Prop.
1997/98:144
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Erik Åsbrink
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås en ändring i sparbankslagen (1987:619), som
innebär att mandattiden för huvudmän i sparbank förlängs från tre till
fyra år. Genom denna ändring kommer mandattiden for fullmäktige
enligt kommunallagen (1991:900) och mandattiden för sparbankernas
huvudmän att sammanfalla. Denna lagändring föreslås träda i kraft den
1 september 1998.
I propositionen föreslås vidare att vissa finansieringsföretag skall fa
fortsätta att driva verksamhet till utgången av år 2000 utan krav på till-
stånd. Detta sker genom en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet. De företag som berörs är bl.a.
vissa mindre finansieringsföretag, som när lagen trädde i kraft drev
finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag och
som inte lånar upp medel från allmänheten. Skälet till förlängningen är
att frågan om vilken slags finansieringsverksamhet som skall omfattas av
tillståndsplikt övervägs av Banklagskommittén. Lagändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1999.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 144
Prop. 1997/98:144
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) ...4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet.....................................................5
3 Ärendet och dess beredning..............................................................6
4 Förlängd mandattid för huvudmän i sparbank..................................7
5 Förlängd övergångstid för vissa finansieringsföretag......................8
5.1 Bakgrund.............................................................................8
5.2 Förlängning av övergångstiden.........................................10
6 Ikraftträdande..................................................................................12
7 Ekonomiska konsekvenser..............................................................13
8 Författningskommentar...................................................................14
8.1 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619). 14
8.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet...................................................14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998...........15
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
2. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.
Prop. 1997/98:144
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1997/98:144
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § sparbankslagen (1987:619)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Huvudmännen skall utses för tre
år. Vid det första huvudmannava-
let skall mandattiderna dock sättas
kortare i den mån det behövs för
§
Huvudmännen skall utses för fyra
år. Vid det första huvudmannava-
let skall mandattiderna dock sättas
kortare i den mån det behövs för
att åstadkomma successiva nyval. att åstadkomma successiva nyval.
Upphör huvudmans uppdrag i förtid eller uppkommer för honom hin-
der enligt 2 § att vara huvudman, skall sparbankens styrelse se till att
fyllnadsval för den återstående mandattiden anställs så snart det kan ske.
Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.
Lagen omtryckt 1996:1005.
Härigenom föreskrivs att punkten 5 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:144
Nuvarande lydelse
5. Den som vid tidpunkten för la-
gens ikraftträdande, den 1 januari
1994, drev finansieringsverksam-
het utan krav på tillstånd enligt
lagen (1988:606) om finansbolag
och inte anskaffar medel för verk-
samheten från allmänheten får
fortsätta verksamheten till och
med den 31 december 1998 eller,
om ansökan om tillstånd getts in
inom denna tid, till dess att ansök-
ningen har prövats slutligt.
Föreslagen lydelse
5. Den som vid tidpunkten för la-
gens ikraftträdande, den 1 januari
1994, drev finansieringsverksam-
het utan krav på tillstånd enligt
lagen (1988:606) om finansbolag
och inte anskaffar medel för verk-
samheten från allmänheten får
fortsätta verksamheten till och
med den 31 december 2000 eller,
om ansökan om tillstånd getts in
inom denna tid, till dess att ansök-
ningen har prövats slutligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Lagen omtryckt 1996:1004.
Inom Finansdepartementet har utarbetats två promemorior, en om för-
längd mandattid för huvudmän i sparbank och en om förlängning av
övergångstiden för vissa finansieringsföretag.
Promemoriorna har remissbehandlats.
De remissinstanser som har yttrat sig över promemorian om förlängd
mandattid för huvudmän i sparbank är Finansinspektionen, Kammar-
rätten i Sundsvall, Svenska Bankföreningen, Svenska Kommunför-
bundet, Landstingsförbundet, Fristående Sparbankers Riksförbund och
Insättningsgarantinämnden. Remissvaren finns tillgängliga på Finans-
departementet (dnr Fi95/5756).
De remissinstanser som har yttrat sig över promemorian om förläng-
ning av övergångstiden för vissa finansieringsföretag är Sveriges Riks-
bank, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Fristående Sparban-
kers Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisa-
tion, Finansbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen.
Remissvaren finns tillgängliga på Finansdepartementet (dnr Fi98/317).
Regeringen tar i detta ärende upp de frågor som behandlats i promemo-
riorna.
Prop. 1997/98:144
Regeringens förslag: Mandattiden för huvudmän i sparbank förlängs
från tre till fyra år.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig har till-
styrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I en sparbank skall det enligt 4 kap.
1 § sparbankslagen (1987:619) finnas huvudmän som representanter för
insättama. Av antalet huvudmän skall hälften väljas av kommunfullmäk-
tige eller landstingsfullmäktige inom sparbankens verksamhetsområde.
Återstoden utses av huvudmännen själva bland insättama i sparbanken.
Enligt 4 kap. 4 § sparbankslagen skall huvudmännen utses för tre år,
dvs. samma mandattid som tidigare gällde för fullmäktige enligt
kommunallagen (1991:900). Den 1 januari 1995 och med verkan från
valåret 1994 ändrades mandattiden i kommunallagen på så sätt att leda-
möterna och ersättarna i fullmäktige skall väljas för fyra år. Det gjordes
inte någon motsvarande ändring vad gäller mandattiden för huvudmän i
sparbank.
Mandattiden för de kommunalpolitiska organen och sparbankernas
huvudmän har dock tidigare sammanfallit. I 1955 års sparbankslag var
mandattiden fyra år. Val av huvudmän sammanföll därmed med vad som
då gällde för kommunala val i allmänhet. Mandattiden för huvudmännen
reducerades 1971 till tre år och kom därmed att ansluta till den treåriga
mandattid som år 1970 kom att gälla för de kommunala organen.
Anledningen till att mandatperioderna tidigare utformats i överens-
stämmelse med varandra har varit att kommunfullmäktige och lands-
tingsfullmäktige måste betraktas som representativa för sparbankernas
stora insättargrupper samt att val av huvudmän från kommunala organs
sida innebär att låntagarna får ett visst medelbart inflytande på valet. Om
valperioderna inte överensstämmer uppstår därför såväl praktiska som
representativa olägenheter. För att undanröja dessa olägenheter bör val-
perioden för huvudmän i sparbank ändras så att den sammanfaller med
mandattiden för kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige.
Prop. 1997/98:144
Lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet trädde i kraft den
1 januari 1994. I lagen finns bestämmelser som reglerar sådan finansie-
ringsverksamhet som drivs av finansieringsföretag utanför banksystemet.
Lagen innehåller enhetliga regler för de kreditföretag som tidigare om-
fattades av lagen (1988:606) om finansbolag eller lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag.
Genom lagen om finansieringsverksamhet har bl.a. EG:s första och
andra banksamordningsdirektiv genomförts (Rådets första direktiv av
den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar
om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut [77/780/EEG]
och Rådets andra direktiv av den 15 december 1989 om samordning av
lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG [89/646/EEG]).
Syftet med dessa direktiv är att samordna lagar och andra författningar
som reglerar rätten att starta och driva kreditinstitut. Direktiven är
sammantagna betydelsefulla, eftersom det är genom dessa den inre
marknaden för bank- och annan kreditverksamhet har etablerats. Kredit-
institut har alltså numera rätt att driva verksamhet inom hela EES-
området med stöd av sin hemlandsauktorisation, vare sig det sker genom
etablering av en filial eller genom att tjänster tillhandahålls direkt över
gränserna. Genom direktiven har också principen om hemlandstillsyn
genomförts.
Banksamordningsdirektiven behandlar i huvudsak verksamhet som
drivs av företag som är kreditinstitut. Med kreditinstitut avses enligt de-
finitionen i EG:s första banksamordningsdirektiv ett företag som bedriver
verksamhet som består i att ta emot insättningar eller andra återbetalbara
medel från allmänheten och att bevilja krediter för egen räkning. För
kreditinstitut gäller att de inte får driva verksamhet utan särskilt tillstånd
(auktorisation). Vidare måste det bundna egna kapitalet uppgå till minst
fem miljoner ecu när verksamheten påbörjas. Ett lägsta kapital om en
miljon ecu kan dock tillåtas i vissa fall. Det finns vidare, både i bank-
samordningsdirektiven och i andra direktiv, ytterligare bestämmelser för
den verksamhet som drivs av kreditinstitut.
Ett kreditinstitut i EG-rättens mening är alltså ett företag som kombi-
nerar upplåning från allmänheten med kreditgivning. När banksamord-
ningsdirektivens regler infördes i lagen om finansieringsverksamhet
frångick man emellertid kreditinstitutsdefinitionen. I stället blev lagen
tillämplig på s.k. kreditmarknadsföretag, som enligt nämnda lag är ett
företag som fått tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet. Med
finansieringsverksamhet i lagens mening avses näringsverksamhet vars
ändamål är att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till
konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva ford-
ringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. På vilket sätt denna verk-
samhet finansieras saknar, såsom EG-direktivet förutsätter, emellertid Prop. 1997/98:144
betydelse i fråga om kravet på tillstånd. Inte heller rörelsereglema skiljer
sig åt beroende på om företaget lånar medel från allmänheten eller inte.
Den svenska regleringen har alltså ett vidare tillämpningsområde än vad
som krävs enligt EG:s banksamordningsdirektiv. Denna skillnad har upp-
rätthållits vid genomförandet av andra EG-direktiv som är tillämpliga på
kreditinstitut.
I lagen om finansieringsverksamhet undantas vissa former av finansie-
ringsverksamhet från tillståndsplikt (1 kap. 3 §). De foretag som driver
tillståndspliktig finansieringsverksamhet måste dock uppfylla ett antal
förutsättningar för att beviljas auktorisation. Till dessa hör att den plane-
rade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund verksam-
het, att vissa större ägare till företaget och företagets ledning uppfyller
angivna krav och att det bundna egna kapitalet motsvarar minst fem
miljoner ecu, eller i undantagsfall en miljon ecu. I rörelsen måste ytterli-
gare ett antal krav iakttas, bl.a. begränsning av verksamheten och aktie-
ägande samt en viss minsta kapitalbas. Dessutom omfattas företaget av
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag.
Det har i olika sammanhang riktats kritik mot utformningen av lagen
om finansieringsverksamhet. Kritiken har koncentrerats på att lagens
tillämpningsområde gjorts onödigt brett. Kritikerna pekar ofta på att
EG:s banksamordningsdirektiv reglerar verksamhet som förenar upplå-
ning från allmänheten med kreditgivning, dvs. verksamhet som drivs av
kreditinstitut, medan den svenska lagen lägger fast motsvarande regler
för företag som driver finansieringsverksamhet oberoende av hur verk-
samheten finansieras.
Lagen är nu föremål för översyn av Banklagskommittén (Fi 1995:09).
Kommittén inledde sitt arbete under sommaren 1995. Den skall enligt
sina direktiv (dir. 1995:86) behandla bl.a. de rörelseregler som gäller för
banker och andra kreditinstitut. För att kunna föreslå en ändamålsenlig
reglering måste kommittén studera och ta ställning till vilka slags verk-
samheter reglerna skall tillämpas på. Det innebär alltså att kommittén
bl.a. har att pröva om finansieringsverksamhet som inte finansieras
genom upplåning från allmänheten skall falla under det regelverk som
följer bl.a. av EG:s banksamordningsdirektiv. Kommittén skulle enligt
direktiven ha slutfört sitt arbete vid utgången av år 1996. Den 17 oktober
1997 beslutade regeringen emellertid att förlänga utredningstiden till ut-
gången av år 1997. Den 27 november 1997 förlängdes utredningstiden
ytterligare, denna gång till den 30 juni 1999.
Prop. 1997/98:144
Regeringens förslag: Den som den 1 januari 1994 drev finansie-
ringsverksamhet som inte fordrar tillstånd enligt 1988 års finansbo-
lagslag och som inte anskaffar medel för verksamheten från allmän-
heten, far fortsätta med verksamheten till och med den 31 december
2000 utan krav på tillstånd.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig har de flesta
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Företagarnas Riksorga-
nisation har dock ansett att övergångstiden bör förlängas till utgången av
år 2003 för att företagen skall kunna verka på ett ekonomiskt rationellt
sätt med rimliga och normala kredittider. Finansbolagens förening har
avstyrkt förslaget med motivering att det kan medföra konkurrenssned-
vridande effekter som inte bör accepteras och att de företag som omfattas
av regleringen har haft tillräcklig tid att anpassa sin verksamhet till de
förutsättningar som gäller enligt lagen om finansieringsverksamhet. Öv-
riga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: För lagen om finansieringsverksam-
het gäller vissa övergångsbestämmelser. Av dessa följer bl.a. att den som
när lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet
som inte fordrade tillstånd enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag
vars balansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor och som inte
riktade sin verksamhet till konsumenter) fick fortsätta med verksamheten
till utgången av år 1994. Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna kan
ett sådant företag som avses i punkt 5 beviljas tillstånd även om det inte
uppfyller det krav på startkapital som ställs upp i lagen. Detta förutsätter
emellertid att företagets kapitalbas inte har gått ned under en viss nivå.
Dessutom är den sistnämnda övergångsbestämmelsen så konstruerad att
den gynnsamma behandlingen upphör i samband med ägarskiften. Det
innebär t. ex. att vid ett generationsskifte i ett sådant företag kapitalbasen
måste höjas till den i lagen angivna nivån, dvs. motsvarande en eller fem
miljoner ecu. Utöver vad som nu har sagts gäller dock samma rörelse-
regler för dessa kreditmarknadsföretag som för andra kreditmarknads-
företag.
På initiativ av Näringsutskottet förlängdes den ursprungliga över-
gångstiden i punkt 5 i övergångsbestämmelserna till 30 juni 1996 (bet.
1994/95:NU29, rskr. 1994/95:446). I betänkandet (s. 3) anförde utskottet
bl.a. att det kan ”finnas skäl att ändra området för tillståndspliktig
finansieringsverksamhet i Sverige eller modifiera reglerna för vissa slag
av sådan verksamhet”.
Därefter har övergångstiden förlängts vid ytterligare två tillfällen, först
till den 31 december 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23, rskr.
1995/96:285) och därefter till den 31 december 1998 (prop.1995/96:214,
bet. 1996/97:NU3, rskr. 1996/97:9). I samband med dessa förlängningar
har det konstaterats att det finns flera anledningar att se över reglerna om
10
finansieringsverksamhet och att den omprövningen, som naturligen faller
under det uppdrag Banklagskommittén har, bör genomföras utan att det
får genomgripande konsekvenser för vissa företag som ännu inte kommit
att föras in under lagen om finansieringsverksamhet. Vid den senaste
förlängningen begränsades dock möjligheten att fortsätta verksamheten
med stöd av övergångsbestämmelsen till att gälla de finansieringsföretag
som inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten.
Som har nämnts i det föregående har regeringen beslutat att förlänga
Banklagskommitténs utredningstid till den 30 juni 1999. Med hänsyn
härtill måste frågan om förlängning av övergångstiden för vissa finansie-
ringsföretag nu övervägas på nytt.
De skäl som anfördes vid den senast förlängningen av övergångstiden
gäller alltjämt. Att nu föregripa Banklagskommitténs översyn framstår
som mindre lämpligt. Den aktuella övergångsbestämmelsen bör därför
förlängas ytterligare.
Med hänsyn till de ingående överväganden som utredningens förslag
sannolikt kommer att ge upphov till kan en ny lagstiftning, grundad på
kommitténs förslag, knappast träda i kraft före årsskiftet 2000/2001.
Övergångsbestämmelsen bör därför förlängas till denna tidpunkt.
Prop. 1997/98:144
11
Prop. 1997/98:144
Lagförslaget om förlängning av mandattiden för huvudmän i sparbank
bör träda i kraft den 1 september 1998 så att det kan tillämpas på val av
huvudmän som sker i samband med de val till kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige som sker i september 1998.
Den föreslagna ändringen i övergångsbestämmelserna till lagen om
finansieringsverksamhet föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
12
Prop. 1997/98:144
Förslaget om förändring i sparbankslagen förväntas inte medföra några
ytterligare kostnader för staten.
Den föreslagna förlängningen av övergångsbestämmelserna till lagen
om finansieringsverksamhet innebär att Finansinspektionen far en oför-
ändrad tillsynsbörda. Detta följer av att ett antal finansieringsföretag,
åtminstone tills vidare, inte kommer att omfattas av inspektionens kon-
troll. Regeringen gör bedömningen att ytterligare resurser till Finansin-
spektionen inte behöver skjutas till.
13
Prop. 1997/98:144
4§
Ändringen innebär att mandattiden för huvudmän i sparbank förlängs
från tre till fyra år.
Övergångsbestämmelserna till punkt 5
Ändringen innebär en förlängning av den tid som vissa finansierings-
företag får bedriva verksamhet med stöd av äldre lag. Verksamheten far
bedrivas till och med den 31 december 2000, eller om ansökan om till-
stånd har getts in senast detta datum, till dess ansökningen har prövats
slutligt.
14
Prop. 1997/98:144
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Anders-
son, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: Erik Åsbrink
Regeringen beslutar proposition Förlängd mandattid för huvudmän i
sparbank m.m.
15
Eländers Gotab 55963, Stockholm 1998