Prop.
1997/98:127
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i postlagen, lagen om inrikes
vägtransporter och i jämvägstrafiklagen. Ändringarna syftar dels till att
på ett bättre sätt uppnå de postpolitiska målen, dels till att anpassa
lagstiftningen till ett nyligen beslutat EG-direktiv. Det innebär bl.a. att
det nuvarande begreppet grundläggande postservice i postlagen ändras
till samhällsomfattande posttjänst. Det övergripande målet skall liksom
hittills vara att alla skall kunna skicka och ta emot adresserade
försändelser. Detta mål skall kompletteras med ett servicemål som
preciseras i lagtext, tillståndsvillkor och avtal.
Paketbefordran föreslås inte längre utgöra postverksamhet och tillstånd
kommer följaktligen inte längre att krävas för paketbefordran. Denna
service kommer dock även i fortsättningen att utgöra en del av den sam-
hällsomfattande posttjänsten.
Tillstånd att bedriva postverksamhet föreslås fa förenas med villkor.
Tillståndsmyndigheten skall meddela de individuella tillståndsvillkor
som behövs, bl.a. för att säkerställa den samhällsomfattande posttjänsten.
Tillståndsvillkoren skall vara tidsbegränsade.
Nuvarande prisreglering i avtalet mellan staten och Posten AB föreslås
inte få någon motsvarighet i det nya avtalet. Kravet på rabatterat porto
för privatpersoner slopas därmed och ett förenklat redovisningskrav in-
rättas. I stället föreslås ett bemyndigande för regeringen att meddela före-
skrifter om ett pristak för postverksamhet.
Propositionen omfattar också en redovisning av regeringens avsikt att
under året utreda statens ansvar för en grundläggande betaltjänst och
kontantförsörjning.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 127
Prop. 1997/98:127
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)..........5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport......................................................................11
2.3 Förslag till lag om ändring i jämvägstrafiklagen
(1985:192).........................................................................12
3 Ärendet och dess beredning............................................................13
4 Nuvarande ordning..........................................................................13
5 Reformbehovet................................................................................15
6 Utvecklingen på postmarknaden.....................................................17
7 Ändringar i postlagen m.m..............................................................20
7.1 Samhällsomfattande posttjänst.........................................20
7.2 Definition av postverksamhet...........................................24
7.3 Prisregleringen..................................................................25
7.3.1 Prismålet.........................................................25
7.3.2 Pristak.............................................................27
7.4 Finansieringen av den samhällsomfattande posttjänsten.. 30
7.5 Tillståndsreglering............................................................32
7.5.1 Tillståndsprövning..........................................32
7.5.2 Tillståndsvillkor..............................................34
7.6 Post- och telestyrelsen......................................................37
7.6.1 Post- och telestyrelsens roll och uppgifter......37
7.6.2 Post- och telestyrelsens kompetens- och
resursbehov.....................................................41
8 Samhällsomfattande betaltjänster....................................................42
8.1 Utredning om den grundläggande betaltjänsten och
kontantförsörj ningen........................................................42
9 Kostnadskonsekvenser....................................................................45
10 Författningskommentar...................................................................46
10.1 Förslaget till lag om ändring i postlagen (1993:1684)......46
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:610) om
inrikes vägtransport..........................................................50
10.3 Förslaget till lag om ändring i jämvägstrafiklagen
(1985:192).........................................................................50
Bilaga 1 Promemorians lagförslag.......................................................51
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna......................................58
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................59
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................................................66
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998...........67
Rättsdatablad...........................................................................................68
Prop. 1997/98:127
Prop. 1997/98:127
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i postlagen (1993:1684),
2. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,
3. lag om ändring i jämvägstrafiklagen (1985:192),
dels bemyndigar regeringen
4. att teckna avtal om preciserade servicemål för den
samhällsomfattande posttjänsten med den operatör som får till
uppgift att tillhandhålla denna (avsnitt 7.1),
dels godkänner
5. vad regeringen föreslår om att kravet på rabatterade frimärken till
hushållen avskaffas (avsnitt 7.3.2),
6. vad regeringen föreslår om Post- och telestyrelsens roll och
uppgifter (avsnitt 7.6.1).
Prop. 1997/98:127
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684)
dels att 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 1-3, 5, 5 a, 15, 17 och 18 §§ samt rubriken närmast före 1 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 a, 4 b, 5 b, 5 c,
7 a och 7 b §§, samt närmast före 1 a, 5 b och 7 a §§ nya rubriker av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Grundläggande post- och kassa- Samhällsomfattande posttjänst
service
1 §'
I landet skall det finnas en riks-
täckande postservice som innebär
att brev, andra adresserade försän-
delser som väger högst 2 kg och
paket kan nå alla oavsett adressort.
Det skall finnas möjlighet för alla
att få sådana försändelser be-
fordrade till enhetliga och rimliga
priser. Det skall därvid finnas möj-
lighet att försäkra försändelser och
att få kvitto från mottagaren på att
en försändelse har tagits emot.
Därutöver skall det finnas en
rikstäckande kassaservice som in-
nebär att alla har möjlighet att
verkställa och ta emot betalningar
till enhetliga priser.
Det skall finnas en posttjänst i
hela landet som innebär att alla
kan ta emot brev och andra adres-
serade försändelser som väger
högst 20 kg. Posttjänsten skall
vara av god kvalitet och det skall
finnas möjlighet för alla att fa
sådana försändelser befordrade till
rimliga priser. Dessutom skall en-
staka försändelser befordras till
enhetliga priser. Det skall finnas
möjlighet att försäkra försändelser
och att få kvitto från mottagaren på
att en försändelse har tagits emot.
Grundläggande kassaservice
la§
Det skall finnas en kassaservice
i hela landet som innebär att alla
har möjlighet att verkställa och ta
Senaste lydelse 1996:1132.
emot betalningar till enhetliga pri-
ser.
Prop. 1997/98:127
2§
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall fort- regeringen bestämmer skall fort-
löpande följa utvecklingen på löpande följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att post- postområdet och bevaka att
servicen och kassaservicen motsva- posttjänsten och kassaservicen
rar samhällets behov. motsvarar samhällets behov.
3§
Med postverksamhet avses i
lagen regelbunden befordran mot
avgift av brev eller av brev och pa-
ket.
Brev och paket som hanteras i
postverksamhet utgör postförsän-
delser.
Med brev avses adresserade
postförsändelser som är inneslutna
1 kuvert eller annat omslag och som
väger högst 2 kg. Vykort, brevkort
och liknande försändelser jämställs
med brev vid tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade
postförsändelser som väger mer än
2 men högst 20 kg.
Med postverksamhet avses i
lagen regelbunden befordran av
brev mot avgift.
Med brev avses adresserade för-
sändelser som är inneslutna i ku-
vert eller annat omslag och som
väger högst 2 kg. Vykort, brevkort
och liknande försändelser jämställs
med brev vid tillämpning av lagen.
4b§
Tillståndsmyndigheten skall ef-
ter ansökan meddela förhands-
besked om det behövs tillstånd
enligt 4 § för viss verksamhet. Ett
förhandsbesked gäller under den
tid och under de förutsättningar i
övrigt som anges i beskedet.
Postverksamhet skall bedrivas
under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och,
när det gäller befordran av brev, så
att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.
Tillstånd enligt 4 § skall beviljas,
om sökanden inte saknar förut-
sättning att bedriva postverksamhet
på det sätt som anges i första
stycket.
Postverksamhet skall bedrivas
under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och
så att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.
Tillstånd enligt 4 § skall beviljas
endast om sökanden har förut-
sättning att bedriva postverksam-
het på det sätt som anges i första
stycket.
Prop. 1997/98:127
5a§>
Om tillståndshavaren inte följer Om tillståndshavaren inte följer
föreskrifterna i denna lag eller före- föreskrifterna i denna lag eller
skrifter som meddelats med stöd av föreskrifter eller villkor som
lagen, får tillståndet återkallas. Om meddelats med stöd av lagen, får
det är tillräckligt får tillståndsmyn- tillståndet återkallas. Om det är
digheten i stället för att återkalla tillräckligt får tillståndsmyndig-
tillståndet meddela varning. heten i stället för att återkalla till-
ståndet meddela varning.
Tillståndet skall återkallas om
tillståndshavaren begär det.
Om tillståndet återkallas får till- Om tillståndet återkallas får till-
ståndsmyndigheten besluta hur av- ståndsmyndigheten besluta hur
vecklingen av verksamheten skall verksamheten skall avvecklas,
ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksam-
heten.
Tillståndsvillkor
5b§
Tillstånd enligt 4 § att bedriva
postverksamhet får förenas med
villkor om skyldighet för till-
ståndshavare
1. att tillhandahålla en sam-
hällsomfattande posttjänst enligt
1 § och på visst sätt fullgöra vad
som föreskrivs där och i 7 a §,
2. att på visst sätt fullgöra vad
som föreskrivs i 5 § första stycket,
3. att i verksamheten ta hänsyn
2 Senaste lydelse 1996:1132.
3 Senaste lydelse 1996:1132.
till handikappades behov av sär-
skilda posttjänster, och
4. att beakta totalförsvarets be-
hov av posttjänster under höjd be-
redskap.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillstånds-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om tillståndsvillkoren.
5c§
Tillståndsvillkor skall gälla för
en bestämd tid och får meddelas i
samband med att tillstånd beviljas,
i samband med att giltighetstiden
för ett tidigare meddelat villkor
löper ut eller när det annars finns
särskilda skäl.
Tillståndsvillkor får ändras un-
der löpande villkorsperiod endast
enligt förbehåll i meddelat villkor
eller sedan tillståndshavaren har
medgivit detta och sedan andra
tillståndshavare vars verksamhet
direkt påverkas av ändringen har
fått möjlighet att yttra sig.
Tillhandahållande av samhälls-
omfattande posttjänst
7a§
Den som tillhandahåller sam-
hällsomfattande posttjänst enligt
1 § skall
1. tillhandahålla tjänsten till
priser som grundar sig på kostna-
derna,
2. årligen redovisa verksam-
heten för tillståndsmyndigheten i
enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 97/'67/EG av
den 15 december 1997 om gemen-
samma regler för utvecklingen av
gemenskapens inre marknad för
posttjänster och för förbättring av
kvaliteten på tjänsterna/
3. hålla villkoren för tjänsten
Prop. 1997/98:127
4 EGT nr L 15, 21.1.1998. s. 14 (Celex 397L0067).
|
allmänt tillgängliga, Prop. 1997/98:127 4. för handläggningen av 5. årligen offentliggöra uppgif- Regeringen eller, efter rege- 7b§ Regeringen får föreskriva att |
15 §’
Tillsyn över att befordran av brev Tillståndsmyndigheten skall ha
sker i överensstämmelse med denna tillsyn över efterlevnaden av denna
lag utövas av tillståndsmyndig- lag och av de föreskrifter och vill-
|
heten. |
kor som har meddelats med stöd av |
Tillståndsmyndigheten skall
också ha tillsyn över att de före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen följs.
17 §‘
Tillståndsmyndigheten får med- Tillståndsmyndigheten far med-
dela de förelägganden som behövs dela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller för efterlevnaden av denna lag eller
av föreskrifter som har utfärdats av föreskrifter eller tillståndsvill-
|
med stöd av lagen. |
kor som har meddelats med stöd av |
18 §’
Regeringen eller, om regeringen Regeringen eller, om regeringen
bestämmer det. tillståndsmyndig- bestämmer det, tillståndsmyndig-
heten får föreskriva om skyldighet heten far föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksam- för den som bedriver postverksam-
5 Senaste lydelse 1996:1132.
6 Senaste lydelse 1996:1132.
7 Senaste lydelse 1996:1132.
het eller ansöker om tillstånd att het eller ansöker om tillstånd att
bedriva sådan verksamhet att betala bedriva sådan verksamhet eller
avgift för tillståndsmyndighetens ansöker om förhandsbesked enligt
verksamhet enligt denna lag. 4 b § att betala avgift for till-
ståndsmyndighetens verksamhet
enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. I ärenden som gäller ansökan om tillstånd gäller 5 § i dess äldre
lydelse vid prövning av ansökningar som inkommit till tillståndsmyndig-
heten före ikraftträdandet.
3. Tillstånd som meddelats före ikraftträdandet får före utgången av
år 1998 förenas med villkor för en bestämd tid enligt 5 b §, utan hinder
av bestämmelserna i 5 c § första stycket.
Prop. 1997/98:127
10
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lagen skall ej tillämpas på post- Lagen skall ej tillämpas på brev-
befordran, begravningstransporter befordran, begravningstransporter
eller befordran av flyttsaker. Av eller befordran av flyttsaker.
14 § postlagen (1993:1684) följer
dock att 5 och 27—42 §§ skall till-
lämpas i fråga om postbeford-
ringföretags ansvar gentemot den
som har anlitat företaget för be-
fordran av paket inom landet.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är
underkastad fördraget den 9 maj 1990 om internationell järnvägstransport
eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av
avtal om befordran av gods på järnväg.
Prop. 1997/98:127
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Senaste lydelse 1993:1693.
11
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § jämvägstrafiklagen (1985:192)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §'
Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på
svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 2-5 §§
och 5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg.
Av 2 kap. 4 § och 3 kap. 1 § följer att vissa bestämmelser i lagen till-
lämpas även på befordran med annat transportmedel än som anges i
första stycket. I fall som avses i 2 kap. 4 § kan därvid bestämmelser i
lagen tillämpas på befordran även utom Sverige. Enligt 2 kap. 1 §, 3 kap.
1 § och 4 kap. 1 § skall lagen i vissa fall inte tillämpas på befordran i
trafik med utlandet.
Lagen tillämpas inte på postbe- Lagen tillämpas inte på brevbe-
fordran med j ämväg. fordran med j ämväg.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Senaste lydelse 1995:370.
12
I november 1992 föreslog den dåvarande regeringen att Postverkets en-
samrätt på brevbefordran skulle avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1993,
vilket godtogs av riksdagen (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11, rskr.
1992/93:152). I oktober 1993 lämnade samma regering fram ett förslag
till postlag och till en bolagisering av Postverket (prop. 1993/94:38, bet.
1993/94:TU9, rskr. 1993/94:119). I enlighet med riksdagens beslut
trädde en postlag i kraft den 1 mars 1994. Samtidigt ombildades Post-
verket till Posten AB.
I samband med riksdagens behandling av nuvarande regerings förslag
till ändringar i postlagen (prop. 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6, rskr.
1996/97:34) begärde riksdagen att regeringen skulle lämna en snar redo-
visning av vilka åtgärder som kunde behöva vidtas för att skapa garantier
för att målet om en rikstäckande postservice skall kunna uppfyllas.
I departementspromemorian Statens ansvar på post- och betaltjänst-
området (Ds 1997:58) behandlades dessa frågor. Promemorian tog även
upp frågor rörande den grundläggande kassaservicen och den postala
infrastrukturen, dvs. postboxar, adressändringar och postnummersyste-
met. I promemorian föreslogs att dessa frågor skulle utredas. Regeringen
fattade den 23 oktober 1997 beslut om ett uppdrag till Post- och telesty-
relsen (PTS) att utreda den postala infrastrukturen. PTS förväntas
presentera sin utredning senast den 15 mars 1998. Regeringen avser att
under året låta utreda statens ansvar på betaltjänstområdet.
De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig hos Kommunikationsdepartementet (Dnr K97/3495/1).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslagen
utan erinran. Yttrandet finns i bilaga 4.
Efter lagrådsgranskningen har vissa redaktionella ändringar gjorts i
lagtexten. Därutöver har tillkommit en följdändring, lagförslag 3.
Prop. 1997/98:127
Lagreglering på postområdet
Nu gällande postpolitiska mål fastställdes av riksdagen år 1993 i sam-
band med behandlingen av förslaget till postlag och en förändrad
verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, bet.
1993/94:TU9, rskr. 1993/94:119) samt i samband med förslag till
ändringar i postlagen m.m. (prop. 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6, rskr.
1996/97:34).
13
Postlagen fastställer de övergripande målen för den rikstäckande post- Prop. 1997/98:127
och kassaservicen. Det innebär att en rikstäckande brev- och paketbe-
fordran skall tillhandahållas och enstaka brev och paket skall befordras
till enhetliga och rimliga priser. Vidare skall det finnas en kassaservice
som innebär att man kan skicka och ta emot betalningar till enhetliga
priser. Staten har ansvaret att säkerställa denna service, vilket kan ske
genom att staten uppdrar åt en eller flera postoperatörer att medverka till
att servicen upprätthålls.
I postlagen anges att regeringen själv eller genom en myndighet skall
följa utvecklingen på postområdet och bevaka att post- och kassaservicen
motsvarar samhällets behov.
Enligt postlagen skall den som vill bedriva postverksamhet söka till-
stånd hos den myndighet som regeringen bestämmer. Sökanden skall
beviljas tillstånd om denne inte saknar förutsättningar att bedriva post-
verksamhet på sådant sätt att rimliga krav på tillförlitlighet tillgodoses
och att skyddet för avsändarens och mottagarens personliga integritet
upprätthålls.
Post- och telestyrelsen (PTS) är tillstånds- och tillsynsmyndighet på
postområdet. Myndighetens uppgift är bl.a. att följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att den grundläggande postservicen motsvarar
samhället behov.
Postlagen innehåller vidare bestämmelser om tystnadsplikt i postverk-
samhet, obeställbara brev, portobeteckningar m.m.
Avtalet mellan staten och Posten AB
I samband med införandet av en postlag och bolagiseringen av Postverket
beslöt riksdagen att regeringen skulle teckna ett avtal med Posten AB om
en rikstäckande post- och kassaservice, pristak för privatpersoners brev-
befordran, skyldighet att mot ersättning ta hänsyn till de handikappades
behov samt att delta i totalförsvarsplaneringen m.m.
Den 1 mars 1994 tecknade staten ett avtal med Posten AB. Avtalet som
ursprungligen gällde fram till och med den 31 december 1996 förlängdes
med mindre justeringar att gälla fram till 31 december 1997. Det senare
avtalet har den 19 december 1997 förlängts att gälla till och med 30 juni
1998.
Nuvarande krav på servicenivå
Servicemålet formuleras med hänsyn till å ena sidan användarnas behov
och önskemål och å andra sidan de kostnader som är förknippade med
säkerställandet av servicemålet.
Postservicen skall enligt postlagen täcka hela landet och omfatta be-
fordran av brev och andra adresserade försändelser upp till 2 kg samt
paket, till enhetliga och rimliga priser. Dessutom skall kunderna ha möj-
lighet att försäkra försändelser och få ett kvitto på att mottagaren tagit
emot försändelsen.
14
Staten har ytterligare preciserat servicenivån i det avtal som tecknats
med Posten AB. I avtalet fastställs att postservicen skall erbjudas dag-
ligen helgfri måndag-fredag, dvs. alla arbetsdagar. Vidare sägs att servi-
cen skall tillhandahållas med god tillförlitlighet till alla fasta hushåll,
foretag och organisationer i hela landet och att kundernas efterfrågan
skall vara styrande. I normalfallet skall alla ha tillgång till daglig post-
utdelning. Antalet fasta hushåll utan tillgång till daglig posttjänst far inte
öka. Priset för befordran av enstaka inrikes brev upp till 500 g från pri-
vatpersoner far inte stiga snabbare än nettoprisindex. Dessutom skall pri-
vatpersoner erbjudas rabatterade frimärken under lätt tillgängliga former.
Slutligen skall förändringar i postservicens utformning ske varsamt och
efter samråd med berörda kunder.
Nuvarande reglering innehåller således dels krav på servicenivå, dels
krav på prissättning och prisreglering. Motsvarande krav återfinns i EG:s
postdirektiv, se avsnitt 5 EG:s reglering.
Prop. 1997/98:127
Postlagen har varit i kraft i drygt tre och ett halvt år. I samband med de
ändringar som gjordes år 1996 (prop. 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6,
rskr. 1996/97:34) begärde trafikutskottet i sitt av riksdagen antagna be-
tänkande att regeringen skulle återkomma med en snar redovisning av
vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att skapa garantier för att målet
om en rikstäckande postservice skall kunna uppfyllas.
Utvecklingen på postmarknaden i Sverige har aktualiserat frågan om
nuvarande ordning är ändamålsenlig för statens möjligheter att ta sitt an-
svar för de samhällsomfattande tjänsterna (det svenska begreppet för det
i EG:s direktiv använda ”universal service”). De delar av postmarknaden
som är aktuella för översyn är de som gäller brev, paket och betal-
ningstjänster (kassa).
Vad gäller brevbefordran sker en snabb tillväxt av elektroniska sub-
stitut till traditionell brevbefordran. Som exempel kan nämnas telefax,
e-post. mobiltelefoni, Internet och interaktiv kabel-TV. Samtidigt
används IT-tekniken för att effektivisera traditionell brevbefordran
genom t.ex. hybridpost. Parallellt med denna utveckling sker en
internationalisering av brevmarknaden vilken hänger samman med en
ökad internationalisering och globalisering av företagen och
kapitalmarknaden.
Paketmarknaden karakteriseras av betydande konkurrens i fråga om
pris, tjänsteinnehåll och servicenivå (såsom dörr-till-dörr service,
leveranstider och alternativa utlämningsställen). Bakomliggande faktorer
är tillkomsten av internationella bud- och kurirföretag på den svenska
marknaden, förändringar i kundernas krav (t.ex. på ”just-in-time- leve-
ranser”) samt utvecklingen av nya tjänster.
Betaltjänsten har präglats av en kraftig nedgång i antalet transaktioner
på postkontoren. För Posten AB har transaktionsvolymen minskat med
50 % på 10 år. Det beror främst på den tekniska utvecklingen, åtföljd av
15
ett ändrat beteende hos kunderna. Framväxten av nya tjänster på markna- Prop. 1997/98:127
den såsom telefonbanker, ökad användning av autogirering, direktut-
betalning från exempelvis försäkringskassan till mottagarnas bankkonton
samt utbredningen av olika sorters betal- och kontokort har snabbt mins-
kat behovet av kassatransaktioner. Regeringen avser att under år 1998
låta utreda statens ansvar på betaltjänstområdet.
EG:s reglering
Europeiska parlamentet och Europeiska unionens råd har antagit direktiv
97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utveck-
lingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring
av kvaliteten på tjänsterna. Medlemsstaterna skall senast ett år efter det
att direktivet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapens officiella
tidning sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa
direktivet. Direktivet offentliggjordes den 21 januari 1998. Betaltjänst
och kassaservice omfattas inte av direktivet.
Direktivet syftar till att införa harmoniserande bestämmelser rörande
samhällsomfattande posttjänster - ”universal service” - och att förbättra
kvaliteten på postservicen inom den inre marknaden. Målet är en väl fun-
gerande postsektor, vilket är av betydelse för gemenskapens ekonomiska
och sociala sammanhållning. Den bärande tanken är att posttjänsten är ett
viktigt redskap för kommunikation och handel. Kvaliteten på posttjänsten
över gränserna anses för närvarande vara otillfredsställande och syftet
med direktivet är att skapa möjligheten att vidta åtgärder för att förbättra
den postala servicen inom gemenskapen.
Direktivet syftar också till att säkerställa att marknaden liberaliseras
gradvis och under kontrollerade former. I ingressen till direktivet fram-
hålls nödvändigheten av en trygg och rimlig balans i genomförandet av
de åtgärder som är nödvändiga för att garantera ett fritt tillhandahållande
av tjänster inom postsektorn i hela gemenskapen. Samtidigt framhålls
vikten av att rättigheterna och skyldigheterna för dem som tillhandahåller
de samhällsomfattande tjänsterna respekteras.
I direktivet anges således att medlemsländerna skall säkerställa en
samhällsomfattande posttjänst av bestämd kvalitet inom hela landet.
Posttjänsten definieras som insamling, sortering, transport och överläm-
nande av postförsändelser. Samhällsomfattande posttjänst definieras som
stadigvarande tillhandahållna posttjänster av fastställd kvalitet inom hela
territoriet till rimliga priser för samtliga användare. Priserna skall därut-
över vara kostnadsbaserade. Medlemsstaterna får dock besluta att en en-
hetlig taxa skall gälla, vilket inte utesluter att den eller de som tillhanda-
håller den samhällsomfattande tjänsten har rätt att ingå individuella avtal
om priser med kunden. Minimikravet är att den samhällsomfattande
tjänsten skall omfatta postförsändelser som väger högst 2 kg och paket
upp till 10 kg. Alla medlemsländer är emellertid skyldiga att säkerställa
en distribution av försändelser från andra medlemsländer om de väger
högst 20 kg. I direktivet ställs även vissa krav på servicenivån, t.ex. vad
gäller frekvensen av insamling av brev och anpassning av insamlings-
16
punkterna till användarnas behov. Vidare ställs krav på utdelning varje
arbetsdag och minst fem dagar i veckan. Befordringstider för gränsöver-
skridande post fastställs också i direktivet, medan motsvarande nationella
krav skall beslutas av medlemsländerna själva. De nationella kraven skall
harmonisera med de krav som finns i direktivet. Andra krav gäller lika
behandling av alla användare, kostnadsbaserade och rimliga taxor samt
transparenta redovisningar hos den eller de operatörer som utses att
tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna.
Enligt direktivet får medlemsstaterna införa tillståndsförfaranden och
tillstånden far förenas med villkor bl.a. beträffande skyldighet att tillhan-
dahålla samhällsomfattande tjänster och om krav på tjänsternas kvalitet,
tillgänglighet och utförande.
För att övervaka marknaden och servicen skall medlemsländerna in-
rätta nationella tillsynsmyndigheter som är oberoende av de operatörer
som tillhandahåller tjänsterna. Dessa nationella tillsynsmyndigheter skall
ha till uppgift att säkerställa posttjänstens överensstämmelse med de för-
pliktelser som härrör från direktivet. Det innebär att Post- och telestyrel-
sen (PTS) som nationell tillsynsmyndighet kommer att fa i uppgift att
generellt bevaka att direktivets krav uppfylls, t.ex. kravet på att de
samhällsomfattande tjänsterna tillhandahålls. Samtidigt innehåller
direktivet en rad konkreta uppgifter för tillsynsmyndigheten. Det kan
exempelvis röra sig om att medge undantag från kravet på fem dagars
insamling respektive utdelning av postförsändelser ”under
omständigheter eller geografiska förhållanden som de nationella
tillsynsmyndigheterna bedömer vara undantagsvis förekommande”. Det
kan också röra sig om att informera EG-kommissionen om hur
operatörernas informations- och redovisningsskyldighet har uppfyllts.
Sammantaget innebär EG-direktivet att PTS förväntas spela en central
roll vid genomförandet av postdirektivet, både i form av myndighets-
beslut och genom tillsyn m.m. Detta innebär en utvidgning av PTS nuva-
rande uppgifter och ställer ökade krav på insatser och på delvis ny kom-
petens, t.ex. vad gäller kostnadsredovisning och principer för avgiftssätt-
ning.
Prop. 1997/98:127
Post- och telestyrelsen (PTS) har beskrivit utvecklingen på postmarkna-
den i Sverige i ett antal rapporter och dokument. Den senaste redogörel-
sen, ”Redogörelse för utvecklingen på postmarknaden i Sverige 1996 -
97” sammanfattas här.
Vid ingången av år 1996 fanns det fyra verksamma postoperatörer i
Sverige som var anmälda till PTS. Dessa var Posten AB, CityMail AB i
konkurs, SDR-Gruppen AB (SDR) samt City and Financial Sweden AB.
Under år 1995 hade Posten AB distribuerat ca 3 370 miljoner adresserade
försändelser, CityMail 33 miljoner, SDR 4 miljoner och City and Finan-
cial några hundratusen.
17
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 127
Den 7 december 1995 hade Posten AB som då, genom sitt dotterbolag
Postbolagen AB ägde 75 % av City Mail, försatt detta bolag i konkurs.
City Mails grundare och tidigare minoritetsägare förvärvade någon
månad senare bolagets rörelse. Med nytt kapital från såväl utländska som
svenska fondbolag expanderade det nya företaget City Mail Sweden AB
under år 1996 och år 1997 sin verksamhet till hela Storstockholm från
Nykvarn till Åkersberga (inklusive skärgården och Mälaröarna) samt
Göteborg och Malmö. Företaget täcker därmed ca 30 % av landets alla
hushåll med utdelning av försorterade storsändningar, s.k. industriell
post.
SDR, vars huvudsakliga verksamhet är rikstäckande utdelning av oad-
resserad direktreklam, distribuerar också en försiktigt växande volym
adresserade försändelser. City and Financial Sweden AB som har bytt
namn och numera heter FDS Financial Distribution Services AB (FDS)
förmedlar regelbundet post mellan företag i Stockholm, främst i finans-
sektorn, och mellan dessa företag och motsvarande företag i utlandet.
FDS verksamhet växer och prognosen för antalet hanterade försändelser
år 1997 är 1 miljon.
Under våren 1996 introducerade Posten AB ett nytt brevdistributions-
system som bl.a. innebär att brevsorteringen koncentrerats till 13 högau-
tomatiserade sorteringsterminaler. Volymen försändelser som hanterades
i ”Brevnätet" var i princip oförändrad år 1996 jämfört med året innan.
Den 1 mars 1997 genomfördes en genomgripande portoomläggning.
Omläggningen innebar i korthet att olika tjänster för privatpersoner och
företag infördes samt att tjänsterna anpassades till kostnaderna för de
olika tjänsterna. Det betydde bl.a. att normalportot, dvs. portot för en-
staka övernattbefordrade försändelser höjdes från 3,85 kronor till 5,00
kronor, med möjlighet till rabatter under vissa villkor, medan priset på
lokalt eller regionalt inlämnade försorterade storsändningar sänktes.
Under hösten 1996 anmälde ytterligare åtta företag att de bedrev post-
verksamhet. Från och med den 1 januari 1997 krävs det tillstånd från
PTS för att fa bedriva postverksamhet. Utöver de tidigare anmälda post-
operatörerna har ett drygt 100-tal företag sökt och beviljats sådant till-
stånd, varav ett 70-tal påbörjat sin verksamhet.
Av de postbefordringsföretag som tillkommit under slutet av år 1996
men framför allt under första tertialet år 1997 är huvuddelen fåmansföre-
tag som åtar sig att lokalt samla in post från företag, organisationer och
myndigheter, men också i många fall från egna brevlådor, för att dela ut
den på orten. Alla dessa företag ger ut egna frimärken eller har andra
tydliga igenkänningstecken på försändelserna (distributörsbeteckningar).
Dessa företag hanterar vardera mellan 150 - 1 500 brev om dagen. Det
finns inga uppgifter som visar hur stor del av sina respektive lokala
marknader som dessa företag har.
Några av de nytillkomna företagen är förhållandevis stora. Det rör sig
antingen om tidningsdistributionsföretag som också delar ut brev eller
företag som bedriver postverksamhet på flera orter. Det förtjänar att på-
pekas att området är så nytt att så gott som alla de företag som är verk-
samma vid sidan av Posten AB utvecklingsmässigt befinner sig i en be-
gynnelsefas. Det innebär att alla uppgifter om brevvolymer blir mycket
Prop. 1997/98:127
18
osäkra. Likaså är det svårt att förutse hur de olika företagen kan komma Prop. 1997/98:127
att samverka. Det finns något exempel på hur ett företag på franchising-
basis driver en samordnad verksamhet på flera orter i ett län. Andra sam-
verkansmodeller förekommer också.
Beträffande den postala infrastrukturen tecknar nytillkomna operatörer
likalydande, av PTS godkända, avtal med Posten AB om tillgång till
postboxsystemet. Vidare erbjuds samtliga nya operatörer att ansluta sig
till Svensk Adressändring AB (SvAAB). Företagets verksamhet består i
att ta emot uppgifter om adressändringar och hålla dessa tillgängliga i en
databas. PTS har en särskild arbetsgrupp för kvalitetsfrågor, i vars arbete
samtliga operatörer med tillstånd är välkomna att delta.
En branschförening för postoperatörer har bildats, Fria Postoperatörers
Förbund, med uppgift att tillvarata medlemmarnas intressen och driva på
i frågor om kvalitet och tillgång till den postala infrastrukturen. En kon-
kret fråga som förbundet arbetar med är ett tillfälligt registerhållningstill-
stånd från Datainspektionen för medlemmar som vill kunna utnyttja
SvAAB:s register för eftersändning av post och tillfälliga adressänd-
ringar under semesterperioder.
Den senast gjorda uppskattningen av marknadsandelar i Sverige byg-
ger dels på de uppgifter som Posten AB, City Mail och SDR lämnat till
PTS rörande totala antalet förmedlade adresserade försändelser under år
1996, dels på övriga 67 tillståndshavares prognoser för hur många brev
de kommer att förmedla under år 1997.
|
Operatör |
Miljoner försändelser | |
|
1992 |
1996/97 | |
|
CityMail |
1 |
51,5 |
|
SDR |
4,7 | |
|
Övriga 67 st |
~T~ |
8-15 |
|
Posten AB |
3 209 |
3 361 |
|
Posten AB:s andel |
99,6 % |
97,9 % |
Källa: PTS. Uppgifter för 1996/97 avser år 1996 för samtliga utom de 67 st nya operatörer, där det är
fråga om prognoser för år 1997. Av dessa har många inte börjat sin verksamhet eftersom flertalet har fått
tillstånd först under våren 1997. För år 1992 gäller siffran 12 miljoner samtliga operatörer utom Posten AB.
Tabellen visar att övriga 69 st postoperatörer med tillstånd inte tagit
några större volymer från Posten AB, vars marknadsandel utgör närmare
100 %. Den volym postförsändelser som Posten AB hanterar har dess-
utom ökat med 152 miljoner mellan åren 1992 och 1996, dvs. Posten
AB:s volym har ökat mer än vad de övriga operatörer tillsammans hante-
rar under ett år.
Om man i stället delar in marknaden efter olika försändelseslag t.ex.
den distribution om vilken Posten AB och City Mail konkurrerar far man
dock en annan bild. Posten AB och City Mail konkurrerar huvudsakligen
om B-postsändningar i storstadsregioner, dvs. de regioner där köpkraften
finns. City Mails marknadsandel är med denna definition av marknaden
betydligt större än vad som beskrivs ovan.
19
7.1
Prop. 1997/98:127
Regeringens förslag: Begreppet grundläggande postservice ändras
till samhällsomfattande posttjänst.
De postpolitiska målen delas upp i
- övergripande mål som anges i postlagen och
- servicemål som anges i postlagen och preciseras genom
tillståndsvillkor.
Ytterligare preciseringar av statens krav på servicenivåer säkerställs
genom ett nytt avtal mellan staten och den operatör som får till upp-
gift att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till ett för-
tydligande och uppdelning av de krav på posttjänst och servicemål som
staten ställer. Flera av dessa bl.a. Post- och telestyrelsen (PTS), Konkur-
rensverket, Posten AB. Konsumentverket och Glesbygdsverket pekar
emellertid på behovet av att ytterligare förtydliga de krav på servicenivå
som ställs på den samhällsomfattande posttjänsten. Några remissinstan-
ser. Länsstyrelsen i Gotlands län och Statstjänstemannaförbundet fram-
för att kraven borde sättas på en högre nivå än vad som föreslagits i pro-
memorian.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för de postpolitiska
målen är medborgarnas och samhällets behov av en effektiv, samman-
hållen och tillförlitlig posttjänst. Staten har ansvaret för att säkerställa en
sådan posttjänst i hela landet. För att göra det möjligt att följa upp de mål
som staten skall säkerställa måste dessa definieras och preciseras.
I PTS uppföljning av avtalet mellan staten och Posten AB uppmärk-
sammar myndigheten flera reglerings- och stymingsfrågor som behöver
lösas, t.ex. närmare definitioner av vilka tjänster som skall säkras. PTS
har även pekat på de inkonsekvenser som finns mellan bestämmelserna i
postlagen och avtalet, t.ex. diskrepansen mellan det generella prisskyddet
i lagen och den avgränsade prisregleringen i avtalet.
I postlagen används begreppen "grundläggande postservice” och
”rikstäckande postservice” för att definiera samhällets behov. Det första
begreppet pekar på att det skall finnas en basservice dvs. fysisk distribu-
tion av brev. Det senare innebär att man skall kunna nå alla adressater i
hela landet med vissa typer av försändelser.
Begreppen återkommer i avtalet mellan staten och Posten AB i vilket
staten ställer ytterligare krav på servicenivå, t.ex. hög tillförlitlighet och
daglig utdelning, dvs. måndag till fredag.
I postlagen ställs också krav på ”enhetliga och rimliga priser” vilket i
avtalet utvecklas till att priset för privatpersoners försändelser inte far
öka mer än den allmänna prisnivån.
20
De försändelser som den grundläggande postservicen skall omfatta de- Prop. 1997/98:127
finieras i postlagen med hänsyn till försändelsernas art och vikt, varvid
brev, andra adresserade försändelser som väger högst 2 kg och paket
anges. Vidare följer en definition av vad som avses med brev och adres-
serade försändelser.
I dag definieras postservice i postlagen som en blandning av tjänst och
servicenivå, vilket försvårar anpassningen av tjänstens innehåll till den
tekniska utvecklingen, kundernas ändrade behov och beteende samt
övriga förändringar på postmarknaden. Kostnaden for att tillhandahålla
tjänsten är också beroende av vilken servicenivå staten kräver för tjäns-
ten.
Enligt regeringens mening finns det fördelar med att i likhet med EG:s
postdirektiv definiera posttjänsten respektive servicenivån för tjänsten
var for sig. Detta öppnar möjligheten att diskutera alternativa service-
nivåer. Det ger en flexibel och långsiktigt hållbar definition av
posttjänsten, kombinerad med en servicenivå som kan ändras vid behov.
Vidare underlättas precisering och analys av de krav som staten ställer på
posttjänsten om själva tjänsten definieras separat från de olika service-
nivåer vid vilka tjänsten kan utföras.
Det är därför väsentligt att hålla isär posttjänsten som sådan och kraven
på hur tjänsten skall utformas, dvs. servicenivån, och till vilket pris
tjänsten skall erbjudas.
Det övergripande målet för postpolitiken bör vara renodlat och endast
ange den tjänst som staten skall garantera utan att ange servicenivå. De-
finitionen bör vidare vara långsiktigt hållbar. Det övergripande målet for
postpolitiken och det som staten skall säkerställa kan uttryckas som att
det skall finnas en posttjänst i landet som innebär att alla skall kunna
skicka och ta emot postförsändelser.
De försändelser som denna posttjänst skall omfatta definieras som alla
adresserade försändelser som väger högst 20 kg, dvs. förutom brev även
paket samt adresserade tidningar, kataloger och böcker. Omfattningen
föreslås således vara densamma som nuvarande, endast sättet att formu-
lera definitionen har ändrats.
Det övergripande målet for posttjänsten måste kompletteras med krav
på den servicenivå som skall erbjudas för tjänsten, dvs. ett servicemål.
Servicemålet bör formuleras med hänsyn till å ena sidan användarnas
behov och önskemål samt å andra sidan de kostnader som är förknippade
med säkerställandet av servicemålet. Ett generellt servicemål bör anges i
postlagen. Detta bör därefter preciseras i tillståndsvillkor och i avtal.
Det övergripande målet och servicemålet tillsammans utgör den sam-
hällsomfattande posttjänst som alla i samhället skall ha tillgång till och
motsvarar det internationellt vedertagna ”universal service”. Servicekra-
ven på den samhällsomfattande posttjänsten bör i postlagen anges som att
posttjänsten skall vara av god kvalitet och att det skall finnas möjlighet
for alla att fa aktuella försändelser befordrade till rimliga och, vad gäller
enstaka försändelser, enhetliga priser. Det skall därvid finnas möjlighet
att försäkra försändelser och att få kvitto från mottagaren på att en för-
sändelse har tagits emot.
21
Servicenivåer
Prop. 1997/98:127
De två krav på service som i dag ställs i postlagen är mycket allmänt
hållna. Kraven gäller dels avgiften for hela posttjänsten, dels service-
nivån i utdelningsledet. Däremot ställs inga krav vad gäller inlämning av
post, hur sortering och transport av post skall organiseras eller hur lång
tid leverans av tjänsten får ta, vilket är fallet i EG:s postdirektiv.
I EG-direktivet ställs krav på såväl inlämning som utdelning av post
samt avgift och tidsåtgång för hela tjänsten. En jämförelse av Sveriges
och EG:s krav visar således att de svenska kraven behöver anpassas.
Frågan är emellertid hur långtgående krav staten skall ställa. Skall staten
säkerställa en basservice för posttjänsten i hela landet som inte far under-
skridas eller är det en målnivå som eftersträvas? Nuvarande servicenivå
kan exempelvis skifta mellan olika delar av landet, mellan olika kund-
grupper och över tiden. På vissa orter uppnås och till och med överskrids
målnivån medan man i vissa delar av landet inte ens når basnivån.
Skillnaden mellan dessa servicenivåer kan exemplifieras med hjälp av
befordringstider. Basnivån skulle då kunna motsvaras av direktivets krav
på att 85 % av gränsöverskridande postförsändelser skall vara framme tre
dagar efter inlämningsdagen och 97 % fem dagar efter inlämnandet. På
nationell nivå skulle dessa krav kunna motsvaras av krav på att 85 % av
postförsändelserna skall vara framme nästa dag (övemattbefordran) och
att 97 % skall vara framme efter tre dagar. Lägre än så får operatörens
kvalitet inte ligga någonstans i landet. Målnivån däremot skulle exem-
pelvis kunna sättas till 96% för övemattbefordran och 100% för tre-
dagarsbefordran.
Genom att sätta kraven på postservicen vid en målnivå som i dag inte
uppnås skulle operatörerna ständigt sträva efter att bli bättre vilket i och
för sig medför att servicen ständigt ökar eller ligger på en hög nivå. Det
innebär emellertid också att kostnaderna för att bibehålla denna nivå,
eller för varje nivåhöjning för att uppfylla de högt ställda kraven, blir
mycket höga. Varje nivåhöjning innebär oftast nya investeringar i teknik
och personal.
Med en basnivå däremot riskerar man att operatörerna nöjer sig med
att nätt och jämt uppfylla kravet, vilket i sin tur inte skulle innebära
någon höjning av servicenivån i landet. På en fri marknad finns det
emellertid flera incitament för operatörerna att sträva efter att nå en högre
nivå, framför allt i förhållandet till sina konkurrenter. Denna anpassning
skulle emellertid ske efter företagets egen förmåga och resurser. Gles-
bygdsverket, Svenska kommunförbundet och Länsstyrelsen i Gotlands län
är positiva till att servicekraven preciseras. De är dock oroliga för att en
harmonisering med servicekraven som ställs i EG-direktivet beträffande
gränsöverskridande post medför en för låg servicenivå. De befarar att
servicen, i områden där konkurrensen är liten eller saknas helt, kommer
att försämras. Posten AB påpekar att det är viktigt att de krav som staten
ställer är tydliga och väl uttalade. De ser det som en fördel att kravet på
övemattbefordran nu föreslås bli direkt uttalat.
Vid en avvägning mellan alternativa kvalitetskrav för befordringstider
- basnivå eller målnivå - bör hänsyn tas till de kostnader som dessa
22
alternativ för med sig, liksom kundernas villighet att betala för respektive Prop. 1997/98:127
servicenivå. En annan avgörande fråga är om det finns en postoperatör
som har praktiska förutsättningar att klara kraven på målnivån i hela lan-
det. Detta saknas i dag, delvis p.g.a. landets geografi och klimat. Dess-
utom kan det krävas viss minskning i tillgänglighet för postkunderna för
att klara målnivån. En förutsättning för övemattbefordran från övre
Norrland kan exempelvis vara att inlämning av brev måste ske tidigt
under eftermiddagen för utdelning nästa dag, vilket skulle kunna upp-
fattas av kunderna som sämre service än i dag.
Ett servicemål som utgår från EG:s postdirektiv innebär att flera nya
krav ställs utöver de som i dag gäller i Sverige. Det gäller exempelvis
tömningstider och lokalisering av brevlådor samt möjlighet att bedöma
posttjänstens kvalitet genom öppen redovisning av uppnått resultat.
Servicemålet skall understryka att det är användarnas behov och önske-
mål som skall sättas i centrum vid utformning av den posttjänst som sta-
ten skall säkerställa. Samma basservice skall säkerställas i hela landet.
Regeringen anser att det servicemål som staten skall ange för
posttjänsten i hela landet skall vara en insamling minst 5 dagar i veckan
av postförsändelser upp till 20 kg. Vidare skall det ske en tydlig anpass-
ning av servicenivån till kundernas behov vad gäller lokalisering av in-
samlingspunkter, regelbunden och tillförlitlig befordran, lika behandling
och publicering av kvalitetskrav. Dessa krav skall fastställas i de till-
ståndsvillkor som föreslås i avsnitt 7.5.2 Ytterligare precisering av ser-
vicemålet. exempelvis ett krav på att det antal hushåll som i dag saknar
daglig service inte får öka, skall säkerställas i ett avtal mellan staten och
den eller de operatörer som får till uppgift att tillhandahålla den
samhällsomfattande posttjänsten, vilket under överskådlig tid kommer att
vara Posten AB.
Regeringen avser vidare att kraven på befordringstid för adresserade
brevförsändelser skall anpassas till den basnivå som krävs för gränsöver-
skridande post enligt EG:s direktiv. På nationell nivå innebär det att 85 %
av de brevförsändelser som lämnas in för övemattbefordran skall komma
fram över natten och 97 % över tre arbetsdagar. Kraven skall ställas i
tillståndsvillkor och gälla försändelser som lämnas in i alla delar av lan-
det. Det är således inte fråga om en genomsnittlig procentandel för hela
landet. Kraven skall gälla för brevbefordran av försändelser för vilka
avsändaren betalat det pris som gäller för övemattbefordran.
Staten skall alltså genom tillståndsvillkor säkerställa en basnivå för
posttjänsten som skall uppnås i hela landet. Därmed preciseras kravet i
postlagen på att posttjänsten skall vara av god kvalitet. Om det på sikt
visar sig att denna basnivå är för lågt satt, kan den justeras. Det bör
poängteras att det givetvis inte finns något hinder för berörd postoperatör
att ha en högre målsättning än basnivån.
EG-direktivets servicekrav beträffande insamling, utdelning och be-
fordringstider m.m. kommer därmed att säkerställas genom tillstånds-
villkor som meddelas av PTS.
Möjligheten att förena tillstånd med villkor enligt förslaget i avsnitt
7.5.2 innebär för Posten AB:s del att de särskilda krav bolaget ställs inför
till stor del kommer att framgå av tillståndsvillkor i stället för att anges i
23
ett avtal. Riksdagens bemyndigande för regeringen (prop. 1995/96:218, Prop. 1997/98:127
bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34) att teckna avtal med Posten AB om
att upprätthålla en rikstäckande postservicen i hela landet kommer alltså
delvis att vara inaktuellt.
Regeringens förslag: Paketbefordran tas bort ur begreppet postverk-
samhet
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar uppfattningen i
promemorian att paketbefordran inte skall utgöra en del av postverksam-
het. Facket för Service och Kommunikation (SEKO) framhåller i sitt
remissyttrande att Posten i högsta grad är en del av IT-samhället och att
gränsdragningen till telemarknaden blir allt otydligare. Därför anser
SEKO att postlagen inte enbart bör omspänna fysisk förmedling av för-
sändelser och meddelanden utan även elektronisk meddelandeförmed-
ling.
Skälen for regeringens förslag: I och med att Postverkets ensamrätt
på brevbefordran avskaffades den 1 januari 1993 öppnades postområdet
för flera postoperatörer. Den postlag som infördes den 1 mars 1994 gav
möjlighet att reglera denna postverksamhet. Då gjordes dock bedöm-
ningen att något tillståndskrav för att bedriva postverksamhet inte skulle
införas utan att det i stället skulle räcka med en anmälningsplikt och till-
syn genom Post- och telestyrelsens (PTS) försorg. Denna bedömning
byggde på uppfattningen att ”det inte kan förväntas uppstå särskilt många
postbefordringsforetag som är beredda att åta sig en mera omfattande
postservice. Det ringa antalet förväntade brevbefordringsföretag talar
tvärtom mot att införa ett tillståndssystem” (prop. 1993/94:38, s. 78).
Genom ändringar i lagen som trädde i kraft den 1 januari 1997 infördes
dock tillståndsplikt för att få bedriva postverksamhet. Äncringen innebar
att nya postoperatörer blev tvungna att ansöka om tillstånd innan de
startade sin verksamhet. De krav som tidigare ställts på verksamheten
förblev emellertid oförändrade.
1 3 § postlagen definieras den verksamhet som kräver tillstånd att be-
driva postverksamhet, som ”regelbunden befordran mot avgift av brev
eller av brev och paket”. I första hand avses alltså befordran av brev, men
i de fall man även befordrar paket skall paket ingå i den tillståndspliktiga
verksamheten. Lagen innehåller också en närmare definition av vad som
avses med brev och paket, bl.a. avseende vikt och beskaffenhet.
Huvudmotivet för reglering av brev och paketbefordran är att skydda
avsändare och mottagare från att innehållet i försändelserna röjs för ut-
omstående. Eftersom brev allmänt sett anses vara särskilt skyddsvärda
från integritetssynpunkt är det viktigt att brevbefordran står under tillsyn
av en tillsynsmyndighet. Då det gäller paket finns det dock övervägande
skäl som talar mot att ställa paketbefordran under sådan tillsyn. Paket-
24
marknaden har hittills varit praktiskt taget oreglerad. Det är en allmän
uppfattning att paketbefordringen fungerar tillfredsställande och att
någon reglering inte behövs. Det finns inte heller anledning att i detta
avseende särbehandla sådan paketbefordran som sker inom ramen för
postverksamhet från annan paketbefordran. Tillsynen har därför endast
kommit att omfatta sådan postverksamhet som avser brevbefordran.
De skäl som framförts för att undandra paketbefordring från tillsyn gör
sig med samma styrka gällande även vid bedömningen av tillståndsplikt-
ens omfattning. Regeringen anser därför att tillståndspliktig postverk-
samhet bör begränsas till brevbefordran. Samtidigt är möjligheten för
privatpersoner, företag och organisationer att skicka paket en viktig del
av den posttjänst som staten skall ansvara för. Därför skall paketbeford-
ringstjänsten även fortsättningsvis ingå i den samhällsomfattande tjäns-
ten.
Den snabba teknikutvecklingen inom både tele- och postområdet kan,
såsom SEKO framhåller, inom en snar framtid förändra förutsättningarna
för statens ansvar på området kraftigt. Med den pågående sammansmält-
ningen av dagens meddelandetekniker kan lagstiftningen behöva ändras i
framtiden. Det är därför viktigt att fortlöpande följa utvecklingen för att
vid behov kunna se över regleringen.
7.3.1 Prismålet
Prop. 1997/98:127
Regeringens förslag: EG-direktivets krav på taxor som grundar sig
på kostnaderna för samhällsomfattande posttjänst och separat
kostnadsredovisning för operatörer som svarar för sådan förs in i
postlagen.
Kravet på enhetliga priser för försändelser som ingår i den samhälls-
omfattande posttjänsten kvarstår. I lagtexten förtydligas dock att detta
endast gäller för enstaka försändelser.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget.
Några remissinstanser Post- och telestyrelsen {PTS), Fria Postopera-
törers Förbund och Konsumentverket är dock av olika skäl tveksamma
till lokalporto. Handikappförbundens samarbetsorgan anser att kravet på
rabatterade föreningsporton bör finnas kvar. Konkurrensverket, Posten
AB och Statstjänstemannaförbundet avstyrker dock en prisreglering med
hänvisning till att det på en avreglerad marknad inte behövs någon
prisreglering samt att ett bemyndigande för regeringen att vid behov
föreskriva om ett nytt pristak är ett tillräckligt starkt medel för att
förhindra oskäliga prishöjningar.
Skälen för regeringens förslag: Postlagen och avtalet mellan staten
och Posten AB innehåller två olika prismål eller skydd mot alltför krafti-
ga prisökningar. Dels finns ett generellt prisskydd i postlagen genom
25
kravet på att den grundläggande postservicen i landet skall erbjudas till
enhetliga och rimliga priser, dels finns ett specifikt skydd i avtalet mellan
staten och Posten AB som riktar in sig enbart på priserna för privatperso-
ners post, dvs. ett pristak. Här behandlas det generella prisskyddet. Pris-
taket behandlas i avsnitt 7.3.2
Det generella skyddet gäller alla, dvs. samtliga hushåll, företag och
organisationer i hela landet. Kravet på enhetliga priser omfattar enligt
tidigare propositioner (prop. 1993/94:38, s. 150 och prop. 1995/96:218,
s. 63) endast enstaka försändelser, som kan vara brev eller andra adresse-
rade försändelser upp till 2 kg, samt paket (2 - 20 kg). Med enstaka
försändelser avses endast styckevis befordran av brev och paket. I för-
arbetena anges vidare att då det är fråga om befordran av en större mängd
post som lämnas in från exempelvis ett företag vid ett och samma till-
fälle, är prissättningen fri.
Befordringsprisema skall vidare vara rimliga, dvs. en privatperson
skall utan vidare ha råd att utnyttja brevtjänstema.
En jämförelse mellan EG-direktivets krav och nuvarande svenska
reglering visar att det finns vissa skillnader mellan EG:s krav och de
svenska kraven.
Enligt EG-direktivet skall priserna för den samhällsomfattande
posttjänsten grunda sig på kostnaderna. Detta krav infors nu i postlagen.
Vidare införs i postlagen ett krav på att en operatör som utses svara för
samhällsomfattande posttjänst redovisar kostnaderna för dessa
posttjänster separat från övriga tjänster som denne tillhandahåller.
Kraven skall gälla för försändelser som ingår i den samhällsomfattande
posttjänsten.
Enhetliga priser
Postlagen innehåller inte någon definition av begreppet enhetliga priser.
Såsom begreppet har tillämpats, har det medgivit ett omfattande system
med avgifter som varierar med hänsyn till inlämningsvolym, sorterings-
grad, inlämningsställe, inlämningstid, tidsutdräkt for tjänsten, betalnings-
sätt (frimärken, frankering, faktura, m.m.) innehåll i försändelsen,
dimension, osv. Sammantaget innebär det att priset för ett 20 grams brev
som befordras av Posten AB mellan punkten A och punkten B i dag kan
variera i pris mellan 2 kr och 5 kr.
Regeringen anser att kravet på enhetliga priser för försändelser som
ingår i den samhällsomfattande posttjänsten skall kvarstå i postlagen. Det
bör dock i lagtexten uttryckligen anges att kravet endast gäller för en-
staka försändelser. Härutöver står det operatörerna fritt att avtala om
priset för försändelser som lämnas för befordran på annat sätt än stycke-
vis och i sådan mängd att det innebär en enklare hantering för opera-
törerna. Kravet på enhetliga priser är motiverat av postpolitiska skäl och
som angivits ovan får sådana krav ställas av medlemsstaterna enligt EG-
direktivet (se avsnitt 5).
Kravet på enhetliga priser hindrar inte en differentierad prissättning
for olika typer av tjänster för vilka det finns en differentierad kostnads-
Prop. 1997/98:127
26
bild. En tjänst som innebär t.ex. lokal befordran till en lägre kostnad kan Prop. 1997/98:127
således erbjudas till ett lägre pris. Detta förutsätter dock att tjänsten er-
bjuds inom hela landet och att priset för lokal befordran av enstaka för-
sändelser är enhetligt för hela landet.
Ett för hela landet enhetligt porto kan inte vara strikt kostnadsbaserat i
varje enskilt fall. Ett över hela landet enhetligt porto som grundas på
genomsnittskostnaderna för rikstäckande respektive lokal befordran av
enstaka försändelser kan emellertid sägas uppfylla kravet på att grunda
sig på kostnaderna.
Rimliga priser
Motsvarande definitionsbehov, som för enhetliga priser, finns beträf-
fande begreppet ”rimliga priser”. Den vägledning som finns är kravet på
hänsyn till kostnader som omnämns i prop. Ändringar i postlagen m.m.
(1995/96:218), dvs. dels att priserna inte skall vara betungande, dels att
hänsyn skall tas till kostnaderna. Detta har emellertid inte preciserats i
postlagen (1993:1684). Däremot finns krav i EG-direktivet om dels att
taxorna skall grunda sig på kostnaderna, dels separat redovisning av
kostnaderna för den samhällsomfattande posttjänsten.
Vad som är betungande bör relateras till hushållens totala årliga ut-
gifter. Genomsnittshushållet köper 66 st frimärken om året för 330 kr
alternativt 215 kr (dvs. till normalporto respektive rabatterat porto). Detta
är en liten årlig utgift för de flesta hushåll. Däremot kan portokostnader
vara betungande för företag, föreningar, organisationer m.fl. som vare sig
får privatpersoners erbjudande om rabatterade frimärken eller storsänd-
ningsrabatter. Portokostnader kan också vara betungande för de hushåll
som skickar ovanligt många brev.
Det centrala är att var och en i landet bör ha möjlighet att till ett rim-
ligt pris utnyttja den samhällsomfattande posttjänsten och att ingen ute-
sluts från denna p.g.a. orimligt höga portokostnader i förhållande till
hushållsinkomsten.
7.3.2 Pristak
Regeringens förslag: Ett bemyndigande för regeringen att föreskriva
att priser för tjänster som ingår i postverksamhet inte får överstiga
vissa nivåer ersätter nuvarande prisreglering i avtalet mellan staten
och Posten AB.
Kravet i avtalet för Posten AB att erbjuda rabatterade frimärken till
hushållen avskaffas.
Post- och telestyrelsen ges i uppdrag att löpande följa prisutveck-
lingen samt att noga kontrollera att pristaket följs.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till
promemorians förslag. Några har dock framfört att regeringens möjlighet
27
att reglera priserna inte bör utnyttjas förrän det verkligen visar sig att det
är nödvändigt och att marknaden inte klarar att hålla priserna på rimliga
nivåer.
Skälen för regeringens förslag: Den granskning som redovisas i
promemorian av det nuvarande pristaket i avtalet mellan staten och
Posten AB, visar att dess konstruktion har ett antal väsentliga brister. Det
finns flera osäkerhetsmoment som påverkar tillförlitligheten i utfallet,
t.ex. de olika viktningama och bruket av genomsnittsindex. Det innebär
bl.a. att ändringar i vissa grundförutsättningar kan ge stora skillnader i
det utrymme som finns för Posten AB att höja portot utan att pristaket
överskrids, t.ex. genom valet av viktning för rabatterade frimärken. Frå-
getecken finns också rörande vilket index som är mest lämpligt, rapporte-
ringstidpunkten för PTS uppföljning samt överföringen mellan åren.
I postdirektivet ställs krav på kostnadsbaserade taxor, lika behandling
av alla kunder samt separat kostnadsredovisning för den samhällsomfat-
tande posttjänsten. Efterlevnaden av direktivets krav skall kontrolleras
löpande genom tillsynsmyndighetens (PTS) tillsyn.
Frågan är om kraven i EG-direktivet är tillräckliga för att skydda post-
kunderna från alltför höga portokostnader eller om kraven behöver
kompletteras med någon form av prisreglering.
Mot att enbart förlita sig till EG-direktivets krav talar att det finns en
stark uppslutning kring behovet av det skydd som ett pristak innebär. Ett
pristak anses även ha en återhållande effekt på övriga posttaxor. I dag
saknas dessutom alternativ till Posten AB för de flesta användare, vilket
medför ett behov av prisskydd för dessa grupper.
Det har också visat sig. bl.a. i samband med den analys av Posten AB:s
ekonomi som nyligen genomförts, att det är mycket svårt att beräkna den
faktiska kostnaden för olika posttjänster. Trots kravet på separat kost-
nadsredovisning kommer det att vara komplicerat och resurskrävande för
PTS att bedöma om EG-direktivets krav har uppfyllts.
Den analys som gjorts i promemorian visar bl.a. att komplexiteten i
pristakets konstruktion inte står i proportion till de värden som skall
skyddas och att nuvarande pristak har lett till ett oöverskådligt system
med rabatter.
Pristaket har inte hindrat Posten AB från att höja normalportot mer än
nettoprisindex (NPI) för vart och ett av åren 1994 - 1997. Dessutom har
den höjning med 30 % av normalportot som genomfördes den 1 mars
1997 inte inneburit något överskridande p.g.a. pristakets konstruktion.
Resultatet blir att portonivån anpassats till pristakets konstruktion, dvs.
viktningen mellan 10 % normalporto och 90 % rabatterat porto. Förtro-
endet för den nuvarande prisregleringens förmåga att hålla ner portokost-
nader har hos t.ex. små och medelstora företag rubbats av de kraftigt
ökade portokostnadema samtidigt som inflationen varit nära nog obefint-
lig-
Nuvarande system präglas också av bristande flexibilitet när Posten
AB ändrar sin prisstruktur. Det gällande pristaket återspeglar inte post-
lagens krav på enhetliga och rimliga priser åt alla, utan inriktas på en
mycket smalare skyddsgrupp - ”privatpersoner”- som dessutom i prakti-
ken inte kan avgränsas. Det är regeringens mening att nuvarande pris-
Prop. 1997/98:127
28
reglering bör reformeras i grunden. Därför föreslås att EG-direktivets
krav på rimliga priser kompletteras med att regeringen bemyndigas före-
skriva att priser för tjänster som ingår i postverksamhet inte far överstiga
vissa nivåer.
Bemyndigandet är relativt vitt då det omfattar alla försändelser inom
postverksamheten, dvs. adresserade försändelser upp till 2 kg. Orsaken
till att bemyndigandet bestäms omfatta hela området är att den konkur-
rens som i dag finns på postmarknaden ännu överlag är förhållandevis
begränsad och koncentrerad till storstadsregionerna.
Ett exempel är befordran av tidningar och tidskrifter. Den 1 juli 1992
togs prismålet för befordran av vissa tidningar och tidskrifter bort. Detta
var ett led i försöken att komma tillrätta med de stora underskotten i
Postverkets tidnings- och tidskriftsbefordran. Enligt nu gällande regler
fastställer Posten AB själva sina priser för tidnings- och tidskriftsbeford-
ran. Någon statlig ersättning betalas inte längre ut. Bolagets ambition är
att avveckla underskottet i huvudsak genom rationaliseringar men till
viss del även genom avgiftshöjningar. Posten AB:s förändrade prissätt-
ning har inneburit konsekvenser som uppfattats som negativa, speciellt
för de tidningar och tidskrifter som inte har något alternativ till Posten
AB:s befordran. För dessa tidningar, adresserade veckotidningar och
medlemstidningar samt andra fack- och specialtidningar, är möjlighe-
terna små att pressa priserna på den befintliga marknaden. Posten AB
kommer också under en överskådlig framtid sannolikt att vara den enda
rikstäckande distributören av dessa tidningar.
Mot bakgrund av de speciella förhållanden som gäller på postmarkna-
den i dag och det faktum att riksdagen (bet. 1996/97:TU6, rskr.
1996/97:34) framhållit vikten av att hela landets företag och hushåll har
tillgång till en tillfredsställande postservice till rimliga priser anser rege-
ringen det bör finnas möjlighet att ingripa om prissättningen blir orimligt
hög. Det föreslagna bemyndigandet innefattar en möjlighet att reglera
prissättningen också för befordran av vissa tidningar och tidskrifter.
Det är regeringens avsikt att i en förordning utforma ett separat pristak
som omfattar normalportot. Syftet att skydda samtliga postkunder som
inte har något alternativ till Posten för enstaka försändelser kan därmed
säkerställas. Det innebär i praktiken att målgruppen för pristaket vidgas
från enbart privatpersoner till att omfatta all osorterad post som skickas
som enstaka försändelser till normalporto. PTS skall övervaka prisut-
vecklingen och årligen rapportera till regeringen och liksom i dag upp-
märksamma regeringen på om priserna ökar i orimlig takt.
Nuvarande prisreglering ersätts alltså med ett enklare och tydligare
pristak inriktat på normalportot, dvs. portot för enstaka övemattbeford-
rade brevförsändelser. Det bör utformas så att normalportot inte far höjas
mer än den allmänna prisutvecklingen.
I det pris som privatpersoner betalar ingår moms. Däremot ingår inte
detta i det index som används nettoprisindex (NPI) som snarare är
anpassat till företagens perspektiv. Det är därför lämpligare att i stället
använda konsumentprisindex (KPI) för uppföljning av pristaket, då det
bättre speglar ändringar i den prisnivå som konsumenterna möter.
Prop. 1997/98:127
29
Riksdagens bemyndigande för regeringen (prop. 1995/96:218, bet. Prop. 1997/98:127
1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34) att teckna avtal med Posten AB om att
sätta gränser för bolagets eventuella höjning av avgiften för privatper-
soners inrikes befordran av brevförsändelser kommer alltså att bli in-
aktuellt. Samtidigt föreslås att kravet på rabatterade frimärken till privat-
personer i avtalet mellan staten och Posten AB slopas.
Regeringens bedömning: Det är regeringens avsikt att Posten AB
genom tillståndsvillkor skall åläggas att tillhandahålla den samhälls-
omfattande posttjänsten utan ersättning.
Om förhållandena på postmarknaden förändras ytterligare bör frå-
gan om ett finansieringssystem åter tas upp till diskussion.
Post- och telestyrelsen bör ur denna aspekt noga följa utvecklingen
på postmarknaden och informera regeringen om viktiga förändringar
som sker.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås en särskild lag om
postavgift. Enligt förslaget skall alla tillståndspliktiga postoperatörer be-
tala en avgift beräknad på antalet förmedlade försändelser under året.
Avgiften skall bidra till att upprätthålla den samhällsomfattande
posttjänsten.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är negativa till förslaget
om finansieringsavgift. Bland andra har Posten AB, Konkurrensverket,
Post- och telestyrelsen och SEKO framfört synpunkter på analysen av
kostnaderna och postavgiftens konstruktion. Den föreslagna avgiften
anses vara alltför byråkratisk och ogenomtänkt.
Skälen för regeringens bedömning: I samband med bolagiseringen
av Postverket anförde den dåvarande regeringen att en förändrad konkur-
renssituation kunde komma att innebära att Posten AB:s förmåga att till-
handahålla den grundläggande postservicen försämrades och att det mot
den bakgrunden kunde visa sig nödvändigt att framöver se över systemet
med anmälningsplikt till ett tillståndssystem. Detta ansågs skapa en möj-
lighet att ålägga postoperatörema vissa uppdrag eller att avgiftsbelägga
postverksamheten som ett medel att uppnå de postpolitiska målen.
Genom den lagändring som genomfördes 1 januari 1997 (prop.
1995/96:218. bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34) infördes tillståndsplikt
för bedrivande av postverksamhet.
I sitt betänkande (1996/97:TU3) diskuterar trafikutskottet möjligheten
att finansiera den samhällsomfattande posttjänsten genom en särskild
avgift för samtliga postoperatörer som har tillstånd att bedriva postverk-
samhet. Ett sådant finansieringssystem skulle behövas om Posten AB
inte längre var villig att tillhandahålla denna tjänst utan särskild ersätt-
ning.
30
Enligt EG:s direktiv får medlemsländer etablera en fond för finansie- Prop. 1997/98:127
ring av den samhällsomfattande posttjänsten om denna skyldighet inne-
bär att den operatör som tillhandahåller tjänsten drabbas orättvist av en
finansiell börda. Fonden bör vara fristående i förhållande till den eller de
som kan gynnas av denna. Bidrag till fonden far vara ett villkor vid till-
ståndsgivning. De krav som ställs på ett finansieringssystem (fond) enligt
EG:s förslag är insyn, icke-diskriminering och proportionalitet. Enbart de
tjänster som ingår i direktivets definition av samhällsomfattande
posttjänst far finansieras genom fondsystemet.
Statens ansvar på postområdet är att säkerställa att alla i hela landet
skall kunna skicka och ta emot postförsändelser. Detta sker i dag främst
genom avtalet mellan staten och Posten AB. Bolaget erhåller i dag inte
någon ersättning för den posttjänst som staten säkerställer genom avtalet.
Kommunikationsdepartementet tillsatte i början av år 1997 en konsult,
Öhrling Coopers & Lybrand, som fick till uppgift att tillsammans med
departementet och Posten AB analysera Posten AB:s ekonomi och kon-
cernens förutsättningar att även i framtiden tillhandahålla en grundläg-
gande post- och kassaservice. Enligt denna analys beräknas den extra
belastning som uppkommer genom de krav som staten ställer på Posten
AB uppgå till ca 400 miljoner kr. Detta beror bl.a. på den prisreglering
som finns i nuvarande avtal samt postlagens krav på enhetliga priser.
Härutöver finns ett antal krav som av Posten AB betecknas ”upplevda
statliga krav”, där merkostnaden beräknas till ytterligare ca 400 miljoner
kr. Om man bortser från dagens distinktion mellan uttalade och upplevda
krav uppgår merkostnaden till ca 800 miljoner kronor.
Vissa av de merkostnader som Posten AB bedömer att man har för ut-
talade och upplevda statliga krav är sådana att de kommer att försvinna i
och med genomförandet av de förslag som läggs i denna proposition.
Andra kostnader kommer att kvarstå och möjligen också förändras.
Exempelvis är merkostnaden för det nya pristaket ännu inte känd. Vissa
av de upplevda merkostnaderna torde vara sådana som bolaget måste
bära för att upprätthålla sin affärsmässigt motiverade service, t.ex. ett
rikstäckande distributionsnät för brev. Posten AB har i sitt remissvar till
promemorian anfört att merkostnaderna är betydande men att bolaget
anser sig kunna klara den servicenivå som föreslås utan ersättning, under
förutsättning att Posten AB får samma konkurrensvillkor som andra
dominerande aktörer.
Av ovan nämnda rapport framgår att Posten Brev för åren 1992 -
1996 gett betydande överskott. Prognoserna fram till år 2003 visar på en
fallande vinstmarginal. Detta beror dock inte på de statliga kraven utan
på marknadens utveckling och konkurrensen från ny teknik, vilket enligt
Öhrling Coopers & Lybrands bedömning leder till prisanpassning och
viss volymminskning av fysiska försändelser.
De förslag som bedöms minska Posten AB:s merkostnader är dels att
kravet på rabatterade frimärken för privatpersoner slopas, dels att det i
likhet med i dag inte ställs några krav beträffande andra rabatter för före-
ningar och tidskrifter. Vidare föreslås Posten AB få möjlighet att anpassa
sin service på landsbygden till kundernas behov. Däremot kommer ett
krav på övemattbefordran att införas.
31
Under överskådlig tid är det Posten AB som kommer att åläggas att
upprätthålla den samhällsomfattande tjänsten.
Det är visserligen enligt regeringens mening principiellt riktigt att
samtliga operatörer som är verksamma på postmarknaden är med och
finansierar de åtgärder som bedöms nödvändiga for att upprätthålla
denna tjänst. Flertalet av remissinstanserna riktar dock allvarlig kritik
mot promemorians förslag på finansieringsavgift. Den anses främst vara
byråkratisk och utgöra ett etableringshinder. Vidare anser flera instanser
att kostnaderna för den samhällsomfattande posttjänsten inte blivit klart
definierade och att vidare analyser är nödvändiga. PTS och Konkur-
rensverket framhåller att för att kunna ta ut en avgift från operatörerna så
måste marknaden få växa till sig och postoperatörema måste fa nå en viss
storlek och stabilitet i sin verksamhet.
För den i promemorian föreslagna avgiften som skall tas ut av post-
operatörema utgår ingen motprestation, vare sig direkt till den avgifitsbe-
talande operatören eller till branschen som helhet i form av bidrag eller i
annat näringsreglerande syfte. Avgiften är i stället avsedd att finansiera
ett viktigt samhällsintresse som kommer enskilda och företag i hela lan-
det tillgodo. En avgift som tas ut på detta sätt är därmed att betrakta som
en skatt.
Med hänsyn till vad som sagts ovan kommer regeringen inte nu att
lägga fram något förslag om en avgiftsfinansiering av den samhällsom-
fattande posttjänsten. Skulle det visa sig att förhållandena på postmark-
naden förändras i sådan omfattning att Posten AB inte längre kan upp-
rätthålla denna service utan ersättning och att det föreligger förutsätt-
ningar att låta marknadsaktörerna tillsammans finansiera servicen, avser
regeringen dock att återkomma till riksdagen.
7.5.1 Tillståndsprövning
Regeringens förslag: Den som söker tillstånd skall visa att han har
förutsättningar att bedriva postverksamhet.
Prop. 1997/98:127
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget.
Kammarrätten i Göteborg och Sveriges industriförbund avvisar dock den
föreslagna skärpningen i tillståndsprövningen. Konkurrensverket anser
att det allmännas kontroll av operatörerna bör skärpas och effektiviseras
på de sätt som föreslagits. Verket framhåller dock att kontrollen skall
vara inriktad på företagens organisatoriska förutsättningar för att bedriva
postverksamhet och att kontrollen under inga omständigheter far inne-
bära någon form av behovsprövning, dvs. reglering av utbudet på mark-
naden.
Skälen för regeringens förslag: För att beviljas tillstånd att bedriva
postverksamhet skall sökanden ha förutsättningar att i verksamheten upp-
fylla lagens krav på tillförlitlighet och vid befordran av brevförsändelser
32
upprätthålla skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet. Prop. 1997/98:127
Prövningen skall inte avse sökandens affärsmässiga förutsättningar att
agera i konkurrens med andra aktörer. När tillståndsförfarandet infördes
1 januari 1997 (prop 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34)
var avsikten dels att förhindra att oseriösa företag träder in på postmark-
naden, dels att möjliggöra en förhandsgranskning av den sökandes vilja,
förmåga och möjlighet att uppfylla lagens krav på verksamheten. Syftet
var att hos allmänheten öka förtroendet för den som vill bedriva post-
verksamhet samt att ge den sökande möjlighet att i förväg få bättre kän-
nedom om de krav som ställs på verksamheten.
Lagregleringen bygger på en presumtion om att tillstånd skall ges. En
ansökan om tillstånd bör därmed normalt beviljas och grund för avslag
föreligger endast när en sökande saknar möjlighet att bedriva verksam-
heten i enlighet med lagens krav.
Postmarknaden visar emellertid en helt annan utveckling än de bedöm-
ningar om det ringa antal förväntade postoperatörer som gjordes i sam-
band med att postlagen antogs och postmarknaden avreglerades. Intresset
för att bedriva postverksamhet har framför allt ökat efter den nya
prisstruktur som Posten AB införde den 1 mars 1997.
Enligt regeringens mening måste det ansvar som staten har för post-
verksamheten i landet, vid sidan om de samhällsomfattande tjänsterna,
utgå från behovet av att skydda konsumenterna från oseriösa postopera-
törer. Det är nödvändigt att förtroendet i samhället för postbefordran upp-
rätthålls. Missförhållanden, bristande tillförlitlighet och andra brister som
upptäcks kan rubba allmänhetens förtroende för samtliga operatörer på
marknaden.
De krav staten ställer på den som vill bedriva postverksamhet måste
formuleras med utgångspunkt i postkundernas behov av trygghet och
tillförlitlighet vid brevbefordran. Kraven bör framgå av lagstiftningen
och dess tillämpning i form av tillståndsvillkor. Samtidigt bör inte regle-
ringen av postverksamheten utgöra ett hinder för nya, seriösa operatörer
att etablera sig på postmarknaden eller påverka konkurrensförutsättning-
arna negativt.
PTS tillsyn har hittills inte visat några missförhållanden som skulle
motivera en ökad kontroll. Antalet operatörer har emellertid ökat kraftigt,
i dag drygt 100 stycken, varav drygt 70 kommit igång med sin verksam-
het. Det innebär att PTS med nuvarande resurser far svårt att regelbundet
besöka samtliga operatörer. Det kan därför enligt regeringens mening
finnas anledning till att i högre grad kräva av sökanden att visa att denne
uppfyller postlagens krav. Detta föreslås ske genom att presumtionen för
tillstånd enligt nuvarande lydelse av 5 § andra stycket slopas. En ansökan
om tillstånd skall avslås om PTS vid utredningen konstaterar att sökan-
dens förutsättningar att bedriva postverksamhet är bristfällig.
Prövningen bör inriktas på den sökandes förutsättningar att uppfylla
postlagens krav. Det gäller därvid att bedöma bl.a. sökandens tidigare
erfarenhet, huruvida verksamheten verkar genomtänkt och välplanerad,
kännedom om lagstiftningens krav samt konkreta planer på hur dessa
krav skall uppfyllas. Det kan t.ex. gälla de lokaler man tänker använda,
brevhanteringsrutiner, ekonomiska rutiner, hur man skall hantera obe-
33
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 127
ställbara brev och adressändringar samt personalfrågor såsom vikarier
vid sjukdom då det gäller fåmansbolag. PTS bör även kräva att den
sökande visar att inga hinder att bedriva näringsverksamhet föreligger för
honom.
7.5.2 Tillståndsvillkor
Prop. 1997/98:127
Regeringens förslag: Tillstånd att bedriva postverksamhet får av till-
ståndsmyndigheten förenas med villkor som kan innefatta en skyldig-
het
- att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst,
- att på visst sätt uppfylla krav på tillförlitlighet och integritetsskydd,
- att ta hänsyn till handikappades behov och
- att beakta totalförsvarets behov under höjd beredskap.
Tillståndsvillkoren skall vara tidsbegränsade.
EG-direktivets krav på den samhällsomfattande posttjänsten anges
generellt i postlagen och säkerställs genom tillståndsvillkor.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget. Kon-
kurrensverket och Statskontoret framhåller vikten av att de uppställda
villkoren utformas på ett sådant sätt att de inte blir allt för betungande
framför allt för nyetablerade företag.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande postlag medger inte att
tillstånd att bedriva postverksamhet förenas med villkor. I sitt remissvar
till departementspromemorian Post- och kassaservice för alla (Ds
1995:76), ansåg Post- och telestyrelsen (PTS) att möjligheten att förena
tillstånd med villkor borde övervägas då möjligheten för tillståndsmyn-
digheten att föreskriva villkor vid tillståndsgivning har flera fördelar,
bl.a. när det gäller samordningen av tillgången till den postala in-
frastrukturen. Regeringen ansåg emellertid att det var för tidigt att införa
en sådan möjlighet och ville avvakta tills flera företag av någon betyden-
het fanns etablerade på marknaden.
Situationen har nu ändrats. För närvarande finns drygt 100 stycken till-
ståndshavare av vilka drygt 70 är verksamma medan övriga håller på att
organisera sin verksamhet.
Enligt regeringens mening är fördelarna med att förena tillstånden med
villkor flera. Det skapar exempelvis möjlighet att differentiera kraven
med hänsyn till bl.a. omfattningen av respektive operatörs verksamhet.
Tillståndsvillkor är vidare ett smidigt sätt att säkerställa EG-direktivets
krav på en samhällsomfattande posttjänst och servicenivå på denna.
Genom villkoren kan alltså de allmänt hållna kraven i postlagen beträf-
fande den samhällsomfattande posttjänsten preciseras, vilket bidrar till en
ökad klarhet om vilka krav som ställs på tillståndshavare och samtidigt
minskar utrymmet för tolkningstvister.
34
Samtidigt far de krav som staten ställer inte vara så betungande att de
strider mot den s.k. proportionalitetsprincipen, dvs. kraven far inte gå
längre än att syftet med villkoret uppfylls. Regeringen föreslår därför att
det i postlagen införs bestämmelser rörande inom vilka områden till-
ståndsmyndigheten får meddela tillståndsvillkor samt att regeringen och
tillståndsmyndigheten ges möjlighet att närmare reglera hur villkoren
skall vara utformade. Villkor skall under en övergångsperiod även kunna
meddelas för befintliga operatörer som redan har tillstånd.
Tillstånden skall gälla tills vidare, vilket ger en stabil grund för att be-
driva postverksamhet långsiktigt. Tillståndsvillkoren däremot måste ha
viss flexibilitet för att kunna anpassas till t.ex. den tekniska utvecklingen,
ändringar i kundernas önskemål och beteende samt marknadsutveck-
lingen. Därför bör tillståndsvillkoren vara tidsbegränsade.
Integritetsskydd och tillförlitlighet
Enligt 5 § skall postverksamhet bedrivas under förhållanden som tillgo-
doser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarens
och mottagarens personliga integritet upprätthålls. PTS får enligt försla-
get en möjlighet att genom tillståndsvillkor konkretisera de förpliktelser
som åvilar tillståndshavama enligt lagen.
Postverksamheten i landet måste uppfylla vissa grundläggande behov
exempelvis att verksamheten tillhandahålls utan avbrott och att kunderna
skall garanteras en rättvis och lika behandling av servicens användare.
Postoperatörerna skall därför kunna visa att de och deras personal har
god kännedom om regler för bl.a. tystnadsplikt och det integritetsskydd
som posthemligheten innebär. PTS bör därför genom villkor kunna
säkerställa vissa minimikrav på tjänsternas tillförlitlighet. Det bör också
kunna ställas krav på att operatörens lokaler och rutiner för postutdelning
uppfyller rimliga säkerhetskrav och tillförlitlighet samt enklare krav på
servicekvalitet.
PTS skall i tillståndsvillkoren kunna ställa krav på att operatörerna ut-
formar rutiner för att ta emot klagomål från kunder. Det kan gälla kla-
gomål beträffande förlust, stöld eller skada samt operatörernas uppfyl-
lelse av PTS krav. Rutinerna för förfarandet skall godkännas av PTS.
Förfarandet skall vara öppet för insyn, smidigt och med rimliga hand-
läggningskostnader. Myndigheten skall därefter årligen begära in en
redogörelse för det antal klagomål som operatören fått och hur dessa har
hanterats. Uppgifterna utgör underlag för PTS årliga rapport till rege-
ringen och i vissa fall till kommissionen.
Samhällsomfattande posttjänst
Postdirektivets krav på en samhällsomfattande posttjänst säkerställs
genom att PTS. för en eller flera operatörer, i tillståndsvillkor föreskriver
att tillståndshavaren är skyldig att tillhandahålla en samhällsomfattande
posttjänst. Villkoren för en sådan operatör skall således innebära att
denne skall tillhandahålla den posttjänst som anges i 1 § postlagen.
Prop. 1997/98:127
35
Vissa av EG-direktivets krav på operatören infors i postlagen. Detta Prop. 1997/98:127
gäller kraven på att taxorna skall grunda sig på kostnaderna och redovis-
ning (se avsnitt 7.3.1) samt att operatörens allmänna villkor för tjänsten
skall hållas tillgängliga för allmänheten. Vidare ställs krav på att opera-
tören skall fastställa ett förfarande för klagomål och att uppgifter om
klagomålen offentliggörs.
Enligt direktivet är det vidare medlemsstaternas uppgift att säkerställa
att den samhällsomfattande posttjänsten tillhandahålls utan avbrott och
till en viss fastställd kvalitet vad gäller regelbunden insamling, lokalise-
ring av insamlingspunkter, utdelning m.m. Medlemsstaterna skall exem-
pelvis garantera att det varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan -
utom under vissa förhållanden - görs minst en insamling och ett över-
lämnande samt att tätheten mellan servicepunktema anpassas efter
användarnas behov. Villkoren skall alltså innebära en skyldighet att till-
godose dessa krav, liksom direktivets krav på befordringstider (se avsnitt
7.1). Det är regeringens avsikt att i förordning ålägga PTS en skyldighet
att genom tillståndsvillkor se till att direktivets krav genomförs.
PTS bör ha möjlighet att - inom ramen för direktivet - anpassa vill-
koren till den eller de operatörer som tillhandahåller den samhällsomfat-
tande posttjänsten med hänsyn till skillnader i verksamheten och till
användarnas utnyttjande och behov av servicen.
Villkoren kan också gälla krav på publicering av kvalitetsnormer och
uppnådda resultat, de kvalitetssäkringsrutiner som operatören tillämpar
samt att större störningar i produktionen skall rapporteras till myndighe-
ten. Denna information är viktig vid PTS uppföljning och utvärdering av
de kvalitetsnormer som gäller inom landet och enligt postdirektivet.
De kvalitetskrav som nu säkerställs genom avtalet mellan staten och
Posten AB kommer alltså till stor del att i stället framgå av tillståndsvill-
kor.
Särskilda åtaganden på postområdet
Den medverkan i samhällets insatser för funktionshindrade respektive
samhällets försvarsberedskap på postområdet, som i dag säkerställs
genom avtalet, skall kunna föreskrivas genom villkor. För närvarande
upphandlar PTS utsträckt post- och kassaservice till äldre och funktions-
hindrade i glesbygd samt vissa blindskriftsförsändelser för synskadade.
PTS är vidare funktionsansvari g myndighet för ”Funktionen Postbeford-
ran” vilket i korthet innebär att PTS upphandlar tjänster för att tillgodose
samhällets behov av postkommunikation vid svåra påfrestningar på sam-
hället och i krig. Systemet med upphandling har visat sig fungera väl och
det bör tillämpas även fortsättningsvis.
36
7.6.1 Post- och telestyrelsens roll och uppgifter
Regeringens förslag: Post- och telestyrelsen får ett sektorsansvar på
postområdet. Myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för att
postmarknaden fungerar effektivt ur konsumentsynpunkt. Myndighe-
ten får däremot inte någon generell konkurrensfrämjande roll.
Myndigheten får förena tillstånd med villkor inom de områden som
bestäms i postlagen.
Genomförandet av EG-direktivet innebär att myndigheten ges vid-
gade befogenheter på ett antal punkter.
Prop. 1997/98:127
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget.
Statskontoret och Konkurrensverket anser att samarbetet mellan PTS och
Konkurrensverket bör öka. Glesbygdsverket anser att PTS tillsyn av ser-
vicen i glesbygd bör öka.
Skälen till regeringens förslag: PTS skall övervaka att operatörernas
verksamhet uppfyller de krav som ställs i postlagen och bevaka att de
politiska intentionerna uppfylls. Det sker bl.a. genom uppföljning av av-
talet mellan staten och Posten AB, genom tillsyn över postoperatörer
samt genom allmän bevakning av utvecklingen på området.
De förslag som lämnas i propositionen innebär vissa förändringar i
PTS roll och uppgifter. Detta motiverar en mer principiell diskussion om
myndighetens roll, prioritering av uppgifter samt kompetens- och resurs-
behov.
Ansvarsområde
Enligt regeringens mening bör PTS förutom på teleområdet vara sek-
torsmyndighet även på postområdet. Det innebär att PTS far ett om-
fattande allmänt ansvar att följa utvecklingen, bl.a. ur ett konsument- och
regionalpolitiskt perspektiv. PTS skall emellertid liksom tidigare inte ha
någon generell konkurrensfrämjande roll på postområdet. PTS skall även
fortsättningsvis följa utvecklingen och bevaka att postservicen och kassa-
servicen motsvarar samhällets behov, övervaka prisutvecklingen på
postmarknaden samt utöva tillsyn över att avtalet mellan staten och
Posten AB efterlevs. PTS skall vidare pröva förutsättningarna hos dem
som vill bedriva postverksamhet, meddela tillstånd och tillståndsvillkor,
bedriva tillsyn i syfte att kontrollera att statens krav efterlevs samt följa
utvecklingen på postområdet och rapportera sina iakttagelser till rege-
ringen. Liksom tidigare skall PTS tillgodose totalförsvarets och funk-
tionshindrade personers behov av posttjänster.
EG-direktivet innebär att PTS kommer att fa svara för vissa beslut
kopplade till bestämmelserna om samhällsomfattande posttjänster och en
viss rapportering av uppgifter till kommissionen.
37
Tillståndsverksamheten
Prop. 1997/98:127
PTS skall även fortsättningsvis pröva frågor om tillstånd och utöva till-
syn enligt postlagen samt meddela föreskrifter enligt postförordningen
(1993:1709). PTS skall också bestämma innehållet i tillståndsvillkoren.
Det kan bl.a. innebära att precisera de allmänt hållna kraven i postlagen.
Detta bör bringa en större klarhet i vilka krav som ställs på tillstånds-
havare och samtidigt minska utrymmet for tolkningstvister och därmed
längre handläggningstider än nödvändigt hos PTS. Villkor skall under en
övergångsperiod även kunna meddelas för befintliga operatörer som
redan har tillstånd.
Enligt EG-direktivet har medlemsstaterna en skyldighet att säkerställa
den samhällsomfattande posttjänsten. I propositionen föreslås att detta
delvis skall ske genom de tillståndsvillkor som beskrivs i avsnitt 7.5.2.
PTS kommer därför att i förordning åläggas en skyldighet att genom till-
ståndsvillkor säkerställa direktivets krav på den samhällsomfattande
posttjänsten.
Tillsynsverksamheten
Den egentliga tillsynen enligt postlagen över integritetsskydd etc. är be-
gränsad till postverksamhet, dvs. befordran av brev. PTS skall även ha
tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor som meddelats med
stöd av postlagen.
Ett inslag i PTS tillsynsverksamhet är att avlägga tillsynsbesök hos nya
postoperatörer när dessa kommit i gång med sin verksamhet. Vid dessa
besök kontrolleras att verksamheten bedrivs enligt bestämmelserna i
postlagen. Härmed avses att verksamheten fungerar tillfredsställande, att
det finns personal med god kännedom om gällande regler, att lokalerna är
ändamålsenliga, att rutiner finns för hantering av klagomål och obeställ-
bara brev samt att samarbetet med Posten AB rörande infrastruktur
fungerar tillfredsställande. Med anledning bl.a. av att antalet
postoperatörer har ökat väsentligt bör PTS tillse att operatörerna har egna
miner för kvalitetssäkring. PTS tillsyn kan därmed i stället koncentreras
på att kontrollera att dessa rutiner följs.
PTS skall vidare nogsamt övervaka prisutvecklingen på postområdet.
Detta innebär att bevaka att alla får möjlighet att fa försändelser beford-
rade till rimliga och enhetliga priser samt att det kommande pristaket
efterlevs. PTS har i dag regeringens uppdrag att kontrollera att avtalet
mellan staten och Posten AB följs och därmed att nuvarande pristak
efterlevs. Uppgiften att utöva tillsyn över att avtalet följs samt tillhörande
återrapporteringskrav bör fortsättningsvis återfinnas i PTS instruktion då
det är fråga om en återkommande uppgift.
Bland PTS uppgifter skall även ingå att bevaka att samhällsomfattande
posttjänster finns att tillgå. PTS bör följa upp detta ur ett konsument- och
regionalpolitiskt perspektiv och nära samarbeta med Konsumentverket
och Glesbygdsverket i detta avseende. PTS har även till uppgift att säker-
ställa att särskilda samhällsåtaganden på postområdet tillhandahålls. För
närvarande upphandlar PTS utsträckt post- och kassaservice till äldre och
38
handikappade i glesbygd samt vissa blindskriftsförsändelser för synska- Prop. 1997/98:127
dade. PTS är vidare funktionsansvarig myndighet för ”Funktionen Post-
befordran”, vilket i korthet innebär att PTS upphandlar tjänster för att
tillgodose samhällets behov av postkommunikation vid svåra påfrest-
ningar på samhället och i krig. Systemet med upphandling har visat sig
fungera väl och det bör även fortsättningsvis tillämpas.
PTS har inte till uppgift att bevaka konkurrensen på postområdet. PTS
uppgift på konkurrensområdet inskränker sig till att bevaka infrastruktur-
frågor, dvs. postboxar, adressändringar och postnummersystemet. PTS
uppgift är att bistå parterna så att dessa genom förhandlingar kan uppnå
acceptabla lösningar, beträffande tillgång och kostnader för utnyttjandet
av infrastrukturen. Ansvarsfördelningen gentemot Konkurrensverket i
konkurrensfrågor är tydlig. Till Konkurrensverkets befogenheter hör att
tillämpa konkurrenslagen på de områden som inte omfattas av särskild
reglering i postlagen. PTS har inte några befogenheter att aktivt främja
konkurrensen eller lösa de konkurrensproblem som eventuellt kan uppstå
på en fri marknad, utan skall tillämpa postlagen och utöva tillsyn enligt
den lagstiftningen.
Återrapporteringskrav
Då postmarknaden avreglerades ställdes det höga krav på att avregle-
ringen och dess konsekvenser noga skulle kunna följas av riksdag och
regering. Ett kvalificerat beslutsunderlag krävs för att kunna utvärdera de
postpolitiska målen. För att regeringen skall ha möjlighet att löpande
avrapportera konsekvenserna av avregleringen av postmarknaden till
riksdagen krävs att regeringen i sin tur får tillförlitliga och aktuella läges-
rapporter om postområdet. Regeringens avsikt är att PTS som sek-
torsmyndighet ges huvudansvaret för att sådan information finns att
tillgå. PTS bör vara den naturliga ingången för den som söker informa-
tion om postområdet.
Den 5 juni 1997 beslutade regeringen en ny förordning med instruktion
för Post- och telestyrelsen (1997:401). Där anges en del av de krav på
återrapportering som regeringen ställer på PTS beträffande postområdet.
Av instruktionen framgår att PTS i samband med sin årsredovisning skall
redovisa förändringarna av servicenivån på post- och kassaservicen i lan-
dets alla delar liksom konkurrenssituationen på olika delmarknader inom
post- och teleområdet, särskilt i fråga om hinder för marknadstillträde.
Detta innebär bl.a. att PTS bör göra en systematisk redovisning av skill-
nader i kvaliteten på posttjänster för de olika användargrupperna i landet.
Särskilt skillnader mellan användare i glesbygd och tätort samt mellan
handikappade och icke-handikappade bör uppmärksammas. För att rege-
ringen skall kunna ge riksdagen en nyanserad bild av läget på postmark-
naden bör PTS få till uppgift att i samband med sin årsredovisning vär-
dera de olika typer av klagomål som allmänheten framfört till post-
operatörerna. Som tidigare nämnts har PTS till uppgift att tillse att avtalet
mellan staten och Posten AB följs. Vidare bör PTS följa upp det kom-
mande pristaket och rapportera om utfallet i samband med årsredovis-
39
ningen. PTS bör även i samband med sin årsredovisning redovisa hur Prop. 1997/98:127
postoperatörema efterlever villkoren i tillstånden. PTS egna prestationer
under året i form av resultatet av upphandlingarna inom totalförsvar och
handikappområdet skall tydligt redovisas i PTS årsredovisning. Därut-
över skall PTS löpande hålla regeringen informerad om verksamheten i
de internationella organ som PTS ingår i.
Post- och telestyrelsens uppgifter enligt EG-direktivet
Enligt EG-direktivet är det viktigt att säkerställa en samhällsomfattande
tjänst av god kvalitet och att en snedvridning av konkurrensen förhindras.
För att uppnå dessa mål bör avgifterna för den samhällsomfattande
posttjänsten vara objektiva, öppna för insyn, icke-diskriminerande och
grunda sig på kostnaderna. Vidare framhålls att för att säkerställa till-
lämpningen av denna princip bör de operatörer som tillhandahåller sam-
hällsomfattande tjänster inom en rimlig tid införa ett kostnadsredovis-
ningssystem genom vilket kostnaderna till respektive tjänst på ett så
exakt sätt som möjligt på grundval av förfaranden som är öppna för insyn
och som kan kontrolleras av en oberoende instans. Sådana krav kan upp-
fyllas t.ex. genom att principen om fullständig fördelning av kostnader
genomförs. Då det alltjämt i övriga medlemsstater delvis råder monopol
för posttjänster inriktar sig bestämmelserna i direktivet främst på att en
uppdelning görs mellan monopoliserade och icke-monopoliserade tjäns-
ter. Det beskrivna kostnadsredovisningssystemet krävs dock inte enligt
direktivet för de tjänster som tillhandahålls under omständigheter där
verkligt öppna konkurrensvillkor råder.
I direktivet beskrivs vidare hur kostnadsredovisningssystemet skall ut-
formas. Kontona för tjänsterna skall tydligt skilja mellan tjänster som
ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och tjänster som inte gör det.
Andra kostnadsredovisningssystem far användas under förutsättning att
de är förenliga med det system som beskrivs i direktivet. Medlems-
staterna skall, inom två år från det att direktivet trätt i kraft, vidta de åt-
gärder som är nödvändiga för att säkerställa att de som tillhandahåller
samhällsomfattande tjänster redovisar kostnaderna för dessa tjänster i
enlighet med bestämmelserna i direktivet.
Som angetts i avsnitt 7.3.1 införs i postlagen ett krav för den som till-
handahåller den samhällsomfattande posttjänsten, att redovisa verksam-
heten i enlighet med direktivet. PTS uppgift är att säkerställa att det kost-
nadsredovisningssystem som tillämpas överensstämmer med de krav som
beskrivs i direktivet och att det kontrolleras av en revisor som är fristå-
ende från den som tillhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna.
Myndigheten skall också se till att ett utlåtande, om huruvida kostnads-
redovisningssystemet följs, offentliggörs regelbundet. PTS skall hålla
tillräckligt detaljerade uppgifter tillgängliga om de kostnadsredovis-
ningssystem som tillämpas av den som tillhandahåller samhällsomfat-
tande tjänster och skall på begäran överlämna sådana uppgifter till kom-
missionen. Detaljerade uppgifter om redovisningen enligt dessa system
skall på begäran i förtrolighet tillhandahållas PTS och kommissionen.
40
Om en medlemsstat (såsom Sverige) inte har monopol och inte har in- Prop. 1997/98:127
rättat någon kompensationsfond för samhällsomfattande tjänster kan
PTS, om myndigheten är övertygad om att ingen av dem som utsetts att
tillhandahålla samhällsomfattande tjänster erhåller statliga subventioner
(dolda eller ej), besluta att inte tillämpa kraven i EG-direktivets artikel
14. PTS skall informera kommissionen om alla sådana beslut.
7.6.2 Post- och telestyrelsens kompetens- och resursbehov
Regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen bör fa i uppdrag att
ta fram och redovisa en plan för hur arbetet med de nytillkommande
uppgifterna på postområdet skall organiseras.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: I och med de ändringar som
föreslås i postlagen, postförordningen och avtalet mellan staten och
Posten AB tillförs PTS en rad nya uppgifter, främst den att meddela till-
ståndsvillkor. Vidare ställs ökade krav på PTS att utöva tillsyn över de
operatörer som har tillstånd att bedriva postverksamhet, samtidigt som
antalet sökande och tillståndshavare har ökat väsentligt. Numera finns
drygt 100 sådana operatörer och ett 10-tal som väntar på till-
ståndsprövning. Krav ställs i PTS regleringsbrev för år 1997 att varje
operatör med tillstånd skall omfattas av tillsyn. Det ökade antalet opera-
törer kommer sannolikt att försvåra direkta kontrollinsatser i önskvärd
omfattning. Detta understryker behovet av att ge den fortlöpande tillsy-
nen ett större inslag av egenkontroll.
Det nya avtalet mellan staten och Posten AB samt tillståndsvillkor för
Posten AB innebär en vidgning av statens krav samt mera preciserade
krav jämfört med nuvarande avtal. Uppföljning av villkoren och avtalet
kommer därför att innebära ökade krav på insatser från PTS sida. Det
gäller inte minst uppföljning av de krav som enligt EG-direktivet kom-
mer att ställas på Posten AB:s redovisningssystem och principerna för
avgiftssättningen. Även hantering av klagomål och reklamationer samt
uppföljning av kvalitetsnormer för posttjänster kommer att kräva större
insatser av PTS. Myndigheten har inte tidigare haft sådana uppgifter på
postområdet och saknar således erfarenhet av och kompetens för uppgif-
terna.
EG-direktivet innebär att PTS även kommer att fa svara för vissa be-
slut kopplade till bestämmelserna om samhällsomfattande tjänster, och
rapportering av uppgifter till kommissionen.
Detta innebär att PTS nuvarande personella resurser behöver utökas
och kompetens i fråga om bl.a. redovisningssystem och prissättning be-
höver rekryteras eller på annat sätt införskaffas. Enligt regeringens
mening är det viktigt att PTS planerar för hur dessa uppgifter skall ut-
formas och organiseras. Därför föreslås att PTS far i uppdrag att ta fram
41
och redovisa en plan for hur de tillkommande uppgifterna på postområdet Prop. 1997/98:127
skall organiseras.
Regeringens bedömning: Mot bakgrund av att marknaden för kassa-
tjänster genomgått betydande förändringar under senare år anser rege-
ringen att statens ansvar inom området bör ses över. Det är därför rege-
ringens avsikt att tillsätta en utredning, med uppgift att utreda statens
ansvar för en grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning samt
vilka krav som skall ställas på dessa och hur de skall säkerställas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker utred-
ningen och anser att analysen bör ske ur ett vidare perspektiv och inte
enbart fokusera på dagens postkontorsnät. Posten AB framhåller i sitt
yttrande att postkontorsrörelsen i dag är en verksamhet som uppvisar
stora förluster och att det inte är försvarbart att avvakta utredningen
innan åtgärder vidtas. Posten AB avser därför att fortsätta sitt arbete med
att rationalisera verksamheten. IKANO Bank AB m.fl. s.k. nischbanker
framhåller att den kraftiga minskningen av besök på postkontor inte beror
på allmänhetens minskade behov av kassaservice utan att det snarare
beror på ett ändrat beteende som hänger samman med den tekniska
utvecklingen.
Skälen för regeringens bedömning: Marknaden för betaltjänster har
under senare år genomgått betydande strukturella förändringar. Ett flertal
nya aktörer har tillkommit. Ny teknik såsom telefonbanker, IT-lösningar
och olika former av kontantkort skapar nya servicelösningar och använd-
ningsområden. Samtidigt har såväl bankerna som Posten AB fatt känna
av ett minskat antal kundbesök och ett stadigt sjunkande antal transaktio-
ner. Skälen till detta är bl.a. att kunderna i större utsträckning väljer att
uträtta sina enklare ärenden via de nya tekniska lösningarna och besöker
kontoren bara i de fall de behöver personlig service. För att kunna möta
de vikande transaktionsvolymema har såväl bankerna som Posten AB
genomfört stegvisa förändringar i sitt kontorsnät.
Utvecklingen på marknaden har därför aktualiserat frågan om vilket
ansvar staten har för betaltjänsten och kontantförsörjningen samt vilka
krav som skall ställas på dessa och hur de skall säkerställas.
Lagstiftningen på området är i dag uppdelad på så sätt att säkerheten
och skyddet för konsumenternas ekonomiska intressen regleras i lagstift-
ningen om den finansiella verksamheten medan den rikstäckande till-
gången till kassaservice regleras i postlagen. Denna fördelning kan för-
klaras av den traditionella kopplingen mellan postservice och kassaser-
42
vice. Med dagens utveckling på både post- och finansmarknaden, där Prop. 1997/98:127
tjänsterna blivit mer specialiserade och fatt nya distributionskanaler, har
denna koppling emellertid försvagats. Enligt regeringens mening är en
förutsättning för att statens ansvar for betaltjänstema i landet skall kunna
fastställas, att staten närmare preciserar de krav som skall ställas på dessa
och hur de skall säkerställas. Sambanden mellan statens ansvar, konsu-
menternas krav på kassaservice, dvs. dess utformning, och det faktiska
utnyttjandet av kassaservice över disk och nya tekniker är i dag inte helt
tydliga.
Nuvarande reglering
Lagstiftningen om finansiella tjänster är övergripande och motiveras av
ett antal grundläggande skyddsintressen såsom det finansiella systemets
stabilitet, sundhet och effektivitet. Dessa skyddsintressen utgör också
utgångspunkten för tillsynen av de olika finansiella instituten. Något
förtydligande om var, när och hur tjänsterna skall tillhandahållas har
emellertid inte ingått i lagstiftningen. Detta har varit en uppgift för mark-
nadens aktörer att lösa. De myndigheter som i huvudsak har ansvaret för
att betalningsväsendet fungerar är Riksbanken och Finansinspektionen.
I och med avregleringen av postmarknaden och omvandlingen av
Postverket till bolag kom formen för tillhandahållandet av samhällets
betalningsförmedling till viss del att regleras i postlagen (1993:1684). I
lagen fastställs att det i landet, utöver rikstäckande postservice, också
skall finnas en rikstäckande kassaservice. Det innebär att alla skall ha
möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. Till-
gången till en rikstäckande kassasevice regleras därmed i en lagstiftning
som behandlar en annan verksamhet och marknad än den för finansiella
tjänster.
Servicen säkerställs närmare i ett avtal mellan staten och Posten AB,
nedan benämnt avtalet. I avtalet preciseras servicenivån såsom en möj-
lighet för alla privatpersoner, företag, myndigheter och andra organisa-
tioner i hela landet att göra in- och utbetaln ingar samt kvittera ut kontan-
ter. Post- och telestyrelsen har ålagts tillsynen över avtalets uppfyllelse.
Den grundläggande kassaservicen skulle enligt riksdagens beslut
(prop. 1995/96:218, bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34) fr.o.m. den 1
januari 1998 upphandlas av Post- och telestyrelsen. Upphandlingen
skulle omfatta den olönsamma delen av kassaservicen dvs. den del till
vilken alternativ kassaservice saknas och som inte är kommersiellt
motiverad. Med anledning av att regeringen avsåg att, under våren 1998,
presentera ytterligare förslag till riksdagen angående ändringar på
postområdet upphävdes det tidigare beslutet om upphandling genom ett
nytt beslut av riksdagens (prop. 1997/98:1, Utg.omr.22, bet.
1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104). Gällande avtal förlängdes att gälla till
den 30 juni 1998. Regeringen har för avsikt att förlänga detta avtal till
dess att den föreslagna utredningen beträffande statens ansvar för en
grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning är avslutad. Nuvarande
43
ordning med ersättning till Posten AB for den rikstäckande kassaservicen Prop. 1997/98:127
bibehålls alltså tills vidare.
Postkontorsnätet i dag
Postkontorens betydelse som kontaktyta mot kunden har under senare år
avtagit. Till följd av den tekniska utvecklingen och kundernas ändrade
beteendemönster har de olika affärsområdena inom Posten AB utvecklat
nya distributionssystem för sina tjänster och kundkontakterna sker i dag
till viss del utanför postkontorsnätet.
Sedan mitten på 1980-talet har antalet transaktioner på postkontoren
halverats och fortsätter att minska med 5 - 7 % per år. Denna trend är
inte unik för Posten AB utan flertalet banker känner av det minskade
antalet kundbesök och transaktioner och anpassar sina kontorsnät efter
marknadens ändrade förutsättningar.
För att kunna möta ökade kostnader och förändringar i utnyttjandet av
kontorsnätet har Posten AB arbetat med att anpassa sin service efter de
behov och förutsättningar som råder i landets olika delar. Förändringarna
i kundbeteende sker emellertid i allt snabbare takt. Samtidigt har det visat
sig att de anpassningar som gjorts för att erhålla en rimlig balans mellan
kostnader och intäkter inte är tillräckliga, trots att de varit omfattande.
Enligt regeringens mening är därför huvudfrågorna vilket det reella be-
hovet av kassaservice är i landet samt vad som kan anses vara en rimlig
kostnad för servicen. Det torde inte vara rimligt att kräva femdagars ser-
vice om behovet är betydligt mindre samtidigt som kostnaden vida över-
stiger de ekonomiska möjligheterna att tillhandahålla servicen.
Av den genomlysning av Posten AB:s ekonomi som gjorts av Öhrling
Coopers & Lybrand på uppdrag av Kommunikationsdepartementet fram-
går det att nuvarande kontorsnätet visar ett negativt resultat. Affärs-
området Posten Försäljning har med nuvarande förutsättningar inte
kunnat skapa lönsamhet i kontorsnätet. I sin förlängning kan det innebära
att statens möjligheter att säkerställa kassaservicen genom Posten AB
försvåras. I detta sammanhang kan det därför ifrågasättas om grund-
läggande betaltjänster och kontantförsörjning kan anses vara frågor som
skall regleras och säkerställas enbart inom postområdet.
Utredningen
Enligt regeringens mening bör staten även i framtiden ansvara för att en
välfungerande och ur konsumenternas synvinkel säker betaltjänst finns i
landet. Regeringen anser därför att det finns anledning att snarast tillsätta
en särskild utredare med uppgift att analysera statens fortsatta ansvar för
en grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning, samt föreslå hur
tjänsterna skall tillhandahållas och finansieras.
Vägledande för utredaren skall vara det faktiska utnyttjandet av ser-
vicen i dag och den nya teknikens möjligheter att ersätta nuvarande ser-
viceformer. Möjligheten att förenkla kraven för kassatjänster på olika
mindre serviceställen, exempelvis mindre livsmedelsbutiker, bensin-
44
stationer m.m., bör ses över. Målet skall vara att finna alternativ som kan
anpassas i takt med förändringar i kundernas efterfrågan och ny teknik på
området. I samband med detta finns det anledning att inte enbart se på de
tjänster som i dag erbjuds genom Posten AB utan även på jämförbara
tjänster som erbjuds på marknaden för finansiella tjänster.
Utredaren skall klargöra hur dagens reglering på finansmarknaden för-
håller sig till statens nuvarande ansvar för kassaservice samt om det även
i framtiden finns behov av en reglering för denna. I samband med ana-
lysen är det viktigt att fastställa om ansvaret för tillsyn bör delas upp
mellan olika myndigheter, dvs. Post- och telestyrelsen och Finansin-
spektionen. Utredaren skall uppskatta kostnaderna för olika alternativ
och lämna förslag till hur finansiering skall ske. Behovet av en upphand-
ling av betaltjänst och kontantförsörjning skall analyseras.
En utgångspunkt för utredaren bör vara nyligen genomförda bedöm-
ningar och analyser av Posten AB:s ekonomiska utveckling och finan-
siella ställning. För att få ett bredare underlag bör utredaren även under-
söka hur den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen
säkerställs och finansieras i de nordiska länderna och jämförbara EU-
länder.
Prop. 1997/98:127
De förslag som läggs i denna proposition innebär att vissa av de mer-
kostnader som Posten AB beräknats ha för den samhällsomfattande
posttjänsten kommer att försvinna. Andra kostnader kommer att kvarstå
och möjligen också förändras. Merkostnaden för det nya pristaket är t.ex.
ännu inte känd. Vissa av Posten AB:s merkostnader torde till stor del
vara sådana som bolaget måste bära för att upprätthålla sin affärsmässigt
motiverade service, t.ex. ett rikstäckande distributionsnät för brev. Posten
AB har i sitt remissvar till promemorian framfört att merkostnaderna
alltjämt kommer att vara betydande men att bolaget anser sig kunna klara
den servicenivå som föreslås utan ersättning, under förutsättning att
Posten AB får samma konkurrensvillkor som andra dominerande aktörer.
Enligt regeringen har Posten AB sammantaget möjlighet att tills vidare
tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten utan ersättning.
Tillståndsmyndighetens beslut om tillstånd till postverksamhet kan
redan nu överklagas. Möjligheten att förena tillstånd med villkor torde i
sig inte innebära någon nämnvärd ökning av antalet mål angående till-
lämpningen av postlagen i förvaltningsdomstolarna. Erfarenheten från
teleområdet, där tillstånd i dag kan förenas med villkor, talar inte för
detta. Vad gäller postområdet är dessutom antalet operatörer relativt be-
gränsat och mer komplicerade villkor torde inte under överskådlig tid
komma i fråga för andra än det statligt ägda Posten AB.
45
Samhällsomfattande posttjänst
1§
Paragrafen anger omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten.
Begreppet motsvarar i princip det statliga åtagandet på postområdet. Be-
nämningen har anpassats till EG:s postdirektiv. Förslaget motiveras i
avsnitt 7.1. Det övergripande målet - att alla skall kunna ta emot brev
och andra försändelser - utgör tillsammans med servicemålet - att
posttjänsten skall vara av god kvalitet - den samhällsomfattande
posttjänsten. Bestämningen av servicenivån tjänar bl.a. som grund för att
i tillståndsvillkor precisera kraven enligt direktivets bestämmelser om
befordringstider, insamlingspunkter m.m. I övrigt har vissa ändringar av
redaktionell karaktär vidtagits i paragrafen, bl.a. som en följd av att be-
greppet paket utmönstras ur lagen. Den samhällsomfattande posttjänsten
omfattar liksom tidigare alla adresserade försändelser som väger högst
20 kg, dvs. förutom brev som alltjämt anges uttryckligen, bl.a. paket samt
adresserade tidningar, kataloger och böcker. Vidare anges uttryckligen i
lagtexten vad som redan tidigare gällt (se avsnitt 7.3.1), nämligen att
kravet på enhetliga priser endast gäller enstaka försändelser. Med enstaka
försändelser avses styckevis befordran av försändelser som måste
hanteras enskilt. Ett exempel är brevlådepost.
Angående förenligheten av begreppet enhetliga priser med det införda
kravet på priser som grundar sig på kostnaderna för tillhandahållandet av
den samhällsomfattande posttjänsten, se avsnitt 7.3.1.
Grundläggande kassaservice
la§
Paragrafen är ny. För att tydligare skilja kassatjänsten från posttjänsten
har bestämmelsen, som tidigare hade sin plats i 1 § andra stycket, efter
vissa redaktionella ändringar placerats i en egen paragraf.
3§
Innebörden av ändringen är att i definitionen av postverksamhet inte
längre ingår den paketbefordran som bedrivs av tillståndshavare. Skälen
härför utvecklas i avsnitt 7.2. Begreppen paket och postförsändelse utgår
därmed ur lagen.
4b§
Paragrafen som är ny upptar en möjlighet att ansöka om förhandsbesked
om en viss verksamhet är tillståndspliktig eller inte. Med hänsyn till att
begreppet postverksamhet inte är helt entydigt kan det vara svårt för den
enskilde att förutse om en planerad verksamhet är att anse som postverk-
samhet och därmed tillståndspliktig. Det bör därför finnas en möjlighet
Prop. 1997/98:127
46
att få ett bindande besked från tillståndsmyndigheten i frågan. För att
myndigheten skall kunna göra en bedömning av verksamheten måste den
sökande lämna uppgift om dess omfattning och inriktning.
Ett förhandsbesked skall ha en begränsad giltighetstid. Vidare bör det
av beslutet framgå vilka förutsättningar som utgjort grundval for beslutet
och att förhandsbeskedet endast gäller under dessa förutsättningar.
5§
Ändringen i första stycket är en följd av att paketbefordran inte längre
skall anses utgöra postverksamhet. I andra stycket anges förutsättning-
arna för att tillstånd skall kunna beviljas. Efter ändringen föreligger inte
längre en presumtion för att tillstånd skall beviljas. Det far i stället an-
komma på den sökande att komma med sådana uppgifter att tillstånds-
myndigheten kan bedöma om förutsättningarna för att erhålla tillstånd är
uppfyllda. Se i övrigt avsnitt 7.5.1.
5a§
Som en följd av att tillståndsvillkor införs blir det möjligt att återkalla
tillståndet även när meddelade villkor inte följs. I det nya andra stycket
införs en uttrycklig möjlighet för tillståndshavaren att på begäran fa sitt
tillstånd återkallat. Detta har betydelse bl.a. för att undgå avgiftsskyldig-
het enligt 18 §.
Tillståndsvillkor
5b§
Paragrafen är ny och upptar bestämmelser om tillståndsvillkor. I be-
stämmelsen anges uttömmande vilka frågor som får regleras i form av
villkor.
Postdirektivets krav på att användarna skall ha tillgång till samhälls-
omfattande tjänster säkerställs genom att tillståndsmyndigheten enligt
första punkten förenar tillstånd att bedriva postverksamhet för en eller
flera tillståndshavare med skyldighet att tillhandahålla en samhällsom-
fattande posttjänst enligt 1 §. Myndigheten skall därvid föreskriva på
vilket sätt tillståndshavaren skall fullgöra vad som föreskrivs i 1 §. Däri-
genom kan det generella kravet på att tjänsten skall vara ”av god kvali-
tet” preciseras beträffande insamlingsfrekvens, befordringstider, etc. på
sådant sätt att direktivets krav uppfylls (se avsnitt 7.5.2). Myndigheten
kan göra undantag från direktivets generella krav på insamlings- och ut-
delningsfrekvensen med hänsyn till geografiska förhållanden eller andra
omständigheter. Sådana undantag skall rapporteras till Europeiska
gemenskapernas kommission och alla nationella tillsynsmyndigheter.
Tillståndsmyndigheten kan också i villkoren föreskriva hur skyldig-
heterna för den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst som
anges i 7 a § skall uppfyllas.
Genom andra punkten kan tillståndsmyndigheten för tillståndshavama
närmare ange hur kraven i 5 § på tillförlitlighet och integritetsskydd skall
Prop. 1997/98:127
47
fullgöras, anpassat till de individuella förutsättningarna för varje operatör Prop. 1997/98:127
(se avsnitt 7.5.2).
I det nuvarande avtalet mellan staten och Posten AB förbinder sig
Posten AB att mot kostnadsbaserad ersättning tillhandahålla viss service
till handikappade och utföra beredskapsåtgärder för totalförsvaret.
Genom tredje och fjärde punkten kan sådana tjänster i stället säkerställas
genom att i tillståndsvillkor föreskriva en skyldighet för tillståndshavare
att mot ersättning tillhandahålla dessa. Detta hindrar inte att PTS även i
fortsättningen skall upphandla tjänsterna (se avsnitt 7.6.1).
Genom bemyndigandet i andra stycket ges bl.a. möjlighet att närmare
reglera direktivets genomförande.
5c§
Paragrafen är ny. Till skillnad från tillstånden skall tillståndsvillkor gälla
för en bestämd tid. Villkoren måste kunna omprövas efter en viss tid för
att kunna anpassas till t.ex. den tekniska utvecklingen, ändringar i kun-
dernas önskemål och marknadsutvecklingen. Olika villkor kan bestäm-
mas att gälla under olika lång tid, beroende på bl.a. av vad som kan för-
utses om utvecklingen på det område det enskilda villkoret omfattar.
Beslut om villkor skall fattas av tillståndsmyndigheten i samband med
att en ansökan om tillstånd prövas, i samband med att ett tillståndsvill-
kors giltighetstid löper ut eller om det annars finns särskilda skäl. Sådana
skäl kan t.ex. vara att en operatör når en sådan storlek och kapacitet att
det är rimligt att ålägga denne sådana skyldigheter som anges i 5 b §,
p. 1. 3 och 4. Genom en övergångsbestämmelse kan även vid ikraft-
trädandet befintliga tillstånd förenas med villkor.
I andra stycket ges en begränsad möjlighet att, under vissa förhållan-
den, ändra ett villkor under löpande villkorstid.
7a§
Paragrafen är ny. Den upptar bestämmelser om tillhandahållandet av den
samhällsomfattande posttjänsten enligt 1 § som följer av EG-direktivet.
En operatör som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster kan därut-
över bedriva postverksamhet som inte omfattas av kraven i paragrafen.
Sådana fall där operatören träffat ett individuellt avtal om priser för be-
fordran av en större mängd post som lämnas in vid ett och samma tillfälle
omfattas t.ex. inte.
Genom hänvisningen i 5 b § till denna paragraf kan tillståndsmyndig-
heten precisera kraven i de enskilda tillståndsvillkor som meddelas. Där-
utöver ges genom bemyndigandet i andra stycket en möjlighet att i före-
skrifter precisera de generella regler som ges i första stycket.
Kraven har behandlats i avsnitt 7.3.1, 7.5.2 och 7.6.1 Kraven i ljärde
punkten innebär också ett krav på att befogade klagomål, såsom när ett
brev förlorats när avtal om ersättning för förlust av brev träffats, skall
leda till en snabb lösning av tvisten.
48
7b§ Prop. 1997/98:127
Paragrafen är ny och möjliggör för regeringen att föreskriva om ett tak
för priserna för tjänster som ingår i postverksamhet. Bestämmelsen är
motiverad i avsnitt 7.3.2
14 §
Paragrafen är upphävd. Eftersom paketbefordran inte längre omfattas av
tillståndsplikt saknas skäl att i lagen reglera frågan om ansvaret för sådan
befordran. Paragrafen kan därför upphävas. Detta föranleder följdänd-
ringar i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport och jämvägstrafiklagen
(1985:192).
15 §
Eftersom paket inte längre omfattas av begreppet postverksamhet kom-
mer tillsynen över att postlagens krav på tillförlitlighet, integritetsskydd,
att tillstånd finns och hur obeställbara försändelser hanteras efterlevs,
liksom hittills, att vara begränsad till brevbefordran. Genom ändringarna
utvidgas tillståndsmyndighetens tillsynsansvar till att omfatta även tillsyn
över att meddelade tillståndsvillkor efterlevs.
17 §
Myndigheten får möjlighet att meddela förelägganden för att upprätthålla
efterlevnaden även av meddelade tillståndsvillkor.
18 §
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, tillståndsmyndigheten
ges möjlighet att ta ut avgift även för ansökningar om förhandsbesked.
Övergångsbestämmelserna
Genom punkt 2 i övergångsbestämmelserna kommer de skärpta bestäm-
melserna i 5 § om tillståndsprövning att omfatta endast sådana ansök-
ningar om tillstånd som kommer in till tillståndsmyndigheten efter
ikraftträdandet.
I punkt 3 ges möjlighet för tillståndsmyndigheten att, under en begrän-
sad period, förena befintliga tillstånd med villkor, trots att dessa villkor
inte meddelas i samband med att tillståndet beviljas eller i samband med
att ett tidigare villkors giltighetstid löper ut eller med stöd av att det finns
särskilda skäl.
49
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 127
2§
Enligt den nuvarande lydelsen av första stycket första meningen undantas
postbefordran från lagens tillämpningsområde. I andra meningen hän-
visas dock till 14 § postlagen, där det anges att vissa delar av lagen skall
vara tillämplig i fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den
som har anlitat företaget för befordran av paket inom landet. Till följd av
att paket inte längre omfattas av begreppet postverksamhet upphävs 14 §
postlagen. Detta föranleder att hänvisningen i förevarande paragraf till
14 § postlagen bör utgå. Det förhållande att paket ändå ingår i den sam-
hällsomfattande posttjänsten medför dock att paragrafen, för undvikande
av missförstånd, dessutom bör ändras på det sättet att det anges att lagen
inte skall tillämpas på brevbefordran, i stället för postbefordran. Däri-
genom står det klart att lagens bestämmelser är tillämpliga i fråga om
paketbefordran.
1 kap.
1§
Enligt tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse skall lagen inte
tillämpas på postbefordran med järnväg. Reglerna i jämvägstrafiklagen
bör dock gälla för all befordran av paket. För att tydliggöra detta bör
ordet ”postbefordran’- ändras till ”brevbefordran” (jfr kommentaren till
2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport).
Prop. 1997/98:127
50
|
Promemorians lagförslag |
Prop. 1997/98:127 Bilaga 1 |
Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684)
dels att 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 1-3, 5, 5 a, 15, 17 och 18 §§ samt rubriken närmast före 1 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall inforas sex nya paragrafer, 1 a, 4 b, 5 b-c, 7 a
och 7 b §§, samt närmast före 1 a, 5 b och 7 a §§ nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Grundläggande post- och kassa- Samhällsomfattande posttjänst
service
I landet skall det finnas en_riks-
täckande postservice som innebär
att brev, andra adresserade för-
sändelser som väger högst 2 kg och
paket kan nå alla oavsett adressort.
Det skall finnas möjlighet för alla
att få sådana försändelser beford-
rade till enhetliga och rimliga pri-
ser. Det skall därvid finnas möjlig-
het att försäkra försändelser och att
fa kvitto från mottagaren på att en
försändelse har tagits emot.
Därutöver skall det finnas en
rikstäckande kassaservice som
innebär att alla har möjlighet att
verkställa och ta emot betalningar
till enhetliga priser.
l§
Det skall finnas en posttjänst av
god kvalitet i hela landet som
innebär att alla kan ta emot brev
och andra adresserade försändelser
som väger högst 20 kg. Det skall
finnas möjlighet för alla att få
sådana försändelser befordrade till
enhetliga och rimliga priser. Det
skall därvid finnas möjlighet att
försäkra försändelser och att få
kvitto från mottagaren på att en
försändelse har tagits emot.
Grundläggande kassaservice
a §
Det skall finnas en kassaservice
i hela landet som innebär att alla
har möjlighet att verkställa och ta
emot betalningar till enhetliga pri-
ser.
51
2§
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall fortlö- regeringen bestämmer skall fort-
pande följa utvecklingen på löpande följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att post- postområdet och bevaka att
servicen och kassaservicen motsva- posttjänsten och kassaservicen
rar samhällets behov. motsvarar samhällets behov.
Prop. 1997/98:127
Bilaga 1
Med postverksamhet avses i
lagen regelbunden befordran mot
avgift av brev eller av brev och
paket.
Brev och paket som hanteras i
postverksamhet utgör postförsän-
delser.
Med brev avses adresserade
postförsändelser som är inneslutna
1 kuvert eller annat omslag och som
väger högst 2 kg. Vykort, brevkort
och liknande försändelser jämställs
med brev vid tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade
postförsändelser som väger mer än
2 men högst 20 kg.
Med postverksamhet avses i
lagen regelbunden befordran av
brev mot avgift.
Med brev avses adresserade för-
sändelser som är inneslutna i
kuvert eller annat omslag och som
väger högst 2 kg. Vykort, brevkort
och liknande försändelser jämställs
med brev vid tillämpning av lagen.
Postverksamhet skall bedrivas
under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och,
när det gäller befordran av brev, så
att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.
Tillstånd enligt 4 § skall beviljas,
om sökanden inte saknar förut-
sättning att bedriva postverksamhet
på det sätt som anges i första
stycket.
Ib§
Tillståndsmyndigheten skall
efter ansökan meddela förhands-
besked om tillstånd enligt 4 § be-
hövs för viss postverksamhet. Ett
förhandsbesked gäller under den
tid och under de förutsättningar i
övrigt som anges i beskedet.
5§
Postverksamhet skall bedrivas
under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och
så att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.
Tillstånd enligt 4 § skall bevil-
jas, om sökanden har förutsättning
att bedriva postverksamhet på det
sätt som anges i första stycket.
52
5a§
Om tillståndshavaren inte följer Om tillståndshavaren inte följer
föreskrifterna i denna lag eller före- föreskrifterna i denna lag eller inte
skrifter som meddelats med stöd av följer föreskrifter eller villkor som
lagen, får tillståndet återkallas. Om meddelats med stöd av lagen, får
det är tillräckligt får tillståndsmyn- tillståndet återkallas. Om det är
digheten i stället för att återkalla tillräckligt får tillståndsmyndig-
tillståndet meddela varning. heten i stället för att återkalla till-
ståndet meddela varning.
Tillståndet skall återkallas om
tillståndshavaren begär det.
Om tillståndet återkallas far tillståndsmyndigheten besluta hur av-
vecklingen av verksamheten skall ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verk-
samheten.
Tillståndsvillkor
5b§
Tillstånd enligt 4 § att driva
postverksamhet får förenas med
villkor om skyldighet för till-
ståndshavare
1. att tillhandahålla en sam-
hällsomfattande posttjänst enligt
1 § och på visst sätt fullgöra vad
som föreskrivs i 7 a §,
2. att bedriva verksamheten med
tillförlitlighet och integritet,
3. att i verksamheten ta hänsyn
till handikappades behov av sär-
skilda posttjänster, och
4. att beakta totalförsvarets be-
hov av posttjänster under höjd
beredskap.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillstånds-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om det sätt på vilket
tillståndsvillkoren skall fullgöras.
5c§
Tillståndsvillkor skall gälla för
en bestämd tid. Ändring av till-
ståndsvillkor under löpande vill-
korsperiod får ske endast enligt
förbehåll i meddelade villkor eller
efter medgivande av tillstånds-
Prop. 1997/98:127
Bilaga 1
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 127
havaren och efter hörande av Prop. 1997/98:127
annan tillståndshavare vars verk- Bilaga 1
samhet direkt påverkas av änd-
ringen.
Tillhandahållande av sam-
hällsomfattande posttjänst
7a§
Den som tillhandahåller sam-
hällsomfattande posttjänst enligt
1 § skall
1. tillhandahålla tjänsten för
priser som grundar sig på kostna-
derna,
2. årligen redovisa verksam-
heten i enlighet med rådets och
Europaparlamentets direktiv, nr
97/00/EG (beslut förväntas under
år 1997), om gemensamma regler
för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och
för förbättring av kvaliteten på
tjänsterna,
3. hålla villkoren för tjänsten
allmänt tillgängliga, och
4. fastställa förfaranden som är
öppna för insyn, snabba och bil-
liga för handläggning av klagomål
och tvistlösning och årligen
offentliggöra uppgifter om antalet
klagomål och sättet på vilket de
har behandlats.
Tillståndsmyndigheten får med-
dela närmare föreskrifter om krav
enligt första stycket.
7b§
Regeringen får föreskriva att
priser för postverksamhet inte får
överstiga en viss nivå.
15 §
Tillsyn över att befordran av brev
sker i överensstämmelse med denna
lag utövas av tillståndsmyndig-
heten.
Tillståndsmyndigheten skall
också ha tillsyn över att de före-
Tillståndsmyndigheten skall ha
tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och av de föreskrifter och vill-
kor som har meddelats med stöd av
lagen.
54
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen följs.
17 §
Prop. 1997/98:127
Bilaga 1
Tillståndsmyndigheten far med-
dela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller
föreskrifter som har utfärdats med
stöd av lagen.
Regeringen eller, om regeringen
bestämmer det, tillståndsmyndig-
heten får föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksam-
het eller ansöker om tillstånd att
bedriva sådan verksamhet att betala
avgift för tillståndsmyndighetens
verksamhet enligt denna lag.
Tillståndsmyndigheten far med-
dela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller
av tillståndsvillkor eller föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av
lagen.
18 §
Regeringen eller, om regeringen
bestämmer det, tillståndsmyndig-
heten far föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksam-
het eller ansöker om tillstånd att
bedriva sådan verksamhet eller
ansöker om förhandsbesked enligt
4 b § att betala avgift för till-
ståndsmyndighetens verksamhet
enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. I ärenden som gäller ansökan om tillstånd gäller äldre föreskrifter
vid prövning av ansökningar som inkommit till tillståndsmyndigheten
före ikraftträdandet.
55
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1997/98:127
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestäm-
melser om en avgift för att bidra
till finansiering av den samhälls-
omfattande posttjänsten enligt 1 §
postlagen (1993:1684).
2§
Den som har tillstånd att be-
driva postverksamhet enligt post-
lagen (1993:1684) skall årligen för
kalenderår betala en avgift enligt
denna lag.
3§
Avgiften beräknas på grundval
av tillståndshavarens förmedling
av brevförsändelser närmast före-
gående kalenderår och utgår med
- 3 öre per förmedlad försän-
delse.
4§
Avgiften betalas till den myn-
dighet som regeringen bestämmer
(avgiftsmyndigheten). Om det finns
särskilda skäl, får myndigheten
nedsätta eller efterskänka avgiften.
5§
Tillståndshavare skall lämna
uppgift om antalet förmedlade
brevförsändelser föregående
kalenderår till avgiftsmyndigheten.
Myndigheten får meddela de
förelägganden som behövs för
efterlevnaden av denna bestäm-
melse. Sådana förelägganden får
förenas vid vite.
6§
Avgiftsmyndighetens beslut en-
ligt denna lag eller enligt före-
56
skrifter som regeringen meddelat Prop. 1997/98:127
med stöd av lagen får överklagas Bilaga 1
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången i
fråga om avgift för år 1999.
2. Avgiften för år 1999 beräknas på grundval av antalet förmedlade
brevförsändelser under andra halvåret 1998.
57
Prop. 1997/98:127
Bilaga 2
Göta Hovrätt i Jönköping, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket,
Riksåklagaren, Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Överstyrelsen for
civil beredskap (ÖCB), Post- och telestyrelsen (PTS), Vägverket,
Posten AB. Statskontoret, General tullstyrelsen, Finansinspektionen,
Riksrevisionsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV), Glesbygdsverket,
Konkurrensverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Västemorrlands
län, Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Pensionärernas Riks-
organisation (PRO), Svenska kommunförbundet, Sveriges Industriför-
bund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademi-
kers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen, Svenska Tid-
ningsutgivareföreningen, CityMail Sweden AB, Swedish Direkt Marke-
ting Association (SWEDMA), Svenska Postorderföreningen, Synskada-
des Riksförbund, Folkrörelserådet - Hela Sverige ska leva, Svensk
Direktreklam AB (SDR), Fria Postoperatörers Förbund (FPF)
Yttrande har som underremiss avgivits av Facket för Service och Kom-
munikation (SEKO) samt Statstjänstemannaförbundet
Yttranden har dessutom avgivits av Föreningen Sveriges Tidskrifter,
Borlänge kommun, Statstjänstemannaförbundet-Post, Länsstyrelsen i
Gotlands län, Sveriges Konsumentråd samt de s.k. nichbankema IKANO
Banken AB, JP Bank AB, SkandiaBanken AB och WASA Banken AB.
58
Härigenom föreskrivs8 i fråga om postlagen (1993:1684)
dels att 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 1-3, 5, 5 a, 15, 17 och 18 §§ samt rubriken närmast före 1 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 a, 4 b, 5 b, 5 c,
7 a och 7 b §§, samt närmast före 1 a, 5 b och 7 a §§ nya rubriker av
följande lydelse.
Prop. 1997/98:127
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Grundläggande post- och k as- Samhällsomfattande posttjänst
saservice
1§9
I landet skall det finnas en_riks- Det skall finnas en posttjänst i
täckande postservice som innebär hela landet som innebär att alla
att brev, andra adresserade försän- kan ta emot brev och andra adres-
delser som väger högst 2 kg och
paket kan nå alla oavsett adressort.
Det skall finnas möjlighet för alla
att få sådana försändelser be-
fordrade till enhetliga och rimliga
priser. Det skall därvid finnas möj-
lighet att försäkra försändelser och
att få kvitto från mottagaren på att
en försändelse har tagits emot.
Därutöver skall det finnas en
rikstäckande kassaservice som in-
serade försändelser som väger
högst 20 kg. Posttjänsten skall
vara av god kvalitet och det skall
finnas möjlighet för alla att fa för-
sändelserna befordrade till rimliga
priser. Dessutom skall enstaka
försändelser befordras till en-
hetliga priser. Det skall finnas
möjlighet att försäkra försändelser
och att fa kvitto från mottagaren på
att en försändelse har tagits emot.
nebär att alla har möjlighet att
verkställa och ta emot betalningar
till enhetliga priser.
8Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om
gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster
och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT nr L 15, 21.1.1998, s. 14, Celex
397L0067).
’ Senaste lydelse 1996:1132.
59
Prop. 1997/98:127
Bilaga 3
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall fort-
löpande följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att post-
servicen och kassaservicen motsva-
rar samhällets behov.
Med postverksamhet avses i
lagen regelbunden befordran mot
avgift av brev eller av brev och pa-
ket.
Brev och paket som hanteras i
postverksamhet utgör postförsän-
delser.
Med brev avses adresserade
postförsändelser som är inneslutna
1 kuvert eller annat omslag och som
väger högst 2 kg. Vykort, brevkort
och liknande försändelser jämställs
med brev vid tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade
postförsändelser som väger mer än
2 men högst 20 kg.
Grundläggande kassaservice
a §
Det skall finnas en kassaservice
i hela landet som innebär att alla
har möjlighet att verkställa och ta
emot betalningar till enhetliga pri-
ser.
2§
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall fort-
löpande följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att
posttjänsten och kassaservicen
motsvarar samhällets behov.
3§
Med postverksamhet avses i
lagen regelbunden befordran av
brev mot avgift.
Med brev avses adresserade för-
sändelser som är inneslutna i ku-
vert eller annat omslag och som
väger högst 2 kg. Vykort, brevkort
och liknande försändelser jämställs
med brev vid tillämpning av lagen.
5
Postverksamhet skall bedrivas
under förhållanden som tillgodoser
4b§
Tillståndsmyndigheten skall ef-
ter ansökan meddela förhands-
besked om tillstånd enligt 4 § be-
hövs för viss verksamhet. Ett för-
handsbesked gäller under den tid
och under de förutsättningar i
övrigt som anges i beskedet.
§'°
Postverksamhet skall bedrivas
under förhållanden som tillgodoser
10 Senaste lydelse 1996:1132.
60
rimliga krav på tillförlitlighet och,
när det gäller befordran av brev, så
att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.
Tillstånd enligt 4 § skall beviljas,
om sökanden inte saknar förut-
sättning att bedriva postverksamhet
på det sätt som anges i första
stycket.
rimliga krav på tillförlitlighet och
så att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet
upprätthålls.
Tillstånd enligt 4 § skall beviljas
endast om sökanden har förut-
sättning att bedriva postverksam-
het på det sätt som anges i första
stycket.
Prop. 1997/98:127
Bilaga 3
5 a §"
Om tillståndshavaren inte följer Om tillståndshavaren inte följer
föreskrifterna i denna lag eller före- föreskrifterna i denna lag eller inte
skrifter som meddelats med stöd av följer föreskrifter eller villkor som
lagen, får tillståndet återkallas. Om meddelats med stöd av lagen, far
det är tillräckligt får tillståndsmyn- tillståndet återkallas. Om det är
digheten i stället för att återkalla tillräckligt får tillståndsmyndig-
tillståndet meddela varning. heten i stället för att återkalla till-
ståndet meddela varning.
Om tillståndet återkallas får till- Tillståndet skall återkallas om
ståndsmyndigheten besluta hur av- tillståndshavaren begär det.
vecklingen av verksamheten skall Om tillståndet återkallas får till-
sfe. ståndsmyndigheten besluta hur
verksamheten skall avvecklas.
Ett beslut om återkallelse far förenas med förbud att fortsätta verksam-
heten.
Tillståndsvillkor
5b§
Tillstånd enligt 4 § att bedriva
postverksamhet får förenas med
villkor om skyldighet för till-
ståndshavare
1. att tillhandahålla en sam-
hällsomfattande posttjänst enligt
1 § och på visst sätt fullgöra vad
som föreskrivs där och i 7 a §,
2. att på visst sätt fullgöra vad
som föreskrivs i 5 § första stycket,
3. att i verksamheten ta hänsyn
till handikappades behov av sär-
skilda posttjänster, och
4. att beakta totalförsvarets be-
hov av posttjänster under höjd be-
redskap.
Senaste lydelse 1996:1132.
61
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillstånds-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om tillståndsvillkoren.
5c§
Tillståndsvillkor skall gälla för
en bestämd tid och får meddelas i
samband med att tillstånd beviljas,
i samband med att giltighetstiden
för ett tidigare meddelat villkor
löper ut eller när det annars finns
särskilda skäl.
Tillståndsvillkor får ändras un-
der löpande villkorsperiod endast
enligt förbehåll i meddelade villkor
eller sedan tillståndshavaren har
medgivit detta och sedan andra
tillståndshavare vars verksamhet
direkt påverkas av ändringen har
fått möjlighet att yttra sig.
Tillhandahållande av samhälls-
omfattande posttjänst
7a§
Den som tillhandahåller sam-
hällsomfattande posttjänst enligt
1 § skall
1. tillhandahålla tjänsten till
priser som grundar sig på kostna-
derna,
2. årligen redovisa verksam-
heten för tillståndsmyndigheten i
enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 97/67/EG av
den 15 december 1997 om gemen-
samma regler för utvecklingen av
gemenskapens inre marknad för
posttjänster och för förbättring av
kvaliteten på tjänsterna'1,
3. hålla villkoren för tjänsten
allmänt tillgängliga,
4. för att handlägga klagomål
fastställa förfaranden som är
öppna för insyn, rättvisa, snabba
och billiga, och
12 EGT nr L 15, 21.1.1998, s. 14 (Celex 397L0067).
Prop. 1997/98:127
Bilaga 3
62
|
5. årligen offentliggöra uppgif- Prop. 1997/98:127 Regeringen eller, efter rege- 7b§ Regeringen får föreskriva att |
15 §”
Tillsyn över att befordran av brev Tillståndsmyndigheten skall ha
sker i överensstämmelse med denna tillsyn över efterlevnaden av denna
lag utövas av tillståndsmyndig- lag och av de föreskrifter och vill-
|
heten. |
kor som har meddelats med stöd av |
Tillståndsmyndigheten skall
också ha tillsyn över att de före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen följs.
17 §-
Tillståndsmyndigheten får med- Tillståndsmyndigheten får med-
dela de förelägganden som behövs dela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av denna lag eller för efterlevnaden av denna lag eller
av föreskrifter som har utfärdats av föreskrifter eller tillståndsvill-
|
med stöd av lagen. |
kor som har meddelats med stöd av |
Regeringen eller, om regeringen
bestämmer det, tillståndsmyndig-
heten får föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksam-
het eller ansöker om tillstånd att
bedriva sådan verksamhet att betala
avgift för tillståndsmyndighetens
verksamhet enligt denna lag.
!§■>
Regeringen eller, om regeringen
bestämmer det, tillståndsmyndig-
heten får föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksam-
het eller ansöker om tillstånd att
bedriva sådan verksamhet eller
ansöker om förhandsbesked enligt
4 b § att betala avgift för till-
ståndsmyndighetens verksamhet
enligt denna lag.
iJ Senaste lydelse 1996:1132.
14 Senaste lydelse 1996:1132.
15 Senaste lydelse 1996:1132.
63
_______________ Prop. 1997/98:127
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Bilaga 3
2. I ärenden som gäller ansökan om tillstånd gäller 5 § i dess äldre
lydelse vid prövning av ansökningar som inkommit till tillståndsmyndig-
heten före ikraftträdandet.
3. Tillstånd som meddelats före ikraftträdandet får före utgången av
år 1998 förenas med villkor för en bestämd tid enligt 5 b §, utan hinder
av bestämmelserna i 5 c § första stycket.
64
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Lagen skall ej tillämpas på post- Lagen skall ej tillämpas på brev-
befordran, begravningstransporter befordran, begravningstransporter
eller befordran av flyttsaker. Av eller befordran av flyttsaker.
14 § postlagen (1993:1684) följer
dock att 5 och 27-42 §§ skall till-
lämpas i fråga om postbeford-
ringföretags ansvar gentemot den
som har anlitat företaget för be-
fordran av paket inom landet.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är
underkastad fördraget den 9 maj 1990 om internationell järnvägstransport
eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av
avtal om befordran av gods på järnväg.
Prop. 1997/98:127
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
65
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-20
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard
Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander.
Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 1998 (Kommunikationsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till
1. lag om ändring i postlagen (1993:1684),
2. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan
Stålhandske.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1997/98:127
Bilaga 4
66
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Uusmann
Prop. 1997/98:127
Regeringen beslutar proposition 1997/98:127 Statens ansvar på
postområdet.
67
Prop. 1997/98:127
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for bak- infor, ändrar, upp- omliggande EG-regler häver eller upprepar |
|
Lag om ändring i post- |
5 b, 7 a, 7 b och 18 § 397L0067 |
Eländers Gotab 55977, Stockholm 1998
68