Prop.
1997/98:126
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i telelagen i syfte att införa
nummerportabilitet och förval av teleoperatör.
Med nummerportabilitet avses att en abonnent skall kunna behålla sitt
telefonnummer när denne byter teleoperatör. I propositionen föreslås en
skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster i det fasta
telenätet eller digital mobiltelefoni att införa funktioner i telenäten som
medger att telefonnummer kan lämnas över till en annan teleoperatör om
abonnenten begär det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be-
fogenhet att besluta om teknisk lösning och om tekniska specifikationer
för införandet. Utgångspunkten är emellertid att teleoperatörerna själva
skall enas om en teknisk lösning.
Varje teleoperatör föreslås bära sina investeringskostnader för införan-
det i det egna telenätet. Ersättning får utgå endast för driftskostnader.
Med förval avses att abonnenten skall ha möjlighet att, efter överens-
kommelse med valfri teleoperatör, få sina utgående samtal för en viss
tjänst automatiskt kopplade via denne operatörs telenät. Regeringen före-
slår att tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänster i det fasta
telenätet eller digital mobiltelefoni skall se till att abonnenterna har möj-
lighet att genom förval välja de tjänster som erbjuds av samtrafikerande
teleoperatörer.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 126
Prop. 1997/98:126
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................3
3 Ärendet och dess beredning..............................................................7
4 Nummerportabilitet...........................................................................7
4.1 Inledning.............................................................................7
4.2 Internationell reglering.......................................................8
4.2.1 EG-reglering.....................................................8
4.2.2 Reglering i vissa länder....................................9
4.3 Ändringar i telelagen........................................................10
4.3.1 Skyldighet att infora nummerportabilitet.......10
4.3.2 Val av tekniska lösningar...............................14
4.3.3 Fördelning av kostnader och ersättning
mellan teleoperatörer......................................16
4.3.4 Äganderätt eller förfoganderätt till
telefonnummer................................................19
5 Förval av teleoperatör......................................................................20
6 Kostnader och ikraftträdande..........................................................22
7 Författningskommentar...................................................................23
Bilaga 1 Promemorians lagförslag.......................................................26
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
promemorians förslag............................................................29
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................30
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................................................34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998...........35
Rättsdatablad...........................................................................................36
Prop. 1997/98:126
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i telelagen (1993:597).
Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)'
dels att 1, 21, 32 a och 33 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a-d §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare,
teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via
radio i en mobil nätanslutningspunkt,
telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger
överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låg-
hastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller till-
handahållande av nätkapacitet,
telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,
nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät ellei del därav,
hyrd förbindelse: nätkapacitet hyrd förbindelse: nätkapacitet
mellan nätanslutningspunkter som mellan nätanslutningspunkter som
avses i rådets direktiv 92/44/EEG avses i rådets direktiv 92/44/EEG
av den 5 juni 1992 om tillhanda- av den 5 juni 1992 om tillhanda-
hållande av öppna nät för förhyrda hållande av öppna nät för förhyrda
förbindelser, förbindelser2, ändrat genom Euro-
paparlamentets och rådets direktiv
97/51/EG\
samtrafik: fysisk och logisk sam- samtrafik: fysisk och logisk sam-
mankoppling av telenät som möj- mankoppling av telenät som möj-
liggör att teletjänster som till- liggör att teletjänster som till-
1 Lagen omtryckt 1997:397.
2 EGTnrL 165, 19.6.1992, s. 27 (Celex 392L0044).
3 EGT nr L 295, 29.10.1997, s. 23 (Celex 397L0051). 3
1* Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 126
handahålls i telenäten fungerar handahålls i telenäten fungerar Prop. 1997/98:126
mellan alla användares nätanslut- mellan alla användares nätanslut-
ningspunkter, såväl fasta som ningspunkter, såväl fasta som
mobila, och där användarna ges mobila, och där användarna ges
möjlighet att få tillgång till tjänster möjlighet att få tillgång till tjänster
som tillhandahålls i näten. som tillhandahålls i näten,
teleoperatör: den som förvärvs-
mässigt bedriver televerksamhet,
abonnent: den som har ingått
avtal med en teleoperatör om till-
handahållande av en teletjänst
inom ett allmänt tillgängligt telenät.
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program
i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första
meningen yttrandefrihetsgrundlagen.
21 §
Regeringen eller, efter rege- Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsyns- ringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten fastställer nummer- myndigheten fastställer nummer-
planer och får meddela föreskrifter planer och får meddela föreskrifter
om planerna och deras användning, om planerna och deras användning.
Planerna skall vara utformade så
att teleoperatörers telenät och tele-
tjänster kan nås på ett likvärdigt
sätt.
22 a §
Den som tillhandahåller tele-
tjänst enligt 4 a § 1 eller 3 eller
digital mobiltelefonitjänst skall se
till att telenätet medger att en
abonnent kan behålla sitt telefon-
nummer vid byte av teleoperatör.
Om abonnenten begär det skall
telefonnummer som används för
sådan tjänst överlämnas till en
annan teleoperatör för att denne
skall tillhandahålla tjänsten. Tele-
fonnummer som används för tjänst
som avses i 4 a § 1 behöver över-
lämnas endast för tillhandahållan-
de inom samma riktnummerom-
råde.
Den som överlämnar ett telefon-
nummer skall genast underrätta
tillsynsmyndigheten eller annan
som tillsynsmyndigheten bestämmer
om överlämnandet.
22 b §
Tillståndshavare som inom ett
allmänt tillgängligt telenät till-
handahåller telefonitjänst till fast
nätanslutningspunkt eller digital
mobiltelefonitjänst, skall se till att
abonnenten kan få tillgång till tele-
tjänster som tillhandahålls av
någon annan som tillståndshavaren
bedriver samtrafik med. Abonnen-
ten skall kunna välja en sådan
tjänst genom ett stående val
(förval). Det skall vara möjligt att
välja bort förvalet vid enstaka
telefonsamtal.
22 c §
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten får meddela före-
skrifter om i vilken utsträckning
kraven enligt 22 a och b §§ skall
fullgöras och hur detta skall ske.
Tillsynsmyndigheten får i en-
skilda fall medge undantag från
skyldigheten enligt 22 a och b §§
om det finns särskilda skäl.
22 d§
Ersättning för att överlämna
telefonnummer enligt 22 a § får
grundas endast på driftskostnader
för överlämnandet. Detsamma
gäller ersättning för förval enligt
22b§.
Den som överlämnar telefon-
nummer eller ändrar förval har inte
rätt till ersättning från abonnenten
för överlämnandet eller ändringen.
Beträffande sådana frågor skall i
övrigt bestämmelserna om sam-
trafik i 20 a och b §§ tillämpas.
32 a §
Om det pågår förhandling som Om det pågår förhandling om
rör villkor för samtrafik, skall till- samtrafikvillkor, överlämnande av
synsmyndigheten på begäran av en telefonnummer enligt 22 a § eller
part bestämma en tidsgräns inom förval enligt 22 b §, skall tillsyns-
Prop. 1997/98:126
vilken förhandlingen skall vara av- myndigheten på begäran av en part
slutad. Om förhandlingen inte är bestämma när förhandlingen skall
avslutad inom tidsgränsen, skall vara avslutad. Om förhandlingen
myndigheten medla mellan parter- inte är avslutad inom utsatt tid,
na. skall myndigheten medla mellan
parterna.
Prop. 1997/98:126
33 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av denna lag eller av tillståndsvillkor eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Vid tvist om samtrafikvillkor
eller villkor om sammankoppling
av nätkapacitet enligt 20 d § skall
tillsynsmyndigheten på ansökan av
en part, i den mån detta är nöd-
vändigt för att lagen eller till-
ståndsvillkor eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen skall
efterlevas, föreskriva vad som skall
gälla mellan parterna i de frågor
som tvisten gäller.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
Vid tvist om samtrafikvillkor,
villkor för sammankoppling av nät-
kapacitet enligt 20 d §, överläm-
nande av telefonnummer enligt
22 a § eller förval enligt 22 b §
skall tillsynsmyndigheten på an-
sökan av en part besluta vad som
skall gälla mellan parterna i de
frågor som tvisten gäller, i den mån
detta är nödvändigt för att lagen
eller tillståndsvillkor eller före-
skrifter som meddelats med stöd av
lagen skall efterlevas.
1999.
Prop. 1997/98:126
I mars 1997 lade regeringen fram ett förslag till ändringar i telelagen
(prop. 1996/97:61). I enlighet med riksdagens beslut trädde ändringarna i
kraft den 1 juli 1997 (bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201). I propositio-
nen anförde regeringen att nummerportabilitet borde införas snarast möj-
ligt och senast den 1 januari 1999 i fråga om större befolkningscentra för
telefoni i det fasta telenätet samt för digital mobiltelefoni och frisamtals-
tjänster, dvs. samtal till telefonnummer där mottagaren betalar samtalet.
Det återstod dock vissa ekonomiska och juridiska frågor att lösa, varför
regeringen skulle återkomma till riksdagen i denna fråga.
I syfte att bereda underlag för ett sådant beslut överlämnade Post- och
telestyrelsen den 17 juni 1997 till regeringen en skrivelse med förslag om
införande av nummerportabilitet och förval av teleoperatör (dnr
K97/2760/RS).
En promemoria med förslag till ändringar i telelagen med avseende på
dessa frågor har upprättats inom Kommunikationsdepartementet.
Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbe-
handlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remiss-
yttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i ärendet
(dnr K97/4113/1).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet lämnade förslaget utan
erinran. Lagrådets yttrande finns som bilaga 4.
Några redaktionella ändringar har gjorts i förhållande till den till Lag-
rådet remitterade lagtexten.
4.1 Inledning
Nummerportabilitet härrör från det engelska begreppet ”number portabi-
lity”. Termen innebär att en abonnent ges möjlighet att behålla sitt tele-
fonnummer när denne byter teleoperatör, teletjänst eller geografisk
adress.
Införande av nummerportabilitet, i synnerhet vid byte av teleoperatör,
anses ha stor betydelse för utvecklingen av konkurrens och valfrihet på
telemarknaden. Visserligen har telemarknaden varit öppen för kon-
kurrens sedan ett antal år, men fortfarande finns stora områden där kon-
kurrensen ännu inte har utvecklats nämnvärt. Det gäller framför allt
marknaden för lokalsamtal. En viktig anledning till det är att nästan
samtliga abonnenter fortfarande är direktanslutna till endast en tele-
operatör (Telia AB). Övriga teleoperatörer är därigenom beroende av
indirekt anslutning via Telia AB:s nät för att kunna nå sina kunder (med
indirekt anslutning menas att ett särskilt prefix måste slås, t.ex. ”007”, för Prop. 1997/98:126
att samtalet skall kopplas vidare från den teleoperatör hos vilken man är
direktansluten till den andre operatören). Ett annat viktigt skäl till den
begränsade konkurrensen är att abonnenter, som haft möjlighet att direkt-
ansluta sig till en annan teleoperatör, har varit tvungna att byta sitt tele-
fonummer.
Förutom de rent praktiska olägenheterna med att byta ett sedan länge
inarbetat telefonnummer kan det särskilt för företag också innebära be-
tydande kostnader i form av administration, informationsinsatser och
eventuellt en förlust av kunder. Nödvändigheten av att byta telefonnum-
mer vid byte av teleoperatör innebär ett konkurrenshinder på den libera-
liserade telemarknaden, till förmån för den som tidigare haft monopol.
Möjligheten att som abonnent behålla sitt telefonnummer vid byte av
teleoperatör är således av stor betydelse för att åstadkomma en i allt
fungerande telemarknad med konkurrens på lika villkor och med möjlig-
het för abonnenter att välja mellan olika teleoperatörer.
Nummerportabilitet vid byte av teleoperatör får alltså sin praktiska
betydelse då nytillkommande teleoperatörer bygger egna telenät med
möjlighet till direktanslutning för nya abonnenter. Då det varit förenat
med stora kostnader att bygga egen infrastruktur har nya nät vid sidan om
Telias endast i begränsad utsträckning byggts ut. Nya telenät är nu emel-
lertid under uppbyggnad, inte bara av teleföretag utan också av flera
kommuner. Bland de anslutningsformer som kan komma att få stor be-
tydelse är den där abonnenter ansluts till en telefonstation genom en fast
radiolänk. Kostnaderna för utbyggnad av en sådan anslutning är väsent-
ligt lägre än att dra fysiska ledningar till varje abonnent.
4.2 Internationell reglering
4.2.1 EG-reglering
I EG:s direktiv 97/33/EG om samtrafik på teleområdet stadgas att num-
merportabilitet mellan teleoperatörer som tillhandahåller telefoni i det
fasta telenätet skall vara infört i större befolkningscentra senast den
1 januari 2003.
Den 1 oktober 1997 antog EG-kommissionen ett förslag till direktiv
om ändring i samtrafikdirektivet (EGT nr C 330, 1.11.1997, s. 19), om
införande av nummerportabilitet och förval av teleoperatör. Nummer-
portabilitet skall enligt förslaget vara möjlig i de fasta telenäten senast
den 1 januari 2000. Ministerrådet antog den 12 februari 1998 en gemen-
sam ståndpunkt i fråga om kommissionens förslag. Frågor om tekniska
lösningar för nummerportabilitet omfattas inte av förslaget. Direktivet
förväntas antas under våren 1998 utan större sakliga förändringar i för-
hållande till den gemensamma ståndpunkten.
4.2.2
Reglering i vissa iänder
Prop. 1997/98:126
I Europa har nummerportabilitet vid byte av teleoperatör i det fasta tele-
nätet införts i Storbritannien och Finland. Beslut om införande under
1998 och 1999 har fattats i Tyskland, Frankrike, Nederländerna och
Danmark. Utanför Europa har nummerportabilitet införts i USA, Austra-
lien, Nya Zeeland och Hong Kong.
I Storbritannien har en lösning baserad på en modifierad form av med-
flyttning varit i funktion sedan 1996. Införandet av nummerportabilitet
har varit viktig för att ytterligare stärka konkurrensen inom lokaltele-
fonin. Installationskostnaderna för införandet bekostas av varje enskild
teleoperatör och får inte utgöra grund för ersättning mellan operatörer.
Denna regel baserar sig på ett beslut av den engelska konkurrensmyndig-
heten Monopolies and Mergers Commission. Myndigheten motiverade
beslutet bl.a. med att en inskränkning i rätten för den dominerande tele-
operatören att ta ut ersättning för investeringskostnaderna leder till att
operatören inför långsiktigt effektiva lösningar. Storbritannien håller för
närvarande på att genomfora nummerportabilitet för icke-geografiska
tjänster (t.ex. för frisamtal fr.o.m. juni 1997, och därefter införande för
betalteletjänster). Efter en överenskommelse mellan regleringsmyndig-
heten Oftel och mobiloperatörer kommer nummerportabilitet för mobil-
nummer att införas den 1 januari 1999.
I Finland har nummerportabilitet på regional nivå börjat införas
successivt från den 1 juni 1997. De flesta telebolag har infört funktionen
under hösten 1997. Utöver den regionala nivån kommer även nummer-
portabilitet att tillhandahållas nationellt genom en särskild nummerserie,
som abonnenten först måste byta till. Lagen fastställer att alla teleopera-
törer skall ha infört nummerportabilitet före september månads utgång
1998. Den tekniska lösning som valts är en form av avancerad medflytt-
ning där överlämnade nummer finns registrerade i databaser hos den
överlämnande operatören. Även i Finland svarar varje teleoperatör för
sina egna installationskostnader. I likhet med Storbritannien diskuterar
marknadsaktörerna att på sikt övergå till en tekniskt rrer avancerad lös-
ning.
Tyskland har infört nummerportabilitet i samband med liberaliseringen
den 1 januari 1998. Teleoperatörerna har på frivillig väg kommit överens
om att använda en teknisk lösning baserad på en modifierad medflytt-
ningsfunktion. Även i Tyskland diskuterar emellertid representanter för
branschen mer avancerade lösningar på sikt. Liksom i Storbritannien och
i Finland bekostar teleoperatörerna själva införandet av funktionerna i
telenäten som medger nummerportabilitet.
Även i Frankrike har krav på nummerportabilitet införts den 1 januari
1998. En modifierad form av medflyttning används, bl.a. för att kunna
medge medflyttning i flera steg. Inledningsvis kommer funktionen att
vara begränsad till operatörsnummerportabilitet, dvs. vid byte av tele-
operatör utan att abonnenten byter geografisk adress. Enligt den franska
telelagen skall emellertid nummerportabilitet vid byte av adress vara in-
fört senast den 1 januari 2001. Vad avser kostnadsfördelning stadgar
lagen att den överlämnande operatören har rätt att ta ut ersättning för Prop. 1997/98:126
kostnader av införandet, inkl, installationskostnaderna.
I Nederländerna har ett lagförslag som bl.a. behandlar nummerporta-
bilitet lagts fram för parlamentet. Lagen förväntas träda i kraft den 1 juli
1998. Enligt förslaget skall nummerportabilitet vara infört den 1 januari
1999 för bl.a. telefoni i fasta och mobila telenät samt för betalteletjänster.
Diskussionerna i parlamentet handlar om att införandedatumet för samt-
liga tjänster skall tidigareläggas. Den nederländska teleregleringsmyn-
digheten OPTA håller för närvarande på att se över förutsättningarna för
en sådan tidigareläggning. Tekniska lösningar grundar sig på frivilliga
överenskommelser. Vad avser kostnadsfördelning skall teleoperatörerna
betala sina egna installationskostnader enligt riktlinjer som har meddelats
av det ansvariga ministeriet.
I Danmark regleras nummerportabilitet i lagen om tilldelning och an-
vändning av nummerresurser som trädde i kraft den 1 juli 1997. Lagen
föreskriver att nummerportabilitet skall införas i två etapper: Först för
telefoni i det fasta telenätet inom samma lokalstationsområde, sedan även
mellan geografiska områden och för mobiltelefoni. I författningskom-
mentaren till lagen anges den 1 januari 1999 och den 1 januari 2001 som
rimliga datum för införande av respektive etapp. Det överlåts emellertid
åt teleoperatörerna att komma överens om en närmare plan för införan-
det. En sådan tidsplan diskuteras alltjämt. Om inte operatörerna enas
fastställer forskningsministeriet villkoren för genomförandet. I oktober
1997 träffades en överenskommelse om tekniska lösningar. Vad gäller
frågan om kostnadsfördelning har teleoperatörerna träffat en preliminär
överenskommelse som har underställts forskningsministeriet. Ministeriet
har enligt lagen rätt att besluta om kostnadsfördelningen på så sätt att
varje enskild operatör svarar för kostnaderna av investeringar i sina egna
telenät.
4.3 Ändringar i telelagen
4.3.1 Skyldighet att infora nummerportabilitet
Regeringens förslag: I telelagen införs en bestämmelse om skyldig-
het för teleoperatörer som tillhandahåller telefonitjänst och andra
teletjänster i det fasta telenätet, som t.ex. frisamtalstjänster och betal-
teletjänster, att införa funktioner i telenäten som möjliggör att abon-
nenterna kan behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör.
Skyldigheten omfattar även teleoperatörer som tillhandahåller digital
mobiltelefoni.
Regeringens bedömning: Funktionerna bör införas successivt med
början den 1 juli 1999. En prioritering mellan tjänsterna bör gälla
såtillvida att nummerportabilitet först bör införas för frisamtalstjänster
och för telefonitjänst i det fasta telenätet i områden där sådana funk-
tioner efterfrågas eller i områden där andra anslutningsmöjligheter
finns tillgängliga eller är planerade.
10
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorian innehåller dock inget krav på nummerportabilitet
för digital mobiltelefoni.
Remissinstanserna: Kommunikationsforskningsberedningen, Stats-
kontoret, Konkurrensverket och Konsumentverket stödjer promemorians
förslag. Några instanser anser att krav avseende mobiltelefoni också bör
införas: Post- och telestyrelsen, Vallentuna kommun, Sveriges Industri-
förbund, Näringslivets Telekommitté, Telia AB, Europolitan AB och
Posten AB. Europolitan AB är starkt kritiskt till att full nummerporta-
bilitet mellan fasta och mobila telenät inte införs från början. Bolaget
framhåller bl.a. den avsevärt större frekvenstillgången i DCS 1800-
systemen, som ger goda förutsättningar för att erbjuda mobiltelefoni som
ersättning för fasta anslutningar. Bolaget befarar att promemorians för-
slag kan permanentas och att det skulle få mycket negativa effekter på
konkurrensen på den svenska telemarknaden.
De flesta remissinstanser stödjer promemorians förslag om tidpunkt
för införande av nummerportabilitet. Telia AB tvivlar dock starkt på
möjligheterna att klara av att införa nummerportabilitet i större befolk-
ningscentra till den 1 juli 1999. bl.a. mot bakgrund av andra tekniska
problem som kan uppstå i samband med sekelskiftet. Enligt bolagets
uppfattning bör regeringen överlåta åt Post- och telestyrelsen att i samråd
med operatörerna fastställa tidpunkten för införande. Om beslut trots allt
skulle fattas enligt den föreslagna tidsplanen är Telia dock berett att i
möjligaste mån klara av ett införande i enlighet med detta, så länge det
inte visar sig vara tekniskt mycket svårt att genomföra eller om det skulle
leda till en alltför betungande ekonomisk börda för bolaget.
En del remissinstanser framför kritik mot att nummerportabilitet i
första hand införs i storstadsområden. Närings- och teknikutvecklings-
verket pekar på risken för en ond cirkel: där nummerportabilitet inte finns
kan det vara skäl nog att inte bygga ut alternativ infrastruktur. Global
One Services AB och Posten AB anser att nummerportabilitet för frisam-
taltjänster bör ges högsta prioritet och införas senast den 1 juli 1999.
Skälen för regeringens förslag: Betydelsen av att nummerportabilitet
införs i Sverige bör ses mot bakgrund av de telepolitiska målen. Det
övergripande målet för den svenska telepolitiken är, som stadgas i 2 §
telelagen, att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva
telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.
Såsom ett medel att uppnå detta mål skall det skapas utrymme för samt
upprätthållas en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunika-
tionsområdet (3 § telelagen). Då nummerportabilitet är ett viktigt medel
för att skapa en effektiv konkurrens och därmed ökad mångfald och val-
frihet för användarna, ligger ett införande helt i linje med de telepolitiska
målen.
Nummerportabilitetens införande bör ses också mot bakgrund av den
roll Sverige spelat för att främja en internationell liberalisering av tele-
sektorn. Sverige har bidragit aktivt till såväl arbetet med att öppna EU:s
telemarknader från 1998 som att göra EG till en ledande part i WTO-för-
handlingarna om liberalisering av grundläggande teletjänster.
Prop. 1997/98:126
11
1** Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 126
Som nämns under avsnitt 4.1 kan nummerportabilitet vara av tre slag: Prop. 1997/98:126
Nummerportabilitet vid byte av teleoperatör, teletjänst eller geografisk
adress. Införande av nummerportabilitet mellan olika typer av tjänster, i
synnerhet s.k. full nummerportabilitet mellan alla typer av tjänster, skulle
innebära omfattande tekniska förändringar, bl.a. skulle en helt ny num-
merplan behöva utarbetas. De tekniska komplikationer och det tids-
krävande arbete som detta innebär motsvaras för närvarande inte av för-
delarna med att nu införa ett sådant krav. Det är emellertid viktigt att
kunna tillgodose detta på lång sikt. I den översyn av nummerplanen som
Post- och telestyrelsen nu inleder kommer möjligheterna att införa num-
merportabilitet mellan fast och mobil telefoni att vägas in. Detta gäller
även valet av tekniska lösningar, se vidare avsnitt 4.3.2 nedan. Nummer-
portabilitet vid byte av geografisk adress finns redan i begränsad ut-
sträckning när en abonnent flyttar sin anslutning inom samma lokalsta-
tionsområde i telenätet. Det torde ligga i teleoperatörens eget intresse att
tillhandahålla möjlighet till nummerportabilitet i detta avseende inom
nummerplanens gällande indelning. Enligt regeringens uppfattning är det
därför inte heller här aktuellt med någon reglering. Det är för nummer-
portabilitet vid byte av teleoperatör som det enligt regeringens bedöm-
ning finns skäl att införa en författningsreglering. I fortsättningen an-
vänds begreppet nummerportabilitet endast i denna begränsade betydelse.
I promemorian föreslås att nummerportabilitet skall införas för tele-
tjänster i de fästa telenäten. Förslaget har fått en bred uppslutning vid
remissbehandlingen. Med hänsyn till att det fortfarande föreligger ett
behov av att utveckla tekniska lösningar innehöll promemorians förslag
inte något krav på nummerportabilitet för mobiltelefoni. Detta har där-
emot blivit utsatt för kritik. Ett stort antal remissinstanser har förordat att
ett sådant krav införs för digital mobiltelefoni. Post- och telestyrelsen
pekar på den pågående konvergensen mellan telefoni i fasta och mobila
telenät och att mobiltelefonin blivit ett allt viktigare komplement till den
traditionella telefonin i det fasta telenätet. Myndigheten framhåller vidare
att tekniska standarder för nummerportabilitet för digital mobiltelefoni är
under utarbetande. Även Telia AB anger att det bör fastställas en tidsplan
för införande av nummerportabilitet mellan digitala mobila nät.
Med hänsyn till mobiltelefonins allt större betydelse och utbredning är
det enligt regeringen ett väsentligt konsumentintresse att krav på num-
merportabilitet införs även för digital mobiltelefoni. Även regeringen gör
den bedömningen att en tidsplan för införandet bör fastställas. Det bör
ankomma på regeringen eller, efter bemyndigande, tillsynsmyndigheten
att efter hörande av teleoperatörerna fastställa en sådan tidsplan.
Det har från någon remissinstans framkommit krav på att även analog
mobiltelefoni bör omfattas av krav på nummerportabilitet. Ett sådant
krav innebär, bortsett från nummerportabilitet inom de båda analoga
telenäten där endast en teleoperatör bedriver verksamhet, nummerporta-
bilitet mellan analoga och digitala mobiltelefoniabonnemang. Denna
form av nummerportabilitet kräver att nummerplanen måste ändras efter-
som de analoga och digitala telenäten använder skilda nummerserier. En
ändring i nummerplanen för mobiltelefonisystemen endast för att möjlig-
göra denna form av nummerportabilitet är inte förenlig med en framtida
12
utveckling av planen. Dessutom förväntas att NMT 900-systemen kom-
mer att avvecklas på sikt.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att det i telelagen in-
förs en skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster i
fasta telenät eller digital mobiltelefoni att införa nummerportabilitet i
sina telenät. Detta innebär att nummerportabilitet införs inom respektive
riktnummerområde för telefonitjänst i fasta telenät, för andra teletjänster
som kräver tilldelning ur nummerplanen för telefoni (t.ex. frisamtals-
tjänster och betalteletjänster) samt för digitala mobiltelefonitjänster. För-
pliktelsen omfattar även telefonitjänst via ISDN - som är ett digitalt fler-
tjänstsnät - eftersom ISDN omfattas av samma nummerplan som det
traditionella fasta telefonnätet.
En viktig fråga gäller tidpunkten för införande. Mot bakgrund av att
frågan utretts och diskuterats under en längre tid i Sverige finns en för-
väntan om och en beredskap för att nummerportabilitet snart införs. Det
är viktigt för nya teleoperatörers investeringsbeslut, liksom för valfri-
heten för abonnenterna, att ett införande inte dröjer i onödan. Å andra
sidan är det betydelsefullt att teleoperatörer ges rimlig tid att arbeta fram
och enas om tekniska lösningar och andra villkor för nummerportabilitet.
Teleoperatörerna bör därför ha minst ett år på sig från det att beslut om
införande fattas till det att införandet träder i kraft.
Eftersom den tid som behövs för att fa fram tekniska lösningar och
specifikationer varierar för de olika tjänsterna och, när det gäller tele-
fonitjänsten i det fasta telenätet, det förmodligen inte är möjligt att införa
den samtidigt över hela landet måste nummerportabiliteten införas
successivt. De nu föreslagna lagändringarna beräknas komma ut från
trycket under juni 1998. Ikraftträdandet bör därmed lämpligen ske den
1 juli 1999. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, till-
synsmyndigheten ges möjlighet att utfärda erforderliga föreskrifter om
införande av nummerportabilitet successivt tjänst för tjänst, med beak-
tande av teleoperatörernas överläggningar om tekniska lösningar, kost-
nadsfördelning och andra villkor för nummerportabilitet, se avsnitt 4.3.2.
Ettårsintervallet mellan det att författningen kommer ut från trycket och
ikraftträdandet ger tillsynsmyndigheten möjlighet att stämma av huruvida
olika tidpunkter för införande är möjliga att uppnå.
Eftersom det inte är möjligt att införa nummerportabilitet för samtliga
tjänster vid ikraftträdandet måste en prioritering ske. Enligt regeringens
bedömning är det sådana områden där det finns andra anslutningsmöjlig-
heter eller där sådan alternativ infrastruktur planeras, som skall priori-
teras. Det är endast i sådana områden som abonnenterna har möjlighet att
byta teleoperatör. Även områden där det kan påvisas att det finns en stor
efterfrågan på nummerportabilitet bör prioriteras. Detta innebär inte att
det endast är storstäderna som kommer att omfattas. Om nätutbyggnads-
planer finns i vissa landsbygdsområden kan även dessa komma att om-
fattas av nummerportabilitet redan vid ikraftträdandet om övriga tekniska
och ekonomiska förutsättningar föreligger. Bemyndigandet ger möjlighet
att genom föreskrifter fastställa de områden som kan bli aktuella. Även
frisamtalstjänster bör tillhöra de tjänster där nummerportabilitet införs
från början.
Prop. 1997/98:126
13
Enligt det förslag till ändring av samtrafikdirektivet i fråga om num- Prop. 1997/98:126
merportabilitet som ministerrådet nått en gemensam ståndpunkt om
gäller för samtliga teletjänster i det fasta telenätet att nummerportabilitet
skall vara införd senast den 1 januari 2000.
4.3.2 Val av tekniska lösningar
Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyn-
digande, tillsynsmyndigheten ges rätt att meddela föreskrifter om
tekniska lösningar och om tekniska specifikationer för införandet.
Tillsynsmyndigheten ges vidare rätt att i enskilda fall medge undantag
om det finns särskilda skäl.
Regeringens bedömning: Föreskrifter om teknisk lösning och om
tekniska specifikationer för införandet av nummerportabilitet bör i
första hand meddelas efter frivilliga överenskommelser mellan tele-
operatörer.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Promemorians förslag har fått stöd eller lämnats
utan erinran av flertalet remissinstanser. Konkurrensverket framhåller att
en sådan befogenhet inte bara skall omfatta det fall att teleoperatörerna
inte kunnat enas om en lösning inom rimlig tid. Frivilliga lösningar kan
nämligen innebära lösningar som inte är samhällsekonomiskt önskvärda.
Banverket anser att regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-
mer skall kunna fastställa tekniska specifikationer, men att det är tele-
operatörerna som skall enas om de tekniska lösningarna. Enligt Telia AB
är det huvudsakligen teleoperatörernas ansvar att bestämma såväl tek-
niska lösningar som tekniska specifikationer. Myndighetens beslutsrätt
bör begränsas till tidpunkten för införandet och i vilken omfattning
nummerportabilitet skall vara möjlig.
Skälen för regeringens förslag: Det finns flera tänkbara tekniska lös-
ningar för nummerportabilitet. Den enklaste formen i det fasta telenätet
är att utnyttja den redan befintliga medflyttningsfunktionen i Telias
AXE-stationer. En abonnent som direktansluter sig till en konkurrerande
operatör får enligt denna lösning ett nytt nummer vid sidan av det
"gamla”. Det nya numret hålls dolt för abonnenten och används endast
för dirigeringsändamål i telenätet. När någon ringer abonnentens ”gamla”
nummer medfiyttas samtalet automatiskt till det nya, dolda numret. En
nackdel med en sådan lösning är att onödigt mycket överföringskapacitet
tas i anspråk i telenäten innan samtalet når rätt adressat. Problemet för-
stärks om abonnenten byter teleoperatör flera gånger. En ytterligare
nackdel med denna lösning är att den inte medger s.k. A-nummerpresen-
tation, dvs. det går inte att med en nummerpresentatör avläsa vem som
söker abonnenten i fråga.
Den mest rationella, men också mest avancerade och dyraste lösningen
är en s.k. IN-lösning (IN=intelligent nät) baserad på separata operatio-
14
nella databaser där samtliga telefonnummer, överlämnade såväl som icke Prop. 1997/98:126
överlämnade, finns registrerade. Alla samtal styrs först till en operatio-
nell databas, där en avläsning sker för att få reda på i vilket telenät
numret hör hemma, därefter dirigeras samtalet den närmaste vägen till
mottagaren genom rätt teleoperatörs nät. För att de operationella data-
baserna skall innehålla korrekt information om överlämnade nummer
måste eventuellt en central eller distribuerad referensdatabas upprättas
för att hålla de operationella databaserna aktuella. Mellan de två ovan
beskrivna lösningarna finns olika mellanformer. Exempel på dessa är
modifierade former av medflyttningslösningar som innebär att databaser
skapas endast för de överlämnade telefonnumren.
De olika tekniska lösningarna för nummerportabilitet är förenade med
för- och nackdelar, och kostnaderna varierar mellan dem. Frågan om val
av teknisk lösning är därför komplicerad. Det krävs ytterligare över-
väganden innan valet för den enskilda teletjänsten kan göras. För att få
till stånd enhetliga och rationella lösningar krävs ett långtgående sam-
arbete mellan Post- och telestyrelsen, standardiseringsorgan, teleopera-
törer och andra intressenter. I första hand bör Post- och telestyrelsen
verka för att överenskommelser kan nås mellan teleoperatörerna utan
myndighetsingripande. Myndigheten har bl.a. på grund härav tagit initia-
tiv till att en arbetsgrupp, AG 15, upprättats inom Informationstekniska
standardiseringen (ITS).
Generellt grundar sig arbetsinsatsen inom ITS olika arbetsgrupper på
ett frivilligt deltagande, precis såsom fallet är inom t.ex. ETSI, det euro-
peiska standardiseringsinstitutet inom teleområdet. Detta innebär att det
saknas egentliga styrmedel att få fram t.ex. specifika tekniska specifika-
tioner för nummerportabilitet, om deltagarna inte kan enas. Av detta skäl
måste det finnas ett bemyndigande för regeringen eller tillsynsmyndig-
heten att meddela föreskrifter om tekniska lösningar om operatörerna inte
kan enas om en lösning inom rimlig tid. Som Konkurrensverket fram-
hållit bör bemyndigandet inte vara begränsat till sådana fall. Det är inte
givet att den av teleoperatörerna valda tekniska lösningen är acceptabel
från allmän synpunkt.
Det är angeläget att parterna snabbt kommer överens. Om det t.ex.
visar sig att mer avancerade lösningar inte är möjliga att genomföra till
den 1 juli 1999 måste, i likhet med vad som gjorts i flera andra länder,
enklare lösningar väljas i stället. Sådana lösningar får dock, som Euro-
politan AB framhållit, inte innebära att införandet av mer avancerade lös-
ningar senare försvåras.
Det kan förutses att vissa specifikationer, t.ex. svensk standard,
tillämpningsanvisningar eller liknande, måste vara gemensamma för att
nummerportabilitet skall fungera mellan teleoperatörerna. Detta gäller
särskilt om sådana tekniska lösningar väljs som fordrar att referensdata-
baser upprättas. Detta bör regleras genom generella föreskrifter med hän-
visning till utarbetade tekniska specifikationer eller till europeisk stan-
dard, t.ex. ETSI eller till internationella rekommendationer, t.ex. ITU-T.
Vid bestämmande av tekniska specifikationer skall bl.a. behovet av
nummerpresentation beaktas. Med anledning av farhågor som framförts
av Rikspolisstyrelsen angående hemlig teleavlyssning av överlämnade
15
telefonnummer vill regeringen framhålla att tekniska lösningar och tek- Prop. 1997/98:126
niska specifikationer inte får väljas som försvårar möjligheten till sådan
avlyssning.
Regeringen anser i likhet med Post- och telestyrelsen att tillsynsmyn-
digheten skall ha möjlighet att medge undantag i enskilda fall från skyl-
digheten att införa nummerportabilitet i situationer då det av tekniska
eller andra skäl inte kan anses rimligt att ett telefonnummer skall över-
lämnas.
4.3.3 Fördelning av kostnader och ersättning mellan teleopera-
törer
Regeringens förslag: Varje teleoperatör skall bära sina investerings-
kostnader för att nummerportabilitet skall fungera i det egna telenätet.
Ersättning från den mottagande till den överlämnande teleoperatören
får utgå endast för driftskostnader för överlämnandet av telefon-
numret. En utvärdering skall ske efter två år. Den överlämnande tele-
operatören får inte debitera abonnenten för kostnader med anledning
av överlämnandet.
Tillsynsmyndigheten ges befogenheter att ingripa i tvister om er-
sättning för nummerportabilitet mellan teleoperatörer, motsvarande
dem som gäller för medling och beslut i samtrafiktvister.
Teleoperatörer med ett betydande inflytande på marknaden skall
hålla sina intäkter och kostnader för nummerportabilitet åtskilda från
intäkter och kostnader för annan verksamhet.
Promemorians Förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Telia AB har till-
styrkt eller lämnat utan erinran promemorians förslag att ersättning inte
skall utgå för investeringskostnader för nummerportabilitet. Enligt Post-
och telestyrelsen och Telenordia AB bör inte heller ersättning utgå för de
ökade trafikkostnader som uppstår i telenätet vid samtal till överlämnade
nummer. Banverket framhåller att nummerportabilitet på kort sikt leder
till att den dominerande operatören gör förluster, men att det handlar om
förlust av en särställning som knappast kan anses förenlig med fri och
lika konkurrens. Enligt 7e/za AB bör den grundläggande principen för
fördelning av investeringskostnader vara att den som har nytta av funk-
tionen även skall stå för kostnaderna, dvs. den kund som väljer att flytta
över sitt telefonnummer. Promemorians förslag innebär enligt bolaget att
investeringskostnaderna kommer att fördelas på respektive teleoperatörs
kvarvarande abonnenter, dvs. de som inte har utnyttjat möjligheten till
nummerportabilitet.
Skälen för regeringens förslag: Införande av nummerportabilitet
innebär för den dominerande teleoperatören att investeringar och föränd-
ringar måste göras för att underlätta för andra operatörer att konkurrera
om de egna abonnenterna. Detta är särskilt påtagligt för telefonitjänst i
16
det fasta telenätet, eftersom den marknaden, till skillnad från mobilmark- Prop. 1997/98:126
naden, inte förväntas växa i någon större omfattning. Ur ett kortsiktigt
företagsekonomiskt perspektiv ligger sådana investeringar därmed inte i
den dominerande teleoperatörens intresse. En kritisk fråga blir därmed i
vilken utsträckning som den dominerande teleoperatören bör ha rätt att
kräva ersättning från andra operatörer för kostnaderna av att införa num-
merportabilitet.
Kostnaderna för den dominerande teleoperatören bör emellertid vägas
mot de samhällsekonomiska vinsterna i stort av en väl fungerande och
effektiv konkurrens på teleområdet, med en reell möjlighet för kon-
sumenter att fritt välja i utbudet av tjänster hos olika teleoperatörer.
Vidare bör det framhållas att den dominerande teleoperatören i ett senare
läge, när andra operatörer vuxit sig starkare och blivit fler, också har
glädje av att abonnenter kan gå över till denne. Nummerportabilitet in-
förs också i ett stort antal andra länder, vilket främjar konkurrensmöjlig-
heterna utomlands. Införande av nummerportabilitet innebär alltså att den
befintlige dominerande operatören på kort sikt kan komma att göra för-
luster. Det kan därför antas att frågor om hur kostnader för införandet
skall fördelas mellan teleoperatörer kan bli föremål för tvister.
Kostnaden för att installera nummerportabilitet varierar beroende på
vilken teknisk lösning som väljs för telenäten. Även när en viss lösning
har valts är det svårt att på förhand beräkna investeringskostnaden, bl.a.
beroende på om mer eller mindre omfattande ändringar behöver vidtas i
stödsystem, som t.ex. faktureringsrutiner. En ytterligare faktor som gör
det svårt att uppskatta investeringskostnaderna är att funktioner för
nummerportabilitet ofta införs samtidigt som andra förändringar vidtas i
telenätet. I de lönsamhetsanalyser som gjorts av konsultföretaget Ovum
Ltd på uppdrag av Post- och telestyrelsen återfinns emellertid uppskatt-
ningar som bl.a. bygger på erfarenheter från Storbritannien. Analysen
redovisas i en rapport som är bifogad Post- och telestyrelsens ovan
nämnda skrivelse till regeringen. Analysen har kritiserats och bör tolkas
med stor försiktighet. Beloppen ger endast en ungefärlig uppfattning om
storleksordningen. Den redovisade kostnadsberäkningen bygger på att
den relativt avancerade lösningen ”Query on Release IN” införs i det
fasta telenätet. Nuvärdet av den totala installationskostnaden för samtliga
teleoperatörer, inkluderande kostnader för förändringar i stödsystem,
beräknas till cirka 265 miljoner kronor. Merparten av denna kostnad hän-
för sig till ändringar som vidtas hos den dominerande teleoperatören
(Telia AB). Om enklare lösningar införs blir kostnaden lägre. Som
exempel anges att det brittiska telebolaget BT:s kostnader för att införa
den nu gällande medflyttningslösningen uppgick till motsvarande
350 miljoner kronor. Då det svenska telenätets storlek uppgår till en
knapp fjärdedel av det brittiska torde alltså, grovt räknat, kostnaden för
införande i Sverige av ett motsvarande system uppgå till knappt 100
miljoner kronor.
Som framgår av den internationella beskrivningen i avsnitt 4.2.2 ovan
har de flesta av de länder inom EU som beslutat att införa nummerporta-
bilitet (Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Finland och Danmark)
valt att inte medge ersättning för investeringskostnader. Endast i Frank-
17
rike föreligger en rätt till ersättning för sådana kostnader. Enligt rege-
ringen bör utgångspunkten för frågan om kostnadsfördelning och ersätt-
ning mellan teleoperatörer på en konkurrensutsatt marknad vara att
nummerportabilitet skall betraktas som en grundfunktion i ett modernt
telenät. Genom en ordning där teleoperatörerna själva bekostar införan-
det skapas dessutom incitament för att långsiktigt kostnadseffektiva lös-
ningar införs. Det finns annars en risk för att onödigt dyra och kompli-
cerade lösningar väljs. Därtill skulle det uppstå problem att beräkna sär-
kostnaden för enskilda överlämnanden om fasta investeringskostnader
skall fördelas på dessa såsom grund för ersättning. Mycket starka skäl
talar således enligt regeringens bedömning för att investeringskostnader
för nummerportabilitet, i enlighet med vad som föreslås i promemorian,
inte bör ligga till grund för ersättning mellan teleoperatörer. Vid remiss-
behandlingen fick detta synsätt en mycket bred anslutning. Endast Telia
AB gav uttryck för en annan mening. Med beaktande av vad som nu an-
förts föreslår regeringen att investeringskostnaderna inte skall utgöra
grund för ersättning. Regeringen vill i sammanhanget särskilt betona att
den tekniska lösningen och tidsplanen för det närmare införandet av
nummerportabilitet måste utformas på ett sådant sätt att införandet inte
blir oskäligt betungande för de teleoperatörer som blir tvungna att göra
stora investeringar i sina telenät. Med hänsyn till att det i nuläget är
komplicerat att genomföra beräkningar av framtida investeringskostnader
anser regeringen emellertid att det finns anledning att utvärdera investe-
ringskostnaderna när systemet varit i kraft i två år, dvs. efter den 1 juli
2001. 1 en sådan utvärdering skall bl.a. konsekvenserna av kostnadsför-
delningen för tjänstens utnyttjandegrad behandlas. Särredovisningens
funktion och betydelse kan därvid även belysas.
Det är inte samtliga kostnader för nummerportabilitet som skall bäras
av den överlämnande teleoperatören. Ersättning får utgå för driftskostna-
der som hänför sig till de enskilda överlämnandena. Till driftskostnader
räknas t.ex. administrativa kostnader för överlämnande av ett visst tele-
fonnummer och de ökade trafikkostnader som löpande uppstår i den
överlämnande teleoperatörens telenät vid samtal till ett överlämnat tele-
fonnummer. Om sådana trafikkostnader inte ingår i ersättningsunderlaget
kommer visserligen, som Post- och telestyrelsen och Telenordia AB
framhåller, incitament att skapas för tekniska lösningar som inte tar i an-
språk onödigt mycket överföringskapacitet i telenätet. Regeringen anser
dock att den önskade effekten ändå uppnås genom inskränkningen i
rätten att begära ersättning för investeringskostnader. Vidare bör fram-
hållas att den del av trafikkostnaderna som är att hänföra till kapitalkost-
nader för införandet av nummerportabilitet inte får ingå i ersättnings-
underlaget.
Utgångspunkten bör här, liksom på samtrafikområdet. vara att det är
teleoperatörerna som genom kommersiella avtal skall komma överens
om villkor och ersättningsnivåer för nummerportabilitet. Som regel torde
överenskommelse härom kunna träffas i samband med samtrafikavtalet
eftersom villkor för nummerportabilitet har ett starkt samband med sam-
trafikvillkor. Trafikkostnader för nummerportabilitet kan exempelvis,
beroende på hur de faktiska och kalkylmässiga kostnaderna fördelas,
Prop. 1997/98:126
18
komma att vara nära knutna till samtrafikkostnader. En risk föreligger
därmed att trafikkostnaderna i stället identifieras som samtrafikkostnader
och läggs till grund för bestämmande av ersättning för samtrafiken. I
syfte att förhindra korssubventionering mellan samtrafik och nummer-
portabilitet måste kostnader och intäkter för nummerportabilitet särskiljas
i redovisningen från övrig verksamhet. Ett sådant krav gäller redan vid
samtrafik som tillhandahålls av teleoperatörer med ett betydande in-
flytande på marknaden enligt 20 b § telelagen. Även de övriga krav som
gäller för sådana teleoperatörer enligt nämnda bestämmelse (t.ex. krav på
att lämna nödvändig information för överenskommelser om samtrafik
och krav på att styrka kostnaderna för samtrafik) bör gälla för dessa i
fråga om nummerportabilitet. Vidare skall de förfaranden, som stadgas i
32 a och i 33 §§ telelagen om tillsynsmyndighetens skyldighet att medla
och på begäran lösa tvister om samtrafik, tillämpas även vid tvister om
villkor för nummerportabilitet.
Abonnentavgifter för överlämnande av telefonnummer bör bestämmas
genom en överenskommelse mellan den mottagande operatören och
abonnenten. Den teleoperatör som överlämnar ett nummer får däremot
inte belasta abonnenten i fråga med en avgift som är att hänföra till er-
sättning för kostnaden för överlämnandet.
Prop. 1997/98:126
4.3.4 Äganderätt eller förfoganderätt till telefonnummer
Regeringens bedömning: Något behov av att reglera frågan om
äganderätt eller förfoganderätt till telefonnummer finns inte för när-
varande.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket och Folk-
rörelserådet instämmer i promemorians bedömning. IT-företagen,
Telenordia AB och Telefonaktiebolaget LM Ericsson anser det emellertid
olyckligt att begreppet äganderätt används om telefonnummer. Det är
mera korrekt och användbart att använda begreppet nyttjanderätt.
Skälen för regeringens bedömning: Telefonnummer och andra typer
av teleadresser får ökat kommersiellt värde. Äganderätten till nummer
och möjligheten att överlåta nummer blir väsentliga frågor. Sådana fråge-
ställningar har hittills inte aktualiserats i Sverige, men blir sannolikt
aktuella vid införande av nummerportabilitet, då telefonnumret inte
längre får samma absoluta anknytning till en enda teleoperatör.
Europeiska telekontoret, ETO, har i en rapport från den 15 juli 1996 -
Non-Discriminatory Access to Numbering Resources - studerat dessa
frågor. I rapporten betraktas nummer och nummerplaner som en gemen-
sam samhällelig nyttighet som administreras av staten eller en till-
synsmyndighet. Ingen enskild organisation, institution eller individ skulle
kunna göra anspråk på att äga ett nummer eller en nummerplan. ETO:s
resonemang går ut på att om abonnenter skulle kunna anses ha äganderätt
till ett telefonnummer som de blivit tilldelade, så skulle de ha rätt att be-
19
hålla numret under alla omständigheter och disponera det efter eget gott-
fmnande. ETO konstaterar att ett telefonnummer kan bli föremål för för-
ändringar och att brist på nummer eller någon annan omständighet kan
leda till att hela nummerplanen kan bli föremål för ändringar. På grund
av detta kan abonnenter inte beviljas äganderätt till nummer. Nummer
måste betraktas som en gemensam resurs som skall administreras av
staten eller en myndighet till det gemensammas bästa. ETO konstaterar
också att ingen skall kunna registrera sitt telefonnummer som ett varu-
märke.
ETO:s resonemang stämmer överens med hur den svenska lagstift-
ningen är uppbyggd och hur den tillämpas i dag genom 21 § telelagen
samt Post- och telestyrelsens föreskrifter om tilldelning och reservering
av nummerkapacitet ur den svenska nummerplanen för telefoni (PTSFS
1994:15). Där regleras bl.a. att det är Post- och telestyrelsen som tilldelar
nummerkapacitet och att tilldelad kapacitet under vissa förutsättningar
kan återkallas av myndigheten. Enligt regeringens bedömning finns det
för närvarande inte något behov av att reglera frågan om äganderätt eller
förfoganderätt till telefonnummer.
Regeringens förslag: Tillståndshavare som tillhandahåller telefoni i
ett fast telenät eller digital mobiltelefoni skall se till att abonnenterna
har möjlighet att få tillgång till de teletjänster som erbjuds i telenätet
av samtrafikerande teleoperatörer. Abonnenten skall kunna utnyttja en
sådan tjänst genom ett stående val (förval). Bestämmelserna om er-
sättning vid nummerportabilitet skall gälla även vid ändring av förval.
Principen om att de olika teleoperatörernas telenät och teletjänster
skall kunna nås på ett likvärdigt sätt får uttryckligt lagstöd.
Promemorians förslag: Promemorians förslag till lagtext innebar att
skyldigheten att tillhandahålla förval skulle omfatta alla teleoperatörer
som tillhandahåller anmälningspliktiga teletjänster.
Remissinstanserna: Banverket, Närings- och teknikutvecklingsverket,
IT-företagen, Folkrörelserådet, Posten AB, Telefonaktiebolaget LM
Ericsson och Telecom Finland stödjer promemorians förslag. Post- och
telestyrelsen anser att kravet på förval bör omfatta tillståndshavare som
tillhandahåller telefoni i fasta telenät och digital mobiltelefoni. Kon-
kurrensverket anser att förvalsmöjligheten skall gälla såväl analoga som
digitala mobila telefonitjänster. Europolitan AB anser att kravet bör gälla
endast teleoperatörer med ett betydande marknadsinflytande. Telia AB
anser att utgångspunkten för fördelning av kostnader för förval bör vara
att operatörerna själva får komma överens om fördelningen, och att detta
även bör omfatta investeringskostnaderna.
Skälen för regeringens förslag: I dag finns möjlighet för abonnenten
att för en eller flera tjänster välja andra teleoperatörer än den till vilken
Prop. 1997/98:126
20
abonnenten är direktansluten genom att slå ett kort prefix före telefon- Prop. 1997/98:126
numret (t.ex. 007 för Tele2 eller 00808 för Call Media Telecom). Den
teleoperatör som är helt beroende av att abonnenten slår ett sådant prefix,
dvs. gör ett medvetet val före varje samtal, kan sägas kommersiellt föra
en något osäker tillvaro. Om abonnenten glömmer eller av någon anled-
ning inte vill slå prefixet går teleoperatören genast miste om samtalet.
Situationen blir däremot en annan om abonnenten kan mera permanent
välja en teleoperatör för en viss tjänst, t.ex för utlandssamtal. Varje gång
abonnenten lyfter luren och slår prefixet för utlandssamtal kopplas sam-
talet automatiskt via den teleoperatör som abonnenten valt för sådana
samtal. Abonnenten slipper därmed att före varje samtal slå det särskilda
nätprefixet.
I ministerrådets resolution om nummer som antogs i juni 1997 fastslås
att denna möjlighet till s.k. förval skall vara införd i så nära anslutning
som möjligt till, men inte senare än två år efter, genomförd liberalisering
av telemarknaden, dvs. senast den 1 januari 2000. Post- och telestyrelsen
har beslutat att operatörsval genom förval skall införas i Sverige i sam-
band med att det internationella prefixet 00 införs. Införandet kan, enligt
beslutet, uppskjutas med fem månader om allvarliga tekniska problem
föreligger. Beslutet är överklagat och ärendet är ännu inte slutligt avgjort.
EG-kommissionen har i det tidigare nämnda direktivförslaget om änd-
ring av samtrafikdirektivet föreslagit att teleoperatörer med ett betydande
inflytande på telemarknaden som tillhandahåller telefoni i det fasta tele-
nätet skall se till att abonnenterna har möjlighet att fa tillgång till de
tjänster som erbjuds i nätet av samtrafikerande teleoperatörer (EU:s
ministerråd enades den 1 december 1997 om en gemensam ståndpunkt
om kommissionens förslag). Abonnenten skall kunna utnyttja en sådan
tjänst genom ett fast val (förval). Förvalet skall före varje samtal kunna
väljas bort genom att abonnenten slår ett nätprefix. Direktivet innebär en
minimireglering, dvs. det är möjligt för medlemsstaterna att låta kravet
på förval omfatta fler teleoperatörer och fler tjänster än vad som följer av
direktivet. Direktivet genomförs nu genom att bestämmelser om förval
införs i telelagen.
Enligt det förslag till lagtext som återfinns i promemorian omfattar
kravet på förval samtliga anmälningspliktiga tjänster oavsett storleken på
den teleoperatör som tillhandahåller tjänsten. Förslaget har fått ett blan-
dat mottagande vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser har på-
pekat att det inte finns skäl att kräva förval för andra teletjänster än tal-
telefonitjänster. Regeringen delar den bedömningen. Post- och tele-
styrelsen har förordat att kravet på förval bör omfatta, utöver teleopera-
törer som tillhandahåller tjänster i det fasta telenätet, även teleoperatörer
som tillhandahåller digital mobiltelefonitjänst. Enligt Konkurrensverket
bör även de analoga NMT-näten omfattas. Regeringen instämmer i att
kravet på förval skall gälla även mobiltelefoni, men anser, på de skäl
regeringen anfört beträffande nummerportabilitet under avsnitt 4.3.1, att
kravet bör gälla endast de teleoperatörer som tillhandahåller digital
mobiltelefoni.
När det gäller frågan om vilka teleoperatörer som skall omfattas har
Europolitan AB uttalat att kravet bör rikta sig endast mot operatörer med
21
ett betydande inflytande på marknaden. Post- och telestyrelsen har, i en- Prop. 1997/98:126
lighet med det ovan nämnda beslutet om införande av förval, för sin del
framfört att kravet bör omfatta tillståndshavare. Det finns enligt rege-
ringen inte tillräckliga skäl att utsträcka kravet på förval till samtliga
teleoperatörer som tillhandahåller anmälningsplikti ga teletjänster. Å
andra sidan torde mot bakgrund av rådande marknadsförhållanden en
begränsning av regleringen till att omfatta enbart teleoperatörer med ett
betydande inflytande bli alltför snäv. En lämplig avvägning är därför att
låta kravet på förval omfatta tillståndshavare.
När det gäller frågan om ersättning för ändring av förval bör mot-
svarande principer gälla som för nummerportabilitet, se avsnitt 4.3.3.
Lika tillträde
Uttrycket lika tillträde (från engelskans ”equal access”) innebär att de
olika teleoperatörernas telenät och teletjänster ur användarnas synvinkel
skall kunna nås på ett likvärdigt sätt. Ett viktigt exempel på lika tillträde
är att alla prefix för val av teleoperatör är lika långa. Lika tillträde uppnås
genom att tillsynsmyndigheten iakttar principen vid nummerplanebeslut.
Detta bör komma till uttryck i lagen.
Det förslag som nu läggs fram innebär att tillsynsmyndigheten får ytter-
ligare tillsynsuppgifter. Myndighetens verksamhet finansieras genom
avgifter som betalas av dem som är föremål för tillsyn. Avgifterna skall
täcka kostnaderna för verksamheten. Förslaget bör därför inte medföra
några ökade kostnader för staten i denna del. De ökade kostnader som
förslaget kan leda till för de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms
bli marginella och rymmas inom befintliga anslag.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999. Ikraftträdandet bör i
tiden ligga minst ett år efter det att författningen kommer ut från trycket
för att överenskommelser om tekniska lösningar skall hinna träffas och
för att nödvändiga föreskrifter skall kunna utfärdas. Det föreligger inget
hinder att före ikraftträdandet besluta föreskrifter som träder i kraft sam-
tidigt som lagändringarna.
22
Prop. 1997/98:126
1§
Genom tillägg i 1 § införs nya definitioner i lagen. Det ofta förekom-
mande begreppet teleoperatör bör få sin definition i lagen. Teleoperatör
är den som förvärvsmässigt förmedlar telemeddelanden via telenät eller
tillhandahåller nätkapacitet. Flera kommande EG-direktiv på teleom-
rådet, bl.a. förslaget till ändring av samtrafikdirektivet avseende num-
merportabilitet och förval av teleoperatör (se avsnitt 4.2.1), innehåller
bestämmelser om förhållandet mellan teleoperatör och abonnent. Även
det senare begreppet bör därför lämpligen definieras i lagen. Hänvis-
ningen i definitionen av hyrd förbindelse till direktivet därom
(92/44/EEG) har kompletterats med en hänvisning även till direktivet
97/51/EG om ändring i förstnämnda direktiv.
21 §
För att garantera att nummerplaner utformas i enlighet med principen om
icke-diskriminering bör planerna utformas så att de olika teleoperatörer-
nas telenät och teletjänster skall kunna nås på ett ur användarens synvin-
kel likvärdigt sätt. Exempelvis skall de olika teleoperatörernas prefix
vara lika långa. Paragrafen har därför kompletterats med en bestämmelse
av denna innebörd. Frågan har behandlats i avsnitt 5.
22 a §
I första stycket införs en skyldighet att tillse att funktioner som medger
nummerportabilitet finns i telenätet. Frågan har behandlats i avsnitt 4.3.1.
Andra stycket innebär en förpliktelse för teleoperatörer som tillhanda-
håller teletjänster inom det fasta telenätet eller digital mobiltelefonitjänst
att på begäran av en abonnent överlämna det telefonnummer som an-
vänds för en sådan tjänst till en annan teleoperatör så att denne kan till-
handahålla abonnenten tjänsten med samma telefonnummer. Bestämmel-
sen är tillämplig endast om den mottagande teleoperatören skall till-
handahålla samma typ av teletjänst. Det föreligger exempelvis ingen
skyldighet att överlämna telefonnummer mellan det fasta och det mobila
telenätet. Skyldigheten att lämna över nummer är vidare i fråga om tele-
fonitjänst i det fasta telenätet, i likhet med det kommande EG-direktivet,
begränsad till riktnummerområdet. Andra teletjänster som tillhandahålls
inom det fasta nätet, såsom frisamtalstjänster och betalteletjänster, samt
mobiltelefonitjänster är inte indelade i riktnummerområden. Genom att
tillsynsmyndigheten enligt tredje stycket skall underrättas om överläm-
nandet kommer nödvändiga uppgifter att finnas tillgängliga för att en
referensdatabas skall kunna upprättas, se avsnitt 4.3.2
22 b §
Frågor om förval har behandlats i avsnitt 5. Kravet att tillhandahålla för-
val riktar sig mot den som har tillstånd enligt 5 § att tillhandahålla tele-
fonitjänst i det fasta telenätet eller digital mobiltelefoni. Tillståndshava-
ren skall se till att abonnenten har möjlighet att få tillgång till teletjänster
som tillhandahålls av samtrafikerande teleoperatörer. Sådana tjänster
23
skall kunna väljas av abonnenten genom ett stående val, s.k. förval. Om Prop. 1997/98:126
abonnenten anlitar en annan teleoperatör för exempelvis sina utlands-
samtal är tillståndshavaren skyldig att vidta sådana åtgärder att dessa
samtal kopplas automatiskt via den andre teleoperatörens telenät. Det
skall vidare vara möjligt att välja bort detta förval vid enstaka telefon-
samtal genom att slå ett särskilt nätprefix som tillhör någon annan
teleoperatör.
22 c §
I avsnitt 4.3.2 beskrivs några olika tekniska lösningar för nummerporta-
bilitet. I första stycket ges regeringen eller, efter delegation, tillsynsmyn-
digheten befogenhet att meddela föreskrifter om tekniska lösningar och i
förekommande fall även de tekniska specifikationer som är behövliga för
att nummerportabilitet skall kunna införas. Bemyndigandet möjliggör ett
successivt införande av nummerportabilitet. Föreskrifter kan exempelvis
meddelas för vissa riktnummerområden. Det kan förhålla sig så att det
för en viss teletjänst kan vara orimligt av tekniska eller ekonomiska skäl
att införa nummerportabilitet. Enligt det föreslagna direktivet om ändring
i samtrafikdirektivet kan uppskov med införandet efter den 1 januari
2000 begäras om medlemsstaterna kan bevisa att kravet innebär en alltför
stor börda för en viss organisation eller typ av organisation. Om exem-
pelvis det förestående millennieskiftet skulle medföra en sådan börda för
någon teleoperatör kan föreskrifter om tidsplanen för det successiva in-
förandet beslutas med beaktande härav. Genom andra stycket ges till-
synsmyndigheten motsvarande möjlighet att i enskilda fall bevilja
undantag från skyldigheten i 22 a § att lämna över ett telefonnummer.
Bemyndigandet ger även möjlighet att meddela föreskrifter om in-
förandet av förval.
22 d §
I bestämmelsen slås fast att ersättning för nummerportabilitet eller änd-
ring av förval av teleoperatör far avse endast driftskostnader. Till drifts-
kostnaderna räknas t.ex. administrativa kostnader för överlämnande av
telefonnummer och de ytterligare trafikkostnader som uppstår i telenätet
vid ett samtal till ett överlämnat nummer. Däremot får inte investerings-
kostnader för den tekniska funktionaliteten som gör nummerportabilitet
eller förval möjligt, till någon del läggas till grund för ersättningsanspråk
gentemot mottagande operatör. Som anförs under avsnitt 4.3.3 får inte
heller den del av de ytterligare trafikkostnader som uppstår som hänför
sig till kapitalkostnader för själva införandet ingå i ersättningsunderlaget.
Enligt bestämmelsen har vidare den överlämnande teleoperatören inte
rätt till någon ersättning - vare sig för driftskostnader eller för investe-
ringskostnader - från abonnenten för överlämnandet. Detsamma gäller
för teleoperatörer som ändrar förval.
Genom att bestämmelser om nummerportabilitet och förval införs i
samtrafikdirektivet blir relevanta bestämmelser om samtrafik i lagen till-
lämpliga även på dessa frågor.
24
32 a § Prop. 1997/98:126
Genom ändringen blir bestämmelsen tillämplig även på förhandlingar om
nummerportabilitet och förval. I övrigt har en redaktionell ändring gjorts.
33 §
Genom tillägget i 33 § ges myndigheten samma befogenheter och för-
pliktelser i fråga om villkor för nummerportabilitet och förval som redan
finns beträffande samtrafik. Avsikten är att åtagandena skall behandlas
på i huvudsak samma sätt. Paragrafen har därutöver ändrats i redaktio-
nellt hänseende.
25
° ° Bilaga 1
Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)
dels att 1,21 och 33 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall inforas tre nya paragrafer, 22 a-c §§, samt
närmast före 22 a och 33 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare,
teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via
radio i en mobil nätanslutningspunkt,
telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger
överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghas-
tighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller till-
handahållande av nätkapacitet,
telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,
nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,
hyrd förbindelse: nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses
i rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av
öppna nät för förhyrda förbindelser,
samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör
att teletjänster som tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla använ-
dares nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila, och där användarna
ges möjlighet att få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten,.
teleoperatör: den som bedriver
televerksamhet,
abonnent: den som har ingått
avtal med en teleoperatör om till-
handahållande av en teletjänst
inom ett allmänt tillgängligt telenät,
nummerportabilitet: funktion som
gör det möjligt för en abonnent att
behålla sitt telefonnummer vid byte
av teleoperatör.
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program
i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första
meningen yttrandefrihetsgrundlagen.
21 § Prop. 1997/98:126
Regeringen eller, efter rege- Regeringen eller, efter rege- Bilaga 1
ringens bemyndigande, till- ringens bemyndigande, till-
synsmyndigheten fastställer num- synsmyndigheten fastställer num-
merplaner och får meddela före- merplaner och får meddela före-
skrifter om planerna och deras an- skrifter om planerna och deras an-
|
vändning. |
vändning. Planerna skall vara ut- Nummerportabilitet och förval 22 a § Den som inom ett allmänt till- Om abonnenten begär det skall Tillsynsmyndigheten eller annan Regeringen eller, efter rege- synsmyndigheten får meddela före- 22 b § Teleoperatör som inom ett all- |
Abonnenten skall kunna välja en
sådan tjänst genom ett stående val
(förval). Det skall vara möjligt att
förbigå förvalet vid ett enskilt tele-
fonsamtal.
22 c §
Ersättning för överlämnande av
nummer enligt 22 a § får grundas
endast på driftskostnader för över-
lämnandet. Detsamma gäller er-
sättning för ändring av förval.
Den som överlämnar nummer
eller ändrar förval har inte rätt till
ersättning från abonnenten för
överlämnandet eller ändringen.
Beträffande sådana frågor skall i
övrigt bestämmelserna om sam-
trafik i 20 a § samt 20 b § första
stycket 2-6, tredje och fjärde
stycket tillämpas.
Rätt för tillsynsmyndighet att
besluta i händelse av tvist
Prop. 1997/98:126
Bilaga 1
33 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av denna lag eller av tillståndsvillkor eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Vid tvist om samtrafikvillkor,
villkor för sammankoppling av nät-
kapacitet enligt 20 d §, överläm-
nande av nummer enligt 22 b §
eller ändring av förval skall till-
synsmyndigheten på ansökan av en
part, i den mån detta är nödvändigt
för att lagen eller tillståndsvillkor
eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas,
föreskriva vad som skall gälla
mellan parterna i de frågor som
tvisten gäller.
Vid tvist om samtrafikvillkor,
villkor för sammankoppling av nät-
kapacitet enligt 20 d § skall till-
synsmyndigheten på ansökan av en
part, i den mån detta är nödvändigt
för att lagen eller tillståndsvillkor
eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas,
föreskriva vad som skall gälla
mellan parterna i de frågor som
tvisten gäller.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
28
Prop. 1997/98:126
Bilaga 2
Efter remiss har yttranden inkommit från Hovrätten för Nedre Norrland,
Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket,
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Kommerskolle-
gium, Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens rädd-
ningsverk, Post- och telestyrelsen, Banverket, Kommunikationsforsk-
ningsberedningen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Närings- och tek-
nikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Länsstyrel-
sen i Gotlands län, Svenska kommunförbundet, Hudiksvalls kommun,
Vallentuna kommun, Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund,
Näringslivets Telekommitté, IT-kommissionen, Företagarnas Riks-
organisation, IT-företagen, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Folk-
rörelserådet, Sveriges Elleverantörer, Facket för Service och Kommuni-
kation, SOS Alarm Sverige AB, Telia AB, Europolitan AB, Global One
Services AB, Telenordia AB, Telecom Finland AB, Svenska Kraftnät
AB, Posten AB, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
Centralorganisation, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Svenska Telein-
formationsföreningen och NetCom Systems AB.
Yttranden har inkommit även från iDRS, Sam G. Spens Clason och
Peter Löthberg.
29
Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
Prop. 1997/98:126
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)’
dels att 1, 21, 32 a och 33 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a-d §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare,
teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via
radio i en mobil nätanslutningspunkt,
telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger
överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låg-
hastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller till-
handahållande av nätkapacitet,
telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,
nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,
hyrd förbindelse: nätkapacitet hyrd förbindelse: nätkapacitet
mellan nätanslutningspunkter som mellan nätanslutningspunkter som
avses i rådets direktiv 92/44/EEG avses i rådets direktiv 92/44/EEG
av den 5 juni 1992 om tillhanda- av den 5 juni 1992 om tillhanda-
hållande av öppna nät för förhyrda hållande av öppna nät för förhyrda
förbindelser, förbindelser2, ändrat genom Euro-
paparlamentets och rådets direktiv
97/51/EG3,
samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör
att teletjänster som tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla använ-
dares nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila, och där användarna
ges möjlighet att få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten,
teleoperatör: den som förvärvs-
mässigt bedriver televerksamhet,
abonnent: den som har ingått
avtal med en teleoperatör om till-
handahållande av en teletjänst
inom ett allmänt tillgängligt telenät.
' Lagen omtryckt 1997:397.
2 EGT nr L 165, 19.6.1992, s. 27 (Celex 392L0044).
’ EGT nr L 295, 29.10.1997, s. 23 (Celex 397L0051).
30
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program
i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första
meningen yttrandefrihetsgrundlagen.
21 §
Regeringen eller, efter rege- Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsyns- ringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten fastställer nummer- myndigheten fastställer nummer-
planer och får meddela föreskrifter planer och får meddela föreskrifter
om planerna och deras användning, om planerna och deras användning.
Planerna skall vara utformade så
att teleoperatörers telenät och tele-
tjänster kan nås på ett likvärdigt
sätt.
22 a §
Den som tillhandahåller tele-
tjänst enligt 4 a § 1 och 3 eller
digital mobiltelefonitjänst skall se
till att telenätet medger att en
abonnent kan behålla sitt telefon-
nummer vid byte av teleoperatör.
Om abonnenten begär det skall
telefonnummer som används för
sådan tjänst överlämnas till en
annan teleoperatör för att denne
skall tillhandahålla tjänsten. Tele-
fonnummer som används för tjänst
som avses i 4 a § 1 behöver över-
lämnas endast för tillhandahållan-
de inom samma riktnummerom-
råde.
Den som överlämnar ett telefon-
nummer skall genast underrätta
tillsynsmyndigheten eller annan
som tillsynsmyndigheten bestämmer
om överlämnandet.
Prop. 1997/98:126
Bilaga 3
31
22 b § Prop. 1997/98:126
Tillståndshavare som inom ett Bilaga 3
allmänt tillgängligt telenät till-
handahåller telefonitjänst till fast
nätanslutninspunkt eller digital
mobiltelefonitjänst, skall se till att
abonnenten får tillgång till tele-
tjänster som tillhandahålls av
någon annan som teleoperatören
bedriver samtrafik med. Abonnen-
ten skall kunna välja en sådan
tjänst genom ett stående val
(förval). Det skall vara möjligt att
åsidosätta förvalet vid ett enstaka
telefonsamtal.
22 c §
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten får meddela före-
skrifter om i vilken utsträckning
kraven enligt 22 a och b §§ skall
fullgöras och hur detta skall ske.
Tillsynsmyndigheten får i en-
skilda fall medge undantag från
skyldigheten enligt 22 a och b §§
om det finns särskilda skäl.
22 d§
Ersättning för att överlämna
telefonnummer enligt 22 a § får
grundas endast på driftskostnader
för överlämnandet. Detsamma
gäller ersättning för förval enligt
22b§.
Den som överlämnar telefon-
nummer eller ändrar förval har inte
rätt till ersättning från abonnenten
för överlämnandet eller ändringen.
Beträffande sådana frågor skall i
övrigt bestämmelserna om sam-
trafik i 20 a och 20 b §§ tillämpas.
32 a §
Om det pågår förhandling som Om det pågår förhandling om
rör villkor för samtrafik skall till- samtrafikvillkor, överlämnande av
synsmyndigheten på begäran av en telefonnummer enligt 22 a § eller
part bestämma en tidsgräns inom förval enligt 22 c §, skall tillsyns-
vilken förhandlingen skall vara av- myndigheten på begäran av en part
32
slutad. Om förhandlingen inte är bestämma när förhandlingen skall Prop. 1997/98:126
avslutad inom tidsgränsen, skall vara avslutad. Om förhandlingen Bilaga 3
myndigheten media mellan parter- inte är avslutad inom utsatt tid.
|
na. |
skall myndigheten medla mellan |
33 §
Tillsynsmyndigheten far meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av denna lag eller av tillståndsvillkor eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Vid tvist om samtrafikvillkor, Vid tvist om samtrafikvillkor,
villkor för sammankoppling av nät- villkor för sammankoppling av nät-
kapacitet enligt 20 d § skall till- kapacitet enligt 20 d §, överläm-
synsmyndigheten på ansökan av en nande av telefonnummer enligt
part, i den mån detta är nödvändigt 22 a § eller förval enligt 22 c §
för att lagen eller tillståndsvillkor skall tillsynsmyndigheten på an-
eller föreskrifter som meddelats sökan av en part besluta vad som
med stöd av lagen skall efterlevas, skall gälla mellan parterna i de
föreskriva vad som skall gälla frågor som tvisten gäller, i den mån
mellan parterna i de frågor som detta är nödvändigt för att lagen
|
tvisten gäller. |
eller tillståndsvillkor eller före- |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
33
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-25
Prop. 1997/98:126
Bilaga 4
Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne
Baekkevold, justitierådet Leif Thorsson.
Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 1998 (Kommunikationsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till lag om ändring i telelagen (1993:597).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Peter
Holm.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.
Prop. 1997/98:126
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén. Peterson. Freivalds, Wallström, Tham. Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann. Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1997/98:126 Nummerfrågor
35
Prop. 1997/98:126
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexntimmer för bak- häver eller upprepar |
|
Lag om ändring i tele- |
20 c § |
Eländers Gotab 55956, Stockholm 1998
36