Prop.
1997/98:106
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionen innehåller förslag till ändringar i äktenskapsbalkens be-
stämmelser om makars pensionsrättigheter vid bodelning.
Enligt nuvarande regler ingår rätt till pension på grund av privat
pensionsförsäkring eller pension på grund av pensionssparavtal enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande inte i bodelning, om
det inte med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att
undanta pensionsrätten från bodelning.
Förslaget i propositionen innebär att dessa pensionsrättigheter som
regel skall ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. De
skall undantas helt eller delvis endast om det med hänsyn till makamas
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara
oskäligt att pensionsrätten ingick i bodelningen. Vid bodelning med
anledning av dödsfall skall sådana pensionsrättigheter inte heller fort-
sättningsvis ingå i bodelning.
Övriga former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepensioner, pension
enligt nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring och
pension enligt det reformerade allmänna ålderspensionssystemet, skall
inte heller i framtiden ingå i bodelning. För de fall då det finns en
snedfördelning av makamas pensionsskydd anvisas i propositionen olika
vägar för att jämna ut olikheterna och förbättra situationen efter äkten-
skapsskillnad för en make som har dåligt pensionsskydd och otillräckliga
möjligheter att själv förbättra skyddet. Det föreslås bl.a. ett tillägg i
bestämmelserna om underhållsbidrag till make som markerar att pen-
sionsskyddet kan ha betydelse för underhållsfrågan.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. 1
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 106
Prop. 1997/98:106
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Allmänt om pensionsrättigheter......................................................10
4.1 Det nuvarande allmänna pensionssystemet......................10
4.2 Tjänstepensioner...............................................................11
4.3 Privata pensionsrättigheter, m.m......................................11
4.3.1 Försäkringar....................................................11
4.3.2 Individuellt pensionssparande........................12
4.3.3 Vissa skatterättsliga regler..............................13
4.4 Ett reformerat allmänt pensionssystem.............................15
4.4.1 Huvuddragen i reformen.................................15
4.4.2 Överföring av premiepensionsrätt mellan
makar..............................................................17
5 Huvuddragen i regelsystemet vid bodelning m.m...........................19
5.1 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad............19
5.1.1 Likadelningsprincipen....................................19
5.1.2 V ederlagsregeln..............................................20
5.1.3 Jämkningsreglema..........................................21
5.1.4 Avtalsutrymmet..............................................22
5.2 Pensionsrättigheter och bodelning....................................24
5.2.1 Personliga pensionsrättigheter........................24
5.2.2 Privata pensionsförsäkringar, m.m.................25
5.3 Underhåll efter äktenskapsskillnad...................................28
5.3.1 Principerna för bestämmande av
underhållsbidrag.............................................28
5.3.2 Jämkning av underhållsbidrag........................31
5.4 Gällande rätt och aktuella reformer i de övriga nordiska
länderna.............................................................................32
6 Allmänna utgångspunkter för behandling av makars
pensionsrättigheter vid bodelning...................................................32
7 Vilka pensionsrättigheter skall ingå i bodelning?...........................35
7.1 Bodelning efter äktenskapsskillnad..................................35
7.2 Bodelning efter dödsfall....................................................39
8 Jämkning i särskilda fall..................................................................41
8.1 Jämkning av vilka pensionsrättigheter som skall ingå i
bodelning..........................................................................41
8.2 Jämkning av likadelningen vid bodelning........................45
9 Underhållsbidrag för anskaffande av pensionsskydd......................47
10 Kriterierna för de olika korrigeringsmöjlighetema.........................51
11 Värdering av pensionsrättigheter....................................................53
12 Ikraftträdande m.m..........................................................................55
13 Kostnadsmässiga konsekvenser och konsekvenser ur ett Prop. 1997/98:106
jämställdhetsperspektiv...................................................................56
13.1 Kostnadsmässiga konsekvenser........................................56
13.2 Konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv....................57
14 F örfattningskommentar...................................................................58
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Pensionsrättigheter
och bodelning (SOU 1995:8)............................................68
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag....................................................70
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna.................................74
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.............................................75
Bilaga 5 Lagrådets yttrande......................... 79
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998...........83
Prop. 1997/98:106
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i äktenskapsbalken.
Prop. 1997/98:106
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 § samt 10 kap.
3 och 4 §§ äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
7§
Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.
Om den ena maken behöver
bidrag till sitt underhåll under en
övergångstid, har den maken rätt
att få underhållsbidrag av den
andra maken efter vad som är
skäligt med hänsyn till dennes
förmåga och övriga omständig-
heter.
Har den ena maken svårigheter
att försörja sig själv sedan ett
långvarigt äktenskap har upplösts
eller finns det andra synnerliga
skäl, har den maken rätt till
underhållsbidrag av den andra
maken för längre tid än som anges
i andra stycket.
Om den ena maken behöver
bidrag till sitt underhåll under en
övergångstid, har den maken rätt
att fa underhållsbidrag av den
andra maken efter vad som är
skäligt med hänsyn till denna
makes förmåga och övriga omstän-
digheter.
Har den ena maken svårigheter
att försörja sig själv sedan ett
långvarigt äktenskap har upplösts
eller finns det andra synnerliga
skäl, har den maken rätt till
underhållsbidrag av den andra
maken för längre tid än som anges
i andra stycket. Vid prövning av
den rätten skall hänsyn tas till om
den ena maken behöver bidrag för
att skaffa sig pensionsskydd.
Underhållsbidrag efter äkten-
skapsskillnad skall betalas fort-
löpande. Finns det särskilda skäl,
far domstolen dock bestämma att
bidraget skall betalas med ett
engångsbelopp.
8§
Underhållsbidrag efter äkten-
skapsskillnad skall betalas fort-
löpande. Finns det särskilda skäl,
såsom att den underhållsberät-
tigade behöver ett bidrag för att
skaffa sig pensionsskydd, far dom-
stolen dock bestämma att bidraget
skall betalas med ett engångs-
belopp.
9 kap.
Om en make dör när ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, skall de
föreskrifter som avser bodelning
med anledning av äktenskaps-
skillnad tillämpas.
11 §
Om en make dör när ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, skall de
bestämmelser som avser bodel-
ning med anledning av äkten-
skapsskillnad tillämpas. Bestäm-
melserna i 10 kap. 3 § andra
stycket gäller dock i stället för
bestämmelserna i tredje stycket i
den paragrafen.
Prop. 1997/98:106
10 kap.
Rättigheter som inte kan över-
låtas eller som i annat fall är av
personlig art skall inte ingå i
bodelning om det skulle strida
mot vad som gäller för rättigheten.
Å ven om det inte följer av första
stycket, skall rätt till pension på
grund av en försäkring som någon
av makarna äger inte ingå i
bodelning, om utfallande belopp
skall beskattas som inkomst och
försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller invalid-
pension, eller
2. efterlevandepension i fall då
rätt till utbetalning av pensionen
föreligger vid bodelningen.
Rätt till pension som tillkommer
någon av makarna på grund av
pensionssparavtal enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
3§*
Rättigheter som inte kan över-
låtas eller som i annat fall är av
personlig art skall inte ingå i
bodelning om det skulle strida
mot vad som gäller för rättigheten.
Dessutom skall pensionsrättig-
heter, även om de inte är av så-
dant slag som avses i första
meningen, undantas från bo-
delning enligt vad som sägs i
andra och tredje styckena.
Vid bodelning med anledning
av en makes död skall en rätt till
pension som den efterlevande
maken har på grund av pensions-
sparavtal enligt lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande
inte ingå i bodelningen. Det-
samma gäller en rätt till pension
som den efterlevande maken har
på grund av en försäkring, om det
belopp som skall betalas ut skall
beskattas som inkomst. Om pen-
sionssparkontot eller försäkringen
ägdes av den avlidna maken,
tillämpas i stället bestäm-
melserna i lagen om individuellt
pensionssparande eller lagen
(1927:77) om försäkringsavtal.
Vid bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad skall en rätt
till pension som någon av
makarna har på grund av
Senaste lydelse 1993:933
sionssparande skall inte ingå i
bodelning.
pensionssparavtal enligt lagen om
individuellt pensionssparande helt
eller delvis undantas från bodel-
ningen, om det med hänsyn till
makarnas ekonomiska förhållan-
den och omständigheterna i övrigt
skulle vara oskäligt att hela pen-
sionsrätten ingick. Detsamma gäl-
ler rätt till pension på grund av en
försäkring, om det belopp som
skall betalas ut skall beskattas
som inkomst och försäkringen
gäller rätt till
1. ålderspension eller sjuk-
pension, eller
2. efterlevandepension om det
finns en rätt till utbetalning av
pensionen vid bodelningen.
Prop. 1997/98:106
Rätt till pension som avses i
andra och tredje styckena skall
dock helt eller delvis ingå i
bodelning, om det med hänsyn till
äktenskapets längd, makarnas
ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt skulle
vara oskäligt att undanta pen-
sionsrätten från bodelning.
4§2
Egendom som har gjorts till
enskild genom äktenskapsförord,
liksom vad som har trätt i stället
för sådan egendom samt avkast-
ning av denna som är enskild
egendom, skall ingå i bodelning
om makarna kommer överens om
Egendom som har gjorts till
enskild genom äktenskapsförord,
liksom vad som har trätt i stället
för sådan egendom samt avkast-
ning av denna som är enskild
egendom, skall ingå i bodelning
om makarna kommer överens om
det vid bodelningen. Detsamma
gäller sådan rätt till pension på
grund av försäkring eller pen-
sionssparavtal som avses i 3 §
andra och tredje styckena.
Elar makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i
bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra
giftorätts gods.
det vid bodelningen. Detsamma
gäller sådan rätt till pension på
grund av försäkring eller pen-
sionssparavtal som avses i 3 §
andra stycket.
En sådan rätt till pension på
grund av försäkring eller pen-
sionssparavtal som avses i 3 §
2 Senaste lydelse 1993:933
tredje stycket skall inte ingå i Prop. 1997/98:106
bodelning, om makarna kommer
överens om det vid bodelningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före den
1 januari 1999, tillämpas 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 § samt 10 kap.
3 och 4 §§ i deras äldre lydelse.
Riksdagen beslutade den 8 juni 1994 om genomgripande ändringar i
reglerna för ålderspension (bet. 1993/94:SfU24 och rskr. 1993/94:439).
Beslutet innebär att riksdagen i allt väsentligt godkänt de riktlinjer för ett
reformerat ålderspensionssystem som föreslagits i regeringens proposi-
tion Reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250).
Propositionen tar inte upp några lagförslag utan anger de riktlinjer som
bör vägleda reformeringen av ålderspensioneringen. Till grund för
propositionen låg Pensionsarbetsgruppens betänkande Reformerat pen-
sionssystem (SOU 1994:20) och den överenskommelse som träffades
inom denna mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna
och socialdemokraterna.
I sitt ursprungliga skick innefattade reformen av det allmänna pen-
sionssystemet bl.a. ett system för delning mellan makar av intjänad
pensionsrätt inom det allmänna reformerade ålderspensionssystemet.
Under det fortsatta beredningsarbetet har förslaget om delning av
pensionsrätt ersatts av ett förslag som ger make möjlighet att till den
andra maken överföra pensionsrätt inom det s.k. premiereservsystemet.
I propositionen framhölls att de principiella synpunkter som låg bakom
förslaget om delning av pensionsrätt inom det reformerade pensions-
systemet delvis borde föras över på andra former av pensionsrättigheter.
Detta föreslogs ske genom en ändring av reglerna i äktenskapsbalken om
behandling av makars pensionsrättigheter vid bodelning på grund av
äktenskapsskillnad. Genom de av riksdagen den 8 juni 1994 antagna
riktlinjerna godtogs också förslaget i propositionen om inriktningen för
en anpassning av äktenskapsbalkens bodelningsregler till principerna för
det reformerade pensionssystemet.
Sommaren 1994 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se
över äktenskapsbalkens regler om bodelning för att anpassa dem till
principerna för det reformerade ålderspensionssystemet. Huvuduppgiften
för utredningen var enligt direktiven att utarbeta regler som innebär att
rätt till pension på grund av frivillig, individuell pensionsförsäkring och
medel på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande fortsättningsvis i regel skall ingå i bodelning efter
äktenskapsskillnad, i huvudsak enligt de regler för pensionsförsäkringar
som gällde före år 1988.
I januari 1995 redovisade utredningen sitt arbete i betänkandet
Pensionsrättigheter och bodelning (SOU 1995:8). En sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-
na finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i
Justitiedepartementet (dnr Ju95/464).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 februari 1998 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Prop. 1997/98:106
Lagrådet har lämnat vissa synpunkter på lagförslagen. Synpunkterna är
främst av redaktionell art men avser i ett fall sakfrågan. Regeringen har
följt Lagrådets förslag utom på en punkt. Regeringen återkommer i
avsnitten 7.1 och 9 samt i författningskommentaren till Lagrådets
synpunkter.
De allmänna pensionerna omfattar i princip alla som bor eller arbetar här
i landet. Huvudförmåner utges inom både folk- och tilläggspensione-
ringen i form av ålders-, förtids- och efterlevandepension. Vid sidan
härav finns de s.k. särskilda folkpensionsförmånema handikappersättning
och vårdbidrag. Vidare utbetalas pensionstillskott till pensionärer som
saknar eller har låg allmän tilläggspension (ATP). Dessutom finns
bostadstillägg för pensionärer (BTP), som är inkomstprövat och kan
betalas som ett bidrag till pensionstagarens bostadskostnader.
Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet vid ålderdom, lång-
varig sjukdom, gravt handikapp m.m. Sådana pensioner betalas med i
princip enhetliga belopp som är desamma för alla och således oberoende
av den försäkrades tidigare inkomster eller avgiftsbetalning. Däremot är
folkpensionerna fr.o.m. år 1993 avhängiga av den berättigades försäk-
ringstid i så måtto att det för rätt till oavkortad folkpension krävs
bosättning i Sverige under minst 40 år mellan 16 och 65 års ålder eller
minst 30 år med intjänade ATP-poäng. Vid kortare tids bosättning
respektive kortare tids förvärvsarbete här i landet reduceras folk-
pensionen proportionellt.
Dagens ATP-system är uppbyggt enligt den s.k. inkomstbortfalls-
principen, vilken innebär att pensionsförmånerna i princip bestäms av de
inkomster som den försäkrade har haft under den yrkesverksamma delen
av livet och av det antal år under vilka han eller hon har förvärvsarbetat.
Inkomsten är pensionsgrundande för ATP till den del den överstiger det
s.k. förhöjda basbeloppet för året (37 100 kr för år 1998) och uppgår till
högst 7,5 gånger detta basbelopp (278 250 kr år 1998). Vid uttag från 65
års ålder utgör ATP i form av ålderspension 60 % av medeltalet av de 15
högsta pensionspoängen (den s.k. 15-årsregeln) multiplicerat med det s.k.
minskade basbeloppet. Enligt huvudregeln krävs 30 år med pensions-
grundande inkomst för att man skall ha rätt till oavkortad tilläggspension
(den s.k. 30-årsregeln). Vid färre år med pensionsgrundande inkomst
reduceras pensionen proportionellt.
Pensionsgrundande för ATP är i första hand inkomster av förvärvs-
arbete. Sådana kan härröra från anställning eller från annat förvärvs-
arbete, t.ex. aktiv näringsverksamhet som bedrivs i Sverige. Med
anställningsinkomster likställs dessutom olika förmåner som ersätter
sådan inkomst, t.ex. sjukpenning, föräldrapenning, arbetsskadeersättning,
10
arbetslöshetsersättning, vårdbidrag, utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag Prop. 1997/98:106
och delpension. För att uppfylla 30-årsregeln får dessutom fr.o.m. år
1982 föräldrar räkna år då de vårdat barn som är yngre än tre år. Däremot
ger sådana år inga ATP-poäng.
Vid sidan av den allmänna pensioneringen finns tjänstepensionssystem,
som för de flestas del grundas på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
parter och som omfattar i stort sett alla löntagare i Sverige (avtals-
pensioner). Avtalspensionerna har många drag gemensamma med den
allmänna pensioneringen. De är obligatoriska på det aktuella avtals-
området. Intjänade pensionsrättigheter är överförbara från en arbetsgivare
till en annan och ofta från ett arbetsmarknadsområde till ett annat, om
arbetstagaren skulle byta anställning.
Avtalspensionerna finansieras i allt väsentligt genom avgifter från
arbetsgivarna, men principerna för finansiering av de faktiska pensions-
åtagandena varierar påtagligt. Systemen for privatanställda är helt eller
delvis fonderade, och åtagandena är i stor utsträckning tryggade genom
försäkring. När det gäller de offentliganställdas avtalspensioneringar sker
däremot oftast inte någon fondering alls.
Tjänstepensionssystemen fullgör i huvudsak tre funktioner. För det
första ger de rätt till pensionsförmåner i vissa situationer när sådan rätt
inte finns inom den allmänna pensioneringen. För det andra utbetalas ofta
ett belopp som ett komplement till de allmänna pensionerna. I genomsnitt
kan detta belopp till den som varit yrkesverksam under en längre tid
sägas motsvara 10-15 % av den pensionsberättigades slutlön. För det
tredje ger avtalspensionssystemen rätt till pension också for inkomstdelar
som överstiger 7,5 förhöjda basbelopp.
Under senare årtionden har antalet frivilligt tecknade livförsäkringar i
privata försäkringsbolag ökat kraftigt. I början av 1980-talet var bank-
sparandet, uttryckt i procent av hushållens disponibla inkomster, omkring
sju gånger större än det frivilliga försäkringssparandet, men under senare
år har försäkringssparandet tidvis legat på en jämförbar nivå. För den
som inte omfattas av något tjänstepensionssystem och som har ingen
eller liten ATP är privat försäkring ett effektivt sätt att trygga sin
försörjning vid ålderdom eller långvarig sjukdom. Fördelen med försäk-
ringar, jämfört med annat privat sparande, är att en försäkring kan ge fullt
skydd vid allvarlig sjukdom eller dödsfall redan från tecknandet. Vidare
ger rätt till livränta en livsvarig pension vars varaktighet är oberoende av
pensionskapitalets storlek.
Livförsäkringar delas civilrättsligt in i kapitalförsäkringar och livränte-
forsäkringar (se 102 och 118 §§ lagen [1927:77] om försäkringsavtal).
11
Skillnaden består i att det utfallande försäkringsbeloppet vid kapital- prop. 1997/98:106
försäkring är på förhand bestämt genom försäkringsavtalet, medan det
vid livränteförsäkring faller ut ett visst belopp vanligen per månad under
en persons livstid eller under viss tid. Inom skatterätten sker en uppdel-
ning efter andra grunder i pensionsförsäkring och kapitalförsäkring (se
avsnitt 4.3.3). Redan nu skall anmärkas dels att det är den skatterättsliga
uppdelningen som är bestämmande för behandlingen enligt äktenskaps-
balkens regler, dels att den ojämförligt största delen av alla premier som
under de senaste årtiondena har betalats för privata försäkringar i svenska
livförsäkringsbolag har avsett pensionsförsäkringar.
Som framgått i föregående avsnitt är många tjänstepensionsåtaganden
tryggade genom försäkring. I många andra fall är det klart att en rätt till
pensionsförmåner från försäkring inte har något konkret samband med
tjänst. I åtskilliga fall kan det emellertid vara svårt att avgöra om
förmånerna har karaktären av tjänstepensionering eller inte, och som
framgår i avsnitt 5.2 kan denna distinktion ha stor betydelse när det gäller
den äktenskapsrättsliga behandlingen av förmånerna.
Sedan länge har försäkringsbolagen tillhandahållit pensionsförsäk-
ringar till personer som saknar kollektivavtalad tjänstepension. Dessa
grupper är bl.a. aktieägare i fåmansbolag, delägare i handelsbolag och
kommanditbolag, innehavare av enskild firma samt anställda tillhörande
den så kallade frikretsen hos kollektivavtalsbundna arbetsgivare och
anställda hos arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal.
Av dessa grupper kan delägare i aktiebolag, kommanditdelägare och
personer som är anställda få tjänstepension, medan ägare av enskild
firma, delägare i handelsbolag och komplementärer i kommanditbolag är
hänvisade till privat pensionsförsäkring. I detta sammanhang bör noteras,
att make till delägare i handelsbolag kan ha tjänstepension, medan
delägaren själv måste ha privat pensionsförsäkring.
Den 1 januari 1994 infördes lagen (1993:931) om individuellt pensions-
sparande. Tidigare hade det långsiktigt bundna sparande som får ske
enligt särskilda, gynnsamma skatteregler varit förbehållet sparande
genom pensionsförsäkring. Sådana försäkringar innehåller såväl ett spar-
moment som ett försäkringsmoment. Den nya lagen innebär att sparande
enligt motsvarande gynnsamma skatteregler skall kunna ske även helt
utan försäkringsinslag, inom ramen för ett individuellt pensionssparande.
Enligt förarbetena är ett grundläggande motiv för att bredda pensions-
sparandet att öka konkurrensen om detta sparande (prop. 1992/93:187
s. 94).
De skatteregler som redan tidigare gällde för sparande i pensions-
försäkring gäller sålunda även för det nya individuella pensionssparandet
(se även avsnitt 4.3.3). Avdrag för sparandet ges det år då sparandet sker.
Avdragsutrymmet gäller gemensamt för pensionsförsäkring och det indi-
viduella pensionssparandet. Inkomstbeskattning sker först när pensions-
beloppen betalas ut. Vidare beskattas avkastningen av pensionsförsäk-
12
ringskapital till en lägre skattesats än den som gäller generellt för prop. 1997/98:106
kapitalinkomster. Reglerna för det individuella pensionssparandet har
även i övrigt utformats efter förebild av de bestämmelser som gäller för
pensionsförsäkring. Det innebär bl.a. att utbetalningar av ålderspension
enligt huvudregeln far ske tidigast då spararen uppnått en ålder av 55 år
och att utbetalningarna normalt skall ske under minst 5 år.
Också de civilrättsliga regler som gäller för pensionsförsäkring har i
största möjliga utsträckning överförts till att gälla även för det indi-
viduella pensionssparandet. Det innebär möjlighet att förordna om
förmånstagare samt förbud mot överlåtelse, belåning och pantsättning,
m.m.
Pensions- och kapitalförsäkring
Inom skatterätten skiljer man mellan pensionsförsäkring och kapitalför-
säkring. Den skatterättsliga indelningen medför en helt annan gränslinje
kring begreppet kapitalförsäkring än den ovan redovisade civilrättsliga
indelningen. Kommunalskattelagen (1928:370) tillhandahåller en defini-
tion av vad som är pensionsförsäkring. All annan livförsäkring är i
skatterättslig mening kapitalförsäkring. Äktenskapsbalkens bodelnings-
regler anknyter till kommunalskattelagens definition av begreppet pen-
sionsförsäkring.
Definitionen av pensionsförsäkring har uppställts med tanke på
försäkringens syfte. Pensionsförsäkring föreligger enligt punkt 1 av
anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen om andra försäkringsbelopp
inte skall betalas än ålderspension, sjukpension (före den 1 januari 1994
användes termen invalidpension) eller efterlevandepension. Efterlevande-
pension får tillkomma endast försäkringstagarens make, sambo och barn
samt makes eller sambos barn.
Skillnaden mellan försäkringskategoriema visar sig naturligtvis i be-
skattningsreglerna. Vid pensionsförsäkring är den inbetalade premien för
försäkringen principiellt avdragsgill vid försäkringstagarens inkomst-
beskattning samma år, under det att utfallande försäkringsbelopp be-
skattas som inkomst av tjänst (46 § 2 mom. resp. 31 § kommunalskatte-
lagen). Avdragsrätten är för de flesta inkomsttagare begränsad till ett
halvt basbelopp per år. För egenföretagare och personer med högre
årsinkomst än tio basbelopp gäller särskilda avdragsregler. Vid kapital-
försäkring är betalning av försäkringspremierna inte avdragsgill vid
beskattningen av försäkringstagarens inkomster, men utfallande försäk-
ringsbelopp är å andra sidan skattefria. Tanken bakom den uppskjutna
beskattningen är att ge en möjlighet till omfördelning av inkomst från
den yrkesaktiva tiden till tiden därefter. Utfallande försäkringsbelopp
från en pensionsförsäkring, pensionen, beskattas därför enligt vanliga
regler om inkomst av tjänst, medan inbetalda premier är avdragsgilla.
Som tidigare nämnts var en av utgångspunkterna vid utformandet av
den nya sparformen individuellt pensionssparande att reglerna så långt
möjligt skulle vara lika de regler som gäller för pensionsförsäkring. Efter
13
förslag i propositionen Vissa skattefrågor rörande livförsäkring (prop.
1993/94:85) har också vissa skatteregler som tidigare gällde för pen-
sionsförsäkringar ändrats i syfte att utjämna omotiverade skillnader
mellan de båda pensionsformema.
Avdrag för premie för annans försäkring medges inte
När det gäller frivillig, individuell pensionsförsäkring godtas med ett
undantag inte annan än försäkringstagaren som försäkrad. Undantaget
innebär att pensionsförsäkring kan tecknas på makes eller med make
jämförlig sambos liv till förmån för barn under 20 år. Syftet med detta
undantag är att öppna en möjlighet till kompensation för den ökning av
kostnaderna för barns skötsel som uppkommer om maken avlider.
Avdragsrätten för pensionsförsäkringspremie bygger på synsättet att
pension är en från den aktiva verksamhetstiden uppskjuten förvärvs-
inkomst. Från försäkringsbranchens sida har efterlysts en avdragsrätt för
försäkring ägd av make. Motsvarande krav har under senare år även
framförts i riksdagsmotioner. I propositionen Vissa skattefrågor rörande
livförsäkring avvisas tanken på en ändrad avdragsordning med följande
uttalande (prop. 1993/94:85 s. 37):
Pensionsskyddet för hem- och deltidsarbetande makar har i viss
utsträckning försvagats genom den år 1988 beslutade avvecklingen av
den allmänna änkepensionen. Den nya äktenskapslagstiftningen som
började gälla samma år medförde förändringar för samma grupp. Den
innebar ett frångående av den tidigare huvudregeln att privata P-
försäkringar skulle bli föremål för bodelning vid äktenskapsskillnad.
Huvudregeln är nu i stället att värdet av egen P-försäkring i huvudsak
inte skall ingå i bodelning mellan makarna.
Den fullständiga särbeskattningen av inkomst innebär i sin nuvarande
utformning bl.a. att endast den make som är försäkringstagare är
berättigad till avdrag för försäkringsutgiften. Som ett led i 1970 års
särbeskattningsreform slopades nämligen år 1973 rätten till avdrag för
premier för P-försäkring som ägs av den skattskyldiges make. Genom
ändringen hindrades ett utnyttjande av makarnas skilda marginal-
skattesatser.
Regeringen konstaterar att det finns ett behov av förbättrad
ålderspension för makar med ingen eller låg förvärvsinkomst. Enligt
regeringens mening utgör detta dock inte skäl att nu lägga fram förslag
om en ändrad avdragsordning. Avdragsfrågan kan inte ses isolerad och
de fortsatta överväganden som kan bli aktuella bör ske med
utgångspunkt från principen om särbeskattning av makar.
Skattskyldigheten följer pensionsrätt som överlåtits genom bodelning i
samband med äktenskapsskillnad
Pensionsförsäkring får under den försäkrades livstid överlåtas endast till
följd av anställningsförhållande, utmätning, ackord, konkurs eller genom
bodelning. En pensionsförsäkring kan således överlåtas från ena maken
till den andra i samband med bodelning. Under makarnas livstid kan
överlåtelsen ske vid såväl bodelning under äktenskapet som med
Prop. 1997/98:106
14
anledning av äktenskapsskillnad. I syfte att motverka skatteplanering
genom överföring av pensionsförsäkring till make med låg marginalskatt
infördes år 1975 en regel som innebar att beskattningen av utfallande
pension skulle ske hos överlåtaren även för tiden efter överlåtelsen, om
inte överlåtaren var berättigad till avdrag för periodiskt understöd till
förvärvaren. Vid den tidpunkten förelåg sådan avdragsrätt om makarna
levde åtskilda.
Fr.o.m. den 1 januari 1994 gäller regeln om kvarstående skatt-
skyldighet endast vid bodelning under bestående äktenskap. Som ett
komplement till denna bestämmelse gäller vidare att avdrag inte medges
för premier som betalas efter det att äganderätten till försäkringen
övergått genom bodelning under bestående äktenskap, och detta gäller
även om makarna senare skiljer sig. I det individuella pensionssparandet
gäller den ordningen att ytterligare inbetalningar inte får göras efter en
överlåtelse av kontot genom bodelning.
Återköp av pensionsförsäkring
Ett återköp innebär att försäkringsbolaget frigörs från sina förpliktelser
mot försäkringstagaren genom en utbetalning av det aktuella återköps-
värdet på en i förtid annullerad livförsäkring. Vid utbetalningen kan
återbäring tillkomma. Om pensionsförsäkringens tekniska återköpsvärde
uppgår till högst ett basbelopp och premier för försäkringen inte har
betalats under den senaste tioårsperioden får den utan hinder av skatte-
reglerna återköpas. För övriga fall far skattemyndigheten, om det finns
synnerliga skäl, genom dispens medge återköp av pensionsförsäkring.
Motsvarande regler gäller för det individuella pensionssparandet.
Skattemyndighetens dispens är i sig inte tillräcklig för att ett återköp
skall komma till stånd. Det krävs också en prövning av återköpsfrågan
hos försäkringsbolaget. Denna prövning görs bl.a. på försäkringstekniska
grunder. Utformningen av grunderna hos det enskilda försäkringsföre-
taget påverkar därvid utgången av prövningen. Skattemyndighetens pröv-
ning skall därför ske först när det hos försäkringsbolaget klarlagts att det
inte finns försäkrings- eller avtalsmässiga hinder mot återköp.
Riksdagen har den 8 juni 1994 beslutat om genomgripande ändringar i
reglerna för ålderspension (bet. 1993/94:SfU24 och rskr. 1993/94:439).
Beslutet innebär att riksdagen i allt väsentligt godkänt de riktlinjer för ett
reformerat ålderspensionssystem som föreslagits i regeringens proposi-
tion Reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250).
Förslagen i propositionen bygger i sin tur på Pensionsarbetsgruppens
betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) och den upp-
görelse som träffades inom arbetsgruppen mellan företrädare för de
dåvarande fyra regeringspartierna och socialdemokraterna.
Prop. 1997/98:106
15
Propositionen, som benämns princippropositionen, upptar inga lag-
förslag utan anger de riktlinjer som bör vägleda reformeringen av
ålderspensioneringen. Enligt vad som uttalas i propositionen har rege-
ringen för avsikt att senare återkomma till riksdagen med förslag till den
närmare utformningen av reformen jämte lagförslag, konsekvenser för
anslagsposter på statsbudgeten m.m. Regeringen har den 19 januari 1998
beslutat att överlämna lagrådsremissen Reformerade regler om inkomst-
grundad ålderspension till Lagrådet. De nya reglerna redovisas i förslag
till lag om inkomstgrundad ålderspension och lag om införande av den
lagen. Reglerna rörande intjänande av pension föreslås träda i kraft den 1
januari 1999. De första utbetalningarna skall göras i januari 2001.
Den föreslagna reformen syftar till att skapa ett från andra social-
försäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Detta
pensionssystem skall vara mer robust för samhällsekonomiska och demo-
grafiska förändringar än vad som är fallet med ATP. Vidare skall det
reformerade pensionssystemet i högre grad ges en försäkringsmässig
karaktär samtidigt som de fördelningspolitiska inslagen tydliggörs.
Reformeringen av pensionssystemet syftar även till att öka dess bidrag
till det samhälleliga sparandet och till att det i högre grad än dagens
system skall stimulera arbetsutbudet. I det följande redovisas huvud-
dragen i reformen.
De inkomster som i dag är pensionsgrundande och förenade med
pensionsrätt skall vara det även i det reformerade systemet. Därtill skall
pensionsrätt kunna ges även för fiktiva inkomster för s.k. bamår, plikt-
tjänstgöring och studier.
Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av pensionsgrundande inkomster
och andra pensionsgrundande belopp, upp till ett förmånstak. Mot-
svarande belopp skall betalas in till pensionssystemet till hälften i form
av en allmän pensionsavgift och till hälften i form av en ålderspen-
sionsavgift, som kan tas ut som arbetsgivaravgift eller egenavgift. Alla
pensionsgrundande inkomstslag skall, till skillnad från i dag, vara
av gifts grundande.
Av inbetalda avgifter används huvuddelen - 16 procentenheter - till att
finansiera utgående pensioner inom ramen för ett fördelningssystem. En
summa motsvarande 2,5 procentenheter av avgiften till ålderspensions-
systemet avsätts till en individuell premiereserv. Dessa medel förvaltas
av den kapitalförvaltare den enskilde själv utser eller, om den enskilde
inte själv gör något aktivt val av förvaltare, av någon statlig förvaltare.
På fiktiva inkomster för bl.a. bamår och plikttjänstgöring skall staten
betala ålderspensionsavgift. Avgiftsbetalningama finansieras med all-
männa skattemedel och fördelas mellan fördelnings- och premiereserv-
systemen enligt de allmänna reglerna härför.
Dagens s.k. 15- och 30-årsregler vid beräkning av inkomstrelaterad
pension föreslås bli ersatta av livsinkomstprincipen. En bestämd del av
livsinkomsten, utslagen på den förväntade återstående medellivslängden,
utgör pensionen. Livsinkomstprincipen innefattar också att alla pensions-
grundande inkomster skall väga lika tungt vid beräkning av ålders-
pensionen oavsett när under livet de tjänats in.
Prop. 1997/98:106
16
Värdet av intjänad pensionsrätt inom fördelningssystemet skall
ackumuleras successivt. Denna behållning räknas årligen upp med ett
index som följer den allmänna inkomstutvecklingen.
Vid ålderspensioneringen skall det årliga pensionsbeloppet från
fördelningssystemet fastställas genom att summan av de indexerade
pensionsrättema divideras med ett s.k. delningstal.
Pension från premiereservsystemet skall bestämmas av värdeutveck-
lingen på fonderade medel och utgå enligt försäkringsmässiga grunder.
Det kapitalbelopp som de till premiereservsystemet avsatta avgifterna
gett upphov till jämte den faktiska avkastningen på dessa medel skall
alltså fördelas över det antal år under vilka pensionen kan beräknas
komma att utbetalas. De utgående pensionerna från premiereservsystemet
kommer inte att indexeras enligt några fastställda regler. I stället är den
premiereservbaserade pensionen under pensionärstiden beroende av den
faktiska avkastningen av kapitalet i premiereservsystemet.
Riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet omfattar vidare ett
separat garantipensionssystem som skall ge alla pensionärer en grund-
trygghet. Garantipensionen skall enligt förslaget ersätta nuvarande grund-
skydd i form av folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i betänkandet Reformerat pensions-
system (SOU 1994:20) att en möjlighet skulle införas för makar födda år
1954 eller senare att dela pensionsrätt intjänad inom det reformerade
pensionssystemet. Delningen skulle vara frivillig och ske fortlöpande, år
för år under tiden för äktenskapets bestånd så länge utträde ur systemet
inte anmäldes. Regeringen gav i princippropositionen uttryck för samma
uppfattning (prop. 1993/94:250 s. 129 f.). Denna godtogs även av
riksdagen.
Under det fortsatta beredningsarbetet med pensionsreformen utarbeta-
des ett detaljerat förslag till en ordning för delning av pensionsrätt mellan
makar (se promemorian Reformerat pensionssystem - lag om inkomst-
grundad pension m.m. [Ds 1995:41]).
Under remissbehandlingen av promemorian anfördes stark kritik mot
den föreslagna ordningen för delning av pensionsrätt. Med anledning av
kritiken, främst det förhållandet att delning med hänsyn till samspelet
med garantipensionssystemet skulle kunna få ekonomiska konsekvenser
som makarna inte har möjlighet att förutse, inriktades det fortsatta
beredningsarbetet på att undersöka om det kunde finnas andra lösningar
som ger makar möjlighet att reglera ojämna pensionsrättsförhållanden.
De överväganden som därefter gjorts har resulterat i ett förslag som
innebär att makar ges möjlighet att - i stället för att dela pensionsrätt -
löpande överföra pensionsrätt inom premiereservsystemet från den ena
maken till den andra (promemorian Inkomstgrundad ålderspension -
finansiella frågor, m.m. [Ds 1997:67] s. 117 f. och lagrådsremissen
Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension s. 313 f.). Endast
premiepensionsrätt som intjänats under äktenskapet skall kunna bli
Prop. 1997/98:106
17
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 106
föremål för överföring. Överföring skall vara frivillig, ske fortlöpande år
från år och omfatta hela den premiepensionsrätt som en make tjänat in
för året. Överföring av rätt till premiepension skall inte påverka rätten till
garantipension.
Bakgrunden till de diskussioner om delning av pensionsrätt som har
förts under de gångna decennierna är i huvudsak följande (se prop.
1993/94:250 s. 132 f.).
Den traditionella fördelningen av arbetsuppgifterna inom familjen -
som sannolikt kommer att gälla även viss tid framöver, om än i
successivt allt mindre utsträckning - innebär att kvinnan oftast är den
som tar det huvudsakliga ansvaret för barnen och hemmet. Hon avstår
kanske från förvärvsarbete helt eller delvis under en ibland rätt lång tid. I
sin tur kan detta medföra att hon även senare i livet far lägre inkomster
än om hon från början satsat på en egen yrkeskarriär. Kvinnan tjänar
härigenom inte in pensionsrättigheter i sådan omfattning att hennes
ålderspension motsvarar mannens. Att kvinnan avstår från inkomster
under vissa tider för att ta hand om barn och hem förutsätter i allmänhet
att mannen förvärvsarbetar i full utsträckning.
Under den förvärvsaktiva tiden fungerar familjeekonomin, trots att
kvinnan avstår från inkomster, genom att mannen bär en förhållandevis
större del av försörjningsbördan. Dessutom utgår säkerligen de flesta
kvinnor och män i denna situation - om de alls funderar över det fram-
tida pensionsutfallet - från att makarna även efter ålderspensioneringen
skall leva på samma standard och dela på de ekonomiska resurser som
finns. Om makarna sedan skiljer sig - kanske efter ett långvarigt
äktenskap - har kvinnan generellt sett relativt små möjligheter att bättra
på sitt eget pensionsskydd. Detsamma gäller för det fall att mannen
avlider före kvinnan. Att de nuvarande reglerna inte tillåter att pensions-
rättigheter kan föras över från den ena maken till den andra ens om de är
överens om det innebär alltså att kvinnan vid en äktenskapsskillnad eller
ett dödsfall går miste om den ekonomiska trygghet på ålderdomen som
hon kan ha sett fram emot.
Det var alltså pensionsrättigheter inom det allmänna reformerade
pensionssystemet som enligt förslaget i princippropositionen skulle
kunna delas mellan makar. Enligt det förslag som presenterats i lagråds-
remissen Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension är det
enbart pensionsrätt som intjänats i premiereservsystemet som skall kunna
föras över från en make till den andra. Pensionsrätt intjänad i ATP-
systemet, tjänstepensioner, frivilliga individuella pensionsförsäkringar
och rätt till pension på grund av pensionssparavtal skall således inte
kunna överföras. I princippropositionen framhölls dock att de principiella
synpunkter som låg bakom förslaget om delning av pensionsrätt inom det
reformerade pensionssystemet - och som nu ligger bakom förslaget om
överföring av pensionsrätt inom premiereservsystemet - delvis bör föras
över på dessa andra former av pensionsrättigheter (prop. 1993/94:250
s. 138 f.). Detta föreslås i princippropositionen ske genom en ändring av
reglerna i äktenskapsbalken om behandling av makars pensionsrättig-
heter vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad.
Prop. 1997/98:106
18
Äktenskapsbalkens bodelningsregler bygger på den nordiska likadel-
ningsregeln. Huvudprincipen för bodelning i anledning av äktenskaps-
skillnad är således att, sedan tilldelning för täckning av skulder ägt rum,
återstoden av makarnas giftorättsgods skall delas lika mellan dem
(11 kap. 3 § äktenskapsbalken).
I 10 kap. äktenskapsbalken anges vilken egendom som kan eller skall
ingå i en bodelning mellan makarna. Huvudregeln återfinns i kapitlets
första paragraf som säger att giftorättsgodset, alltså i princip all egendom
som inte gjorts till makes enskilda, skall ingå i bodelningen. Huvudregeln
modifieras emellertid i åtskilliga hänseenden i följande paragrafer. I 2
och 3 §§ görs undantag för vissa slag av egendom som i och för sig är
giftorättsgods. Hit hör bl.a. viss egendom av personlig art samt pensions-
rättigheter. Bestämmelsen i 4 § öppnar å andra sidan möjligheten att dra
in enskild egendom, pensionsförsäkring eller individuellt pensions-
sparande i bodelningen. I 5 §, slutligen, hänvisas till försäkringsavtals-
lagen (1927:77) och lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande
såvitt avser verkan av förmånstagarförordnanden i vissa fall.
Hur storleken av makarnas andelar av det gemensamma giftorätts-
godset skall beräknas regleras i första avsnittet av 11 kap. äktenskaps-
balken. I det andra avsnittet klargörs hur egendomen i boet skall fördelas
på de andelar som beräknats för makarna.
Bestämmelserna om täckning för skuld finns i 11 kap. 2 §. I paragrafen
uttalas att från en makes giftorättsgods skall avräknas så mycket att det
täcker de skulder som den maken hade vid den strategiska tidpunkten,
vilket vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad är när talan om
äktenskapsskillnad väcktes. Syftet med bestämmelserna om täckning för
skuld är att för vardera maken fa fram vad som utgör hans eller hennes
behållna nettoförmögenhet. Från principen att en skuld skall täckas med
giftorättsgods görs i andra stycket undantag för vissa fall då den make
som svarar för skulden också har enskild egendom. Täckning för skuld
som har en särskild anknytning till den enskilda egendomen skall då i
första hand ske ur den enskilda egendomen. I tredje stycket föreskrivs att
undantaget även skall gälla sådan rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte
skall ingå i bodelningen, således bl.a. pensionsförsäkringar. För att
undantagsbestämmelsen skall vara tillämplig krävs alltså att skulden har
en särskild anknytning till den enskilda egendomen. I lagtexten nämns
först det fallet att borgenärens fordran mot en make är förenad med
särskild förmånsrätt i den makens enskilda egendom. Därefter nämns
skulder som maken har ådragit sig för underhåll eller förbättring av den
enskilda egendomen eller som på annat sätt är att hänföra till denna.
19
Prop. 1997/98:106
Bestämmelserna i 11 kap. 4 § äktenskapsbalken har till syfte att neutra-
lisera verkningarna av sådana förfoganden som en make under tiden
närmast före upplösningen av äktenskapet vidtar över sitt giftorättsgods i
avsikt att minska eller omintetgöra den andra makens giftorättsanspråk i
denna egendom. Bestämmelsen innebär att bodelningen skall korrigeras
om ena maken inom tre år före ansökan om äktenskapsskillnad förfogat
över sitt giftorättsgods på ett sådant sätt som anges i paragrafen.
Korrigeringen skall göras så, att man vid bodelningen beräknar den andra
makens andel i boet som om det ifrågavarande giftorättsgodset alltjämt
hade ingått i boet.
I paragrafens första stycke behandlas det fallet att ena maken genom
gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt detta till att öka värdet av sin
enskilda egendom. För att bestämmelserna skall bli tillämpliga skall
följande rekvisit vara uppfyllda. Det skall vara fråga om bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad, transaktionen skall ha ägt rum inom tre
år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes, den skall ha avsett
giftorättsgods i inte obetydlig omfattning och vidtagits utan den andra
makens samtycke.
Genom bestämmelsen i paragrafens andra stycke gäller reglerna om
kompensation också om ena maken använt giftorättsgods till att öka
värdet av en rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelningen,
således bl.a. pensionsrättigheter. Beträffande en ökning av värdet eller
förvärv av en förmån på grund av pensionsförsäkring eller individuellt
pensionssparande gäller att en sådan ökning eller ett sådant förvärv alltid
ger rätt till kompensation, således oberoende av om den andra maken har
samtyckt till åtgärden. Den bakomliggande orsaken är att premie-
betalningar för egen pensionsförsäkring i regel ingår som ett normalt led
i familjeekonomin, och att det skulle framstå som egendomligt att göra
vederlagsregelns tillämplighet beroende av om samtycke förelåg eller
inte. De åtgärder som i första hand är avsedda att föranleda en justering
av andelarna är betalning av försäkringspremier och inbetalning på konto
for individuellt pensionssparande. I förarbetena till äktenskapsbalken
framhålls att varje premiebetalning - oavsett om den gäller en gammal
eller en nytecknad försäkring - som sker under den kritiska tiden faller in
under bestämmelsen (prop. 1986/87:1 s. 173 f.). Det förtjänar att anmär-
kas att det är värdet av det använda giftorättsgodset som skall anses
alltjämt ingå i den förfogande makens giftorättsgods. Beloppet for en
erlagd premie skall alltså tas med. Därvid skall man beakta att premier
för pensionsförsäkringar är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Man
skall med andra ord utgå från hur situationen skulle ha varit om försäk-
ringspremien inte hade betalts.
En annan åtgärd som åsyftas med bestämmelserna i andra stycket är att
en make begagnar den möjlighet han har som försäkringstagare att ändra
en pensionsförsäkring som innehåller ett efterlevandeskydd för make till
en ålderspension för försäkringstagaren. Genom en sådan åtgärd kommer
försäkringen inte längre att ingå i en framtida bodelning. Förfarandet är
att likställa med det fallet att försäkringstagaren tecknar en ny försäkring.
20
Om ändringen gjordes inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad prop. 1997/98:106
väcktes, skall därför andra makens andel vid bodelningen beräknas som
om försäkringen alltjämt hade ingått i bodelningen, vilket torde innebära
att försäkringstagarens egendom skall ökas med det beräknade tekniska
återköpsvärdet på efterlevandedelen av försäkringen före ändringen (Lars
Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., 1990, s. 365 not
21). Även i det fall att försäkringen har ändrats skall hänsyn tas till
skattereglerna, dvs. till den latenta inkomstskatteskulden, vid beräk-
ningen av det värde med vilket giftorättsgodset skall ökas när andelarna
fastställs.
De bestämmelser som behandlar möjligheterna att vid bodelning göra
avsteg från likadelningsprincipen har samlats i 12 kap. I 1 § finns regler
om jämkning vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad när en
tillämpning av likadelningsprincipen skulle leda till ett oskäligt resultat.
Genom bestämmelsen i 2 § ges möjlighet för efterlevande make att vid
bodelning med anledning av den andra makens död begära att vardera
sidan skall behålla sin egendom, och i 3 § finns en regel om jämkning av
villkor i äktenskapsförord i samband med bodelning samt motsvarande
jämkningsregel beträffande s.k. föravtal om bodelning. I det följande be-
handlas endast de jämkningsregler som kan bli aktuella vid en bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad.
Enligt den allmänna regeln om jämkning vid bodelning i 1 § kan en
make vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad, i den mån en
likadelning av makarnas giftorättsgods skulle framstå som oskälig med
hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även till makamas ekono-
miska förhållanden och omständigheterna i övrigt, få behålla mer av sitt
giftorättsgods än en tillämpning av likadelningsprincipen skulle medföra.
I förarbetena till bestämmelsen framhålls att den i första hand är
avsedd att tillämpas på de kortvariga äktenskapen (prop. 1986/87:1 s. 184
f.). Departementschefen uttalade i lagstiftningsärendet att det är framför
allt vid sådana äktenskap som en likadelning kan komma att te sig oskä-
lig och att det gäller särskilt om den ena maken vid äktenskapets
ingående har fört in egendom till stort värde i boet. I motiven framhålls
emellertid att det skall göras en helhetsbedömning av makamas förhål-
landen när frågan om jämkning prövas.
Vid bedömningen av makarnas ekonomiska förhållanden skall hänsyn
tas även till sådana tillgångar som inte ingår i bodelningen. Om den make
som enligt likadelningsprincipen skall få del i den andra makens gifto-
rättsgods har stora tillgångar som är enskild egendom eller som har
placerats i pensionsförsäkringar eller andra personliga rättigheter, kan det
sålunda vara ett skäl att jämka (prop. 1986/87:1 s. 188).
Departementschefen framhöll att en jämkning aldrig kan medföra att
en make kan få mer av den andra makens egendom än vid en likadelning.
Om det någon gång är nödvändigt att åstadkomma en överföring av
egendom till den andra maken, får detta därför ske antingen genom
21
engångsunderhåll eller genom jämkning av äktenskapsförord (prop. Prop. 1997/98:106
1986/87:1 s. 185).
Enligt bestämmelsen i 12 kap. 3 § äktenskapsbalken får ett villkor i ett
äktenskapsförord jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen, om
det är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid
förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna
i övrigt. Enligt paragrafens andra stycke gäller detsamma även villkor i
föravtal.
Jämkning enligt paragrafen kan bara avse villkor i ett äktenskapsförord
eller ett föravtal. Tredjemansföreskrifter, dvs. sådana föreskrifter som en
givare eller testator har uppställt om att från honom erhållen egendom
skall vara mottagarens enskilda egendom, har avsiktligt hållits utanför.
Dessa föreskrifter kan följaktligen inte bli föremål för jämkning enligt
äktenskapsbalkens bestämmelser. Om en sådan föreskrift medför ett
oskäligt bodelningsresultat, kan ett engångsunderhåll i vissa fall använ-
das som bodelningskorrektiv (se avsnitt 5.3.1).
I motiven till bestämmelserna i 12 kap. 3 § äktenskapsbalken har starkt
betonats att jämkning enligt nämnda paragraf skall vara en utpräglad
undantagsföreteelse. Eftersom grundprincipen att avtal skall hållas inte
far undermineras genom flitigt bruk av jämkningsregler, skall den
oskälighet som kan följa av ett äktenskapsförord enligt motivuttalandena
i första hand botas genom jämkning enligt de föregående paragraferna i
12 kap. En jämkning enligt dessa paragrafer avser ju att medge undantag
från den lagbestämda likadelningen och övriga förekommande regler om
andelsbestämningen, medan bestämmelserna i 12 kap. 3 § avser att
åstadkomma jämkning i ett avtal mellan makarna.
Följden av jämkningen blir att värdet av den delningsbara egendomen
ökar och därmed även storleken av den ekonomiskt svagare makens
andel vid bodelningen. Genom att den i bodelningen införda egendomen
blir att behandla som giftorättsgods, skall den tas med också vid
gäldstäckning enligt 11 kap. 2 § äktenskapsbalken. Först om det på ägar-
makens sida uppkommer en ökad nettobehållning vid delningen får
jämkningen effekt. Hänsynen till ägarmakens borgenärer går här före,
dvs. borgenärer vilkas fordringar förelåg vid den kritiska tidpunkten skall
inte behöva se gäldenärsmakens egendom minska på deras bekostnad
som följd av jämkningen. Vid bedömning av hur omfattande jämkning
som bör ske får hänsyn tas såväl till storleken av ägarmakens skulder
som till det förhållandet att den andra makens andel normalt ökar med
endast hälften av det nettotillskott som den i bodelningen indragna
egendomens värde representerar.
Enligt svensk rätt är det i första hand makarna själva som skall komma
överens om hur egendomen skall fördelas mellan dem vid bodelningen.
Först om de inte kan enas blir det aktuellt att låta en särskild skiftesman
förrätta bodelningen, varvid en make som är missnöjd med den kan
väcka talan hos domstol om ändring av bodelningen (s.k. klandertalan).
22
Makamas befogenhet att avtala om fördelningen av egendomen avser Prop. 1997/98:106
alla frågor som kan aktualiseras vid en bodelning. Makarna kan t.ex. bli
ense om att egendom som är enskild till följd av äktenskapsförord och
alltså enligt huvudregeln skall hållas utanför delningen i stället skall ingå
i bodelningen. Detsamma gäller rättigheter på grund av pensions-
försäkring och individuellt pensionssparande. De kan också komma
överens om i vad mån deras skulder skall täckas med giftorättsgods eller
med enskild egendom, hur egendomen skall värderas samt hur andelama
i boet skall bestämmas och egendomen fördelas på lotter.
Makarna har genom sin rätt att träffa avtal om fördelningen av
egendomen möjlighet att i flera hänseenden påverka utfallet av bodel-
ningen. Härigenom kan det familjerättsliga förvärv som bodelningen ger
upphov till delvis övergå till att bli ett förmögenhetsrättsligt förvärv.
Överförs t.ex. egendom vederlagsfritt från den ena maken till den andra i
en omfattning som saknar stöd i den familjerättsliga regleringen, är det i
själva verket en gåva. I förarbetena till äktenskapsbalken uttalade
departementschefen att ett visst ansvar mot makarnas borgenärer måste
finnas i dessa fall och kunna aktualiseras, om borgenärsintressena har
kränkts (prop. 1986/87:1 s. 196).
Det väsentliga skyddet för en makes borgenärer består i att maken som
ett led i andelsbestämningen vid bodelningen skall tilldelas egendom till
täckning av sina skulder och att det är endast det framräknade netto-
gifitorättsgodset som skall delas mellan makarna. Detta skydd gäller för
de borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före den för bodelningen
avgörande tidpunkten, i skillnadsfallet dagen då talan om äktenskaps-
skillnad väcktes. Under förutsättning att egendomen inte har värderats för
högt vid bodelningen riskerar dessa borgenärer vid ett lojalt delnings-
förfarande från makarnas sida inte annat än att den ytterligare säkerhet
som borgenärerna kan ha haft i form av överskjutande utmätningsbara
tillgångar hos en make minskar med högst hälften av överskottet (prop.
1986/87:1 s. 196 f.).
De borgenärer vilkas fordringar har uppkommit efter den för bodel-
ningen avgörande tidpunkten men före själva bodelningen befinner sig i
ett annat läge. Dessa borgenärer skall ju stå tillbaka för makens bodel-
ningsanspråk. För dem blir det därför av stor betydelse hur bodelningen
genomförs. Det sagda innebär enligt uttalanden i förarbetena att det
behövs bestämmelser om vilken verkan det skall ha att en make vid
bodelningen efterger sin rätt (prop. 1986/87:1 s. 197). Sådana bestäm-
melser kan naturligtvis också vara till fördel för borgenärer som har äldre
fordringar.
113 kap. 1 § äktenskapsbalken har intagits bestämmelser om verkan av
att en make vid en bodelning har eftergett sin rätt till skada för sina
borgenärer genom att låta enskild egendom ingå i bodelningen, genom att
- utöver vad som följer av äktenskapsbalken — avstå i delningen ingående
egendom eller genom att vid fördelningen på lotter avstå utmätningsbar
egendom i utbyte mot utmätningsfri. Ett undantag har dock ställts upp för
makarnas gemensamma bostad och bohag. För sådan egendom gäller
särskilda bestämmelser om övertaganderätt (11 kap. 8 § äktenskaps-
23
balken), varför det inte ansetts kunna bedömas vara illojalt mot borge-
närerna att makarna tillämpar dessa bestämmelser.
Reglerna om eftergift innebär i korthet att den andra maken kan göras
ansvarig intill värdet av vad gäldenärsmakens utmätningsbara egendom
obehörigen har minskat med vid bodelningen. Den andra makens ansvar
gäller i forhållande till varje borgenär, vars fordran har uppkommit före
bodelningen. Existensen av eftergiftsreglema har möjliggjort en enkel
lösning såvitt avser bodelningsförvärvares sakrättsskydd gentemot den
tidigare ägarmakens utmätningsborgenärer: den nye ägaren vinner skydd
från bodelningstidpunkten, dvs. från den tidpunkt då en formenlig
bodelning finns. Fram till den tidpunkten kan å andra sidan utmätning
ske hos förre ägaren. Denna ordning anses gälla oavsett annars gällande
krav för sakrättsligt skydd i motsvarande fall, såsom tradition av lösöre
eller denuntiation vid övergång av enkel fordran. Vid konkurs och
offentligt ackord finns regler om återvinning av bodelning, vilka kan
sägas motsvara eftergiftsreglema (4 kap. 7 § konkurslagen [1987:672]
och 3 kap. 5 § lagen [1996:764] om företagsrekonstmktion).
Praktiskt betydelsefullt är konstaterandet i motiven att det normalt bör
vara så att dispositioner som makarna företar inom de ramar som lagen
drar upp inte bör betraktas som eftergift. Det sagda innebär att makarna
vid bodelning har frihet att själva komma överens om i vilken utsträck-
ning äktenskapsbalkens jämkningsregler skall medföra att likadelningen
åsidosätts. Makarna får dock inte gå utanför den ram som består i att en
jämkning aldrig far innebära att en make förvärvar mer av den andra
makens egendom än vid en likadelning. Om makarna kommer överens
om en jämkning inom denna ram, kan det enligt uttalanden i forarbetena
inte bedömas som en eftergift (prop. 1986/87:1 s. 188).
Som tidigare nämnts skall enligt huvudregeln makarnas giftorättsgods
ingå i bodelning. Huvudregeln modifieras emellertid i flera hänseenden.
Undantagsbestämmelsen i 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken
avser rättigheter och kan sägas vara en motsvarighet till bestämmelserna i
2 § om undantagande från bodelning av personlig egendom. De rättig-
heter som avses kan betecknas som ”personliga rättigheter” men beteck-
nas också som ”egendom av särskilt slag”. I första stycket föreskrivs att
rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art
inte skall ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för
rättigheten. En direkt motsvarighet till bestämmelsen fanns i gifter-
målsbalken. Motiven till bestämmelsen går alltså i huvudsak tillbaka till
lagberedningens betänkande från år 1918. Av vad som där sades framgår
att principen om att vissa rättigheter skulle hållas utanför den ekono-
miska gemenskapen mellan makarna gällde redan tidigare. Beredningen
framhöll att det fanns vissa förmögenhetsrättigheter, som på grund av sin
natur eller om dem givna föreskrifter var så knutna vid den berättigades
Prop. 1997/98:106
24
person, att hans make inte eller bara under vissa förutsättningar kunde få
del i dem (lagberedningens Förslag till gifitermålsbalk m.m., 1918,
s. 222).
Lagrummet skiljer således på två olika fall; egendomen kan vara
oöverlåtbar eller i annat fall av personlig art. En viss rättighet kan mycket
väl samtidigt vara såväl oöverlåtbar som av personlig art. De rätts-
politiska skälen till begränsningarna i giftorättens verkningar är följande.
Eftersom giftorätt genom bodelning kan leda till att en make övertar
egendom från den andra maken, bör giftorättsanspråk inte kunna för-
verkligas i egendom som är oöverlåtbar för maken själv. Inte heller när
en rättighet på grund av sin konstruktion är knuten till den berättigades
person, passar den för övergång till andra maken genom bodelning.
I fråga om rättigheter som inte kan överlåtas kan en indelning ske med
ledning av om oöverlåtbarheten grundar sig på sociala hänsyn till den
berättigade, den förpliktades intresse eller ett överlåtelseförbud i ett
testamente eller en gåva av tredje man. Bland de rättigheter som anses
vara oöverlåtbara av sociala skäl bör i första hand nämnas rätten till lön
och till pension från tidigare arbetsgivare. Såvitt avser pension gäller
detta vare sig fordran riktar sig direkt mot arbetsgivaren, mot en av
honom för ändamålet bildad stiftelse eller mot ett försäkringsbolag, vari
arbetsgivaren tecknat försäkring till tryggande av pensionen. Det för-
tjänar att understrykas att det är rättigheten som sådan som far hållas
utanför bodelningen, medan vid den kritiska tidpunkten för lyftning
tillgänglig lön eller pension på vanligt sätt omfattas av denna.
Såvitt avser offentligrättsligt reglerade förmåner har det i en del fall
meddelats en uttrycklig bestämmelse i lag om rättighetens oöver-
låtbarhet. Enligt 20 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring får
försäkrads fordran på ersättning enligt lagen, som innestår hos Riks-
försäkringsverket eller allmän försäkringskassa, inte överlåtas innan
ersättningen är tillgänglig för lyftning. Detta gäller i lagen reglerad rätt
till ersättning inom ramen för sjukförsäkring, folkpensionering och för-
säkring för tilläggspension. I 6 § lagen (1962:205) om pensionstillskott
hänvisas till vad som gäller för folkpension. Motsvarande bestämmelser
föreslås också i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension
(15 kap. 16 §).
Som framgått kan rätten till pension på grund av en försäkring vara en
sådan rättighet av personlig art som inte skall ingå i bodelning, t.ex. vid
kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring. Även om den anställde
själv är försäkringstagare, kan det tänkas att förfoganderätten är utesluten
på grund av bestämmelser i anställningsavtalet och att försäkringen
därför faller under första stycket.
Genom 10 kap. 3 § andra stycket, som innebar en saklig förändring vid
äktenskapsbalkens tillkomst, utsträcks rätten att få göra undantag till att i
viss omfattning gälla också rätten till pension på grund av privata
pensionsförsäkringar som inte har samband med tjänst.
Prop. 1997/98:106
25
Motivet för utvidgningen av rätten att få göra undantag har varit att
många har sin pensionering ordnad på sådant sätt att förmånen inte ingår
i bodelning samt att pensionsförsäkringar bör följa samma regler som
annan pension. Om en make har sin pensionering ordnad genom en
privatägd pensionsförsäkring - såsom ofta kan vara fallet när denna make
är egen företagare - och den andra maken har rätt till tjänstepension, har
det inte ansetts tilltalande att den senare pensionen får tas undan medan
den förra skall ingå i den bodelning som försäkringstagaren gör med sin
make. Inte heller har det ansetts vara lyckligt att en efterlevande makes
rätt enligt en pensionsförsäkring kunnat öka den avlidnes arvingars andel
eller tas i anspråk för tillgodoseende av deras laglottsanspråk. En särskild
svårighet har bestått i att en pensionsförsäkring vid bodelningen upp-
tagits till sitt tekniska återköpsvärde utan att det varit klart om den latenta
inkomstskatteskulden skulle beaktas (se SOU 1981:85 s. 271 f. och prop.
1986/87:1 s. 161 f.).
Rätten att få göra undantag för rätt till pension på grund av en
försäkring gäller endast under förutsättning att utfallande belopp skall
beskattas som inkomst. Därmed anknyter lagrummet till det skatterätts-
liga pensionsförsäkringsbegreppet.
En pensionsförsäkring kan ge rätt till försäkringsersättning av tre olika
slag: ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. Enligt 10 kap.
3 § äktenskapsbalken gäller rätten att få göra undantag ålderspension och
sjukpension (i paragrafen används alltjämt den gamla beteckningen
invalidpension) utan närmare begränsning. I fråga om efterlevande-
pension däremot är det ett villkor för rätten att fa göra undantag att rätt
till utbetalning av pensionen uppkommit vid bodelningen. Det sagda
innebär att en försäkrings olika förmåner måste behandlas olika beroende
på vilken som är orsaken till bodelningen. En pensionsförsäkring med
ålderspension och ett efterlevandeskydd för den andra maken skall
undantas endast såvitt gäller ålderspensionen vid en bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad. Då bodelning sker därför att försäk-
ringstagaren har avlidit, blir däremot ålderspensionen inte aktuell. Den
efterlevande makens rätt att som förmånstagare uppbära försäkrings-
belopp enligt pensionsförsäkringen uppkommer vid bodelningen och
skall därför undantas (prop. 1986/87:1 s. 163; i lagrådsremissen byggde
regleringen på begreppet ”egen pension” men detta begrepp slopades
efter kritik av Lagrådet, se anförd prop. s. 318 f. och s. 389).
Bestämmelserna i 10 kap. 3 § fjärde stycket äktenskapsbalken gör det
möjligt att i bodelningen dra in en sådan rätt till pension som avses i
andra och tredje styckena mot ägarmakens bestridande. Om makarna är
ense om åtgärden kan försäkringen dras in i bodelningen med stöd av 4 §
samma kapitel. Enligt äktenskapsbalkens ursprungliga lydelse var någon
tvångsmässig indragning inte möjlig. Den 1 januari 1990 infördes emel-
lertid en möjlighet att jämka så att pensionsförsäkringen helt eller delvis
skall ingå i bodelningen. Bakgrunden till jämkningsregeln var att det i det
praktiska rättslivet visat sig finnas ett behov av att vid bodelning kunna
beakta att den ena maken ägde en pensionsförsäkring som mer hade
karaktär av kapitalplacering än av anordning för normal pensionering.
Den rikare maken hade vidare möjlighet att placera sina pengar i en
Prop. 1997/98:106
26
pensionsförsäkring i syfte att undandra den andra maken del i denna. I Prop. 1997/98:106
motiven framhölls också att makarna kunde ha byggt upp en pensions-
försäkring hos den ena maken under den tidigare regleringens tid utifrån
utgångspunkten att den enligt vad som då gällde skulle komma att delas
mellan dem i händelse av bodelning.
För att jämkning skall medges krävs att det skulle vara oskäligt att
undanta pensionsrätten från bodelning. Det har i förarbetena betonats att
jämkningsregeln är avsedd att vara en undantagsregel som skall tillämpas
restriktivt (prop. 1989/90:30 s. 14 f.). Huruvida ett undantagande av
pensionsrätten är oskäligt skall bedömas med hänsyn till äktenskapets
längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.
I propositionen framhålls att ingen av de särskilt angivna omständig-
heterna är viktigare än någon annan. Man skall göra en helhetsbedöm-
ning av makarnas förhållanden. Framför allt vid långvariga äktenskap
kan det framstå som oskäligt att den make som inte äger pensions-
försäkringen inte får del av dess värde vid bodelningen. Vad gäller
makarnas ekonomiska förhållanden finns det, enligt förarbetena, skäl att
beakta värdet av pensionsförsäkringen i förhållande till makarnas övriga
nettotillgångar. Är värdet stort talar detta for att försäkringens värde
åtminstone delvis bör ingå i bodelningen. Vidare bör beaktas om den
make som inte äger försäkringen kommer att stå egendomslös eller
nästan egendomslös efter bodelningen om försäkringen inte ingår. Av
särskild betydelse för bedömningen har sagts böra vara hur makarna har
sitt pensionsskydd ordnat. Är det fråga om en stor pensionsförsäkring
som inte balanseras av en motsvarande pension på den andra makens
sida, kan det finnas skäl att överväga en indragning helt eller delvis av
försäkringen.
Bland omständigheterna i övrigt bör enligt motiven kunna beaktas om
pensionsförsäkringen helt eller delvis framstår som en kapitalplacering
mer än som ett normalt pensionsskydd (se prop. 1989/90:30 s. 14 f.).
Vidare bör kunna beaktas hur uppbyggnaden av försäkringen har finan-
sierats och om den make som äger försäkringen kan antas av sociala skäl
ha ett särskilt behov som kan tillgodoses genom pensionsförsäkringen.
Slutligen har den omständigheten att försäkringen enligt de regler som
gällde före äktenskapsbalkens införande skulle ha ingått i bodelningen
sagts böra vara en omständighet som talar för att med stöd av jämk-
ningsregeln låta försäkringen åtminstone delvis ingå i bodelningen.
Som nämnts ovan kan makarna själva komma överens om att en sådan
pensionsförsäkring som kan träffas av jämkningsregeln skall ingå i
bodelningen. Denna möjlighet har stort praktiskt värde och kan exempel-
vis syfta till att tillförsäkra frånskild make del i andra makens ålders-
pension såsom ett sätt att fullgöra underhållsplikten. Det bör anmärkas att
makarna också har möjligheten att ändra själva försäkringen, så att
förhållandet mellan den del som utgör efterlevandepension och ålders-
pensionsdelen förändras (angående sådana ändringar, se prop 1986/87:1
bilaga 3 s. 233, 239 och 266).
I 10 kap. 5 § erinras om de begränsningar i principen att varje makes
egendom ingår i bodelningen som följer av lagen (1927:77) om
försäkringsavtal och lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
27
Vad som åsyftas är bestämmelserna om att forsäkring eller forsäkrings- prop. 1997/98:106
belopp vid försäkringstagarens död kan komma att tillfalla en förmåns-
tagare. I korthet innebär detta att när en formånstagare är insatt skall
försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död inte ingå i
dennes kvarlåtenskap. Beloppet tillfaller alltså formånstagaren direkt. Är
någon formånstagare inte insatt, kommer utfallande belopp att ingå i
kvarlåtenskapen som andra tillgångar efter den avlidne.
Om en makes andel med stöd av vederlagsregeln i 11 kap. 4 §
äktenskapsbalken har beräknats som om värdet av en pensionsförsäkring
eller tillgångar på ett pensionssparkonto hade ingått bland tillgångarna,
och försäkringstagarens make inte kan fa ut sin andel vid bodelningen,
har den maken enligt 13 kap. 4 § rätt att vända sig direkt mot försäk-
ringsgivaren, som är skyldig att återbetala vad som fattas. Återbetal-
ningen skall göras från försäkringstagarens tillgodohavande, varför
försäkringsgivarens eget anspråk på täckning för kostnader går före. När
försäkringsgivaren återbetalar premier skall beloppet tas upp till be-
skattning. Tekniskt sett är återbetalningen en form av återköp, varför
beskattningen skall ske hos försäkringstagaren. Detta gäller även om
beloppet betalas ut direkt till försäkringstagarens make.
Som framgår av beskrivningen ovan av det individuella pensions-
sparandet enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande har
en strävan vid utformningen av bestämmelserna för den nya sparformen
varit att så nära som möjligt anknyta till reglerna for försäkringssparande.
En skillnad är dock att all rätt till pension som tillkommer en make på
grund av pensionssparavtal undantas från bodelning. Detta gäller oavsett
om någon formånstagare har förordnats eller inte. Resultatet av detta blir
vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad att hela pensions-
rätten blir att behandla på samma sätt som ålders- eller invalidpension
enligt försäkring. En bestämmelse med denna innebörd har tagits in i
10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken. I en del fall kommer sålunda
rätt till pension enligt pensionssparandet att undantas från bodelning i
större utsträckning än vid försäkring. I de fall detta skulle medföra
resultat som framstår som oskäliga bör enligt förarbetena jämkning
kunna ske med tillämpning av bestämmelsen i 10 kap. 3 § sista stycket
(prop. 1992/93:187 s. 122).
Makarnas rätt att med stöd av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken avtala om
att rätt till pension på grund av pensionsförsäkring skall ingå i bodel-
ningen har också utvidgats till att omfatta rätt till pension på grund av
pensionssparavtal. På motsvarande sätt har vederlagsregeln i 11 kap. 4 §
äktenskapsbalken kommit att omfatta också det fallet att en make använt
sitt giftorättsgods för inbetalningar enligt ett pensionssparavtal.
Bestämmelserna om underhåll efter äktenskapsskillnad fick sin nuva-
rande utformning i sak vid 1978 års översyn av reglerna om underhåll till
28
barn och make (se prop. 1978/79:12 s. 138 f.). Endast smärre redak- pTOp. 1997/98:106
tionella jämkningar gjordes i samband med att reglerna upptogs i
äktenskapsbalken. Med stöd i den restriktiva praxis som utbildat sig och
med anslutning till principen att äktenskapets rättsverkningar såvitt
möjligt inte borde utsträckas till att gälla efter en äktenskapsskillnad
slogs fast att huvudregeln borde vara att frånskilda betraktades som
ekonomiskt oberoende av varandra. I enlighet härmed innehåller 6 kap.
7 § första stycket äktenskapsbalken huvudregeln att varje make efter
äktenskapsskillnad svarar for sin försörjning. Huvudregeln antogs kunna
bidra till att makar inrättar sina förhållanden så att de är ekonomiskt
oberoende av varandra. Den ansågs på så sätt kunna främja strävanden
mot jämställdhet mellan könen.
Departementschefen konstaterade emellertid vidare att det inte gick att
bortse från att också i framtiden främst de frånskilda kvinnorna ofta
skulle komma att ha en påtagligt svag ekonomisk ställning. Särskilt
gällde detta efter upplösningen av äldre äktenskap, som i högre grad
präglats av den traditionella rollfördelningen mellan män och kvinnor.
Men också i nyare äktenskap måste man räkna med att ena maken kunde
ha ägnat avsevärd tid åt skötseln av hem och barn och därför kunde få
svårt att efter en äktenskapsskillnad ge sig ut i förvärvslivet. Lagen borde
med tanke på dessa fall innehålla bestämmelser som - till skydd för den
svagare parten - modifierade den uppställda huvudregeln. Man kunde
också uttrycka saken på det sättet att en viss underhållsskyldighet mot
frånskild make var motiverad när äktenskapet begränsat möjligheterna
för maken att försörja sig på egen hand.
Bestämmelserna om underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad
borde i första hand utformas så, att den frånskilda maken fick möjlighet
att skaffa sig den ekonomiska självständighet som är eftersträvansvärd.
Bidrag borde därför i allmänhet betalas bara under en omställningsperiod
och syfta till att ge den behövande maken möjligheter att genom
utbildning och omskolning skaffa förvärvsarbete eller förbättra in-
komsterna.
Departementschefen ansåg emellertid att underhållsbidrag efter äkten-
skapets upplösning undantagsvis borde komma i fråga för längre tid än
en övergångstid (prop. 1978/79:12 s. 140). Efter ett långvarigt äktenskap
kunde det ibland vara svårt för den part som ägnat all sin tid åt skötseln
av barn och hem att komma in i förvärvslivet. Till detta kunde ålder och
sjukdom medverka. Även om denna make kunde skaffa sig en mindre
egen inkomst, kunde det någon gång vara berättigat att den andra
betalade ett visst bidrag för längre tid. Departementschefen hänvisade till
fall då den ena maken på grund av den sneda arbetsfördelningen i
hemmet hade lyckats nå en god position i förvärvslivet, medan den
andra, som ägnat sin tid åt hus och hem, hade förlorat motsvarande
möjligheter. Han framhöll emellertid att man borde vara restriktiv med
att bestämma underhållsbidrag för någon tid som går utöver en omställ-
ningsperiod.
Eftersom underhållsbidrag i första hand är tänkt att tillgodose en
frånskild makes löpande behov av pengar till försörjningen, är den
naturliga huvudregeln att bidraget skall betalas periodiskt (6 kap. 8 §).
29
Makarna kan själva komma överens om for vilka perioder bidrag skall Prop. 1997/98:106
betalas, månadsvis, kvartalsvis eller för annan bestämd tidsrymd. Några
motsvarigheter till föräldrabalkens föreskrifter om betalningsperioder
beträffande underhållsbidrag till barn finns inte i äktenskapsbalken. Det
är emellertid vanligt att även bidrag till make betalas förskottsvis for
kalendermånad.
Underhållsbidrag kan emellertid betalas med ett engångsbelopp om det
finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara att makarna en gång för alla
önskar reglera samtliga sina ekonomiska mellanhavanden. Mot den
underhållsskyldiges bestridande kan man tänka sig att ett engångsbidrag
bedöms lämpligt, när det med fog kan antas att det möter svårigheter att
få ut periodiska bidrag i framtiden. En omständighet att beakta kan vidare
vara att underhållsplikten upphör vid den underhållsskyldiges död.
Liksom giftermålsbalken medger äktenskapsbalken att bidrag betalas
såväl periodiskt som med ett engångsbelopp. Engångsbeloppet kan då
vara avsett att täcka särskilda kostnader i samband med skilsmässan, t.ex.
kostnader for ny bostad, möbler, flyttning m.m., och det periodiska
bidraget löpande underhåll. Ett engångsbidrag är i sådana fall ett slags
etableringshjälp åt den underhållsberättigade maken.
Ett mera udda syfte med underhållsbidrag är att bidraget skall kunna
tjäna som bodelningskorrektiv när egendomsfördelningen efter äkten-
skapets upplösning blir mycket ojämn. Så kunde ske redan enligt gifter-
målsbalken men det engångsbidrag som då skulle kunna utdömas gick
väl in under lagens vida rekvisit, enligt vilka man skulle beakta den ena
makens behov och den andras förmåga och övriga omständigheter. I
litteraturen (Lars Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m.,
1990, s. 142) har anförts att tanken på underhållsbidrag som bodelnings-
regulator inte är lika väl förenlig med den snäva utformning under-
hållsreglema fick år 1978 och med kravet på ett orsakssamband mellan
behovet av ett underhåll och förhållandena under äktenskapet. I forar-
betena till äktenskapsbalken uttalade departementschefen emellertid att
eftersom några regler om jämkning av villkor i gåva eller testamente inte
förs in i äktenskapsbalken, bör även i fortsättningen underhållsbidrag i
form av engångsbelopp kunna användas for att korrigera orimliga
bodelningsresultat i vissa fall (prop. 1986/87:1 s. 176). Enligt vad som
uttalades i motiven är denna möjlighet avsedd att utnyttjas främst i de
sannolikt mycket sällsynta fall då en make efter bodelningen skulle
komma att stå helt eller nästan helt utan egendom medan den andra
maken - främst på grund av att merparten av dennes egendom har varit
enskild till följd av villkor vid gåva eller i testamente - skulle ha kvar
egendom till betydande värde (prop. 1986/87:1 s. 190).
Engångsbidrag har också nämnts som en möjlighet att eliminera oskä-
liga verkningar av undantaganderätten enligt 10 kap. 3 § andra stycket
äktenskapsbalken. I samband med att det infördes en möjlighet att i vissa
fall i bodelning dra in en sådan rätt till pensionsförsäkring som normalt
skall hållas utanför uttalade departementschefen att oskäliga verkningar
av regeln i 10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken ofta kan elimine-
ras på andra sätt än genom att den då nya regeln i tredje stycket utnyttjas.
30
Jämkning av bodelning, jämkning av äktenskapsförord och engångs-
bidrag angavs som exempel (prop. 1989/90:30 s. 15).
Om en make skall betala ett engångsbidrag till den andra maken vid
bodelningen, skall makarnas andelar i det gemensamma giftorättsgodset
enligt 11 kap. 6 § äktenskapsbalken beräknas med hänsyn till detta.
Bidragsbeloppet skall alltså inte ingå i delningen, utan principen är att
hela beloppet tas från den bidragspliktiges andel och läggs till den andra
makens andel.
Eftersom rätten till underhållsbidrag är kopplad till skillnadsreglema
kan ett engångsbidrag som bodelningskorrektiv inte komma i fråga vid
bodelning efter ena makens död. Den efterlevande maken är i stället
skyddad genom reglerna i 3 kap. ärvdabalken.
Jämkning av vad som har blivit bestämt om underhåll regleras i 6 kap.
11 § äktenskapsbalken. Paragrafen behandlar två olika jämkningsfall,
nämligen dels jämkning föranledd av att förhållandena har ändrats (första
stycket), dels jämkning på grund av att ett avtal är oskäligt mot endera
maken (andra stycket).
Jämkning med hänsyn till att förhållandena har ändrats kan ske vare
sig bidraget har blivit fastställt i dom eller bestämts i avtal mellan
makarna. Jämkning kan ske också om domen eller avtalet gick ut på att
något bidrag inte skulle betalas. Det är inte endast bidragsbeloppen som
kan jämkas utan även andra villkor, såsom angående betalningsperioder-
na. Jämkning skall i första hand avse framtida periodiska bidrag.
Underhållsbidrag i form av engångsbelopp får inte jämkas på grund av
ändrade förhållanden mot en parts bestridande. Inte heller far ett nytt
engångsbelopp fastställas eller ett periodiskt bidrag bestämmas utöver
engångsbeloppet (prop. 1978/79:12 s. 144). Däremot torde det inte firmas
något hinder att på grund av ändrade förhållanden jämka ett periodiskt
bidrag som ursprungligen bestämdes att betalas vid sidan om ett en-
gångsbidrag (SOU 1977:37 s. 115).
Bestämmelsen i 6 kap. 11 § andra stycket om jämkning på grund av
oskälighet tar sikte endast på underhåll fastställt i avtal. När domstolen
har prövat frågan anses tillräckliga garantier finnas för att utgången inte
skall bli oskälig mot någondera maken. I enlighet därmed anses en
underhållsfråga vara bestämd genom avtal även om avtalet givits in till
rätten och denna fastställt underhållsskyldigheten i enlighet med vad
makarna överenskommit. Någon rättens prövning sker inte heller om den
underhållskrävande makens yrkande medges av den andra maken. Också
i sådana fall anses underhållet bestämt genom avtal.
Jämkning på grund av oskälighet kan - till skillnad från jämkning på
grund av ändrade förhållanden - även avse ett avtal om underhållsbidrag
i form av ett engångsbelopp.
Har underhållsbidrag betalats i enlighet med ett avtal som varit
oskäligt alltsedan det tillkom, kan det tänkas att retroaktiv jämkning i
vissa fall behöver kunna tillgripas. Eftersom det här gäller förhållanden
Prop. 1997/98:106
31
som förelåg redan när avtalet slöts, har det ansetts att möjlighet bör
finnas både att låta bidragsskyldigheten helt upphöra eller sätta ner den
och att bestämma att bidrag skall betalas med högre belopp än som
framgår av avtalet (se prop. 1978/79:12 s. 120 och 144).
I alla de nordiska länderna är grundprincipen att allt giftorättsgods skall
delas lika mellan makarna vid en bodelning. Precis som i Sverige
modifieras denna grundprincip i flera hänseenden även i de övriga nor-
diska länderna. Sålunda är i alla länder huvudregeln när det gäller
pensionsrättigheter att de inte ingår i bodelning. Det gäller också rätt till
pension på grund av privata pensionsförsäkringar. I både Danmark och
Norge pågår emellertid reformarbeten som går ut på att pensions-
rättigheter i större utsträckning skall kunna beaktas vid bodelning.
I Danmark följer av rättspraxis att en efterlevande make kan undanta
sina pensions- och försäkringsrättigheter i samband med bodelning efter
den andra makens död. När det gäller bodelning med anledning av äkten-
skapsskillnad är rättsläget något osäkert. Huvudregeln är dock klar, näm-
ligen att individuella privata pensionsförsäkringar med rätt till löpande
utbetalningar inte ingår i bodelning. Med anledning av bl. a. den rådande
osäkerheten har i Danmark tillsatts en utredning som skall se över be-
hovet av en lagreglering av olika pensionsrättigheters behandling vid
bodelning. Utredningen har också fatt i uppdrag att överväga olika alter-
nativa lösningar när det gäller frågan hur pensionsrättigheter skall beak-
tas vid bodelning.
Den norska regeringen lämnade i oktober 1997 en proposition till
Stortinget med förslag till ändringar i äktenskapslagen (Ot prp nr 4
[1997-98]). I propositionen föreslås bl.a. att det införs en bestämmelse
om rätt till kompensation for en make som vid bodelningen missgynnats
på grund av att den andra maken har pensionsrättigheter som inte ingår i
bodelningen.
I Finland och Island pågår det inte något reformarbete.
Det finns olika sätt att se på makars pensionsrättigheter i samband med
en äktenskapsskillnad. Enligt ett synsätt är pensionsrättigheter rättigheter
av ekonomisk art som i princip bör delas lika mellan makarna på samma
sätt som andra tillgångar av ekonomiskt värde. Enligt ett annat synsätt är
en makes pensionsrättigheter en större eller mindre del av makens för-
måga att försörja sig efter äktenskapets upplösning, och utjämning mel-
lan makarna av pensionsrättigheter bör därför komma i fråga bara i
Prop. 1997/98:106
32
överensstämmelse med de principer som gäller om underhållsskyldighet
efter äktenskapsskillnad.
Det första synsättet far visst stöd av att det går relativt enkelt att
beräkna det matematiska nuvärdet av en framtida pensionsrättighet; när
det gäller privata försäkringar lämnar försäkringsbolagen regelmässigt
sådana uppgifter minst en gång per år. Mot detta kan emellertid invändas
att det ekonomiska värdet av en framtida pensionsrättighet är osäkert för
innehavaren genom att han inte vet om han kommer att leva så länge att
han får uppbära någon pension och att rättighetens värde i varje fall är
oåtkomligt för honom fram till dess att de individuella pensionsbeloppen
förfaller till betalning. Att det ekonomiska värdet av en tillgång är i
någon bemärkelse osäkert utgör visserligen allmänt sett inte något hinder
mot att tillgången tas med i bodelning. Speciellt för pensionsrättigheter är
emellertid att osäkerheten finns där bara för den berörda individen -
statistiskt och matematiskt är värdet i princip säkert - och att individen
oftast inte kan undanröja osäkerheten genom att flytta sitt tillgodo-
havande till någon annan placering.
Ytterligare kan invändas att det kapitaliserade värdet av framtida
pensionsrättigheter ofta är mycket stort i förhållande till värdet av
tillgångarna i övrigt i ett genomsnittligt bo. Om pensionsrättigheten vid
en likadelning i sin helhet skulle läggas på den make som äger rättig-
heten, torde det inte sällan betyda att den andra maken far all övrig
egendom i boet. Med tanke på att pensionsrättigheten är oåtkomlig för
den berättigade till dess att de enskilda pensionsbeloppen förfaller till
betalning skulle ett konsekvent genomförande av det första synsättet i
många fall leda till orimliga resultat.
För det andra synsättet talar bl.a. en jämförelse med hur man behandlar
makarnas förmåga att skaffa sig inkomster genom förvärvsarbete. Om
arbetsfördelningen mellan makarna under äktenskapet har varit sådan att
t.ex. mannen har kunnat skaffa sig en position i förvärvslivet med goda
framtida inkomstmöjligheter, medan kvinnan gått miste om denna möj-
lighet genom att hon ägnat sin tid åt barnen och hemmet, kan det enligt
gällande rätt i vissa fall utgöra skäl för underhållsbidrag även efter en
övergångstid. Däremot har det inte hävdats att man borde beräkna
nuvärdet av mannens framtida förvärvsinkomster och låta detta
nuvärdesbelopp påverka bodelningen. Med det nu diskuterade synsättet
skulle pensioner på motsvarande sätt hållas utanför delningen.
Regeringen konstaterar att inställningen till de olika synsätt som nu har
angetts i stor utsträckning påverkas av vilken konkret situation man har
för ögonen. Om man tänker sig ett fall där en make efter ett kortvarigt
äktenskap blir tvungen att avstå all övrig egendom i boet för att behålla
sin pensionsrättighet och att han eller hon flera år senare avlider strax
innan pensionen skall börja betalas ut, blir man mest benägen att hålla
med om att pensionsrättigheter är en del av den framtida försörjnings-
förmågan och inte har något egentligt värde innan pensionen börjar
betalas ut. Tänker man sig å andra sidan ett fall där två makar strax före
bådas pensionering skiljer sig efter ett långvarigt äktenskap och den ena
maken får behålla en väl tilltagen pensionsförsäkring och därutöver får
halva bobehållningen, medan den andra maken helt saknar pensions-
Prop. 1997/98:106
33
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 106
försäkring och därför får leva på en betydligt mera spartansk nivå, Prop. 1997/98:106
framstår det första synsättet som mer närliggande.
Som utredningen påpekar går det inte att entydigt säga att det ena av de
båda diskuterade synsätten är riktigt och det andra felaktigt. Utredningen
har dock sett frågorna om vardera makens framtida försörjningsmöjlig-
heter som de både praktiskt och principiellt viktigaste. Regeringen delar
utredningens uppfattning. Det innebär att pensionsrättigheter som ut-
gångspunkt inte bör dras in i bodelningen. Det betyder dock inte att
frågorna om makarnas framtida försörjningsmöjligheter bör komma i
förgrunden när det gäller behandlingen av alla slag av pensionsrättigheter
vid bodelning. När det gäller vissa slag av pensionsrättigheter ligger det
närmast till hands att betrakta dessa som rättigheter av ekonomisk art
som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som andra
tillgångar av ekonomiskt värde. Det gäller framför allt privata
pensionsförsäkringar och det individuella pensionssparandet.
En värdering som finns med vid reformeringen av det allmänna
pensionssystemet är att betydande ojämnheter i makars pensions-
förhållanden ibland skall kunna utjämnas till skydd för den ekonomiskt
svagare maken. Regeringen anser därför att det bör göras tydligare att
pensionsrättigheter ibland skall beaktas för att åstadkomma rimliga
resultat vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Riksdagen
har också godtagit regeringens tidigare förslag om en sådan inriktning
(prop. 1993/94:250 s. 138 f. och bet. 1993/94:SfU24 s. 28).
När man överväger ändringar i äktenskapsbalkens bestämmelser om
makars ekonomiska förhållanden är det viktigt att tänka på att dessa
utgör en helhet och att enskilda regler kompletterar varandra. Fördel-
ningen av makarnas pensionsrättigheter kan inte ses isolerat utan måste
betraktas som en del av makarnas ekonomiska förhållanden. Bedöm-
ningen av om ett bodelningsresultat är tillfredsställande eller inte bör
därför grundas på det samlade ekonomiska utfallet för respektive make,
varvid makarnas pensionsskydd bör vara en av de omständigheter som
vägs in.
Även om förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat under de snart 40
år som gått sedan ATP infördes, och kvinnorna ökat sin andel vad gäller
både antal pensionspoäng och antal år med sådan poäng, så har
kvinnorna alltjämt ett betydligt sämre pensionsskydd inom det allmänna
pensionssystemet än vad männen har. Som utredningen påpekar kan det
på goda grunder antas att skillnaderna mellan mäns och kvinnors
pensionsrättigheter är ännu större inom tjänstepensionssystemen. En
undersökning av mäns och kvinnors pensionsrättigheter på grund av
privata pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande skulle
såsom utredningen konstaterar utan tvekan visa att männens andel av de
samlade pensionsrättigheterna överstiger kvinnornas. Utredningen har
övervägt om detta motiverar bodelningsregler som till sin utformning är
särskilt inriktade på att stärka kvinnornas ställning vid en skilsmässa men
inte kunnat finna några fördelar med en sådan ordning. Regeringen delar
utredningens uppfattning. Syftet kan tillgodoses lika bra med köns-
neutrala regler om skydd för den ekonomiskt svagare maken, och reg-
lerna måste fungera också när detta är mannen. Det sagda hindrar inte att
34
reglerna under överskådlig framtid i praktiken oftast kommer att verka prOp. 1997/98:106
som ett skydd för kvinnan vid en bodelning.
Vad som nu har sagts har avsett situationen vid äktenskapsskillnad.
Vid bodelning på grund av den ena makens död finns det anledning att se
annorlunda på pensionsrättigheterna. Regeringen återkommer till den
frågan i avsnitt 7.2.
Regeringens förslag: Rätt till pension på grund av privat pensions-
försäkring eller pension på grund av pensionssparavtal enligt lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall enligt huvudregeln
ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 67 f.).
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Föreningen jurister vid
Sveriges allmänna advokatbyråer och Sveriges Akademikers Central-
organisation (SACO) tillstyrker utredningens förslag. Riksförsäkrings-
verket, Jämställdhetsombudsmannen och Kooperationens pensionsanstalt
lämnar förslaget utan erinran.
Hovrätten för Västra Sverige accepterar förslaget men ifrågasätter om
inte den föreslagna åtskillnaden vid bodelning mellan olika slag av pen-
sionsrättigheter leder till gränsdragningsproblem samt menar att den
komplicerar bodelningsreglema och förfarandet.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser att det i princip är
rimligt att vid bodelning beakta pensioner som är ett slags kapital-
placeringar. Däremot bör enligt TCO de pensionsförsäkringar som är att
betrakta som uppskjuten lön inte ingå i bodelning.
Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd avstyrker inte förslaget
men anser att en lagändring bör föregås av en förutsättningslös princip-
diskussion om giftorättens och likadelningsprincipens omfattning.
Finansinspektionen anför, utan att ta principiell ställning till förslaget,
att det är otillfredsställande att förslaget inte gör det möjligt att klart
förutsäga huruvida vissa pensionsrättigheter kommer att ingå i eller på
annat sätt påverka en bodelning vid äktenskapsskillnad.
Statens löne- och pensionsverk, Sveriges Advokatsamfund, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Försäkringsförbundet, Svenska Aktuarieföre-
ningen, Företagarnas Riksorganisation och Svenska Bankföreningen av-
styrker förslaget. Som skäl härför anför remissinstanserna framför allt att
utgångspunkten bör vara att alla pensionsrättigheter skall behandlas lika
vid bodelning, och att man på ett bättre sätt åstadkommer en sådan
likformig behandling med nu gällande regler. Remissinstanserna anser
35
sålunda att det angivna syftet med reformen, att åstadkomma en likfor- Prop. 1997/98:106
mig behandling av olika slag av pensionsrättigheter vid bodelning, inte
uppnås utan att följden av förslaget tvärtom blir att det uppkommer en
bristande konsekvens vid behandlingen av pensionsrättigheter. Vidare
anför dessa remissinstanser att förslaget medför gränsdragningsproblem
mellan olika slag av pensionsrättigheter med risk för slumpartade bodel-
ningsresultat som följd.
Även Stockholms tingsrätt, Riksskatteverket och Försäkringsjuridiska
föreningen anser att slumpartade och oskäliga resultat kan bli följden av
att pensionsrättigheter av skilda slag behandlas på olika sätt vid bodel-
ning.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har i ett tidigare ställ-
ningstagande (bet. 1993/94: SfU24 s. 28) ansett att bodelningsreglema i
äktenskapsbalken skall anpassas till principerna för det reformerade
pensionssystemet och att detta skall ske genom en ändring av bestäm-
melserna i äktenskapsbalken om behandling av makars pensionsrättig-
heter vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad. Riksdagen har också
godkänt den inriktning för anpassning av äktenskapsbalkens bodelnings-
regler till principerna för det reformerade pensionssystemet som rege-
ringen föreslagit. Vid riksdagsbehandlingen av förslaget framhöll lagut-
skottet, med instämmande av socialförsäkringsutskottet, att en översyn
av äktenskapsbalkens bodelningsregler förutsätter att förslaget om möj-
lighet till delning av makars pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet
kommer till stånd (bet. 1993/94:SfU24 s. 28 f. och 79 f.).
Utredningen har i enlighet med vad som angavs i direktiven föreslagit
att rätt till pension på grund av frivillig, individuell pensionsförsäkring i
regel skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad, i huvudsak enligt de
regler för pensionsförsäkringar som gällde före år 1988. Detsamma skall
gälla för medel på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om indi-
viduellt pensionssparande.
Enligt gällande rätt undantas pensionsrättigheter på grund av privat
pensionsförsäkring och pensionssparande enligt lagen om individuellt
pensionssparande från bodelning efter äktenskapsskillnad genom bestäm-
melserna i 10 kap. 3§ andra och tredje styckena äktenskapsbalken.
Bestämmelsen om att undanta privata pensionsförsäkringar var en nyhet i
äktenskapsbalken. Bakgrunden till den nya bestämmelsen var bl.a. den
kritik som anförts mot att pensionsförsäkringar inte följde samma regler
som andra pensioner (se SOU 1981:85 s. 269 f.). Departementschefen
framhöll att pensionsförsäkringar i kommunalskattelagens bemärkelse
var inskränkta till sådana former av försäkring som tillgodoser ett pen-
sioneringsbehov, medan försäkringar som mer har karaktär av kapital-
placering skatterättsligt inte behandlades som pensionsförsäkringar
(prop. 1986/87:1 s. 163). Vidare framhölls att försäkringstagaren - med
vissa i sammanhanget betydelselösa undantag - saknar möjligheter att
disponera över det förmögenhetsvärde som pensionsförsäkringen repre-
senterar. Med hänsyn till det anförda ansåg departementschefen att det
vid bodelning inte längre borde göras någon skillnad mellan allmän
pension och pensionsförmåner från pensionsförsäkring. Vid riksdags-
36
behandlingen föranledde de föreslagna reglerna om privata pensionsfor- prOp. 1997/98:106
säkringar inte några särskilda uttalanden (se bet. 1986/87:LU 18).
Ett väsentligt syfte med den ändring som gjordes vid tillkomsten av
äktenskapsbalken i reglerna om pensionsförsäkringars behandling vid
bodelning var sålunda att åstadkomma likformighet med andra former av
pensioner, dvs. folk- och tilläggspension samt tjänstepension. En bakom-
liggande tanke för det nu aktuella reformarbetet har varit att när reglerna
för den allmänna pensioneringen avses bli ändrade och makar i viss
utsträckning skall kunna reglera ojämna pensionsrättsforhållanden, förut-
sättningarna delvis har ändrats när det gäller frågan om det är befogat att
hålla frivilliga, individuella pensionsförsäkringar utanför bodelning.
En invändning mot utredningens förslag, som framförs av flera remiss-
instanser, är att effekten blir att det uppkommer en bristande parallellitet
mellan olika slag av pensionsrättigheter. Enligt dessa remissinstanser bör
utgångspunkten i stället vara att alla pensionsrättigheter skall behandlas
lika vid bodelning.
Det är i och för sig riktigt att utredningens förslag inte leder till en
likformig behandling av olika slag av pensionsrättigheter vid bodelning.
Enligt regeringens mening är det emellertid minst lika viktigt att fram-
hålla de principiella synpunkter och grundläggande värderingar som
ligger bakom reformarbetet, vilka i allt väsentligt är desamma som an-
förts som skäl för förslaget att införa en möjlighet för make att till den
andra maken fora över premiepensionsrätt inom det reformerade all-
männa pensionssystemet. En av dessa synpunkter är att ojämnheter i
makars pensionsforhållanden skall kunna utjämnas och att det är ange-
läget att åstadkomma regler till skydd för den ekonomiskt svagare
maken, oftast kvinnan, som vid pensioneringen kan drabbas svårt i
ekonomiskt hänseende om ett tidigare äktenskap då är upplöst. Fort-
farande är det så att kvinnor generellt sett har sämre pensionsskydd än
män. Och om makar skils, kanske efter ett långvarigt äktenskap, har
kvinnan ofta relativt små möjligheter att bättra på sitt eget pensions-
skydd. Om privata pensionsförsäkringar och individuellt pensionsspar-
ande ingår i bodelning, tillförsäkras den ekonomiskt svagare maken
generellt sett ett bättre skydd.
Utgångspunkten vid bodelning bör vara att all makamas egendom skall
delas, om det inte finns tillräckliga skäl för att undanta egendom av visst
slag. De skäl som tidigare motiverat undantag för pensionsförsäkringar är
inte längre lika starka. Pensionsförsäkringar har under senare år kommit
att innehålla allt mer av sparande och mindre av försäkringsskydd. I vissa
försäkringsavtal är sparandet det helt dominerande inslaget. Pensions-
försäkringens sociala anknytning som försörj ningsskydd är således inte
lika framträdande som tidigare (se prop. Vissa skattefrågor rörande
livförsäkring 1993/94:85 s. 39 f.). Det individuella pensionssparandet
saknar helt försäkringsinslag. Enligt regeringens mening ligger det
numera närmast till hands att betrakta rätt till pension på grund av privat
pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande som rättigheter
som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som
banktillgodohavanden och andra tillgångar av ekonomiskt värde. Ett
37
sådant synsätt underlättas av att det är relativt enkelt att beräkna värdet Prop. 1997/98:106
av dessa rättigheter.
Det finns emellertid också andra invändningar mot utredningens för-
slag som måste vägas in i bedömningen. En sådan invändning, som
framförs av flera remissinstanser, är att förslaget medför att bodel-
ningsreglema kompliceras och blir svåröverskådliga. Vid riksdagsbe-
handlingen av propositionen Reformering av det allmänna pensions-
systemet 1993/94:250 framhöll också lagutskottet, med instämmande av
socialförsäkringsutskottet, att det är angeläget att framlagda förslag såvitt
gäller äktenskapsbalken inte leder till att regelsystemet ytterligare
kompliceras (bet. 1993/94:SfU24 s. 28 f. och 80).
Det är ofrånkomligt att bodelningsreglema och det praktiska bodel-
ningsförfarandet i någon mån kompliceras av förslaget. Det är närmast en
självklarhet att om alla pensionsrättigheter hålls utanför bodelning, det i
de flesta fall är enklare att bodela. Att bodelningsreglema i viss ut-
sträckning kompliceras är naturligtvis en effekt som inte är önskvärd.
Även Lagrådet har pekat på att regleringen har blivit komplicerad. Denna
nackdel måste dock enligt regeringens mening vägas mot fördelen att
kunna uppnå rättvisa bodelningsresultat i fler enskilda fall. Som tidigare
framhållits medför förslaget också att den ekonomiskt svagare maken
generellt sett ges ett bättre skydd.
Flera remissinstanser har också invänt att förslaget kan komma att
medföra gränsdragningsproblem mellan olika slag av pensionsrättigheter
med slumpartade bodelningsresultat som följd.
Gränsen mellan tjänstepension och privat pensionsrättighet är inte
sällan svår att dra och saken kompliceras också av att produktutveck-
lingen på försäkringsområdet leder till nya avtalskonstruktioner som
ibland kan vara svåra att typbestämma. Det kan sålunda ofta vara svårt
att avgöra om en rätt till pension på grund av försäkring som tagits i
anslutning till förvärvsverksamhet är en sådan personlig rättighet som
avses i 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken. Frågan far naturligt-
vis större praktisk betydelse om privata försäkringar som regel skall ingå
i bodelning. Problemet är emellertid inte nytt. Utredningens förslag
innebär en återgång till de regler för pensionsförsäkringar som gällde
före år 1988. Det bör enligt regeringens mening vara möjligt att liksom
hittills överlämna frågan om gränsdragningen kring de rättigheter som
avses i 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken till rättstillämpningen.
Kritiken mot den tidigare ordningen att privata pensionsförsäkringar
ingick i bodelning efter äktenskapsskillnad var särskilt befogad i det
fallet att den ena maken hade en privat pensionsförsäkring och den andra
maken hade en tjänstepension vars värde inte ingick i bodelningen. Om
bestämmelserna avseende undantagande av pensionsrättigheter i 10 kap.
3 § andra och tredje styckena äktenskapsbalken upphävs utan att någon
möjlighet införs att i sådana fall korrigera bodelningsresultatet skulle,
vilket utredningen och flera remissinstanser framhåller, motsvarande
kritik med fog kunna riktas mot de nya reglerna. Frågor om jämkning
behandlas i avsnitt 8. Redan här bör dock nämnas att regeringen föreslår
en särskild jämkningsregel för att komma tillrätta med orättvisa
bodelningsresultat av nu angivet slag.
38
Lagrådet har pekat på att det kan finnas fall där en privat pensions- Prop. 1997/98'106
rättighet är den enda tillgången eller den större delen av tillgångarna i
makarnas bo och där den andra maken därför inte kan tilldelas annan
egendom ur boet som motsvarar pensionsrättighetens värde. Enligt 4 kap.
16 § lagen om individuellt pensionssparande skall pensionssparinstitutet,
för det fall ett pensionssparkonto skall delas mellan makarna, upprätta ett
konto även för den andra maken och fordela tillgångarna mellan kontona
i enlighet med vad som bestämts vid bodelningen. En sådan fullständig
delning är möjlig eftersom det individuella pensionssparandet helt saknar
försäkringsinslag. Försäkringar å andra sidan kännetecknas av att de
innehåller ett riskmoment varför det finns vissa begränsningar i möjlig-
heten att dela dessa. Det är for närvarande inte möjligt att dela en
pensionsförsäkring på det sättet att makarna får varsin separat försäkring.
Det finns dock inte några avtals- eller försäkringsrättsliga hinder mot att
en försäkrings förmåner delas på annat sätt mellan makarna. Sådana
delningar förekommer i dag. Från försäkringsbranschen har inhämtats att
den begränsning som finns i möjligheten att dela på själva försäkringen i
praktiken inte medför några problem. Det torde dessutom vara ovanligt
att det i ett bo saknas andra tillgångar som motsvarar en pensions-
försäkrings värde.
Vid en samlad bedömning finner regeringen att skälen för utredningens
förslag väger över. Huvudregeln bör därför vara att rätt till pension på
grund av privat pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande
skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad. Motsvarande bör gälla
vid bodelning under äktenskapet.
Som utredningen funnit bör övriga typer av pensionsrättigheter - dvs.
rättigheter inom det hittillsvarande allmänna pensionssystemet, det
reformerade allmänna pensionssystemet och tjänstepensionssystemet -
inte ingå i bodelning. Frågan i vilken utsträckning dessa rättigheter ändå
skall kunna beaktas vid bodelning behandlas i avsnitt 8 och 9.
Regeringens förslag: Möjligheten att undantagsvis dra in rätt till
pension på grund av privat pensionsförsäkring eller individuellt
pensionssparande i bodelning efter dödsfall skall tas bort.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om pensionsrättigheters
behandling vid bodelning efter dödsfall bör i övrigt inte ändras i sak.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med rege-
ringens (se betänkandet s. 70 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i utredningens för-
slag och bedömning eller lämnar dem utan invändning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I förarbetena till
äktenskapsbalken angavs att behovet av reformer angående behandlingen
av pensionsförsäkringar vid bodelning ansetts vara störst vid bodelning
efter försäkringstagarens makes död. De regler som gällde före äkten-
39
skapsbalkens införande ledde till att den efterlevandes förmåner enligt Prop. 1997/98:106
pensionsförsäkringen ingick i den sammanlagda bobehållningen. De på-
verkade därmed bodelningen, arvskiftet och arvsskatten. Om den avlidne
hade bröstarvingar, kom i princip halva värdet av den efterlevandes för-
måner enligt försäkringen att tillfalla bröstarvingarna. Om i stället den
efterlevande maken var arvinge, medförde dessa förmåner en ökning av
den arvsskatt som maken skulle betala (prop. 1986/87:1 s. 162).
Problem kunde enligt då gällande rätt också uppstå om det var den
avlidne som haft en pensionsförsäkring och denna innehöll ett efter-
levandeskydd. Försäkringen föll då utanför kvarlåtenskapen. Eftersom en
efterlevandeförmån för en make ofta är värd betydande belopp var det
dock inte ovanligt att den kränkte laglotten (se 104 § lagen [1927:77] om
försäkringsavtal i dess dåvarande lydelse). Den efterlevande kunde i
sådana fall komma att fa avstå en betydande andel av pensionen till den
avlidnes bröstarvingar.
De ändringar som vid äktenskapsbalkens införande i övrigt gjordes i
äktenskaps- och arvslagstiftningen minskade visserligen de problem som
fanns beträffande förmåner från en pensionsförsäkring. Efterlevande
make fick nämligen arvsrätt framför gemensamma bröstarvingar och fick
också rätt att bestämma att delning av makarnas giftorättsgods inte skall
ske, utan att vardera sidan som sin andel skall behålla sitt giftorättsgods.
Som påpekas i motiven till äktenskapsbalken innebar dessa ändringar
dock inte att problemen försvann helt. Sammantaget ansåg departements-
chefen att det inte längre borde göras någon skillnad vid bodelning
mellan pensionsförsäkring och annan pension (prop. 1986/87:1 s. 162 f.).
Utredningen gör bedömningen att de skäl som redovisats ovan alltjämt
har samma styrka och att bestämmelsen om bodelning efter dödsfall
därför inte bör ändras i sak. Remissinstanserna har inte givit uttryck för
någon annan uppfattning. Enligt regeringens mening saknas därför
anledning att ändra reglerna så att pensionsrättigheter på grund av
pensionsförsäkring eller pensionssparande skall ingå i bodelning med
anledning av dödsfall. De principer som gäller enligt 10 kap. 3 § andra
och tredje styckena äktenskapsbalken bör därför fortsätta att gälla vid
bodelning på grund av ena makens död. Detsamma bör vara fallet även
om ett mål om äktenskapsskillnad pågår när den ena maken dör. Lag-
tekniskt bör emellertid regleringen förenklas så att, i enlighet med
utredningens förslag, bestämmelserna i äktenskapsbalken bara reglerar
det fallet att det är den efterlevande maken som har en pensionsrättighet
på grund av privat pensionsförsäkring eller individuellt pensionsspa-
rande, medan det fallet att försäkringen eller pensionssparkontot ägts av
den avlidna maken i fortsättningen bör regleras uteslutande av försäk-
ringsavtalslagen och lagen om individuellt pensionssparande.
Bestämmelsen i 10 kap. 3 § fjärde stycket, enligt vilken de pensions-
rättigheter som avses i andra och tredje styckena i vissa fall ändå skall
ingå i bodelningen, gäller vid både äktenskapsskillnad och dödsfall.
Utredningen har kommit fram till att den regeln kan tas bort när dess
tillämpningsområde skulle begränsas till bodelning efter dödsfall. Vid
införandet av bestämmelsen om att undanta pensionsrättigheter från
bodelning var det just situationerna vid bodelning efter dödsfall som från
40
praktisk synpunkt vägde tyngst. När jämkningsbestämmelsen i fjärde
stycket senare infördes motiverades den bara med argument som hänför
sig till förhållandena vid äktenskapsskillnad. Utredningen har inte kunnat
finna något behov av att kunna tvångsvis dra in en efterlevande makes
pensionsförsäkringar eller individuella pensionssparande i bodelning
med anledning av dödsfall. Regeringen delar utredningens bedömning
och föreslår att möjligheten att tvångsvis dra in pensionsrättigheter i
bodelning med anledning av dödsfall tas bort.
När det gäller pensionsrättigheter som ägts av den avlidna maken med
den efterlevande maken som formånstagare finns särskilda jämknings-
regler i 104 § försäkringsavtalslagen respektive 4 kap. 7§ lagen om
individuellt pensionssparande. I praktiken torde det emellertid sällan bli
aktuellt att jämka förordnanden av detta slag (jfr prop. 1986/87:86 s. 105
samt prop. 1992/93:187 s. 118 f. och 190). Situationen är också delvis en
annan än när det gäller ett pensionssparande som den efterlevande maken
skaffat själv.
Av 10 kap. 4 § jämförd med 9 kap. 5 § äktenskapsbalken följer att den
efterlevande maken och den avlidne makens arvingar och universella
testamentstagare kan komma överens om att sådana pensionsrättigheter
som enligt 10 kap. 3 § andra och tredje styckena skall hållas utanför
bodelningen ändå skall ingå i denna. Även denna möjlighet bör bestå
såvitt gäller pensionsrättigheter som den efterlevande maken har. I fråga
om försäkringar eller individuellt pensionssparande som ägts av den
avlidna maken med den efterlevande maken som formånstagare kan
samma resultat oftast uppnås genom att den efterlevande maken avstår
helt eller delvis från sin rätt enligt förmånstagarförordnandet.
Regeringens förslag: Rätt till pension på grund av privat pensions-
försäkring eller individuellt pensionssparande skall helt eller delvis
kunna lämnas utanför bodelningen vid äktenskapsskillnad, om det
med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt skulle vara oskäligt att pensionsrätten ingick i
bodelningen eller om makarna är ense om att pensionsrättigheten inte
skall ingå i bodelningen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 74).
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
de remissinstanser som är postitiva till förslaget att privata pensions-
försäkringar och individuellt pensionssparande enligt huvudregeln skall
ingå i bodelning. De remissinstanser som avstyrker införandet av en
Prop. 1997/98:106
41
sådan huvudregel avstyrker även den nu aktuella jämkningsregeln.
Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd avvisar tanken på att under
några förhållanden ha en särskild skälighetsregel för pensionsrättigheters
behandling vid bodelning och menar att den allmänna jämkningsregeln i
12 kap. 1 § äktenskapsbalken är tillräcklig, i vart fall om den ändras så att
jämkning kan ske även till förmån för den make som har minst gifto-
rättsgods.
Skälen for regeringens förslag: Som tidigare angetts kan regeln att
pensionsrättigheter på grund av privat pensionsförsäkring och individu-
ellt pensionssparande skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad i
vissa fall leda till orättvisa resultat. I många, kanske flertalet fall skulle
visserligen en jämkning enligt den allmänna jämkningsbestämmelsen i
12 kap. 1 § äktenskapsbalken kunna leda till att man kom tillrätta också
med orättvisor vid delning av pensionsrättigheter. Korrigering med hjälp
av jämkningsregeln i 12 kap. 1 § är emellertid bara möjlig på så sätt att
en make får behålla mer av sitt giftorättsgods än som skulle bli följden
vid en likadelning. Om den make vars rätt till pension faller utanför
bodelningen också äger merparten av giftorättsgodset, är en jämkning
enligt 12 kap. 1 § alltså inte möjlig. I enskilda fall kan något av
äktenskapsbalkens övriga bodelningskorrektiv - i första hand jämkning
av äktenskapsförord eller underhållsbidrag i form av engångsbelopp -
vara en lösning, men det är enligt regeringens mening ändamålsenligt att,
på sätt utredningen gjort, också överväga en undantagsregel som tar sikte
direkt på privata pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande.
Utredningen föreslår att sådana pensionsrättigheter skall kunna helt
eller delvis undantas från bodelning vid äktenskapsskillnad, om det med
hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt framstår som oskäligt att de ingår i denna.
Genom en sådan jämkningsregel skulle en möjlighet ges att från
bodelning undanta en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensions-
sparande i sådana fall då det inte framstår som rimligt att försäkringen
eller pensionssparandet skall ingå. Ett sådant fall kan vara att den ena
maken har hela sin ålderspension tryggad i försäkring eller individuellt
pensionssparande, medan den andra maken har sin ålderspension tryggad
på ett sådant sätt att den makens pensionsrättigheter inte skall ingå i
bodelningen.
De remissinstanser som är kritiska till förslaget hänför sig främst till
den föreslagna huvudregeln att pensionsförsäkringar och individuellt
pensionssparande skall ingå i bodelning med anledning av äktenskaps-
skillnad. Det är bara Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd som
avstyrker den föreslagna jämkningsregeln i sig. Fakultetsnämnden av-
visar tanken på att under några förhållanden ha en särskild skälighets-
regel för pensionsrättigheters behandling vid bodelning och menar att det
är en diskutabel lagstiftningsteknik att stapla olika skälighetsregler på
varandra. Enligt fakultetsnämnden är den allmänna jämkningsregeln i
12 kap. 1 § äktenskapsbalken tillräcklig, i vart fall om den ändras så att
jämkning kan ske även till förmån för den make som har minst
giftorättsgods.
Prop. 1997/98:106
42
Det är en rimlig utgångspunkt att flera skälighetsregler inte bör gälla Prop. 1997/98:106
for ett och samma förhållande. Utredningen har emellertid inte funnit det
vara möjligt att utforma en enhetlig regel för korrigering av bodel-
ningsresultat i samtliga de situationer som utredningen haft i åtanke. Av
den anledningen anvisar utredningen tre olika vägar att komma tillrätta
med ett bodelningsresultat som i det enskilda fallet framstår som
oskäligt: möjlighet att i vissa fall från bodelning undanta pensions-
rättigheter på grund av pensionsförsäkring eller pensionssparande, jämk-
ning enligt den nuvarande bestämmelsen i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken
samt underhållsbidrag som bodelningskorrektiv.
Som framgår av nästföljande avsnitt anser regeringen att förekom-
mande fall av snedfördelning av makars pensionsskydd inte är ett
tillräckligt skäl att frångå den grundläggande likadelningsprincipen.
Eftersom jämkningsutrymmet i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken sålunda
inte utsträcks behövs enligt regeringens mening en särskild jämknings-
bestämmelse som tar sikte direkt på privata pensionsrättigheter och som
kan korrigera oskäliga bodelningsresultat främst i de fall där jämknings-
regeln i 12 kap. 1 § inte kan användas.
Flera av de remissinstanser som avstyrker utredningens förslag menar
att effekten av förslaget kan förväntas bli att jämkningsbestämmelsen
kommer att behöva tillämpas i ett så stort antal fall att den därmed inte
far den avsedda prägeln av undantagsbestämmelse.
Det är i och för sig troligt att bestämmelsen kommer att tillämpas i en
något större utsträckning än vad som är fallet med den nu gällande jämk-
ningsbestämmelsen avseende pensionsrättigheter. Bestämmelsen är emel-
lertid avsedd att vara en undantagsregel och som sådan tänkt att tillämpas
restriktivt. Med en sådan undantagsregel, i kombination med övriga
redan befintliga bodelningskorrektiv, bör det vara möjligt att undvika den
typ av slumpmässiga resultat som några av remissinstanserna har uttalat
farhågor för.
Vid en samlad bedömning finner regeringen att övervägande skäl talar
för utredningens förslag. Det bör därför införas en bestämmelse om att
rätt till pension på grund av privat pensionsförsäkring eller individuellt
pensionssparande skall helt eller delvis kunna lämnas utanför bodelning
vid äktenskapsskillnad om det skulle vara oskäligt att den ingick.
Enligt utredningens förslag skall äktenskapets längd inte anges i lag-
texten som en omständighet att ta särskild hänsyn till vid skälig-
hetsbedömningen. Remissinstanserna har inte berört den frågan. Den
make som äger mest giftorättsgods kan åberopa äktenskapets längd som
en omständighet för att jämka bodelningen enligt bestämmelsen i 12 kap.
1 § äktenskapsbalken. Den make som äger minst giftorättsgods kan inte
rimligen som skäl för att undanta en privat pensionsrättighet få åberopa
att det har varit fråga om ett kortvarigt äktenskap. Regeringen gör därför
samma bedömning som utredningen att det inte finns anledning att i
lagtexten särskilt hålla fram äktenskapets längd som en omständighet
som man skall ta hänsyn till vid bedömningen.
Den föreslagna jämkningsbestämmelsen bör gälla bara vid bodelning
på grund av äktenskapsskillnad. Vid bodelning under bestående äkten-
43
skap finns det nämligen inte något utrymme för en bestämmelse om
jämkning mot en makes vilja.
Enligt svensk rätt är det i första hand en uppgift för makarna själva att
komma överens om hur egendomen skall fördelas mellan dem vid bodel-
ning. Makarnas befogenhet att avtala om fördelningen av egendomen
omfattar de flesta frågor som kan aktualiseras. Om makarna är ense bör
utgångspunkten enligt gällande principer vara att de skall kunna komma
överens om att pensionsrättigheter till följd av privat pensionsförsäkring
eller individuellt pensionssparande inte skall ingå i bodelningen.
Resultatet av en överenskommelse att undanta privat pensionsrättighet
från bodelning kan bli att en make vid bodelningen förvärvar mer av den
andra makens egendom än vad som är möjligt vid en likadelning. För att
säkerställa att en sådan överenskommelse inte bedöms som gåva eller
som en eftergift som kan angripas av makes borgenärer, föreslår rege-
ringen i likhet med utredningen att makars möjlighet att komma överens
om att undanta privat pensionsrättighet från bodelning bör komma till
uttryck i lagtexten. Bestämmelsen bör gälla såväl vid bodelning i
samband med äktenskapsskillnad som vid bodelning under bestående
äktenskap.
Prop. 1997/98:106
Finns det behov av följdändringar?
En ändring som innebär att rätt till pension på grund av privat pensions-
försäkring eller individuellt pensionssparande som regel skall ingå i
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad medför som utredningen
påpekar att vederlagsregeln i 11 kap. 4 § andra stycket äktenskapsbalken
får ett snävare och annorlunda tillämpningsområde såvitt avser sådana
rättigheter. Utredningen har funnit att regeln skulle bli tillämplig bara om
den föreslagna nya undantagsregeln i 10 kap. 3 § - som tillåter att en
make vid äktenskapsskillnad ändå får hålla sin pensionsförsäkring eller
sitt individuella pensionssparande utanför bodelningen - är tillämplig.
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte skulle vara
rimligt att tillämpa vederlagsregeln i en sådan situation. Om ett fullstän-
digt undantagande av pensionsrättigheten skulle ge ett alltför gynnsamt
resultat för den make som har rättigheten, finns alltid möjligheten att ta
undan den bara delvis.
Det är emellertid enligt regeringens mening inte möjligt att utan vidare,
som utredningen föreslagit, begränsa vederlagsregeln i 11 kap. 4 § andra
stycket till att omfatta endast sådana personliga rättigheter som avses i
10 kap. 3 § första stycket. Vederlagsregeln gäller även till förmån för
arvingarna till en make som avlidit sedan talan om äktenskapsskillnad
väckts (se 9 kap. 11 § äktenskapsbalken och Lars Tottie, Äktenskaps-
balken och promulgationslag m.m., 1990 s. 353). Regeringen har före-
slagit att möjligheten att tvångsvis dra in pensionsrättigheter i bodelning
med anledning av dödsfall tas bort. Förslaget innebär också att en sådan
jämkning inte skall kunna göras i fall då en make dör när ett mål om
äktenskapskillnad pågår. Det huvudsakliga syftet med vederlagsregeln är
emellertid att söka neutralisera verkningarna av sådana förfoganden som
44
en make under tiden närmast före upplösningen av äktenskapet vidtar
över sitt giftorättsgods i avsikt att minska eller omintetgöra den andra
makens giftorättsanspråk i denna egendom. I det hänseendet skiljer sig
vederlagsregeln från den föreslagna jämkningsregeln i 10 kap. 3 § äkten-
skapsbalken. Regeringen gör därför den bedömningen att vederlagsregeln
även fortsättningsvis bör gälla till förmån för arvingar till den make som
avlidit sedan talan om äktenskapsskillnad väckts. Det medför att 11 kap.
4 § äktenskapsbalken skall behållas i sin nuvarande lydelse, trots att den i
praktiken far ett snävare och annorlunda tillämpningsområde såvitt avser
pensionsrättigheter.
En motsvarande fråga uppkommer när det gäller skuldtäckningsregeln
i 11 kap. 2 § tredje stycket äktenskapsbalken. Även om det inte är särskilt
praktiskt att någon har dragit på sig betydande skulder för att skaffa sig
en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande, föreslår
regeringen inte heller för denna bestämmelse någon begränsning av
tillämpningsområdet. Bestämmelsen blir fortsättningsvis tillämplig fram-
för allt i den situationen att den efterlevande maken vid bodelning med
anledning av dödsfall har skulder för en sådan pensionsrättighet.
I 13 kap. 4 § äktenskapsbalken finns bestämmelser om försäkrings-
givares återbetalningsskyldighet med anledning av vederlagskrav. Utred-
ningen har, som en följd av sitt förslag att begränsa tillämpningsområdet
för vederlagsregeln i 11 kap. 4 § andra stycket äktenskapsbalken, före-
slagit att 13 kap. 4 § upphävs. Som framgått ovan har regeringen funnit
att 11 kap. 4 § bör behållas i sin nuvarande lydelse. Redan till följd av
denna bedömning kan 13 kap. 4 § inte upphävas. Vidare kan det enligt
regeringens mening inte uteslutas att bestämmelsen i 13 kap. 4 § undan-
tagsvis skulle kunna tillämpas när det gäller vissa pensionsförsäkringar
som undantas från bodelning enligt 10 kap. 3 § första stycket äktenskaps-
balken. Regeringen gör således den bedömningen att 13 kap. 4 § äkten-
skapsbalken måste behållas.
Prop. 1997/98:106
Regeringens bedömning: När man skall bedöma om det är oskäligt
att den ena maken till följd av likadelningsprincipen skall lämna
egendom till den andra maken kan man redan enligt gällande rätt ta
hänsyn till om den mottagande maken har rätt till pension av sådant
slag som inte ingår i bodelningen. Om det finns en snedfördelning i
makarnas pensionsskydd, kan en jämkning alltså göras enligt den all-
männa jämkningsbestämmelsen i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken inom
den ram som bestämmelsen anger. Jämkningsutrymmet bör inte
utvidgas.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning (se betänkandet s. 74 f.).
Remissinstanserna: Bedömningen lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna. Stockholms tingsrätt anser att det är fråga om en
45
forändring av jämkningsbestämmelsens tillämpningsområde och förordar
att den avsedda förändringen får komma till uttryck i lagtexten. Uppsala
universitets juridiska fakultetsnämnd förordar som ett alternativ att
bestämmelsen i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken ändras så att det blir möj-
ligt att jämka en bodelning även till förmån for den av makarna som har
den minsta andelen i boet.
Skälen for regeringens bedömning: Makarnas pensionsrättigheter är
en del av deras ekonomiska förhållanden och frågan om utjämning av en
obalans i deras resp, pensionsskydd uppkommer därför också vid
tillämpningen av den allmänna jämkningsbestämmelsen i 12 kap. 1 §
äktenskapsbalken. Enligt den bestämmelsen kan en make vid bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad, i den mån en likadelning av
makarnas giftorättsgods skulle framstå som oskälig med hänsyn särskilt
till äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt, få behålla mer av sitt giftorättsgods än en
tillämpning av likadelningsprincipen skulle medföra.
I motiven till bestämmelsen framhålls att det skall göras en helhets-
bedömning av makarnas förhållanden när frågan om jämkning prövas.
Vid denna bedömning skall bl.a. beaktas om en make behöver behålla sin
egendom eller viss del därav för att trygga sin framtida försörjning,
medan den andra maken har goda utsikter att kunna försörja sig själv
utan att få denna egendom. I en sådan situation bör huvudprincipen om
likadelning kunna frångås (prop. 1986/87:1 s. 185 f.).
Utredningen har kommit fram till att man vid bedömningen av om det
är oskäligt att den ena maken till följd av likadelningsprincipen skall
lämna egendom till den andra maken bör kunna beakta om den mot-
tagande maken har rätt till pension av sådant slag som inte heller fort-
sättningsvis kommer att ingå i bodelningen. Om det finns en snedför-
delning i makarnas pensionsskydd, bör därför enligt utredningen en
jämkning enligt 12 kap. 1 § äktenskapsbalken kunna komma i fråga.
Utredningen har övervägt om det behövs någon ändring av lagtexten
för att understryka att innehav av pensionsrättigheter skall tillmätas
betydelse i detta sammanhang. Stockholms tingsrätt anser att det är fråga
om en förändring av jämkningsbestämmelsens tillämpningsområde och
förordar att den avsedda förändringen får komma till uttryck i lagtexten.
Som utredningen påpekar är det dock svårt att se vari en sådan ändring
skulle bestå. Makarnas ekonomiska förhållanden nämns redan som en
sådan omständighet som kan vara skäl for jämkning. Att ytterligare lyfta
fram fördelningen av makarnas respektive pensionsrättigheter framstår
inte som motiverat. En makes innehav av sådana pensionsrättigheter som
faller utanför bodelning bör redan enligt nuvarande lydelse kunna
påverka den andra makens möjligheter att slippa dela med sig av sitt
giftorättsgods. Enligt regeringens mening stämmer en sådan tillämpning
av jämkningsregeln väl överens med såväl paragrafens nuvarande
ordalydelse som tidigare motivuttalanden. Regeringen delar därför utred-
ningens bedömning att den allmänna jämkningsregeln i dess nuvarande
lydelse kan tillämpas i de aktuella fallen och att någon ändring sålunda
inte behövs för att åstadkomma en sådan tillämpning.
Prop. 1997/98:106
46
Utredningen har vidare övervägt om den omständigheten att makarnas prop. 1997/98:106
pensionsskydd ibland är snett fördelat borde leda till att jämknings-
utrymmet utsträcks så att den make som har det bästa pensionsskyddet i
vissa fall får lämna ifrån sig mer egendom till den andra maken än som
följer av likadelningsprincipen. Det skulle kunna åstadkommas genom att
en sådan möjlighet öppnas i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken. Uppsala uni-
versitets juridiska fakultetsnämnd förordar en sådan lösning. Utredningen
har emellertid avstått från att lägga fram ett sådant förslag. Regeringen
instämmer i utredningens uppfattning att jämkningsutrymmet i
bestämmelsen inte nu bör utvidgas så att en make skall kunna få avstå
mer av sitt giftorättsgods än som följer av likadelningsregeln.
Regeringens förslag: Det införs en uttrycklig bestämmelse om att det
vid prövning av en makes rätt till underhållsbidrag efter äktenskaps-
skillnad för längre tid än en övergångstid skall tas hänsyn till om
maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd. Det införs
också en uttrycklig föreskrift om att den omständigheten att den
underhållsberättigade behöver bidraget för att skaffa sig pensions-
skydd kan vara skäl för att bestämma att bidraget skall betalas med ett
engångsbelopp.
Regeringens bedömning: De skatterättsliga reglerna om avdrag för
betalda pensionsförsäkringspremier och underhållsbidrag bör inte
ändras.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med rege-
ringens (se betänkandet s. 75 f.).
Remissinstanserna: Förslaget och bedömningen tillstyrks eller lämnas
utan erinran av de flesta remissinstanserna. Sveriges Advokatsamfund
anför att de föreslagna tilläggen i äktenskapsbalkens underhållsregler
torde omfattas av nuvarande bestämmelser och att det saknas skäl att
särskilt framhålla behovet av pensionsskydd som skäl för underhålls-
bidrag. Försäkringsförbundet anser att den föreslagna bestämmelsen - att
hänsyn skall tas till den ena makens behov av pensionsskydd när man
prövar om det finns skäl för underhållsbidrag - inte är nödvändig efter-
som den enligt Försäkringsförbundet torde innefattas i nuvarande be-
stämmelser. Försäkringsförbundet förordar att det införs en möjlighet till
avdragsrätt för premiebetalningar till försäkring ägd av make samt att det
införs en dispensmöjlighet där de skattemässiga avdragsbegränsningama
för kostnaderna för premiebetalningar kan frångås vid betalning av ett
större engångsbelopp.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som tidigare fram-
gått kan en jämkning enligt den allmänna jämkningsbestämmelsen i
12 kap. 1 § äktenskapsbalken ibland göras för att komma tillrätta med en
47
betydande snedfördelning i makars pensionsskydd. En jämkning enligt
den bestämmelsen kan dock endast leda till att en make får behålla mer
av sitt eget giftorättsgods än som skulle följa av en likadelning. Det s.k.
jämkningsutrymmet begränsas således å ena sidan genom likadelnings-
principen, vilken innebär att en make aldrig behöver avstå mer egendom
till den andra maken än som blir följden av en generell likadelning, och å
andra sidan av att jämkning som mest kan innebära att vardera maken
behåller sin egendom. I flera fall kan en korrigering av bodelning genom
jämkning enligt denna bestämmelse inte råda bot på en obalans som
består i att den ena maken har pensionsrättigheter av stort värde som
faller utanför bodelningen, medan den andra maken inte har någon mer
betydande rätt till pension. I en sådan situation skulle för att ett oskäligt
bodelningsresultat skall undanröjas ibland krävas att egendom överförs
från den i pensionshänseende bäst tillgodosedda maken till den andra
maken i större omfattning än som följer av likadelningsprincipen.
I speciella fall kan ett sådant resultat uppnås genom jämkning av
äktenskapsförord med stöd av 12 kap. 3 § äktenskapsbalken. Annars är
underhållsbidrag den möjlighet som lagen anvisar för att i större omfatt-
ning än vad en likadelning leder till överföra egendom från den ena
maken till den andra. Enligt 6 kap. 7 § tredje stycket äktenskapsbalken
har en make rätt till underhållsbidrag för längre tid än en övergångstid,
om han eller hon har svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt
äktenskap har upplösts eller om det finns andra synnerliga skäl. Utred-
ningen har påpekat att det redan i dag finns ett visst utrymme för att
använda denna underhållsbestämmelse för att korrigera bodelningsresul-
tat i syfte att hjälpa den behövande maken att skaffa sig ett pensions-
skydd (jfr de uttalanden om underhållsbidrag som bodelningskorrektiv
som gjordes i motiven vid äktenskapsbalkens tillkomst, prop. 1986/87:1
s. 176 och 190).
Utredningen har föreslagit att underhållsreglema kompletteras med en
bestämmelse som lyfter fram pensionsskyddets betydelse för underhålls-
frågan. Sveriges Advokatsamfund och Försäkringsförbundet anser en
sådan komplettering obehövlig eftersom innehållet i den föreslagna be-
stämmelsen enligt deras uppfattning omfattas av nuvarande bestämmel-
ser. Sveriges Advokatsamfund anser dessutom att det saknas skäl att
särskilt framhålla behovet av pensionsskydd som skäl för underhålls-
bidrag.
Redan enligt gällande rätt torde man vid prövning av underhålls-
behovet för den ekonomiskt svagare maken inte kunna bortse från hur
förhållandena kommer att gestalta sig efter pensioneringen. Det gäller
även om denna inte är nära förestående. Remissinstanserna har inte heller
invänt mot denna bedömning. Utredningen har föreslagit att det skall
komma till tydligt uttryck i lagtexten att underhållsreglema har denna
innebörd. Syftet med ändringen skulle vara att göra parter och domstolar
mer medvetna än vad som kanske är fallet idag om att det vid prövning
av underhållsfrågan är nödvändigt att också uppmärksamma eventuella
brister i den ekonomiskt svagare makens pensionsskydd.
Lagrådet har anfört att det föreslagna tillägget till 6 kap. 7 § äkten-
skapsbalken i princip inte torde innehålla något annat än som kan följa av
Prop. 1997/98:106
48
lagrummet i dess nuvarande lydelse och att ändringen därför är obehövlig
i sak. Den föreslagna ändringen riskerar enligt Lagrådet att ge parter och
domstolar den föreställningen att en viss återgång till ett äldre rättsläge är
avsedd och leda till att en grundläggande familjerättslig princip kan börja
ifrågasättas. Lagrådet menar att ett bodelningskorrektiv som ger möjlig-
het till kapitalöverföring helst borde finnas inom ramen för bodelnings-
institutet men motsätter sig inte att en lösning söks inom underhålls-
skyldighetens ram. Lagrådet anser dock att den föreslagna ändringen i
bestämmelserna om betalning av underhållsbidrag i 6 kap. 8 § äkten-
skapsbalken är ägnad att tillgodose syftet med ändringarna i underhålls-
bestämmelsema, nämligen att göra parter och domstolar mer medvetna
än vad som kanske är fallet i dag om att det vid prövning av underhålls-
frågan är nödvändigt att också uppmärksamma brister i den ekonomiskt
svagare makens pensionsskydd. Lagrådet ifrågasätter därför om inte
ändringarna borde begränsas till 8 §.
Regeringen anser liksom utredningen att man vid prövning av
underhållsfrågan måste uppmärksamma eventuella brister i den ekono-
miskt svagare makens pensionsskydd. Sådana brister kan i speciella fall
föranleda att underhållsbidrag bör betalas för mer än en övergångsperiod.
För tydlighets skull bör detta komma till uttryck redan i bestämmelserna
om rätten till underhållsbidrag. Regeringen vill dock framhålla att
avsikten inte är att ändringen skall ses som ett led i en återgång till ett
äldre rättsläge. Det ligger enligt regeringens uppfattning närmare till
hands att knyta an till de principer om underhållsbidrag som bodelnings-
korrektiv som redan finns nedlagda i underhållsreglema än att föra in nya
bestämmelser i äktenskapsbalkens bodelningskapitel.
Bestämmelsen bör utformas så att det klart framgår att man skall ta
hänsyn till pensionssituationen såväl när man prövar om maken har
svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har
upplösts, som vid prövningen om det finns andra synnerliga skäl för
underhållsbidrag.
Eftersom underhållsbidrag i första hand är tänkt att tillgodose en från-
skild makes löpande behov av pengar till försörjningen är huvudregeln
att bidraget skall betalas periodiskt. Om det finns särskilda skäl kan
underhållsbidrag emellertid betalas med ett engångsbelopp.
Det torde ofta vara lämpligast att bidraget betalas med ett engångs-
belopp, om det är avsett att användas för att anskaffa pensionsskydd. Det
gäller särskilt om det finns utrymme för att räkna av ett underhållsbidrag
i form av ett engångsbelopp vid bodelningen i enlighet med bestämmel-
serna i 11 kap. 6 § äktenskapsbalken. I en sådan situation är det fullt
tänkbart att den underhållsberättigade maken tillerkänns dels ett engångs-
belopp för att skaffa sig pensionsskydd, dels - vid behov - ett löpande
underhåll för viss tid.
I praktiken torde det vara ovanligt att man i dag dömer ut ett engångs-
bidrag mot den bidragsskyldiges bestridande (se prop. 1978/79:12
s. 140 f.; jfr Lars Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m.,
1990, s. 144 f.). Det bör därför - som utredningen föreslagit - i lagen
införas en uttrycklig föreskrift om att den omständigheten att den under-
hållsberättigade behöver bidraget för att skaffa sig pensionsskydd kan
Prop. 1997/98:106
49
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 106
vara skäl för att bestämma att bidraget skall betalas med ett engångs- Prop. 1997/98:106
belopp.
Makars skatteavdrag för premiebetalningar och engångbidrag
Utredningen har övervägt ytterligare lagändringar för att öka makarnas
handlingsutrymme vid bodelningar som innefattar pensionsrättigheter.
Bakgrunden är att makarnas ekonomiska handlingsutrymme i viss mån
begränsas av gällande skatteregler.
Lagen ställer inte upp några hinder i fråga om att överlåta pensions-
försäkringar genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad.
Före den 1 januari 1994 gällde att försäkringstagaren (överlåtaren) även
efter överlåtelsen var skattskyldig för utfallande belopp, såvida inte
överlåtaren skulle ha varit berättigad till avdrag för periodiskt understöd
till förvärvaren av försäkringen. Numera har emellertid regeln om kvar-
stående skattskyldighet tagits bort utom så vitt gäller överlåtelse genom
bodelning under bestående äktenskap.
Beträffande individuellt pensionsparande medges endast avdrag för
inbetalning på eget pensionssparkonto. Om rätten enligt pensionssparav-
talet i sin helhet övergår till den andra maken övertar denne också pen-
sionssparkontot. Har rätten enligt avtalet delats skall pensionsspar-
institutet upprätta ett pensionssparavtal även för den andra maken och
fördela tillgångarna mellan kontona i enlighet med vad som bestämts vid
bodelningen. Genom en hänvisning till vad som gäller för formånstagare
anges att den som genom bodelning förvärvat rätt enligt ett pensions-
sparavtal inte får göra egna inbetalningar på kontot (4 kap. 12 och 16 §§
lagen [1993:931] om individuellt pensionssparande).
Huvudregeln beträffande beskattningen av periodiska underhållsbidrag
är att mottagaren beskattas för underhållet i den mån utgivaren medges
avdrag. Avdragsrätten för periodiskt understöd har successivt begränsats
under senare år. Enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 § kommunal-
skattelagen (1928:370) medges emellertid fortfarande avdrag för perio-
diska utbetalningar till make eller tidigare make, under förutsättning att
makarna lever åtskilda och att underhållsskyldigheten har reglerats. Med
det senare avses att underhållsskyldigheten skall vara fast och normalt ha
kommit till uttryck i skriftligt avtal eller dom. Någon beloppsmässig
gräns för avdragsrätten finns inte. I konsekvens härmed sker beskattning
hos mottagaren för hela beloppet.
Om ett engångsbelopp betalas till make i samband med bodelning sker
däremot inte någon inkomstbeskattning. Detsamma gäller om rätten till
periodiskt underhållsbidrag avlöses med ett engångsbelopp.
Från försäkringsbranschens sida har flera gånger efterlysts avdragsrätt
för försäkring ägd av make. Detta branschkrav har tidigare avvisats av
regeringen med motiveringen att avdragsfrågan inte kan ses isolerad och
att de fortsatta överväganden som kan bli aktuella för att förbättra ålders-
pension för makar med ingen eller låg förvärvsinkomst bör ske med
utgångspunkt från principen om särbeskattning av makar (prop.
50
1993/94:85 s. 37). Regeringens bedömning godtogs av riksdagen (bet.
1993/94:SkU16, rskr. 1993/94:110).
I nu aktuellt lagstiftningsärende har Försäkringsförbundet förordat att
det infors avdragsrätt for premie för pensionsförsäkring ägd av make.
Mot bakgrund av regeringens och riksdagens tidigare ställningstaganden
har utredningen inte föreslagit avdragsrätt for ursprunglig ägare för
premie betald till försäkring som överlåtits till tidigare make. Regeringen
har ingen annan uppfattning utan anser att avdragsrätt även fortsätt-
ningsvis bör vara förbehållen ägaren av pensionsförsäkringen.
Regeringen är inte heller beredd att föreslå en sådan ändring av skatte-
reglerna som skulle innebära möjlighet till avdrag för underhållsbidrag i
form av ett större engångsbelopp som används for betalning av frånskild
makes pensionsförsäkringspremier. Till skillnad från periodiska under-
hållsbidrag, som är avsedda att bidra till den löpande försörjningen och
som hos mottagaren beskattas som inkomst av tjänst, är det här fråga om
att vid bodelning ge den ena maken en större andel av de gemensamma
tillgångarna än vad likadelningsprincipen medger. För denna typ av
bidrag saknas enligt regeringens mening skäl att medge bidragsgivaren
avdragsrätt och därmed inkomstbeskatta mottagaren. Sådana avdrags-
möjligheter skulle dessutom öppna möjligheter för oönskad skatte-
planering.
Regeringens bedömning: Samma kriterier bör gälla för jämkning en-
ligt den nuvarande allmänna jämkningsbestämmelsen i 12 kap. 1 §
äktenskapsbalken som för den föreslagna jämkningsregeln som gör
det möjligt att hålla en privat pensionsrättighet utanför bodelning. Det
bör, liksom enligt gällande rätt, krävas betydligt starkare skäl for att
använda underhållsbidrag som bodelningskorrektiv.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning (se betänkandet s. 78 f.).
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan in-
stämmer i utredningens bedömning eller lämnar den utan invändning.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens forslag innebär att
äktenskapsbalken kommer att anvisa tre vägar för att jämna ut olikheter
mellan makars pensionsskydd och förbättra situationen efter äktenskaps-
skillnad för en make som har dåligt pensionsskydd och otillräckliga
möjligheter att själv förbättra skyddet. Om maken har en pensions-
rättighet på grund av privat pensionsförsäkring eller individuellt pen-
sionssparande, kan pensionsrättigheten tas undan från bodelning med
stöd av den nya jämkningsbestämmelsen. Vidare kan den allmänna
jämkningsbestämmelsen i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken tillämpas för att
låta den maken behålla mer av sitt giftorättsgods och på så sätt få större
Prop. 1997/98:106
51
möjligheter att själv bättra på sitt pensionsskydd. Slutligen kan den andra prOp. 1997/98:106
maken förpliktas betala underhållsbidrag, ofta i form av engångsbelopp,
som den bidragsberättigade maken kan använda för att skaffa sig ett
pensionsskydd. Frågan är då om det skall gälla samma kriterier for att ta
dessa olika korrigeringsmöjligheter i anspråk eller om det skall krävas
starkare skäl för någon av dem.
Enligt 12 kap. 1 § gäller som rekvisit för jämkning av likadelningen att
denna skulle vara ”oskälig”. Samma krav på ”enkel” oskälighet, dvs. utan
tillägg av ordet ”uppenbart” eller liknande, bör enligt regeringens mening
gälla enligt den nya jämkningsbestämmelsen som gör det möjligt att hålla
en privat pensionsrättighet utanför bodelning med anledning av äkten-
skapsskillnad.
Detta framstår som relativt självklart i den situationen att den make
vars ställning i bodelningen behöver förstärkas ändå är den make som har
det mesta giftorättsgodset. Det bör då inte ställas högre krav för att
maken skall fa ta undan en pensionsrättighet från bodelningen än för att
han skall få behålla mer av annat giftorättsgods som kan användas för att
förbättra pensionsskyddet.
Situationen blir delvis en annan om den make som totalt sett är den
ekonomiskt svagare av makarna också har det minsta giftorättsgodset och
bestämmelsen i 12 kap. 1 § alltså inte kan användas för att stärka makens
ställning. Om maken i den situationen får hålla en privat pensions-
rättighet utanför bodelningen, kan det sägas i praktiken ha samma effekt
som om han eller hon hade fått mer av den andra makens giftorättsgods
än vad en likadelning skulle leda till. Trots detta anser regeringen att det
även i den situationen bara bör gälla ett krav på ”enkel” oskälighet för att
pensionsrättigheten skall få tas undan från bodelningen. Skälet för detta
är att pensionsrättigheter trots allt har ett osäkert värde för innehavaren
och är oåtkomliga för honom eller henne fram till dess att pensions-
beloppen successivt förfaller till betalning. Trots att det går att beräkna
ett matematiskt riktigt värde av rättigheten, kan den alltså inte i praktiken
helt likställas med tillgångar i form av t.ex. banktillgodohavanden.
Härmed är naturligtvis inte sagt att man i ett enskilt fall automatiskt
skall hålla den privata pensionsrättigheten utanför bodelningen bara där-
för att det i en hypotetisk situation där den maken hade haft det mesta
giftorättsgodset skulle ha varit befogat att jämka enligt 12 kap. 1 §. Pröv-
ningen måste alltid göras utifrån en total bedömning av omständigheterna
i det enskilda fallet och vardera makens ekonomiska situation efter
bodelningen. Ju längre resultatet av bodelningen ligger från det resultat
som skulle ha uppnåtts om bara lagens huvudregler tillämpats, desto
starkare bör naturligen skälen för avvikelsen vara.
Härefter återstår möjligheten att förstärka den ekonomiskt svagare
makens pensionsskydd genom ett underhållsbidrag. Här måste man, vil-
ket också utredningen funnit, i allt väsentligt acceptera de principer som
gäller efter 1978 års reform av underhållsreglema. Regeringen anser
emellertid att det finns utrymme för att inom ramen för dessa principer
fasta större vikt vid den ekonomiskt svagare makens behov av pensions-
skydd och att tillgodose detta behov genom underhållsbidrag. Det gäller
särskilt i den mån det finns möjlighet att bestämma ett engångsbelopp
52
som i enlighet med bestämmelserna i 11 kap. 6 § äktenskapsbalken räk- prop. 1997/98:106
nas av från den andra makens andel i boet. Även fortsättningsvis kommer
det att krävas betydligt starkare skäl för ett underhållsbidrag än för
tillämpning av jämkningsbestämmelsema i 10 kap. 3 § och 12 kap. 1 §
äktenskapsbalken. Detta gäller särskilt om ett engångsbelopp inte kan
avräknas enligt 11 kap. 6 §. Liksom tidigare är utgångspunkten att det
skall krävas synnerliga skäl för att rätt till underhållsbidrag skall finnas
efter en omställningsperiod.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag inte att några avsteg
från vanliga bodelningsregler skall ske vid alla eller ens flertalet äkten-
skapsskillnader eller att utjämningen, när en sådan är påkallad, skall vara
fullständig.
Regeringens bedömning: Vid bodelning bör värdet av pensionsrät-
tigheter bestämmas utifrån den pensionsrätt som är intjänad vid värde-
ringstillfallet. Eventuellt tillkommande framtida intjänande av pen-
sionsrätt bör således inte beaktas vid värderingen. Om den framtida
pensionen baseras på ett uppsamlat pensionskapital, bör värdet av
pensionen vara lika med pensionskapitalets storlek. Om pensionsrätten
i stället avser ett årligt pensionsbelopp utan att något pensionskapital
har uppsamlats, bör pensionsrätten värderas till kapitalvärdet av de
framtida pensionsbeloppen. Vidare bör den latenta skatteskulden på de
framtida pensionsutbetalningama beaktas vid värderingen.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning (se betänkandet s. 80 f.).
Remissinstanserna: Bedömningen lämnas utan erinran av de remiss-
instanser som uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Pensionsrätt på grund av privat
pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande skall enligt för-
slaget som regel ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad.
Detta innebär att värdet av sådana rättigheter måste kunna bestämmas.
Andra pensionsrättigheter, dvs. sådana som förvärvats inom det hittills-
varande allmänna pensionssystemet eller det föreslagna reformerade
pensionssystemet eller något av tjänstepensionssystemen, skall inte heller
i framtiden ingå i bodelning. Förslaget innebär emellertid att sådana
pensionsrättigheter indirekt skall kunna få betydelse för bodelnings-
resultatet. För att kunna avgöra om ett bodelningsresultat är oskäligt med
hänsyn tagen även till makarnas resp, pensionsskydd är det nödvändigt
att kunna värdera också dessa rättigheter, även om värderingen natur-
ligtvis inte behöver vara lika exakt som när det gäller rättigheter som
skall ingå i bodelningen.
De grundläggande principerna för värdering av pensionsrättigheter bör
enligt regeringens mening vara följande.
53
Värdet bör bestämmas utifrån den pensionsrätt som är intjänad vid
värderingstillfallet. Eventuellt tillkommande framtida intjänande av
pensionsrätt bör således inte beaktas.
Om den framtida pensionen baseras på ett uppsamlat pensionskapital,
bör värdet av pensionen vara lika med pensionskapitalets storlek. Om
pensionsrätten avser ett årligt pensionsbelopp utan att något pensions-
kapital har uppsamlats, bör pensionsrätten värderas till kapitalvärdet av
de framtida pensionsbeloppen. Kapitalvärdet beräknas med aktuariella
metoder med hänsyn till framtida ränta och dödlighet. Vid värderingen
bör hänsyn tas till om pensionen - såsom är fallet t.ex. med ATP - är
indexbunden eller inte. I övrigt bör någon hänsyn inte tas till eventuella
framtida höjningar av pensionen.
Vidare bör den latenta skatteskulden på de framtida pensionsutbetal-
ningama beaktas. Denna bör beräknas utifrån antaganden grundade på
faktiska förhållanden och vid bodelningstillfallet kända regler om be-
skattning av utfallande belopp och utgå från rättighetsinnehavarens
förhållanden.
Finns det speciella omständigheter som kan komma att påverka omfatt-
ningen av pensionen, t.ex. allvarlig ohälsa hos den pensionsberättigade,
bör detta kunna inverka vid värderingen av pensionsrättigheten. Vilken
betydelse en sådan omständighet skall tillmätas måste avgöras från fall
till fall.
Utifrån de nu angivna principerna kan följande sägas om de vanligaste
formerna av pensionsrättigheter.
Privata pensionsförsäkringar värderas redan idag till pensionskapitalet,
dvs. försäkringens tekniska återköpsvärde jämte allokerade återbärings-
medel.
Värdet av pensionsrättigheter på grund av individuellt pensionsspa-
rande bör helt enkelt vara lika med behållningen på pensionssparkontot.
Värdet av pensionsrättigheter på grund av nuvarande ATP bör bestäm-
mas som kapitalvärdet av den framtida pension som skulle betalas om
personen i fråga inte skulle ha någon framtida inkomst. Den årliga
pensionen bör alltså beräknas med hittills registrerade antal intjänandeår
och med tillämpning av 30-årsregeln samt medeltalet av de 15 hittills
högsta registrerade årsinkomsterna.
Folkpension behöver ofta inte värderas eftersom båda makarna normalt
har rätt till sådan pension. Om någon av makarna saknar rätt till folk-
pension eller endast har rätt till reducerad sådan, bör folkpensionen dock
värderas på motsvarande sätt som ATP.
Tjänstepension enligt kollektivavtalsgrundade pensionsplaner tryggas
antingen i ett försäkringsbolag eller i en pensionsstiftelse eller genom
skuldföring i arbetsgivarens balansräkning. Om det är fråga om försäk-
ring, görs beräkningen på samma sätt som när det gäller privat pensions-
försäkring. I de båda andra fallen bör pensionsskulden vara värdet av
pensionsrätten.
När det gäller det reformerade allmänna pensionssystemet får den del
av pensionsrätten som härrör från fördelningssystemet värderas till
kapitalvärdet av de framtida pensionsbeloppen, dvs. pensionsbehåll-
ningen, medan den del som härrör från premiereservsystemet värderas
Prop. 1997/98:106
54
till storleken av pensionskapitalet. Det kan tilläggas att förslaget till ett prop. 1997/98:106
reformerat pensionssystem innehåller förslag om årlig information som
kommer att göra det lättare att få fram uppgifter om värdet av varje
individs pensionsrättigheter inom det allmänna pensionssystemet.
De principer för värdering som angivits här överensstämmer med de
som utredningen förordat. I betänkandet anges också några exempel som
visar hur stort värdet av olika pensionsrättigheter kan vara (se s. 82).
Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
1999. Om ansökan om äktenskapsskillnad har gjorts före ikraftträdandet
skall äldre bestämmelser tillämpas.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte någon övergångs-
bestämmelse (se betänkandet s. 93).
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar utred-
ningens förslag utan invändning. Några remissinstanser, däribland
Stockholms tingsrätt, Försäkringsförbundet och Svenska Bankföre-
ningen, förordar dock att det införs övergångsbestämmelser. De anser att
förslaget leder till att förutsättningarna för redan ingångna avtal ändras.
Dessa remissinstanser anser att lagändringarna därför får retroaktiv
verkan och att de strider mot grundläggande rättssäkerhetskrav om
förutsebarhet.
Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna bör träda i
kraft samtidigt som det reformerade allmänna ålderspensionssystemet,
den 1 januari 1999.
Vad det gäller övergångsbestämmelser har utredningen ansett sådana
vara obehövliga. Utredningen har motiverat detta med att det är under en
relativt kort period som pensionsrättigheter på grund av frivilliga indivi-
duella sparåtgärder hållits utanför en bodelning med anledning av äkten-
skapsskillnad.
Förslaget innebär beträffande rätt till pension på grund av privat pen-
sionsförsäkring vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad i
huvudsak en återgång till den ordning som gällde före äktenskapsbalkens
ikraftträdande år 1988. Beträffande rätt till pension på grund av pen-
sionsparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande
innebär förslaget en nyordning jämfört med de regler som gällt sedan den
nya sparformen infördes den 1 januari 1993.
Utredningen har förordat att om ett pensionsförsäkringsavtal eller ett
pensionssparavtal ingåtts vid en tidpunkt då gällande rätt föreskrev att
rätt till pension på grund av avtalet skulle falla utanför en bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad, bör detta kunna vara ett skäl för att
enligt 12 kap. 1 § äktenskapsbalken låta den make som äger pensions-
rättigheten få behålla mer av sitt giftorättsgods än vad en likadelning
skulle leda till, liksom för att ta undan pensionsrättigheten med stöd av
den föreslagna bestämmelsen i 10 kap. 3 §.
55
Några remissinstanser anser att förutsättningarna för redan ingångna
avtal om frivilliga individuella sparåtgärder ändras om det inte införs
övergångsbestämmelser. Försäkringsjuridiska föreningen och Svenska
Bankföreningen har också invänt mot förslaget att använda jämkning
som metod för att komma tillrätta med övergångsproblem. Remiss-
instanserna har dock inte lämnat några förslag på lösningar av övergångs-
problematiken.
Bestämmelserna om pensionsrättigheters behandling vid bodelning har
ändrats vid flera tillfallen under senare år. Det skulle knappast vara
möjligt att utforma fungerande övergångsbestämmelser som medför att
varje inslag av retroaktivitet undviks. Sådana bestämmelser skulle näm-
ligen inte bara ta hänsyn till vilka regler som gällde när ett avtal ingicks
utan de skulle också beakta vilka bestämmelser, inklusive jämknings-
bestämmelser, som gällde när pensionskapitalet byggdes upp. Vid en
samlad bedömning finner regeringen att övervägande skäl talar för ut-
redningens förslag. Det betyder att jämkningsbestämmelsema far an-
vändas även för att komma tillrätta med oskäliga bodelningsresultat som
har sin huvudsakliga grund i övergångsproblem.
Det bör emellertid enligt regeringens mening införas en övergångs-
bestämmelse av innebörd att äldre regler skall tillämpas om ansökan om
äktenskapsskillnad har gjorts före ikraftträdandet (jfr 11 § lagen
1987:788 om införande av äktenskapsbalken och övergångsbestäm-
melsen till den nuvarande jämkningsregeln i 10 kap. 3 § fjärde stycket
äktenskapsbalken [SFS 1989:925]).
Regeringens förslag innebär inte något offentligt åtagande. Som utreda-
ren påpekar kan förslaget att frivilliga individuella pensionsförsäkringar
och individuellt pensionssparande som regel skall ingå i bodelning efter
äktenskapsskillnad bidra till att makarna efter äktenskapsskillnaden kom-
mer att ha relativt likartade ekonomiska villkor. Härigenom kan den
ekonomiskt svagare makens behov av att i framtiden utnyttja offentliga
åtaganden inom bl.a. det allmänna pensionssystemet komma att bli
mindre än det skulle ha varit vid ett ojämnare bodelningsutfall. Övriga
förslag kan komma att verka i samma riktning.
Som tidigare angetts leder förslaget till ett mer flexibelt system för att i
så många enskilda fall som möjligt få rättvisa bodelningsresultat. Det
innebär att det i större utsträckning än vad som är fallet i dag kommer att
finnas utrymme för skälighetsbedömningar i enskilda fall. Det kan därför
inte uteslutas att makars behov av att anlita bodelningsförrättare kan
komma att öka i någon mån. Det kan inte heller uteslutas att förslaget i
ett inledningsskede leder till en viss ökning av antalet bodelningstvister
vid domstol. Den 1 december 1997 infördes nya bestämmelser i
Prop. 1997/98:106
56
17 kap. 7 a § äktenskapsbalken enligt vilka staten under vissa angivna
förutsättningar skall bidra till betalningen till bodelningsförrättare genom
en s.k. ersättningsgaranti. De ökade kostnader för det allmänna som kan
komma att uppstå med anledning av reformen kan dock antas bli be-
gränsade och på sikt uppvägs de sannolikt av det förväntade minskade
behovet för den ekonomiskt svagare maken att utnyttja offentliga
åtaganden.
Regeringens förslag är könsneutrala och ger således kvinnor och män
samma formella rättigheter och skyldigheter. På grund av de skillnader
som alltjämt finns beträffande kvinnors och mäns genomsnittliga arbets-
tider och inkomstförhållanden kommer de föreslagna bestämmelserna
emellertid inom överskådlig tid oftast att tillämpas i situationer där den
ekonomiskt svagaste maken är en kvinna. Frågan är då i vilken utsträck-
ning förslaget påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män.
I detta sammanhang vill regeringen inledningsvis peka på den remiss-
kritik som riktats mot förslaget om delning av pensionsrätt mellan makar
i Pensionsarbetsgruppens förslag till ett reformerat pensionssystem (se
prop. 1993/94:250 s. 129 f.). Förslaget har kritiserats för att det skulle
kunna riskera att driva utvecklingen mot minskad ekonomisk självstän-
dighet för kvinnor. Motsvarande kritik skulle kunna riktas mot före-
varande förslag.
Trots snabba förändringar under de senaste decennierna i förhållandet
mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden har ännu inte en sådan
balans uppnåtts att de är ekonomiskt likställda. Kvinnorna har alltjämt
såsom grupp betraktad en lägre inkomst än männen och de har
följaktligen generellt sett ett sämre pensionsskydd. Förslaget i lagråds-
remissen kan sägas utvidga området för den likadelningsprincip som
ligger till grund för äktenskapsbalkens bodelningsregler. Frågan är om en
sådan utvidgning skulle göra kvinnorna mer ekonomiskt beroende av
männen och på så sätt missgynna dem. Enligt regeringens mening bör
emellertid äktenskapsbalkens regler för makars egendom i detta hän-
seende utgå från den faktiska utvecklingen.
Likadelningsprincipen är den delningsprincip som i ekonomiskt hän-
seende är mest gynnsam för kvinnor som grupp betraktad (se prop.
1986/87:1 s. 42 f.). De förslag som regeringen nu lägger fram utvidgar
principens tillämpningsområde och är därför ägnade att stärka kvinnornas
ekonomiska ställning.
Några remissinstanser har ifrågasatt om de föreslagna bestämmelserna
verkligen innebär en förbättring i jämställdhetshänseende och de har
hävdat att kvinnans ställning i vissa situationer kan komma att försvagas.
Remissinstanserna framhåller att det t.ex. inte är ovanligt att kvinnor,
ofta med låg inkomst, tecknar privata pensionsförsäkringar eller börjar
spara inom det individuella pensionssparandet för att bättra på sitt dåliga
pensionsskydd, medan män ofta har ett gott skydd med tjänstepensioner
och full ATP. Enligt de föreslagna bestämmelserna skall i dessa fall
Prop. 1997/98:106
57
mannens pensionsrättighet lämnas utanför bodelningen medan kvinnans
privata pensionssparande skall ingå. Det är dock regeringens uppfattning
att förslaget i de flesta fall medför att kvinnors ställning stärks. Skulle de
föreslagna bestämmelserna i ett enskilt fall medföra oönskade konse-
kvenser ur ett jämställdhetsperspektiv, bör ofta något av de tillgängliga
bodelningskorrektiven kunna tillämpas för att på så sätt ett oskäligt
resultat skall kunna undvikas.
Sammantaget anser regeringen att i den mån förslaget påverkar jäm-
ställdheten mellan kvinnor och män sker detta i en riktning som stärker
kvinnornas ställning. Därmed ökar jämställdheten mellan könen.
6 kap. Underhåll
Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.
Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhall under en
övergångstid, har den maken rätt att fa underhållsbidrag av den andra
maken etter vad som är skäligt med hänsyn till denna makes förmåga och
övriga omständigheter.
Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett
långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl,
har den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken för längre
tid än som anges i andra stycket. Vid prövning av den rätten skall hänsyn
tas till om den ena maken behöver bidrag för att skaffa sig pensions-
skydd.
Paragrafen innehåller bestämmelser om underhållsskyldighet mellan
makar efter äktenskapsskillnad. I andra stycket har en språklig justering
gjorts. Andra meningen i tredje stycket är ny. Den innehåller en bestäm-
melse om att vid prövning om den ena maken behöver bidrag till sitt
underhåll för längre tid än en övergångstid, skall hänsyn tas till om den
maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd (överväganden se
avsnitt 9 och 10).
Syftet med bestämmelsen är att göra parter och domstolar mer med-
vetna än som kanske är fallet i dag om att det vid prövning av under-
hållsfrågan är nödvändigt att uppmärksamma eventuella brister i den
ekonomiskt svagare makens pensionsskydd.
Det är viktigt att understryka att bestämmelsen inte avser att rubba de
grundläggande principerna för underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad
och att den endast tar sikte på det fallet att det finns skäl för en för-
bättring av just pensionsskyddet för den underhållskrävande maken. Har
den maken möjlighet att försörja sig själv och skaffa sig ett pensions-
skydd som är godtagbart både i absoluta tal och med hänsyn till makar-
nas förhållanden under äktenskapet och den andra makens pensions-
skydd, saknar den nya bestämmelsen betydelse. Med anledning av
Lagrådets påpekande yill regeringen framhålla att bestämmelsen inte är
avsedd att innebära att en make alltid skall vara skyldig att bidra till den
Prop. 1997/98:106
58
underhållskrävande makens försörjning om den maken inte annars kan prOp. 1997/98:106
skaffa sig pensionsskydd. Genom den tillagda bestämmelsen stryks bara
tydligare under vad som redan gäller för prövningen av om en make
behöver underhållsbidrag för längre tid än en omställningsperiod. Vid
tillämpningen bör liksom hittills beaktas både den ena makens behov och
den andra makens förmåga. Detta hindrar naturligtvis inte att
underhållsbidraget i enstaka fall betalas ut som ett engångsbelopp och att
detta görs som ett rent bodelningskorrektiv i enlighet med de principer
som angavs vid äktenskapsbalkens tillkomst.
Bestämmelsen i tredje stycket andra meningen hänvisar till både första
och andra ledet i första meningen. Det betyder att man skall ta hänsyn till
den ena makens behov av underhållsbidrag för att anskaffa pensions-
skydd dels när man prövar om maken har svårigheter att försörja sig själv
sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts, dels vid prövningen om det
föreligger andra synnerliga skäl för underhållsbidrag.
Vid prövningen av den ekonomiskt svagare makens försörjnings-
svårigheter skall man sålunda enligt den nya bestämmelsen ta hänsyn till
hur makarnas ekonomiska situation kommer att bli efter pensioneringen.
Det gäller även om denna inte är nära förestående.
I litteraturen har anförts att synnerliga skäl för underhållsbidrag under
mer än en övergångstid kan föreligga bl.a. i fall då äktenskapet visser-
ligen inte kan anses ha varit långvarigt, men den ena maken har bety-
dande försörjningssvårigheter som beror på äktenskapet och den arbets-
fördelning som har rått mellan makarna (se bl.a. Lars Tottie,
Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., 1990, s. 140 f.). Även vid
denna prövning skall man, enligt vad som nu anges i andra meningen, ta
hänsyn till den ekonomiskt svagare makens behov av bidrag för att skaffa
sig pensionsskydd.
Underhållsbidrag kan enligt gällande rätt i undantagsfall tillgripas som
ett rent bodelningskorrektiv när egendomsfördelningen efter äktenskapets
upplösning blir mycket ojämn och obalansen inte kan rättas till med
äktenskapsbalkens andra bodelningskorrektiv. Denna möjlighet är avsedd
att utnyttjas främst i de sällsynta fall då en make efter bodelningen skulle
komma att stå helt eller nästan helt utan egendom, medan den andre
maken - främst på grund av att merparten av dennes egendom skulle ha
varit enskild till följd av villkor i gåva eller testamente - skulle ha kvar
egendom till betydande värde. Innehav av pensionsrättigheter som inte
ingår i bodelningen bör kunna jämställas med sådan enskild egendom.
Om en korrigering av bodelningsresultatet sålunda är påkallad med hän-
syn till makarnas respektive pensionsskydd, ger bestämmelsen i andra
meningen uttryckligt stöd för att, i enlighet med de allmänna principer
som angavs vid äktenskapsbalkens tillkomst, använda underhållsbidrag
som bodelningskorrektiv.
Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad skall betalas fortlöpande.
Finns det särskilda skäl, såsom att den underhållsberättigade behöver ett
bidrag för att skaffa sig pensionsskydd, får domstolen dock bestämma att
bidraget skall betalas med ett engångsbelopp.
59
Paragrafen innehåller bestämmelser om betalning av underhåll efter Prop. 1997/98:106
äktenskapsskillnad.
Huvudregeln är att underhållsbidrag skall betalas periodiskt. Om det
finns särskilda skäl kan det emellertid bestämmas att bidraget skall be-
talas med ett engångsbelopp. Om den underhållsberättigade behöver
bidraget för att skaffa sig pensionsskydd, torde det i de flesta fallen vara
lämpligt att bidraget betalas med ett engångsbelopp. Detta gäller särskilt
om pensioneringen inte är omedelbart förestående utan kommer att
inträffa först någon tid efter äktenskapsskillnaden. Det är enligt gällande
rätt endast i undantagsfall som engångsbelopp kan dömas ut mot den
bidragsskyldiges bestridande. Det gäller även fortsättningsvis. Efter den
nu aktuella reformen torde dock det vanligast förekommande fallet av
engångsbidrag bli att detta skall användas för anskaffande av pensions-
skydd. Paragrafen har därför ändrats så att det klart framgår att den
omständigheten att den underhållsberättigade behöver ett bidrag för att
skaffa sig pensionsskydd utgör ett särskilt skäl för domstolen att be-
stämma att bidraget skall betalas med ett engångsbelopp (överväganden
se avsnitt 9). Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
Av särskild betydelse vid prövningen blir naturligen om det finns
möjlighet att i enlighet med bestämmelserna i 11 kap. 6 § äktenskaps-
balken beakta ett engångsbidrag vid beräkningen av makarnas andelar i
boet; om så är fallet bör det ligga närmare till hands än annars för
domstolen att döma ut ett underhåll i form av ett engångsbelopp.
Emellertid förekommer det fall där det inte finns utrymme för ett
engångsbidrag vid bodelningen eftersom den bidragsskyldiges ekono-
miska situation är sådan att han saknar förmåga att betala ett engångs-
bidrag. Han kan då ändå ha förmåga att betala periodiska underhålls-
bidrag i skälig omfattning. Om domstolen över huvud taget finner det
befogat med ett underhållsbidrag, får detta då som regel dömas ut i form
av periodiska bidrag. Inte heller i sådana situationer bör det dock vara
uteslutet med ett engångsbidrag. Ett engångsbidrag har bl.a. den fördelen
att parterna kan reglera sina mellanhavanden en gång för alla. Om det har
klarlagts att ett underhållsbidrag bör betalas, kan det därför vara av
intresse för båda parterna att den bidragsskyldige maken t.ex. lånar det
belopp som behövs för ett engångsbidrag. En annan möjlighet, som
skyddar den bidragsberättigade maken mot den bidragsskyldige makens
död, är att det bestäms ett periodiskt bidrag som används för att betala
premier för en pensionsförsäkring åt den bidragsberättigade maken och
att den försäkringen kombineras med en riskförsäkring på den bidrags-
skyldige makens liv som betalar resterande premier om den bidragsskyl-
dige maken skulle avlida under premiebetalningstiden.
Det bör anmärkas att äktenskapsbalkens nuvarande bestämmelser
medger att bidrag betalas såväl periodiskt som med ett engångsbelopp.
Om den bidragsberättigade maken är i behov av bidrag till sitt underhåll
såväl före som efter pensionering, kan det ibland vara lämpligt att
bestämma ett periodiskt underhåll för tiden fram till den beräknade
pensionsåldern och ett engångsbelopp avsett för att anskaffa ett pensions-
skydd. Även i detta fall måste naturligtvis hänsyn tas till den bidrags-
60
skyldige makens förväntade inkomstutveckling och ekonomiska förhål- prop. 1997/98:106
landen i övrigt.
9 kap. Allmänna bestämmelser om bodelning
Om en make dör när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, skall de
bestämmelser som avser bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
tillämpas. Bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra stycket gäller dock i
stället for bestämmelserna i tredje stycket i den paragrafen.
I förevarande paragraf ges en bestämmelse för det fallet att talan om
äktenskapsskillnad har väckts och den ena maken därefter avlider när
målet ännu pågår. I ett sådant fall blir bestämmelserna om bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad tillämpliga. Det far betydelse bl.a. för
fastställandet av makarnas andelar vid bodelningen och för möjligheten
till jämkning. Paragrafen skall dock inte läsas så, att det skulle råda
fullständigt åtskilda regelsystem vid dödsfall som sker under pågående
äktenskapsskillnadsmål och övriga dödsfall. Förfarandet efter ett dödsfall
präglas givetvis alltid av att det på ena sidan står en avliden makes
arvingar och universella testamentstagare, se t.ex. 9 kap. 5 och 6 §§ och
13 kap. 2 § äktenskapsbalken. Vissa bodelningsförmåner är vidare av den
personliga karaktären att de inte ansetts böra gälla till förmån för
arvingar och universella testamentstagare, se 10 kap. 2 § och 11 kap. 8 §
tredje stycket.
Rätt till pension på grund av privat pensionsförsäkring eller indivi-
duellt pensionssparande skall även fortsättningsvis undantas från bodel-
ning med anledning av ena makens död. För att undvika att sådana pen-
sionsrättigheter ingår i bodelningen om den ena maken avlider under det
att det pågår mål om äktenskapsskillnad, har gjorts ett tillägg i före-
varande paragraf av innebörd att bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra
stycket äktenskapsbalken skall gälla i ett sådant fall (överväganden se
avsnitt 7.2). Dessutom har en språklig justering gjorts i paragrafen.
10 kap. Vad som skall ingå i bodelning
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig
art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för
rättigheten. Dessutom skall pensionsrättigheter, även, om de inte är av
sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt
vad som sags i andra och tredje styckena.
Vid bodelning med anledning av en makes död skall en rätt till pension
som den efterlevande maken nar på grund av pensionssparavtal enligt
lagen (7993:937) om individuellt pensionssparande inte ingå i bodel-
ningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken
har på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall
beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot eller försäkringen ägdes
av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i jagen om
individuellt pensionssparande eller lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall en rätt till
pension som nagon av makarna har på grund av pensionssparavtal
enligt lagen om individuellt pensionssparande helt eller delvis undantas
från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhål-
61
landen och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela
pensionsrätten ingick. Ltetsamma gäller rätt till pension på grund av en
försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som
inkomst och försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension elter sjukpension, eller
2. efterlevandepension om det finns en rätt till utbetalning av pen-
sionen vid bodelningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantagande från bodelning av
s.k. personliga rättigheter och bestämmelser om behandling av privata
pensionsrättigheter vid bodelning.
Enligt gällande rätt ingår rätt till pension på grund av privat pensions-
försäkring eller individuellt pensionssparande inte i bodelning, om det
inte med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållan-
den och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pen-
sionsrätten från bodelning.
Paragrafen i dess nya lydelse innebär för de fall då bodelning sker med
anledning av ena makens död att nuvarande huvudregel behålls och att
möjligheten att undantagsvis dra in pensionsrättigheten i bodelningen tas
bort. För de fall då bodelning sker med anledning av äktenskapsskillnad
kan ändringen förenklat sägas innebära att nuvarande undantagsregel
görs till huvudregel, medan nuvarande huvudregel görs till undantags-
regel (överväganden se avsnitt 7.1, 7.2, 8.1 och 10).
Första stycket är oförändrat utom att det har tillagts en ny mening, som
ersätter de inledande orden i nuvarande andra stycket. Den nya meningen
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Det kan ofta vara svårt att avgöra om rätt till pension på grund av
försäkringar som tagits i anslutning till förvärvsverksamhet faller under
detta stycke, och frågorna far naturligtvis större praktisk betydelse när
privata pensionsförsäkringar som regel skall ingå i bodelning med anled-
ning av äktenskapsskillnad. Det föreslås emellertid inte någon ändring
såvitt gäller gränsdragningen kring de rättigheter som avses i första
stycket. Sådana frågor måste liksom hittills avgöras i det praktiska rätts-
livet. När pensionsförsäkringen har anknytning till tjänst ligger det emel-
lertid nära till hands att ta äganderätten till försäkringen som utgångs-
punkt vid prövningen.
Om försäkringen ägs av den försäkrades arbetsgivare, och alltså inte
tillhör någon av makarna, kan försäkringen som sådan inte ingå i bodel-
ningen. Och när försäkringen ägs av arbetsgivaren skapar det också en
presumtion för att den försäkrades rätt enligt försäkringen faller under
första stycket. Om den försäkrade t.ex. i egenskap av ensam aktieägare
har det bestämmande inflytandet över arbetsgivaren, så att han i prak-
tiken bara behöver samtycke av sig själv för att förfoga över försäk-
ringen, faller hans rätt enligt försäkringen dock troligen utanför detta
stycke. Detsamma gäller om arbetsgivaren har medgett den anställde så
stor frihet att bestämma om försäkringen, att någon begränsning i
förfoganderätten till förmån för arbetsgivaren inte finns.
Om å andra sidan försäkringen ägs av den försäkrade, torde utgångs-
punkten vara att försäkringen faller utanför detta styckes tillämpnings-
område. Även här kan emellertid undantag förekomma, närmast i form
Prop. 1997/98:106
62
av villkor i anställningsavtalet som innebär att den anställde inte kan Prop. 1997/98:106
förfoga över försäkringen.
Som nyss angetts ökar betydelsen av gränsdragningen kring första
stycket när privata pensionsförsäkringar som regel skall ingå i bodelning.
Å andra sidan kan slumpmässiga resultat ofta justeras genom undantags-
bestämmelsen i det föreslagna nya tredje stycket i paragrafen.
Andra stycket behandlar bodelning med anledning av den ena makens
död. För sådana bodelningar behålls den nuvarande regeln att de privata
pensionsrättigheterna skall hållas utanför bodelningen, om inte parterna
med stöd av bestämmelserna i 4 § kommer överens om att de skall ingå.
Enligt bestämmelsen i andra stycket skall, vid bodelning med anled-
ning av en makes död, en privat pensionsrättighet som den efterlevande
maken har undantas så snart det belopp som skall betalas ut skall
beskattas som inkomst. En sådan pensionsrättighet skall alltså enligt
denna bestämmelse undantas även om det är fråga om en efterlevande-
pension där rätt till utbetalning inte finns vid bodelningen. I sak innebär
detta dock inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. Visserligen
medger bestämmelsen i andra stycket i dess nuvarande lydelse möjlighet
till undantagande av rätt till efterlevandepension bara i fall då rätt till
utbetalning av pensionen föreligger vid bodelningen. Den bestämmelsen
tar emellertid sikte endast på pensionsrättigheter som någon av makarna
äger, och sålunda inte på en pensionsrätt som en make har på grund av en
försäkring som ägs av någon annan än makarna. En rätt till efterlevande-
pension som den efterlevande maken har på grund av ett förmånstagar-
förordnande, men där försäkringsfallet ännu inte inträffat, undantas redan
på grund av bestämmelserna i paragrafens första stycke.
En annan olikhet i förhållande till paragrafens nuvarande lydelse är att
pension på grand av en försäkring eller ett pensionssparkonto som ägts
av den avlidna maken inte ens i formellt hänseende omfattas av bodel-
ningsreglema. Detta innebär dock inte heller någon ändring i sak. Om
den avlidna maken har haft en pensionsförsäkring, har ålders- och sjuk-
pensionsmoment försvunnit i och med dödsfallet, och vad som gäller för
ett eventuellt efterlevandemoment i försäkringen regleras även i fortsätt-
ningen av försäkringsavtalslagen. Även om den efterlevande maken är
formånstagare till efterlevandemomentet och försäkringen på så sätt
tillfaller honom eller henne, innebär reglerna i den lagen att försäkringen
på grand av förmånstagarförordnandet ändå faller utanför bodelningen.
Motsvarande regler gäller enligt lagen om individuellt pensionssparande,
förutsatt att det finns ett förmånstagarförordnande.
Tredje stycket innehåller ett undantag från den nya huvudregeln att
privat pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande skall ingå i
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Huvudregeln framgår av
bestämmelsen i 10 kap. 1 § äktenskapsbalken om att makamas giftorätts-
gods skall ingå i bodelning. Beskrivningen av de rättigheter som omfattas
av den nya undantagsregeln överensstämmer i allt väsentligt med mot-
svarande beskrivning i nuvarande andra och tredje styckena. Det bör
emellertid observeras att bestämmelsernas begränsning till de fall då
bodelning sker med anledning av äktenskapsskillnad innebär att punkten
2 sist i stycket blir tillämplig bara om någon av makarna har rätt till
63
efterlevandepension efter en tidigare avliden person, t.ex. förälder eller
make i ett tidigare äktenskap. Samtidigt har kravet på att forsäkringen
skall ägas av någon av makarna tagits bort; bestämmelsen omfattar alltså
även situationen när den ena maken som formånstagare har rätt till
efterlevandepension från en försäkring där förmånstagarförordnandet
t.ex. är utformat så att äganderätten till försäkringen är svävande.
Bestämmelserna i stycket berör inte en sådan pensionsförsäkring eller
ett sådant pensionssparavtal som är enskild egendom och inte heller
sådana försäkringar som faller under paragrafens första stycke.
I lagtexten anges att man skall ta hänsyn till makarnas ekonomiska
förhållanden när man bedömer om det finns skäl att låta en privat
pensionsförsäkring eller ett pensionssparavtal helt eller delvis undantas
från bodelning. Men det markeras i lagtexten att även andra omständig-
heter kan påverka bedömningen. Frågan om rättigheten skall helt eller
delvis undantas från bodelning far alltså avgöras utifrån en helhets-
bedömning av makarnas förhållanden. Det bör observeras att lagtexten i
förevarande paragraf - till skillnad från vad som är fallet beträffande
12 kap. 1 § äktenskapsbalken - inte anger någon omständighet som
viktigare än någon annan.
Vad gäller makarnas ekonomiska förhållanden finns det skäl att beakta
värdet av pensionsrättigheten i förhållande till makarnas övriga nettotill-
gångar. Är värdet litet kan det sällan anses oskäligt att försäkringen eller
pensionssparkontot ingår i bodelningen. Inte heller när värdet av den
privata pensionsrättigheten är stort i förhållande till makarnas övriga
nettotillgångar torde det finnas skäl att tillämpa jämkningsregeln, såvida
inte den andra maken har en motsvarande pensionsrättighet som inte
ingår i bodelningen. Vidare bör beaktas om den make som inte äger
försäkringen eller pensionssparkontot kommer att stå egendomslös eller
nästan egendomslös efter bodelningen, om försäkringen eller sparkontot
inte ingår. Detta talar i så fall för att försäkringen eller sparkontot inte
skall undantas helt. Av särskild betydelse för bedömningen bör vara hur
makarna har sitt pensionsskydd ordnat.
Den nuvarande jämkningsregeln i paragrafens ljärde stycke innebär att
de nu aktuella pensionsrättigheterna kan dras in i bodelning om det med
hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten
från bodelningen. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1989/90:30
s. 14) uttalas bl.a. att det kan finnas skäl att överväga en indragning helt
eller delvis av försäkringen, om det är fråga om en stor försäkring som
inte balanseras av en motsvarande pension på den andra makens sida.
Enligt motivuttalandet gäller detta särskilt om det är fråga om ett
långvarigt äktenskap och i synnerhet om pensionsförsäkringen dessutom
utgör en mycket stor del av tillgångarna på den makes sida där försäk-
ringen finns. Har makarna, om pensionsförsäkringen hålls utanför bodel-
ningen, ett någorlunda likartat pensionsskydd, finns det däremot sällan
anledning att över huvud taget överväga en indragning.
Det bör inte komma i fråga att frångå den nya huvudregeln i sådana
fall som åsyftades med den gamla jämkningsregeln. Det bör i stället
kunna bli aktuellt främst i de fall som ursprungligen motiverade att nuva-
Prop. 1997/98:106
64
rande huvudregel togs in i äktenskapsbalken, dvs. när makarna i övrigt är
relativt jämbördiga i ekonomiskt hänseende och den ena maken har sitt
pensionsskydd ordnat genom en privat pensionsförsäkring eller ett
individuellt pensionssparande, medan den andra maken har ett motsva-
rande pensionsskydd genom pensionsrättigheter intjänade inom det
allmänna pensionssystemet och tjänstepensionssystemet.
Bland omständigheterna i övrigt bör kunna beaktas om pensions-
försäkringen eller pensionssparavtalet helt eller delvis framstår som en
kapitalplacering mer än som ett normalt pensionsskydd. Normalt bör det
inte bli aktuellt att tillämpa undantagsregeln på pensionsförsäkringar eller
pensionssparkonton som i första hand har karaktär av kapitalplacering
och skatteplaneringsinstrument och som inte fyller något uttalat pen-
sionsbehov. I vissa fall kan det dock finnas skäl att undanta en
pensionsrättighet på grund av pensionsförsäkring eller pensionssparavtal
som representerar ett relativt sett begränsat värde och som tillkommer
den av makarna som sammantaget är ekonomiskt svagast. Så bör kunna
bli fallet när den andra maken har annan egendom som inte ingår i
bodelningen och som till sitt värde klart överstiger den första makens
egendom, pensionsrättigheterna inräknade.
Vidare bör kunna beaktas hur uppbyggnaden av försäkringen eller
pensionssparkontot har finansierats och om den make som äger rättig-
heten kan antas av sociala skäl ha ett särskilt behov som kan tillgodoses
genom pensionsförsäkringen eller pensionssparkontot. Man bör också
kunna beakta i vilken utsträckning makarna använt sig av möjligheten att
föra över pensionsrätt inom premiereservsystemet från den ena maken till
den andra.
En annan faktor som bör kunna beaktas är vilka bodelningsregler som
gällt när huvuddelen av pensionsförsäkringen eller pensionssparkontot
har byggts upp. Om kapitalet huvudsakligen byggts upp när det enligt de
gamla reglerna skulle ha lämnats utanför bodelningen, bör detta vara en
omständighet som talar för att med stöd av jämkningsregeln låta rättig-
heten åtminstone delvis undantas från bodelningen.
Det bör framhållas att frågan om ett undantagande av pensionsförsäk-
ringen eller pensionssparavtalet skall avgöras efter en helhetsbedömning
av makamas förhållanden. Vid en sådan helhetsbedömning kan omstän-
digheter förekomma som talar i olika riktningar och som därför balan-
serar varandra.
Vid bodelning efter ett relativt kortvarigt äktenskap kan den make som
äger mest giftorättsgods med stöd av bestämmelsen i 12 kap. 1 § första
stycket äktenskapsbalken få behålla sina pensionsrättigheter genom
jämkning av likadelningen. Det framstår som särskilt angeläget om pen-
sionsrättigheterna till största del förvärvats före äktenskapet. Samma
argument skulle möjligen kunna åberopas för att en make skall få hålla
sin pensionsrättighet utanför bodelningen enligt bestämmelsen i före-
varande tredje stycke. Det kan många gånger gå på ett ut vilken av dessa
två bestämmelser som tillämpas i det fallet att den make vars ställning i
bodelningen behöver förstärkas både har en pensionsrättighet på grund
av privat pensionsförsäkring eller pensionssparande och är den make som
äger mest giftorättsgods.
Prop. 1997/98:106
65
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 106
4§ Prop. 1997/98:106
Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad
som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som
är enskild egendom, skall ingå i bodelning om makarna kommer överens
om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund
av försäkring eller pensionssparavtafsom avses i 3 § andra stycket.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i
bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra
giftorättsgods.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring eller pensions-
sparavtal som avses i 3 § tredje stycket skall inte inga i bodelning, om
makarna kommer överens om det vid bodelningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser som gör det möjligt för makar att
komma överens om att viss egendom skall ingå i resp, lämnas utanför
bodelning. Är den ena maken död, tar hans eller hennes arvingar och
universella testamentstagare över rätten att ingå en sådan överenskom-
melse (se 9 kap. 5 §).
Första stycket handlar om parternas möjligheter att dra in sådan
egendom i bodelningen som annars skulle falla utanför denna. Här har
hänvisningen till 3 § begränsats till den paragrafens andra stycke, som
rör behandlingen av den efterlevande makens pensionsrättigheter vid
bodelning med anledning av en makes död (överväganden se avsnitt 7.2).
Som en konsekvens av makarnas generella befogenhet att själva
komma överens om hur bodelningen skall göras, kan de även komma
överens om att privata pensionsrättigheter inte skall ingå i bodelningen.
Resultatet av en överenskommelse att undanta privata pensionsrättigheter
från bodelning kan emellertid bli att en make vid bodelningen förvärvar
mer av den andra makens egendom än som är möjligt vid en likadelning.
För att det inte skall råda någon oklarhet om avtalsutrymmets omfattning
och for att säkerställa att en sådan överenskommelse inte bedöms som
gåva eller som en eftergift som kan angripas av makes borgenärer, har i
ett nytt tredje stycke tagits in en bestämmelse om makars möjlighet att
komma överens om att pensionsrättigheter till följd av privat pensions-
försäkring eller individuellt pensionssparande inte skall ingå i bodel-
ningen. En sådan överenskommelse skall således inte ses som en eftergift
ens i det fallet att resultatet av denna blir att en make förvärvar mer av
den andra makens giftorättsgods än som hade blivit fallet vid en
likadelning. Bestämmelsen är en följd av att privata pensionsrättigheter i
fortsättningen normalt skall ingå i bodelningen. Den skall emellertid inte
förstås så, att den uttömmande reglerar makars möjlighet att avtala om
giftorättsgodset vid bodelning.
Även om det inte sägs uttryckligen kan makarna också avtala att pen-
sionsrätten skall ingå i bodelningen endast delvis.
Bestämmelsens tillämpningsområde är inte formellt begränsat till
äktenskapsskillnader och bodelningar under bestående äktenskap, men
det är bara i dessa fall som den kan fa betydelse (överväganden se avsnitt
8.1).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
66
2. Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före den prop. 1997/98:106
1 januari 1999, tillämpas 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 § samt 10 kap.
3 och 4 §§ i deras äldre lydelse.
Bestämmelsen i punkt 2 innebär att rättshandlingar som har företagits
före den 1 januari 1999 träffas av de nya bestämmelserna, om ansökan
om äktenskapsskillnad görs efter utgången av år 1998. Bestämmelsen har
utformats så att den omfattar även bodelning under äktenskapet och
bodelning med anledning av en makes död (överväganden se avsnitt 12).
67
Utredningen har haft till uppgift att se över äktenskapsbalkens regler om
bodelning for att anpassa dem till principerna för det reformerade ålders-
pensionssystemet. Utredningen har också bedrivit sitt arbete mot bak-
grund av dessa principer. Det bör emellertid anmärkas att utredningens
förslag är oberoende av om det i det kommande reformerade allmänna
pensionssystemet införs en möjlighet för makar att dela pensionsrättig-
heter eller inte.
Mera konkret kan utredningens uppdrag sammanfattas så, att utred-
ningen skall utforma bodelningsregler som far till följd att pensionsrättig-
heter i större utsträckning än för närvarande beaktas vid en bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad.
Det finns åtminstone två olika sätt att se på makars pensionsrättigheter
i samband med en äktenskapsskillnad.
Enligt det ena synsättet är pensionsrättigheter rättigheter av ekonomisk
art som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som andra
tillgångar av ekonomiskt värde.
Enligt det andra synsättet är en makes pensionsrättigheter en större
eller mindre del av makens förmåga att försörja sig efter äktenskapets
upplösning, och utjämning mellan makarna av pensionsrättigheter bör
därför komma i fråga bara i överensstämmelse med de princper som
gäller om underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad.
Det går enligt utredningens mening inte att entydigt säga att det ena
synsättet är riktigt och det andra felaktigt. För att ett rimligt resultat skall
kunna uppnås i så många enskilda fall som möjligt måste i stället
accepteras att frågor om brister i den ena makens pensionsskydd eller om
snedfördelning av pensionsrättigheterna mellan makarna kan komma upp
både som rena underhållsfrågor och vid flera olika bodelningsregler.
Fördelningen av makarnas pensionsrättigheter kan inte heller ses isolerat
utan måste betraktas som en del av makarnas ekonomiska förhållanden.
Bedömningen av om ett bodelningsresultat är oskäligt eller inte bör
därför grundas på det samlade ekonomiska utfallet för respektive make,
varvid makarnas pensionsskydd bör vara en av de omständigheter som
vägs in.
Enligt nuvarande regler ingår rätt till pension på grund av privat pen-
sionsförsäkring eller individuellt pensionssparande inte i bodelning, om
det inte med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska för-
hållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta
pensionsrätten från bodelning.
Utredningens förslag kan för dessa pensionsrättigheters del förenklat
sägas innebära att vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
nuvarande undantagsregel görs till huvudregel, medan nuvarande huvud-
regel görs till undantagsregel. Vid bodelning med anledning av dödsfall
innebär förslaget att nuvarande huvudregel behålls och att möjligheten att
undantagsvis dra in pensionsrättigheten i bodelningen tas bort.
Prop. 1997/98:106
Bilaga 1
68
Övriga former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepensioner och ATP prOp. 1997/98'106
enligt nuvarande regler, skall inte heller i framtiden ingå i bodelning. Om Bilaga 1
det föreligger en snedfördelning av makarnas pensionsskydd anvisar
utredningen i första hand tre vägar för att jämna ut olikheterna och
förbättra situationen efter äktenskapsskillnad för en make som har dåligt
pensionsskydd och otillräckliga möjligheter att själv förbättra skyddet.
Om maken har en pensionsrättighet på grund av privat pensionsför-
säkring eller individuellt pensionssparande, kan pensionsrättigheten tas
undan från bodelning med stöd av den tidigare nämnda nya undantags-
regeln. Vidare kan jämkning tillämpas för att låta den maken behålla mer
av sitt giftorättsgods och på så sätt få större möjligheter att själv bättra på
sitt pensionsskydd. Slutligen kan den andra maken förpliktas utge
underhållsbidrag, ofta i form av engångsbelopp, som kan användas för
anskaffande av pensionsskydd.
Vad gäller möjligheten att förstärka den ekonomiskt svagare makens
pensionsskydd genom ett underhållsbidrag måste man enligt utred-
ningens mening i allt väsentligt acceptera de principer som gäller efter
1978 års reform av underhållsreglema. En sådan princip är att varje make
som huvudregel svarar för sin försörjning efter äktenskapsskillnad.
Utredningen anser emellertid att det finns utrymme för att inom ramen
för dessa principer fasta större vikt vid den ekonomiskt svagare makens
behov av pensionsskydd och att tillgodose detta behov genom under-
hållsbidrag, särskilt i den mån det finns möjlighet att göra detta genom
ett engångsbelopp som räknas av från den andra makens andel i boet.
69
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 106
Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken
dels att 13 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 §, 10 kap. 3 och 4 §§ samt 11 kap.
4 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:106
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
7§
Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.
Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en
övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra
maken efter vad som är skäligt med hänsyn till dennes förmåga och
övriga omständigheter.
Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett
långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl,
har den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken för längre
tid än som anges i andra stycket.
Vid prövning enligt tredje
stycket skall hänsyn även tas till
om den ena maken behöver bidrag
för anskaffande av pensionsskydd.
Underhållsbidrag efter äkten-
skapsskillnad skall betalas fort-
löpande. Finns det särskilda skäl,
får domstolen dock bestämma att
bidraget skall betalas med ett
engångsbelopp.
8§
Underhållsbidrag efter äkten-
skapsskillnad skall betalas fort-
löpande. Skall underhållsbidraget
användas för anskaffande av
pensionsskydd eller finns det
andra särskilda skäl, får domsto-
len dock bestämma att bidraget
skall betalas med ett engångs-
belopp.
9 kap.
Om en make dör när ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, skall de
föreskrifter som avser bodelning
med anledning av äktenskaps-
skillnad tillämpas.
1 §
Om en make dör när ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, skall de
föreskrifter som avser bodelning
med anledning av äktenskaps-
skillnad och bestämmelserna i 10
kap. 3 § andra stycket tillämpas.
70
10 kap.
Rättigheter som inte kan över-
låtas eller som i annat fall är av
personlig art skall inte ingå i
bodelning om det skulle strida
mot vad som gäller för rättigheten.
Å ven om det inte följer av första
stycket, skall rätt till pension på
grund av en försäkring som någon
av makarna äger inte ingå i
bodelning, om utfallande belopp
skall beskattas som inkomst och
försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller invalid-
pension, eller
2. efterlevandepension i fall då
rätt till utbetalning av pensionen
föreligger vid bodelningen.
Rätt till pension som tillkommer
någon av makarna på grund av
pensionssparavtal enligt lagen
(1993:931) om individuellt
pensionssparande skall inte ingå i
bodelning.
Rätt till pension som avses i
andra och tredje styckena skall
dock helt eller delvis ingå i
bodelning, om det med hänsyn till
äktenskapets längd, makarnas
ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt skulle
vara oskäligt att undanta
pensionsrätten från bodelning.
3 §’
Rättigheter som inte kan över-
låtas eller som i annat fall är av
personlig art skall inte ingå i
bodelning om det skulle strida
mot vad som gäller för rättigheten.
Härutöver gäller följande.
Vid bodelning med anledning
av en makes död skall rätt till
pension som tillkommer den
efterlevande maken på grund av
pensionssparavtal enligt lagen
(1993:931) om individuellt
pensionssparande inte ingå i
bodelningen. Detsamma gäller
rätt till pension som tillkommer
den efterlevande maken på grund
av en försäkring, om utfallande
belopp skall beskattas som
inkomst. Om pensionssparkontot
eller försäkringen ägdes av den
avlidna maken, tillämpas i stället
bestämmelserna i lagen om
individuellt pensionssparande
eller lagen (1927:77) om
försäkringsavtal.
Vid bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad skall rätt
till pension som tillkommer någon
av makarna på grund av
pensionssparavtal enligt lagen om
individuellt pensionssparande helt
eller delvis undantas från
bodelningen, om det med hänsyn
till makarnas ekonomiska för-
hållanden och omständigheterna i
övrigt skulle vara oskäligt att
pensionsrätten ingick i bodel-
ningen. Detsamma gäller rätt till
pension på grund av en försäkring
om utfallande belopp skall
beskattas som inkomst och
försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller sjuk-
pension, eller
Prop. 1997/98:106
Bilaga 2
Senaste lydelse 1993:933
71
2. efterlevandepension i fall då Prop. 1997/98:106
rätt till utbetalning av pensionen Bilaga 2
föreligger vid bodelningen.
Egendom som har gjorts till
enskild genom äktenskapsförord,
liksom vad som har trätt i stället
för sådan egendom samt avkast-
ning av denna som är enskild
egendom, skall ingå i bodelning
om makarna kommer överens om
det vid bodelningen. Detsamma
gäller sådan rätt till pension på
grund av försäkring eller pen-
sionssparavtal som avses i 3 §
andra och tredje styckena.
Har makarna kommit överens
om att enskild egendom skall ingå
i bodelningen, skall sådan egen-
dom vid bodelningen anses utgöra
giftorättsgods.
4§2
Egendom som har gjorts till
enskild genom äktenskapsförord,
liksom vad som har trätt i stället
för sådan egendom samt avkast-
ning av denna som är enskild
egendom, skall ingå i bodelning
om makarna kommer överens om
det vid bodelningen. Detsamma
gäller sådan rätt till pension på
grund av försäkring eller pen-
sionssparavtal som avses i 3 §
andra stycket.
Har makarna kommit överens
om att enskild egendom skall ingå
i bodelningen, skall sådan egen-
dom vid bodelningen anses utgöra
giftorättsgods.
Sådan rätt till pension på grund
av försäkring eller pensionsspar-
avtal som avses i 3 § tredje stycket
skall inte ingå i bodelning, om
makarna kommer överens om det
vid bodelningen.
11 kap.
4§3
Har den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan
talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom
gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka
värdet av sin enskilda egendom, skall den andra makens andel vid
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans
värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i
den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda
giftorättsgodset skall minskas i motsvarande mån.
Vad som sägs i första stycket
om enskild egendom skall även
gälla sådana rättigheter som enligt
10 kap. 3 § inte skall ingå i
bodelning. Därvid skall med
ökning av värdet av en sådan rät-
tighet jämställas förvärv av
Vad som sägs i första stycket
om enskild egendom skall även
gälla sådana rättigheter som enligt
10 kap. 3 § första stycket inte skall
ingå i bodelning. Därvid skall med
ökning av värdet av en sådan rät-
tighet jämställas förvärv av rät-
2 Senaste lydelse 1993:933
3 Senaste lydelse 1993:933
72
rättigheten. Vidare skall, om en tigheten.
makes användning av sitt gifto-
rättsgods har medfört att värdet
av egen pensionsförsäkring eller
eget pensionssparkonto ökat eller
att maken förvärvat förmån på
grund av sådan försäkring eller
på grund av pensionssparavtal,
bestämmelserna i första stycket
tillämpas även om den andra
maken har samtyckt till åtgärden.
Prop. 1997/98:106
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
73
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Hovrätten för
Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Finansinspektionen, Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Statens
Löne- och Pensionsverk, Jämställdhetsombudsmannen, Juridiska fakul-
tetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Sveriges Advokatsamfund,
Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation, SACO
Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Försäkringsför-
bund, Försäkringsjuridiska föreningen, Svenska Aktuarieföreningen,
Företagarnas Riksorganisation, Svenska Bankföreningen samt
Kooperationens pensionsanstalt.
Yttrande har också inkommit från Fredrika Bremerförbundet.
Arbetsgivarverket, Sveriges Domareförbund, Landstingsförbundet,
Svenska Kommunförbundet samt Landsorganisationen i Sverige har
beretts tillfälle att avge yttrande men avstått från att yttra sig.
Prop. 1997/98:106
Bilaga 3
74
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 § samt 10 kap.
3 och 4 §§ äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:106
Bilaga 4
6 kap.
7§
Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.
Om den ena maken behöver
bidrag till sitt underhåll under en
övergångstid, har den maken rätt
att få underhållsbidrag av den
andra maken efter vad som är
skäligt med hänsyn till dennes
förmåga och övriga omständig-
heter.
Har den ena maken svårigheter
att försörja sig själv sedan ett
långvarigt äktenskap har upplösts
eller finns det andra synnerliga
skäl, har den maken rätt till
underhållsbidrag av den andra
maken för längre tid än som anges
i andra stycket.
Om den ena maken behöver
bidrag till sitt underhåll under en
övergångstid, har den maken rätt
att få underhållsbidrag av den
andra maken efter vad som är
skäligt med hänsyn till denna
makes förmåga och övriga omstän-
digheter.
Har den ena maken svårigheter
att försörja sig själv sedan ett
långvarigt äktenskap har upplösts
eller finns det andra synnerliga
skäl, har den maken rätt till
underhållsbidrag av den andra
maken för längre tid än som anges
i andra stycket. Vid prövning av
den rätten skall hänsyn tas till om
den ena maken behöver bidrag för
att skaffa sig pensionsskydd.
Underhållsbidrag efter äkten-
skapsskillnad skall betalas fort-
löpande. Finns det särskilda skäl,
får domstolen dock bestämma att
bidraget skall betalas med ett
engångsbelopp.
8§
Underhållsbidrag efter äkten-
skapsskillnad skall betalas fort-
löpande. Skall den som får under-
hållsbidraget använda det för att
skaffa sig pensionsskydd, eller
finns det andra särskilda skäl, får
domstolen dock bestämma att
bidraget skall betalas med ett
engångsbelopp.
75
9 kap.
Om en make dör när ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, skall de
föreskrifter som avser bodelning
med anledning av äktenskaps-
skillnad tillämpas.
H§
Om en make dör när ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, skall de
bestämmelser som avser bodel-
ning med anledning av äkten-
skapsskillnad tillämpas. Bestäm-
melserna i 10 kap. 3 f andra
stycket gäller dock i stället för
bestämmelserna i tredje stycket i
den paragrafen.
Prop. 1997/98:106
Bilaga 4
10 kap.
Rättigheter som inte kan över-
låtas eller som i annat fall är av
personlig art skall inte ingå i
bodelning om det skulle strida
mot vad som gäller för rättigheten.
Å ven om det inte följer av första
stycket, skall rätt till pension på
grund av en försäkring som någon
av makarna äger inte ingå i
bodelning, om utfallande belopp
skall beskattas som inkomst och
försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller invalid-
pension, eller
2. efterlevandepension i fall då
rätt till utbetalning av pensionen
föreligger vid bodelningen.
Rätt till pension som tillkommer
någon av makarna på grund av
pensionssparavtal enligt lagen
(1993:931) om individuellt pen-
sionssparande skall inte ingå i
bodelning.
3 §3
Rättigheter som inte kan över-
låtas eller som i annat fall är av
personlig art skall inte ingå i
bodelning om det skulle strida
mot vad som gäller för rättigheten.
Härutöver skall pensionsrättig-
heter undantas från bodelning
enligt vad som sägs i andra och
tredje styckena.
Vid bodelning med anledning
av en makes död skall en rätt till
pension som den efterlevande
maken har på grund av pensions-
sparavtal enligt lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande
inte ingå i bodelningen. Det-
samma gäller en rätt till pension
som den efterlevande maken har
på grund av en försäkring, om det
belopp som skall betalas ut skall
beskattas som inkomst. Om
pensionssparkontot eller försäk-
ringen ägdes av den avlidna
maken, tillämpas i stället bestäm-
melserna i lagen om individuellt
pensionssparande eller lagen
(1927:77) om försäkringsavtal.
Vid bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad skall en rätt
till pension som någon av makar-
na har på grund av pensions-
sparavtal enligt lagen om indivi-
duellt pensionssparande helt eller
Senaste lydelse 1993:933
76
|
delvis undantas från bodelningen, Prop. 1997/98:106 om det med hänsyn till makarnas Bilaga 4 ekonomiska förhållanden och om- till 1. ålderspension eller sjuk- 2. efterlevandepension om det |
Rätt till pension som avses i
andra och tredje styckena skall
dock helt eller delvis ingå i bodel-
ning, om det med hänsyn till
äktenskapets längd, makarnas
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt skulle vara
oskäligt att undanta pensions-
rätten från bodelning.
4§4
|
Egendom som har gjorts till |
Egendom som har gjorts till |
Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i
bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra
|
giftorättsgods. |
En sådan rätt till pension på |
4 Senaste lydelse 1993:933
77
|
överens om det vid bodelningen. |
Prop. 1997/98:106 Bilaga 4 |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före den
1 januari 1999, tillämpas 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 § samt 10 kap.
3 och 4 §§ i deras äldre lydelse.
78
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-25
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 12 februari 1998 (justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i äktenskapsbalken.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Anne Ottosson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
6 kap. 7 och 8 §§
Tredje stycket i 7 § behandlar frågan om underhållsbidrag efter äkten-
skapsskillnad för längre tid än en övergångstid, för vilken det finns be-
stämmelser i andra stycket. Enligt tredje stycket skall, om ena maken har
svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upp-
lösts eller det finns andra synnerliga skäl, den maken ha rätt till under-
hållsbidrag av den andra maken för längre tid än som anges i andra
stycket. Till denna bestämmelse föreslås nu det tillägget att vid prövning
av den rätten skall hänsyn tas till om maken behöver bidrag för att skaffa
sig pensionsskydd.
Enligt 8 § skall underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad betalas fort-
löpande men om det finns särskilda skäl far domstolen bestämma att
bidraget skall betalas med ett engångsbelopp. Nu föreslås att den
omständigheten att den som far underhållsbidraget skall använda det för
att skaffa sig pensionsskydd skall anges som ett särskilt skäl för att
bestämma underhållsbidrag till ett engångsbelopp.
Den nuvarande regleringen i äktenskapsbalken av frågan om under-
hållsbidrag efter äktenskapsskillnad bygger i princip på ändringar som
gjordes i giftermålsbalken år 1978 (prop. 1978/79:12, LU 9). Grunden
för 1978 års reform, som ansågs ansluta sig till dittillsvarande utveckling
i rättspraxis, var att äktenskapets rättsverkningar såvitt möjligt inte borde
utsträckas till att gälla efter en äktenskapsskillnad, eftersom rätten att fa
äktenskapet upplöst i annat fall skulle vara ofullständig. En bestämmelse
om att varje make efter äktenskapsskillnaden svarade för sin försörjning
ansågs kunna bidra till att makarna inrättade sina förhållanden så att de
var ekonomiskt oberoende av varandra och på så sätt främja strävandena
mot jämställdhet mellan könen. Bidrag borde därför i allmänhet utgå bara
undantagsvis, såsom då den ena maken på grund av den sneda arbets-
fördelningen i hemmet lyckats nå en god position i förvärvslivet medan
den andra ägnat sig åt hus och hem och förlorat motsvarande möjligheter
Prop. 1997/98:106
Bilaga 5
79
(a. prop. s. 139 f). Principerna har därefter utvecklats i rättspraxis (NJA
1983 s. 821 och 826, 1984 s. 493).
Det föreslagna tillägget till 7 § torde i princip inte innehålla något annat
än som kan följa av lagrummet redan i dess nuvarande lydelse. I
lagrådsremissen (författningskommentaren till 6 kap. 7 §) understryks
också att den föreslagna bestämmelsen inte avser att rubba de grund-
läggande principerna för underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad.
Enligt kommentaren tar den endast sikte på det fallet att det finns skäl för
en förbättring av just pensionsskyddet för den underhållskrävande
maken. Det tilläggs att om den maken har möjlighet att försörja sig själv
och skaffa sig ett pensionsskydd, som är godtagbart både i absoluta tal
och med hänsyn till makarnas förhållanden under äktenskapet och den
andra makens pensionsskydd, saknar den nya bestämmelsen betydelse.
Motsättningsvis skulle emellertid detta för den andra maken innebära en
skyldighet att bidra till den underhållskrävande makens försörjning, om
denne inte annars kan skaffa sig ett pensionsskydd. En sådan läsart skulle
hos parter och domstolar kunna leda till tanken att, om nu den ena maken
efter äktenskapet skall vara ansvarig för att den andra maken både kan
försörja sig och skaffa sig pensionsskydd, så varför då inte låta maken
bidra enbart till andra makens försörjning om pengarna inte räcker för
båda ändamålen, något som torde vara det vanliga efter det stora flertalet
äktenskapsskillnader. Det är inte riskfritt att på sådant sätt ändra en
lagtext att en grundläggande familjerättslig princip kan börja ifrågasättas.
Om andra möjligheter att korrigera bodelningsreglema inte räcker till -
jämkning enligt 12 kap. 1 § därför att den behövande maken inte har
någon egendom att lämna ifrån sig och bodelning enligt den föreslagna
nya lydelsen av 10 kap. 3 § därför att den underhållsskyldige inte har
någon pensionsförsäkring eller något pensionssparande som kan dras in i
bodelningen — kan den behövande maken tillgodoses genom överförande
av ett kapitalbelopp såsom underhållsbidrag. En motsvarande möjlighet
till kapitalöverföring borde helst finnas inom ramen för bo-
delningsinstitutet. Lagrådet vill dock inte motsätta sig att en lösning
sökes inom underhållsskyldighetens ram.
Bestämmelserna om betalning av underhållsbidrag i form av engångs-
belopp är snävt utformade i gällande rätt. Som anförs i lagrådsremissen
torde det vara ovanligt att man i dag dömer ut ett engångsbelopp mot den
bidragsskyldiges bestridande. När det gäller att tillgodose frånskild
makes pensionsbehov synes det vara avsett, och är lämpligt, att som
huvudregel ett underhållsbidrag utgår i form av ett engångsbelopp. En
bestämmelse i ämnet, såsom föreslås i 8 §, är ägnad att tillgodose vad
som angetts vara syftet med ändringarna i underhållsbestämmelsema,
nämligen att göra parter och domstolar mer medvetna än vad som kanske
är fallet i dag om att det vid prövning av underhållsfrågan är nödvändigt
att också uppmärksamma brister i den ekonomiskt svagare makens
pensionsskydd.
Prop. 1997/98:106
Bilaga 5
80
Den föreslagna ändringen i 7 § däremot - som enligt Lagrådets upp- Prop. 1997/98:106
fattning är obehövlig i sak därför att rättsläget redan är sådant att Bilaga 5
pensionsbehovet kan beaktas - riskerar av förut anförda skäl att ge parter
och domstolar den föreställningen att en viss återgång till ett äldre rätts-
läge är avsedd. Lagrådet ifrågasätter därför om inte ändringarna borde
begränsas till 8 §.
Oavsett vad som sker med 7 § bör lydelsen av 8 § ändras till en bättre
överensstämmelse med vad som nu föreslås i 7 §. En förutsättning för att
underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp skall övervägas bör vara att
den som far underhållsbidrag behöver det för att skaffa sig pensions-
skydd. Huruvida den frånskilda maken faktiskt kommer att använda
bidraget till det ändamålet bör inte göras till föremål för tvist mellan
parterna. Lagrådet förordar att andra meningen i 8 § ges följande lydelse:
"Finns det särskilda skäl, såsom att den underhållsberättigade behöver ett
bidrag för att skaffa sig pensionsskydd, far domstolen dock bestämma att
bidraget skall betalas med ett engångsbelopp."
10 kap.
I lagrådsremissen föreslås att rätt till pension på grund av privat
pensionsförsäkring och pension på grund av pensionssparavtal enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som huvudregel skall
ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad och i bodelning
under äktenskapet. Makarna har dock avtalsfrihet; de kan genom äkten-
skapsförord avtala att sådana pensionsrättigheter skall utgöra enskild
egendom och de kan vid bodelning under äktenskapet träffa motsvarande
överenskommelse. På samma sätt som gäller i dag skall pensions-
rättigheter hållas utanför bodelning med anledning av dödsfall.
Såvitt avser bodelning, som inte sker i anledning av dödsfall, innebär de
föreslagna reglerna en återgång till rättsläget före äktenskapsbalkens
ikraftträdande 1988. Lagförslaget, som får ses som en del i den om-
fattande pensionsreform som pågår, torde emellertid knappast innebära
ett principiellt avståndstagande från den grundsyn som uppbär äkten-
skapsbalkens regler om makars egendom, där bl.a. deras ekonomiska
självständighet mot varandra värnas (jfr prop. 1986/87:1 t.ex. s. 39 och
43). För denna slutsats talar också det förhållandet att lagrådsremissen
överhuvudtaget inte innehåller någon djupare principiell och rätts-
systematisk diskussion rörande giftorätt och likadelning.
Regleringen har blivit komplicerad. Så t.ex. kommer olika regler att gälla
för olika pensionsrättigheter och i olika sammanhang och två olika
jämkningsregler (10 kap. 3 § tredje stycket och 12 kap. 1 §) att bli
tillämpliga samtidigt. I lagrådsremissen berörs inte heller frågan hur en
delning rent praktiskt skall ske mellan makarna, i ett fall där en pensions-
försäkring utgör enda tillgången, eller större delen av tillgångarna, och
andra maken därför inte kan tilldelas annan egendom ur boet som
motsvarar försäkringens värde. Det har överlämnats till aktörerna på
81
marknaden att utforma lämpliga metoder för en sådan delning. Såvitt Pr°P- 1997/98:106
avser det individuella pensionssparandet finns däremot sedan tidigare Bilaga 5
regler i 4 kap. 16 § lagen om individuellt pensionssparande.
10 kap. 3 §
Den föreslagna lydelsen av den andra meningen i första stycket kan ge
intryck av att det endast är denna mening som reglerar pensions-
rättigheter, trots att t.ex. rätten till pension inom det allmänna ålders-
pensionssystemet, inklusive rätten till den nya premiepensionen, omfattas
av första meningen. Detta skulle tydliggöras, om andra meningen erhöll
lydelsen:
"Dessutom skall pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag
som avses i första meningen, undantas från bodelning i den utsträckning
som sägs i andra och tredje styckena."
82
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Freivalds
Prop. 1997/98:106
Regeringen beslutar proposition 1997/98:106 Pensionsrättigheter och
bodelning.
83
Eländers Gotab 55965, Stockholm 1998