekonomiska tillväxten i EU stärktes samtidigt
som högkonjunkturen i Nordamerika bestod. Åter-
hämtningen i den japanska ekonomin uteblev emel-
lertid och den inhemska efterfrågan stagnerade.

Effekterna av utvecklingen i Asien utgör ett stort
osäkerhetsmoment i prognosen. Asienkrisens eko-
nomiska återverkningar på världsekonomin förutses i
huvudsak begränsas till innevarande år och drabba
länderna i den asiatiska regionen hårdast. Den glo-
bala tillväxttakten förutses sjunka med en procent-
enhet jämfört med föregående år till drygt 3 % i år,
medan den väntas falla med 14 procentenhet till ca 2
14 % i OECD-området.¹ Konjunkturutvecklingen i
Förenta staterna och EU förutses inte brytas. Inom
OECD drabbas främst Japan och Sydkorea. Nästa år
förutses den globala BNP-tillväxten återigen stiga. På
medellång sikt bedöms de makroekonomiska förut-
sättningarna med förhållandevis låga räntor samt låg
och stabil inflation fortsätta att bidra till en väl fun-
gerande världsekonomi. Osäkerheten i de medelfris-
tiga kalkylerna är emellertid betydande.

DIAGRAM 2.1 B1997

BNP-tillväxt i Förenta staterna. Japan och EU ⁸¹⁹⁹⁸

Procent ¹⁹⁹⁹

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

TABELL 2.1 BNP-TILLVÄXT PER REGION

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRIING

	1997	1998	1999	2000	2001
Världen	4,1	3,1	3,6	3,8	3,8
OECD	2,8	2,3	2,4	2,6	2,3
EU	2,6	2,7	2,9	2,9	2,4
S.k.transitionsekonomier	1,7	2,7	3,7	4,1	4,8
Central- och Östeuropa	2,6	3,7	4,2	4,5	5,0
Ryssland	0,4	1,4	3,0	3,5	4,5
U-länder	5,8	4,0	5,0	5,1	5,5
Afrika	3.1	4.9	5.0	5.3	5,5
Asien	6.8	4,2	5,5	5,8	6.0
Dynamiska asiatiska¹-
ekonomier	4,9	0.3	4,0	4,5	5,5
Mellan och Sydamerika	5.0	3,3	4,4	4.7	5,0

' Till de dynamiska asiatiska ekonomierna räknas Hongkong, Singapore,
Taiwan, Malaysia, Thailand och Filippinerna.

Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet.

Oro i den finansiella sektorn och ett lågt förtroende
för den ekonomiska politiken bidrar till fortsatt stag-
nation i den japanska ekonomin 1998. Därefter vän-
tas en gradvis återhämtning. BNP-tillväxten förutses
sjunka i Asien som helhet och bli negativ i vissa av de
drabbade länderna. Utsikterna för Öst- och Central-
europa fortsätter att förbättras, men osäkerheten har
ökat till följd av Asienkrisen. Ryssland har särskilt
påverkats av oro på de finansiella marknaderna.
Turbulensen i Asien har också fått effekter på Latin-
amerika - särskilt Brasiliens ekonomiska läge har
försämrats och den ekonomiska politiken har stra-
mats åt.

Som en följd av den gynnsamma utvecklingen i
omvärlden steg världsmarknadstillväxten för svensk
export till 9,3 % 1997. Under 1998 förutses den avta
till drygt 6 %. I takt med att Asienkrisens effekter
ebbar ut antas den stiga till 7-8 % 1999-2000 och
därefter avta något.

Den amerikanska ekonomin väntas växa något lång-
sammare de kommande åren, men den ekonomiska
utvecklingen väntas ändå bli god. Konjunkturen i EU
som helhet förväntas fortsätta att stärkas till följd av
bl.a. en mindre stram finanspolitik, god produktivi-
tetstillväxt samt gynnsamma monetära förhållanden,
dvs. den sammantagna effekten på den samlade efter-
frågan av ränte- och växelkursutvecklingen.

¹ Med OECDområdet avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tyskland,
Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederlän-
derna, Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.

2.1 Asienkrisen och dess inverkan på
prognosen

Asienkrisens fortsatta förlopp utgör det största osä-
kerhetsmomentet i den internationella prognosen. I
första hand förutses Japan och övriga asiatiska län-
der med betydande finansiella och kommersiella
kopplingar till de krisdrabbade länderna att påver-
kas. Återverkningarna i vissa andra tillväxtekonomi-
er samt i u-länderna väntas också bli påtagliga.
Effekterna på OECD-området utanför Asien bedöms
dock bli måttliga. I prognosen antas att Asienkrisen
endast ger upphov till relativt snabbt övergående
effekter på den globala tillväxten och världshandeln
och att en uppgång i världskonjunkturen sker 1999-
2000.

De hårdast drabbade asiatiska ekonomierna, dvs.
Thailand, Filippinerna, Malaysia, Indonesien och
Sydkorea står för ca 5 % av global BNP och knappt

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

7 % av världshandeln. En kraftigt dämpad inhemsk
efterfrågan i den asiatiska regionen, deprecieringen
av ländernas valutor samt åtföljande lägre världs-
marknadspriser väntas ge handelsrelaterade effekter
på resten av världen. Samtidigt som de asiatiska län-
dernas importtillväxt sjunker kraftigt väntas en för-
bättrad konkurrenskraft leda till att exporten från
området gradvis ökar. Förenta staterna och EU, med
en stark respektive ökande inhemsk efterfrågan, vän-
tas absorbera en stor andel av den väntade förbätt-
ringen av bytesbalansen i den asiatiska regionen.

DIAGRAM 2.2

Valuta- och aktiekursutveckling i Asien

Procentuell förändring, juli 1997-februari 1998

■ Valuta

» Aktie

Not: Växelkursutveckling mot USD.
Källor: Ecowin och Finansdepartementet.

ter på de finansiella marknaderna i Europa och
Nordamerika. Europeiska och amerikanska bankers
utlåning till regionen bedöms inte utgöra en system-
risk för den finansiella sektorn i dessa länder och ut-
gör därmed heller inte en risk för den reala ekono-
min. Däremot är krisen i den japanska finansiella
sektorn ett osäkerhetsmoment, inte minst som en
försämring av den finansiella situationen och den re-
ala ekonomin i Japan skulle kunna ge återverkningar
på de asiatiska ländernas förutsättningar att lösa kri-
sen. Den kinesiska ekonomins utveckling samt eko-
nomiska politik kan även påverka krisens fortsatta
förlopp.

Vissa tillväxtekonomier i f.d. Sovjetunionen, Öst-
och Centraleuropa samt Latinamerika har påverkats
negativt av minskad tillgång till utländskt kapital,
högre räntepremier och finansiell turbulens. Till följd
av detta har länderna behövt föra en åtstramande
ekonomisk politik. Ännu har effekterna på dessa
länder varit måttliga, men en försämring av situa-
tionen i Asien skulle kunna ge effekter på den reala
ekonomin och i förlängningen även på OECD-om-
rådet.

Även om den mest akuta fasen av Asienkrisen ser
ut att vara över finns fortfarande en risk för att situa-
tionen kan förvärras i vissa länder, t.ex. i Indonesien.
Vidare kan de reala effekterna i de drabbade länder-
na, inte minst de sociala konsekvenserna, bli omfat-
tande.

Utvecklingen i Asien har samtidigt medfört en
dämpning av pris- och ränteutvecklingen som delvis
kompenserar de negativa effekterna av krisen genom
att den inhemska efterfrågan stimuleras och i för-
längningen även sysselsättningen. Även om inflatio-
nen minskat bedöms det inte föreligga någon risk för
deflation då tillväxten i världsekonomin är fortsatt
god och centralbankerna förväntas ta hänsyn till de
nedjusterade inflationsförväntningarna i utform-
ningen av penningpolitiken.

Krisens effekter på företagens och hushållens för-
troende för ekonomin är särskilt svåra att förutsäga
och utgör en betydande risk i prognosen. Asienkrisen
skulle kunna leda till att företagen skrinlägger inves-
teringsplaner på grund av den ökade osäkerheten.
EU och Nordamerika kan även komma att påverkas
negativt av minskade direktinvesteringar från den
asiatiska regionen.

Att en stor del av kapitalet vänt tillbaka till
”säkra” marknader har inte enbart givit upphov till
lägre marknadsräntor, utan torde även ha bidragit till
de kraftigt stigande börskurserna i främst Förenta
staterna och EU. Den starka utvecklingen på aktie-
börserna utgör ett orosmoment, men det behövs en
relativt kraftig nedgång för att få mer påtagliga effek-
ter på den reala ekonomin. Såvida inte den finansiella
krisen förvärras i Asien förutses inga negativa effek-

2.2 Utsikterna för den globala ekonomin

2.2.1 Utvecklingen i Förenta staterna

Förenta staterna har haft en exceptionellt god eko-
nomisk utveckling de senaste sex åren. Under 1997
steg BNP-tillväxten till 3,7 %, samtidigt som infla-
tionen föll till 2,3 % och arbetslösheten sjönk till

4,9 %.

Delvis till följd av den goda ekonomiska tillväxten
skapades balans i de offentliga finanserna under
1997, vilket var tidigare än väntat. Finanspolitiken
har stramats åt sedan 1992 i det att det strukturella
underskottet, dvs där man bortser från den förbätt-
ring som är ett resultat av konjunkturutvecklingen,
har minskat. Under innevarande år förutser OECD
att finanspolitiken fortsätter att vara restriktiv,
medan den förutses bli expansiv 1999.

De långa räntorna föll med ca 0,7 procentenheter
under 1997 och de korta räntorna var i princip oför-
ändrade. Penningpolitiken i Förenta staterna ser ut
att vara väl avvägd med hänsyn till den rådande osä-
kerheten i konjunkturen. Å ena sidan fortsatte den
inhemska efterfrågan att växa starkt, samtidigt som
börsen ökade kraftigt efter fallet i oktober och löne-
ökningstakten steg markant mot slutet av 1997. Å
andra sidan har dollarförstärkningen bidragit till

8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

stramare monetära förhållanden, Asienkrisen har
haft en dämpande effekt på inflation och ränteläge
samtidigt som en avmattning av BNP-tillväxten för-
utses i år. Styrräntan antas ligga kvar på den nuva-
rande nivån på 5,5 % under 1998 och 1999.

Den inhemska efterfrågan förutses fortsätta att
växa starkt under 1998. Ökningen av de reala dispo-
nibla inkomsterna, det höga konsumentförtroendet
samt börsens exceptionellt kraftiga uppgång borgar
för en fortsatt god utveckling av den privata konsum-
tionen. Nedgången i de långa räntorna sedan hösten
väntas bidra till ett högt bostadsbyggande samt en
fortsatt stark investeringsutveckling, men en viss av-
mattning från tidigare höga nivåer förutses till följd
av bl.a. minskande vinstmarginaler. Lageruppbygg-
naden väntas avta under 1998 och ge ett negativt
bidrag till BNP-tillväxten. Förutom dollarns app-
reciering väntas utvecklingen i Asien medföra att net-
toexporten ger ett allt större negativt bidrag till BNP-
tillväxten. Sammantaget väntas BNP-tillväxten avta
till 2,7% 1998 och 2,2% 1999. Inflationsut-
vecklingen och läget på arbetsmarknaden väntas för-
bli gynnsamt. Eftersom det råder fullt kapacitets-
utnyttjande i den amerikanska ekonomin förutses på
medellång sikt, dvs år 2000-2001, en tillväxttakt
kring den potentiella, dvs ca 2 14- 2 Vi % per år.

DIAGRAM 2 3 ----USA

Konsumentprisutveckling

Procentuell förändring,

12 månadersförändring

2.2.2 Utvecklingen i Japan och vissa
asiatiska tillväxtekonomier

Japan befinner sig i en långvarig ekonomisk kris som
i stor utsträckning hänger samman med allvarliga
strukturproblem i den finansiella sektorn. Under
1997 förvärrades den finansiella krisen och en kon-
sumtionsskattehöjning i april bidrog till att den in-
hemska efterfrågan minskade. Oro för ökad arbets-
löshet och krisen i det finansiella systemet bidrog till
att undergräva hushållens och företagens förtroende
för ekonomin. Effekterna av Asienkrisen började

också märkas i exportstatistiken under slutet av året.
Ett fortsatt lågt förtroende för ekonomin väntas bi-
dra till att den privata konsumtionen endast ökar
marginellt under 1998, samtidigt som investeringar-
na bedöms sjunka något ytterligare. Räntorna förut-
ses förbli låga och styrräntan antas vara oförändrad
under 1998-1999. Finanspolitiken väntas bli fortsatt
åtstramande, om än i något mindre omfattning. Till
följd av Japans stora exponering gentemot de
krisdrabbade länderna i Asien samt minskande
stimulanseffekter av yenens tidigare depreciering för-
utses att bidraget från nettoexporten minskar relativt
kraftigt under innevarande år. Sammantaget bedöms
tillväxten i det närmaste stagnera 1998. Åtgärder för
att omstrukturera den finansiella sektorn bedöms
gradvis medföra ett ökat förtroende och en åter-
hämtning av den japanska ekonomin under 1999.
Även den allmänna uppgången i den asiatiska regio-
nen väntas bidra till ett förbättrat konjunkturläge i
Japan. BNP-tillväxten förutses till 1,7 % 1999. Med
hänsyn till betydande ledig kapacitet förutses BNP-
tillväxten överstiga den potentiella och ligga kring 2
Vi % år 2000-2001.

Valutaförsvagning, problem i den finansiella sek-
torn samt kreditåtstramning väntas leda till en kraftig
recession i Sydkorea, Thailand, Indonesien, Malaysia
och Filippinerna, under 1998. Den ekonomiska akti-
viteten i övriga asiatiska ekonomier förutses också
dämpas i ljuset av starka finansiella och kommersi-
ella kopplingar till de ovan nämnda länderna samt
det lägre förtroendet bland investerare i regionen. I
de Dynamiska Asiatiska Ekonomierna (DAE) samt
Indonesien förutses BNP-tillväxten sjunka från
knappt 5 % 1997 till i det närmaste stagnation 1998.
Tillväxten i Kina väntas mattas något från knappt
9 % 1997 till 6 % % 1998. Stärkt konkurrenskraft i
exportsektorn i flertalet asiatiska länder väntas dock
gradvis bidra till en återhämtning i regionen under
1999. BNP-tillväxten på medellång sikt väntas bli
god.

2.2.3 Utvecklingen i EU

Under prognosperioden sker övergången till den
ekonomiska och monetära unionen, EMU. EU-
kommissionen har rekommenderat att 11 länder
skall delta i EMU och i prognosen har antagits att så
kommer att bli fallet. Under de senaste åren har
skillnaderna i inflationstakt och räntor mellan EU-
länderna minskat betydligt och de offentliga finan-
serna har förbättrats avsevärt. Mot bakgrund av bl.a.
denna utveckling bedöms förutsättningarna vara go-
da för en smidig övergång till EMU. Förbättrade of-
fentliga finanser och låg inflation i hela EU skapar
goda förutsättningar för den ekonomiska tillväxten i
EU framöver.

Konjunkturen i EU fortsatte att stärkas under
1997 och BNP-tillväxten steg till 2,6 % från 1,7 %

PROP. 1997/98:1 50 BILAGA 1

året innan. Den inhemska efterfrågan i EU som hel-
het blev dock svagare än väntat. Fortsatt hög arbets-
löshet och en stram finanspolitik bedöms ha inverkat
dämpande på den privata konsumtionen. Investe-
ringstakten var låg i framför allt Tyskland, Frankrike
och Italien. Den inhemska efterfrågan var dock fort-
satt stark i bl.a. Storbritannien, Spanien, Finland och
Nederländerna. Exportutvecklingen var stark i EU
som helhet bl.a. till följd av EU-valutomas försvag-
ning mot dollarn samt den starka världs-
marknadstillväxten, huvudsakligen i OECD-om-
rådet, och gav ett betydande bidrag till BNP-till-
växten.

Förutsättningarna för en fortsatt konjunkturupp-
gång i EU är goda. För det första förutses finans-
politiken bli mindre stram under 1998 och 1999
jämfört med 1996-97. Det faktiska underskottet i de
offentliga finanserna i EU som helhet uppgick till

2,4 % 1997, vilket är en nedgång med 2,7 procent-
enheter sedan 1995. Det strukturella underskottet
har minskat med ca 214 procentenheter under sam-
ma tid.

området att utformas av den europeiska centralban-
ken, ECB. I takt med att den inhemska efterfrågan
och BNP-tillväxten stärks under de närmaste åren
väntas styrräntan stiga till 4 14 % 1999. De tioåriga
obligationsräntorna väntas också gradvis öka något,
till 5,3 % 1998 och 5,6 % 1999.

DIAGRAM 2.5

Företagens och hushållens förtroende i EU

Nettobalans

DIAGRAM 2.4 ■ ¹993 ® 199⁴

Underskott i de offentliga finanserna ₁₉₉₇

Procent av BNP

EU Tyskland Frankrike Italien Sverige

Källa: OECD, Nationell statistik och Finansdepartementet.

För det andra väntas gynnsamma monetära förhål-
landen stimulera ekonomin i likhet med det senaste
året. Sedan årsskiftet 1996/97 har EU:s nominella
effektiva växelkurs visavi utomstående industriländer
deprecierat med ca 9 %, de långa räntorna har fallit
med knappt 1 Vi procentenheter och de korta rän-
torna har fallit något. Samtidigt har inflationen fort-
satt att ligga på en förhållandevis låg nivå kring 2 %.
I bl.a. Tyskland och Frankrike har en förhållandevis
svag konjunkturutveckling, Asienkrisens inverkan på
den globala prisutvecklingen, inklusive oljeprisfallet
sedan hösten 1997, lett till mycket låga inflations-
siffror de senaste månaderna. Under andra halvåret
1998 väntas räntekonvergensen i de blivande EU-
länderna fortsätta. Bundesbank förutses höja styrrän-
tan något medan den förväntas kunna sänkas i de
länder som idag har förhållandevis höga räntor. Från
1 januari 1999 kommer penningpolitiken i EMU-

Att förtroendeindikatorerna har fortsatt att peka
uppåt stärker ytterligare bilden av en uppåtgående
konjunktur i EU. Kapacitetsutnyttjandet är högt i
industrin och vinstmarginalerna bedöms stiga till
följd av hög produktivitetstillväxt samt låga ökningar
av arbetskraftskostnaderna. Investeringstakten på-
verkas även positivt av de gynnsamma monetära för-
hållandena samt det förhållandevis höga förtroendet
bland företagen. Den privata konsumtionen bedöms
stärkas mot bakgrund av något lägre arbetslöshet,
högre disponibelinkomster samt en mindre stram fi-
nanspolitik. Konsumenternas förtroende har ökat
stadigt under 1997 och inledningen av 1998.

Nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten förutses
minska under 1998 i takt med att exporttillväxten
avtar och importtillväxten tilltar. Avmattningen på
exportmarknaderna i Förenta staterna och Asien för-
väntas endast delvis kompenseras av en ökad handel
inom EU. Världsmarknadstillväxten för EU förutses
sjunka från ca 9% % 1997 till 7-7¹// % 1998-99.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten öka till 2,7 %
1998 och 2,9% 1999.

Inflationen bedöms sjunka till under 2 % 1998.
Samtidigt som uppgången i konjunkturen och den
tidigare valutaförsvagningen mot dollarn kan pressa
upp priserna har Asienkrisen en dämpande inverkan
på prisutvecklingen. Arbetslösheten i EU som helhet
väntas endast minska marginellt till 11 %, trots upp-
gången i konjunkturen.

Den goda konjunkturutvecklingen i EU förutses
fortsätta under år 2000. Betydande ledig produk-
tionskapacitet möjliggör att BNP-tillväxten överstiger
den potentiella tillväxten och ligger kvar på 2,9 %.
Exportutvecklingen väntas bli fortsatt god mot bak-
grund av stark tillväxt i OECD-området samt en

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

återhämtning i den asiatiska regionen. Fortsatt låg
inflation, förhållandevis låga räntor samt måttliga
löneökningar och goda vinstmarginaler väntas bidra
till en stark investeringsutveckling. En gynnsam sys-
selsättningsutveckling förutses medföra en uppgång
av den privata konsumtionen. Mot slutet av progno-
sperioden förutses BNP-tillväxten mattas till 216 %.

Utvecklingen i större enskilda EU-länder

Den inhemska efterfrågan utvecklades svagare än
väntat i Tyskland under 1997. Privat konsumtion
och investeringar ökade endast marginellt och BNP-
tillväxten drevs framförallt av exporten. Samtidigt
ökade arbetslösheten under 1997 med drygt 1 pro-
centenhet i förhållande till 1996 och uppgick till ca

11,4 %. Finanspolitiken har varit åtstramande, me-
dan de monetära förhållandena har varit fortsatt ex-
pansiva. Under 1998 väntas den inhemska efterfrå-
gan gradvis stärkas mot bakgrund av fortsatt låga
räntor, en mindre restriktiv finanspolitik samt stärkta
förtroendeindikatorer. Samtidigt bedöms bidraget
från nettoexporten avta bl.a. till följd av utvecklingen
i Asien. BNP-tillväxten bedöms stiga till 2,5 % 1998
och 2,8 % 1999.

Efter att ha utvecklats svagt under 1996 och bör-
jan av 1997 stärktes den inhemska efterfrågan i
Frankrike under det andra halvåret av 1997, både
med avseende på privat konsumtion och privata in-
vesteringar. Denna utveckling underbyggdes av en
försiktig återhämtning på arbetsmarknaden, låg in-
flation samt fortsatt låga räntor. Trots Asienkrisen
fortsatte exporten att utvecklas gynnsamt, om än i
något långsammare takt än under det första halvåret.
Förtroendet för ekonomin, både bland hushåll och
företag, stärktes under hösten och den inhemska ef-
terfrågan väntas fortsätta sin uppåtgående trend un-
der 1998. Nettoexportens bidrag till tillväxten be-
döms däremot minska relativt kraftigt under året.
Sammantaget är dock utsikterna för den franska
ekonomin under 1998 goda och BNP-tillväxten vän-
tas öka från 2,4% 1997 till 2,8% 1998 och 2,9 %
1999.

Den inhemska efterfrågan stärktes i Italien under
det första halvåret 1997 och bidrog till en återhämt-
ning av konjunkturen. Regeringens stimulans-
åtgärder för bilförsäljningen inverkade positivt på
den privata konsumtionen. En kraftig budget-
konsolidering, lägre inflationstakt samt förvänt-
ningar om deltagande i EMU har bidragit till ett läg-
re ränteläge. Mot bakgrund av en fortsatt god efter-
frågan från omvärlden och mindre strama penning-
och finanspolitiska förhållanden väntas kon-
junkturen fortsätta att gradvis stärkas under de
kommande två-tre åren. Det negativa bidraget från
nettoexporten förutses minska samtidigt som investe-
ringarna växer allt snabbare. BNP-tillväxten bedöms
stiga från 1,5 % 1997 till 2,2 % i år och 2,8 % nästa
år.

TABELL 2.2 BNP-TILLVÄXT, KPI OCH
ARBETSLÖSHET

ÅRLIG PROCENTUELL

FÖRÄNDRING

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
BNP
OECD	2.5	2,8	2,3	2.4	2.6	2.3
EU	1.7	2.6	2,7	2,9	2,9	2,4
Förenta staterna	2,8	3,7	2.7	2,2	2.4	2.2
Japan	3.9	0.9	0,1	1.7	2,3	2.6
Tyskland	1,4	2,2	2,5	2.8	3.0	2.3
Frankrike	1.5	2.4	2.8	2.9	2.8	2.4
Italien	0,7	1.5	2,2	2.8	3.0	2.3
Storbritannien	2,2	3,3	2.1	2.3	2.5	2,5
Norden	3.0	3,4	3,4	3,2	2.9	2.2
Danmark	3,5	3,4	3.0	2.8	2.5	2,2
Finland	3,6	5,9	3.9	3.5	3.1	2.3
Norge	5,3	3.5	4,4	3.5	2.5	2,2

Konsumentpriser

OECD	2,2	2.0	1,7	2,0	2,0	2,0
EU	2,5	2.0	1.9	2.0	2,0	2,0
Norden	1.2	1,6	2.1	2,2	2.0	2.0
Arbetslöshet i % av
arbetskraften
OECD	6.9	6,7	6,6	6,5	6.4	6.3
EU	11,4	11.3	11.0	10,7	10,3	10,1
Norden	9,1	8,4	7,4	6.8	5,9	5,7
Världsmarknadstillväxt
för svensk export	5.8	9,3	6,2	7,3	8,0	6.5

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I Storbritannien bidrog en stark utveckling av privat
konsumtion och export till en hög tillväxttakt under

1997. Den privata efterfrågan stimulerades av sjun-
kande arbetslöshet och stigande realinkomster. I slu-
tet av året dämpades dock exporten av den kraftiga
appreciering av pundet som ägt rum sedan somma-
ren 1996. Under året stramades finans- och penning-
politiken åt. Under 1998 förväntas en betydande
nedgång i exportens tillväxttakt till följd av den star-
ka valutan och av den ekonomiska krisen i Asien.
Den inhemska efterfrågan förutses dämpas något
bl.a. till följd av den strama ekonomiska politiken.
BNP-tillväxten bedöms sjunka från 3,3 % 1997 till
2,1 % 1998, för att sedan stiga till 2,3 % 1999.

2.2.4 Utvecklingen i Norden och Östersjö-
området

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Norden
förväntas fortsätta under prognosperioden. Den in-
hemska efterfrågan förutses växa starkt och stimu-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

leras av bl.a. gynnsam sysselsättningsutveckling och
stigande reallöner.

I Danmark bidrog en stark inhemsk efterfrågan
till den positiva ekonomiska utvecklingen 1997. Den
privata konsumtionen stimulerades av en ökad sys-
selsättning och stigande reallöner. Under 1998 för-
väntas en långsammare ökningstakt i privat konsum-
tion bl.a. till följd av en stram finanspolitik. In-
vesteringstillväxten bedöms avta samtidigt som bi-
draget från nettoexporten förväntas öka till följd av
en ökad efterfrågan i Europa. BNP-tillväxten bedöms
avta från 3,4 % 1997 till 3,0 % i år och 2,8 % nästa
år.

I Finland bidrog såväl en stark inhemsk efter-
frågan som en synnerligen god exportutveckling till
en mycket hög ekonomisk tillväxt på 5,9 % 1997.
Den privata konsumtionen stimulerades av en god
sysselsättningsutveckling och låga räntor samtidigt
som exporten gynnades av en stigande efterfrågan på
trä- och massaprodukter i Europa. I år förväntas en
minskad arbetslöshet och låga räntor bidra till en
fortsatt stark inhemsk efterfrågan, medan effekterna
av den ekonomiska krisen i Asien och kapacitets-
problem inom pappersindustrin bedöms verka däm-
pande på exportutvecklingen. BNP-tillväxten förvän-
tas sjunka till 3,9 % 1998 och till 3,5 % 1999.

Den snabba ekonomiska utvecklingen i Norge
fortsatte under 1997 med stöd av en stark inhemsk
efterfrågan. Den privata konsumtionen stimulerades
av en god sysselsättningstillväxt och ökade reallöner.
Investeringarna växte särskilt snabbt inom olje-
verksamheten. Den privata konsumtionen bedöms
utvecklas väl även 1998 till följd av en fortsatt gynn-
sam utveckling på arbetsmarknaden samt betydande
reallöneökningar. Det finns en uppenbar risk för att
det allt stramare läget på arbetsmarknaden ger upp-
hov till ett ökat inflationstryck 1998. Investeringstill-
växten förväntas sjunka, medan exporttillväxten
ökar. BNP-tillväxten bedöms öka från 3,5 % 1997
till 4,4 % 1998 och därefter falla tillbaka till 3,5 %
1999.

BNP-tillväxten i Baltikum steg avsevärt under
1997 och uppgick till 9 % i Estland och ca 6 % i
Lettland och Litauen. En väl avvägd penning- och
finanspolitik bidrog till att inflationen fortsatte att
falla. Trots en stark exportutveckling ökade dock
bytesbalansunderskotten till ca 8-10 % av BNP. Asi-
enkrisen fick vissa återverkningar på de finansiella
marknaderna i de baltiska länderna, även om börs-
nedgången i första hand orsakades av inhemska fak-
torer.

För första gången sedan början av övergången till
marknadsekonomi blev BNP-tillväxten positiv i
Ryssland. Inflationen halverades till drygt 10 % och
bytesbalansen förbättrades. Svårigheter i genom-
förandet av budget- och skattepolitiken bidrog till
försämrade offentliga finanser. I samband med det
sjunkande förtroendet för tillväxtekonomierna i Asi-
en uppstod oro på de finansiella marknaderna i slutet

av 1997 och början av 1998. Mot bakgrund av bl.a.
stigande reala disponibelinkomster samt en mindre
nedgång i arbetslösheten väntas den inhemska efter-
frågan öka gradvis och BNP-tillväxten bedöms stiga
till 1-2 % 1998 och till ca 3 % 1999, men osäkerhe-
ten i dessa bedömningar är betydande.

För det fjärde året i rad utvecklades ekonomin i
Polen starkt och BNP-tillväxten blev ca 7 %. En av-
mattning av den inhemska efterfrågetillväxten förut-
ses under de närmaste åren samtidigt som netto-
exportens negativa bidrag till BNP bedöms avta.
Sammantaget förutses BNP-tillväxten sjunka till ca 5
Vi % 1998.

Sammantaget har BNP-tillväxten i Östersjö-
området som helhet, dvs i Tyskland, Ryssland, Polen,
Baltikum, Danmark, Finland och Sverige, stigit sedan

1996. En ytterligare förstärkning av den ekonomiska
aktiviteten i regionen förutses på kort och medellång
sikt.

DIAGRAM 2.6

Real BNP-tillväxt i Östersjöområdet

Procent

Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

3 Kapitalmarknaderna

Fortsatt låg inflation och fallande inflationsförvänt-
ningar har lett till lägre svenska obligationsräntor
under hösten och vintern. Även långräntemarginalen
mot utlandet har krympt ytterligare det senaste halv-
året. Riksbanken har reviderat ned sin inflations-
prognos för 1998 och 1999, och därför avstått från
ytterligare reporäntehöjningar sedan höjningen i de-
cember. Krisen i Asien har lett till lägre inflationsför-
väntningar, samtidigt som placerare föredragit dol-
larplaceringar, vilket bidragit till en appreciering av
den amerikanska valutan. På flertalet av börserna i
Europa samt i Förenta staterna har kurserna fortsatt
uppåt efter den tillfälliga nedgången i oktober. Osä-
kerheten om omfattningen av Asienkrisen, och vilken
effekt den kan tänkas få för aktiemarknaden är
emellertid påtaglig. Inom EU har förberedelserna
inför valutaunionen fått allt större betydelse för rän-
te- och växelkursutvecklingen. Såväl korta som långa
marknadsräntor har konvergerat ytterligare mellan
länderna.

tel. Den japanska 10-åriga obligationsräntan har ef-
ter en mindre nedgång under förra våren legat stabilt
kring 2 % under hösten och vintern. Tokyo-börsen
har under första kvartalet i år stigit med 8 %. Den
japanska penningpolitiken har varit fortsatt expansiv
med ett diskonto på 0,5 %, och någon åtstramning
förväntas inte under 1998-1999.

Även i Tyskland har obligationsräntorna fortsatt
nedåt under hösten och vintern, och i februari i år
föll den 10-åriga räntan under 5 %, vilket är re-
kordlågt i ett historiskt perspektiv. En svagare kon-
junkturuppgång än väntat samt låga inflations-
förväntningar, som gått ned ytterligare till följd av
krisen i Asien, kan ses som några orsaker till utveck-
lingen. Sedan oktober förra året, då Asienkrisen fick
fullt genomslag på de internationella finansiella
marknaderna, har D-marken försvagats gentemot
dollarn. En viss stabilisering av D-markens kurs gen-
temot dollarn har dock skett under februari och
mars.

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Trots en förhållandevis stark tillväxt i den ameri-
kanska ekonomin har obligationsräntorna fortsatt
att falla under hösten och i början av innevarande år.
1 januari föll den amerikanska 10-årsräntan till
5,5 %. Trots tillväxten finns det ännu inte något
synligt inflationstryck i ekonomin, och krisen i Asien
har bidragit till att dra ned inflationsförväntningarna
ytterligare. Som beskrivits i kapitel 2 ser penning-
politiken i USA ut att vara väl avvägd. Även om infla-
tionen i Förenta staterna stiger under 1998 förväntas
uppgången bli måttlig, vilket i sin tur talar för att en
eventuell långränteuppgång också blir måttlig. Dol-
laruppgången, som förmodligen varit en bidragande
orsak till att inflationen inte tagit fart, har bromsats
under inledningen av 1998. Det som bidragit till
dollarns underliggande styrka - de konjunkturella
skillnaderna mellan Förenta staterna och Europa -
förväntas minska framöver, vilket kan leda till en
något svagare dollar. Även om den positiva
räntemarginalen mellan Förenta staterna och Europa
- idag knappt 2 procentenheter mellan amerikanska
och tyska korträntor och knappt 1 procentenhet
mellan amerikanska och tyska långräntor - minskar
det kommande året förväntas amerikanska räntor
fortfarande vara något högre än europeiska, vilket
talar för att en eventuell dollardeprecieringen inte blir
dramatisk.

Utvecklingen på New York-börsen har varit fort-
satt stark, och under årets första kvartal steg kurser-
na med i genomsnitt 10 %.

I Japan bedöms tillväxten falla ytterligare i år till
följd av de problem som beskrevs i föregående kapi-

DIAGRAM 3.1

10-årsräntor i USA och Tyskland

Procent

En annan viktig faktor som styrt marknadsutveck-
lingen i Europa, främst inom EU, är förberedelserna
inför den monetära unionen. Framförallt har de lett
till en fortsatt utjämning av räntenivåerna bland de
länder som förväntas delta i EMU från starten 1999.
Räntemarginalen mellan italienska 10-årsräntan,
som är den högsta bland de länder som väntas delta i
valutaunionen från och med januari 1999, och mot-
svarande ränta i Tyskland har gått ned från 1 pro-
centenhet i september till 0,3 procentenheter i mars.
Även de korta räntorna har konvergerat. De fram-
tida EMU-länder vars styrräntor ligger på en högre
nivå, främst Spanien och Italien, har sänkt sina styr-
räntor under hösten och vintern. En tysk styrränte-
höjning i oktober i fjol, som följdes av höjningar i
övriga kärnländer inom EU, har också bidragit till
korträntekonvergensen. Skillnaden mellan spanska
och italienska styrräntor å ena sidan och tyska å den
andra har på ett år gått ned från över 3 procenten-
heter till 1,2 procentenheter vad gäller Spanien mot

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Tyskland och 2,2 procentenheter vad gäller Italien
mot Tyskland.

Bland ERM-valutorna har fluktuationerna mins-
kat, och samtliga valutor ligger numera nära sina re-
spektive centralkurser inom växelkursmekanismen. I
mars revalverades det irländska puntet inom ERM
då centralkursen gentemot D-marken skrevs upp
med 3 %. Då puntet tidigare avvikit påtagligt från
centralkursen var åtgärden inte helt oväntad. Samti-
digt kopplades Greklands valuta till ERM.

DIAGRAM 3.2

Europeiska korträntor (3 mån)

Procent

Tyskland
■Frankrike
Spanien
Italien

0 I—

1995

Källa: Ecowin.

Utvecklingen på ränte- och valutamarknaderna inom
EU tyder på en förväntan om att EMU blir verklighet
1999, och att 11 av EU:s 15 medlemsländer kommer
att ingå i unionen från start. Räntekonvergensen
mellan de länder som väntas delta i valutaunionen
torde fortsätta ytterligare under det dryga halvår som
återstår tills införandet av euron. På de finansiella
marknaderna återspeglas förväntningar om att
korträntekonvergensen främst kommer att ske via
räntesänkningar i högränteländerna. De korta euro-
peiska terminsräntorna indikerar förväntningar om
att korträntorna inom det framtida EMU kommer
att konvergera kring en nivå på 4 %.

har varit rådande även denna gång, och i januari i år
föll den 10-åriga räntemarginalen gentemot Tyskland
för första gången sedan 10-årsräntan började mark-
nadsnoteras i Sverige under 0,5 procentenheter.
Nedgången har fortsatt de senaste månaderna, och i
början av april låg räntemarginalen under 0,4 pro-
centenheter.

Utländska placerare har varit mycket aktiva på
den svenska obligationsmarknaden. Under förra året
nådde det utländska ägandet av svenska kronobliga-
tioner höga nivåer, och utländska köp är en tänkbar
förklaring till de lägre svenska obligationsräntorna
och den lägre räntemarginalen gentemot utlandet.
Andelen utländskt ägande på den svenska obliga-
tionsmarknaden låg vid utgången av förra året på
cirka 25 % av den utestående svenska statsobliga-
tionsstocken, vilket är nära tidigare toppnivåer. En
hög andel utländska placerare har tidigare tenderat
att göra ränteutvecklingen mer volatil. Det senaste
årets minskade andel lånefinansierade utländska in-
nehav av svenska obligationer tyder emellertid på att
de utländska köpen av svenska obligationer numera
är mer långsiktiga och av mindre spekulativ karaktär
än tidigare. Detta kan komma att betyda att det tidi-
gare sambandet mellan det utländska ägandet och
volatiliteten i räntorna inte längre är lika starkt.

I likhet med flertalet övriga europeiska valutor har
kronan försvagats mot dollarn under hösten. Kronan
har emellertid också försvagats gentemot D-marken,
och därmed också mot TCW-index. Värt att notera
är emellertid att kronförsvagningen är betydligt blyg-
sammare om även de asiatiska valutorna beaktas.
Kronkursen låg i mars på ungefär samma nivå som
för ett halvår sedan, mätt mot ett bredare index in-
klusive de asiatiska valutorna. Detta är relevant ur
inflations- och konkurrenssynpunkt.

3.2 Utvecklingen i Sverige

Utvecklingen på den svenska marknaden har till viss
del följt den internationella. De långa marknads-
räntorna har fortsatt ned under hösten och vintern
till nya bottennivåer. Den 10-åriga obligationsräntan
nådde i mars en nivå på ca 5,3 %. Lägre inflations-
förväntningar, bland annat till följd av låga utfall i
den faktiska inflationen och Asienkrisens förväntade
prisdämpande effekter, förefaller ha varit en viktig
faktor bakom räntenedgången den senaste tiden.
Trenden med fallande svensk räntemarginal gente-
mot Tyskland när de internationella räntorna faller

DIAGRAM 3.3

Kronindex

Index

-----Kronan mot TCW-index +

Asienvalutor (sammanvägt)
Kronan mot TCW-index

Aug Sept Okt Nov Dec Jan

Feb Mars

1998

Fotnot: De Asienvalutor som inkulderats i det utökade index (TCW +
Asienvalutor) är valutorna i följande länder: Filippinerna, Hongkong,
Indien, Indonesien, Kina, Malaysia, Singapore, Sydkorea, Taiwan,
Thailand. Valutorna har endast handelsvägts, det vill säga inte
konkurrensvägts som TCW-valutorna. Vikten för dessa valutor i det
utökade index är 9 procent.

Källor: Ecowin och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Kronans försvagning i början av 1998 sammanföll i
tiden med spekulationer om att kronan kan komma
att marginaliseras som valuta när EMU bildas samt
farhågor om att kapitalutflöden till följd av svenska
köp av utländska värdepapper kommer att fortsätta.
Under februari och mars bröts emellertid kronför-
svagningen, och istället har det skett en trendmässig
förstärkning mot i första hand D-marken. Deprecie-
ringen gentemot dollarn har också avstannat.

TABELL 3.1 BETALNINGSBALANSEN

FLÖDEN, MILJARDER KBONOR

	1995	1996	1997
Bytesbalans	39,3	43,7	48,6
Kapitaltransfereringar	-3,7	-4,9	-0,3
Finansiell balans	-20,7	-24,1	-36,6
Direkta investeringar	23,1	2,8	-14,9
I utlandet	-80,0	-31,3	-85,2
I Sverige	103,1	34,0	70,3
Portföljinvesteringar exkl. finansiella derivat	-16,6	-83,2	-131,4
Tillgångar	■75,3	-88,3	-112,2
Aktier	-64,7	-50,4	-84,5
Räntebärande	■10,6	-37,9	-27,6
Skulder	58,7	5,0	-19,2
Aktier	14,3	27,2	-12,3
Räntebärande	44,4	-22,2	-6,9
Finansiella derivat	6,0	10,0	11,6
Övrigt kapital	-31,1	4,6	48,0
Valutareservens transaktionsförändringar	9,9	41,9	50,0
Restpost	-14,9	-14,7	-11,7

1997, vilket också är ett kapitalutflöde. Den finan-
siella balansen är svårtolkad och det går i allmänhet
inte att dra slutsatsen att stora valutaflöden kopplade
till värdepappershandeln kan förklara kronans ut-
veckling. Under de senaste åren har dock svenska
köp av utländska tillgångar varit påtagliga. Detta kan
ses både som ett resultat av att institutionella place-
rare valt att diversifiera sina tillgångsportföljer och
ett ökat privat fondsparande. De utländska köpen av
svenska aktier var betydande under 1995 och 1996,
men innehaven minskade 1997.

De lägre inflationsförväntningarna i Sverige har
också bidragit till minskade förväntningar om fram-
tida korträntehöjningar. När Riksbanken i december
höjde reporäntan med 0,25 procentenheter till
4,35 % fanns det förväntningar på marknaden om
att höjningen skulle följas av fler redan under våren

1998. Därefter har emellertid Asienkrisen och efter-
följande nedrevideringar av både tillväxt- och infla-
tionsprognoser för 1998 lett till att även kortränte-
prognoserna justerats ned. I december indikerade de
implicita terminsräntorna förväntningar om en
svensk reporänta kring 5,50 % vid nästa årsskifte. I
mars låg motsvarande förväntningar på cirka
4,70 %. I sin senaste inflationsrapport från mars re-
viderade även Riksbanken ned sina prognoser över
tillväxten och inflationen för de två kommande åren,
och Riksbankens slutsats var att det för närvarande
inte finns någon anledning att ändra reporäntan.
Samtidigt poängterade Riksbanken att den förvän-
tade konjunkturuppgången talar för ”en viss försiktig
skärpning av penningpolitiken under det kommande
året”.

De lägre räntorna och dollaruppgången är främsta
orsakerna till att Stockholmsbörsen, i likhet med fler-
talet övriga europeiska börser, gått fortsatt starkt.
Under 1997 steg börsen med 25 %, och under första
kvartalet i år var uppgången 20 %. Bästa branscher
har varit bank och finans - till följd av räntened-
gången - samt kemi och läkemedel.

Anm.: Tecknen visar vilka kapitalflöden som inhemska respektive utländska
köp givit upphov till. Ett minustecken vad gäller inhemska aktörers age-
rande (tillgångar) betyder således ett utflöde till följd av köp av utländska
värdepapper, medan ett minustecken vad gäller utländska aktörers age-
rande (skulder) betyder ett utflöde till följd av försäljningar av svenska vär-
depapper. Det omvända förhållandet gäller vid positiva siffror, det vill säga
svenska försäljningar respektive utländska köp.

Källa: Riksbanken.

Tabell 3.1 visar betalningsbalansen med en finförde-
lad redovisning av den finansiella balansen. Per defi-
nition summerar betalningsbalansen till noll. Detta
innebär det att bytesbalansöverskottet motsvaras av
kapitalutflöden i form av kapitaltransfereringar och
den finansiella balansen samt restposten. I tabellen
utgörs posten tillgångar (under portföljinvesteringar)
av svenska tillgångar i utlandet, som t.ex. utländska
aktier. För 1997 ökade de svenska finansiella till-
gångarna i utlandet med 112,2 miljarder kronor, vil-
ket i tabellen redovisas som ett kapitalutflöde. Hu-
vuddelen av detta bestod av köp av utländska aktier.
Posten skulder i tabellen är t.ex. utländska innehav
av svenska aktier då detta är en svensk skuld till ut-
landet. Det utländska innehavet av svenska värde-
papper minskade med 19,2 miljarder kronor under

DIAGRAM 3.4 --------Reporäntan

Ränteutvecklingen ^^^^^^“““Statsskuldväxlar, 6 mån

i Sverige ---------Statsobligationer, 10-år

Procent

Källa: Ecowin.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Under hela förra året noterades en ökning av kre-
ditinstitutens utlåning till svensk allmänhet, det vill
säga företag och hushåll. I början av 1997 var det
främst bostadskrediter till hushållen som ökade, men
under andra halvåret skedde en markant ökning av
hushållens konsumtionskrediter. Under hela 1997
ökade dessa krediter med 8 %, räknat på årsbasis.
Motsvarande ökning av kreditinstitutens totala utlå-
ning till allmänheten uppgick till 3 %. Lägre utlå-
ningsräntor, hushållens mer positiva förväntningar
om den egna ekonomin samt ett uppdämt konsum-
tionsbehov är några faktorer som ligger bakom den
ökade utlåningen. Denna sammanfaller också väl
med förra årets uppgång i den privata konsumtionen.

Ökningstakten i penningmängdstillväxten steg på
nytt i början av innevarande år. Allmänhetens inne-
hav av sedlar och mynt, MO, ökade i februari med

4,3 %, räknat på årsbasis. MO bedöms vara en god
indikator för den framtida konsumtionen, och till-
sammans med utlåningen indikerar penningmängds-
tillväxten en fortsatt god konsumtionsutveckling un-
der 1998.

Antaganden om ränte- och valutakursutvecklingen
Antagandena om utvecklingen på de finansiella
marknaderna görs i ljuset av den internationella ut-
vecklingen som presenterades i det föregående ka-
pitlet samt den bild av den svenska ekonomiska ut-
vecklingen som tecknas i kommande kapitel.

I Tyskland är obligationsräntorna idag låga och
tillväxten väntas stiga något de närmaste åren till
följd av ökande inhemsk efterfrågan. En fortsatt låg
inflation vänts dock innebära en måttlig uppgång i de
korta marknadsräntorna de närmaste åren. Det
gradvis förbättrade konjunkturläget i Tyskland och
flertalet övriga europeiska länder förutses leda till en
uppgång i de långa marknadsräntorna.

Även i Sverige väntas inflationen förbli låg de
kommande åren. Detta bygger till stor del på anta-
gandet att de genomsnittliga löneökningarna begrän-
sas till 3 procent per år. Den offentliga sektorns fi-
nansiella sparande fortsätter att förbättras och de
budgetpolitiska målen uppfylls.

Det låga inflationstrycket och en inflation som
understiger inflationsmålet på 2 % under de när-
maste åren innebär att Riksbankens reporänta inte
antas behöva ändras från den nuvarande nivån på
4,35 %. Mot bakgrund av den europeiska obliga-
tionsränteuppgången väntas de svenska obligations-
räntorna stiga. Uppgången förutses dock bli måttlig
och 10-årsräntan förväntas understiga 6 procent un-
der hela prognosperioden. Den mindre obligations-
ränteuppgången i Sverige jämfört med Tyskland och
den därmed sjunkande obligationsräntemarginalen är
ett uttryck för att förtroendet för den svenska eko-
nomin antas stärkas ytterligare de kommande åren.

Den stabila ekonomiska utvecklingen i Sverige, in-
te minst vad gäller löner och priser, tillsammans med
en stark bytesbalans antas bidra till en viss för-

stärkning av kronans kurs, mätt med TCW-index. I
slutet av år 2000 antas TCW-index vara 118. Osä-
kerheten i denna bedömning är dock mycket stor.

TABELL 3.2 RÄNTE- OCH VALUTAANTAGANDEN

SLUTNOTERINGAR FÖR RESPEKTIVE ÅR.

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Reporänta	4,10	4,35	4.35	4,35	4,35	4,35
Ränta 6 månader	3.76	4,69	4,60	4,60	4,60	4,60
Ränta 5 år	5.50	5,61	5,30	5,40	5,40	5,40
Ränta 10 år	6,75	5,95	5,70	5,80	5,80	5,80
Differens Sverige
- Tyskland 10 år	0,97	0,58	0,40	0,20	0,20	0,20
SEK/DEM	4,40	4,41	4,35	4,35	4,30	4,30
SEK/USD	6.90	7,90	7,75	7,50	7,50	7,50
TCW-index	117,6	121	120	119	118	118

Källa: Ecowin och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

4 Utrikeshandeln

Efterfrågan från omvärlden på svenska produkter var
mycket god under 1997. Speciellt ökade exporten av
läkemedel och elektrovaror mycket kraftigt. Även
importen steg kraftigt, vilket delvis är ett resultat av
exportökningen. Till följd av den s.k. Asienkrisen an-
tas exportmarknadstillväxten inte öka lika mycket
under 1998 som under 1997, vilket leder till en lägre
exportökning i år. År 1999 och 2000 antas effekter-
na av Asienkrisen endast i ringa omfattning påverka
världsmarknadstillväxten och exporten utvecklas
således i en snabbare takt. Okad global pris-
konkurrens antas ha en återhållande effekt på såväl
export- som importprisema under prognosperioden.
Svenska exportföretag förväntas ej heller vinna
marknadsandelar under de kommande åren, bl.a.
som en följd av kronans förväntade appreciering.
Nettoexportens bidrag till tillväxten i BNP blir lägre
under 1998 än vad som varit fallet de senaste åren,
men kommer i takt med en förbättrad om-
världstillväxt att stiga som högst till 0,9 procentenhe-
ter år 2000.

Gruppen av s.k. krisländer (Filippinerna, Indonesien,
Malaysia, Sydkorea och Thailand) har varit en av de
snabbast växande marknaderna för svensk export
under senare år men står enbart för 3 % av den to-
tala exporten.

TABELL 4.1 SVENSK EXPORT TILL OLIKA

REGIONER 1997

LÖPANDE PRISER	ANDEL(%)	PROCENTUELL ÖKNING MELLAN 1996 OCH 1997
Europa	72	10
varav EU-länder	56	8
Afrika	2	8
Amerika	12	17
Asien (exklusive	11	9
mellanöstern)
Övriga	4	14

Källa: Statistiska centralbyrån, utrikeshandelsstatistiken

4.1 Varuhandeln

År 1997 utvecklades den svenska exporten mycket
väl. Enligt nationalräkenskaperna ökade varuexpor-
ten med 12,5 % jämfört med föregående år. Försälj-
ningen av traditionella svenska produkter som verk-
stadsvaror och skogsvaror ökade relativt kraftigt,
men även försäljningen av kemivaror - speciellt lä-
kemedel - utvecklades starkt under året. Av verk-
stadsvarorna ökade försäljningen av elektrovaror och
datorer med över 20% mätt i löpande priser. Enbart
teleproduktindustrin bidrog med drygt en tredjedel
av den totala volymökningen i varuexporten under
året. Den största delen av denna ökning kan härledas
till ett enda företag (Ericsson).

Världsmarknadstillväxten utvecklades bättre än
förväntat under 1997. Sammantaget steg marknads-
tillväxten för svensk export med drygt 9 % förra
året. Av Sveriges totala export 1997 gick 72 % till
Europa som är den överlägset viktigaste export-
marknaden. Exporten till EU-länderna ökade med
8 % jämfört med 1996 medan exporten till övriga
Europa ökade med 19 % i löpande priser. Den kraf-
tigaste exportökningen noterades till icke EU-länder i
Sveriges närområde såsom till Baltikum, Polen och
Ryssland. Dock mottar dessa länder än så länge en-
dast 4 % av den totala svenska exporten. Exporten
till Asien (exklusive Mellanöstern) ökade med 9 %
under 1997. Länderna i Asien har gradvis ökat i be-
tydelse för svensk export de senaste 15 åren. Med
tanke på den ekonomiska kris som har drabbat någ-
ra av länderna i området är fortsatta exportökningar
till dessa länder ej sannolika de närmaste åren.

Exportutvecklingen de kommande åren är huvud-
sakligen beroende av den internationella tillväxten. I
detta sammanhang har effekterna av Asienkrisen en
viktig betydelse (se även kapitel 2). För den svenska
exportindustrins vidkommande har Asienkrisen såväl
direkta som indirekta effekter på exporttillväxten.
Till de direkta effekterna kan räknas det exportbort-
fall som följer av minskad efterfrågan av importvaror
i krisländerna. Till skillnad från de direkta effekterna
påverkar de indirekta effekterna handelsflöden och
prisbildning i ett senare skede. En negativ indirekt
effekt är den hårdnande konkurrens från inhemska
producenter som svenska exportörer utsätts för till
följd av de kraftiga devalveringarna av krisländernas
valutor. Således möter svensk exportindustri i
krisländema en situation med fallande efterfrågan
kombinerat med ett försämrat konkurrensläge, vilket
kommer att reducera exporten till dessa ekonomier.
Vidare ger de kraftiga växelkursförändringarna
krisländerna en stor kostnadsfördel som skapar möj-
ligheter att erövra marknadsandelar ifrån konkur-
renter. För svenskt vidkommande kan branscher som
skog, stål och elektroniska maskiner bli mer konkur-
rensutsatta de närmsta åren. Företagen i krisländerna
är dock i liten utsträckning konkurrenter till svenska
exportföretag. Slutligen kan nämnas - och som tidi-
gare beskrivits i kapitel 2 - att Asienkrisen kommer
att medföra en något svagare global tillväxt som i sin
tur bidrar till sämre förutsättningar för svensk export
på samtliga marknader.

Trots Asienkrisen ser utvecklingen av exporten i
ett 2-3 års perspektiv fortsatt ljus ut även om tillväx-
ten dämpas jämfört med 1997 års exceptionellt höga
tillväxt. Varuexporten beräknas öka med 6,5 %
1998, vilket är en halvering av tillväxttakten jämfört
med 1997. Den främsta orsaken till den lägre till-
växttakten är försvagningen av den internationella
marknadstillväxten från ca 10 % 1997 till drygt 6 %

1998. Det är inom OECD-området som export-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

marknadstillväxten förväntas utvecklas bäst under
1998 medan tillväxten i övriga världen blir betydligt
svagare. En återhämtning av exportmarknadstillväx-
ten förväntas under 1999 och 2000, vilket får till ef-
fekt att svensk varuexport ökar snabbare under dessa
år. För 2001 antas exporten växa långsammare som
en följd av den globala konjunkturavmattningen.

DIAGRAM 4.1

Export-, världsmarknads-
och marknadsandelstillväxt
för bearbetade varor

Procentuell förändring

■ Exporttillväxt

8 Marknadstillväxt

Marknadsandelstillväxt

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den hårdnande internationella priskonkurrensen till-
sammans med en förväntad appreciering av den
svenska kronan medför sannolikt inte något större
utrymme för svenska företag att höja sina priser.
Följaktligen har endast marginella ökningar av ex-
portpriserna antagits i prognosen. Trots relativt god
produktivitetsutveckling och historiskt sett låga
kostnadsökningar förväntas exportindustrin inte öka
sina marknadsandelar nämnvärt under de närmaste
åren. Exportindustrins goda lönsamhet, å andra si-
dan, skapar gynnsamma förutsättningar för att bibe-
hålla redan vunna marknadsandelar.

Som tidigare nämnts har teleproduktindustrins
export vuxit mycket kraftigt de senaste två åren. Om
denna positiva utveckling fortsätter eller överträffas
är det möjligt att Sveriges export blir starkare än vad
som antas i nuvarande prognos. Å andra sidan kan
det inte uteslutas att Asienkrisens negativa effekter
kan bli mer långvariga vilket i sin tur skulle hämma
den svenska exportutvecklingen.

Varuimporten ökade med 10,3 % i volym 1997.
Importtillväxten var betydligt starkare än under före-
gående år, då uppgången stannade vid drygt 2 %.
Den höga importtillväxten år 1997 kan till viss del
ses som ett återställande av en tillfälligt låg import-
kvot år 1996, men kan också förklaras av att efter-
frågan på varor med ett stort importinnehåll ökade
kraftigt under 1997. Behovet av insatsvaror steg tack
vare den starka industriproduktionen. Efterfrågan på
varaktiga konsumtionsvaror tilltog i styrka efter år
med en svag utveckling. Maskininvesteringar bidrog
också till den starka importen. Verkstadsvarorna,
som står för drygt hälften av importvärdet, ökade i
volym med 14 %. Importen av vägfordon och fram-
för allt bilar ökade starkt, men även importen av
elektroprodukter steg kraftigt.

Deprecieringen av kronan under 1997 medförde
att importprisema steg något under senare delen av
året. Den internationella prisutvecklingen var dock
återhållsam under 1997. Framförallt har detta tagit
sig uttryck i fallande råvarupriser. Främst märkbart
är fallet i råoljepriset. Importpriserna för bearbetade
varor var oförändrade för helåret 1997, medan det
totala importpriset ökade svagt. Asienkrisen väntas
ha en dämpande effekt på de internationella priserna
under prognosåren. Dessutom antas kronan stärkas,
vilket ytterligare dämpar ökningen av importpriser-
na.

TABELL 4.2 EXPORT OCH IMPORT AV VAROR

ANDEL AV TOTAL PROCENTUELL VOLYMUTVECKLING PROCENTUELL PRISUTVECKLING

	1997	1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
Varuexport
Bearbetade varor	85,9	11.3	7,4	7.5			-0,9	0,7	0.1
Fartyg	0.8	80,0	-1.6	2,9			-1,7	0.2	-0,8
Petroleumprodukter	2,2	8.3	-5,4	-1.3			1,2	4,3	0,7
Övriga råvaror	11,1	9.4	2,3	4,0			5,1	0,5	3.4
Summa varuexport	100	11,3	6,5	7,0	7,6	5,8	-1,1	0,7	0,4	0,6	1,2
Varuimport
Bearbetade varor	80,5	12,0	8,0	8,1			0,0	0,0	-0,2
Fartyg	0,6	-26,9	33,1	-16,3			-1.5	-0,7	9,2
Råolja	4,7	13,2	-4,1	2,0			2,6	-15,0	5,5
Petroleumprodukter	2,6	-8,1	6,3	3,0			4,3	-4,1	2,0
Övriga råvaror	11,6	4,6	1.0	3.8			7.5	-1.0	-0,2
Summa varuimport	100	10,3	6,8	7,1	6,6	6,0	0,7	1,0	0,1	0,7	1,3

Anm.: Export och import är i tabellen redovisade enligt utrikeshandelsstatistiken. Enligt nationalräkenskaperna ökade exporten med 12,5 % 1997.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Den importvägda efterfrågan beräknas utvecklas nå-
got svagare under de kommande åren än under före-
gående år. Exporten ger fortfarande det största bi-
draget till ökningen, trots att exportutvecklingen an-
tas mattas av i år. Men även efterfrågan på kon-
sumtionsvaror och maskininvesteringar väntas leda
till stigande importvolymer i framtiden. Importen av
bearbetade varor antas öka med ca 8 % både inne-
varande och nästkommande år. Ar 2000 antas BNP-
tillväxten, bl.a. till följd av den starka internationella
tillväxten, tillta. Efterfrågan beräknas dock ha en
sammansättning med lägre importinnehåll än tidi-
gare år, vilket dämpar importtillväxten något. Till-
växten i den totala varuimporten antas i huvudsak
följa utvecklingen för bearbetade varor, men är dock
något svagare.

Nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten förvän-
tas bli 0,4 procentenheter i år, vilket är en betydande
minskning jämfört med de senaste åren. Som en följd
av en stark internationell tillväxt beräknas netto-
bidraget därefter öka för att år 2000 uppgå till 0,9
procentenheter. År 2001 antas ett bidrag på 0,4 pro-
centenheter till BNP-tillväxten.

rar denna diversifiering att försämra kapitalav-
kastningsnettot på kort sikt. På längre sikt bör dock
skillnaden i avkastning jämna ut sig, vilket skulle
komma att förbättra nettoavkastningen på kapital
och även bytesbalansen.

Det finansiella sparandet i Sverige är högt vilket
avspeglas av det stora överskottet i bytesbalansen.
Bytesbalansöverskotten som andel av BNP väntas
ligga på en hög nivå även under tiden kring millenni-
umskiftet. En starkt bidragande faktor till det höga
sparandet är regeringens mål för de offentliga finan-
serna med innebörden att den offentliga sektorn skall
uppvisa ett finansiellt överskott över konjunkturcy-
keln. Trots det stora bytesbalansöverskottet ökade
Sveriges utlandsskuld år 1997 och uppgick till ca 45
% av BNP. Kronans depreciering och den relativt
svaga kursutvecklingen av svenskars innehav av ut-
ländska aktier var de främsta orsakerna till försäm-
ringen. På längre sikt torde bytesbalansöverskotten
leda till att utlandsskulden minskar som andel av
BNP. Faktorer som talar för denna utveckling är bl.a.
en förväntad appreciering av kronan, ökad amorte-
ring av den statliga utlandsskulden och en utjämning
i värdeförändringar på kapital gentemot utlandet.

4.2 Bytesbalansen

I början av 1990-talet hade Sverige betydande under-
skott i bytesbalansen som efter deprecieringen 1992
snabbt vändes till överskott. Mycket stora överskott i
handelsbalansen under de senaste åren har bidragit
till bytesbalansöverskotten. Tjänstebalansen har å
andra sidan utvecklats allt sämre och förväntas göra
det även i fortsättningen. Det är framför allt resevalu-
tanettot som ger ett kraftigt negativt bidrag till tjäns-
tenettot. Trots en generellt sett svagare kronkurs un-
der 1997 i förhållande till 1996 har utlandsresandet
fortsatt att öka kraftigt. I takt med att hushållens in-
komstställning antas stärkas kommer resevalutanet-
tot sannolikt ytterligare att försämras framöver. Yt-
terligare en faktor som belastar resevalutaimporten
är den kraftiga ökningen av direktimporterade bilar
som skett under de senaste åren.

Avkastningen på kapital förväntas förbättras nå-
got de närmaste två åren. En orsak är att stora bytes-
balansöverskott i kombination med en appreciering
av kronkursen stärker Sveriges finansiella nettoställ-
ning mot utlandet och bidrar till en minskning av
underskottet i räntenettot. Dessa faktorer motverkar
effekterna av en förväntad måttlig höjning av den
internationella räntenivån under prognosperioden. I
dagsläget är det utländska ägandet av svenska aktier
större än det svenska ägandet av utländska aktier.
Det har i prognosen antagits att en ökad internatio-
nell diversifiering av svenskars aktieägande leder till
ett ökat innehav av utländska aktier. Om direktav-
kastningen på utländska placeringar är lägre än av-
kastningen på alternativa placeringar i Sverige tende-

TABELL 4.3 BYTESBALANSEN

MILJARDER KRONOR

	1997	1998	1999 2000 2001
Varuexport	635.1	680,9	731,4
Varuimport	496,6	525,5	563,3
Handelsbalans	138,5	155,4	168,1
Transporter	5,0	4,7	4,5
Resevaluta	-24,2	■26,3	-28,2
Övriga tjänster	■0,7	-1,7	-2,4
Tjänstebalans	-19,9	-23,3	-26,1
Löner	-1,4	-1,7	-1,7
Avkastning på kapital	-47,0	-45,5	-43,5
därav
räntor	-63,5	-64,7	-61,9
direktinvesteringar	23,0	25,0	23,6
aktieutdelningar	-6,5	-5,8	-5,2
Löpande transfereringar	-23,5	-21,0	-22,8
Bytesbalansen	46,7	63,9	74,0
Kapitaltransfereringar	-0,3	-3,0	-3,0
Finansiellt sparande
som andel av BNP	2,8	3,3	3,7 4,0 4,3

Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition. År 1997 bygger pé
en prognos.

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

5 Näringslivets produktion

Konjunkturen stärktes i stora delar av näringslivet i
fjol. År 1997 ökade produktionen i näringslivet med
hela 3 % vilket var betydligt mer än den totala pro-
duktionstillväxten i ekonomin. Uppgången inom in-
dustrin spred sig till allt fler delar av näringslivet sam-
tidigt som tudelningen mellan en expanderande ex-
portsektor och en dämpad hemmamarknadsektor
avtog något. Byggproduktionen var dock fortsatt
mycket svag.

TABELL 5.1 NÄRINGSLIVETS PRODUKTION

PROCENTUELL

VOLYMFÖRÄNDRING

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Jordbruk, fiske och skogsbruk	-3,0	4,6	0,0	-2,0
Industri	2,1	5,4	5,5	4,9	4,6	2.8
El, gas, värme och vattenverk	0,2	1.8	-1.5	-0.5
Byggnadsindustri	0,8	-5,4	5,1	6,0
Näringslivets tjänster	2.6	2.9	3.1	3,3
Summa näringsliv	2,1	3,0	3,7	3,7	3,9	2,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under prognosperioden 1998 till 1999 förväntas
konjunkturläget inom näringslivet förbättras ytter-
ligare. Sammantaget beräknas produktionen stiga
med knappt 4 % per år. Den goda internationella
konjunkturen medför en fortsatt stark exportefter-
frågan även om en viss avmattning, bl. a till följd av
Asienkrisen, väntas i år. Bidraget till produktionstill-
växten blir därmed betydligt lägre än förra året. Dri-
vande för produktionsutvecklingen de närmaste två
åren förväntas istället bli en kraftig uppgång i den
inhemska efterfrågan när investeringskonjunkturen
bedöms vända uppåt samtidigt som den privata kon-
sumtionsökningen blir fortsatt stark. En allt större
del av den förutsedda produktionstillväxten kommer
i de konsumtionsorienterade delarna av tjänste-
sektorn och i de delar som är beroende av investe-
ringsutvecklingen. En god produktionsutveckling
förutses därför i sektorer som handel, hotell och re-
staurang, samt företagstjänster. Ett kraftigt ökat bo-
stadsbyggande de närmaste åren från mycket låga
utgångsnivåer är den främsta anledningen till att en
stark återhämtning förutses inom byggnadsindustrin.
Den totala byggproduktionen bedöms öka med ca
5 % i år och med 6 % nästa år.

5.1 Industrin

Industrikonjunkturen var stark under större delen av
förra året med en mycket kraftig produktionsupp-
gång under andra halvåret. För helåret 1997 steg in-

dustriproduktionen med 5,4 %. Utvecklingen var
gynnsam i flertalet delsektorer men på samma sätt
som under 1996 noterades betydande produktions-
ökningar inom elektro- och teleproduktindustrin. Av
nationalräkenskaperna framgår att enbart den sek-
torn stod för närmare hälften av den totala produk-
tionstillväxten inom industrin.

Mot slutet av förra året och under årets inledning
har industrikonjunkturen visat tecken på avmattning.
Trots det beräknas ändå industriproduktionen mätt
som årsgenomsnitt öka med ungefär lika mycket som
förra året. Det sammanhänger med att produk-
tionsvolymen under fjärde kvartalet i fjol nådde en så
hög nivå att också en begränsad tillväxt under loppet
av innevarande år ger en hög ökning av årsgenom-
snittet. Enligt Konjunkturinstitutets barometer från
februari märks en dämpning av orderläget inom den
cykliska basindustrin samt inom den tidigare mycket
expansiva teleproduktindustrin. Teleproduktindust-
rin med en stark exponering i Asien har sannolikt
redan märkt av effekterna av Asienkrisen. Mark-
nadstillväxten för svenska exportvaror förutses bli
lägre i år och nästa år jämfört med 1997, vilket inne-
bär att produktionen av exportvaror ökar långsam-
mare än tidigare. Industrikonjunkturen förutses ändå
åter stärkas något från och med andra kvartalet till
följd av en ökande efterfrågetillväxt på hemmamark-
naden men till viss del också på grund av en stigande
efterfrågan på investeringsvaror i Europa. Detta gyn-
nar svensk industri som i hög grad är specialiserad på
produktion av investeringsvaror. Den starka inhems-
ka investerings- och konsumtionstillväxten förutses
innebära att produktionen inom hemmamarknads-
industrin stiger snabbare än under de senaste åren.
Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga
med 5,5 % i år och med ca 5 % år 1999. Under lop-
pet av året beräknas dock industriproduktionen öka
betydligt mer nästa år.

Industrins kapacitetsutnyttjande steg något under
loppet av förra året och uppgick till 88,0 % under
fjärde kvartalet. Detta var 2,0 procentenheter lägre
än vid förra konjunkturtoppen år 1994. Kapital-
stocken beräknas växa med ungefär 8 % mellan slu-
tet av 1997 och slutet av 1999 samtidigt som in-
dustriproduktionen förutses öka med ca 7 % under
motsvarande tidsperiod. Således förutses utnyttjan-
degraden sjunka något fram till slutet av nästa år och
därmed torde risken för kapacitetsbrister vara ringa.
I kombination med förväntade låga löneökningar in-
nebär det ett mycket lågt inflationstryck för stora
delar av industrin. Ett osäkerhetsmoment kvarstår
dock för huruvida industrin kan få tag på kvalifice-
rad arbetskraft. Trots den måttliga sysselsättnings-
ökning som hittills noterats verkar bristen på kvalifi-
cerad arbetskraft vara oroande hög vilket på sikt kan
driva upp löneglidningen. Detta skulle i sin tur höja
kostnaderna och därmed dämpa produktionen.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

TABELL 5.2 NYCKELTAL FÖR INDUSTRIN

PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999

Industriproduktion	2.1	5,4	5,5	4,9
Lönekostnad per timme	7,4	4,8	3,1	3,0
Produktivitet	2,4	6,5	4,7	3,7
Enhetsarbetskostnad, (ULC)	4,9	-1,6	-1,5	-0,7
14 OECD-länders ULC	1,0	-0,3	0.5	0,9
14 OECD-länders ULC, SEK	-8,2	3,5	0,7	-1,1
Relativ ULC, SEK	14,3	-4,9	-2,2	0,4
Vinstmarginal, förändring	-2,2	0,1	1,1	0,0
Bruttoöverskottsandel¹	34,2	35,0	37,8	38,2

Bruttoöverskottsandel avser bruttovinstens andelen av förädlingsvärdet
till faktorpris.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

DIAGRAM 5.1

Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder

Index 1980=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

De internationella arbetskraftskostnaderna per pro-
ducerad enhet har ökat mycket långsamt under de
senaste åren. Löneökningarna i vår omvärld har
gradvis anpassat sig till en låginflationsmiljö samti-
digt som produktivitetsutvecklingen varit fördelaktig.
Även i Sverige har arbetskostnaden per producerad
enhet ökat förhållandevis långsamt sedan 1992, bl.a.
som en följd av hög produktivitetsutveckling, och
därmed har det gynnsamma konkurrensläge som
uppstod i samband med deprecieringen hösten 1992
i stort kunnat bibehållas. Sett över hela perioden
1992 till 1997 har dock de svenska arbets-
kostnaderna per producerad enhet, till följd av höga
löneökningar, ökat snabbare än i omvärlden.

De jämförelsevis höga löneökningarna i Sverige
har inneburit ett högt omvandlingstryck som sanno-
likt har hållit tillbaka sysselsättningen. Under perio-
den fram till 1999 förutsätts dock löneökningarna bli
ungefär lika stora som i omvärlden. Dessutom be-
räknas produktiviteten utvecklas mer fördelaktigt i
Sverige än i omvärlden. Därigenom minskar indust-
rins relativa enhetsarbetskostnad något jämfört med
de viktigaste konkurrentländerna, trots en förväntad
appreciering av kronan, över perioden 1997 till

1999. En sådan fördelaktig utveckling av konkur-
rensläget förutsätter dock att löneökningstakten kan
begränsas till 3 % per år. Den högre produktivitets-
ökningen i svensk industri kan förklaras av att en
stor del av expansionen även fortsättningsvis sker i
den högproduktiva delen av industrin. Produktivi-
tetsökningarna väntas dock avta successivt i förhål-
lande till den mycket snabba utvecklingen under pe-
rioden 1992-1997.

Industrins lönsamhet blev i stort sett oförändrad
förra året. Med tanke på kronförsvagningen var in-
dustrins prisbeteende återhållsamt, vilket tyder på att
företagen har utnyttjat den svagare kronan till att
öka marknadsandelarna. Prisökningarna för impor-
terade insatsvaror liksom löneökningarna höjde
kostnadsnivån i industrin men detta motverkades av
en snabb produktivitetsutveckling.

Priserna har höjts i mycket liten omfattning i början
av 1998. Mot bakgrund av att tillverkningsföretagen
normalt höjer priserna i stor omfattning i början på
året indikerar detta ett fortsatt lågt inflationstryck.
De internationella priserna förutses utvecklas mycket
svagt i år trots en relativt god konjunkturutveckling.
Resursutnyttjandet är fortfarande lågt på de flesta
håll och Asienkrisen bidrar till att dämpa priserna.
Låga importpriser, begränsade löneökningar och en
fördelaktig produktivitetsutveckling väntas leda till
att de rörliga kostnaderna per producerad enhet i
stort blir oförändrade i år jämfört med förra året.
Prisprognosen för 1998 förutsätter att exportföre-
tagen höjer sina priser i utländsk valuta i takt med
konkurrenterna. Därigenom stiger vinstmarginalerna
något i exportindustrin. En växande inhemsk efter-
frågan beräknas innebära att de mer pressade hem-
mamarknadsföretagen förbättrar sin vinstsituation
något. För industrin som helhet beräknas därmed
produktpriserna sammanvägt stiga med 1,5 % i år,
vilket innebär att lönsamheten, mätt som driftsöver-
skottet brutto som andel av förädlingsvärdet, ökar
till höga 37,8 %.

DIAGRAM 5.2

Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Nästa år beräknas produktpriserna öka med knappt
1 % och de rörliga kostnaderna per producerad en-
het med 0,8 %. Lönsamheten för industrin som hel-
het beräknas således i stort bli oförändrad. Den star-
kare internationella konjunkturen väntas leda till en
något högre internationell prisökningstakt men tack
vare fortsatt låga löneökningar blir prisökningarna i
ett historiskt perspektiv mycket låga. I den cykliska
basindustrin förutses vinstmarginalerna åter öka till
följd av att de internationellt bestämda priserna vän-
der upp, medan lönsamheten i övriga exportindustrin
minskar något till följd av den starkare kronan.

5.2 Byggnadsverksamhet

Byggkonjunkturen försvagades ytterligare förra året
efter en viss uppgång under 1996. Svängningarna i
byggandet kan till stor del hänföras till bostads-
investeringarna. De fördelaktiga investeringsbidragen
till ny- och ombyggnad gav upphov till en tidigare-
läggning av bostadsproduktion från 1997 till 1996.
Därtill torde osäkerheten om innehållet i den bo-
stadspolitiska propositionen ha lett till att en del
byggprojekt sköts framåt i tiden från år 1997.

TABELL 5.3 BYGGNADSVERKSAMHET
	MILJARDER KRONOR 1997	ÄRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING
	MILJARDER KRONOR 1997	1996	1997	1998	1999
Byggnadsinvesteringar	101,7	1,9	-13,2	7,6	10,2
Näringslivet	56,6	0,9	-5,2	7,8	6,4
Myndigheter	21,3	-7,8	-16,2	5,7	5,1
Bostäder	23,8	13,1	-25,7	8,8	23,5
Reparationer och underhåll	85,2	1,1	3,9	1,8	0,2
Totalt	186,9	1,6	-6,6	5,1	6,0

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

beräknas leda till en gradvis högre efterfrågan på nya
bostäder. Vakansgraden är mycket låg i expansiva
områden och bostadspriserna har stigit rejält så att
marknadspriserna redan idag överstiger nyproduk-
tionskostnaden i dessa områden. Nyproduktionen
förutses gradvis stiga till mellan 25 000 -30 000 bo-
städer år 2001 och därmed närma sig en långsiktig
jämviktsnivå. Den bostadspolitiska propositionen
som presenterades i mars innehåller bl.a. ett investe-
ringsbidrag för ekologisk hållbarhet. Detta bedöms
ha en viss uppdragande effekt på omfattningen av
varje projekt. Genom propositionen har osäkerheten
om de framtida reglerna minskat, vilket också främ-
jar bostadsbyggandet.

De senaste årens låga investeringskvoter inom nä-
ringslivet kan förklaras av behovet av att reducera
lokalbeståndet till långsiktigt hållbara nivåer. Höga
realräntor och strukturella förändringar har innebu-
rit höga vakansgrader för kommersiella lokaler. De
senaste åren har dock andelen lediga lokaler i expan-
siva områden minskat kraftigt. Den positiva syssel-
sättningsutvecklingen samt den relativt kraftiga kon-
sumtionsökningen som förutses beräknas medföra
växande bygginvesteringar inom näringslivet från
och med andra halvåret 1998. Infrastrukturinveste-
ringama ökar i och med att beslut tagits om byggna-
tion av storstadslederna. Programmet ”ett hållbart
Sverige” kan också i viss omfattning bidra till den
större byggvolymen. Regeringen har avsatt sam-
manlagt 7,4 miljarder kronor för perioden 1998 till
2001 till ett program för ekologisk hållbarhet. Ener-
giinvesteringarna ökar också kraftigt de närmaste
åren. Det finns avsatt 1,5 miljarder kronor per år till
ett omställningsprogram för energisektorn. Byggre-
parationerna beräknas stiga något ytterligare fram till
1999 till följd av skattereduktionen för reparation
och ombyggnad förlängts och utökats.

Produktionen inom byggnadssektorn föll med ca
30 % mellan 1990 och 1997. Den kraftiga minsk-
ningen av byggnadsindustrin är delvis av bestående
natur men branschen kan under de närmaste åren
förväntas växa i takt med eller högre än den totala
tillväxten i ekonomin. Inflationsförväntningarna lig-
ger i närheten av 2 %-målet och realräntorna är åter
på 1980-talsnivåer, vilket bör gynna byggmarknaden
de närmaste åren. Byggandet beräknas sammantaget
öka med 5 % i år och med 6 % år 1999.

Drivkrafter för produktionsutvecklingen är fram-
för allt bostadsbyggandet och i viss mån byggandet
av kommersiella lokaler som vänder upp från låga
nivåer. Nyproduktionen på bostadsmarknaden har
under en längre tid varit mycket blygsam i förhållan-
de till det långsiktiga behovet. Låga räntor, stigande
disponibelinkomster och en varaktig syssel-
sättningsökning från och med andra halvåret 1997

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

6 Arbetsmarknad

Arbetsmarknadsläget förbättrades markant under
loppet av 1997. Den öppna arbetslösheten sjönk med
drygt 1,5 procentenhet. Nedgången i arbetslösheten
berodde på ökad sysselsättning i privat sektor, utökat
antal utbildningsplatser och införandet av den tillfäl-
liga avgångsersättningen till personer mellan 60 och
64 år. Trots en viss sysselsättningsuppgång mot slutet
av 1997 minskade den totala sysselsättningen mätt
som årsgenomsnitt. Den största nedgången skedde
inom offentliga myndigheter. De närmaste åren för-
utses en god konjunkturutveckling såväl internatio-
nellt som i Sverige, vilket leder till en snabb syssel-
sättningsuppgång. Arbetskraftsutbudet hålls samti-
digt tillbaka av att antalet utbildningsplatser ökar
ytterligare, vilket får till följd att den öppna arbets-
lösheten faller till 4,0 % vid slutet av år 2000. Förut-
sättningarna för beräkningarna är att lönebildningen
fungerar väl och att utbildningssatsningen även
framöver riktas till personer som annars skulle vara
öppet arbetslösa.

TABELL 6.1 ARBETSMARKNAD

ÅRLIG PROCENTUELL

FÖRÄNDRING

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
BNP, producentpris	1,4	2.0	3,0	3,0	3,3	2,4
Produktivitet	1,3	2,9	2.0	1,6	1,4	1,4
Arbetade timmar	0,1	-1,1	1.0	1,4	1,9	1,0
Medelarbetstid	0,7	-0.1	0,0	-0.1	-0.1	-0,1
Antal sysselsatta	-0,6	-1.0	1,0	1,5	2,0	1,1
Arbetskraft	-0,2	-1,1	-0.4	0,4	0,6	0,7
Öppen arbetslöshet¹	8,1	8,0	6,7	5.7	4,4	4,0
Åtgärder²	4.5	4,3	4,2	4.0	3.9	3,5

I procent av arbetskraften.

Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
procent av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepar-
tementet.

Produktivitet

Produktiviteten ökade mycket snabbt från 1990 till
1995 samtidigt som sysselsättningen föll med ca
470 000 personer. Den snabba produktivitetstill-
växten beror sannolikt på en mängd samverkande
faktorer, som t.ex. ökad internationalisering och
därmed ökad konkurrens, snabba framsteg inom
bl.a. informationsteknologin och avregleringen inom
vissa näringar. En annan delförklaring kan vara att
det mycket svaga konjunkturläget i början av 1990-
talet skapade ett rationaliseringstryck, som innebar
att främst personer med relativt hög kompetens lyck-
ades erhålla och bibehålla arbeten. Företag med rela-
tivt låg produktivitetspotential klarade inte heller av
konkurrensen och slogs ut från marknaden. De för-
hållandevis höga löneökningarna de senaste åren har
också bidragit till ett ökat rationaliseringstryck. Den

snabba produktivitetstillväxten hade en dämpande
effekt på sysselsättningen i början av 1990-talet men
har ökat förutsättningen för en god tillväxt i ekono-
min framöver genom att det finns fler lediga resurser
att ta i anspråk.

Under slutet av 1995 och inledningen av 1996 av-
tog produktivitetsuppgången. Orsaken till detta var
en tillfällig avmattning i ekonomin, vilket ledde till en
viss överkapacitet på både maskiner och personal.
Under andra halvåret 1997 ökade produktionen
snabbare igen utan att det ledde till en motsvarande
ökad sysselsättning. Därmed klarade företagen av
produktionsökningen med befintlig kapacitet samt
genom ytterligare rationaliseringar. Produktionsupp-
gången och den snabba produktivitetstillväxten un-
der hösten kan dock vara en indikation på att efter-
frågan på arbetskraft kommer att öka framöver, ef-
tersom en produktionsuppgång vanligtvis inleds med
en produktivitetsökning för att så småningom resul-
tera i ökad sysselsättning. Drivkraften i produk-
tionsuppgången antas också växla från export till in-
hemsk efterfrågan. Det innebär troligen att produk-
tionsuppgången blir mer sysselsättningsintensiv, vil-
ket bidrar till en lägre produktivitetsökning. Produk-
tiviteten antas därför inte fortsätta stiga i samma
snabba takt framöver, utan produktionsuppgången
leder i större utsträckning till ökad sysselsättning.

Medelarbetstid

En annan förklaring till den svaga sysselsättningsut-
vecklingen i början av 90-talet var att medelarbets-
tiden steg snabbt. Även en högre medelarbetstid ökar
förutsättningarna för god tillväxt i och med att det
finns fler lediga resurser att ta i anspråk. Den främsta
orsaken till att medelarbetstiden ökade var att sjuk-
frånvaron halverades. Sjukfrånvaron ligger nu på en
låg nivå, historiskt sett, och nedgången har stannat
av. Framöver antas sjukfrånvaron vara relativt oför-
ändrad. Den s.k. vanligen arbetade tiden per syssel-
satt minskade i början av 1990-talet men har ökat
igen under de senaste åren². Den främsta orsaken är
att andelen sysselsatta som arbetar mer än 35 timmar
i veckan minskade i början av 1990-talet, varefter
den har stigit så att nivån år 1997 låg på ungefär
samma nivå som år 1990. Därmed finns det anled-
ning att tro att utrymmet för att på detta sätt öka ar-
betstiden ytterligare är begränsat. En annan faktor
som talar för att det är svårt att klara av ökad pro-
duktion med ökad genomsnittlig arbetstid är att an-
talet övertidstimmar har ökat något det senaste året.
Från de flesta fackförbund krävs det arbetstids-
förkortningar och i flera av de avtal som tecknats
under 1998 har arbetstagarna fått till stånd en ar-
betstidsförkortning. Sammantaget förutses medelar-
betstiden vara oförändrad i år, för att åren därefter

² I SCB:s arbetskraftsundetsökning (AKU) definieras den vanligen arbetade tiden
som det antal timmar man normalt arbetar per vecka.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

minska något i samband med att arbetstidsförkort-
ningarna träder i kraft.

Sysselsättning

Till följd av låg tillväxt, snabb produktivitetstillväxt
och stigande medelarbetstid föll antalet sysselsatta
med ca 530 000 personer mellan 1990 och 1994,
varav drygt 400 000 var i den privata sektorn och
drygt 100 000 i den offentliga sektorn. Under åren
1994 och 1995 steg sysselsättningen för att falla på
nytt 1996 i samband med konjunkturavmattningen.
Förra året ökade sysselsättningen svagt mot slutet av
året, men minskade med 1,2 %, mätt som årsgenom-
snitt.

Under de närmaste åren beräknas sysselsättningen
stiga. Det finns flera tecken som tyder på att efterfrå-
gan på arbetskraft kommer att öka framöver. För-
utom stark konjunktur, snabb produktivitetstillväxt
under andra halvåret 1997 och förväntan om lägre
medelarbetstid, har antalet nyanmälda lediga platser
stigit under 1997 och inledningen av 1998. Histo-
riskt sett har detta varit en bra indikator på syssel-
sättningsutvecklingen vilket framgår av diagram 6.1.
Sysselsättningsutvecklingen har följt utvecklingen av
antalet lediga platser, med viss eftersläpning. Plat-
serna har ökat i de flesta branscher med undantag av
jord- och skogsbruk samt byggnadsindustrin. En stor
del av ökningen stod den offentliga sektorn för. Mot
bakgrund av detta beräknas sysselsättningen stiga
med ca 40 000 personer i år och 60 000 personer
nästa år, mätt som årsgenomsnitt.

Dessa kommer till största delen att vara sysselsatta
inom kommunerna.

Sysselsättningen i näringslivet föll under 1996 och
inledningen av 1997 inom samtliga branscher utom
tjänstesektorn. Inom industrin fortsatte sysselsätt-
ningen att minska något under 1997 trots en snabb
produktionsökning. Mot bakgrund av att produk-
tionen antas fortsätta stiga inom industrin bedöms
efterfrågan på arbetskraft öka framöver. Antalet sys-
selsatta inom industrin väntas därmed stiga med ca
6 000 personer i år och 12 000 nästa år, mätt som
årsgenomsnitt. Aktiviteten inom byggnadssektorn
var mycket svag under 1997 och bostadsbyggandet
ligger för närvarande på en mycket låg nivå. I år be-
räknas dock bostadsinvesteringarna ta fart, vilket an-
tas leda till en sysselsättningsuppgång på i genomsnitt
4 000 personer. År 1999 fortsätter bostadsbyggandet
att öka och sysselsättningen stiger med ytterligare
10 000 personer. Efterfrågan på privata tjänster an-
tas tillta i samband med att privat konsumtion stiger
och investeringskonjunkturen tar fart. Sysselsätt-
ningen inom branschen beräknas därmed fortsätta
öka i ungefär samma takt som förra året i år och lite
snabbare nästa år. Sammantaget ökar antalet syssel-
satta inom näringslivet med knappt 90 000 mellan
1997 och 1999.

DIAGRAM 6.1

Antal nyanmälda lediga
platser och antal
sysselsatta

Ärlig procentuell förändring

Lediga platser

------Sysselsatta (höger
skala)

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Statistiska centralbyrån.

TABELL 6.2 SYSSELSÄTTNING I OLIKA
BRANSCHER

TUSENTAL PERSONER

	1997	1998	1999	2000	2001
Privat sektor	2695	2726	2783	2848	2880
Jord- och skogsbruk	109	106	104
Industri	800	806	818
Byggnadsverksamhet	218	222	232
Privata tjänster	1569	1592	1629
Offentliga myndigheter	1223	1232	1236	1246	1260
Staten	189	188	187
Kommunerna	1034	1044	1049
Totalt	3922	3961	4020	4098	4144
Arbetskraft, totalt	4264	4247	4263	4287	4315

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Sysselsättningen inom offentliga myndigheter föll
kraftigt under 1996 och inledningen av 1997 men
mot slutet av året bromsades nedgången upp. Den
största nedgången skedde inom kommunala myn-
digheter. Under 1998 och 1999 väntas sysselsätt-
ningen öka inom primärkommuner och landsting,
dels till följd av höjda statsbidrag, dels till följd av att
antalet s.k. offentligt tillfälligt anställda antas öka.

För åren 2000 och 2001 beräknas BNP stiga med ca
3 % per år. Förutsättningarna för att dessa tillväxttal
skall kunna uppnås är att den internationella kon-
junkturen blir fortsatt stark samt att arbets-
marknaden och särskilt lönebildningen fungerar väl.
Av avgörande betydelse är att de lediga resurser som
finns tillgängliga på arbetsmarknaden kan tillsättas
utan att det uppstår inflationsdrivande löneökningar.
Mot bakgrund av den goda tillväxten i ekonomin
bedöms sysselsättningen kunna öka med i genom-
snitt ca 1,5 % per år under denna perioden. Tillväx-
ten drivs framför allt av bruttoinvesteringar och pri-
vat konsumtion. Liksom för åren 1998-1999 sker

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

därför den största sysselsättningsuppgången inom
privat sektor, främst inom tjänstesektorn. Även inom
offentliga myndigheter ökar dock sysselsättningen
något, främst till följd av höjningen av statsbidragen
till kommunerna.

Även om det finns goda förutsättningar för en hög
tillväxt och snabb sysselsättningsökning, i form av
bl.a. hög produktivitetsnivå och ett stort överskott på
arbetskraft, så finns det risk för en betydligt sämre
utveckling de närmaste åren än vad som antas i be-
räkningarna. Bland annat råder osäkerhet om löne-
ökningarna kan begränsas till 3,0 %. En annan fak-
tor som kan hämma tillväxten och sysselsättnings-
uppgången är om det uppstår brist på vissa typer av
arbetskraft. I Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) rap-
port ”Var finns jobben 1998” påpekas att bristerna
ökar för vissa yrkesgrupper. Även Konjunkturinstitu-
tets barometer för såväl industrin som för tjänstesek-
torn indikerar att det är brist på framför allt tekniska
tjänstemän och branschspecifik kompetens inom vis-
sa sektorer. Antalet nyanmälda lediga platser tende-
rar dessutom att bli kvarstående i större utsträckning
än tidigare, vilket kan betyda att arbetsgivarna har
svårt att hitta tillräckligt kompetent arbetskraft att
anställa. Utvecklas bristen på arbetskraft till ett reellt
problem ökar risken för högre löneglidning och säm-
re sysselsättningsutveckling än vad som förutsätts i
prognosen.

Åtgärder inom arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken

De två senaste åren har det tillkommit flera nya åt-
gärder inom arbetsmarknadspolitiken. Bland annat
har det införts tillfällig avgångsersättning, resursar-
bete, generationsväxling och ökat kommunalt ansvar
för att aktivera ungdomar. Tillfällig avgångsersätt-
ning innebär att arbetslösa mellan 60 och 64 år ges
möjlighet att erhålla a-kassa utan att stå till arbets-
marknadens förfogande. Enligt AMS fick ca 18 500
personer denna typ av ersättning förra året. Under
1998 kommer inga fler tillfälliga avgångsersättningar
att beviljas. Resursarbete innebär att arbetsgivare in-
om offentlig sektor ges möjlighet att ta emot en lång-
tidsarbetslös som, med ersättning motsvarande a-
kassa, utför kvalitetshöjande arbete under en be-
gränsad tidsperiod. Generationsväxlingen innebär att
anställda som fyllt 63 år erbjuds möjligheten att
lämna arbetsmarknaden före ordinarie pensions-
ålder, om deras arbetsgivare lämnar sitt godkän-
nande. Villkoret är att de vakanser som uppstår hu-
vudsakligen tillsätts med långtidsarbetslösa som fyllt
20 men inte 35 år. Än så länge har denna åtgärd inte
fått något större genomslag. Direktiven för antalet
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der läggs om för 1998 och 1999. Volymkravet sänks
med 10 000, jämfört med vad som föreslogs i bud-
getpropositionen. Anledningen till detta är att kvali-
teten på åtgärderna skall kunna förbättras, dvs. an-
talet platser inom arbetsmarknadsutbildningen, som

är betydligt kostsammare än övriga åtgärder, skall
kunna bibehållas. Det totala antalet personer i åtgär-
der minskar därmed från 185 000 år 1997 till
179 000 år 1998, mätt som årsgenomsnitt. Förutom
åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken har antalet
utbildningsplatser inom både vuxenutbildningen och
högskolan utökats. De flesta av de ovanstående åt-
gärderna reducerar arbetskraftsutbudet under pro-
gnosperioden.

TABELL 6.3 KONJUNKTURBEROENDE
ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER

TUSENTAL PERSONER

1996 1997 1998 1999 2000 2001

1 arbetskraften	41	32
Beredskapsarbete	8	7
Rekryteringsstöd	12	4
Utbildningsvikariat	10	4
Starta-eget-bidrag Offentligt tillfälligt	10	12
anställda	0	5
Ej i arbetskraften	155	152
Arbetsmarknadsutbildning	46	37
Arbetslivsutveckling	52	53
Kommunavtal	13	14
Datortek	12	14
Arbetsplatsintroduktion	32	34
Totalt	196	185 179 169 167 150
Anm.: För åren 1998-2001 ingår även kommunalt ansvar för ungdomar under 25 år i begreppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åt- gärder. År 1998 och 1999 tillkommer dessutom resursarbete och den s.k. IT-satsningen. Rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och beredskapsarbete slås ihop till individuellt anställningsstöd. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Arbetskraften

Antalet personer i arbetskraften har minskat kraftigt
sedan 1990 i samband med försämringen av arbets-
marknadsläget och expansionen av antalet konjunk-
turberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
inte ingår i arbetskraften. Arbetskraftstalet dvs. ar-
betskraften i procent av den arbetsföra befolkningen
mellan 16 och 64 år, föll från 84,0 % år 1990 till

77,8 % år 1996. Sysselsättningsgraden, dvs. antalet
sysselsatta i procent av den arbetsföra befolkningen
föll under samma period från 82,3 % till 71,5 %.
Såväl arbetskraftstalet som sysselsättningsgraden lig-
ger dock fortfarande på en högre nivå än i de flesta
OECD-ländema.

Under loppet av 1997 skedde en markant minsk-
ning av arbetskraften. Antalet personer i arbetskraf-
ten föll med ca 60 000 personer samtidigt som syssel-
sättningen ökade svagt. Minskningen av utbudet
hänger samman med utökningen av antalet utbild-
ningsplatser och införandet av den tillfälliga av-
gångsersättningen. Utbildningssatsningarna fick stor
effekt på utbudet. Enligt SCB:s arbetskraftsunder-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

sökning (AKU) verkar de flesta platserna ha tillsatts
av personer som tidigare var öppet arbetslösa. Enligt
historiska mönster söker sig också latent arbetssö-
kande personer, dvs. personer utanför arbetskraften
som kan och vill arbeta men som inte aktivt söker
arbete, till arbetsmarknaden när arbetsmarknadsläget
förbättras. Detta verkar ha skett i förhållandevis liten
utsträckning under hösten. Förändringar i
arbetskraftsutbudet till följd av ändrat
arbetsmarknadsläge sker dock troligtvis med viss ef-
tersläpning, vilket bidrar till att arbetskraftsdel-
tagandet kan väntas öka under 1998.

Under innevarande år antas den väntade syssel-
sättningsökningen leda till att fler personer träder in i
arbetskraften. Antalet utbildningsplatser ökar visser-
ligen ytterligare, vilket minskar utbudet. Däremot
kommer det inte att beviljas några fler tillfälliga av-
gångsersättningar som reducerar utbudet. De tillfälli-
ga avgångsersättningarna som kom till stånd under
1997 kommer istället att ha motsatt effekt under de
kommande fem åren eftersom antalet som kommer
att pensioneras vid 65 års ålder blir färre, dvs.
utträdet från arbetskraften på grund av pensionering
blir lägre än det annars skulle ha blivit. En omfördel-
ning av de konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärderna, från åtgärder som klassas som
utbildning, och per definition inte räknas in i arbets-
kraften, till åtgärder som klassas som sysselsättning,
bidrar också till att öka arbetskraftsutbudet i år.
Sammantaget stiger arbetskraftsutbudet med ca
30 000 personer under loppet av 1998. Mätt som
årsgenomsnitt minskar det dock med ca 20 000 per-
soner. Från 1998 till 2001 ökar antalet utbildnings-
platser ytterligare vilket håller tillbaka utbudet som
stiger med knappt 70 000 personer samtidigt som
den arbetsföra befolkningen ökar med knappt
50 000 personer.

från 1,7 % år 1990 till 8,1 % år 1996. Samtidigt
ökade antalet konjunkturberoende åtgärder med

3,3 procentenheter till 4,5 %. Enligt det interna-
tionellt standardiserade mått som används av bl.a.
OECD, ökade den öppna arbetslösheten under
samma period med 8,2 procentenheter till 10,0 % år
1996. Den största skillnaden mellan de olika defini-
tionerna är att heltidsstuderande som söker arbete
inte räknas som öppet arbetslösa i Sverige, vilket de
gör enligt det internationella måttet. En stor del av de
heltidsstuderande arbetssökande består av personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Trots den snabba
ökningen av arbetslösheten under 90-talet låg ar-
betslösheten år 1996 fortfarande ca 1 procentenhet
lägre än genomsnittet i EU, mätt med det internatio-
nella måttet. Jämfört med genomsnittet i OECD låg
nivån däremot ca 2,5 procentenheter högre.

DIAGRAM 6.3

Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån. Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.

DIAGRAM 6.2

Sysselsatta och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

DIAGRAM 6.4

Befolkningen i arbetsför ålder uppdelad på grupper

Procent av befolkningen

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.

Öppen arbetslöshet

Till följd av den svaga sysselsättningsutvecklingen i
början av 90-talet ökade den öppna arbetslösheten

Under loppet av 1997 föll den öppna arbetslösheten
med ca 1,5 procentenheter. Under de närmaste åren
antas den snabba sysselsättningsuppgången, i kom-
bination med en svag utveckling av arbetskrafts-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

utbudet, leda till att den öppna arbetslösheten faller
till 4,0 % mot slutet av år 2000. De konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfattar
då 3,5 % av arbetskraften. En förutsättning för att
nå ner till 4,0 % i öppen arbetslöshet är, förutom en
väl fungerande lönebildning och en god internationell
konjunkturutveckling, att utbildningssatsningen även
framöver riktas till personer som annars skulle vara
öppet arbetslösa. Visar det sig svårt att få till stånd
alla utbildningsplatser, till följd av t.ex. lärarbrist,
finns det risk för att den öppna arbetslösheten
överstiger 4,0 % vid slutet av år 2000.
Förutsättningen för att antalet platser skall fyllas har
dock ökat i och med att rätten att få utbildnings-
bidrag för vuxenstudier har förlängts till 2 år för de
som påbörjade utbildningen hösten 1997.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

7 Löner

Den genomsnittliga timlönen steg med 4,4 % år
1997, enligt preliminär statistik från Statistiska cent-
ralbyrån samt Kommun- och Landstingsförbundet.
Löneökningarna kommer dock att justeras upp nå-
got när alla retroaktiva löneutbetalningar så små-
ningom registrerats i statistiken, varför den slutliga
lönekostnadsökningen beräknas uppgå till 4,5 %. De
tre senaste åren har lönerna därmed ökat med i ge-
nomsnitt 4,6 % per år. Det är anmärkningsvärt
mycket mot bakgrund av det svaga arbetsmark-
nadsläget och löneutvecklingen i övriga EU-länder,
där arbetskraftskostnaden i näringslivet i genomsnitt
ökade med ca 3,5 % per år. Sedan förra avtalsrörel-
sen, i början av 1995, har det dock skett en del för-
ändringar kring förhandlingsordningen som talar för
lägre löneökningar framöver. Det finns också flera
andra faktorer som bidrar till en nedväxling av den
svenska löneökningstakten, som t.ex. markant lägre
inflationsförväntningar. Föreliggande prognos förut-
sätter att löneutvecklingen blir i enlighet med den
som anges av arbetsmarknadens parter. De avtal som
har slutits hittills i år beräknas enligt parterna ge årli-
ga löneökningar på i genomsnitt ca 3 % inklusive en
löneglidning, som av parterna bedöms bli betydligt
lägre än tidigare. Löneökningarna inom de områden
där det inte finns nya avtal, antas överensstämma
med de löneökningarna som parterna beräknar att
avtalen inklusive löneglidning skall ge i de branscher
där avtal redan slutits.

TABELL 7.1 TIMLÖNER

ÅRLIG PROCENTUELL

FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Industri	7,4	4.5
Avtal	3,7	3,1
Löneglidning	3.7	1,4
Byggnadsindustri	3,5	3,8
Avtal	2.6	3,8
Löneglidning	0,9	0,0
Privata tjänster	5.6	4,4
Avtal	4,5	3,6
Löneglidning	1,1	0,8
Statliga myndigheter	7.3	4,3
Avtal	5.0	3,5
Löneglidning	2.3	0,8
Kommunala myndigheter	5,9	4,8
Avtal	5,3	4,7
Löneglidning	0,6	0,1
Totalt	6,1	4,5 3,1 3,0 3,0 3,0
Avtal	4,4	3,8
Löneglidning	1,7	0,7

Källor: Statistiska centralbyrån. Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Hittills i år (8 april) har det slutits nya avtal för ca
25 % av arbetsmarknaden. De flesta avtalen är tre-
åriga med rätt att sägas upp efter två år. I många av
avtalen fördelas en större del av löneökningarna på
lokal nivå än tidigare, vilket talar för att löneglid-
ningen framöver kan bli lägre än tidigare. Flera av de
avtal som slutits hittills i år innefattar även en för-
kortning av arbetstiden. Inom pappers- och massa-
samt verkstadsindustrin har parterna explicit inklu-
derat en bedömning av löneglidningen i beräkningen
av den totala lönekostnaden framöver. De bedömer
att löneglidningen under de närmaste åren skall
kunna begränsas till mellan 0 och 0,8 %. Det är en
historiskt sett mycket låg löneglidning. Industri-
sektorn har de fem senaste åren haft en genomsnittlig
löneglidning på ca 2 % per år. En faktor som kan
bidra till en lägre löneglidning är den starka prispress
som för närvarande tycks finnas såväl inom landet
som internationellt. Inom pappers- och massa-
industrin har också arbetsgivarnas möjlighet att på-
verka fördelningen av löneökningarna ökat genom
att den s.k. stupstock, som innebär att den lokala
potten fördelas ut som en generell höjning vid oenig-
het mellan parterna, tagits bort i och med 1997 års
avtal. Denna förändring kan enligt arbetsgivarnas
bedömning resultera i en lägre löneglidning. Inom
flera andra sektorer inom industrin finns dock lik-
nande stupstockar kvar.

Det finns flera faktorer som talar för en entydig
nedväxling av löneökningstakten i den svenska eko-
nomin. Bland annat har det skett en del förändringar
kring förhandlingsordningen inom vissa organisa-
tioner sedan förra avtalsrörelsen. I samband med
vårpropositionen 1996 fick arbetsmarknadens parter
i uppdrag av regeringen att redovisa sin syn på den
framtida lönebildningen och formulera nödvändiga
förändringar av förhandlings- och lönebildningssys-
temet för att säkerställa en bättre fungerande löne-
bildning. Bakgrunden var bl.a. de förhållandevis hö-
ga avtal som 1995 års avtalsrörelse resulterade i. Av
de svar som inkom till regeringen under våren 1997
framkom bland annat att det finns en bred samsyn
bland arbetsmarknadens parter vad gäller lönebild-
ningens betydelse för bekämpningen av ar-
betslösheten. De konkreta förslag till åtgärder för att
förbättra lönebildningen, som de olika organisa-
tionerna på arbetsmarknaden presenterade, skilde sig
dock åt i betydande grad. De flesta organisationer
var dock eniga om att vissa förändringar kunde be-
höva göras vad gäller förlikningsmannainstitutionens
verksamhet. Inom industrin undertecknades dess-
utom ett partsövergripande avtal som bland annat
innehöll en ny förhandlingsordning. Den nya för-
handlingsordningen, som legat till grund för årets av-
talsrörelse inom industrin, innehåller en detaljerad
tidsplan för förhandlingarna och utökade befogen-
heter för de s.k. opartiska ordförandena, som enligt
avtalet skall biträda parterna i förhandlingarna. Par-
terna har även kommit överens om att alla anspråk

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

på retroaktiv utbetalning av lön går förlorad om en
facklig organisation utlöser en varslad stridsåtgärd.
Ett liknande avtal om en ny förhandlingsordning har
senare tecknats för tjänstemän inom handels- och
tjänstesektorn. I detta avtal är dock medlarnas befo-
genheter ej lika långtgående som inom industrin.

En annan förändring jämfört med förra avtals-
rörelsen är att såväl arbetsgivarna som arbetstagarna
i år tycks ha lagt större vikt vid koordineringen av
avtalsrörelsen. Arbetsgivarna på den privata sidan
har verkat för att den konkurrensutsatta industrin
skall vara löneledande och att avtal inom denna sek-
tor skall slutas innan andra avtal sluts. På arbets-
tagarsidan har alla LO-förbunden enats kring ett
samordnat lönekrav som totalt värderas till 3,7 %,
inklusive löneglidning. De samordnade lönekraven
innebär i praktiken en satsning på de lågavlönade
eftersom alla löntagare garanteras en löneökning på
minst 300 kronor.

En tredje faktor, som talar för lägre nominella lö-
neökningar, är att förtroendet för penningpolitiken
har ökat, vilket bland annat framgår av att inflations-
förväntningarna överensstämmer med inflationsmå-
let. Sedan början av 1995, då förra avtalsrörelsen
inleddes, har inflationsförväntningarna fallit med
1,5 procentenheter. Med den bedömning av in-
flationen som görs i prognosen kommer reallönerna
att stiga med mellan 1 och 2 % vid en nominell löne-
ökning på 3 %. Reallönerna stiger därmed snabbare
än genomsnittet under de senaste två decennierna, då
de nominella löneökningarna var betydligt högre.
Andra faktorer som talar för mer återhållsamma lö-
neökningar är att vinstmarginalerna i näringslivet är
lägre än i början av 1995 och att sysselsättnings-
utvecklingen har varit svag de senaste åren.

mellan löneökningarna inom olika branscher och
sektorer varit stor även om förutsättningarna, i form
av vinstläge och sysselsättningsutveckling, har varie-
rat. Lyckas något förbund förhandla fram löneök-
ningar som är högre än vad övriga förbund erhåller
finns det risk för att löneglidningen så småningom
drivs upp inom andra branscher, som kompensation
för lägre löneökningar. Det finns också viss risk för
att det uppstår brist på arbetskraft inom vissa bran-
scher framöver, vilket kan öka lönetrycket. En annan
faktor som kan bidra till höga löneanspråk är att
hushållens köpkraft minskat under 1996 och 1997,
trots höga reallöneökningar. Å andra sidan beräknas
hushållens reala disponibla inkomster kunna stiga
avsevärt under de närmaste åren, även vid en nomi-
nell löneökningstakt runt 3 %.

TABELL 7.2 ARBETSKRAFTSKOSTNAD PER
ANSTÄLLD I NÄRINGSLIVET ENLIGT OECD³.

ÅRLIG PROCENTUELL

FÖRÄNDRING

DIAGRAM 7.1

Timlöneutveckling i ekonomin som helhet

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån. Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

	1996	1997	1998	1999
Tyskland	2.4	2.2	1.8	1.9
Frankrike	2.8	3.3	2.3	2,4
Italien	4.3	4,4	3.2	2,8
Storbritannien	3.3	4.9	5,4	4,8
Österrike	2,0	2,0	2,2	2,7
Belgien	1,0	2,7	2.5	2.5
Danmark	3.6	4.0	4.3	4,7
Finland	2.9	1.7	3,4	2,8
Grekland	10,9	9,5	6,7	5,5
Irland	3.5	4,9	6.0	5.9
Nederländerna	2.1	2.5	2.7	3.6
Portugal	5.5	6.0	4,1	4,0
Spanien	3.6	3.2	3,0	3,5
Sverige'	6.2	3.6	4,1	4.0
EU	3,3	3,5	3,1	3.1
' OECD:s prognos. Se fotnot 4.

Källa: OECD.

Eftersom penningpolitiken anpassas för att uppnå
inflationsmålet är det svårt att övervältra ökade löne-
kostnader på konsumenterna. I stället leder högre
löneökningar till högre räntor och därmed lägre ef-
terfrågan och lägre sysselsättning. Den internationella
priskonkurrensen bidrar också till att det är svårare
att höja priserna. Höga löneökningar skapar därmed
i första hand press på företagen att öka rationalise-

Även om det finns flera faktorer som talar för låga
löneökningar under de närmaste åren finns det fort-
farande risk för att löneökningarna kommer att
överstiga 3 % per år. Historiskt sett har följsamheten

³ Vid OECD:s beräkning av arbetskraftskostnaden ingår sociala avgifter, som tex.
sjukförsäkring, medan andra arbetsgivaravgifter som är rena löneskatter, exempelvis
den allmänna löneavgiften, inte ingår. I Sverige skedde en växling mellan sociala
avgifter och löneskatter 1997 som höll tillbaka arbetskraftskostnaden med 1,1 pro-
centenheter enligt OECD:s beräkning, trots att växlingen inte påverkar de samman-
lagda arbetsgivaravgifterna. Eftersom arbetskraftskostnaden mäts per anställd och
inte per timme påverkas utvecklingen också av om medelarbetstiden förändras.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

tionaliseringsprocessen, vilket dämpar sysselsätt-
ningsutvecklingen. Om inte företagen klarar av att
öka produktiviteten i samma takt som reallönerna
sjunker företagens vinstmarginaler. Även detta leder
till att tillväxten i ekonomin hämmas, vilket dämpar
sysselsättningsutvecklingen. Ur ett sysselsättnings-
och arbetslöshetsperspektiv är det därför viktigt att
de totala löneökningarna, inklusive löneglidningen,
kan begränsas till en nivå i linje med de bedömningar
som gjorts av arbetsmarknadens parter.

Det är också viktigt att löneökningarna i Sverige
inte är högre än i de viktigaste konkurrentländerna.
Om inte högre löneökningar kompenseras av en
motsvarande högre produktivitetstillväxt eller sjun-
kande växelkurs, så försämras konkurrenskraften för
svensk exportindustri. Högre kostnadsökningar kan
leda till höjda exportpriser och därmed minskad ef-
terfrågan på svenska varor, vilket hämmar tillväxten
i ekonomin. Åren 1995-1997 steg de svenska arbets-
kraftskostnaderna i näringslivet med ca 1 procenten-
het mer per år än genomsnittet i övriga EU-länder.
Företagen har hittills kunnat hålla tillbaka priserna
genom att sänka vinstmarginalerna och rationalisera
verksamheten, men det är inte en långsiktigt hållbar
utveckling. De löneökningar som antas i prognosen
ligger i linje med utvecklingen i övriga EU-länder.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

8 Inflation

Inflationstrycket i svensk ekonomi har fallit påtagligt
de senaste åren. Såväl 1996 som 1997 var inflationen
enligt konsumentprisindex (KPI) under 1 % mätt
som årsgenomsnitt. Prisökningarna var fortsatt låga
inledningsvis i år. I februari uppgick inflationen, mätt
som förändringen av KPI över 12-månader, till

1,2 %. Givet måttliga löneökningar finns det goda
förutsättningar för hög tillväxt i kombination med
fortsatt låga prisökningar under de närmaste åren.

Den låga inflationstakten mätt med KPI de senaste
åren är delvis resultatet av lägre räntor. Från i mitten
av 1994 fram till mars i år har de 5-åriga bolåne-
räntorna halverats, vilket har medfört väsentligt lägre
räntekostnader för egnahemsägare. I februari i år bi-
drog denna kostnadsminskning till att sänka inflatio-
nen med motsvarande 0,7 procentenheter. Medel-
räntan på hushållens bostadslån är fortfarande för-
hållandevis hög och de lån som successivt förfaller
läggs vanligen om till en lägre ränta än tidigare.
Därmed förväntas fallande räntekostnader för egna-
hemsägare hålla ned inflationstakten även fortsätt-
ningsvis under 1998. I prognosen har antagits en
svag ränteuppgång under 1999 som innebär att
kostnaderna för egnahemsägare kommer att stiga
något under nästa år. Omslaget i räntekostnader bi-
drar till att inflationen enligt KPI kommer att vara
högre 1999 än 1998.

De lägre räntorna förefaller även ha påverkat hy-
resavtalen i år. Hyrorna för hyreslägenheter, tillsam-
mans med månadsavgifter för bostadsrätter, utgör
drygt 14 % av KPI och är därmed av stor betydelse
för den uppmätta inflationen.⁴ Vid årsskiftet höjdes
hyrorna med endast 0,5 % och eftersom flertalet av
avtalen i allmänhet sluts under inledningen av året
indikerar detta att hyreshöjningar blir ca 1 % under
loppet av 1998, vilket historiskt sett är mycket lågt.
De senaste åren har hyrorna höjts med 3- 4 % per år.
Förutom lägre räntor torde dessutom stödet till de
s.k. krisårgångarna för flerfamiljshus samt det
utökade och något förlängda ROT-avdraget bidra till
att hyreshöjningarna blir lägre än vad som varit fallet
de senaste åren. Mycket tyder således på att hyres-
kostnaderna, som tidigare har höjt KPI i betydande
omfattning, kommer att öka måttligt såväl 1998 som
1999.

En stor del av svenska hushålls konsumtion utgörs
direkt eller indirekt av importerade varor. Därige-
nom är förändringen av växelkursen och den in-
ternationella prisutvecklingen av stor betydelse för de
svenska konsumentpriserna. Under loppet av förra
året och inledningsvis i år har importpriserna i pro-
ducentledet ökat måttligt. De låga importpriserna
förklaras bl.a. av den kraftiga nedgången i olje-
priserna och av en allmänt låg internationell inflation

⁴ Månadsavgifter för bostadsrätter skrivs i KPI fram med utvecklingen av hyror för
hyreslägenheter.

orsakad av låga löneökningar och en fördelaktig pro-
duktivitetstillväxt i OECD-länderna. Därtill har den
finansiella oron i Asien bidragit till lägre priser. Ge-
nom vissa fördröjningseffekter kan man dessutom
anta att effekterna av Asienkrisen ännu inte till fullo
har slagit igenom på den internationella prisnivån.
När kronan antas appreciera något beräknas im-
portprisema ge ett mycket blygsamt bidrag till infla-
tionen såväl i år som nästa år.

TABELL 8.1 KONSUMENTPRISUTVECKLING

ÅRLIG PROCENTUELLL

FÖRÄNDRING

	1997	1998	1999	2000	2001
KPI, årsgenomsnitt	0,9	0,9	1,2	2,0	2,0
KPI, dec. - dec.	1,9	0,6	1,5	2,0	2,0
Basbelopp (tusental)	36,3	36,4	36,6	37,0	37,7
NPI, årsgenomsnitt	-1,2	-1,3	0,8
NPI, dec. - dec.	■0.9	-0,5	0,9
IPI, privat konsumtion	2.2	1.2	1,0
HIKP¹, årsgenomsnitt	1,8	1,5	1,2
HIKP¹, dec. - dec.	2,7	0,8	1,5
KPI, OECD²,
årsgenomsnitt	2,0	1,7	2,0	2,0	2,0

Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU.

² Med OECD avses 16 länder, se kapitel 2.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationsförväntningar hos hushåll och företag på-
verkar prisutvecklingen i betydande grad bl.a. genom
lönebildningen. Låga inflationsförväntningar kan
också främja en prismedvetenhet som gör det svårt
för företagen att övervältra kostnadsökningar på ef-
terföljande led. Av Statistiska centralbyråns under-
sökning beträffande hushållens inköpsplaner framgår
att hushållens inflationsförväntningar har legat på
och under Riksbankens inflationsmål på 2 % under
en längre tid. Även i näringslivet är inflationsför-
väntningarna måttliga. I Konjunkturinstitutets baro-
metrar samt Prosperas och Aragons inflationsenkäter
till varu- och penningmarknaden noterades en viss
uppgång under 1997. I de senaste undersökningarna
har emellertid inflationsförväntningarna sjunkit, tro-
ligen som ett resultat av den överraskande låga infla-
tionen inledningsvis i år. Förväntningarna ligger för
närvarande väl inom Riksbankens toleransintervall
för inflationen.

Även långräntenedgången kan tolkas som att in-
flationsförväntningarna har fallit. Om marknadsak-
törerna utgår från att det framtida inflationstrycket
är avgörande för Riksbankens penningpolitik kan
inflationsförväntningarna utläsas via de korta imp-
licita terminsräntorna eftersom dessa indikerar på
vilken nivå marknadsaktörerna tror att Riksbankens
korta styrränta kommer att ligga på vid en given tid-
punkt i framtiden. Terminsräntorna har successivt
fallit under vintern, vilket kan tolkas som att infla-
tionsförväntningarna har gått ned. Sammantaget

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

speglar nedgången i inflationsförväntningarna hos
hushåll och näringsliv bl.a. att Riksbankens pris-
stabilitetsmål har vunnit i förtroende, vilket innebär
att inflationsbenägenheten har minskat i den svenska
ekonomin. Detta talar för låga prisökningar även
framdeles.

På längre sikt är utvecklingen av produktiviteten
och lönerna avgörande för hur mycket syssel-
sättningen kan öka vid bibehållen prisstabilitet. Förra
året steg lönerna i näringslivet med ca 4,5 %. Tack
vare lägre inflationsförväntningar och en ökad am-
bition från arbetsmarknadens parter att hålla ned lö-
neökningarna finns det förutsättningar för lägre lö-
neökningar under de närmaste åren. Om så inte blir
fallet är risken överhängande att inflationen stiger
snabbare och, via en stramare penningpolitik, syssel-
sättningen ökar mindre än vad som antas i denna
prognos. Under de senaste åren har produktiviteten
utvecklats mycket gynnsamt. Till exempel steg pro-
duktiviteten i industrin med ca 5 % per år under
åren 1995 - 1997, vilket är ytterligare en viktig för-
klaring till det låga inflationstrycket. Mycket talar för
en fortsatt god produktivitetstillväxt även framöver,
och i år och nästa år förutses produktiviteten i nä-
ringslivet öka med drygt 2 % per år i genomsnitt.
Givet att löneökningarna stannar vid 3 % per år
kommer effektiviseringen av produktionen i närings-
livet att absorbera större delen av denna kostnadsök-
ning.

Den höga produktivitetstillväxten är bl.a. ett re-
sultat av de omfattande investeringar som har ge-
nomförts inom industrin de senaste åren. Förra året
minskade visserligen industrins investeringar något
men efter den kraftiga kapacitetsutbyggnaden 1995
och 1996 ligger investeringarna ändå på en hög nivå.
Under de närmaste åren väntas kapitalstocken växa
med ca 4-5 % per år, vilket tillsammans med den
förväntade produktivitetstillväxten, torde bidra till
att kostnadsdrivande kapacitetsproblem i industrin
kan undvikas trots en fortsatt god industri-
konjunktur. Redan i dag uppger dock företag i vissa
branscher att det råder brist på kvalificerad arbets-
kraft. Med en fortsatt produktionsuppgång finns det
en risk att detta problem förvärras framöver, vilket
kan leda till en ökad löneglidning och ett tilltagande
pristryck.

Utöver ovan beskrivna inflationspåverkande fak-
torer finns det ytterligare omständigheter som för-
klarar varför inflationen i svensk ekonomi har fallit
de senaste åren. Den tilltagande internationalise-
ringen har sannolikt medfört en skärpt konkurrens
och därigenom ett ökat rationaliseringstryck inom
industri och handel. Under 1990-talet har dessutom
ett flertal marknader avreglerats, t.ex. el, post, tele,
flyg, taxi och tåg. Avregleringarna torde ha inneburit
en förändrad konkurrenssituation, vilket har ökat
trycket på företagen att minska sina kostnader. En
viktig orsak till den markanta nedgången i prisök-
ningstakten är också att hushållens efterfrågan har

varit mycket låg under större delen av 1990-talet.
Den svaga inhemska efterfrågan, och en ökad pris-
medvetenhet hos konsumenterna, har satt press på
producenter och handeln att dämpa prisutvecklingen.
Under de senaste åren har hushållens efterfrågan till-
tagit något och det är troligt att uppgången stärks
framöver bl.a. som en följd av en ökad sysselsättning.
Expansionen av den privata konsumtionen, och i öv-
rigt låga kostnadsökningar, kan skapa ett visst ut-
rymme för producenter och handeln att höja priserna
något de närmaste åren.

Av KPI-ökningen under loppet av 1997 på 1,9 %
förklaras ca 1 procentenhet av förändringar av in-
direkta skatter och subventioner. I år beräknas skat-
te- och subventionsförändringar i stället sänka KPI
med ca 0,3 procentenheter, vilket är en viktig förkla-
ring till att priserna kommer att öka mindre under
loppet av innevarande år än under 1997. I januari i
år höjdes alkoholskatten, vilket tillsammans med
ändrade elskatter höjde KPI något. Däremot förvän-
tas det höjda taket för ROT-avdraget i mars i år, lik-
som justeringen av tobaksskatten i augusti i år, med-
föra att KPI sänks. Effekten på KPI av skatte-
sänkningen på tobak är beräknad utifrån ett anta-
gande om oförändrade handelsmarginaler. Nästa år
beräknas avskaffandet av ROT-avdraget samt in-
förandet av avfallsskatten höja KPI. Dessa kostnads-
ökningar motverkas till viss del av stödet till de s.k.
krisårgångarna för flerfamiljshus och av sänkt fastig-
hetsskatt pä vattenkraftverk. Totalt väntas föränd-
ringar av indirekta skatter och subventioner höja KPI
med ca 0,3 procentenheter under loppet av 1999.

DIAGRAM 8.1

Konsumentprisutveckling enligt KPI

Årlig procentuell förändring

Anm.: De streckade linjerna i diagrammet anger Riksbankens
toleransintervall för KPI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget finns det - givet löneökningar på 3 %
per år i genomsnitt - förutsättningar för att infla-
tionstrycket kommer att vara fortsatt lågt de när-
maste åren även vid en förhållandevis hög tillväxt.
De måttliga löneökningarna kommer till stor del att
kompenseras av en förväntad produktivitetstillväxt
samtidigt som Asienkrisen pressar de internationella
priserna med låga importprisökningar som följd.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Räntekostnaderna för egnahemsägare faller även i år
samtidigt som skatteförändringar bidrar till att sänka
KPI. När sedan effekterna av skatteförändringarna
som genomfördes under andra halvåret 1997 inte
längre inräknas i 12-månaderstalet sjunker inflatio-
nen för att mot slutet av 1998 uppgå till drygt 0,5 %.
Nästa år beräknas priserna öka något snabbare bl.a.
på grund av att räntekostnaderna för egnahem inte
längre faller och på grund av vissa skatte- och sub-
ventionsförändringar. Inflationen beräknas därmed
ligga på ca 1,5 % under andra halvåret 1999.

Det harmoniserade indexet för konsumentpriser
(HIKP), som används för prisjämförelser inom EU,
har under större delen av 1997 ökat snabbare än
KPI. Det förklaras av att de fallande räntekost-
naderna för egnahem inte ingår i HIKP. Allt eftersom
kostnadsminskningen för egnahemsägare avtar under
nästa år minskar skillnaden mellan de båda måtten. I
december 1999 beräknas 12-månaderstalet enligt
HIKP, liksom KPI, uppgå till 1,5 %.

Utgångspunkten för år 2000 och 2001 är att
Riksbanken klarar sitt inflationsmål på 2 %. Löner-
na väntas öka måttligt även dessa år medan pro-
duktivitetstillväxten mattas något. Lönsamheten i
näringslivet antas vara god under perioden, vilket är
en viktig förutsättning för ökad tillväxt och sysselsätt-
ning.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

9 Hushållens ekonomi och privat
konsumtion

För de kommande åren väntas relativt starka ök-
ningar av hushållens reala inkomster och konsum-
tion. Sparkvoten vänder upp efter nedgången under
de senaste åren.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster har utvecklats svagt under
de senaste åren. Efter de kraftiga ökningar som re-
gistrerades i början av 1990-talet, huvudsakligen till
följd av att 1990/91 års skattereform var underfinan-
sierad, har hushållssektoms samlade inkomster fallit
tillbaka. Inkomstutvecklingen under de senaste åren
har emellertid varit splittrad. De reala lönein-
komsterna före skatt har utvecklats positivt, medan
skattehöjningar och sänkta ersättningsnivåer i trans-
fereringssystemen dragit ned hushållens inkomster.

Förra året sjönk de realt disponibla inkomsterna
med 1,7 %. I budgetpropositionen för 1998 beräk-
nades oförändrade realinkomster. Den oväntade
minskningen skedde trots att den reala lönesumman
utvecklades något bättre än väntat. Företagarin-
komsterna sjönk emellertid med 1 % i reala termer
och nettot av räntor och utdelningar gav ett negativt
bidrag till inkomstutvecklingen. Skattehöjningar och
besparingar i vissa bidragssystem reducerade hus-
hållens inkomster ytterligare.

För 1998 beräknas hushållens reala disponibla in-
komster öka med 2,5 %. Bakom denna relativt kraf-

tiga uppgång ligger en fortsatt ökning av reallönerna
före skatt tillsammans med stigande sysselsättning.

Transfereringarna från offentlig sektor ger också
ett positivt bidrag till inkomstutvecklingen i år, trots
att arbetslösheten sjunker. Pensionerna ökar igen,
trots att prisuppräkningen av basbeloppet är reduce-
rat till 80 %. Bostadstillägget till pensionärerna har
höjts med motsvarande 300 miljoner kronor. Ersätt-
ningsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen höjdes
vid årsskiftet från 75 till 80 %. Därtill ökar utbetal-
ningarna från sjukförsäkringen till följd av att ar-
betsgivarperioden återställts till 14 dagar från 1 april
1998 efter att ha varit 28 dagar under 1997. Detta
påverkar dock inte hushållens inkomster eftersom
sjuklönen reduceras i motsvarande grad. Ersättnings-
nivån i arbetslöshetsförsäkringen höjdes till 80 %
redan den 1 oktober 1997, vilket får en positiv in-
verkan på inkomstutvecklingen även för innevarande
år. Övriga transfereringar ökar realt med 9,5 %. I
den kraftiga ökningen ligger att antalet personer som
uppbär olika former av studiestöd stiger kraftigt i år.
Därtill kommer att barnbidragen och flerbarns-
tilläggen höjdes vid årsskiftet med sammanlagt

2,9 miljarder kronor.

Direkta skatter och avgifter stiger bl.a. genom att
den allmänna egenavgiften till pensionssystemet har
höjts med 1 procentenhet. Vidare finansieras den
höjda ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
delvis genom ökade egenavgifter. Skatten för småfö-
retagare har sänkts genom att en ökad andel av vins-
ten beskattas som inkomst av kapital.

TABELL 9.1 HUSHÅLLENS DISPONIBLA INKOMSTER, KONSUMTION OCH SPARANDE

MILJARDER

KRONOR,

	LÖPANDE PRISER 1997	1996	1997	1998	PROCENTUELl UTVECKLING, 1991 ÅRS PRISER
	LÖPANDE PRISER 1997	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Lönesumma, inkl, sjuklön	756,6	5,2	3.3	3,0	3,1	2,9	2,0
Transfereringar från offentlig sektor	387,9	-1,8	-0,3	1,8	-1,3	-1,0	-0,4
Pensioner	216,2	1,1	-0,7	0,7	1,1	1,6	1,2
Sjukförsäkring m.m.	34,3	-15,3	-6,9	6,5	-1,3	1,7	0,9
Arbetslöshetsbidrag m.m.	55,3	-2,6	2,0	-8,8	-11,8	-16,7	-10,9
Övriga transfereringar	82,2	-1,8	1,8	9,5	-1,2	-0,6	-0,3
Räntor och utdelningar, netto¹	-13,5	-0,1	-0,1	0,7	-0,1	0,6	0,3
Övriga inkomster, netto¹	204,9	-0,6	-1,2	-0,2	0,8	0,7	0,6
Direkta skatter	405,7	8,1	7,1	3,1	-0,4	2,6	1,9
Beräkningsteknisk överföring¹						1,6	1,4
Disponibel inkomst efter överföring	930,2	-0,7	-1,7	2,5	2,9	3,7	3,1
Privat konsumtion	922,9	1,3	2,0	2,3	2,5	2,2	2,0
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst Nettosparande		4,4	0,8	0,9	1,3	2,9	4,0
Finansiellt sparande		6,2	2,6	2,5	2,6	3,8	4,7

Bidrag till realinkomstutvecklingen, procentenheter.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

De förtida fyllnadsinbetalningarna av skatt i februari
i år var nästan lika stora som förra året. Det tyder på
att hushållen realiserade kursvinster på aktier under
1997 i nästan samma omfattning som 1996, då vär-
destegringar på allemansfonder togs fram till be-
skattning i ovanligt stor utsträckning inför skatte-
höjningen 1997. Värdeförändringar, realiserade eller
orealiserade, på aktier och fastigheter påverkar inte
hushållens disponibla inkomster, som de definieras i
nationalräkenskaperna. Eftersom realisationsvinster
utlöser en skattebetalning blir effekten att de reduce-
rar den uppmätta disponibla inkomsten.

För 1999 förutses en fortsatt positiv utveckling av
sysselsättningen och reallönerna. Pensionärerna får
också en real inkomstökning. Den fulla prisupp-
räkningen av basbeloppet återställs och därutöver
höjs pensionerna med 1 %, som ett första steg i att
återställa den reducering av pensionerna som skedde
i samband med valutakrisen 1992. Besparingar för-
utses inom sjuk- och föräldraförsäkringen samt inom
underhållsbidragen, delvis för att finansiera tidigare
budgetöverskridanden.

Den statliga inkomstskatten förändras nästa år
genom att den tillfälliga s.k. värnskatten upphör och
föreslås ersättas med ett skatteuttag på 25 % för in-
komster över 32 400 kronor per månad. Netto inne-
bär förändringarna, jämfört med 1998 års regler, en
skattesänkning på ca 2,8 miljarder kronor. Samman-
taget beräknas realinkomsterna öka med 2,9 % nästa
år.

För åren 2000 och 2001 beräknas den goda till-
växten leda till en fortsatt gynnsam sysselsättnings-
ökning, medan reallöneökningarna dämpas när in-
flationen stiger något. Effekten på disponibel in-
komst av den ökade sysselsättningen dämpas av att
den totala arbetslösheten sjunker parallellt. När löne-
inkomsterna stiger så minskar inkomsterna från ar-
betslöshetsbidragen.

Pensionerna ökar relativt starkt efter sekelskiftet.
Genom ännu en extra uppräkning av pensionerna
med 1 % beräknas åter pensionerna på det fulla bas-
beloppet från år 2000.

I kalkylerna har överskott i den offentliga sektorns
finansiella sparande utöver de budgetpolitiska målen
överförts till hushållen år 2000 och 2001. Däri-
genom förstärks hushållens disponibla inkomster
med ca 16,5 miljarder kronor år 2000 och drygt
32 miljarder kronor år 2001. Det motsvarar 1,6 %
år 2000 och ytterligare 1,4 % år 2001 av disponibel
inkomst. Inklusive dessa överföringar beräknas re-
alinkomstema öka med 3,7 % år 2000 och med

3,1 % år 2001.

9.2 Privat konsumtion

Under 1997 förstärktes den uppgång i hushållens
konsumtion som inleddes i mitten av 1990-talet.
Mätt som årsgenomsnitt steg hushållens konsumtion
mellan 1996 och 1997 med 2,0 %. Det var framför-
allt sällanköpsvaruhandeln som stod för uppgången.
Hushållens efterfrågan beräknas öka ytterligare de
kommande åren, främst som en följd av en successiv
förbättring av situationen på arbetsmarknaden. En
ökad sysselsättning och stigande inkomster väntas
bidra till positiva framtidsförväntningar. Den privata
konsumtionen har hittills under 1998 varit förhål-
landevis stark, och mycket talar för en god kon-
sumtionstillväxt framöver.

De senaste årens tillväxt i den totala privata kon-
sumtionen har kompenserat för den kraftiga ned-
gången som skedde under inledningen av 1990-talet.
Hushållens totala konsumtion passerade under det
första halvåret 1997 de höga nivåerna från perioden
1989-1991. Om hänsyn tas till befolkningstillväxten
framgår det emellertid att den totala privata konsum-
tionen per invånare 1997 ligger på ungefär samma
nivå som den gjorde 1987 (se diagram 9.1). Den
mycket svaga utvecklingen av konsumtionen hittills
under 1990-talet talar bl.a. för att det bör finnas ett
betydande uppdämt behov hos hushållen att ersätta
förslitna kapitalvaror. I synnerhet gäller detta den
svenska bilparken, som under flera års tid har varit
en av de äldsta i Västeuropa.

DIAGRAM 9.1

Privat konsumtion och disponibel
inkomst per invånare

Tusentals kronor, 1991-års priser

Privat
konsumtion
------Disponibel
inkomst

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Uppgången av konsumtionen under 1996 och 1997
har varit stark i jämförelse med den svaga utveck-
lingen av de disponibla inkomsterna. Nettosparkvo-
ten, dvs. sparandet som andel av disponi-
belinkomsten, föll från 6,3 % 1995 till 0,8 % 1997
(se diagram 9.2). Det låga sparandet 1997 begränsar
i viss utsträckning det finansiella utrymmet för en
framtida expansion av den privata konsumtionen.
Ett alternativt mått på hushållens sparande är emel-
lertid den s.k. förmögenhetssparkvoten, definierad

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

som förändringen i hushållens totala förmögenhet
relativt den disponibla inkomsten (se diagram 9.2).
Förmögenhetssparkvoten omfattar värdet på hus-
hållens aktieinnehav, bostadsrätter och övriga fi-
nansiella tillgångar, och har till skillnad från netto-
sparkvoten stigit kraftigt de senaste åren. Detta mått
på hushållens sparande sjönk dramatiskt i början av
1990-talet, främst på grund av raset i fastighets-
priserna. Hushållen kompenserade nedgången genom
att spara en allt större andel av sin inkomst, dvs. net-
tosparkvoten steg kraftigt. Genom ett positivt finan-
siellt sparande, och med stigande aktie- och huspri-
ser, har förmögenhetssparkvoten åter ökat och låg
1997 på en hög nivå. Behovet av att spara av sin dis-
ponibelinkomst har därmed minskat, vilket delvis
kan förklara de senaste årens kraftiga nedgång i net-
tosparkvoten.

En stor del av uppgången i hushållens konsumtion
1997 bestod dessutom av kapitalvaror, t.ex. bilar och
vitvaror. Dessa varor kan i viss utsträckning betrak-
tas som en form av sparande. Även i detta perspektiv
har sparandet utvecklats något starkare de senaste
åren än vad nettosparkvoten indikerar. Hushållens
starka förmögenhetsställningen tyder på att behovet
av att spara är betydligt lägre än tidigare under 1990-
talet.

DIAGRAM 9.2 Netiosparkvot

Hushållens netto- och

...... , ------Förmögenhetssparkvot
formogenhetssparkvot

Sparande i relation till disponibel

inkomst i procent

Anm.: Förmögenhetssparkvoten visas med 2 års glidande medelvärde.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

ling minskar behövs ett mindre sparande, vilket re-
sulterar i en ökad konsumtion.

Hushållens framtidsförväntningar, som de mäts av
Statistiska centralbyrån i Hushållens inköpsplaner,
bekräftar bilden att hushållen under de senaste två
åren har blivit alltmer optimistiska. Tilltron till den
egna ekonomiska situationen har förstärkts, och en
allt större andel hushåll förväntar sig en sjunkande
arbetslöshet. Även förtroendet för Sveriges ekonomi
har ökat, vilket sannolikt beror på den allt starkare
konjunkturen och en snabb förbättring av de offent-
liga finanserna. Det förbättrade stämningsläget hos
hushållen är troligen en bidragande orsak till den
ökade konsumtionen de senaste åren. Hushållens
framtidsförväntningar är även i början av 1998 his-
toriskt sett mycket positiva.

Konsumtionen har i början av året varit förhål-
landevis stark. Detaljhandelns totala omsättningen
ökade i januari med drygt 5 % i förhållande till mot-
svarande månad 1997, och bilförsäljningen ökade
med drygt 20 % samma period. Dessutom bör de
låga räntorna och det låga bostadsbyggandet inne-
bära att priserna på fastigheter fortsätter att stiga,
vilket stärker hushållens totala förmögenhet. Flertalet
indikatorer talar således för en ökad konsum-
tionstillväxt framöver. Hushållens förväntningar är
förhållandevis positiva, disponibelinkomsten beräk-
nas öka, och situationen på arbetsmarknaden förvän-
tas förbättras. Hushållens starka förmögenhetsställ-
ning talar också för en hög konsumtionsnivå.
Sammantaget bedöms den totala privata konsumtio-
nen stiga med 2,3 % 1998, och med 2,5 % 1999. I
synnerhet är det försäljningen av kapitalvaror som
förväntas driva konsumtionsutvecklingen.

År 2000 och 2001 väntas konsumtionstillväxten
avta något trots att disponibelinkomsten utvecklas
gynnsamt. Därmed stiger nettosparkvoten till en
långsiktigt mer normal nivå. Den privata konsum-
tionen beräknas stiga med 2,2 % år 2000 och med
2,0 % år 2001. Avmattningen i konsumtionsutveck-
lingen är huvudsakligen ett resultat av att hushållen
under perioden 1998-1999 kraftigt förväntas upp-
gradera sin kapitalstock.

Den kraftiga nedgången i nettosparkvoten samman-
faller med hushållens alltmer positiva framtidsför-
väntningar. Dessa förväntningar påverkas t.ex. av det
förbättrade arbetsmarknadsläget, de låga räntorna
och den gynnsamma konjunkturutvecklingen. Hus-
hållens förväntningar är av stor betydelse för den
privata konsumtionen. Hushåll som förväntar sig en
framtida inkomsttillväxt ökar sannolikt sina nuva-
rande konsumtionsutgifter. Orsaken är att hushållen
strävar efter att utjämna sin konsumtion över livs-
cykeln. Dessutom erbjuder sparandet en försäkring
mot oförutsedda framtida inkomstbortfall. Om t.ex.
osäkerheten beträffande hushållens inkomstutveck-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

10 Investeringar

Investeringskonjunkturen tar fart de närmaste åren
efter ett oväntat fall förra året. Sammantaget beräk-
nas de totala bruttoinvesteringarna stiga med över
7 % både 1998 och 1999.

Nedgången i bruttoinvesteringarna förra året kan
hänföras till fördröjningar i vissa statliga infrastruk-
turprojekt samt till avmattningen i industrin under
1996, som med en viss eftersläpning dämpade inves-
teringarna. Den starka produktionsökningen i nä-
ringslivet förra året samt en förväntad fortsatt god
efterfrågetillväxt väntas medföra en stigande investe-
ringsaktivitet inom hela näringslivet såväl i år som
under 1999. Låg räntenivå, en positiv sysselsättnings-
och disponibelinkomstutveckling beräknas också in-
nebära en gradvis återhämtning av bostadsinveste-
ringarna. Betydande statliga program för ekologisk
hållbarhet och för energiomställning stimulerar den
totala investeringsaktiviteten. De offentliga myndig-
heternas investeringar förutses också öka till följd av
byggnationen av storstadsledema.

TABELL 10.1 BRUTTOINVESTERINGAR EFTER
NÄRINGSGREN

MILJARDER

KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

viktsnivåer då räntorna är låga, hushållens realin-
komster ökar och sysselsättningen ökar kraftigt.
Trots den procentuellt kraftiga uppgången i bo-
stadsinvesteringama kommer nivån på bostadsbyg-
gandet fortfarande att vara relativt låg jämfört med
1980-talet.

10.1 Näringslivets investeringar

Näringslivets investeringar föll mycket kraftigt under
lågkonjunkturen i början av 1990-talet men har del-
vis återhämtat sig de senaste åren. Uppgången har
dock hittills varit koncentrerad till de exportbero-
ende näringarna. Under prognosperioden väntas det
höga resursutnyttjandet i såväl exportsektorn som i
hemmamarknadssektorerna ställa krav på en bred
utbyggnad av produktionskapaciteten inom hela nä-
ringslivet. Fördelaktiga förutsättningar i form av låga
löneökningar, låga räntor och en stigande lönsamhet
beräknas medföra en kraftigt stigande investeringsak-
tivitet inom hela näringslivet fram till år 2001.

	1997	1997	1998	1999	2000	2001
Näringslivet	183,6	-0.1	7,8	6.1	4,9	2,7
Industri	64,1	•6,9	5.8	4.5
Övrigt
näringsliv	119,5	3,8	8,8	6.8
Bostäder	23.8	-25,7	8,8	23,5	25,0	25,0
Nybyggnad	11,5	-19,2	8.0	31,2
Ombyggnad	12,3	-32,0	9.8	14,9
Offentliga
myndigheter	30,5	-9,4	2,8	4.0	2,2	2.3
Totalt	237,9	-4,8	7,2	7,6	7,0	5,7
Maskiner	136,2	2.8	6.9	5.6
Byggnader	101,7	-13,2	7.6	10,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

DIAGRAM 10.1

Investeringar som andel av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I ett medelfristigt perspektiv fram till år 2001 förut-
ses de gynnsamma förutsättningarna innebära att in-
vesteringarna som andel av BNP fortsätter att öka
och därmed närma sig de nivåer som rådde på 1970-
och 80-talen. Den låga räntan och de relativt höga
vinstnivåerna, som är ett resultat bl.a. av en väl fun-
gerande lönebildning, utgör goda förutsättningar för
att investeringarna skall utvecklas gynnsamt även
åren runt millenniumskiftet. Tillgången på arbets-
kraft och den goda makroekonomiska miljön med
sunda statsfinanser och prisstabilitet befrämjar lång-
siktiga investeringar. Den relativt höga investerings-
aktiviteten är i sin tur en förutsättning för att kost-
nadsdrivande flaskhalsar ska kunna undvikas. Bo-
stadsbyggandet väntas närma sig långsiktiga jäm-

Även om industrins investeringar föll tillbaka något
förra året låg volymerna ändå kvar på en historiskt
hög nivå och därmed byggdes kapaciteten ut ytter-
ligare. Trots en markant ökning av industripro-
duktionen förblev kapacitetsutnyttjandet relativt lågt.
Den låga utnyttjandegraden berodde främst på den
fortsatta kapacitetsutbyggnaden men också till viss
del på den gynnsamma produktivitetsutvecklingen.
Mot slutet av förra året steg dock kapacitetsutnytt-
jandet till 88,0 % och närmade sig därmed en nivå
där flaskhalsar kan börja göra sig gällande. Mot
bakgrund av den förväntade produktionsökningen
fram till 1999 bör det finnas ett fortsatt stort behov
av kapacitetsutbyggnad under de närmaste åren.
Lönsamheten steg något förra året och tack vare en
återhållsam löneutveckling och en snabb produk-
tivitetsökning förutses vinstläget, trots en stark inter-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

nationell prispress, förbättras ytterligare. Mot bak-
grund av de låga räntorna stiger därför den relativa
avkastningen på investeringar inom industrin under
prognosperioden. Enligt Statistiska centralbyråns in-
vesteringsenkät från februari planerar industrin för
betydande volymökningar under innevarande år.
Med anledning av den osäkerhet som uppstått i och
med utvecklingen i Asien är det dock sannolikt att en
del av de planerade investeringarna förskjuts framåt i
tiden. Sammantaget beräknas ändå industrins inves-
teringar öka med ca 6 % innevarande år, vilket imp-
licerar en ökning av kapitalstocken med 4 %. Vo-
lymökningarna förutses bli mycket kraftiga i
motorfordonsindustrin och i teleproduktsektorn. För
1999 bedöms det fortsatt goda konjunkturläget och
en viss ytterligare vinstökning leda till att investering-
arna ökar i takt med resursutnyttjandet. När byggin-
vesteringarna och den privata konsumtionen nästa år
tar över som drivkrafter väntas expansionen i större
utsträckning ske i hemmamarknadsindustrin.

I och med att konjunkturläget inom övrigt nä-
ringsliv förbättrades förra året vände också inves-
teringarna åter uppåt efter att ha stagnerat under
lågkonjunkturen 1996. Investeringsutvecklingen blev
dock sämre än förväntat, vilket främst beror på för-
seningar av flera stora infrastrukturprojekt inom
Banverkets regi, men också på att utbyggnadstakten i
den tidigare så expansiva telekommunikationssek-
torn oväntat avtog.

TABELL 10.2 ÖVRIGA NÄRINGSLIVETS
INVESTERINGAR

MILJARDER

KRONOR

1937 1996

ÅRLIG PROCENTUELL

VOLYMFÖRÄNDRING

1997 1998 1999

Jordbruk och skogsbruk	8.9	6,0	7,1	3.0	4,1
Energi och vattenverk	14,1	-4,1	3,3	12,9	14,4
Byggnadsindustri	4,6	-2,0	13,4	7.0	11,0
Handel	17.2	0,4	4,3	11,0	11,5
Finansiell verksamhet	2,5	-15,1	30,5	13,0	12,0
Företagstjänsteverksamhet	14,1	0,2	6,3	11,0	6,5
Hushållsverksamhet	11.2	-3.1	13,5	4,5	5,0
Fastighetsverksamhet	7.7	15.2	2.8	6,0	11,0
Övrig tjänsteverksamhet	39.2	-1.6	-1,6	8.3	1.3
därav samfärdsel	24,4	11.6	-3,2	17,0	-2,0
Summa	119,5	0,3	3,8	8,8	6,8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

investeringsplaner också mycket expansiva för 1998.
För fastighetssektorn finns inga investeringsenkäter.
Andra indikatorer pekar dock på en relativt kraftig
expansion de närmaste åren. Nyproduktionen har
sedan lågkonjunkturen i början på 1990-talet varit
mycket låg till följd av svag lönsamhet och höga va-
kanser. Utvecklingen de senaste åren med sjunkande
vakanstal och ett kraftigt räntefall har dock inneburit
en betydande lönsamhetsförbättring inom fastighets-
sektorn. Priserna på kommersiella lokaler har ökat
med sammantaget 18 % de senaste 2 åren. En bety-
dande produktion av kommersiella lokaler kan där-
för förväntas komma igång mot slutet av 1998.

Strukturella förändringar bidrar också till den för-
väntade investeringsexpansionen inom övrigt nä-
ringsliv. Inom den finansiella sektorn medför sam-
manslagningen av banker samt förberedelser inför
millienniumskiftet ett ökat behov av nyinvesteringar
de närmaste åren. Avregleringen inom energisektorn
innebär en hårdnande konkurrens, vilket ökar kra-
ven på rationaliseringar. Dessutom bidrar det stat-
liga energiomställningsprogrammet till den starka
expansionen inom energisektorn. För de närmaste tre
åren finns årligen avsatt 1,5 miljarder kronor. Den
förväntade expansionen inom dessa båda sektorer
styrks också av företagens egna planer enligt SCB:s
investeringsenkät.

Vidare väntas statliga infrastrukturprojekt såsom
byggandet av Oresundsbron med tillfartsleder leda
till en kraftig uppgång i investeringsnivån inom sam-
färdsel under innevarande år. Den kraftiga uppgång-
en beror också till viss del på förseningar i projekt
som skulle påbörjats föregående år. Enligt nu förelig-
gande planer planar volymerna i de stora in-
frastrukturprojekten ut 1999.

För såväl 1998 som för 1999 förutses en markant
ökning av investeringsaktiviteten inom ett brett om-
råde. Under de närmaste åren väntas den relativt
kraftiga konsumtions- och sysselsättningsökningen
innebära att resursutnyttjandet stiger inom varuhan-
del och fastighetsförvaltning, vilket kan förväntas
leda till en betydande investeringsökning efter en
lång period av stagnation. Enligt Statistiska central-
byråns investeringsenkät från februari är handelns

10.2 Bostäder

Antalet påbörjade bostäder sjönk till rekordlåga
11 000 förra året. Det låga bostadsbyggandet kan
förklaras av att de temporära investeringsbidragen
föll bort under sommaren 1997 samtidigt som hus-
hållens ekonomi var fortsatt ansträngd med fallande
disponibelinkomster och en svag sysselsättnings-
utveckling. Mot slutet av förra året började det dock
byggas fler bostäder samtidigt som ett anta! viktiga
indikatorer för bostadsbyggandet talar för en fortsatt
uppgång. Exempelvis ökade antalet ansökningar om
statligt stöd till nyproduktion successivt under 1997
och orderstocken till småhusfabrikanterna steg kraf-
tigt mot slutet av året.

Bostadsbyggandet har under åren 1993 till 1997
legat på en historiskt sett mycket låg nivå. Den suc-
cessiva minskningen av bostadssubventionerna och
den höga realräntan har inneburit en gradvis an-
passning av bostadsstocken mot en ny långsiktig
jämviktsnivå. Anpassningsprocessen pågår under

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

mycket lång tid med ett lågt bostadsbyggande som
följd. Effekterna av subventionsminskningarna be-
döms dock avta de närmaste åren samtidigt som de
ekonomiska förutsättningarna för en ökad efter-
frågan förbättras. Därigenom bör en gradvis ökning
av bostadsproduktionen komma till stånd. Bostads-
marknaden kännetecknas idag av en ökad differen-
tiering mellan olika lokala och regionala bostads-
marknader. Vakansgraden för allmännyttan uppgick
i september förra året till 5 % för landet som helhet.

1 expanderande storstadsområden låg den dock om-
kring 2 %. En ökad efterfrågan på bostäder märks
först på prisutvecklingen. Det senaste året har pri-
serna på småhus ökat med 7 % i riket som helhet
samtidigt som produktionskostnaderna i stort legat
stilla. I storstadsområdena steg priserna under sam-
ma tidsperiod med 10 % eller mer. Detta har inne-
burit att det på alltfler platser blivit lönsamt att byg-
ga nytt. I områden med svag tillväxt och sviktande
befolkningsunderlag ligger dock priserna kvar på en
så låg nivå att bostadsbyggande under överskådlig tid
inte kommer att bli lönsam. Däremot är förutsätt-
ningarna för en uppgång i bostadsproduktionen in-
om expansiva områden de närmaste åren mycket
gynnsamma. Räntorna förväntas förbli låga, hushål-
lens inkomstutveckling blir god efter tre år med stag-
nerande disponibelinkomster och arbets-
marknadsutvecklingen är positiv. Den bostads-
politiska propositionen presenterades i mars och in-
nehåller bl.a. investeringsbidrag för ekologisk håll-
barhet. Genom propositionen har osäkerheten om de
framtida reglerna minskat, vilket också främjar bo-
stadsbyggandet. Långa projekteringstider och inled-
ningsvis höga vakanser innebär dock att uppgången i
nyproduktionen blir relativt blygsam under inneva-
rande år. Sammantaget beräknas antalet påbörjade
lägenheter uppgå till 13 000 i år och till 18 000 år
1999. Den finns dock en viss risk för att styrkan i
uppgången kan underskattas. Det långsiktiga beho-
vet av nya bostäder uppgår enligt Boverket till ca
30 000- 35 000 per år.

Antalet påbörjade ombyggnader blev också myck-
et lågt under 1997 främst till följd av att det förmån-
liga extra statliga stödet till ombyggnation upphörde
1996. Dessutom har den låga lönsamheten i bran-
schen samt hushållens svaga inkomstutveckling san-
nolikt lett till att en del nödvändiga ombyggnationer
skjutits på framtiden. De låga räntorna och hushål-
lens förbättrade ekonomiska situation talar dock för
att ombyggandet stiger framöver när bo-
stadsföretagens finansiella ställning gradvis stärks.
För åren 1998 till 2000 finns dessutom statliga medel
tillgängliga inom ramen för investeringsprogrammet
för ekologisk hållbarhet, vilket bidrar till att stimu-
lera ombyggnadsverksamheten. Medlen uppgår till
800 miljoner år 1998, 1 800 miljoner kr år 1999 och

2 800 miljoner kr år 2000.

DIAGRAM 10.2

Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter

Tusental

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet
påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.3 Lagerinvesteringar

Enligt nationalräkenskaperna uppgick lagerinveste-
ringarnas tillväxtbidrag till motsvarande 0,7 % av
BNP år 1997. Utvecklingen av lagerinvesteringarna
de senaste åren är svårtolkad på grund av att primär-
statistiken och utfallet enligt nationalräkenskaperna
till stora delar ger olika resultat.

Inom industrin påbörjades en lagerreducering un-
der andra halvåret 1996 vilken fortsatte första halv-
året förra året. Lagerkvoten, dvs. lagerstocken i för-
hållande till produktionsvolymen, föll därmed kraf-
tigt. Under andra halvåret steg industriproduktionen
snabbt och en begränsad lageruppbyggnad inleddes.
Enligt konjunkturbarometern är industriföretagen i
början på 1998 nöjda med storleken på lagren. Den
förväntade produktionsökningen under loppet av
1998 och 1999 bör dock innebära något större la-
gervolymer framför allt i form av insatsvaror. Detta
leder till att industrins genomsnittliga lagerhållning
ökar något såväl innevarande år som nästa år. I för-
hållande till produktionen förväntas dock lagren
fortsätta att minska.

Produktionsuppgången inom parti- och detalj-
handeln under 1997 ledde till en ökning av han-
delslagren. Till följd av en fortsatt goda efterfrågeut-
vecklingen förutses lagren öka även i år och nästa år
men i betydligt mindre omfattning än tidigare. Struk-
turförändringar inom framför allt partihandeln antas
innebära att lagren i förhållande till produktionen
kan fortsätta att minska. Sammantaget beräknas la-
gercykeln ge ett mycket svagt bidrag till BNP-till-
växten de närmaste två åren.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

11 Den offentliga sektorn

De offentliga finanserna stärktes ytterligare 1997.
Därmed har det finansiella sparandeunderskottet,
mätt som andel av BNP reducerats från 12,3 % 1993
till 1,1 % 1997. I år beräknas ett överskott uppstå,
som växer successivt under prognosperioden.

DIAGRAM 11.1

Den offentliga sektorns finansiella sparande

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemenet.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Utvecklingen 1997 - 1998

År 1997 uppgick underskottet i den offentliga sek-
torns finansiella sparande till ca 19 miljarder kr eller

1.1 % av BNP, enligt nationalräkenskapernas preli-
minära redovisning. Det var ca 14 miljarder kronor,
motsvarande 0,8 % av BNP bättre än vad som be-
räknades i budgetpropositionen för 1998. Skillnaden
förklaras i huvudsak av att de statliga utgifterna blev
lägre än beräknat bl.a. till följd av lägre ränteutgifter
och lägre arbetslöshet. Dessa faktorer bidrar till en
förbättring jämfört med budgetpropositionen även
för år 1998. Därtill kommer att skatteinbetalning-
arna från både hushåll och företag var oväntat stora i
februari i år. Det beror sannolikt på att hushållens
realisationvinster och företagens vinster för 1997,
som leder till skattebetalningar i år, var underskatta-
de i budgetpropositionen. Å andra sidan beräknas
det i år ske en viss återhämtning av den offentliga
konsumtionen och vissa transfereringar efter den
oväntat låga nivån 1997. Sammantaget beräknas nu
den offentliga sektorns finansiella sparande 1998 till
ca 29 miljarder kronor eller 1,6 % av BNP, vilket är
en förbättring på ca 19 miljarder kronor jämfört med
vad som beräknades i budgetpropositionen.

Finansiellt sparande enligt ENS-definition

De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig delvis
från bokföringsreglerna i det europeiska national-
räkenskapssystemet (ENS). ENS tillämpas inom EU
vid bedömningen av de offentliga finanserna i sam-
band med förfarandet vid alltför stora underskott,
s.k. Excessive Deficit Procedure.

För närvarande redovisas ränteutgifterna på
statsskulden utgiftsmässigt i de svenska national-
räkenskaperna. Där inräknas emellertid inte kurs-
vinster/förluster i samband med förtida inlösen av
obligationer och inte heller realiserade valutakursför-
ändringar. Enligt nyligen antagna rekommendationer
avseende redovisningen enligt ENS ska kursvins-
ter/förluster i samband med inlösen av obligationer
redovisas som ränta. Dessutom ska de kursvins-
ter/förluster, som uppstår vid emissioner av s.k.
benchmarklån periodiseras. Räntan på
statsskuldsväxlar ska redovisas vid förfall och inte
som i dag vid emission. Dessa redovisningsprinciper
avseende räntor leder till betydande justeringar jäm-
fört med nuvarande svenska nationalräkenskaper.

Enligt ENS ska vidare skatter och subventioner på
varor och tjänster samt på produktionsfaktorer bok-
föras när skatten är upplupen och inte vid betalning,
som i de svenska nationalräkenskaperna.

Enligt Statistiska centralbyrån innebär en tillämp-
ning av ENS-reglerna att det finansiella underskottet
1997 uppgick till 0,8 % av BNP. Med motsvarande
justeringar beräknas ett finansiellt överskott 1998 på
0,8 % av BNP.

TABELL 11.1 JUSTERING AV DEN OFFENTLIGA
SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE TILL
ENS-DEFINITION

MILJARDER KRONOR. LÖPANDE PRISER

	1996	1997	1998
Finansiellt sparande enligt NR	-35,0	-19,1	29,0
procent av BNP	-2,1	-1,1	1,6
Totala justeringar	-24,2	4,9	-14,6
Begreppsjusteringar	-20,6	5,5	-14,6
Momsjustering	-12,9
Läkemedelssubventioner	-1,4	1,4
Särskild löneskatt	-3.9
Räntor	-2,8	3,7	-14,6
Övrigt	0.4	0.4
Beräkningsjusteringar	-3,6	-0,6
Köp och försäljning av
fastigheter	-2,2	-1,0
Övrigt	-1,4	0,4
Finansiellt sparande enl. ENS	-59,1	-14,2	14,4
procent av BNP	-3,5	-0,8	0,8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

TABELL 11.2 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE

MILJARDER KRONOR. LÖPANDE PRISER

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	1076,0	1092,6	1139,8	1158,0	1202,2	1248,7
procent av BNP	63,7	62,8	62,5	60,8	60,1	59,7
Skatter och avgifter	912,8	941,7	981,9	1006,1	1049,1	1094,9
Procent av BNP	54,1	54,2	53,9	52,9	52,4	52,3
Kapitalinkomster	92.9	84,6	86,2	79,3	79,6	78,2
Övriga inkomster	70,3	66,4	71,7	72,6	73,5	75,6
Utgifter	1111,0	1111,9	1111,0	1142,0	1155,7	1174,5
procent av BNP	65,8	63,9	61,0	60,0	57,7	56,;
Transfereringar till hushåll	386,7	387,9	398,8	398,9	402,8	409,3
Övriga transfereringar	126,1	118,4	114,6	115,2	116,1	114,2
Ränteutgifter	121,0	113,9	104,9	102,4	92,8	88,1
Konsumtion	443,1	449,3	467,6	482,9	499,2	517,2
Investeringar	34,1	42,4	25,1	42,6	44,9	45,7
Finansiellt sparande före överföring	-35,0	-19,1	29,0	16,0	46,5	74,1
procent av BNP	-2,1	-1,1	1,6	0,6	2.3	3,5
Beräkningsteknisk överföring					-16,5	-32,3
Finansiellt sparande efter överföring	-34,9	-19,1	29,0	16,0	30,0	41,9
procent av BNP	-2,1	-1,1	1,6	0,6	1,5	2,0
Staten	-54,7	-22,9	2,3	8,7	28,6	44,2
AP-fonden	17,2	11,0	23,3	3,1	-3,4	-7,8
Kommunsektorn	2,6	-7,2	3,4	4.2	4,8	5,5
Primärt finansiellt sparande	-6,8	10,1	47,7	39,1	43,2	51,7
procent av BNP	-0,4	0,6	2,6	2,1	2,2	2,5
Finansiell ställning
Nettoskuld	343	377	364	344	316	274
procent av BNP	20,3	21,7	20,0	18,1	15,8	13,1
Konsoliderad bruttoskuld	1303	1337	1353	1351	1337	1317
procent av BNP	77,2	76,9	74,3	71,0	66,8	62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utvecklingen av de offentliga finanserna till 2001
För 1998 beräknas den offentliga sektorns finansiella
sparande uppgå till 1,6 % av BNP, efter beaktande
av de förslag som lämnas i den ekonomiska vårpro-
positionen. Därav beror 0,8 procentenheter på att
AP-fondens innehav av svenska fastigheter överförs
till bolagsform. Överföringen tillgodoräknas det fi-
nansiella sparandet eftersom aktier men inte fastighe-
ter är en finansiell tillgång. Exklusive effekten av bo-
lagiseringen av AP-fondens fastigheter uppgår över-
skottet således till 0,8 % av BNP. Utdelningarna från
det statliga bolaget Securum 1997 och 1998 inräknas
inte i finansiellt sparande.

För 1999 beräknas ett överskott på 0,8 % av
BNP. Det är samma nivå som 1998 exklusive effek-
ten av bolagiseringen av AP-fondens fastigheter.

Skatterna som andel av BNP (skattekvoten) steg
kraftigt 1996 till ca 54 % , delvis till följd av till-
fälliga inkomster genom uppbördsförändringen av
mervärdeskatten. Tillkommande skattehöjningar och

stora inbetalningar av skatt på reavinster m.m. med-
för att skattekvoten ligger kvar på i stort sett 1996
års nivå både 1997 och 1998. Nästa år väntas skatte-
kvoten gå ned till ca 53 %. Det förklaras delvis av de
föreslagna skatteförändringarna i den ekonomiska
vårpropositionen. Därtill väntas inkomsterna från
reavinster avta.

Förbättringen av de offentliga finanserna mellan
1996 och 1997 berodde helt på att utgifterna som
andel av BNP gick ned med ca 2 procentenheter. Ut-
giftskvoten beräknas fortsätta att sjunka under 1998
och 1999. Av den totala nedgången av utgiftskvoten
mellan 1997 och 1999 på ca 4 procentenheter svarar
minskade ränteutgifter för drygt 1 procentenhet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

DIAGRAM 11.2

Den offentliga sektorns
inkomster och utgifter

Procent av BNP

Inkomster

'Utgifter

Skatter och avgifter

4—I---1—I—I---1---1---1---1---1---1—-I---1-

2001 går skulden ned till ca 63 % av BNP i slutet av
år 2001.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs.
skulder minus samtliga finansiella tillgångar är vä-
sentligt lägre än den konsoliderade bruttoskulden.
Detta beror huvudsakligen på att AP-fonden har be-
tydande finansiella tillgångar vid sidan av statsobliga-
tioner. Nettoskulden börjar sjunka i nominella tal
redan i år och 2001 beräknas skulden vara nere på ca
13 % av BNP.

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Riksdagen har lagt fast mål för de offentliga finan-
serna med innebörden att den offentliga sektorn i
genomsnitt över konjunkturcykeln skall uppvisa ett
finansiellt överskott motsvarande 2 % av BNP från
och med år 2001. Anpassningen ska ske successivt
via ett överskott på 1,5 % av BNP år 2000. De fi-
nansiella kalkylerna visar att vid den antagna tillväx-
ten och med hittills fattade beslut och föreslagna åt-
gärder kommer dessa mål att överträffas med 16,5
miljarder år 2000 och med drygt 32 miljarder kronor
år 2001. Denna utveckling kommer till stånd genom
att utgifterna som andel av BNP sjunker från 60 %
1999 till ca 56 % år 2001. Skattekvoten går samti-
digt ned till ca 52,5 %.

Liksom i budgetpropositionen baseras kalkylerna
på ett beräkningstekniskt antagande om att de över-
skjutande överskotten tillförs hushållssektorn så att
budgetmålen uppnås exakt. Därigenom uppnås en
mer sannolik fördelning av det finansiella sparandet,
vilket har betydelse för bl.a. prognosen för den pri-
vata konsumtionen.

Det finansiella sparandet visar den förändring av
den finansiella förmögenheten som sker genom
transaktioner. Värdeförändringar påverkar således
inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller för-
säljningar av aktier och andra finansiella tillgångar,
då de inte förändrar den finansiella förmögenhets-
ställningen. Den offentliga skuldsättningen påverkas
däremot av anskaffning och försäljningar av finan-
siella tillgångar, omdisponeringar på balansräkningen
samt värdeförändringar på skulden i utländsk valuta.
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld,
definierad enligt de s k Maastrichtkriterierna, mot-
svarade drygt 79 % av BNP vid utgången av 1994.
Skuldkvoten har sedan reducerats och uppgick till

76,9 % vid utgången av 1997 och beräknas gå ned
till 74,3 % vid slutet av 1998. Genom de finansiella
överskotten och fortsatta försäljningar av statens ak-
tieinnehav sjunker skulden nominellt från och med
1999. Givet de målsatta överskotten år 2000 och

DIAGRAM 11.3

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och
nettoskuld

Procent av BNP

Not. Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s
konvergenskriterier (Maastricht).

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

11.2 Den statliga sektorn

Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av
statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även
fonder m.m. utanför budgeten. Statliga affärsverk
och bolag ingår däremot inte.

Av de statliga utgifterna är det endast konsumtio-
nen och investeringarna som utgör real resursför-
brukning och ingår i BNP. Den statliga konsumtio-
nen svarar för ca 1/5 av statens utgifter och ca 7,5 %
av BNP. Den statliga konsumtionen varierar relativt
kraftigt mellan åren och har visat sig vara svår att
förutsäga. Genom systemet med anslagssparande kan
statliga myndigheter delvis förskjuta förbrukningen
av de budgeterade medlen i tiden. Dessutom är na-
tionalräkenskapernas preliminära utfall osäkra och
genomgår ofta stora revideringar.

Den statliga konsumtionen i fasta priser har mins-
kat kontinuerligt sedan 1995 och förra året sjönk
konsumtionen med hela 5 % enligt preliminära na-
tionalräkenskaper. Mot denna bakgrund väntas en
återhämtning ske under prognosperioden så att kon-
sumtionen stiger med 2,5 % i år och därefter med
0,5 % per år.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

TABELL 11.3 STATENS FINANSIELLA SPARANDE, LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Bidrag till lånebehov
Finansiellt underskott	54,7	22,9	-2,3	-8,7	-28,6	-44,2
Utlåning m.m.	13,5	13,8	13.5	13,5	13,8	13,3
Amorteringar, försäljning av aktier m.m.	-61,4	-42,5	-31,0	-20,4	-16,4	-4,6
Räntor och periodisering av skatter	3,3	2,2	18,7	9,7	7,4	4,5
Övrigt	10,9	9,7	0,0	0,0	0.0	0,0
Lånebehov	21,0	6,2	-1,1	-6,2	-23,9	-30,9
Värdeförändring på statsskulden	4,4	14,7	1,5	-4,3	1,9	-0,2
Statsskuldsförändring	25,4	20.9	0.4	-10,5	-22,0	-31,1
Statsskuld	1411,2	1432,1	1432,5	1422,0	1400,1	1369,0
procent av BNP	83,6	82,4	78.6	74,7	69,9	65,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sambandet mellan statens finansiella sparande, låne-
behov och statsskuld framgår av tabell 11.3. Finan-
siellt sparande visar transaktionsförändringen av den
finansiella förmögenheten, dvs. tillgångar minus
skulder, medan lånebehovet avspeglar enbart föränd-
ringen av skulden. Därutöver finns vissa bokförings-
mässiga skillnader beträffande räntor samt en del
olikheter i periodiseringar av inkomster och utgifter.
Posten ”övrigt” i tabellen fångar för utfallsåren 1996
och 1997 upp bl.a. skilda periodiseringar i Riksgäld-
kontorets redovisning av lånebehovet och Statistiska
centralbyråns redovisning av finansiellt sparande.
Denna skillnad har historiskt visat olika tecken och
är svår att prognostisera. Den sätts schablonmässigt
till noll för prognosåren.

Under 1996 och 1997 reducerades lånebehovet i
stor utsträckning av genom försäljningar av aktier
och andra finansiella transaktioner. Dessa transak-
tioner påverkade dock inte det finansiella sparande. I
år blir försäljningar av finansiella tillgångar av mind-
re omfattning än tidigare samtidigt som de kassamäs-
siga ränteutgifterna är betydligt högre än de som re-
dovisas i nationalräkenskaperna. Detta medför
sammantaget att skillnaden mellan sparandet och
lånebehovet blir liten. Statens finansiella sparandet
beräknas till 2,3 miljarder kronor och amorteringen
av statsskulden till 1,1 miljarder kronor. Försälj-
ningar av aktier bidrar till amorteringar även 1999
och 2000.

Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lå-
nebehovet, även av att skulden i utländsk valuta på-
verkas av valutakursförändringar. Kronans försvag-
ning under 1997 ökade statsskulden med ca 15 mil-
jarder kronor. Den förutsatta valutakursutvecklingen
under prognosperioden har en marginell effekt på
skulden. Statsskulden har, som andel av BNP, sjunkit
från toppen 1994-1995. Från och med nästa år
minskar statsskulden även i nominella tal.

11.3 Allmänna pensionsfonden

AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt se-
dan 1990 och uppgick till ca 11 miljarder kronor
1997, se tabell 11.2.

För 1998 redovisas en ökning av det finansiella
sparandet till följd av en bolagisering av AP-fondens
svenska fastighetsbestånd. Transaktionen innebär att
fastigheter ersätts med aktier i balansräkningen. Då
aktier, men inte fastigheter, utgör en finansiell till-
gång enligt nationalräkenskaperna så leder transak-
tionen till ett högre uppmätt finansiellt sparande,
trots att den totala förmögenheten inte ändras. Ex-
klusive effekten av bolagiseringen av fastigheter be-
räknas det finansiella sparandet till 8,3 miljarder
kronor.

År 1999 sjunker sparandet till ca 3 miljarder kro-
nor och blir sedan negativt från och med 2000. Det
innebär att AP-fondens tillgångar börjar minska.

Med anledning av ålderspensionsreformen avsätts
sedan 1995 11% av inkomsterna från ATP-avgiften,
ca 10 miljarder kr per år, till ett räntebärande konto
hos Riksgäldskontoret. Dessa medel är avsedda att
motsvara den pensionsrätt som tjänas in i premiere-
servsystemet. Avsättningen inräknas i statens finan-
siella sparande och reducerar statens lånebehov, me-
dan AP-fondens sparande reduceras med motsvaran-
de belopp.

Regeringen lägger samtidigt med vårpropositionen
fram förslag till reformerat ålderspensionssystem.
Genomförandet av dessa förslag, vars effekter inte
beaktas i de redovisade beräkningarna, kommer att
kraftigt förändra det offentliga sparandets fördelning
mellan staten och det allmänna pensionssystemet.
Även statsskulden och den offentliga sektorns kon-
soliderade bruttoskuld påverkas.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

11.4 Den kommunala sektorn

Kommunsektorn omfattar kommuner (primär-
kommuner), landsting samt kyrkokommuner och
kommunalförbund. Kommunala affärsverk och
kommunalt ägda företag räknas inte till kommun-
sektorn.

Sedan budgetpropositionen för 1998 presentera-
des har utfallet för 1996 reviderats. Kommunsek-
torns resultat blev bättre än väntat vilket bland annat
förklaras med uppskjutna investeringar och tillfälliga
inkomster från försäljning av fastigheter.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräken-
skaperna motsvarade kommunsektorns utgifter

24,1 procent av BNP år 1997. Därav utgjorde kon-
sumtionen 18,1 procentenheter. Kommunsektorns
inkomster i form av skatter och statsbidrag motsva-
rade 20,3 procent av BNP.

I enlighet med riksdagens beslut har de allmänna
statsbidragen till kommunerna och landstingen höjts
med 4 miljarder kronor per år under 1997 och 1998.
Därutöver har lika stora förstärkningar för åren
1999 och 2000 föreslagits. Från och med 1998 före-
slås en ytterligare nivåhöjning om 4 miljarder kronor.
Statsbidragsnivån påverkas även av ekonomiska reg-
leringar mellan staten och kommunsektorn. Nivå-
höjningen från och med 1998 förklaras av att betal-
ningsansvaret för läkemedelssubventionerna förts
över från staten till landstingen. Från och med 1998
tar landstingen och kommunerna dessutom över an-
svaret för inkontinensartiklar. Med början 1997 till-
kommer även särskilda satsningar på offentligt till-

fälligt anställda (OTA) och resursarbetare, för vilka
särskilda statsbidrag utgår.

Det preliminära utfallet för 1997 visar att både
den kommunala konsumtionen och sysselsättningen
blev högre än vad som förutsågs i budgetpropositio-
nen för 1998. Det finansiella sparandet blev däremot
sämre än prognostiserat. Skillnaden motsvarar i hu-
vudsak de fastighetsköp för miljardbelopp en enskild
kommun gjorde under 1997.

Både kommuner och landsting är enligt lag bund-
na att uppnå balanskravet från och med år 2000.
Balanskravet innebär att budgeten måste upprättas
så att de årliga intäkterna överstiger kostnaderna.
Kostnaderna ska inkludera pensionsskulds-
förändringen. Om investeringsutgifterna är större än
avskrivningarna kan ett negativt finansiellt sparande
förenas med att balanskravet uppnås. Detta är möj-
ligt i kommunerna men inte i landstingen. I beräk-
ningarna av kommunsektorns utveckling förutsätts
att balanskravet uppnås. I kalkylerna har vidare den
genomsnittliga kommunala skattesatsen antagits vara
oförändrad på 1998 års nivå för hela beräkningspe-
rioden.

Hösten 1996 utlovade regeringen att kommuner
och landsting skulle erhålla kompensation om de
tvingades att betala tillbaka en del av det förskott
som erhållits i samband med slutavräkningen för

1997. Denna kompensation har i beräkningarna
hanterats som en tillfällig bidragshöjning på 2,6 mil-
jarder kronor under 1999.

TABELL 11.4 KOMMUNSEKTORNS FINANSER¹

MILJARDER KRONOR

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	406,5	411,3	441,0	458,3	475,6	493,3
Skatter	293,9	294,4	300,5	306,2	321,1	336,7
2 Statsbidrag	55,2	60,2	82,1	92,4	93,4	93,9
Övrigt	57,4	56,6	58,3	59,6	61,1	62,7
Utgifter	404,0	418,5	437,6	454,1	470,8	487,7
Transfereringar	77,8	78,2	90,7	95,1	97,4	99,6
Konsumtion	306,6	315,1	326,8	337,7	349,8	363,6
3 volymförändring %	0,0	-0,7	0,8	0,6	0,9	1,2
4 underliggande %	0,0	-1,1	-0,3	1,2	1,3	1,3
Investeringar	19,6	25,2	20,1	21,3	23,7	24,5
Finansiellt sparande	2,6	-7,2	3,4	4,2	4,8	5,5

¹ Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift. Utjämningsbidraget för 1998 är fastställt till 21 miljarder
kronor.

² Redovisas från och med 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.

³ Årlig procentuell förändring i fasta priser.

⁴ Årlig procentuell volymförändring rensad för åtgärderna OTA, resursarbetare samt det förändrade kostnadsansvaret mellan staten och kommunsektorn för
inkontinensartiklar.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

DIAGRAM 11.4

Kommunsektorns - - - Bruttoproduktion

bruttoproduktion och
konsumtion Konsumtion

Källor: Finansdepartementet och Statistiska centralbyrån.

Utrymmet för konsumtionsökning medger en ök-
ning av antalet sysselsatta i kommunsektorn med i
genomsnitt cirka 9000 personer per år från och med

1998.

Kommunsektorns utgifter beräknas år 2001 mot-
svara 23,3 procent av BNP. Konsumtionen förväntas
utgöra 17,4 procentenheter därav. Verksamheten
mätt som andel av BNP fortsätter således att minska
under prognosperioden.

TABELL 11.5 DELSEKTORERNAS KONSUMTION
OCH TRANSFERERINGSUTGIFTER

VOLYMFÖRÄNDRING %

Det finansiella sparandet i kommunsektorn förväntas
under 1998 bli bättre än vad som prognostiserades i
budgetpropositionen för 1998, bland annat på grund
av återhållsamma investeringar. Nivån på det finan-
siella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett posi-
tivt resultat för sektorn som helhet, vilket innebär att
balanskravet uppnås.

Från och med 1998 beräknas det finnas utrymme
för både en successiv förbättring av det finansiella
sparandet och en konsumtionsökning med cirka 0,9
procent per år. Det är främst i kommunerna detta
utrymme för konsumtionsökning finns.

Kommunsektorns konsumtion är ett mått på dess
skattefinansierade verksamhet. Om försäljningsin-
komster och avgifter läggs till konsumtionen erhålls
bruttoproduktionen, som motsvarar kommunsek-
torns totala produktion och resursåtgång.

Både den kommunala konsumtionen och bruttopro-
duktionen ökade i fasta priser fram till början av nit-
tiotalet. Skillnaden mellan bruttoproduktionen och
konsumtionen har tilltagit efter 1990. Detta beror på
att kommunsektorn ökat sin försäljning och avgifts-
finansierade verksamhet.

Kommunsektorns konsumtion påverkas av åtgär-
derna resursarbetare och OTA samt den förändrade
fördelningen mellan staten och kommunsektorn av
ansvaret för inkontinensartiklar. Även utbildnings-
satsningarna inom den kommunala vuxenutbild-
ningen höjer nivån på konsumtionen.

Resursarbetama och OTA förväntas få störst ef-
fekt under 1998 då kommunsektorns konsumtion
påverkas med cirka 0,8 procent och sysselsättningen
med cirka 1,0 procent. Det förändrade ansvaret för
inkontinensartiklar medför från och med 1998 en
nivåhöjning av kommunsektorns konsumtion, något
som påverkar konsumtionsvolymen i förhållande till
1997 med cirka 0,4 procent.

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Konsumtion
Kommunsektorn	0,0	-0,7	0.8	0,6	0,9	1,2
Kommuner	2.3	-2,5	1,1	1,1	1,5	1,4
Landsting	-5,8	4,4	0.4	-0,7	-0,9	0,6
Övriga¹	-0.4	-1,9	-0,5	-0,5	0,1	0,1
2 Transfereringar
Kommunsektorn	1,2	2,3	16.3	3,4	0,3	0,4
Kommuner	10,4	5,6	2,1	-0,7	-1,0	-0,9
Landsting	-15,2	-5,5	53,2	10,3	2,1	2,3
Övriga —r-—:—:----------	11,1	8,3	0,0	0.0	-0,1	0,0

Kyrkokommuner och kommunalförbund.

Exklusive ränteutgifter, deflaterat med konsumentprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

Känslighetsanalys av de offentliga finanserna

Den offentliga sektorns finansiella sparande har upp-
visat stora svängningar de senaste två decennierna.
Som framgår av tabell Al 1.1 har dessa svängningar
samvarierat med konjunkturutvecklingen. På 1970-
talet fanns däremot inte något sådant samband.

TABELL All.1 FÖRÄNDRING AV BNP-GAP OCH

FINANSIELLT SPARANDE		FÖRÄNDRING AV FINANSIELLT SPARANDE	FÖRÄNDRING AV FINANSIELLT SPARANDE I FÖRHÅLLANDE TILL BNP-GAP
	FÖRÄNDRING AV BNP-GAP	FÖRÄNDRING AV FINANSIELLT SPARANDE
1971-75	3,9	-2,5	■0,6
1975-78	-4,8	-3,2	0,7
1978-79	1,8	-2,4	-1,4

1979-83	-3,5	-2,1	0,6
1983-89	3,9	10,4	2,7
1989-93	-10,8	-17,7	1,6
1993-98	2,9	13,9	4,7

Anm.: Förändring av BNP-gap antas här vara skillnaden mellan förändring i
faktisk BNP och 2 % årlig tillväxt.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sverige har jämfört med andra länder en stor offent-
lig sektor, med förhållandevis höga inkomstberoende
skatter och hög ersättningsgrad i de offentliga in-
komstbortfallsförsäkringarna. Detta innebär ofrån-
komligen att såväl offentliga inkomster som offent-
liga utgifter varierar med BNP-utvecklingen. En hög
grad av samvariation mellan konjunkturläge och of-
fentligt sparande kan emellertid även vara resultatet
av en aktiv kontracyklisk finanspolitik, dvs. att disk-
retionära åtgärder vidtas som försvagar de offentliga
finanserna i lågkonjunktur och förstärker dem i hög-
konjunktur. Exempelvis beror försämringen av de
offentliga finanserna fram till 1993 delvis på bank-
stödet. Den förbättring som ägt rum efter 1993 beror
huvudsakligen på konsolidieringsprogrammet.

Beräkningar som gjorts av OECD och EU-kom-
missionen, som redovisas i tabell Al 1.2, tyder på att

Sverige har de mest konjunkturkänsliga offentliga
finanserna bland EU-länderna.

TABELL A11.2 BERÄKNAD FÖRÄNDRING AV
FINANSIELLT SPARANDE I FÖRHÅLLANDE TILL
FÖRÄNDRING AV BNP

	OECD	EU
Sverige	0,7	0.9
Tyskland	0,5	0,5
Frankrike	0,6	0,5
Italien	0,3	0,5
Storbritannien	0,5	0,6
Österrike	0,5	0,5
Belgien	0,6	0,6
Danmark	0,6	0,7
Finland	0,6	0,6
Irland	0,4	0,5
Nederländerna	0,6	0,8
Spanien	0,6	0,6

Källa: OECD Economic Outlook No 62.

I syfte att belysa hur de offentliga finanserna utveck-
las vid lägre tillväxt redovisas nedan två känslighet-
sanalyser avseende den ekonomiska utvecklingen
fram till och med år 2001. Som utgångspunkt har
den kalkyl som presenteras i föreliggande proposition
använts. Samtliga jämförelser som görs är mot denna
kalkyl. Vilken grundkalkyl som används ska emeller-
tid ha mindre betydelse för resultatet.

I båda känslighetsanalyserna antas skatte- och ut-
giftsreglerna vara desamma som i grundkalkylen.
Den statliga konsumtionen, de offentliga investering-
arna liksom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
är också desamma. Beräkningarna gäller således ef-
fekten av lägre tillväxt på de offentliga finanserna
utan beaktande av eventuella diskretionära regeländ-
ringar som motverkar den lägre tillväxten. För
kommunerna förutsätts att balanskravet ska vara
uppfyllt från och med år 2000. Då många kommu-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

ner ligger nära eller under balanskravet innebär detta
att den kommunala konsumtionen anpassas med
hänsyn taget till skatteinkomsterna. Penningpolitiken
styrs av inflationsmålet, vilket innebär att styrräntan
blir annorlunda än i grundkalkylen.

Konjunkturavmattning

1 den första känslighetsanalysen antas den svenska
tillväxten bli 1 procentenhet lägre 1999 och

2 procentenheter lägre år 2000 till följd av en inter-
nationell konjunkturavmattning med allmänt ökad
osäkerhet. Detta slår direkt mot den svenska expor-
ten samtidigt som den större osäkerheten försvagar
den inhemska efterfrågan jämfört med grundkalky-
len. Det är investeringarna som, med en viss efter-
släpning, reagerar kraftigast på konjunkturavmatt-
ningen. Den ökade osäkerheten, den lägre aktivitets-
nivån och det sämre arbetsmarknadsläget gör att den
privata konsumtionen försvagas. För att kommuner-
na skall uppfylla balanskravet år 2000 antas den
kommunala konsumtionen anpassas till de lägre
skatteinkomsterna. Effekterna av den internationella
konjunkturavmattningen kompenseras delvis av en
mer expansiv penningpolitik i Sverige och i omvärl-
den, men de långa räntorna hålls uppe av den större
osäkerheten. Förändringen i BNP får inte fullt ge-
nomslag på sysselsättningen. Detta beror på att både
produktiviteten och medelarbetstiden antas bli något
lägre vid den sämre konjunkturutvecklingen. Den
lägre sysselsättningen leder även till att arbets-
kraftsutbudet blir lägre. Är 2001 blir den öppna ar-
betslösheten 1,6 procentenheter högre än i grundkal-
kylen.

TABELL A11.3 KONJUNKTURAVMATTNING

NIVÅSKILLNAD JÄMFÖRT MED GRUNDKALKYLEN

PROCENT	1998	1999	2000	2001
BNP	0,0	-1,0	-3,0	-3,0
Privat konsumtion	0,0	-0,9	-2,3	-2,1
Kommunal konsumtion	0,0	-0,5	-1,3	-1,6

Sysselsättning, personer	0,0	-0,8	-2,4	-2,5
Öppen arbetslöshet¹	0,0	0,5	1,5	1,6
Timlöneökning	0,0	0,0	0,0	0,0

Inflation (KPI)	0,0	0,0	0,0	0,0
Kort ränta ¹	0,0	-1,0	-1,0	-1,0
Lång ränta	0,0	0,0	0,0	0,0

Offentliga inkomster, procent av BNP	0,0	0,1	0,4	0,3
Offentliga utgifter, procent av BNP	0,0	0,6	2,0	1,9
Offenligt finansiellt sparande, procent av BNP	0,0	-0,5	-1,5	-1,7

Procentenheter.

Källa: Finansdepartementet.

Den svagare tillväxten och det sämre arbetsmark-
nadsläget leder till att den offentliga sektorns finan-
siella sparande, i procent av BNP, blir 1,7 procenten-
heter lägre år 2001. Detta motsvarar drygt hälften
(57 %) av skillnaden i BNP-nivå. De viktigaste skat-
tebaserna, dvs. lönesumma och privat konsumtion,
utvecklas svagare. Effekterna på skatteinkomsterna
dämpas emellertid av att varken lönesumman eller
den privata konsumtionen minskar i samma ut-
sträckning som BNP. Den lägre inhemska efterfrågan
och exporten ger även lägre vinster för företagen, vil-
ket medför lägre företagsskatter. Den högre arbets-
lösheten och lägre sysselsättningen leder till högre
utgifter för arbetsmarknadsstöd och andra transfere-
ringar till hushållen, t. ex. i form av socialbidrag och
bostadsbidrag. Ett lägre offentligt finansiellt sparande
leder till en större statsskuld och därmed högre rän-
teutgifter. Effekterna på utgiftssidan dämpas av att
den kommunala konsumtionen blir lägre än i grund-
kalkylen. Denna effekt bidrar också till att de offent-
liga finanserna är något mindre konjunkturkänsliga
enligt denna känslighetsanalys än enligt OECD:s och
EU:s beräkningar.

Sämre lönebildning

I den andra känslighetsanalysen är utgångspunkten
att den svenska lönebildningen fungerar sämre än
vad som antas i grundkalkylen. De nominella löne-
ökningarna antas bli 1 procentenhet högre varje år
under perioden 1998 t.o.m. 2000. Riksbanken förut-
sätts höja styrräntan med sammanlagt
1 procentenhet under 1998 och 1999. Den stramare
penningpolitiken antas dämpa löneökningstakten
först år 2001. De högre löne- och räntekostnaderna
innebär att både svenska exportföretag och företag
som möter importkonkurrens förlorar marknadsan-
delar. Den högre räntan och den lägre aktivitetsnivån
leder även till lägre investeringar än i grundkalkylen.
Hushållens disponibla inkomster stiger när lönerna
blir högre, vilket leder till en kortsiktig och begrän-
sad uppgång i den privata konsumtionen jämfört
med grundkalkylen. På sikt blir hushållen mer
försiktiga, därmed blir den privata konsumtionen år
2001 lägre.

BNP-tillväxten blir år 1998 marginellt svagare.
Skillnaden tilltar med tiden och år 2001 är BNP-ni-
vån 1,8 % lägre än i grundkalkylen. Det högre kost-
nadsläget pressar fram rationaliseringar. Detta med-
för att produktiviteten blir något högre och att sys-
selsättningen blir väsentligt lägre, vilket medför att
den öppna arbetslösheten blir 1,5 procentenheter
högre år 2001 än i grundkalkylen. Lägre tillväxt har
således ett förhållandevis stort genomslag på syssel-
sättning och arbetslöshet när den orsakas av en säm-
re fungerande lönebildning.

Den offentliga sektorns finansiella sparande, i
procent av BNP, blir 0,8 procentenheter lägre år
2001, vilket motsvarar knappt hälften (45 %) av
skillnaden i BNP-nivå. Högre arbetslöshet och lägre

PROP. 1997/98:150 BILAGA 1

sysselsättning leder till högre kostnader för arbets-
marknadsstöd och övriga hushållstransfereringar.
Därtill kommer högre ränteutgifter både till följd av
den större skulden och den högre räntan. Kommu-
nerna anpassar konsumtionen till de lägre skattein-
komsterna och de högre timlönerna så att balanskra-
vet uppfylls. Effekterna på inkomstsidan blir förhål-
landevis små, särskilt inledningsvis eftersom de vikti-
gare skattebaserna lönesumman och privat kon-
sumtion blir större på kort sikt än i grundkalkylen.
Sammantaget bli effekterna av lägre tillväxt på de
offentliga finanserna mindre, när den lägre tillväxten
beror på en sämre fungerande lönebildning, än när
den beror på en internationell konjunkturavmatt-
ning.

dana fluktuationer var betydelsefulla såväl under
uppgångsfasen fram till 1989, som under nedgångs-
fasen fram till 1993.

Analyserna tyder således på att de offentliga finan-
serna förändras med runt hälften av en BNP-ändring
vid givna skatte- och utgiftsregler, i en miljö med
balanserade kommunala finanser och prisstabilitet.
Kalkyler av detta slag är dock förhållandevis osäkra
och är känsliga bl.a. för hur BNP:s sammansättning
ändras. Därtill förstärks svängningarna i de offentliga
finanserna i den mån det bedrivs diskretionär kon-
tracyklisk finanspolitik.

TABELL A11.4 SÄMRE LÖNEBILDNING
NIVÅSKILLNAD JÄMFÖRT MED GRUNDKALKYLEN.

PROCENT	1998	1999	2000	2001
BNP	-0,1	-0,5	-1,3	-1,8
Privat konsumtion	0,2	0,1	■0,3	•0,6
Kommunal konsumtion	0,0	-0,1	-0,2	-1,1

Sysselsättning, personer	-0,3	-0,8	-1,7	-2,3
Öppen arbeslöshet¹	0,2	0,5	1,1	1,5
Timlöneökning	0,9	1,0	1,0	0,5

Inflation (KPI)	0,3	0,2	0,0	0,0
.. .. 1 Kort ranta	0,5	1,0	1,0	1.0
Lång ränta ¹	0,2	0,5	0,5	0,5

Offentliga inkomster, procent av BNP	0,2	0,3	0,7	0,7
Offentliga utgifter, procent av BNP	0,1	0,3	1,1	1,5
Offenligt finansiellt sparande, procent av BNP	0,2	0,0	-0,4	-0,8

¹ Procentenheter.

Källa: Finansdepartementet.

Slutsatser

Jämfört med tidigare erfarenheter samt OECD:s och
EU:s beräkningar visar dessa känslighetsanalyser en
något mindre effekt av lägre tillväxt på de offentliga
finanserna. En avgörande skillnad är därvid att dessa
känslighetsanalyser förutsätter givna skatte- och ut-
giftsregler, medan resultaten i tabell Al 1.1 och tabell
Al 1.2 även inkluderar effekter av regeländringar. En
annan skillnad är att dessa känslighetsanalyser beak-
tar balanskravet på den kommunala sektorn, som
innebär att de kommunala utgifterna anpassas till de
kommunala inkomsterna. Denna faktor kan dock bli
svagare framöver om kommunerna har så stora över-
skott att konjunktursvängningarna kan tillåtas slå
igenom på resultatet i stället för på den kommunala
konsumtionen. En tredje skillnad är att inflationen
förutsätts förbli låg, vilket begränsar inflationsbe-
tingade fluktuationer i de offentliga finanserna. Så-

Bilaga 2

Avstämning
av det svenska
konvergensprogrammet

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

BILAGA 2

Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning........................................................................5

2 Det svenska konvergensprogrammet.........................................6

2.1 Bakgrund.........................................................................6

2.2 Konvergensprogrammets mål och inriktning av den

ekonomiska politiken......................................................6

3 Den ekonomiska utvecklingen 1994-1998.................................8

3.1 Den allmänna ekonomiska utvecklingen..........................8

3.2 De offentliga finanserna................................................11

4 Den svenska ekonomin till och med år 2001...........................14

4.1 Utgångsläget 1998.........................................................14

4.2 Den ekonomiska politiken.............................................14

4.3 Utsikterna för den svenska ekonomin t.o.m. år 2001... 15

4.4 Känslighetsanalys av de offentliga finanserna................17

Underbilaga: Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken..................20

Tabeller

3.1 Försörjningsbalans....................................................................8

3.2 Hushållens inkomster m.m........................................................9

3.3 Vissa nyckeltal.........................................................................10

3.4 Förändring i offentliga finanser 1994-1998.............................12

3.5 Offentliga finanser..................................................................12

3.6 Förändring i offentligt sparande..............................................13

4.1 Prognos för svensk ekonomi....................................................16

4.2 Prognos för vissa nyckeltal......................................................16

4.3 Prognos för offentliga finanser................................................17

4.4 Känslighetsanalys I: Konjunkturavmattning............................18

4.5 Känslighetsanalys II: Lönebildning..........................................18

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

Innehållsförteckning

Diagram

3.1 Sysselsättningsförändring i offentlig och privat sektor.............10

3.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU...........................................10

3.3 Räntedifferens mot Tyskland, 5-årig statsobligation................10

3.4 ECU-index...............................................................................11

4.1 Öppen arbetslöshet..................................................................14

U.l Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995.............................22

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

1 Sammanfattning

I denna bilaga till 1998 års ekonomiska vårpropo-
sition lämnas den sjätte och sista avstämningen av
det konvergensprogram som regeringen lade fram
i juni 1995.

Avstämningen visar att den ekonomiska tillväxten
sedan 1994 i stort sett legat på den nivå som förut-
sågs i programmet, ca 2,5 procent per år. Nettoex-
portens bidrag till tillväxten har varit större och den
inhemska efterfrågan i gengäld svagare än beräknat.
Priser och räntor har utvecklats betydligt mer gynn-
samt. Det senaste året har inflationstakten legat runt
1 procent och räntenivån är fem procentenheter lägre
än vid den tidpunkt konvergensprogrammet presen-
terades.

Sysselsättningen utvecklades svagt under 1996 och

1997. Arbetslösheten ligger därför över den nivå som
förväntades i programmet. Under det senaste året har
dock sysselsättningen vuxit och arbetslösheten sjun-
ker nu påtagligt och beräknas vid slutet av 1998
uppgå till 6,5 procent av arbetskraften, vilket är en
nedgång från ca 8 procent i juni 1995.

Konvergensprogrammets långtgående mål för sa-
nering av de offentliga finanserna har uppnåtts. År
1997 uppgick underskottet i de offentliga finanserna
till 0,8 procent av BNP (mätt enligt de regler som
tillämpas i EU) och i år beräknas den offentliga sek-
torn uppvisa ett visst finansiellt överskott. Den of-
fentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld faller
som andel av BNP för fjärde året i rad.

Kalkylen för de kommande åren visar en fortsatt
förstärkning av de offentliga finanserna och att de
mål om överskott motsvarande 2 procent av BNP
sett över en konjunkturcykel som regeringen satt upp
kommer att uppnås med viss marginal.

Kalkylen bygger på en tillväxt inom OECD-
området på ca 2,5 procent per år och att den svenska
löneökningstakten begränsas till 3 procent per år.
Med dessa förutsättningar kan BNP växa med nära 3
procent per år fram till och med år 2001. I växande
utsträckning drivs tillväxten av en stigande inhemsk
efterfrågan, bl.a. till följd av växande disponibla in-
komster för hushållen.

Den ekonomiska politiken är inriktad på att
bringa ned arbetslösheten till 4 procent år 2000. Ett
centralt inslag i denna strävan är en utbyggnad av
antalet utbildningsplatser, i syfte att höja kompetens
och anpassningsförmåga på arbetsmarknaden.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

2 Det svenska konvergens-

programmet

2.1 Bakgrund

I denna bilaga till 1998 års ekonomiska vårproposi-
tion redovisas den sjätte och sista avstämningen av
det konvergensprogram som den svenska regeringen
presenterade i juni 1995. Programmet hade sin bak-
grund dels i de svåra balansproblem som präglade
den svenska ekonomin vid denna tidpunkt, dels i den
process för att upprätta en ekonomisk-monetär uni-
on och en gemensam valuta som pågår inom EU se-
dan flera år.

Enligt EG-fördraget åvilade det EU:s medlemslän-
der att vid behov under den första etappen av EMU
anta s.k. konvergensprogram. Dessa skulle ligga till
grund för en bedömning av de framsteg som gjorts i
fråga om konvergens i den ekonomiska utvecklingen,
särskilt vad avser prisstabilitet och sunda offentliga
finanser, som är nödvändig för att en gemensam va-
luta skall kunna etableras. Under andra etappen av
EMU, som avser perioden 1994-1998, är konver-
gensprogram ett politiskt åtagande.

Som nybliven FU-medlem presenterade Sverige sitt
första konvergensprogram i juni 1995. Programmet
lades fram av regeringen. En bred majoritet av riks-
dagen ställde sig bakom dess innehåll. I konver-
gensprogrammet anges att regeringen varje halvår
skall göra en avstämning av programmet. Sådana av-
stämningar har tidigare redovisats vid följande till-
fällen:

- I november 1995 i anslutning till regeringens
proposition En politik för arbete, trygghet och
utveckling (prop. 1995/96:25, bilaga 2).

- I april 1996 i anslutning till den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1995/96:150, bilaga 2).

- I september 1996 i anslutning till budgetproposi-
tionen (prop. 1996/97:1, bilaga 3).

- 1 april 1997 i anslutning till den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1996/97:150, bilaga 2).
samt

- I september 1997 i anslutning till budgetproposi-
tionen (prop. 1997/98:1, bilaga 3).

I konvergensprogrammet angavs att regering och
riksdag senare kommer att ta ställning till ett svenskt
deltagande i EMU:s tredje etapp och att detta ställ-
ningstagande skall göras i ljuset av den fortsatta ut-
vecklingen och i enlighet med fördraget. Samtidigt
uttrycktes att de konvergenskriterier som definieras i
EG-fördraget är uttryck för en sund ekonomisk poli-
tik och därför bör ligga till grund för den ekonomis-
ka politiken oavsett ställningstagande till ett svenskt
deltagande i valutaunionen.

Riksdagen antog i december 1997, i enlighet med
regeringens proposition Sverige och den ekonomiska

och monetära unionen (prop. 1997/98:25), att Sveri-
ge inte bör införa euron då den tredje etappen av
EMU inleds. I och med detta beslut har det stått klart
att Sverige inte kommer att delta i valutaunionen
från starten.

Den del av den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten
som gäller övervakning väntas träda i kraft den 1 juli

1998. Enligt rådets förordning (EG) 1466/97 om för-
stärkning av övervakningen av de offentliga finan-
serna samt övervakningen och samordningen av den
ekonomiska politiken skall de länder som inte inför
den gemensamma valutan presentera konvergens-
program. De länder som ingår i valutaunionen skall
presentera stabilitetsprogram. De nya stabilitets- och
konvergensprogram som skall läggas fram enligt pak-
ten kommer till viss del att följa andra regler än de
som gällt för konvergensprogram under andra etap-
pen av EMU. Centralt är här kravet att ange medel-
fristiga mål som innebär att de offentliga finanserna
skall vara nära balans eller visa överskott. För de nya
programmen kommer att gälla ett mer utvecklat
övervakningsförfarande på EU-nivå vad avser må-
luppfyllelse och efterlevnad av programmen. Rege-
ringen avser att senare presentera ett konvergenspro-
gram i enlighet med de nya reglerna.

2.2 Konvergensprogrammets mål och
inriktning av den ekonomiska
politiken

I konvergensprogrammet anges att de allmänna må-
len för den ekonomiska politiken är en god tillväxt,
full sysselsättning och stabila priser. För att uppnå
dessa mål måste de offentliga finanserna bringas un-
der kontroll. Vidare skall tillväxten ske i former som
inte medför en ökad förslitning av natur och miljö
eller ökar miljöskulden.

Konvergenskriterierna omfattar krav på att infla-
tionstakt och räntor inte får avvika alltför mycket
från de länder som har den lägsta inflationen. Dessa
krav stämmer väl överens med det mål för inflatio-
nen som Riksbanken ställt upp - att prisökningstak-
ten skall uppgå till två procent per år med ett tole-
ransintervall på en procentenhet åt vardera hållet.
För att stärka förtroendet för en politik inriktad på
stabila priser aviserades i konvergensprogrammet en
ökad självständighet för Riksbanken. Vidare ställs
krav på en stabil växelkurs. I konvergensprogrammet
anges som ett mål att stärka kronan i förhållande till
den kurs som rådde i juni 1995.

De offentliga finanserna får inte, annat än under
särskilda omständigheter, uppvisa underskott som är
större än 3 procent av BNP. Den offentliga brutto-
skulden får inte överstiga 60 procent av BNP, eller
om den gör det, krävs att den minskar i tillfredsstäl-
lande takt. Vid den tidpunkt konvergensprogrammet
lades fram kännetecknades de offentliga finanserna

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

av en fundamental obalans, med ett underskott på
mer än 10 procent av BNP. Finanspolitiken inrikta-
des i första hand på att sanera de offentliga finanser-
na. Tre preciserade mål sattes upp för budgetpoliti-
ken:

- Statsskulden skall stabiliseras, mätt som andel av
BNP, senast under år 1996.

- Underskottet i de offentliga finanserna skall un-
der år 1997 inte överstiga 3 procent av BNP, dvs.
Sverige skall klara referensvärdet för underskot-
tet.

- År 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa
balans, dvs. inkomsterna skall motsvara utgifter-
na.

Enligt konvergensprogrammet skall budgetpolitiken
även vara inriktad på att begränsa omfattningen på
de offentliga utgifterna, bl.a. i syfte att minska de of-
fentliga finansernas sårbarhet för konjunktursväng-
ningar.

I anslutning till konvergensprogrammet aviserades
ett omfattande konsolideringsprogram för de offent-
liga finanserna. Programmet innefattade preciserade
åtgärder som beräknades ge en varaktig förstärkning
av de offentliga finanserna fram till och med år 1998
med 118 miljarder kronor, motsvarande 7,5 procent
av BNP. År 1996 utökades konsolideringsprogram-
met med ytterligare åtgärder så att detta sammanta-
get omfattar 126 miljarder kronor eller motsvarande
8 procent av BNP. Detta belopp avsåg de direkta ef-
fekterna av inkomstförstärkningar och utgiftsminsk-
ningar, beräknade netto med hänsyn till bl.a. att
minskade transfereringar leder till lägre skattein-
komster. Däremot inkluderas inte indirekta effekter
av t.ex. lägre ränta. Riksdagen fattade 1995 ett prin-
cipbeslut om programmet i sin helhet och områden
för besparingar fastställdes. Det klargjordes därvid
att i den mån enskilda förslag inte genomfördes eller
gav mindre effekt än beräknat skulle dessa ersättas
med andra åtgärder så att den åsyftade besparingen
uppnåddes.

Konsolideringsprogrammet omfattade en lång rad
åtgärder, som fördelade sig så att ungefär hälften av-
såg ökade inkomster och hälften reducerade utgifter.
Den förstärkning av de offentliga finanserna som
följde av konsolideringsprogrammets åtgärder kon-
centrerades till de första åren, så att två tredjedelar av
programmets åtgärder fick effekt åren 1995 och
1996.

I konvergensprogrammet aviserades även att det
skulle ske försäljningar av statliga tillgångar, bl.a. de
tillgångar staten övertagit i samband med bankkrisen
samt statens aktieinnehav i Nordbanken, i syfte att
minska den offentliga bruttoskulden. Försäljningarna
beräknades ge inkomster på ca 50 miljarder kronor.

I konvergensprogrammet redovisades en bedöm-
ning av den ekonomiska utvecklingen i perspektivet

fram till och med år 2000. Enligt denna skulle den
återhämtning som inleddes år 1994 fortsätta och de
påtagliga balansproblemen i den svenska ekonomin -
underskott i offentlig sektor, hög arbetslöshet, höga
inflationsförväntningar och hög ränta - gradvis över-
vinnas. Målen om underskott under 3 procent av
BNP år 1997 och balans i de offentliga finanserna år
1998 skulle dock enligt denna prognos inte uppnås
utan att ytterligare besparingsåtgärder vidtogs.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

3 Den ekonomiska utvecklingen

1994-1998

3.1 Den allmänna ekonomiska

utvecklingen

Den ekonomiska utvecklingen sedan 1994 har i stora
drag följt den bana som antogs i konvergenspro-
grammet. Den finansiella utvecklingen - inflation,
ränta och växelkurs - har varit mer gynnsam, medan
den förväntade förbättringen av läget på arbets-
marknaden har dröjt.

Med den bedömning som nu kan göras av år
1998 har BNP vuxit med 2 % procent per år under
fyraårsperioden från 1994 till och med 1998, vilket
är i nivå med prognosen i juni 1995 (se tabell 3.1).
Förloppet har dock varit något annorlunda, främst
därför att den konjunkturavmattning som under
1996 ägde rum i de europeiska länderna inte var för-
utsedd.

Tillväxten har främst, vilket är i linje med konver-
gensprogrammet, drivits på av utrikeshandeln och
näringslivets investeringar. Industrins relativa kost-
nadsläge stärktes med ca 20 procent efter kronans
depreciering 1992, vilket har möjliggjort såväl sänkta
relativpriser som förbättrad lönsamhet. Exporttill-
växten har dock under de senaste fyra åren varit på-
tagligt starkare än beräknat. Svensk exportindustri
har vunnit marknadsandelar i större omfattning än
vad som erfarenhetsmässigt kunde förväntas med
hänsyn till relativprisutvecklingen. En förklaring till
detta är att den svenska exportens branschsamman-
sättning varit gynnsam i förhållande till världsmark-

nadstillväxten. Även importen har vuxit snabbt, men
här har utvecklingen varit i linje med den importväg-
da efterfrågan och en trendmässigt stigande impor-
tandel. Sammantaget har utrikeshandeln gett ett be-
tydligt större bidrag till den ekonomiska tillväxten än
vad som förutsågs i konvergensprogrammet. Av den
samlade BNP-tillväxten mellan 1994 och 1998 på
drygt 10 procent svarar en stärkt nettoexport för
nästan hälften.

Investeringsverksamheten har i gengäld varit sva-
gare än beräknat. Till stor del kan detta förklaras av
att offentliga myndigheternas investeringar och bo-
stadsbyggandet, bl.a. till följd av saneringen av de
offentliga finanserna, utvecklats mycket svagt. Bo-
stadsinvesteringarna beräknas i år, trots en viss upp-
gång jämfört med 1997 vara 30 procent lägre än un-
der 1994, medan myndigheternas investeringar under
samma period reducerats med nära 20 procent.

Förbättrad lönsamhet, lägre räntor och ett succes-
sivt stigande kapacitetsutnyttjande har dock dragit
upp näringslivets investeringar. Dessa har sedan
1994 vuxit med 44 procent, vilket dock inte är lika
kraftigt som väntades i konvergensprogrammet. Nä-
ringslivets investeringar, mätt som andel av BNP, be-
räknas i år vara tillbaka på samma nivå som i slutet
av 1980-talet, före det kraftiga fallet i samband med
recessionen 1991-93. Det är i första hand maskin-
investeringarna som ökat, medan byggnadsinveste-
ringarna visat en betydligt mr blygsam uppgång.
Detta kan tolkas som ett uttryck för att kapitalut-
byggnaden till stor del har en inriktning mot mer ar-
betsbesparande produktion.

TABELL 3.1 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MILJARDER PROCENTUELL FÖRÄNDRING

KRONOR ______________________

	1997	1995	1996	1997	1998	1994-1998¹	1 1994-1998 ENL. KONVER- GENSPROG.
Privat konsumtion	922,9	0.8	1.3	2.0	2,5	1,6	1.2
Offentlig konsumtion	449.3	-0,9	-0,2	-2,1	1.2	-0.5	-0,8
Stat	134.2	-2,1	-0.6	■5.0	2.5	-1.3	-0,8
Kommun	315,1	-0.4	0.0	-0.7	0.8	-0,1	-0.8
Bruttoinvesteringar	237,9	12,4	3.7	-4,8	7.2	4,4	8,8
Näringsliv	183,6	27,7	4.7	-0,1	7,8	9,6	11.9
Bostäder	23,8	-23,5	13,1	-25.7	8,8	-8,6	2.5
Myndigheter	30,5	-5,7	-8.0	-9,4	2,8	-5,0	2,6
Lagerinvesteringar	6.8	0,5	-1,1	0.7	0.1	0.1	0.1
Export	761,4	12,9	6.1	12,8	6,3	9,5	7,6
Import	639.5	10,2	3,7	11,7	6,9	8,1	6,7
BNP	1738,9	3,9	1,3	1,8	3,1	2,5	2,6

1. Genomsnitt under fyraårsperioden 1994-1998

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

TABELL 3.2 HUSHÅLLENS INKOMSTER M.M.

MILJARDER PROCENTUELL FÖRÄNDRING

KRONOR FASTA PRISER___________

	1997	1995	1996	1997	1998	1994-1998	1994-1998 ENL. KONVER- GENSPROG.
Lönesumma	756,6	2,0	4,9	3,1	3,0	3,2	2.7
Timlön		0,6	5,3	3,6	1,8	2,8	1,2
Sysselsättning timmar		2,0	0,1	-1,1	1,0	0,5	1,5
- antal personer		1,5	-0,6	■1.0	1,0	0,2	1,8
Transfereringar	387,9	-2,7	-2,1	-0,6	1,8	-0,9	-2.3
Övriga inkomster	191,4	6,1	-2,7	-5,9	3,3	0.1	6.6
Skatter	405,7	7,0	7,8	6,9	3,1	6.2	5,5
Disponibel inkomst	930,2	-1,0	-0,7	-1,7	2,5	-0.3	1,4
Sparkvot, procent		6,3	4,4	0,8	0,9	3,1	5,6

1. Genomsnitt under fyraårsperioden 1994-1998

Den privata konsumtionen har, sett i ett längre per-
spektiv, utvecklats svagt, även om den gradvis har
gett ett ökat bidrag till tillväxten. Det var först under
år 1997 som konsumtionsvolymen nådde över nivån
vid 1990-talets inledning. Konsumtionsutvecklingen
har trots detta varit något starkare än vad som be-
räknades i konvergensprogrammet. Det är främst ett
uppdämt behov av kapitalvaror hos hushållen som
nu tillgodoses.

Den växande konsumtionsefterfrågan har i betyd-
ligt högre grad än väntat finansierats med ett minskat
sparande. Hushållens reala disponibla inkomster be-
räknas i år vara 1 procent lägre än under år 1994.
Prognosen i konvergensprogrammet förutsatte en
ökning under samma period med mer än 5 procent.
Sparkvoten har fallit från 8 procent år 1994 och be-
räknas i år uppgå till knappt 1 procent av de dispo-
nibla inkomsterna. Även i konvergensprogrammet
förutsattes att hushållens sparande skulle minska,
men plana ut på en långsiktig nivå runt 4 procent av
de disponibla inkomsterna.

Som framgår av tabell 3.2 har konsolideringspro-
grammet, i form av neddragna transfereringar och
höjda skatter, bidragit negativt till hushållens inkom-
stutveckling i ungefär den omfattning som förut-
skickades i konvergensprogrammet. En svagare sys-
selsättningsutveckling har uppvägts av att den reala
timlönen stigit med nära 12 procent mellan åren
1994 och 1998, mot beräknade 5 procent. Lönein-
komsterna har därför ökat nästan i den takt som an-
togs 1995. Det är istället den negativa utvecklingen
av hushållens övriga inkomster, bl.a. företagarin-
komster och kapitalinkomster, som förklarar varför
de disponibla inkomsterna utvecklats så svagt.

Läget på arbetsmarknaden har utvecklats betyd-
ligt svagare än väntat. Den återhämtning av syssel-
sättningen som ägde rum åren 1994 och 1995 bröts
under 1996 och först under andra halvåret 1997
började sysselsättningen växa igen. Antalet sysselsat-

ta beräknas i år vara 36 000 eller 0,9 procent fler än
år 1994, medan det i konvergensprogrammet antogs
att sysselsättningen under denna period skulle öka
med 7 procent eller 290 000 personer. Till viss del
har arbetskraftsbehovet tillgodosetts genom stigande
medelarbetstid. Under de senaste fyra åren har me-
delarbetstiden per sysselsatt ökat med drygt 1 % pro-
cent. Mätt i arbetade timmar har sålunda sysselsätt-
ningen varit något mer expansiv. Ytterligare en
förklaring till en svag sysselsättningsutveckling är att
produktiviteten - produktion per arbetad timme -
stigit snabbare än väntat. Under 1980-talet steg
BNP-produktiviteten med ca 1 procent per år. Under
1990-talet har den årliga produktivitetstillväxten,
såväl under recessionen som under de senaste fyra
årens återhämtning legat över 2 procent. Bidragande
orsaker till denna utveckling torde vara den förhål-
landevis snabba ökningen av den reala timlönen och
att produktionstillväxten i hög grad skett inom
mindre arbetsintensiva delar av näringslivet.

Konsolideringen av de offentliga finanserna har
medfört att den offentliga sysselsättningen har mins-
kat sedan 1994 med 65 000 personer. Den privata
sysselsättningen har varit mer expansiv och ökat med
nära 100 000 personer.

Den beskrivna sysselsättningsutvecklingen med-
förde att arbetslösheten inte sjönk som beräknat utan
låg kvar på en nivå runt 8 procent fram till mitten av
år 1997. Det senaste året har dock den öppna ar-
betslösheten minskat kraftigt. År 1998 beräknas den
öppna arbetslösheten uppgå till 6,7 procent. Detta är
en procentenhet högre än vad som antogs i konver-
gensprogrammet.

När konvergensprogrammet presenterades i juni
1995 rådde en betydande tveksamhet om den fram-
tida inflationstakten i Sverige. Den höga räntan av-
speglade fortsatt höga inflationsförväntningar och ett
bristande förtroende för den svenska ekonomin. Som
framgår av diagram 3.2 har emellertid den svenska

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

TABELL 3.3 VISSA NYCKELTAL

	1995	1996	1997	1998	1994-1998 1994-1998 ENL. KONVER- GENSPROG.
Årlig procentuell förändring KPI, årsgenomsnitt	2,8	0,8	0.9	0,9	1.4 2,8
2 HIKP , årsgenomsnitt		0,8	1,8	1,5
NIVÅ 1998 ENL. KONVERGENSPROG.
Nivå i procent
Arbetslöshet	7,7	8,1	8.0	6,7	5,6
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder	4,4	4,5	4,3	4,2	4.0
Bytesbalans	2,2	2.6	2.7	3.5	4.0
Femårig obligationsränta	9,9	7,3	5,8	5,3	8,5
Tysk femårig ränta	6,0	5,0	4,7	4,8	7.0
ECU-index	126,1	115,1	117,2	117,4	118,0

1. Genomsnitt under fyraårsperioden 1994-1998

2. Harmoniserad inkomstprisindex enligt EU-normen

inflationstakten nu etablerats på en låg nivå. Under
1996 och 1997 steg konsumentpriserna med endast
1 procent i årstakt och i år beräknas priserna stiga
med 0,6 procent under loppet av året. Saneringen av
de offentliga finanserna har bidragit till att höja pris-
nivån, bl.a. genom minskade subventioner av bostä-
der och höjda energiskatter. Rensat för dessa effekter
blir bilden av låg inflation än mer tydlig.

Ett stärkt förtroende för att penningpolitiken skall
kunna klara prisstabilitetsmålet i kombination med
en framgångsrik sanering av de offentliga finanserna
har medfört att räntenivån kunnat sjunka markant.
Den femåriga obligationsräntan uppgick i början av
april till 4,9 procent, vilket är mer än fem procenten-
heter lägre än då konvergensprogrammet presentera-
des och 3,5 procentenheter under den nivå som pro-
gnostiserades för 1998. Nedgången beror till viss del
på fallande internationella räntor, men även räntedif-
ferensen mot utlandet har minskat påtagligt. Rän-
tedifferensen mot Tyskland för femåriga obligationer
uppgick i juni 1995 till 4 procentenheter och har

därefter successivt minskat för att för närvarande
uppgå till ca 0,4 procentenheter. Detta är betydligt
mindre än vad som förväntades när konvergenspro-
grammet lades fram.

DIAGRAM 3.2 -----Sverige

KPI-utvecklingen i Sverige och EU

Årlig procentuell förändring

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

DIAGRAM 3.1

Sysselsättningsförändring i offentlig och privat sektor
3-månaders glidande medelvärde

Tusental personer

Källa: Statistiska centralbyrån

DIAGRAM 3.3

Räntedifferens mot Tyskland, 5-årig statsobligation

Index 1991 = 100

94 95 96 97

Källa: Hanson & Partners

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

DIAGRAM 3.4

ECU-index

' Utfall

105 ■

Dec Apr Aug Dec Apr Aug Dec Apr Aug Dec
94 95 96 97

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

I konvergensprogrammet gjordes bedömningen att
den svenska kronan var undervärderad och därför
borde komma att stärkas under de kommande åren.
Kronan har också jämfört med juni 1995 apprecie-
rats med ca 7 procent.

3.2 De offentliga finanserna

De mål som sattes upp i konvergensprogrammet för
de offentliga finanserna innebar en mycket långtgå-
ende konsolidering. Det kan nu konstateras att de tre
preciserade målen har uppnåtts:

- Statsskulden motsvarade vid utgången av år 1996

83,6 procent av BNP, vilket var en nedgång med
0,4 procentenheter från årets början. Skuldkvoten
har därefter fortsatt att reduceras och beräknas
vid utgången av 1998 uppgå till 78,6 procent av
BNP.

- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande uppgick under 1997 till 0,8 procent av
BNP, mätt med de redovisningsprinciper som till-
lämpas inom EU (ENS). Sverige uppfyllde där-
med med god marginal det referensvärde på 3
procent av BNP som gäller för konvergenskriteri-
et om offentliga finanser. Mätt med nationella
principer för nationalräkenskaper uppgick under-
skottet till 1,1 procent av BNP.

- Under 1998 beräknas den offentliga sektorns in-
komster överstiga utgifterna. Det redovisade fi-
nansiella sparandet beräknas uppgå till 0,8 pro-
cent av BNP(ENS).’

I tabell 3.5 redovisas de offentliga finanserna i enlig-
het med reglerna i det europeiska nationalräken-
skapssystemet (ENS), som tillämpas inom EU bl.a.
vid bedömning av medlemsländernas offentliga un-
derskott. Redovisningen enligt de svenska national-
räkenskaperna avviker på vissa punkter från dessa
regler.² Avsikten är att de svenska nationalräkenska-
perna under 1999 skall övergå till att tillämpa ENS.

Från och med år 1997 tillämpas en ny budgetpro-
cess, som bl.a. innebär att riksdagen beslutar om
nominellt fastställda tak för de statliga utgifterna för
kommande treårsperiod. Våren 1996 fattade sålunda
riksdagen beslut om utgiftstak för åren 1997, 1998
och 1999, som bl.a. innebar att taket för de statliga
utgifterna i nominella temer skulle öka med mindre
än 1 % per år.

Under de senaste åren har finanspolitiken konsek-
vent avvägts för att uppnå de budgetpolitiska målen.
I 1996 års ekonomiska vårproposition gjordes be-
dömningen att det inte skulle vara möjligt att uppnå
balans i de offentliga finanserna år 1998. Konsolide-
ringsprogrammet utökades därför med ytterligare
besparingar som beräknades varaktigt förstärka de
offentliga finanserna år 1998 med 8 miljarder kro-
nor. Det totala konsolideringsprogrammet motsva-
rade därmed 8 procent av BNP.

Mellan 1995 och 1996 stärktes de offentliga fi-
nanserna mer än beräknat. I 1997 års ekonomiska-
vårproposition, liksom i budgetpropositionen för
1998, gjordes därför bedömningen att det inom ra-
men för de budgetpolitiska målen och de fastlagda
utgiftstaken fanns utrymme för ökade insatser för att
minska arbetslösheten, bl.a. genom en ytterligare ut-
byggnad av antalet utbildningsplatser. Därtill höjdes
ersättningen inom vissa inkomstförsäkringar.

Den totala förbättringen av offentliga sektorns fi-
nansiella sparande mellan 1994 och 1998 beräknas
uppgå till 11 procent av BNP, se tabell 3.4. Därav
faller huvuddelen på en sjunkande utgiftsandel. De
offentliga utgifterna beräknas i år vara ungefär lika
stora i nominella tal som under 1995. I reala termer
har utgifterna minskat med sammanlagt 3 procent
under fyraårsperioden sedan 1994. Uttryckt som an-
del av BNP har utgifterna minskat med 8 procenten-
heter, från 70 procent till 61 procent.

* Denna siffra inkluderar effekten av att Allmänna pensionsfondens innehav av
fastigheter under året övergår i bolagsform, vilket bokförs som ett finansiellt spa-
rande. Frånräknat denna effekt och med tillägg för utdelningar från det statliga
fastighetsbolaget Securum, som inte räknas in i finansiellt sparande men likväl utgör
en reell inkomst för staten, blir sparandeöverskottet 0,2 procent av BNP. Mätt i
svenska nationalräkenskaper är motsvarande siffra 1,0 procent av BNP.

Skillnaderna vad avser offentliga sektorns finansiella sparande gäller främst redo-
visningen av statens ränteutgifter, där enligt ENS-reglema de vinster eller förluster
som uppkommer vid förtida inlösen av lån skall redovisas som ränta och motsva-
rande skall gälla vid emission till annan ränta än marknadsränta, där det dessutom
skall ske en periodisering. Som framgår av tabellen skiljer sig även beräkningen av
BNP, vilket påverkar underskotts- och skuldkvoterna.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

TABELL 3.4 FÖRÄNDRING I OFFENTLIGA FINAN-

SER 1994-1998

PROCENT AV BNP
ENLIGT SVENSK DEFINITION

	1994	1998	FÖRÄNDRING ÅREN 1994-1998	KONVER- GENSPRO- 2 GRAMMET
Inkomster	59,7	62,5	+2,8	+ 1,9
Skatter	49,8	53,9	+4,1	+ 1,8
Övriga inkomster	9,9	8,6	-1.3	+0,1
Utgifter	70,0	61,8	•8.2	-7,6
Transfereringar till	25.6	21,9	-3,7	-4,8
hushållen
Subventioner m.m.	7,2	6,3	-0,9	■0,8
Konsumtion och in-	30,2	27,9	-2,3	-3,1
vesteringar
Räntor	6.8	5,8	-1,1	+1,1
Primärt sparande	-9,5	2,6	+12,1	+ 10,8
Finansiellt sparande	-10,3	1,6	+11,0	+9,5
Staten	-11,7	0,1	+11,8	+9,8
AP-fonden	1.6	0.5	-1,1	-0,7
Kommunerna	■0.2	0.2	+0,4	+0.3

1. Justerat för bolagisering av AP-fondens fastigheter.

2. Förändring enligt konvergensprogrammet 1994-1998.

Skattekvoten, skatter och avgifter som andel av BNP,
uppgår i år till 53,5 procent, en ökning med 3,7 pro-

centenheter sedan år 1994. Till en del kan dock skat-
teinkomsterna 1998 betraktas som tillfälligt höga,
bl.a. till följd av stora realisationsvinster under före-
gående år. Justerat för tillfälliga effekter kan skatte-
kvoten beräknas ha ökat med 3 procentenheter.

Förstärkningen av de offentliga finanserna är i hu-
vudsak strukturellt betingad, dvs. det är en varaktig
ökning av det offentliga sparandet. I tabell 3.6 redo-
visas en dekomponering av förändringen i offentligt
finansiellt sparande mellan 1994 och 1998. Den
komponent som hänförs till tillväxten har här, base-
rat på historiska erfarenheter, definierats som 75
procent av avvikelsen i BNP-tillväxt från en trend-
mässig nivå på 2,0 procent. Som framgår av tabellen
kan tillväxten förklara endast en mindre del av för-
bättringen av det finansiella sparandet mellan 1994
och 1998. Därtill har skattebaserna utvecklats svaga-
re än BNP, vilket avspeglar att tillväxten burits upp
av utrikeshandel och investeringar. Vidare påverkas
det finansiella sparandet av vissa tillfälliga faktorer.
Rensat för dessa uppgår den underliggande förstärk-
ningen av offentligt sparande till 10 procentenheter.
Till den underliggande förstärkning hör konsolide-
ringsringsprogrammets besparingar på 8 procent av
BNP. Därtill har den kommunala konsumtionen
minskat som andel av BNP med 2 procentenheter
mätt i fasta priser, vilket inte räknats in i konsolide-
ringsprogrammet.

TABELL 3.5 OFFENTLIGA FINANSER

ENLIGT ENS-REGLER

MILJARDER PROCENT AV BNP

KRONOR

	1997	1994	1995	1996	1997	1998
Inkomster	1091,9	59,7	59,6	62,3	62,1	62,1
Skatter och avgifter	941,6	49,8	50,2	52,8	53,5	53,5
Övriga inkomster	150,2	9,8	9.4	9,5	8.6	8,6
Utgifter	1106,2	69,7	66,5	65,8	63,4	61,3
Transfereringar till hushållen	387.9	25,6	23,6	22,8	22,2	21.7
Subventioner m.m.	116,6	7.4	7,7	7,6	6.7	6.2
Konsumtion	449,3	27,1	25.7	26,1	25,8	25,5
Investeringar	43,4	3.0	3.1	2,1	2.5	1,4
Räntor	109,0	6.8	6,4	7.2	6.2	6.5
Finansiellt sparande	-14,2	-10,3	■6.9	-3.5	-0,8	0,8
Konsoliderad bruttoskuld	1337,0	79,0	77,6	76,7	76,6	74,0
BNP. nivå	1 744,7	1 537.6	1657,4	1698,4	1744,7	1828,8

Enligt svensk definition

Finansiellt sparande	•19.1	-10,3	-7,8	-2,1	-1,1	1,6
Konsoliderad bruttoskuld	1 337,0	79,3	78,0	77,2	76,9	74,3
BNP, nivå	1738,9	1531,1	1649,9	1688,2	1738,9	1822,7

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

Den offentliga sektoms konsoliderade bruttoskuld
har reducerats från 78,8 procent av BNP vid utgång-
en av år 1994 till beräknade 74,2 procent av BNP
vid 1998 års utgång. Skuldutvecklingen har varit be-
tydligt mer gynnsam än väntat. I konvergenspro-
grammet beräknades bruttoskulden komma att växa
snabbare än BNP och skuldkvoten följaktligen stiga.
Vid utgången av 1998 kommer bruttoskulden att va-
ra 190 miljarder mindre än vad som antogs 1995.
Större delen av denna skillnad förklaras av det finan-
siella sparandet utvecklats bättre.

Den offentliga sektorns nettoskuld har till följd av
värdeförändringar på tillgångar vuxit med endast 35
miljarder kronor under dessa år.

TABELL 3.6 FÖRÄNDRING I OFFENTLIGT
SPARANDE

PROCENT AV BNP

	1995	1996	1997	1998	SUMMA
Förändring finan-	2,6	5,7	1,0	2,7	12,0
siellt sparande
Räntor	-0,4	-0,4	0.0	0.7	-0.1
Tillväxt	1,3	-0.5	-0,2	0,7	1,3
Skattebaser/BNP	-1.5	1.0	0,2	-0,3	-0,6
Periodisering av	0,2	0,9	0,0	0.3	1,4
skatter
Engångseffekter	-0.5	-0,1	-0,4	0,8	-0,2
Underliggande	3,5	4,8	1,3	0,6	10,2
förändring

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

4 Den svenska ekonomin fram till

år 2001

4.1 Utgångsläget 1998

Den svenska ekonomin befinner sig för närvarande i
en tydlig uppgångsfas. Enligt preliminärt utfall ökade
BNP fjärde kvartalet 1997 med 3,3 procent mätt i
årstakt. Arbetskraftsundersökningarna visar en fort-
satt påtaglig förbättring av läget på arbetsmarkna-
den. Antalet arbetslösa var i februari 1998 93 000
färre än för ett år sedan och antalet nyanmälda ledi-
ga platser ligger på en hög nivå.

Den finansiella krisen i Asien utgör ett orosmo-
ment, men beräknas få begränsade effekter för den
svenska ekonomin. Orderingången till exportindust-
rin har minskat något men ligger på en fortsatt hög
nivå. Den svenska industrins konkurrenskraft är fort-
satt stark.

I år förskjuts alltmer tillväxtens drivkrafter från
utrikeshandeln till den inhemska efterfrågan. Enligt
konfidensindikatorerna har hushållen en förhållan-
devis optimistisk syn på både sin egen och landets
ekonomi. Nedgången i ränteläget och en uppgång av
fastighetspriserna har, tillsammans med stigande
börskurser förstärkt hushållens förmögenhetsställ-
ning. I år beräknas de reala disponibla inkomsterna
växa med 2,5 procent efter flera år med negativ ut-
veckling. Med en fallande arbetslöshet finns därför
goda förutsättningar för en god tillväxt av den priva-
ta konsumtionen.

Statistiken över påbörjade lägenheter visar att bo-
stadsbyggandet nu är på väg att återhämta sig efter
en mycket kraftig minskning år 1997. Efter en stag-
nation under år 1997 väntas också näringlivets inves-
teringar öka. BNP-tillväxten förväntas i år uppgå till
3 procent. Det bör påpekas att denna siffra påverkas
av ett s.k. överhäng genom att tillväxten var särskilt
stark vid slutet av år 1997.

Flera av de balansproblem som präglade svensk
ekonomi när konvergensprogrammet presenterades
har övervunnits. De offentliga finanserna är under
kontroll och år 1998 beräknas den offentliga sektorn
uppvisa ett överskott på 0,8 procent av BNP (ENS-
definition) samtidigt som skuldkvoten faller för fjär-
de året i rad. Europeiska kommissionen rekommen-
derar i sin konvergensrapport i mars 1998 att upp-
häva beslutet om att det föreligger ett alltför stort
underskott i Sverige och att konvergenskriterierna
vad avser de offentliga finanserna därmed kan anses
vara uppfyllda.

Inflationen ligger stabilt på en låg nivå. I år beräk-
nas konsumentpriserna stiga med strax över ^x/l pro-
cent under loppet av året. Mätt med den harmonise-
rade konsumentprisindex som tillämpas vid jämför-
elser mellan EU-länderna beräknas inflationstakten
uppgå till 0,8 procent under loppet av året.

De hittills ingångna löneavtalen tyder på att löne-
ökningarna i år kommer att ligga lägre än tidigare år,

trots den ökande efterfrågan på arbetskraft. Progno-
sen baseras på att lönerna stiger i den takt arbets-
marknadens parter angivit, vilket förutsätter en ge-
nomsnittlig löneökningstakt på ca 3 procent per år.

Det kvarstående balansproblemet för den svenska
ekonomin är sysselsättningen. Den öppna arbetslös-
heten sjunker dock för närvarande relativt snabbt.
Antalet sysselsatta var i februari 1998 38 000 fler än
ett år tidigare. Denna sysselsättningsökning har ägt
rum inom näringslivet. Under loppet av 1998 beräk-
nas arbetslösheten minska ytterligare för att vid slutet
av året uppgå till 6,5 procent. Omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kvarstår på en
ungefär oförändrad nivå på i genomsnitt 180 000
personer eller 4,2 procent av arbetskraften.

DIAGRAM 4.1

Öppen arbetslöshet

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

4.2 Den ekonomiska politiken

Den inriktning av den ekonomiska politiken som la-
des fast i konvergensprogrammet fullföljs under de
kommande åren. Stabila makroekonomiska förhål-
landen, med goda offentliga finanser och stabila pri-
ser, utgör förutsättningar för få till stånd en ekono-
misk tillväxt som kan bidra till reducerad arbets-
löshet.

Regeringen satte våren 1996 upp målet att den
öppna arbetslösheten före utgången av år 2000 skall
halveras jämfört med nivån år 1996. Det innebär en
arbetslöshet på 4,0 procent av arbetskraften. Rege-
ringen har även formulerat ett antal riktlinjer för hur
arbetslösheten skall kunna minska. Dessa innebär att
arbetslösheten skall reduceras genom att fler får ar-
bete eller genom utbildning som ger bättre förutsätt-
ningar att ta arbete. Vidare skall huvuddelen av sys-
selsättningsökningen äga rum i näringslivet. Inom
ramen för offentliga finanser i balans ges utrymme
för en viss offentlig utgiftsökning. Därvid skall den
offentliga verksamheten i form av utbildning, vård
och omsorg ges prioritet framför transfereringar.

I enlighet med slutsatserna från EU:s toppmöte
om sysselsättningen i Luxemburg november 1997
lägger Sverige i samband med den ekonomiska vår-
propositionen fram en nationell handlingsplan för ett

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

genomförande av de vid toppmötet antagna syssel-
sättningsriktlinjerna.

Den huvudsakliga vägen att varaktigt minska ar-
betslösheten är att höja arbetskraftens kompetens
och därmed bättre anpassa utbudet av arbetskraft till
den efterfrågan som råder vid gällande lönenivå och
lönestruktur. Det sker därför för närvarande en be-
tydande utbyggnad av antalet studieplatser i utbild-
ningsväsendet. Under de kommande åren tillkommer
60 000 nya platser inom högskolan och 140 000
platser inom vuxenutbildningen. Satsningen på ut-
bildning syftar till att öka flexibiliteten på arbets-
marknaden, motverka inflationsdrivande bristsitua-
tioner och stärka arbetskraftens kompetens. Utbild-
ningssatsningen skall bl.a. ses mot bakgrund av att
andelen studerande tenderat att minska i Sverige och
är lägre än i många andra länder. I samarbete med
näringslivet kommer ett nationellt program med in-
riktning mot arbetslösa för utbildning i informations-
teknologi att påbörjas.

En minskad arbetslöshet med bibehållen låg infla-
tion ställer ökade krav på en väl fungerande löne-
bildning. Sett i ett längre perspektiv har den svenska
lönestegringstakten varit högre än vad som gällt i
konkurrentländerna. Under de senaste åren har detta
kunnat kompenseras av en mycket kraftig produkti-
vitetsökning. I framtiden kan dock knappast löneök-
ningstakten överstiga vad som gäller i andra länder.

Lönebildningen är av tradition i första hand en
fråga för parterna på arbetsmarknaden. Regeringen
har dock uppdragit åt en särskild utredningsman att,
i samråd med parternas representanter, pröva om
den offentliga regleringen av löneförhandlingarna,
bl.a. vad gäller regler för stridsåtgärder, förlikning
m.m., kan förändras i en riktning som underlättar
löneavtal på en lägre nivå.

Mot bakgrund av den reducerade inflationstakten
och inflationsförväntningarna samt parternas ökade
insikt om vikten av en icke-inflationsdrivande löne-
bildning bedöms det finnas goda möjligheter att lö-
neökningstakten i framtiden kan komma ned på en
nivå som möjliggör varaktigt lägre arbetslöshet.

Konsolideringen av de offentliga finanserna skall
fortsätta. Regeringen satte i 1997 års ekonomiska
vårproposition upp preciserade budgetpolitiska mål
för perioden efter 1998. Dessa mål innebär att den
offentliga sektorn sett över en konjunkturcykel skall
uppvisa ett överskott motsvarande 2 procent av
BNP. Målet skall uppnås successivt genom ett över-
skott på 0,5 procent år 1999 och 1,5 procent år
2000. Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition.
Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt
skulle avvika från denna skall motsvarande avvikelse
från de angivna målen tolereras. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl blir väsentligt högre bör det
offentliga överskottet således bli större.

Överskottsmålet motiveras bl.a. med de offentliga
finansernas konjunkturkänslighet. Med ett offentligt

överskott i genomsnitt över en konjunkturcykel und-
viks risken att behöva genomföra besparingar vid
konjunkturavmattningar för att förhindra att under-
skottet blir alltför stora. Detta är i linje med stabili-
tets- och tillväxtpaktens krav på att underskottet i
den offentliga finanserna inte får överstiga 3 procent
av BNP. Vidare behöver den offentliga sektorns net-
toskuld minska inför den belastning som den demo-
grafiska utvecklingen kommer att ställa en bit in på
nästa sekel.

På motsvarande sätt som gäller för de statliga ut-
gifterna utövas en kontroll över utgiftsutvecklingen i
den kommunala sektorn. Detta uppnås genom det
lagstadgade balanskrav som träder i kraft fr.o.m. år
2000. Detta innebär att kommuner och landsting in-
te kan planera finansiella underskott. I kombination
med vissa restriktioner på kommunala skattehöj-
ningar sätter detta ramar för de kommunala utgifter-
na. De finanspolitiska målen medger en framtida ök-
ning av den kommunala verksamheten. Stats-
bidragen till kommuner och landsting höjs därför i
flera steg, med sammantaget 20 miljarder kronor år
2000. Syftet är att dessa tillskott skall användas till
kvalitetsförbättringar inom utbildning, vård och om-
sorg, där det under senare år skett betydande resurs-
neddragningar, som inte till fullo kunnat mötas med
höjd produktivitet.

Det pågår för närvarande en översyn och reforme-
ring av socialförsäkringen. Syftet är att renodla de
olika försäkringsgrenarna genom att tydliggöra och
skärpa rätten till ersättning. Därmed underlättas en
utgiftskontroll. Regeringen har nyligen lagt fram
principer för en reformering av förtidspensionssyste-
met. Dessa syftar bl.a. till att stärka arbetslinjen, dvs.
att arbete alltid skall premieras framför passiv ersätt-
ning.

I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen
lägger regeringen fram förslag till en genomgripande
reformering av det allmänna ålderspensionssystemet.
Reformen syftar bl.a. till att skapa ett stabilare pen-
sionssystem där förmånerna anpassas till förändring-
ar i de ekonomiska och demografiska förutsättning-
arna. Genom att inkomsten under hela yrkeslivet
kommer att påverka pensionsnivån stärks arbets-
inctamenten även i ålderspensionssystemet.

4.3 Utsikterna för den svenska ekonomin
t.o.m. 2001

I 1998 års ekonomiska vårproposition redovisar re-
geringen sin bedömning av den ekonomiska utveck-
lingen i perspektivet fram t.o.m. år 2001. Prognosen
baseras på en förhållandevis gynnsam bild av den in-
ternationella konjunkturen. Efter en avmattning i år,
till följd av krisen i de asiatiska länderna, tar tillväx-
ten ny fart år 1999 och 2000, med en tillväxt för
OECD-området på ca 2% procent per år. Mot slutet

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

av prognosperioden sker en viss dämpning. Den
svenska ekonomin kännetecknas i utgångsläget av att
det finns outnyttjade resurser, såväl vad gäller ar-
betskraft som produktionskapital, som möjliggör en
produktionstillväxt som överstiger den långsiktiga
trenden utan att detta ger upphov till inflationsten-
denser. Med varaktigt lägre inflationsförväntningar
och en lönebildning som fungerar bättre än tidigare
kommer löneökningstakten att kunna begränsas till
3,0 procent per år. Därmed kan den svenska ex-
portindustrin behålla sin konkurrenskraft. Med en
fortsatt, om än blygsam, vinst av marknadsandelar
finns utrymme för en exporttillväxt på 7 procent per
år 1999 och 2000.

TABELL 4.1 PROGNOS FÖR SVENSK EKONOMI

MILJARDER PROCENTUELL FÖRÅNDRING

	KRONOR 1997	1998	1999	2000	2001
Privat konsumtion	922,9	2,3	2.5	2,7	2,0
Offentlig konsumtion	449,3	1.3	0.6	0.7	1,0
Stat	134,2	2,5	0,5	0.5	0.5
Kommun	315,1	0,8	0.6	0.9	1,2
Bruttoinvesteringar	237,9	7,2	7.6	7,0	5,7
Lagerinvesteringar	6,8	0.0	0.0	0.0	0,0
Export	761,4	6.3	6,7	7,0	5,4
Import	639.5	6,9	7,0	6,2	5.8
BNP	1738,9	3,0	3.1	3.4	2,6

TABELL 4.2 PROGNOS FÖR VISSA NYCKELTAL

	1998	1999	2000	2001
Årlig procentuell förändring Antal sysselsatta	1,0	1,5	2.0	1,1
Antal arbetade timmar	1,0	1,4	1.9	1,0
Nivå
Arbetslöshet	6,7	5,7	4,4	4.0
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder	4,2	4,0	3,9	3,5
Hushållens disponibla inkomst	2.5	2,9	3.7	3,1
Sparkvot	0.9	1,3	2.9	4,0
Bytesbalans	3,5	3.7	4,0	4.3
Femårig obligationsränta	5,30	5,35	5,40	5,40
ECU-index	117,4	116,0	114,5	114,0

En förstärkning av den inhemska efterfrågan skapar
ett behov av kapacitetsutbyggnad inom de delar av
näringslivet som vänder sig till hemmamarknaden.
Under prognosperioden sker därför en breddning av
näringslivets investeringsverksamhet, som hitintills
varit koncentrerad till den exportinriktade industrin.
Därtill beräknas bostadsbyggandet komma upp på
en högre nivå.

Effekterna för de svenska hushållen av konsolide-
ringen av de offentliga finanserna klingar ut efter
1998. Hushållens disponibla realinkomster beräknas
under prognosperioden kunna växa i en förhållande-
vis god takt. Pensionerna höjs både 1999 och 2000
utöver prisuppräkningen, då den reduktion av bas-
beloppet som sedan år 1992 tillämpas vid beräkning-
en av pensioner, avskaffas. Hushållens sparande vän-
tas öka något i förhållande till den mycket låga nivån
1998, vilket bl.a. avspeglar en måttligare tillväxt av
förmögenhetsvärden än vad som gällt på senare tid.
Detta ger utrymme för en tillväxt i privat konsum-
tion på nära 2,5 procent per år.

Beräkningarna visar att det inom ramen för de
budgetpolitiska målen även kan ske en viss tillväxt av
den offentliga konsumtionen. Den ökade satsningen
på vård och omsorg ger en tillväxt av den kommu-
nala konsumtionen på 0,8 procent, efter fyra år av
nedgång.

Räntorna beräknas under prognosperioden komma
att stiga något såväl i Sverige som i omvärlden. Stora
överskott i bytesbalansen och fortsatt låga inflations-
förväntningar bör ge utrymme för en viss förstärk-
ning av den svenska kronan. Av samma skäl väntas
räntemarginalen mot utlandet bli ytterligare något
reducerad under prognosperioden.

En god tillväxt och måttliga löneökningar ger för-
utsättningar för att den sysselsättningstillväxt som nu
inletts skall fortsätta och även förstärkas. Regering-
ens mål om halverad arbetslöshet beräknas kunna
uppnås mot slutet av år 2000.

De offentliga finanserna efter 1998

Som framgår ovan har regeringen formulerat ett mål
för de offentliga finanserna med innebörden att den
offentliga sektorn skall uppvisa ett finansiellt över-
skott på 0,5 procent av BNP år 1999, 1,5 procent av
BNP år 2000 och därefter 2 procent av BNP. Med
den prognos för den samhällsekonomiska utveck-
lingen som redovisas ovan och med hänsyn tagen till
de förslag som lämnas i den ekonomiska vårproposi-
tionen kommer det offentliga sparandet överstiga
dessa mål.

För år 1999 beräknas det offentliga sparandet
uppgå till 0,8 procent av BNP mätt enligt svenska
nationalräkenskaper. Rensat för effekten av bolagise-
ring av AP-fondens fastigheter under 1998 innebär
detta en fortsatt förstärkning de offentliga finanser-
na. Även för åren 2000 och 2001 överträffas målen
för det offentliga sparandet. För dessa år görs det be-
räkningstekniska antagandet att de budgetpolitiska
målen skall vara styrande och att det utrymme som
kalkylerna visar kommer att användas till inkom-
stöverföringar till hushållen.

Till följd av de finansiella överskotten kan den
konsoliderade bruttoskulden börja minska fr. o.m. år
1999. Under prognosperioden från utgången av år
1998 till år 2001 beräknas skulden minska med

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

sammantaget drygt 100 miljarder kronor. Mätt som
andel av BNP är nedgången än mer påtaglig och vid
utgången av år 2001 kommer skuldkvoten att uppgå
till ca 63 procent av BNP.

TABELL 4.3 PROGNOS FÖR OFFENTLIGA
FINANSER

PROCENT AV BNP

ENLIGT SVENKA NATIONALRÄKENSKAPER

NIVÅ PROCENT AV BNP

	MDKR 1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	1092,6	62,5	60,8	60,1	59,7
Skatter	941,7	53,9	52,9	52,4	52,3
Övriga inkomster	151,0	8,6	7,9	7,7	7,4
Utgifter	1111,9	61,0	60,0	57,7	56,1
Transfereringar till	387,9	21,9	21,0	20,1	19,6
hushållen
Subventioner m.m.	118,4	6,3	6.1	5,8	5.5
Konsumtion	449,3	25,7	25.4	24,9	24.7
Investeringar	42,4	1.4	2,2	2,2	2,2
Räntor	113,9	5.8	5,4	4.6	4.2
Primärt sparande	10,1	2,6	2,1	3,0	4.0
Finansiellt sparande	-19,1	1,6	0,8	2.3	3,5
Staten	-22,9	0,1	0,5	2,3	3,6
AP-fonden	11,0	1.3	0,2	-0,2	-0,4
Kommunerna	■7,2	0,2	0,2	0,2	0,3
Konsoliderad brutto-	1337,0	74,3	71,0	66,8	62,9
skuld
Nettoskuld	377	20,0	18,1	15,8	13,1

4.4 Känslighetsanalys av de offentliga
finanserna

Den offentliga sektorns finansiella sparande har de
senaste två decennierna uppvisat stora svängningar.
Dessa svängningar har i stort sett samvarierat med
konj unkturutvecklingen.

Sverige har jämfört med andra länder en stor of-
fentlig sektor, med förhållandevis höga inkomstbero-
ende skatter och hög ersättningsgrad i de offentliga
inkomstbortfallsförsäkringarna. Detta innebär att
såväl offentliga inkomster som utgifter varierar med
svängningar i den allmänna inkomstutvecklingen. En
hög grad av samvariation mellan offentligt sparande
och konjunkturläge kan emellertid även vara resulta-
tet av en aktiv kontracyklisk finanspolitik, dvs. att
diskretionära åtgärder vidtas som försvagar de of-
fentliga finanserna i lågkonjunktur och förstärker
dem i högkonjunktur.

I syfte att belysa konjunkturkänsligheten i de of-
fentliga inkomsterna och utgifterna redovisas nedan
två känslighetsanalyser. Utgångspunkten för dessa är
två alternativa utvecklingsbanor för samhällsekono-

min under åren 1999-2001. Dessa skiljer sig från den
ovan redovisade grundkalkylen på följande sätt:

- I alternativ 1 antas den internationella utveck-
lingen fr.o.m. år 1999 bli sämre än vad som för-
utsatts i grundkalkylen. Detta medför initialt en
sämre exportutveckling, men konjunkturavmatt-
ningen sprider sig även till den inhemska ekono-
min via lägre investeringar och högre sparkvot
hos hushållen. Löne- och prisutvecklingen antas
inte avvika från grundkalkylen. En till följd av
konjunkturavmattningen lägre medelarbetstid
och produktivitet innebär att sysselsättningen inte
avviker lika mycket från grundkalkylen som
BNP-nivån.

- I alternativ 2 antas den inhemska lönebildningen
fungera sämre och leda till en högre löneöknings-
takt. Den högre löneökningtakten pressar upp
räntorna och försämrar den konkurrensutsatta
sektorns kostnadsläge. Hushållens inkomster på-
verkas först i positiv riktning jämfört med grund-
kalkylen, men en svagare sysselsättning och högre
räntor dämpar så småningom den inhemska ef-
terfrågan. De högre arbetskraftskostnaderna an-
tas även innebära en snabbare rationalisering.

I båda de alternativa utvecklingsbanorna antas fi-
nanspolitiken ha samma inriktning som i grundkal-
kylen. Det förutsätts att det inte vidtas några diskre-
tionära åtgärder för att motverka den sämre
tillväxten. Omfattningen på de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna är densamma. För kommunerna
förutsätts att balanskravet skall vara uppfyllt år
2000, vilket innebär att den kommunala konsumtio-
nen avpassas med hänsyn till att skatteinkomsterna
påverkas. Penningpolitiken styrs av inflationsmålet. I
alternativ 2 tvingar detta fram en höjning av styrrän-
torna i förhållande till grundprognosen.

Resultaten av känslighetsanalyserna sammanfattas
i tabell 4.4 och 4.5.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

TABELL 4.4 KÄNSLIGHETSANALYS I:
KONJUNTURAVMATTNING

AVVIKELSE FRÅN GRUNOKALKYL. NIVÅ

PROCENT

	1998	1999	2000	2001
BNP	0,0	-1,0	-3.0	-3.0
Privat konsumtion	0,0	-0,9	-2,4	-2.2
Offentlig konsumtion	0,0	-0,4	-1.0	-1,2
Sysselsättning, timmar	0,0	-0,9	■2,7	-2,7
Arbetslöshet	0,0	0,5	1,5	1,6
Timlöner	0.0	0.0	0,0	0,0
KPI	0,0	0.0	0,0	0,0
Kort ränta	0,0	-1,0	■1,0	■1,0
Lång ränta	0,0	0.0	0.0	0.0
Finansiellt sparande i offentlig sektor, procent av BNP	0.0	■0,5	■1.5	-1,7
varav primärt sparande, procent av BNP	0.0	-0,5	■1,1	-1,3

re arbetslöshetsersättningar och högre ränteutgifter.
Skattebaserna hålls initialt uppe av de högre löneök-
ningarna, varför effekten på de offentliga finanserna
under den aktuella tidsperioden blir förhållandevis
liten eller ca 40 procent av skillnaden i BNP- nivå år
2001.

Jämfört med tidigare erfarenhet visar dessa käns-
lighetsanalyser en förhållandevis liten effekt på de
offentliga finanserna av den samhällsekonomiska ut-
vecklingen. En bidragande orsak är balanskravet på
den kommunala sektorn. Eftersom många kommu-
ner under de närmaste åren kommer att ligga nära
balanskravet, måste den kommunala konsumtionen
och investeringarna anpassas till svängningar i skat-
teinkomster och kostnadsnivå. I båda alternativen
blir därför en offentliga konsumtionen lägre och bi-
drar således till den lägre tillväxten. En annan bidra-
gande orsak är att inflationstakten är lägre och mer
stabil än tidigare.

TABELL 4.5 KÄNSLIGHETSANALYS II:

LÖNEBILDNING

AVVIKELSE FRÅN GRUNDKALKYL. NIVÅ

PROCENT

	1998	1999	2000	2001
BNP	■0,1	-0,5	-1,3	-1,8
Privat konsumtion	0,2	0,1	-0,3	-0,6
Offentlig konsumtion	0,0	-0.1	-0.2	-0,8
Sysselsättning, timmar	-0,2	-0.8	-1,7	-2,4
Arbetslöshet	0,2	0,5	1,1	1,5
Timlöner	0,9	1,9	2,9	3,4
KPI	0,3	0,5	0,5	0.5
Kort ränta	0,5	1,0	1.0	1,0
Lång ränta	0,2	0.5	0,5	0.5
Finansiellt sparande i offentlig sektor, procent av BNP	0,1	0,0	-0.5	-0.8
varav primärt sparande, procent av BNP	0,1	0,0	•0.4	-0,7

I alternativ 1 medför den långsammare tillväxten av
skattebaserna att den offentliga sektorns inkomster
utvecklas svagare än i grundkalkylen. Såväl löne-
summa som privat konsumtion stiger dock något
som andel av BNP. På utgiftssidan blir de arbetslös-
hetsrelaterade utgifterna högre, liksom vissa transfe-
reringar till hushållen. Sammantaget blir år 2001 den
offentliga sektorns finansiella sparande som andel av
BNP 1,7 procent lägre än i grundprognosen. Skillna-
den i BNP-nivå uppgår till 3 procent. Effekten på of-
fentliga finanserna motsvarar således drygt hälften av
BNP-skillnaden.

I alternativ 2 uppkommer effekterna för den of-
fentliga sektorn främst på utgiftssidan i form av hög-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

UNDERBILAGA

Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken

Inledning

Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, syssel-
sättning och rättvisa. Ett centralt mål för tillväxtpoli-
tiken är också en ekologiskt långsiktigt hållbar ut-
veckling. Konvergensprogrammet från 1995 inne-
håller en redovisning av de krav som ställs på en
långsiktigt hållbar utveckling från miljösynpunkt. I
programmet anges att ekonomiska styrmedel bör an-
vändas för att öka förutsättningarna för att värna om
miljön och bidra till en hållbar utveckling. I pro-
grammet betonas också ett ökat ansvarstagande av
producenterna för att begränsa varors och tjänsters
miljöeffekter.

Vidare framhålls att miljöproblemen i hög grad är
internationella. Den svenska uppfattningen är att
ambitionsnivån inom det miljöpolitiska området bör
höjas inom det europeiska samarbetet. Genom det
nya Amsterdamfördraget kommer hållbar utveckling
in som ett centralt mål för den Europeiska Unionen.

I enlighet med programmet görs varje halvår en
avstämning vad avser den svenska ekonomins ut-
veckling i förhållande till konvergenskriterierna. Ut-
vecklingen på miljöområdet och miljöpolitikens in-
riktning redovisar regeringen löpande i samband med
propositioner och i skrivelser till riksdagen. I rege-
ringens senaste miljöskrivelse till riksdagen (skr.
1996/97:50) gavs en redogörelse av det aktuella mil-
jöarbetet inom olika samhällssektorer för att främja
en hållbar utveckling.

Miljöpolitiken och den ekonomiska politiken ver-
kar långsiktigt varför det kan vara svårt att avläsa
miljökonsekvenserna av den förda politiken löpande.
I vissa fall, t.ex. vad gäller lagstiftning, får politiken
en omedelbar effekt, medan i andra fall, t.ex. vad
gäller vissa skatteförändringar, krävs en långsiktig
anpassning i samhället för att åtgärderna ska få ef-
fekt. Konvergensprogrammet har emellertid sedan
1995 angivit inriktningen på den ekonomiska politi-

ken och det finns därför skäl att göra en allmän be-
dömning av hur miljöambitionerna i konvergenspro-
grammet har fullföljts.

Ekonomisk politik och miljöpolitik

Under en lång period dominerad av industrialisering-
en, medförde tillväxten i produktionen ofta ökade
utsläpp av miljöfarliga ämnen och ökad användning
av energi och andra resurser. Under de senaste de-
cennierna har förändringar i tillväxtmönstret, orsa-
kade av bl.a. miljöpolitik och ökat miljömedvetande,
medverkat till att sambandet mellan produktionstill-
växt och negativa miljöeffekter till stor del luckrats
upp. Det finns emellertid ett fortsatt behov av för-
bättringar och ökad resurseffektivitet.

Den ekonomiska politiken fastställer hushållens
och företagens handlingsutrymme och påverkar de-
ras beteende genom förändrade priser och incita-
ment. Även om det inte är avsikten kan enskilda de-
lar av den ekonomiska politiken som en bieffekt
medföra ett överutnyttjande av miljön och naturre-
surserna. Utformningen av den ekonomiska politiken
har på så sätt stor betydelse för förutsättningarna för
hållbar utveckling. Det är därför viktigt att på ett ti-
digt stadium analysera och i beslutsfattandet beakta
miljökonsekvenser av de åtgärder som har tydlig an-
knytning till miljön.

En viktig del i den ekonomiska politiken är att via
skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar
hänsyn till miljön i sitt agerande. I många fall är skat-
ter och avgifter det mest kostnadseffektiva sättet att
påverka mängden utsläpp. Sverige är sedan länge ett
föregångsland när det gäller att använda miljöskatter
och -avgifter.

Miljöpolitiken bör vara effektiv och ta hänsyn till
samhällsekonomiska intäkter och kostnader. Miljö-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

politiken bör därför utformas kostnadseffektivt, dvs.
att given miljöeffekt uppnås till så låg kostnad som
möjligt. Samhället får därigenom mer resurser över,
vilka bl.a. kan användas för ytterligare miljöinsatser.
Viktiga styrmedel för miljöpolitiken, förutom skatter,
är bl.a. lagstiftning och informationsrelaterade styr-
medel, t.ex. miljömärkning och miljöredovisning.

Viktigare miljöåtgärder sedan 1995

Regeringen har sedan konvergensprogrammet pre-
senterades 1995 vidtagit ett antal miljöåtgärder som
bidrar till att den ekonomiska utvecklingen kan ske i
miljömässigt acceptabla former. Här redovisas några
av de viktigaste åtgärderna.

Både energi- och koldioxidskatterna har höjts
kontinuerligt både före och efter 1995. Den senaste
höjningen av koldioxidskatten innebär en viss gene-
rell ökning av skattesatsen och en fördubbling av in-
dustrins koldioxidskatt samtidigt som nedsättnings-
reglerna för energiintensiv industri förändrades.
Denna förändring förväntas leda till att efterfrågan
på biobränslen ökar som följd av att efterfrågan på
olja minskar. Koldioxidutsläppen förväntas därmed
minska. Förändringarna i beskattning av förmånsbi-
lar (se prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, skr.
1996/97:53) innebär att skatten har en starkare mil-
jöprofil genom att bensin för privat användning skall
betalas av bilinnehavaren. En skatt på naturgrus in-
fördes 1996. Detta förväntas minska andelen natur-
grus som används i ballastproduktion från 53 pro-
cent till 30 procent. Istället sker en övergång till att
använda krossat berg. Detta medför en marginell
fördyring av byggkostnaderna samt en ökad energi-
användning i industrin.

För att främja återvinning och återanvändning har
producentansvar införts för en rad material. År 1994
infördes producentansvar för förpackningar, retur-
papper och däck. Under 1997 överlämnade regering-
en en proposition om hantering av uttjänta varor
(prop. 1996/97:172) till riksdagen. Den innebär att
bl.a. deponering av organiskt avfall i framtiden inte
blir tillåtet. I propositionen finns också regeringens
riktlinjer för hur ett producentansvar för elektriska
och elektroniska produkter bör fungera. En förord-
ning om producentansvar för bilar trädde i kraft den
1 januari 1998.

Under 1997 lade regeringen fram en energipolitisk
proposition (1996/97:84). Propositionen innehåller
ett program för ett ekologiskt uthålligt energisystem.
Programmet innefattar bl.a. stöd till vindkraft, små-
skalig vattenkraft, kraftvärmeproduktion med bio-
bränsle, upphandling av ny elproduktionsteknik samt
ökade forskningsresurser. Programmet innefattar
också informations-, utbildnings- och teknikupp-
handlingsåtgärder för att åstadkomma bättre hus-
hållning med energin. I propositionen ges även ut-

rymme för stöd till energieffektivisering samt
miljöförbättrande åtgärder i el- och värmeproduk-
tionsanläggningar runt Östersjön. Åtgärderna är en
viktig del av den svenska klimatpolitiken.

Regeringen lade under 1997 fram ett förslag till
miljöbalk. Miljöbalkens syfte är att bidra till en håll-
bar utveckling så att nu levande och kommande ge-
nerationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.
Ett nytt instrument i form av miljökvalitetsnormer
föreslås, starkare krav ställs på miljökonsekvensbe-
skrivningar och förutsättningarna för att kunna beiv-
ra miljöbrott stärks. Samma krav på miljöhänsyn
kommer att gälla för all typ verksamhet.

På det internationella planet prioriterar Sverige
följande områden i miljöarbetet inom EU: försurning
och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpnings-
medel, kretsloppsanpassning samt biologisk mång-
fald och naturvård. Vad gäller t.ex. försurning har på
svenskt initiativ EU-kommissionen utarbetat ett för-
slag till EU-strategi för att bekämpa försurningen.
Beträffande klimatpåverkan är Sverige drivande i det
internationella klimatarbetet. I december 1997 hölls
det tredje partsmötet med klimatkonventionen i Kyo-
to. Resultatet av mötet blev att EU ska minska ut-
släppen av sex växthusgaser, bl.a. koldioxid, med 8
procent, USA ska minska med 7 procent och Japan
med 5 procent mellan 1990 och perioden 2008-
2012. Under våren 1998 förväntas en diskussion om
bördefördelning inom EU påbörjas. Sverige är också
pådrivande i EU med arbetet att ta fram en strategi
för att integrera miljöhänsyn i alla samhällssektorer.

Under våren väntas regeringen lägga fram en mil-
jöpolitisk proposition. Denna väntas innehålla natio-
nella miljökvalitetsmål rörande bl.a. frisk luft, vat-
tenkvalitet, våtmarker, övergödning, försurning,
ozonskikt och klimatpåverkan samt skyddsvärda
områden inom skogs- och odlingslanskapet och fjäl-
lområden, kemikalier, den bebyggda miljön och
strålskydd.

Miljösituationen i Sverige

Som nämndes inledningsvis verkar miljöpolitiken
långsiktigt och miljökonsekvenserna av den förda
ekonomiska politiken är svåra att avläsa löpande.
Det är därför intressant att se på utvecklingen över
en längre period. Miljöeffekter och miljötillståndet i
stort är komplexa variabler som ofta är svåra att mä-
ta och värdera.

I konvergensprogrammet framhålls att miljöskul-
den inte får öka. Hittills har miljöskulden definierats
som återställandekostnaden av miljöskador till någon
lämplig nivå. Sedan 1995 har regeringen höjt sina
ambitioner vad gäller en hållbar utveckling. I 1997
års ekonomiska vårproposition preciserade regering-
en sin syn på vad som krävs för en ekologiskt hållbar
utveckling. Tre övergripande mål formuleras; skydd

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

av miljön, en effektiv användning av energi och na-
turresurser samt en hållbar försörjning, dvs. att eko-
systemens långsiktiga produktionsförmåga säkras.
Med den breda ansats som regeringen har vad gäller
en hållbar utveckling, är inte miljöskulden ett till-
räckligt mått. Flera delar av vad regeringen avser
med en hållbar utveckling inkluderas nämligen inte i
begreppet.

Det är angeläget att kunna följa och värdera om
samhällsutvecklingen i stort är hållbar och vilka
framsteg som gjorts. Miljövårdsberedningen har
uppdragits att i nära samarbete med Naturvårdsver-
ket ta fram förslag till indikatorer för en ekologiskt
hållbar utveckling. Även Konjunkturinstitutets (Kl)
och Statistiska centralbyråns (SCB) arbete med ut-
veckling av monetära respektive fysiska miljöräken-
skaper ska beaktas.

Eftersom indikatorer på en ekologiskt hållbar ut-
veckling i Sverige ännu inte är färdigställda är det
svårt att i dag göra en heltäckande uppföljning av
samhällsutvecklingen. Så snart indikatorer finns
framtagna kommer dock en uppföljning att göras.

Vad kan då sägas om miljökonsekvenserna av den
ekonomiska politiken sedan 1995 och effekterna av
den förda politiken? Den statistik som i dag produce-
ras av bl.a. SCB ger en översiktlig bild främst vad av-
ser skyddet av miljön. För att ändå få en viss grund
för en bedömning av hur miljöambitionerna i kon-
vergensprogrammet har fullföljts beskrivs nedan ut-
vecklingen av några miljöindikatorer relaterade till de
tre delmålen för ekologisk hållbarhet.

Skydd av miljön

Försurningen av mark och vatten orsakas till stor del
av, förutom naturliga processer, nedfall av försuran-
de svavel- och kväveföreningar. Mellan 1980 och
1995 minskade svavelutsläppen i Sverige med ca 80
procent. Det är främst en följd av en övergång till
olja med lägre svavelhalter. Sedan början av 1990-
talet har de svenska utsläppen legat på en relativt
konstant låg nivå. Svavelproblemet är trots detta
långt ifrån löst då mer än 80 procent av svavelned-
fallet kommer från utländska källor. Vägtrafik och
annan samfärdsel svarar för mer än 80 procent av
utsläppen av kväveoxider. Mellan 1980 och 1995
minskade utsläppen med 20-30 procent. Målet var
en minskning med 30 procent.

Koldioxid är en växthusgas som liksom metan,
kväveoxid, ozon m.fl. antas förstärka växthuseffek-
ten och därigenom påverka det globala klimatet. Sve-
riges utsläpp av koldioxid har minskat med ca 30
procent under 1980-talet. Under 1990-talet har dock
utsläppen följt en svagt ökande trend. På grundval av
normalårskorrigerade värden bedöms utsläppen av
koldioxid öka med 4 procent till år 2000. Per capita
räknat har Sverige mycket låga utsläpp av koldioxid
jämfört med de flesta andra industriländer. Mer än
en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser
kommer från vägtrafiken.

Övergödning av sjöar och hav kommer av höga
koncentrationer av bl.a. växtnäringsämnena kväve
och fosfor. Fram till mitten av 1980-talet ökade
övergödningen av Västerhavet och Östersjön. Sedan
dess finns en tendens till stabilisering av halterna av
kväve och fosfor, eller möjligen en minskning. Vat-
tenburna utsläpp av kväve från Sverige till omgivan-
de hav har minskat med omkring 20 procent och un-
gefär en lika stor minskning har skett för den totala
luftburna kvävebelastningen på Östersjön. Tydliga
förbättringar har skett i många sjöar även om var
sjätte sjö fortfarande beräknas vara alltför näringsrik.

Utsläppen av de flesta metaller har minskat kraf-
tigt under de senaste 20-25 åren, till ca 1 ton per år
från 20-30 ton per år i början av 1970-talet. Nuva-
rande nedfall av metaller kommer till största delen
från andra länder.

De areella näringarna, i första hand jord- och
skogsbruk, är den verksamhet som haft den största
negativa påverkan på biologisk mångfald under de
senaste decennierna. Problemen handlar främst om
förstörelse och försämring av biotoper (livsmiljöer)
för växter och djur genom bl.a. avverkning, dikning,
igenplantering och gödsling av naturliga fodermar-
ker. Det sker dock stora ansträngningar inom dessa
sektorer för att vända och anpassa utvecklingen för
att i stället bidra till att bevara biologisk mångfald.

Effektiv användning

Många miljöproblem globalt sett är kopplade till
energiproduktion och -användning främst genom ut-
nyttjandet av fossila bränslen. Den totala energitill-
förseln i Sverige år 1995 är ungefär 32 procent högre
än 1970 (om kärnkraftens omvandlingsförluster in-
kluderas) samtidigt som bruttonationalprodukten
ökat med ca 48 procent i fasta priser under perioden.
Detta innebär att den svenska ekonomin blivit mind-
re energiintensiv under perioden 1970-1995. Samti-
digt är svensk energiförbrukning relativt hög jämfört
med många andra industriländer, vilket kan förklaras
av bl.a. det kalla klimatet, den energiintensiva indust-
rin och de långa transportsträckorna.

Hållbar försörjning

Hållbar försörjning har bl.a. att göra med att an-
vändningen av resurser inte långsiktigt kan överskri-
da den takt med vilken naturen skapar nya.

Virkesförrådet i Sverige har ökat med 65 procent
sedan 1920-talet. Även tillväxten av virke har ökat.
Avverkningen är och har under lång tid varit lägre än
tillväxten och prognostiseras att så förbli under åt-
minstone ytterligare några decennier.

Uppskattningar av de naturliga fiskebestånden i
våra omgivande vatten har gjorts sedan 1974. Både
runt öst- och västkusten minskade fiskbestånden och
fångsterna generellt under 1970- och delar av 1980-
talen på grund av bl.a. ett alltför intensivt fiske. I Ös-
tersjön har även minskad salthalt och syrebrist till
följd av övergödning och dåligt vattenutbyte med

PROP. 1997/98:150 BILAGA 2

Nordsjön minskat beståndet av framför allt torsk.
Under 1990-talet har dock fiskebeståndet och fångs-
terna ökat igen. De relativt stora inflödena av syre-
rikt vatten som ägde rum under 1993/94 till Öster-
sjön, i kombination med fiskerestriktioner har
medfört en ökning av torskbeståndet fr.o.m. 1995.

Att återvinna material i ett kretslopp är en del i att
uppnå en hållbar försörjning. Sedan 1994 har mate-
rialåtervinningen ökat med t.ex. 130 000 ton för-
packningar, 10 000 ton returpapper och 10 000 ton
däck. Enligt en rapport från Naturvårdsverket klara-
de producenterna redan 1996 i stort sett uppsatta
återvinningsmål för 1997. Nya och i många fall hög-
re återvinningsmål har nu satts upp som skall vara
uppfyllda år 2001.

Den ekonomiska politikens miljöpåverkan

De gångna 25 årens miljöarbete har inneburit att den
tidigare accelererande miljöförstöringen i vårt land
bromsats upp och i viktiga avseenden vänts.

Den moderna miljöpolitiken påbörjades för drygt
25 år sedan med krav på ekologisk grundsyn i den
fysiska riksplaneringen och med att naturvårdslagen
och miljöskyddslagen stiftades. Energiskatter har
funnits sedan 1950-talet, men hade då enbart ett
statsfinansiellt syfte. På 1980-talet började en mer
målmedveten aktivitet på miljöområdet. Energiskat-
terna höjdes med hänsyn till miljöskadligheten. 1984
infördes avgifter på gödselmedel och bekämpnings-
medel. 1986 differentierades bensinskatten och 1989
infördes en miljöskatt på inrikes flygtrafik. I början
av 1990-talet förstärktes miljöprofilen hos energis-
katterna ytterligare. Mervärdesskatt på energi inför-
des och en del av energiskatten omvandlades till kol-
dioxidskatt. Vidare infördes en svavelskatt på
bränslen och en utsläppsavgift på kväveoxider från
förbränningsanläggningar.

Det har visat sig att de införda miljö- och energis-
katterna i de flesta fall haft avsedd effekt. De svens-
ka utsläppen av många miljöskadliga ämnen har
minskat kraftigt. 1 diagram U.l nedan återges ut-
vecklingen för några viktiga ämnen sedan 1970. En-
ligt en rapport från Naturvårdsverket svarar svavel-
skatten för närmare 30 procent av den totala
minskningen av svaveldioxidutsläppen under 1990-
talet, kväveoxidutsläppen skulle ha varit 3 procent
högre om inte kväveoxidavgiften hade införts och
den differentierade drivmedelsbeskattningen har lett
till att miljöklass 1 av diesel motsvarar drygt 80 pro-
cent av den totala dieselförsälj ningen och att en full-
ständig övergång till miljöklass 2 av bensin har skett.
Enligt Sveriges andra nationalrapport om klimatför-
ändringar bedöms miljö- och energiskatter inklusive
moms införda mellan 1990 och 1996 resultera i att
utsläppen blir 16,8 miljoner ton (ca 23 procent) lägre
år 2000 än vad som skulle vara fallet utan införda

åtgärder. Investeringsstöden till biobränslebaserad
kraftvärme, vindkraft, fjärrvärmeutbyggnad samt
solvärmeanläggningar 1991-1997 beräknas år 2000
ha lett till minskade koldioxidutlsäpp motsvarande
0,7 miljoner ton (ca 1 procent av totala utsläppen).
Programmet för effektivare energianvändning beräk-
nas år 2000 ha lett till minskade koldioxidutsläpp
motsvarande 0,2 miljoner ton (ca 0,3 procent av de
totala utsläppen). Sammantaget visar tillgängliga
uppgifter att belastning från s.k. yttre miljöpåverkan
på människors hälsa har minskat kraftigt de senaste
25 åren. Samtidigt finns problem kvar med t.ex. för-
surning, övergödning, biologisk mångfald, giftiga
kemikalier och globala frågor som koncentrationen
av växthusgaser i atmosfären. Miljökvaliteten har i
många fali inte förbättrats i samma takt som utsläp-
pen minskar. Anledningen kan dels vara fortsatta
nedfall från långväga utsläppskällor men också att
det ofta tar tid innan minskade utsläpp leder till
minskad koncentration av skadliga ämnen i mark
och vatten.

DIAGRAM U.l

Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995

Index 100=Utsläpp 1970

Not. Uppgifterna före 1980 är ej helt jämförbara med data för efterföljande år på
grund av ändrade beräkningsmetoder.

Källa: SOU 1997:11, Na 18 SM 9701

Bilaga 3

Avstämning av målet
om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1 997/98:150 BILAGA 3

Innehållsförteckning

1 Inledning...................................................................................4

2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på

arbetsmarknaden.......................................................................4

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser..............5

2.2 Lönebildningen........................................................5

2.3 Privat sysselsättning och företagande.......................5

2.4 Skola, vård och omsorg...........................................6

2.5 Arbets- och kompetenslinjen....................................6

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling.......................6

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik............................................7

3 Sysselsättningssamarbetet inom EU...........................................9

3.1 Bakgrund.................................................................9

3.2 Riktlinjerna för sysselsättning..................................9

4 Regeringens förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition.......9

4.1 Kunskap och kompetens........................................10

4.2 Delaktighet i informationssamhället......................10

4.3 Hållbara Sverige....................................................10

4.4 Företagande...........................................................10

4.5 Europeiskt samarbete.............................................11

4.6 Ett Sverige för alla.................................................11

4.7 Skola, vård och omsorg.........................................11

4.8 Arbetsmarknadspolitik..........................................11

5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2001........12

5.1 Den ekonomiska utvecklingen...............................12

5.2 Arbetsmarknaden..................................................12

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

Avstämning av målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

1 Inledning

Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten minskat
kraftigt bland både män och kvinnor (se diagram
1.1). I februari i år uppgick den öppna arbetslösheten
till 6,7 procent, vilket är en minskning med drygt 2
procentenheter sedan februari förra året. Arbetslös-
heten bland kvinnor, som allt sedan krisen i början
av 1990-talet varit betydligt lägre än männens, upp-
gick i februari 1998 till 6,1 procent. Detta kan jäm-
föras med en arbetslöshet på 7,3 procent bland män-
nen.

Trots den positiva utvecklingen på arbetsmarkna-
den sedan förra sommaren, är arbetslösheten fortfa-
rande oacceptabelt hög. Att öka sysselsättningen och
minska arbetslösheten utgör därför regeringens
främsta uppgift. I regeringsförklaringen 1996 dekla-
rerade regeringen att den satt som mål att Sverige år
2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till
4 procent. Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom
detta mål.

I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig rege-
ringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en
avstämning i förhållande till målet om en halverad
öppen arbetslöshet. I samband med 1997 års eko-
nomiska vårproposition presenterades den första av

dessa halvårsvisa avstämningar. I det följande redovi-
sas den tredje avstämningen, vilken innehåller en re-
dogörelse för regeringens politik och för utvecklingen
på arbetsmarknaden. Vidare redovisas de åtgärder
för ökad sysselsättning som regeringen föreslår i den
ekonomiska vårpropositionen liksom regeringens
prognos för tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet
fram till år 2001.

DIAGRAM 1.1

Öppen arbetslöshet, säsongsrensade manadsdata

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbets-
marknaden

I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten
1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt
arbete att stärka tillväxten och sysselsättningen.
Dagordningen har därefter fått sin konkreta utform-
ning i ett flertal propositioner. Regeringens politik
för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet
bygger på fem grundstenar:

1. De offentliga finanserna skall vara sunda och pri-
serna stabila.

2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning för
att arbetslösheten skall kunna halveras.

3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn.

4. I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-
teras framför transfereringar. Skolan, vården och
omsorgen utgör kärnan i välfärden.

5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen ge-
nom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger ökade möjligheter till arbete.

Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen av de konkreta åtgär-
der som vidtagits inom ramen för sysselsättningspoli-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

tiken.¹ I avsnitten ges även en bakgrund till de åtgär-
der som vidtagits samt en beskrivning av
utvecklingen på några centrala områden.

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser

Regeringens ekonomiska politik har under mandat-
perioden varit inriktad på att åstadkomma sunda of-
fentliga finanser och stabila priser, för att därmed
lägga en fast grund för ökad sysselsättning och högre
tillväxt. Arbetet med att sanera de offentliga finan-
serna har resulterat i en omfattande och snabb bud-
getkonsolidering. Ett underskott på drygt 10 procent
av BNP 1994 har bytts till ett överskott i år.

En trovärdig budgetkonsolidering minskar osä-
kerheten om framtiden och har därmed en positiv
inverkan på såväl företagens vilja att investera och
anställa som på hushållens beslut om konsumtion,
arbete och utbildning.

Saneringen av de offentliga finanserna har medfört
ett minskat lånebehov och en stabilisering av
statsskulden. Därtill har inflationsförväntningarna
minskat och tilltron till inflationsmålet på 2 procent
stärkts. Dessa faktorer har tillsammans skapat ut-
rymme för väsentligt lägre räntor. Även ränte-
differensen mot utlandet har minskat kraftigt. Den
låga räntenivån har i sin tur bidragit till att industri-
investeringarna tagit ordentlig fart och att den
privata konsumtionen börjat öka. De allmänna för-
utsättningarna för en snabb ökning av efterfrågan på
arbetskraft har därmed påtagligt förbättrats.

Det är också viktigt att de svenska löneökningarna
inte blir högre än i våra viktigaste konkurrentländer.
Om industrins kostnadsläge försämras tenderar kro-
nans värde att minska vilket kan leda till höjda
importpriser och ge upphov till inflationstendenser.
Under senare år har löneökningarna i industrin legat
betydligt över löneökningarna i Sveriges fjorton
viktigaste konkurrentländer (OECD-14). Åren 1995
till 1997 var de svenska löneökningarna i genomsnitt
cirka 5,5 procent vilket var drygt 2,5 procentenheter
högre än i OECD-14.

DIAGRAM 2.1

Timlöneutveckling i Sverige och OECD, 1990-1998

Årliq procentuell förändrinq

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Källor: Statistiska centralbyrån, Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

2.2 Lönebildning

Regeringen har vid flera tillfällen - senast i 1998 års
budgetproposition - framhållit att en halvering av
arbetslösheten till år 2000 förutsätter en väl funge-
rande lönebildning. I april 1997 tillkallade regeringen
en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag
om bland annat ett förstärkt förliknings-
mannainstitut. Utredaren skall lämna sitt slutbetän-
kande senast den 30 november 1998.

Löneökningar som inte motsvaras av högre pro-
duktivitet eller lönsamhet riskerar att ge upphov till
höjda priser och därmed till en högre inflation. En
bibehållen prisstabilitet framtvingar en stramare
penningpolitik, vilket i sin tur verkar hämmande på
tillväxt och sysselsättning. På motsvarande sätt möj-
liggör en väl fungerande lönebildning en högre till-
växt med bibehållen prisstabilitet.

Efter de mycket höga löneökningarna under 1996,
ökade lönerna med cirka 4,5 procent 1997. I årets
avtalsrörelse träffades överenskommelser först inom
industrin. Förhandlingarna inom industrin bedrevs
utifrån den nya förhandlingsordning som parterna
enats om efter det att regeringen 1996 inbjöd parter-
na att gemensamt ge sin syn på hur lönebildningen
kan reformeras. De avtal som slutits hittills i år pekar
på en årlig genomsnittlig löneökningstakt på cirka 3
procent de närmaste åren (inklusive den av arbets-
marknadens parter beräknade löneglidningen).

¹ För en mer detaljerad genomgång av de åtgärder som vidtagits hänvisas till upp-
följningen av arbetslöshetsmålet i budgetpropositionen för 1998.

2.3 Privat sysselsättning och företagande

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de komman-
de åren bör ske i den privata sektorn. En hög syssel-
sättning i privat sektor bidrar till att stärka de offent-
liga finanserna och är därför en grundförutsättning
för bibehållandet av ett väl utbyggt välfärdssystem.

Den privata sysselsättningen minskade kraftigt i
början av 1990-talet, framför allt inom tillverk-
ningsindustrin och byggsektorn. Sedan 1994 har den
privata sysselsättningen ökat, vilket framgår av dia-
gram 2.2.

Sysselsättningen inom industrin har ökat mest
inom läkemedels- och telekommunikationsindustrin.
Den största ökningen av den privata sysselsättningen
har dock skett inom tjänstesektorn. Det är framför

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

allt inom bank- och försäkringstjänster, uppdrags-
tjänster samt personliga tjänster som sysselsättningen
har ökat.

Saneringen av de offentliga finanserna har medfört
en kraftig räntenedgång och minskad osäkerhet om
den ekonomiska politiken. Detta har i sin tur bidragit
till att skapa ett gynnsamt investeringsklimat och
därmed möjliggjort ökad sysselsättning i den privata
sektorn.

För att främja sysselsättningen inom den privata
sektorn har vidare ett flertal åtgärder genomförts för
att förbättra villkoren för företagande. Många av åt-
gärderna har varit särskilt riktade mot små och me-
delstora företag. Bland åtgärderna kan nämnas ned-
sättning av arbetsgivaravgiften, lättnader i
ägarbeskattningen, möjligheter att kvitta underskott i
nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,
rätt till tjänstledighet för att starta eget företag och
ett treårigt program för småföretagsutveckling, för-
nyelse och tillväxt. En ny anställningsform - över-
enskommen visstidsanställning - har också införts i
syfte att stimulera till nyanställningar. Reglerna är
särskilt fördelaktiga för nya och mindre företag.
Slutligen har Småföretagsdelegationen och Förenk-
lingsutredningen fått i uppdrag att ta fram förslag på
regelförenklingar.

Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent, trots en viss nedgång under 1996 och
1997. De senaste åren har drygt 27 000 nya företag
per år startats. Under 1996 sysselsatte de nystartade
företagen sammanlagt cirka 50 000 personer, varav
60 procent på heltid. Antalet konkurser har halverats
sedan 1992 och uppgick 1997 till drygt 10 000 före-
tag med sammantaget cirka 20 000 anställda.

Kvinnor är underrepresenterade bland egenföreta-
garna och svarar för cirka en fjärdedel av antalet
egenföretagare. Kvinnor startade knappt en fjärdedel
av de nya företagen 1995. Antalet kvinnliga egenfö-
retagare, exklusive jord- och skogsbruk, har ökat
med drygt nio procent under 1990-talet.

För att främja kvinnligt företagande har särskilda

åtgärder införts. Till dessa hör möjlighet till förlängt
starta eget-bidrag, särskilda lånemöjligheter och
affärsrådgivning.

2.4 Skola, vård och omsorg

Kommunerna och landstingen har till följd av den
ekonomiska utvecklingen under 1990-talet ställts
inför stora krav på anpassning av verksamheten. De
ökade kostnaderna för arbetslösheten, i kombination
med lägre skatteinkomster till följd av minskad
sysselsättning, har gjort effektiviseringar och omprio-
riteringar i verksamheten nödvändiga. Neddrag-
ningarna har medfört betydande sysselsättnings-
minskningar och antalet anställda i den offentliga
sektorn har minskat med 180 000 personer sedan
1990. Nedskärningarna har främst drabbat kvinnor,
eftersom de utgör en majoritet av de anställda inom
den offentliga sektorn. Neddragningarna har riskerat
att leda till kvalitetsförsämringar inom skola, vård
och omsorg.

Genom sitt val att prioritera verksamheter före
transfereringar har regeringen undantagit de gene-
rella bidragen till kommunerna från budget-
saneringen. I och med saneringen av de offentliga fi-
nanserna har utrymme skapats för att tillföra mer
pengar till kommunerna. Riksdagen har därför beslu-
tat om en nivåhöjning av resurserna till kommunerna
på 16 miljarder kronor till år 2000, varav 8 miljarder
kronor redan i år. Tillskottet bör ge kommuner och
landsting goda förutsättningar att förstärka kvalite-
ten i skola, vård och omsorg. Vidare bör tillskottet ge
möjligheter för kommuner och landsting att behålla
och i många fall öka antalet sysselsatta. Som framgår
av diagram 2.2 har antalet sysselsatta i den offentliga
sektorn upphört att minska. En uppgång i antalet
nyanmälda lediga platser inom vård och omsorg ty-
der också på en ökad efterfrågan på arbetskraft i of-
fentlig sektor. Genom den höga andelen kvinnor i
offentlig sektor, kommer tillskotten av ytterligare re-
surser till kommunerna främst att påverka sysselsätt-
ningen för kvinnor.

DIAGRAM 2.2

Sysselsättningsförändring i offentlig och privat sektor,
säsongsrensade 3-månaders glidande medelvärde
Tusental personer

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

2.5 Arbets- och kompetenslinjen

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling

En av grundstenarna i regeringens sysselsättningsstra-
tegi är en flerårig satsning på utbildning och kompe-
tensutveckling på alla nivåer i samhället.
Utbildning är ett viktigt medel för att varaktigt höja
sysselsättningen och förbättra möjligheterna till
arbete för de arbetslösa. Detta gäller i än högre grad
om utbildningsinsatserna riktas till lågutbildade.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

Arbetslösheten ökade kraftigt för samtliga utbild-
ningsgrupper i samband med den ekonomiska krisen
i början av 1990-talet. Mest steg arbetslösheten för
män och kvinnor med en utbildning på högst gymna-
sienivå. Även om de högutbildades arbetslöshet har
ökat kraftigt under 1990-talet, har de eftergymnasialt
utbildade under hela tiden haft den lägsta arbetslös-
heten. Att de högutbildade klarat krisen bättre än
lågutbildade hänger samman med att det framför allt
är arbeten som bara kräver grundläggande färdighe-
ter som har fallit bort.

'Vuxenutbildning

Hösten 1997 startade ett femårigt nationellt kun-
skapslyft med inriktning främst mot arbetslösa som
helt eller delvis saknar treårig gymnasial utbildning.
Genom Kunskapslyftet kommer antalet platser i
vuxenutbildningen uppgå till 140 000 år 2000
(inklusive platserna inom folkbildningen).

Enligt Skolverkets uppföljning i december 1997
var 106 600 av totalt 185 000 vuxenstuderande an-
tagna inom Kunskapslyftet höstterminen 1997. Det
motsvarar 94 000 heltidsstudieplatser på gymnasie-
nivå. Två tredjedelar de studerande utgjordes av
kvinnor. Knappt hälften av kvinnorna och drygt
hälften av männen är under 30 år.

TABELL 2.1 REGERINGENS UTBILDNINGS-
SATSNINGAR, ANTAL PLATSER 1997 - 2000.

ACKUMULERAT ANTAL	HT 1997	HT1998	HT 1999	HT 2000
Vuxenutbildning inkl, basår och Kvalificerad yrkesutbildning	101 500	114 300	122 800	130 000
Folkbildning	10 000	10 000	10 000	10 000
Högskola	15 000	30 000	45 000	60 000
Totalt	126 500	154 300	177 800	200 000

Källa: 1997 års Ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150).

Centrala Studiestödsnämnden (CSN) har under
första kvartalet 1998 beviljat drygt 77 000 individer
särskilt utbildningsbidrag för studier inom Kun-
skapslyftet och inom övrig kommunal vuxenutbild-
ning. Av dessa uppskattas cirka 80 procent vara
arbetslösa. På basis av CSN:s uppskattning av ande-
len arbetslösa som uppbär särskilt utbildningsbidrag²och Skolverkets uppgifter om antalet registrerade
elever vid det gymnasiala Kunskapslyftet, torde an-
delen arbetslösa inom det gymnasiala Kunskapslyftet
uppskattas till 50 - 60 procent³.

Kvalificerad yrkesutbildning

Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med efter-
gymnasial kvalificerad yrkesutbildning (KY). Rege-

² Särskilt utbildningsbidrag ges till arbetslösa mellan 25 och 54 år eller till anställda
som under studietiden ersätts av en långtidsarbetslös.

Varken kommunerna eller Centrala Studiestödsnämnden särredovisar elever inom
det statliga Kunskapslyftet och elever inom kommunal vuxenutbildning, vilket gör
det omöjligt att exakt bestämma andelen arbetslösa inom Kunskapslyftet.

ringen föreslog i 1997 års vårproposition att den
kvalificerade yrkesutbildningen skulle tillföras ytter-
ligare drygt 4 000 platser under 1997 och 1998.
Denna utbyggnad sker mot bakgrund av att intresset
från såväl arbetslivet som de sökande har varit
mycket stort.

Högskolan

Regeringen föreslog i 1997 års vårproposition en ut-
ökning av antalet permanenta högskoleplatser med
totalt 60 000 till år 2000. Av dessa har 45 000 plat-
ser fördelats. Hälften utgörs av utbildning inom den
naturvetenskapliga/tekniska sektorn. Vad gäller de
15 000 platser som finns kvar att fördela år 2000
förutses drygt hälften tillfalla den naturvetenskapli-
ga/tekniska sektorn.

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik

Regeringens arbetsmarknadspolitik syftar till att
effektivisera matchningen mellan arbetssökande och
lediga platser och underlättar därmed en ökning av
sysselsättningen när konjunkturen nu tar fart.
Arbetslinjen är en viktig komponent i en aktiv
arbetsmarknadspolitik. Aktiva åtgärder skall sättas in
för att motverka långtidsarbetslöshet och öka de
arbetslösas anställbarhet.

Konjunkturberoende åtgärder

I takt med att aktivitetsnivån i ekonomin ökade
under 1997 ökade också företagens efterfrågan på
arbetskraft. Antalet nyanmälda lediga platser ökade
med hela 15 procent mellan 1996 och 1997. Det är
särskilt inom verkstadsindustrin, utbildningsväsen-
det, hälso- och sjukvården samt inom uppdragsverk-
samhet såsom data och IT, som en påtaglig uppgång
har skett. Mot bakgrund av det förbättrade arbets-
marknadsläget och risken för att det uppstår infla-
tionsdrivande flaskhalsar till följd av brist på viss
yrkeskompetens, har regeringen vidtagit en rad åt-
gärder för att anpassa de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna till den ökade efterfrågan på utbildad
arbetskraft.

När det gäller arbetsmarknadsutbildning har rege-
ringen beslutat att ge ökade resurser till mer kost-
samma åtgärder i form av yrkesinriktad utbildning.
Denna satsning innebär att andelen personer i
arbetsmarknadsutbildning ökar för åren 1998 och
1999. Samtidigt minskar volymen för praktikåtgär-
der. För att möta den ökade efterfrågan på yrkes-
utbildad personal inom IT-området har ett nationellt
program för IT-utbildning införts inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Programmet, som star-
tade i december 1997, skall pågå under 1998 och
1999 och väntas omfatta totalt 10 000 personer.
Målgruppen är främst arbetslösa, men även anställda
som har behov av att förnya eller byta
arbetsuppgifter kan komma i fråga.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

TABELL 2.2 ANTAL PERSONER I KONJUNKTUR-
BEROENDE ARBETSMARKNADSPOLITISKA
ÅTGÄRDER MARS 1997 OCH MARS 1998

	MARS 97 MÄN	MARS 97 KVINNOR	MARS 98 MÄN	MARS 98 KVINNOR
1 arbetskraften
Beredskapsarbete	4016	2709	1420	1017
Rekryteringsstöd	3137	1608	670	290
Utbildningsvikariat	1108	3826	157	455
Starta eget-bidrag	6899	4541	6634	6203
Offentliga tillfälliga arbe- ten (OTA)	1993	1895	3727	3470
Resursarbete	0	0	910	3806
Anställningsstöd	0	0	5027	3675
Ej i arbetskraften
Arbetsmarknadsutbildning	21147	21863	23609	21192
Arbetslivsutveckling	30431	28098	24944	22661
Kommuners ansvar för ungdomar	6847	10641	5822	9498
Datortek	7200	9654	6773	8261
Arbetsplatsintroduktion	19830	18946	14289	12854
Yrkesinriktad rehabilite- ring (Ami)	3786	3745	4587	4460
Utvecklingsgaranti för ungdomar	0	0	741	548
IT-utbi Idning	0	0	95	29
Projektarbete	0	0	43	48
Summa åtgärder	106394	107526	99448	98467

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

handikappade uppgår till 22 procent och utomnor-
diska medborgare till 16 procent av de långtids
inskrivna.

Från januari 1997 till januari 1998 har antalet
långtidsinskrivna minskat med 20 000 personer.
Minskningen förklaras huvudsakligen av deltagande
i Kunskapslyftet och den tillfälliga avgångsersätt-
ningen för långtidsarbetslösa över 60 år.

DIAGRAM 2.3

Långtidsinskrivna, januari 1997 respektive januari 1998

Antal personer

Källa: Arbetsmarknadsdepartementet

Under perioden 1992 till 1997 deltog i genomsnitt
190 000 personer per år i konjunkturberoende
åtgärder, vilket motsvarar 4,4 procent av arbets-
kraften. Inte något år var antalet deltagare lägre än
160 000. I takt med att konjunkturen vänder uppåt
och fler arbetslösa kvinnor och män väljer att
komplettera sin utbildning, minskar behovet av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Antalet perso-
ner i de konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärderna har minskat från 214 000
personer i mars 1997 till 198 000 personer i mars
1998.

Långtidsinskrivna

Antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna,
d.v.s. personer som varit kontinuerligt inskrivna i
minst två år som arbetslösa eller i arbetsmarknads-
politiska åtgärder, uppgick i januari 1998 till
105 000 personer, eller 21 procent av alla inskrivna
(se diagram 2.3). Männen utgör 60 procent av de
långtidsinskrivna. Under fjärde kvartalet 1997 var
drygt hälften av de långtidsinskrivna öppet arbets-
lösa. En förhållandevis stor del av de långtidsinskriv-
na utgörs av utsatta grupper som arbetshandikappa-
de och utomnordiska medborgare. Andelen arbets-

Ungdomsarbetslöshet

Arbetslösheten för ungdomar i åldrarna 20-24 år
nådde sin högsta nivå med 21 procent i september
1993. Den har därefter minskat och uppgick i janua-
ri 1997 till 17 procent och i januari 1998 till 13 pro-
cent, 11 procent för kvinnor och 14 procent för män
(se diagram 2.4).

Medan den sjunkande arbetslösheten för personer
över 25 år till stor del kan tillskrivas satsningen på
vuxenutbildning (Kunskapslyftet), har nedgången i
arbetslöshet hos de unga sin viktigaste förklaring i
den förstärkta satsningen på högskoleutbildning.
Dessutom gynnas ungdomarna påtagligt av den för-
bättrade konjunkturen.

Ungdomsarbetslösheten angrips genom olika åt-
gärder på lokal nivå. Sedan 1995 har kommunerna
en möjlighet att ta ett samlat ansvar för arbetslösa
ungdomar upp t.o.m. 20 år. Kommunerna anordnar
individanpassad praktik eller annan verksamhet i syf-
te att underlätta inträdet på arbetsmarknaden
eller i reguljär utbildning. Ungdomsstyrelsens utvär-
dering från 1997 visade att merparten av ungdomar-
na kunnat gå vidare till arbete eller till studier.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

DIAGRAM 2.4

Öppen arbetslöshet, ungdomar 20 - 24 år

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

tionella handlingsplaner för sysselsättningen som
utarbetas av medlemsstaterna i ett flerårigt perspek-
tiv. Varje medlemsstat skall ta hänsyn till samtliga
riktlinjer. Det betonas i slutsatserna från toppmötet
att ländernas olika förutsättningar när det gäller de
problem som tas upp i riktlinjerna kommer att ta sig
uttryck i olika lösningar och prioriteringar anpassade
till förhållandena i varje land.

Sedan den 1 januari i år har kommunerna en skyl-
dighet att garantera en aktiverande åtgärd på heltid
för arbetslösa ungdomar i åldrarna 20-24 år, den s.k.
utvecklingsgarantin. Senast inom 100 dagar skall den
unge ha getts en utvecklande aktivitet. Arbetsför-
medlingen skall tillsammans med den unge utarbeta
en individuell handlingsplan som skall bedöma den
unges möjligheter att få ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden, genomgå en reguljär utbildning
eller delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

3 Sysselsättningssamarbetet

inom EU

3.1 Bakgrund

Under 1997 kunde medlemsstaterna enas om det s.k.
Amsterdamfördraget som innehåller ett antal föränd-
ringar av de fördrag som styr samarbetet inom EU. I
Amsterdamfördraget finns en ny avdelning om sys-
selsättning som har stora likheter med det förslag
som Sverige presenterade i arbetet som föregick
antagandet av Amsterdamfördraget. Liksom tidigare
ligger huvudansvaret för sysselsättnings- och arbets-
marknadspolitiken på de enskilda medlemsstaterna.
Fördragsförändringarna innebär ett ökat erfaren-
hetsutbyte mellan länderna liksom jämförelser av ut-
vecklingen på arbetsmarknaden. Samordnings- och
övervakningsförfarandet har stärkts och rådet kan
lämna rekommendationer till enskilda medlemssta-
ter. Vid toppmötet om sysselsättning i Luxemburg i
november 1997 antogs slutsatser om riktlinjer för
sysselsättningen och i december 1997 antogs syssel-
sätmingsriktlinjerna av rådet.

1 slutsatserna från toppmötet utvecklas också
synen på den procedur för samordning och övervak-
ning som Amsterdamfördraget och sysselsättnings-
riktlinjerna innebär. Riktlinjerna skall infogas i na-

3.2 Riktlinjerna för sysselsättning

EU:s sysselsättningsriktlinjer är indelade i fyra
huvudområden; att förbättra anställbarheten, att
utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens
och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka
jämställdhetspolitiken. Inom varje huvudområde
finns ett antal riktlinjer som anger vad länderna bör
göra och i vissa fall finns konkreta mål som länderna
skall sträva efter att uppnå.

Regeringen konstaterar i den svenska handlings-
planen att regeringens sysselsättningspolitik ligger väl
i linje med riktlinjernas rekommendationer. Rege-
ringen välkomnar särskilt att jämställdhetspolitiken
är ett eget huvudområde. Vidare delar regeringen till
fullo riktlinjernas inriktning på att arbetskraftens
anställbarhet måste främjas genom att aktiva åtgär-
der, med betoning på utbildning och kompetensut-
veckling, prioriteras framför passivt kontantstöd.

Sverige uppfyller i de flesta fall de mål och inten-
tioner som riktlinjerna ger uttryck för. I flera fall är
regeringens ambition mer långtgående än vad rikt-
linjerna anger.

Sveriges handlingsplan för sysselsättning ingår
som bilaga 4 i den ekonomiska vårpropositionen.

4 Regeringens förslag i 1998 års
ekonomiska vårproposition

Sverige befinner sig nu i en period av god ekonomisk
tillväxt. Sedan sommaren 1997 har den öppna
arbetslösheten sjunkit kraftigt och uppgick i februari
i år till 6,7 procent.

Den goda tillväxten väntas bestå de närmaste
åren, vilket kommer att bidra till en ökad sysselsätt-
ning i den privata sektorn. De redan beslutade till-
skotten till kommunerna har bidragit till att stabili
sera sysselsättningen inom kommuner och landsting.

I den ekonomiska vårpropositionen presenterar
regeringen hur dess sysselsättnings- och tillväxt-
strategi vidareutvecklas inom sex områden av central
betydelse för Sveriges framtid och välfärd. Det
handlar om ytterligare satsningar på utbildning, om
att främja informationsteknologi, att främja ekolo-
gisk hållbarhet, att främja företagande, att stärka Eu-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

ropasamarbetet samt att arbeta för ett Sverige för al-
la.

Dessutom föreslår regeringen att kommunerna
tillförs ytterligare resurser samt att vissa förändringar
görs inom arbetsmarknadspolitiken.

De åtgärder som regeringen föreslår kommer att
ytterligare förstärka den positiva utveckling på ar-
betsmarknaden som förutspås för de kommande
åren.

infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets
kommuner. En miljard kronor har avsatts till ett
femårigt program för ekologiskt hållbar samhälls-
utveckling. Programmet avser i första hand krets-
loppsanpassning av befintlig bebyggelse och infra-
struktur.

Hittills har regeringen avsatt 5,4 miljarder för de
lokala investeringsprogrammen för att främja ekolo-
giskt hållbar utveckling. Gensvaret från landets
kommuner har varit stort. Regeringen föreslår därför
att stödet förlängs med ett år. Därmed utökas stödet
med 2 miljarder kronor för år 2001.

4.1 Kunskap och kompetens

Inom vuxenutbildningen tillkommer enligt tidigare
beslut 140 000 platser under perioden 1997 - 2000.
Ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshet-
sersättningen infördes hösten 1997 för det första stu-
dieåret. För att möjliggöra ett fortsatt brett deltagan-
de ges under läsåret 1998/99 en möjlighet att studera
på det särskilda utbildningsbidraget ett andra år.

En försöksverksamhet med kvalificerad yrkesut-
bildning inleddes 1996. Försöksverksamheten för-
längs nu till och med år 2001 och antalet platser ut-
ökas med drygt 30 procent.

Regeringen avser att genomföra ett tio-
punktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan.
Bland annat kommer krav på kvalitetsförbättringar
att ställas. Vidare görs insatser för att stärka under-
visningen i naturvetenskap och teknik. Ett nationellt
handlingsprogram för att stimulera IT-användning i
skolan skall presenteras.

4.2 Delaktighet i informationssamhället

I den nya informationstekniken ligger stora möjlighe-
ter till förändring. Här finns både tillväxtpotential
för samhället som helhet och utsikter att nå ökad
effektivitet, en bekvämare vardag och ett bättre liv.

Regeringen har satsat cirka 1,3 miljarder kronor
under perioden 1997 - 1999 på ett nationellt pro-
gram för IT-utbildning. Programmet är ett resultat av
en överenskommelse mellan regeringen, Industriför-
bundet och företrädare för IT-företagen (se avsnitt
2.5.2).

Regeringen föreslår att ytterligare 1,8 miljarder
kronor avsätts under perioden 1999 - 2001 för
särskilda åtgärder varvid tyngdpunkten bör läggas på
skolan.

4.3 Hållbara Sverige

Under de kommande åren stimuleras teknisk utveck-
ling och tillkomsten av nya arbeten genom att 12,5
miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,

4.4 Företagande

Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga finan-
serna möjliggör nu ytterligare - finansierade - skatte-
sänkningar och åtgärder för ökad tillgång på risk-
kapital. Sammanlagt föreslår regeringen att cirka 2
miljarder kronor per år avsätts för dessa ändamål
under perioden 1999 - 2001.

För ägare till onoterade bolag utökas den andel
utdelningar och reavinster som undantas från be-
skattning. För de som äger aktier i onoterade bolag
utvidgas möjligheterna att kvitta reaförluster på des-
sa aktier. Kvittning medges även mot reavinster i
marknadsnoterade aktier och andelar i värdepap-
persfonder.

Skatten på reklamtrycksaker avskaffas, liksom den
särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk. Det
senare innebär en lättnad främst för den elintensiva
industrin.

Många nya teknikbaserade företag och andra
småföretag med betydande tillväxtpotential saknar
finansiella resurser för att tillvarata sina utvecklings-
möjligheter. Staten kompletterar riskkapitalmarkna-
den genom att tillhandahålla så kallat såddkapital
genom NUTEK. I vårpropositionen föreslås att re-
surserna utökas med 50 miljoner kronor per år.

En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk
ekonomi och svenskt näringsliv. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en redogörelse för
konkurrenspolitikens framtida inriktning. I regering-
ens arbete ingår bland annat åtgärder för ompröv-
ning av regelverk och begränsningar av krångel och
byråkrati. Det skall bli lättare att registrera företag.
Målet är att endast en blankett och en myndighets-
kontakt skall behövas. Myndigheternas handlägg-
ningstider skall förkortas med 25 procent i särskilt
utvalda ärenden. Uppgiftsbördan för företagen skall
minskas. Företagens hantering av tullfrågor skall för-
enklas ytterligare. Detta har stor betydelse särskilt för
de mindre företagens konkurrensförmåga och vilja
till etablering och tillväxt.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

4.5 Europeiskt samarbete

Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under
denna tid har EU:s samarbete fördjupats, inte minst
genom de gemensamma ansträngningarna för att öka
sysselsättningen. En väsentlig del av EU:s arbete är
nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i
gemenskapen.

Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program
för utvecklingssamarbete. Programmet skall bidra till
ett gott grannskap i Östersjöregionen och ett dyna-
miskt och demokratiskt integrerat Europa. Samarbe-
tet inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens
och Polens medlemskap i EU samt att ytterligare in-
tegrera Ryssland och Ukraina i den europeiska sam-
arbetsstrukturen.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för
tillväxt och sysselsättning, inte minst i Sverige, har
tidigare sammanlagt en miljard kronor avsatts.
Medlen används inom områdena energi, miljö, infra-
struktur, kunskapsöverföring och svensk export-
industri. Regeringen föreslår nu att verksamheten
förlängs genom att medel anslås för de kommande
tre åren. Regeringen strävar bland annat efter att
uppnå ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små
och medelstora företagen.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknads-
och handelsmöjligheterna i det nya framväxande Eu-
ropa bland annat genom insatser för småföretagen,
förstärkt exportfrämjarorganisation i Sverige och åt-
gärder för att ta tillvara invandrares speciella land-
och språkkunskaper.

nivån höjs ytterligare 4 miljarder kronor 1999 och
sedan ytterligare 4 miljarder år 2000, så att det totala
resurstillskottet år 2000 uppgår till 16 miljarder kro-
nor. Regeringen föreslår nu att utöver dessa medel,
ytterligare 4 miljarder per år tillförs kommunerna
från och med 1998. De nya resurserna skall använ-
das till att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg
och får positiva effekter på sysselsättningen inom
dessa områden.

4.6 Ett Sverige för alla

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund har
i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden
som andra. För att vända utvecklingen, minska seg-
regationen och att uppnå de integrationspolitiska
målen, föreslår regeringen ett resurstillskott för dessa
ändamål under de kommande tre åren. Av central
betydelse är åtgärder för att förbättra kunskaperna i
det svenska språket, skapa lika villkor på arbets-
marknaden och att få till stånd en varaktig förbätt-
ring av situationen i utsatta bostadsområden där en
stor andel av invånarna har invandrarbakgrund.

Regeringen kommer under våren dessutom att
lämna förslag till en skärpning av lagen mot etnisk
diskriminering.

4.7 Skola, vård och omsorg

Riksdagen har tidigare beslutat om resurstillskott till
kommunerna på sammanlagt 8 miljarder kronor i år.
Vidare föreslogs i budgetpropositionen för 1998 att

4.8 Arbetsmarknadspolitik

Möjligheten till generationsväxling har hittills ut-
nyttjats i ringa utsträckning, varför regeringen funnit
det nödvändigt att justera villkoren för åtgärden.
Även personer som haft kortare anställning eller del-
tagit i arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan att deras
ställning på arbetsmarknaden stärkts, skall kunna
anvisas. För personer som inte fyllt 25 år kan anvis-
ning till generationsväxling göras under den enda
förutsättningen att individen varit anmäld som
arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen
under minst 30 dagar. Slutligen skall det i vissa fall
vara möjligt för arbetsgivaren att visstidsanställa
eller provanställa dessa personer i stället för att tills-
vidareanställa dem.

Arbetslösa personer har möjlighet att anvisas
resursarbete, vilket innebär att den arbetslöse under
90 procent av heltid deltar i kompetenshöj ande arbe-
te hos en arbetsgivare och under den återstående
arbetstiden deltar i kompetensutveckling och aktivt
arbetssökande. I syfte att öka möjligheten att komma
in på den reguljära arbetsmarknaden skall personen i
resursarbete erbjudas alla lämpliga kortare
vikariat som uppstår på arbetsplatsen och vid vikari-
atstjänst erhålla avtalsenlig lön. Åtgärden har på
grund av risken för undanträngningseffekter hittills
förbehållits den offentliga sektorn, men från och med
den 1 juli 1998 får verksamheter som kommuner
upphandlar på entreprenad samt stiftelser och
friskolor anvisa resursarbete. Dessutom kommer
resursarbete att beviljas även under år 1999, då åt-
gärden anses vara särskilt lämpad för deltidsarbetslö-
sa inom vård och omsorg.

Sedan budgetåret 1993/94 pågår en försöksverk-
samhet med särskilt introduktions- och uppföljnings-
stöd (SIUS) till mycket gravt funktionshindrade indi-
vider. Stödet är särskilt riktat till psykiskt och
intellektuellt arbetshandikappade och syftar till att
den funktionshindrade skall finna och behålla en
anställning. Regeringen bedömer att den hittills
genomförda försöksverksamheten fungerat väl och
att åtgärden därför bör permanentas.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 3

5 Tillväxt, sysselsättning och

arbetslöshet fram till år 2001

5.1 Den ekonomiska utvecklingen

Den svenska ekonomin befinner sig i en stabil upp-
gångsfas. Den internationella konjunkturen förstärk-
tes redan 1996 genom en begynnande uppgång i EU-
länderna parat med en fortsatt tillväxt i USA. I Sveri-
ge förstärktes konjunkturen under 1997 med en
stark BNP-tillväxt under framför allt det andra halv-
året. En ökad inhemsk efterfrågan, men även en fort-
satt god exportefterfrågan, bidrar till att BNP-
tillväxten kan förväntas uppgå till 3,0 procent i år.
Den ekonomiska tillväxten bedöms vara fortsatt god
även under 1999 och år 2000, med en tillväxt på 3,1
respektive 3,4 procent.

Tillväxten kommer att leda till ytterligare förbätt-
ringar av de offentliga finanserna, och för de kom-
mande åren beräknas de offentliga finanserna visa
överskott varje enskilt år. Prisutvecklingen förväntas
vara fortsatt stabil och inflationsmålet kommer att
uppfyllas också de kommande åren. Sunda offentliga
finanser och stabila priser bidrar till att räntorna blir
fortsatt låga de närmaste åren, något som i sin tur
främjar investeringar.

TABELL 5.1 NYCKELTAL 1997 -2001

väntas fortsätta öka under 1998 och 1999 i takt med
att den privata konsumtionen och industriinveste-
ringarna ökar. Även under åren 2000 och 2001 drivs
en ökad sysselsättning. Efterfrågan på privata tjänster
väntas fortsätta öka under 1998 och 1999 i takt med
att den privata konsumtionen och industri-
investeringarna ökar. Även under åren 2000 och
2001 drivs tillväxten huvudsakligen av privat kon-
sumtion och bruttoinvesteringar, varvid en fortsatt
ökning av sysselsättningen i privat sektor är att
vänta. En viss uppgång i den offentliga sysselsätt-
ningen sker också, främst till följd av de höjda stats-
bidragen till kommuner och landsting.

De löneavtal som hittills slutits under 1998 inger
också förhoppningar om att lönebildningen inte skall
utgöra ett hinder för en ökning av sysselsättningen.
Lönerna förväntas öka med i genomsnitt 3 procent
per år de närmaste åren.

Sammantaget medför en god tillväxt och måttliga
löneökningar att sysselsättningen i år beräknas öka
med 1 procent och under 1999 och år 2000 med yt-
terligare 1,5 respektive 2 procent. Den ökade syssel-
sättningen i kombination med en fortsatt satsning på
utbildning inom Kunskapslyftet och högskolan gör
att den öppna arbetslösheten kommer att sjunka suc-
cessivt ner till i genomsnitt 4,4 procent år 2000.
Målet om en öppen arbetslöshet på 4 procent beräk-
nas uppnås i slutet av år 2000.

	1997	1998	1999	2000	2001
Öppen arbetslöshet	8,0	6,7	5,7	4,4	4,0
Arb.pol. åtgärder	4,3	4,2	4,0	3,9	3,5
Antal sysselsatta	-1.0	1,0	1,5	2,0	1,1
Kontantlön per timme	4,5	3,1	3,0	3.0	3.0
KPI, årsgenomsnitt	0.9	0,9	1.2	2.0	2,0
Finansiellt sparande	-1,1	1.6	0.9	2,3	3,5
BNP	1,8	3.0	3.1	3,4	2,6

Anm.: Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i pro-
cent av arbetskraften. Finansiellt sparande är uttryckt som andel av BNP.
Årlig procentuell förändring redovisas för antal sysselsatta, löner, KPI och
BNP.

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

5.2 Arbetsmarknaden

Under de närmaste åren väntas en god utveckling på
arbetsmarknaden med stigande sysselsättning och
minskande arbetslöshet. Antalet nyanmälda lediga
platser har historiskt sett varit en bra indikator på en
uppgång i sysselsättningen. Under 1997 ökade de
nyanmälda lediga platserna. De lediga platserna öka-
de i de flesta branscher med undantag för jord- och
skogsbruk samt inom byggnadsverksamhet. En stor
del av ökningen har kommit i den offentliga sektorn.

För 1998 beräknas emellertid en högre aktivitets-
nivå inom byggnadsverksamhet vilket väntas leda till
en ökad sysselsättning. Efterfrågan på privata tjänster

Bilaga 4

Nationell handlingsplan
för sysselsättning

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

Innehållsförteckning

1 Svensk sysselsättningspolitik: Inriktning och prioriteringar.......4

1.1 Svensk ekonomi och arbetsmarknad........................4

1.2 Amsterdamfördraget stärker sysselsättnings-

samarbetet...............................................................5

1.3 Regeringens politik för ökad sysselsättning..............5

1.3.1 Politikens inriktning.................................................5

1.3.2 Nya initiativ.............................................................7

1.4 1998 års sysselsättningsriktlinjer och Sveriges

prioriteringar...........................................................9

2 Riktlinjer för sysselsättningen för år 1998...............................11

I Att förbättra anställbarbeten.................................11

2.1 Att angripa ungdomsarbetslösheten och förebygga

långtidsarbetslöshet...............................................11

2.2 Från passiva till aktiva åtgärder.............................12

2.3 Att uppmuntra utvecklingen av en metod för

partnerskap............................................................13

2.4 Underlätta övergången från skola till arbete..........14

II Att utveckla företagarandan..................................15

2.5 Att göra det lättare att starta och driva företag......15

2.6 Att utnyttja möjligheterna att skapa nya

arbetstillfällen.......................................................16

2.7 Skatter och sysselsättning.......................................17

III Att uppmuntra företagens och de anställdas

anpassningsförmåga...............................................18

2.8 Att modernisera arbetsorganisationen....................18

2.9 Att stödja företagens anpassningsförmåga.............19

IV Att stärka jämställdhetspolitiken...........................19

2.10 Att angripa diskriminering mellan män och

kvinnor..................................................................19

2.11 Att förena yrkesliv och familjeliv...........................20

2.12 Att underlätta återinträde i yrkeslivet....................21

2.13 Att främja funktionshindrade personers inträde i

yrkeslivet...............................................................21

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

Nationell handlingsplan för sysselsättning

1 Svensk sysselsättningspolitik:

Inriktning och prioriteringar

1.1 Svensk ekonomi och arbetsmarknad

Svensk ekonomi befinner sig i en stabil uppgångsfas.
BNP-tillväxten har under perioden 1994-97 i genom-
snitt uppgått till 2,6 procent per år. Tillväxten väntas
bli 3,0 procent i år och 3,1 respektive 3,4 procent
åren 1999 och 2000. Det finns tydliga tecken på ett
förbättrat läge på arbetsmarknaden. Arbetslösheten
har sjunkit kontinuerligt sedan sommaren 1997. Den
öppna arbetslösheten har på ett år minskat med
drygt två procentenheter och uppgick i februari 1998
till 6,7 procent. I regeringens prognos förutses att
sysselsättningen ökar med 1,0 procent i år och med
sammanlagt ytterligare 3,5 procent åren 1999 och
2000. Den öppna arbetslösheten beräknas minska till

5,7 procent 1999. Med de åtgärder regeringen före-
slår bedöms målet 4 procents öppen arbetslöshet
kunna nås mot slutet av år 2000. De löneavtal som
hittills slutits under 1998 inger också förhoppningar
om att lönebildningen inte skall utgöra ett hinder för
en fortsatt ökning av sysselsättningen och en minsk-
ning av arbetslösheten.

TABELL 1.1

NYCKELTAL 1997 - 2001

	1997	1998	1999	2000	2001
Öppen arbetslöshet	8.0	6,7	5,7	4,4	4,0
Åtgärder	4.3	4.2	4.0	3,9	3,5
Antal sysselsatta	-1,0	1,0	1.5	2.0	1,1
Kontantlön per timme	4,5	3,1	3,0	3.0	3.0
KPI, årsgenomsnitt	0,9	0,9	1.2	2,0	2,0
BNP	1.8	3.0	3,1	3.4	2.6
Finansiellt sparande,	-1,1	1,6	0.8	2,3	3,5
offentlig sektor

Anm.: Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i pro-
cent av arbetskraften. Årlig procentuell förändring redovisas för antal sys-
selsatta, löner, KPI och BNP. Finansiellt sparande redovisas som andel av
BNP.

Den politik som lades fast 1994 fullföljs. Den eko-
nomiska politiken är inriktad på att främja hög till-
växt, ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Grunden är att vidmakthålla makroekonomisk sta-
bilitet genom sunda offentliga finanser och stabila
priser. Detta är en nödvändig förutsättning för en
långsiktigt hållbar tillväxt och därmed en hög syssel-
sättning. Den stabilitetsinriktade politiken komplet-
teras med strukturella insatser. Dit hör en aktiv ar-
betsmarknadspolitik som motverkar passivisering,
upprätthåller de arbetslösas anställbarhet och främ-
jar en väl fungerande arbetsmarknad. Ett andra vä-
sentligt element är förstärkta insatser på alla nivåer i
utbildningssystemet för att möta de krav på högre
kompetens och kvalificerade yrkeskunskaper som
den moderna arbetsmarknaden ställer. Ett tredje in-
slag är insatser för att främja företagande, inte minst
i små och medelstora företag, och för att skapa ett
gott näringslivsklimat.

Den förda politiken har i många avseenden varit
framgångsrik. De offentliga finanserna har förbätt-
rats markant, från ett underskott motsvarande

10,3 procent av BNP 1994 till ett överskott i år. In-
flationsförväntningarna har brutits och inflationen
har stabiliserats på en låg nivå i linje med inflations-
målet på 2 procent. Räntorna har sjunkit. Bytesba-
lansen visar överskott. BNP-tillväxten tar nu fart från
en god genomsnittlig nivå de senaste åren. Arbets-
marknadsläget förbättras. Men fortfarande återstår
stora utmaningar för sysselsättningspolitiken.

Arbetslösheten är fortfarande oacceptabelt hög.
Sysselsättningsgraden, som tidigare var en av de hög-
sta i världen, har fallit från drygt 80 procent i slutet
av 1980-talet till cirka 70 procent idag. Sysselsätt-
ningsgraden bland funktionshindrade är betydligt
lägre än för befolkningen i övrigt.

Källa: Finansdepartementet

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

DIAGRAM 1.1

Öppen arbetslöshet, 1990-2001

Procent av arbetskraften

Källa: Finansdepartementet

Arbetslösheten har slagit hårt mot nytillträdande och
yngre arbetskraft. Invandrarnas arbetsmarknadssitu-
ation har försämrats dramatiskt under 1990-talet.
Flera grupper har betydande problem att få en fast
förankring på arbetsmarknaden. De riskerar att stå
utanför den reguljära arbetsmarknaden under långa
perioder. Bland dessa grupper återfinns många in-
vandrare, funktionshindrade, ungdomar och perso-
ner med låg utbildning.

Arbetslösheten är markant högre bland personer
med låg utbildning än bland högutbildade. Det finns
en tydlig tendens till ökade kompetenskrav i efterfrå-
gan på arbetskraft.

Ökningen av antalet arbetslösa under 1990-talet
har åtföljts av längre arbetslöshetstider. Den aktiva
arbetsmarknadspolitiken är en förklaring till att den
svenska långtidsarbetslösheten trots allt är låg vid en
internationell jämförelse.

1 likhet med den Europeiska unionens övriga
medlemsstater står Sverige således inför en betydande
utmaning: att öka sysselsättningen och att komma
tillrätta med den alltför höga arbetslösheten.

lemsstaterna uppmanades att under 1998 lägga fram
en första nationell handlingsplan för sysselsättning.
En första avstämning av medlemsstaternas hand-
lingsplaner kommer att göras vid Europeiska rådets
möte i Cardiff i juni 1998.

Sysselsättningsriktlinjema skall skapa bättre förut-
sättningar för ett mer samlat och samordnat ageran-
de inom EU för att uppnå målet om en hög syssel-
sättningsnivå. Huvudansvaret för genomförandet av
sysselsättningspolitiken och dess konkreta utform-
ning ligger dock fortfarande på medlemsstaterna.
Gemenskapen skall uppmuntra samarbete mellan
medlemsstaterna samtidigt som de enskilda med-
lemsstaternas befogenheter skall respekteras.

Sysselsättningsriktlinjema skall stämma överens
med de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas
och gemenskapens ekonomiska politik under artikel

103.2 i EG-fördraget. Sysselsättningsriktlinjema mås-
te därför vara förenliga med en fortsatt ansvarsfull
finanspolitik och återhållsamhet i de offentliga utgif-
terna. För svensk del innebär detta att ökade offent-
liga utgifter som kan föranledas av genomförandet av
sysselsättningsriktlinjema skall finansieras genom
omprioriteringar inom befintliga ramar.

Medlemsstaterna skall i handlingsplaner redovisa
hur riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder. I hand-
lingsplanerna skall medlemsstaterna ta ställning till
samtliga riktlinjer. I resolutionen om sysselsättnings-
riktlinjerna betonas att medlemsstaternas olika förut-
sättningar när det gäller de problem som tas upp i
riktlinjerna kommer att ta sig uttryck i olika lösning-
ar och prioriteringar anpassade till förhållandena i
varje medlemsstat. För Sverige, vars sysselsättnings-
politik ligger väl i linje med riktlinjerna, handlar det
om att redovisa hur den sysselsättningspolitik som
bedrivs omsätter riktlinjerna i nationella åtgärder.
Behovet av nya initiativ och åtgärder bör bedömas i
ljuset av sysselsättningsriktlinjema, utvecklingen på
arbetsmarknaden och målet om en halverad arbets-
löshet.

1.2 Amsterdamfördraget stärker
sysselsättningssamarbetet

Genom Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni
1997 har kampen mot arbetslösheten mer än någon-
sin tidigare förts upp som högsta prioritet i EU-
samarbetet. Införandet av en särskild avdelning om
sysselsättning i Amsterdamfördraget var ett viktigt
svenskt förhandlingsmål i regeringskonferensen.
Medlemsstaternas samarbete på sysselsättningsom-
rådet ges en fastare grund genom att främjandet av
en hög sysselsättningsnivå blir ett uttryckligt mål för
EU. Kampen mot arbetslösheten garanteras fortsatt
prioritet också i ett långsiktigt perspektiv.

Europeiska rådets möte i Luxemburg i november
1997 antog riktlinjer för sysselsättningen för 1998,
vilka fastställdes av rådet i december 1997. Med-

1.3 Regeringens politik för ökad
sysselsättning

1.3.1 Politikens inriktning

Det övergripande målet för regeringens sysselsätt-
ningspolitik är att minska arbetslösheten genom en
varaktigt högre sysselsättning. Den öppna arbetslös-
heten skall halveras till 4 procent år 2000. På lång
sikt är målet full sysselsättning.

Regeringens sysselsättningspolitik bygger på fem
grundstenar:

- Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen ge-
nom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger ökade möjligheter till arbete.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

- Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn.

- I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-
teras framför transfereringar. Skolan, vården och
omsorgen utgör kärnan i välfärden.

- Det krävs en bättre fungerande lönebildning för
att arbetslösheten skall kunna halveras.

- De offentliga finanserna skall vara sunda och pri-
serna stabila.

Jämställdhet mellan könen är ett av de övergripande
målen för regeringens sysselsättningspolitik. Sverige
har en jämförelsevis hög sysselsättningsgrad för både
kvinnor och män. Det är resultatet av en medveten
politik för att främja kvinnors och mäns lika rätt till
arbete. Särskilt viktiga faktorer för att uppnå den hö-
ga sysselsättningen är de insatser som görs för en
lättillgänglig barn- och äldreomsorg, betald föräld-
raledighet och ett inkomstskattesystem som har indi-
vider som minsta enhet liksom jämnare fördelning av
politisk makt mellan kvinnor och män. Insatser görs
också för att skapa lika möjligheter på arbetsmark-
naden för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Den svenska sysselsättningspolitiken är en integre-
rad del av den ekonomiska politiken. Politikens in-
riktning på makroekonomisk stabilitet - sunda of-
fentliga finanser och stabila priser - skapar
förutsättningar för en långsiktigt hög tillväxt och en
varaktig sysselsättningsökning. Arbetet med att sane-
ra de offentliga finanserna har resulterat i en omfat-
tande och snabb konsolidering, som skapat utrymme
för låga räntor och stärkt förtroendet för den eko-
nomiska politiken. Båda dessa faktorer har en stor
betydelse för företagens vilja att investera och hus-
hållens beslut om konsumtion, arbete och utbildning.
Genom saneringen av de offentliga finanserna har
utrymme skapats som gjort det möjligt för regeringen
att tillföra kommunerna extra resurser för att upp-
rätthålla kvaliteten inom skola, vård och omsorg.
Därmed kommer också den offentliga sysselsättning-
en att stabiliseras under de kommande åren.

Den tekniska utvecklingen och den ökade interna-
tionella integrationen ökar efterfrågan på välutbildad
arbetskraft samtidigt som sysselsättningsmöjligheter-
na för lågutbildad och lågkvalificerad arbetskraft
minskar. Nya och kvalificerade arbetsuppgifter som
förutsätter högskoleutbildning tillkommer. En av
grundstenarna i regeringens sysselsättningspolitik är
därför en konsekvent satsning på utbildning och
kompetensutveckling på alla nivåer, vilket ger goda
förutsättningar för att långsiktigt öka sysselsättning-
en. Kontinuerlig kompetensutveckling, både genom
det dagliga arbetet och i form av utbildningsinsatser,
i kombination med en flexibel arbetsorganisation, är
viktiga förutsättningar för framgångsrika företag.
Regeringens mycket omfattande satsningar på regul-
jär utbildning, arbetsmarknadsutbildning och kom-
petensutveckling i arbetslivet har bland annat som

syfte att motverka att den arbetslöses kunskaper och
yrkesfärdigheter förloras under tiden i arbetslöshet.
Utbyggnaden av högskolan med 60 000 permanenta
platser de kommande åren skapar möjlighet för fler,
såväl arbetslösa som andra, att skaffa sig en utbild-
ning för att möta arbetsmarknadens behov av välut-
bildade.

Arbetsmarknadspolitiken är en annan viktig kom-
ponent i regeringens sysselsättningspolitik. Den byg-
ger vidare på en svensk tradition av åtgärder som
främjar aktivitet och motverkar passivt bidragsbero-
ende. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har en
central uppgift när det gäller att förhindra utslagning
och verka för goda drivkrafter att söka arbete eller
ägna sig åt utbildning. Arbetet med att förbättra ar-
betsmarknadens funktionssätt och bibehålla de ar-
betslösas anställbarhet skall intensifieras och effekti-
viseras. Arbetsmarknadspolitiken bygger på följande
principer:

- Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att
se till att lediga platser tillsätts snabbt och effek-
tivt.

- Aktiva åtgärder prioriteras framför passivt kon-
tantstöd.

- De arbetslösa skall stå till arbetsmarknadens för-
fogande samt ha de förutsättningar och kunska-
per som krävs för att ta de jobb som erbjuds.

- Arbetsmarknadspolitiken skall bidra till yrkes-
mässig och geografisk rörlighet. Genom ökade
satsningar på utbildning och kompetensutveck-
ling skall den arbetslöse ges möjligheter att få
jobb i nya sektorer eller i sektorer där efterfrågan
på arbetskraft ökar.

- Personer som har särskilt svårt att få arbete och
som därmed riskerar att bli långtidsinskrivna
skall prioriteras. Bland dessa finns många funk-
tionshindrade, invandrare och ungdomar.

- En hög subventionsgrad i de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna kan vara berättigad under förut-
sättning att ordinarie arbetstillfällen inte trängs
undan.

- Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. Åtgärderna skall bidra
till att könsuppdelningen på arbetsmarknaden
bryts.

- Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställ-
ningsförsäkring och inte en permanent försörj-
ning.

Det är av stor vikt, i den konjunkturuppgång som
Sverige för närvarande befinner sig i, att söka mot-
verka uppkomsten av inflationsdrivande flaskhalsar.
Åtgärderna skall de kommande åren i högre grad in-
riktas på områden där bristsituationer kan uppkom-
ma. Genom att individuella handlingsplaner upprät-
tas för varje enskild arbetslös skall åtgärderna i

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

största möjliga utsträckning anpassas till individens
önskemål om framtida arbetsuppgifter och till ar-
betsmarknadens efterfrågan på yrkeskunskap.

Merparten av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn. En expan-
sion av det privata näringslivet innebär en förstärk-
ning av de offentliga finanserna och bidrar därmed
till att stärka hela ekonomin. För att åstadkomma en
sysselsättningsökning i den privata sektorn krävs go-
da förutsättningar för företag och företagande. Sveri-
ge har ett gott företagsklimat. Icke desto mindre är
det en angelägen uppgift att identifiera och lösa pro-
blem som kan begränsa en ytterligare tillväxt av
framför allt mindre företag. Detta arbete kommer att
breddas och intensifieras. En viktig komponent i det-
ta arbete är att underlätta för företag att ta till sig,
använda och utveckla ny teknik. Det är också viktigt
att fortsätta främja öppna och fungerande markna-
der med ett högt konkurrenstryck. Att förverkliga
den inre marknaden är betydelsefullt i detta sam-
manhang. Genom att driva på genomförandet av
gemenskapslagstiftning och tillämpningen av den-
samma skapas förutsättningar för en bättre funge-
rande gemensam marknad och ökad sysselsättning i
Europa.

En viktig förutsättning för att en ökad aktivitets-
nivå i ekonomin skall leda till en ökad sysselsättning
och en minskad arbetslöshet är dock att lönebild-
ningen fungerar väl. Med löneökningar som är i linje
med produktivitetsutvecklingen och inflationsmålet
kan arbetslösheten pressas tillbaka. I annat fall riske-
rar den höga arbetslösheten att bli permanent.

Regeringens mål om en halverad öppen arbetslös-
het år 2000 följs upp två gånger per år. Detta sker
för att understryka regeringens bestämda ambition
att nå det uppställda målet. I uppföljningen redovisas
utvecklingen på arbetsmarknaden för centrala vari-
abler såsom sysselsättning, långtidsarbetslöshet, ung-
domsarbetslöshet och företagande, liksom de åtgär-
der som regeringen vidtagit och tänker vidta för att
bekämpa arbetslösheten.

Att återställa en hög sysselsättningsgrad är en cen-
tral uppgift för sysselsättningspolitiken. Endast med
en hög andel av den arbetsföra befolkningen i regul-
jär sysselsättning får välfärdssamhället ett stabilt och
uthålligt fundament.

En bärande tanke i arbetet med sysselsättnings-
riktlinjerna har varit värdet av att målinrikta politi-
ken genom att sätta upp konkreta mål. Medlemssta-
terna uppmanas också att sätta nationella mål där de
finner det möjligt och lämpligt.

I Sverige har vi goda erfarenheter av att sätta upp
konkreta mål för politiken. Utöver målet om en hal-
verad öppen arbetslöshet finns mål för inflationen
samt budgetpolitiska mål. Dessa mål har starkt bi-
dragit till en stabil utveckling för den svenska eko-
nomin.

1.3.2 Nya initiativ

I den ekonomiska vårpropositionen redovisar rege-
ringen hur sysselsättnings- och tillväxtpolitiken vida-
reutvecklas genom insatser inom sex områden av
central betydelse för framtiden och för den ekono-
miska och kulturella välfärden. Det handlar om yt-
terligare utbildningsinsatser, om att sprida och öka
användandet av informationsteknologi, att främja
ekologisk hållbarhet, att främja företagande, att stär-
ka Europasamarbetet samt att arbeta för ett Sverige
för alla.

Kunskap och kompetens

Nyckeln till en framtid med ökad välfärd ligger i en
kvalificerad arbetskraft med god utbildning. Politi-
ken går därför ut på att stärka hela utbildningssys-
temet, från förskolan till kvalificerad vidareutbild-
ning för dem som redan har jobb. Varje ung
människa som lämnar grund- och gymnasieskolan
utan tillräckliga kunskaper utgör ett misslyckande.
En bättre skola kräver resurser och en hög pedago-
gisk kompetens för att stärka kvalitetsutvecklingen.

Regeringen avser att genomföra ett tiopunktspro-
gram för kvalitet och likvärdighet i skolan. Bland
annat skall kvalitetskontrollen skärpas på såväl cen-
tral som lokal nivå. En nationell inspektionsnämnd
skall inrättas inom Skolverket för att granska skolan.
En ny skolledarutbildning skall inrättas för att svara
mot dagens krav på pedagogiskt ledarskap. De na-
tionella kursproven i gymnasieskolan blir obligato-
riska. Skolan bör ytterligare öppnas mot arbetslivet
och ett nytt gymnasialt teknikprogram utvecklas.
Undervisningen i naturvetenskap, teknik och miljö
skall stimuleras. En frivillig gymnasieexamen bör in-
föras. Kulturen har en viktig roll i skolan och samar-
betet bör stärkas med musik- och kulturskolan. Ett
IT-program för skolan skall presenteras.

Inom vuxenutbildningen tillkommer enligt tidiga-
re beslut 140 000 platser under perioden 1997 -
2000. Ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med ar-
betslöshetsersättningen infördes hösten 1997 för det
första studieåret. För att möjliggöra ett fortsatt brett
deltagande ges under läsåret 1998/99 en möjlighet att
studera på det särskilda utbildningsbidraget ett andra
år. En försöksverksamhet med kvalificerad yrkesut-
bildning inleddes 1996. Försöksverksamheten för-
längs nu till och med år 2001 och antalet platser ut-
ökas med drygt 30 procent. Fördelningen av platser
koncentreras till bristyrkesområden.

Utbyggnaden av universitet och högskolor fortsät-
ter. Hittills har för perioden 1997-2000 beslutats om
60 000 nya permanenta platser med tyngdpunkt på
naturvetenskap och teknik.

Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra anställ-
barheten, bland annat genom att förbättra möjlighe-
terna att erbjuda arbetslösa utbildning och genom att
underlätta övergången från skola till arbete.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

Delaktighet i informationssamhället

I den nya informationstekniken ligger stora möjlighe-
ter till förändring. Här finns både tillväxtpotential för
samhället som helhet och utsikter att nå ökad effekti-
vitet, en bekvämare vardag och ett bättre liv.

Regeringen föreslår att ytterligare 1,8 miljarder
kronor avsätts under perioden 1999 - 2001 för sär-
skilda åtgärder varvid tyngdpunkten läggs på skolan.

IT-anpassningen av myndigheternas informations-
system skall fortsätta och påskyndas. En särskild
kompetensutveckling inom IT för anställda inom of-
fentlig sektor ser regeringen som en viktig uppgift
under de kommande åren.

Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra anställ-
barheten samt till att uppmuntra företagens och de
anställdas anpassningsförmåga.

Hållbara Sverige

Sverige skall vara ett föregångsland och en pådrivan-
de kraft för en ekologiskt hållbar utveckling. Den
globala marknaden för miljöteknik, miljöanpassade
och resurssnåla produkter växer. Därför är den eko-
logiska omställningen också en del av politiken för
att stärka det svenska näringslivet och öka sysselsätt-
ningen.

Under de kommande åren stimuleras teknisk ut-
veckling och tillkomsten av nya arbeten genom att

12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,
infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets
kommuner. En miljard kronor har avsatts till ett
femårigt program för ekologiskt hållbar samhällsut-
veckling. Programmet avser i första hand kretslopp-
sanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur.

Dessa initiativ bidrar till att utveckla företagaran-
dan och skapar möjligheter för nya arbetstillfällen.

Företagande

Under de senaste åren har ett antal åtgärder av sär-
skild betydelse för mindre företag genomförts, bland
annat på skatteområdet och vad gäller tillgången på
riskkapital.

Störst betydelse för företagandet har dock det fak-
tum att de offentliga finanserna nu är i balans. Detta
har lett till halverade räntor vilket i sin tur bidragit
till att investeringarna har ökat kraftigt. Den gynn-
samma utvecklingen av de offentliga finanserna möj-
liggör nu ytterligare - finansierade - skattesänkning-
ar och åtgärder för ökad tillgång på riskkapital.

Sammanlagt föreslår regeringen att cirka cirka 2
miljarder kronor per år avsätts för dessa ändamål
under perioden 1999 - 2001. Det handlar företrädes-
vis om lättnader och förenklingar inom företagsbe-
skattningen.

Dessa nya initiativ bidrar till att utveckla företaga-
randan, bland annat genom att göra det lättare att
starta och driva företag och genom att göra skatte-
systemet gynnsammare för sysselsättningen.

Europeiskt samarbete

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för
tillväxt och sysselsättning, inte minst i Sverige, har
tidigare sammanlagt en miljard kronor avsatts.
Medlen används inom områdena energi, miljö, in-
frastruktur, kunskapsöverföring och svensk export-
industri. Regeringen föreslår nu att verksamheten
förlängs genom att medel anslås för de kommande
tre åren. Regeringen strävar bland annat efter att
uppnå ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små
och medelstora företagen.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknads-
och handelsmöjligheterna i det nya framväxande Eu-
ropa bland annat genom insatser för småföretagen,
förstärkt exportfrämj arorganisation i Sverige och åt-
gärder för att ta tillvara invandrares speciella land-
och språkkunskaper.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

Ett Sverige för alla

På några decennier har Sverige genom invandring
blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mång-
fald. I denna mångfald ligger en utvecklingspotential.
I en internationaliserad värld har ett land med en
mångkulturell befolkning ett försprång. Att ta tillva-
ra denna fördel kommer att kräva både förändrade
attityder och politiska insatser.

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund
har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarkna-
den som andra har. För att vända utvecklingen,
minska segregationen och att uppnå de integrations-
politiska målen, föreslår regeringen ett resurstillskott
för dessa ändamål under de kommande tre åren. Av
central betydelse är åtgärder för att förbättra kun-
skaperna i det svenska språket, skapa lika villkor på
arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig
förbättring av situationen i utsatta bostadsområden
där en stor andel av invånarna har invandrarbak-
grund.

Regeringen kommer under våren dessutom att
lämna förslag till en skärpning av lagen mot etnisk
diskriminering.

Dessa initiativ bidrar till att förbättra anställbarhe-
ten samt till att stärka jämställdhetspolitiken.

1.4 1998 års sysselsättningsriktlinjer

och Sveriges prioriteringar

Regeringens sysselsättningspolitik ligger väl i linje
med riktlinjernas rekommendationer. Det handlar
bland annat om att ta tillvara de betydande resurser
som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs
utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörig-
het, ålder, sexuell läggning eller funktionshinder.

Att förbättra anställbarheten

I riktlinjerna lyfts fram att arbetskraftens anställbar-
het skall främjas genom att aktiva åtgärder, med be-
toning på utbildning och kompetensutveckling, prio-
riteras framför passivt kontantstöd. Regeringen delar
till fullo detta synsätt. Regeringens politik ligger i det-
ta avseende helt i linje med riktlinjernas rekommen-
dationer. Regeringen värdesätter också att riktlinjer-
na lyfter fram utbildning och kompetensutveckling
som ett viktigt medel för att skapa en flexibel euro-
peisk arbetsmarknad. Bästa sättet att bekämpa lång-
tidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet är en poli-
tik inriktad på att stärka individernas kunskaper och
kompetens och därmed öka deras anställbarhet.

Regeringen delar också synen att arbetsmarkna-
dens parter har ett betydande ansvar för sysselsätt-
ningspolitiken. Det svenska handlingsprogrammet
har varit föremål för diskussioner med arbetsmark-
nadens parter. Det är viktigt att regeringen och ar-
betsmarknadens parter tillsammans kan skapa de
förutsättningar som främjar anställbarhet och möj-

ligheter till livslångt lärande. Det är också viktigt att
man tillsammans verkar för en modem arbetsorgani-
sation med väl utvecklade arbetsformer, där kvinnors
och mäns kompetens tas tillvara. Regeringen har
med det syftet inlett särskilda överläggningar med
parterna för att se hur staten och parterna gemen-
samt ska kunna bidra till att främja kompetensut-
veckling i arbetslivet.

Att utveckla företagarandan

Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt att
göra det lättare för människor att starta och att driva
företag och därigenom främja en ökad sysselsättning
i den privata sektorn. Regeringen har också intensifi-
erat arbetet med att undanröja hinder för särskilt de
mindre företagens expansion. Det är också nödvän-
digt att stärka förutsättningarna för kunskapsutbyte i
ekonomin. Det är också viktigt att ta tillvara den
outnyttjade tillväxt- och sysselsättningspotential som
finns på lokal nivå. En ökad betoning av samver-
kanslösningar mellan näringsliv, högskola och andra
offentliga aktörer är central i detta avseende.

Regeringen delar uppfattningen att medlemssta-
ternas skatte- och bidragssystem bör utformas på ett
sätt som är gynnsamt för sysselsättningen. Regering-
en finner det emellertid inte meningsfullt att formule-
ra kvantitativa mål för utvecklingen av det totala
skatteuttaget eller för skattetrycket på arbete. Det
totala uttaget av skatt är ingen bra mätare på skat-
ternas samhällsekonomiska effekter. Dessa effekter
beror på hur skatterna tas ut och för vilka ändamål
de används. Strukturen på skatteuttaget bör därför
vara den centrala frågan sett ur ett sysselsättning-
sperspektiv. Eventuella förändringar i skattesystemet
får dock inte äventyra de offentliga finanserna.

Att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga

Företagens och de anställdas förmåga att anpassa sig
till ändrade förhållanden i omvärlden har stor inver-
kan på sysselsättning och tillväxt. En politik som
främjar anpassningsförmågan hos företag och an-
ställda är därför betydelsefull. Arbetsmarknadernas
parter har en viktig roll för att underlätta anpass-
ningsförmågan. I Sverige finns en tradition av sam-
verkan mellan ansvarstagande parter på arbetsmark-
naden, som har bidragit starkt till utvecklingen mot
mer flexibla och decentraliserade arbetsorganisatio-
ner. Möjligheterna att ta tillvara individens kompe-
tens hänger nära samman med utformningen av ar-
betsorganisationen. För att individens kompetens
skall underhållas och utvecklas är det av största vikt
att hon får ta eget ansvar i största möjliga utsträck-
ning samt har möjlighet att utveckla idéer.

Att stärka jämställdhetspolitiken

Regeringen uppskattar att jämställdhetspolitiken gi-
vits ett eget huvudområde. De företeelser som be-
handlas i övriga huvudområden, t.ex. långtidsar-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

betslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva åtgärder
är emellertid också av grundläggande betydelse för
kvinnors och mäns lika villkor på arbetsmarknaden.
Ett jämställdhetsperspektiv bör därför genomsyra
samtliga huvudområden så att riktlinjerna i sin helhet
ger uttryck för medlemsstaternas strävan mot jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarkna-
den. På samma sätt är det viktigt att skapa lika rät-
tigheter och möjligheter på arbetsmarknaden för alla
oavsett etnisk eller kulturell bakgrund.

Regeringen ser även mycket positivt på att i form
av en egen riktlinje lyfta fram funktionshindrades li-
ka rätt till arbete och behovet av att särskilt upp-
märksamma de svårigheter som funktionshindrade
personer kan möta vid inträde i yrkeslivet. Regering-
en anser att den övergripande ambitionen bör vara
att generellt stärka de funktionshindrades anställbar-
het genom att, utöver att främja deras inträde på ar-
betsmarknaden, också stödja deras utveckling i ar-
betslivet samt förhindra utslagning.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

2 Riktlinjer för syssel-

sättningen för år 1998

I Att förbättra anställbarheten

2.1 Att angripa ungdomsarbetslösheten

och förebygga långtidsarbetslöshet

Riktlinje

Medlemsstaterna skall se till att alla ungdomar, in-
nan de varit arbetslösa sex månader, erbjuds en ny
start i form av utbildning, omskolning, arbetslivserfa-
renhet, anställning eller andra åtgärder som främjar
deras anställbarhet.

Situationen i Sverige

Det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget i Sveri-
ge under 1990-talet har slagit hårt mot ungdomar.
Arbetslösheten har varit särskilt hög bland ungdomar
över 20 år, den ålder då de flesta gör sitt inträde på
arbetsmarknaden. Merparten av alla ungdomar i åld-
rarna 16-19 år befinner sig fortfarande i utbildning.
Sedan hösten 1997 har arbetsmarknadsläget i Sverige
ljusnat något och arbetslösheten bland ungdomar har
fallit. Den öppna arbetslösheten för ungdomar upp-
går till strax under 13 procent av arbetskraften och
är relativt jämnt fördelad mellan unga män och unga
kvinnor. Av de ungdomar under 25 år som i februari
i år var registrerade vid någon arbetsförmedling hade
cirka 20 procent varit arbetslösa i mer än 100 dagar.

Sveriges politik

Målet är att ingen under 25 år skall behöva vara öp-
pet arbetslös i mer än 100 dagar. För att på ett var-
aktigt sätt vända ungdomsarbetslöshetens utveckling,
har regeringen utarbetat förebyggande strategier.
Dessa är inriktade på att förhindra långa perioder av
arbetslöshet och passivitet och förbättrar därigenom
ungdomarnas möjligheter till arbete. Detta sker ge-
nom att

- Ungdomar under 18 år ges en grundläggande ut-
bildning av god kvalitet. Praktiskt taget alla ung-
domar (98 procent) går vidare från den 9-åriga
grundskolan till den 3-åriga gymnasieskolan.
Kommunerna har ansvar för skolan och är skyl-
diga att erbjuda alla ungdomar en gymnasieplats
fram till och med det år den unge fyller 20 år.

- Arbetslösa ungdomar bistås med arbetsförmed-
lingsinsatser. Om detta inte leder till att ungdo-
marna finner arbete, skall möjligheterna till arbe-
te stärkas genom vägledning, utbildning,
yrkespraktik, arbetslivserfarenhet eller andra ak-
tiva åtgärder.

- Ungdomar mellan 18 och 20 år ges förbättrade
möjligheter på den lokala arbetsmarknaden. Det-

ta görs möjligt genom att kommunerna på frivil-
lig basis sluter avtal med länsarbetsnämnderna.
Avtalet innebär att kommunerna, mot ersättning
från staten, får möjlighet att lokalt utveckla en
arbetsmarknadspolitik som väl motsvarar kraven
på den lokala arbetsmarknaden. Verksamheten,
som bygger på ett samarbete mellan kommuner-
na och det lokala näringslivet, syftar till att förbe-
reda ungdomarna för inträde på den reguljära ar-
betsmarknaden eller för plats i reguljär
utbildning. Samtliga kommuner har tecknat så-
dana avtal och nått mycket goda resultat.

- Ungdomar mellan 20 och 24 år ges en aktiveran-
de och utvecklande insats på heltid. Ungdomarna
skall i första hand aktivt söka arbete. Arbetsför-
medlingen skall pröva om någon av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna kan vara relevanta
eller om en reguljär utbildning kan vara ett alter-
nativ för den unge. Senast inom 90 dagar skall
den unge, tillsammans med arbetsförmedlingen
och i samråd med kommunen, ha arbetat fram en
individuell handlingsplan. Om den unge inte fun-
nit någon meningsfull sysselsättning inom 90 da-
gar, så övergår ansvaret till kommunen, som skall
erbjuda en lämplig insats. Insatserna skall regel-
bundet följas upp och de unga skall med jämna
mellanrum delta i jobbsökaraktiviteter som an-
ordnas av arbetsförmedlingen. De ungdomar som
vägrar att delta i utvecklingsinsats eller som av-
bryter en aktivitet förlorar rätten till utveck-
lingsersättning eller, i förekommande fall, ersätt-
ning från arbetslöshetskassa.

Riktlinje

Medlemsstaterna skall se till att arbetslösa vuxna,
innan de varit arbetslösa i tolv månader, också får
erbjudande om en ny start genom någon av de ovan
nämnda [se ungdomsarbetslöshet] åtgärderna eller,
mer allmänt, genom individuell yrkesvägledning.

Situationen i Sverige

I Sverige definieras en person som långtidsarbetslös
efter en period av arbetslöshet på minst sex månader.
I de allra flesta fall sätts åtgärder in innan den ar-
betslöse varit arbetslös i tolv månader, vanligen sker
det inom sex månader. Sverige uppfyller därmed
riktlinjens mål.

De senaste årens höga arbetslöshet har resulterat i
en ökad långtidsarbetslöshet, både för kvinnor och
män, men dess omfattning har kunnat begränsas ge-
nom aktiva åtgärder.¹ Obalanserna på arbetsmark-
naden har även lett till att antalet långtidsinskrivna -

¹ På grund av felaktigheter i Arbetskraftsundersökningamas (AKU) redovisning av
långtidsarbetslösa, saknas tillförlitlig statistik för 1997.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

arbetslösa personer som varit inskrivna vid landets
arbetsförmedlingar utan arbete i minst två år - ökat.
Under 1997 hade i genomsnitt strax under 120 000
varit långtidsinskrivna. Av dessa var cirka 70 000
män och 50 000 kvinnor. Dessa personer utgjorde
23 procent av den totala arbetslösheten. Bland kvin-
norna var de långtidsinskrivnas andel 21 procent och
bland männen 25 procent.

Sveriges politik

Ett av de övergripande målen för den svenska ar-
betsmarknadspolitiken är att förebygga långa perio-
der utan arbete. Detta sker genom att:

- Aktiva förmedlingsinsatser sätts in. Vid behov
skall även aktiva åtgärder sättas in i ett tidigt ske-
de. Detta gäller främst utbildningsinsatser.

- Individuella handlingsplaner upprättas för dem
som riskerar långtidsarbetslöshet. De individuella
handlingsplanerna syftar till att effektivisera arbe-
tet vid arbetsförmedlingarna samt bryta den kös-
uppdelade arbetsmarknaden. För att kunna ge
den arbetslöse professionell vägledning har rege-
ringen tillfört extra medel till personalförstärk-
ningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmark-
nadsinstitut.

- Nya medel i kampen mot långtidsarbetslöshet
sätts in. Till dessa hör offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete - två
åtgärder som syftar till att ge långtidsarbetslösa
sysselsättning och samtidigt åstadkomma kvali-
tetshöjande insatser i offentlig verksamhet. Lång-
tidsarbetslösa har även getts möjlighet till reguljär
anställning under den tid en anställd deltar i stu-
dier inom ramen för Kunskapslyftet (se vidare
Riktlinje 2.2).

Europeiska socialfondens bidrag till att bekämpa
långtidsarbetslöshet

De svenska mål 3-insatserna är inriktade på kompe-
tensutveckling, s.k. Datortek samt skapande av sys-
selsättning via vägledning/rådgivning och hjälp till
egen företagarverksamhet. Avsikten är att erfarenhe-
terna av mål 3-projekten skall omsättas i reguljär ar-
betsmarknadspolitik. Ett arbete pågår därför för att
identifiera och sprida information om framgångsrika
och överförbara projekt.

Uppföljning

Resultatet för Arbetsmarknadsverkets (AMV) verk-
samhet följs regelbundet upp av regeringen inom ra-
men för mål- och resultatstyrning. Detta sker bland
annat genom resultatuppföljning, indikatorer, kvar-
talsvisa redovisningar från AMV till regeringen samt
genom en kontinuerlig dialog mellan Arbetsmark-
nadsdepartementet och AMV.

2.2 Från passiva till aktiva åtgärder

Riktlinje

Varje medlemsstat kommer att anstränga sig för att
avsevärt öka antalet personer som är föremål för ak-
tiva åtgärder som kan underlätta deras anställbarhet.
För att öka andelen arbetslösa som erbjuds utbild-
ning eller varje annan jämförbar åtgärd kommer
varje medlemsstat att utifrån sina förutsättningar
lägga fast en målsättning om att gradvis närma sig
genomsnittet för de tre medlemsstater som har nått
de bästa resultaten och minst 20 procent.

Situationen i Sverige

Sverige uppfyller riktlinjens mål avseende andelen
arbetslösa i aktiva åtgärder. Under 1997 deltog drygt
40 procent av de arbetslösa i en aktiv arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd eller i Kunskapslyftet. Bland del-
tagarna fanns nästan lika många män som kvinnor.

Sveriges politik

Sverige har en lång tradition av arbete med en aktiv
arbetsmarknadspolitik där de arbetslösas aktivitet
premieras framför passivitet. Denna strategi kallas i
Sverige för ”arbets- och kompetenslinjen” och är ut-
gångspunkten i allt arbete med de arbetslösa. Följan-
de principer är bärande:

a. 1 första hand skall de arbetslösa erbjudas ett arbe-
te. Om inget sådant kan erbjudas skall en utbild-
ningsinsats eller en praktikplats sättas in när så
befinns lämpligt.

b. Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet
vid omställning från ett arbete till ett annat. En
viktig komponent är att den arbetslöse måste
uppfylla ett arbetsvillkor för att han eller hon
skall erhålla ersättning. Under ersättningsperio-
den måste den arbetslöse aktivt söka arbete och
får inte tacka nej till erbjudanden om jobb som
befinns lämpliga med hänsyn till den arbetslöses
arbetsvana och kvalifikationer.

c. Kvinnors och mäns möjligheter att återinträda på
den reguljära arbetsmarknaden skall öka genom
aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Aktivitet får emellertid inte bli ett självändamål utan
de aktiva åtgärderna skall vara en del av en hand-
lingsplan och inriktas på att öka de arbetslösas an-
ställbarhet och anpassas efter arbetsmarknadens be-
hov. Därför

- Ges ökade resurser till mer kostsamma åtgärder i
form av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Denna satsning innebär att andelen arbetslösa i
arbetsmarknadsutbildning ökar under 1998 -
1999.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

- Har en bred satsning på reguljär vuxenutbildning
genom det s.k. Kunskapslyftet inletts. Satsningen
kommer att pågå fram till år 2002 och kommer
fullt utbyggd att omfatta 140 000 årsstudieplat-
ser, vilket motsvarar 3,5 procent av den totala
arbetskraften eller en fördubbling av antalet per-
soner i vuxenutbildning. Kunskapslyftet erbjuder
en möjlighet till kompletterande studier upp till
treårig gymnasiekompetens. Målgruppen är i
första hand arbetslösa, men omfattar även an-
ställda som riskerar arbetslöshet på grund av bris-
tande utbildning. Utbildningen sker inom ramen
för reguljär vuxenutbildning, men präglas av stor
flexibilitet vad gäller uppläggningen av studierna,
vilka skräddarsys efter den enskildes färdigheter,
kunskaper och behov. Den kan även kombineras
med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
t.ex. praktik på arbetsplatser. Studiernas upp-
läggning skall också ta hänsyn till de lokala för-
hållandena och arbetsmarknadens behov. Staten
bekostar verksamheten, men den genomförs i
kommunal regi. För att finansiera sina studier får
arbetslösa ett särskilt utbildningsbidrag, motsva-
rande arbetslöshetsersättningen, under ett år. De
som studerat med särskilt utbildningsbidrag un-
der hösten 1997 och våren 1998 ges möjlighet till
ytterligare ett års studier med denna finansiering.
Även anställda erbjuds studera med det särskilda
utbildningsbidraget under förutsättning att ar-
betsgivaren förbinder sig att anställa en långtids-
arbetslös, som är registrerad vid arbetsförmed-
lingen, under den tid studierna varar. En
majoritet av deltagarna i Kunskapslyftet är kvin-
nor.

- Utökas arbetsmarknadsutbildningen med ett na-
tionellt program för utbildning i modern informa-
tionsteknologi. Satsningen på utbildning inom IT-
området har utarbetats i samarbete med Industri-
förbundet och kommer sammantaget att omfatta
10 000 personer fram till och med 1999 års ut-
gång. Tre fjärdedelar av platserna är avsedda för
arbetslösa och en fjärdedel avsätts för anställda
med behov av kompetensutveckling. I genomsnitt
kommer utbildningen att pågå i 25 veckor och ef-
ter avslutad utbildning erhåller deltagaren ett cer-
tifikat.

Uppföljning

Se Riktlinje 2.1.

2.3 Att uppmuntra utvecklingen av en
metod för partnerskap

Riktlinje

Följaktligen

- uppmanas arbetsmarknadens parter enträget att på
sina olika ansvars- och verksamhetsnivåer, skynd-
samt sluta avtal som ökar möjligheterna till utbild-
ning, yrkeserfarenhet, praktik eller andra åtgärder
som kan underlätta anställbarheten.

- kommer medlemsstaterna och arbetsmarknadens
parter att anstränga sig att utveckla möjligheterna till
livslångt lärande.

Sveriges politik

Sverige har en stark tradition av samverkan mellan
regering och arbetsmarknadens parter. Parterna har
lämnat viktiga bidrag på flera områden, bland annat
genom

- Avtal för ökad kompetensutveckling inom flera
sektorer. I 1998 års avtalsrörelse är kompetensut-
veckling en av de viktigaste frågorna. Flertalet av
de centrala avtalen innehåller ställningstaganden
beträffande behovet av kontinuerlig kompe-
tensutveckling, parternas gemensamma ansvar
samt vikten av utvecklingsplaner för företa-
get/organisationen och individen. Sådana avtal
finns inom såväl privat som offentlig sektor. Sam-
råd, förhandlingar och kollektivavtal mellan ar-
betsmarknadens parter på lokal nivå formar den
praktiska tillämpningen på arbetsplatsen. Ett
större antal arbetstagar- och arbetsgivarorganisa-
tioner inom industrin har i ett gemensamt avtal
lämnat förslag till hur kompetensutveckling på
arbetsplatserna kan tillgodoses. Enligt förslaget
bör avsättningar kunna ske i form av sänkta ar-
betsgivaravgifter eller avdragsgilla avsättningar.

- Skapandet av särskilda samarbetsorgan för trygg-
hets- och omställnings frågor. Dessa syftar till att
bidra till utbildning och arbetsorganisationspro-
jekt för att minska risken för uppsägningar.

- Gemensamma organ för yrkesutbildningsfrågor
(Arbetsmarknadens yrkesråd). Branschvis finns
också ett flertal samarbetsorgan mellan parterna
som följer utvecklingen inom branschen, analyse-
rar kompetensbehovet och verkar för utbildning
och kompetensutveckling.

- Förlängs och utökas den Kvalificerade yrkesut-
bildningen (se vidare Riktlinje 2.4).

- Samarbete kring IT-utbildning (se vidare Riktlinje
2.2).

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

Vidare kommer

- Regionala kompetensråd att inrättas som en mö-
tesplats mellan parterna på arbetsmarknaden och
utbildningsanordnarna i syfte att bättre anpassa
arbetsmarknadsutbildningen och den reguljära
utbildningen - både på gymnasie- och högskole-
nivå - till det lokala och regionala arbetslivets ef-
terfrågan.

Europeiska socialfondens bidrag till
kompetensutveckling i arbetslivet

I det svenska mål 4-programmet kopplas åtgärder för
att stimulera kompetensutveckling ihop med ar-
betsorganisatorisk utveckling och företagsutveckling,
eftersom dessa faktorer är starkt beroende av var-
andra. Det svenska programmet är unikt såtillvida
att det även omfattar verksamhet i kommuner och
landsting. I varje region finns s.k. partnerskap bestå-
ende av arbetsmarknadens parter, näringsliv och
myndigheter. Partnerskapen har lagt fast regionala
program som beskriver och bedömer varje läns speci-
fika struktur och kompetensbehov. Det regionala
nätverket kring partnerskapet är mycket värdefullt
för mål 4-programmet.

2.4 Underlätta övergången från skola till
arbete

Riktlinje

Därför kommer medlemsstaterna att förbättra skol-
systemets kvalitet för att avsevärt minska antalet
ungdomar som lämnar skolan i förtid.

Situationen i Sverige

Antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid är i
Sverige mycket lågt. Av alla 16-åringar går 98 pro-
cent vidare till gymnasieskolan, varav cirka hälften
genomgår en yrkesutbildning. De flesta som påbörjar
en treårig gymnasieutbildning fullföljer den. Fyra av
fem tjugoåringar har genomfört en fullständig gym-
nasieutbildning. Av dessa har cirka 80 procent
grundläggande behörighet för högskolestudier.

Sveriges politik

I Sverige har det sedan länge lagts stor vikt vid allas
rätt till en god grundläggande utbildning. Skolsyste-
mets utformning bygger på det faktum att varje ung
kvinna och man i dag behöver en gymnasieutbildning
som grund för sitt framtida liv och lärande. Rege-
ringens politik för att förbättra skolsystemets kvalitet
och ge de ungdomar som går igenom gymnasiesko-
lan goda möjligheter att skaffa sig ett arbete eller
studera vidare är inriktad på att

- Ge alla ungdomar en gymnasieutbildning, som
förbereder för samhälls- och yrkesliv och högre
studier. Därför har gymnasieskolan utformats
som en treårig utbildningsform som omfattar en
gemensam kärna av ämnen för alla utbildnings-
program, såväl teoretiska som yrkesinriktade.

- Ge arbetslivet en större roll i skolan bland annat
genom de regionala kompetensråden som kom-
mer att inrättas (se vidare Riktlinje 2.3).

- Förbättra övergångsfrekvensen till gymnasiesko-
lan och fullföljandet av ett nationellt program ge-
nom att förberedande studier erbjuds på ett s.k.
individuellt program.

- Att i tid observera och fånga upp elever vars kun-
skapsutveckling är otillfredsställande. De nya
mål- och kunskapsrelaterade betygssystemen i
grund- och gymnasieskolan tydliggör såväl ele-
vens som skolans resultat på ett helt annat sätt än
tidigare. Det är ett instrument bland flera för
kontroll av utbildningens kvalitet och likvärdig-
het.

- Stärka kvaliteten inom skola, vård och omsorg
genom att tillföra kommunerna ökade resurser
(se vidare Riktlinje 2.11). Därmed skapas förut-
sättningar att prioritera en likvärdig skola av hög
kvalitet för alla barn och ungdomar. Elever i be-
hov av särskilt stöd samt satsningar på kompe-
tensutveckling av lärare i miljö, naturvetenskap
och teknik prioriteras.

- Utveckla och följa upp verksamheten inom ra-
men för ett tiopunktsprogram som regeringen av-
ser genomföra. Skolverkets tillsynsfunktion
kommer att stärkas och arbetet med att förbättra
kvaliteten utvecklas bland annat genom natio-
nella prov. En nationell inspektionsnämnd inrät-
tas också för att granska skolan direkt på rege-
ringens uppdrag. En ny statlig skolledarutbildning
inrättas.

Uppföljning

Skolverket har bland annat till uppgift att utveckla,
kontrollera och stödja kvalitetssäkringsarbetet i skol-
väsendet. Vidare skall Skolverket främja skolutveck-
ling genom att utarbeta kommentarmaterial och all-
männa råd som stöd till det lokala
utvecklingsarbetet. Ett system med statliga utbild-
ningsinspektörer för nationella kvalitetsgranskningar
av skolan har införts. Varje skola och varje kommun
har ålagts att årligen upprätta skriftliga kvalitetsre-
dovisningar. Skolverket har utformat nationella prov
för att analysera och på ett enhetligt sätt bedöma ele-
vers kunskaper i olika ämnen. Berörd skolpersonal
skall utarbeta ett åtgärdsprogram i de fall en elev har
behov av särskilda stödåtgärder.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

Riktlinje

Därför kommer medlemsstaterna att se till att alla
ungdomar får bättre förutsättningar att anpassa sig
till de tekniska och ekonomiska förändringarna samt
de kvalifikationer som motsvarar arbetsmarknadens
behov, då där är lämpligt genom att inrätta eller ut-
veckla lärlingssystem.

Sveriges politik

Den nuvarande gymnasieskolan infördes fr.o.m. läs-
året 1992/93 och omfattar 16 nationella program
varav 14 innehåller yrkesämnen indelade i en eller
flera kurser. Utformningen av program och kurser
har skett efter samråd med arbetsmarknadens parter
för att ge aktualitet och kvalitet i yrkesutbildningen.
Utbildningen skall ge en god grund för livslångt lä-
rande och därför ingår bland annat gemensamma
kärnämnen i de nationella programmen i gymnasie-
skolan. För att förbättra ungdomarnas förutsättning-
ar att förbereda sig för de förändrade behoven på ar-
betsmarknaden

- Införs ett nytt tekniskt program, och en ny mo-
dern lärlingsutbildning. Vidare införs en ny gym-
nasieexamen i syfte att ytterligare höja kvaliteten i
utbildningen.

- Samarbete kring kvalificerad yrkesutbildning
(KY). Utbildningen bygger på genomgången
gymnasieutbildning och vänder sig till såväl ar-
betslösa som anställda. Grundstenen i KY-
verksamheten är att utbildningarna utformas i
nära samverkan med arbetslivet och att den inne-
fattar en tredjedel arbetsplatsförlagd utbildning i
form av lärande i arbetslivet. Arbetslivet ansvarar
för den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen.
Genom den direkta kontakten med arbetslivet
kan utbildningen anpassas till de kvalifikationer
som efterfrågas från arbetslivet. KY-utbildningen
bedrivs som en försöksverksamhet. Mot bak-
grund av det gensvar utbildningen mött från ar-
betslivet, föreslår regeringen att utbildningen
byggs ut och att försöksperidoden förlängs till
och med år 2001.

För att öka rekryteringen av studerande till högsko-
lans tekniska och naturvetenskapliga utbildningar
har

- En behörighetsgivande utbildning kallad ”basår”
införts. Basåret finns både inom kommunal vux-
enutbildning och inom högskolan. Drygt hälften
av basårsstudenterna är kvinnor.

Uppföljning

En utvärdering av den kvalificerade yrkesutbildning-
en genomförs och kommer att presenteras under
1999. Sverige deltar under 1998 i ett OECD-projekt

som skall undersöka övergången från grundläggande
utbildning till arbetsliv. Projektresultaten kommer att
visa hur olika åtgärder och faktorer påverkar denna
process.

II Att utveckla företagarandan

2.5 Att göra det lättare att starta och
driva företag

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer därför att

- lägga särskild vikt vid att väsentligt minska de all-
männa omkostnaderna och den administrativa bör-
dan för företagen, särskilt de små och medelstora fö-
retagen, bland annat vid anställning av ytterligare
arbetskraft.

- uppmuntra initiativ till egenföretagande genom att
undersöka - i syfte att minska - de hinder som, inom
skattesystemen och de sociala trygghetssystemen, kan
försvåra egenföretagande eller att bilda småföretag.

Situationen i Sverige

Under 1990-talet har antalet egenföretagare, exklusi-
ve jord- och skogsbruk, ökat med drygt 10 procent,
trots en viss nedgång under 1996 och 1997. Kvinnor
är underrepresenterade bland egenföretagarna och
svarar för cirka en fjärdedel av antalet egenföretaga-
re. De senaste åren har drygt 27 000 nya företag per
år startats. Under 1996 sysselsatte de nystartade före-
tagen sammanlagt cirka 50 000 personer, varav 60
procent på heltid. Antalet konkurser har halverats
sedan 1992 och uppgick 1997 till drygt 10 000 före-
tag med sammantaget cirka 20 000 anställda.

Sveriges politik

Regeringen har intensifierat arbetet med att identifie-
ra och lösa sådana problem som särskilt de små före-
tagen upplever. I detta arbete ingår att motverka
kostnader och hinder för etablering och tillväxt som
vållar allmänna effektivitetsproblem och konkur-
rensnackdelar. Arbetet har utmynnat i ett antal kon-
kreta åtgärder för att

- Identifiera problem och föreslå åtgärder som kan
undanröja onödiga hinder för etablering och till-
växt i små företag. Detta arbete sker i Småföre-
tagsdelegationen och Förenklingsutredningen.
Småföretagsdelegationens arbete baseras på en
bred och åtgärdsinriktad dialog med företrädare
för näringslivets organisationer, fackliga organisa-
tioner, statliga myndigheter och kommuner. De-
legationen följer också Europeiska kommissio-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

nens projekt med liknande syfte samt övrigt in-
ternationellt arbete av denna karaktär. På basis av
det samlade underlagsmaterialet kommer delega-
tionen att utforma och aktualisera förslag till
konkreta åtgärder för att reducera hinder för fö-
retagsetableringar och tillväxt. Delegationen skall
avge sitt slutbetänkande senast den 1 juli 1998.
Förenklingsutredningen har till uppgift att utreda
möjligheterna att förenkla befintliga skatteregler.
Utredningen har nyligen fått tilläggsdirektiv som
innebär att den med förtur skall undersöka förut-
sättningarna för att införa ett förenklat deklara-
tions- och redovisningsförfarande för mindre
tjänsteföretag som bedrivs som enskild närings-
verksamhet.

- Ge anställda möjlighet till tjänstledighet för att
bedriva näringsverksamhet. Genom denna möj-
lighet behöver inte en person som startar ett nytt
företag riskera att, utöver de pengar och resurser
som satsas, förlora sin anställning för den händel-
se företagssatsningen inte slår väl ut. En förut-
sättning för tjänstledighet för att bedriva närings-
verksamhet är att verksamheten inte konkurrerar
med arbetsgivarens verksamhet.

- Öka kvinnornas andel av företagarna. För att
minska den kvinnliga underrepresentationen
bland egenföretagarna finns åtgärder särskilt rik-
tade till kvinnliga företagare. För kvinnor finns
möjlighet till en förlängning av det starta eget-
bidrag som finns som en särskild arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd. Vidare finns rådgivning och
särskilda lånemöjligheter för kvinnor.

- Främja invandrares företagande. Invandrare med
utomnordiskt medborgarskap har givits möjlighet
till förlängt starta eget-bidrag. Regeringen har till-
satt en särskild utredare för att kartlägga vilka
särskilda svårigheter personer med utländsk bak-
grund kan ha i samband med att de startar och
utvecklar egna företag.

- Främja unga företagare genom fördelaktiga lån.

- Öka tillgången på riskkapital. Inom närings- och
regionalpolitiken finns ett flertal former för risk-
kapitalförsörjning som alla har syftet att komplet-
tera de privata marknaderna för lån, garantier
och egenkapitalförsörjning. Genom EU:s struk-
turfondspolitik och Europeiska investeringsban-
kens särskilda handlingsprogram, har dessa möj-
ligheter ytterligare förstärkts. I vårpropositionen
föreslås att tillgången på riskkapital till unga tek-
nikföretag, s.k. såddkapital, skall förbättras yt-
terligare.

- Förbättra de skattemässiga villkoren för små och
medelstora företag liksom för ny företagande. Ge-
nom generella förändringar har enskilda nä-
ringsidkare fått liknande skattevillkor som de
som gäller för aktiebolag. Möjligheter att kvitta

förluster i företaget mot inkomst av tjänst har in-
förts. Partiella lättnader i beskattningen av in-
komster från små och medelstora bolag har inne-
burit förbättrade villkor. En sänkning av
arbetsgivaravgiftsuttaget av särskild betydelse för
mindre företag, gynnar expansion av sysselsätt-
ningen i dessa företag. Regeringen föreslår i vår-
propositionen ytterligare lättnader i beskattning-
en av företag som dels förbättrar möjligheten till
expansion med egna vinstmedel, dels underlättar
tillförseln av externt riskkapital.

- Göra det lättare att bedriva näringsverksamhet.
Det har blivit lättare för den som startar verk-
samhet att få en s.k. F-skattsedel. En F-skattsedel
skall efter ansökan normalt utfärdas för den som
uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva
näringsverksamhet.

- Underlätta anställningar i mindre företag. Rege-
ringen har infört en ny anställningsform för
visstidsanställning, där reglerna är konstruerade
så att de har störst betydelse för mindre och ny-
startade företag (se även Riktlinje 2.8).

2.6 Att utnyttja möjligheterna att skapa
nya arbetstillfällen

Riktlinje

Därför kommer medlemsstaterna att granska sätten
att fullständigt utnyttja de möjligheter som erbjuds
genom att sysselsättning skapas på lokal nivå, i den
sociala ekonomin och de nya verksamheter som är
kopplade till de behov som marknaden ännu inte har
tillfredsställt, genom att - i syfte att minska dem -
undersöka eventuella hinder för dessa möjligheter.

Sveriges politik

Det finns en outnyttjad tillväxt- och sysselsättnings-
potential i landets alla delar. Regeringen avsätter in-
om ett flertal politikområden resurser i syfte att på-
verka de regionala utvecklingsförutsättningarna.
Dessa resurser skall i ökad utsträckning samordnas.

- Inom ramen för den regionala näringspolitiken
avser regeringen att initiera ett program för utar-
betande av regionala tillväxtavtal. De regionala
tillväxtavtalen syftar till att åstadkomma en bätt-
re samverkan och helhetssyn mellan de organ
som arbetar med tillväxt- och sysselsättnings-
främjande åtgärder på samtliga nivåer. Avtalen
skall präglas av företagens efterfrågan och de re-
gionala och lokala behoven av tillväxt- och syssel-
sättningsfrämjande insatser.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

- Genom en långtgående organisatorisk decentrali-
sering skapas förutsättningar för ökad anpassning
av arbetsmarknadspolitiken till lokala och regio-
nala förutsättningar. I syfte att ytterligare stärka
det lokala inflytandet och effektivisera arbets-
marknadspolitiken har en försöksverksamhet be-
drivits i 28 kommuner med lokal samverkan
mellan kommun och arbetsmarknadsmyndighe-
ten. Verksamheten innebär att anslaget för ar-
betsmarknadspolitiska medel får användas fritt
utan restriktioner från gällande regelverk i ge-
mensamma projekt mellan kommunen och ar-
betsförmedlingen.

- Regeringen ser positivt på möjligheterna att på
den lokala nivån, skapa sysselsättning inom ra-
men för kooperativt företagande. En rad initiativ
har tagits för att säkerställa att kooperativa före-
tag ges samma utvecklingsmöjligheter som andra
företagsformer. Regeringen har dessutom tillsatt
en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga villko-
ren för den sociala ekonomin samt att belysa den
sociala ekonomin i samhället.

- Den svenska högskolan har en viktig regionalpoli-
tisk funktion. Samverkan med det omgivande
samhället är vid sidan av utbildning och forsk-
ning högskolans tredje uppgift. Varje lärosäte
skall informera den egna regionen om möjlighe-
ten att vända sig till högskolan för information av
olika slag. De mindre och medelstora företagen
skall prioriteras i dessa kontakter.

Sveriges politik

Underskott i de offentliga finanserna innebär att
skattehöjningar skjuts på framtiden. Genom det
svenska saneringsprogrammet har de mycket stora
budgetunderskotten i början av 1990-talet elimine-
rats genom en kombination av utgiftsminskningar
och skattehöjningar. Detta har inneburit att den
egentliga skattekvoten - summan av den formella
skattekvoten och det offentliga budgetsaldot - har
sjunkit de senaste åren, vilket också framgår av dia-
gram 2.1 nedan.

DIAGRAM 2.1

Formell och egentlig skattekvot samt underskott i de
offentliga finanserna, 1990-2001

Andel av BNP, procent

-10

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Källa: Finansdepartementet

2.7 Skatter och sysselsättning

Riktlinje

Varje medlemsstat

- kommer att, i mån av behov och med hänsyn till
nuvarande nivå, fastställa ett mål för en gradvis
minskning av den totala skattebördan och, där så är
lämpligt, ett mål för en gradvis minskning av skatte-
trycket på arbete och av lönebikostnaderna - särskilt
för okvalificerat och lågavlönat arbete - utan att
ifrågasätta saneringen av de offentliga finanserna och
den finansiella jämvikten i de sociala trygghetssyste-
men. De kommer att, om så är lämpligt, undersöka
om det är ändamålsenligt att införa en energiskatt
eller en skatt på förorenande utsläpp eller varje an-
nan skattemässig åtgärd.

- kommer att utan förpliktelser undersöka lämplig-
heten av att minska nivån på momsen på arbetsin-
tensiva tjänster som inte är utsatta för gränsöverskri-
dande konkurrens.

Det totala skatteuttaget bör av naturliga skäl inte va-
ra så högt att det står i vägen för högre tillväxt eller
ökad sysselsättning. Men utifrån denna princip går
det inte på ett meningsfullt sätt att bestämma ett
kvantitativt mål för skattetrycket. Det totala uttaget
av skatt är ingen bra mätare på skatternas samhälls-
ekonomiska effekter. Dessa effekter beror på hur
skatterna tas ut och för vilka ändamål de används. I
Sverige består det totala skatteuttaget även av skatter
på transfereringar och avgifter till socialförsäkrings-
systemet. Därtill är det i Sverige vanligare att vissa
samhälleliga mål främjas med bidrag eller subventio-
ner, snarare än via skattereduktioner.

Sänkningar av det totala skattetrycket på arbete
torde öka sysselsättningen varaktigt endast under
förutsättning att de sänkta skatterna minskar arbets-
givarnas arbetskraftskostnader. På längre sikt är det
dock sannolikt att lägre skatter via lönebildningsef-
fekter får en begränsad effekt på arbetskraftskostna-
derna. Således är det strukturen på skatterna på arbe-
te som bör vara den centrala frågan sett ur ett
sysselsättningsperspektiv. När det gäller skatter på
arbetsintensiva tjänster konstaterar regeringen att en
lättnad i beskattningen kan medföra effektivitets-
och specialiseringsvinster. Skattesänkningar som rik-
tas mot grupper och sektorer med mindre flexibla
löner kan dessutom förväntas påverka sysselsättning-
en positivt.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

En sänkning av skatterna för vissa branscher eller
för viss typ av arbetskraft är emellertid inte oproble-
matisk. För det första är skattesänkningar riktade
mot en viss bransch förenade med icke obetydliga
avgränsningsproblem. För det andra innebär en
sänkning av arbetsskatterna för en viss typ av arbets-
kraft att kopplingen mellan inbetalningar och ersätt-
ningar från de sociala trygghetssystemen bryts. Mer-
parten av arbetsgivaravgifterna utgörs av avgifter till
pensionssystemet och sjukförsäkringen. Vidare skall
varje skattesänkning finansieras.

I samband med skattereformen 1989/90 sänktes
marginalskatterna på arbetsinkomsterna kraftigt.
Marginalskattesänkningama finansierades delvis ge-
nom ett ökat skatteuttag från energiområdet. I ett
europeiskt perspektiv är de svenska energi- och kol-
dioxidskattema höga och möjligheterna att på kort
sikt utnyttja dessa skattebaser i syfte att minska utta-
get av skatter på arbete är begränsat. Regeringen an-
ser dessutom att konsekvenserna på tillväxt, regional
utveckling och inkomstfördelning måste utredas mer
för att de totala effekterna av en skatteväxling skall
kunna bedömas.

Ill Att uppmuntra företagens och
de anställdas anpassnings-
förmåga

2.8 Att modernisera arbetsorganisationen

Riktlinje

För att främja modernisering av arbetsorganisationen
och arbetsformerna

- uppmanas arbetsmarknadens parter, att på lämplig
nivå, särskilt på branschnivå och företagsnivå, för-
handla fram avtal som syftar till att modernisera ar-
betsorganisationen, däribland flexibla arbetsformer,
för att göra företagen produktiva och konkurrens-
kraftiga och för att uppnå en nödvändig jämvikt
mellan flexibilitet och trygghet. Dessa avtal kan till
exempel handla om arbetstid på årsbasis, minskning
av arbetstiden, minskning av övertiden, utveckling av
deltidsarbete, ”livslångt lärande” och avbrott i yr-
keslivet.

- kommer varje medlemsstat å sin sida att undersöka
lämpligheten i att i sin lagstiftning införa typer av
kontrakt som är mer anpassningsbara, för att ta hän-
syn till att sysselsättningen antar allt mer skilda for-
mer. Personer som har arbetskontrakt av detta slag
bör samtidigt komma i åtnjutande av tillräcklig
trygghet och bättre anställningsvillkor, som är fören-
lig med företagens behov.

Sveriges politik

Utvecklingen av en modern och flexibel arbetsorga-
nisation är av grundläggande betydelse för arbetsli-
vets villkor, för den enskildes arbetssituation samt en
viktig förutsättning för framgångsrika företag. Att
modernisera arbetsorganisationen och införa flexibla
arbetsformer främjar därför sysselsättning och till-
växt.

Arbetsmarknadens parter har varit starkt pådri-
vande i utvecklingen av arbetsorganisation och ar-
betsformer. Parternas ambitioner på dessa områden
visar sig bland annat i ett

- Samarbetsavtal mellan arbetsmarknadens parter
på flera avtalsområden, där det anges att ar-
betsorganisation, lönesättning och arbetsvillkor
skall utformas till stöd för goda arbetsresultat,
utvecklande arbeten och bättre kompetens.

På arbetstidsområdet har arbetsmarknadens parter,
inom ramen för den i huvudsak dispositiva lagstift-
ningen, ett stort inflytande över regleringen av arbets-
tiden. Arbetsmarknadens parter kan genom kollekti-
vavtal göra närmare avvägningar när det gäller
arbetstidens längd och förläggning, inom ramen för
de krav på hälsa och säkerhet som finns. Avgörande
för en eventuell arbetstidsförkortning är dels de an-
ställdas val mellan kortare arbetstid och reala löne-
ökningar, dels kravet på goda förutsättningar för
produktionen. Det är emellertid regeringens uppfatt-
ning att det under den närmaste tiden kommer att
skapas utrymme för arbetstidsförkortning och att
kortare arbetstid kan leda till ökad jämställdhet och
ökad livskvalitet. En generell arbetstidsförkortning
kan dock inte bli en lösning på arbetslöshetsproble-
met.

Mot bakgrund av de förändringar som skett på
den svenska arbetsmarknaden i riktning mot ökad
mångfald vad gäller olika former för att anlita ar-
betskraft, t.ex. tidsbegränsade anställningar, inhyr-
ning av arbetskraft, konsulttjänster, distansarbete
m.m. har

- En ny anställningsform införts. Denna anställ-
ningsform, överenskommen visstidsanställning,
innebär en möjlighet för arbetsgivare att anställa
upp till fem personer på viss tid utan särskild mo-
tivering. För att särskilt främja anställningar i små
företag, har företag utan anställda rätt att
visstidsanställa personal i upp till 18 månader
mot normalt 12.

- Huvuddelen av den lagstiftning som reglerar
verksamhet som bedrivs av uthyrningsföretagen
avskaffats. För att öka tryggheten för de personer
som hyrs ut har ett särskilt arbetsmiljöansvar in-
förts för den som hyr in arbetskraft. Regeringen
överväger för närvarande behovet av ändringar i
lagstiftningen.

- En utredning som skall se över regleringen av di-
stansarbete tillsatts.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

2.9 Att stödja företagens anpassnings-
förmåga

Riktlinje

IV Att stärka jämställdhets-
politiken

2.10 Att angripa diskriminering mellan
män och kvinnor

Riktlinje

För att höja kompetensnivån inom företagen kom-
mer medlemsstaterna att åter granska de hinder, sär-
skilt skattemässiga, som kan stå i vägen för en inves-
tering i mänskliga resurser och de kommer i
förekommande fall att planera skattemässiga eller
andra incitament för ökad utbildning inom företa-
gen. De skall även granska alla nya bestämmelser för
att kontrollera att de bidrar till att reducera de hinder
som finns för sysselsättningen samt till att öka ar-
betsmarknadens förmåga att anpassa sig till struktu-
rella förändringar i ekonomin.

Medlemsstaterna kommer att sträva efter att minska
skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetslöshets-
nivåer genom att aktivt stödja en ökning av syssel-
sättningen för kvinnor och de kommer att motverka
kvinnors underrepresentation i vissa verksamhetssek-
torer och i vissa yrken och överrepresentation i and-
ra.

Sveriges politik

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att höja
de anställdas kompetensnivå och skapa förutsätt-
ningar för att såväl företag som anställda skall kunna
anpassa sig till strukturella förändringar. En höjd
kompetensnivå i företagen stimuleras genom

- Att anställda ges möjlighet att komplettera brister
i sin grundutbildning och uppgradera kompeten-
sen inom ramen för Kunskapslyftet (se även
Riktlinje 2.2)

- Ett särskilt bidrag till utbildning i företag. Utbild-
ningen kan till exempel underlätta och möjliggöra
en anpassning till förändrade tekniska förhållan-
den eller nya flexibla arbetsformer samtidigt som
en fortsatt produktion främjas. En arbetsgivare
kan även beviljas ett vikariatsstöd för utbildning
av arbetstagare under en begränsad tid om ar-
betsgivaren anställer en arbetslös person istället.

- Att nya företagare får mentorer och kvalificerad
konsulthjälp. ALMI Företagspartner och Företa-
garnas Riksorganisation har påbörjat ett särskilt
projekt för att utveckla och genomföra kvalifice-
rad utbildning samt att stimulera småföretag till
att använda mentorer och professionella styrelser.

- Att en särskild arbetsgrupp tillsatts med uppdrag
att vidare diskutera hur system för kompetensut-
veckling i arbetslivet skall kunna utvecklas, samt i
vilken mån sådana system är beroende av statliga
insatser. I arbetsgruppen ingår företrädare för
både regering och arbetsmarknadens parter.
Gruppen skall ha slutfört och avrapporterat sitt
arbete i juni 1998 (se även Riktlinje 2.3).

- Att en ny form av anställningskontrakt som skall
stimulera till nyanställningar införts (se vidare
Riktlinje 2.8).

Situationen i Sverige

Trots 1990-talets problematiska utveckling på ar-
betsmarknaden, har Sverige uppvisat en jämförelsevis
hög sysselsättningsnivå för båda könen sedan 1970-
talet. År 1997 var sysselsättningsgraden 69 procent
för kvinnor och 72 procent för män medan arbets-
lösheten var 7,5 procent för kvinnor och 8,5 procent
för män. Under lågkonjunkturens inledning drabba-
des främst männen av stigande arbetslöshet då syssel-
sättningen i industrin minskade kraftigt. Under sena-
re delen av 1990-talet har i första hand kvinnor
drabbats av arbetslöshet till följd av neddragningar
inom offentlig sektor.

Trots en hög sysselsättningsnivå för båda könen är
den svenska arbetsmarknaden fortfarande könsupp-
delad. Av kvinnorna arbetar omkring 55 procent i
offentlig sektor och resten i privat sektor. För män-
nen är motsvarande siffror 20 procent i offentlig sek-
tor och 80 procent i privat sektor. Även yrken och
utbildningsval är könsbundna, men framförallt kvin-
nor gör i ökad utsträckning otraditionella val inom
den högre utbildningen. I fråga om yrken och utbild-
ningar under högskolenivå, är uppdelningen fortfa-
rande betydligt mer traditionell.

I en rapport till regeringen konstaterar Riksrevi-
sionsverket att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder-
na inte nämnvärt bidrar till att bryta könsuppdel-
ningen på arbetsmarknaden. Åtgärderna fördelas
jämnt mellan kvinnor och män i förhållande till deras
andel bland de arbetslösa. Männens åtgärder kostar
dock mer än kvinnornas, vilket i sin tur oftast beror
på att män och kvinnor anvisas till för sitt kön tradi-
tionella utbildnings- och praktikplatser.

Sveriges politik

En hörnsten i regeringens politik för en jämnare för-
delning av tillväxt och välfärd är kvinnors och mäns
lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och för-
sörjning genom eget arbete. Utvecklingen på arbets-
marknaden liksom i ekonomin som helhet har där-
vidlag stor betydelse för jämställdheten.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

En hög sysselsättning för både män och kvinnor är
en förutsättning för en jämnare fördelning av lönein-
komster. En hög sysselsättning även bland kvinnor
främjas genom att villkoren för deltagande i arbetsli-
vet är gynnsamma. Regeringens politik går därför ut
på att främja kvinnors sysselsättning genom fortsatt
goda möjligheter att förena yrkesliv och familjeliv (se
vidare Riktlinje 2.11 och 2.12).

Regeringen arbetar för att stärka kvinnornas ställ-
ning på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Av stor
vikt i detta sammanhang är att könsuppdelningen av
arbetsmarknaden bryts. Inte minst är detta arbete
viktigt för att ta tillvara den kunskap och den erfa-
renhet som kvinnor och män har. Problemet med
den könsuppdelade arbetsmarknaden angrips bland
annat genom

- En jämställdhetslag som syftar till att eliminera
diskriminering mellan kvinnor och män på ar-
betsmarknaden. Lagen kräver att arbetsgivaren
vidtar aktiva åtgärder i fråga om bland annat ar-
betsförhållanden, lön och rekrytering för att
främja jämställdhet på arbetsplatsen. En Jäm-
ställdhetsombudsman har till uppgift att överva-
ka att lagen följs.

- Att kvinnor och män uppmuntras att söka för sitt
kön otraditionella yrkes- och utbildningsval. Ar-
betsmarknadsverket (AMV) har som ett av sina
verksamhetsmål att jämställdheten på arbets-
marknaden skall öka och att könsuppdelningen
skall minska. För att uppnå detta skall AMV i
första hand använda sig av ordinarie åtgärdsme-
del och förmedlingsarbete. Att öka insatserna för
deltidsarbetslösa är en viktig uppgift för AMV i
ett jämställdhetsperspektiv, då kvinnor är överre-
presenterade bland de deltidsarbetslösa.

- Att öka antalet kvinnliga egenföretagare (se vida-
re Riktlinje 2.5).

- Att den sneda könsfördelningen för vissa utbild-
ningsinriktningar, till exempel inom yrkesutbild-
ningen, uppmärksammas inom ramen för gymna-
sieskolan. Bland annat introduceras ett nytt
teknikprogram där kursinnehållet valts ut med
syfte att i större utsträckning attrahera både
flickor och pojkar.

- Att högskolan uppmanas att öka ansträngningar-
na för att få en jämnare rekrytering av kvinnliga
och manliga studenter till högskolans grundut-
bildning.

- Att öka andelen kvinnor inom forskningsvärlden
och främja jämställdhetsforskning. En rad insat-
ser har gjorts för att främja och stödja rekryte-
ringen av fler kvinnliga doktorander och profes-
sorer. För varje lärosäte har regeringen också satt
upp mål för könsfördelningen bland nyrekrytera-
de professorer. För övriga lärarkategorier skall lä-
rosätena sätta upp mål för könsfördelningen i ny-

rekryteringen. Genusforskningen har tilldelats
nya medel. Forskning med inriktning på arbets-
marknad och kön bedrivs i stor utsträckning och
insatserna intensifieras nu ytterligare.

Uppföljning

Jämställdhetspolitiken följs regelbundet upp av rege-
ring och riksdag. Relevanta myndigheter skall redo-
visa till regeringen i sina årsredovisningar hur de in-
förlivar ett jämställdhetsperspektiv i sina verk-
samheter. Regeringen redovisar regelbundet jäm-
ställdhetspolitiken för riksdagen. Ett viktigt led i upp-
följningen av jämställdhetsarbetet är könsuppdelad
statistik.

2.11 Att förena yrkesliv och familjeliv

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer att anstränga sig för att
öka tillgången till tjänster för omsorg och vård, där
det finns behov som inte är täckta.

Situationen i Sverige

Viktiga faktorer bakom den höga sysselsättningsgra-
den bland kvinnor är en väl utbyggd barnomsorg och
äldreomsorg samt ekonomisk trygghet vid föräldra-
ledighet. Under 1990-talet har en omfattande ut-
byggnad av barnomsorgen skett. Kommunerna är
skyldiga att tillhandahålla barnomsorg till alla barn
mellan ett och tolv år vars föräldrar förvärvsarbetar
eller studerar, eller om barnet har ett eget behov.
Äldreomsorgen har i kommunal regi byggts ut kraf-
tigt sedan 1970-talet. Mycket få äldre bor numera
hos sina barn. Behovstäckningen inom såväl barn-
omsorgen som äldreomsorgen är idag så gott som
fullständig.

Sveriges politik

Skola, vård och omsorg utgör kärnan i välfärdspoli-
tiken. Regeringen ser också en väl utbyggd barn- och
äldreomsorg som en garant för att män och kvinnor
skall kunna delta i arbetslivet på lika villkor. Kom-
munernas ekonomi har drabbats hårt av den ekono-
miska krisen, vilket har resulterat i svårigheter att
upprätthålla den höga ambitionsnivån i välfärden.
Därför

- Har riksdagen beslutat om extra resurser till
kommuner och landsting på totalt 16 miljarder
kronor. Det ökade tillskottet bör ge kommuner
och landsting goda förutsättningar att förstärka
kvaliteten i vård, omsorg och skola. I vårproposi-
tionen föreslår regeringen att ytterligare 4 miljar-
der kronor tillförs kommunerna.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

- Presenterar regeringen en proposition om äldre-
politiken. I propositionen aviserar regeringen
bland annat en arbetsgrupp som skall se över
möjligheterna att ta tillvara de arbetslösas kom-
petens och effektivt utnyttja de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna i syfte att höja kompetensen
hos personalen inom äldrevården.

Uppföljning

Se Riktlinje 2.10.

2.12 Att underlätta återinträde i yrkeslivet

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksam-
ma kvinnor och män som önskar att återgå till yr-
keslivet efter ett uppehåll och kommer därför att un-
dersöka möjligheterna att gradvis avlägsna hindren
för detta återinträde.

arbetsvillkor inbyggt som uppmuntrar kvinnor
och män att träda in i yrkeslivet efter ett uppehåll.

- Att försäkringssystemen utformas så att rehabili-
tering och aktivitet betonas i syfte att uppnå en
snabb återgång till arbetslivet. Rätten till ersätt-
ning skall regelbundet prövas mot arbetsmarkna-
dens krav som vid arbetslöshetsersättning eller
mot individens arbetsförmåga som vid förtids-
pension.

Uppföljning

Se Riktlinje 2.10.

2.13 Att främja funktionshindrade
personers inträde i yrkeslivet

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksam-
ma de svårigheter som funktionshindrade personer
kan möta vid inträde i arbetslivet.

Situationen i Sverige

I Sverige har arbetstagarna en lagfäst rättighet att ef-
ter viss typ av ledighet återgå till sitt tidigare arbete.
Denna rättighet gäller bland annat i samband med
föräldraledighet och studier. Rätten till föräldrale-
dighet kompletteras av en föräldraförsäkring som är
konstruerad med tanke på kvinnors och mäns möj-
ligheter att behålla fotfäste på arbetsmarknaden och
för att föräldrar inte skall behöva välja mellan för-
värvsarbete och barn. Majoriteten av barn i förskole-
ålder har två föräldrar som förvärvsarbetar. När det
gäller ledighet i samband med studier ges långtgåen-
de möjligheter till anpassning genom kollektivavtal.
Ledighet i samband med sjukdom är inte någon lag-
fäst rättighet men räknas som giltig grund för frånva-
ro från arbetet.

Sveriges politik

Kvinnors och mäns återinträde i yrkeslivet underlät-
tas genom

- Rätten till föräldraledighet under barnets första
18 månader, varav 12 månader med en ersättning
motsvarande 80 procent av lönen samt rätt till
kortare arbetstid för småbarnsföräldrar.

- Rätt till tjänstledighet för studier.

- Att individen, inte familjen, är den minsta enhe-
ten i socialförsäkrings- och skattesystemen.

- Att förvärvsarbete kvalificerar för rättigheter i
försäkringssystemen. Systemen är i huvudsak re-
laterade till inkomstbortfall. I såväl arbetslöshets-
försäkringen som föräldraförsäkringen finns ett

Situationen i Sverige

Personer med funktionshinder har generellt sett svårt
att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden. I
takt med det försämrade arbetsmarknadsläget under
1990-talet har också situationen för personer med
funktionshinder blivit svårare. Skattningar av syssel-
sättningsgraden bland funktionshindrade personer
visar att många av dem står utanför den reguljära
arbetsmarknaden. En betydligt mindre andel har för-
värvsarbete (cirka 50 procent) jämfört med andelen
av hela befolkningen i yrkesverksam ålder
(72 procent).

Sveriges politik

Sverige har ambitionen att, utöver att främja funk-
tionshindrades inträde på arbetsmarknaden, också
stödja deras utveckling i arbetslivet samt förhindra
utslagning. Avsikten är att genom olika åtgärder, inte
minst lagstiftningsvägen, medverka till att den som är
funktionshindrad skall kunna behålla sin anställning.
Det sker exempelvis genom lagstiftningen om an-
ställningsskydd och bestämmelser om rehabilitering
och arbetsanpassning i arbetsmiljölagen.

Grundläggande i den svenska politiken är att frå-
gor som rör människor med funktionshinder inte
skall behandlas isolerat, utan inom ramen för de sys-
tem som gäller generellt för samhällsmedborgarna.
Utöver detta finns specialbestämmelser inom olika
sakområden som handlar om stöd och insatser för
att kompensera för ett funktionshinder och för att
underlätta för dessa personer att leva som andra.
Sverige tillämpar således inte kvotering eller andra

11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150 BILAGA 4

tvingande regleringar för att skapa sysselsättning åt
personer med funktionshinder. Regeringens strategi
är att inom ramen för arbetsmarknadspolitiken un-
derlätta funktionshindrades inträde i arbetslivet och
strategin bygger på att

- Öka anställbarheten genom yrkesinriktad rehabi-
litering och utbildning. Funktionshindrade perso-
ner har generellt sett lägre utbildning än befolk-
ningen i dess helhet. Många har bristfällig
grundutbildning. För att öka möjligheterna till
anställning kan dessa personer komplettera sin
grundutbildning och även genomgå högskoleut-
bildning som arbetsmarknadsutbildning. Genom
att erbjuda yrkesinriktad rehabilitering vid ar-
betsmarknadsinstitut med särskilda resurser och
kunskaper om olika funktionshinder, underlättas
och vidgas valet av arbete och utbildning. Särskil-
da insatser görs också för att underlätta över-
gången från skola till arbetsliv för unga funk-
tionshindrade.

- Genom bidrag och stöd kompensera funktions-
hindrade i arbetslivet. Vissa åtgärder är speciellt
riktade till funktionshindrade för att öka deras
möjligheter att få en anställning på den reguljära
arbetsmarknaden. Exempel på sådana åtgärder är
arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och bidrag för
anskaffning av arbetsmaskin eller verktyg. Bidrag

kan också lämnas till funktionshindrade som vill
starta eget företag. För funktionshindrade finns
bidrag till arbetsgivare för nyanställningar, s.k.
lönebidrag, och offentligt skyddat arbete. Den
statliga koncernen SAMHALL har till uppgift att
erbjuda meningsfullt arbete åt personer med ar-
betshandikapp.

- Ge mycket gravt funktionshindrade individuellt
stöd av en person i att finna och behålla en an-
ställning, s.k. Supported employment. I stödper-
sonens uppgifter ingår att kartlägga den arbetssö-
kandes förutsättningar och önskemål och sedan
finna lämpliga förslag på arbetsplatser samt även
medverka i introduktion och träning på arbets-
platsen. Åtgärden riktas främst till personer med
psykiskt och intellektuellt handikapp.

Vidare kommer regeringen att

- Lägga fram ett lagförslag till förbud mot diskri-
minering i arbetslivet av personer med funktions-
hinder. Avsikten är att diskrimineringsförbudet
skall skydda såväl arbetssökande som anställda.
Handikappombudsmannen bör utöva tillsyn av
den nya lagens efterlevnad. Ombudsmannen bör
ges rätt att i Arbetsdomstolen föra talan i mål en-
ligt den nya lagen på en arbetstagares eller en ar-
betssökandes vägnar.

Bilaga 5

Fördelningspolitisk
redogörelse

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

Innehållsförteckning

Sammanfattning..............................................................................5

1 Inledning...................................................................................5

2 Inkomstfördelningen.................................................................6

2.1 Spridningen i ekonomiska resurser...........................6

2.2 Ekonomiskt svaga....................................................6

3 Barn och äldre..........................................

3.1 Barnens ekonomiska standard

3.2 Ålderspensionärerna................................................8

4 Avslutande kommentar.............................................................9

Underbilagor:

1 Datamaterial och metoder.....................................10

2 Referenser..............................................................11

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

Fördelningspolitisk redogörelse

Sveriges inkomstfördelning i
internationell belysning

Denna redogörelse innehåller en översikt av OECD:s
nyligen färdigställda undersökning av inkomstfördel-
ningen i olika länder. Redogörelsen har utarbetats av
fördelningspolitiska enheten vid Finansdepartemen-
tets ekonomiska avdelning.

Sammanfattning

OECD-studien omfattar 13 länder och baseras på
nationella beräkningar för perioden från mitten av
1980-talet till mitten av 1990-talet. Huvudresultaten
är följande:

- Trenderna-. Det finns inga enhetliga trender i in-
komstfördelningen under det senaste decenniet,
utvecklingen varierar mellan olika länder.

- Inkomstfördelningen-, Sverige har fram till mitten
av 1990-talet lyckats bevara en internationellt sett
mycket jämn fördelning av den ekonomiska stan-
darden och en låg andel ekonomiskt svaga hus-
håll, trots ökad spridning i inkomster av arbete
och kapital under senare år.

- Barnen: Även om barnfamiljerna i Sverige drab-
bats av krisen och besparingarna har barnen i
Sverige fortfarande en god standard i förhållande
till genomsnittet för hela befolkningen jämfört
med andra länder. Jämförelsevis få barnfamiljer i
Sverige har en låg ekonomisk standard.

- De äldre: Den ekonomiska standarden bland ål-
derspensionärerna i förhållande till genomsnittet
för alla personer är hög i Sverige. Pensionärerna i
Frankrike, Japan och USA har dock en högre
standard. Det är mycket få ålderspensionärer i
Sverige som har en låg standard.

1 Inledning

Intresset för inkomstfördelningen i olika länder har
ökat betydligt under senare år. Ett flertal undersök-
ningar har genomförts som beskriver inkomstsprid-
ningen, hur den ändrats och vilka förklaringar det
kan finnas till förändringarna (se underbilaga Refe-
renser). De omfattar emellertid endast utvecklingen
fram till slutet av 1980-talet och i några fall de första
åren på 1990-talet. Därmed saknas information om
hur Sverige har klarat den ekonomiska krisen och
den höga arbetslösheten jämfört med andra länder.

En studie har emellertid nyligen färdigställts av
OECD som följer utvecklingen från mitten av 1980-
talet fram till mitten av 1990-talet för 13 länder.¹ De
länder som ingår är de nordiska länderna, de konti-
nentaleuropeiska länderna Belgien, Frankrike, Italien,
Nederländerna och Tyskland samt de fyra utomeu-
ropeiska länderna Australien, Japan, Kanada och
USA. För vissa länder ingår även utvecklingen från
mitten av 1970-talet. Analyserna bygger på beräk-
ningar som utförts i vardera land enligt standardise-
rade metoder. Finansdepartementet har genomfört
beräkningarna som avser Sverige med hjälp av SCB:s
undersökningar av hushållens inkomster (HINK).²

I rapporten används olika statistiska metoder för
att beskriva inkomstspridningen, andelen ekono-
miskt svaga hushåll och skatternas och transferering-
arnas omfördelande effekter. Rapporten är mycket
innehållsrik. Följande sammanställning innehåller
resultaten avseende främst inkomstfördelningen och
dess förändring jämfört med andra länder.

Det bör betonas att det är svårt att jämföra in-
komstfördelningar rättvist. De stora skillnaderna i
befolkningens sammansättning, sysselsättningsstruk-
tur, skatter och transfereringar, statistiska definitio-
ner och mätmetoder osv. i olika länder begränsar
jämförbarheten och kan i enstaka fall ge upphov till

' Bumiaux, J-M. mfl (1998): Income Distribution and Poverty in Selected OECD
Countries. Economics Department Working Papers No. 189. Under publ., tillgäng-
lig på OECDts hemsida.

Beräkningarna har genomförts av Thomas Pettersson och Ylva Andersson vid
Finansdepartementet.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

synvillor. Sverige får exempelvis i internationella jäm-
förelser ofta en något för hög andel ekonomiskt ut-
satta hushåll, för hög spridning och en för låg relativ
standard för yngre hushåll. Orsaken är att SCB i sina
undersökningar, till skillnad mot andra statistikmyn-
digheter, räknar ungdomar över 18 år som bor kvar
hos föräldrarna som egna hushåll. Flera länder har
genomfört skattereformer som bryter de statistiska
serierna över inkomstfördelningen³. Resultaten i
OECD-studien överensstämmer dock väl med tidiga-
re studier varför de kan antas rimligt robusta. Defini-
tioner och mätmetoder redovisas i underbilaga 1.

2 Inkomstfördelningen

2.1 Spridningen i ekonomiska resurser

Sverige har länge haft en internationellt sett mycket
jämn fördelning av de ekonomiska resurserna och få
fattiga jämfört med andra länder, vilket en lång rad
undersökningar visar. OECD:s nya beräkningar för
1995 tyder på att fördelningen i Sverige fortfarande
är mycket jämn, dock inte unikt jämn (tabell 2.1).
Fördelningen av ekonomiska resurser mäts med
spridningen i individernas disponibla årsinkomster
justerade för försörjningsbörda (se vidare underbila-
ga 1). De generella transfereringarna och skatterna
har motverkat en ökad spridning i inkomster från
arbete och kapital. Sverige och de övriga nordiska
länderna har en låg inkomstspridning enligt den s.k.
Gini-koefficienten. Gini-koefficienten är det vanligas-
te statistiska måttet där ett högt värde innebär en
större spridning. Som nämnts gör skillnader i meto-
der nivåjämförelserna ungefärliga.

Inkomstspridningen har ökat i flertalet jämförda
länder sedan mitten av 1980-talet och ökningen i
Sverige är ganska genomsnittlig, särskilt med hänsyn
till den något längre mätperioden för Sverige. Ök-
ningen av Gini-koefficienten har varit högre i bl.a.
Italien, Norge, Finland och Nederländerna. I några
länder har inkomstspridningen minskat, exempelvis i
Danmark och Kanada.

TABELL 2.1 INKOMSTSPRIDNINGEN
(GINI-KOEFFICIENTER)

LAND	NIVÅ 95	FÖRÄNDRING IPEI
1 Danmark	21,7	-1,1
2 Sverige	23,0	1,4
3 Finland	23,1	1,9
4 Nederländerna	25,3	1,9
5 Norge	25,6	2,2
6 Japan	26,5	1.2
7 Belgien	27,2	1,2
8 Tyskland	28.2	1.7
9 Kanada	28,4	-0,6
10 Frankrike	29,1	-0,5
11 Australien	30.6	-0,6
12 USA	34,4	0,4
I3 Italien	34.5	3,9

Not: För Tyskland, Australien och Japan mäts förändringen 1984-1994,
Norge och Finland 1986-95, Frankrike 1979-1990, Nederländerna och Ka-
nada 1985-1994, Italien 1984-1993, USA 1985-1995 samt Danmark, Belgi-
en och Sverige 1983-1995.

(PE) = Procentenhet
Källa: Income Distribution and Poverty in Selected OECD Countries.

Gini-koefficienten är inte särskilt känslig för föränd-
ringar för de ekonomiska svaga eller välbeställda
grupperna. Andra statistiska mått på spridningen vi-
sar på en marginell försämring för personer med de
lägsta inkomsterna men förbättringar för dem med
högst inkomster. De länder som haft en tydligt ökad
inkomstspridning har haft en markant förbättring för
höginkomstgruppen och en relativ försämring för
dem med lägst inkomster.

Resultaten för Sverige bl.a. om förändringen sedan
mitten av 1980-talet avviker något från vad som re-
dovisats tidigare (bl.a. i prop. 1997/98:1, bilaga 7).
Det beror dels på OECD:s metod för att justera för
skattereformen, dels på att OECD använder den i
internationella sammanhang vanligaste metoden att
justera för försörjningsbörda där hushållets inkomst
divideras med roten ur antalet hushållsmedlemmar.
Det ger större ”stordriftsfördelar” till barnfamiljer än
SCB:s justering som baseras på socialbidragsnormer-
na.⁴

2.2 Ekonomiskt svaga

Ett centralt mål för välfärdspolitiken är att så långt
möjligt minska risken att medborgare har så låga in-
komster att de kan anses fattiga. Ett vanligt sätt att
mäta detta är att räkna andelen individer som har en
disponibel inkomst som är lägre än halva medianin-
komsten för hela befolkningen. En gynnsam utveck-
ling visas av att andelen individer under detta relativa

³ För att justera för skattereformen i Sverige 1990-1991 länkar OECD förändringen
t.o.m. 1990 med förändringen fr.o.m. 1991, dvs. förändringen mellan 1990 och
1991 ingår inte. Metoden kan innebära att förändringarna underskattas något i
Sverige.

⁴ Resultaten avviker också från SCB:s officiella statistik eftersom individvikter an-
vänds, enligt den numera allt vanligare metoden. SCB använder hushållsvikter vilket
innebär att man ger större vikt vid vad som händer ensamma personer än vad som
händer samboende och barn.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

fattigdomsstreck minskar (minustecken) medan ut-
vecklingen är ogynnsam om andelen ökar (plus-
tecken). I Sverige har andelen inte förändrats nämn-
värt sedan mitten av 1980-talet (tabell 2.2). Ungefär
hälften av de jämförda länderna har haft en ogynn-
sam utveckling och Sveriges utveckling är ganska ge-
nomsnittlig. Andelen under fattigdomsstrecket har
ökat mest i Tyskland, Nederländerna och Italien.

TABELL 2.3 ANDEL INDIVIDER UNDER
FATTIGDOMSSTRECKET

LAND	ANDEL UNDER (%)	FÖRÄNDRING (PE)
1 Tyskland	5,5	-1,0
2 Sverige	6,5	+0,1
3 Frankrike	8,2	-2,1
4 Kanada	11,2	-3,9
5 USA	17,7	+2,4

Not: För Tyskland mäts förändringen 1978-1989, Frankrike 1984-1989,

Kanada 1975-1991, USA 1974-1994 samt Sverige 1975-1992.

Källa: Se tabell 2.1

TABELL 2.2 FÖRÄNDRING I ANDEL UNDER
FATTIGDOMSSTRECKET

LAND	RELATIVT FATTIGDOMSSTRECK (PE)	ABSOLUT FATTIGDOMSSTRECK (PE)
1 Belgien	-2,8	-3,9
2 Australien	-2,7	-2,4
3 Danmark	-2,0	-4,0
4 Frankrike	-1,5	-2,9
5 USA	-1,2	-2,6
6 Kanada	-0,8	■1,3
7 Finland	-0,2
8 Sverige	0,4	-0.3
9 Japan	0,8	-2,9
10 Norge	1,1	0,1
11 Tyskland	2,9	-0,9
12 Nederländerna	3,0	0,2
13 Italien	3,9	2,0

Not, källa: Se tabell 2.1

Andelen individer under ett relativt fattigdomsstreck
är ett slags fördelningsmått. Det är fullt möjligt att
välståndet ökar i samhället samtidigt som den relati-
va fattigdomen ökar. För att få en uppfattning om
absoluta förändringar i respektive land kan man rela-
tera inkomsterna i olika grupper varje år till inkoms-
terna under det första undersökningsåret. Detta mått
fångar både effekter av den ekonomiska tillväxten
och fördelningen av välståndet. Andelen individer
under ett absolut fattigdomsstreck har minskat i näs-
tan alla undersökta länder sedan mitten av 1980-
talet. I Sverige har denna andel inte minskat nämn-
värt.

De nationella beräkningarna anses inte tillräckligt
harmoniserade för att medge jämförelser av hur stor
andel av alla personer som har inkomster under hal-
va medianinkomsten. OECD:s beräkningar i databa-
sen LIS (Luxembourg Income Study) visar dock att
Sverige 1992 fortfarande hade en internationellt sett
mycket låg andel med inkomster under halva media-
ninkomsten och att andelen har varit oförändrad se-
dan 1975 (tabell 2.3). I exempelvis USA är andelen
nära tre gånger högre och den har ökat sedan 1974.

3 Barn och äldre

En stor del av omfördelningen genom skatte- och bi-
dragssystemen syftar till att omfördela över livet och
ge en rimlig del av landets välstånd till dem som på
grund av ålder inte arbetar. Därför är det viktigt att
bedöma hur barn och äldre klarar sig i förhållande
till andra grupper.

3.1 Barnens ekonomiska standard

Genom att omfördela inkomster till barnfamiljer och
skydda barnen från fattigdom vill man utjämna
chanserna i livet och förebygga social utslagning. Alla
OECD-länder har system för att gynna barnfamiljer
men de skiljer sig betydligt i storlek och utformning.
Ett flertal studier har visat att de svenska barnen har
en bättre relativ standard än vad som är vanligt i
andra länder. Den ekonomiska krisen och besparing-
arna i Sverige har dock träffat barnfamiljerna relativt
hårt (se prop. 1997/98:1, bilaga 7).

De nya beräkningarna från OECD visar emellertid
att bamen i Sverige fortfarande har en god relativ
standard (tabell 3.1). Barnen under 18 år har i be-
räkningen förenklat antagits få samma del av de dis-
ponibla inkomsterna som föräldrarna. Barnens ge-
nomsnittsbelopp har sedan beräknats i procent av
genomsnittet för hela befolkningen. Barnen i Sverige
hamnar på tredje plats efter bamen i Belgien och
Finland.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

TABELL 3.1 BARNS RELATIVA DISPONIBLA
INKOMST

LAND	NIVÅ 95	FÖRÄNDRING (PEI
1 Belgien	104,9
2 Finland	100,4	+2,3
3 Sverige	97,9	-3,9
4 Norge	97,4	+0,9
5 Danmark	96,7	-2,9
6 Frankrike	92,1	-0,4
7 Tyskland	91,5	-1,9
8 Italien	89,3	-0,9
9 Nederländerna	88,9	-1,1
10 Japan	88,2	-3,7
11 Australien	84,8	-4,7
12 USA	83,7	-2,1

TABELL 3.2 ANDEL AV ENSAMFÖRÄLDRAR MED
20 PROCENT LÄGST STANDARD

LAND UTAN ARBETE 1%)MED ARBETE (%)

1 Finland	62,1	23,3
2 Sverige	66,5	30,4
3 Japan	70,6	67,1
4 Belgien	74,4	29,7
5 Frankrike	76,4	36,4
6 Italien	79,7	40,0
7 Tyskland	81,8	51,0
8 Norge	83,7	18,5
9 Australien	86,8	25,8
10 Nederländerna	89,2	39,4
11 Danmark	92,7	56,1
12 USA	94,6	45,5

Källa: Se tabell 2.1

Not: För Sverige. USA, Nederländerna och Australien mäts förändringen
från mitten av 1970-tal till mitten av 1990-tal, för övriga länder börjar mät-
ningen i mitten av 1980-talet.

Källa: Se tabell 2.1

Barnen i Sverige har under mätperioden fått en bety-
dande standardförsämring men det gäller också i fler-
talet andra länder. Det är bara barnen i Finland och
Norge som fått det relativt bättre. Det bör noteras att
mätperioderna varierar.

Ett annat mått på barnens situation är hur många
barn som lever i familjer med låga inkomster. Det
kan mätas genom andelen av olika familjetyper som
räknas till de 20 procent med lägst ekonomisk stan-
dard, exempelvis bland ensamföräldrar utan arbete
som är en mycket utsatt grupp i alla länder. Enligt
OECDis beräkningar är det i Sverige en jämförelsevis
lägre andel ensamföräldrar utan arbete som hör till
de 20 procent med lägst ekonomisk standard (tabell
3.2). I exempelvis Nederländerna, Danmark och
USA har i stort sett alla ensamföräldrar utan arbete
en svag relativ ekonomisk standard. Bland ensamför-
äldrar med arbete är det i Sverige också en ganska låg
andel som hör till dem med lägst ekonomisk stan-
dard.

För ensamföräldrar i Sverige har utvecklingen varit
svagare än genomsnittet för befolkningen men ut-
vecklingen har varit ännu sämre för ensamföräldrar i
bl.a. Australien, Finland, Danmark och Italien,
främst beroende på arbetslösheten.

Enligt OECDis beräkningar i LIS-databasen ham-
nade endast 2,7 procent av barnfamiljerna i Sverige
under halva medianinkomsten i början av 1990-talet
jämfört med exempelvis 4,0 procent i Tyskland, 7,5
procent i Frankrike, 12,7 procent i Kanada och 20,5
procent i USA.

Fram till mitten av 1990-talet förefaller det svens-
ka välfärdssystemet ha skyddat barnfamiljerna i Sve-
rige så att de fortfarande kan anses relativt gynnade
jämfört med barnfamiljer i de flesta andra OECD-
länder. Kunde man också väga in värdet av offentliga
tjänster torde de svenska barnfamiljernas situation
framstå som ännu fördelaktigare.

3.2 Ålderspensionärerna

Ålderspensionärerna som grupp har klarat den eko-
nomiska krisen bättre än flertalet andra grupper (se
prop. 1997/98:1, bilaga 7). Ålderspensionärernas
ekonomiska standard justerad för försörjningsbörda
ligger ungefär på samma nivå som genomsnittsstan-
darden för alla individer.

De nya analyserna från OECD visar att ålderspen-
sionärerna i Sverige åtnjuter en god ekonomisk stan-
dard i förhållande till genomsnittet i befolkningen
men inkomsterna är inte unikt höga (tabell 3.3). Pen-
sionärerna i Frankrike, Japan och USA har en högre
relativ standard och pensionärerna i Tyskland och
Nederländerna ligger på ungefär samma nivå.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

TABELL 3.3 ÅLDERSPENSIONÄRERS RELATIVA
DISPONIBLA INKOMST

LAND	NIVÅ 95	FÖRÄNDRING (PEI
1 Frankrike	95,0	+0,8
2 Japan	93,1	-0,8
3 USA	91,9	+6,4
4 Sverige	89,3	+16,5
5 Tyskland	89,3	+4.3
6 Nederländerna	87,5	■8.9
7 Italien	84,7	+2,9
8 Finland	78,1	+1,1
9 Norge	73.7	+4,0
10 Danmark	73,4	+4,7
11 Australien	68,2	-5.7

Not, källa: Se tabell 3.1

Resultaten skall bedömas med viss försiktighet. De
olika ländernas undersökningar av inkomstfördel-
ningen är ännu inte harmoniserade varför nivåjämfö-
relsema är ungefärliga. För Sveriges del gör skattere-
formen förändringsmätningarna osäkra. Beräkningar
som bygger på enstaka mätår är känsliga för vilka år
man väljer, exempelvis kan länderna befinna sig i
olika konjunkturfaser. Jämförelser med andra studier
indikerar dock att resultaten är ganska robusta.

Ålderspensionärerna har i de flesta länder fått en
höjd relativ standard jämfört med befolkningen. I
Sverige har ökningen varit exceptionell. Det är fram-
för allt de äldre som tjänat på de ökade transfere-
ringarna medan yngre har förlorat på den minskade
sysselsättningen.

Det är mycket få svenska ålderspensionärer som
har en svag ekonomisk standard, dvs. vars disponibla
inkomster ligger under halva medianinkomsten för
hela befolkningen. I Sverige är det i början av 1990-
talet endast 6,3 procent jämfört med 7,6 procent i
Tyskland, 12,4 procent i Frankrike och 20,5 procent
i USA. I Kanada var andelen också låg, endast 5,1
procent.

4 Avslutande kommentar

Det förefaller inte finnas några enhetliga trender i
inkomstfördelningen under det senaste decenniet
utan utvecklingen varierar mellan olika länder. I
somliga länder ökar både inkomstspridningen och
andelen ekonomiskt svaga hushåll, i andra länder är
tendensen motsatt, i andra åter går utvecklingen av
inkomstspridningen respektive andelen svaga hushåll
i olika riktning. I Sverige har inkomstspridningen och
andelen ekonomiskt svaga hushåll ökat något sedan
mitten av 1980-talet men ökningen är ganska ge-
nomsnittlig bland de studerade länderna, särskilt om
man tar hänsyn till att mätperioden är något längre i
Sverige. Trots en djup ekonomisk kris och en hög
arbetslöshet har Sverige fram till mitten av 1990-talet
lyckats bevara en internationellt sett jämn fördelning
av de ekonomiska resurserna och en låg andel eko-
nomiskt svaga. Barn och äldre har fortfarande en re-
lativt god standard i förhållande till hela befolkning-
en i Sverige jämfört med andra länder. Utjämningen
genom skatter och transfereringar har till stor del
kompenserat en ökad spridning i inkomster av arbete
och kapital.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

Underbilaga 1: Datamaterial och metoder

Datamaterial

Underlagen till OECD-rapporten kommer från olika
nationella stickprov som innehåller uppgifter om in-
komster, skatter m.m. på individuell nivå. Stick-
provsstorlekarna varierar från ca 5 000 individer i
Tyskland upp till 75 000 i Nederländerna. Alla da-
tamaterial är tvärsnitt, dvs. de ger en ”ögonblicks-
bild” av inkomstfördelningen i varje land ett visst år.
Den rörlighet över tiden som finns mellan olika in-
komstlägen kan därför inte beskrivas. Materialen är
hämtade från tre olika tidsperioder: mitten av 1970-
talet, av 1980-talet och av 1990-talet. Vissa länder
saknar uppgifter från 1970-talet.

Materialen innehåller olika slags osäkerhet. Dels
finns fel som beror på att inte hela befolkningen är
undersökt, utan bara ett stickprov. Det kan innebära
att en förändring som uppmäts mellan två olika pe-
rioder, om man har otur, inte beror på verklig för-
ändring utan på vilka som råkade komma med i ur-
valet. Dessutom finns olika mätfel som att svarande
på enkäter, avsiktligt eller oavsiktligt, uppger fel in-
komster osv. Ett annat problem som förekommer är
att en del uppgifter har mätts på olika sätt under oli-
ka tidsperioder. Detta gäller t.ex. Sverige, där skatte-
reformen 1990/1991 bl.a. innebar att vad som räk-
nas som lön skiljer sig något före respektive efter
reformen.

Inkomstbegrepp

I analysen används vanligen hushållets disponibla
inkomst justerad för försörjningsbörda som mått på
ekonomisk standard. Disponibel inkomst definieras
som summan av lön, företagarinkomst, kapitalin-
komst och transfereringar minskad med skatter.

För att ta hänsyn till hushållens olika försörj-
ningsbörda divideras hushållets disponibla inkomst
med kvadratroten ur antalet individer i hushållet. Ett
enpersonshushåll får alltså sin disponibla inkomst
dividerad med 1, för ett hushåll med tvåpersoner di-
videras inkomsten med v2 = 1,41 osv. Det är den
vanligaste metoden vid internationella jämförelser för
att beakta ”stordriftsfördelar” hos hushållet och att
beskriva vilken ekonomisk nivå en individ i hushållet
lever på.

Resultaten avser justerad disponibel inkomst per
individ. Det är visserligen hushållets inkomst och för-
sörjningsbörda som beräknas men sedan använder
man antalet individer i hushållet för att beräkna de
olika måtten på spridningen etc.

Att mäta inkomstspridning

I OECD-rapporten används olika inkomstsprid-
ningsmått. De har alla det gemensamt att lägre vär-
den innebär jämnare fördelning. Däremot reagerar
de av matematiska skäl olika på förändringar bero-
ende på var i inkomstfördelningen förändringen sker.
Det vanligaste statistiska måttet på ojämnheten i in-
komstfördelningen är den så kallade Gini-koeffi-
cienten som antar värdet 0 när inkomsterna är lika
för alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när
en person får alla inkomster (redovisas ofta multipli-
cerad med 100). Koefficienten är mest känslig för
vad som händer i mitten av fördelningen. Den kan
sägas visa hur stor inkomstskillnad det är mellan två
slumpmässigt utvalda individer/hushåll i genomsnitt
räknat i förhållande till medelinkomsten. Om Gini-
koefficienten är 0,250 och medelinkomsten för alla
är 90 000 kronor skall man vänta sig att skillnaden
är 2’^t0,250 eller 50 procent av medelinkomsten, dvs.
45 000 kronor.

Fattigdomsmått

Hur stor fattigdomen är i en befolkning mäts oftast
relativt. Det vanligaste är att man beräknar hur stor
andel av befolkningen som har en disponibel inkomst
som är lägre än medianindividens halva disponibla
inkomst. Medianen är den inkomstnivå där hälften
av individerna har en lägre inkomst och den andra
hälften en högre.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 5

Underbilaga 2: Referenser

Aaberge, R., Björklund, A., Jäntti, M., Pedersen, P.,
Smith, N., Wennemo, T. (1997): Unemployment
Shocks and Income Distribution: How did the Nor-
dic Countries Fare during their Crises. Statistics
Norway No. 201.

Atkinson, A.B., Rainwater, L., Smeeding, T. M.
(1995): Income Distribution in OECD Countries.
Social Policy Studies No. 18. OECD. Paris 1995.

Björklund, A., Fritzell, J. (1992): Inkomstfördelning-
ens utveckling. Bilaga 8 till LU92. Stockholm 1992.

Björklund, A., Freeman, R.B. (1997): Generation
Equality and Eliminating Poverty, the Swedish way.
Ed: the Welfare State in Transition. National Bureau
of Economic Research, University of Chicago Press
1997.

Burniaux, J-M. mfl (1998): Income Distribution and
Poverty in Selected OECD Countries. Economics
Department Working Papers No. 189.

Fritzell, J. (1993): Income Inequality Trends in the
1980s: A Five-Country Comparison. Acta Sociologi-
ca No. 36. 1993.

Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Cross-National
Comparisons of Earnings and Income Inequality.
Journal of Economic Literature, June 1997.

Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Empirical Evi-
dence on Income Inequality in Industrialized Co-
untries. Working Paper Series No. 154. Luxem-
bourgh Income Study.

Jäntti, M. (1996): Inequality in Five Countries in the
1980s: The Role of Demographic Shifts, Markets
and Government Policies. Åbo Akademi Universitet.

Bilaga 6

Redovisning av skatte-
awikelser

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

Innehållsförteckning

1 Beskrivning av jämförelsenorm

och redovisningsprinciper..........................................................5

2 Beräkningsresultat.....................................................................6

3 Beskrivning av enskilda skatteavvikelser.................................20

3.1 Inkomst av tjänst...................................................20

3.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag.................21

3.3 Intäkter i näringsverksamhet..................................21

3.4 Kostnader i näringsverksamhet..............................22

3.5 Intäkter och kostnader i kapital samt

skattereduktioner...................................................23

3.6 Intäkter av kapital.................................................23

3.7 Kostnader i kapital................................................24

3.8 Skattereduktion.....................................................24

3.9 Skattskyldighet......................................................24

3.10 Arbetsgivaravgifter................................................25

3.11 Särskild löneskatt...................................................25

3.12 Mervärdesskatten..................................................25

3.13 Skatteförmåner inom punktskatteområdet.............26

3.14 Skattesanktioner....................................................27

3.15 Icke saldopåverkande avvikelser............................28

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

Redovisning av skatteavvikelser

1 Beskrivning av jämförelsenorm
och redovisningsprinciper

I denna bilaga redovisar regeringen en sammanställ-
ning av skatteavvikelser för inkomståren 1995-1999.

För att identifiera en skatteawikelse måste det ex-
isterande skattesystemet sättas i relation till en jämfö-
relsenorm. Den jämförelsenorm som har använts vid
beräkningen av skatteawikelserna i denna bilaga ba-
serar sig i huvudsak på principen om en enhetlig be-
skattning av olika ekonomiska aktiviteter, vilket ock-
så var en av grundpelarna i 1990 års skattereform.
Avvikelser från en enhetlig beskattning kan uppfattas
som en skatteförmån om t.ex. en viss grupp av skatt-
skyldiga omfattas av en skattelättnad i förhållande
till den enhetliga normen eller som en skattesanktion
vid ett "överuttag" av skatt. En förmån av samma
storlek som den som erhålls genom avvikelsen från
en enhetlig beskattning skulle i princip kunna uppnås
med hjälp av en offentlig transferering. En norm som
baserar sig på principen om enhetlig beskattning un-
derlättar därför analysen av skattesystemet utifrån ett
budgetperspektiv. Någon fullständig genomgång av
skattelagstiftningen har inte gjorts med avseende på
skattesanktioner. Enbart enstaka sanktioner finns
redovisade. Syftet med redovisningen är primärt att
redovisa de skatteförmåner som är direkt jämförba-
ra med transfereringar på budgetens utgiftssida.

De skatteförmåner som i redovisningen klassifice-
ras som saldopåverkande utgörs av stöd på budge-
tens inkomstsida där ett avskaffande av förmånen
skulle leda till en budgetförstärkning för offentlig
sektor. Icke saldopåverkande skatteavvikelser utgörs
huvudsakligen av olika offentliga transfereringar som
helt eller delvis är skattebefriade. Om dessa skatteav-
vikelser slopades skulle visserligen skatteintäkterna
öka men samtidigt skulle de offentliga utgifterna öka
vid oförändrade politiska mål.

Skatteawikelserna redovisas dels som nettoberäk-
nade skatteawikelser, dels som bruttoberäknade
skatteawikelser. Den nettoberäknade skatteawikel-
sen visar storleken på den skattefria transferering

som fullt ut kompenserar den skattskyldige om skat-
teawikelsen tas bort. Den bruttoberäknade skatteav-
vikelsen visar storleken på motsvarande skatteplikti-
ga transferering. För icke saldopåverkande
skatteawikelser beräknas endast en bruttoawikelse
som visar hur mycket utgifterna på den ifrågavaran-
de transfereringen skulle behöva öka för att lämna
hushållens disponibla opåverkade vid en skattebe-
läggning av transfereringen. De skatteawikelser som
presenteras baserar sig på en periodiserad redovis-
ning.

Jämförelsenormen för inkomstbeskattningen in-
nebär att den inkomst som skall beskattas skall utgö-
ras av summan av konsumtionsutgifterna och netto-
förmögenhetens förändring under beskattnings-
perioden. Beskattningsperiodens längd skall vara ett
kalenderår eller ett räkenskapsår. För inkomstbe-
skattningen har bl.a. följande preciseringar gjorts av
normen:

- Inget sparande får ske med obeskattade medel

- Värdestegring skall beskattas när den uppkom-
mer och inte vid realisationstillfället

- Värdet av hushållsarbete och fritid skall inte ingå
i skattebasen

- Offentliga transfereringar skall utgöra skatteplik-
tig inkomst

- Den implicita avkastning i form av boendetjäns-
ter som egnahemsägaren eller bostadsrättsinne-
havaren erhåller skall utgöra skattepliktig in-
komst

- Avskrivningar i näringsverksamhet skall hanteras
efter ekonomisk livslängd

Olika grad av progressivitet i skatteskalan är förenlig
med jämförelsenormen under förutsättning att indi-
vider med lika höga inkomster betalar lika mycket
skatt. Sambeskattning och särbeskattning är båda
förenliga med normen.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

Enligt normen för socialavgifter och särskild lö-
neskatt skall ersättningar för utfört arbete som är
förmånsgrundande för olika socialförsäkringar ingå i
underlaget för socialavgifter medan ersättningar för
utfört arbete som inte är förmånsgrundande skall in-
gå i underlaget för särskild löneskatt.

Normen för mervärdesskatten innebär att all yr-
kesmässig omsättning av varor och tjänster skall be-
skattas med normalskattesatsen. Destinationsprinci-
pen skall tillämpas vid internationella transaktioner.
Offentlig myndighetsutövning skall inte vara skatte-
pliktig. Varor och tjänster som subventioneras med
offentliga medel skall inte heller vara skattepliktiga,
under förutsättning att en mervärdesskattebeläggning
av den subventionerade varan eller tjänsten leder till
en försvagning av de offentliga finanserna.

För punktskatterna anses förekomsten av miljö-
styrande skatter och olika skatteuttag beroende på
ändamål (t.ex. transport eller uppvärmning) eller ut-
släppsgrad vara förenlig med normen. Den lägre kol-
dioxidskattesats som tillämpas för vissa delar av nä-
ringslivet anses utgöra en del av normen eftersom ett
avskaffande av nedsättningen skulle kunna leda till
större utsläpp av koldioxid i omvärlden. I den redo-
visning av skatteavvikelser som presenterades i 1997
års ekonomiska vårproposition betraktades emeller-
tid den lägre koldioxidskattesatsen för vissa delar av
näringslivet i stället som en skatteförmån. För punkt-
skatter på energi som huvudsakligen införts av fis-
kala skäl (t.ex. energiskatten) bör skatten vara pro-
portionell mot energiinnehållet. Den nedsättning av
energiskatten som tillämpas för vissa delar av nä-
ringslivet betraktas därför som en skatteförmån.

I utredningen Förmåner och sanktioner (SOU
1995:36) och i 1997 års ekonomiska vårproposition
finns en mer uttömmande beskrivning av de jämfö-
relsenormer och beräkningsmetoder som tillämpas
för skatteawikelserna.

2 Beräkningsresultat

I tabell 1 redovisas enskilda skatteawikelser uppde-
lade på skatteområden för åren 1995-1999. Dess-
utom redovisas de totala skatteawikelserna för olika
skatteslag. De icke saldopåverkande skatteawikel-
serna är samlade i slutet av tabellen. I anslutning till
tabellen ges en kortfattad beskrivning av de enskilda
skatteawikelserna. Awikelsens nummer i denna be-
skrivning svarar mot numret i den första kolumnen i
tabell 1.

De saldopåverkande bruttoberäknade skatteawi-
kelserna förväntas uppgå till totalt 150 miljarder
kronor inkomståret 1999, vilket är omkring 25 mil-
jarder mer än inkomståret 1995. Av det totala be-
loppet på 150 miljarder avser 63 miljarder kronor in-
komstskatt och fastighetsskatt, 7 miljarder kronor

socialavgifter och särskild löneskatt, 38 miljarder
kronor mervärdesskatten och 43 miljarder kronor
punktskatter.

Skatteawikelserna i tjänsteinkomstbeskattningen,
som totalt uppgår till 11 miljarder kronor brutto år
1999, ökar med ett par miljarder kronor under peri-
oden 1995-1999. Avdrag för resor till och från arbe-
tet utgör den största saldopåverkande skatteawikel-
sen i tjänsteinkomstbeskattningen med en brutto-
förmån som förväntas uppgå till omkring 7 miljarder
kronor år 1999. Skatteawikelsen pensionskostnader
för arbetstagare, som beror på att den marginalskatt
som tjänstepensioner träffas av vid utbetalningstill-
fället i genomsnitt awiker från den marginalskatt
som den försäkrades förvärvsinkomster träffas av vid
den tidpunkt då arbetsgivarens kostnader för tryg-
gandet av pensionen uppkommer, förväntas uppgå
till 1,6 miljarder kronor år 1999.1 denna redovisning
har den genomsnittliga marginalskatt som tjänste-
pensioner beräknas träffas av vid utbetalningstillfället
korrigerats i förhållande till den marginalskatt som
användes vid beräkningen av skatteawikelsen i 1997
års ekonomiska vårproposition. Detta har medfört
att den redovisade skatteawikelsen för arbetstagares
pensionskostnader nu är betydligt lägre än i 1997 års
ekonomiska vårproposition.

I beskattningen av näringsverksamhet orsakas de
största skatteförmånerna av överavskrivningar av
inventarier och av reglerna om avsättningar till peri-
odiseringsfonder. Vid en bruttoberäkning uppgår
dessa skatteawikelser till mer än 7 miljarder kronor
vardera inkomståret 1999. Totalt förväntas skatte-
förmånerna i beskattningen av näringsverksamhet
uppgå till 18 miljarder år 1999, vilket är 1 miljard
kronor mer än inkomståret 1995.

De bruttoberäknade skatteförmånerna i kapitalin-
komstbeskattningen beräknas minska med omkring
15 miljarder kronor under perioden 1995-1999. Den
främsta orsaken till denna minskning är en skärpt
beskattning av fastigheter till följd av höjd fastighets-
skatt och en lägre implicit avkastning av egnahem
och bostadsrätter. Andra stora skatteförmåner i kapi-
talbeskattningen orsakas av att värdeökning på akti-
er beskattas vid realisationstillfället och inte när vär-
deökningen äger rum och av att avkastningsskatten
på pensionsmedel uppgår till 15% av en schablonbe-
räknad avkastning i stället för 30% av verklig av-
kastning. Totalt förväntas de bruttoberäknade skat-
teförmånerna inom kapitalbeskattningen uppgå till
46 miljarder kronor år 1999. Skattesanktionerna in-
om kapitalbeskattningen förväntas under perioden
1995-1999 öka med 4 miljarder kronor, främst till
följd av att fastighetsskatt har införts på lokaler och
industrienheter under denna period.

De saldopåverkande skatteförmåner som härrör
från socialavgifterna har ökat med ett par miljarder
kronor under de senaste åren - främst till följd av
den nedsättning av socialavgifterna med inriktning

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

mot mindre företag som införts fr.o.m. inkomståret
1997.

Av de totala förväntade skatteförmånerna inom
mervärdesskatteområdet på 38 miljarder kronor
brutto inkomståret 1999 beror 23 miljarder kronor
på den reducerade beskattningen av livsmedel. Höj-
ningen av de totala skatteförmånerna inom mervär-
desskatteområdet på 18 miljarder kronor brutto un-
der perioden 1995-1999 förklaras till största delen
av den sänkning av livsmedelsmomsen som ägde rum
1996.

De största skatteförmånerna inom punktskatte-
området avser energiskatten. Befrielsen från att be-
tala energiskatt på bränsle och el i industrin och
växthusnäringen ger upphov till en förväntad brut-
toberäknad skatteförmån på 14 miljarder kronor år
1999. Andra stora skatteavvikelser inom punktskat-
teområdet är skatten på diesel och skattebefrielsen
för biobränslen som ger upphov till bruttoberäknade
förmåner på vardera 8 miljarder kronor år 1999 och
det differentierade skatteuttaget på fossila bränslen
som ger en beräknad skatteförmån på 6 miljarder
kronor. Totalt beräknas skatteförmånerna inom
punktskatteområdet öka med 16 miljarder kronor
under perioden 1995-1999. Denna ökning beror till
stor del på att normalskattesatsen för el, som utgör
normen för skattesatserna på olika fossila bränslen
och för beskattningen av industrins användning av
elektrisk kraft, har höjts under perioden.

De icke saldopåverkande avvikelserna beräknas
uppgå till 48 miljarder kronor inkomståret 1999
(brutto), vilket är omkring 15 miljarder kronor
mindre än inkomståret 1995. Sänkningen beror till
stor del på att pensionsgrundande transfereringar
fullt ut kommer att beläggas med avgifter för ålder-
spension fr.o.m. inkomståret 1999.

I tabell 2 redovisas skatteawikelserna fördelade på
utgiftsområden. Awikelser som ej kunnat hänföras
till något enskilt utgiftsområde redovisas som gene-
rella awikelser. I bruttoredovisningen återfinns de
största skatteawikelserna inom utgiftsområdena
ekonomisk trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygg-
het för familjer och barn samt näringsliv. Andra stör-
re områden är kommunikationer, samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande samt stöd till kultur
m.m.. De saldopåverkande bruttoawikelserna är
störst inom utgiftsområdena näringsliv (40 miljarder
kronor år 1999), ekonomisk trygghet vid ålderdom
(19 mdkr), kommunikationer (13 mdkr), samhälls-
planering m.m. (8 mdkr) och kultur m.m. (10 mdkr).

Regeringen avser att i budgetpropositionen för
1999 redovisa de mest betydande skatteawikelserna
inom respektive utgiftsområde. Denna redovisning
kommer att ge en bättre bild av det totala stödet till
olika samhällssektorer eftersom budgetpropositionen
även innehåller information om det stöd som utgår
från budgetens utgiftssida.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

TABELL: 1 SKATTEAVVIKELSER FÖRDELADE PÅ SKATTEOMRÅDEN

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO S KATTE AVVI KELS E NETTO

mdkr mdkr

(u = upphört)

	1995		1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
Inkomst av tjänst
1 Stipendier
2	Hittelön
3	Ersättning för blod m.m.	0,03	0,03	0,03	0,03	0.03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
4	Intäkter vid försäljning av vilt växande bär
5	Utlandstillägg
6	Kostnadsersättning personal SIPRI	0,00	0,00	0,00	0.00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
7	Kostnadsersättning till utländska fors- kare
8	Tjänsteinkomster vistelse utomlands
9	Tjänsteinkomster utländska fartyg
10	Pensionskostnader för arbetstagare	0,00	1.19	1,77	2,69	1,59	0,00	0,66	0,97	1,47	0,90
11	Ersättning pga politisk förföljelse
12	Ersättning till neurosedynskadade
13	Arbetsgivares utgifter för personal- sjukvård	0,43	u				0,24	u
14	Personalrabatter m.m.
15	Förmån av fri resa anställningsintervju
16	Eu-parlamentarikers rese- och kost- nadsersättning
17	Förmån av fri utbildning vid persona- lavveckling m.m.
18	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag			0,26	0,30	0,30			0,16	0,17	0,17
19	Förmån av lånedator
	Summa	0.46	1,22	2,06	3,02	1,92	0,26	0,68	1,15	1,66	1,09

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag
20	Underskott i litterär m.m. verksamhet
21	Avdrag för dubbel bosättning	0,71	0,75	0,79	0,82	0,79	0,40	0,42	0,44	0,45	0,45
22	Avdrag för resor till och från arbetet	5,67	6,00	6,24	7,03	6,66	3,20	3,36	3,44	3,84	3,76
23	Avdrag för hemresor
24	Avdrag för pensionspremier	1,30	1,72	1,91	2,14	1,89	0,74	0,97	1,05	1,17	1,07
25	Kvittning av underskott i aktiv näring		0,07	0,05	0,05	0,05		0,04	0,03	0,03	0,03
	Summa	7,68	8.54	8,99	10,04	9,39	4,34	4,79	4,96	5,49	5,31

Intäkter av näringsverksamhet

26	Uttag av bränsle m.m.	0,31	0,30	0,34	0,36	0,34	0,18	0,18	0,20	0,21	0,20
27	Avverkningsrätt till skog
28	Näringsbidrag
29	Avgångsvederlag till jordbrukare
30	Avyttring av näringsfastighet och liknande
	Summa	0,31	0,30	0,34	0,36	0,34	0,18	0,18	0,20	0,21	0,2

Kostnader i näringsverksamhet
31	Anläggning av skog m.m.	0,31	0,35	0,42	0,43	0,42	0,18	0,21	0,25	0,25	0,25

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN

SKATTEAWIKELSE BRUTTO
mdkr

(u = upphört)

SKATTEAWIKELSE NETTO
mdkr

		1995	1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
32	Skogsavdrag
33	Substansminskning
34	Avdrag för arbetsresor, näringsidkare
35	Bidrag till regional utvecklingsfond
36	Nedskrivning av lager och pågående arbete	1,33	1,33	1,39	1,43	1,45	0,99	0,99	1,02	1,05	1,06
37	Kärnkraftsanläggning	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
38	Avgifter VPC	0,04	0,03	0,03	u		0,03	0,02	0,02	u
39	Dubbelbeskattningsavtal, matching credit
40	Koncernbidragsdispens
41	Skadeförsäkringsföretag	0,54	0,61	0,63	0,63	0,63	0,40	0,45	0,46	0,46	0,46
42	Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
43	Skogs- och upphovsmannakonto	0,09	0,08	0,08	0,09	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
44	Avsättning till personalstiftelse (Pension)
45	Återföring skatteutjämningsreserv	0,82	0,66	0.52	0,34	0,16	0,61	0,49	0,38	0,25	0,12
46	Överavskrivningar avseende inventari- er	7,62	7,67	7,87	7,87	7,87	5,67	5,67	5,78	5,78	5,78
47	Periodiseringsfonder	5,67	5,30	6,39	6,21	7,28	4,19	3,92	4,69	4,56	5,36
48	Direktavskrivningar	0,37	2,95	u			0,28	2,21	u

Summa

16,87 19,06 17,41 17,08 17,97 12,46 14,07 12,71 12,46 13,14

Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner

49 Generationsskifte vid räntefördelning

50 EU-bidrag

51	Avkastning småhus	28,84	19,98	12,56	10,09	14,06	20,19	13,99	8,79	7,06	9,84
52	Avkastning bostadsrätter	9,07	5,68	4,33	3,26	3,83	6,35	3,98	3,03	2,29	2,98
53	Realisationsvinst, aktier	5,19	6,32	6,42	6,76	6,88	3,80	4,57	4,64	4,73	4,82
54	Utdelning aktier m.m.			2,93	3,33	3,41			2,05	2,33	2,40
55	Uppskov realisationsbeskattning fastigheter	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64	1,15	1,15	1,15	1,15	1,15
56	Uttag av aktier
57	Allemansfond	0,71	0,73	u			0,50	0,51	u
58	Avkastningsskatt	14,82	17,48	17,19	16,25	15,92	10,37	12,23	12,03	11,37	11,14
59	Avkastningsskatt K-försäkringar	0,17	0,22	0,21	0,19	0,19	0,12	0,16	0,14	0,14	0,13
	Summa	60,44	52,05	45,28	41,52	45.93	42,48	36,59	31,83	29,07	32,46

Kostnader i kapital
60	Riskkapitalavdrag	0,07	u			0,05	u
61	Konsumtionskrediter
62	Reaförluster, aktier
63	Marknadsnoterade fordringar
	Summa	0 0,07	0	0	0	0 0,05	O	O	0

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN		SKATTEAWIKELSE BRUTTO mdkr (u = upphört)			1999	SKATTEAWIKELSE NETTO mdkr
NAMN PÅ AVVIKELSEN		1995 1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
Skattereduktion m.m.
64	ROT-reduktioner	0,00 1.84	3,27	2,32	1,40	0,00	1.20	2,10	1,50	0,92

Skattskyldighet

65 Akademier m.m.

66 Företagarförening m.m.

67 Erkända arbetslöshetskassor m.m.

68 Ideella föreningar

69	Kyrkor	0,19	0,16	0.16	0,16	0,16	0,14	0,12	0,12	0,12	0,12
70	Ägare av vissa fastigheter
	Summa	0,19	0,16	0,16	0,16	0,16	0,14	0,12	0,12	0,12	0,12

Arbetsgivaravgifter
71	Lag om nedsättning av socialavgifter	0,72	0,63	0,57	0,56	0,42	0.54	0,47	0,42	0,41	0,31
72	Lag om tillf, avvikelse från lagen om soc.avg.	2,08	2,40	u			1,56	1,80	u
73	Anställningsstöd RAS	0,80	0,40	u			0,60	0,30	u
74	Nedsättning inriktning mindre företag			5,51	6,40	6,70			4,05	4,70	4,92
	Summa	3,6	3,43	6,08	6,96	7,12	2,7	2,57	4,47	5,11	5,23

Särskild löneskatt
75	Utländska artister	0,05	0,05	0,06	0,06	0,06	0,04	0,04	0,05	0,05	0,05
76	Ersättning skiljemannauppdrag
77	Ersättning till idrottsutövare
78	Bidrag från Sveriges författarfond	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
79	Vinstandelsstiftelser	0,10	0,10	u			0,10	0,10	u
	Summa	0,15	0,15	0,06	0,06	0,06	0,14	0,14	0,05	0,05	0,05

Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt
80	Försäljning av tomtmark och byggna- der	0,12	0,12	0,12	0,13	0,14	0.09	0,09	0,09	0,10	0,10
81	TV-licenser	1.80	1,85	1,94	2,02	2,12	1,33	1,36	1,42	1,49	1,55
82	Allmänna nyhetstidningar	2,45	u				1.81	u
83	Periodiskt medl.blad m.m.
84	Annan periodisk publikation
85	Internationell personbefordran	0,15	0,13	0,14	0,15	0,15	0,11	0,10	0,10	0.11	0,11
86	Upphovsrätter	0,09	0,09	u			0,07	0,07	u
87	Försäljning av bildkonst
88	Biografer	0,21	0,11	u			0,16	0,08	u
89	Ej subventionerad teater, konserter m.m.	0,18	0,18	u			0,13	0,13	u
90	Läkemedel	0,91	0,93	0,98	1,07	1,16	0,67	0,69	0,72	0,79	0,85
91	Lotterier	3,98	4,08	4,25	4,44	4,64	2,94	3,01	3,12	3,26	3.41
92	Idrottsevenemang	0,06	0,06	u			0,04	0,04	u
93	Ej subv utbildning	0,10	0,10	u			0,08	0,08	u
	Summa	10,05	7,65	7,43	7,81	8,21	7,43	5,65	5,45	5,75	6,02

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAWIKELSE BRUTTO SKATTEAWIKELSE NETTO

mdkr mdkr

(u = upphört)

		1995	1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
Mervärdesskatt, skattesats
94	Livsmedel	5,90	21,23	20,78	21,73	22,71	4,42	15,92	15,26	15,96	16,68
95	Rumsuthyrning	0.49	0.50	0,52	0,55	0,57	0,37	0,37	0,39	0,40	0,42
96	Persontransporter	2.45	2,51	2.67	2,79	2,92	1,83	1,88	1,96	2,05	2,14
97	Skidliftar	0,08	0.09	0,09	0,10	0,10	0,06	0,07	0,07	0,07	0,07
98	Allmänna nyhetstidningar		1,78	1,89	1,98	2,07		1,33	1,39	1,45	1,52
99	Biografföreställningar		0,10	0.20	0,21	0,22		0,07	0,15	0,16	0,16
100	Konserter, teatrar m.m.			0,19	0,20	0,20			0,14	0,14	0,15
101	Kommersiell idrott			0,31	0,33	0,34			0,23	0,24	0,25
102	Upphovsrätter			0,01	0,01	0,01			0,01	0,01	0,01
	Summa	8,92	26,21	26,66	27,90	29,14	6,68	19,64	19,60	20,48	21,40

Mervärdesskatt, undantag från skyldighet

103 Ideella föreningar (exkl. konserter, 0,05 0,06 0,06 0,07 0,07 0,04 0,04 0,05 0,05 0,05

idrott, utbildning)

Mervärdesskatt, redovisningsperiod

104 Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrö- 0,34 0,25 0,14 0,18 0,23 0,25 0,18 0,10 0,13 0,17

relse

Mervärdesskatt, avdrag för ingående skatt

105 Ingående skatt på jordbruksarrende

Punktskatter

Energiskatt

106	Skatt på diesel	7,35	7,58	7,76	7,96	8,31	5,43	5,60	5,70	5,85	6,10
107	Skattebefrielse bandrift	1.25	1,29	1,38	1.43	1,46	0,95	0,95	1.01	1,05	1,07
108	Skattebefrielse inrikes sjöfart	0,43	0,44	0,47	0,46	0,47	0,32	0,33	0,34	0,34	0,34
109	Elförbrukning i norrlandskommuner	0,75	0.68	0,92	0,72	0,75	0,55	0,51	0,67	0,53	0,55
110	Skatt på el för gas- värme- vatten och	0,26	0,23	0,26	0,26	0,25	0,19	0,17	0,19	0,19	0,18

elförsörjning

111	Differentierat skatteuttag på fossila bränslen	2,42	3,42	3,87	5,44	5,56	1.79	2,53	2,84	3,99	4.09
112	Skattebefrielse biobränslen	3,81	4,81	5,83	7.42	7,68	2,82	3,56	4.28	5,45	5,64
113	Bidrag till värmevärk med 9 öre/kWh	0,47	0,40	u			0,35	0,29	u
114	Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle	0,20	0,25	0,17	0,22	0,23	0,15	0,19	0,13	0.17	0,17
115	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	0,54	1.25	0,74	0,77	1,29	0,40	0,92	0,55	0,56	0,95
116	Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt	1,93	2,23	2,44	2,63	2,71	1,45	1,65	1.79	1,93	1,99
117	Bränsleförbrukning inom växthus- näringen	0,06	0,08	0,09	0,10	0,10	0,04	0,06	0,07	0,07	0,07
118	Elförbrukning inom industrin	6,30	7,04	8,87	10,94	11,29	4,66	5,21	6,52	8,03	8,29
119	Elförbrukning inom växthusnäringen	0,19	0,22	0,27	0.33	0,33	0,14	0,16	0,20	0,24	0,24

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN FÅ AVVIKELSEN		SKATTEAWIKELSE BRUTTO mdkr			SKATTEAWIKELSE NETTO mdkr						1999
NAMN FÅ AVVIKELSEN		(u = upphört) 1995	1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
	Koldioxidskatt
120	Metallurgiavdrag	0,16	0,17	0,25	0,34	0,34	0,12	0,12	0,19	0,24	0,25
121	Nedsättning av C02-skatt för industrin	0,06	0,06	0,13	0,27	0,27	0,05	0,05	0,10	0,20	0,20
122	Skattebefrielse för inrikes sjöfart	0,11	0,11	0,11	0,12	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,09
123	Bränsle som åtgår vid produktion av	0,31	0,69	0,52	0,67	1,18	0,23	0,51	0,38	0,50	0,87

elkraft

Övrigt
124	Undantag från svavelskatt	1.79	1,85	1,73	1,81	2,15	1,32	1,37	1,27	1,33	1,58
	Summa	28,39	32,8	35,81	41,89	44,49	21,04	24,26	26,31	30,75	32,67

Skattesanktioner
Kapital
125	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,26	-0,26	-0,26	■0,17	-0,17	-0,19	-0,19	-0,19	-0,12	-0,12
126	Begränsning kapitalreduktion	-0,44	-0,44	-0,44	-0,64	-0,64	-0,31	-0,31	-0,31	-0,45	-0,45
127	Ränteutgifter bostadsrättsföreningar	-7,02	-5,14	-3,75	-3,20	-3,27	-4,92	-3,60	-2,62	-2,24	-2,29
128	Fastighetsskatt på hyreshus, bostads- delen	-3,02	-3,50	-4,15	-4,75	-4,99	-2,23	-2,58	-3,05	-3,49	-3,66
129	Fastighetsskatt på lokaler		-2,65	-3,24	-3,34	-3,46		-1,96	-2,38	-2,45	-2,54
130	Fastighetsskatt på industrienhet (exkl. markvärdet på elproduktionsenheter)		-1,80	-1,44	-1,45	-1,45		-1,33	-1,06	-1,06	-1,07
131	Fastighetsskatt på markvärdet på el- produktionsenheter			-2,43	-1,57	-0,36			-1,79	-1,15	-0,26
	Summa	-10,7	-13,8	-15,7	-15,1	-14,3	-7,7	-10,0	-11,4	-11,0	-10,4

Punktskatter

132	Skatt på viss elektrisk kraft	-1,30	-2,22	u			-0,96	-1,64	u
133	Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk	-0,18	-1,48	-2,06	-2,10	-2,04	-0,13	-1,09	-1,51	-1,54	-1,50
	Summa	-1,5	-3,7	-2,1	■2,1	-2,0	-1,1	-2.7	-1,5	-1,5	-1,5

Ej saldopåverkade avvikelser

Intäkter av tjänst

134 Flyttningsbidrag

135 Värnpliktigas förmåner

136	Socialbidrag	4,71	5,07	5,92	5,24	5,22	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
137	Barnbidrag m.m.	12,17	10,71	10,76	12,90	11,54	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
138	Bidragsförskott	2,29	2,30	2,04	1,96	1,29	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
139	Handikappersättning m.m.	1,22	1,23	1,23	1,24	1,22	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
140	Bidrag till adoption	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
141	Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar
142	Bostadstillägg pensionärer BTP	4,07	3,90	3,84	3,96	3,82	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
143	Bostadsbidrag	4,70	4,35	2,93	2,96	2,67	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
144	Studiebidrag	4,14	5,48	5,48	7,03	6,73	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
146	Andra transfereringar enl LAF
	Summa	33,33	33,07	32,22	35,31	32,51	0	0	0	0	0

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAWIKELSE BRUTTO SKATTEAWIKELSE NETTO

mdkr mdkr

(u = upphört)

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

_______Kostnader i tjänst, allmänna avdrag___________________________________________

147 Särskilt grundavdrag pensionärer_________16,04 16,45 15,73 15,62 15,28 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Tllläggspensionsavgift

148	Sjukpenning	2,48	2,11	1,96	1,09	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
149	Föräldrapenning	2,34	1,85	1,77	1,92	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
150	Vårdbidrag	0,18	0,20	0,20	0,10	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
151	Dagpenning	5,23	5,24	4,92	2,14	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
152	Kontant arbetsmarknadsstöd	0,39	0,31	0,21	u		0,00	0,00	0,00	u
153	Utbildningsbidrag	1,38	1,24	1,95	0,98	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
154	Vuxenstudiebidrag	0,45	0,30	0,60	1,12	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
155	Delpension	0,32	0,24	0,15	0,04	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
156	Dagpenning reputbildning					u					u
157	Utbildningsbidrag för doktorander	0,02	0,02	0,02	0,01	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
158	Timersättning komvux, särvux och sfi	0,01	0,02	0,01	0,01	ll	0,00	0,00	0,00	0,00	u
159	Arbetsskada, livränta	0,82	0,80	0,76	0,37	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
160	Startbidrag egen rörelse					u
161	Ersättning för närståendevård	0,00	0,00	0,00	0,00	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
	Summa	13,62	12,33	12,55	7,78	0	O	0	0	0	0

162 Statens lönesumma

0,29

0,00 u

Summa saldopåverkande avvikelser

1995-99

125,2

136,3

136,1

142,2

150,1

89,4

97,5

96,2

100,3

106,9

Summa ej saldopåverkande avvikelser

63,3

61,9

60,5

58,7

47,8

0,0

Summa skatteavvikelser

188,5

198,2

196,6

200,9

197,9

89,4

97,5

96,2

100,3

106,9

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

TABELL: 2 FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDE

NAMN PÅ AVVIKELSEN	SKATTEAWIKELSE BRUTTO mdkr (u = upphört)			SKATTEAWIKELSE NETTO mdkr			1999
NAMN PÅ AVVIKELSEN	1995	1996	1997	1998 1999 1995	1996	1997 1998	1999
2. Samhällsekonomi och statsförvaltning
38 Avgifter VPC	0,04	0,03	0,03	u 0,03	0,02	0,02 u
Summa	0,04	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02
varav saldopåverkande avvikelser	0,04	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02

6. Totalförsvaret
135 Värnpliktigas förmåner
156 Dagpenning reputbildning					u					u
Summa	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0
varav saldopåverkande avvikelser	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

8. Invandrare och flyktingar
11 Ersättning p.g.a. politisk förföljelse
141 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar
Summa	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0
varav saldopåverkande avvikelser	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

13	Arbetsgivares utgifter för personal- sjukvård	0,43	11			0,24		u
90	Läkemedel	0,91	0,93	0,98	1,07	1,16	0,67	0,69	0,72	0,79	0,85
136	Socialbidrag	4,71	5,07	5,92	5,24	5,22	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
161	Ersättning för närståendevård	0,00	0,00	0,00	0,00	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
	Summa	6,05	6,00	6,9	6,31	6,38	0,91	0.69	0.72	0,79	0,85
	varav saldopåverkande avvikelser	1.34	0.93	0,93	1,07	1,16	0,91	0.69	0,72	0,79	0,85

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

12 Ersättning till neurosedynskadade

139	Handikappersättning m.m.	1,22	1,23	1,23	1,24	1,22	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
148	Sjukpenning	2,48	2,11	1,96	1,09	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
150	Vårdbidrag	0,18	0,20	0,20	0,10	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
159	Arbetsskada, livränta	0,82	0,80	0,76	0,37	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
	Summa	4,70	4,34	4,15	2,80	1,22	0	0	0	0	0
	varav saldopåverkande avvikelser	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom
10	Pensionskostnader för arbetstagare	0,00	1,19	1,77	2,69	1,59	0,06	0,66	0,97	1.47	0,90
24	Avdrag för pensionspremier	1,30	1,72	1,91	2,14	1,89	0,74	0,97	1,05	1.17	1,07
44	Avsättning till personalstiftelser (pension)
58	Avkastningsskatt	14,82	17,48	17,19	16,25	15,92	10,37	12,23	12,03	11,37	11,14
142	Bostadstillägg pensionärer BTP	4,07	3,90	3,84	3,96	3,82	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
147	Särskilt grundavdrag pensionärer	16,04	16,45	15,73	15,62	15,28	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÄ AVVIKELSEN SKATTEAWIKELSE BRUTTO SKATTEAWIKELSE NETTO

mdkr mdkr

(u = upphört)

	1995	1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
155 Delpension	0,32	0,24	0,15	0,04	U	0,00	0,00	0,00	0,00	U
Summa	36.55	40,98	40,59	40,7	38,5	11,11	13,86	14,05	14,01	13,11
varav saldopåverkande avvikelser	16,12	20,39	20,87	21,08	19,4	11,11	13,86	14,05	14,01	13,11

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn
137	Barnbidrag m.m.	12,17	10,71	10,76	12,90	11,54	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
138	Bidragsförskott	2,29	2,30	2,04	1,96	1,29	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
140	Bidrag till adoption	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
149	Föräldrapenning	2,34	1,85	1,77	1,92	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
	Summa	16.83	14,89	14,59	16,80	12,85	0	0	0	0	0
	varav saldopåverkande avvikelser	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
67	Erkända arbetslöshetskassor m.m.
151	Dagpenning	5,23	5,24	4,92	2,14	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
152	Kontant arbetsmarknadsstöd	0,39	0,31	0,21	u		0,00	0,00	0,00	u
	Summa	5,62	5,55	5,13	2,14	0	0	0	0	0	0
	varav saldopåverkande avvikelser	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

15 Förmån av fri resa anställningsintervju

17 Förmån av fri utbildning vid persona-
lavveckling m.m.

72	Lag om tillf, avvikelse från lagen om soc.avg.	2,08	2,40	u		1,56		1,80	u
73	Anställningsstöd RAS	0,80	0,40	u			0,60	0,30	u
134	Flyttningsbidrag
160	Startbidrag egen rörelse
153	Utbildningsbidrag	1,38	1,24	1,95	0,98	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
	Summa	4,26	4,04	1,95	0,98	0	2,16	2,10	0	0	0
	varav saldopåverkande avvikelser	2,88	2,80	0	0	0	2,16	2,10	0	0	0

16. Utbildning och universitetsforskning
6	Kostnadsersättning personal SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
7	Kostnadsersättning till utländska fors- kare
93	Ej subventionerad utbildning	0,10	0,10	u			0,08	0,08	u
144	Studiebidrag	4,14	5,48	5,48	7,03	6,73	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
154	Vuxenstudiebidrag	0,45	0,30	0,60	1,12	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
157	Utbildningsbidrag för doktorander	0,02	0,02	0,02	0,01	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
158	Timersättning komvux, särvux och sfi	0,01	0,02	0,01	0,01	u	0,00	0,00	0,00	0,00	u
19	Förmån av lånedator
	Summa	4,72	5,92	6,11	8,17	6,73	0,08	0,08	0	0	0
	varav saldopåverkande avvikelser	0,1	0,1	0	0	0	0,08	0.08	0	0	0

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAWIKELSE BRUTTO SKATTEAWIKELSE NETTO

mdkr mdkr

(u = upphört)

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid______________________________________________________________________________________

20 Underskott i litterär m.m. verksamhet

65 Akademier m.m.

68 Ideella föreningar

69	Kyrkor	0,19	0,16	0,16	0,16	0,16	0,14	0,12	0,12	0,12	0,12
75	Utländska artister	0,05	0,05	0,06	0,06	0,06	0,04	0,04	0,05	0,05	0,05
77	Ersättning till idrottsutövare
78	Bidrag från Sveriges författarfond	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
81	TV-licenser	1,80	1,85	1,94	2,02	2,12	1,33	1,36	1,42	1,49	1,55
82	Allmänna nyhetstidningar	2,45	u				1,81	u
83	Periodiska medl.blad m.m.
84	Annan periodisk publikation
86	Upphovsrätter	0,09	0,09	u			0,07	0,07	u
87	Försäljning av bildkonst
88	Biografer	0,21	0.11	u			0,16	0,08	u
89	Ej subventionerad teater, konserter m.m.	0,18	0,18	u			0,13	0,13	u
91	Lotterier	3,98	4,08	4,25	4,44	4,64	2,94	3,01	3,12	3,26	3,41
92	Idrottsevenemang	0,06	0,06	u			0,04	0,04	u
97	Skidliftar	0,08	0,09	0,09	0,10	0,10	0,06	0,07	0,07	0,07	0,07
98	Allmänna nyhetstidningar		1,78	1,89	1,98	2,07		1,33	1,39	1,45	1,52
99	Biografföreställningar		0,10	0,20	0,21	0,22		0,07	0,15	0,16	0,16
100	Konserter, teatrar m.m.			0,19	0,20	0,20			0,14	0,14	0,15
101	Kommersiell idrott			0,31	0,33	0,34			0,23	0,24	0,25
102	Upphovsrätter			0,01	0,01	0,01			0,01	0,01	0,01
103	Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)	0,05	0,06	0,06	0,07	0,07	0,04	0,04	0,05	0,05	0,05
	Summa	9,14	8,61	9,16	9,58	9,99	6,76	6,36	6,75	7,04	7,34
	varav saldopåverkande avvikelser	9,14	8,61	9,16	3.58	9,99	6,76	6.36	6,75	7,04	7,84

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
51	Avkastning småhus	28,84	19,98	12,56	10,09	14,06	20,19	13,99	8,79	7,06	9,84
52	Avkastning bostadsrätter	9,07	5,68	4,33	3,26	3,83	6,35	3,98	3,03	2,29	2,68
55	Uppskov realisationsbeskattning fastigheter	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64	1,15	1.15	1,15	1.15	1,15
64	ROT-reduktioner	0,00	1,84	3,27	2,32	1,40	0,00	1,20	2,10	1,50	0,92
80	Försäljning av tomtmark och byggna- der	0,12	0,12	0,12	0,13	0,14	0,09	0,09	0,09	0,10	0,10
104	Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrö- relse	0,34	0,25	0,14	0,18	0,23	0,25	0,18	0,10	0,13	0.17
127	Ränteutgifter bostadsrättsföreningar	-7,02	-5,14	-3,75	-3,20	-3,27	-4,92	-3,60	-2,62	-2,24	-2,29
128	Fastighetsskatt på hyreshus, bostads- delen	■3,02	-3,50	-4,15	-4,75	-4,99	-2,23	-2,58	-3,05	-3,49	-3,66
129	Fastighetsskatt på lokaler		-2,65	-3,24	-3,34	-3,46		-1,96	-2,38	-2,45	-2,54
130	Fastighetsskatt på industrienhet (exkl.		-1,80	-1,44	-1,45	-1,45		-1,33	-1,06	-1,06	-1,07

markvärdet på elproduktionsenheter)

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÄ AVVIKELSEN SKATTEAWIKELSE BRUTTO SKATTEAWIKELSE NETTO

mdkr mdkr

(u = upphört)

	1995	1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
143 Bostadsbidrag	4,70	4,35	2,93	2,96	2,67	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
Summa	34.67	20,77	12.41	7,84	10,80	20,88	11,12	6,15	2,99	5,30
varav saldopåverkande avvikelser	29.97	16,42	9,48	4,88	8,13	20,88	11,12	6,15	2,99	5,30

19. Regional utjämning och utveckling
35	Bidrag till regional utvecklingsfond
71	Lag om nedsättning av socialavgifter	0,72	0,63	0,57	0,56	0,42	0,54	0,47	0,42	0,41	0,31
109	Elförbrukning i norrlandskommuner	0,75	0,68	0,92	0,72	0,75	0,55	0,51	0,67	0,53	0,55
	Summa	1.47	1,31	1.49	1,28	1,17	1,09	0,98	1.09	0.94	0.86
	varav saldopåverkande avvikelser	1,47	1,31	1,49	1.28	1,17	1,09	0.98	1,09	0,94	0,86

20. Allmän miljö- och naturvård
112 Skattebefrielse biobränslen	3,81	4,81	5.83	7,42	7,68	2,82	3,56	4,28	5,45	5,64
Summa	3.81	4,81	5,83	7,42	7,68	2,82	3,56	4,28	5,45	5,64
varav saldopåverkande avvikelser	3.81	4,81	5,83	7,42	7,68	2,82	3,56	4,28	5,45	5,64

21. Energi

37	Kärnkraftsanläggning	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
110	Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning	0,26	0,23	0,26	0,26	0,25	0,19	0,17	0,19	0,19	0,18
111	Differentierat skatteuttag på fossila bränslen	2,42	3,42	3,87	5,44	5,56	1,79	2,53	2,84	3,99	4,09
113	Bidrag till värmevärk med 9 öre/kWh	0,47	0,40	u			0,35	0,29	u
114	Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle	0,20	0,25	0,17	0,22	0,23	0,15	0,19	0,13	0,17	0,17
115	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	0,54	1,25	0,74	0,77	1,29	0,40	0,92	0,55	0,56	0,95
123	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft, co2	0,31	0,69	0,52	0,67	1,18	0,23	0,51	0,38	0,50	0,87
124	Undantag från svavelskatt	1.79	1,85	1,73	1,81	2,15	1,32	1,37	1.27	1,33	1,58
130	Skatt på viss elektrisk kraft	-1,30	■2,22	u			-0,96	-1,64	u
133	Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk	■0,18	-1,48	-2,06	-2,10	-2,04	-0,13	-1,09	-1,51	-1,54	-1,50
131	Fastighetsskatt på markvärdet på el- produktionsenheter			-2,43	-1,57	-0,36			-1.79	-1,15	-0,26
	Summa	4,52	4,40	2,81	5,51	8.27	3,35	3.26	2,07	4,06	6,10
	varav saldopåverkande avvikelser	4,52	4,40	2,81	5,51	8,27	3,35	3,26	2,07	4,06	6,10

22. Kommunikationer

85	Internationell personbefordran	0,15	0,13	0,14	0,15	0,15	0,11	0,10	0,10	0,11	0,11
96	Persontransporter	2,45	2,51	2,67	2,79	2,92	1,83	1,88	1,96	2,05	2,14
106	Skatt på diesel	7,35	7,58	7,76	7,96	8,31	5,43	5,60	5,70	5,85	6,10
107	Skattebefrielse bandrift	1,25	1,29	1,38	1,43	1,46	0,95	0,95	1.01	1,05	1,07
108	Skattebefrielse inrikes sjöfart	0,43	0,44	0,47	0,46	0,47	0,32	0,33	0,34	0,34	0,34

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN	SKATTEAWIKELSE BRUTTO mdkr (u = upphört)			SKATTEAWIKELSE NETTO mdkr						1999
NAMN PÅ AVVIKELSEN	1995	1996	1997	1998	1999	1995	1996	1997	1998	1999
122 Skattebefrielse för inrikes sjöfart, C02-skatt	0,11	0,11	0.11	0,12	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,09
Summa	11,74	12,06	12,53	12.91	13,43	8,72	8,94	9,19	9,48	9,85

11,74 12,06 12,53 12,91 13,43 8,72 8,94 9,19 9,48 9,85

varav saldopåverkande avvikelser

23. Jord- och skogsbruk, fiske med an- slutande näringar
26	Uttag av bränsle m.m.	0,31	0,30	0,34	0,36	0,34	0,18	0,18	0,20	0,21	0,20
27	Avverkningsrätt till skog
29	Avgångsvederlag till jordbrukare
31	Anläggning av skog m.m.	0,31	0,35	0,42	0,43	0,42	0,18	0,21	0,25	0,25	0,25
32	Skogsavdrag
43	Skogs- och upphovsmannakonto	0,09	0,08	0,08	0,09	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
105	Ingående skatt på jordbruksarrende
117	Bränsleförbrukning inom växthus- näringen	0,06	0,08	0,09	0,10	0,10	0,04	0,06	0,07	0,07	0,07
119	Elförbrukning inom växthusnäringen	0,19	0,22	0,27	0,33	0,33	0,14	0,16	0,20	0,24	0,24
	Summa	0,96	1,03	1.20	1.31	1,27	0,59	0,65	0.77	0.82	0,81
	varav saldopåverkande avvikelser	0,96	1,03	1.20	1,31	1,27	0,59	0.66	0,77	0,82	0.81

24. Näringsliv
9	Tjänsteinkomster utländska fartyg
18	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag			0,26	0,30	0,30			0,16	0,17	0,17
25	Kvittning av underskott i aktiv näring	0,07		0,05	0,05	0,05	0,04		0,03	0,03	0,03
28	Näringsbidrag
30	Avyttring av näringsfastighet och lik- nande
33	Substansminskning
36	Nedskrivning av lager och pågående arbete	1,33	1,33	1,39	1,43	1,45	0,99	0,99	1,02	1,05	1,06
40	Koncernbidragsdispens
41	Skadeförsäkringsföretag	0,54	0,61	0,63	0,63	0,63	0,40	0,45	0,46	0,46	0,46
45	Återföring skatteutjämningsreserv	0,82	0,66	0,52	0,34	0,16	0,61	0,49	0,38	0,25	0,12
46	Överavskrivningar avseende inventari- er	7,62	7,67	7,87	7,87	7,87	5,67	5,67	5,78	5,78	5,78
47	Periodiseringsfonder	5,67	5,30	6,39	6,21	7,28	4,19	3,92	4,69	4,56	5,36
48	Direktavskrivningar	0,37	2,95	u			0,28	2,21	u
49	Generationsskifte vid räntefördelning
50	EU-bidrag
60	Riskkapitalavdrag		0,07	u				0,05	u
66	Företagarförening m.m.
74	Nedsättning inriktning mindre företag			5,51	6,40	6,70			4,05	4,70	4,92
76	Ersättning skiljemannauppdrag
95	Rumsuthyrning	0,49	0,50	0,52	0,55	0,57	0,37	0,37	0,39	0,40	0,42
116	Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt	1,93	2,23	2,44	2,63	2,71	1,45	1,65	1,79	1,93	1,99
118	Elförbrukning inom industrin	6,30	7,04	8,87	10,94	11,29	4,66	5,21	6,52	8,03	8,29

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAWIKELSE BRUTTO SKATTEAWIKELSE NETTO

mdkr mdkr

(u = upphört)

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

120	Metallurgiavdrag	0,16	0,17	0,25	0,34	0,34	0,12	0,12	0,19	0,24	0,25
121	Nedsättning av C02-skatt för industrin	0,06	0,06	0,13	0,27	0,27	0,05	0,05	0,10	0,20	0,20
	Summa	25,29	28,66	34,83	37,96	39,62	18,79	21,22	25,56	27,80	29,05
	varav saldopåverkande avvikelser	25,29	28,66	34,83	37,96	39,62	18,79	21,22	25,56	27,80	29,05

30. Generell skatteförmån

8 Tjänsteinkomster vistelse utomlands

39 Dubbelbeskattningsavtal, matching
credit

42	Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
53	Realisationsvinst, aktier	5,19	6,32	6,42	6,76	6,88	3,80	4,57	4,64	4,73	4,82
54	Utdelning aktier m.m.			2,93	3,33	3,41			2,05	2,33	2,40
59	Avkastningsskatt K-försäkringar	0,17	0,22	0,21	0,19	0,19	0,12	0,16	0,14	0,14	0,13
62	Reaförluster, aktier
63	Marknadsnoterade fordringar
70	Ägare av vissa fastigheter
79	Vinstandelsstiftelser	0,10	0,10	u			0,10	0,10	u
94	Livsmedel	5,90	21,23	20,78	21,73	22,71	4,42	15,92	15,26	15,96	16,68
162	Statens lönesumma	0,29	u				0,00	u
	Summa	11,72	27,94	30,41	32,08	33,26	8,49	20,80	22,14	23,21	24,08
	varav saldopåverkande avvikelser	11,43	27,94	30,41	32,08	33,26	8,49	20,80	22,14	23,21	24,08

301. Generell skatteförmån till hushåll
1 Stipendier
2	Hittelön
3	Ersättning för blod m.m.	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
4	Intäkter vid försäljning av vilt växande bär
5	Utlandstillägg
14	Personalrabatter m.m.
16	Eu-parlamentarikers rese- och kost- nadsersättningar
21	Avdrag för dubbel bosättning	0.71	0,75	0,79	0,82	0,79	0,40	0,42	0,44	0,45	0,45
22	Avdrag för resor till och från arbetet	5,67	6,00	6,24	7,03	6,66	3,20	3,36	3,44	3,84	3,76
23	Avdrag för hemresor
34	Avdrag till arbetsresor, näringsidkare
57	Allemansfond	0,71	0,73	u			0,50	0,51	u
61	Konsumtionskrediter
125	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,26	-0,26	-0,26	-0,17	-0,17	-0,19	-0,19	-0,19	-0,12	-0,12
126	Begränsning kapitalreduktion	-0,44	-0,44	-0,44	-0,64	-0,64	-0,31	-0,31	-0,31	-0,45	-0,45
	Summa	6,42	6,81	6,36	7,07	6,67	3,62	3,81	3,40	3.74	3,66
	varav saldopåverkande avvikelser	6,42	6,81	6,36	7,07	6,67	3,62	3,81	3,40	3,74	3,66

12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 150

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

3 Beskrivning av enskilda

skatteavvikelser

3.1 Inkomst av tjänst

1. Stipendier är skattefria enligt kommunalskatte-
lagen när de är avsedda för mottagarens utbild-
ning m.m. och inte utgör ersättning för arbete.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och sär-
skild löneskatt.

2. Hittelön samt ersättning till den som i särskilt
fall räddat person eller egendom i fara eller bi-
dragit till avslöjande eller gripande av person
som begått brott är i princip ersättning för pres-
tation. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

3. Ersättningar för blod. Enligt samma princip
som för hittelön är ersättning till den som läm-
nat organ, blod eller modersmjölk skattefri.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och sär-
skild löneskatt.

4. Intäkter av försäljning av vilt växande bär. För-
säljning av vilt växande bär och svamp samt
kottar är skattefri upp till en ersättning på
5 000 kr. Eftersom inkomsten utgör ersättning
för arbete avser skatteawikelsen inkomstskatt
och särskild löneskatt.

5. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg.
Nämnda ersättningar och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad och bostadskost-
nadsersättning är ej skattepliktiga för utanför
Sverige stationerad personal vid utrikesförvalt-
ningen eller i svensk biståndsverksamhet. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt och särskild lö-
neskatt för den del av ersättningen som översti-
ger merkostnaden.

6. Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI.
Ersättningar avseende ökade levnadsomkost-
nader och skolavgifter för barn samt fri bostad
är ej skattepliktig när ersättningen anvisats av
styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare.
Skattefriheten har motiverats med svårigheter
att rekrytera forskare. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt för den del
av ersättningen som överstiger merkostnaden.

7. Kostnadsersättning till utländska forskare. En-
ligt lagen om beskattning av utländska forskare
vid tillfälligt arbete i Sverige stadgas skattefrihet
för vissa kostnadsersättningar. Särskilt beslut
fordras av forskarskattenämnd. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild lö-
neskatt för den del av ersättningen som översti-
ger merkostnaden.

8. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utom-
lands. Den s k ettårsregeln medger skattefrihet i
Sverige, även om ingen beskattning skett ut-

omlands. Om anställningen varat minst ett år i
samma land och i allmänhet avsett anställning
hos annan än svenska staten eller svensk kom-
mun medges befrielse från skatt även om ingen
beskattning skett i verksamhetslandet. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild lö-
neskatt.

9. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska
fartyg. Skattefrihet föreligger för anställning
ombord på utländskt fartyg om anställningen
och vistelsen utomlands varat minst sex måna-
der och avsett anställning hos arbetsgivare som
är svensk juridisk person eller fysisk person bo-
satt i Sverige. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt och särskild löneskatt.

10. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pen-
sion. Enligt kommunalskattelagen skall arbets-
givarens kostnader inte tas upp till beskattning
hos arbetstagaren om kostnaderna avser tryg-
gande av pension genom avsättning eller pen-
sionsförsäkring inom vissa ramar. Eftersom av-
sättningen utgör ersättning för utfört arbete
ligger ersättningen till grund för särskild lö-
neskatt. Skatteawikelsen vad gäller inkomst-
skatten beror på skillnaden i marginalskatter
vid avsättning och utbetalning av pensionen.

11. Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Er-
sättningar som kommer från utlandet och som
avser ersättning på grund av politisk förföljelse
och liknande har undantagits från beskattning.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

12. Ersättning till neurosedynskadade. Ersättningen
är ej skattepliktig. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

13. Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader för
personalens sjukvård (i detta sammanhang lika
med ersättning för patientavgifter och recept-
kostnader) är till vissa delar avdragsgilla. Er-
sättningen till den anställde var skattefri t.o.m.
1995. Skatteawikelsen avsåg inkomstskatt och
särskild löneskatt.

14. Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskat-
tas inte. Fria resor för anställda inom flyg eller
järnväg schablonbeskattas istället för att beskat-
tas som andra förmåner. ”Frequent flyer” ra-
batter är numera ej undantagna från skatteplikt.

15. Anställningsintervju. Förmån av fri resa till eller
från anställningsintervju eller kostnadsersätt-
ning för sådan resa är ej skattepliktig.

16. EU-parlamentariker. EU-parlamentarikernas

rese- och kostnadsersättning från EU-parla-
mentet är ej skattepliktig.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

17. Utbildning vid personalavveckling. Förmån av
fri utbildning vid personalavveckling m.m. är ej
skattepliktig.

18. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktiebo-
lag. Genom reglerna i 3 § 12 mom SIL för be-
skattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag
och närstående till dessa, beskattas avkastning
på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkast-
ning på arbete är lön, som bör beskattas i in-
komstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillna-
den mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskatt-
ningen.

19. Förmån av dator. Den privata förmån som en
arbetstagare har av att ha tillgång till en dator i
det egna hemmet som arbetsgivaren bekostar
tas inte upp till förmånsbeskattning i det fall da-
torn i huvudsak används för utförande av ar-
betsuppgifter. I de fall arbetstagaren hyr datorn
av arbetsgivaren enbart för privat bruk och hy-
ran betalas i form av ett bruttolöneavdrag, ut-
går varken inkomstskatt eller särskild löneskatt.
Eftersom dessa förmåner kan betraktas som er-
sättning för utfört arbete avser skatteawikelsen
både inkomstskatt och särskild löneskatt.

23. Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på
annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till
avdrag för hemresor. Även detta avdrag moti-
veras med ökad rörlighet på arbetsmarknaden.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

24. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får
görs för erlagda pensionspremier. Avdragen är
begränsade beloppsmässigt och får i normalfal-
let ej överstiga ett halvt basbelopp eller 10 pro-
cent av inkomsten. Om marginalskatten vid ut-
betalningen av pensionen är lägre än vid in-
betalningen av premien uppstår en awikelse.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

25. Underskott av aktiv wäriwgsverksamhet. Under-
skott av aktiv näringsverksamhet får kvittas
mot tjänsteinkomster under de fem första verk-
samhetsåren. Avdragsrätten är belagd med oli-
ka restriktioner för att förhindra handel med
avdragsrätt och att avdragsrätt för samma för-
värvskälla kan uppkomma för flera femårspe-
rioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret
1995.

3.2 Kostnader i tjänst och allmänna
avdrag

20. Underskott i litterär verksamhet. Underskott i
en förvärvskälla får normalt inte kvittas mot
överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla
som avser aktiv näringsverksamhet avseende lit-
terär, konstnärlig eller liknande verksamhet får
kvittas mot inkomst av tjänst till den del un-
derskottet avser samma år. Detta är en awikel-
se i inkomstskatten. Eftersom underskottet i
annat fall kan sparas för att kvittas mot framti-
da intäkter av litterär verksamhet är skatteawi-
kelsen även en skattekredit inom näringsverk-
samhet.

21. Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosätt-
ning medges i vissa fall skattskyldig om dubbel
bosättning är skälig p g a makes eller sambos
förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast
bostad på verksamhetsorten eller annan särskild
omständighet. Avdraget motiveras med att det
främjar rörligheten på arbetsmarknaden. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt.

22. Avdrag för resor till och från arbetet. Kost-
nader som överstiger 7000 kronor (6000
kronor inkomståren 1995-1997) är avdrags-
gilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är
egentligen privat levnadskostnad, varför av-
draget utgör en skatteavvikelse avseende in-
komstskatt.

3.3 Intäkter i näringsverksamhet

26. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22 §

4 st 1 p) är uttag ur näringsverksamhet skatte-
pliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är
dock undantaget från skatteplikt om fastighe-
ten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteawi-
kelsen avser inkomstskatt och särskild lö-
neskatt.

27. Avverkningsrätt till skog mot betalning som
skall erläggas under flera år. Enligt god redovis-
ningssed uppkommer intäkten när bindande av-
tal träffats. Enligt gällande lagstiftning (KL 24 §

5 st pl anv) tilllämpas dock i detta fall kontant-
principen, vilket innebär att beskattningen upp-
skjuts, varför en räntefri kredit uppstår i nä-
ringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgö-
ra underlag för särskild löneskatt.

28. Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd som
lämnas av stat eller kommun. Beroende på hur
stödet hanteras i näringsverksamheten blir ef-
fekten olika. Om bidraget används för finansie-
ring av en icke avdragsgill utgift är bidraget i sin
helhet att betrakta som en awikelse. Om bidra-
get däremot används för finansiering av en till-
gång som enligt allmänna regler får skrivas av
med årliga värdeminskningsavdrag är awikel-
sen enbart en skattekredit. Bidraget fungerar i
dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatte-
awikelsen avser inkomstskatt.

29. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är
avgångsvederlag till jordbrukare inte skatteplik-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

tigt. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

30. Näringsfastighet och bostadsrätter i närings-
verksamhet. Vinster vid avyttring av näringsfas-
tigheter skall beskattas i kapital enligt reavin-
streglerna, såvida fastigheterna inte är att anse
som omsättningstillgångar. Under innehavsti-
den har kostnaderna varit avdragsgilla i in-
komstslaget näringsverksamhet, vilket reducerat
underlaget för inkomstskatt och socialavgifter.
Vid beräkning av reavinst återförs värdeminsk-
ningsavdrag och avdrag för värdehöj ande repa-
rationer i den mån de gjorts efter 1 januari
1991. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
socialavgifter på de avdrag för värdehöjande
reparationer som gjorts före denna tidpunkt.

3.4 Kostnader i näringsverksamhet

31. Anläggning av ny skog. Utgifter för anläggning
av ny skog och dikning som främjar skogsbruk
får omedelbart kostnadsföras. Samma av-
dragsmöjligheter gäller även för bär- och frukt-
odlingar för inköp och plantering av träd och
buskar. Skatteawikelsen utgörs av ränteeffekten
på den omedelbara avskrivningen. Räntan på
krediten bör beräknas utgöra underlag för sär-
skild löneskatt.

32. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk
person under innehavstiden avdrag med högst
50 procent av anskaffningsvärdet, medan av-
draget för juridiska personer är begränsat till 25
procent. Vid taxeringen för ett visst beskat-
tningsår medges avdrag med högst halva den
avdragsgrundande skogsintäkten. Syftet med
avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag
från beskattning. Å andra sidan saknas anled-
ning att medge avdrag när värdeökningen på
skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatte-
awikelsen uppkommer genom den schablon
som är vald för beräkning av avdragets storlek
och avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

33. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller av-
drag för substansminskningar är ingen skatte-
awikelse. Enligt en alternativregel kan dock av-
draget uppgå till 75 procent av täktmarkens
allmänna saluvärde då utvinningen påbörjades.
Skatteawikelsen utgörs av ränteeffekten på den
snabbare avskrivningen.

34. Avdrag för kostnader för resor till och från ar-
betet. Se under kostnader i tjänst.

35. Bidrag till regional utvecklingsfond. Avdrag får
göras för bidrag som lämnas till regional ut-
vecklingsfond. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

36. Lagernedskrivning och pågående arbeten. En-
ligt en alternativregel kan lager (gäller ej fas-
tigheter) tas upp till 97 procent av det samlade
anskaffningsvärdet. Olika bestämmelser finns
för pågående arbeten som utförs på löpande
räkning och arbeten som utförs till fast pris. För
arbeten på löpande räkning kan samma alterna-
tivregel som ovan användas. Skatteawikelsen
utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad
som lagernedskrivningen medför. Eftersom rän-
tan på krediten inte är förmånsgrundande skall
den utgöra underlag för särskild löneskatt.

37. Kämkraftsanläggning. Företag som driver
kämkraftsanläggning får avdrag för belopp som
i räkenskaperna sätts av för framtida hantering
av utbränt kärnbränsle. Detta förfarande gäller
även företag som mot förskottsbetalning åtagit
sig att svara för hantering av nämnda slag. Skat-
teeffekten utgörs av ränteeffekten på den skatte-
lättnad som det omedelbara avdraget medför.

38. Avgifter till VPC. Enligt lag är avgifter som ak-
tiebolag erlägger till VPC att betrakta som av-
dragsgill kostnad. Avgiften är i skattehänse-
ende, trots att registerföring vid VPC inte är fri-
villig för aktiebolagen, att betrakta som med-
lemsavgift. Medlemsavgifter är enligt KL inte
avdragsgilla. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt. Skatteawikelsen upphör fr.o.m. år 1998.

39. Matching credit klausuler i olika dubbelbe-
skattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyldig
få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i
det andra avtalslandet även om sådan skatt inte
har erlagts. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

40. Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa
fall medge avdrag för lämnade bidrag trots att
reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Det-
ta förutsätter dels att avdraget redovisas öppet,
dels att den verksamhet som bedrivs av berörda
företag skall vara av samhällsekonomiskt in-
tresse. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

41. Skadeförsäkrings/öretag. I vissa fall har skade-
försäkringsföretag möjlighet att göra extra av-
sättningar till säkerhetsreserven. Skatteav-
vikelsen utgörs av ränteeffekten på skillnaden i
skatt som det extra avdraget medför.

42. Rabatter och liknande från ekonomiska före-
ningar. Ekonomiska föreningar får göra avdrag
för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa in-
te är skattepliktiga hos mottagaren. Skatteawi-
kelsen avser inkomstskatt.

43. Skogs- och upphovsmannakonto. Skogskonto-
lagen ger möjlighet till uppskov av beskattning
av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk.
De medel som sätts in på skogskonto utgör un-
derlag för avdrag vid taxeringen. Avsättningen
begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

år på skogsskadekonto. Avkastningen på
skogskonto beskattas med 15 procent. Skatte-
awikelsen avser räntan på skattekrediten. Rän-
tan på krediten bör utgöra underlag för särskild
löneskatt.

44. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare får
rätt att göra avdrag för medel som avsatts till
personalstiftelse för tryggande av pensionsut-
fästelse. Visst undantag finns för fåmansföretag
med mindre än 30 årsarbetskrafter. Stiftelsen är
mer förmånligt beskattad än näringsidkaren.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

45. Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsätt-
ning till skatteutjämningsreserv upphörde 1993
(1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall åter-
föras till beskattning i princip i lika delar under
en period om sju år, varför skatteawikelsen
kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende
skatten på 10 procent av den totala avsättning-
en uppkommer därvid. I redovisningen har an-
tagits att denna lättnad uppkommer år 1994.

46. Överavskrivningar. Den bokföringsmässiga av-
skrivningstiden bestäms av tillgångens livstid i
bolaget, medan den skattemässiga avskrivnings-
tiden bestäms enligt lag. Detta innebär att bok-
föringsmässiga och skattemässiga avskrivningar
endast undantagsvis överensstämmer. Skattere-
geln medger att en tillgång skrivs av snabbare
än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatteav-
vikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten.
Eftersom denna inte är förmånsgrundande skall
den ligga till grund för beräkning av särskild lö-
neskatt.

47. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en
vinstanknuten reserveringsmöjlighet där nä-
ringsidkaren/bolaget kan reservera medel under
högst fem år. Inkomståren 1994—1996 medgavs
avsättning med högst 25%. Detta tak sänktes
fr.o.m. år 1997. I prop. 1997/98:150 föreslås
att enskilda näringsidkare får göra avsättning
med högst 25% av inkomsten. Reserverings-
möjligheten innebär en skattekredit på det re-
serverade beloppet.

48. Direktavskrivningar. För kostnader som är
nedlagda i näringsfastigheter mellan 1 novem-
ber 1994 och 31 maj 1996 erhålls ett direktav-
drag med 50 procent. Avdrag skall i första hand
ske mot återföring av periodiseringsfond och
survavsättning.

3.5 Intäkter och kostnader i kapital samt
skattereduktioner

49. Generationsskifte vid räntefördelning. Förvär-
vas en näringsfastighet genom arv, testamente,
bodelning med anledning av makes död eller
äktenskapsskillnad eller genom gåva kan för-
värvaren undvika negativ räntefördelning till
den del det negativa fördelningsunderlaget är
hänförligt till förvävet.

50. EU-bidrag. Se näringsbidrag.

3.6 Intäkter av kapital

51. Avkastning småhus. Avkastning från eget hem
behöver ej tas upp till beskattning. Däremot ut-
går fastighetsskatt med 1,7 procent av taxe-
ringsvärdet. Skatteawikelsen utgörs av skillna-
den mellan skatten (30 procent) på räntan på
fastighetens marknadsvärde och fastighetsskat-
ten.

52. Avkastning bostadsrätt. Enligt gällande regler

skall bostadsrättsföreningen årligen ta upp en
intäkt om 3 procent av fastighetens taxe-
ringsvärde. Därutöver utgår fastighetsskatt
på 1,7 procent av taxeringsvärdet. Skatteav-
vikelsen utgörs av skillnaden mellan skatten
(30 procent) på räntan på det sammanlagda
marknadsvärdet av bostadsrätterna och den
skatt som betalas enligt gällande regler.

53. Reavinst. Beskattning av värdeökning på aktier
sker först vid realisationstillfället. Räntan på
denna skattekredit är en skatteawikelse

54. Utdelning på aktier. Från och med inkomståret
1997 uppkommer en awikelse genom lättnads-
reglerna för delägare i onoterade bolag. En av-
kastning om 65 procent (70% fr.o.m. 1998 en-
ligt förslag i prop. 1997/98:150) av statslåne-
räntan på ett speciellt definierat underlag un-
dantas från beskattning i inkomstslaget kapital.
Skatteawikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

55. Reavinst på eget hem och bostadsrätt. Endast

halva reavinsten som eventuellt uppstår vid
försäljning av eget hem eller bostadsrätt tas
upp till beskattning i inkomstslaget kapital.
Från och med den 8 september 1993 kan
också reavinsten under vissa omständigheter
skjutas upp. Vid sidan av att bara halva rea-
vinsten tas upp, motsvarar skatteawikelsen,
vad avser möjligheten till uppskov, en ränte-
fri kredit.

56. Utdelning av aktier. Utdelning av aktier i ett
annat aktiebolag kan under vissa omstän-
digheter vara skattefri, trots att en utdelning av

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

detta slag enligt huvudregeln således är att anse
som skattepliktig.

57. Allemansfond. Reavinster på allemansfonder
beskattades tidigare till 20 procent medan rea-
vinster på andra fondandelar beskattas till 30
procent. Skatteawikelsen upphörde från och
med beskattningsåret 1997. Skatteawikelsen
avser skatt på kapitalinkomst.

58. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkast-
ningen på medel reserverade för pensionsända-
mål beskattas lägre än annan avkastning på ka-
pital. Awikelsen uppkommer dels i närings-
verksamhet, genom bolagens egna reserveringar
och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapi-
tal genom det individuella pensionssparandet.
Skattesatsen är satt till 15 procent på en scha-
blonberäknad avkastning.

59. Avkastningsskatt K-försäkringar. Avkastnings-
skatten på K-försäkringskapitalet är justerat för
den fördröjning i avskattning av kvarhållen
vinst som uppkommer vid direktägande. En
räntefri skattekredit uppkommer genom detta.

100 procent. Dessa regler tillämpas inte på ej
marknadsnoterade fordringar. Skatteawikelsen
avser skatt på kapitalinkomst.

3.8 Skattereduktion

64. ROT-reduktioner. Den 15 april 1996 återin-
fördes möjligheten att få skattereduktion på
löneandelen av reparations- och förbätt-
ringskostnader på hyreshus och egna hem.
Till skillnad från 1993 och 1994 gäller re-
duktionen även för bostadsrättsinnehavare.
Möjligheten till ROT-reduktion skulle ha
upphört den 31 december 1998 men i propo-
sitionen 1997/1998:119 föreslås att perioden
förlängs till och med den 31 mars 1999 samt
att storleken på den maximala skattereduk-
tion som kan erhållas höjs.

3.7 Kostnader i kapital

60. Riskkapitalavdrag. Fysiska personer som inves-
terar i onoterat bolag får i inkomst av kapital
dra av 10000-100000 kronor vid köp av nye-
mitterade aktier (upphörde 1996).

61. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regelsys-
tem är samtliga ränteutgifter avdragsgilla. Enligt
normen är endast ränteutgifter för lån till inve-
steringar och boende avdragsgilla, vilket inne-
bär att ränteutgifter för lån till konsumtion är
en skatteawikelse. Skatteawikelsen avser skatt
på kapitalinkomst.

62. Reaförluster vid avyttring av aktier och andra
finansiella instrument. Förluster vid avyttring av
marknadsnoterade aktier m.m. får dras av från
reavinst på marknadsnoterad sådan tillgång
utan den begränsning som i andra fall gäller av-
drag för reaförluster. En motsvarande kvitt-
ningsrätt gäller för vinster och förluster på ej
marknadsnoterade aktier o.d. I prop.
1997/98:150 föreslås att reaförlusten på onote-
rade aktier får kvittas mot vinster på mark-
nadsnoterade aktier fr.o.m. inkomståret 1998.
Avdragsbegränsningen för fysiska personer är i
övrigt 70 procent av den faktiska reaförlusten.
Skatteawikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

63. Marknadsnoterade fordringar. Reavinst och re-
aförlust behandlas i skattehänseende som rän-
teintäkt respektive ränteutgift. Detta innebär att
de är kvittningsbara mot varandra till

3.9 Skattskyldighet

65. Akademier. Akademier, allmänna under-
visningsverk, studentnationer och sam-
arbetsorgan för studentnationer är befriade från
skatteplikt för all inkomst utom inkomst av fas-
tighet.

66. Företagareföreningar. All inkomst utom in-
komst av fastighet är skattefri för företagare-
förening som erhåller statsbidrag, regional ut-
vecklingsfond och regleringsförening på jord-
brukets och fiskets områden.

67. Erkända arbetslöshetskassor m.m. All inkomst
utom inkomst av fastighet är skattefri för er-
kända arbetslöshetskassor, personalstiftelser
med verksamhet att lämna understöd vid ar-
betslöshet, allmänna försäkringskassor m fl.

68. Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för in-
komst av fastighet och vissa rörelseinkomster
för allmännyttiga ideella föreningar.

69. Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart
skatteplikt för inkomst av fastighet eller rörelse.

70. Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4 55 fas-
tighetstaxeringslagen. Ägare av sådan fastighet
är frikallade från skattskyldighet för vissa typer
av inkomster från sådan fastighet. Undantaget
gäller bl.a. nationalparker, utbildnings- och
vårdanstalter.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

3.10 Arbetsgivaravgifter

71. Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa ar-
betsgivare med fast driftställe i stödområde 1
och i den norra delen av stödområde 2 erhåller
under ett antal år en nedsättning av arbets-
givaravgifterna. Nedsättningen gäller inte stat
och kommun. Nedsättningen är 8 procentenhe-
ter fr.o.m. 1/1 1997 och omfattar både arbets-
givare och egenföretagare. Fr.o.m. 1 januari
1999 skall vissa branscher upphöra att vara
nedsättningsberättigade enligt förslag i prop.
1997/98:62. Denna skatteawikelse budgeteras
på budgetens utgiftssida genom ett anslag under
utgiftsområde 19 som täcker bortfallet av av-
giftsinkomster till följd av tillämpningen av
denna nedsättning.

72. Lag om tillfällig awikelse från lagen om soci-
alavgifter. För att främja utbildning fick ar-
betsgivare som lät anställd deltaga i utbildning
på arbetstid göra avdrag med 500 kr per ar-
betsdag (400 kr fr.o.m. 1/7 1996) från det be-
lopp som skall betalas i arbetsgivaravgifter. Av-
drag fick även göras med 75 kr/tim (35 kr efter
1/7 1996) för anställda som deltar i fortbild-
ning. Totalkostnaden per person är begränsad
till 40 000 (20000) kronor. Stödet är även för-
knippat med diverse villkor. Skatteawikelsen
har upphört fr.o.m. 1997.

73. Riktat anställningsstöd (RAS). Under 1995
medgavs ett riktat anställningsstöd (RAS) för
nyanställningar som gjordes mellan mars och
juni 1995. För dessa nyanställningar erhålls hela
arbetsgivaravgiften, dock max 6 000 kr per
månad, i reduktion under högst tolv månader.
Stödet gällde enbart arbetsgivare med färre än
500 anställda.

74. Nedsättning med viss inriktning på mindre före-
tag. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en
arbetsgivare göra ett avdrag på 5 procent av lö-
nesumman. Den maximala lönesumma som
medgav nedsättning uppgick år 1997 till
600 000 kronor per år. Fr.o.m. år 1998 har den
maximala lönesumma som medger nedsättning
höjts till 852 000 kronor.

76. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen
ingår inte i underlaget för socialavgifter om par-
terna är av utländsk nationalitet. Skatteawi-
kelsen avser särskild löneskatt.

77. Ersättning till idrottsutövare. Ersättningar som
inte överstiger ett halvt basbelopp är undanta-
get från socialavgifter. Eftersom ersättningen in-
te är förmånsgrundande utgörs awikelsen av
särskild löneskatt.

78. Bidrag från Sveriges författarfond och konst-
närsnämnden. Ersättningen finansieras med
statliga medel och är pensionsgrundande. Efter-
som ersättningen är pensionsgrundande bör den
betraktas som ersättning för utfört arbete. Er-
sättningarna är belagda med tilläggspen-
sionsavgift (fr.o.m. år 1999 föreslås att ersätt-
ningarna i stället beläggs med statlig ålders-
pensionsavgift). Awikelsen utgörs av särskild
löneskatt med avdrag för den delen av ATP-
avgiften som ej grundar förmån.

79. Bidrag till vinstandelsstiftelser. Vinstandels-
stiftelser belastas tidigare inte med arbetsgivar-
avgifter vid avsättningen till stiftelsen eller vid
uttaget. Eftersom ersättningen inte är förmåns-
grundande bör särskild löneskatt utgå. Skatte-
awikelsen upphör fr.o.m. 1997.

3.11 Särskild löneskatt

75. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige beta-
lar utländska artister en speciell artistskatt.
Däremot behöver ej sociala avgifter eller sär-
skild löneskatt erläggas. Eftersom inkomsten in-
te är förmånsgrundande avser skatteawikelsen
särskild löneskatt.

3.12 Mervärdesskatten

Undantag från skatteplikt

80. Omsättning av nybyggda fastigheter. Skatteav-
vikelsen gäller försäljning av tomtmark till
icke-skattskyldiga och den obeskattade
vinstmarginalen på byggnader som byggts i
egen regi med uttagsbeskattning och som sålts
vidare till en icke skattskyldig person.

81. TV-licenser. Viss verksamhet för produktion
och utsändning av radio- och televisionspro-
gram. Innebär bl.a. att TV-avgiften inte belastas
med mervärdesskatt.

82. Allmänna nyhetstidningar. Allmänna nyhetstid-
ningar var kvalificerat undantagna från mer-
värdesskatt t.o.m. 1995.

83. Periodiska medlemsblad och periodiska perso-
naltidningar. Undantaget gäller även införande
av annonser, tryckning m.m.

84. Annan periodisk publikation. Avser publikatio-
ner av organisationer med huvudsakligt syfte att
verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, poli-
tiskt, miljövårdande m.fl. ändamål.

85. Internationell personbefordran. Som export
räknas transport till eller från utlandet. Detta
innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

utlandet i sin helhet är frikallad från skatteplikt.
Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och
landtransporter. Beloppen i tabellen avser inri-
kes del av utrikes buss- och tågtransporter.

86. Immateriella rättigheter. Undantaget gäller
upplåtelse och överlåtelse av vissa rättigheter
enligt upphovsrättslagen. Skatteawikelsen
upphörde fr.o.m. 1997.

87. Försäljning av alster av bildkonst som ägs av
upphovsmannen eller dennes dödsbo. Undanta-
get gäller om försäljningssumman understiger
300 000 kronor per år. Fr.o.m den 1 november
år 1995 är skattesatsen 12 procent om försälj-
ningssumman överstiger 300 000 kronor per år.
Tidigare var även denna försäljning undanta-
gen. Vid omsättning av annan utgår full be-
skattning.

88. Biografföreställningar. Biografföreställningen
var tidigare befriad från mervärdesskatt. Fr.o.m.
1 juli 1996 beskattas bio med en skattesats om
6 procent.

89. Konserter och cirkusföreställningar m.m. Tea-
ter-, opera- och balettföreställningar och andra
entréavgiftsbelagda evenemang var undantagna
från skatteplikt t.o.m. 1996.

90. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt re-
cept eller säljs till sjukhus är kvalificerat undan-
taget från mervärdesskatt. Däremot utgår mer-
värdesskatt vid försäljning av icke receptbelagda
läkemedel.

91. Lotterier. All beskattning sker i form av punkt-
skatt.

92. Idrottsevenemang. Idrottsevenemang som an-
ordnas av en allmännyttig ideell förening, stat
eller kommun är undantaget från skatteplikt.

93. Kommersiell utbildning. Utbildning var undan-
tagen från mervärdesskatt t.o.m. 1996.

Skattesats

94. Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen nume-
ra nedsatt till 12 procent. Före 1/1 1996 upp-
gick skattesatsen till 21 procent. Som livsmedel
räknas inte vatten från vattenverk, spritdrycker,
vin och starköl samt tobaksvaror.

95-97. Rumsuthyrning, personbefordran samt trans-
port i skidliftar. Skattesatsen är 12 procent.

98. Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari 1996
utgår mervärdesskatt med en skattesats om 6
procent. Tidigare var nyhetstidningar kvalifice-
rat undantagna från skatteplikt.

99. Biografföreställningar. Fr.o.m. 1 juli 1996 be-
skattas bio med en skattesats om 6 procent.

100. Entréavgiftsbelagda kulturevenemang. Dessa
beskattas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m.
1/1 1997.

101. Avgifter för idrottsutövning eller till idrottseve-
nemang som tillhandahålls kommersiellt. Be-
skattas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m.
1/1 1997.

102. Upphovsrätter. Upphovsrätter beskattas med 6
procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

Undantag från skattskyldighet

103. Allmännyttiga ideella föreningar. Omsättning
av vara eller tjänst i en ideell verksamhet räknas
inte som yrkesmässig verksamhet om före-
ningen är befriad från inkomstskatt enligt lagen
om statlig inkomstskatt för omsättningen ifrå-
ga-

Redovisningsperiod

104. Tidpunkten för redovisningsskyldighetens in-
träde i byggnads- och annan entreprenadverk-
samhet. Redovisningsskyldigheten inträder två
månader efter det att fastigheten tagits i bruk.
Skatteawikelsen avser räntan på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt

105. Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdrags-
rätten omfattar hela den ingående skatten på
jordbruksarrende, även om i arrendet ingår
värdet av bostad.

3.13 Skatteförmåner inom punktskatte-
området

Energiskatt

106. Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skattesat-
sen för diesel i olika miljöklasser jämförs med
skattesatsen för bensin i miljöklass 2, vilken ut-
gör normen på hela transportområdet. Under
1998 är den genomsnittliga skattesatsen för
bensin i den främsta miljöklassen 41 öre/kWh
medan diesel beskattas med 16 öre/kWh i mil-
jöklass 1, 19 öre/kWh i miljöklass 2 och 22
öre/kWh i miljöklass 3.

107. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift.
Befrielsen gäller elförbrukning för järnväg och
tunnelbana. Skatteawikelsen uppgår till 41
Öre/kWh.

108. Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart.
Awikelsen uppgår till 41 öre/kWh.

109. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen för
skatt på elektrisk kraft utgörs av den skattesats
som merparten av de svenska hushållen betalar.

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

Den uppgår till 15,2 öre/kWh under 1998. I
Norrbottens, Västebottens och Jämtlands län
samt Sollefteå, Ange, Örnsköldsviks, Amlung,
Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals och Torsby
kommuner är dock skattesatsen nedsatt till 9,6
öre/kWh. Avvikelsen i skattesatser utgörs av
skillnaden mellan 15,2 öre och 9,6 Öre/kWh.

110. El för gas- värme-, vatten och elförsörjning.
Skattesatsen för dessa förbrukare uppgår till
12,9 öre/kWh i de kommuner som inte har
ovannämnda nedsättning till 9,6 öre/kWh.
Skatteawikelsen uppgår till 3,3 öre/kWh och
har störst betydelse för produktion av fjärrvär-
me.

111. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen.
Skatteawikelserna beräknas som skillnaden
mellan skattesatserna på de olika energislagen
och normalskattesatsen på elektrisk kraft. Un-
der 1998 uppgår skatteawikelserna för gasol till

14,1 öre/kWh, för naturgas 13,0 öre/kWh, för
kol 11,0 öre/kWh, för tung eldningsolja 8,3
öre/kWh samt för villaolja 7,7 öre/kWh.

112. Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt ut-
går på biobränslen, vilket innebär en awikelse
på 15,2 öre/kWh 1997.

113. Bidrag till värmeverk. För värme som levereras
till industrin erhåller producenten ett bidrag om
9 öre/kWh. Skatteawikelsen upphörde år 1997.

114. Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som för-
brukas vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmean-
läggning medges avdrag med halva energi-
skatten.

115. Produktion av elkraft. De fossila bränslen som
används som insatsvaror vid produktion av el-
kraft är skattebefriade. Man undviker därmed
en dubbelbeskattning eftersom elkraften beskat-
tas i konsumtionsledet.

116. Bränsleförbrukning inom industrin. Industrisek-
torn är skattebefriade för all användning av fos-
sila bränslen. Normen utgörs av full skattesats
på dessa bränslen.

117. Bränsleförbrukning inom växtbusnäringen.
Från och med 1996 är växthusnäringen skatte-
befriade för all användning av fossila bränslen.
Före 1996 debiterades 15 procent av energi-
skattesatserna. Normen utgörs av full skattesats
på dessa bränslen.

118. Elförbrukning inom industrin. Industrisektorn
är skattebefriad för all användning av elektrisk
kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på
el.

119. Elförbrukning inom växthusnäringen. Växt-
husnäringen är skattebefriad för all användning

av elektrisk kraft. Normen utgörs av normal-
skattesatsen på el.

Koldioxidskatt

120. Metallurgiska processer. Avdrag medges för
koldioxidskatt för bränslen som används för
metallurgiska processer.

121. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på
bränslen inom energiintensiv industri. Från och
med 1 juli 1997 får den energiintensiva sektorn
en nedsättning så att skattebelastningen begrän-
sas till 24 procent av den koldioxidskatt som
överstiger 0,8 procent av det enskilda företagets
omsättning. Företag inom cement-, kalk-, glas-
stenindustri är dock skattebefriade för koldi-
oxidskatten över 1,2 procent av omsättningen.
Denna regel avser dock endast förbrukning av
naturgas och kol.

122. Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefrielse
föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

123. Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår
vid produktion av elkraft utgår ingen koldiox-
idskatt. Enligt normen bör skatteuttaget utgöra
50 procent av de gällande skattesatserna, dvs
den skattesats som gäller för de konkurrensut-
satta sektorerna.

Övrigt

124. Undantag från svavelskatt. Bränslen som an-
vänds för att producera cement, kalk och sten
är befriade från svavelskatt liksom bränslen i
sodapannor inom skogsindustrin. Svavelskatten
utgår med 30 kr per kg svavelinnehåll i andra
bränslen än ovanstående.

3.14 Skattesanktioner

Kostnader i kapital

125. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga
ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser
investeringar. Dock finns en begränsning i lag-
stiftningen vilket innebär att avdragseffekten är
21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapital-
inkomster fråndragna) överstiger 100 000 kr.

126. Begränsning av skattereduktion. I reglerna om
skattereduktion för underskott av kapital finns
en regel som begränsar reduktionen till summa
andra skatter. Skatterestitution medges inte.
Awikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

127. Räntekostnader för bostadsrättsföreningar. Av-
dragsrätten för räntor är begränsad och får ej
överstiga den intäkt på 3 procent av taxerings-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

värdet som föreningen skall ta upp till beskatt-
ning.

128. Fastighetsskatt på hyresfastigheter (bostads-
delen). Fastighetsskatten på hyreshusfastigheter
(bostadsdelen) är en objektskatt som enbart
träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna
beskattas som inkomst av näringsverksamhet
utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot
intäkterna), till den del den inte reducerar skat-
ten, en skatteawikelse.

129. Fastighetsskatt på lokaler. Fastighetsskatten
på lokaler är en objektskatt som enbart träf-
far fastighetskapital. Eftersom intäkterna be-
skattas som inkomst av näringsverksamhet,
utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill
mot intäkterna), till den del den inte reduce-
rar skatten, en skatteawikelse. Fastighets-
skatten på lokaler infördes 1996 som en del-
finansiering av EU-avgiften.

130. Fastighetsskatt på industrienheter. Fastig-
hetsskatten på industrienheter är en objekt-
skatt som enbart träffar fastighetskapital. Ef-
tersom intäkterna beskattas som inkomst av
näringsverksamhet, utgör fastighetsskatten
(som är avdragsgill mot intäkterna), till den
del den inte reducerar skatten, en skatteavvi-
kelse. Fastighetsskatten på industrienheter in-
fördes 1996 som en delfinansiering av EU-
avgiften.

131. Fastighetsskatt på elproduktionsenhets mark-
värde. Fastighetsskatten på elproduktionsen-
hets markvärde är en objektskatt som enbart
träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna
beskattas som inkomst av näringsverksam-
het, utgör fastighetsskatten (som är avdrags-
gill mot intäkterna), till den del den inte re-
ducerar skatten, en skatteawikelse. Fastig-
hetsskatten på elproduktionsenhets markvär-
de infördes 1997 i samband med att skatt på
viss elektrisk kraft avskaffades. I prop.
1997/98:150 föreslås att skattesatsen sänks
fr.o.m. inkomståret 1999.

Punktskatter

132. Skatt på viss elektrisk kraft. Före 1 januari 1997
utgick en produktionsskatt på elkraft som pro-
duceras i vattenkraftverk. Den var differentie-
rad beroende på vattenkraftverkets ålder. Skat-
ten kan likställas med en extra inkomstskatt
som lagts på vissa företag och är därför att be-
trakta som en skattesanktion. Eftersom elkraf-
ten även beskattas i konsumtionsledet utgör
denna skattesanktion en slags dubbelbeskatt-
ning. Produktionsskatten på el som produceras
i vattenkraftverk har fr.o.m. den 1 januari 1997
ersatts av en fastighetsskatt av samma storlek.

133. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraft-
verk. För elkraft som produceras i kärnkraft-
verk utgår en särskild skatt om 2,2 öre/kWh
under 1998. Skatten kan likställas med en extra
inkomstskatt som lagts på vissa företag och är
därför att betrakta som en skattesanktion.
Dessutom utgör skatten en dubbelbeskattning
av el som har producerats vid kärnkraftsverk.

3.15 Icke saldopåverkande avvikelser

134. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den an-
ställde flyttar till ny bostadsort och fått särskild
ersättning av arbetsgivaren eller det allmänna är
i allmänhet skattefri. Om ersättningen väsent-
ligt överstiger belopp som gäller för be-
fattningshavare i offentlig tjänst är det överskju-
tande beloppet skattepliktigt. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

135. Värnpliktigas förmåner i form av naturaförmå-
ner, dagersättning, befattningspremie, avgångs-
vederlag, utbildningspremie, familjebidrag m.m.
är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock
skattepliktig inkomst. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

136. Socialbidrag och annan hjälp enligt social-
tjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp samt
underhåll som lämnats till intagen i kriminal-
vårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej skat-
tepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår.

137. Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt
barnbidrag samt barnpension enligt lagen om
allmän försäkring till den del pensionen efter
avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej
skattepliktiga. Skattefriheten för barnpension är
begränsad till den garantinivå som gäller för bi-
dragsförskott. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

138. Bidragsförskott är inte skattepliktigt.

139. Handikappersättning. Handikappersättning,
sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning
för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt
pensionstillägg för långvarig vård av sjukt barn
samt hemsjukvårdsbidrag och hem vårdsbidrag
som utgår av kommunala eller landstings-
kommunala medel är skattefria. Skatteawi-
kelsen avser inkomstskatt.

140. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av ut-
ländska barn är skattefritt. Skatteawikelsen av-
ser inkomstskatt

141. Engångsbidrag i samband med arbetsplacering
av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den
första arbetsplaceringen och bidraget är anpas-

PROP. 1997/98:150 BILAGA 6

sat till de normer som gäller inom socialtjäns-
ten. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

142. Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen är
skattefri. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

143. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt.

144. Studiebidrag. Studiestöd enligt studiestödslagen.

146. Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Skattefri-
heten gäller enbart ersättningar som inte grun-
dar sig på förvärvsinkomster. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

147. Grundavdrag för pensionärer. Grundavdraget
för skattskyldiga med folkpension (förtids-
pension, änkepension mm) awiker från det
grundavdrag som aktiva skattskyldiga är berät-
tigade till. Det särskilda grundavdraget är lika
med folkpension plus pensionstillskott och re-
duceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget
kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som
aktiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdra-
get är att garantera pensionären ett visst belopp
efter skatt. Awikelsen avser inkomstskatt.

148-161. Sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig för-
äldrapenning, vårdbidrag, dagpenning, kontant
arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag, genera-
tionsväxling, kommunansvar för ungdomar
mellan 20-24 år, vuxenstudiebidrag, delpen-
sion, dagpenning vid repetitionsövning, ut-
bildningsbidrag för doktorander, timersättning
vid kommunal vuxenutbildning, livränta vid
arbetsskada, startbidrag för egen rörelse, ersätt-
ning vid närståendevård. Samtliga dessa ersätt-
ningar är skattepliktiga och pensionsgrundande.
Skatteawikelsen avser den del av arbetsgivarav-
gifterna som avser allmän tilläggspension. I
prop. 1997/98:151 föreslås att statlig ålders-
pensionsavgift införs på dessa förmåner fr.o.m.
1 januari 1999 varför skatteawikelsen upphör
fr.o.m. detta datum.

162. Statliga löneutbetalningar. På löner och andra
förmåner utgår normalt fulla arbetsgivaravgif-
ter. Vad gäller utbetalningar från staten betala-
des före 1 juli 1995 ej avgift till arbets-
skadeförsäkringen.

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 6 april 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson,
Winberg, Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Pagrotsky, Östros, Engqvist

Föredragande: statsråden Åsbrink, Freivalds, Pagrotsky, von
Sydow, Wallström, Klingvall, Åhnberg, Östros, Tham, Winberg,
Ulvskog, Sundström, Andersson, Engqvist

Regeringen beslutar proposition 1997/98:150
1998 års ekonomiska vårproposition

Regeringens proposition

1997/98:150

1998 års ekonomiska vårproposition

^03^3

Regeringens proposition1997/98:150

1 Finansplan

1.1 Det går bra för Sverige

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under1990-talet

1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998och 1999

1.2.3 Kalkyl för 2000 och 2001

1.3 Sunda offentliga finanser ochstabila priser ger fler jobb

1.3.1 Sunda offentliga finanser

1.3.2 Stabila priser

1.3.3 Fler jobb

1.4 Skolan, vården och omsorgen

1.5 En offensiv för uthållig tillväxtoch ökad sysselsättning

1.5.1 Kunskap och kompetens

1.5.2 Delaktighet i informationssamhället

1.5.3 Hållbara Sverige - ett föregångsland

1.5.4 Företagande

1.5.5 Europeiskt samarbete

1.5.6 Ett Sverige för alla

1.5.7 Trygghet och solidaritet

1.6 Rättvisa skatter

1.6.1 En skattepolitik för företagande

1.6.2 Skattekontroll för rättvisa

1.6.3 Skattepolitiken ochinternationaliseringen

1.6.4 Fastighetsbeskattningen

1.7 Fördelningspolitiken

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

3 Lagförslag

3.15 Förslag till lag omändring i lagen (1994:1564)om alkoholskatt

Lag om minskning i särskilda fall av det generella stats-bidraget till kommuner och landsting åren 1997-1999

4 Statens finanser och förslag till utgiftstak

4.1 Förutsättningar

4.1.1 Budgetpolitiska mål

4.1.2 Samhällsekonomiska förutsättningar

4.1.3 Politiska prioriteringar

4.2 Offentliga finanser

4.3 Statsbudgetens utveckling1997-2001

4.3.1 Inkomster

4.3.2 Statsbudgetens utgifter

4.3.3 Statsbudgetens utgifter exklusivestatsskuldsräntor och Riksgälds-kontorets nettoutlåning

4.3.4 Statsskuldsräntor

4.3.5 Statens lånebehov och statsskulden

4.4 Utgiftstaket för den offentligasektorn

4.4.1 Den offentliga sektorns utgiftstak

4.4.2 Utgiftstaket för staten

4.5 Utgiftstak för staten fördelat påutgiftområden

4.5.1 Preliminär fördelning på utgifts-områden åren 1999-2001

4.5.2 Beskrivning av utgiftsområden

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning ochuppbörd

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi ochfinansförvalning

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning ochinternationell samverkan

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård ochsocial omsorg

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vidålderdom

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet förfamiljer och barn

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghetvid arbetslöshet

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad ocharbetsliv

Utgiftsområde 15: Studiestöd

Utgiftsområde 16: Utbildning ochuniversitetsforskning

Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossam-fund och fritid

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområde 19: Regional utjämning ochutveckling

Utgiftsområde 20: Allmän miljö- ochnaturvård

Utgiftsområde 21: Energi

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiskemed anslutande näringar

Utgiftsområde 24: Näringsliv

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag tillkommuner

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

Socialförsäkringssektorn vid sidan avstatsbudgeten

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiskagemenskapen

4.8 Ålderspensionsreformen

5 Uppföljning av 1997, prognosför 1998 och förslag tilltilläggsbudget för 1998

Regeringens proposition
1997/98:150

1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under
1990-talet

1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998
och 1999

1.3 Sunda offentliga finanser och
stabila priser ger fler jobb

1.5 En offensiv för uthållig tillväxt
och ökad sysselsättning

1.6.3 Skattepolitiken och
internationaliseringen

3.15 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1564)
om alkoholskatt

Lag om minskning i särskilda fall av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting åren 1997-1999

4.3 Statsbudgetens utveckling
1997-2001

4.3.3 Statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor och Riksgälds-
kontorets nettoutlåning

4.4 Utgiftstaket för den offentliga
sektorn

4.5 Utgiftstak för staten fördelat på
utgiftområden

4.5.1 Preliminär fördelning på utgifts-
områden åren 1999-2001

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvalning

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv

Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning

Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossam-
fund och fritid

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling

Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och
naturvård

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner

Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
gemenskapen

5 Uppföljning av 1997, prognos
för 1998 och förslag till
tilläggsbudget för 1998

5.3 Utgiftsprognos för budgetåret
1998

5.4.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

5.4 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret
1998

5.4.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

5.4.4 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd

5.4.5 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

5.4.6 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

5.4.8 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

5.4.11 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning

Kultur, medier, trossamfund
och fritid

5.4.13 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande

5.4.15 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård

5.4.16 Utgiftsområde 21
Energi

5.4.17 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

5.4.19 Utgiftsområde 24
Näringsliv

6 Skattefrågor och prognos av
statsbudgetens inkomster

6.2.1 Den statliga skatten på
förvärvsinkomster

6.2.4 Åtgärder på tobaks- och
alkoholskatteområdet

6.2.3 Omräkningstalen för 1999 års
taxeringsvärden

6.2.7 Inget direktavdrag för investeringar
i nya värme- och kraftproduktions-
anläggningar

6.2.8 Finansiella effekter för stat och
offentlig sektor

6.3.3 Jämförelse med beräkningen till
statsbudgeten 1998

6.4 Offentliga sektorns skatter
1998-2001

7.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren

7.2.1 Kommunsektorn och
samhällsekonomin

7.2.2 Den ekonomiska utvecklingen fram till
år 1997

7.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i
kommuner och landsting fram till
år 1997

7.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting de närmaste åren

7.3.2 Utvecklingen de närmaste åren inom
skola, vård och omsorg

7.3.3 Förutsättningar för enskilda
kommuner och landsting

7.4 Ökade satsningar på kommuner
och landsting

7.4.2 Andra satsningar som påverkar kom-
muner och landsting

7.5 Beräkning av ramen för utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till
kommuner år 1999

7.6.1 Förbättrad uppföljning av resultat och
resu rsutnyttja nde

7.6.2 Minskning i särskilda fall av det
generella statsbidraget till kommuner
och landsting år 1999