Prop.
1997/98:148
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 april 1998
Göran Persson
Thomas Östros
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås regler om gruppregistrering i mervärdes-
skattesystemet särskilt utformade för den finansiella sektorn och för
företag i inkomstskatterättsliga kommissionärsförhållanden.
Rätten till gruppregistrering baseras på en särskild EG-regel genom
vilken medlemsländerna kan tillåta företag som tillhör samma intresse-
grupp att i mervärdesskattehänseende behandlas som en enda närings-
idkare som bedriver en enda verksamhet. Omsättningar mellan företagen
i gruppen kan därmed göras utan mervärdesskatt.
Den i propositionen föreslagna möjligheten till gruppregistrering för
företag i en finansiell gruppering motiveras av att de företag inom
gruppen som bedriver skattefri finansiell verksamhet härigenom kan
undgå en inte avdragsgill ingående skatt vid förvärv från övriga företag i
gruppen.
Motivet för att införa regler om gruppregistrering för företag i kom-
missionärsförhållande är önskemålet om att återinföra den tidigare möj-
ligheten för ett kommittentföretag att bli skattskyldigt till mervärdesskatt
för kommissionärsföretagets omsättning. Härigenom kan mervärdes-
skatten samordnas med inkomstskatten, vilken enligt särskilda regler i
inkomstskattelagstiftningen skall redovisas hos kommittentföretaget.
I det nu aktuella sammanhanget har det visat sig lämpligt att också
införa en särskild EG-regel om skattefrihet i vissa fall när tjänster
tillhandahålls inom en sammanslutning av fysiska och juridiska personer
med verksamhet som i övrigt inte medför skattskyldighet. Sådana
tillhandahållanden får undantas om de inte framkallar konkurrens-
snedvridning, om tjänsterna är direkt nödvändiga för verksamheten och
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 148
om ersättningen exakt svarar mot förvärvarens andel av de gemensamma Prop. 1997/98:148
kostnaderna för att framställa tjänsterna.
Slutligen föreslås regler som gör det möjligt för ett sågverk att sälja
trävaror mervärdesskattefritt till en grossist i de fall trävarorna levereras
för vidare transport till ett annat EU-land eller till ett land utanför EU.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. I ett beslut om
gruppregistrering får dock inte förordnas att en mervärdesskattegrupp
skall anses bildad före den 1 januari 1999.
Innehållsförteckning
Prop. 1997/98:148
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)...........................................................................6
2.2 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483).........................................................................13
2.3 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)19
3 Ärendet och dess beredning............................................................22
4 Gruppregistrering av finansiella foretag.........................................25
4.1 Mervärdesbeskattningen av företagsgrupper enligt
nuvarande ordning............................................................25
4.2 Gruppregistrering inom ramen för EG:s regelsystem.......26
4.3 Särskilt om den finansiella sektorn...................................27
4.4 Regeringens förslag..........................................................29
4.5 Den lagtekniska utformningen..........................................31
4.5.1 Skattskyldigheten vid gruppregistrering.........32
4.5.2 Territoriell begränsning..................................34
4.5.3 Gruppregistrering av företagsgrupper som
omfattas av Finansinspektionens tillsyn.........35
4.5.4 Gruppregistrering av företagsgrupper som
omfattas av slussningsregeln..........................38
4.5.5 Uttagsbeskattning...........................................40
4.5.6 Avdragsrätten..................................................41
4.5.7 Jämkning av avdragen ingående skatt............43
4.5.8 Gruppregistrering av en företagsgrupp...........44
4.5.9 Mervärdesskatteregistrering av en
mervärdesskattegrupp.....................................47
4.5.10 Redovisning och deklaration..........................48
4.5.11 Skattekonto.....................................................50
4.5.12 Fakturering......................................................52
4.5.13 Bokföring........................................................52
4.5.14 Intern avräkning..............................................53
4.5.15 Underlag för skattekontroll.............................53
4.5.16 Solidariskt betalningsansvar...........................54
4.5.17 Företrädaransvar.............................................56
5 Gruppregistrering av kommissionärsföretag...................................56
5.1 Kommissionärskonstruktionen och inkomstbeskattningen56
5.2 Kommissionärskonstruktionen och
mervärdesbeskattningen....................................................59
5.2.1 Det tidigare rättsläget......................................59
5.2.2 Regeringsrättens dom och dess effekter.........59
5.3 Regeringens förslag..........................................................60
6 Upphävande av bindande förklaringar............................................62
7 Undantag enligt artikel 13.A.l.f i sjätte direktivet för vissa interna Prop. 1997/98:148
tjänster.............................................................................................63
8 Försäljning av trävaror för vidare transport till utlandet.................65
9 Ikraftträdande..................................................................................66
10 Statsfinansiella effekter...................................................................66
11 F örfattningskommentar...................................................................67
11.1 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).........................................................................67
11.2 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483).........................................................................74
11.3 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343).........................................................................76
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna..................................77
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.............................................78
Bilaga 3 Lagrådets yttrande.............................................................94
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 6 april 1998.......................................................................................99
Rättsdatablad..........................................................................................100
Prop. 1997/98:148
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
2. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
3. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).
Prop. 1997/98:148
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 2 kap. 8 §, 9 c kap. 9 §, 12 kap. 2 § och 20 kap. 1 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 23 a § och 11
kap. 1 a §, samt närmast före 3 kap. 23 a § en ny rubrik av följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel 6 a av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
8§
Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana
tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång
i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt
till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§. Detta gäller
dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under
beskattningsåret överstiger 150 000 kronor, inräknat skatter och avgifter
som grundas på lönekostnaderna.
Första stycket gäller utförande av
1. byggnads- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och under-
håll,
2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster,
och
3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighets-
skötsel.
Om en fastighet ägs av en
näringsidkare som ingår i en så-
dan mervärdesskattegrupp som
avses i 6 a kap. 1 § skall gruppen
anses som fastighetsägare vid
tillämpning av denna paragraf.
3 kap.
Undantag för vissa interna
tjänster
23a§
Från skatteplikt undantas om-
sättning av tjänster som tillhanda-
hålls inom fristående grupper av
fysiska eller juridiska personer,
om
— verksamheten i övrigt inte
medför skattskyldighet hos
gruppen eller hos de fysiska eller
juridiska personerna,
— tjänsterna är direkt nödvän-
diga för utövandet av verksam-
heten, och
— ersättningen för tjänsterna
exakt motsvarar den fysiska eller
juridiska personens andel av de
gemensamma kostnaderna för
tjänsternas tillhandahållande.
Undantaget avser endast sådana
tjänster som normalt inte till-
handahålls av någon annan
utanför gruppen.
6 a kap. Mervärdesskattegrupper
1§
Vid tillämpningen av bestämm-
elserna i denna lag får två eller
flera näringsidkare, under de
förutsättningar som anges i detta
kapitel, anses som en enda
näringsidkare (mervärdesskatte-
grupp) och den verksamhet som
mervärdesskattegruppen bedriver
anses som en enda verksamhet.
Huruvida mervärdesskatte-
gruppens verksamhet skall anses
medföra skattskyldighet följer av
de allmänna bestämmelserna i
1 kap. 2 § första stycket 1.
2§
I en mervärdesskattegrupp får
endast ingå
1. näringsidkare som står under
Prop. 1997/98:148
Finansinspektionens tillsyn och Prop. 1997/98:148
som bedriver verksamhet som inte
medför skattskyldighet därför att
omsättningen av tjänster är
undantagen från skatteplikt med
stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och
2. näringsidkare med huvud-
saklig inriktning att tillhandahålla
näringsidkare som avses i punkt 1
varor eller tjänster, eller
3. näringsidkare som är
kommissionärsföretag och kom-
mittentföretag i ett sådant kom-
missionärsförhållande som avses i
2 § 2 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.
I en mervärdesskattegrupp får
endast ingå en näringsidkares
fasta driftställe i Sverige.
Näringsidkare som avses i
första stycket 1 och 2 får inte ingå
i fler än en mervärdesskattegrupp.
3§
En mervärdesskattegrupp får
endast avse näringsidkare som är
nära förbundna med varandra i
finansiellt, ekonomiskt och orga-
nisatoriskt hänseende.
4§
En mervärdesskattegrupp anses
bildad den dag skattemyndigheten
beslutar att näringsidkarna skall
registreras som en sådan grupp
(gruppregistrering), eller den se-
nare dag som skattemyndigheten
därvid bestämmer. Av beslutet
skall framgå vem skatte-
myndigheten utsett som huvudman
för gruppen.
Till grupphuvudman skall utses
1. i de fall som avses i 2 § första
stycket 1 och 2 den näringsidkare i
mervärdesskattegruppen som de
övriga näringsidkarna i gruppen
föreslår, om det inte finns
särskilda skäl som talar mot detta,
eller
2. i de fall som avses i 2 § Prop. 1997/98:148
första stycket 3 en näringsidkare
som är kommittentföretag.
5§
Om skattemyndigheten beslutar
om detta får nya näringsidkare
inträda i gruppen, näringsidkare
utträda ur gruppen eller grupp-
huvudmannen bytas ut.
Gruppregistreringen består till
dess att skattemyndigheten har
beslutat att den skall upphöra.
Ett beslut om ändring i regist-
reringen enligt första stycket eller
om avregistrering enligt andra
stycket gäller från och med dagen
för beslutet eller den senare dag
som skattemyndigheten bestäm-
mer.
6§
Skattemyndigheten skall besluta
om gruppregistrering enligt 4 §,
eller om ändring eller avregist-
rering enligt 5 §, om berörda
näringsidkare ansöker om detta
och det inte finns särskilda skäl
som talar mot ett sådant beslut.
Om förutsättningarna för grupp-
registrering har upphört eller om
det annars finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten på eget initiativ
besluta om avregistrering.
9 c kap.
9 §'
I 1 § första stycket 1 och 4 samt i 3 § avses varor som hänförs till
följande nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets
förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och
statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan,2
1. tenn (KN-nr 8001),
2. koppar (KN-nr 7402, 7403, 7405 eller 7408),
3. zink (KN-nr 7901),
4. nickel (KN-nr 7502),
5. aluminium (KN-nr 7601),
1 Senaste lydelse 1995:1286.
2 EGT nr L 256, 7.9.1987, s. 1 (Celex 387R0256).
6. bly (KN-nr 7801),
7. indium (KN-nr ex 8112 91 eller ex 8112 99),
8. spannmål (KN-nr 1001 till 1005, 1006: endast obehandlat ris, eller
1007 till 1008),
9. oljeväxter och oljehaltiga frukter (KN-nr 1201 till 1207), kokosnöt,
brasiliansk nöt och cashewnöt (KN-nr 0801), andra nötter (KN-nr 0802)
eller oliver (KN-nr 0711 20),
10. spannmål och utsäde, inklusive sojabönor (KN-nr 1201 till 1207),
11. kaffe, inte rostat (KN-nr 0901 11 00 eller 0901 12 00),
12. te (KN-nr 0902),
13. kakaobönor, hela eller sönderslagna, råa eller rostade (KN-nr
1801),
14. råsocker (KN-nr 1701 11 eller 1701 12),
15. gummi, i ursprungliga former eller som plattor, ark eller remsor
(KN-nr 4001 eller 4002),
16. ull (KN-nr 5101),
17. kemikalier i bulk (kapitel 28 och 29),
18. mineraloljor, inklusive propån och butan; också inklusive
råpetroleumoljor (KN-nr 2709, 2710, 2711 12 eller 2711 13),
19. silver (KN-nr 7106),
20. platina; palladium, rhodium (KN-nr 7110 11 00, 7110 21 00 eller
7110 31 00),
Prop. 1997/98:148
21. potatis (KN-nr 0701), och
22. vegetabiliska oljor och fetter
och deras fraktioner, oavsett om de
är raffinerade eller inte, dock inte
kemiskt modifierade (KN-nr 1507
till 1515).
21. potatis (KN-nr 0701),
22. vegetabiliska oljor och fetter
och deras fraktioner, oavsett om de
är raffinerade eller inte, dock inte
kemiskt modifierade (KN-nr 1507
till 1515), och
23. virke (KN-nr 4407 10 eller
4409 10).
11 kap.
M
Vid tillämpning av detta kapitel
skall, i fråga om en sådan
mervärdesskattegrupp som avses i
6 a kap. 1 §, med skattskyldig
förstås näringsidkare i gruppen
som omsätter varor eller tjänster
utanför gruppen.
Vad som sägs i detta kapitel om
den skattskyldiges registrerings-
nummer till mervärdesskatt avser
vid omsättningar enligt första
stycket det registreringsnummer
till mervärdesskatt som tilldelats
en sådan grupphuvudman som
avses i 6 a kap. 4 §.
10
12 kap.
2§3
Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av upplagshavare och
av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning enligt 10
kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7
§. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ tillämpas 1 § första
Prop. 1997/98:148
stycket.
Bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§
skattebetalningslagen (1997:483)
är tillämpliga i de fall den
skattskyldige skall redovisa mer-
värdesskatt i en självdeklaration.
Frågor om gruppregistrering
enligt 6 a kap. 4 § eller om
ändring eller avregistrering enligt
6 a kap. 5 § prövas av
skattemyndigheten i det län som, i
fråga om grupphuvudmannen, är
beslutande myndighet enligt 2 kap.
1-3 eller 5 § skattebetalningslagen
(1997:483).
Bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§
skattebetalningslagen är till-
lämpliga även i de fall den
skattskyldige skall redovisa mer-
värdesskatt i en självdeklara-tion.
20 kap.
1 §4
Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,
skattebetalningslagen (1997:483).
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt 9 c
kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut om avräkning
får överklagas särskilt på den
grunden att avräkningsbeslutet i
sig är felaktigt men i övrigt endast
i samband med överklagande av
gäller bestämmelserna i 22 kap.
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt 9 c
kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut som en
skattemyndighet fattat om grupp-
registrering enligt 6 a kap. 4 §
eller om ändring eller avregist-
rering enligt 6 a kap. 5 § får
3 Senaste lydelse 1997:502.
4 Senaste lydelse 1997:502.
11
beslut om betalningsskyldighet.
Ett överklagande enligt detta
stycke skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 §
eller 8 § andra stycket får även
överklagas av Riksskatteverket.
Om en enskild part överklagar ett
sådant beslut förs det allmännas
talan av Riksskatteverket.
överklagas hos allmän för- Prop. 1997/98:148
valtningsdomstol. Beslut om
avräkning far överklagas särskilt
på den grunden att avräk-
ningsbeslutet i sig är felaktigt men
i övrigt endast i samband med
överklagande av beslut om
betalningsskyldighet. Ett över-
klagande enligt detta stycke skall
ha kommit in inom två månader
från den dag klaganden fick del av
beslutet.
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 §
eller 8 § andra stycket eller 6 a
kap. 4 eller 5 § får även över-
klagas av Riksskatteverket. Om en
enskild part överklagar ett sådant
beslut förs det allmännas talan av
Riksskatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I ett beslut om
gruppregistrering får dock inte förordnas att en mervärdesskattegrupp
skall anses bildad före den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller i
fråga om mervärdesskatt för vilken skattskyldighet inträtt före
ikraftträdandet.
12
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 1 kap. 4 och 6 §§, 3 kap. 1 och 5 §§, 10 kap. 9, 17 och 31 §§
samt 18 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 12 kap. 8 b §, 18
kap. 7 a § och 23 kap. 3 a och 3 b §§, samt närmast före 12 kap. 8 b §
och 23 kap. 3 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4§‘
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och av giftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning
för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig
att göra sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att
betala skattetillägg, avgift eller ränta.
Med skatt likställs
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig
för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt
denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund
av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skatte-
myndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de
skatter som anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt
10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-
skattsedel enligt 4 kap. 7 eller 8 §,
4. den som skattemyndigheten
enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall
svara för redovisning och betal-
ning av skatt som hänför sig till
verksamhet som bedrivs genom
enkelt bolag eller partrederi, och
5. delägare i handelsbolag som
enligt 2 kap. 20 § lagen om
handelsbolag och enkla bolag har
ålagts betalningsskyldighet för
skatt.
4. den som skattemyndigheten
enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall
svara för redovisning och betal-
ning av skatt som hänför sig till
verksamhet som bedrivs genom
enkelt bolag eller partrederi,
5. den som är grupphuvudman
enligt 6 §, och
6. delägare i handelsbolag som
enligt 2 kap. 20 § lagen om
handelsbolag och enkla bolag har
Senaste lydelse 1997:1032.
13
ålagts betalningsskyldighet för Prop. 1997/98:148
skatt.
6§
I denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:
370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdes-
skattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av
de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
grupphuvudman: den
som enligt 6 a kap. 4 § mervärdes-
skattelagen (1994:200) utsetts som
huvudman för en mervärdesskatte-
grupp,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksam-
heten, om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 §
kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver
verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för
någon delägare i bolaget,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mer-
värdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.
3 kap.
1§
Skattemyndigheten skall registrera
1. den som är skyldig att göra
skatteavdrag enligt 5 kap. eller
betala arbetsgivaravgifter, och
2. den som är skattskyldig enligt
mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av den som är
skattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges
i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen.
1. den som är skyldig att göra
skatteavdrag enligt 5 kap. eller
betala arbetsgivaravgifter,
2. den som är skattskyldig enligt
mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av en sådan
mervärdesskattegrupp som avses i
6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen
och av den som är skattskyldig
endast på grund av förvärv av
sådana varor som anges i 2 a kap.
3 § första stycket 1 och 2 nämnda
lag, och
3. den som är grupphuvudman.
En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första-tredje styckena är behörig
att fatta beslut som rör den personen. En juridisk person skall för visst år
vara registrerad hos den skattemyndighet som den 1 november året före
enligt 2 kap. 2 § första-tredje styckena var behörig att fatta beslut som
rör den personen. Om inte någon skattemyndighet var behörig att fatta
14
beslut som rör den juridiska personen vid nämnda tidpunkt, skall Prop. 1997/98:148
registreringen ske hos den skattemyndighet som därefter först fick sådan
behörighet.
I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att
registreringen skall ske hos den skattemyndighet som tar över
behörigheten att fatta beslut.
Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som
är skattskyldig enligt denna lag.
Skattemyndigheten får besluta
att en person skall ha fler än ett
skattekonto.
Skattemyndigheten far besluta
att en person skall ha fler än ett
skattekonto. För en grupphuvud-
man skall det upprättas ett särskilt
skattekonto för registrering av
mervärdesskattegruppens mervär-
desskatt.
På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall
betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-
skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har läm-
nats för indrivning. Belopp som skall betalas in registreras på förfallo-
dagen. Belopp som skall tillgodoräknas registreras så snart underlag
finns.
10 kap.
9§
En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara
skyldig att göra det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
4. annan som är skattskyldig
enligt mervärdesskattelagen, om
inte annat följer av 30-32 §§, och
5. den som omfattas av beslut
4. annan som är skattskyldig
enligt mervärdesskattelagen med
undantag av en sådan mervärdes-
skattegrupp som avses i 6 a kap.
1 § nämnda lag, allt om inte annat
följer av 31 eller 32 §,
5. den som är grupphuvudman,
och
6. den som omfattas av beslut
enligt 11 §.
enligt 11 §.
17 §
En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
15
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas, Prop. 1997/98:148
3. följande uppgifter om skatteavdrag:
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att
betala arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras
mellan EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
En skattedeklaration som skall
lämnas av en grupphuvudman
skall innehålla de uppgifter som
avses i första stycket 1, 2, 5 och 6
samt omfatta hela gruppen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
31 §
Den som bedriver en verk-
samhet där beskattningsunderlagen
exklusive gemenskapsintema
förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sam-
manlagt uppgå till högst en miljon
kronor och som är skyldig att
lämna självdeklaration enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter och som inte
är handelsbolag, skall redovisa
mervärdesskatten i självdeklara-
tionen, om skattemyndigheten inte
beslutat annat enligt 11 §.
Den som bedriver en
verksamhet där beskattnings-
underlagen exklusive gemen-
skapsintema förvärv och import
för beskattningsåret beräknas
sammanlagt uppgå till högst en
miljon kronor och som är skyldig
att lämna självdeklaration enligt
lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
och som inte är handelsbolag eller
grupphuvudman, skall redovisa
mervärdesskatten i självdeklara-
tionen, om skattemyndigheten inte
beslutat annat enligt 11 §.
I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestäm-
melserna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxe-
ringslagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter
som gäller för redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.
16
12 kap.
Ansvar för näringsidkare i en
mervärdesskattegrupp
8b§
Om grupphuvudmannen har
underlåtit att göra en föreskriven
betalning av mervärdesskatten, är
varje annan näringsidkare som
ingår i gruppen tillsammans med
grupphuvudmannen skyldig att
betala skatten jämte ränta till den
del skatten hänför sig till
verksamhet som gruppen bedrivit
under den tid näringsidkaren varit
medlem i gruppen.
Prop. 1997/98:148
18 kap.
Visar den årliga avstämningen
av skattekontot enligt 11 kap. 14 §
att det belopp som den skatt-
skyldige har betalat in eller
tillgodoräknats är större än den
skatt som skall betalas, skall det
överskjutande beloppet betalas till-
baka till den skattskyldige, om inte
annat följer av 7 §.
1 §
Visar den årliga avstämningen
av skattekontot enligt 11 kap. 14 §
att det belopp som den skatt-
skyldige har betalat in eller till-
godoräknats är större än den skatt
som skall betalas, skall det över-
skjutande beloppet betalas tillbaka
till den skattskyldige, om inte
annat följer av 7 eller 7 a §.
2§
Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskjutande
belopp till den skattskyldiges fordel, skall beloppet betalas tillbaka, om
den skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt
det, skall återbetalning ske, om
1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande
ingående mervärdesskatt, eller
2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller
ett beslut av domstol.
Första stycket gäller inte, om Första stycket gäller inte, om
något annat följer av 7 §. något annat följer av 7 eller 7 a §.
En återbetalning av ett belopp
som utgör överskjutande ingående
mervärdesskatt hos en grupp-
huvudman skall inte göras till den
del beloppet kan täcka underskott
på ett annat skattekonto hos
grupphuvudmannen eller på en
17
annan gruppmedlems skattekonto. Prop. 1997/98:148
Om underskotten inte kan täckas
helt skall de täckas i den ordning
som grupphuvudmannen bestäm-
mer.
23 kap.
Huvudman för en mervärdes-
skattegrupp
3a§
Grupphuvudmannen skall svara
för redovisningen och betalningen
av mervärdesskatt som hänför sig
till den verksamhet som mervär-
desskattegruppen bedriver och i
övrigt företräda mervärdesskatte-
gruppen i frågor som rör sådan
skatt.
Underlag för kontroll av skatte-
redovisningen skall finnas till-
gängligt hos grupphuvudmannen.
3b§
Om ett förhållande som legat till
grund för gruppregistrering enligt
6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen
(1994:200) har ändrats, skall
grupphuvudmannen underrätta
skattemyndigheten om ändringen.
Om inte något hindrar det skall
underrättelsen lämnas inom två
veckor från det att ändringen
inträffade.
Om grupphuvudmannen inte
lämnar underrättelse enligt första
stycket, får skattemyndigheten
förelägga honom att göra detta.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Genom lagen upphävs
dåvarande Riksskattenämndens bindande förklaring av den 30 oktober
1968 angående kommissionärsbolag, RN Serie II 1969:1.9, och
Riksskattenämndens bindande förklaring av den 18 mars 1969 angående
karburatorsprit, RN Serie II 1969:4.3.
18
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)’ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skaderegistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i famansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handels-
bolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa
företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om
beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag for skatt med anledning
av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om
innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet,
uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen,
lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen
(1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen for ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs for
beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-A och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter
som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
1 Lagen omtryckt 1983:343.
2 Lydelse enligt prop. 1997/98:134.
19
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos Prop. 1997/98:148
kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en
person ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller
företrädare för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering,
ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedels-
försändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande
samt från sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde,
taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och
tidpunkt för fanget för fastighet som ägs eller innehas av personen,
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs
för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan
beräkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och
belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för
levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena
lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt
uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande
av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om
beslut om sådan skattereduktion.
20
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av
bosättningsland.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2
kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncernbalans-
omslutning för koncemmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera
omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som
avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets
organisationsnummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter,
verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om
företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt
alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för
utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt
vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfallen samt de
tidsperioder som uppgifterna avser samt uppgifter från tullmyndigheter
som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket
mervärdesskattelagen.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller person-
nummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och
datum för förändring av lönesumma, om sjukpenninggrundande inkomst
av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och
datum för inkomstanmälan samt om utsänd person såvitt avser uppgifter
från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning.
30. Uppgift om att en
näringsidkare ingår i en sådan
mervärdesskattegrupp som avses i
6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen.
Prop. 1997/98:148
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
21
I samband med skattereformen år 1991 breddades basen for mer-
värdesbeskattningen. Företag inom de skattefria områdena fick till följd
av basbreddningen vidkännas ökade mervärdesskattekostnader i form av
icke avdragsgill ingående skatt. Företrädare för den finansiella sektorn
hävdade att deras interna organisation kommit att få en avgörande
betydelse för storleken av dessa kostnader. Vad som avsågs var att
mervärdesskattekostnaden blev lägre i de fall den egna personalen i ett
foretag med verksamhet som inte medför skattskyldighet utför i princip
skattepliktiga prestationer för eget behov jämfört med när motsvarande
tjänster köps från ett närstående företag. Frågan om gruppregistrering
inom den finansiella sektorn har därför varit föremål för riksdags-
motioner alltsedan början av 1990-talet. Genom gruppregistrering uppnås
att företag som ingår i en intressegemenskap kan behandlas som en enhet
i mervärdesskatterättsligt hänseende och därmed undgå beskattning för
omsättningar inom företagsgruppen.
Skatteutskottet tog första gången upp frågan om den koncernintema
beskattningen i bet. 1990/9l:SkU 18 s. 18 f. och hänvisade därvid till
möjligheten till gruppregistrering inom ramen för EG:s regler.
Regeringen överlämnade utskottsbetänkandet i juni 1991 till den utred-
ning som företog en teknisk översyn av den tidigare mervärdes-
skattelagen. I betänkandet SOU 1992:6 Ny mervärdesskattelag analyse-
rade utredningen alternativa metoder för att minska beskattningen vid
omsättningar inom en koncern och redovisade olika problemlösningar.
Utredningen konstaterade dock att eventuella ändringar skulle förutsätta
omfattande materiella ingrepp i beskattningsordningen och bedömde att
frågan innefattade överväganden som låg utanför ramen för dess
uppdrag.
1 februari 1992 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att
föreslå ändringar av sådana mervärdesskatteregler som kunde ge upphov
till snedvridningar i konkurrenshänseende. En analys skulle göras mot
bakgrund av den då nyligen genomförda basbreddningen för mervärdes-
skatten. 1 delbetänkandet SOU 1992:121 Vissa mervärdeskattefrågor
lämnade utredningen i november 1992 ett förslag till regler om
gruppregistrering för företag inom den finansiella sektorn. Förslaget
ledde emellertid inte till lagstiftning eftersom det vid den aktuella
tidpunkten inte ansågs finnas något finansiellt utrymme för att genomföra
det. Regeringen hänvisade i prop. 1993/94:225 s. 13 till beräkningar som
redovisats av Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Bankföreningen
enligt vilka de statsfinansiella kostnaderna för gruppregistrering av
företag inom den finansiella sektorn kunde beräknas uppgå till ca 100
miljoner kronor.
Hösten 1994 tog regeringen ånyo upp frågan om gruppregistrering. Det
gjordes i samband med förslaget om ändrad beskattningsordning för
mervärdesskatten med anledning av ett svenskt EU-medlemskap (prop.
1994/95:57 s. 129). Regeringen fann därvid att statsfinansiella skäl
alltjämt lade hinder i vägen för ett genomförande av regler av sådant
slag.
Prop. 1997/98:148
22
Frågan om gruppregistrering inom försäkringsbranschen aktualiserades Prop. 1997/98:148
därefter i februari 1996, denna gång genom uttalanden av Företags-
kooperativa utredningen i betänkandet SOU 1996:31 Attityder och lag-
stiftning i samverkan (s. 297 f.). Utredningen, som hade till uppdrag att
utreda om de kooperativa företagsformerna är missgynnade i jämförelse
med andra företagsformer, hade bl.a. uppmärksammat de mervärdes-
skattekostnader som uppkommer för länsförsäkringsbolagen vid till-
handahållande av intemtjänster. Dessa företagsgrupper, som genom sin
särskilda företagsstruktur inte på samma sätt som andra försäkringsbolag
ansåg sig kunna undgå mervärdesskattekostnader genom s.k. tillika-
anställning skulle kunna komma tillrätta med dessa kostnader om
förslaget i SOU 1992:121 om gruppregistrering infördes. Utredningen
lämnade inte något förslag till lagändring utan stannade vid att påpeka
förhållandena.
Skatteutskottet vidhöll i november 1996 sin tidigare positiva inställ-
ning till gruppregistrering inom den finansiella sektorn och underströk
behovet av jämförbara konkurrensförutsättningar (bet. 1996/97:SkU6, s.
30 f.). På förslag av utskottet gjorde riksdagen ett tillkännagivande härom
våren 1997. Utskottet hänvisade vidare till Företagskooperativa utred-
ningens betänkande och ansåg att regeringen också borde analysera
frågan om gruppregistrering utanför den finansiella sektorn.
I 1997 års ekonomiska vårproposition redogjorde regeringen för ett
pågående beredningsarbete avseende gruppregistreringsfrågan. Samtidigt
reserverades ett belopp motsvarande högst 100 miljoner kronor för
ändamålet (prop. 1996/97:150 s. 196).
Resultatet av beredningsarbetet redovisades i december 1997 i prome-
morian, Ds 1997:80 Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet.
Promemorian, som utarbetats inom Finansdepartementet, ligger till grund
för de lagstiftningsåtgärder om gruppregistrering som nu är i fråga. Vid
beredningen av promemorian har ett omfattande underlag från övriga
EU-länder inhämtats för att utröna i vilken utsträckning och på vilket sätt
de tillämpar gruppregistreringsregler. Det kan i det sammanhanget
noteras att EG-kommissionens tjänstemän nyligen förklarat att man anser
att medlemsländerna tillämpar gruppregistreringsreglema inom ramen
för EG:s regelsystem på ett alltför olikformigt sätt och att man vill
diskutera en kraftig begränsning av tillämpningsområdet.
I lagstiftningsärendet föreligger skrivelser från Svenska Bank-
föreningen och Sveriges Försäkringsförbund av den 27 november 1996
(dnr Fi96/4974) resp, den 31 januari 1997 (dnr Fi97/353) och en av dem
gemensam skrivelse av den 15 augusti 1994 (dnr F12657/94) i vilka
branschen hemställt att företagen inom bank- och försäkringssektorn
skall få rätt till gruppregistrering inom ramen för EG:s reglering.
Vid sidan om gruppregistrering för de finansiella företagen tas i
promemorian även upp frågan om gruppregistrering av s.k. kommis-
sionärsföretag. Frågan har initierats av Dagab AB som i en skrivelse till
Finansdepartementet den 10 november 1995 (dnr Fi95/6002) yrkat att det
införs bestämmelser som återinför möjligheten för ett kommissionärs-
företag (dotterföretag) i ett inkomstskattemässigt kommissionärs-
23
förhållande att redovisa mervärdesskatten hos kommittentföretaget Prop. 1997/98:148
(moderföretaget).
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/3515).
Regler om gruppregistrering på nationell nivå förutsätter att EG:s
mervärdesskattekommitté konsulteras i enlighet med en särskild
bestämmelse i artikel 27 i sjätte direktivet. Härmed avses rådets sjätte
direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt
system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145,
13.6.1977, s. 1). En framställning om en sådan konsultation har lämnats
av Finansdepartementet i januari 1998 (dnr EUFi98/233).
Regeringen tar nu upp de förslag som lagts fram i promemorian.
Regeringen tar i sammanhanget även upp lagstiftning baserad på en
särskild regel i sjätte direktivet om undantag för vissa interna
tjänsteomsättningar (artikel 13.A. 1 .f). Regeln behandlades i betänkandet
SOU 1994:88, Mervärdeskatten och EG. Närmare upplysningar om
tillämpningen av regeln i andra EG-länder har därefter inhämtats.
Riksskatteverket har vid remissbehandlingen av promemorian tagit upp
frågan om ett införande av regeln i ML. Det kan också noteras att
Kollektivavtalsstifitelsen Trygghet i Samverkan, i en skrivelse den 20
februari 1997 (dnr Fi97/618) begärt att Finansdepartementet skall
undersöka om viss omsättning av interna tjänster, som stiftelsen avser att
bedriva i samverkan med andra stiftelser, kan undantas från beskattning.
Regeringen tar vidare upp en framställning från Svenska
Trävaruexportföreningen om lagändringar som möjliggör att ett sågverks
trävaruförsäljning till grossist skall kunna ske mervärdesskattefritt om
varorna är avsedda att transporteras vidare till utlandet (dnr Fi95/18).
Riksskatteverket har tillstyrkt en lagändring av det slag som föreslås i
propositionen. Företrädare för Riksskatteverket, Generaltullstyrelsen och
Trävaruexportföreningen har getts möjlighet att framföra sina synpunkter
vid ett sammanträffande på Finansdepartementet. Ingen av dem hade
något att erinra mot den lagändring som nu föreslås. Frågan har också
varit föremål för uttalanden av skatteutskottet (bet. 1997/98:SkU17).
Regeringen tar slutligen upp frågan om ett formellt upphävande av två
s.k. bindande förklaringar, varav en har samband med det nu aktuella
lagstiftningen angående kommissionärsföretagen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande över förslagen
finns i bilaga 3. Regeringen har följt Lagrådets förslag till sakliga
ändringar. Lagrådet har även föreslagit vissa omdisponeringar av
lagtexten till vilka regeringen återkommer i författningskommentaren.
Härutöver har gjorts vissa redaktionella jämkningar av lagtexten. Övriga
ändringsförslag innefattar hänvisningar eller förtydliganden och är därför
av sådan natur att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
24
I det följande diskuteras de nuvarande principerna för beskattning av
transaktioner inom företagsgrupper (avsnitt 4.1). Därefter redogörs för
möjligheten till gruppregistrering inom ramen för EG:s regelsystem
(avsnitt 4.2). Efter en presentation av den finansiella sektom (avsnitt 4.3)
följer regeringens överväganden (avsnitt 4.4). Avsnittet avslutas med
regeringens förslag till lagteknisk lösning (avsnitt 4.5).
Skattskyldighet till mervärdesskatt föreligger i dag för skattepliktiga
omsättningar i yrkesmässig verksamhet oavsett om det finns någon ägar-
eller intressegemenskap mellan säljare och köpare. En koncern utgör i sig
inte någon juridisk person. Omsättningar som görs mellan enskilda
koncernföretag eller mellan företag i någon annan sammanslutning av
juridiska personer med intressegemenskap beskattas således på samma
sätt som omsättningar som görs mellan fristående företag.
Principen att beskatta även omsättningar mellan företag i en
företagsgrupp är av betydelse när det gäller konkurrensneutraliteten
gentemot fristående företag. Detta gör sig särskilt gällande i de fall det
förvärvande företaget bedriver skattefri verksamhet som inte medför
avdragsrätt för ingående skatt. Den skatt som uppkommer vid skatte-
pliktiga intemtransaktioner blir därmed en kostnad för företagsgruppen
på samma sätt som om tjänsten förvärvats från ett fristående företag med
skattepliktig verksamhet.
Med ordvalet skattepliktig och skattefri verksamhet avses här och i
fortsättningen sådan verksamhet som medför resp, inte medför skatt-
skyldighet, jfr 1 kap. 7 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200,
ML). Skattepliktsbegreppet är i mervärdesskattelagen endast hänförligt
till de omsättningar som görs i en viss verksamhet. När begreppet här
används i samband med verksamheten är det för att inte tynga fram-
ställningen.
I den mån det förvärvande företaget självt bedriver skattepliktig verk-
samhet föreligger avdragsrätt för skatten och den utgör därmed i princip
ingen kostnad för företagsgruppen.
Effekten av att inte beskatta interna förvärv som görs av företag med
skattefri verksamhet blir således att helt fristående företag kan komma att
få svårare att sälja sin tjänster. De fristående företagen kan hamna i
konkurrensunderläge om förvärvaren av tjänsterna har möjlighet att
bedriva samma verksamhet inom koncernen utan att belastas av mer-
värdesskatt.
Bortsett från vissa tjänster inom fastighetsområdet uttagsbeskattas ett
företag inte för användningen av egna tjänster, s.k. självtjänster (jfr prop.
1993/94:99 s. 143 f. och prop. 1994/95:57 s. 117). Exempel på själv-
tjänster är när en bank internt i verksamheten producerar datatjänster för
eget bruk.
Prop. 1997/98:148
25
Det förhållandet att tjänster inom ett företag som regel inte beskattas
medan däremot omsättningar mellan företagen i en grupp skall beskattas
kan sägas motverka en uppdelning av ett företags verksamhet på flera
företag. Detta gör sig särskilt gällande i de fall det förvärvande företaget
bedriver skattefri verksamhet och därmed som regel saknar avdragsrätt
för den ingående skatt som uppkommer vid de skattepliktiga intern-
transaktionerna. Verksamheten i egen regi framstår på grund av mer-
värdesskattereglema som billigare än om ett fristående företag i gruppen
utfört samma arbete.
För koncemintema förvärv av tjänster finns en särskild avdragsregel i
8 kap. 4 § första stycket 5 ML, den s.k. slussningsregeln. Regeln innebär
att ett koncernföretag som för skattepliktig verksamhet förvärvar tjänster
från ett annat koncernföretag som bedriver skattefri verksamhet, får
avdragsrätt såsom för egen ingående skatt för den skatt som belöper på
det andra företagets inköp i den skattefria verksamheten och som det
sistnämnda företaget inte kunnat göra avdrag för just därför att dess
verksamhet är skattefri. Genom regeln far koncernföretag således
avdragsrätt för alla förvärv av tjänster som i sak avser en skattepliktig
verksamhet även om tjänsten förvärvats via ett företag i koncernen som
bedriver skattefri verksamhet. Avdragsrätten gäller dock endast om det
förvärvande företaget skulle ha haft avdragsrätt vid eget förvärv.
I EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv finns i artikel 4.4 andra stycket
en möjlighet för medlemsländerna att behandla flera företag med nära
samband med varandra som en enhet i mervärdesskatterättsligt
hänseende även om företagen är självständiga personer i civilrättsligt
hänseende. Härigenom blir hela företagsgruppen att betrakta som en enda
näringsidkare. En förutsättning är att företagen är nära förbundna med
varandra finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt. Innebörden av att
behandla flera fristående företag som en enhet är att tillhandahållanden
av varor och tjänster inom gruppen inte belastas med någon utgående
skatt.
Ett medlemsland som avser att införa sådana bestämmelser är skyldigt
att samråda med EG:s mervärdesskattekommitté.
Om reglerna ger upphov till konkurrenssnedvridningar, kan ett
medlemsland uttagsbeskatta företagsgruppen för dess interna
transaktioner med stöd av artikel 6 punkt 3 i sjätte direktivet. Även en
sådan åtgärd kräver ett samrådsförfarande i mervärdesskattekommittén.
Artikel 4.4 andra stycket har följande lydelse i den engelska versionen:
”Subject to the consultations provided for in Artide 29, each Member
State may treat as a single taxable person persons established in the
territory in the country who, while legally independent, are closely
bound to one another by financial, economic and organizational
links.”
Prop. 1997/98:148
26
Gruppregistrering baserad på dessa regler är den enda EG-konforma Prop. 1997/98:148
metod som finns för att komma till rätta med den
mervärdesskattemässiga kostnadsdifferensen mellan egenregiverksamhet
och uppdelad verksamhet (se SOU 1994:88 s. 237). Härvid bortses från
den särskilda undantagsregeln i artikel 13 A.l.f i sjätte direktivet (se
avsnitt 7) och den sällan utnyttjade möjligheten för ett medlemsland att
införa regler som tillåter en näringsidkare inom den finansiella sektorn
att begära beskattning av undantagen finansiell verksamhet (artikel 13.C i
sjätte direktivet).
Ett flertal länder har med stöd av artikel 4.4 i sjätte direktivet infört
regler om gruppregistrering för företag med intressegemenskap men
tillämpningen är olika i de olika länderna. Regler om gruppregistrering
finns i Danmark, England, Finland, Irland, Nederländerna, Tyskland och
Österrike. Regler av motsvarande slag finns också i Norge och Schweiz.
I Belgien ges möjlighet till gruppregistrering under vissa formella
förutsättningar vilka dock inte utnyttjats.
Italien har regler som syftar till att ett av företagen i gruppen får
redovisa skatten å sina egna och de övriga gruppföretagens vägnar utan
att skattskyldigheten för den skull övergår till det förstnämnda företaget.
Frankrike har med tillämpning av undantagsregeln i artikel 13.A.l.f
infört regler som möjliggör att transaktioner inom en finansiell
företagsgrupp undgår beskattning. Det kan noteras att övriga EG-länder
inte tillämpar artikel 13 A.l.f på detta sätt.
Grekland, Luxemburg och Portugal saknar regler om grupp-
registrering.
Omsättning av bank- och finansieringstjänster, värdepappershandel och
omsättning av försäkringstjänster undantas från mervärdesskatt (3 kap. 9
och 10 §§ ML). Undantagen medför som regel inte någon rätt till
återbetalning av ingående skatt. Återbetalningsrätt föreligger dock vid
exportomsättningar (10 kap. 11 § andra stycket ML).
Inom EG har ett antal direktiv utfärdats om finansiella tjänster. De
syftar till en enda auktorisation, hemlandstillsyn och ömsesidigt
erkännande av nationella regler inom gemenskapen. Dessa direktiv har
genomförts i den svenska lagstiftningen.
Principerna om enda auktorisation innebär att en auktorisation, som ett
finansiellt företag fatt i det medlemsland där företaget har sitt
huvudkontor, skall gälla i hela EES-området. Syftet är att företaget fritt
skall kunna etablera filialer och erbjuda tjänster i andra medlemsländer.
EG-direktiven har enligt företrädare för branschen inneburit att
svenska banker och försäkringsföretag utsatts för en allt hårdare utländsk
konkurrens. I de fall de utländska konkurrenterna inte behöver vidkännas
någon merkostnad i hemlandet i form av mervärdesbeskattning för sina
gruppintema tjänster kan de erbjuda billigare tjänster på den svenska
marknaden än vad de svenska bankerna och försäkringsföretagen kan.
27
Inom försäkringssektorn har framhållits att gruppregistrering utnyttjas i Prop. 1997/98:148
de länder där svensk försäkringsverksamhet har sina största konkurrenter.
När Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor i betänkandet SOU
1992:121 förslog en rätt till gruppregistrering för den finansiella sektorn
motiverade man sitt förslag främst utifrån den förändrade internationella
situation som den finansiella sektorn stod inför. Stor vikt lades vid att
konkurrensförutsättningarna i förhållande till europeiska konkurrenter
och samarbetspartners inte försämrades.
I lagstiftningsärendet har branschorganisationerna även åberopat
följande skäl för att få tillgång till ett gruppregistreringssystem.
Bank- och försäkringsbolag har ofta verksamheten uppdelad på flera
juridiska personer. Uppdelningen beror på ekonomiska, strategiska och
affärsmässiga faktorer och är ofta en produkt av fusioner och
omstruktureringsprocesser. En omfattande strukturomvandling fortgår
inom banksektorn av framför allt internationella skäl.
De finansiella verksamheterna är sällan uppbyggda på organisatoriskt
lika sätt. Beskattningen av gruppintema tjänster kan därför medföra
skillnader i skattehänseende mellan olika företagsgrupper även på den
inhemska marknaden vilket på ett snedvridande sätt påverkar de olika
företagens inbördes konkurrensförmåga. Ju större del av en finansiell
verksamhet som ligger i ett eller ett fatal bolag eller företag, desto mindre
betungande blir mervärdesskatteeffektema.
De finansiella företagens verksamhet regleras i särskild lagstiftning för
banker, värdepappersbolag och försäkringsföretag. Företagen är i princip
förhindrade att driva annan verksamhet än finansiell sådan. Dessutom
finns legala krav på att olika finansiella verksamheter endast får bedrivas
i separata bolag. Sålunda skall enligt försäkringsrörelselagen (1982:713)
livförsäkringsrörelse, skadeförsäkringsrörelse resp, fondförsäkrings-
rörelse bedrivas i skilda bolag.
När finansiell verksamhet drivs i flera företag inom en och samma
grupp anses det av kostnads- och effektivitetsskäl ofta mest rationellt att
samordna vissa för gruppens funktion viktiga interna tjänster i separata
bolag. Detta har uppgetts gälla för exempelvis datatjänster, informations-
teknik, management, övergripande administration, ekonomistyrning,
ekonomi och redovisning, depåtjänster, teletjänster, produktutveckling,
juridisk rådgivning, gemensam kunddatabas, kundservice, reklam och
marknadsföring, distribution och tryckeri, transport, inköp, personal-
administration, utbildning, fastighets-förvaltning, kapitalförvaltning,
betalningsservice, intern revision, skadereglering (försäkringssektorn),
inkasso (banksektorn) m.m. Ofta är tjänsterna till sin natur sådana som de
enskilda företagen i gruppen annars själva skulle fått utföra för att driva
sin verksamhet. De gruppintema tjänsterna uppges nästan uteslutande
avse stödtjänster som är nödvändiga för de finansiella företagens
utåtriktade tjänsteproduktion.
Försäkringsbranschen uppger att man tillgripit administrativa
förändringar av mervärdesskatteskäl vilka inte ansetts lämpliga från
andra utgångspunkter för att minska mervärdesskattekostnadema för
gruppintema omsättningar. Detta har skett genom s.k. tillikaanställning.
Det betyder att personal som utför arbete åt flera av bolagen i en
28
försäkringsgrupp har anställts i samtliga bolag. Varje anställd utför dä Prop. 1997/98:148
endast arbete åt sina egna arbetsgivare. Med en sådan organisation anses
ingen ökad mervärdesskattekostnad uppkomma, eftersom egenregiarbete
inte medför skattskyldighet. Denna ordning har dock enligt branschen
skett på bekostnad av en ökad administration och därmed
sammanhängande kostnader.
Inom banksektorn uppges att det ofta inte är praktiskt möjligt att vidta
administrativa åtgärder för att undvika mervärdesbeskattningen.
Regeringens förslag: Regler som möjliggör gruppregistrering för
finansiella företagsgrupper skall införas i mervärdesskattesystemet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget välkomnas av Finansinspektionen,
Näringslivets Skattedelegation, Sveriges Industriförbund, Stockholms
Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Fondhandlarföreningen,
Finansbolagens Förening, Svensk Handel, Kommerskollegium,
Redovisningskonsulters Förbund, Försäkringstjänstemannaförbundet
och Tjänstemännens Centralorganisation. Förslaget tillstyrks av
Kammarrätten i Göteborg och av Riksrevisionsverket (som endast uttalat
sig utifrån administrativa och kostnadsmässiga aspekter) samt av
Generaltullstyrelsen (som endast uttalat sig om hur frågan tekniskt skall
lösas vid import). Riksskatteverket tillstyrker i sak men vill ha en annan
teknisk lösning. Landsorganisationen, Byggentreprenörerna, Föreningen
Auktoriserade Revisorer, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers
Förbund och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tillstyrker
förslaget men vill att gruppregistreringsreglema skall ha en generell
tillämpning. Enligt Landsorganisationen bör först även andra skattefria
sektorer utredas. Kooperationens Pensionsanstalt och Posten AB
tillstyrker förslaget men vill att det anpassas till de egna förhållandena.
Kooperativa förbundet och Kooperativa institutet tillstyrker att de
föreslagna reglerna om gruppregistrering införs men anser att även annan
kooperativ verksamhet än den som faller inom förslaget bör omfattas.
Svenska Inkassoföreningen avstyrker förslaget då det inte kan anses
konkurrensneutralt men tillstyrker förslaget i princip om risken för
konkurrenssnedvridning undanröjs. Konkurrensverket, Företagarnas
Riksorganisation och Svenska Revisorsamfundet avstyrker förslaget.
Konkurrensverket anser att nettoeffekten är osäker och menar liksom
Svenska Revisorsamfundet att EG-kommissionens inställning gör att
man bör avvakta med ett införande av gruppregistreringsregler i Sverige.
Företagarnas Riksorganisation och Svenska Revisorsamfundet påpekar
att rätten till gruppregistrering utgör ett avsteg från
mervärdesskatterättsliga principer och att konkurrensaspekten för
utomstående företag bör beräknas.
29
Skälen for regeringens förslag: Frågan om gruppregistrering inom Prop. 1997/98:148
den finansiella sektorn har varit aktuell sedan skattereformen i början på
1990-talet. I ett antal motioner till riksdagen har effekterna av nuvarande
regler uppmärksammats och de problem som dessa medför påtalats av
branschföreträdare. Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor föreslog
i sitt betänkande SOU 1992:121 att gruppregistrering skulle vara möjlig
inom den finansiella sektorn. Riksdagen har vid flera tillfallen förutsatt
att regeringen skall återkomma i frågan, nu senast även beträffande den
kooperativa sektorn.
Möjligheten till gruppregistrering med stöd av sjätte direktivet utgör -
såsom också några remissinstanser påpekat - ett avsteg från principen om
att alla skattepliktiga omsättningar skall beskattas. Åtgärden är således
extraordinär inom mervärdesskattesystemet och kan dessutom om den
görs allmänt tillämplig inom skattefria sektorer komma att försämra
konkurrensneutraliteten för andra delar av näringslivet. Jämför även de
betänkligheter som Lagrådet anfört i sina allmänna synpunkter på
förslaget om gruppregistrering.
Övervägande skäl talar ändå för att en ordning med gruppregistrering
bör införas. Den bör dock inte ges en generell räckvidd utan endast avse
områden där behovet kan bedömas vara som störst.
Vad som anförts om mervärdesbeskattningens snedvridande inverkan
på bank- och försäkringsbranschens interna verksamhetsformer och
därmed på deras inbördes konkurrensförmåga, samt om deras
internationella konkurrensutsatthet och det angelägna i att banker och
försäkringsföretag tillförsäkras samma verksamhetsbetingelser som
motsvarande företag i ett flertal andra EG-länder, kan enligt regeringen
anses utgöra sådana starka skäl som talar för ett införande av grupp-
registrering inom denna sektor.
Regeringen föreslår därför att företag som bedriver skattefri finansiell
verksamhet skall ha möjlighet att registrera sig i grupp. Reglerna föreslås
således bli fakultativa. Någon generell tillämpning av grupp-
registreringsreglema, utöver den i propositionen föreslagna, är inte
aktuell.
Rätten till gruppregistrering innebär utan tvekan en fördel för de
företag som kommer i åtnjutande av denna möjlighet. Dessa fördelar
måste vägas mot de samhällsekonomiska och konkurrensmässiga
aspekterna. Bestämmelserna bör således utformats så att den negativa
konkurrenssituationen för de fristående företagen så långt möjligt mini-
meras. Spärrar mot skatteundandraganden bör också införas.
Även Riksskatteverket anser att det finns skäl att särskilt beakta de
finansiella företagens mervärdesskattekostnader men föreslår en annan
teknisk lösning. Den av Riksskatteverket förordade undantagsregeln i
artikel 13.A.l.f i sjätte direktivet anser regeringen emellertid inte vara
tillämplig i de fall som nu är i fråga. Regeln avser att undanta från
beskattning vissa tjänstetillhandahållanden som görs inom fristående
sammanslutningar vilka i övrigt bedriver skattefri verksamhet. Som
förutsättning för undantaget gäller bl.a. att ersättningen för tjänsten exakt
motsvarar förvärvarens andel av de gemensamma kostnaderna och att
tjänsten i fråga inte kan medföra konkurrenssnedvridning. Bestämmelsen
30
skall tolkas snävt. En skattefrihet ay detta slag, som således inte är
tillämplig för företag i gruppregistreringsfallen, bör ändå föras in i ML
(se avsnitt 7).
Gruppregistreringen innebär att ett nytt skattesubjekt tillskapas inom
mervärdesbeskattningen. Företeelsen är således helt ny inom mervärdes-
skattesystemet och det är utan tvekan förenat med svårigheter att
konstruera ett väl fungerande system. Ingrepp av systematisk natur krävs
i såväl den materiella lagstiftningen som i förfarandelagstiftningen.
En ordning med gruppregistrering kan förutom den konkurrens-
snedvridning som tidigare beskrivits också medföra att det öppnas
möjligheter till avdrag för ingående skatt på investeringskostnader utan
motsvarande skyldighet att betala utgående skatt för omsättningen.
Ytterligare en risk är att betalningsansvaret för överskjutande utgående
skatt styrs över på ett betalningssvagt företag inom gruppen. Reglerna
om gruppregistrering bör därför utformas så att dessa verkningar i
möjligaste mån begränsas.
I det följande redovisas de överväganden som gjorts vid utformningen
av de materiella reglerna i ML. Inledningsvis behandlas skattskyldighets-
begreppet vid gruppregistrering (avsnitt 4.5.1). Därefter tas den terri-
toriella begränsningen upp (avsnitt 4.5.2). Vilka företagsgrupperingar
som bör komma i fråga för gruppregistrering diskuteras därefter (avsnitt
4.5.3 och 4.5.4). Hur ML:s regler om uttagsbeskattning och avdragsrätt
bör tillämpas i det nu aktuella sammanhanget tas därefter upp (avsnitt
4.5.5-4.5.7).
En ordning med gruppregistrering kräver också ett antal bestämmelser
av administrativ natur vilka hör hemma i skattebetalningslagen
(1997:483, SBL). Frågor som rör bildandet av en mervärdesskattegrupp
(gruppregistrering) och innebörden av att gruppens sammansättning
förändras behandlas först (avsnitt 4.5.8). Därefter behandlas mervärdes-
skattegruppens registrering till mervärdesskatt (avsnitt 4.5.9),
redovisnings- och deklarationsfrågor samt frågor som rör skattekontot
(avsnitt 4.5.10 och 4.5.11). Fakturerings- och bokföringsfrågor samt
frågor om intern avräkning diskuteras därefter (avsnitt 4.5.12 - 4.5.14).
Slutligen tas vissa frågor upp som sammanhänger med skattekontrollen
och betalningsansvaret för skatten (avsnitt 4.5.15 - 4.5.17).
Prop. 1997/98:148
31
Prop. 1997/98:148
Regeringens förslag: Alla näringsidkare som ingår i en
mervärdesskattegrupp skall efter gruppregistrering anses som en enda
näringsidkare i mervärdesskattehänseende och all verksamhet som
bedrivs av de olika näringsidkarna i gruppen skall anses som en enda
verksamhet bedriven av mervärdesskattegruppen. I de fall
mervärdesskattegruppens verksamhet medför skattskyldighet skall
skattskyldigheten avse mervärdesskattegruppen som mervärdesskatte-
rättsligt subjekt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte anfört några erinringar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om gruppregistre-
ring skall utformas med stöd av artikel 4.4 andra stycket i sjätte
direktivet. De bör föras in i ett nytt 6 a kap. i ML.
Av den nämnda artikeln framgår att personer ("persons") för vilka
vissa sambandskriterier och territoriella villkor är uppfyllda kan bedömas
mervärdesskatterättsligt som en enda beskattningsbar person ("a single
taxable person") även om de är juridiskt fristående (”legally
independent”).
Med beskattningsbar person avses i princip varje näringsidkare. Något
krav att näringsidkaren också skall bedriva skattepliktig verksamhet
ligger inte i uttrycket.
När det gäller begreppet juridiskt fristående personer anser regeringen
att det skall tillämpas så att endast näringsidkare (”taxable persons”)
skall omfattas av den föreslagna regleringen.
En sådan företagsgrupp som i mervärdesskattehänseende skall
behandlas som en enda näringsidkare har i förslaget kallats för en mer-
värdesskattegrupp, se föreslagna 6 a kap. 1 § ML. För att en mervärdes-
skattegrupp skall anses bildad krävs det ett särskilt beslut av skatte-
myndigheten om att registrera näringsidkarna som en sådan grupp
(gruppregistrering). Samtidigt med gruppregistreringen skall skatte-
myndigheten utse en företrädare för gruppen (grupphuvudmannen).
Regler om detta föreslås i 6 a kap. 4 § ML.
Gruppregistreringen får till effekt att all verksamhet som bedrivs av de
olika medlemmarna i gruppen skall anses som en enda verksamhet
bedriven av mervärdesskattegruppen.
Gruppregistreringen innebär inte i sig att den verksamhet som mer-
värdesskattegruppen bedriver också medför skattskyldighet. Verksamhet
som en mervärdesskattegrupp inom den finansiella sektorn bedriver kan
således komma att betraktas som skattefri om gruppen utåt enbart
tillhandahåller sådana finansiella tjänster som faller under undantaget
från skatteplikt. Det gäller även om det inom gruppen görs
tjänsteomsättningar som i sig är skattepliktiga. Dessa interna omsätt-
ningar skall nämligen inte beaktas (se nedan). Om mervärdes-
skattegruppens externa verksamhet avser såväl undantagna som
32
skattepliktiga tillhandahållanden skall gruppen behandlas på samma sätt Prop. 1997/98:148
som ett foretag som bedriver s.k. blandad verksamhet.
Av de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 2 § ML framgår i vilka fall
mervärdesskattegruppen skall anses skattskyldig.
I de fall mervärdesskattegruppens verksamhet medför skattskyldighet
skall skattskyldigheten avse mervärdesskattegruppen som mervärdes-
skatterättsligt subjekt.
All omsättning av eller till någon av gruppens medlemmar skall mer-
värdesskatterättsligt anses ha gjorts av eller till mervärdesskattegruppen
genom grupphuvudmannen. Det betyder att en gruppmedlems köp av
varor eller tjänster inom landet eller gemenskapsintema förvärv från
annat EG-land skall behandlas som om transaktionen utförts av
mervärdesskattegruppen genom grupphuvudmannen. På samma sätt skall
en gruppmedlems försäljning av varor eller tjänster inom landet eller till
annat EG-land liksom hans exportförsäljningar behandlas som om
transaktionen utförts av mervärdesskattegruppen genom grupphuvud-
mannen.
När det gäller import följer skattskyldigheten av tullskyldigheten (jfr 1
kap. 2 § första stycket 6 ML). Av 9 och 10 §§ tullagen (1994:1550) följer
att den som är tullskyldig för import av en vara till landet också är
skattskyldig för den mervärdesskatt som hänför sig till importen. Om en
näringsidkare i en mervärdesskattegrupp importerar en vara borde dock
av principiella skäl skattskyldigheten för importen inte gälla närings-
idkaren utan i stället mervärdesskattegruppen som sådan. En sådan
ordning skulle emellertid innebära att den tullskyldige och den mer-
värdesskattskyldige blir olika subjekt. Detta är något som ansetts vara
oförenligt med nuvarande maskinella system för uppbörd vid import.
Enligt Generaltullstyrelsen bör skattskyldigheten för mervärdesskatt vid
import vara knuten till tullskyldigheten även i de fall varan importeras av
en näringsidkare i en mervärdesskattegrupp. Av tekniska och
hanteringsmässiga skäl godtar regeringen därför att den näringsidkare
som importerar varan också skall vara den som är skattskyldig till
mervärdesskatt för importen. Däremot skall det vara mervärdes-
skattegruppen och inte den importerande näringsidkaren som skall anses
ha avdragsrätt för importskatten. Detta följer av den grundläggande
paragrafen om avdragsrätt i 8 kap. 3 § ML enligt vilken den som bedriver
en verksamhet som medför skattskyldighet får göra avdrag för ingående
skatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten. Genom den
nu föreslagna ordningen uppkommer således olika skattesubjekt i fråga
om ingående och utgående mervärdesskatt något som i sig far anses
strida mot principerna för importbeskattning.
Gruppregistreringen får vidare till följd att omsättning av varor och
tjänster mellan företagen i gruppen skall behandlas som sådana interna
transaktioner som görs inom ett enda företag. Det betyder att utgående
skatt inte längre skall tas ut vid skattepliktiga omsättningar till skattefria
verksamheter inom gruppen. Skatt skall heller inte tas ut för i och för sig
skattepliktiga omsättningar till annat företag inom gruppen som bedriver
skattepliktig verksamhet. För dessa tillhandahållanden medför dock
gruppregistreringen i princip inte någon ändrad skattebelastning, ,
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 148
eftersom det förvärvande företaget hade haft avdragsrätt för ingående Prop. 1997/98:148
skatt för det fall gruppregistrering inte förelegat.
Omsättningarna mellan medlemmarna i gruppen bör på samma sätt
som gäller för ett enskilt företag kunna göras föremål för uttags-
beskattning i vissa fall, se avsnitt 4.5.5. När det gäller mervärdes-
skattegruppens avdragsrätt för ingående skatt, se avsnitt 4.5.6.
Regeringens förslag: I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en
näringsidkares fasta driftställe i Sverige.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det klart bör framgå att
det endast är näringsidkarens fasta driftställe i Sverige som får ingå i en
mervärdesskattegrupp.
Skälen för regeringens förslag: En förutsättning som uppställs i sjätte
direktivet är att de företag som kan komma i fråga för regler motsvarande
gruppregistrering skall ha en viss anknytning till medlemslandet.
Enligt artikel 4.4 andra stycket i sjätte direktivet får endast den avses
som är "established in the territory of the country".
I betänkandet SOU 1992:121 ställdes som krav att företagen skulle
vara hemmahörande i Sverige för att få ingå i en mervärdesskattegrupp.
Detta ansågs i sin tur innebära att företaget var skattskyldigt till inkomst-
skatt.
Aktiebolag och ekonomiska föreningar anses som hemmahörande i
Sverige om de bildats och registrerats enligt svensk lag. De är vad som i
förslaget till ny inkomstskattelag (6 kap. 3 §) betecknas "svenska
juridiska personer" (se SOU 1997:2 s. 32, jfr även 1 kap. 15 § ML
angående definitionen av utländska företagare).
Kriteriet "established in the territory of the country" måste emellertid
anses förhindra gruppregistrering av svenska juridiska personers fasta
driftställen i utlandet. Kriteriet måste å andra sidan anses omfatta ut-
ländska företagares fasta driftställen i Sverige. I promemorian uttrycktes
detta så att gruppregistrering skulle vara möjlig för ”näringsidkare med
fast driftställe i Sverige”. Såsom Riksskatteverket påpekat skulle med
denna lydelse även en näringsidkares utländska filialer kunna anses ingå i
en mervärdesskattegrupp i det fall det finns ett fast driftställe i Sverige.
Förslaget har därför förtydligats så att det klart framgår att så inte avses
vara fallet.
34
Regeringens förslag: I en mervärdesskattegrupp far ingå
näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som
omfattas av undantaget för banktjänster, finansieringstjänster och
värdepappershandel i 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)
eller av undantaget för försäkringstjänster i 3 kap. 10 §
mervärdesskattelagen. Dessutom far där ingå näringsidkare med
huvudsaklig inriktning att tillhandahålla förstnämnda näringsidkare
varor eller tjänster. Näringsidkarna skall vara nära förbundna med
varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. En
näringsidkare får ingå i endast en mervärdesskattegrupp.
Prop. 1997/98:148
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Posten AB, Asea Brown Boveri AB och Svenska
Revisorssamfundet motsätter sig kravet på Finansinspektionens tillsyn.
Revisorssamfundet pekar på den snedvridning av konkurrensen som kan
bli följden av att företag som tillhandahåller likartade tjänster kan komma
att behandlas olika beroende på om de står under Finansinspektionens
tillsyn eller inte. Revisorssamfundet anser vidare att möjligheten till
gruppregistrering bör inskränkas till att endast omfatta varor och tjänster
som normalt inte är konkurrensutsatta. Gruppregistrering bör således
endast vara tillåten för tjänster som typiskt sett tillhandahålls internt och
inte köps från fristående företag. Föreningen Auktoriserade Revisorer
och Posten AB anser att huvudsaklighetskravet i fråga om de företag som
tillhandahåller de finansiella företagen tjänster och varor är för högt
ställt. Samtliga koncernbolag bör enligt Posten kunna ingå i en
mervärdesskattegrupp. Även Asea Brown Boveri AB anser att detta krav
bör lindras eftersom huvudsaklighetskravet inte alltid kan upprätthållas i
finanskoncemer som också omfattar finansbolag. Kooperationens
pensionsanstalt har hemställt att legala förutsättningar tillskapas för att
även den av anstalten administrerade pensionsstiftelsen skall omfattas av
rätten till gruppregistrering.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om hur
tillämpningsområdet för gruppregistreringsreglema skall avgränsas skall
först och främst endast de företag omfattas som verkar inom den
finansiella sektorn. Skälen för detta har tidigare redovisats (se avsnitt
4.4).
Vid den närmare utformningen av reglerna bör beaktas att såväl
nationella som internationella snedvridningseffekter så långt möjligt låter
sig elimineras. Reglerna bör dessutom utformas så att en tillämpning av
dem inte onödigtvis försvåras.
Generellt gäller att de finansiella företagen står under
Finansinspektionens tillsyn. Detta bör också vara förutsättningen för att
ett finansiellt företag skall få rätt till gruppregistrering. Motsvarande av-
gränsning gjordes också i promemorian och i betänkandet SOU
1992:121.
35
Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift
att utöva tillsyn över finansiella marknader, kreditinstitut och det en-
skilda försäkringsväsendet i enlighet med vad som anges i lag eller annan
forfattning, se 1 och 2 §§ förordningen (1996: 596) med instruktion för
Finansinspektionen. Finansinspektionen har både möjlighet och
skyldighet att kontrollera att de foretag som ingår i en bankkoncem iakt-
tar god banksed och driver en verksamhet som är väl förenlig med
bankens huvudsakliga verksamhet. Liknande sundhetsprinciper gäller
även för övriga finansiella koncerner som står under Finansinspektionens
tillsyn.
En förutsättning for att de finansiella företagen skall fa omfattas av
regler om gruppregistrering bör vidare vara att företaget bedriver
mervärdesskattefri finansiell verksamhet. Undantagen avseende
omsättning av bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel
framgår av 3 kap. 9 § ML. Regler om undantag for forsäkringstjänster
finns i 3 kap. 10 § ML. Det kan konstateras att undantagsreglerna har gett
upphov till åtskilliga tvister när det gäller gränsdragningen mellan det
skattefria och det skattepliktiga området. Dessa gränsdragningsproblem
bör kunna minska genom den här föreslagna regleringen om grupp-
registrering för den finansiella sektorn.
Syftet med gruppregistreringsreglerna är att stödtjänster inom en
finansiell gruppering inte skall behandlas mervärdesskattemässigt annor-
lunda än de stödtjänster som produceras inom ett finansiellt företag.
Reglerna om gruppregistrering bör därför vara tillämpliga också på de
företag inom gruppen som har som huvudsaklig inriktning att tillhanda-
hålla de finansiella företagen sådana tjänster som de behöver for egen del
som ett led i att producera de utåtriktade finansiella tjänsterna.
Det har från branschen upplysts att det också förekommer viss intern
omsättning av varor till de finansiella företagen i gruppen. Även sådana
interna varuomsättningar bör kunna accepteras.
En alternativ metod for att avgränsa stödtjänsterna kunde ha varit att
såsom utredningen i SOU 1992:121 föreslagit räkna upp de kategorier av
stödtjänster som avses, nämligen ekonomiska, juridiska eller administra-
tiva. Utredningen avsåg med denna avgränsning tjänster som ekonomi-
styrning, intern revision, gemensam kunddatabas, betalningsservice, juri-
disk rådgivning inom gruppen, ledningsfunktioner, övergripande admini-
stration, personaladministration och liknande. ADB-tjänster borde enligt
utredningen kunna hänföras till de administrativa tjänsterna.
Såsom Riksskatteverket påpekat i sitt remissyttrande över utredningens
förslag medför en sådan reglering gränsdragningssvårigheter och därmed
tillämpningsproblem. Den metod som här valts är därför att föredra, trots
att även tjänster som inte kan karaktäriserats på det sätt som utredningen
föreslagit därigenom kan komma att omfattas av reglerna.
Det har från remisshåll gjorts gällande att kravet på Finans-
inspektionens tillsyn gör att inte alla företag som tillhandahåller undan-
tagna finansiella tjänster kommer att kunna omfattas av grupp-
registreringssystemet. Industrikoncerner som har sin finansierings-
verksamhet bolagiserad kommer således att falla utanför om verksam-
heten endast avser finansiering i samband med produktionsbolagets
Prop. 1997/98:148
36
avsättning av varor eller tjänster och därför är undantagen från tillstånds- Prop. 1997/98:148
plikt enligt 1 kap. 3 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamheten.
De remissinstanser som önskat att kravet på Finansinspektionens tillsyn
slopas har också velat ha en lindring av huvudsaklighetskravet för att
kunna passa in i systemet. Regeringen är emellertid inte beredd att ändra
på något av dessa grundläggande villkor för gruppregistrering. Genom
den valda avgränsningen kommer i huvudsak endast sådana företags-
grupper att omfattas vilka bedriver utåtriktad finansiell verksamhet. Det
är inom den sektorn som regeringen bedömt att mervärdesbeskattningens
snedvridande inverkan är som störst. När det gäller en näringsidkare som
tillhandahåller finansiella företag stödtjänster krävs att han skall ha som
huvudsaklig inriktning att göra detta. Detta krav har tillkommit för att
minska de negativa konkurrenseffektema gentemot fristående företag.
Samtidigt ger det uttryck för synsättet att endast sådana stödtjänster avses
där alternativet för det finansiella företaget hade varit att i stället utföra
tjänsterna i egen regi.
Kooperationens Pensionsanstalt har framfört önskemål om att även
Konsumentkooperationens pensionsstiftelse, vars försäkringstekniska
grunder fastställs av Finansinspektionen men där tillsynen utövas av
länsstyrelsen, skall omfattas av rätten till gruppregistrering. Pensions-
anstalten har anfört följande. Inom kooperationen administreras de av
arbetsgivarna genom kollektivavtal utfasta tjänstepensionerna och mer-
parten av övriga avtalsförsäkringar av pensionsanstalten. De utfasta
pensionerna är tryggade genom avsättningar till Konsument-
kooperationens pensionsstiftelse eller genom försäkringar tecknade i
Konsumentkooperationens pensionskassa. Pensionskassan och pensions-
stiftelsen administreras av pensionsanstalten genom ett gemensamt
administrativt system. Denna administrativa gruppering har tillkommit
som ett resultat av att lagstiftningen inte tillåter att de ifrågavarande
verksamhetsgrenarna bedrivs i en och samma juridiska person.
Regeringen anser att ifrågavarande pensionsstiftelser, vilkas försäk-
ringstekniska grunder fastställs av Finansinspektionen med stöd av 3 §
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. men där
tillsynen utövas av annan, inte kan anses utgöra sådana konkurrensutsatta
finansiella företag för vilka gruppregistreringsreglerna ansetts motive-
rade. Ett förslag om en särordning av begärt slag lämnas därför inte.
EG:s regler möjliggör gruppregistrering av företag oavsett om gruppen
utgör en koncern i civilrättslig mening eller någon annan form av gruppe-
ring och oavsett företagens associationsform. En förutsättning för att ett
medlemsland skall få behandla flera företag som en enhet i mervärdes-
skatterättsligt avseende är dock att företagen är nära förbundna med
varandra finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt.
Den närmare utformningen av sambands- och anknytningskraven över-
låts åt respektive medlemslands nationella lagstiftning. När det gäller
sambandskriterierna kan sägas att medlemsländerna generellt tillämpar
dem så att samtliga tre samband måste föreligga men att det är den
samlade bedömningen som avgör om företagen kan godkännas som en
mervärdesskattegrupp.
37
I likhet med vad utredningen i SOU 1992:121 föreslagit bör ett företag
inte fa tillhöra fler än en mervärdesskattegrupp. I annat fall skulle före-
tagets transaktioner behöva fördelas mellan olika mervärdesskattegrupper
vilket påtagligt skulle komplicera såväl kontrollarbetet som företagets
egen redovisning (jfr dock författningskommentaren till 6 a kap. 2 §
tredje stycket angående kommissionärsföretagen).
Angående den närmare innebörden av regeringens förslag, se författ-
ningskommentaren till föreslagna 6 a kap. 2 § första stycket 1 och 2 och
tredje stycket samt 3 § ML.
Regeringens bedömning: I tillämpningsområdet för
gruppregistreringsreglerna bör för närvarande inte ingå sådana
näringsidkare som i dag kan tillämpa slussningsregeln för att få
avdragsrätt för ingående skatt som hänför sig till omsättning av egna
interna finansiella tjänster.
Prop. 1997/98:148
Promemorians förslag: I tillämpningsområdet för grupp-
registreringsreglema skall också ingå sådana näringsidkare som förvärvar
tjänster från andra näringsidkare i gruppen vilka står under Finans-
inspektionens tillsyn, om omsättningen omfattas av undantaget för
finansiella tjänster. Näringsidkarna skall anses nära förbundna i finan-
siellt hänseende endast om sådana ägarförhållanden som gäller för
slussningsregeln enligt 8 kap. 4 § andra stycket mervärdesskattelagen
(1994:200) är uppfyllda.
Remissinstanserna: Riksskatteverket ansåg att förslaget i
promemorian borde begränsas till att endast avse näringsidkare som gör
finansiella förvärv i betydande omfattning.
Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 4.1
finns i 8 kap. 4 § första stycket 5 och andra stycket ML en särskild
avdragsregel enligt vilken ingående skatt hänförlig till konceminterna
tillhandahållanden av tjänster är avdragsgill även om det företag som
tillhandahåller tjänsten självt inte haft rätt till avdrag för den ingående
skatten. Regeln infördes vid en tidpunkt då det skattepliktiga området för
tjänster var förhållandevis snävt. Skattefrihet förelåg således för bl.a.
administrativa tjänster, forsknings- och utvecklingsuppdrag och vissa
andra sådana tjänster som inte sällan tillhandahölls koncernföretag av
andra företag i samma koncern. Regeln avsåg att undanröja de
kumulativa effekter som blev följden av att det företag som tillhandahöll
den skattefria tjänsten inte kunde göra avdrag för ingående skatt som var
hänförlig till tillhandahållandet. Bestämmelsen infördes i 17 § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt och överfördes till ML utan några sakliga
ändringar (prop. 1978/79:141 s. 77 f., Ds B 1977:6 s. 117 f.).
Vid det lagstiftningsarbete som låg till grund för EG-harmoniseringen
av mervärdesskattesystemet diskuterades möjligheten att upphäva sluss-
38
ningsregeln. Det konstaterades att den tekniskt avviker från den lösning Prop. 1997/98:148
som EG-reglema anvisar för de problem som följer av att företag med
intressegemenskap behandlas oberoende av varandra i mervärdes-
skattehänseende. Vad man här avsåg var bestämmelsen i sjätte mer-
värdesskattedirektivet som möjliggör gruppregistrering. Av stats-
finansiella skäl var regeringen emellertid inte beredd att vid det tillfället
införa regler om gruppregistrering (se avsnitt 3). Eftersom avdragsrätten
vid de interna koncemförvärven fortfarande ansågs ha betydelse, framför
allt för finansiella koncerner, var man heller inte beredd att upphäva
slussningsregeln utan att andra regler för att lösa de kumulativa
effekterna sattes i dess ställe (prop. 1994/95:57 s. 129).
När nu regeringen föreslår att gruppregistreringsregler införs för den
finansiella sektorn uppkommer åter frågan om slopande av sluss-
ningsregeln.
För en gruppregistrerad verksamhet kommer de interna omsättningarna
inte att beaktas mervärdesskattemässigt. Avdragsrätten för ingående skatt
skall bedömas efter samma principer som gäller vid förvärv som görs av
ett enda företag med blandad verksamhet (se avsnitt 4.5.6). För de före-
tagsgrupper inom den finansiella sektorn som väljer att låta grupp-
registrera sig kommer slussningsregeln således att sakna betydelse för de
företag som ingår i gruppen.
Vid förfrågningar hos bl.a. Skattemyndigheten i Stockholms län har
framkommit att slussningsregeln fortfarande har betydelse för de kon-
cerner som inte tillhör bank- eller försäkringssektorn men som regel-
bundet tillämpar denna med avseende på företrädesvis interna bank-,
försäkrings- och/eller fastighetstjänster. Vid uthyrning av fastighet eller
lokal tjänar slussningsregeln ofta som ett alternativ till frivillig
skattskyldighet.
Gruppregistrering leder till samma beskattningsresultat som en
tillämpning av slussningsregeln när det gäller den ingående skatt som
hänför sig till skattefria interna tillhandahållanden av tjänster som skall
användas i skattepliktig verksamhet. I bägge fallen blir den ingående
skatten avdragsgill, antingen genom den särskilda avdragsbestämmelsen
(slussningsregeln) eller genom de allmänna regler om avdragsrätt som
gäller för en gruppregistrerad företagsgrupp med utåtriktad skattepliktig
verksamhet.
I promemorian och i det till Lagrådet remitterade lagförslaget fanns ett
förslag som innebar en rätt till gruppregistrering för företag som i dag
tillämpar slussningsregeln vid förvärv av finansiella tjänster från ett
annat företag i gruppen under Finansinspektionens tillsyn. Riksskatte-
verket hade i sitt remissyttrande över förslaget anfört att kretsen
tjänsteförvärvande företag enligt denna bestämmelse borde begränsas till
att endast avse företag som förvärvar tjänster i ”betydande omfattning”.
Även Lagrådet har ifrågasatt om inte regeln medger alltför stora
möjligheter för en näringsidkare att ingå i en mervärdesskattegrupp.
Regeringen gör följande bedömning. Den av Riksskatteverket
förordade regleringen begränsar visserligen tillämpningsområdet för
bestämmelsen i fråga men måste samtidigt anses medföra gränsdrag-
ningssvårigheter. Det kan heller inte uteslutas att regeln även med en
39
sådan begränsning skulle kunna inbjuda till manipulation av det före-
slagna gruppregistreringssystemet. En utvidgning av grupp-
registreringssystemet till att även omfatta tillämpningsområdet för
slussningsregeln bör därför övervägas först när slussningsregeln mer
generellt måste omprövas i samband med den översyn av
mervärdesskattereglema vid uthyrning av verksamhetslokaler (dir.
1997:127) som regeringen nyligen beslutat om.
Regeringens bedömning: För mervärdesskattegrupper bör tills vidare
inte gälla någon annan uttagsbeskattning än den som följer av de
allmänna bestämmelserna i 2 kap. mervärdesskattelagen (1994:200).
Regeringens förslag: Bestämmelsen om uttagsbeskattning av
fastighetstjänster i 2 kap. 8 § mervärdesskattelagen skall anpassas så
att den blir tillämplig även på mervärdesskattegrupper om uttaget
avser en fastighet som ägs av någon av de näringsidkare som ingår i
gruppen.
Prop. 1997/98:148
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Svenska Inkassoföreningen anser att
uttagsbeskattning bör införas i de fall inkassotjänster används internt.
Även Företagarnas Riksorganisation och Posten AB anser att
uttagsbeskattning bör införas för att minimera befarade konkurrens-
snedvridningar.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: Det förhållandet att
en mervärdesskattegrupp med skattepliktig verksamhet skall bedömas
som en enda skattskyldig med en enda verksamhet medför att de
allmänna uttagsbestämmelsema i 2 kap. ML kommer att bli tillämpliga
på mervärdesskattegruppens verksamhet på samma sätt som om denna
bedrivits av ett enda företag. Exempelvis kommer en mer-
värdesskattegrupp att uttagsbeskattas med stöd av 2 kap. 2 § 3 ML om
något företag i gruppen med utåtriktad verksamhet för över en vara som
anskaffats för dess verksamhet till en skattefri finansieringsverksamhet
eller till en annan verksamhet inom gruppen som är helt eller delvis
skattefri. Detta är möjligt eftersom vad som föreskrivs i fråga om
verksamhet enligt 1 kap. 7 § ML avser såväl hela verksamheten som en
del av verksamheten.
Mervärdesskattegruppen bör också uttagsbeskattas enligt 2 kap. 8 §
ML för fastighetstjänster på egna fastigheter. Bestämmelsen bör anpassas
så att den blir tillämplig även på mervärdesskattegrupper om uttaget
avser en fastighet som ägs av någon av de näringsidkare sin ingår i
gruppen.
Bortsett från egna fastighetstjänster uttagsbeskattas i dag inte s.k.
självtjänster (prop. 1993/94:99 s. 143 f.).
För att förhindra konkurrenssnedvridningar och efter samråds-
förfarande med mervärdesskattekommittén får ett medlemsland enligt
40
artikel 6.3 i sjätte direktivet uttagsbeskatta en näringsidkare för tjänster
som tillhandahålls internt om den ingående skatten på en sådan tjänst inte
hade varit fullt avdragsgill om den i stället tillhandahållits av någon
annan näringsidkare.
Vad som avses är uttagsbeskattning av tjänster som utförs av partiellt
skattskyldiga i egen regi för verksamhetsändamål.
Uttagsbeskattning av tjänster som tillhandahålls inom en mer-
värdesskattegrupp med blandad verksamhet skulle således kunna komma
i fråga i den mån denna konstruktion skulle ge upphov till konkurrens-
snedvridningar.
Svenska Inkassoföreningen har i sitt remissyttrande över förslaget i
promemorian pekat på den konkurrenssnedvridning som kan uppstå i
förhållande till helt fristående företag som har samma tjänsteutbud som
de företag som omfattas av gruppregistrering. För inkassoföretagens del
innebär det att inkassotjänster skulle komma att definieras som sådana
stödtjänster som kan tillhandahållas skattefritt inom en finansiell
koncern. Konkurrensen inom inkassoområdet skulle enligt föreningen
därmed komma att snedvridas. Föreningen anser att uttagsbeskattning
bör införas i dessa fall.
Regeringen är emellertid inte nu beredd att införa en uttagsbeskattning
i enlighet med bestämmelserna i artikel 6.3. Först sedan grupp-
registreringssystemet varit i kraft en tid. Föreligger förutsättningar för att
bedöma behovet av en utökad uttagsbeskattning. För det fall det skulle
visa sig att reglerna skulle medföra stora konkurrenssnedvridningar för
fristående företag anser regeringen dock att en sådan möjlighet bör
övervägas.
Det förhållandet att en mervärdesskattegrupp skall behandlas som en
enda skattskyldig i mervärdesskattehänseende får till följd inte bara att
uttagsbeskattningen utan också rätten till avdrag för ingående skatt skall
bedömas efter de allmänna reglerna. Ingående skatt hänförlig till externa
varu- eller tjänsteinköp som gjorts av ett bolag i en finansiell
mervärdesskattegrupp med skattepliktig verksamhet far således dras av i
enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 13-14 §§ ML som reglerar
avdragsrätten vid s.k. blandad verksamhet.
Således gäller full avdragsrätt om anskaffningarna endast avser
verksamhet som medför skattskyldighet. Med verksamhet som medför
skattskyldighet jämställs verksamhet som medför rätt till återbetalning av
ingående skatt i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 9-12 §§ ML.
Med verksamhet avses enligt 1 kap. 7 § ML såväl hela verksamheten
som en del av verksamheten. Det betyder för de finansiella företagen i
gruppen att den ingående skatten måste vara helt hänförlig till
skattepliktiga omsättningar (exempelvis avse inköp av material för bruk
enbart i en banks notariatverksamhet). För något av de företag som vid
sidan av de interna tillhandahållandena även utför extern
Prop. 1997/98:148
41
försäljningsverksamhet måste skatten helt kunna hänföras till inköp som Prop. 1997/98:148
avser den externa verksamheten.
Om anskaffningarna endast avser den del av mervärdesskattegruppens
verksamhet som inte medför skattskyldighet, såsom inköp av varor eller
tjänster för bruk i den skattefria finansiella verksamhetsdelen, föreligger
inte någon avdragsrätt för den ingående skatten.
Transaktioner inom en mervärdesskattegrupp skall inte beaktas.
Avdragsrätten för ingående skatt hänförlig till dessa transaktioner skall
bedömas på samma sätt som om förvärvet gjort av enda näringsidkare
med en enda verksamhet. Det avgörande blir därvid hur stor del av den
ingående skatten som kan hänföras till skattepliktig verksamhet. Märk
dock möjligheten till uttagsbeskattning i vissa fall (se föregående
avsnitt).
Om anskaffningarna görs gemensamt för de delar av mervärdes-
skattegruppens verksamhet som medför skattskyldighet och som inte
medför skattskyldighet (dvs. inköpen avser såväl skattepliktig
verksamhet hos ett av företagen som skattefri verksamhet hos ett annat
av företagen och/eller inköpen avser såväl skattepliktig som skattefri
verksamhet hos ett av företagen) skall en fördelning av den ingående
skatten göras efter skälig grund. För fördelning efter skälig grund brukar
skattemyndigheterna använda olika typer av fördelningsnycklar.
Mervärdesskattegruppens omsättningar skall redovisas av grupp-
huvudmannen för gruppens räkning (se avsnitt 4.5.10). Följaktligen är
det grupphuvudmannen som kan göra gällande avdragsrätten också
beträffande inköp som fakturerats ett annat företag i gruppen.
Avdragsrätten för ingående skatt hänförlig till en leverantörsfaktura
utställd på en gruppmedlem bör anses inträda den redovisningsperiod
under vilken gruppmedlemmen skall bokföra eller borde ha bokfört det
förvärv eller den import till vilken avdragsrätten hänför sig. Det står i
överensstämmelse med de allmänna reglerna i 13 kap. 16 § ML.
I sina remissyttranden över promemorian har Skattemyndigheterna i
Stockholms och Skåne län framhållit att frågor som rör avdragsrättens
omfattning kan förväntas att bli svåra i gruppregistreringsfallen. De
fördelningsnycklar som skall gälla när avdragsrätten fastställs efter skälig
grund uppges i normalfallet vara baserade på förhållandet mellan
skattepliktig och skattefri omsättning. Inom den finansiella sektorn har
dock en fördelning ofta skett med beaktande av andra grunder än
omsättningen. Bl.a. har personalens tidsmässiga arbetsinsats inom
skattepliktig resp, skattefri verksamhet använts som fördelningsgrund. I
vissa fall har olika fördelningsnycklar använts för den skattskyldiges
olika verksamheter. Myndigheterna har anfört att bedömningen av
fördelningsgrundemas skälighet kräver stora utredningsresurser och att
den stora spännvidden av fördelningsgrunder också innebär
kontrollsvårigheter. Med hänsyn till de särskilda svårigheter som måste
uppkomma när skäligt avdrag skall bestämmas för gruppen som helhet
bör enligt myndigheterna möjligheten att fritt välja fördelningsgrund
begränsas till att endast avse ett fåtal av lagstiftaren angivna
fördelningsgrunder. Man anser vidare att det är viktigt att fastslå att
endast en fördelningsgrund kan användas inom en mervärdesskattegrupp.
42
Gruppen bör också redan i ansökan om registrering ange vilken Prop. 1997/98:148
fördelningsnyckel som skall tillämpas och beslutet om registrering
sålunda även innehålla beslut om godkännande av den söka
fördelningsgrunden. Vid förändringar inom gruppen bör det vara möjligt
att ansöka om ändring av fördelningsgrund.
Frågor om vilka fördelningsgrunder som skall anses skäliga för
mervärdesskattegrupper inom den finansiella sektorn kan enligt
regeringens uppfattning endast lösas på verkställighetsnivå. Framtagande
av godkända fördelningsgrunder bör lämpligen kunna göras av
skattemyndigheterna i samråd med berörda företag. Om det bedöms
lämpligt kommer det också att vara möjligt för Riksskatteverket att i
föreskrifter ange vilken eller vilka fördelningsgrunder som bör användas.
Av avsnitt 4.5.8 framgår att regeringen avser att i
mervärdesskatteförordningen (1994:223) införa ett särskilt
bemyndigande för Riksskatteverket att meddela de föreskrifter som kan
behövas för tillämpningen av gruppregistreringsreglerna.
Det bör noteras att vid ny, ändrad eller upplöst gruppregistrering (se
avsnitt 4.5.8) kommer reglerna i 8 kap. ML om jämkning av tidigare
gjorda avdrag för ingående skatt att bli tillämpliga. Gruppregistrering
måste anses utgöra en sådan "ändrad användning" av en investeringsvara
som avses i 8 kap. 16 a § ML. Reglerna förhindrar därmed att ett
skattskyldigt företag i en företagsgrupp före en gruppregistrering får
avdragsrätt för ingående skatt på förvärv av anläggningstillgångar som
efter gruppregistreringen helt eller delvis skall användas i den skattefria
interna verksamheten Äterföring skall göras av tidigare avdragen
ingående skatt på fastigheter och övriga investeringsvaror som förvärvats
sex år resp, fem år före gruppregistreringen till den del tillgången skall
användas i en skattefri verksamhet. Möjligheten till avdrag för ingående
skatt på investeringskostnader utan motsvarande skattskyldighet för
omsättning begränsas därigenom.
Med avdragsrätt jämställs rätt till återbetalning enligt bestämmelserna i
10 kap. 9-12 §§ ML.
Av övergångsbestämmelserna till jämkningsreglema följer att det
endast är ingående skatt hänförlig till förvärv gjorda fr.o.m. den 1 januari
1995 som kan bli föremål för jämkning. I den s.k. korrigeringstiden
inräknas det räkenskapsår under vilket varan förvärvats. Jämkningen står
i proportion till innehavstiden.
Av 13 kap. 28 a § ML följer att jämkningen skall ske i deklarationen
för mervärdesskattegruppens första redovisningsperiod under året efter
det räkenskapsår under vilket gruppregistreringen ägt rum.
43
Prop. 1997/98:148
Regeringens förslag: En mervärdesskattegrupp skall anses bildad
den dag som skattemyndigheten beslutar att näringsidkarna skall
gruppregistreras eller den senare dag som skattemyndigheten
bestämmer i detta beslut. Samtidigt skall skattemyndigheten utse en
grupphuvudman. Ändringar i gruppens sammansättning och byte av
grupphuvudman skall beslutas av skattemyndigheten efter ansökan.
Om något förhållande som legat till grund för gruppregistreringen har
ändrats skall grupphuvudmannen underrätta skattemyndigheten om
ändringen. En mervärdesskattegrupp skall kunna upplösas efter det att
samtliga de företag som hör till gruppen framställt yrkande om detta.
Om förutsättningarna för gruppregistrering upphört, skall också
skattemyndigheten kunna ta initiativ till att upplösa
mervärdesskattegruppen. Det skall vara möjligt att överklaga
skattemyndighetens beslut om gruppregistrering eller att mot
gruppens vilja upphäva en gruppregistrering eller inte göra yrkade
ändringar i gruppregistreringen. Uppgifter om vilka näringsidkare
som ingår i en mervärdesskattegrupp skall tas in i det centrala
skatteregistret.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens
förslag. I regeringens förslag ges dock skattemyndigheten möjlighet att
bestämma tidpunkten för när näringsidkarna får börja tillämpa reglerna
om gruppregistrering. Regeln har tillkommit på begäran av
Riksskatteverket. Även den föreslagna ändringen i skatteregisterlagen har
tillkommit på begäran av Riksskatteverket.
Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att det
klart bör framgå att skattemyndigheten inte har något val att vägra
registrering. Även Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund
anser att det inte bör finnas något utrymme för skattemyndighetens
subjektiva bedömningar. Kammarrätten i Göteborg anser att
förutsättningarna för skattemyndigheten att vägra registrering eller
besluta om avregistrering bör lagregleras. Posten AB anser att
uttagsbeskattning bör införas i stället för att skattemyndigheten skall ha
rätt att vägra gruppregistrering vid fall av konkurrensstömingar.
Skälen för regeringens förslag: Av lagen måste framgå vid vilken
tidpunkt en mervärdesskattegrupp skall anses bildad resp, upplöst.
Vidare måste effekten av förändringar i gruppens sammansättning
regleras. Regler om detta föreslås införda i nya 6 a kap. ML.
En mervärdesskattegrupp skall anses bildad antingen samma dag som
skattemyndigheten fattar ett beslut om att näringsidkarna skall
gruppregistreras eller den senare dag som skattemyndigheten bestämmer
att reglerna om gruppregistrering skall börja tillämpas ( se föreslagna 6 a
kap. 4 § första stycket ML). Beslutet bör således inte få retroaktiv
verkan.
Skattemyndigheten skall besluta om gruppregistrering efter ansökan av
berörda näringsidkare, om det inte finns särskilda skäl som talar mot ett
44
sådant beslut (se föreslagna 6 a kap. 6 § ML och författningskommenta- Prop. 1997/98:148
ren till den paragrafen).
Det kan förutsättas att gruppregistreringen normalt skall börja gälla
från och med den tidpunkt som anges i ansökan. Detta kräver emellertid
att en ansökan om gruppregistrering kommer in inom rimlig tid före den
tidpunkt som näringsidkarna begär att reglerna skall tillämpas. Från
skatteförvaltningen har som riktlinje angetts den frist om 90 dagar som
tillämpas i England. Föreskrifter av detta slag bör kunna beslutas om på
verkställighetsnivå.
Samtidigt med gruppregistreringen skall skattemyndigheten utse en
grupphuvudman som skall svara för redovisning och deklaration av
gruppens utgående och ingående skatt och dessutom vara
betalningsskyldig för skatten (se föreslagna 6 a kap. 4 § ML). Jfr även 23
kap. 3 a § skattebetalningslagen (1997:483, SBL).
Ett beslut om gruppregistrering innebär inte i sig att mervärdes-
skattegruppen samtidigt blir registrerad som skattskyldig till
mervärdesskatt. Gruppregistreringen kan i själva verket få till följd att
mervärdesskattskyldigheten helt upphör för de företag som ingår i
gruppen. I de fall en mervärdesskattegrupp består av företag som enbart
tillhandahåller skattefria finansiella tjänster och av företag som enbart
bedriver gruppintem verksamhet blir mervärdesskattegruppens egen
verksamhet skattefri. Normalt sett torde dock de tjänster som de
finansiella företagen tillhandahåller inte alla kunna hänföras till
undantagsreglerna i 3 kap. 9 eller 10 § ML. Mervärdesskattegruppens
verksamhet kommer således oftast att medföra skattskyldighet om än i
mindre omfattning.
Om mervärdesskattegruppens verksamhet redan vid tillfallet för
gruppregistreringen medför skattskyldighet eller sådan skattskyldighet
senare kommer att uppstå åligger det grupphuvudmannen att ansöka om
registrering till mervärdesskatt enligt de föreslagna reglerna i SBL. Den
mervärdesskattemässiga registreringen och avregistreringen av en mer-
värdesskattegrupp bör så långt möjligt följa de regler som normalt gäller
för registrering (se avsnitt 4.5.9).
Om ägande- eller kontrollförhållandena eller något annat förhållande
som legat till grund för gruppregistreringen ändras för någon av
medlemmarna i mervärdesskattegruppen bör det krävas att grupp-
huvudmannen skriftligen underrättar skattemyndigheten om detta för att
myndigheten skall kunna göra en bedömning av om företagsgruppen
fortfarande har rätt att utnyttja gruppregistreringsreglerna. Om det
kommer till skattemyndighetens kännedom att förutsättningarna för
gruppregistrering ändrats skall skattemyndigheten kunna förelägga
grupphuvudmannen att fullgöra sin underrättelseskyldighet Under-
rättelseskyldigheten för grupphuvud-mannen regleras i en ny 3 b § i 23
kap. SBL.
När det gäller ändringar i gruppens sammansättning bör en under-
rättelseskyldighet av nämnda slag inte anses tillfyllest. Sådana ändringar
bör kunna ske först sedan skattemyndigheten efter ansökan från grupp-
medlemmarna har beslutat om detta. En mervärdesskattegrupp skall
också kunna upplösas efter det att samtliga de företag som hör till
45
gruppen framställt yrkande om detta. Vad nu sagts framgår av föreslagna
6 a kap. 5 och 6 §§ ML.
Om skattemyndigheten finner att förutsättningarna för grupp-
registrering inte längre är för handen eller om det finns särskilda skäl kan
även myndigheten ta initiativ till att upplösa mervärdesskattegruppen.
Detta skall ske genom ett formellt beslut om avregistrering (se 6 a kap. 6
§ ML). En rätt för skattemyndigheten att ta eget initiativ till att utesluta
någon från gruppen bör inte föras in. Omständigheterna torde då vara
sådana att det i stället finns förutsättningar för myndigheten att ta initiativ
till att upplösa gruppen.
Skattemyndigheten skall besluta om gruppregistrering, om av-
registrering eller om ändring i gruppregistreringen i enlighet med
ansökan om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta. Angående
förhållanden som kan utgöra särskilda skäl, se författningskommentaren
till 6 a kap. 6 § ML
Beslut i gruppregistreringsärenden bör fattas av skattemyndigheten i
det län som är beslutande myndighet enligt 2 kap. 1-3 eller 5 § SBL för
den näringsidkare som anmälts eller utsetts som grupphuvudman (se
föreslagna andra stycket i 12 kap. 2 § ML). Den prövning som måste
göras vid en gruppregistrering kommer därmed att kunna hanteras av
samma skattemyndighet som enligt 3 kap. 1 § SBL skall handlägga mer-
värdesskattegruppens registrering till skattskyldighet. Detta utesluter inte
att andra i gruppen ingående företag inkomstskattemässigt kan höra till
en skattemyndighet i ett annat län. Denna olägenhet får anses vara en
nödvändig följd av gruppregistreringssystemet.
Skattemyndighetens beslut att vägra gruppregistrering exempelvis
genom att motsätta sig den föreslagna grupphuvudmannen eller av någon
annan anledning eller att mot gruppens vilja upphäva en grupp-
registrering eller inte göra yrkade ändringar i gruppregistreringen skall
kunna överklagas hos länsrätten. Med hänsyn till att beslut om
gruppregistrering eller ändring i en gruppregistrering kan komma att
beröra flera olika skattemyndigheter bör även Riksskatteverket ges en
rätt att överklaga ett sådant beslut. Bestämmelserna i 20 kap. 1 § ML bör
kompletteras i enlighet härmed.
Grupphuvudmannen och gruppmedlemmarna kan tillhöra olika skatte-
myndigheter. Ett stort antal näringsidkare kan vara berörda. För att det
skall vara möjligt för myndigheterna att veta vilka näringsidkare som
ingår i en mervärdesskattegrupp bör detta förhållande framgå av skatte-
registret. En ny punkt 30 med denna innebörd föreslås i 7 §
skatteregisterlagen (1980:343).
Prop. 1997/98:148
46
4.5.9
Regeringens förslag: Grupphuvudmannen likställs med en skatts-
kyldig i skattebetalningslagens mening och skall företräda gruppen i
frågor som rör mervärdesskatt. Grupphuvudmannen skall tilldelas
mervärdesskattegruppens registreringsnummer till mervärdesskatt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen for regeringens förslag: Av gruppregistreringen följer att
skattskyldigheten hos de enskilda företagen i gruppen övergår till mer-
värdesskattegruppen såsom mervärdesskatterättsligt subjekt i de fall den
av gruppen bedrivna verksamheten medför skattskyldighet. Frågan om
mervärdesskattegruppens skattskyldighet till mervärdesskatt skall be-
dömas enligt de allmänna regler i ML som gäller för varje näringsidkare.
Mervärdesskattegruppens verksamhet skall således medföra skatt-
skyldighet om förutsättningarna i 1 kap. 2 § första stycket 1 ML är för
handen (jfr 1 kap. 7 § andra stycket ML angående vad som avses med
verksamhet som medför skattskyldighet). Med skattskyldig likställs den
som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap.
9-12 §§ ML (se 19 kap. 12 § ML och 1 kap. 4 § tredje stycket 2 SBL).
Den som är skattskyldig enligt ML är skyldig att anmäla sig för
registrering hos skattemyndigheten. Detta framgår av 3 kap. 1 och 2 §§
SBL. I fråga om mervärdesskattegrupper är det grupphuvudmannen som
likställs med skattskyldig och som skall företräda gruppen i frågor som
rör mervärdesskatt. Detta framgår av de föreslagna bestämmelserna i 1
kap. 4 § tredje stycket 5 resp. 23 kap. 3 a § SBL. Således skall det vara
grupphuvudmannen som har skyldighet att anmäla mervärdes-
skattegruppen för registrering. Skattemyndigheten skall registrera
mervärdesskattegruppen i grupphuvudmannens namn. Ett förtydligande
om detta föreslås i 3 kap. 1 § SBL.
Den gruppregistrerade verksamheten skall således endast tilldelas ett
registreringsnummer utfärdat på grupphuvudmannen. Detta bör framgå
av 5 § skattebetalningsförordningen (1997:750, SBF) genom en
hänvisning till den förslagna bestämmelsen i 3 kap. 1 § första stycket 3
SBL. De registreringsnummer till mervärdesskatt som de individuella
gruppmedlemmarna har vid tidpunkten för mervärdesskatteregistreringen
av gruppen bör slopas. Detta följer av att företagen i gruppen inte kan
företa några mervärdesskatterättsliga transaktioner inom gruppen och att
det är grupphuvudmannen som skall redovisa och deklarera mervärdes-
skatten för de externa omsättningarna. Det nya registreringsnumret som
identifierar hela gruppen skall således anges på alla skattebärande
fakturor som gruppens medlemmar utfärdar. Numret bör kvarstå
oförändrat även om grupphuvudmannen byts ut eller någon annan
medlem i gruppen utträder eller tillkommer. Om mervärdesskattegruppen
upphävs skall även gruppens registreringsnummer till mervärdesskatt
upphävas. Alla medlemmar som fortfarande är registreringsskyldiga
47
måste då ansöka om ny registrering och tilldelas nytt registrerings- Prop. 1997/98:148
nummer.
Att en gruppregistrerad verksamhet skall tilldelas ett eget regist-
reringsnummer är i enlighet med tillämpningen i flertalet av de EG-
länder som har regler om gruppregistrering.
Det har emellertid visat sig att gruppregistrering under gemensamt
registreringsnummer till mervärdesskatt kan leda till problem vid EG-
handeln för såväl skattemyndigheterna som köpare och säljare. När ett
företag i gruppen använder grupphuvudmannens registreringsnummer
kommer det inte att föreligga överensstämmelse mellan registrerings-
numret och företagets namn vid en s.k. VAT-nummerförfrågan. Vissa
länder, däribland Finland, kräver att företagen i gruppen skall använda
sitt eget individuella registreringsnummer vid gemenskapsintem handel.
I Tyskland har företagen i gruppen i stället rätt att på begäran erhålla ett
eget registreringsnummer till mervärdesskatt. I engelska mervärdes-
skattegrupper förekommer bara ett registreringsnummer vilket utfärdas
till den företrädande medlemmen. Emellertid har varje gruppmedlem
också ett tresiffrigt underordnat referensnummer. Vid gemenskapsintem
handel använder medlemmarna i mervärdesskattegruppen gruppens
niosiffriga registreringsnummer till mervärdesskatt med det tresiffriga
underordnade referensnumret bifogat till det huvudsakliga registrerings-
numret.
Det är angeläget att avstämningsproblem förhindras också för svensk
del. Det bör av gruppregistreringsnumret eller på annat sätt framgå att
företaget ingår i en mervärdesskattegrupp. I propositionen lämnas inte
något förslag om vilka ytterligare regler som kan behövas för att inom
ramen för mervärdesskattegruppens registreringsnummer till mervärdes-
skatt skilja ut de individuella gruppmedlemmarna vid gemenskapsintem
handel. Dessa och övriga frågor som rör registreringen är sådana som
typiskt sett bör överlåtas till Riksskatteverket att ta ställning till (jfr 5 §
SBF och prop. 1996/97:100, Del 1, s. 529).
Regeringens förslag: Grupphuvudmannen skall redovisa och
deklarera mervärdesskatten för den verksamhet som
mervärdesskattegruppen bedriver. Redovisningen skall göras i en
skattedeklaration.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
utom i fråga om möjligheten för en grupphuvudman att redovisa
mervärdesskattegruppens verksamhet i en självdeklaration. Ändringen
har tillkommit på initiativ av Riksskatteverket.
Remissinstanserna: Har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det förhållandet att verksamheter
som de olika företagen i en mervärdesskattegrupp bedriver skall ses som
en enda verksamhet i mervärdesskattehänseende innebär att endast en
48
mervärdesskatteredovisning skall lämnas för samtliga de skattepliktiga Prop. 1997/98:148
omsättningar som företagen i gruppen gör.
Mervärdesskattegruppen är skattskyldighetssubj ektet vid tillämpningen
av ML:s bestämmelser. Vid tillämpningen av SBL:s bestämmelser
likställs emellertid grupphuvudmannen med den skattskyldige (se
föreslagna 1 kap. 4 § tredje stycket 5 SBL). Grupphuvudmannen skall
därför redovisa och deklarera mervärdesskatten för den verksamhet som
mervärdesskattegruppen bedriver. Vid sidan om gruppens mervärdesskatt
skall grupphuvudmannen också deklarera sina egna källskatter och
arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som föreskrivs i SBL och i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Grupphuvud-
mannen måste således lämna två skattedeklarationer.
I 10 kap. 9 § SBL finns den grundläggande bestämmelsen om
skyldighet att lämna skattedeklaration. Bestämmelsen måste förtydligas
så att det klart framgår att det är grupphuvudmannen som omfattas av
deklarationsskyldigheten.
Enligt 10 kap. 31 § SBL kan den som har en skattepliktig omsättning
för beskattningsåret som inte överstiger en miljon kronor redovisa
utgående och ingående skatt i en självdeklaration. I promemorian ansågs
denna regel kunna gälla även för mervärdesskattegruppers verksamhet
eftersom det ansågs angeläget att gruppregistreringsreglerna medför så fa
ingrepp som möjligt i ordningen för redovisning och deklaration.
Riksskatteverket har emellertid avstyrkt en sådan ordning. Man har ansett
att det inte är motiverat att tvingas göra anpassningar i ADB-systemen
vid inkomsttaxeringen och i deklarationsblanketterna för det fatal fall
som kan komma att bli aktuella. Med hänsyn till vad Riksskatteverket
anfört föreslår regeringen en ändring av bestämmelsen i 10 kap. 31 §
SBL så att den inte blir tillämplig på gruppregistreringsfallen.
Vid deklarationstidpunkten skall utgående och ingående skatt för
mervärdesskattegruppens hela verksamhet sammanställas i grupphuvud-
mannens skattedeklaration. Grupphuvudmannen bör i skattedeklara-
tionen, utöver identifikationsuppgifter och uppgifter om redovis-
ningsperioden, även lämna uppgifter om det samlade värdet av
varuleveranser och varuförvärv vid handel med andra EG-länder.
Bestämmelserna i 10 kap. 17 § SBL som anger vad en skattedeklaration
skall innehålla bör förtydligas i dessa avseenden. Det betyder att övriga
företag i gruppen inte skall lämna några mervärdesskatteuppgifter i sina
skattedeklarationer.
Grupphuvudmannen skall för mervärdesskattegruppens räkning även
lämna uppgifter om varuhandeln med andra EG-länder i periodiska
sammanställningar (s.k. kvartalsredovisningar) enligt 10 kap. 33 § SBL.
Av kontrolltekniska skäl bör övervägas om det skall krävas att
grupphuvudmannen i skattedeklarationen och i de periodiska samman-
ställningarna lämnar en individuell redovisning för varje företag i
gruppen som bedriver handel med andra EG-länder. De närmare före-
skrifterna om detta bör kunna lämnas av Riksskatteverket med stöd av 10
kap. 17 § andra stycket resp. 10 kap. 33 § andra stycket SBL.
49
4.5.11
Prop. 1997/98:148
Regeringens förslag: För en grupphuvudman skall det upprättas ett
särskilt skattekonto avseende mervärdesskattegruppens mervärdes-
skatt. Ett belopp som har sin grund i överskjutande ingående mer-
värdesskatt hos en grupphuvudman får återbetalas endast till den del
beloppet inte behövs for att täcka underskott på ett annat skattekonto
hos grupphuvudmannen eller på en annan gruppmedlems skattekonto.
Om underskotten inte kan täckas helt skall de täckas i den ordning
som grupphuvudmannen bestämmer.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens
förslag. I promemorian togs dock inte ställning till om skatte-
myndigheten skulle upprätta ett eller två skattekonton för
grupphuvudmannen.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att bestämmelserna skall
utformas så att redovisningen av mervärdesskatt för en grupp alltid skall
ske på särskilt skattekonto. Riksskatteverket avvisar det föreslagna
avräkningsförfarandet eftersom ett sådant förfarande inte är förenligt
med det återbetalningsförfarande som gäller för skattekonton och skulle
innebära manuella rutiner. Även Skattemyndigheten i Västra Götalands
län, Skattemyndigheten i Stockholms län och Svenska Revisorsamfundet
anser att grupphuvudmannen bör tilldelas två skattekonton, det ena för
gruppens redovisning och det andra för huvudmannens individuella
skatter.
Skälen for regeringens förslag: Genom SBL har ett nytt system för
redovisning och betalning av skatter och avgifter införts. Enligt detta
skall alla skatter och avgifter samordnas i ett system med skattekonton.
Hos skattemyndigheten skall finnas ett skattekonto för varje skatt- och
avgiftsskyldig. På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt
som skall betalas in eller betalas tillbaka, gjorda inbetalningar och
utbetalningar samt belopp som lämnats för indrivning.
Av 3 kap. 5 § första stycket SBL framgår att skattemyndigheten skall
upprätta ett skattekonto för varje person som är skattskyldig enligt SBL.
Genom 3 kap. 5 § andra stycket SBL finns emellertid en möjlighet för
skattemyndigheten att besluta att en person skall ha fler än ett
skattekonto. Av förarbetena (prop. 1996/97:100, Del 1 s. 531) framgår att
behov av detta kan uppstå då skattemyndigheten beslutat om en sådan
representant för ett enkelt bolag eller partrederi som avses i 23 kap. 3 §
SBL.
När det gäller en mervärdesskattegrupp är det gruppen som är
skattesubjekt i ML:s mening men det är grupphuvudmannen som skall
svara för redovisning och betalning av mervärdesskatten. Han likställs
därför med en skattskyldig i SBL:s mening (se föreslagna 1 kap. 4 §
tredje stycket 5 SBL). Det är också grupphuvudmannen och inte
mervärdesskattegruppen som skall registreras till mervärdesskatt (se
föreslagna 3 kap. 1 § SBL). Grupphuvudmannen skall dessutom
deklarera sin egen inkomstskatt och sina egna arbetsgivaravgifter i en
50
annan skattedeklaration än den som skall lämnas för mervärdesskatte- Prop. 1997/98:148
gruppen.
I promemorian diskuterades dels alternativet att endast ett skattekonto
upprättas för grupphuvudmannen, dels alternativet att skattemyndigheten
tilldelar grupphuvudmannen två skattekonton på motsvarande sätt som
för representanter för enkla bolag. I det förstnämnda fallet skulle skatte-
kontot således avse både mervärdesskattegruppens mervärdesskatt och
huvudmannens individuella skatter och avgifter. Enligt det andra alterna-
tivet skulle det ena kontot endast avse grupphuvudmannens individuella
skatter och avgifter. På det andra kontot skulle enbart mervärdesskatten
redovisas. Ett sådant mervärdesskattekonto skulle dock skilja sig från det
som kan tilldelas en representant för enkla bolag eftersom denne även
svarar för delägarnas källskatter och arbetsgivaravgifter och inte enbart
för mervärdesskatten. Alternativet med två skattekonton är dock det
alternativ som de remissinstanser som uttalat sig i frågan har förordat.
Härigenom undviks en sammanblandning av medel som härrör från
gruppens mervärdesskatt och sådana som avser huvudmannens
individuella skatter. Enligt 3 kap. 5 § SBL ges skattemyndigheterna
möjligheten att välja det alternativ som framstår som lämpligast. Riks-
skatteverket har i sitt remissyttrande avvisat en sådan valfrihet för
skattemyndigheterna. Regeringen föreslår därför en ändring i 3 kap. 5 §
SBL av vilken framgår att det för en grupphuvudman måste upprättas ett
särskilt skattekonto för registrering av mervärdesskattegruppens mer-
värdesskatt.
I promemorian har föreslagits att en återbetalning av överskjutande in-
gående mervärdesskatt skall föregås av en avräkning mot eventuella
underskott på grupphuvudmannens eller någon annan gruppmedlems
skattekonto. En sådan avräkning överensstämmer med principerna för
skattekontosystemet (jfr 16 kap. 9 § SBL) och med principen om att
gruppregistrerade företag skall anses som en enda näringsidkare i mer-
värdesskattehänseende. Om mervärdesskatten skulle återbetalas utan
föregående avräkning skulle en fördel för gruppregistrerade företag jäm-
fört med övriga företag uppstå. För att det inte skall vara möjligt att
missbruka systemet genom att styra anskaffningarna av investeringsvaror
endast till bolag med låga underskott på sina skattekonton ansågs att en
avräkning skulle göras på samtliga gruppmedlemmarnas skattekonton.
Först därefter skulle beloppet kunna återbetalas till grupphuvudmannen.
Riksskatteverket och Skattemyndigheten i Stockholms län har i sina
remissyttranden avvisat all manuell hantering såsom oförenlig med
skattekontosystemet. Av de skäl som redogjorts för i promemorian anser
regeringen emellertid att ett avräkningsförfarande måste föregå varje
återbetalning av ingående skatt även om det torde förutsätta utbetal-
ningsspärrar i det maskinella systemet för återbetalning och en viss
efterföljande manuell hantering. De administrativa kostnaderna för detta
torde emellertid inte uppgå till några högre belopp. Antalet mervärdes-
skattegrupper med överskjutande ingående skatt kommer sannolikt att
vara begränsat. Vidare bör det maskinella systemet redan nu vara
anpassat för vissa typer av utbetalningsspärrar som en följd av bestäm-
melserna i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter
51
och avgifter. Regeringen föreslår därför en bestämmelse om avräknings-
förfarande i samband med återbetalning av överskjutande ingående skatt.
Bestämmelsen framgår av en ny 7 a § i 18 kap. SBL
När det gäller frågan vilka skattekonton som skall tas i anspråk för av-
räkning ligger det nära till hands att i första hand välja skattekontona
avseende de företag hos vilka den överskjutande ingående skatten upp-
kommit och att avräkningen därvid skall göras i förhållande till respek-
tive näringsidkares andel av det återbetalningsbara beloppet. En sådan
ordning torde dock förutsätta att skattemyndigheten först måste skaffa sig
kunskap om varifrån den överskjutande ingående skatten härrör. Detta
utgör en administrativ olägenhet vid hanteringen av skattekontosystemet.
Regeringen föreslår därför att i de fall underskotten inte helt kan täckas
på ett annat skattekonto hos grupphuvudmannen eller på annan
gruppmedlems skattekonto så skall underskotten täckas i den ordning
som grupphuvudmannen bestämmer.
Regeringens förslag: Faktureringsskyldigheten i 11 kap. mervärdes-
skattelagen (1994:200) skall gälla för såväl grupphuvudmannen som
för övriga företag i mervärdesskattegruppen i fråga om de externa
omsättningarna.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: När ett företag som hör till en
mervärdesskattegrupp gör skattepliktiga omsättningar till utomstående, är
det nödvändigt att faktureringen sker i det företagets namn och inte i den
deklarationsskyldige grupphuvudmannens namn. Däremot skall företaget
använda grupphuvudmannens registreringsnummer till mervärdesskatt
(eventuellt med ett individuellt tillägg) på fakturor och andra dokument.
Faktureringsskyldigheten i 11 kap. ML gäller således inte endast för de
externa omsättningar som grupphuvudmannen gör utan för alla de
omsättningar som företag inom gruppen gör externt. Bestämmelserna i
11 kap. ML måste anpassas till dessa förhållanden.
Tillhandahållanden av varor och tjänster mellan medlemmarna i
samma grupp skall inte beaktas. Av detta följer att intemfaktureringen
inom mervärdesskattegruppen skall ske utan mervärdesskatt.
I mervärdesskatterättsligt hänseende behandlas mervärdesskattegruppen
som en person i fråga om redovisning och deklaration av skatten. I övrigt
skall dock företagen i gruppen behandlas som juridiskt självständiga
subjekt med bl.a. egen inkomstskatteredovisning, egna affarsräkenskaper
och egen bokföring. Varje företag skall således bokföra sina egna
mervärdesskattepliktiga transaktioner och sin egen mervärdesskatt dock
Prop. 1997/98:148
52
med beaktande av att tillhandahållanden inom gruppen skall bortses Prop. 1997/98:148
från.
Vid bokföringen måste således hänsyn tas till att avdragsrätten för
ingående skatt i vissa fall kan vara beskuren eller inte föreligga alls.
Såsom tidigare beskrivits (se avsnitt 4.5.6) är avdragsrättens omfattning
beroende av hur det förvärv den ingående skatten hänför sig till skall
utnyttjas inom mervärdesskattegruppen.
Riksskatteverket bör kunna meddela närmare anvisningar om vilka
anteckningar som skall göras i räkenskaperna till följd av gruppregistre-
ringen.
Av föregående avsnitt framgår att övriga företag i gruppen kan komma
att få en fordran på grupphuvudmannen avseende den överskjutande
ingående skatt som faktiskt återbetalats till grupphuvudmannen sedan en
avräkning gjorts enligt föreslagna 18 kap. 7 a § SBL. Om de övriga
företagen inte far en sådan fordran, kommer deras verksamhet att
belastas på samma sätt som om den ingående skatten inte varit
avdragsgill i denna del. Detta kan exempelvis i ett investeringsskede vara
av stor betydelse inte bara för det investerande företaget utan också för
dess borgenärer.
När grupphuvudmannen har betalat överskjutande utgående skatt
innebär det å andra sidan att grupphuvudmannen kan ha en fordran på de
övriga företagen.
Vidare kan mervärdesskatten i vissa fall vara avdragsgill vid
inkomstredovisningen. I 19 § andra stycket kommunalskattelagen
(1928:370, KL) finns bestämmelser om avdrag för det fall att den
utgående skatten räknats med vid inkomstredovisningen. Avdrag får
också göras för mervärdesskatt som återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § ML
och som inbetalats till staten på sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket
2 ML (se punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL). Av 2 § 1 mom. första
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt följer att dessa
bestämmelser blir tillämpliga även vid taxeringen till statlig
inkomstskatt. Den nu nämnda avdragsrätten för mervärdesskatt bör
internt tillgodoföras rätt företag.
Om ett av företagen brister i betalningen gentemot ett annat företag i
mervärdesskattegruppen, får det anses följa av allmänna bestämmelser att
krav som har sin grund i mervärdesbeskattningen skall kunna riktas mot
företaget på samma sätt som för företagens andra ekonomiska
mellanhavanden.
Regeringens förslag: Underlag för kontroll av mervärdesskatte-
redovisningen skall finnas tillgängligt hos grupphuvudmannen.
53
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Skattemyndigheten i Stock-
holms län anser att det tydligt bör regleras vilket material som skall
finnas tillgängligt hos huvudmannen för kontroll av redovisningen.
Generaltullstyrelsen åberopar vad som anförts om skattskyldigheten för
import och anser att förslaget kan innebära praktiska olägenheter genom
att underlaget för tull resp, mervärdesskatt kan komma att förvara hos
olika juridiska personer men anser samtidigt att detta inte behöver
innebära problem för tullens del. Föreningen Auktoriserade Revisorer
anser att det bör räcka med att bokföringsunderlaget kan återfinnas hos
företagen i mervärdesskattegruppen.
Skälen för regeringens förslag: Av föregående avsnitt framgår att
varje företag måste ta ställning till om skatt skall påföras och om
avdragsrätt föreligger. Det kan förutses att det ibland kan bli svårt för
såväl skattemyndigheter som berörda företag att fa en klar bild över
skattskyldighetens omfattning. I 14 kap. 2 § SBL finns det allmänna
bestämmelser om skyldigheten att ha underlag för kontroll av beskatt-
ningen. Det är naturligt att det ställs krav på att underlaget för kontroll av
mervärdesskatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos grupphuvud-
mannen eftersom det är denne som har att svara för skattens redovisning
och betalning. En bestämmelse av detta slag har föreslagits i den nya 3 a
§ andra stycket i 23 kap. SBL. Riksskatteverket bör dock fa rätt att
föreskriva vilket underlag som skall finnas hos grupphuvudmannen. Av
avsnitt 4.5.8 framgår att regeringen avser att i mervärdesskatte-
förordningen (1994:223) införa ett särskilt bemyndigande för Riksskatte-
verket att meddela de verkställighetsföreskrifter som kan behövas.
Regeringens förslag: Varje näringsidkare som ingår i mervärdes-
skattegruppen skall vara solidariskt betalningsansvarig gentemot
staten för den överskjutande utgående mervärdesskatt som uppkommit
för gruppen under den tid som näringsidkaren varit medlem i gruppen.
Prop. 1997/98:148
Promemorians förslag: Överensstämmer utom i det avseendet att det
i promemorian även föreslagits en regressrätt för det företag som betalat
en mervärdesskatteskuld för vilken han ålagts en solidarisk
betalningsskyldighet.
Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att
regressrätten bör kunna göras gällande inte bara gentemot grupphuvud-
mannen utan också gentemot övriga gruppmedlemmar.
Skälen för regeringens förslag: Genom den föreslagna bestämmelsen
i 23 kap. 3 a § SBL skall grupphuvudmannen inte bara svara för
deklarationen av mervärdesskatten utan också för att skatten betalas.
Gruppregistreringen innebär att skattskyldigheten avser mervärdes-
skattegruppen som mervärdesskatterättsligt subjekt. Det är därmed natur-
ligt att varje företag som ingår i mervärdesskattegruppen skall vara
54
solidariskt betalningsansvarigt gentemot staten för gruppens överskjutan-
de utgående mervärdesskatt. Det betyder att om grupphuvudmannen inte
betalar skatten så kan betalning utkrävas hos var och en i mervärdes-
skattegruppen även om skulden inte härrör från just den grupp-
medlemmen. Det solidariska betalningsansvaret kan även avse de företag
i gruppen som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet. En
ordning med solidariskt betalningsskyldighet förhindrar att systemet
missbrukas genom att betalningsansvaret förs över till något betalnings-
svagt företag i gruppen. Motsvarande bestämmelser finns också hos de
länder som i dag tillämpar regler om gruppregistrering.
Den solidariska betalningsskyldigheten för en omsättning uppkommer
vid samma tidpunkt för samtliga företag i gruppen. Tidpunkten är den då
skattskyldigheten för mervärdesskattegruppen för en viss omsättning
uppstår enligt de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 5 § ML om skatt-
skyldighetens inträde.
Betalningsskyldigheten avser skatteskulder som uppkommit fram till
dess att mervärdesskattegruppen upplösts. Betalningsansvar föreligger
således inte för en mervärdesskatteskuld som uppkommit efter det att
mervärdesskattegruppen avregistrerats enligt beslut som avses i före-
slagna 6 a kap. 5 § ML.
Utträde ur gruppen skall inte befria från ansvar som uppkommit
tidigare. Betalningsskyldigheten skall således föreligga för skatteskulder
som uppkommit under den tid ett företag har varit medlem i mervärdes-
skattegruppen.
Det solidariska betalningsansvaret för näringsidkarna i en mervärdes-
skattegrupp bör framgå av en ny bestämmelse, 8 b §, i 12 kap. SBL.
Eftersom varje företag i gruppen är solidariskt betalningsansvarigt för
skatten, är varje företag i gruppen också solidariskt ansvarigt för
kostnadsränta enligt 19 kap. 8 § SBL jämförd med 1 kap. 1 § 7 SBL. Av
det solidariska betalningsansvaret följer vidare att kronofogde-
myndigheten kan driva in skattebeloppet från vilket som helst av före-
tagen om skatten inte betalas i rätt tid (jfr 20 kap. 1 § SBL).
I det till Lagrådet remitterade förslaget fanns också ett förslag om
regressrätt i SBL för det företag som betalat en mervärdesskatteskuld för
vilken han ålagts solidarisk betalningsskyldighet. Lagrådet har, bortsett
från vissa synpunkter på utformningen av bestämmelsen, ifrågasatt om
en sådan reglering är erforderlig. Regeringen gör följande bedömning.
Såsom tidigare redovisats (se avsnitt 4.5.14) så skall för den interna
avräkningen mellan näringsidkarna i gruppen gälla allmänna civilrätts-
liga bestämmelser. En regressfordran enligt SBL får emellertid drivas in
på det sätt som gäller för indrivning av skattefordringar (se 12 kap. 13 §
SBL) och målet handläggas hos kronofogdemyndigheten som allmänt
mål. Detta kan inte anses förenligt med de principer som i övrigt råder
för den interna avräkningen mellan företagen.. Regeringen lämnar därför
inte något förslag om regressrätt i enlighet med skattebetalningslagens
bestämmelser.
Prop. 1997/98:148
55
Prop. 1997/98:148
112 kap. 6 § SBL finns bestämmelser om det ansvar en företrädare för en
juridisk person har för att ett belopp motsvarande det underskott som
uppkommit på den juridiska personens skattekonto betalas i föreskriven
tid till skattemyndigheten, det s.k. företrädaransvaret. Företrädaren är
under vissa förutsättningar solidariskt ansvarig med den juridiska
personen för skattebeloppet och ränta. Bestämmelsen kommer också att
omfatta en företrädare för en grupphuvudman i fråga om
mervärdesskatteskuld som uppkommit på grupphuvudmannens
skattekonto. Bestämmelsen får även anses omfatta företrädare för övriga
företag i en mervärdesskattegrupp i de fall företaget utkrävs en solidarisk
betalningsskyldighet med stöd av föreslagna 12 kap. 8 b § SBL.
Av 12 kap. 12 § SBL framgår att företrädaren har en regressrätt
gentemot den juridiska personen.
Vid sidan om gruppregistrering för finansiella företag behandlades i
promemorian Ds 1997:80 också frågan om gruppregistrering för företag i
inkomstskatterättsliga kommissionärsförhållanden. Tidigare fanns en
möjlighet för ett kommittentföretag att med stöd av en s.k. bindande
förklaring fa anses skattskyldigt till mervärdesskatt för ett kom-
missionärsföretags omsättning. Den bindande förklaringen har av
formella skäl inte ansetts kunna tillämpas efter den 30 juni 1994.
Inom näringslivet förekommer att verksamhet av inkomstskatterättsliga
skäl bedrivs genom s.k. kommissionärsföretag. Bestämmelser om sådana
s.k. oäkta kommissionärsförhållanden finns i 2 § 2 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Bestämmelserna är avsedda att
uttömmande reglera de fall när verksamhet i ett företag får beskattas hos
det företag för vars räkning verksamheten bedrivits. Bestämmelsen har
följande lydelse:
”Inkomst av verksamhet som kommissionärsföretag har drivit för ett
kommittentföretags räkning får redovisas hos kommittentföretaget
under förutsättning
a) att kommissionärsförhållandet är grundat på skriftligt avtal,
b) att kommissionärsföretaget inte under beskattningsåret har drivit
verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av den verksamhet som
drivits för kommittentföretagets räkning,
56
c) att verksamheten drivits på det angivna sättet under hela Prop. 1997/98:148
beskattningsåret för båda företagen eller sedan
kommissionärsföretaget började driva verksamhet av något slag,
d) att beskattningsåren för båda företagen utgått vid samma tidpunkt
samt
e) att båda företagen skulle ha rätt till avdrag enligt 3 mom. för
koncernbidrag som under beskattningsåret hade lämnats till det andra
företaget.
Med kommissionärsföretag förstås svenskt aktiebolag eller svensk
ekonomisk förening, som driver verksamhet i eget namn uteslutande
för ett eller flera andra sådana bolags eller föreningars räkning, och
med kommittentföretag förstås bolag eller förening för vars räkning
verksamheten drivs.
Har kommissionärsföretag under samma beskattningsår drivit verk-
samhet för två eller flera kommittentföretags räkning, får inkomsten
redovisas hos dessa företag om de förutsättningar som anges i första
stycket a och c-e är uppfyllda i förhållande till varje kommittent-
företag och kommissionärsföretaget inte under beskattningsåret har
drivit verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av verksamhet som
har drivits för kommittentföretagens räkning. Har kommissio-
närsförhållandet tillkommit av organisatoriska eller marknadsteknisk
skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan skattemyndigheten
dock på ansökan av kommittentföretagen medge att inkomsten får
redovisas hos dem utan hinder av att förutsättningar för avdrag som
avses i första stycket e inte föreligger. Skattemyndighetens beslut i
fråga som här avses får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatte-
verkets beslut får inte överklagas.
Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den verksamhet
som kommissionärsföretaget enligt avtalet skall bedriva för
kommittentföretagets räkning anses ingå i båda företagens verksamhet.
Inkomst som enligt första eller tredje stycket redovisas hos
kommittentföretag skall hos detta företag behandlas som om företaget
självt hade drivit verksamheten.”
Utmärkande för ett kommissionärsförhållande i civilrättslig mening är
att kommissionären i eget namn bedriver verksamhet för kommittentens
räkning. De skatterättsliga kommissionärsförhållandena skiljer sig dock
på flera sätt från de civilrättsliga. Av förarbetena till 2 § 2 mom SIL
framgår bl.a. följande.
Ett inkomstskatterättsligt kommissionärsföretag bedriver visserligen
verksamhet i eget namn för kommittentföretagets räkning men kommis-
sionärsföretaget är regelmässigt ett osjälvständigt dotterföretag till
kommittentföretaget eller behärskas på annat sätt helt av detta (prop.
1978/79:210 s. 171). I realiteten är kommissionärsföretaget en del av
kommittentföretagets egen rörelse (prop. 1965:126 s. 37). Begreppet
kommissionärsföretag omfattar emellertid bara sådana företag som kan
anses själva bedriva rörelsen i fråga. Rena s.k. namnbolag omfattas inte,
dvs. bolag vars firma utnyttjas för en verksamhet som bedrivs av annat
företag (prop. 1965:126 s. 65 och prop. 1978/79:210 s. 175). Kommis-
57
sionärsföretaget får inte bedriva nämnvärd verksamhet vid sidan av den
för kommittentföretagets räkning bedrivna verksamheten.
Inkomsten av den verksamhet som bedrivs av kommissionärsföretaget
får under vissa förutsättningar tas upp hos kommittentföretaget. Bero-
ende på om verksamheten ger överskott eller underskott godtas en
vinstöverföring till eller från kommittentföretaget. Det bör noteras att
kommissionärsföretaget trots inkomstöverflyttningen skall betraktas som
ett rörelsedrivande företag (prop. 1978/79:210 s. 175).
Bortsett från fordran gentemot huvudföretaget uppges kommissionärs-
företaget ofta sakna såväl egna tillgångar som personal (prop. 1986/87:42
s. 77). I vissa fall äger kommissionärsföretaget den fastighet i vilken
huvudföretagets näringsverksamhet bedrivs. Enligt uppgift från Skatte-
myndigheten i Stockholm har kommissionärsföretagen dock numera i
allmänhet personal och är avgiftsskyldiga enligt lagen om socialavgifter,
kontrolluppgiftsskyldiga och skattskyldiga för särskild löneskatt på
pensionskostnader.
För att komma i åtnjutande av de inkomstskattemässiga fördelarna
måste båda företagen ha rätt till avdrag för koncernbidrag som lämnats
till det andra företaget. Detta innebär att en resultatöverföring endast
godtas i de fall där de båda företagen har ett så kvalificerat ägarsamband
som fordras enligt koncembidragsreglema, dvs. mer än 90-procentigt
ägande. Detta villkor hindrar normalt att flera företag bedriver verksam-
het genom ett gemensamt ägt kommissionärsföretag. Genom en särskild
dispensregel kan dock av organisatoriska, marknadstekniska eller andra
synnerliga skäl två eller flera kommittentföretag ges möjlighet att
använda ett gemensamt ägt kommissionärsföretag som en form för
samverkan, t.ex. för gemensam försäljning av vissa produkter (prop.
1978/79:210 s. 175 och prop. 1986/87:42 s. 77).
Kommittentföretaget måste liksom kommissionärsföretaget vara ett
svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening. I den kooperativa
föreningsrörelsen förekommer t.ex. att huvudföretaget, Kooperativa för-
bundet, direkt eller indirekt äger företag, som i aktiebolagets form driver
verksamhet för huvudföretagets räkning (prop. 1965:126 s. 61).
Kommissionärskonstruktionen anses vara en praktisk form att organi-
sera verksamheten på inom en företagsgrupp. Möjligheten att ta upp
resultatet av kommissionärsföretagets verksamhet direkt hos kommitten-
ten ökar möjligheterna till en rationell redovisning och underlättar över-
blicken över det samlade resultatet. Detta är en fördel både för företagen
och skattemyndigheterna. Vid sidan om den rationalisering av koncerner-
nas redovisningsrutiner som kommissionärsformen möjliggör torde dock
ett minst lika viktigt skäl av företagens val av denna organisationsform
vara att den ger stora möjligheter till skattemässig resultatutjämning
(prop. 1978/79:210 s. 172).
Oäkta kommissionärsförhållanden förekommer inom branscher som
exempelvis gas, stål, verkstadsteknik, transport, livsmedel, tele-
kommunikation, läkemedel, vitvaror, bygg, kontorsvaror, luftfart, tobak,
olja och tillverkningsindustri. Det är koncernens storlek snarare än
branschens art som är avgörande för förekomsten av oäkta
kommissionärsförhållanden.
Prop. 1997/98:148
58
Det totala antalet kommissionärsföretag kan uppskattas till 500-1000
st.
Dispenser avseende koncembidragsvillkoret har meddelats i mycket
ringa omfattning.
Dåvarande Riksskattenämnden fastställde i en s.k. bindande förklaring
från den 30 oktober 1968 att ett kommissionärsföretag inte var
skattskyldigt enligt den då gällande förordningen (1968:430) om
mervärdeskatt. Som skattskyldig skulle i stället anses det företag i vars
räkenskaper kommissionärsföretagets rörelse redovisas. I enlighet här-
med hade det skattskyldiga företaget även rätt till avdrag för ingående
skatt som debiterats kommissionärsföretaget (se Riksskattenämndens
meddelanden Mervärdeskatt 1969:30.9).
I en dom från den 20 januari 1995 fastslog Regeringsrätten att den
bindande förklaringen hade upphört att gälla i och med ikraftträdande av
den nuvarande mervärdesskattelagen den 1 juli 1994 (RÅ 1995 not. 16).
Enligt Regeringsrätten skulle skattskyldigheten i oäkta kommissionärs-
förhållanden fr.o.m. den tidpunkten bedömas i enlighet med de allmänna
reglerna i ML, dvs. kommissionärsföretaget skulle bli skattskyldigt om
förutsättningarna i 1 kap. 1 § och 4 kap. 1 § ML var för handen. Den
omständigheten att inkomsten av verksamheten hos kommissionärs-
företaget vid inkomstbeskattningen redovisas hos kommittentföretaget
ansågs inte medföra någon annan bedömning. Regeringsrätten uttalade
vidare att de särskilda reglerna i 6 kap. 7 § ML om ett ombuds
förmedling i eget namn av varor eller tjänster för annans räkning inte är
tillämpliga på s.k. oäkta kommissionärsförhållanden.
Regeringsrättens avgörande innebär således att mervärdesskatten skall
redovisas hos kommissionärsföretaget i stället för att som tidigare
samordnas med den inkomskattemässiga redovisningen hos kommittent-
företaget.
Detta förhållande har föranlett Dagab AB att begära lagändring (se
avsnitt 3) varvid bl.a. följande anförts. Regeringsrättens avgörande har
uppfattats som en genomgripande och negativ förändring av redovis-
ningsprinciperna för de oäkta kommissionärsförhållandena. De nya
rutinerna för hanteringen av mervärdesskatten anges medföra organisa-
toriska problem och administrativt merarbete och därmed ökade
kostnader i de ofta stora koncerner där man byggt upp sin organisation
och administration i enlighet med de inkomstskatterättsliga kom-
missionsbestämmelsema. Dessutom innebär de nya principerna att den
löpande redovisningen av mervärdesskatten avsevärt försvåras. Möj-
Prop. 1997/98:148
59
ligheten till redovisning av mervärdesskatten hos kommittentföretaget Prop. 1997/98:148
bör därför återinföras. Dock bör regleringen till skillnad från tidigare
vara fakultativ, dvs. företag som ingår i skatterättsliga kommissionärs-
förhållanden skall kunna välja att redovisa mervärdesskatt hos
kommittenten enligt den gamla principen eller hos kommissionären
enligt den nya principen.
Riksskatteverket har yttrat sig i ärendet och tillstyrkt en lagändring.
Riksskatteverket bekräftar de svårigheter som uppkommit för berörda
företag och påpekar att det förekommer att skattemyndigheter bortser
från Regeringsrättens dom i syfte att uppnå en i praktiken hållbar lösning
för företagen.
Riksskatteverket anser att en regel om skattskyldighet för kommittent-
företaget inte bör vara tvingande. Riksskatteverket pekar dock på att det
finns vissa nackdelar ur kontrollsynpunkt med att göra kommittent-
företaget skattskyldigt. Genom att inte ha några särregler alls blir det
exempelvis lättare att få vetskap om vilka kommissionärsföretag som
bedriver skattepliktig verksamhet. Dessutom skulle EG-handeln för
kommissionärsföretagen underlättas genom att de kan redovisa sina
förvärv under eget registreringsnummer till mervärdesskatt. Därmed
underlättas även kontrollen av kvartalsredovisningen mot deklaration och
underlag.
I syfte att åstadkomma en viss stabilitet anser Riksskatteverket att
valfriheten måste förutsätta ansökan hos och beslut av skatte-
myndigheten.
Regeringens förslag: En rätt till gruppregistrering införs för företag i
inkomstskattemässiga kommissionärsförhållanden. Bestämmelserna
skall utgöra del av det regelsystem som föreslås för den finansiella
sektorn i nya 6 a kap. mervärdesskattelagen (1994:200).
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan. Riksskatteverket har dock i konsekvens med sitt
yttrande i fråga om den finansiella sektorn föreslagit en annan teknisk
lösning.
Skälen för regeringens förslag: Den bindande förklaringen angående
kommissionärsbolag har tillkommit främst för att uppnå full överens-
stämmelse mellan den inkomstskattemässiga och mervärdesskatte-
mässiga behandlingen av de speciella kommissionärsförhållanden som
här är i fråga. Till grund för det nu ändrade rättsläget finns inte något
aktivt ställningstagande från regeringens sida. Frågan om den bindande
förklaringens fortsatta giltighet behandlades inte i förarbetena till ML.
Regeringsrätten har endast av formella skäl ansett att den bindande
förklaringen upphört att gälla. Detta talar för att regler motsvarande dem
i förklaringen borde återinföras. Emellertid bör beaktas att inte alla
60
kommissionärsföretag önskar en återgång till det gamla systemet. Dagab Prop. 1997/98:148
AB och Riksskatteverket har förordat en fakultativ lagstiftning.
Mycket talar för att de speciella kommissionärsfall som här är i fråga
är specifikt svenska företeelser. Danmark har vissa regler om
inkomstmässig sambeskattning av företag. Verksamheter som sam-
beskattas kan också gruppregistreras när villkoren i mervärdes-
skattelagstiftningen är uppfyllda. Den italienska lagstiftningen tillåter en
sammanslagning av gruppmedlemmarnas mervärdesskatt genom att
redovisning, deklaration och inbetalning görs av moderbolaget. Reg-
leringen är dock begränsad såtillvida att den inte inverkar på
skattskyldigheten hos någon av gruppmedlemmarna.
Motivet för företagen att välja kommissionärsformen som organisa-
tionsform är i första hand de inkomstskattemässiga fördelarna. Man vill
åstadkomma en vinstöverföring eller resultatutjämning inom koncernen
men också rationella redovisningsrutiner. Av praktiska skäl har det,
åtminstone när reglerna härom infördes 1968, ansetts lämpligt att
samordna redovisningen av mervärdesskatten med redovisningen av
inkomstskatten. Detta kunde så länge den bindande förklaringen var
gällande åstadkommas genom att kommittentföretaget gjordes skatt-
skyldigt. Med skattskyldigheten följde även avdragsrätt för kommittent-
företaget.
När det gäller möjligheten att införa särskilda skattskyldighetsregler
för företag som ingår i en företagsgrupp finns i sjätte direktivet endast
den möjlighet till gruppregistrering som anges inom ramen för artikel 4.4
andra stycket (se avsnitt 4.2).
Motivet bakom gruppregistreringsreglerna framgår inte av orda-
lydelsen av artikel 4.4. Skälet för gruppregistrering torde dock i första
hand vara ett önskemålet om att undgå beskattning av de interna
omsättningarna. Detta önskemål gör sig särskilt starkt gällande för
företagsgrupper inom de skattefria sektorerna, men kan också innebära
fördelar för företagsgrupper inom områden där den ingående skatten på
de interna omsättningarna är helt avdragsgill. Detta beror på det faktum
att grupphuvudmannen i den för alla företagen gemensamma
mervärdesskattedeklarationen omedelbart kan dra av skatt att återfå från
skatt att betala. Genom denna nettoredovisning undviks de fördröjningar
som annars skulle ha uppkommit om betalningsströmmarna gått via
skattemyndigheten. Även för skatteadministrationen innebär detta han-
teringsmässiga fördelar. Det kan i sammanhanget noteras att de flesta av
de länder som infört gruppregistreringsregler tillämpar dessa för alla
sektorer inom näringslivet.
För företagen i ett kommissionärsförhållande gäller att kommissionärs-
företagets verksamhet i realiteten utgör en del av kommittentföretagets
egen rörelse. Kommissionärsföretagen far inte bedriva nämnvärd verk-
samhet vid sidan av den för kommittentföretagets räkning bedrivna
verksamheten. Det kan således antas att kommissionärsföretagets
verksamhet framför allt är inriktad på externa tillhandahållanden men
även interna tjänsteomsättningar till moderföretaget torde kunna komma i
fråga. Det kan antas att de interna omsättningarna i dessa fall görs mellan
företag som bedriver skattepliktig verksamhet.
Samtliga kriterier i artikel 4.4 andra stycket bör anses kunna vara
tillämpliga på företagen i de inkomstskattemässiga kommissionärs-
förhållandena. Eftersom reglerna äger generell giltighet för alla typer av
företagsgrupperingar som uppfyller rekvisiten bör det inte finnas något
formellt hinder för att införa dem även för de kommissionärsfall som här
är i fråga.
När det därefter gäller lämpligheten av föra in kommssionärsfallen i
gruppregistreringssystemet gör regeringen följande bedömning.
Konstruktionen med gruppregistrering i kommissionärsfallen betingas
enbart av önskemålet om en administrativ samordning med inkomst-
beskattningen. Motivet för gruppregistrering av företag i kommissionärs-
förhållanden avviker således från de motiv som ligger till grund för en
motsvarande ordning inom den finansiella sektorn. Inom denna sektor
finns speciella konkurrensaspekter och legala villkor som gör att det kan
finnas särskilda skäl för de finansiella företagen att få utnyttja rätten till
gruppregistrering. Gruppregistreringen får en direkt effekt på skatte-
uttaget inom denna sektor. De önskemål om administrativa förenklingar
som finns för företagen i kommissionärsförhållanden skulle också kunna
åberopas av många andra företagsgrupper som skäl för gruppregistrering.
De enda motiv regeringen har för att ändå lägga fram en grupp-
registreringsmodell för kommissionärsfallen är att de förenklingar för
företag och myndigheter som här är i fråga är betingade av en särskild
inkomstskatterättslig lagstiftning och att de har varit tillämpliga under
närmare trettio års tid.
Regleringen bör bli fakultativ på samma sätt som för de finansiella
företagen. Bestämmelserna bör utformas så att de utgör del av det
regelsystem som föreslås i 6 a kap. ML för den finansiella sektorn.
Regeringens förslag: Riksskattenämndens bindande förklaringar
angående kommissionärsföretag och karburatorsprit skall upphävas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag i
fråga om den bindande förklaringen avseende kommissionärsföretag.
Remissinstanserna: Har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Den bindande förklaringen angående
kommissionärsbolag som meddelats av dåvarande Riksskattenämnden
den 30 oktober 1968 i Skattenytt under Meddelanden från Riksskatte-
nämnden, Serie II 1969:1.9 (även publicerad av Riksskatteverket i
Riksskatteverkets meddelanden Mervärdeskatt 1969:30.9) har enligt
Regeringsrätten upphört att gälla i och med att nuvarande
mervärdesskattelag ersatte lagen (1968:430) om mervärdeskatt, se RÅ
1995 not.16 och avsnitt 5.3.2.
En bindande förklaring är på grund av sin generella natur att hänföra
till kategorin författning (prop. 1975/76:112, s. 34 och 63). En bindande
Prop. 1997/98:148
62
förklaring kan vidare endast upphävas genom ett av behörigt organ Prop. 1997/98:148
särskilt fattat beslut som innebär att förklaringen upphävs (se SOU
1972:15 s. 226). Själva grunden för förklaringen i 62 § lagen (1968:430)
om mervärdeskatt upphörde att gälla genom SFS 1990:330 som en följd
av att institutet bindande förklaring ansågs strida mot regeringsformen.
En myndighet anses inte kunna upphäva en föreskrift om den
bestämmelse som denna grundar sig på har upphört att gälla (se prop.
1994/95:209, s. 37). Den bindande förklaringen om kommissionärsbolag
som inte längre skall gälla, kan därför inte upphävas av Riksskatteverket.
Inte heller regeringen kan upphäva den, utan detta kräver lagstiftning.
Den bindande förklaringen föreslås därför upphävd genom ikraft-
trädandebestämmelser till de ändringar som här föreslås i
skattebetalningslagen (1997:483).
Motsvarande förhållanden gäller också för en bindande förklaring
angående karburatorsprit som meddelats av dåvarande Riksskatte-
nämnden den 18 mars 1969 i Skattenytt under Meddelanden från
Riksskattenämnden, Serie II 1969:4.3 (även publicerad av Riksskatte-
verket i Riksskattenämndens meddelanden Mervärdeskatt 1969:88.3).
Även denna förklaring bör upphävas i samband med den nu föreslagna
lagstiftningen.
Regeringens förslag: Skattefrihet införs för omsättning av tjänster
som tillhandahålls inom en fristående sammanslutning av fysiska eller
juridiska personer, om verksamheten i övrigt inte medför
skattskyldighet. Som förutsättning för skattefrihet gäller att tjänsterna
är direkt nödvändiga för utövandet av verksamheten, att ersättningen
för tjänsterna exakt motsvarar de fysiska och juridiska personernas
andel av de gemensamma kostnaderna för tillhandahållandet samt att
tjänsterna normalt inte tillhandahålls av någon annan utanför
sammanslutningen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 13.A.1 i sjätte direktivet
skall medlemsländerna från skatteplikt undanta viss omsättning av
tjänster med hänsyn till allmänintresset. Enligt moment f i denna artikel
skall skattefrihet gälla för omsättning av tjänster som tillhandahålls inom
en fristående sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, om
verksamheten i övrigt inte medför skattskyldighet. Tjänsterna skall vara
direkt nödvändiga för verksamheten och ersättningen för tjänsterna skall
exakt motsvara de fysiska och juridiska personernas andel av de
gemensamma kostnaderna för tillhandahållandet. Som ytterligare förut-
sättning för skattefrihet gäller att undantaget inte kan befaras vålla
snedvridning av konkurrensen.
63
I det förslag från EG-kommissionen som låg till grund för
bestämmelsen i artikel 13.A.l.f avsågs ett utvidgat undantag inom sjuk-
vårdsområdet för omsättning av tjänster vilka fristående yrkesgrupper
med medicinsk eller liknande karaktär tillhandahöll sina medlemmar och
som avsåg deras undantagna verksamhet. Undantaget utvidgades utan
förklaring under lagstiftningsproceduren till att täcka kostnads-
fördelningsarrangemang anordnade av personer vilkas verksamhet var
undantagen eller icke beskattningsbar.
Bestämmelserna i artikel 13 utgör undantag från den allmänna
principen att mervärdesskatt skall läggas på all omsättning av tjänster
som tillhandahålls av skattskyldiga personer. Den lagstiftning som
medlemsländerna inför på grundval av denna artikel skall därför tolkas
restriktivt. För att den nu föreslagna bestämmelsen skall bli tillämplig
krävs således att samtliga rekvisit är uppfyllda. Med den utformning
stadgandet har kan bestämmelsen endast bli tillämplig på ett mycket litet
antal tjänster. Riksskatteverket har gjort gällande att bestämmelsen skulle
kunna tillämpas i de fall då förutsättningar för gruppregistrering
föreligger, se avsnitt 4.4. Regeringen anser dock inte att bestämmelsen
kan ges en sådan vid tolkning. Det är också en uppfattning som delas av
tjänstemän vid kommissionen och så gott som alla medlemsländer som
infört bestämmelsen.
En första förutsättning är att tjänsterna skall vara tillhandahållna inom
en sammanslutning av två eller flera fysiska eller juridiska personer som
gemensamt bedriver vissa aktiviteter. Av EG-domstolens dom den 15
juni 1989 i SUFA-målet, C-348/87 (REG 1989, s. 1737), framgår att det
krävs någon form av direkt medlemsförhållande mellan tillhandahållare
och förvärvare av tjänsterna. Därutöver krävs att den verksamhet som i
övrigt bedrivs inom sammanslutningen inte medför skattskyldighet, an-
tingen på grund av att omsättningen av varor och tjänster i verksamheten
är undantagen från mervärdesskatt eller att verksamheten faller utanför
mervärdesskattelagens tillämpningsområde. Vidare skall tjänsterna som
tillhandahålls inom sammanslutningen direkt och uteslutande vara
hänförliga till den skattefria verksamheten och ersättningen för tjänsterna
exakt motsvara de fysiska och juridiska personernas andel av de
gemensamma kostnaderna för tillhandahållandet.
En starkt begränsande faktor är kravet på att undantaget inte far vålla
snedvridning av konkurrensen. Undantaget måste därför begränsas till
omsättning av tjänster som normalt inte tillhandahålls av annan utanför
sammanslutningen. Med en restriktiv tolkning kommer endast de tjänster
att omfattas som är starkt knutna till den speciella inriktning som
sammanslutningens verksamhet har, dvs. till sådana tjänster som normalt
inte tillhandahålls på den öppna marknaden. Härav följer att en stor del
av de tjänster som skulle kunna inrymmas i bestämmelsens övriga
rekvisit inte kan omfattas av skattefriheten vid omsättning, t.ex.
bokföring, automatisk databehandling, kapitalförvaltning, och liknande
tjänster. Dessa tjänster är typiskt sett sådana som också kan till-
handahållas av annan.
En regel motsvarande artikel 13.A.l.f föreslås i en ny paragraf, 23 a §,
i 3 kap. ML.
Prop. 1997/98:148
64
Som framgår av avsnitt 3 har Kollektivavtalsstiftelsen Trygghet i Prop. 1997/98:148
Samverkan begärt att Finansdepartementet skall undersöka om viss
omsättning av interna tjänster, som stiftelsen avser att bedriva i
samverkan med andra stiftelser, kan undantas från beskattning. Den
bestämmelse som regeringen nu föreslår på grundval av stadgandet i
artikel 13.A.l.f. i sjätte direktivet är vid sidan om gruppregistrering den
reglering som står till buds för att undanta interna transaktioner inom
intressegrupperingar. Huruvida den verksamhet som stiftelsen avser att
bedriva i samverkan uppfyller de krav som uppställs i föreslagna 3 kap.
23 a § ML är inte något som regeringen tar ställning till. Denna
bedömning måste överlåtas åt rättstillämpningen.
Regeringens forslag: Förteckningen över varor som omfattas av
bestämmelserna i 9 c kap. mervärdesskattelagen (1994:200) om
skatteupplag skall kompletteras med vissa typer av trävaror.
Skälen for regeringens förslag: Svenska Trävaruexportföreningen
har yrkat på ändringar i ML som möjliggör att ett sågverks trävaru-
försäljning till grossist skall kunna ske mervärdesskattefritt i de fall
trävarorna levereras på kaj i svensk hamn för vidare transport till ett
annat EU-land eller till ett land utanför EU. Enligt ett icke överklagat
förhandsbesked av Skatterättsnämnden hösten 1996 innebär den nu-
varande EG-harmoniserade lagstiftningen att överlåtelser av detta slag
skall ses som en omsättning inom Sverige och att mervärdesskatt skall
tas ut av grossisten.
I 9 c kap. ML finns bestämmelser, baserade på EG-regler, som bl.a.
medger skattefrihet för omsättning av vissa uppräknade varor om de
placeras i s.k. skatteupplag. Något hinder mot att föreskriva om lagring i
skatteupplag även beträffande andra varor finns inte, se prop. 1995/96:57
s. 26. En skattefrihet av det slag som trävaruexportföreningen yrkar på
torde således kunna uppnås genom en komplettering av varuför-
teckningen i 9 c kap. 9 § ML. Regeringen föreslår en lagändring av det
slaget. De aktuella trävarorna finns upptecknade i tulltaxan under KN-nr
4407 10 och 4409 10.
Det bör noteras att konsultationer i EG:s mervärdesskattekommitté
måste föregå varje större förändring av varuförteckningen i 9 c kap. ML.
En begäran om konsultation skall därför inges till kommissionen i
anslutning till det nu aktuella lagstiftningsarbetet.
65
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 148
Prop. 1997/98:148
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. I ett beslut om
gruppregistrering får dock inte förordnas att en mervärdesskattegrupp
skall anses bildad före den 1 januari 1999. Detta för att ge
skatteförvaltningen tid att skapa det ADB-stöd och vidta de övriga
åtgärder som krävs för att systemet med gruppregistrering skall fungera.
Det bör emellertid vara möjligt att inkomma med ansökningar och att
fatta beslut om gruppregistrering redan i samband med lagens
ikraftträdande. För att reglerna skall kunna tillämpas den 1 januari 1999
bör dock ansökan ha kommit in inom en rimlig tidsperiod dessförinnan. I
enlighet med vad som uttalats i avsnitt 4.5.8 bör som riktlinje kunna gälla
en tidsfrist om 90 dagar mellan ansökan och den begärda tidpunkten för
tillämpningen.
Ikraftträdandebestämmelsema har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
Svenska Bankföreningen har, efter det att beslut fattats om inhämtande
av yttrande från Lagrådet, hemställt att reglerna om gruppregistrering för
grupper som bildats per den 1 januari 1999 skulle få tillämpas även i
fråga om omsättning av varor och tjänster som efter lagens ikraftträdande
skett mellan sådana näringsidkare som i lagrådsremissens lagförslag
anges i 6 a kap. 2 § första stycket 1-3 ML. Riksskatteverket har ansett att
en sådan ordning kan godtas. Regeringen anser emellertid att det inte
finns tillräckliga skäl för att tillåta tillbakaverkande åtgärder av detta
slag, och föreslår ingen sådan reglering.
Uppgifter om koncernernas kostnader för mervärdesskatt på de koncern-
interna tjänsterna har kunnat erhållas för de fyra storbankerna med den
organisationsstruktur de har för närvarande, samt för sju av de större
försäkringsbolagen. Resterande banker, försäkringsbolag och fondkom-
missionärer är relativt små och oftast inte organiserade som koncerner.
De fyra bankerna har uppgivit att de tillsammans har kostnader för
mervärdesskatt på de koncemintema tjänsterna på 50,2 miljoner kronor.
De sju försäkringsbolagen har uppgivit totala kostnader på 16,9 miljoner
kronor. Sinsemellan har koncernerna mycket olika mervärdesskatte-
kostnader. Några har genom framför allt tillikaanställning fått ner kostna-
derna till nära noll. Andra har knappt ändrat sin organisation alls med
hänsyn till mervärdesskatten, och har därmed betydligt högre kostnader.
Totalt innebär detta att statens intäkter av mervärdesskatt kan förväntas
minska med ca 67 miljoner kronor om året om gruppregistrering införs.
Lägger man till en säkerhetsmarginal på 10 procent med hänsyn till att
samtliga företag inte har lämnat uppgifter, minskar statens intäkter av
mervärdesskatt istället med 74 miljoner kronor. Företagens sänkta
mervärdesskattekostnad antas leda till lägre priser på de tjänster före-
tagen säljer. Det medför att den varaktiga nettoeffekten för staten och den
66
konsoliderade offentliga sektorn uppgår till ca 63 respektive 55 miljoner Prop. 1997/98:148
kronor.
Effektberäkningarna gäller vid de organisationsstrukturer som finns i
dag. Mycket händer för närvarande inom branschen som kan ge en annan
bild i framtiden. Dessutom hävdar flera företag att man avser att börja
tillämpa tillikaanställning i större utsträckning om gruppregistrering inte
införs. Om detta sker kommer statens mervärdesskatteintäkter att minska
vilket i sin tur medför att den faktiska skillnaden för staten av att införa
eller inte införa gruppregistrering kan minska framöver.
Gruppregistrering för företagen i kommissionärsförhållanden har moti-
veras av önskemålet om en administrativ samordning med redovisningen
av inkomstbeskattningen och förväntas inte medföra något inkomst-
bortfall för staten. Den i avsnitt 7 föreslagna skattefriheten förvänts bli
tillämplig endast i mycket begränsad omfattning. Regeringen gör bedöm-
ningen att den statsfinansiella effekten är försumbar. Förslaget under
avsnitt 8 innebär att den skattefrihet som tidigare åstadkommits inom
ramen för tillämpningen och som på sina håll alltjämt tillämpas, kan
bestå även efter EU-medlemskapet.
Förslagen i propositionen innebär inte sådana ändringar som kan
förväntas medföra behov av resursförstärkning till skattemyndigheterna
eller förvaltningsdomstolarna.
8§
I paragrafen föreslås i ett nytt tredje stycke regler som gör det möjligt att
uttagsbeskatta mervärdesskattegrupper för egenförvaltning av sådana fas-
tigheter som ägs direkt eller indirekt av de finansiella företagen i
gruppen. Detta gäller oberoende av om egenförvaltningen utförs inom ett
företag i gruppen eller mellan företag i gruppen. Eftersom bestämmelsen
enbart tar sikte på beskattning av arbeten som utförs av ägaren till en
fastighet sker i dag ingen uttagsbeskattning vid förvaltning av förhyrda
fastigheter, exempelvis förhyrning av sådana fastigheter som ett annat
företag i gruppen är civilrättsligt ägare till. Genom gruppregistreringen
kommer dock tjänsterna att utföras på en fastighet som mervärdes-
skattegruppen som sådan skall anses ägare till. För gruppregistrerade
företag bör därför uttagsbeskattning ske så som för egenregiarbete även i
dessa fall. Det nya stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet
föreslagit. Ändringen berörs också i de allmänna motiven, avsnitt 4.5.5.
Bestämmelsen kommenteras i de allmänna motiven, avsnitt 7.
6 a kap. Prop. 1997/98:148
1 § första stycket
Innebörden av bestämmelsen i första stycket har utvecklats i avsnitt
4.5.1.
Endast den som är näringsidkare skall kunna omfattas av grupp-
registereringssystemet. Det kan här vara av intresse att notera att enligt
ett avgörande i EG-domstolen avseende avdragsrätt för ingående skatt
(mål C-60/90 Polysar), är ett sådant holdingbolag, vars enda uppgift är
att förvärva värdepapper ("holdings") i andra företag utan att själv direkt
eller indirekt vara involverad i ledningen ("the management") av dessa
företag, inte att anse som en näringsidkare ("taxable person"). I Sverige
liksom i ett antal andra medlemsländer bör det däremot vara möjligt att
acceptera ett sådant holdingbolag som har en styrande roll och som
svarar för gruppens policy som en näringsidkare som kan bli föremål för
gruppregistrering.
1 § andra stycket
Skattskyldigheten vid gruppregistrering har utvecklats i avsnitt 4.5.1 och
4.5.8.
Det faktum att det är mervärdesskattegruppen som anses som
skattskyldig inverkar på tillämpningen av sådana bestämmelser i ML
som exempelvis innefattar beloppsmässiga begränsningar. Således
kommer tröskelvärdena för gemenskapsintema förvärv i 2 a kap. 3 § ML
och för distansförsäljningar i 5 kap. 2 § ML att omfatta mervärdes-
skattegruppen och inte det enskilda företaget som gör förvärvet eller om-
sättningen.
2 § första stycket 1
Innebörden av bestämmelsen i första stycket 1 kommenteras även i
avsnitt 4.5.3.
Gruppregistreringsreglerna kommer genom hänvisningen till Finans-
inspektionen att omfatta kreditinstitut, dvs. bankaktiebolag, sparbanker
och medlemsbanker enligt bankrörelselagen (1987: 617) och kredit-
marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
samt hypoteksinstitut enligt lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank, lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa och lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks-
kassan. Vidare omfattas värdepappersbolag, dvs. sådant aktiebolag som
fatt tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, försäkringsföretag, dvs. sådana försäkrings-
aktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som omfattas av försäkrings-
rörelselagen (1982:713) samt försäkringsmäklare enligt lagen (1989:508)
om försäkringsmäklare.
Dessa lagar anger den yttre ramen för den verksamhet som kredit-
institut, värdepappersbolag, försäkringsföretag och försäkringsmäklare
får bedriva. Bestämmelser om en banks organisation finns i
bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987: 619) och lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.
68
Av regeringens och Finansinspektionens tillståndspraxis framgår vilka Prop. 1997/98:148
verksamheter i dotter- och sidobolag som skall anses förenliga med
bank-, försäkrings- och värdepappersverksamhet. I en koncern där
exempelvis en bank är moderbolag, tillämpas de s.k. bank-
smittobestämmelsema i 1 kap. 11 § bankrörelselagen också på bankens
dotterbolag oavsett om detta är ett kreditinstitut eller ett allmänt aktie-
bolag. Även sådana i en bankkoncem ingående företag som endast
indirekt står under Finansinspektionens tillsyn genom den upp-
lysningsskyldighet gentemot inspektionen som föreskrivs om i 1 kap. 11
§ bankrörelselagen, bör anses kunna omfattas av den föreslagna
regleringen, under förutsättning att de bedriver skattefri finansiell
verksamhet.
I betänkandet SOU 1992:121 anfördes följande i fråga om till-
synsområdet för Finansinspektionen:
”Som exempel på sådan verksamhet inom det finansiella området
som inte står under tillsyn, kan nämnas ett företags finansiering i
samband med avsättning av egna tjänster eller varor eller när
finansieringen ombesörjs av ett koncernföretag till det företag som
avsätter tjänsterna eller varorna. I vissa fall kan finansieringen vara
underordnad ett skattepliktigt tillhandahållande eller sakna
självständigt syfte. Då utgör finansieringstjänsten inte någon
självständig skattefri prestation, varför frågan om gruppregistrering
knappast blir aktuell.
I allmänhet torde det inte innebära svårigheter att i samband med
en begäran om gruppregistrering avgöra om viss finansiell
verksamhet står under Finansinspektionens tillsyn. I tveksamma
fall torde upplysning i frågan under hand kunna inhämtas från
Finansinspektionen.”
2 / första stycket 2
Som framgått av avsnitt 4.5.3 är gruppregistreringsreglerna tillämpliga
också på företag inom gruppen vilkas huvudsakliga inriktning är att
tillhandahålla de finansiella företagen stödtjänster. Det bör inte utgöra
något hinder att stödtjänsterna tillhandahålls av ett annat företag i
gruppen som också bedriver finansiell verksamhet så länge stödtjänsterna
huvudsakligen är avsedda för internt bruk. Gruppregistrering bör således
kunna tillämpas i de fall som bl.a. förekommer inom området för
arbetsmarknadsförsäkringar, nämligen att ett finansiellt moderföretag
tillhandahåller ett dotterbolag administrativa tjänster som medför
skattskyldighet och vilka dotterbolaget behöver för sin finansiella
verksamhet.
Begreppet huvudsaklig inriktning kan i regel anses vara uppfyllt om
70-80 % av den totala omsättningen avser interna tillhandahållanden.
Även andra faktorer än omsättningsrelationen kan dock vara av betydelse
för att bedöma om rekvisitet huvudsaklig inriktning är uppfyllt.
69
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 148
2 f första stycket 3 Prop. 1997/98:148
1 avsnitt 5.3 har föreslagits att också företag i inkomstskattemässiga
kommissionärsförhållanden skall få rätt till gruppregistrering baserad på
artikel 4.4 i sjätte direktivet. Gruppregistrering får enligt vad som före-
slås i propositionen endast tillämpas för dem som kan anses som närings-
idkare ("taxable persons"). Därvid kan konstateras att kom-
missionärsföretagen i allmänhet bör kunna betraktas som näringsidkare.
Som framgått av allmänmotiveringen skall kommissionärsföretaget, trots
inkomstöverflyttningen till kommittentföretaget, anses som rörelse-
drivande (se prop. 1978/79:210 s. 175. Jämför även det aktuella
regeringsrättsavgörandet RÅ 1995 not. 16).
Kravet i artikel 4.4 andra stycket på att samtliga företag måste vara
etablerade inom landet far anses uppfyllt genom att bestämmelsen i SIL
förutsätter att endast svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar får utgöra företag i ett kommissionärsförhållande. Samtidigt
gäller den föreslagna allmänna förutsättningen i 6 a kap. 2 § andra
stycket ML att det endast är ett fast driftställe i Sverige som far ingå i en
mervärdesskattegrupp.
För kommissionärsföretagen skall vidare gälla de sambandskriterier
som med stöd av artikel 4.4. uppställs i föreslagna 6 a kap. 3 § ML.
Det finansiella sambandet bör anses uppfyllt genom de krav på
ägarsamband som anges i 2 § 2 mom. SIL jämförd med 2 § 3 mom. SIL.
Huruvida det ekonomiska och organisatoriska sambandet kan anses
föreligga måste bedömas från fall till fall.
2 § andra stycket
Innebörden av bestämmelsen i andra stycket har utvecklats i avsnitt 4.5.2
Det kan noteras att vad som avses med fast driftställe är den plats
varifrån ekonomisk aktivitet faktiskt utförs (prop. 1993/94:99 s. 341)
vilket inte behöver vara detsamma som avses i 53 § 1 mom. KL. Det
avgörande är hur begreppets motsvarighet i sjätte direktivet skall tolkas
(prop. 1993/94:99 s. 180 f.) En sammanställning av EG-domstolens
praxis har gjorts av Riksskatteverket i Handledning för mervärdesskatt
1997, s. 595 f.
2 f tredje stycket
Gruppregistrering är en frivillig åtgärd. En gruppregistrering skall inte
behöva omfatta alla företagen i en koncern. Det bör också om det befinns
lämpligt vara möjligt med flera mervärdesskattegrupper inom en
företagsgrupp. Av skäl som redovisats i avsnitt 4.5.3 bör dock ett företag
som avses i första stycket loch 2 inte fa tillhöra fler än en mer-
värdesskattegrupp. Med hänsyn till den sällan utnyttjade dispensregeln i
2 § 2 mom. SIL (se avsnitt 5.1) bör det vara möjligt för ett kommis-
sionärsföretag att ingå i två mervärdesskattegrupper.
Paragrafen reglerar endast mervärdesskattegrupper bildade i Sverige.
Det kan således inte anses föreligga något hinder mot att näringsidkaren
också ingår i en mervärdesskattegrupp i ett annat land om näringsidkaren
har fast driftställe där.
70
Som framgått av redovisningen i promemorian Ds 1997:80 är de
finansiella grupperna organiserade på olika sätt. Ofta bedrivs såväl bank-
som försäkringsföretag inom samma gruppering. Företag inom den
svenska banksektorn är oftast uppbyggda som en koncern med
moderbolag och ett antal dotterbolag som vanligen är helägda. Finansiell
verksamhet bedrivs också av värdepappersbolag. Företagen inom den
sektorn liksom inom banksektorn är ofta uppbyggda enligt en
holdingbolagsmodell där moderbolaget är ett holdingbolag och det
finansiella företaget utgör dotterföretag. Interna tjänster inom
värdepappersbolagen tillhandahålls ofta av avdelningar inom de finan-
siella företagen. Det förekommer dock att exempelvis datatjänster
tillhandahålls internt av ett separat dotterbolag.
Vid sidan om koncernstrukturen förekommer även andra starkt
integrerade organisationsformer. Folksamgruppen uppträder som en
finansiell gruppering men består organisatoriskt av moderbolagen
Folksam Sak och Folksam Liv vart och ett med egna dotterbolag.
Länsförsäkringsgruppen har en s.k. federativ uppbyggnad på så sätt att
lokala försäkringsbolag (länsbolagen) tillsammans äger ett försäkrings-
och servicebolag (Länsförsäkringsbolagens AB). Detta bolag är i sin tur
moderbolag i en koncern med helägda bolag vilka har ansvar för bl.a.
fondförvaltning och livförsäkring. Länsbolagen äger också ett bankbolag.
De interna tjänsterna utförs av moderbolaget gentemot länsbolagen.
Som framgått av avsnitt 4.5.3 skall som en allmän förutsättning gälla
att de företag som kan komma i fråga för gruppregistrering måste vara
nära förbundna med varandra finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt.
Finansiellt samband föreligger exempelvis när de finansiella företagen
genom ägande eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över
tjänsteföretagen. En sådan bestämmanderätt bör anses föreligga om det
föreligger koncemförhållande mellan företagen av sådant slag som avses
i koncerndefinitionen i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554).
Enligt bestämmelsen som även reglerar indirekta koncemförhållanden, är
ett av koncemkriteriema att moderbolaget innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar i dotterföretaget. Samma
koncemdefinition tillämpas för bankaktiebolag, sparbanker,
medlemsbanker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag genom den
hänvisning till 1 kap. 4 § årsredovisningslagen som görs i lagen
(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
samt för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag i lagen
(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Koncemdefinitionen i redovisningslagstiftningen (vilken även införts i
aktiebolagslagen) härrör från EG:s s.k. koncemredovisningsdirektiv
(83/349/EEG); det s.k. sjunde bolagsdirektivet. Direktivet anger
förutsättningarna för att två eller flera företag skall anses ha ett sådant
samband med varandra att de skall upprätta en konsoliderad redovisning.
Gruppregistrering bör emellertid med hänsyn till bl.a. Länsförsäkrings-
gruppens och Folksams särskilda organisationer vara möjlig även utanför
egentliga koncernorganisationer. Det finansiella sambandet bör således
anses uppfyllt om flera finansiella företag tillsammans utövar ett bety-
Prop. 1997/98:148
71
dande ägande i ett annat bolag i en företagsgrupp eller de utgör forsäk- Prop. 1997/98:148
ringsföretag som anses som koncern enligt 1 kap. 9 § sista stycket
försäkringsrörelselagen (1982:713). Ett finansiellt samband bör anses
föreligga även i det fallet att ett kreditinstitut äger samtliga aktier i ett
livförsäkringsbolag som inte konsoliderats med moderföretaget därför att
allt överskott som uppkommer i livförsäkringsbolagets verksamhet
tillfaller försäkringstagarna.
Ekonomiskt samband föreligger exempelvis vid kontinuerligt utbyte av
tjänster och varor mellan företagen eller om ett företag på annat sätt
kontinuerligt bedriver ekonomisk verksamhet i nära samarbete med ett
annat företag och därvid främjar och kompletterar dess verksamhet. Detta
torde för övrigt vara huvudanledningen till att gruppregistrering begärs.
Organisatoriskt samband kan anses föreligga när företagen har gemen-
samma administrativa funktioner såsom gemensamma funktioner för
t.ex. ledning och marknadsföring.
Vart och ett av de tre kriterierna måste föreligga samtidigt. Det
enskilda kriteriet kan dock vara uppfyllt i varierande grad. En total-
bedömning måste göras i varje enskilt fall. Såsom utredningen i SOU
1992:121 föreslagit bör således kravet på finansiellt samband anses vara
tillgodosett även vid ett mer begränsat ägande inom en grupp av företag
under förutsättning att företagen utgör en sammanhållen enhet till följd
av avtal om stadigvarande samverkan och utbyte av tjänster. Utredningen
syftade därvid på ett starkt ekonomiskt och organisatoriskt samband.
4 § första stycket
När det gäller tidpunkten för bildandet av en mervärdesskattegrupp har
paragrafen utformats i enlighet med lagrådsremissens lagförslag. En
utformning i enlighet med Lagrådets förslag skulle kunna medföra att ett
beslut om bildande ges retroaktiv effekt vilket inte är avsikten (se avsnitt
4.5.8).
4 § andra stycket
Av skattemyndighetens beslut skall framgå vilka näringsidkare som hör
till mervärdesskattegruppen och vilken av dem som utsetts till grupp-
huvudman. Grupphuvudmannen kan vara företagsgruppens moderbolag
eller något annat företag som gruppen bestämt och skattemyndigheten
godtagit.
Skattemyndigheterna bör med hänsyn till risken för skatte-
undandragande ha rätt att göra en lämplighetsprövning av vilket företag
som skall fa stå som huvudman. Sådana omständigheter som utgör skäl
för att återkalla F-skattsedel kan utgöra sådana särskilda skäl som talar
mot den näringsidkare som föreslås som grupphuvudman, (se 4 kap. 13 §
SBL; jfr även prop. 1991/92:112).
En tillämpning av gruppregistreringsreglerna på kommissionärs-
förhållanden får till följd att ett kommittentföretag blir grupphuvudman.
Vid förvärv som görs av kommissionärsföretaget skall således kommit-
tentens registreringsnummer till mervärdesskatt åberopas. Samma över-
väganden som gjorts i avsnitt 4.5.9 om vikten av att i EG-sammanhang
kunna särskilja grupphuvudmannen från de individuella företagen i
72
registreringshänseende genom någon typ av indikation eller på annat sätt Prop. 1997/98:148
görs sig således gällande även i de fall som här är i fråga. Punkten 2 har
justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Beslut om ändring i mervärdesskattegruppens sammansättning skall
beslutas av skattemyndigheten (se avsnitt 4.5.8.). Skattemyndigheten
skall även fatta ett formellt beslut om avregistrering, efter att ha bedömt
frågor som avser tidpunkten för avregistreringen, slutredovisning av
mervärdesskatten m.m. Ett sådant beslut behövs bl.a. för att bedöma när
betalningsskyldigheten skall anses upphöra (se avsnitt 4.5.16).
Inte heller beslut om ändring i registreringen eller om avregistrering
bör ges retroaktiv effekt.
6§
Endast företag som omfattas av en ansökan kan omfattas av grupp-
registreringen. Av ansökan skall framgå vilket av de ansökande företagen
inom gruppen som föreslås som grupphuvudman.
Skattemyndigheten skall i regel godkänna ansökan om villkoren är
uppfyllda. Endast i speciella situationer där missbruk av möjligheten till
gruppregistrering är uppenbar, skall en ansökan kunna avslås. Skatte-
myndigheten bör ha rätt att vägra gruppregistrering om den anser att
registreringen kommer att leda till skatteundandragande eller uppenbar
konkurrenssnedvridning. Skattemyndigheten bör av samma skäl ha rätt
att tvångsvis upphäva en gruppregistrering.
Gruppens medlemmar eller grupphuvudmannen med fullmakt från
övriga medlemmar måste också ansöka hos skattemyndigheten om att få
ta in nya medlemmar i gruppen, om att få utesluta medlemmar ur
gruppen eller om att få byta grupphuvudman.
I de fall det är fråga om en ny näringsidkare måste också han ansluta
sig till ansökan. I enlighet med vad Lagrådet anfört kan det anses
obehövligt att särskilt reglera detta.
Ansökan om gruppregistrering och om ändringar i en sådan samt om
upplösning av en mervärdesskattegrupp bör göras på särskild blankett
enligt formulär fastställt av Riksskatteverket, jfr 3 § mervärdes-
skatteförordningen (1994:223, MF, omtryckt 1997:751).
Paragrafen berörs även i avsnitt 4.5.8.
Lagrådet har föreslagit att bestämmelserna i 4-6 §§ bl.a. disponeras så
att bestämmelserna i 5 och 6 §§ samordnas och får sin plats i 5 §.
Regeringen har emellertid inte följt Lagrådets förslag i denna del.
Handlingsreglerna för sökandena och skattemyndigheterna har i enlighet
med lagrådsremissens förslag i stället placerats efter de mer allmänna
bestämmelserna om vid vilken tidpunkt en mervärdesskattegrupp skall
anses bildad, ändrad eller upphävd.
9§
Den nya punkten 23 kommenteras i de allmänna motiven, avsnitt 8.
73
7
Paragrafen kommenteras i avsnitt 4.5.12. Paragrafen har utformats i en-
lighet med Lagrådets förslag.
12 kap.
Ändringen i andra stycket kommenteras i avsnitt 4.5.8.
1§
Beslut som rör gruppregistrering enligt i 6 a kap. 4 eller 5 § är inte
beskattningsbeslut. Detta far till följd att det allmänna skulle sakna
överklaganderätt beträffande dessa beslut om inte annat föreskrivs. Av
skäl som framgår av avsnitt 4.5.8 bör Riksskatteverket ges en sådan
talerätt. Riksskatteverket bör föra det allmännas talan även i de fall
sökanden har överklagat ett beslut. Riksskatteverkets talerätt över beslut
som anges i 5 § utgör ett tillägg i förhållande till lagrådsremissens
lagförslag.
Övriga ändringar i andra stycket kommenteras i avsnitt 4.5.8.
4 § tredje stycket 5
Genom att likställa grupphuvudmannen med en skattskyldig i SBL:s
mening kommer alla rättigheter och skyldigheter i det administrativa
regelverket att bli generellt tillämpliga på grupphuvudmannen. Det bety-
der bl.a. att det åligger grupphuvudmannen att anmäla mervärdesskatte-
gruppen för registrering till mervärdesskatt i de fall gruppen bedriver
skattepliktig verksamhet. Eftersom grupphuvudmannen likställs med
skattskyldig skall registreringen av mervärdesskattegruppen ske i
grupphuvudmannens namn.
Ändringen kommenteras också i avsnitten 4.5.9 -4.5.11.
6§
I paragrafen definieras, i alfabetisk ordning, vissa centrala begrepp som
används i lagen. Paragrafen har kompletteras med en definition av
begreppet grupphuvudman eftersom det är lämpligt att introducera detta
begrepp redan i lagens början.
3 kap.
Ändringen kommenteras i avsnitt 4.5.9.
Registreringsanmälningar skall i normalfallet göras om möjligt senast
två veckor innan den verksamhet som medför registreringsplikt påbörjas
(se 3 kap. 2 § SBL).
Prop. 1997/98:148
74
Enligt 4 § skattebetalningsförordningen (1997:750, SBF) skall Prop. 1997/98:148
anmälan för registrering göras på blankett enligt fastställt formulär.
Utöver uppgifter om vilka näringsidkare som ingår i
mervärdeskattegruppen och vem av dessa som utsetts till
grupphuvudman bör anmälan innehålla uppgifter om hur bokföringen är
upplagd och anges önskemål om redovisningsmetod m.fl. uppgifter som
skall framgå av en registreringsanmälan enligt de anvisningar som
normalt gäller för den som är registreringsskyldig. När en skattskyldig
registrerats till mervärdesskatt utfärdas registreringsbevis automatiskt.
Motiven till ändringen i andra stycket har utvecklats i avsnitt 4.5.11.
9 § 4 och 5
Ändringarna kommenteras i avsnitt 4.5.10. I fjärde punkten har också
gjorts en korrigering avseende hänvisningen till 30-32 §§. Som en följd
av den nya lydelse som 10 kap. 30 § erhöll genom SFS 1997:1032,
prop,1997/98:33 är hänvisningen till den paragrafen inte längre aktuell.
17 §
I paragrafen har förts in ett nytt andra stycke. Bestämmelsen, som utgör
ett förtydligande, kommenteras i avsnitt 4.5.10.
3/f
Ändringen i första stycket kommenteras i avsnitt 4.5.10.
12 kap.
Paragrafen kommenteras i avsnitt 4.5.16.
1 och 2 §§
Ändringarna är en följd av införandet av den nya 7 a §.
7a§
Paragrafen kommenteras i avsnitt 4.5.11.
3 a § första stycket
Bestämmelsen kommenteras i avsnitten 4.5.8, 4.5.10 och 4.5.16.
3 a § andra stycket
Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 4.5.15. Ett underlag kan anses
tillgängligt hos grupphuvudmannen i de fall den bokföringsskyldige
avtalat med grupphuvudmannen om att denne skall sköta arkiveringen
(se Bokföringsnämndens rekommendationer, BFN R 3 punkten 16).
75
3b§
En motsvarande underrättelseskyldighet vid ändrade förhållanden finns
även i fråga om registrering till mervärdesskatt, se 3 kap. 3 och 4 §§
SBL. Paragrafen berörs även i avsnitt 4.5.8. Frågan om vitesföreläggande
regleras i 23 kap. 2 § SBL.
7§
Motivet till den nya punkten 30 har kommenterats i avsnitt 4.5.8.
Prop. 1997/98:148
76
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Kammarrätten i
Göteborg, Kommerskollegium, Stockholms Handelskammare, Finans-
inspektionen, Generaltullstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige,
Näringslivets Skattedelegation, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Konkurrensverket, Byggentreprenörerna, Finansbolagens Förening,
Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas Riksorganisation,
Kooperativa förbundet, Kooperativa institutet, Posten AB, Samfundet för
Fastighetsekonomi, Svensk Handel, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Bankföreningen, Svenska Inkassoföreningen, Svenska Kom-
munförbundet, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Akademikers
Centralorganisation, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers För-
bund, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Sveriges Försäkrings-
förbund, Sveriges Industriförbund, Tjänsteförbundet och Tjänstemännens
Centralorganisation.
Bokföringsnämnden, Svenska Kommunförbundet och Sveriges Akade-
mikers Centralorganisation har beretts tillfälle att avge yttrande men
förklarat sig avstå från att avge yttrande.
Försäkringsaktiebolaget Skandia har förutom eget yttrande åberopat
yttrandet från Sveriges Försäkringsförbund. Svenska Fondhandlare-
föreningen har förutom eget yttrande åberopat yttrandet från Svenska
Bankföreningen.
Yttrande har också inkommit från Asea Brown Boveri AB,
Försäkringstjänstemannaförbundet, Kooperationens pensionsanstalt och
Svenska Fondhandlareföreningen.
Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen har
åberopat yttrandet lämnat av Näringslivets Skattedelegation. Svenska
Bankföreningen och Sveriges Försäkringsförbund har förutom eget
yttrande åberopat yttrandet från Näringslivets Skattedelegation.
Stockholms Handelskammare åberopar yttrandet från Näringslivets
Skattedelegation och de särskilda yttrandena från Svenska Bank-
föreningen och Sveriges Försäkringsförbund.
Riksskatteverket har bifogat yttranden från Skattemyndigheten i
Stockholms län, Skattemyndigheten i Skåne län och Skattemyndigheten i
Västra Götalands län.
77
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 2 kap. 8 §, 9 c kap. 9 §, 12 kap. 2 § och 20 kap. 1 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 23 a § och 11
kap. 1 a §, samt närmast före 3 kap. 23 a § en ny rubrik av följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel 6 a av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
8§
Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana
tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång
i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt
till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§. Detta gäller
dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under
beskattningsåret överstiger 150 000 kronor, inräknat skatter och avgifter
som grundas på lönekostnaderna.
Första stycket gäller utförande av
1. byggnads- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och under-
håll,
2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster,
och
3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighets-
skötsel.
Vad som sägs i denna paragraf
om fastighetsägare gäller i stället
en sådan mervärdesskattegrupp
som avses i 6 a kap. 1 §, om ut-
taget avser en fastighet som ägs av
någon av de näringsidkare som
ingår i gruppen.
3 kap.
23 a §
Undantag för vissa interna
tjänster
Från skatteplikt undantas om-
sättning av tjänster som tillhanda-
78
hålls inom en fristående samman-
slutning av fysiska eller juridiska
personer, om
- verksamheten i övrigt inte
medför skattskyldighet varken hos
sammanslutningen eller hos de
fysiska eller juridiska personerna,
- tjänsterna är direkt nödvän-
diga för utövandet av verksam-
heten, och
- ersättningen för tjänsterna
exakt motsvarar den fysiska eller
juridiska personens andel av de
gemensamma kostnaderna för
tjänsternas tillhandahållande.
Undantaget avser endast sådana
tjänster som normalt inte till-
handahålls av någon annan utan-
för sammanslutningen.
6 a kap. Mervärdesskattegrupper
1§
Vid tillämpningen av bestäm-
melserna i denna lag får två eller
flera näringsidkare, under de
förutsättningar som anges i detta
kapitel, anses som en enda
näringsidkare (mervärdesskatte-
grupp) och den verksamhet som
mervärdesskattegruppen bedriver
anses som en enda verksamhet.
Huruvida mervärdesskatte-
gruppens verksamhet skall anses
medföra skattskyldighet följer av
de allmänna bestämmelserna i 1
kap. 2 § första stycket 1.
2§
I en mervärdesskattegrupp får
endast ingå
1. näringsidkare som bedriver
verksamhet som inte medför skatt-
skyldighet därför att omsättningen
av tjänster är undantagen från
skatteplikt med stöd av 3 kap. 9
eller 10 § och som står under
Finansinspektionens tillsyn,
2. näringsidkare med huvud-
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
79
saklig inriktning att tillhandahålla
näringsidkare under 1 varor eller
tjänster, och
3. näringsidkare som förvärvar
tjänster från en näringsidkare un-
der 1, om omsättningen av tjäns-
terna är undantagen från skatte-
plikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10
§, eller
4. näringsidkare som är kom-
missionärsföretag och kommittent-
företag i ett sådant kommis-
sionärsförhållande som avses i 2 §
2 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt.
I en mervärdesskattegrupp får
endast ingå en näringsidkares
fasta driftställe i Sverige.
Näringsidkare som avses i
första stycket 1-3 får inte ingå i
fler än en mervärdesskatte-grupp.
3§
En mervärdesskattegrupp får
endast avse näringsidkare som är
nära förbundna med var-andra i
finansiellt, ekonomiskt och organi-
satoriskt hänseende.
En näringsidkare som avses i
2 § första stycket 3 anses som nära
förbunden i finansiellt hänseende
med en närings-idkare i 2 § första
stycket 1 endast om närings-
idkarna utgör moderföretag och
helägda dotterföretag i samma
koncern. Som helägt dotterföretag
räknas ett företag i vilket moder-
företaget äger mer än nio
tiondelar av aktierna eller an-
delarna. Om ett eller flera helägda
dotterföretag i sin tur äger mer än
nio tiondelar av aktierna eller an-
delarna i ett annat företag, räknas
även det företaget som helägt
dotterföretag.
4§
En mervärdesskattegrupp anses
bildad den dag skattemyndigheten
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
80
beslutar att näringsidkarna skall Prop. 1997/98:148
registreras som en sådan grupp Bilaga 2
(gruppregistrering) eller den
senare dag som skattemyndigheten
därvid bestämmer. Av beslutet
skall framgå vem skattemyndig-
heten utsett som huvudman för
gruppen.
Som grupphuvudman skall utses
1. i de fall som avses i 2 § första
stycket 1-3 den näringsidkare i
mervärdesskattegruppen som de
övriga näringsidkarna i gruppen
föreslår, om det inte finns sär-
skilda skäl som talar mot detta,
eller
2. i de fall som avses i 2 §
första stycket 4 den näringsidkare
som är kommittentföretag.
5§
Om skattemyndigheten beslutat
om detta får nya näringsidkare
inträda i gruppen, näringsidkare
utträda ur gruppen eller grupp-
huvudmannen bytas ut. Ett sådant
beslut om ändring i grupp-
registreringen gäller från och med
dagen för beslutet.
Ett beslut om gruppregistrering
kvarstår till dess att skatte-
myndigheten har beslutat att den
skall upphöra. Ett sådant beslut
om avregistrering gäller från och
med dagen för beslutet.
6§
Skattemyndigheten skall besluta
om gruppregistrering enligt 4 §,
eller om ändring eller av-
registrering enligt 5 §, om berörda
näringsidkare ansöker om detta
och det inte finns särskilda skäl
som talar mot ett sådant beslut.
Avser ansökan en begäran om
inträde av en ny näringsidkare
skall ansökan biträdas även av
honom.
Om förutsättningarna för
81
gruppregistrering har upphört Prop. 1997/98:148
eller om det finns särskilda skäl, Bilaga 2
får skattemyndigheten på eget
initiativ besluta om avregistrering
enligt 5 § andra stycket.
9 c kap.
9§>
I 1 § första stycket 1 och 4 samt i 3 § avses varor som hänförs till
följande nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets
förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och
statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan2
1. tenn (KN-nr 8001),
koppar (KN-nr 7402, 7403, 7405 eller 7408),
zink (KN-nr 7901),
nickel (KN-nr 7502),
aluminium (KN-nr 7601),
bly (KN-nr 7801),
indium (KN-nr ex 8112 91 eller ex 8112 99),
spannmål (KN-nr 1001 till 1005, 1006: endast obehandlat ris, eller
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
1007 till 1008),
9. oljeväxter och oljehaltiga frukter (KN-nr 1201 till 1207), kokosnöt,
brasiliansk nöt och cashewnöt (KN-nr 0801), andra nötter (KN-nr 0802)
eller oliver (KN-nr 0711 20),
10. spannmål och utsäde, inklusive sojabönor (KN-nr 1201 till
1207),
11. kaffe, inte rostat (KN-nr 0901 11 00 eller 0901 12 00),
12. te (KN-nr 0902),
13. kakaobönor, hela eller sönderslagna, råa eller rostade (KN-nr
1801),
14. råsocker (KN-nr 1701 11 eller 1701 12),
15. gummi, i ursprungliga former eller som plattor, ark eller remsor
(KN-nr 4001 eller 4002),
16. ull (KN-nr 5101),
17. kemikalier i bulk (kapitel 28 och 29),
18. mineraloljor, inklusive propån och butan; också inklusive
råpetroleumoljor (KN-nr 2709, 2710, 2711 12 eller 2711 13),
19. silver (KN-nr 7106),
20. platina; palladium, rhodium (KN-nr 7110 11 00, 7110 21 00 eller
7110 31 00),
21. potatis (KN-nr 0701), och
22. vegetabiliska oljor och fetter
och deras fraktioner, oavsett om de
är raffinerade eller inte, dock inte
kemiskt modifierade (KN-nr 1507
21. potatis (KN-nr 0701),
22. vegetabiliska oljor och fetter
och deras fraktioner, oavsett om de
är raffinerade eller inte, dock inte
kemiskt modifierade (KN-nr 1507
1 Senaste lydelse 1995:1286.
2 EGT nr L 256,7.9.1987, s. 1 (Celex 387R0256).
82
till 1515).
till 1515), ocä Prop. 1997/98:148
23. virke (KN-nr 4407 10 eller Bilaga 2
4409 10).
11 kap.
Vad som sägs i detta kapitel i
fråga om den som är skattskyldig
gäller i stället en näringsidkare i
en sådan mervärdesskattegrupp
som avses i 6 a kap. 1 § vid
näringsidkarens omsättning av
varor och tjänster utanför
gruppen.
Vad som sägs i detta kapitel om
den skattskyldiges registrerings-
nummer till mervärdesskatt avser
vid omsättningar enligt första
stycket det registreringsnummer
till mervärdesskatt som tilldelats
en sådan grupphuvudman som av-
ses i 6 a kap. 4 §.
12 kap.
2§3
Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av upplagshavare och
av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning enligt 10
kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7
§. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ tillämpas 1 § första
stycket.
Bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§
skattebetalningslagen (1997:483)
är tillämpliga i de fall den skatt-
skyldige skall redovisa mervärdes-
skatt i en sj älv-deklaration.
Frågor om gruppregistrering
enligt 6 a kap. 4 § eller om
ändring eller avregistrering enligt
6 a kap. 5 § prövas av skatte-
myndigheten i det län som, i fråga
om grupphuvudmannen, är beslu-
tande myndighet enligt 2 kap. 1-3
eller 5 § skattebetalningslagen
(1997:483).
Bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§
nämnda lag är tillämpliga även i
de fall den skattskyldige skall
redovisa mervärdesskatt i en
självdeklaration.
3 Senaste lydelse 1997:502.
83
20 kap.
1 §4
Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
överklagande enligt andra stycket,
skattebetalningslagen (1997:483).
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalamas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt 9 c
kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalamas län. Beslut om avräkning
får överklagas särskilt på den
grunden att avräkningsbeslutet i
sig är felaktigt men i övrigt endast
i samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet.
Ett överklagande enligt detta
stycke skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 §
eller 8 § andra stycket far även
överklagas av Riksskatteverket.
Om en enskild part överklagar ett
sådant beslut förs det allmännas
talan av Riksskatteverket.
gäller bestämmelserna i 22 kap.
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt 9 c
kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut som skatte-
myndigheten fattat om grupp-
registrering enligt 6 a kap. 4 §
eller om ändring eller av-
registrering enligt 6 a kap. 5 § får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Beslut om avräk-
ning får överklagas särskilt på den
grunden att avräkningsbeslutet i
sig är felaktigt men i övrigt endast
i samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet.
Ett överklagande enligt detta
stycke skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 §
eller 8 § andra stycket eller 6 a
kap. 4 § far även överklagas av
Riksskatteverket. Om en enskild
part överklagar ett sådant beslut
förs det allmännas talan av
Riksskatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas i fråga om
gruppregistrering för mervärdesskattegrupper som bildats den 1 januari
1999 eller senare.
4 Senaste lydelse 1997:502.
84
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 1 kap. 4 och 6 §§, 3 kap. 1 och 5 §§ samt 10 kap. 9, 17 och
31 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 12 kap. 8 b och
12 a §§, 18 kap. 7 a § och 23 kap. 3 a och 3 b §§, samt närmast före 12
kap. 8 b § och 23 kap. 3 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §’
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och av giftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning
för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig
att göra sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att
betala skattetillägg, avgift eller ränta.
Med skatt likställs
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig
för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt
denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund
av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skatte-
myndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de
skatter som anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt
10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fatt en F-
skattsedel enligt 4 kap. 7 eller 8 §,
4. den som skattemyndigheten
enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall
svara för redovisning och betal-
ning av skatt som hänför sig till
verksamhet som bedrivs genom
enkelt bolag eller partrederi, och
4. den som skattemyndigheten
enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall
svara för redovisning och betal-
ning av skatt som hänför sig till
verksamhet som bedrivs genom
enkelt bolag eller partrederi,
5. den som enligt 23 kap. 3 a §
skall svara för redovisning och
betalning av skatt som hänför sig
till verksamhet som bedrivs av en
mervärdesskattegrupp, och
Senaste lydelse 1997:1032.
85
5. delägare i handelsbolag som
enligt 2 kap. 20 § lagen om
handelsbolag och enkla bolag har
ålagts betalningsskyldighet för
skatt.
6. delägare i handelsbolag som Prop. 1997/98:148
enligt 2 kap. 20 § lagen om Bilaga 2
handelsbolag och enkla bolag har
ålagts betalningsskyldighet för
skatt.
6§
I denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:
370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdes-
skattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av
de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
grupphuvudman: den
som enligt 6 a kap. 4 § mer-
värdesskattelagen (1994:200) ut-
setts som huvudman för en mer-
värdesskattegrupp,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksam-
heten, om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 §
kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver
verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för
någon delägare i bolaget,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mer-
värdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.
3 kap.
1 §
Skattemyndigheten skall registrera
1. den som är skyldig att göra
skatteavdrag enligt 5 kap. eller
betala arbetsgivaravgifter, och
2. den som är skattskyldig enligt
mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av den som är
skattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges
i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen.
1. den som är skyldig att göra
skatteavdrag enligt 5 kap. eller
betala arbetsgivaravgifter,
2. den som är skattskyldig enligt
mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av en sådan mer-
värdesskattegrupp som avses i 6 a
kap. 1 § mervärdesskatte-lagen
och den som är skattskyldig endast
på grund av förvärv av sådana
varor som anges i 2 a kap. 3 §
första stycket 1 och 2 nämnda lag,
och
3. den som utsetts som grupp-
huvudman.
86
En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första-tredje styckena är behörig
att fatta beslut som rör den personen. En juridisk person skall för visst år
vara registrerad hos den skattemyndighet som den 1 november året före
enligt 2 kap. 2 § första-tredje styckena var behörig att fatta beslut som
rör den personen. Om inte någon skattemyndighet var behörig att fatta
beslut som rör den juridiska personen vid nämnda tidpunkt, skall
registreringen ske hos den skattemyndighet som därefter först fick sådan
behörighet.
I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § far beslutas att
registreringen skall ske hos den skattemyndighet som tar över
behörigheten att fatta beslut.
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
5§
Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som
är skattskyldig enligt denna lag.
Skattemyndigheten får besluta
att en person skall ha fler än ett
skattekonto.
Skattemyndigheten far besluta
att en person skall ha fler än ett
skattekonto. För en grupp-
huvudman skall upprättas ett sär-
skilt skattekonto för registrering
av mervärdesskattegruppens mer-
värdesskatt.
På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall
betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-
skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har
lämnats för indrivning. Belopp som skall betalas in registreras på
förfallodagen. Belopp som skall tillgodoräknas registreras så snart
underlag finns.
10 kap.
9§
En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara
skyldig att göra det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
4. annan som är skattskyldig
enligt mervärdesskattelagen, om
inte annat följer av 30-32 §§, och
4. annan som är skattskyldig
enligt mervärdesskattelagen med
undantag av en sådan mervärdes-
skattegrupp som avses i 6 a kap.
1 § nämnda lag, om inte annat
följer av 31 eller 32 §,
5. den som utsetts som grupp-
huvudman, och
87
5. den som omfattas av beslut 6. den som omfattas av beslut Prop. 1997/98:148
enligt 11 §. enligt 11 §. Bilaga 2
17 §
En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag:
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att
betala arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras
mellan EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
En skattedeklaration som skall
lämnas av en grupphuvudman
skall innehålla de uppgifter som
avses i första stycket 1, 2, 5 och 6
samt omfatta hela gruppen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
31 §
Den som bedriver en verk-
samhet där beskattnings-under-
lagen exklusive gemen-skaps-
intema förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sam-
manlagt uppgå till högst en miljon
kronor och som är skyldig att
lämna självdeklaration enligt lagen
(1990:325) om själv-deklaration
och kontrolluppgifter och som inte
är handelsbolag, skall redovisa
mervärdesskatten i självdeklara-
tionen, om skatte-myndigheten
inte beslutat annat enligt 11 §.
Den som bedriver en verk-
samhet där beskattnings-under-
lagen exklusive gemen-skaps-
interna förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sam-
manlagt uppgå till högst en miljon
kronor och som är skyldig att
lämna självdeklaration enligt lagen
(1990:325) om själv-deklaration
och kontrolluppgifter och som inte
är handelsbolag eller grupp-
huvudman, skall redovisa mer-
värdesskatten i självdeklara-
tionen, om skattemyndigheten inte
beslutat annat enligt 11 §.
88
I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då Prop. 1997/98:148
bestämmelserna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt Bilaga 2
taxeringslagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma
uppgifter som gäller för redovisning av mervärdesskatt i
|
skattedeklaration. |
12 kap. Ansvar för näringsidkare i en 8b§ Om den som utsetts som 12a§ En näringsidkare i en mer- 18 kap. En återbetalning av ett belopp Om underskotten inte kan täckas |
mer.
89
23 kap.
Huvudman för en mervärdes-
skattegrupp
3a§
Den som utsetts som grupp-
huvudman enligt 6 a kap. 4 §
mervärdesskattelagen (1994:200)
skall svara för redovisningen och
betalningen av mervärdesskatt
som hänför sig till den verksamhet
som mervärdesskattegruppen be-
driver och i övrigt företräda mer-
värdesskattegruppen i frågor som
rör sådan skatt.
Underlag för kontroll av skatte-
redovisningen skall finnas till-
gängligt hos grupphuvudmannen.
3b§
Om ett förhållande som legat till
grund för gruppregistrering enligt
6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen
(1994:200) har ändrats, skall
grupphuvudmannen underrätta
skattemyndigheten om ändringen.
Om inte något hindrar det skall
underrättelsen lämnas inom två
veckor från det att ändringen
inträffade.
Om grupphuvudmannen inte
lämnar underrättelse enligt första
stycket, får skattemyndigheten
förelägga honom att fullgöra sin
skyldighet eller att lämna sådana
uppgifter som behövs för att av-
göra om skyldighet att lämna
underrättelse finns.
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas i fråga om
gruppregistrering för mervärdesskattegrupper som bildats den 1 januari
1999 eller senare.
Genom lagen upphävs dåvarande Riksskattenämndens bindande
förklaring av den 30 oktober 1968 angående kommissionärsbolag, RN
Serie II 1969:1.9, och Riksskattenämndens bindande förklaring av den 18
mars 1969 angående karburatorsprit, RN Serie II 1969:4.3.
90
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i famansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, famansägt handels-
bolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa
företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om
beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning
av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om
innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet,
uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen,
lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen och
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av
sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskatt-
ningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad'självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter
som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1997:1038.
91
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för
en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord,
likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skatt-
sedelsförsändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande
samt från sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde,
taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och
tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen,
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs
för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kom-
munalskattelagen (1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för risk-
kapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt
uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande
av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om
beslut om sådan skattereduktion.
Prop. 1997/98:148
Bilaga 2
92
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosätt- Prop. 1997/98:148
ningsland. Bilaga 2
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2
kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncern-
balansomslutning för koncemmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkost-
nadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i
11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets
organisationsnummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter,
verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företags-
rekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt
alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbets-
marknadspolitiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för
utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt
vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de
tidsperioder som uppgifterna avser.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller person-
nummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och
datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande
inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades
personnummer och datum för inkomstanmälan.
30. Uppgift om att en
näringsidkare ingår i en sådan
mervärdesskattegrupp som avses i
6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen
(1994: 200).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
93
Lagrådets yttrande
Prop. 1997/98:148
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-04-03
Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet
Arne Baekkevold, justitierådet Ingegerd Westlander.
Enligt en lagrådsremiss den 19 mars 1998 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
2. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
3. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet
Marianne Svanberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Allmänna synpunkter på gruppregistrering
I remissen läggs förslag fram om gruppregistrering för företag med
anknytning till den finansiella sektorn. Förslaget innebär att företag som
tillhör samma intressegrupp - normalt samma koncern - i mervärdes-
skattehänseende skall behandlas som en enda näringsidkare som bedriver
en enda verksamhet. Syftet med gruppregistreringen är att de företag
inom gruppen som bedriver skattefri finansiell verksamhet kan undgå en
inte avdragsgill ingående mervärdesskatt vid förvärv från övriga företag i
gruppen. Därigenom åstadkoms i princip neutralitet i mervärdesskatte-
hänseende mellan egenproduktion av normalt skattepliktiga tjänster,
exempelvis datatjänster, och förvärv av sådana tjänster från ett annat
företag.
Lagrådet kan instämma i att gruppregistreringen minskar mervärdes-
beskattningens snedvridande effekter i fråga om uttaget av skatt på
tjänsteproduktion inom en grupp. Det framstår vidare som sannolikt att
vissa tillämpningsproblem rörande gränsdragningen mellan det skattefria
och det skattepliktiga området kan bortfalla. Samtidigt går det inte att
komma ifrån att införande av ett system för gruppregistrering är förenat
med flera negativa konsekvenser. Som framhållits i remissen kan den
ökade neutraliteten vad gäller produktion inom en finansiell grupp i
praktiken leda till större obalans när alternativet är förvärv av tjänster
från företag utanför gruppen. Det förhållandet att gruppen gentemot
skattemyndigheten i princip skall anses utgöra ett enda företag vad gäller
t.ex. deklaration och betalning av mervärdesskatt medan de enskilda
företagen gentemot sina kunder och leverantörer behandlar
mervärdesskatten på vanligt sätt är vidare ägnat att medföra svårigheter
vid skattekontrollen och när den gemensamma skatten skall fördelas
mellan företagen i gruppen. Lagrådet vill i anslutning till det sist sagda
94
peka på att de fordringar avseende mervärdesskatt som ett foretag genom prOp 1997/98:148
den föreslagna ordningen kan få på ett annat företag inom gruppen torde giiaga 3
vara att betrakta som utlåning och därmed omfattas av de
aktiebolagsrättsliga reglerna om utlåning i obeståndssituationer.
Lagrådet finner sammanfattningsvis att det föreslagna systemet med
gruppregistrering inger betänkligheter. Flertalet av de problem som är
förenade med systemet är emellertid diskuterade under ärendets
beredning och utförligt redovisade i lagrådsremissen. Det bör också
konstateras att gruppregistreringen skall vara frivillig och att registre-
ringen på begäran av berörda företag skall upphävas om inte särskilda
skäl talar däremot. Lagrådet vill med hänsyn härtill inte motsätta sig att
möjlighet öppnas för gruppregistrering vid mervärdesbeskattningen.
I det följande lämnar Lagrådet i anslutning till författningstexten
synpunkter på utformningen av den föreslagna gruppregistreringen
liksom på lagförslaget i övrigt.
2 kap. 8 §
Lagrådet föreslår i förtydligande syfte att tredje stycket ges följande
lydelse:
"Om en fastighet ägs av en näringsidkare som ingår i en sådan
mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § skall gruppen anses som
fastighetsägare vid tillämpning av denna paragraf."
6 a kap.
2§
I paragrafen anges vad som krävs för att en näringsidkare skall få ingå i
en mervärdesskattegrupp. Ytterligare villkor för tillhörighet till en sådan
grupp finns i 3 §.
Första stycket 1-3 innehåller regler om grupptillhörighet för
näringsidkare som har anknytning till det finansiella området (bank- och
försäkringsområdet m.m.). Enligt första stycket 1 kan näringsidkare som
står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som
inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är
undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 § - i det
följande kallade finansiella företag - ingå i en mervärdesskattegrupp. I en
sådan grupp kan vidare enligt första stycket 2 ingå näringsidkare med
huvudsaklig inriktning att tillhandahålla finansiella företag varor eller
tjänster och enligt första stycket 3 näringsidkare som förvärvar tjänster
från finansiella företag, om omsättningen av tjänsterna är undantagen
från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §.
I 3 kap. 9 § föreskrivs att omsättning av bl.a. bank- och
finansieringstjänster undantas från skatteplikt. 3 kap. 10 § innehåller ett
motsvarande undantag beträffande omsättning av försäkringstjänster.
Lagrådet ifrågasätter om inte första stycket 3 medger alltför stora
möjligheter för en näringsidkare att ingå i en mervärdesskattegrupp. För
grupptillhörighet synes enligt punktens ordalydelse krävas endast att
näringsidkaren från ett finansiellt företag förvärvar tjänster som är
undantagna från skattskyldighet. Något krav på att de förvärvade
95
tjänsterna skall vara av viss minsta omfattning uppställs inte. En prOp. 1997/98:148
näringsidkare som tillhandahåller varor eller tjänster till ett finansiellt Qj]aga 3
foretag men som inte uppfyller det i första stycket 2 angivna kravet på
"huvudsaklig inriktning" synes således kunna, genom att förvärva några
finansiella tjänster, fa rätt att ansluta sig till mervärdesskattegruppen med
åberopande av första stycket 3.
Lagrådet är medvetet om att grupptillhörighet med stöd av första
stycket 3 förutsätter att näringsidkaren och det finansiella företaget ingår
i samma (i princip helägda) koncern (3 § andra stycket). Detta krav på
koncemgemenskap torde dock i förevarande sammanhang inte ha någon
större betydelse vid sidan av det generella villkoret att näringsidkare i en
grupp skall vara nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt
och organisatoriskt hänseende (3 § första stycket).
Sammanfattningsvis finner Lagrådet att utrymmet för gruppregist-
rering med stöd av första stycket 3 framstår som väl stort vid en
jämförelse med villkoren för registrering enligt första stycket 2.
Slutsatsen blir att någon av punkterna bör ändras. Lagrådet utgår från att
frågan löses under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
4-6 §§
I 6 § första stycket anges bl.a. att det är skattemyndigheten som skall be-
sluta om registrering av en mervärdesskattegrupp. I 4 § anges när
gruppen skall anses bildad och att skattemyndigheten skall utse en av
näringsidkarna i gruppen till grupphuvudman. Enligt Lagrådets mening
bör bestämmelserna om gruppregistrering i 6 § första stycket flyttas till 4
§■
När det gäller en mervärdesskattegrupp bestående av näringsidkare
som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kom-
missionärsförhållande som avses i 2 § 2 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt anges i 4 § andra stycket 2 med hänvisning till 2 §
första stycket 4 att som grupphuvudman skall utses den näringsidkare
som är kommittentföretag. Med hänsyn till att det i en mervärdesskatte-
grupp av angivet slag kan ingå mer än ett kommittentföretag bör den
föreslagna texten justeras. Därutöver bör vissa redaktionella ändringar
göras.
Lagrådet föreslår att 4 § far följande lydelse:
"Skattemyndigheten skall på ansökan av berörda näringsidkare besluta
att dessa skall registreras som en mervärdesskattegrupp (gruppregistre-
ring) om det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut. I
beslut om gruppregistrering skall skattemyndigheten ange vilken dag
som gruppen skall anses bildad.
Skattemyndigheten skall i ett beslut om gruppregistrering utse en av
näringsidkarna till huvudman för gruppen. Till grupphuvudman skall
utses den som föreslagits av de övriga näringsidkarna i gruppen, om det
inte finns särskilda skäl som talar mot detta. I de fall som avses i 2 §
första stycket 4 skall en näringsidkare som är kommittentföretag utses till
grupphuvudman."
I 5 § finns bestämmelser om att nya näringsidkare får inträda i en
mervärdesskattegrupp, att näringsidkare far utträda ur gruppen, att
96
grupphuvudmannen far bytas ut samt att gruppregistreringen kan prOp 1997/98:148
upphöra. Enligt 6 § skall skattemyndigheten besluta om sådana BHaga3
förändringar efter ansökan av berörda näringsidkare, om det inte finns
särskilda skäl som talar häremot. Avser ansökan begäran om inträde av
en ny näringsidkare skall denne biträda ansökan. Skattemyndigheten får
också enligt 6 § på eget initiativ besluta om avregistrering, om
förutsättningarna för gruppregistreringen har upphört eller om det finns
särskilda skäl. Ett beslut om ändring i gruppregistreringen eller om av-
registrering skall enligt 5 § gälla från och med dagen för beslutet.
Lagrådet anser att bestämmelsen om att en ny näringsidkare skall
biträda ansökan om inträde i gruppen är obehövlig. Lagrådet anser det
vidare opraktiskt med en strikt regel om att skattemyndighetens beslut
om ändring i eller upphörande av en gruppregistrering skall gälla från
och med dagen för beslutet. Enligt Lagrådet vore det lämpligare med en
föreskrift om att skattemyndigheten i sitt beslut skall föreskriva från
vilken dag beslutet skall gälla.
Lagrådet anser slutligen att de nu behandlade bestämmelserna i 5 och 6
§§ bör samordnas och få sin plats i 5 §.
Lagrådet förordar att 5 § far följande lydelse:
"Skattemyndigheten skall på ansökan av berörda näringsidkare besluta
om ändrad sammansättning i gruppen eller byte av grupphuvudman
(ändring i registreringen) eller avregistrering av gruppen, om det inte
finns särskilda skäl som talar mot detta.
Om förutsättningarna för gruppregistrering har upphört eller om det
annars finns särskilda skäl, far skattemyndigheten på eget initiativ
besluta om avregistrering.
Skattemyndigheten skall i beslut om ändring i registreringen eller om
avregistrering ange från vilken dag beslutet skall gälla."
11 kap. 1 a §
För att den avsedda innebörden av första stycket skall framgå tydligare
föreslår Lagrådet att stycket utformas enligt följande:
"Vid tillämpning av detta kapitel skall, i fråga om en sådan mervärdes-
skattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, med skattskyldig förstås
näringsidkare i gruppen som omsätter varor eller tjänster utanför
gruppen."
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Enligt det remitterade förslaget skall lagen träda i kraft den 1 juli 1998
och tillämpas i fråga om gruppregistrering för mervärdesskattegrupper
som bildats den 1 januari 1999 eller senare. Andra ledet av bestämmelsen
skall, såvitt framgår av den allmänna motiveringen, ge uttryck för att
mervärdesskattegrupper inte far komma till stånd före den 1 januari
1999. Däremot är det meningen att ansökningar om gruppregistrering
skall kunna ges in och prövas under andra halvåret 1998.
Skattemyndigheten skall alltså kunna fatta beslut om gruppregistrering
före den 1 januari 1999 men den dag som gruppen skall anses bildad
enligt 6 kap. 4 § får inte inträffa före nämnda datum. Detta har
97
emellertid inte kommit till tydligt uttryck i övergångsbetämmelsen. prOp 1997/98:148
Denna synes böra formuleras så att det i ett beslut om gruppregistrering gi|aga 3
inte får förordnas att en mervärdes-skattegrupp skall anses bildad före
den 1 januari 1999.
Av övergångsbetämmelsen framgår inte om de nya bestämmelserna i 3
kap. 23 a § om undantag från skatteplikt för vissa interna tjänster skall
tillämpas också på omsättningar som ägt rum före ikraftträdandet.
Förhållandet bör klarläggas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
12 kap. 12 a §
Enligt paragrafen har en näringsidkare i en mervärdesskattegrupp som
har betalat skatt enligt 8 b § rätt att kräva varje annan näringsidkare i
gruppen på beloppet till den del skatten inte kan anses hänförlig till den
betalande näringsidkaren.
Av den allmänna motiveringen framgår att paragrafen tillkommit med
hänsyn till att huvudmannen normalt torde befinna sig på obestånd om
bestämmelsen i 8 b § om solidarisk betalningsskyldighet tillämpas. Det
kan då, sägs det, bli svårt för det betalande företaget att få ut vad övriga
gruppmedlemmar skall betala om företaget enbart kan vända sig mot
huvudmannen.
Avsikten är tydligen att ge det betalande företaget rätt att av övriga
gruppmedlemmar få ut den del av det betalda beloppet som belöper på
dem. Paragrafen har emellertid utformats så att det betalande företaget
kan kräva ett annat företag i gruppen inte bara på det skattebelopp som
belöper på detta företag utan på allt som inte belöper på det betalande
företaget. En sådan ordning kan uppenbarligen leda till en onödig kedja
av processer och till att företag i slutet av kedjan blir missgynnade i
förhållande till företag i början av kedjan. Om en reglering är erforderlig
- vilket Lagrådet ifrågasätter - bör den utformas så att det betalande
företaget kan kräva ett annat företag endast på det belopp som belöper på
detta företag.
Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
98
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Ulvskog,
Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist.
Föredragande: Östros
Prop. 1997/98:148
Regeringen beslutar proposition 1997/98:148 Gruppregistrering i
mervärdesskattesystemet, m.m.
99
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Mervärdesskattelagen (1994:200) |
395L0007 |
Eländers Gotab 56196, Stockholm 1998
100