Regeringens proposition

1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998

Förslag till statsbudget för budgetåret 1998, reviderad finansplan,
ändrade anslag för budgetåret 1997, vissa skattefrågor, m.m.

1 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

Regeringens proposition
1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998

Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget
för budgetåret 1998 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om
utgifter för staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget.

Sundsvall den 11 september 1997

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1998. För-
slaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betal-
ningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslutning på 691 miljarder kronor.
Statens lånebehov för budgetåret 1998 beräknas till 15 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en årsredovisning för sta-
ten för budgetåret 1995/96, en uppföljning av budgeten för år 1997 samt lämnar förslag
till ändrade och nya anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997.

Regeringen redovisar utgiftstaket för staten för åren 1998-2000 fördelat på de av
riksdagen fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten. I bilaga 1 redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttit-
lar för budgetåret 1998.

PROP. 1997/98:1

Förslag till statsbudget för budgetåret 1998

Utgifter m.m.		1000-tal kronor
Utgiftsområde 1	Rikets styrelse	3 976 700
Utgiftsområde 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	2 062 814
Utgiftsområde 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 662 254
Utgiftsområde 4	Rättsväsendet	21 034 170
Utgiftsområde 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 811 310
Utgiftsområde 6	Totalförsvar	41 243 865
Utgiftsområde 7	Internationellt bistånd	11 434 400
Utgiftsområde 8	Invandrare och flyktingar	3 863 934
Utgiftsområde 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	22 499 516
Utgiftsområde 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	37 192 476
Utgiftsområde 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	62 701 000
Utgiftsområde 12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	35 813 561
Utgiftsområde 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	42 723 356
Utgiftsområde 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	47 541 952
Utgiftsområde 15	Studiestöd	21 333 755
Utgiftsområde 16	Utbildning och universitetsforskning	27 050 554
Utgiftsområde 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 334 967
Utgiftsområde 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	22 825 533
Utgiftsområde 19	Regional utjämning och utveckling	3 604 853
Utgiftsområde 20	Allmän miljö- och naturvård	1 178 052
Utgiftsområde 21	Energi	1 583 041
Utgiftsområde 22	Kommunikationer	24100 564
Utgiftsområde 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 725 623
Utgiftsområde 24	Näringsliv	2698 330
Utgiftsområde 25	Allmänna bidrag till kommuner	93 048 700
Utgiftsområde 26	Statsskuldsräntor m.m.	109 125 000
Utgiftsområde 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	19 645 000

Summa utgiftsområden	687 815 280
Minskning av anslagsbehållningar	5 000 000
Summa utgifter	692 815 280
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto	-1 842 935
Summa	690 972 345

PROP. 1997/98:1

Inkomster m.m.		1000-tal kronor
Inkomstgrupp 1000	Skatter m.m.	601 991 493
Inkomstgrupp 2000	Inkomster av statens verksamhet	39 704 082
Inkomstgrupp 3000	Inkomster av försåld egendom	15 001 000
Inkomstgrupp 4000	Återbetalning av lån	2 690 055
Inkomstgrupp 5000	Kalkylmässiga inkomster	5 337 207
Inkomstgrupp 6000	Bidrag m.m. från EU	10 978 950
Inkomstgrupp 7000	Extraordinära medel avseende EU	269 558

Summa inkomster	675 972 345
Beräknat lånebehov	15 000 000
Summa	690 972 345

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

1. Reviderad finansplan........................................................................11

1.1 En politik för sysselsättning och rättvisa..............................13

1.2 Den ekonomiska utvecklingen.............................................15

1.2.1 Den internationella utvecklingen.........................................15

1.2.2 Den svenska utvecklingen....................................................15

1.2.3 Prognos för 1997 och 1998.................................................16

1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000.................................................... 16

1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet............................................17

1.3 Sunda statsfinanser och stabila priser..................................17

1.3.1 Finanspolitiken....................................................................17

1.3.2 Penning- och valutapolitiken...............................................21

1.4 En strategi för ökad sysselsättning.......................................23

1.4.1 Ökat företagande.................................................................23

1.4.2 Skola, vård och omsorg.......................................................24

1.4.3 En andra utbildningsrevolution...........................................25

1.4.4 Arbetsmarknaden................................................................25

1.4.5 Hållbara Sverige..................................................................26

1.4.6 Samarbete för sysselsättning................................................27

1.5 Skattepolitiken.....................................................................28

1.6 Fördelningspolitiken............................................................30

2. Förslag till riksdagsbeslut..................................................................33

3. Lagförslag.........................................................................................39

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om

statens upplåning.................................................................41

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter..........................................................42

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter.......................................................................43

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om

allmän löneavgift.................................................................46

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster......................46

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om

särskild löneskatt på pensionskostnader..............................48

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om

särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m................49

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt.............................................................49

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om

ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.............51

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring................................................................52

3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring................52

3.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).......52

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om

räntefördelning vid beskattning............................................53

3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig

eller krigsfara m.m...............................................................54

3.15 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)....................................................... 54

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om

ändring i kommunalskattelagen (1928:370).........................57

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om

ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden....................................................57

3.18 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483)...........................................................................58

3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt.....................................................58

3.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om

begränsning av skatt.............................................................62

3.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter.................................63

3.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus...........................................................................64

4. Budgetförslag med utgiftstak för den offentliga sektorn....................67

4.1 Inledning..............................................................................69

4.2 Förutsättningar....................................................................69

4.2.1 Politiska prioriteringar.........................................................69

4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen....................................70

4.3 De offentliga finansernas utveckling.....................................70

4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande.........................71

4.3.2 Statsbudgetens utveckling.....................................................71

4.3.3 Statsbudgetens inkomster.....................................................72

4.3.4 Statsbudgetens utgifter.........................................................72

4.3.5 Lånebehovet.........................................................................73

4.3.6 Statsskulden.........................................................................73

4.4 Uppföljning av år 1997........................................................74

4.4.1 Inledning..............................................................................74

4.4.2 Inkomster och utgifter..........................................................75

4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000..............................................78

4.5.1 Utgiftstakets konstruktion....................................................78

4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn....................................79

4.5.3 Utgiftstak för staten.............................................................79

4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m.....................................82

4.6 Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar

och myndigheters krediter i Riksgäldskontoret.....................92

4.7 Redovisning av beställningsbemyndiganden.........................94

4.8 Budgeteffekter av förändrade skatteregler............................95

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

4.9 Bemyndigande för ramanslag...............................................97

Appendix till avsnitt 4.......................................................................99

5. Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997.....105

5.1 Inledning...........................................................................107

5.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse..........................................107

5.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning.. 109

5.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet..........................................110

5.5 Utgiftsområde 6 Totalförsvar............................................110

5.6 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.............................111

5.7 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktningar......................111

5.8 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg... 112

5.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn...................................................................................114

5.10 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.....114

5.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.................115

5.12 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.....116

5.13 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.. 117

5.14 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning

och byggande.....................................................................117

5.15 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling........118

5.16 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.................118

5.17 Utgiftsområde 21 Energi....................................................119

5.18 Utgiftsområde 22 Kommunikationer.................................120

5.19 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar.............................................................................122

6. Ekonomisk styrning av statlig verksamhet......................................125

6.1 Utveckling av den ekonomiska styrningen.........................127

6.2 Affärsverkens upplåning....................................................129

7. Uppföljning av budgetåret 1995/96................................................. 131

7.1 Årsredovisning för staten...................................................133

7.2 Garantier...........................................................................135

7.3 Statsbudgeten och utfallet 1995/96....................................136

7.4 Avgiftsbelagd verksamhet..................................................138

7.5 Revisionens iakttagelser.....................................................139

7.6 EA-värderingen..................................................................141

7.7 Statsförvaltningens utveckling...........................................141

8. Vissa skattefrågor............................................................................157

8.1 Inledning...........................................................................159

8.2 Allmänna överväganden....................................................159

8.2.1 Inkomstskatten efter 1998.................................................160

8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna.....................................161

8.2.3 Beskattningen av tjänster...................................................161

8.2.4 Nya regler för utfärdande av F-skattsedel..........................162

8.3 Förändrad avgiftsstruktur..................................................162

PROP. 1997/98:1

Innehållsförteckning

8.3.1 Allmänna utgångspunkter..................................................162

8.3.2 De allmänna egenavgifterna...............................................164

8.3.3 Tilläggspensionsavgiften.....................................................165

8.3.4 Sj ukförsäkringsavgiften......................................................166

8.3.5 Folkpensionsavgiften..........................................................167

8.3.6 Arbetsskadea vgiften...........................................................168

8.3.7 Förändring av det sammantagna uttaget av

arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd

av kortare sjuklöneperiod...................................................168

8.3.8 Den särskilda löneskatten och den särskilda

premieskatten för grupplivförsäkring m.m.........................169

8.3.9 Sammanfattning av förslagen om förändrade

avgiftsnivåer.......................................................................170

8.4 Förmögenhetsskatten.........................................................170

8.5 Reseavdrag.........................................................................171

8.6 Energiskattefrågor..............................................................172

8.6.1 Produktionsskatten på el....................................................172

8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet............................................172

8.6.3 Principer för beviljande av pilotprojektsdispenser

avseende etanol..................................................................173

8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag.......................................174

8.8 Finansiella effekter.............................................................175

Bilagor

Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster
budgetåret 1998

Bilaga 2 Svensk ekonomi

Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000

Bilaga 5 Årsredovisning för staten

Bilaga 6 1990-91 års skattereform - en värdering

Bilaga 7 Fördelningspolitisk redogörelse

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997

Reviderad finansplan

PROP. 1997/98:1

1 Reviderad finansplan

Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt
och framtidstro. Vi kommer att ta steget in i 2000-
talet med hög tillväxt, låg inflation och sjunkande
arbetslöshet.

Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offent-
liga finanserna skall pressa tillbaka statsskulden.

Vi kan åter forma vår gemensamma framtid - ett
samhälle där ingen lämnas utanför.

På stabil grund kan politiken inriktas mot att ut-
veckla Sverige.

- Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den
öppna arbetslösheten vara halverad till 4 procent.
Därefter är målet full sysselsättning.

- Skolan, vården och omsorgen skall förbättras.
Regeringen vill utveckla välfärdens kärna. Därför
skall nya resurser i första hand tillföras skolan,
vården och omsorgen om barn och äldre.

- Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall
de som har burit tyngst bördor i saneringen av de
gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan
skattesänkningar och bidragsförändringar skall
styras av vad som bäst gynnar en rättvis fördel-
ning och mest bidrar till tillväxt och ökad syssel-
sättning.

Regeringen kan inte acceptera att löntagarnas upp-
offringar under de svåra år som vi har bakom oss an-
vänds till att finansiera skattelättnader för högin-
komsttagare under de goda år som ligger framför
oss.

Fria och trygga människor, ett vitalt näringsliv och
internationellt engagemang skall känneteckna vårt
land i det nya seklet. Med en politik som står i sam-
klang med övriga Europa skall vi ta steget in i 2000-
talet.

Sverige skall vara en företagarnation som upp-
muntrar nytänkande och innovationer. Företagens
villkor skall vara stabila och konkurrenskraftiga.

Hela vårt land måste engageras i kampen för
minskad arbetslöshet. Ingen uppgift är nu viktigare

än att leda Sverige bort från arbetslöshet och in i en
utveckling för nya jobb.

1.1 En politik för sysselsättning och
rättvisa

Svensk ekonomi står i dag starkare än på mycket
länge. Grunden för en god utveckling är lagd. De of-
fentliga finanserna har tack vare saneringsprogram-
met förbättrats i en takt som saknar internationellt
motstycke. De budgetpolitiska målen ligger fast och
kommer att uppnås. Underskottet i den offentliga
sektorns finansiella sparande beräknas bli 1,9 pro-
cent av BNP 1997. De statliga utgiftstaken ligger
fast. År 1998 uppnås balans i de offentliga finanser-
na.

Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, sys-
selsättning och rättvisa. Politiken inriktas på ekono-
misk stabilitet, med sunda offentliga finanser och
stabila priser, och på förbättrade förutsättningar för
omvandling och utveckling. Erfarenheterna från förs-
ta hälften av 90-talet visar vilka förödande konsek-
venser en ekonomisk instabilitet med exploderande
statsskuld och hög inflation har för möjligheterna att
värna sysselsättning och välfärd.

Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundste-
nar.

- Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen ge-
nom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.

- Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn.

- I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-
teras framför transfereringar, vården och omsor-
gen utgör kärnan i välfärden.

PROP. 1997/98:1

- Det krävs en bättre fungerande lönebildning för
att arbetslösheten skall kunna halveras.

- Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-
bila.

- Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska
risken för utslagning och utanförskap. 1 denna
proposition föreslås en kraftig ungdomssatsning.
Regeringen föreslår dessutom i samarbete med
näringslivet en ny IT-utbildning.

En politik för sysselsättning

Den svenska ekonomins styrka kommer inifrån. Den
strama budgetpolitiken som syftar till att sanera de
offentliga finanserna har burit frukt. Räntorna har
fallit kraftigt. Förtroendet för svensk ekonomi och
svensk ekonomisk politik har stärkts både bland
hushåll och företag.

Vi befinner oss i den första konjunkturuppgången
på 30 år som inte har föregåtts av en expansiv eko-
nomisk politik eller en devalvering. Konjunkturför-
stärkningen sker med bibehållen låg inflationstakt
och förtroende för prisstabiliteten.

Genom den snabba förbättringen av de offentliga
finanserna har handlingsfrihet återskapats. Rege-
ringen konkretiserar nu den satsning på arbete och
utbildning som presenterades i den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1996/97:150). Trots dessa nya
åtgärder sjunker utgiftskvoten kraftigt för år 1998.

- Skolan, vården och omsorgen stärks. År 1998 till-
förs den kommunala sektorn 8 miljarder kronor
för att främja sysselsättningen och säkra kvalite-
ten på välfärden. I denna proposition föreslås
dessutom att den kommunala sektorn 1999 och
år 2000 tillförs ytterligare 4 miljarder kronor
vardera året i en nivåhöjande satsning. Därmed
kommer skolan, vården och omsorgen att ha till-
förts sammanlagt 16 miljarder kronor i nivåhöj-
ning år 2000 i jämförelse med 1996.

- Utbildningen byggs ut för att långsiktigt stärka
Sveriges konkurrenskraft. Dessutom föreslås i
denna proposition en tidigareläggning av utbild-
ningssatsningen med 1 000 platser i kvalificerad
yrkesutbildning och 10 000 högskoleplatser till
vårterminen 1998.

- Politiken inriktas på hållbar tillväxt. Ett lokalt
och ett nationellt investeringsprogram genomförs.

- Företagsklimatet förbättras ytterligare. Riksdagen
har tidigare beslutat om att ändra ansvaret för
sjuklöneperioden så att arbetsgivarna ansvarar
från dag 2 till dag 28. Detta har mötts av kritik
från båda parter på arbetsmarknaden, trots att
förslaget från början kom från arbetsgivarna.
Därför föreslår regeringen nu att arbetsgivarna
enbart skall vara ansvariga för dag 2-14. Den för
löntagarna viktiga frågan om den kompletterande
ersättningen till sjuklönen löses på ett konstruk-
tivt sätt genom den nu föreslagna ändringen.

En politik för rättvisa

Det har inte funnits något alternativ till saneringen av
de offentliga finanserna. Den var nödvändig för att
återskapa förtroendet för svensk ekonomi och svensk
ekonomisk politik. Saneringspolitiken har utformats
så att bördorna skall bäras rättvist. De som har det
bäst ställt skall bära den tyngsta bördan.

Vid en närmare granskning av den fördelningspo-
litiska profilen framträder barnfamiljerna som en
grupp som har drabbats hårdare än andra. Regering-
en föreslår därför en höjning av barnbidragen och
studiebidragen i studiehjälpen från 640 kronor till
750 kronor per barn och månad. Dessutom återin-
förs flerbarnstillägget även för barn födda efter 1995,
då detta har en god fördelningspolitisk träffsäkerhet.
För de pensionärer som har minst marginaler föreslås
en höjning av bostadstillägg för pensionärer, BTP.
Samtliga dessa åtgärder ryms inom utgiftstaket och
det budgetpolitiska målet om balans 1998. Välfärden
betalas med egna pengar, inte med lånade pengar.

I denna proposition görs den slutliga fördelnings-
politiska avstämningen av saneringsprogrammet.
Med de åtgärder som nu föreslås är slutsatsen att sa-
neringen av de offentliga finanserna har genomförts i
huvudsak rättvist. Den femtedel av hushållen som
har högst ekonomisk standard bidrar med 43 pro-
cent av saneringen, medan den femtedel som har
lägst ekonomisk standard bidrar med 11 procent.

En politik för stabilitet

Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan vå-
ren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken.
Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för
den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta rän-
tor och stärkt krona. Budgetpropositionen har före-
gåtts av överläggningar med centerpartiet som står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
utgiftstaket, fördelningen av utgifter på utgiftsområ-
den, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten
för 1997, de nu föreslagna skatteförändringarna för

1998 och konvergensprogrammet. Genom detta
samarbete bekräftas att det finns politisk stabilitet för
en ekonomisk politik som beträffande de offentliga
finanserna är inriktad på balans 1998 och överskott

1999 och framåt, och en halvering av den öppna ar-
betslösheten till år 2000.

PROP. 1997/98:1

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Den internationella konjunkturen har förstärkts un-
der 1997. Sverige är inne i en uppgångsfas. Efter en
svag uppgång det första halvåret 1997 förväntas
andra halvåret bli bättre. Arbetslösheten har börjat
minska och den privata sysselsättningen stiger. Kon-
junkturen förstärks ytterligare under 1998.

1.2.1 Den internationella utvecklingen

Den europeiska konjunkturen är inne i en upp-
gångsfas, även om det i Tyskland, Frankrike och Ita-
lien finns en kvardröjande osäkerhet. Ländernas för-
bättrade offentliga finanser har på ett avgörande sätt
bidragit till lägre räntor. Företagens och hushållens
förtroende för den ekonomiska utvecklingen ökar
stadigt. Då budgetsaneringen väntas fortsätta och
inflationen förbli låg finns det goda förutsättningar
för fortsatt låga räntor inom EU, vilket skapar gynn-
samma förhållanden för den ekonomiska tillväxten
framöver. Det stora problemet i Europa är arbetslös-
heten. I EU är för närvarande 18 miljoner människor
utan arbete, eller 11 procent av arbetskraften. Av
dessa har hälften varit arbetslösa längre än ett år.

Förenta staterna upplever för närvarande en av de
längsta tillväxtperioderna under efterkrigstiden. Hit-
tills har inflationen inte satt fart, utan snarare fallit.
Den starka ekonomiska tillväxten har bidragit till att
statsfinanserna förbättrats. Arbetslösheten var i maj

4,8 procent, den lägsta sedan 1973. Huvudorsaken
till den låga arbetslöshetsnivån är den väl avvägda
finans- och penningpolitiken.

TABELL: 1.1 NYCKELTAL 1996-1998 FÖR EU OCH
FÖRENTA STATERNA

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1996	1997	1998
BNP
EU	1.7	2,3	2,6
Förenta staterna	2.4	3,6	2,0
Konsumentpriser
EU	2,5	2,1	2,1
Förenta staterna	2.9	2.6	2,9
Arbetslöshet (nivå)
EU	11.4	11.2	10,9
Förenta staterna	5.4	5,0	5,1

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

För länderna kring Östersjön har utsikterna förbätt-
rats under året. Både Finland och Danmark väntas
ha en tillväxt på över 3 procent trots en stram bud-
getpolitik. Tillväxten i Tyskland stärks under 1997.
BNP-tillväxten i Polen och Baltikum bedöms uppgå
till nästan 5 procent under detta. Den negativa ut-

vecklingen i Ryssland under de senaste åren väntas
vända i år.

I Japan förväntas återhämtningen fortskrida om
än långsamt. Den finansiella krisen i Asien medför
dock problem för hela regionen.

1.2.2 Den svenska utvecklingen

I början av 1990-talet minskade Sveriges samlade
produktion under tre år i rad. Sverige upplevde den
första depressionen sedan 1930-talet. Resultatet var
förödande för den svenska ekonomin. Under de förs-
ta åren på 1990-talet nästan fördubblades stats-
skulden, arbetslösheten tredubblades och budgetun-
derskottet mer än fyrdubblades.

Den ekonomiska politik som förts för att vända
denna utveckling har i de flesta avseenden varit
mycket framgångsrik. Under 1995 och 1996 föll rän-
tenivån och inflationsförväntningarna i takt med att
förtroendet ökade för den förda ekonomiska poli-
tiken. Tillväxten blev 3,6 procent 1995. En svag eu-
ropeisk utveckling smittade dock av sig på Sverige i
slutet av 1995. Avmattningen av exporten och la-
geranpassning fick till följd att optimismen föll och
arbetslösheten steg. Sverige drabbades av en kon-
junkturavmattning och tillväxten dämpades till 1,1
procent under 1996.

I slutet av 1996 observerades de första tecknen på
att konjunkturen höll på att vända uppåt. Under vå-
ren 1997 blev signalerna allt tydligare och senare sta-
tistik bekräftar denna bild. Återigen är det exporten
som leder uppgången, men också en allt starkare pri-
vat konsumtion. Trots en mycket stark utveckling
efter kronfallet 1992 tyder den ökade orderingången
på att exporten kommer att fortsätta att expandera i
snabb takt framöver. En positiv utveckling är att de
svenska företagen inte tycks öka priserna i den om-
fattning som hade kunnat befaras, istället satsar före-
tagen på att öka marknadsandelarna. Av värdet på
den samlade ökningen av industriproduktionen
1996-1998 beräknas 88 procent bestå av volymök-
ning och resterande 12 procent av prisökningar. Som
kontrast kan ställas att under den förra stora hög-
konjunkturen 1986-1989 stod volymökningen en-
dast för 27 procent, medan resterande 73 procent
bestod av prisökningar.

Styrkan i den svenska konjunkturuppgången
kommer inifrån. Den högkonjunktur vi står inför är
den första på 30 år som inte har föregåtts av en de-
valvering eller en expansiv ekonomisk politik. Tvärt-
om har perioden kännetecknats av en mycket stram
budgetpolitik.

Hushållens framtidsförväntningar blir allt ljusare
och tillgångspriserna stiger. Effekten av de lägre rän-
torna visar sig bl.a. i en ökad omsättning i detaljhan-
deln och en ökad bilförsäljning. Investeringarna är
emellertid inne i en svacka och bostadsbyggandet har

PROP. 1997/98:1

varit mycket lågt under det första halvåret. Dessutom
faller den offentliga konsumtionen.

Det normala mönstret är att utvecklingen på ar-
betsmarknaden släpar efter utvecklingen i ekonomin
i övrigt. Detta förhållande gäller också i denna kon-
junkturfas. Den kraftiga försämringen av arbets-
marknadsläget som startade i mitten av 1996 har
dock upphört och sysselsättningen har åter börjat
öka.

Inflationen ligger i nedre delen av Riksbankens
toleransintervall. Det underliggande inflationstrycket
är fortfarande lågt. Efter ett halvår av fallande kon-
sumentpriser har priserna ökat måttligt de senaste
månaderna då de tillfälliga effekterna av kronför-
stärkningen ebbar ut, samtidigt som vissa indirekta
skatter höjts.

1.2.3 Prognos för 1997 och 1998

Tillväxten beräknas bli 2,3 procent 1997 och 3,1
procent 1998. Innevarande år beräknas utrikeshan-
delns bidrag till tillväxten bli fortsatt högt, men 1998
blir bidraget mindre i takt med att importen tar fart.
Som ett resultat av den ökande framtidstron beräk-
nas den privata konsumtionen stiga mer än inkoms-
terna. För investeringarna förutses en återhämtning
nästa år. Nedgången i den offentliga konsumtionen
väntas upphöra nästa år, då resurstillskottet till
kommunerna får avsedd verkan. Eftersom det fortfa-
rande finns lediga resurser i ekonomin blir tillväxten
förhållandevis hög utan att det uppstår ett tryck
uppåt på priser och löner.

TABELL 1.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS, 1996-2000

MDKR PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

	1996	1997	1998	1999
Privat konsumtion	885,3	2,3	2,5	2,0	1.9
Offentlig konsumtion	434,2	-1,1	0,5	0,4	0.8
Stat	132,2	0,5	0.5	0.5	0.5
Kommuner	302,1	-1,7	0,6	0.4	1,0
Bruttoinvesteringar	249,6	0,4	5,8	8.0	6,7
Näringsliv ex. bostäder	183,6	5,0	5,4	8.1	5.8
Bostäder	30,3	-21,2	12,8	15,0	15,0
Myndigheter	35,6	-3.5	3.2	2,7	5,3
Lagerbidrag	-3,2	0,2	0.1	0.0	0,0
Export	670,4	9,6	7,2	5,2	5,1
Import	558,2	8,5	7.0	5,1	5,0
BNP	1678,1	2,3	3,1	2,9	2,8

Den relativt gynnsamma utvecklingen av ekonomin
under hösten 1997 och under 1998 gör att syssel-
sättningen stiger samtidigt som arbetslösheten faller.
Eftersom första halvåret 1997 blev svagt kommer
den genomsnittliga öppna arbetslösheten för 1997

ändå att bli hög, 8,4 procent. Är 1998 väntas ar-
betslösheten gå ned med en procentenhet.

På några få år har underskotten i bytesbalansen
vänts till växande överskott. Överskottet i bytesba-
lansen stiger ytterligare framöver och beräknas upp-
gå till 70 miljarder kronor 1998, vilket motsvarar ca
4 procent av BNP. Därigenom kan också den totala
nettoskulden till utlandet amorteras ned vilket stär-
ker Sverige.

1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000.

Kalkylen för 1999 och år 2000 bygger på två av-
görande antaganden. Dels antas lönebildningen fun-
gera bättre så att de sammanlagda löneökningarna
inklusive löneglidning och kostnaden för eventuella
arbetstidsförkortningar, begränsas till 3,5 procent
trots att arbetsmarknadsläget förbättras. Dels antas
de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och ut-
bildningssatsningen få genomslag.

Under dessa förutsättningar beräknas den öppna
arbetslösheten till 4,5 procent år 2000. Målet att
halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år
2000 ligger fast. För att säkerställa att målet nås
kommer regeringen att fortsätta att inför riksdagen
halvårsvis avstämma utvecklingen på arbetsmarkna-
den. Beredskap finns för att vid behov vidta ytterliga-
re åtgärder så att målet nås.

Tillväxten kalkyleras ligga något högre än den
långsiktiga trenden på cirka 2 procent. Den offentliga
sektorns finanser förbättras i takt med att skatteba-
serna växer samtidigt som utgiftspolitiken förblir
stram. De nu föreslagna resurstillskotten på 4 miljar-
der kronor 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor
år 2000 till den kommunala sektorn bidrar till att
sysselsättningen i den här sektorn ökar något under
perioden. Den ökade tillväxten i ekonomin bärs till
stor del av den privata konsumtionen.

TABELL 1.3 NYCKELTAL, 1997-2000

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1997	1998	1999	2000
Antal sysselsatta	-1,2	1,0	1,6	1,6
ReaI disponibel inkomst	0,0	1.8	2,6	3,6
Hushållens nettosparkvot	3.2	2,6	3,1	4,8
KPI, årsgenomsnitt	1.1	1,7	2,0	2,0
Kostnadstimlön	4,8	3,5	3.5	3,5
Ränta 5-års statsobligation	5,82	6,13	6,25	6,25
Tysk ränta 5-års statsobligation	4,60	5,13	5,25	5,25
TCW-index	121,2	120,5	119,0	118,0
Produktivitet i näringslivet	4,4	2,5	1.6	1,6
Bytesbalans, procent av BNP	3,1	3,8	3,9	4,0

PROP. 1997/98:1

TABELL 1.4 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING

	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000
Relativt arbetskraftstal'	84,2	83,3	81,1	79,1	77,6	78,2	77.9	77,1	76,9	76,7	76,5
Antal sysselsatta²	4 454	4 378	4 185	3 964	3 927	3 986	3 963	3 915	3 954	4 018	4 083
Privat sektor²	3 075	2 986	2 821	2 630	2 633	2 698	2 697	2 697	2 730	2 790	2 841
Offentlig sektor²	1 404	1 404	1 381	1 327	1 291	1 287	1 263	1 217	1 223	1 227	1 241
Öppen arbetslöshet³	1,7	3,0	5.3	8,2	8,0	7,7	8,1	8,4	7,4	6,0	4,5
Konjunkturberoende arbetsmark- nadspolitiska åtgärder³	1,2	2,0	3.6	4.3	5.3	4,4	4,5	4.3	4,7	4,5	4,4
Kostnadstimlön⁴	9,8	5,7	3,7	2.8	2.4	3.3	6,1	4,8	3.5	3.5	3,5

1. Arbetskraften i procent av befolkningen i åldern 16-64 år

2. Tusental personer

3. I procent av arbetskraften

4. Årlig procentuell förändring

Anm.: För åren 1990-1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för
definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig
klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter. Även för åren efter 1993 finns en diskrepans.

1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet

I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett
land som kännetecknades av full sysselsättning till ett
land märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och
1994 försvann över 450 000 arbetstillfällen. Av dessa
var drygt 350 000 i den privata sektorn och drygt
100 000 i den offentliga. I slutet av 1994 vände situ-
ationen på arbetsmarknaden. Åren 1995 och 1996
tillkom det 64 000 nya arbetstillfällen i den privata
sektorn samtidigt som det försvann ytterligare
28 000 jobb i den offentliga.

Arbetsmarknadsläget i början av 1997 var oro-
väckande. Detta gällde framför allt på den offentliga
sidan. Nu ser situationen ut att ljusna. Arbets-
lösheten har de senaste månaderna vänt nedåt och
sysselsättningen har börjat stiga. Orsaken till vänd-
ningen är både den ekonomiska återhämtningen och
den satsning på skola, vård och omsorg som före-
slogs i vårpropositionen och som i denna budget pre-
ciseras.

Sammantaget beräknas dock 46 000 arbetstillfäl-
len försvinna i den offentliga sektorn 1997, varav
den största delen av minskningen skedde under det
första halvåret. I den privata sektorn är sysselsätt-
ningen så gott som oförändrad jämfört med föregå-
ende år. Under 1998 kommer bl.a. resurstillskottet
till kommuner och landsting att medföra en bättre
utveckling. År 1998 beräknas det tillkomma 33 000
privata och 6 000 offentliga jobb. Inom den privata
sektorn är det främst tjänstesektorn som expanderar.

1.3 Sunda statsfinanser och stabila
priser

Sunda statsfinanser och stabila priser är en förut-
sättning för en långsiktigt hög tillväxt. Detta synsätt
är styrande för den ekonomiska politikens utform-
ning. Med en stabil ekonomisk grund kan regering-
ens viktigaste uppgift sättas i fokus: att halvera den
öppna arbetslösheten från 8 procent 1994 till 4 pro-
cent år 2000.

1.3.1 Finanspolitiken

Finanspolitiken inriktas på att sanera de offentliga
finanserna. Orsaken till detta är den kris som Sverige
drabbades av i början av 1990-talet. Raset i den in-
hemska efterfrågan och tredubblingen av arbetslös-
heten tillsammans med finanskrisen hösten 1992 och
svag budgetdisciplin under början av 1990-talet rase-
rade de offentliga firtanserna.

I budgetpropositionen i januari 1995 beräknades
det statliga lånebehovet för budgetåret till över 229
miljarder kronor. Mer än var tredje krona i statsbud-
geten utgjorde en lånad krona. Situationen var ohåll-
bar. Den svenska välfärden hotades i grunden. Rän-
torna på statsskulden trängde ut andra utgifter.
Förtroendet för Sverige var lågt. Regeringen föreslog
därför ett omfattande saneringsprogram för att
snabbt få stopp på ökningen av statsskulden. Sane-
ringsprogrammet uppgår till 126 miljarder kronor
och är med budgeten för 1998 fullt ut genomfört.
Storleken och profilen på saneringsprogrammet har
kontinuerligt anpassats för att uppnå de budgetpoli-
tiska målen:

PROP. 1997/98:1

Statsskulden mätt som andel av BNP skulle
stabiliseras senast 1996

Detta mål är uppfyllt. Statsskulden som andel av
BNP nådde redan 1995 sin topp på 84,3 procent.
Därefter har den stadigt minskat. Vid utgången av
1998 beräknas statsskulden ha sjunkit till 79,4 pro-
cent av BNP för att sedan fortsätta minska i snabb
takt. Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld nådde sin topp redan 1994 och har sedan dess
fallit kontinuerligt.

Underskottet får ej överstiga 3 procent av BNP
1997.

Även detta mål uppfylls. Underskottet beräknas bli

1,9 procent av BNP 1997. Det är en förbättring med
0,2 procentenheter sedan vårpropositionen. Det är
därmed att förvänta att Sverige tas bort från den
grupp EU-länder som har alltför stora underskott i
de offentliga finanserna.

DIAGRAM 1.1

Finansiellt sparande i offentlig sektor 1970-2000

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans
Även detta mål kommer att uppfyllas. Under 1998
betalar Sverige den egna välfärden med egna pengar,
något som för ett par år sedan av många ansågs som
fullständigt osannolikt. År 1993 var underskottet i de
offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Detta in-
nebär att Sverige på fem år går från att ha OECD-
områdets näst största underskott till balans. Sverige
är därmed ett av de få OECD-länder som inte har ett
underskott i de offentliga finanserna. Detta gäller
även för det strukturella underskottet där OECD:s
bedömning är att Sverige har ett strukturellt över-
skott redan 1998.

Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett
överskott

Våren 1996 föreslog regeringen ett fjärde budgetpoli-
tiskt mål - ett överskott i de offentliga finanserna ef-
ter 1998. Det finns en rad orsaker till att Sverige bör
ha ett ambitiöst mål för de offentliga finanserna:

- Med ett överskott i de offentliga finanserna finns
det en marginal att aktivt motverka konjunktur-
avmattningar utan att underskottet hotar att bli
för stort och utlösa en ränteuppgång.

- Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre
kommer en bit in på nästa sekel att öka. Den of-
fentliga sektorn måste då vara stark nog för att
kunna möta denna utveckling. Situationen är inte
unik för Sverige, men eftersom Sverige har höga
ambitioner för den offentliga välfärden måste
Sverige ha minst lika höga ambitioner för den of-
fentliga sektorns styrka.

- En hög nivå på sparandet möjliggör en hög inves-
teringsnivå utan att Sverige får ett underskott i
betalningarna med andra länder. Därmed kan
Sveriges internationella skuldsättning minskas
samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas.
Ett högt offentligt sparande bidrar dessutom till
ett högt nationellt sparande, vilket har en positiv
inverkan på de långsiktiga tillväxtmöjligheterna.

Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP
I samband med vårpropositionen 1997 föreslog rege-
ringen efter överläggningar med centerpartiet en
konkretisering av överskottsmålet: Det långsiktiga
målet bör vara ett överskott i de offentliga finanserna
på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunk-
turcykel. Riksdagen har ställt sig bakom detta.

Med ett genomsnittligt överskott på 2 procent av
BNP kan den offentliga sektorns nettoskuld försvin-
na till år 2010. Därmed minskas beroendet av de fi-
nansiella marknaderna. Ett land med en liten offent-
lig skuldsättning har en betydligt större frihet än ett
hårt skuldsatt land. En avbetalning av statsskulden
minskar också statens räntekostnader. För 1997 be-
räknas räntekostnaderna till 95,3 miljarder kronor.
Det är den största utgiftsposten i statsbudgeten, 14
procent av utgifterna.

Med ett långsiktigt mål om 2 procents överskott
kan Sverige i en normal konjunktursvacka upp-
rätthålla en god säkerhetsmarginal till EU:s s.k. refe-
rensvärde för offentliga finanser, dvs. ett underskott
på högst 3 procent av BNP. Även om Sverige inte
kommer att delta i den monetära unionen från star-
ten 1999 har referensvärdet en stor betydelse. Tre-
procentsgränsen har blivit en ”måttstock” för nästan
samtliga länder i hela världen. Dessutom uppfyller
Sverige ett viktigt åtagande i stabilitets- och tillväxt-
pakten som samtliga EU-länder har gjort - att ha ett
medelfristigt budgetmål nära balans eller överskott.

PROP. 1997/98:1

Fempunktsprogrammet i vårpropositionen

Det statliga utgiftstaket på 720 miljarder kronor för
1998 ligger fast. Det budgetpolitiska målet om ba-
lans uppnås.

I samband med vårpropositionen konstaterade re-
geringen att det fanns ett utrymme att genomföra en
offensiv mot arbetslöshet inom ramen för målet om
offentliga finanser i balans 1998. Beräkningarna vi-
sade att balans 1998 skulle uppnås vid en satsning på
14 miljarder kronor. Utrymmet uppkom genom att
de offentliga finanserna förbättrades snabbare än ti-
digare beräknat, i huvudsak på grund av att utgifter-
na ökade mindre än väntat. I denna budget konkreti-
seras den offensiv som föreslogs i vårpropositionen.
Satsningen riktas mot fem områden:

- En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner
och landsting på 8 miljarder kronor för att höja
kvaliteten på skola, vård och omsorg.

- En utökning av utbildningssatsningen för att höja
kunskapsnivån i Sverige och på så sätt möjliggöra
en varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet.

- En satsning på att bygga om Sverige i en eko-
logiskt hållbar riktning.

- Ytterligare förbättrade villkor för små och medel-
stora företag.

- En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i
syfte att minska risken för bristsituationer.

TABELL1.5 VÅRPROPOSITIONENS FEM-
PUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH

UTBILDNING

MILJARDER KRONOR

	1997	1998	1999	2000
Skola, vård, omsorg	4,0	8,0	8.0	8.0
Hållbar utveckling		1.5	5,1	5.9
Utbildning	0.5	2.5	4.3	6.0
Småföretag		1,6	1,8	1.7
Arbetsmarknadspolitik	0.9	2.8	1.9	1,6

Nya åtgärder för sysselsättning och rättvisa

De budgetpolitiska målen innebär att balans skall
uppnås 1998 och att ett överskott skall etableras
därefter.

De offentliga finanserna utvecklas enligt den be-
dömning som nu görs starkare än vad som antogs i
vårpropositionen. Detta gäller såväl 1997 som 1998
och beror på en starkare tillväxt och lägre offentliga
utgifter. Det har därmed skapats ett utrymme för yt-
terligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår där-
för följande åtgärder för sysselsättning och rättvisa.

- Regeringen föreslår ytterligare resurser till skolan,
vården och omsorgen. För 1999 höjs bidragen till
kommuner och landsting med 4 miljarder kronor
och från år 2000 med ytterligare 4 miljarder kro-
nor i nivå. Sammantaget innebär regeringens
satsningar en nivåhöjning på 16 miljarder kronor
år 2000 jämfört med 1996.

- Regeringen prioriterar en förbättring för barnfa-
miljerna bl.a. mot bakgrund av att de fördel-
ningspolitiska utvärderingarna visar att barnfa-
miljerna har drabbats hårdare än andra grupper.
Barnbidraget och studiebidraget i studiehjälpen
höjs därför från 640 till 750 kronor per barn och
månad från den 1 januari 1998. Flerbarnstillägget
för barn födda efter 1995 återinförs från samma
datum.

- Regeringen prioriterar förbättringar för de sämst
ställda pensionärerna genom förstärkt bostads-
tillägg för pensionärer, BTP. Regeringen föreslår
dessutom en tidigareläggning av utbetalningen av
pensionerna till den 18:e-19:e varje månad.

- Regeringen prioriterar en åtgärd som särskilt lyfts
fram av arbetsmarknadens parter och småföreta-
garnas organisationer. Den period då företagen
betalar sjuklön förkortas från fyra till två veckor.
Därmed förbättras företagsklimatet ytterligare.
Dessutom förändras förmögenhetsskatten.

- Regeringen prioriterar dessutom en förlängning
av ROT-avdraget och en förändring av reseav-
draget.

De budgetpolitiska målen fortsätter att vara styrande
för budgetpolitiken. Efter de ovan nämnda åtgärder-
na kommer det offentliga sparandet, med samma be-
räkningsmetoder som användes i vårpropositionen,
att uppgå till 0,0 procent av BNP. Målet om balans
uppnås således 1998.

Jämfört med vårpropositionen ändras dock be-
räkningarna av två tekniska skäl. För det första före-
slås AP-fondens innehav av fastigheter att under
1998 överföras till bolagsform. Detta påverkar inte
den offentliga förmögenheten. Men eftersom aktier
inräknas i det finansiella sparandet medan direktägda
fastigheter inte gör det, leder detta till en uppjuste-
ring av det redovisade finansiella sparandet år 1998
med 0,9 procent av BNP.

För det andra har EU:s statistikorgan Eurostat re-
kommenderat att utdelning från Securum ej skall in-
räknas i det redovisade finansiella sparandet. Detta
innebär en nedjustering för det redovisade finansiella
sparandet såväl 1997 som 1998. För 1998 uppgår
ned justeringen till 0,3 procent av BNP.

Eftersom underskottet före dessa två justeringar
var 0,0 procent av BNP uppvisar de offentliga finan-
serna ett överskott på 0,6 procent av BNP 1998. Det
skall noteras att detta är en följd av en bokförings-

PROP, 1997/98:1

teknisk åtgärd. Med samma redovisning som i vår-
propositionen uppnås balans.

Saneringen av de offentliga finanserna har till
största delen skett genom en minskning av de offent-
liga utgifterna. Utgifterna som andel av BNP faller
med 3,3 procentenheter mellan 1997 och 1998. Det
är mer än dubbelt så mycket som i något annat
OECD-land under samma år. Mellan 1993 och 1998
faller utgiftskvoten med hela 11,7 procentenheter. År
1999 är de offentliga utgifterna som andel av BNP
lägre än de var 1990.

TABELL1.6 NYA ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTT-
NING OCH RÄTTVISA

MILJARDER KRONOR

	1998	1999	2000
Skola, vård och omsorg	0,0	4,0	8,0
Barnbidrag	2.9	3.0	3.0
Bostadstillägg för pensionärer	0.3	0.3	0.3
Ändrad utbetalningsdag	0,2	0,2	0.2
Högskola	0.6	0.0	0,0
Företag	2.6	3.2	3.4
Förlängt ROT-avdrag	0,0	1.0	0,5
Reseavdrag	0,0	o.l	0.1
Summa	6,5	11,7	15,5
Finansiering	-2,7	-2,6	-2,7
Nettoeffekt	3,9	9,1	12,7

Finanspolitiken efter 1998

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med vårpropositionen presenterar förslag
till utgiftstak för tre år framåt. I vårpropositionen
från april 1997 föreslog regeringen ett utgiftstak för
år 2000. De statliga taken för 1998, 1999 och år
2000 ligger fast. Regeringen föreslog en gradvis an-
passning till det långsiktiga målet för de offentliga

finanserna om ett genomsnittligt överskott på 2,0
procent av BNP. För 1999 skall målet vara ett över-
skott på 0,5 procent av BNP, för år 2000 1,5 procent
av BNP och för år 2001 2,0 procent av BNP. Riks-
dagen har ställt sig bakom dessa mål och utgiftstaket
för år 2000.

Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kal-
kylerades i vårpropositionen. Om tillväxten av kon-
junkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från
denna kan motsvarande avvikelse i måluppfyllanden
tolereras. Om tillväxten blir väsentligt högre bör am-
bitionen för det offentliga sparandet justeras uppåt,
och om tillväxten blir väsentligt lägre bör ambitionen
för det offentliga sparandet justeras nedåt.
Lönebildningen spelar här en avgörande roll. Om
löneökningstakten i den svenska ekonomin över-
stiger 3,5 procent kommer tillväxten i den svenska
ekonomin med all sannolikhet att bli lägre än den
prognostiserade. Detta är i så fall ett strukturellt
problem, inte ett konjunkturellt.

DIAGRAM 1.2

Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2000

Procent av BNP

30 k

20 -

10 t

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

Källa: Finansdepartementet

De målsatta överskotten om 0,5 procent av BNP
1999, 1,5 procent av BNP år 2000 och 2,0 procent
av BNP år 2001 skall användas för att amortera av
den offentliga nettoskulden.

TABELL 1.7 OFFENTLIGA FINANSER

PROCENT AV BNP

	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
Inkomstkvot	65,2	61,9	61,6	60,5	59,7	59,9	63,5	62,5	61.7	60,8	59,9
Skattekvot	55,8	52,8	51,1	50,2	49,8	50,0	54,3	53,8	53,2	52,7	51,8
Utgiftskvot	61,0	63,0	69,4	72,8	70,0	67,8	66,0	64,4	61,1	60,3	58,4
Statsskuldsräntor	4,5	4,4	4,7	5.5	6.3	6,5	6,6	6.4	5.7	5,3	4,8
Finansiellt sparande	4,2	-1,1	■7.8	■12,3	-10,3	■7,9	-2,5	-1.9	0,6	0.5	1.5
Statens lånebehov, mdkr	25	75	150	242	185	138	21	18	15	-1	■5
Nettoskuld	-8.2	-5,3	4,8	11.0	21,9	24,0	23,9	26,5	24,9	23,0	21,5
Statsskuld	45,5	47,9	61.1	78,3	84,1	84,3	84,1	83,5	79,4	75,3	71,8
Konsoliderad bruttoskuld	43,8	53,0	67,1	76,0	79,3	78,2	77,8	77,1	73,9	70,2	67,0

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet

PROP. 1997/98:1

I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för över-
föringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu före-
slagna åtgärderna för sysselsättning och rättvisa åter-
står för 1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år
2000 kvarstår dock ett belopp på cirka 20 miljarder
kronor.

Det statliga utgiftstaket 1997 är 41,4 procent av
BNP. Åren därefter minskar utgiftstaket i relation till
BNP avsevärt och är år 2000 nere i 36,7 procent.

DIAGRAM 1.3

Det statliga utgiftstaket

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

1.3.2 Penning-och valutapolitiken

Utgångspunkten för penning- och valutapolitiken är
att prisstabilitet är en förutsättning för en fram-
gångsrik ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att
hög inflation försämrar förutsättningarna för en ut-
hålligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt
hög sysselsättning. En hög inflation minskar möjlig-
heterna till en god fördelningspolitik och en rättvis
fördelning av tillgångar och inkomster. Erfarenheter-
na från 1980-talets slut och 1990-talets början visar
tydligt de negativa konsekvenserna för tillväxt, ar-
betslöshet och inkomstfördelning av en hög inflation.

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken
är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpoli-
tiken självständigt och riksbanksfullmäktige har de-
finierat prisstabilitetsmålet som att ökningen av kon-
sumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en
tolerans på 1 procentenhet uppåt respektive nedåt.
Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och
ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål.

kommelse träffats om penning- och valutapolitiken. I
huvudsak är de åtgärder som föreslås sådana som
Sverige är fördragsmässigt skyldigt att genomföra
som en följd av det svenska EU-medlemskapet.
Överenskommelsen gäller tre områden:

Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verk-
samhet som läggs fast i lag. Målet för penningpoliti-
ken skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde.
Härutöver gäller att mål för den ekonomiska politi-
ken som formuleras av riksdagen måste anses vara
vägledande för myndigheter underställda riksdagen,
däribland Riksbanken. Detta behöver emellertid inte
regleras i lag. Riksbanken ska därför, utan att målet
om fast penningvärde åsidosätts, stödja den allmänna
ekonomiska politiken, bland annat i syfte att främja
en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning.

I regeringsformen tas in ett förbud för varje myn-
dighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor
som rör penningpolitik. Detta förbud kompletteras
med att det i riksbankslagen förs in ett förbud för
högre tjänstemän inom Riksbanken att söka eller ta
emot instruktioner. Den nuvarande bestämmelsen
om samråd mellan regeringen och Riksbanken änd-
ras till att Riksbanken ska informera finansministern
inför alla viktiga penning- och valutapolitiska beslut.

Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att
det i regeringsformen anges att denne under den sex-
åriga mandatperioden får avsättas endast om hon,
eller han, inte längre uppfyller de krav som ställs för
att kunna utföra sina uppgifter eller om hon, eller
han, gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken. Den
påminner om ledningsstrukturen i många andra cent-
ralbanker. En direktion införs bestående av ett antal
heltidsanställda ledamöter, av vilka en utses till riks-
bankschef och minst en till vice riksbankschef. Samt-
liga ledamöter i direktionen får sexåriga mandatperi-
oder och samma avsättningsregler som
riksbankschefen. Direktionen blir bankens operativa
ledning som i första hand har att självständigt fatta
alla penningpolitiska beslut. Riksbankschefen blir
dess ordförande.

Det nya fullmäktige får en kontrollerande funk-
tion men har inga penningpolitiska uppgifter. Full-
mäktige utser ledamöterna i direktionen. Riksdagen
utser ledamöterna i fullmäktige. Fullmäktige kan väl-
jas inom eller utom riksdagens krets. Fullmäktige
skall bidra till att ge Riksbanken en god förankring i
samhället. Till ledamöter i fullmäktige skall väljas
personer som har en bred erfarenhet av samhällsfrå-
gor och samhällsekonomi. Fullmäktiges ordförande
och vice ordförande får rätt att närvara vid direktio-
nens sammanträden med yttranderätt men utan för-
slags- och rösträtt.

Riksbankens ställning stärks

För att modernisera lagstiftningen och stärka trovär-
digheten för prisstabiliteten har en fempartiöverens-

PROP. 1997/98:1

Beslutanderätten över valutapolitiken

Regeringen skall bestämma växelkurssystem. Denna
ändring innebär en ordning som överensstämmer
med vad som gäller i flertalet övriga EU-länder.
Riksbanken skall bestämma om centralkurs och
bandbredd i ett system med fast växelkurs och om
den praktiska tillämpningen av ett system med fly-
tande växelkurs.

Eftersom en del av ändringarna rörande riksban-
kens ställning och valutapolitiken rör grundlagen kan
ett slutgiltigt beslut inte tas förrän efter valet 1998.

Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen

Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten
har minskat i den svenska ekonomin:

- Hushållens inflationsförväntningar har fallit. När
den senaste avtalsrörelsen genomfördes var infla-
tionsförväntningarna högre än vad de är i dag.

- Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har
ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnads-
ökningar som märkbart avviker från omvärldens.
Detta har bland annat tagit sig uttryck i en upp-
görelse om förhandlingsformer på industrins och
handelns områden.

- Produktiviteten har ökat kraftigt. Innevarande år
beräknas t.ex. produktiviteten i näringslivet öka
med 4,4 procent. Under hela 1980-talet var den
genomsnittliga årliga produktivitetsökningen un-
der 2 procent.

- Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex. livs-
medelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns
tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta
minskar företagens möjligheter att öka sina pris-
marginaler eller övervältra kostnadsökningar på
konsumenterna. Den inre marknaden och Sveri-
ges inträde i EU har bidragit till denna utveckling
liksom ökade inslag av lågprisimport från andra
delar av världen.

- Företagen uppvisar ett nytt prisbeteende.

DIAGRAM 1.4

Hushållens inflationsförväntningar det närmaste året
samt KPI-utfall 1994 - augusti 1997

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån

Anm.: De streckade linjerna i diagrammet visar Riksbankens målintervall för
inflationen

Inflationsförväntningarna ligger i linje med riksban-
kens inflationsmål. Under senare tid har inflations-
förväntningarna stigit något. Detta är en naturlig
följd av att inflationen dessförinnan varit extremt låg
p.g.a. tillfälliga faktorer i samband med räntefallet
och förstärkningen av kronan.

Kronan och räntan

Det ökade förtroendet för den svenska ekonomin
och den svenska ekonomiska politiken har medfört
att de flesta räntor så gott som halverats sedan april

1995. Räntemarginalen mot Tyskland som under
sommaren 1994 var över 4,5 procentenheter för de
långa räntorna har fallit till under 1,0 procentenhet i
början av september 1997. Den låga inflationen och
det ökade förtroendet för den förda politiken har
medfört att Riksbanken har kunnat sänka den s.k.
reporäntan. I början av 1996 var reporäntan nästan
9 procent. I september 1997 var den drygt 4 procent.

En lägre ränta är positiv för ekonomin på många
sätt. Investeringar och sysselsättning stimuleras. Rän-
teutgifterna för statsskulden minskar. Räntefallet har
också medfört en stor lindring för många hushåll. I
diagram 1.5 visas hur månadskostnaden efter skatt
för ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit
sedan 1994. Jämfört med april 1995 har månads-
kostnaden efter skatt minskat med ca 1 400 kronor.
En likartad utveckling har skett för bostadsrättslån.
De som bor i hyresrätt gynnas också av de fallande
räntorna i takt med att de sjunkande ränteutgifterna
slår igenom på hyran.

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 1.5

Månadskostnad för ett villalån på 500 000 kr, 1992-97

Kronor

1994 1995 1996 1997

Källa: Finansdepartementet

I början av 1997 försvagades den svenska kronan
gentemot D-marken. Under senare tid har kronan
förstärkts. Dollarn har dock stigit kraftigt. Orsaken
till denna utveckling är bl.a. den starka ekonomiska
utvecklingen i Förenta staterna.

Regeringen avser att i en proposition till riksdagen
i oktober 1997 föreslå att Sverige inte skall deltaga
när den gemensam valutan inom EMU införs den 1
januari 1999. Regeringens uppfattning är att det inte
är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamar-
betet ERM. Erfarenheterna från den nuvarande poli-
tiken inriktad på prisstabilitet i kombination med en
valutaregim med rörlig växelkurs är goda.

1.4 En strategi för ökad syssel-
sättning

Regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsätt-
ningen och minska arbetslösheten. Målet är att den
öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent
1994 till 4 procent år 2000. På lång sikt är målet full
sysselsättning.

Regeringens strategi bygger på att kunniga männi-
skor, ett gott företagsklimat och en omställning till
ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil eko-
nomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till
skola, vård och omsorg förbättras för att möjliggöra
ett högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor
och män. Utbildning, utveckling och kompetens skall
prägla hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor
som män skall ges möjlighet att förbättra sin kun-
skap och kompetens. Arbetsmarknadspolitiken skall
bli än mer flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet
av befintliga resurser förbättras. Det finns därmed
gynnsamma förutsättningar att åstadkomma en god
tillväxt utan att inkomstklyftorna ökar. Utifrån den-
na strategi formas politiken.

1.4.1 Ökat företagande

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de komman-
de åren bör ske i den privata sektorn. En expansion
av det privata näringslivet innebär en förstärkning av
både de offentliga finanserna och hela Sveriges eko-
nomi. Sverige skall ha fler företagare, växande före-
tag och ett mer kunskapsinriktat företagande. Sverige
måste ha livskraftiga företag som förmår att hävda
sig i både den inhemska och den internationella kon-
kurrensen.

De allmänna förutsättningarna för företagande i
Sverige är goda.

- Saneringen av de offentliga finanserna har med-
fört ett kraftigt räntefall vilket gör det förhållan-
devis mera lönsamt att investera i företag.

- Nedväxlingen av inflationstakten har medfört en
större möjlighet att planera inför framtiden, vilket
bidrar till en förbättring av lönsamhetsvillkoren.

- Sverige har en modern infrastruktur, en effektiv
förvaltning och en kunnig och flexibel arbets-
kraft.

- Skatten för svenska företag är låg. Bolagsskatten i
Sverige är på 28 procent. Det är en av de lägsta
bland OECD-länderna.

- Utbildnings- och kompetensnivån hos den svens-
ka arbetskraften är hög och ökar.

- Vinstnivån är hög i Sverige och ökar ytterligare.
Inom industrin ligger vinstandelen på ca 35 pro-
cent.

Ett exempel på det gynnsamma klimatet för företa-
gande är minskningen av antalet konkurser och ök-
ningen av antalet nyetableringar. Produktionen inom
näringslivet förutses också växa mycket kraftigt fram
till 1998. Det innebär att det skapas sammanlagt
33 000 fler jobb inom näringslivet 1998 jämfört med
1997.

DIAGRAM 16

Utvecklingen av företagskonkurser och nyetableringar

1990- 1996

5000 I

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

I samband med det s.k. fempunktsprogrammet som
regeringen presenterade i vårpropositionen föreslogs

PROP. 1997/98:1

en rad åtgärder som syftar till att förbättra företags-
klimatet:

- En arbetstagare har rätt till tjänstledighet under
högst sex månader för att starta eget företag.

- Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras yt-
terligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på
bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för jord-
bruk. Hälften av detta finansieras av EU. Därmed
utnyttjas nu miljöstöden fullt ut samtidigt som
jordbrukets roll som en framtidsnäring förstärks.

- Medel avsätts för att främja kooperativt före-
tagande och kvinnors företagande.

I budgetpropositionen föreslås dessutom ytterligare
förbättringar av företagsklimatet:

- Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas
från 28 till 14 dagar.

- Nya utbildningssatsningar.

Varje regions möjligheter och förutsättningar måste
tas till vara. Stora regionala obalanser hämmar den
potential för sysselsättning och tillväxt som finns i
hela landet. Ny teknik och ny kunskap innebär nya
möjligheter.

Närings- och regionalpolitiken inriktas för att mö-
ta de nya utmaningarna. Företagsstöden görs mer
flexibla för att bättre kunna anpassas till regionala
och lokala förutsättningar. Helhetsansvaret betonas.
Många olika politikområden måste samverka för att
ta tillvara tillväxtmöjligheterna.

De regionala högskolorna har erhållit kraftigt ut-
ökat antal utbildningsplatser och ges möjlighet att
ytterligare utveckla forsknings- och utvecklingsinsat-
ser i samarbete med det regionala näringslivet. Inom
två näringsgrenar med stor betydelse för sysselsätt-
ningen i utsatta regioner, turistnäring och träbearbe-
tande verksamheter, har två omfattande program för
sysselsättning och tillväxt lagts.

Regionpolitiken inom EU har fört med sig ett mer
utvecklat regionalt partnerskap med ett ökat samar-
bete mellan olika intressenter i näringsliv och sam-
hälle. Möjligheterna att effektivisera genomförandet
av EU:s strukturfondsprogram ses över.

1.4.2 Skola, vård och omsorg

Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent prio-
riterat skolan, vården och omsorgen. Orsaken till
denna prioritering är enkel. Det går att i efterhand
kompensera några år med lägre materiell standard.
En otrygg omsorg de första levnadsåren eller en för-
lorad skoltid är däremot nästan omöjlig att ta igen.

Prioriteringen har haft en avgörande betydelse för
den förda politiken. I saneringsprogrammet på 126
miljarder kronor har statsbidragen till kommuner

och landsting undantagits från besparingar trots att
nästan alla andra budgetposter har fått vidkännas
omfattande besparingskrav. Det har däremot inte
varit möjligt att helt skydda den kommunala sektorn
mot effekterna av den svaga ekonomiska utveckling-
en. Kommuner och landsting har utsatts för svåra
ekonomiska påfrestningar. Alternativet - att inte gö-
ra något åt de statsfinansiella problemen - hade
emellertid varit ännu värre för kommuner och lands-
ting. Växande räntekostnader för statsskulden hade
snabbt trängt undan väsentliga utgifter.

Som ett resultat av den framgångsrika ekonomis-
ka politiken kunde regeringen i vårpropositionen fö-
reslå insatser inom ramen för de budgetpolitiska
målen till den kommunala sektom. I tilläggsbudgeten
för 1997 tillfördes 4 miljarder kronor till kommu-
nerna och landstingen. I denna budget föreslås i en-
lighet med vårpropositionen en nivåhöjande satsning
på 8 miljarder kronor till kommuner och landsting
för 1998. Därmed prioriteras skolan, vården och
omsorgen ytterligare. Konsekvenserna av resurstill-
skottet är att sysselsättningen i den kommunala sek-
torn stabiliseras. Genom resursarbete får offentliga
arbetsgivare en särskild möjlighet att förbättra kvali-
teten i skola, vård och omsorg.

DIAGRAM 1.7

Antal sysselsatta i kommunsektorn

Tusental

1300 |-----

Källa: SCB

Anm: Det finns ett brott i tidsserien 1987 på grund av bland annat
ändrad närinasarensindelnina

För 1999 föreslås en ytterligare satsning på 4 miljar-
der kronor till den kommunala sektorn, och för år
2000 föreslås ytterligare 4 miljarder kronor. Sam-
manlagt uppgår det föreslagna resurstillskottet där-
med till 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med

1996. Med denna permanenta nivåhöjning beräknas
den kommunala sysselsättningen öka något både
1999 och år 2000. Skolan, vården och omsorgen
stärks.

PROP. 1997/98:1

1.4.3 En andra utbildningsrevolution

Sveriges framtid finns i en kvalificerad arbetskraft
med god utbildning. En hög utbildningsnivå i Sve-
rige är en nödvändig förutsättning för en uthålligt
hög tillväxt och sysselsättning.

Det finns ingen bättre metod för att långsiktigt
öka sysselsättningen än att konsekvent satsa på ut-
bildning och kompetens på samtliga nivåer. Den som
har hög utbildning har en betydligt bättre förmåga
att ställa om sig till ett annat jobb än den som saknar
sådan utbildning. Det som regeringen har föreslagit
och riksdagen senare beslutat är inget mindre än en
utbildningsrevolution för Sverige. Sverige rustar sig
för framtiden.

Under perioden 1997-2000 tillkommer det
60 000 permanenta högskoleplatser och 140 000
platser inom vuxenutbildningen genom Kunskapslyf-
tet.

Utöver detta görs en rad ytterligare insatser.
Gymnasieskolan utvecklas bl.a. genom att en ny mo-
dern lärlingsutbildning skapas. Den kvalificerade yr-
kesutbildningen utökas till att omfatta 9 000 platser.
En ny IT-utbildning genomförs.

DIAGRAM 1.8

Antal helårsstudenter vid högskolan

1000-tal

Källa: Utbildningsdepartementet

Vid den senaste antagningen till universitet och hög-
skolor var det många som inte fick en studieplats. Att
i en period med hög arbetslöshet neka människor ut-
bildning är både ett slöseri med resurser och med
människors vilja att utbilda och förkovra sig. I denna
budget föreslås därför en tidigareläggning av utbild-
ningssatsningen till vårterminen 1998 med 1 000
platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000
högskoleplatser.

1.4.4 Arbetsmarknaden

Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den
ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken
skall genomsyras av regeringens mål att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000. Den syftar till att
underlätta matchningen mellan lediga platser och ar-
betssökande. Därigenom motverkas passivisering och
en expansion av sysselsättningen möjliggörs när ef-
terfrågan på arbetskraft ökar. Detta gör den genom
att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka
inflationsdrivande bristsituationer och allmänt
främja en väl fungerande lönebildning, stärka arbets-
kraftens kompetens och förebygga utslagning av per-
soner från arbetslivet.

Arbete och utbildning skall prioriteras och utgöra
självklara och attraktiva alternativ jämfört med pas-
sivitet. Den stora resurs som det samlade arbetsutbu-
det utgör måste tas tillvara och vidareutvecklas för
att bibehålla en stabil grund för välfärden. Arbets-
marknadspolitiken bygger på följande principer:

- Arbetsmarknadspolitiken skall se till att lediga
platser besätts så fort som möjligt.

- Arbets- och kompetenslinjen gäller.

- Arbetsmarknadspolitiken skall motverka passivi-
sering och utslagning. Uppgiften är att rusta den
enskilde. Aktivitet går därför före passivitet. En
anställning för den arbetslöse är målet. Anställ-
ning går därför före åtgärd.

- En hög subventionsgrad i arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder kan vara berättigad, men endast om
åtgärden inte tränger ut ordinarie arbetstillfällen
från arbetsmarknaden och inte försämrar den ar-
betslöses möjligheter att få ett reguljärt arbete.

- Utsatta grupper som långtidsarbetslösa, arbets-
handikappade och ungdomar skall prioriteras.

- Arbetsmarknadspolitiken skall främja kunskap
och kompetens. Den skall öka möjligheterna för
de arbetslösa att få jobb i sektorer där arbeten
skapas eller behovet ökar och därmed förhindra
flaskhalsar. Det skall ske genom att bidra till så-
väl yrkesmässig som geografisk rörlighet. Därige-
nom bidrar arbetsmarknadspolitiken till en icke
inflationsdrivande lönebildning vilket är av cen-
tral vikt för att full sysselsättning skall kunna
uppnås och upprätthållas.

- Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. En viktig uppgift är att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden

- Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar.
Den skall förena en helhetssyn på riksnivå med en
hög effektivitet på lokal nivå. Det lokala inflytan-
det är avgörande för att anpassa politiken till lo-
kala förutsättningar.

PROP. 1997/98:1

- Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställ-
ningsförsäkring och inte en permanent försörj-
ning. Den skall fungera som ett skyddsnät och
som en språngbräda. Den skall bidra till trygghet
vid omställning från ett arbete till ett annat. En
hög ersättningsnivå är önskvärd, men måste
kombineras med krav på att den arbetslöse skall
göra allt i sin makt för att få ett arbete. Försäk-
ringen får inte skapa inlåsningseffekter eller mot-
verka att den arbetslöse tar tillfälliga arbeten.

I enlighet med ovanstående principer genomgår ar-
betsmarknadspolitiken en fortlöpande omvandling.
Syftet är att göra arbetsmarknadspolitiken än mer
offensiv.

Ett nationellt program för IT-utbildning

Det råder i dag stor brist på kompetent och yr-
kesutbildad personal inom IT-området. Regering-
en har därför tillsammans med Industriförbundet
och företrädare för IT-företagen enats om ett na-
tionellt program för IT-utbildning. Utbildningen
beräknas omfatta 10 000 elever under tidsperio-
den 1 december 1997 t.o.m. 1999. Syftet är att
öka möjligheterna att få arbete och att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt genom att elimi-
nera bristsituationer.

Generationsväxling

Generationsväxlingens syfte är att skapa en rör-
lighet på arbetsmarknaden. Genom att låta yngre
långtidsarbetslösa komma in på arbetsmarknaden
minskar risken för en permanent utslagning av
unga människor. Generationsväxlingen är en till-
fällig lösning motiverad av dagens höga arbetslös-
het - inte minst bland ungdomar.

Ungdomsåtgärder

Den höga arbetslösheten bland ungdomar är ett
av de största hoten i Sverige. En hög ungdoms-
arbetslöshet kan inte accepteras. Därför föreslår
regeringen ett program för unga arbetslösa i ål-
dern 20-24 år som innebär att aktiverande åtgär-
der och kompetenshöjande program kan sättas in
tidigt. Efter 100 dagar skall arbetslösa ungdomar
av kommunen erbjudas en utvecklande insats på
heltid. Ungdomar som nekar att ta erbjudna insat-
ser har starkt begränsade möjligheter att erhålla
något stöd. Därmed motverkas ett skadligt social-
bidragsberoende.

Kompetensutveckling i vård och omsorg

Regeringen föreslår att de lokala arbetsförmed-
lingarna får ökade möjligheter för satsningar på
kompetensutveckling inom vård och omsorg.
Satsningen kan kombineras med andra åtgärder
som t.ex. resursarbete, utbildning i företag m.m..

Flaskhalsar

Regeringen följer aktivt utvecklingen på arbetsmark-
naden avseende flaskhalsar och bristsituationer på
olika områden.

Lönebildningen

Under de senaste 20 åren har den svenska lönebild-
ningen inte fungerat tillfredsställande. Detta måste
förändras. Utan en väl fungerande lönebildning kan
målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 ej
nås. För att det skall vara möjligt att nå målet måste
den kommande avtalsrörelsen ge betydligt lägre no-
minella löneökningar än den föregående. Konsekven-
serna av brister i lönebildningen är annorlunda nu än
förr. Förr var det under en övergångstid möjligt att
misslyckas och leva med konsekvenserna. Det är det
inte längre. Nu leder högre löneökningar i Sverige än
i omvärlden till att massarbetslösheten biter sig fast.

I samband med den ekonomiska vårpropositionen
1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att
redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheten
att gemensamt formulera nödvändiga förändringar
av förhandlings- och lönebildningssystemet. I flera av
de svar som parterna lämnade framhölls att en för-
stärkning av medlingsfunktionen kan behöva göras.
Regeringen har därför tillsatt en utredning som bl.a.
kommer att se över denna fråga. Utredningen, som
arbetar i nära samarbete med parterna, har även i
uppgift att analysera vilken effekt på lönebildningen,
och därmed den strukturella arbetslöshetsnivån, som
övriga av parterna föreslagna åtgärder kan ha. Ett
slutbetänkande kommer att överlämnas i november
1998 med förslag till effektiva åtgärder så att den
nödvändiga förbättringen av lönebildningen kommer
till stånd.

1.4.5 Hållbara Sverige

En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag
klarar våra behov utan att äventyra förut-
sättningarna för framtida generationer. Minskad
miljöbelastning, effektivare resursanvändning och
ökad användning av förnyelsebara resurser står i
samklang med hög tillväxt och är en förutsättning
för den. Politiken för att ställa om Sverige till ekolo-
gisk hållbarhet utgör i sig en tillväxtpotential och är
därför en del av politiken för att stärka det svenska
näringslivet och öka sysselsättningen. Den globala
marknaden för miljöteknik, miljöanpassade och re-
surssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige och
svensk industri går i spetsen för en utveckling mot
ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar
på dessa framtidsmarknader.

PROP. 1997/98:1

Regeringen har gjort mycket för att vända utveck-
lingen i ekologiskt hållbar riktning. I vår-
propositionen aviserades en rad förslag för att på-
skynda omställningen:

Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Regeringen föreslog i vårpropositionen ett stöd till
lokala investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor
för en treårsperiod. Stöd ges till lokala investeringar
som ökar den ekologiska hållbarheten. Kommunerna
ansvarar för att i samråd med företag och andra in-
vesterare utarbeta lokala investeringsprogram. Beslut
om vilka kommuner som får stöd i första omgången
kommer att tas i början av 1998. De kommuner som
önskar komma i fråga har redan påbörjat arbetet
med att ta fram lokala program. Programmen skall
ge bättre miljö och nya jobb.

Nationella investeringsprogram

Omställningen av energisystemet är ett led i Sveri-
ges strävan att vara ett föregångsland när det gäl-
ler att skapa en ekologiskt hållbar utveckling.
Riksdagen har beslutat om ett program på 9 mil-
jarder kronor under en sjuårsperiod för att effek-
tivisera energianvändningen och öka användning-
en av förnybara energikällor. Programmets
huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning
på forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik.

I vårpropositionen aviserades ett nationellt inves-
teringsprogram för ökade infrastrukturinvesteringar
som leder till en höjd långsiktig tillväxtpotential för
Sverige samtidigt som sysselsättningen främjas på
kort sikt. Detta program förverkligas nu. En för-
handlingsman arbetar för närvarande på regeringens
uppdrag med att ta fram ett förslag till avtal mellan
staten och lokala och regionala aktörer om finansie-
ring, utbyggnad och trafikering av Botniabanan. Re-
geringen föreslår ett ökat statligt stöd till Inlandsba-
nan. De angelägna trafikprojekten i Stockholm och
Göteborg får ta i anspråk en nationell finansiering i
avvaktan på utredningar om finansiering i annan
form.

Riktlinjer för det fortsatta arbetet

Arbetet med ökad hållbarhet bedrivs på bred front
enligt de övergripande riktlinjer som redovisas i en
särskild skrivelse. Där redovisas också de aktuella
åtgärdsprogrammen inom respektive departements
verksamhetsområde. Motsvarande redovisning kom-
mer att ske årligen i samband med budgetproposi-
tion.

Varor och tjänster som styr mot målen för ekolo-
giskt hållbar utveckling skall så långt som möjligt
prioriteras vid upphandling. En delegation kommer
att inrättas med ansvar för att driva på den offentliga
upphandlingen. Regeringen avser att inbjuda till en
öppen dialog med det svenska näringslivet om möj-
ligheterna till effektivisering av energi- och materi-

alutnyttjande och till att begränsa utsläppen ytterli-
gare. En satsning för att gynna export av miljöteknik
och ekologiskt hållbara produkter förbereds. Frivillig
miljömärkning av skolor införs.

Användningen av energi och naturresurser bör bli
betydligt mer effektiv. Begreppet faktor 10 (att an-
vändningen behöver bli i genomsnitt 10 gånger effek-
tivare under ett par generationer) kan tjäna som en
kompass i detta arbete och stimulera till debatt och
nödvändigt nytänkande.

Inom en generation bör regionala miljöproblem
som försurning och övergödning vara lösta och fun-
gerande kretslopp etablerade för de flesta material.

1.4.6 Samarbete för sysselsättning

Sysselsättningen är en fråga av gemensamt intresse
för EU:s medlemsländer. Denna linje har Sverige
drivit under lång tid. Vid EU:s toppmöte i Ams-
terdam lades grunden för ett intensifierat samar-
bete om ökad sysselsättning. Det svenska initiati-
vet vid regeringskonferensen resulterade i en ny
avdelning om sysselsättning i fördraget. Den inne-
bär både en ökad ambition i bekämpningen av ar-
betslösheten och en förstärkt samordning av sys-
selsättningspolitiken. En resolution om tillväxt
och sysselsättning antogs.

- Genom att studera varandras framgångar och
misstag kan vi lära av varandra. Samarbete samt
informations- och erfarenhetsutbyte mellan med-
lemsländerna innebär förbättrade möjligheter att
minska arbetslösheten.

- Gemensamma mål liksom de planerade samord-
nings- och övervakningsförfarandena skapar för-
utsättningar för en samsyn i sysselsättningsfrågan
mellan länderna. Därmed kan vidtagna syssel-
sättningsåtgärder få ett större genomslag.

I Amsterdam beslutades också att de nya fördragsbe-
stämmelserna skall börja tillämpas så snart som möj-
ligt. Regeringen kommer att lägga stor vikt vid detta
inför toppmötet. Ett annat viktigt tema på toppmötet
bör vara att nå en ökad flexibilitet på arbetsmarkna-
den genom att stärka individens kompetens och möj-
ligheter - en positiv flexibilitet. Ytterligare inslag i en
politik på europeisk nivå blir att främja ekologisk
hållbarhet, forskning och utbildning samt investe-
ringar i infrastruktur. Det handlar också om att öka
konkurrenstrycket i ekonomierna genom att fördju-
pa och utveckla den inre marknaden och driva en
generös handelspolitik gentemot unionens handel-
spartners.

EU:s utvidgning med länder i Central- och Östeu-
ropa är en angelägen uppgift och en historisk möjlig-
het som har ett starkt stöd hos den svenska regering-
en. En stabil demokratisk utveckling och en snabb

PROP. 1997/98:1

marknadsanpassning bidrar till fred och säkerhet
samt främjar tillväxten i både gamla och nya med-
lemsländer. Utvidgningen ställer stora krav på EU.
Behovet av att i grunden reformera jordbruks- och
strukturfondspolitiken förstärks av utvidgningspro-
cessen. Det gäller också det finansiella perspektivet
där ledstjärnan måste vara budgetär återhållsamhet
och effektivitet. Nuvarande tak för EU-budgeten på
1,27 procent av EU:s samlade bruttonationalin-
komst, BNI, skall vara oförändrat även sedan EU har
utvidgats med nya länder.

Ett extra toppmöte om sysselsättning skall hållas i
november 1997.

DIAGRAM 1,9

Den egentliga skattekvoten

Procent av BNP

65 ---------

Källa: Finansdepartementet

1.5 Skattepolitiken

Välfärd kan inte byggas på lånade pengar. Ofinansie-
rade skattesänkningar och utgiftsökningar är inget
annat än morgondagens skattehöjningar. Skatteutta-
get i Sverige höjdes därför som en del av saneringen
av de offentliga finanserna.

Skattekvoten, skatteintäkterna som andel av BNP,
har de senaste åren ökat. Men den formella skatte-
kvoten tar inte hänsyn till att ofinansierade skatte-
sänkningar endast innebär att skatteuttaget skjuts
framåt i tiden. Ett sätt att visa detta är att addera
skattekvoten till det offentliga underskottet. Då er-
hålls en bild av den egentliga skattekvoten. I dia-
grammet nedan syns tydligt att den egentliga skatte-
kvoten har minskat avsevärt sedan 1993 då
underskottet var som högst. Den egentliga skattekvo-
ten visar hur mycket skatt som måste betalas för att
välfärden skall vara finansierad.

En orsak till att Sverige har en hög formell skatte-
kvot jämfört med andra länder är teknisk. I Sverige
är många transfereringar skattepliktiga som t.ex.
sjukförsäkringen. Dessutom har vi i Sverige bidrag
där andra länder har skatteavdrag, som t.ex. barnbi-
drag. Därmed tenderar den formella svenska skatte-
kvoten att bli högre än i andra länder med likartad
storlek på den offentliga sektorn.

Förutom att skatterna finansierar den gemensamma
välfärden fyller de andra funktioner. Skatterna har en
fördelningspolitisk betydelse, men det viktigaste för
en rättvis fördelning är att alla ges möjlighet till arbe-
te och god utbildning. Skattesystemet måste också
vara ekonomiskt effektivt. Det innebär att snedvri-
dande effekter och kostsam administration måste
undvikas.

Villkoren för företag och företagande har förbätt-
rats avsevärt de senaste åren trots att även företagen
har fått bidra till saneringen av de offentliga finan-
serna. Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge
förmånlig i ett internationellt perspektiv. Regeringen
har lagt en rad förslag som förbättrar villkoren för
mindre och medelstora företag och stimulerar kvin-
nors företagande som är relativt sett mindre omfat-
tande än mäns.

- Lättnader i ägarbeskattningen med 4,0 miljarder
kronor har genomförts för att förbättra villkoren
för nyinvesteringar och kapitalförsörjning i ono-
terade bolag.

- Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med in-
riktning mot små och medelstora företag har ut-
vidgats till att motsvara en lönesumma på upp till
850 000 kr per år från och med 1998. Skattelätt-
naden uppgår till 2,7 miljarder kronor.

- Även beskattningen av enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag har lindrats.

- Regeringen bedriver ett brett arbete för att för-
enkla regler och rutiner för framför allt småföre-
tagen.

- Ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter träder i kraft den 1 januari
1998. Det nya systemet med s.k. skattekonton
kommer att underlätta och förenkla arbetet både
för företag och skatteförvaltningar.

- Reglerna om utfärdande av F-skattesedel kommer
att förändras.

PROP. 1997/98:1

Under våren har riksdagen beslutat om en ny ut-
formning av förmögenhetsskattelagen. Liksom tidi-
gare är huvudägare som noterats på Stockholms
fondbörs efter 1991 under vissa förutsättningar be-
friade från förmögenhetsskatt. Regeringen lägger i
denna proposition förslag som innebär att förmö-
genhetsskatten ändras för att ogynnsamma effekter
för aktiemarknadens funktionssätt skall undvikas.

Skattereformen

Skattereformen som genomfördes 1990-1991 inne-
bar en genomgripande förändring av hela det svens-
ka skattesystemet. Det fanns en bred politisk enighet
om att det tidigare skattesystemet hade tjänat ut. Det
gav varken en rättvis beskattning, en rimlig fördel-
ning av skatteuttaget eller goda förutsättningar för
arbete och investeringar.

Syftet med skattereformen var att modernisera
skattesystemet och minska dess snedvridande effekter
på samhällsekonomin. Skattereglerna skulle för-
enklas, arbetsutbudet stimuleras och möjligheterna
till skatteplanering minskas. Syftet var således inte att
minska det totala skatteuttaget. Reformen skulle va-
ra finansierad och inte heller medföra ökad spridning
i ekonomisk standard.

En viktig förändring var att de tidigare höga mar-
ginaleffekterna sänktes vilket innebar att värdet av
olika avdragsmöjligheter minskade avsevärt. Kapi-
talbeskattningen gjordes också mera likformig vilket
bidrog till att motverka spekulationstendenserna i
svensk ekonomi. Regeringen redovisar i bilaga 6 sin
slutgiltiga bedömning av skattereformen.

Reformens syften har uppnåtts i nästan alla delar.
Ett av de viktigaste målen för skattereformen var att
den skulle vara fullt ut finansierad och att varje
grupp skulle finansiera sina egna skattesänkningar.
Det är dock inte möjligt att hävda att skattereformen
var fullt ut finansierad. För att stärka rättvisan och
medverka till den återstående finansieringen av skat-
tereformen ska en ny och högre nivå på statsskatten
införas för dem med högst inkomster.

En höjning av barnbidragen var också ett viktigt
inslag i skattereformen. På grund av det statsfinansi-
ella läget var det dock inte möjligt att genomföra
höjningen fullt ut som planerat. Vid saneringen av de
offentliga finanserna tvingades regeringen istället se-
nare att föreslå en sänkning av barnbidraget. Rege-
ringen föreslår nu en höjning av barnbidraget och
studiebidraget i studiehjälpen från 640 kronor till
750 kronor per barn och månad samtidigt som fler-
barnstilläggen återinförs. Detta bidrar till att förbätt-
ra fördelningsprofilen i linje med vad som åsyftades i
skattereformen.

Genom att brytpunkten för statlig skatt inte har
höjts i takt med inkomstökningarna har stora grup-
per löntagare börjat betala statlig inkomstskatt. Den

utvecklingen bör vändas så att reformens intention
att högst 15 procent av inkomsttagarna skall betala
statlig inkomstskatt på sikt uppnås.

Skattereformen var också startskottet för ett grö-
nare skattesystem. Energiskatternas framtida ut-
formning ses nu över inom regeringskansliet. Viktiga
utgångspunkter är riksdagens beslut om energipoliti-
ken våren 1997, den energiintensiva industrins kon-
kurrenskraft, de betänkanden som presenterats av
Skatteväxlingskommittén och Alternativbränsleut-
redningen samt EU-kommissionens förslag till ett
nytt energibeskattningsdirektiv. Även vägtrafikens
beskattning ses över, med syfte att inom ramen för
ett oförändrat skatteuttag åstadkomma bättre styref-
fekter vad avser trafiksäkerhet och miljö. 1 denna
proposition redovisar regeringen dessutom förslag till
nya riktlinjer för beskattningen av biobränslen i for-
donstrafik.

Den internationella dimensionen i skattepolitiken
blir allt viktigare. Varje lands förutsättningar att ta ut
skatter och tillämpa egna regler förändras. Regering-
en arbetar inom ramen för EU och OECD för att
etablera en uppförandekod som förhindrar att en-
skilda länder genom illojal skattekonkurrens söker
locka till sig företag och kapital. Ett exempel på att
detta arbete kan vara framgångsrikt är de gemen-
samma regler om mervärdesskatt på teletjänster som
EU-länderna enades om under våren. Reglerna bidrar
både till att motverka skatteflykt från EU-länderna
och till att motverka snedvridning av konkurrensen
mellan inhemska och utländska telebolag.

Skattefusk skall bekämpas

Bekämpningen av ekonomisk brottslighet och skatte-
fusk är en angelägenhet för alla i samhället. Den
ekonomiska brottsligheten innebär att hela bördan
för skatter och avgifter läggs på de hederliga skatte-
betalarna och de seriösa företagen. Skattefusk utsät-
ter den seriöse företagaren för en snedvridning av
konkurrensen. Bekämpningen av skattefusk är därför
en viktig del i en politik för företagande. Regeringen
har under året föreslagit en rad åtgärder.

- Generalklausulen mot skatteflykt föreslås få en
ny och något skarpare utformning inom ramen
för bevarad rättssäkerhet.

- Reglerna för taxeringsrevision har setts över och
förstärkts. Revision skall i fortsättningen få ske
under löpande räkenskapsår och hos tredje man.

- Kontrolluppgiftsskyldighet har införts om aktie-
försäljning.

- Särskilda brottsutredande enheter föreslås in-
rättas inom skattemyndigheterna. Därigenom
kommer den kompetens och erfarenhet som finns

PROP. 1997/98:1

inom skatteförvaltningen att kunna utnyttjas ef-
fektivare vid brottsbekämpningen.

- I kampen mot internationell brottslighet är in-
formationsutbyte och underrättelseverksamhet av
avgörande betydelse. Regeringen har presenterat
förslag till en ny lag som klargör och reglerar tul-
lens underrättelseverksamhet och brottsregister.
Sverige deltar också aktivt i det arbete som pågår
för att reformera transiteringssystemet inom EU.

- I samband med Sveriges inträde i EU genomför-
des stora förändringar av Tullverkets verksamhe-
ter. En särskild utredare har fått i uppdrag att gö-
ra en utvärdering av Tullverkets dimensionering
och organisation.

Skatteflyktskommittén har lämnat förslag som bland
annat innebär förbättrade möjligheter till kontroll
och indrivning av punktskatter samt utökad legitima-
tionskontroll. En proposition på grundval av betän-
kandet planeras till våren 1998.

Socialavgifterna

Socialförsäkringssystemen har de senaste åren ge-
nomgått stora förändringar. Både reglerna för social-
försäkringsförmåner och uttaget av sociala avgifter
har ändrats samtidigt som den ekonomiska krisen i
början 1990-talet inneburit att beteendemönstren
förändrats. Detta har bidragit till att intäkterna från
olika avgifter inte motsvarar kostnaden för de för-
säkringar de skall finansiera. Regeringen föreslår där-
för en omfördelning av socialavgifterna inom ramen
för ett i princip oförändrat totalt uttag för att skapa
bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter
i bland annat sjukförsäkringssystemet. Samtidigt om-
vandlas den allmänna egenavgiften till sjukförsäk-
ringen till en pensionsavgift

1.6. Fördelningspolitiken

För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en
statsfinansiell kollaps. I budgetpropositionen i janua-
ri 1995 beräknades lånebehovet för ett år till 229
miljarder kronor. Enbart ränteutgifterna för denna
upplåning motsvarade med dåvarande 12-procentiga
räntor mer än 400 kronor i månaden för varje ar-
betsför svensk. Ett år till med denna upplåning hade
fördubblat beloppet.

En trygg välfärd går inte att bygga på lånade
pengar. Om det saknas en fast grund bestående av
sunda finanser finns det i längden inte något ut-
rymme för en rättvis fördelningspolitik. Det är därför

de svagaste grupperna som har allra mest att vinna
på starka offentliga finanser.

För att bemästra den statsfinansiella krisen har
nästan alla medborgare fått göra betydande upp-
offringar. Konsolideringsprogrammet för att sanera
de offentliga finanserna omfattar 126 miljarder kro-
nor. Knappt hälften utgörs av skatter och resten av
besparingar. Budgetsaneringsprogrammet är i och
med 1998 års budget nu fullt ut genomfört.

Saneringspolitiken har utformats med sikte på att
alla medborgare rättvist skall vara med om att dela
på bördorna. Med hjälp av fördelningsberäkningar
har regeringen fortlöpande analyserat och redovisat
effekterna av de ändrade reglerna i skatte- och bi-
dragssystemen. Beräkningarna är viktiga underlag
men de ger inte en fullständig bild av fördelningsut-
fallet eftersom de inte beaktar att skolan, vården och
omsorgen har prioriterats eller att inkomstfördel-
ningen också påverkas av att saneringen förbättrar
samhällsekonomin, t.ex. att räntan nästan har halve-
rats sedan sommaren 1994. De är också statiska; för-
delningsutfallet hade varit gynnsammare om man
hade kunnat jämföra saneringsprogrammets effekter
med vad som hade hänt utan budgetförstärkningarna
eller med en politik som inte prioriterat en rättvis
fördelning.

En mer utförlig fördelningsanalys av sanerings-
programmet redovisas i bilaga 7 där beräkningarna
uppdaterats med hänsyn till nya beslut i riksdagen,
förändrade ekonomiska antaganden och de åtgärder
som föreslås i denna budgetproposition. Hushållen
har därvid delats in i 10 lika stora grupper, decil-
grupper, så att hushållen som har de lägsta dispo-
nibla inkomsterna med hänsyn till försörjnings-
bördan hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i
decilgrupp 2 osv. till decilgrupp 10 med hushållen
som har den högsta ekonomiska standarden.

Den femtedel av hushållen som har högst ekono-
misk standard (decilgrupp 9 och 10) bidrar med
drygt 43 procent av de totala budgetförstärkningar-
na, medan den femtedel som har lägst ekonomisk
standard (decilgrupp 1 och 2) bidrar med knappt 11
procent (diagram 1.10). Hushållen i decilgrupp 10
bidrar med 31 procent.

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 1.10

Andel av saneringsprogrammet som respektive
decilgrupp bidrar med

Procent

Källa: Finansdepartementet Decilgrupp

Fördelningseffekterna kan också visas genom att
man beräknar vad respektive decilgrupp bidrar med i
procent av deras disponibla inkomster, dvs. decil-
gruppernas relativa bidrag. Beräkningarna visar att
tiondelen med den högsta ekonomiska standarden
får vidkännas den största relativa inkomstminskning-
en genom saneringsprogrammet (diagram 1.11).
Hushållen med lägre ekonomisk standard träffas
också något hårdare än andra grupper men efter de
åtgärder som nu föreslagits har skillnaderna minskat
avsevärt. Resultaten för decilgrupp 1 är svårtolkade
eftersom den innehåller många hushåll som endast
har en tillfälligt låg inkomst t.ex. i samband med stu-
dier, värnpliktstjänstgöring eller i samband med le-
dighet. Det är också ofta hushåll med en låg ekono-
misk standard som gynnas av att vården och
omsorgen prioriteras och av de stora satsningarna på
utbildningen.

DIAGRAM 1.11

Förändring av disponibel inkomst justerad för för-

1 23456789 10

Källa: Finansdepartementet Decilgrupp

De utförligare analyserna i den fördelningspolitiska
redogörelsen (bilaga 7) visar dessutom följande:

- Nettoeffekterna av saneringsprogrammet är i ge-
nomsnitt i stort sett lika för män och kvinnor.
Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna,
kvinnorna främst av minskade transfereringar.

Saneringsprogrammet har rimliga jämställdhetsef-
fekter.

- Flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar har träffats
något hårdare av budgetåtgärderna än andra fa-
miljetyper. Därför är det rimligt att dessa grupper
prioriteras när det ekonomiska utrymmet medger
det. Efter nu föreslagna åtgärder minskar skillna-
derna påtagligt. Även här bör man också beakta
att om inte skolan, vården och omsorgen hade
prioriterats hade barnfamiljer och kvinnor drab-
bats ännu hårdare.

- Företagar- och tjänstemannahushåll har betalat
mer av saneringen än arbetarhushåll.

- Ålderspensionärer och ungdomar har som grup-
per betraktat klarat sig relativt väl medan det är
hushåll i förvärvsaktiv ålder som har fått bära de
största inkomstminskningarna.

Dessa beräkningar inkluderar inte fördelningseffek-
terna av den sänkta räntan. Den ekonomiska politi-
ken och saneringsåtgärderna har haft som en central
uppgift att skapa förutsättningar för en lägre ränta. I
september 1994 var räntan på en tioårig statsobliga-
tion 11,2 procent. Tre år senare, i september 1997,
ligger motsvarande ränta på 6,5 procent. Som fram-
går av diagram 1.12 är fördelningseffekterna av en
lägre ränta i huvudsak positiva.

DIAGRAM 1.12

Fördelningseffekter av den lägre räntan

Procent

Källa: Finansdepartementet

Den största fördelningspolitiska orättvisan finns
dock mellan dem som saknar arbete och dem som
har. I nedanstående diagram visas en beräkning av de
direkta fördelningseffekterna av en halverad arbets-
löshet. De fördelningspolitiska effekterna är mycket
goda. Det är ett av många skäl till att regeringen har
som mål att halvera den öppna arbetslösheten till år
2000.

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 1.13

Fördelningseffekter av en halverad arbetslöshet

Procent

Källa: Finansdepartementet

DIAGRAM 1.14

Inkomstspridningen 1991-1997

Gini

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementet

I den fördelningspolitiska redogörelsen (bilaga 7)
kompletteras regelanalyserna av saneringsprogram-
met med en analys av utvecklingen av fördelningen
av den ekonomiska standarden 1991-1997. Den in-
nefattar således de samlade effekterna av sanerings-
programmet, andra åtgärder i skatte- och transfere-
ringssystemen och den allmänna ekonomiska utveck-
lingen. Den bygger på en framskrivning av inkomst-
fördelningen från 1995 till 1996 och 1997. Resulta-
ten för dessa år visar således inte den faktiska in-
komstfördelningen utan en bedömning av det troliga
utfallet. I diagram 1.14 visas Gini-koefficientens ut-
veckling mellan 1991 och 1997, ett högt värde inne-
bär större inkomstspridning än ett lägre. Huvudresul-
taten är följande:

- Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i in-
komstspridningen hittills under 1990-talet.

- Skatternas och transfereringarnas sammantagna
utjämningseffekt har ökat 1991-1997.

- Breda grupper av vanliga löntagare, ungdomar
och även personer med höga inkomster har fått
en påtagligt minskad ekonomisk standard hittills
under 1990-talet, trots en viss återhämtning un-
der senare år.

- Flerbarnsfamiljer har förlorat mest medan grup-
pen ålderspensionärer har fått en ökad standard
under krisåren.

- Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50
procent av medianinkomsten) har ökat något un-
der perioden. Statistiken påverkas dock av att an-
talet studerande ökat.. De välbeställdas andel av
de totala inkomsterna har inte ökat.

Sammanfattningsvis kan sägas att saneringen av de
offentliga finanserna i huvudsak har skett rättvist.
Sverige har klarat den ekonomiska krisen utan att
klyftorna har tillåtits öka påtagligt. Tack vare den
framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna
står Sverige nu åter starkt. Därmed finns det en fast
grund för en mera offensiv fördelningspolitik.

Förslag till
riksdagsbeslut

2 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

PROP. 1997/98:1

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 1998

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekono-
miska politiken som regeringen förordar (avsnitt
1),

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998
ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning (avsnitt 4.3.5),

3. godkänner en reviderad beräkning av de offentli-
ga utgifterna för åren 1998-2000 (avsnitt 4.5.2,
tabell 4.9),

4. beslutar om fördelning av utgifterna för budget-
året 1998 på utgiftsområden i enlighet med vad
regeringen anfört (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),

5. godkänner den preliminära fördelningen av utgif-
terna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och
2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete
(avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),

6. godkänner beräkningen av statsbudgetens in-
komster för budgetåret 1998 (bilaga 1),

7. godkänner beräkningen av förändringar i an-
slagsbehållningarna under budgetåret 1998
(tabell 4.10),

8. godkänner beräkningen av förändringar av myn-
digheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskonto-
ret för budgetåret 1998 (avsnitt 4.3.5, tabell 4.4),

9. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998
dels besluta om lån i Riksgäldskontoret till inves-
teringar i anläggningstillångar intill ett samman-
lagt belopp av 15 700 000 000 kronor, dels be-
sluta om krediter för myndigheters räntekonton
intill ett sammanlagt belopp av 13 400 000 000
kronor (avsnitt 4.6, tabell 4.11 och 4.12),

10. godkänner beräkningen av budgeteffekter för
budgetåret 1998 av förändrade skatte- och av-
giftsregler (avsnitt 4.8),

11. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998
enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med un-
dantag för anslag anvisade för förvaltningsända-
mål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om an-
slag på tilläggsbudget inte hinner inväntas och om
överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten
(avsnitt 4.9),

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1988:1387) om statens upplåning,

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 1997

13. godkänner det som regeringen förordar om prin-
ciperna för tillfälligt driftsstöd (avsnitt 5.2),

14. bemyndigar regeringen att för vissa länder fast-
ställa utgiftsramen till fem gånger landramen för
budgetåret 1995/96 omräknat på 12-månaders-
basis (avsnitt 5.6),

15. godkänner att det under utgiftsområde 14 anvi-
sade ramanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der används för utgifterna för ett nationellt pro-
gram för IT-utbildning (avsnitt 5.11),

16. bemyndigar regeringen att överta Kungliga Dra-
matiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret
(avsnitt 5.13),

17. godkänner att regeringen får använda högst
500 000 000 kronor av det under utgiftsområde
19 uppförda ramanslaget Regionalpolitiska åt-
gärder till ett program för regional näringspolitik
och särkilda regionalpolitiska åtgärder (avsnitt
5.15),

PROP. 1997/98:1

18. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997
ge Affärsverket Svenska kraftnät befogenhet att
inom en sammanlagd ram om 2 500 000 000
kronor få ta upp lån i och utanför Riksgäldskon-
toret (avsnitt 5.17),

19. godkänner vad regeringen anför om Statens Ha-
verikommitssion (avsnitt 5.18),

20. godkänner att regeringen får använda det under
utgiftsområde 22 uppförda ramanslaget Informa-
tionsteknik: Telekommunikationer till en förstu-
die om Sveriges IT-utveckling (avsnitt 5.18),

21. godkänner att det under utgiftsområde 23 upp-
förda ramanslaget Räntekostnader för förskotte-
rade arealersättningar m.m. även får belastas med
s.k. tekniska kostnader till följd av offentlig lag-
ring (avsnitt 5.19),

22. godkänner vad regeringen föreslagit avseende av-
giftsfinansieringen av det under utgiftsområde 23
föreslagna ramanslaget Djurregister (avsnitt
5.19),

23. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområ-
den samt ändrade och nya anslag i enlighet med
specifikation i bifogade tabell,

såvitt avser skattefrågor

24. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,

25. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter,

26. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

27. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

28. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader,

29. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,

30. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

31. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,

32. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

33. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

34. antar regeringens förslag till lag om ändring i tax-
eringslagen (1990:324),

35. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid be-
skattning,

36. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:439) om beskatning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

37. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

38. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskat-
telagen (1928:370),

39. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983:
1092) med reglemente för Allmänna pensions-
fonden,

40. antar regeringens förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),

41. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

42. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:324) om begränsning av skatt,

43. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,

44. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter
för byggnadsarbete på bostadshus.

PROP. 1997/98:1

SPECIFIKATION AV ÄNDRADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT ÄNDRADE OCH NYA ANSLAG
FÖR BUDGETÅRET 1997

TUSENTAL KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE	ANSLAGS- NUMMER		BELOPP ENLIGT STATSBUDGET 1997 + TB1 1997	FÖRÄNDRING AV RAM/ANSLAG	NY RAM/ NY ANSLAGSNIVÅ
1		Rikets styrelse	3 761 330	+2 000	3 763 330
	D3	Sametinget, ramanslag	10 497	+2 000	12 497
2		Samhällsekonomi och finansförvaltning	4 307 556	+2 500	4 310 056
	Al	Konjunkturinstitutet, ramanslag	29 208	+1 000	30 208
	A6	Finansinspektionen, ramanslag	110 105	+1 500	111 605
	A8	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag	83 348	+2 500	85 848
	A9	Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag	1 500 000	-2 500	1 497 500
4		Rättsväsendet	20 842 537	0	20 842 537
	Dl	Kriminalvården, ramanslag	3 837 161	-9 000	3 828 161
	Fl	Brottsförebyggande rådet, ramanslag	25 355	+9 000	34 355
	F6	Rättshjälpskostnader, ramanslag	853 972	-14 000	839 972
	F7	Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag	10 222	+14 000	24 222
6		Totalförsvar	42 522 642	0	42 522 642
	Al	Försvarsmakten, ramanslag	38 333 826	-50 000	38 283 826
	B3	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag	1 141 578	+50 000	1 191 578
8		Invandrare och flyktingar	3 453 088	0	3 453 088
	A1	Statens invandrarverk, ramanslag	506 603	+4 000	510 603
	A4	Utlänningsnämnden, ramanslag	66 675	+1 500	68 175
	A5	Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag	64 240	-1 500	62 740
	A6	Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag	130 000	-34 000	96 000
	Bl	Särskilda insatser i invandrartäta områden, ramanslag	125 000	■70 000	55 000
	B2	Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, obetecknat anslag	20 000	-10 000	10 000
	B5	Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag	1 160 591	+110 000	1 270 591
9		Hälsovård, sjukvård och social omsorg	23 671 787	+344 320	24 016 107
	Al	Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag	15 512 000	-130 000	15 382 000
	A2	Bidrag till hälso- och sjukvård, obetecknat anslag	908 150	+75 000	983 150
	A5	Bidrag till WHO, ramanslag	32 780	+6 320	39 100
	A9	Folkhälsoinstitutet, ramanslag	1 13 460	-10 000	103 460
	B7	Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag	4 138 000	+338 000	4 476 000
	C5	Statens institutionsstyrelse, ramanslag	507 720	+65 000	572 720
12		Ekonomisk trygghet för familjer och barn	35 161 050	+588 550	35 749 600
	A3	Underhållsstöd, ramanslag	2 411 450	+588 550	3 000 000
13		Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	41 730 384	+1 585 000	43 315 384
	A1	Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag	39 644 334	+1 585 000	41 229 334
14		Arbetsmarknad och arbetsliv	50 160 947	+6 293	50 167 240
	A5	Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, ramanslag	14 917	+8 793	23 710
	01	Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag	3 000	-2 500	500

PROP. 1997/98:1

TUSENTAL KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE	ANSLAGS- NUMMER		BELOPP ENLIGT STATSBUDGET 1997 + TB1 1997	FÖRÄNDRING AV RAM/ANSLAG	NY RAM/ NY ANSLAGSNIVÅ
16		Utbildning och universitetsforskning	25 562 559	+159 500	25 722 059
	B45	Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag	534 155	+ 159 500	693 655
	Cl	Högskoleverket, ramanslag	143 671	-22 000	121 671
	C3	Centrala studiestödsnämnden, ramanslag	276 727	+22 000	298 727
	D18	Europeisk forskningssamverkan, ramanslag	317 367	-10 000	307 367
	El	Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m., ramanslag	35 828	+ 10 000	45 828
18		Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	33 368 197	+3 000	33 371 197
	A11	Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag	3 000	+3 000	6 000
20		Allmän miljö- och naturvård	1 335 971	+28 755	1 364 726
	A2	Miljöövervakning m.m., ramanslag	93 952	+ 19 984	113 936
	A11	Utbildning och information om miljöbalken, reservationsanslag	nytt	+8 000	8 000
	B4	Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag	26 752	+771	27 523
22		Kommunikationer	25 267 942	0	25 267 942
	B2	Transportstöd för Gotland, ramanslag	175 000	+7 000	182 000
	B5	Övervakning av M/S Estonia, reservationsanslag	24 000	-9 166	14 834
	B7	Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning, obetecknat anslag	4 500	+3 000	7 500
	B8	Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia, ramanslag	nytt	+2 166	2 166
	D2	Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag	412 946	-3 000	409 946
23		Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 556 858	+36 450	13 593 308
	Bl	Statens jordbruksverk, ramanslag	187 614	+ 15 000	202 614
	B2	Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag	45 000	-22 000	23 000
	B8	Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag	149 000	-16 000	133 000
	B18	Djurregister, ramanslag	nytt	+ 10 000	10 000
	B19	Vissa saneringsåtgärder i Solna, obetecknat anslag	nytt	+2 000	2 000
	Cl	Fiskeriverket, ramanslag	58 166	+3 650	61 816
	E2	Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag	77 691	+7 800	85 491
	E5	Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag	110 000	+36 000	146 000
		Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget		+2 756 368

Lagförslag

PROP. 1997/98:1

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1988:1387)
om statens upplåning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1387) om statens upp-
låning

dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införs en ny paragraf, 1 a §, av följande lydel-
se.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 a§

Efter särskilt bemyndigande
som lämnas av riksdagen för ett
budgetår i sänder får regeringen
eller efter regeringens bestäm-
mande ett affärsverk ta upp lån
till staten för affärsverkets verk-
samhet.

Lån som har tagits upp av sta-
ten enligt 1 § förvaltas av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, av Riksgäldskon-
toret.

Lån som har tagits upp av sta-
ten enligt 1 eller 1 a § förvaltas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av Riksgäldskon-
toret eller affärsverket.

Om staten tar upp ett lån för att tillgodose Riksbankens behov av
valutareserv, får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte mot de
lånade medlen endast användas för återbetalning av samma lån. Rege-
ringen kan dock, i samråd med Riksbanken, besluta annat om det finns
särskilda skäl.

För samtliga lån och garantier
som regeringen eller riksgäldskon-
toret ombesörjer är staten ansva-
rig-

För samtliga lån och garantier
som regeringen, Riksgäldskonto-
ret eller ett affärsverk ombesörjer
är staten ansvarig.

¹ Senaste lydelse 1995:970.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

PROP. 1997/98:1

3.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:1744) om allmän-
na egenavgifter samt 1-4, 6 och 7 §§ lagen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

Lag om allmänna egenavgifter

FÖRESLAGEN LYDELSE

Lag om allmän pensionsavgift

1§

Allmänna egenavgifter skall be-
talas enligt denna lag.

Den som uppbär sådan in-
komst som avses i 3 § skall på av-
giftsunderlaget för varje år betala
allmänna egenavgifter i form av

1. pensionsavgift med 1 pro-
cent,

2. sjukförsäkringsavgift med
5,95 procent.

Avgifterna avrundas var för sig
till närmast hela hundratal kronor.
Avgift som slutar på 50 kronor
avrundas till närmast lägre hund-
ratal kronor.

Allmän pensionsavgift skall be-
talas enligt denna lag.

2§²

Den som uppbär sådan in-
komst som avses i 3 § skall på av-
giftsunderlaget för varje år betala
allmän pensionsavgift med 6,95
procent.

Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

Avgifterna beräknas på sådan
inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan in-
komst av annat förvärvsarbete

som avses i 11 kap. 3 § nämnda
lag om den enskilde är skattskyl-
dig för inkomsten enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370). In-
komst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall där-

Avgiften beräknas på sådan in-
komst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan in-
komst av annat förvärvsarbete

vid var för sig avrundas till när-
mast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kost-
nader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
ettusen kronor.

Avgifterna beräknas på sum-
man av inkomsterna till den del
summan inte överstiger sju och en
halv gånger det förhöjda basbe-
loppet som anges i 1 kap. 6 § la-
gen om allmän försäkring.

Avgiften beräknas på summan
av inkomsterna till den del sum-
man inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet
som anges i 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.

Avgifter skall inte betalas av
den som vid årets ingång har fyllt
65 år.

4§⁴

Avgift skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt 65
år.

PROP. 1997/98:1

Avgifter skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Pensionsavgiften används till
finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Sjukförsäkringsavgiften används
till finansiering av sjukförsäkring-
en enligt samma lag.

Pensionsavgiften förs till All-
männa pensionsfonden. Sjukför-
säkringsavgiften förs till staten.

Bestämmelserna i taxeringsla-
gen (1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:483) tillämpas i
fråga om avgifter enligt denna lag.
I fråga om sjukförsäkringsavgift
tillämpas även 4 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Avgift skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Avgiften används till finansie-
ring av försäkringen för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Avgiften förs till Allmänna pen-
sionsfonden.

7§⁵

Bestämmelserna i taxeringsla-
gen (1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:483) tillämpas i
fråga om avgift enligt denna lag.

¹ Senaste lydelse 1996:1342.

² Senaste lydelse 1996:1065.
' Senaste lydelse 1996:439.

⁴ Senaste lydelse 1995:503.

⁵ Senaste lydelse 1997:544.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1997 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in-
faller under denna tid och hela beskattningsåret.

3.3 Förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 6 §§ samt 4 kap. 1
och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter¹ skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för
varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med

2,94 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86

procent,

3. tilläggspensionsavgift med

13,00 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent,

1. sjukförsäkringsavgift med

7,93 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,

3. tilläggspensionsavgift med

6,40 procent,

PROP. 1997/98:1

7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock be-
träffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspen-
sionsavgift.

3 kap.

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med

3,62 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,03

procent,

3. tilläggspensionsavgift med

13,00 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,40 5. arbetsskadeavgift med 1,38

procent, procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

1. sjukförsäkringsavgift med
8,66 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,

3. tilläggspensionsavgift med

6,40 procent,

6§

Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de
under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med sum-
man av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv måna-
der som preliminär skatt betalas
enligt skattebetalningslagen (1997:
483) som förskott på belopp enligt
första stycket tillgodoföra sig 11
procent av den preliminära skatt
som debiterats fysiska personer
före den 1 februari under perio-
den. Förskottet tillgodoförs med
en tolftedel varje månad. Riks-
skatteverket skall varje år senast
den 15 februari lämna Riksförsäk-
ringsverket uppgift om summan
av den före den 1 februari samma

Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv måna-
der som preliminär skatt betalas
enligt skattebetalningslagen (1997:
483) som förskott på belopp enligt
första stycket tillgodoföra sig 5,4
procent av den preliminära skatt
som debiterats fysiska personer
före den 1 februari under perio-
den. Förskottet tillgodoförs med
en tolftedel varje månad. Riks-
skatteverket skall varje år senast
den 15 februari lämna Riksförsäk-
ringsverket uppgift om summan
av den före den 1 februari samma

år debiterade preliminära skatten
för fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som
anges i andra stycket tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt
första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som
närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket.

Sjukförsäkringsavgifter an-
vänds, i den mån kostnaderna inte
skall täckas med statsbidrag enligt
19 kap. 2 5 lagen (1962:381) om
allmän försäkring, för att täcka

1. kostnader för sjukförsäk-
ringsförmåner enligt lagen om
allmän försäkring,

kap.

1§^S

Sjukförsäkringsavgifter förs till
staten för finansiering av

1. kostnader för ersättning för
sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjuk-
penning m.m. enligt 3 kap., för-

PROP. 1997/98:1

äldrapenningförmåner enligt 4
kap., folkpension i form av för-
tidspension enligt 7 kap. och re-
habiliteringsersättning m.m. enligt
22 kap. lagen (1962:381) om all-
män försäkring samt pensionstill-
skott till förtidspension enligt la-
gen (1969:205) om pensions-

¹ Lagen omtryckt 1989:633.

² Senaste lydelse 1996:1066.

’ Senaste lydelse 1996:1066.

tillskott,

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födel-
sekontrollerande verksamhet m.m.,

3. den allmänna försäkringens 3. kostnader för förmåner en-

kostnader för förmåner enligt la- ligt lagen (1996:1150) om hög-
gen (1996:1150) om högkostnads- kostnadsskydd vid köp av läke-
skydd vid köp av läkemedel m.m., medel m.m.,

4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att så-
dana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studie-
stödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de 5. vissa av de allmänna försäk-

allmänna försäkringskassorna, ringskassornas förvaltningskost-

nader,

6. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,

7. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön.

För reglering av över- och un-
derskott finns en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Grunderna för överföring av me-
del till och från fonden fastställs
av regeringen.

3§⁶

Av influtna tilläggspensions- Av influtna tilläggspensions-

avgifter förs 7 procent till staten avgifter förs 7 procent till staten
och 11 procent placeras på konto och 22,4 procent placeras på kon-
hos Riksgäldskontoret. Återstoden to hos Riksgäldskontoret. Åter-
förs till en fond, benämnd A 11 - stoden förs till en fond, benämnd
männa pensionsfon- Allmänna pensions-

d e n med vars tillgångar kostna- fonden med vars tillgångar
derna för försäkringen för kostnaderna för försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962: tilläggspension enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring skall 381) om allmän försäkring skall
täckas. Fonden förvaltas enligt täckas. Fonden förvaltas enligt
grunder som riksdagen fastställer grunder som riksdagen fastställer
särskilt. särskilt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om av-
giftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
På avgiftspliktig ersättning som betalas ut under år 1998 är sjukförsäk-
ringsavgiften 7,90 procent.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den försäkrade inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till
tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt-

PROP. 1997/98:1

⁴ Senaste lydelse 1997:526. ⁵ Senaste lydelse 1996:1161. ⁶ Senaste lydelse 1994:1747.	ningsåret. 4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om perioden den 1 februari 1998 - den 31 januari 1999.
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift	Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE Allmän löneavgift tas ut med Allmän löneavgift tas ut med 3,70 procent av underlaget och 4,48 procent av underlaget och tillfaller staten. tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. Den nya bestämmelsen tillämpas på lön eller annan ersättning en- ligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1998. 3. Den nya bestämmelsen tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela be-
¹ Senaste lydelse 1996:1067.	skattningsåret.
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster	Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild lö- neskatt på vissa förvärvsinkomster¹ skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE ¹ Särskild löneskatt skall för varje Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 år betalas till staten med 24,26 procent på procent på 1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, 2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbi- dragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, 3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals- grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbun- det, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastorats- förbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgi- varen tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), 4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-

PROP. 1997/98:1

organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspen-
sion eller till sjukbidrag,

6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åt-
njuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,

7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med un-
dantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse en-
ligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag
som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut
på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig
enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomst-
skatt för förmånen.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av
juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för ar-
betsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till
allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på löne-
delar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.

En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
23,52 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 11 kap. 3 §
första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring (passiv nä-
ringsverksamhet) samt, om den
skattskyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men un-
der hela året uppburit hel ålders-
pension eller avlidit under året, på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i punkt 12 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen el-
ler enligt sådan trygghetsförsäk-
ring som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Skatt be-

En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 11 kap. 3 §
första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring (passiv nä-
ringsverksamhet) samt, om den
skattskyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men un-
der hela året uppburit hel ålders-
pension eller avlidit under året, på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i punkt 12 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen el-
ler enligt sådan trygghetsförsäk-
ring som avses i nämnda anvis-
ningspunkt till den del ersätt-
ningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Skatt be-

PROP. 1997/98:1

räknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap.

4 § lagen om socialavgifter. Be-
dömningen om näringsverksam-
het är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunal-
skattelagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik
1991:688.

² Senaste lydelse 1996:1215.

’ Senaste lydelse 1996:1068.

räknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap.
4 § lagen om socialavgifter. Be-
dömningen om näringsverksam-
het är aktiv eller passiv görs för en
förvärvskälla enligt kommunal-
skattelagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1998.

3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs
från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl
före som efter utgången av år 1997 skall, om den skattskyldige inte visar
annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden
efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

3.6 Förslag till lag om
ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 § § lagen (1991:687) om särskild lö-
neskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Den som utfäst en tjänstepen-
sion skall till staten betala särskild
löneskatt med 23,52 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

Den som utfäst en tjänstepen-
sion skall till staten betala särskild
löneskatt med 24,26 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring en-
ligt punkt 21 av anvisningarna till
23 § kommunalskattelagen (1928:
370) skall för det beskattningsåret
till staten betala särskild löneskatt

3§²

med 23,52 procent på avgiften. med 24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal-
ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.

' Senaste lydelse 1996:1403.

² Senaste lydelse 1996:1069.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas
äldre bestämmelser.

PROP. 1997/98:1

3.7 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ lagen (1990:1427) om särskild pre-
mieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

För skattskyldiga som avses i
3 § första stycket inträder skatte-
plikt när premie mottas. Beskatt-
ningsunderlaget utgörs av 95 pro-
cent av mottagen premie. Skatten
uppgår till 45,00 procent av un-
derlaget.

För skattskyldiga som avses i

3 § första stycket inträder skatte-
plikt när premie mottas. Beskatt-
ningsunderlaget utgörs av 95 pro-
cent av mottagen premie. Skatten
uppgår till 44,66 procent av un-
derlaget.

Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär pre-
mie för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsun-
derlaget för nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för
högt uttagen premie.

5§²

För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder
skatteplikt vid utbetalning som där sägs.

Beskattningsunderlaget utgörs

av utbetalt belopp. Skatten uppgår
till 80,72 procent av underlaget.

Beskattningsunderlaget utgörs
av utbetalt belopp. Skatten uppgår
till 81,83 procent av underlaget.

För skattskyldiga som avses i
3 § fjärde stycket inträder skatte-
plikt vid betalning av premie. Be-
skattningsunderlaget utgörs av 95
procent av betald premie. Skatten
uppgår till 80,72 procent av un-
derlaget.

¹ Senaste lydelse 1996:1070.

² Senaste lydelse 1996:1070.

' Senaste lydelse 1996:1070.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas på premie som mottas och
avser tid efter utgången av år 1997.

3. Den nya bestämmelsen i 5 § tillämpas på belopp som utbetalas och
avser tid efter utgången av år 1997.

4. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas på premie som betalas och
avser tid efter utgången av år 1997.

3.8 Förslag till lag om
ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

7§

4 mom.' Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana samman-
slutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de
studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar,
samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra

PROP. 1997/98:1

uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningar-
na,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt
utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutande-
rätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd
till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbo-
lag,

allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser
som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning
till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare
som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsin-
skränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verk-
samhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag
eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna
permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som
avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna sjukförsäkringsfon-
den, Alva och Gunnar Myrdals
stiftelse, Apotekarsocietetens stif-
telse för främjande av farmacins
utveckling m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag Hammar-
skjölds minnesfond, Fonden för
industriellt utvecklingsarbete, Fon-
den för industriellt samarbete med
u-länder, Fonden för svenskt-
norskt industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jemkonto-
ret och SIS - Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissio-
nens vinstmedel används till all-
mänt nyttiga ändamål och utdel-
ning inte lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell för-
ståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för teknikupp-
handling och produktutveckling,
Stiftelsen för produktutvecklings-
centrum i Göteborg, Stiftelsen
Produktions-tekniskt centrum i
Borås för tekoindustrin - PRO-
TEKO, Stiftelsen Produktutveck-
lingscentrum i Östergötland, Stif-
telsen samverkan universitet/
högskola och näringsliv i Stock-
holm och de sex motsvarande stif-

Alva och Gunnar Myrdals stif-
telse, Apotekarsocietetens stiftelse
för främjande av farmacins ut-
veckling m.m., Bokbranschens Fi-
nansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag Hammar-
skjölds minnesfond, Fonden för
industriellt utvecklingsarbete, Fon-
den för industriellt samarbete med
u-länder, Fonden för svenskt-
norskt industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jernkonto-
ret och SIS - Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissio-
nens vinstmedel används till all-
mänt nyttiga ändamål och utdel-
ning inte lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell för-
ståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för teknikupp-
handling och produktutveckling,
Stiftelsen för produktutvecklings-
centrum i Göteborg, Stiftelsen
Produktions-tekniskt centrum i
Borås för tekoindustrin - PRO-
TEKO, Stiftelsen Produktutveck-
lingscentrum i Östergötland, Stif-
telsen samverkan universitet/
högskola och näringsliv i Stock-
holm och de sex motsvarande stif-
telserna med säte i Luleå, Umeå,

PROP. 1997/98:1

telserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg re-
spektive Lund, Stiftelsen Småföre-
tagsfonden, Stiftelsen för samver-
kan mellan Lunds universitet och
näringslivet - SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga at-
tachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibel-
fond, Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges ex-
portråd, Sveriges turistråd, TCO:s
internationella stipendiefond till
statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp
och de bolag som avses i 1 § tredje
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt

Uppsala, Linköping, Göteborg re-
spektive Lund, Stiftelsen Småföre-
tagsfonden, Stiftelsen för samver-
kan mellan Lunds universitet och
näringslivet - SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga at-
tachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibel-
fond, Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges ex-
portråd, Sveriges turistråd, TCO:s
internationella stipendiefond till
statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp
och de bolag som avses i 1 § fjärde
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt

frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av nä-
ringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.

Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.

En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst
av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen
(1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripoliti-
ken.

¹ Senaste lydelse 1997:448.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en vid 1999 års taxering.

3.9 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1332)
om ändring i lagen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt i dess lydelse enligt lagen (1996:1332) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskatt-
ningsåret belöpande avgifter enligt
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter, statligt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar förvärvsin-
komst.

Den taxerade förvärvsinkomst-
en minskas med på beskatt-
ningsåret belöpande avgift enligt
lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift, statligt grundav-
drag och sjöinkomstavdrag i nu
nämnd ordning. Det som därefter
återstår utgör beskattningsbar för-
värvsinkomst.

PROP. 1997/98:1

3.10 Förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring' skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

19 kap.

Ålders-, förtids- och efterlevan-
depensioner från folkpensione-
ringen finansieras, förutom genom
avgifter som avses i 1 §, av stats-
medel, om ej annat särskilt före-
skrivits. Särskilda folkpensions-
förmåner finansieras av stats-
medel.

§²

Folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses
i 1 §, med statsmedel, om ej annat
särskilt föreskrivits. Särskilda
folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt bostads-
tillägg till pensionärer, handikapp-
ersättning och vårdbidrag finansi-
eras dock endast med statsmedel.

¹ Lagen omtryckt 1982:120.

² Senaste lydelse 1992:1709.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.11 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1336)
om ändring i lagen
(1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring i dess lydelse enligt lagen (1996:1336) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

19 kap.

Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensione-
ringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgifter för finansiering av sjuk-
försäkringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs även i
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter.

Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensione-
ringen och försäkringen för
tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgift för finansiering av försäk-
ringen för tilläggspension före-
skrivs även i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift.

3.12 Förslag till lag om
ändring i taxeringslagen
(1990:324)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 § § taxeringslagen (1990:324)
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

1 S*

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

PROP. 1997/98:1

3. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,

6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om all- 7. lagen (1994:1744) om all-
männa egenavgifter, män pensionsavgift,

8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte-
betalningslagen (1997:483).

Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt la-
gen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter.

Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt la-
gen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift.

¹ Senaste lydelse 1997:494.

² Senaste lydelse 1994:1681.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en vid 1999 års taxering.

3.13 Förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid
beskattning

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter en-
ligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, sär-
skild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader, statlig fas-
tighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklara-
tion enligt 10 kap. 31 § skattebe-
talningslagen (1997:483), avgifter
enligt lagen (1994:1774) om a//-
männa egenavgifter samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas

FÖRESLAGEN LYDELSE

§'

Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter en-
ligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, sär-
skild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader, statlig fas-
tighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklara-
tion enligt 10 kap. 31 § skattebe-
talningslagen (1997:483), avgift
enligt lagen (1994:1774) om all-
män pensionsavgift samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas

PROP. 1997/98:1

inte som tillgång eller skuld.

' Senaste lydelse 1997:541.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en vid 1999 års taxering.

3.14 Förslag till lag om
ändring i lagen (1995:439)
om beskattning, förtullning
och folkbokföring under
krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1995:439) om beskattning, för-
tullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. skall ha föl-
jande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2§

Vad som föreskrivs i 6-8 §§ om skatter och tullar gäller även för av-
gifter som avses i

1. lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsa vgifter,

3. lagen (1994:1744) om all- 3. lagen (1994:1744) om all-
männa egenavgifter och män pensionsavgift och

4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.15 Förslag till lag om
ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 33 § 2 mom., punkterna 19 och 32 av an-
visningarna till 23 § samt punkterna 3 c, 4 och 7 av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

2 m o m.' Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av anvisning-
arna får göras endast till den del
kostnaderna överstiger 6 000 kro-
nor och för övriga kostnader till
den del kostnaderna överstiger
1 000 kronor. Vad nu sagts gäller
dock inte i fråga om kostnader
som avses i 1 mom. tredje stycket,
punkterna 3-3 c och 7 av anvis-
ningarna samt färdkostnad för re-
sa i tjänsten.

2 m o m. Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av anvisning-
arna får göras endast till den del
kostnaderna överstiger 7 000 kro-
nor och för övriga kostnader till
den del kostnaderna överstiger
1 000 kronor. Vad nu sagts gäller
dock inte i fråga om kostnader
som avses i 1 mom. tredje stycket,
punkterna 3-3 c och 7 av anvis-
ningarna samt färdkostnad för re-
sa i tjänsten.

Anvisningar
till 23 §

19.² Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.

Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk-
samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut
skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för

PROP. 1997/98:1

beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning näst-
följande beskattningsår.

Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar
den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med

1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis-
ningarna till 22 §,

2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap.
2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av un-
derlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana in-
komster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster får
dock avdraget uppgå till högst 18

procent. procent.

Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bola-
get har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt
första och andra styckena skall därvid göras av delägaren.

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjäl-
pande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den
andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt
för envar av makarna.

Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid själv-
deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.

32.’ Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till av-
drag med 1 krona och 30 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång
i näringsverksamheten.

En sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bil-
förmån och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamhe-
ten har rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd
kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd
kilometer. Detta gäller inte om handelsbolaget har betalat kostnaden för
drivmedel.

32. Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till av-
drag med 1 krona och 50 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång
i näringsverksamheten.

till 33

3 c.⁴ Den som använt egen bil
för resor i tjänsten har rätt till av-
drag för kostnaden med 1 krona
och 30 öre för varje körd kilome-

3 c. Den som använt egen bil
för resor i tjänsten har rätt till av-
drag för kostnaden med 1 krona
och 50 öre för varje körd kilome-

ter. ter.

Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt för-
månsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för driv-
medlet som är förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för
kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostna-
den för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer.

4.’ Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt av-
draga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit
belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och
även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den Om avståndet mellan den

PROP. 1997/98:1

skattskyldiges bostad och arbets-
plats uppgår till minst fem kilome-
ter och det klart framgår att an-
vändandet av egen bil för resa till
och från arbetsplatsen regelmäs-
sigt medför en tidsvinst på minst
två timmar i jämförelse med all-
mänt kommunikationsmedel med-
ges avdrag för kostnader för resa
med egen bil. Sådant avdrag med-
ges också om den skattskyldige
använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar för år räknat de
dagar som bilen används i tjäns-
ten. Om bilen används i tjänsten
under minst 160 dagar för år räk-
nat medges avdrag under alla de
dagar som bilen används för resor
mellan bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Av-
drag för andra kostnader än såda-
na som avses i femte stycket med-
ges med 1 krona och 30 öre per
körd kilometer.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.

Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europei-
ska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträ-

dande eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt
avdrag för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra
stycket.

Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.

Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som av-
ses i första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de
förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden
för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat
drivmedel med 80 öre per körd kilometer.

Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån,
företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närståen-
de som avses i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § är
skattskyldig.

7/’ Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av
tjänst som enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ut-
gör inkomst av annat förvärvsarbete.

Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 25
procent eller, om den skattskyldi-
ge vid ingången av året före taxe-
ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt
65 år men under hela året uppbu-
rit hel ålderspension eller avlidit
under året före taxeringsåret, med
18 procent av ett underlag beräk-

PROP. 1997/98:1

¹ Senaste lydelse 1994:1855.

² Senaste lydelse 1994:1921.

’ Senaste lydelse 1996:1208.

⁴ Senaste lydelse 1996:1208.

⁵ Senaste lydelse 1996:1208.

⁶ Senaste lydelse 1994:1921.

nat enligt nästa stycke. Medgivet nat enligt nästa stycke. Medgivet
avdrag skall återföras till beskatt- avdrag skall återföras till beskatt-
ning nästföljande beskattningsår. ning nästföljande beskattningsår.

Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket
minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i
föregående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första styck-
et d lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyl-
digs rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande in-
komst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken be-
skattningsåret har börjat före den 20 september 1997.

3.16 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) i
dess lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

50 §

Den taxerade förvärvsinkoms-     Den taxerade förvärvsinkoms-
ten minskas med på beskatt-   ten minskas med på beskatt-
ningsåret belöpande avgifter enligt   ningsåret belöpande avgift enligt

lagen (1994:1744) om allmänna lagen (1994:1744) om allmän

egenavgifter, kommunalt grund-   pensionsavgift, kommunalt grund-
avdrag och, såvitt avser skattskyl-   avdrag och, såvitt avser skattskyl-
dig som uppburit sjöinkomst som   dig som uppburit sjöinkomst som

avses i punkt 1 av anvisningarna avses i punkt 1 av anvisningarna

till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu

nämnd ordning. Det som därefter nämnd ordning. Det som därefter

återstår utgör beskattningsbar för- återstår utgör beskattningsbar för-
värvsinkomst. värvsinkomst.

3.17 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1345)
om ändring i lagen
(1983:1092) med
reglemente för Allmänna
pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden i dess lydelse enligt lagen (1996:1345) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

De penningmedel som enligt De penningmedel som enligt

4 kap. 3 § lagen (1981:691) om 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om

socialavgifter och 6 § lagen (1994: socialavgifter och 6 § lagen (1994:

1744) om allmänna egenavgifter 1744) om allmän pensionsavgift

skall föras till Allmänna pensions- skall föras till Allmänna pensions-
fonden, skall förvaltas av förs- fonden, skall förvaltas av förs-

ta-sjätte fondstyrelserna. ta-sjätte fondstyrelserna.

Bestämmelser om första-tredje fondstyrelserna finns i 2-16, 21-25,
44 och 45 §§ samt om fjärde-sjätte fondstyrelserna i 26, 28-37, 39 och
43^15

PROP. 1997/98:1

3.18 Förslag till lag om
ändring i skattebetalnings-
lagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

8 kap.

3§

De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika in-
komstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på
att

1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,

2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som an-
ges i tabellen,

3. arbetstagaren inte skall be-
tala någon annan skatt eller avgift
än kommunal inkomstskatt, stat-
lig inkomstskatt på förvärvs-
inkomster och avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egen-
avgifter, och

4. arbetstagaren vid inkomst-
taxeringen inte medges något an-
nat avdrag än avdrag för avgifter
enligt lagen om allmänna egenav-
gifter och grundavdrag.

Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.

3. arbetstagaren inte skall be-
tala någon annan skatt eller avgift
än kommunal inkomstskatt, stat-
lig inkomstskatt på förvärvs-
inkomster och avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift, och

4. arbetstagaren vid inkomst-
taxeringen inte medges något an-
nat avdrag än avdrag för avgift
enligt lagen om allmän pensions-
avgift och grundavdrag.

Av tabellerna skall också fram-
gå skatteavdraget för den som inte
är skyldig att betala allmänna
egenavgifter.

Av tabellerna skall också fram-
gå skatteavdraget för den som inte
är skyldig att betala allmän pen-
sionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gång-
en i fråga om preliminär skatt för 1998 och slutlig skatt på grund av
1999 års taxering.

3.19 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:323)
om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3,4, 12, 17 och 18 §§ lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

3§

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång
tas upp

1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 § kommunal-
skattelagen (1928:370),

2. privatbostadsfastighet på lantbruksenhet som på ägarens begäran
räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket kommunalskattela-
gen,

3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget
eller närståendes boende,

PROP. 1997/98:1

4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
med undantag för huvuddelägares
aktie,

5. aktie i ett aktieslag som inte
är marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
med undantag för huvuddelägares
aktie,

4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
samt marknadsnoterad aktie i ett
aktiebolag som är hemmahörande
i Sverige om ett aktieslag i bolaget
den 29 maj 1997 var eller senare
har varit inregistrerat vid svensk
börs med undantag för huvud-
delägares aktie,

5. aktie i ett aktieslag som inte
är marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande
med undantag för huvuddelägares
aktie i ett aktiebolag i vilket finns
ett aktieslag som är marknadsno-

terat,

6. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 §1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handels-
bolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för
andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig,

7. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen
om statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad tillgång som av-
ses i 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samma lag,

8. livförsäkring med undantag för

a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen samt

b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds-
fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,

9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag
för rätt till

a) utbetalning på grund av försäkring,

b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt

c) underhållsbidrag,

10. kontobehållning samt ford-
ran i pengar och liknande betal-
ningsmedel med undantag för be-
hållning på pensionssparkonto
enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande,

10. kontobehållning samt ford-
ran i pengar och liknande betal-
ningsmedel samt fordran avseende
skattepliktig marknadsnoterad till-
gång som anges i 4, S och 7 med
undantag för behållning på pen-
sionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande,

11. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,

12. lösöre med undantag för

a) inre lösöre för personligt bruk,

b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,

c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen
(1988:327) samt

d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,

om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3.

Med huvuddelägares aktie av-
ses dels aktie i ett aktiebolag i vil-
ket aktier har marknadsnoterats
första gången efter utgången av år
1996, dels aktie i ett aktiebolag i

Med huvuddelägares aktie av-
ses dels aktie i ett aktiebolag i vil-
ket aktier var inregistrerade vid
börs vid utgången av år 1991, dels
aktie i ett aktiebolag i vilket aktier

PROP. 1997/98:1

vilket aktier har inregistrerats vid
börs första gången efter utgången
av år 1991, dels aktie som har
förvärvats med stöd av sådana ak-
tier, under förutsättning att aktien
har innehafts direkt eller indirekt
av huvuddelägare sedan mark-
nadsnoteringen, inregistreringen
respektive nämnda förvärv. Över-
går äganderätten till sådan aktie
till huvuddelägarens barn eller
barnbarn undantas aktien från
skatteplikt även för dessa förvär-
vare.

Med huvuddelägare avses så-
dan aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, vid
tidpunkten för marknadsnotering
eller inregistrering som avses i
andra stycket innehade aktier di-
rekt eller indirekt motsvarande
minst 25 procent av röstvärdet för
aktierna i bolaget. Som huvud-
delägare anses även dödsboet efter
sådan aktieägare.

har inregistrerats vid börs första
gången efter utgången av år 1991,
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier har marknadsnoterats förs-
ta gången efter utgången av år
1996, dels aktie som har förvär-
vats med stöd av sådana aktier,
under förutsättning att aktien har
innehafts direkt eller indirekt av
huvuddelägare sedan respektive
utgången av år 1991, inregistre-
ringen, marknadsnoteringen och
nämnda förvärv. Övergår ägande-
rätten till sådan aktie till huvud-
delägarens barn eller barnbarn
undantas aktien från skatteplikt
även för dessa förvärvare.

Med huvuddelägare avses så-
dan aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, in-
nehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent av
röstvärdet för aktierna i bolaget
vid utgången av år 1991 i fråga
om aktier i ett aktiebolag i vilket
aktier var inregistrerade vid den
tidpunkten och i övriga fall vid
tidpunkten för den inregistrering
eller marknadsnotering som avses
i andra stycket. Som huvuddeläga-
re anses även dödsboet efter sådan

aktieägare.

Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista
stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

⁴§

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder
dras av från värdet av tillgångarna.

Som avdragsgill skuld räknas dock inte

1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskat-
telagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som
anges i 3 § första stycket 2 och 3,

2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,

3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den j urdiska personen
inte beaktas vid värdering enligt 14 §,

4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet av-
seende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättig-
heter på grund av sådana avtal,

5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag
att den är undantagen från skatteplikt,

6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undanta-
get från skatteplikt,

7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,

8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till
följd av dubbelbeskattningsavtal,

9. skatt enligt 1 5 uppbördsla- 9. skatt som avses i 1 kap. 1 §

PROP. 1997/98:1

gen (1953:272) som ännu inte de- skattebetalningslagen (1997:483)
biterats. som ännu inte debiterats.

Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen
(1947:576) om statlig inkomst-
skatt tas upp till det vid beskatt-
ningsårets utgång senast noterade
värdet. Om det noterade värdet
inte omfattar upplupen avkastning
skall värdet ökas med sådan av-
kastning.

Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt med
undantag för andel i sådan värde-
pappersfond som avses i 27 6

mom. nämnda lag tas upp till 80
procent av det vid beskatt-
ningsårets utgång senast noterade
värdet. Detsamma gäller annan
aktie i ett aktiebolag som är hem-
mahörande i Sverige om ett aktie-
slag i bolaget den 29 maj 1997 var
eller senare har varit inregistrerat
vid svensk börs. Om sådan aktie
saknar noterat värde under be-
skattningsåret tas den upp till
samma värde som aktie i bolaget
med det lägsta noterade värdet.
Finns inte sådant noterat värde
tillämpas 14 §. Marknadsnoterad
tillgång som avses i 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen om
statlig inkomstskatt tas upp till det
vid beskattningsårets utgång se-
nast noterade värdet. Om det no-
terade värdet inte omfattar upplu-
pen avkastning skall värdet ökas
med sådan avkastning.

Fordran som inte är marknads-
noterad och som löper med ränta
tas upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta.
Om en sådan fordran löper med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan eller är räntelös,
tas den upp till sitt nuvärde be-
räknat med hänsyn till marknads-
räntan, avtalad ränta och löptid.

Osäker fordran tas upp till det
Värdelös fordan tas inte upp.

Fordran i pengar och liknande
betalningsmedel som inte är
marknadsnoterad och som löper
med ränta tas upp till sitt nomi-
nella belopp med tillägg för för-
fallen ränta. Om en sådan fordran
löper med ränta som betydligt un-
derstiger marknadsräntan eller är
räntelös, tas den upp till sitt nu-
värde beräknat med hänsyn till
marknadsräntan, avtalad ränta
och löptid.

dopp som kan förväntas bli betalt.

Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i
16 och 17 §§. Löper en skuld med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan och utgår räntan
efter en fast räntesats, tas skulden
dock upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta om

Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i
9, 16 och 17 §§. Löper en skuld
med ränta som betydligt understi-
ger marknadsräntan och utgår
räntan efter en fast räntesats, tas
skulden dock upp till sitt nomi-
nella belopp med tillägg för för-

PROP. 1997/98:1

fallen ränta om räntesatsen var
marknadsmässig när skulden
uppkom. Även i de fall då ränta
utgår efter en räntesats som be-
stäms författningsenligt tas skuld
upp till sitt nominella belopp med
tillägg för förfallen ränta.

räntesatsen var marknadsmässig
när skulden uppkom. Även i de
fall då ränta utgår efter en ränte-
sats som bestäms författningsen-
ligt tas skuld upp till sitt nominella
belopp med tillägg för förfallen
ränta.

Förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid
beskattningsårets utgång senast noterade värdet på optionen, terminen
eller den därmed jämförliga tillgången.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt vad gäller
3, 12, 17 och 18 §§ första gången vid 1998 års taxering och vad gäller
4 § första gången vid 1999 års taxering.

3.20 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:324)
om begränsning av skatt

Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om begräns-
ning av skatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig in-
komstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräk-
nats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För
personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras sam-
manlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid
sambeskattningen.

Är den skattskyldige berättigad Är den skattskyldige berättigad

till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i 2 5 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
beräknas skattebeloppet som om
skattereduktion eller avräkning av
skatt inte hade skett.

till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i 11
kap. 11 § skattebetalningslagen
(1997:483) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, beräknas skattebe-
loppet som om skattereduktion
eller avräkning av skatt inte hade
skett.

Bestämmelserna i uppbördsla-
gen (1953:272) om beslut och
överklagande av beslut tillämpas
på beslut enligt denna lag.

Bestämmelserna i skattebetal-
ningslagen (1997:483) om beslut
och överklagande av beslut till-
lämpas på beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt första
gången vid 1999 års taxering.

PROP. 1997/98:1

3.21 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter

dels att 2 kap. 11 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

11 §'

Fysisk person och dödsbo får, om inte annat följer av 13 §, lämna
förenklad självdeklaration.

Skattemyndigheten skall till den som kan antas få lämna förenklad
självdeklaration före den 15 april under taxeringsåret översända en för-
tryckt deklarationsblankett. Följande uppgifter, grundade på innehållet i
inkomna kontrolluppgifter och övriga av myndigheten kända uppgifter,
skall förtryckas:

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnum-
mer, postadress och hemortskommun,

2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall sam-
beskattas eller inte,

3. intäkter i inkomstslaget tjänst samt intäkter och avdrag i inkomst-
slaget kapital,

4. avdrag för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på pen-
sionssparkonto,

5. vad som behövs för beräkning av fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

6. skattepliktiga tillgångar och 6. skattepliktiga tillgångar och

avdragsgilla skulder enligt lagen avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:323) om statlig förmögen- (1997:323) om statlig förmögen-
hetsskatt. hetsskatt om beskattningsbar för-

mögenhet kan antas uppkomma.

¹ Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1

juli 1997 och tillämpas första juli 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering. gången vid 1998 års taxering. 1

fråga om 3 kap. 22 § fjärde styck-
et skall vid 1998 års taxering kon-
trolluppgift för marknadsnoterad
fordran ta upp det vid årets ut-
gång senast noterade värdet.

¹ Senaste lydelse 1997:329.

² Senaste lydelse 1997:329.

Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.

PROP. 1997/98:1

3.22 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:725)
om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete
på bostadshus

Härigenom föreskrivs att 3, 6, 10-12 och 14-15 §§ lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall
ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Underlaget för skattereduktio-
nen omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1997 och som är betal-

Underlaget för skattereduktio-
nen omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1998 och som är betal-

da vid tidpunkten för ansökan. da vid tidpunkten för ansökan.

Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet
utförts av någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet
om arbete träffades eller när ersättningen utbetalades.

En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig
handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betal-
ningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtag-
bara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer
eller organisationsnummer. Detta gäller dock inte om den som betalar ut
ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är
oriktig.

6§

Ansökningen skall innehålla uppgift om

1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om sö-
kanden är bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets organisa-
tionsnummer,

2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinneha-
vare, lägenhetens eller småhusets beteckning,

3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet ut-
fördes,

4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrät-
ten och när arbetet utförts,

5. underlaget för den skattereduktion som begärs,

6. organisationsnummer eller 6. organisationsnummer eller

personnummer för den som utfört personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet, samt byggnadsarbetet samt

7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje
stycket har beviljats.

Om sökanden har förvärvat Om sökanden har förvärvat

fastigheten eller bostadsrätten un-
der något av åren 1996 eller 1997,
skall ansökningen också innehålla
uppgift om förvärvet och om den
som fastigheten eller bostadsrätten
förvärvats från.

fastigheten eller bostadsrätten un-
der något av åren 1996, 1997 eller
1998, skall ansökningen också in-
nehålla uppgift om förvärvet och
om den som fastigheten eller bo-
stadsrätten förvärvats från.

Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande
handling utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för
detta arbete, uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om
sökanden är bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget
som visar att han eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bola-
get och bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som

PROP. 1997/98:1

fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.

Ansökan om skattereduktion
skall ha kommit in till en skatte-
myndighet senast den 1 mars
1998.

Ansökan om skattereduktion
skall ha kommit in till en skatte-
myndighet senast den 1 mars
1999.

Om en ansökan om skattere-
duktion har kommit in före den 1
mars 1997 skall skattereduktionen
tillgodoräknas vid debitering av
skatt på grund av 1997 eller 1998
års taxering efter vad som anges i
ansökningen. Har ansökan kom-
mit in efter den 28 februari 1997
men före den 1 mars 1998 skall
skattereduktionen tillgodoräknas
vid debitering av skatt på grund av
1998 eller 1999 års taxering efter
vad som anges i ansökningen.
Kommer ansökningen in senare
tillgodoräknas skattereduktionen
vid debitering på grund av 1999
års taxering.

11 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket
bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden
enligt denna lag.

Sedan en skattemyndighet av-
gjort ett sådant ärende får en ny
ansökan inte prövas förrän efter
utgången av år 1997, om inte an-
sökningen avser utgifter på minst
1 000 kronor som ingår i sökan-
dens underlag för skattereduktion.

Sedan en skattemyndighet av-
gjort ett sådant ärende får en ny
ansökan inte prövas förrän efter
utgången av år 1998, om inte an-
sökningen avser utgifter på minst
1 000 kronor som ingår i sökan-
dens underlag för skattereduktion.

12 §

Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i
fall som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat
oriktig uppgift eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 §
tredje stycket har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får
också omprövas om det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet
eller förvaltningsdomstol som rör skattereduktion enligt denna lag, fas-
tighetstaxering eller debitering av fastighetsskatt.

Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 års taxering och beslutad
skattereduktion därefter inte fullt
ut kunnat tillgodoräknas honom
eller henne vid denna debitering.

Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 eller 1998 års taxering och
beslutad skattereduktion därefter
inte fullt ut kunnat tillgodoräknas
honom eller henne vid denna debi-
tering.

Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år
då beslut om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första
stycket andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående
mening men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändring-

3 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

PROP. 1997/98:1

en.

I fråga om skattereduktion en-
ligt denna lag tillämpas vad som
gäller om skattereduktion i 2 5 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt lagen
(1995:1623) om skattereduktion
för riskkapitalinvesteringar och
skattereduktion enligt uppbörds-
lagen.

Skattereduktion enligt denna
lag skall inte beaktas vid beräk-
ning av preliminär skatt eller
jämkning av sådan skatt. Jämk-
ning av sjömansskatt får dock ske
som för skattereduktion på grund
av underskott av kapital enligt
12 § 4 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt i fråga om skattskyl-
dig som skall betala sådan skatt.

I fråga om skattereduktion en-
ligt denna lag tillämpas vad som
gäller om skattereduktion i
11 kap. 11 § skattebetalningslagen
(1997:483) om inte annat är före-
skrivet. Skattereduktion enligt
denna lag tillgodoräknas den
skattskyldige före skattereduktion
enligt lagen (1995:1623) om skat-
tereduktion för riskkapitalinveste-
ringar och skattereduktion enligt
skattebetalningslagen.

Skattereduktion enligt denna
lag skall inte beaktas vid beräk-
ning av preliminär skatt eller
jämkning av sådan skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Budgetförslag med
utgiftstak för den
offentliga sektorn

PROP. 1997/98:1

4 Budgetförslag med utgiftstak
för den offentliga sektorn

4.1 Inledning

I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:
284) föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000
och en preliminär fördelning av utgifterna på utgifts-
områden för åren 1998-2000. Riksdagen ställde sig
bakom förslaget. I detta kapitel presenterar regering-
en en reviderad fördelning av utgifterna på utgifts-
områden för de tre åren. Bilaga 1 innehåller en preci-
serad fördelning på anslagsnivå av utgifterna år
1998.

I vårpropositionen angavs mål för de offentliga fi-
nanserna. Dessa mål har tillsammans med det av
riksdagen fastställda utgiftstaket varit vägledande för
utformningen av budgetpropositionen. De beräk-
ningar som presenteras i detta kapitel bygger på de
antaganden om den ekonomiska utvecklingen som
redovisas i avsnitt 4.2.2 och i bilaga 2 Svensk eko-
nomi. Beräkningarna tar också hänsyn till de politis-
ka prioriteringar som redovisas i vårpropositionen
och i denna proposition. Förslagen och beräkningar-
na i denna proposition innebär att utgiftstaken för
staten ligger fast.

Kapitlet inleds med en beskrivning av de politiska
prioriteringar och makroekonomiska förutsättningar
som ligger till grund för kalkylerna. I avsnitt 4.3 pre-
senteras beräkningar av statsbudgetens utveckling till
år 2000. Därefter redovisas en uppföljning av stats-
budgetens inkomster och utgifter för innevarande
budgetår. Avnitt 4.5 innehåller en genomgång av de
olika utgiftsområdena för åren 1998-2000, där verk-
samheter och prioriteringar kortfattat presenteras.
Avslutningsvis redovisas de bemyndiganden m.m.
som påverkar statens utgifter under denna period. I
ett appendix beskrivs bl.a. statsbudgetens skatter i
kassamässiga respektive periodiserade termer.

4.2 Förutsättningar

4.2.1 Politiska prioriteringar

I den ekonomiska vårpropositionen föreslog rege-
ringen inom ramen för de budgetpolitiska målen ett
fempunktprogram för arbete och utbildning. I vår-
propositionen beräknades att underskottet i de of-
fentliga finanserna skulle vara eliminerat år 1998,
även efter det att fempunktsprogrammet inkluderats.

Enligt den bedömning regeringen nu gör utvecklas
de offentliga finanserna starkare än vad som angavs i
vårpropositionen. Regeringen bedömer att det inom
ramen för de budgetpolitiska målen finns utrymme
för ytterligare satsningar utöver de som aviserats i det
s.k. fempunktsprogrammet i vårpropositionen. Mot
denna bakgrund föreslås ett antal åtgärder.

I syfte att upprätthålla en god kvalitet i skolan,
vården och omsorgen samt att ytterligare stimulera
den kommunala sysselsättningen höjs statsbidragen
till kommunerna år 1999 med 4 miljarder kronor
och år 2000 med 8 miljarder kronor utöver vad före-
slogs i vårpropositionen.

De fördelningspolitiska utvärderingarna av sane-
ringsprogrammet visar att barnfamiljerna drabbats
hårdare än andra. Regeringen prioriterar därför en
förbättring för barnfamiljerna. Barnbidraget och stu-
diebidraget inom studiehjälpen höjs från 640 kronor
till 750 kronor per barn och månad från den 1 janu-
ari 1998. Flerbarnstillägget återinförs från den 1 ja-
nuari 1998 för barn födda efter 1995.

Bostadstillägget för pensionärer förstärks, vilket
innebär en förbättring framför allt för de sämst ställ-
da pensionärerna.

Utbetalningen av pensionerna tidigareläggs till den
18:e-19:e varje månad.

Den utbyggnad av den reguljära utbildningen som
regeringen aviserade i april i år tidigareläggs delvis till
våren 1998. Tidigareläggningen avser 10 000 platser
i högskolan och 1 000 platser inom den kvalificerade
yrkesutbildningen.

PROP. 1997/98:1

För att förbättra företagsklimatet förkortas den
period då företagen betalar sjuklön från fyra till två
veckor. Denna åtgärd har förordats av såväl arbets-
marknadens parter som småföretagarnas organisa-
tioner.

Förmögenhetsskattens utformning ändras så att
ogynnsamma effekter på aktiemarknadens funk-
tionssätt begränsas.

För att stimulera reparation, ombyggnad och till-
byggnad förlängs det s.k. ROT-avdraget så att det
gäller för åtgärder vidtagna även under år 1998.

Avdragen för arbetsresor med bil höjs från 13
kronor till 15 kronor per mil.

- Den öppna arbetslösheten har under de senaste
åren legat på en hög nivå men förväntas efter in-
nevarande år sjunka och nå en nivå på 4,5 pro-
cent år 2000.

- Både de korta och de långa räntorna är något
uppreviderade för hela perioden jämfört med
vårpropositionens prognos.

- Kronan förstärks gradvis under perioden men är
något svagare än vad som antogs i vårpropositio-
nen.

TABELL 4.1 ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING
OCH RÄTTVISA

MILJARDER KRONOR

	1998	1999	2000
Skola, vård och omsorg	0.0	4,0	8,0
Barnbidrag	2.9	3.0	3,0
Bostadstillägg till pensionärer	0,3	0.3	0.3
Utbetalningsdag	0,2	0.2	0,2
Högskola	0,6	0,0	0.0
Företag	2,6	3,2	3,4
Förlängt ROT- avdrag	0,0	1,0	0.5
Reseavdrag	0,0	0,1	0,1
Summa program	6,5	11,7	15,5
Finansiering	-2,7	-2,6	-2,7

Källa: Finansdepartementet

TABELL 4.2 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN

VÄRDEN FRÅN VÅRPROPOSITIONEN ANGES INOM PARENTES

	1996	1997	1998	1999	2000
BNP, procentuell	1,1	2,3	3,1	2,9	2,8
förändring	11.1)	(2,3)	(2.5)	(2,8)	(2,7)
KPI, procentuell	0,7	1,1	1,7	2,0	2.0
förändring	(0.7)	(0.6)	(1.7)	(2,0)	(2.0)
Öppen arbetslöshet	8,1	8.4	7,4	6.0	4,5
	(8,1)	(7,9)	(7.1)	(5.6)	(4.5)
Arbetsmarknads-	4,5	4,3	4,7	4,5	4,4
politiska åtgärder	(4,5)	(4,7)	(4.7)	(4.7)	(4,4)
Ränta, 5-åriga	7.3	5,8	6,0	6.3	6,3
statsobligationer	(7,2)	(5,6)	(5.9)	(6,1)	(6,2)
Ränta, 6-månader	5,8	4,2	4,6	4,8	4,8
statsskuldsväxlar	(5.8)	(4,0)	(4.1)	(4.3)	(4.3)
ECU- index,	115,1	117,5	115,5	114,5	114,0
årsgenomsnitt	(115.1)	(116.3)	(114,9)	(114.0)	(114.0)

Källa: Finansdepartementet

Reformerna finansieras delvis genom höjd avdrags-
gräns för resor från 6 000 till 7 000 kronor, höjda
arbetsgivaravgifter, utvidgad skatteplikt för aktier
samt genom viss neddragning av de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna. En mer utförlig beskrivning av
de ändrade skattereglerna återfinns i avsnitt 4.8 och i
avsnitt 8.

4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen

Den offentliga sektorns finanser är starkt beroende
av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vid be-
räkningarna av inkomster och utgifter för innevaran-
de år och de kommande tre åren är därför bedöm-
ningen av den ekonomiska utvecklingen av stor
betydelse. De viktigaste beräkningsförutsättningarna
sammanfattas nedan. Prognosen redovisas i sin hel-
het i bilaga 2, Svensk ekonomi.

- Efter den svaga utvecklingen 1996 förväntas till-
växten de kommande åren vara god. För år 1998
är prognosen uppreviderad sedan vårpropositio-
nen.

- Inflationen var mycket låg under 1996 och för-
väntas ligga kvar på en förhållandevis låg nivå.

4.3 De offentliga finansernas
utveckling

I detta avsnitt redovisas översiktligt utvecklingen av
de offentliga finanserna till år 2000. Tyngdpunkten
ligger på statens ekonomi.

Statens budgetsaldo är fr.o.m. år 1997 defini-
tionsmässigt lika med statens lånebehov. Det består
av skillnaden mellan de inkomster och utgifter som
redovisas över statsbudgeten. Dessutom ingår Riks-
gäldskontorets nettoutlåning.

Lånebehovet (budgetunderskottet) är ett likvidi-
tetsmått och styrs av betalningsströmmar i staten.
Det skiljer sig från det finansiella sparandet i staten,
vilket bygger på nationalräkenskapernas definitioner
och avspeglar transaktioner som påverkar den finan-
siella nettoförmögenheten. Det finns ett nära sam-
band mellan finansiellt sparande och budgetsaldo.
Över en längre period utvecklas de relativt likartat,
men stora skillnader kan uppkomma enstaka år. Till
exempel påverkar försäljningar av aktier i statliga
företag lånebehovet men inte det finansiella sparan-

PROP. 1997/98:1

det. Den offentliga sektorns finansiella sparande, som
utgör en viktig målvariabel för den ekonomiska poli-
tiken beräknas som summan av det finansiella spa-
randet i staten, kommunsektorn och AP-fonden.

4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella
sparande

Den offentliga sektorns finansiella sparande har un-
der 1990-talet varit kraftigt negativt och uppgick till
-12,3 procent av BNP år 1993. Därefter har under-
skottet gradvis minskat. År 1997 beräknas under-
skottet till 1,9 procent av BNP och år 1998 bedöms
det ha vänts till ett överskott på 0,6 procent av BNP.
Det redovisade överskottet påverkas emellertid av två
tekniska förändringar jämfört med vårpropositionen.
Den ena är den föreslagna bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter. Bolagiseringen innebär att reala
tillgångar ersätts av aktier vilket förbättrar det finasi-
ella sparandet. Den andra förändringen består i att
utdelningarna från Securum inte längre räknas in i
finansiellt sparande. Justerat för dessa båda faktorer,
vilket innebär att samma redovisningsprinciper till-
lämpas som i vårpropositionen, kommer de offentli-
ga finanserna att uppvisa balans år 1998. För en mer
utförlig beskrivning av de redovisningstekniska för-
ändringarna hänvisas till bilaga 2, Svensk ekonomi.

För åren efter år 1998 förväntas det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn fortsätta att ut-
vecklas positivt (se diagram 4.1). Den underliggande
ekonomiska utvecklingen ger ett finansiellt sparande
som är högre än de målsatta överskotten som uppgår
till 0,5 procent av BNP år 1999 och 1,5 procent av
BNP år 2000. Den viktigaste förklaringen till denna
utveckling är att utgifterna beräknas fortsätta att
minska som andel av BNP efter år 1998. Främst är
det hushållstransfereringarna som förväntas minska
till följd av minskad arbetslöshet. De målsatta över-
skotten om 0,5 procent av BNP 1999 och 1,5 pro-
cent av BNP år 2000 skall användas för att amortera
av den offentliga nettoskulden.

I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för över-
föringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu före-
slagna åtgärderna för sysselsättning och rättvisa åter-
står för år 1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år
2000 kvarstår doch ett belopp på ca 20 miljarder
kronor. Detta utrymme har beräkningstekniskt lagts
på inkomstsidan. Bland annat av denna anledning
faller även inkomstkvoten något fram till år 2000.

DIAGRAM 4.1

Finansiellt sparande i staten och offentlig sektor samt
budgetsaldo

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

4.3.2 Statsbudgetens utveckling

De senaste åren har flera stora förändringar i redo-
visningen av statens inkomster och utgifter genom-
förts. Detta försvårar en analys av statsbudgetens ut-
veckling över tiden. Som exempel kan nämnas att
arbetslöshetsförsäkringen lyfts in på statsbudgeten
och flera större anslag bruttoredovisas. Exempel på
det sistnämnda är sjuk- och föräldraförsäkringen.
Vidare ökade såväl inkomster som utgifter med 40
miljarder kronor år 1996 som en följd av det nya sys-
temet för utjämning mellan kommuner och landsting
samt av det nya systemet för inomkommunal mer-
värdesskatt. I diagram 4.2 redovisas korrigerade tids-
serier för åren 1991-2000 för statsbudgeten. Princi-
pen är att dagens redovisningsregler tillämpas över
hela perioden.

DIAGRAM 4.2

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor rensade för redovisningstekniska
förändringar

Procent av BNP

25 ■

20 ----------1---------•----------1----------t----------1----------1----------1—-----1----------1

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Källa: Finansdepartementet

PROP. 1997/98:1

4.3.3 Statsbudgetens inkomster

Inkomstkvoten (statsbudgetens inkomster som andel
av BNP) var hög i början av 1990-talet. År 1991
uppgick den till 37 procent av BNP. De två därpå
följande åren föll inkomsterna kraftigt i relation till
BNP och låg på en nivå om 32 procent av BNP år
1994. Nominellt föll inkomsterna till sin lägsta nivå
år 1993. Huvudförklaringen till detta förlopp är den
ekonomiska krisen. En annan förklaring är att skat-
tereformen var något underfinansierad (se bilaga 6,
1990/91 års skattereform - en värdering). Det senare
beror bl.a. på att baserna för kapital- och förmögen-
hetsbeskattningen samt den privata konsumtionen
utvecklades ogynnsamt dessa år. Därutöver genom-
fördes vissa ofinansierade skattesänkningar.

Under perioden 1994-1996 steg inkomsterna kraf-
tigt. Den huvudsakliga förklaringen till detta är sane-
ringsprogrammet. År 1997 beräknas inkomsterna
uppgå till 37,1 procent av BNP.

Efter innevarande år beräknas inkomsterna som
andel av BNP att falla något till år 2000. En viktig
förklaring till detta är att inkomsterna från försälj-
ning av statliga bolag bortfaller efter år 1999. En an-
nan förklaring är ett beräkningstekniskt antagande
om en skattesänkning fr.o.m. år 1999. Beräkningar-
na bygger också på att värnskatten upphör efter år

1998.1 appendix till detta avsnitt ges en mer detalje-
rad beskrivning av skatteinkomsterna i statsbudgeten
för åren 1996-1998. Analysen bygger på en periodi-
serad redovisning av skatterna till skillnad mot stats-
budgetens kassamässiga redovisning.

vet. Detta medför att lånebehovet kan variera relativt
mycket utan att det finansiella sparandet påverkas.

För innevarande år nedrevideras ränteutgifterna
kraftigt jämfört med prognosen i vårpropositionen,
vilket har sin förklaring i valutavinster. För de tre
kommande åren är däremot prognosen för ränteut-
gifterna väsentligt högre än i vårpropositionen. Detta
beror för år 1998 i hög grad på förtidsinlösen av be-
fintliga lån. Marknadsräntan har fallit sedan lånen
togs och om lånen förtidsinlöses kompenseras långi-
varna för ränteförlusten som uppstår på grund av att
kupong- och marknadsränta skiljer sig åt. Detta in-
nebär i praktiken att en framtida hög ränteutgift flyt-
tas till en tidigare period.

För åren 1999 och 2000 beror de högre ränteut-
gifterna på en något svagare krona och högre mark-
nadsräntor än vad som antogs i vårpropositionen. En
detaljerad redovisning av statsskuldsräntornas ut-
veckling återfinns i volym 2 i denna proposition.

TABELL 4.3 UTGIFTSMÄSSIGA RÄNTOR PÅ
STATSSKULDEN

MILJARDER KRONOR

4.3.4 Statsbudgetens utgifter

Sedan år 1993 har utgifterna, rensade för redovis-
ningstekniska förändringar, sjunkit snabbt i förhål-
lande till BNP. Denna tendens väntas fortsätta under
kommande år. Starkt bidragande till den fallande ut-
giftskvoten framöver är förändringen på utgiftsom-
råde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och ut-
giftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Tillsammans beräknas utgifterna inom dessa områ-
den minska med nära 22 miljarder kronor i löpande
priser under perioden 1997-2000. Detta förutsätter
att arbetslösheten sjunker till 4,5 procent år 2000.
Ett annat utgiftsområde där utgifterna minskar kraf-
tigt är utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande. Detta beror på nedtrapp-
ningen av räntebidragen.

Det största enskilda anslaget i statsbudgeten är
statsskuldsräntorna. Det är också ett av de mest
svårprognostiserade. Statskuldsräntorna påverkas,
förutom av rådande marknadsräntor, av valutakurs-
förändringar och Riksgäldskontorets förtidsinlösen
av utestående lån. De två senare faktorerna påverkar
inte det finansiella sparandet utan endast lånebeho-

	1996	1997	1998	1999	2000
Räntor på lån i svenska kronor	94,4	83,0	78,3	75,2	72,6
Räntor på lån i utländsk valuta	23,3	21,5	20,6	19,4	18,2
Räntor på in- och utlåning	-16,6	-3,5	-2,4	-0,7	-1.1
Över-/underkurser vid emission	-1,5	0.5	0,4	0,5	0,1
Summa räntor	99,6	101,5	96,9	94,4	90,0
Valutaförluster/ vinster(-)	-6,1	-9,0	2,0	-1,1	-3,3
Kursförluster/ vinster(-)	5,6	2,8	9,6	4,2	6.2
Övrigt	0,4	0,0	0,0	0,0	0,0
Summa ränteutgifter	99,5	95,3	108,4	97,4	92,8
Differens mot vårproposi- tionen	0,0	-7,1	8,5	6,2	3,4
Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt Källa: Finansdepartementet

PROP. 1997/98:1

4.3.5 Lånebehovet

Regeringens förslag:

Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.

Liksom för tidigare budgetår föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.

Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter
inklusive Riksgäldskontorets nettoutlåning och sta-
tens inkomster. Lånebehovet uppgick till 242 miljar-
der kronor år 1993. Från denna höga nivå har låne-
behovet minskat till 21 miljarder kronor förra året.
Det kraftiga fallet år 1996 beror bl.a. på försäljning-
ar och på omläggning av uppbörden av mervärdes-
skatt åren 1995 och 1996. Ytterligare en förklaring
är utdelningar från affärsverk och bolag samt över-
föringen av Kärnavfallsfondens tillgodohavanden till
Riksgäldskontoret. Även rensat från sådana engångs-
effekter har emellertid utvecklingen varit positiv, vil-
ket framgår av diagram 4.3.

4.3.6 Statsskulden

Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av låne-
behovet. Förändringen av statsskulden påverkas
emellertid även av ändrade valutakurser, eftersom
nära 30 procent av statsskulden är upptagen i ut-
ländsk valuta.

Till följd av de stora underskotten i statens finan-
ser växte statsskulden mycket snabbt under början
av 1990-talet. Statsskulden mätt som andel av BNP
nästan fördubblades under perioden 1990-1995. År
1995 nådde statsskulden sin högsta nivå på 84,3
procent av BNP. Under 1996 föll statsskulden något
och för 1997 beräknas den till 83,5 procent av BNP.

Skuldkvoten förväntas enligt prognosen fortsätta
att falla under resten av 1990-talet som en följd av de
förbättrade statsfinanserna.

I diagram 4.4 redovisas även den konsoliderade
bruttoskulden, definierad enligt kriterierna för den
Europeiska monetära unionen. Skillnaden mellan
statsskulden och den konsoliderade bruttoskulden är
att den senare innefattar hela den offentliga sektorns
skuld, samtidigt som en konsolidering sker för t.ex.
AP-fondens innehav av statspapper.

DIAGRAM 4.3

Statens lånebehov

Källa: Finansdepartementet

DIAGRAM 4.4

Statsskulden och den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld

Procent av BNP

90 ,--

Källa: Finansdepartementet

För innevarande år beräknas lånebehovet uppgå till
17,7 miljarder kronor. I förhållande till vårproposi-
tionen är detta en nedrevidering med 8 miljarder
kronor. I tabell 4.4 redovisas utvecklingen av statens
lånebehov, statsskulden och Riksgäldskontorets net-
toutlåning för åren 1996 - 2000. En utförlig redovis-
ning av utvecklingen under år 1997 ges i avsnitt 4.4.

De närmaste åren fortsätter lånebehovet att mins-
ka. År 1999 uppkommer ett överskott som gör det
möjligt att amortera på statsskulden.

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD

MILJARDER KRONOR

	1996	1997	1998	1999	2000
Inkomster	600,5	647,7	676,0	688,0	688,5
Utgifter exkl. statsskuldsräntor	559,3	584,7	583,7	593,4	593,5
Statsskuldsräntor m.m.	99,5	95,3	109,1	98,2	93,4
Budgetunderskott exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.	58,3	32,3	16,8	3,7	-1,6
Arbetsmarknadsfonden	86,7
Övrigt	1.8
Kossomässig korrigering	88,5	0,0	0,0	0,0	0,0
CSN	8,9	9.8	11,1	11,0	12,0
Investeringslån till/från myndigheter	1,5	1,4	1,4	1,3	1.0
Arbetsmarknadsfonden	-86.7
Lönegarantifond, inkl ränta	-0,6	-0,7	-0.6	-0,6
Kärnbränslefonden	-19.1	-0,5	0,3		-0,3
Tilläggspensionsavgift	■10,5	-11,9	-13,5	-15,3	-15,6
Insättningsgaranti	-1,0	-2,0	-2,0	-2,0	-2,0
Övrigt, netto	-18,3	-10,8	1,5	0,8	1,5
Riksgäldskontorets nettoutlåning	-125,8	-14,7	-1,8	-4,8	-3,4
Lånebehov (= budgetunderskott)	21,0	17,7	15,0	-1,1	-5,0
Skulddispositioner	4,4	29,1	-9,6	-7,1	3,3
Statsskuldsförändring	25,4	46.8	5,4	-8,2	-1,7
Stotsskuld vid årets slut	1 411	1 458	1 463	1 455	1 454
Procent av BNP	84,1	83,5	79,4	75,3	71,8

Anm. Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt
Källa: Finansdepartementet

4.4 Uppföljning av år 1997

4.4.1 Inledning

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall re-
geringen noggrant följa hur statens inkomster, utgif-
ter och upplåning utvecklas i förhållande till beräk-
nade eller beslutade belopp. Under löpande budgetår
redovisar regeringen vid minst två tillfällen prognoser
över statens inkomster och utgifter samt statens lå-
nebehov för riksdagen. Detta sker i samband med
vår- och budgetpropositionen.

De prognoser för statsbudgetens inkomster och
utgifter 1997 som redovisas nedan baseras på preli-
minärt utfall för sju månader från riksredovisningen.
Prognoserna avviker på vissa punkter kraftigt från
bedömningarna i såväl statsbudgeten som vårpropo-
sitionen.

Inkomsterna beräknas nu vara drygt 24 miljarder
kronor högre. Utgifterna exkl. statsskuldsräntor be-
räknas bli ca 4 miljarder kronor högre än i statsbud-
geten. Statsskuldsräntorna bedöms däremot bli vä-
sentligt lägre. Även vad gäller nettoutlåningen från
Riksgäldskontoret innebär de nya beräkningarna
nedjusteringar. Minskningen beror främst på att
statliga bolag och affärsverk tidigarelägger amorte-
ring av lån i Riksgäldskontoret.

Sammantaget innebär den reviderade prognosen
att lånebehovet nu bedöms bli 37 miljarder lägre än i
statsbudgeten. Effekten på statsskulden är emellertid
betydligt mindre. Detta beror på att utlandsskulden
blivit högre till följd av en svagare krona. Jämfört
med beräkningen i förra årets budgetproposition in-
nebär den svagare kronan en negativ valutaeffekt på
nära 30 miljarder kronor.

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.5 LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD ÅR

1997

MILJARDER KRONOR

	AKTUELL BERÄKNING	DIFFERENSER MOT
	AKTUELL BERÄKNING	STATS- BUDGETEN	VÅRPROPO- SITIONEN
Inkomster	647,7	24,3	-4,5
Utgifter exkl. statsskuldsräntor	584,7	4,2	-0,1
Statsskuldsräntor	95,3	-8,9	-7,1
Nettoutlåning m.m.	-14,7	-7,8	-5,3
Lånebehov	17,7	-36,7	-8,0
Valutaomvärdering	29,1	30,5	17,9
Skuldändring	46,8	-6,2	9,8
Statsskuld	1 458,0	-16,2¹	9,8

1. Utfallet av statsskulden år 1996 blev 10 miljarder kronor lägre än beräk-
nat i budgetpropositionen för år 1997. Detta innebär att den nu beräknade
skuldnivån för år 1997 är ca 16 miljarder kronor lägre än i budgetproposi-
tionen för år 1997.

Källa: Finansdepartementet

justeringen av energiskatterna beror delvis på en re-
viderad prognos för energiförbrukningen.

I statsbudgeten för år 1997 togs mycket små be-
lopp upp på inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld
egendom. I vårpropositionen inräknades däremot
försäljningar om 25 miljarder kronor under år 1997
som ett led i regeringens mål att avyttra tillgångar på
totalt 50 miljarder kronor fram till år 1999
(Konvergensprogrammet, 1995). I inkomstberäk-
ningen i denna proposition har delar av dessa försälj-
ningar förskjutits till senare år. Jämfört med stats-
budgeten bedöms inkomsterna på titeln nu bli 15
miljarder kronor högre, medan inkomsterna jämfört
med bedömningen i vårpropositionen väntas bli 10
miljarder kronor lägre.

TABELL 4.6 STATSBUDGETENS INKOMSTER ÅR
1997

MILJARDER KRONOR

DIFFERENSER MOT

4.4.2 Inkomster och utgifter

Inkomster

De totala inkomsterna på statsbudgetens beräknas i
denna proposition uppgå till 647,7 miljarder kronor
år 1997. Det är drygt 24 miljarder kronor högre än
vad om angavs i statsbudgeten, men nära 5 miljarder
kronor lägre än i vårpropositionen. Beräkningar av
statens inkomster är osäkra bl.a. mot bakgrund av
osäkerheten om den makroekonomiska utveckling-
en. Eftersom beräkningarna avser kassamässigt be-
talda skatter påverkas dessutom prognoserna av
hushållens och företagens betalningsbeteende. En re-
dovisning av periodiserade skatter åren 1996 - 1998
ges i appendix till detta kapitel. Skilda bedömningar
av vissa inkomster av engångskaraktär, t.ex. försälj-
ningar, bidrar också starkt till de stora skillnaderna
mellan de olika beräkningtillfällena.

Inkomsterna på inkomsttyp 1000 Skatter m.m.
beräknas nu bli nära 7 miljarder kronor högre än i
statsbudgeten. Av tabell 4.6 framgår att detta inne-
bär en ytterligare uppjustering jämfört med vårpro-
positionen. Inom inkomsttypen varierar prognosjus-
teringarna kraftigt mellan olika typer av skatter.
Inkomstskatten för juridiska personer har reviderats
upp med drygt 15 miljarder kronor jämfört med be-
räkningen i statsbudgeten. Bland annat beror det på
att företagens inbetalning av fyllnadsskatt blivit vä-
sentligt högre än beräknat. Detta var i huvudsak be-
aktat i inkomstberäkningen i vårpropositionen. Soci-
alavgifterna är nedjusterade såväl i förhållande till
statsbudgeten som till vårpropositionen. Den vikti-
gaste förklaringen är att sysselsättning och lönesum-
ma är lägre. En mer gynnsam utveckling av den pri-
vata konsumtionen har medfört att inkomsten av
mervärdesskatten nu beräknas bli högre. Den stora

INKOMSTTITEL			AKTUELL BERÄKNING	STATS- BUDGETEN	VÅRPROPO- SITIONEN
1000		Skatter m.m. där- av:	572,8	6,7	2,8
	1110	Fysiska personers inkomstskatt	35,9	-1,3	0,9
	1120	Juridiska perso- ners inkomstskatt	68,4	15,2	2,9
	1200	Socialavgifter	193,6	-1,6	-0,4
	1411	Mervärdesskatt	148,0	3,1	2,6
	1428- 1435	Energiskatter	49,0	-5,3	-1,7
		Övrigt	77,9	-3,4	-1,5
2000		Inkomster av sta- tens verksamhet	39,5	0,9	1,7
3000		Inkomster av för- såld egendom	15,1	15,0	-10,0
4000		Återbetalning av lån	3,1	0,0	0,4
5000		Kalkylmässiga inkomster	6,5	0,3	0,1
6000		Bidrag m.m. från EU	10,0	1,3	0,5
7000		Extraordinära medel från EU	0,7	0,1	0,0
		Summa in-	647,7	24,3	-4,5

komsttitlar

Källa: Finansdepartementet

Utgifter

Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har reviderats
på flera punkter jämfört med statsbudgeten. An-
slagsbelastningen inom assistansersättningen och ar-
betslöshetsersättningen har blivit än större. Assistan-
sersättningen beräknas nu överskrida anslaget i
statsbudgeten med 338 miljoner kronor mer än vad
som angavs i vårpropositionen, dvs. med totalt 813
miljoner kronor. Detta förklaras framför allt av att

PROP. 1997/98:1

antalet bidragstagare successivt ökar men också av
ett ökat antal assistanstimmar per bidragstagare.

Arbetslöshetsersättningen beräknades i vårpropo-
sitionen överskrida statsbudgeten med 5,5 miljarder
kronor. Nu bedöms överskridandet bli ytterligare 1,6
miljarder kronor, dvs. totalt 7,1 miljarder kronor.
Förklaringen till detta är de uppreviderade progno-
serna för arbetslösheten. Beräkningen i statsbudgeten
baserades på ett antagande om en öppen arbetslöshet
på 6,9 procent för år 1997, i vårpropositionen be-
räknades den till 7,9 procent och nu bedöms arbets-
lösheten istället bli 8,4 procent . Beträffande dessa
båda överskridanden gör regeringen bedömningen
att det inte är möjligt att klara finansiering inom re-
spektive anslag eller utgiftsområde.

Utgifterna för underhållsstöd beräknas bli 589
miljoner kronor högre än i statsbudgeten. Systemet
för underhållsstöd trädde i kraft den 1 februari 1997.
Någon utvärdering av systemet är ännu inte genom-
förd och regeringen bedömer det därför trots över-
skridandet vara för tidigt att föreslå ändringar i sys-
temet. Överskridandet finansieras genom att
anslagsramen sänks under en fyraårsperiod så att
sänkningen motsvarar överskridandet. I diagram 4.5
visas ackumulerade avvikelser från statsbudgeten hit-
tills i år för assistansersättning och underhållsstöd
samt för arbetslöshetsersättning i diagram 4.6.

DIAGRAM 4.6

Ackumulerad avvikelse från statsbudgeten t.o.m. juli

Miljoner kronor

DIAGRAM 4.5

Ackumulerade avvikelser från statsbudgeten t.o.m juli

Miljoner kronor

jan

feb mars april

maj

juni

juli

Källa: Finansdepartementet

Det finns också ett antal områden där utgifterna be-
räknas bli lägre än anslagsnivån. I vårpropositionen
beräknades föräldraförsäkringen underskrida stats-
budgeten med 2,4 miljarder kronor. Nu beräknas
underskridandet bli ytterligare ca 200 miljoner kro-
nor. Detta beror på att prognosen för antal födda
barn reviderats ner kraftigt under året.

Utgifterna för räntebidrag beräknas underskrida
statsbudgeten med ca 2,8 miljarder kronor. Den
minskade belastningen på anslaget beror på ett antal
faktorer, framför allt på en mer positiv ränteutveck-
ling än vad som tidigare förväntats.

Den lägre medelsförbrukningen inom utgiftsom-
råde 23 Jord- och skogsbruk m.m. beror dels på ett
lägre antal ansökningar till givna program, dels på
att vissa stödutbetalningar avseende år 1997 kommer
att utbetalas först år 1998.

Utgifterna för Sveriges avgift till EU beräknas nu
bli ca 1,9 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten.
En viktig orsak till detta är att EU:s utgifter blivit läg-
re än beräknat.

Underskridandet på anslaget Räntor på statsskul-
den beräknas nu uppgå till ca 8,8 miljarder kronor i
förhållande till statsbudgeten. Regeringen har för av-
sikt att dra in de kvarstående medel som finns på det-
ta anslag per den 31 december i år. Anslaget är ett
ramanslag med möjlighet till anslagssparande. Dock
saknas skäl för ett sådant sparande i detta fall.

PROP. 1997/98:1

DIAGRAM 4.7

Ackumulerade avvikelser från statsbudgeten t.o.m. juli

Miljoner kronor

TABELL 4.7 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR

1997

MILJARDER KRONOR
DIFFERENSER MOT

	AKTUELL BERÄKNING	STATS- BUDGETEN	VÅRPROPO -SITIONEN
Utgifter exkl. statsskulds räntor	584,7	4,2	-0,2
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten	129,5	-2,5	1,2
Summa takbegränsade utgifter	714,1	1,6	1,0
Budgeteringsmarginal	8,9	-1,6	-1,0
Utgiftstak för staten	723,0	0,0	0,0

Källa. Finansdepartementet

Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sida av
statsbudgeten beräknas nu bli 2,5 miljarder kronor
lägre än i budgetpropositionen för år 1997.

Förändringar av utgifterna under utgiftstaket med-
för att budgeteringsmarginalen påverkas. De takbe-
gränsade utgifterna består av utgifterna inom samtli-
ga utgiftsområden förutom område 26 Statsskulds-
räntor m.m., samt socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten. Av tabell 4.7 framgår att de takbe-
gränsade utgifterna nu bedöms bli drygt 1 miljard
kronor högre än vad som redovisades i såväl stats-
budgeten som vårpropositionen, vilket innebär att
budgeteringsmarginalen är i motsvarande grad lägre.

I tabell 4.8 redovisas den beräknade användningen
av medel under 1997.

En svårighet vid tolkningen av prognoserna av ut-
gifterna och analysen av över- och underskridanden
under år 1997 är anslagsbehållningarna. När stats-
budgeten fastställs ingår vid sidan av anslagen en ut-
giftspost, minskning av anslagsbehållningar, vilken är
en bedömning av den samlade förbrukningen av in-
gående reservationsmedel och andra anslagsbehåll-
ningar inom samtliga utgiftsområden. I samband
med uppföljningen görs prognoser på de totala utgif-
terna, dvs. förbrukning av medel oavsett om dessa
kommer från årets anslag eller tidigare anslagna och
behållna medel. Jämförelsen mellan anvisade medel
och prognostiserade utgifter måste därför tolkas med
viss försiktighet.

PROP. 1 997/98:1

TABELL 4.8 ANVÄNDNING AV MEDEL UNDER 1997

MILJONER KRONOR

UTGIFTSOMRÅDEN		BEHÅLLNING PER 970101	ANVISAT BELOPP	TILLGÄNGLIGA MEDEL	UTGIFTSPROGNOS
U0 1	Rikets styrelse	1 596	3 763	5 359	4 128
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	205	4 310	4 505	2 883
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	844	5 715	6 527	6 001
U0 4	Rättsväsendet	1 379	20 843	22 134	21 700
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	889	2 759	3 417	2 880
U0 6	Totalförsvar	2 935	42 523	45 458	42 163
U0 7	Internationellt bistånd	9 203	11 002	19 705	13 033
U0 8	Invandrare och flyktingar	153	3 453	3 597	3 762
U0 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	863	24 016	24 767	24 018
U0 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	85	35 833	35 918	35 554
U0 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	0	63 975	63 975	63 124
U0 12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	0	35 750	35 750	32 948
U0 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	0	43 315	43 315	43 315
U0 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	6 528	50 167	55 555	52 157
U0 15	Studiestöd	1 371	17 267	17 324	16 823
U0 16	Utbildning och universitetsforskning	2 438	25 722	27 826	26 043
U0 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	343	7 211	7 519	7 325
U0 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	265	33 371	33 680	30 856
U0 19	Regional utjämning och utveckling	3 228	3 720	6 737	4 525
U0 20	Allmän miljö- och naturvård	1 504	1 365	2 831	1873
U0 21	Energi	1 670	588	1 335	733
U0 22	Kommunikationer	3323	25 268	28 437	26 731
U0 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	814	13 593	14 389	12 066
U0 24	Näringsliv	2 203	2 996	5 171	3 709
U0 25	Allmänna bidrag till kommuner	454	87 612	88 013	87 684
U0 26	Statsskuldsräntor m.m.	0	104 155	104 155	95 310
U0 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	0	20 053	20 053	18 661
	Minskning av anslagsbehållningar	0	6 000	0	0
	Totalt	42 292	696 346	727 454	680 004

1. Anvisat på statsbudget och tilläggsbudget i april. Även den nu förelagna tilläggsbudgeten är inkluderad i angivna belopp.

2. Avdrag är gjort för av regeringen beslutade indragningar av anslagsmedel vilket på vissa utgiftsområden innebär att summan av Behållning per 970101 och
Anvisat belopp inte summerar till Tillgängliga medel.

Källa: Finansdepartementet

4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000

4.5.1 Utgiftstakets konstruktion

Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs av
summan av utgiftstaket för staten inklusive socialför-
säkringssektorn och den beräknade utgiftsnivån för
den kommunala sektorn, med avdrag för det beräk-
nade flödet mellan stat och kommunal sektor. Vad
gäller den kommunala sektorn godkänner riksdagen
en beräkning av de kommunala utgifterna. Utgiftsta-
ket för staten och för hela den offentliga sektorn är
avrundade uppåt till närmaste hela miljard.

Utgiftstaket för staten är fördelat på 26 utgiftsom-
råden, socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten,

minskning av anslagsbehållningar samt en budgete-
ringsmarginal. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m. ingår inte i utgiftstaket.

Utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid si-
dan om statsbudgeten består av allmän tilläggspen-
sion (ATP), delpension och arbetsskadeförsäkring.
ATP står för ca 95 procent av utgifterna.

Minskning av anslagsbehållningar ingår som en
post under utgiftstaket men specificeras inte per ut-
giftsområde. Posten avser att ta hänsyn till använd-
ningen av tidigare anslagna medel. Minskningen av
anslagsbehållningar är därför medräknad i de redo-
visade saldoberäkningarna både för statsbudgeten
och de offentliga finanserna.

PROP. 1997/98:1

I de beräkningar av statens utgifter som redovisas i
avsnitt 4.3 ingår däremot inte budgeteringsmargina-
len. Ett ianspråkstagande av budgeteringsmarginalen
försämrar därmed, allt annat lika, lånebehovet.

4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består, som
tidigare nämnts, av summan av det fastställda statliga
utgiftstaket och den beräknade kommunala utgifts-
nivån med avdrag för interna transaktioner mellan
stat och kommun. Riksdagen godkände i våras be-
räkningen av den offentliga sektorns utgiftstak till
1 032 miljarder kronor för 1998, 1 057 miljarder
kronor för år 1999 och 1 081 miljarder kronor för år
2000.

Kommunernas utgifter bedöms nu bli högre för
åren 1998 till 2000 än vad som antogs i vårproposi-
tionen. En orsak är överföringen av utgifterna för
läkemedelssubventioner från staten till landstingen.
Från och med år 1999 påverkas dessutom kommu-
nernas utgifter av de satsningar på skola, vård och
omsorg som regeringen föreslår. De kommunala ut-
giftsökningarna uppvägs emellertid mer än väl av
ökade statsbidrag. Justerat för interna betalningar
mellan stat och kommuner blir därför det beräknade
utgiftstaket för den offentliga sektorn något lägre än i
vårpropsitionen.

TABELL 4.9 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA
SEKTORN

MILJARDER KRONOR

	1998	1999	2000
Staten inklusive socialförsäk- ringssektorn	720	735	744
Den kommunala sektorn	452	470	487
Interna transaktioner	-143	-152	-154
Summa offentlig sektor	1 029	1 053	1 077
Procent av BNP	55.9	53,3	50,8

Källa: Finansdepartementet

4.5.3 Utgiftstak för staten

Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket för sta-
ten inklusive socialförsäkringssektorn för år 1998 till
720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljar-
der kronor. Våren 1997 fastställde riksdagen utgift-
staket för år 2000 till 744 miljarder kronor. Riksda-
gen godkände då även en preliminär fördelning av
utgifterna under taket åren 1998-2000. Fördelningen
byggde på då gällande prognoser över den ekono-
miska utvecklingen samt då gällande regelverk.

Regeringen föreslår nu en något ändrad fördelning
av utgifterna. Revideringen föranleds av en ändrad

bedömning av utgiftsutvecklingen samt de nya för-
slag som lämnas i denna proposition. Dessa samman-
fattas i avsnitt 4.2. Uppgifterna för åren 1999 och
2000 är endast en preliminär beräkning utifrån nu
kända förutsättningar vad avser antaganden om den
ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och re-
dan fattade beslut om besparingar och reformer. De
redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlag-
da nivåer för åren 1999 och 2000.

Nedan förklaras de största förändringarna åren
1998 till 2000 i förhållande till beräkningarna i vår-
propositionen (tabell 4.10).

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning minskar med mellan 700-900 miljoner kro-
nor per år jämfört med beräkningen i vårpropositio-
nen. Orsaken är en omföring av utgifterna för
förvaltningen av statsskulden till utgiftsområde 26
Räntor på statsskulden. Utgiftsområde 26, ökar
därmed i motsvarande mån. Inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg ökar utgifter-
na, främst för Statlig assistansersättning. Höjningen
beror på den ökning i utnyttjandegraden som inträf-
fat under innevarande budgetår och som beräknas
påverka även kommande år. Utgiftsökningarna inom
utgiftsområdena 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk-
dom och handikapp är en följd av regeringens förslag
om en förkortning av sjuklöneperioden från 28 till
14 dagar. Inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygg-
het för familjer och barn föreslår regeringen höjda
barnbidrag och flerbarnstillägg. Vad gäller utgiftsom-
rådena 13 och 14 så är utgifterna delvis beroende av
varandra. Från utgiftsområde 13 betalas ersättning
till arbetslösa och från utgiftsområde 14 finansieras
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jämfört med be-
räkningen i vårpropositionen ökar den öppna ar-
betslösheten något medan åtgärdsvolymen revideras
ned. Utgifterna är justerade på motsvarande sätt.
Åren 1999 och 2000 höjs bidragen till kommunerna
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kom-
muner med 4 respektive 8 miljarder kronor. Utgifts-
område 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
minskar till följd av lägre utgifter totalt inom EU.

Vid revideringen av fördelningen av utgifterna har
också en teknisk justering genomförts av de utgifts-
områdesramar som omfattar anslag för förvaltning-
sändamål. Justeringen har gjorts med anledning av en
av riksdagen beslutad förändring av finansieringen av
avtalsförsäkringarna på det statliga området (prop.
1996/97:1, bet. 1996/97:FiU:l, rskr. 1996/97:53).
Omläggningen innebär att det nuvarande systemet
för finansiering med ett schablonmässigt beräknat
lönekostnadspålägg ersätts av ett system med myn-
dighetsvisa, försäkringstekniskt beräknade premier.
Omläggningen skall vara kostnadsneutral för myn-
digheterna. De av Statens löne- och pensionsverk be-
räknade avgifterna för premierna varierar mellan
myndigheterna varför en justering har gjorts av an-
slagen för förvaltningsändamål i förhållande till det i

PROP. 1997/98:1

anslagen inräknade utrymmet för lönekostnadspå-
lägg-

Jämfört med vårpropositionen har förbrukningen
av anslagsbehållningar räknats upp med 1 miljard
kronor och uppgår nu till 5 miljarder kronor. Skälet
till detta är att vissa utgifter bedöms förskjutas från
år 1997 till år 1998. För åren 1999 och 2000 antas
förbrukningen av anslagsbehållningar uppgå till 3
miljarder kronor vardera året. Det är samma be-
dömning som gjordes i vårpropositionen.

Av tabell 4.10 framgår att de takbegränsade utgif-
terna åren 1998-2000 är högre än i vårpropositio-
nen. Som beskrivits i avsnitt 4.3 bedöms dessa utgif-
ter rymmas både inom ramen för målet om balans i

de offentliga finanserna år 1998 och målen om över-
skott för de efterföljande åren. För år 1998 beräknas
utgifterna nu bli 6,6 miljarder kronor högre än i vår-
propositionen. Med oförändrat utgiftstak medför de
högre utgifterna att budgeteringsmarginalen justeras
ned i motsvarande grad. I vårpropositionen beräkna-
des budgeteringsmarginalen för år 1998 till drygt 10
miljarder kronor. Beräkningarna i denna proposition
innebär att marginalen minskat till 3,6 miljarder
kronor. Regeringen gör bedömningen att denna
marginal är tillfyllest bl.a. mot bakgrund av att för-
brukningen av anslagsbehållningar nu lagts in i kal-
kylen med ett högre belopp än i vårpropositionen.

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.10 UTGIFTSTAK FÖR STATEN

TUSENTALS KRONOR 1998

MILJONER KRONOR 1999 OCH 2000

DIFFERENS MOT VÅRPROPOSITIONEN

		1998 TKR	1999 MKR	2000 MKR	1998 MKR	1999 MKR	2000 MKR
U01	Rikets styrelse	3 976 700	3 941	3 895	-11	-12	•13
U02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	2 062 814	2 037	1 987	-747	-800	-670
U03	Skatteförvaltning och uppbörd	5 662 254	5 827	5 922	-36	-40	-43
U04	Rättsväsendet	21 034 170	21 647	22 304	-65	-74	-20
U05	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 811 310	2 873	2 943	4	1	0
U06	Totalförsvar	41 243 865	43 911	45 750	115	249	437
U07	Internationellt biständ	11 434 400	12 028	13 041	-65	•90	-87
U08	Invandrare och flyktingar	3 863 934	3 761	3 570	104	■12	■90
U09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	22 499 516	24 360	25 602	1 063	1 433	1 584
U010	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	37 192 476	39 020	40 308	1798	2 242	2 362
U011	Ekonomisk trygghet vid älderdom	62 701 000	62 931	63 468	384	73	-122
U012	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	35 813 561	36 331	36 837	2 517	2 599	2 704
U013	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	42 723 356	33 541	25 280	2 092	1 871	-53
U014	Arbetsmarknad och arbetsliv	47 541 952	49 370	48 663	-1 667	-796	-157
U015	Studiestöd	21 333 755	22 619	23 815	517	361	329
U016	Utbildning och universitetsforskning	27 050 554	28 133	29 402	336	74	13
U017	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 334 967	7 460	7 614	11	-17	-18
U018	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	22 825 533	20 427	17 574	27	14	125
U019	Regional utjämning och utveckling	3 604 853	3 585	3 284	3	32	-89
U020	Allmän miljö- och naturvård	1 178 052	1 198	1 153	28	85	29
U021	Energi	1 583 041	1 842	1 603	14	30	113
UO22	Kommunikationer	24 100 564	26 669	27 262	144	210	125
UO23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 725 623	13 792	13 861	•212	-222	-223
UO24	Näringsliv	2 698 330	2 590	2 572	126	35	-30
UO25	Allmänna bidrag till kommuner	93 048 700	100 288	101 848	-206	4 300	8 000
UO26	Statskuldsräntor m.m.	109 125 000	98 235	93 410	9 215	7 025	4 000
UO27	Avgiften till den Europeiska gemenskapen	19 645 000	20 320	20 982	■361	-849	-882
	Summa utgiftsområden	687 815 280	688 736	683 952	15126	17 722	17 329
	Summa utgiftsområden exkl. statsskulds- räntor	578 690 280	590 501	590 542	5911	10 697	13 329
	Minskning av anslagsbehållningar	5 000 000	3 000	3 000	1 000	0	0
	Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten	132 744 000	137 928	144 351	-303	•222	1 189
	Summa takbegränsade utgifter	716 434 280	731 429	737 893	6 608	10 475	14518
	Budgeteringsmarginal	3 565 720	3 571	6 107	■6 608	-10 475	-14 518
	Utgiftstak	720 000 000	735 000	744 000	0	0	0

Källa: Finansdepartementet

PROP. 1997/98:1

4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m.

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar statschefen, regeringen och
riksdagen. Dessutom ingår bl.a. mediefrågor, par-
tistöd, allmänna val samt vissa centrala myndigheter.

Ett av de viktiga målen för utgiftsområdet är att
stödja mångfalden inom mediaområdet.

Prioriteringarna för år 1998 rör främst riksdagen.
Ett tillfälligt driftsstöd till dagspressen införs även
under åren 1997 och 1998.

Besparings- och reformåtgärder genomförs inom
utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 977 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 941 miljoner kronor och för år 2000 till 3 895
miljoner kronor

årets budgetproposition aviserade besparing på ut-
giftsområde 2 och 3.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 063 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 977 miljoner kronor och för år 2000 till 1 927
miljoner kronor.

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska cent-
ralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansin-
spektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för stats-
skuldens upplåning och låneförvaltning, vissa tidsbe-
gränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.

Viktiga mål för utgiftsområdet är tillförlitliga
analyser samt bedömningar av den samhällsekono-
miska och den statsfinansiella utvecklingen, ett stabilt
och effektivt finansiellt system samt en effektiv
granskning av statlig verksamhet.

Prioriteringar för år 1998 är bl.a. förbättringar av
kvaliteten i nationalräkenskaperna och prognoser för
svensk ekonomi. Detta görs till följd av EU-
medlemskapet och det beslutade utgiftstaket.

Från anslaget Kostnader för upplåning och
statsskuldsförvaltning överförs ca 700 miljoner kro-
nor till utgiftsområde 26. Överföringen görs i syfte
att skapa bättre incitament för en kostnadseffektiv
statsskuldsförvaltning.

Regeringen föreslår också vissa förändringar vad
gäller nuvarande stabsmyndigheter. Lokalförsörj-
nings verket läggs ned den 1 januari 1998. Riksrevi-
sionsverkets verksamhet skall renodlas och koncent-
reras till de revisionella uppgifterna. En ny myndighet
inrättas för statens samlade ekonomistyrningsfunk-
tion. En översyn föreslås av Statskontorets verksam-
het.

De förslag till besparingsåtgärder som angavs i
den ekonomiska vårpropositionen fullföljs och preci-
seras. Besparingskrav på sammanlagt 18 miljoner
kronor fördelas därmed slutligt på anslag. Därutöver
lämnas förslag till slutlig fördelning av den i förra

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och skat-
temyndigheterna (skatteförvaltningen) samt Tullver-
ket.

Målet för beskattningsverksamheten, som är skat-
teförvaltningens huvudsakliga uppgift, är att skatt
skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och
i den tid och ordning som åsyftas med gällande skat-
teförfattningar. Målet för Tullverket är att uppbära
tullar, mervärdesskatt och andra avgifter så att en
riktig uppbörd kan säkerställas samt att kontrollera
trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om
in- och utförsel av varor efterlevs.

Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen un-
der år 1998 är fortsatt rationalisering av grundhante-
ringen för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll
och flyttningskontroll med ökad träffsäkerhet. Vida-
re skall skatteförvaltningens medverkan i bekämpan-
det av den ekonomiska brottsligheten stärkas.

Prioriterade uppgifter för Tullverket är att fortsät-
ta arbetet med förenklingar av regler och procedurer.
Ett viktigt verktyg för detta är datoriseringen. Verket
skall även öka kvaliteten i alla delar av sin verksam-
het. En säker och effektiv tullhantering kommer att
frigöra resurser att användas inom bl.a. Tullverkets
kontrollverksamhet.

I denna proposition lämnas förslag till slutlig för-
delning av den i förra årets budgetproposition avise-
rade besparingen på utgiftsområde 2 och 3. Vidare
föreslås i enlighet med vad som sagts i den ekono-
miska vårpropositionen en ytterligare besparing på
25 miljoner kronor inom skatteförvaltningen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
5 662 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
5 827 miljoner kronor och för år 2000 till 5 922
miljoner kronor.

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården,
kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen.

Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssä-
kerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken
är att minska brottsligheten och öka tryggheten.

PROP. 1997/98:1

Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och eko-
nomisk brottslighet skall prioriteras av de brottsbe-
kämpande myndigheterna. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas den grova och gränsöverskridande
brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten,
brott med rasistiska inslag och våld mot kvinnor.

Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten
skall öka. Närpolisorganisationen, som skall vara
den drivande kraften i detta arbete, skall förstärkas
och utvecklas. Den brottsförebyggande verksamhe-
ten skall växa och bli effektivare och reformarbetet
inom rättsväsendet skall bygga på ett medborgar-
perspektiv.

I enlighet med vad som redovisades i den ekono-
miska vårpropositionen tillförs utgiftsområdet 200
miljoner kronor per år fr.o.m. år 1998. Därutöver
föreslår regeringen att 444 miljoner kronor omför-
delas från kriminalvården till främst polisen under
åren 1998-2000. De förslag till besparingar som re-
dovisades i bugetproposition för år 1997 fullföljs.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
21 034 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
21 647 miljoner kronor och för år 2000 till 22 304
miljoner kronor.

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar det militära försvaret och
delar av det civila försvaret, nämnder samt stöd-
verksamhet till militärt och civilt försvar. 1 ut-
giftsområdet ingår även den verksamhet som be-
drivs av Kustbevakningen och av Statens
räddningsverk inom fredsfrämjande verksamhet
som genomförs med svensk militär trupp utom-
lands.

Riksdagen fattade i december 1996 beslut om to-
talförsvarets utveckling för femårsperioden 1997-
2001, i enlighet med regeringens proposition Total-
försvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). Inom
utgiftsområdet prioriteras under 1998 genomföran-
det av försvarsbeslutet hos alla myndigheter.

Regeringen har vid beräkningen av anslagen för
åren 1998-2000 utgått från att vissa ytterligare för-
ändringar görs inom utgiftsområdet, bland annat av-
seende finansieringsformer och budgeteringsprinciper
för delar av det civila försvaret. Besparingsåtgärder
genomförs i övrigt inom utgiftsområdet i enlighet
med vad som angavs i den ekonomiska vårproposi-
tionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
41 244 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
43 911 miljoner kronor och för år 2000 till 45 750
miljoner kronor.

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet och de 100 utlandsmyndighe-
terna, bidrag till vissa internationella organisationer,
information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska
frågor som omfattar strategisk exportkontroll och
europainformation.

Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sveriges
intresse i förbindelserna med andra länder. Särskild
uppmärksamhet kommer under 1998 att ägnas bl.a.
ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete, ett aktivt
arbete i säkerhetsrådet och genom andra åtgärder ett
fortsatt stöd till FN:s och andra organisationers arbe-
te för internationell fred, säkerhet och mänskliga rät-
tigheter. Bland de prioriterade verksamheterna finns
även ett utvidgat regionalt samarbete kring Öster-
sjön.

De förslag till besparingsåtgärder som redovisades
i den ekonomiska vårpropositionen fullföljs.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 2 811 miljoner kronor, för år 1999 till 2 873
miljoner kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete
med u-länder och samarbete med länder i Central-
och Östeuropa.

Det överordnade målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. Riksdagen har lagt fast sex biståndspoli-
tiska mål: resurstillväxt, ekonomisk och politisk
självständighet, ekonomisk och social utjämning,
demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hus-
hållning med naturresurser och omsorg om miljön
samt jämställdhet mellan kvinnor och män.

Regeringen har under de senaste åren genomfört
ett omfattande policyarbete och omorganiserat bi-
ståndsförvaltningen. Sverige har en ledande roll i re-
formeringen av FN:s ekonomiska och sociala verk-
samhet, som nu går in i ett avgörande skede. Under
år 1998 kommer regeringen att ta fram en skrivelse
om demokrati, utveckling och biståndets roll. En ny
Afrikapolitik bereds.

Målen för samarbetet med Central- och Östeuro-
pa är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa
demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekono-
misk omvandling samt att stödja en miljömässigt
hållbar utveckling. Härtill har regeringen beslutat att
allt samarbete skall genomsyras av ett jämställd-
hetspersktiv. Insatser som syftar till att inlemma län-

PROP. 1997/98:1

derna i Central- och Östeuropa i det europeiska
samarbetet prioriteras. För samarbetet med länder i
Central och Östeuropa, har riksdagen beslutat om ett
program för åren 1995-1998 omfattande 4 010 mil-
joner kronor. Regeringen avser under våren 1998
förelägga riksdagen förslag till inriktning och om-
fattning av samarbetet för åren 1999-2001.

Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enpro-
centmålet för biståndsramen när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen har
i sin beräkning av ramen för utgiftsområdet utgått
från att biståndsramen för åren 1998 och 1999 skall
uppgå till 0,70% av BNI för att år 2000 öka till
0,72% av BNI. Biståndsramen för 1998 har minskat
med 65 miljoner kronor jämfört med beräkningarna
i regeringens ekonomiska vårproposition på grund av
ändrad BNI-prognos.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

11 434 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

12 028 miljoner kronor och för år 2000 till 13 041
miljoner kronor.

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frå-
gor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vis-
tas i Sverige samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfat-
tar även integrationspolitik med frågor rörande in-
vandrares introduktion i Sverige, delaktighet och in-
flytande, åtgärder mot etnisk diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till
kommunerna för flyktingmottagande.

I regeringens proposition (1997/98:16) Sverige,
framtiden och mångfalden framgår regeringens för-
slag till mål och inriktning på den framtida integra-
tionspolitiken. Regeringen föreslår att en ny myndig-
het för integrationsfrågor inrättas med ansvar för att
integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag
på olika samhällsområden samt för att aktivt stimu-
lera integrationsprocesserna i samhället. Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering föreslås inordnas i
den nya myndighetens organisation.

Till utgiftsområdet har förts 100 miljoner kronor
år 1998 från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner för att täcka kostnader för kommuner-
sättningar vid flyktingmottagande.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 864 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 761 miljoner kronor och för år 2000 till 3 570
miljoner kronor.

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens ut-
gifter för vård och omsorg, utgifter för flertalet
myndigheter under Socialdepartementet, bidrag
till organisationer samt vissa stimulans- och ut-
vecklingsbidrag inom det sociala området samt
stöd till sektorsforskning.

Statens utgifter inom området utgör endast en li-
ten del av de samlade offentliga utgifterna för hälso-
och sjukvård och social omsorg eftersom dessa verk-
samheter i första hand är en angelägenhet för kom-
muner och landsting.

Effektmålen för utgiftsområdet omfattar fem olika
verksamhetsområden. De viktigaste målen är:

- att trygga en god hälsa och att åstadkomma en
hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv
resursanvändning som tillgodoser den enskilde
individens behov

- att trygga den enskildes hälsa och ekonomi i
samband med behov av kostnadskrävande läke-
medelsbehandling och/eller tandvårdsbehandling

- att stimulera och bidra till att en god tandhälsa
bland vuxna upprätthålls. Därutöver ges ett sär-
skilt stöd för utsatta grupper

- att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som
ger goda levnadsvillkor för äldre och personer
med funktionshinder med olika behov av service,
vårdnad och vård och som bygger på den enskil-
da människans delaktighet och självbestämmande

- att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet
med effektiv resursanvändning som tillgodoser
den enskilde individens behov av stöd och bistånd
i samband med sociala eller andra handikapp,
missbruksproblem och försörjningssvårigheter
samt som tillgodoser att barn och ungdomar väx-
er upp under trygga och goda förhållanden

- att begränsa alkoholens skadeverkningar genom
att minska den totala alkoholkonsumtionen

- att verka för ett narkotikafritt samhälle genom
insatser för att minska tillgången och efterfrågan
på narkotika

- att öka kunskapen om tillstånd, processer och
effekter rörande hälsa och social välfärd.

Den största utgiftsposten inom området är ansla-
get för sjukvårdsförmåner som omfattar utgifter för
läkemedel, tandvård samt vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen. Enligt överenskommelse mellan
regeringen och Landstingsförbundet överförs kost-
nadsansvaret för läkemedelsförmånen och förbruk-
ningsartiklar vid inkontinens från staten till lands-
tingen från och med 1 januari 1998, vilket innebär
att ett särskilt anslag för statsbidrag inrättas under
utgiftsområdet. De förändringar i läkemedelsförmå-

PROP. 1997/98:1

nen som genomfördes 1 januari 1997 bidrar till att
utgiftsutvecklingen dämpas för innevarande år och
att utgifterna för 1998 och framåt beräknas bli lägre
än vad som antagits tidigare.

Kostnaderna för statlig assistansersättning utgör
den näst största utgiftsposten inom området. I den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150)
föreslog regeringen två åtgärder för att hejda den
snabba utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär att
kommunerna övertar kostnadsansvaret för de första
20 timmarna och att en schablonisering av timersätt-
ningsnivån införs. Enligt regeringens bedömning är
dessa åtgärder inte tillräckliga för att nedbringa ök-
ningstakten vad gäller personkretsen och antalet ge-
nomsnittliga timmar med assistans per person. Ut-
giftsnivåerna beräknas därför bli högre än vad som
tidigare antagits.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 500 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
24 360 miljoner kronor och för år 2000 till 25 602
miljoner kronor.

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
samt socialförsäkringsdministrationen (Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkringskassor-
na). De socialförsäkringsförmåner som lämnas vid
ohälsa ges i form av dagersättningar såsom sjukpen-
ning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning
samt viss yrkesskadeersättning. Därutöver ingår
folkpension och pensionstillskott i form av förtids-
pension i utgiftsområdet.

Effektmålen för utgiftsområdet omfattar två verk-
samhetsområden. Socialförsäkringen skall:

- vara generell och tillgodoses inom ramen för en
offentlig försäkring,

- bygga på standardtrygghet och ge ersättning rela-
terad till inkomstbortfall samt präglas av ar-
betslinjen,

- uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivi-
tet,

Socialförsäkringsadministrationen skall:

- administrera och verka för en allmän socialför-
säkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom,
handikapp, ålderdom och vård av barn,

- verka för att förebygga och minska ohälsa samt
genom att offensivt arbeta med och samordna re-
habiliteringen bidra till att ge sjuka och funk-
tionshindrade personer möjlighet att åter kunna
arbeta,

- säkerställa och tillgodose kravet på god service,
likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i
handläggningen av försäkrings- och bidragsären-
den.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vår-
propositionen. Regeringen har för avsikt att senare
under hösten 1997 återkomma till riksdagen med
förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst.

Förslaget om en förkortning av sjuklöneperioden
till 14 dagar har beaktats vid beräkningen av ansla-
get.

Riksdagen har antagit regeringens förslag till rikt-
linjer för förändringar i den nuvarande organisatio-
nen avseende socialförsäkringsadministrationen
(prop. 196/97:63, bet 1996/97:SfU12, rskr. 1996/
97:273). Riktlinjerna innebär att försäkringskassor-
nas roll stärks och Riksförsäkringsverkets roll inom
socialförsäkringen tydliggörs genom ändringar av 18
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och i
verkets instruktion.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
37 192 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
39 020 miljoner kronor och för år 2000 till 40 308
miljoner kronor.

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension i form av
ålderspension, efterlevandepension till vuxna och
bostadstillägg till pensionärer samt pensionstill-
skott till dessa förmåner.

Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
grundtrygghet som tillgodoser ett rimligt och grund-
läggande konsumtionsbehov och tillgång till en bo-
stad med tillfredsställande standard. Pensionssyste-
met skall vara långsiktigt stabilt och pålitligt oavsett
förändringar i omvärlden.

Regeringen föreslår att den del av bostadskostna-
den inom intervallet 100 - 4 000 kronor per månad
som kan ersättas med bostadstillägg till pensionärer
höjs till 85 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Rege-
ringen gör bedömningen att folkpension, tilläggspen-
sion och bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998
skall utbetalas den 18 respektive 19 varje månad.
Privata pensionsförsäkringar kommer från och med
den 1 januari 1998 att undantas vid inkomstpröv-
ningen av änkepensioner. Vidare sker en förändring i
definitionen av fritidshus i inkomstbegreppet i bo-
stadstillägg till pensionärer för makar där en stadig-
varande bor inom omsorgen. Regeringen föreslår att
den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension
höjs från 60 år till 61 år från och med den 1 januari
1998.

PROP. 1997/98:1

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
62 701 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
62 931 miljoner kronor och för år 2000 till 63 468
miljoner kronor.

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar ekonomiska stöd till
barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som åter-
finns i utgiftsområde 18 och studiebidragen som
återfinns i utgiftsområde 15). Stöden utgörs av
allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inkl, ha-
vandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner, folkpen-
sion i form av barnpension och vårdbidrag till
funktionshindrade barn.

Mål för utgiftsområdet är att utjämna levnadsvill-
koren mellan familjer med och utan barn, att stödja
föräldrars möjligheter att kombinera förvärvsarbete
med föräldraskap, samt att särskilt ekonomiskt stöd
lämnas till barnfamiljer i utsatta situationer.

Regeringen föreslår att barnbidraget höjs den 1
januari med 1 320 kronor per barn och år. Från
samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg med 2 400
kronor om året för det tredje barnet, 7 200 kronor
om året för det fjärde barnet och 9 000 kronor om
året för det femte och varje ytterligare barn.

Förmånsnivåerna inom föräldraförsäkringen höjs
till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten
fr.o.m. år 1998. Regeländringar som aviserades i den
ekonomiska vårpropositionen fullföljs genom att re-
geringen lägger fram lagförslag om vissa regeländ-
ringar avseende vårdbidrag vid sjukhusvistelse, mer-
kostnadsersättning samt att tillfällig föräldrapenning
skall kunna utges i vissa fall vid övergångsboende.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att sena-
re under hösten 1997 återkomma till riksdagen med
förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

35 814 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

36 331 miljoner kronor och för år 2000 till 36 837
miljoner kronor.

ning och resursarbeten. Utgiftsnivån påverkas
primärt av nivån på den öppna arbetslösheten vad
gäller utgifterna för arbetslöshetsersättningen och
av antalet konkurser vad gäller utgifterna för lö-
negarantiersättningen. De samlade utgifterna in-
om utgiftsområdet beräknas uppgå till 42,7 mil-
jarder kronor under år 1998, varav utgifterna för
arbetslöshetsersättning utgör 95 procent. Utgif-
terna för arbetslöshetsförsäkringen och det kon-
tanta arbetsmarknadsstödet har ökat kraftigt un-
der senare år.

Arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantin skall
medverka till att underlätta och stimulera omställ-
ning och därigenom öka flexibiliteten på arbets-
marknaden. Mot denna bakgrund har arbetslöshets-
försäkringen nyligen reformerats och en ny lag om
arbetslöshetsförsäkring träder i kraft den 1 januari
1998.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 i
större omfattning än tidigare aktivitet och omställ-
ning under arbetslöshet. Möjligheter till s.k. genera-
tionsväxling införs fr.o.m. år 1998. Åtgärden syftar
till att bereda yngre långtidsarbetslösa anställning
genom att låta de som senast den 31 augusti fyllt 63
år avsluta sin yrkesverksamma period i förtid. Åtgär-
den skall vara en engångsåtgärd.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angivits i propositionen
om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsför-
säkring (prop. 1996/97:107).

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
42 723 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
33 541 miljoner kronor och för år 2000 till 25 280
miljoner kronor.

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Utgiftsområdet omfattar enligt regeringens förslag
för år 1998 huvudsakligen utgifter för arbetslös-
hetsersättning samt lönegarantiersättning. Dess-
utom utgifter för åtgärder som, helt eller delvis,
finansieras på basis av arbetslöshetsersättningen
innefattar området t.ex. tillfällig avgångsersätt-

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, Arbetsmarknadsverket och Arbetarskydds-
styrelsen m.fl. myndigheters förvaltning samt forsk-
ning och utveckling på arbetsmarknads- och arbets-
livsområdet. Området innefattar även vissa utgifter
för Samhall AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska
frågor samt statliga arbetsgivarfrågor.

Målen för utgiftsområdet syftar huvudsakligen till
att genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som inrik-
tas mot effektiv platsförmedling, kompetensutveck-
ling och minskad långtidsarbetslöshet medverka till
att regeringens övergripande mål om en halvering av
den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 upp-
nås.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 åt-
gärder för att motverka flaskhalsar, bl.a. tillsättning-
en av lediga platser genom en förstärkning av arbets-
förmedlingen. Vidare prioriteras en fortsatt ökning
av det lokala inflytandet inom arbetsmarknadspoliti-

PROP. 1997/98:1

ken och åtgärder för att undvika uppsägningar inom
kommuner och landsting.

För att motverka ungdomsarbetslösheten föreslår
regeringen att kommunerna ges möjlighet att erbjuda
utvecklingsinsatser för arbetslösa ungdomar i åldern
20 till 24 år. Vidare föreslår regeringen på tilläggs-
budget att ett nationellt program för IT-utbildning
införs inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Regeringen föreslår en ytterligare satsning på hög-
skoleplatser, som är av strategisk betydelse bl.a. för
sysselsättning och tillväxt. Denna satsning påverkar
utgiftsområdet engångsvis för år 1998. Tidigarelägg-
ningen omfattar 10 000 högskoleplatser och 1 000
platser i kvalificerad yrkesutbildning.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Därutöver föreslås, för att finansi-
era föreslagna utgiftsökningar, att finansieringsbidra-
get vid arbetsplatsintroduktion höjs, anställningsstöd
införs och att rätt till ersättning under sommaruppe-
håll vid särskilt upphandlad arbetsmarknadsutbild-
ning avskaffas.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
47 542 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
49 370 miljoner kronor och för år 2000 till 48 663
miljoner kronor.

ragen i studiehjälpen som en följd av höjningen av
barnbidragen fr.o.m. 1 januari 1998.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

21 334 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

22 619 miljoner kronor och för år 2000 till 23 815
miljoner kronor.

Utgiftsområde 15: Studiestödet

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp
till gymnasiestuderande i form av studiebidrag,
inackorderingstillägg m.m, studiemedel samt olika
former av vuxenstudiestöd.

Studiestödet är en viktig del av utbildningspoliti-
ken och skall bidra till att de övergripande målen för
utbildningspolitiken nås. Studiestödet skall verka re-
kryterande och därmed bidra till högt deltagande i
utbildningen och ha en utjämnande verkan som
Lämjar ökad social rättvisa.

Förslag om besparingsåtgärder inom utgiftsområ-
det följer de åtgärder som aviserades i 1997 års eko-
nomiska vårproposition. Bland annat föreslås slopad
timersättning vid svenskundervisning för invandrare,
skärpta regler för utlandsstudier samt skärpt efter-
kontroll av inkomster inom studiemedelssystemet.

Inom vuxenutbildningen prioriteras en fortsatt ut-
byggnad av den tidigare beslutade vuxenutbildnings-
satsningen. I enlighet med vad som beslutades i 1997
års ekonomiska vårproposition skall vuxenutbild-
ningen byggas ut under 1998.

Budgetförslaget bygger på den nu beskrivna vux-
enutbildningssatsningen och på den utbyggnad av
högskolan som regeringen presenterade i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Ökningen hösten 1998
tidigareläggs också till vissa delar till våren 1998. I
budgetförslaget ingår även en höjning av studiebid-

Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets om-
råde.

Inom barnomsorgen är de viktigaste målen att ge
barn stöd och stimulans för sin utveckling, samt att
underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete el-
ler studier med vård och ansvar för barn.

Skolans mål är att alla barn och ungdomar obero-
ende av kön, geografisk hemvist samt sociala och
ekonomiska förhållanden skall ha lika tillgång till en
likvärdig utbildning. Alla barn och unga skall ges
förutsättningar att nå målen i skollagen, läroplanerna
och kursplanerna.

Målet för vuxenutbildningen är, i enlighet med
vad som anges i skollag och läroplan, att överbrygga
utbildningsklyftorna, medverka till arbetslivets för-
ändring, bidra till full sysselsättning och tillgodose de
vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och
utbildningsmöjligheter och ge dem tillfälle att komp-
lettera sin ungdomsutbildning.

Universitet och högskolor har som sitt viktigaste
mål att erbjuda utbildning av hög och likvärdig kvali-
tet i alla delar av landet och att bedriva forskning och
därmed bidra till en regionalt balanserad utveckling.

Inom forskningen är ett av de viktigaste målen att
forskningen skall främja kritiskt tänkande och veten-
skapligt förhållningssätt och bidra med ny väsentlig
kunskap till förmån för hälsa, kultur, välfärd, miljö,
ekonomisk utveckling, sysselsättning och omställning
mot en hållbar utveckling.

Prioriteringar för året är inom barnomsorg och
skola att utveckla ett gemensamt synsätt på barns
och ungdomars utveckling och lärande från tidig ål-
der samt att skapa förutsättningar för en integration
mellan förskola och skola. Vidare prioriteras arbetet
med att utveckla utbildningens kvalitet och likvär-
dighet i skolan.

Inom vuxenutbildningen prioriteras utbyggnaden
av vuxenutbildningssatsningen. Under år 1998 skall
vuxenutbildningen byggas ut till totalt 124 300 plat-
ser, varav 10 000 platser avser folkbildningen
(utgiftsområde 17). Utbyggnaden innefattar även ut-
byggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen till
totalt 8 800 platser höstterminen 1998. Med anled-
ning av den stora efterfrågan på den kvalificerade

PROP. 1997/98:1

yrkesutbildningen föreslår regeringen att utbyggna-
den tidigareläggs med I 000 platser redan under vå-
ren 1998. Expansionen av vuxenutbildningen måste
också omfatta en successiv förnyelse, såväl organisa-
toriskt och pedagogiskt som innehållsmässigt. Under
1998 kommer verksamheten inom vuxenutbild-
ningsområdet att koncentreras kring att stödja och
stimulera utvecklingsarbete.

Budgetförslaget bygger på den beskrivna vuxenut-
bildningssatsningen och på den utbyggnad av hög-
skolan som regeringen presenterade i 1997 års eko-
nomiska vårproposition. Ökningen av högskole-
platser hösten 1998 tidigareläggs till vissa delar till
våren 1998. Utöver utbyggnaden av den högre ut-
bildningen prioriteras att förstärka kvaliteten inom
forskningen och forskarutbildningen.

De förslag till besparingsåtgärder som tidigare re-
dovisats fullföljs och preciseras. Bland annat föreslås
en sänkning av statens bidrag till svensk undervisning
i utlandet. Vidare har förslag till genomförande av en
beslutad besparing om 150 miljoner kronor inom
forskningen presenterats av en särskild utredare. För-
slaget har remissbehandlats och ingår delvis i detta
budgetförslag. Besparingar har också fördelats på
universiteten och högskolorna.

I budgetförslaget ingår också förslag om kvalitets-
förstärkning inom högskolan. Det sker genom att
medel anslås för kompetensutveckling av högskolelä-
rare, samt genom att antalet platser inom forskarut-
bildningen ökas i syfte att tillgodose ett ökat behov
av forskarutbildade. Vidare föreslås en reformering
av forskarutbildningen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

27 051 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

28 133 miljoner kronor och för år 2000 till 29 402
miljoner kronor.

1998 påbörjas också en satsning på det industrihisto-
riska arvet.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
7 335 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
7 460 miljoner kronor och för år 2000 till 7 614
miljoner kronor.

Utgiftsområde 17: Kultur, medier,
trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, stöd till
folkbildning, ungdomsfrågor samt folkrörelse- och
idrottsfrågor.

De viktigaste målen på kulturområdet är värnan-
det av yttrandefriheten, allas delaktighet i kulturlivet,
kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvali-
tet, kulturens förutsättningar att vara en utmanande
och obunden kraft i samhället, bevarandet och bru-
kandet av kulturarvet.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
bl.a. insatser för att förbättra konstnärernas villkor,
stärka litteraturen och läsandet samt åtgärder för att
ge en bättre regional balans i kultursatningarna. Kul-
turens roll för den regionala utvecklingen och en
ekologiskt hållbar utveckling i samhället lyfts fram.
År 1998 blir ett kulturår för hela Sverige. Under år

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsvä-
sendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna, de regio-
nala självstyrelseorganen, lantmäteriverksamhet
m.m. samt stöd till ekologisk omställning och ut-
veckling.

De viktigaste målen är att trygga alla människors
behov av en god bostad till rimlig kostnad och en
trygg närmiljö samt att främja en ekologiskt hållbar
utveckling inom samhällsplanering och byggande.

Under budgetåret 1998 prioriteras omställningen
till ekologiskt hållbart byggande och boende.

Regeringen föreslår att lagen (1993:737) om bo-
stadsbidrag tas in bland de lagar som räknas upp i
lagen (1987:813) om homosexuella sambor fr.o.m.
den 1 januari 1998.

Besparingsåtgärder inom utgiftsområdet fullföljs i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vår-
propositionen. Därutöver kommer statens utgifter
för räntebidrag att minska snabbare än vad som be-
räknades i 1997 års budgetproposition bl.a. beroen-
de på en mer positiv ränteutveckling än förväntat.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 826 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
20 427 miljoner kronor, och för år 2000 till 17 574
miljoner kronor.

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling

Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regio-
nalpolitiska företagsstöd och medel som länsstyrel-
serna förfogar över för regional projektverksamhet
samt en del av medfinansieringen av EG:s struktur-
fondsprogram. 1 utgiftsområdet ingår även utbetal-
ningar från EG:s regionalfond som delfinansierar
EG:s bidrag till strukturfondsprogrammen.

Det övergripande målet för verksamhetsområdet
är att underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt
prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar
till att uppfylla målen för regionalpolitiken.

Regeringen avser att i en regionalpolitisk proposi-
tion bl.a. närmare behandla de framtida förutsätt-

PROP. 1997/98:1

ningarna samt mål och riktlinjer för regionalpoliti-
ken.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
genomförandet i hela landet av förslag som kommit
fram i arbetet med den nya tillväxtorienterade regio-
nala näringspolitiken. Den innebär bl.a. en ökad
samverkan mellan de olika statliga åtgärder som har
betydelse för näringslivets utveckling. Vidare skall
möjligheterna till att effektivisera genomförandet av
EG:s strukturfondsprogram undersökas.

Det förslag till besparingsåtgärder som redovisa-
des i den ekonomiska vårpropositionen genomförs
och preciseras.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 605 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 585 miljoner kronor och för år 2000 till 3 284
miljoner kronor.

Utgiftsområde 20: Allmän miljö och
naturvård

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk
mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, av-
fallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd
och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.

De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att
skydda människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning
med naturresurser, samt att skydda natur- och kul-
turlandskap.

Regeringen avser att under våren 1998 lägga fram
en samlad miljöpolitisk proposition inför 2000-talet
med förslag till bl.a. nya och omarbetade miljömål.
Under senhösten 1997 avser regeringen lämna en
proposition med förslag till miljöbalk till riksdagen.
Riktlinjer för regeringens fortsatta arbete med ekolo-
giskt hållbar utveckling redovisas för riksdagen i en
separat skrivelse.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
den biologiska mångfalden bl.a. genom att medel för
investeringar i mark för naturvård och vård av sådan
mark behålls oförändrade.

Kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet får ökade
resurser med anledning av att avvecklingen av kärn-
kraften påbörjas. I förhållande till den ekonomiska
vårpropositionen ökar utgiftsområdet med 23,5
miljoner kronor för att förstärka kärnsäkerhets- och
strålskyddsarbetet.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 178 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 198 miljoner kronor och för år 2000 till 1 153
miljoner kronor.

Utgiftsområde 21: Energi

Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning
och utveckling av energisystemet samt insatser för
att främja utvecklingen av effektiva energimark-
nader och en god försörjningsberedskap.

De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att:

- på kort och lång sikt trygga tillgången till el och
annan energi på med omvärlden konkurrenskraf-
tiga villkor för att främja en god ekonomisk och
social utveckling i Sverige

- skapa villkor för en effektiv energianvändning
och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning
med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och
klimat

- underlätta omställningen till ett ekologiskt uthål-
ligt samhälle.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det
energipolitiska program som beslutats av riksdagen
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12 rskr. 1996/
97:272) för omställningen av det svenska energisys-
temet. Satsningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder
kronor och löper fram t.o.m. år 2004. Programmet
omfattar åtgärder som syftar till att på ett kostnad-
seffektivt sätt minska användningen av el för upp-
värmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektiva-
re och öka tillförseln av el och värme från förnybara
energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att ut-
veckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.

Energipolitiska insatser på klimatområdet genom-
förs. En ny central energimyndighet inrättas den 1
januari 1998.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområ-
det i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 583 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603
miljoner kronor.

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar vägtrafik, järnvägstrafik,
sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunika-
tioner och övergripande informationsteknikfrågor.
I utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och
miljöfrågor.

De viktigaste målen för utgiftsområdet är:

- medborgarna och näringslivet i hela landet skall
erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövän-
lig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhälls-
ekonomiska kostnader

- enskilda och myndigheter i landets olika delar ska
ha tillgång till effektiva telekommunikationer

PROP. 1997/98:1

- i landet skall finnas en rikstäckande postservice
som innebär att brev och paket kan förmedlas till
alla oavsett adressort, till enhetliga och rimliga
priser.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 att
åtgärderna i infrastrukturen bör bidra till tillväxt och
sysselsättning i alla delar av landet, leda till förbätt-
rad transportkvalitet, öka infrastrukturens miljöan-
passning, minska störningarna från trafikbuller samt
utformas med utgångspunkt från högsta ambition
för trafiksäkerheten. Regeringen kommer att lämna
ett samlat förslag till riksdagen om den framtida tra-
fikpolitiken. Inriktningen är att åstadkomma ett
miljöanpassat transportsystem som främjar välfärd
och tillväxt.

Åtgärder genomförs och preciseras inom utgifts-
området i enlighet med vad som angavs i den eko-
nomiska vårpropositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
24 101 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
26 669 miljoner kronor och för år 2000 till 27 262
miljoner kronor.

- utökning av antalet utbildningsplatser vid Sveri-
ges lantbruksuniversitet.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
13 726 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
13 792 miljoner kronor och för år 2000 till 13 861
miljoner kronor.

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnä-
ring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård,
livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning
samt skogsnäring.

De viktigaste målen för utgiftsområdet är att till-
lämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik, att verka
för en reformering av denna i riktning mot en mer
marknadsorienterad och konsumentvänlig politik
som underlättar EU:s utvidgning, att stärka konsu-
mentperspektivet och verka för en rationell produk-
tion av säkra livsmedel med hög kvalitet, att värna
natur- och kulturmiljön och att utveckla livsme-
delsproduktionen för ökad sysselsättning, regional
balans och uthållig tillväxt.

För år 1998 föreslås att sammanlagt 13 726 mil-
joner kronor anslås för utgiftsområdet. Två tredje-
delar av utgifterna finansieras från EG-budgeten.
Merparten av EG-stödet, omkring 6 850 miljoner
kronor, avser obligatoriska åtgärder såsom arealer-
sättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag.
Därtill kommer delfinansierade frivilliga stöd och er-
sättningar som förutsätter nationell medfinansiering.
Till dessa hör miljöersättningar, stöd till mindre gyn-
nade områden och strukturstöd.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
bl.a:

- utökat miljöprogram för jordbruket

- ökade resurser till fiskevården

Utgiftsområde 24: Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning
och utveckling, utrikeshandel, export- och investe-
ringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsument-
frågor.

De viktigaste målen inom utgiftsområdet är:

- att bidra till att stärka näringslivets tillväxt och
internationella konkurrenskraft

- att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden och att deras intressen tillgodoses

- att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling ge-
nom att utveckla sådana konsumtions- och pro-
duktionsmönster som minskar påfrestningarna på
miljön.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998:

- insatser för att stimulera nyetablering av företag
samt expansion av främst små och medelstora fö-
retag

- fortsatta åtgärder för att utveckla turistnäringen.

- fortsatta insatser för att främja främst små och
medelstora företags export

- att konkretisera miljömålet inom konsumentpoli-
tiken

- att stärka konsumenternas ställning som mark-
nadsaktörer i Sverige och i EU.

Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vår-
propositionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 698 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
2 590 miljoner kronor och för år 2000 till 2 572
miljoner kronor.

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag
till kommuner och landsting. Bidragen syftar till att
så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för kommunerna och

PROP. 1997/98:1

landstingen att uppnå de nationella målen inom olika
verksamheter.

För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i
kommunsektorn och värna skola, vård och omsorg
föreslog regeringen i 1997 års ekonomiska vårpropo-
sition att utgiftsområdet skulle tillföras 4 000 miljo-
ner kronor för år 1997 och aviserade ytterligare
4 000 miljoner kronor från och med år 1998. För år

1998 föreslår regeringen i denna proposition att 100
miljoner kronor av dessa engångsvis tillförs utgifts-
område 8 Invandrare och flyktingar under anslaget
B 4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande.

Regeringen anser vidare att det finns samhällseko-
nomiska förutsättningar att därutöver öka tillskottet
till kommunerna och landstingen efter år 1998. År

1999 ökas tillskottet med 4 000 miljoner kronor och
med ytterligare 4 000 miljoner kronor år 2000. Till-
skottet uppgår därmed till 12 000 miljoner kronor år
1999 och 16 000 miljoner kronor år 2000. Rege-
ringen återkommer i nästa års ekonomiska vårpro-
position när det gäller hur de ökade tillskotten för
åren 1999 och 2000 bör tillföras kommunsektorn.

Regeringen uttalade hösten 1996 att den är be-
redd att utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp
till 2 600 miljoner kronor, med anledning av rege-
ringens beslut att räkna upp de preliminära skattein-
komsterna för år 1997. I denna proposition avsätts
2 600 miljoner för att år 1999 finansiera detta skydd,
dvs. ytterligare 300 miljoner kronor jämfört med be-
räkningen i den ekonomiska vårpropositionen.

Därutöver påverkas nivån på utgiftsområdet av
regleringar av statliga åtgärder som har kommunal-
ekonomiska effekter.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
93 049 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

100 288 miljoner kronor och för år 2000 till

101 848 miljoner kronor.

En mer ingående redovisning av statsskuldsrän-
toma lämnas i volym 2, under utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
109 125 miljoner kronor och beräknas för år 1999
till 98 235 miljoner kronor och för år 2000 till
93 410 miljoner kronor.

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
Gemenskapen

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-budgeten
i enlighet med Europeiska unionens fördrag. Utgif-
terna för år 1998 beräknas enligt kommissionens
budgetförslag. Avgiften kan under året förändras till
följd av faktisk uppbörd avseende tullar och import-
avgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år, tilläggs-
budgetar på gemenskapsnivå, valutakurs samt andra
korrigeringar av avgiften.

Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k.
infasningsöverenskommelsen budgeteras under in-
komsttitel 7111 Återbetalning avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten.

Utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 19 645
miljoner kronor. Avgiften har reviderats i förhållande
till de beräkningar som presenterades i den ekono-
miska vårpropositionen. Förändringarna föranleds
till större delen av justering av antagandena för ut-
vecklingen av tullar och importavgifter, men även av
justering av antagandena för utveckling av mervär-
desskattebas och bruttonationalinkomst samt med
hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag
för år 1998.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till

19 645 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till

20 320 miljoner kronor och för år 2000 20 982
miljoner kronor.

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgälds-
kontorets provisionskostnader i samband med upp-
låning och skuldförvaltning. Även beräkningsposten
minskning av anslagsbehållningar tillhör utgiftsom-
rådet men dessa utgifter redovisas separat. Utgifts-
området statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgifts-
taket.

Utgifterna för statsskuldsräntan bestäms av ett an-
tal faktorer så som:

- Storleken på statsskulden vid periodens början

- Lånebehovets utveckling

- Riksgäldskontorets upplåningsteknik

Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten

Vid sidan av statsbudgeten finns den allmänna
tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbets-
skadeförsäkringen.

Med anledning av lagen (1996:1059) om stats-
budgeten aviserades i 1997 års ekonomiska vårpro-
position en översyn av nuvarande fonder inom re-
spektive departementsområde. Regeringen gör
bedömningen att principerna om bruttoredovisning i
lagen om statsbudgeten även skall gälla för de delar
av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll
för eventuella juridisk-tekniska komplikationer. Det-
ta kan föranleda regeringen att göra en ny bedöm-
ning. Regeringen bereder nu frågan om hur princi-

PROP. 1997/98:1

perna om bruttoredovisning skali tillämpas på de
delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan
av statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma
och redovisa sina bedömningar och förslag i dessa
frågor i den aviserade propositionen om socialförsäk-
ringsadministration.

Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten föreslås för år 1998 till 132 744 miljo-
ner kronor och beräknas för år 1999 till 137 928
miljoner kronor och för år 2000 till 144 351 miljo-
ner kronor.

4.6 Lån för myndigheters investe-
ringar i anläggningstillgångar
och myndigheters krediter i
Riksgäldskontoret

Regeringens förslag:

Regeringen får för budgetåret 1998 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar intill ett sammanlagt belopp av
15 700 miljoner kronor.

Vidare får regeringen för budgetåret 1998 besluta
om krediter för myndigheters räntekonton i Riks-
gäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 13 400
miljoner kronor.

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
riksdagen årligen fastställa en total låneram i Riks-
gäldskontoret för myndigheters investeringar i an-
läggningstillgångar som används i statens verksamhet
(20 §). Vidare skall riksdagen årligen fastställa en to-
tal kreditram i Riksgäldskontoret för myndigheternas
finansiering av behov av rörelsekapital (21 §).

Lånebemyndigandet för budgetåret 1998

I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde
dels upptagna lån per den 30 juni 1997, dels lånera-
mar som regeringen tilldelat myndigheterna för inne-
varande budgetår samt beräknat sammanlagt behov
av låneramar för budgetåret 1998. Låneramsbelop-
pen avser den totala skuld som regeringen via myn-
digheterna högst får ha i Riksgäldskontoret under det
aktuella budgetåret.

TABELL 4.11 LÅNEBEMYNDIGANDET FÖR

BUDGETÅRET 1998

MILJONER KRONOR

	UPPTAGNA LÄN 1997-06-30	TILLDELADE LÅNERAMAR 1997	LÅNE- RAMAR 1998
U01 Rikets styrelse	135.0	285,5	410,6
U02 Samhällsekonomi och finansförvaltning	83,3	156,9	116,7
U03 Skatteförvaltning och uppbörd	605,9	865,0	865,0
U04 Rättsväsendet	1 650,5	2 640,8	2 651,9
U05 Utrikesförvaltning och intern samverkan	150,5	261,8	261,8
U06 Totalförsvar	1 444,6	2 218,1	2 713,7
U07 Internationellt bistånd	57,5	62,0	62,0
U08 Invandrare och flykt ingar	18,5	39,4	53,5
U09 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	77,0	161,1	201,6
U010 Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp	484,0,	1 086,0	1 086,0
U014 Arbetsmarknad och arbetsliv	359,5	726,2	724,7
U016 UtbiIdning och universitetsforskning	2 372,6	3 870,5	4 348,3
U017 Kultur, medier, trossamfund och fritid	133,4	323,2	337,9
U018 Samhäl Isplanering, bostadsförsörjning	253,4	376,6	334,2
U019 Regional utjämning och utveckling	1,2	1,6	1,6
U020 Allmän miljö- och naturvård	30.9	51,1	55,1
U021 Energi			10,0
U022 Kommunikationer	91,6	181,4	159,0
U023 Jord- och skogsbruk fiske med anslut- ande näringar	454,2	687,5	639,5
U024 Näringsliv	85,6	217,5	199,5
Till regeringens disposition		487,7	467,4
Summa	8 489,2	14 700	15 700

Förklaring till förändringar

Regeringen beräknar för budgetåret 1998 det samla-
de lånebeloppet till 15 700 miljoner kronor. Av be-
loppet beräknas 467,4 miljoner kronor ställas till re-
geringens disposition för att möta oförutsedda
behov. Ökningen av låneramen kan främst härledas
till utgiftsområde 16 och kan förklaras av de stora
satsningar som regeringen gör inom området. Även
inom utgiftsområde 6 föreligger en relativt stor ök-
ning.

Som riksdagen tidigare påpekat (1996/97:FiUl),
föreligger fortfarande en relativt stor skillnad mellan
begärd låneram och faktiskt utnyttjad låneram. Re-
geringen kan konstatera att så är fallet även i år. Re-

PROP. 1997/98:1

geringen kommer att göra en översyn av beräk-
ningsmetoderna för låneramarna för myndigheternas
investeringar i anläggningstillgångar för att därige-
nom få ett bättre underlag för bedömning av den to-
tala låneramen.

Bemyndigande för total kreditram 1998
Myndigheterna placerar tillfällig öveskottslikviditet
och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riks-
gäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål
ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Nor-
malt uppgår räntekontokrediten till 10% av myn-
digheternas omslutning.

I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde
beräknat sammanlagt kreditbehov för budgetåret
1998.

Det totala beräknade kreditbehovet ökar något.
Utnyttjandet av krediterna är dock sällan så stort
som beräkningarna påvisar. En översyn kommer där-
för även att göras av beräkningsmetoden för fast-
ställande av räntekontokrediten.

TABELL 4.12 KREDITBEHOV FÖR BUDGETÅRET

1998

MILJONER KRONOR

	KREDITRAM 1997	KREDITBEHOV 1998
U01 Rikets styrelse	291,8	296,5
U02 Samhällsekonomi och finansförvaltning	235,0	238,5
1103 Skatteförvaltning och uppbörd	701,3	685,7
U04 Rättsväsende	1 792,6	1 826,7
U05 Utrikesförvaltning och intern samverkan	167,0	167,0
U06 Totalförsvar	5 122,0	5 354,3
U07 Internationellt bistånd	41,2	41,2
U08 Invandrare och flyktingar	51,1	52,0
U09 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	206,3	216,4
U010 Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp	56,9	72,5
U014 Arbetsmarknad och arbetsliv	469,8	468,5
U016 Utbildning och uni versitetsforskning	753,5	855,9
U017 Kultur, medier och trossamfund och fritid	142,1	155,1
U018 Samhällsplanering, bostadsförsörjning	234,9	221,0
U019 Regional utjämning och utveckling	3,1	3,1
U020 Allmnän miljö- och naturvård	64,5	56,2
U021 Energi		12,1
U022 Kommunikationer	2 157,1	2 196,3
U023 Jord- och skogs- bruk, fiske med anslu- tande näringar	299,0	252,4
U024 Näringsliv	116,6	109,9
Till regeringens disposition	94,2	118,6
Summa	13 000	13 400

Sammanställning av övrig utlåning och krediter
Nedan presenteras en översikt av övrig utlåning och
krediter som riksdagen har beslutat. Syftet är att ge
en så komplett bild som möjligt av myndigheternas
finansiering i Riksgäldskontoret.

PROP. 1997/98:1

TABELL 4.13 ÖVRIG UTLÅNING OCH KREDITER

MILJONER KRONOR

TOTAL RAM

UTLÅNING	STÄLLNING 1997-06-30	1998
Långfristiga lån
Banverket	7 085	10 311
Fortifikationsverket, inv. i mark	1 605	4 000
m.m.
Luftfartsverket	1 514	3 500
Statens Fastighetsverk	3 740	7 000
Statens Järnvägar	1 450	1 100
Vägverket	1 345	3 900
Svenska Kraftnät	2 500	2 500
Bankstödsområdet	1 000	1 000
Statliga bolag	10 076	41 400
Investeringslån till myndigheter	8 675	15 700
Kortfristiga krediter
Centrala Studiestödsnämnden	54 939	75 000
FMV utstående förskott	13 763	18 000
finansiering rörelse kap	5 833	16 000
Exportkreditnämnden	744	Obegränsad
Lönegarantifonden	1 665	1 665
RGK garantiverksamhet	0	Obegränsad
BKN garantiverksamhet	0	Obegränsad
Räntekonton med kredit	232	13 400
Särskilt räntekonto
RSV (Kommunernas skatte- utjämninskonto	188	Obegränsad
Jordbruksverket	98	5 500

Någon summering av den totala låne- och kredit-
möjligheten i Riksgäldskontoret är ej meningsfull då
vissa av krediterna är obegränsade.

4.7 Redovisning av beställnings-
bemyndiganden

Hanteringen av beställningsbemyndiganden och and-
ra utfästelser som medför utgifter efter år 1998 har
förbättrats och getts en mer enhetlig form. Behovet
av bemyndiganden redovisas under egen rubrik i an-
slags- och myndighetsavsnitten. Nedan görs en sam-
manfattning per utgiftsområde av åtaganden och ut-
fästelser som kräver bemyndiganden.

Luftfartsverkets och Svenska kraftnäts låneram för år
1998 anger verkens låneram både för upplåning på
marknaden och i Riksgäldskontoret. Vad gäller de
statliga bolagens upplåning i Riksgäldskontoret be-
räknas den totala ramen för år 1998 inte utnyttjas.
CSN har en total fodran på studielånstagare uppgå-
ende till 96 100 miljoner kronor (dec.-96). Skillnaden
mellan detta belopp och CSN:s upplåning i Riks-
gäldskontoret beror på att utlåningen till studi-
elånstagare före år 1989 anslagsfinansierades.

Ställningen per den 30 juni 1997 vad gäller de
kortfristiga krediterna kan i vissa fall vara missvisan-
de då rörelserna under året kan vara stora. Ett exem-
pel är det särskilda räntekonto som Jordbruksverket
har för förskottering av EU-medel. Vissa utbetal-
ningar uppgår till flera miljarder kronor att jämföra
med ställningen den 30 juni på 98 miljoner kronor.
Det bör även observeras att det belopp som anges för
räntekonton med kredit ej är ett nettobelopp, dvs.
inlåning minus utlåning. Beloppet anger den kredit
som utnyttjas. Flertalet myndigheter ligger dock med
inlåning på räntekontot.

TABELL 4.14 SAMMANFATTANDE REDOVISNING
AV BESTÄLLNINGSBEMYNDIGANDEN

MILJONER KRONOR

UTGIFTSOMRÅDE	UTNYTTJAT OCH PRO- GNOSTICERAT T.O.M. 1997	BEGÄRT FÖR 1998	TOTAL BE- MYNDI- GANDERAM
6 Totalförsvar	61 470	24 715	86 185
7 Internationellt bistånd	0	810	810
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	140	150	290
14 Arbetsmarknad och arbetsliv		395'	395
16 Utbildning och universitets forskning	1 740	3 029	4 769
17 Kultur, medier, tros- samfund och fritid	23	38	61
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	144	2 000	2 144
20 Allmän miljö- och naturvård	0	60	60
21 Energi	130	2 680	2 810
22 Kommunikationer	173	365	538
24 Näringsliv	1 260	1 968	3 228
Summa	65 080	36 210	101 290

1. I beloppet ingår både tidigare medgivna och nya bemyndiganden.

Samtliga siffror i tabellen avser beställningar och
andra utfästelser som medför utgifter efter år 1998,
dvs. de får anslagspåverkan från och med år 1999.
Kolumn 2 avser lagda och prognosticerade beställ-
ningar t.o.m år 1997, kolumn 3 avser nya beställ-
ningar som skall göras under år 1998 och kolumn 4
avser den totala bemyndiganderam som krävs för att
täcka summan av redan lagda och nya beställningar
som medför utgifter efter år 1998.

Sammanställningen visar att det framtida behovet
av anslag för att täcka gjorda beställningar och andra

PROP. 1997/98:1

utfästelser t.o.m. år 1997 uppgår till 65,1 miljarder
kronor medan behovet för att täcka nya beställning-
ar och andra utfästelser under år 1998 uppgår till
36,2 miljarder kronor. Det totala behovet av anslag
för att infria gjorda åtaganden som förfaller fr.o.m.
år 1999 uppgår därmed till 101,3 miljarder kronor.

Beställningar av försvarsmateriel och annan ut-
rustning till Försvarsmakten utgör den helt domine-
rande posten på utgiftsområde 6 och detta utgiftsom-
råde svarar för 86 procent av det totala åtagandet. På
utgiftsområde 16 utgörs åtagandet av beställningar
knutna till flera forskningsrådsanslag. På utgiftsom-
råde 18 utgör två miljarder åtaganden avseende lo-
kala investeringsprogram för hållbar utveckling. På
utgiftsområde 21 handlar det huvudsakligen om ut-
fästelser om bidrag för minskad elanvändning, inves-
teringar och ny energiteknik. Åtagandet på utgifts-
område 24 avser stöd till teknisk forskning och
utveckling samt stöd till rymdverksamhet.

Tabellen inrymmer bemyndiganden som begärs i
budgetpropositionen och som är beloppsbestämda.
Även i tidigare propositioner begärda beloppsbe-
stämda bemyndiganden finns med. Därutöver begär
regeringen bemyndiganden på ett par utgiftsområden
där belopp ej kan anges. Detta gäller utgiftsområde
7 avseende utfästelser och åtaganden i det internatio-
nella utvecklingssamarbetet samt utgiftsområde 27
avseende åtaganden som följer av EU-budgeten för år
1998.

Vissa brister finns i redovisningen av beställnings-
bemyndiganden. Främst gäller det redovisning av hit-
tills lagda beställningar och andra utfästelser där
uppgifter saknas på några områden. I vissa fall in-
kluderas dessa belopp i kolumn 3 som avser nya be-
ställningar som skall göras under år 1998. Dessa
brister avses åtgärdas inför kommande redovis-
ningar.

4.8 Budgeteffekter av förändrade
skatteregler

Den inkomstberäkning som redovisas i avsnitt 4.4.2
baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen m.m. även på de förändringar i skatte-
och avgiftsregler som presenteras i denna proposi-
tion. Utöver dessa förslag lämnar regeringen i anslut-
ning till budgetpropositionen särskilda propositioner,
som har inverkan på statsbudgeten för år 1998. I
detta avsnitt ges en separat redovisning av de olika
förslagens budgeteffekter. En mer utförlig beskriv-
ning lämnas i avsnitt 8.8.

Budgeteffekterna för åren 1998-2000 redovisas i
tabell 4.15. Först anges den periodiserade bruttoef-
fekten (räknat på helår) som beskriver den statiskt
beräknade effekten av åtgärden. För exempelvis en
förändring av arbetsgivaravgifterna utgörs brutto-

effekten av avgiftsförändringen beräknad på en oför-
ändrad lönesumma.

Därefter redovisas i tabellen kalenderårseffekterna
för statsbudgeten och för den offentliga sektorn i
kassamässiga termer. Detta innebär att olika slag av
uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget
har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt
år inkludera flöden av skatter och avgifter som avser
inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har
hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter
på andra skattebaser och på offentliga utgifter. Ex-
empelvis ger en förändring av arbetsgivaravgifterna
effekter på löner, vinster och priser och därigenom
påverkas underlaget för inkomstskatter och socialav-
gifter. De senare effekterna uppkommer med viss
tidsfördröjning.

Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten
bör i princip nettoeffekten fördelas på berörda in-
komst- och utgiftstitlar med hänsynstagande till de
indirekta effekterna. De indirekta effekterna är dock
i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling
har därför i denna redovisning hela effekten hänförts
till den inkomsttitel regelförändringen primärt avser.
För den detaljerade redovisningen ger detta en viss
misstämning men effekterna på statsbudgetens saldo
blir korrekta.

För en del förslag gäller att effekterna för stats-
budgeten avviker från de för den konsoliderade of-
fentliga sektorn. Avvikelserna beror på indirekta ef-
fekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller
kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn.

Slutligen redovisas också varaktiga effekter för of-
fentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser
mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror
bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på and-
ra skattebaser. I vissa fall sker övervältringen förhål-
landevis snabbt, medan den i andra fall förutsätts ske
med en betydande tidsfördröjning.

Med undantag för justeringarna av förmögenhets-
skatten avses de olika förslagen gälla fr.o.m. in-
komståret 1998.

Förslag i budgetpropositionen

Förslagen till en förändrad struktur på socialavgifter-
na innebär i princip en budgetneutral omläggning av
de allmänna egenavgifterna och socialavgifterna.
Som en konsekvens av de olika avgiftsförändringarna
görs emellertid en uppjustering av den särskilda lö-
neskatten på förvärvsinkomster och på pensions-
kostnader, liksom av de särskilda löneskatterna på
grupplivförsäkringar m.m. Detta beräknas ge en var-
aktig budgetförstärkning på 0,20 miljarder kronor.

I anslutning till att sjuklöneperioden för arbetsgi-
vare begränsas höjs arbetsgivaravgifterna med 0,11
procentenheter från den 1 januari 1998 och med yt-
terligare 0,03 procentenheter från den I januari
1999. Den varaktiga budgetförstärkningen beräknas
till 0,5 miljarder kronor.

PROP. 1997/98:1

1999. Den varaktiga budgetförstärkningen beräknas
till 0,5 miljarder kronor.

Förslaget om höjning av det s.k. reseavdraget från
13 till 15 kronor beräknas ge en försvagning av de
offentliga finanserna på 0,5 miljarder kronor. Höj-
ningen av avdragsbegränsningen för resekostnader
från 6000 kronor till 7000 kronor beräknas ge en
förstärkning av de offentliga finanserna på 0,33
miljarder kronor.

De olika justeringarna i förmögenhetsskatten be-
räknas sammantaget ge en budgetförstärkning på
0,17 miljarder kronor. Därav är ca en miljard kronor
hänförligt till en regeländring som innebär att inne-
hav av aktier som var registrerade på den s.k. A-
listan den 29 maj 1997 även fortsättningsvis är skat-
tepliktiga. Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbe-
greppet medför en budgetförsvagning på 0,4 miljar-
der kronor och reduktionen av den skattepliktiga
andelen från 100 till 80 procent ger en budgetför-
svagning på 0,42 miljarder kronor.

Förslaget om en tidsmässig förlängning av det s.k.
ROT-avdraget beräknas ge en bruttobudgetförsvag-
ning för inkomståret 1999 på 1,0 miljarder kronor.
En resterande budgetförsvagning om 0,5 miljarder
kronor uppkommer inkomståret 2000.

Förslag i andra propositioner

I anslutning till budgetpropostionen avser regeringen
att lämna en särskild proposition som beräknas på-
verka inkomsterna för 1998. 1 proposition

1997/98:12 Vägavgift för vissa tunga fordon kom-
mer att lämnas förslag om införande av vägavgifter
och nedsättning av fordonskatten för vissa tunga
fordon. Nedsättningen av fordonskatten beräknas ge
en varaktig budgetförsvagning på 0,45 miljarder
kronor. Införandet av vägavgift beräknas ge en bud-
getförstärkning på 0,50 miljarder kronor.

TABELL 4.15 BUDGETEFFEKTER AV ÄTGÄRDER PÄ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET
Brutto- och varaktiga nettoeffekter samt kassamässiga effekter för staten
och offentliga sektorn

MILJARDER KRONOR	INKOMSTTITEL	BRUTTO- EFFEKT	1998	1999	STATEN 2000	1998	OFFENTLIG SEKTOR		VARAKTIG NETTOEFFEKT
MILJARDER KRONOR	INKOMSTTITEL	BRUTTO- EFFEKT	1998	1999	STATEN 2000	1998	1999	2000	VARAKTIG NETTOEFFEKT
A. Förslag i budgetpropositionen
Höjd särskild löneskatt m.m.	1291,1123	0,41	0,3	0,33	0,33	0,21	0,23	0,23	0,20
Höjda arbetsgivaravgifter m.m.¹		1,07	0,61	0,83	0,85	0.4	0.56	0.56	0,50
Höjt reseavdrag från 13 till 15 kronor	1111	-0,5	0,03	-0.06	-0,10	-0,4	-0,5	•0.5	■0,5
Höjd avdragsgräns till 7000 kronor	1111	0.33	0.03	0,05	0,07	0,33	0.33	0.33	0.33
Justeringar i förmögenhetsskatten	1321	0,17	0.17	0.17	0.17	0,17	0,17	0,17	0.17
varav utvidgad skatteplikt A-aktier		0.99	0.99	0,99	0,99	0,99	0,99	0,99	0,99
varav utvidgat huvuddelägarbegrepp		•0.4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4
varav sänkt värdering aktier till 80 %		■0,42	-0.42	-0.42	-0,42	■0,42	■0,42	■0.42	-0,42
Förlängt ROT-avdrag till 981231	1111. 112?	•1.5	0	■1,0	■0,5	0	-1.0	-0.5	■0,08
Summa förslag		-0,02	1,14	0,32	0,82	0,71	-0,21	0,29	0,62
B. Förslag i annan proposition
Vägavgifter (prop. 1997/98:12)		0,04	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02
varav fordonsskatt	1461	■0,45	-0,45	-0,45	-0,45	-0,45	-0,45	-0,45	-0,45
varav vägavgift	2533	0.5	0.5	0,5	0.5	0.5	0.5	0,5	0.5

1. Förslaget berör inkomsttitlarna 1211, 1221, 1251, 1253, 1261, 1262 och 1281.

2. Skattereduktionsbeloppet påverkar dessa titlar.

Källa: Finansdepartementet

PROP. 1997/98:1

4.9 Bemyndigande för ramanslag

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1998
besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltnings-
ändamål får överskridas om

1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget
inte hinner inväntas,

2. överskridandet ryms inom det fastställda ut-
giftstaket för staten.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om stats-
budgeten får regeringen med riksdagens bemyndi-
gande besluta att ett ramanslag får överskridas, om
detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka sär-
skilda utgifter som inte var kända då anslaget anvi-
sades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall uppfyllas.

Ett beslut av regeringen att överskrida ett raman-
slag enligt 6 § andra stycket förutsätter således även
ett särskilt bemyndigande av riksdagen. Ett sådant
bemyndigande begärs för ett budgetår i sänder.

Enligt regeringens bedömning bör oundvikliga ut-
giftsökningar i förhållande till anvisat anslag i de fles-
ta fall kunna rymmas inom den högsta tillåtna an-
slagskrediten på 10 procent som regleras i 6 § första
stycket budgetlagen.

I fråga om ramanslag som används för förvalt-
ningsändamål är det nästan aldrig aktuellt att över-
skrida ramanslag mer än vad som ryms inom den
tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt be-
myndigande att besluta om överskridande av ett ra-
manslag som anvisats för förvaltningsändamål behö-
ver regeringen därför inte inhämta. Vid behov
kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbud-
get. I avvaktan på riksdagsbeslut om ytterligare me-
del kan likviditetsbehovet undantagsvis behöva kla-
ras genom att regeringen tillfälligt utökar
myndighetens kredit på räntekontot inom ramen för
den av riksdagen beslutade samlade kreditramen.

När det däremot gäller ramanslag som anvisats
för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-
relaterade utgifter och infriande av garantier samt
oförutsedda utgifter kan så stora förändringar inträf-
fa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna
anslagskrediten. Förändringarna kan dessutom in-
träffa snabbt och betalningarna kan behöva göras
utan dröjsmål.

I fråga om anslag av detta slag avser regeringen i
första hand att återkomma till riksdagen med förslag
om anslag på tilläggsbudget. Om emellertid ett
tilläggsanslag inte hinner anvisas bör regeringen be-
myndigas besluta om överskridande när de övriga
förutsättningar som anges i 6 § andra stycket bud-
getlagen är uppfyllda. Överskridandet får dock inte
vara större än att det ryms inom det fastställda ut-
giftstaket för staten. Enligt regeringens bedömning
kommer det endast undantagsvis att bli nödvändigt
att utnyttja denna möjlighet till överskridande. Under
budgetåret 1997 har regeringen hittills behövt ut-
nyttja motsvarande bemyndigande endast vid ett till-
fälle. Detta avsåg det regelstyrda anslaget F7. Diverse
kostnader för rättsväsendet under utgiftsområde 4
Rättsväsendet.

I anslutning till anslaget Al. Räntor på statsskul-
den under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
återkommer regeringen på annan plats i denna pro-
position med förslag till den befogenhet som behövs
för att vid behov kunna överskrida detta anslag.

En redovisning av hur bemyndigandet att över-
skrida ramanslag har utnyttjats samt hur detta har
finansierats avses ingå i de utfallsredovisningar som
regeringen framöver skall lämna riksdagen.

4 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. /

PROP. 1997/98:1

Appendix till avsnitt 4

A:1 Periodiserade och kassamässiga
skatter 1996-1998.

Redovisningen av inkomsterna på statsbudgeten är
kassamässig. Detta innebär att det är de under bud-
getåret inbetalda skatterna och avgifterna som redo-
visas. Nivån på dessa skatter skiljer sig från de skatter
som debiteras eller avser ett visst inkomstår, periodi-
serade skatter. För vissa skatter är dessa skillnader
stora medan de är små för andra. Arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt och punktskatter är exempel på skat-
ter för vilka avvikelserna är små. För dessa skatter
förklaras skillnaden till största delen av att uppbör-
den sker med en månads eftersläpning. De arbetsgi-
varavgifter som redovisas för budgetåret 1998 avser
således avgifter på löner som betalats från december
1997 till och med november 1998.

Inkomstskatterna för fysiska och juridiska perso-
ner är exempel på skatter där avvikelserna mellan de
kassamässiga och periodiserade skatterna ofta är sto-
ra. Detta förklaras främst av det samordnade upp-
bördssystemet, som innebär att uppbörden av de pre-
liminära skatterna avser att täcka ett flertal olika
skatter såsom kommunal och statlig inkomstskatt,
allmänna egenavgifter, fastighetsskatt, förmögenhets-
skatt m.fl. andra skatter. Inkomstskattetitlarna är
därför mer att likna vid ett uppsamlingskonto med
både in- och utbetalningar. Exempel på utbetalningar
är utbetalning av kommunalskatter, överskjutande
skatt samt s.k. omföringar. Omföringar innebär att
de skatter som egentligen skall redovisas under en
annan inkomsttitel, men som ingår i den samordnade
uppbörden, omförs till sin rätta titel. Skattebeloppet
fastställs i samband med taxeringen och omföringen
sker med två års eftersläpning. Kommunalskatt och
allmänna egenavgifter omförs dock med preliminära
belopp löpande under året samt med en slutavräk-
ning två år senare. Inbetalningarna till inkomsttiteln
utgörs av preliminärskatt, kvarskatt och fyllnadsinbe-
talningar.

Konstruktionen av titlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt medför ibland stora sväng-

ningar i nettot på titeln. Effekterna av 1996 års all-
männa fastighetstaxering samt höjningen av fastig-
hetsskatten från 1,5 till 1,7 procentenheter av
taxeringsvärdet påverkar inkomsttiteln fastighetsskatt
först år 1998, då skatten omförs från inkomsttitlarna
fysiska och juridiska personers inkomstskatt. Detta
gör det svårt dels att följa hur de enskilda skatterna
och avgifterna utvecklas över tiden, dels att koppla
skatterna och avgifterna till de ekonomiska faktorer
som styr utvecklingen av skattebaserna. För att und-
vika dessa problem redovisas i tabell A:1 både perio-
diserade och kassamässiga skatter för åren 1996-
1998. Periodiseringen har enbart gjorts för de skatter
och avgifter som redovisas under huvudgruppen skat-
ter och avser endast de större inkomsttitlarna.

Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas år 1998 uppgå till 31 miljarder kronor. Den
relativt kraftiga ökningen under de två senaste åren
förklaras dels av stora löneökningar, dels av en låg
inflation som begränsar uppräkningen av skiktgrän-
sen för den statliga inkomstskatten. Skatten på kapi-
talinkomster beräknas minska mellan åren 1996 och
1997. De stora skatteinkomsterna år 1996 förklaras
bland annat av stora försäljningar av andelar i alle-
mansfonder. Övrigposten utgörs av restförda skatter
och skattereduktion för byggnadsreparationer. De
totala inkomstskatterna inklusive kommunal- och
kapitalskatter, men exklusive den frivilliga delen av
kyrkoskatten och allmänna egenavgifter, beräknas år
1998 uppgå till 327 miljarder kronor eller till knappt
18 procent av BNP.

Intäkterna av bolagsskatten ökar med 3-4 miljar-
der kronor per år vilket förklaras av ökade vinster
hos företagen. Nedgången i skatten på pensionsmedel
beror främst av den sjunkande statslåneräntan vilken
reducerar skattebasen. Övrigposten består av restför-
da skatter, skattereduktioner samt andra mindre in-
komster.

Socialavgifterna uppgår år 1998 till 213 miljarder
kronor eller 18 procent av BNP. Arbetsgivaravgifter-
na är direkt kopplade till löner och sysselsättning.

PROP. 1997/98:1

TABELL A:1 PERIODISERADE OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER INKOMSTÅREN 1996-1998

MILJARDER KRONOR

		1996	PERIODISERADE SKATTER		1996	KASSAMÄSSIGA SKATTER
		1996	1997	1998	1996	1997	1998
1000	Totala skatter	548,6	560,7	598,8	549,1	572,8	602,0

1100	Inkomstskatter	87,1	80,5	88,0	90,2	107,8	98,8

1111 Fysiska personers inkomstskatt	28,4	25,6	30,2	19,5	35,9	34,1
Inkomstskatt	26,0	28,4	31,0
Kapital	3,8	-0,7	1,7
Skatt	21,3	15,0	16,9
Reduktion	-17,4	-15,7	-15,1
Övrigt	-1,5	-2,1	•2,6

1121 Juridiska personers inkomstskatt	48,8	5(7,4	57.0	60,8	67,3	57,9
Förvärvsinkomster	37,3	41,7	44,4
Pensionsmedel	13,7	11,2	8,5
Övrigt	-2,1	-2,5	-1,9

1200	Socialavgifter	181,9	195,1	212,6	183,6	193,6	208,8
	Inkomster	284,8	301,1	322,6	286,9	299,6	319,1
	Arbetsgivaravgift	230,6	238,0	248,8	230,7	236,8	247,8
	Allmänna egenavgifter	37,5	46,4	56,0	37,2	46,2	55,2
	Egenföretagaravgift	5,5	5,0	4,6	5,4	6.0	4,7
	Särskild löneskatt	11,1	11,7	13,2	13,6	10,6	11,3
	Utgifter	102,8	106,1	110,1	103,2	106,0	110,3

1300	Skatt på egendom	33,4	36,0	38,6	22,1	22,8	35,1
1310	Fastighetsskatt	24,2	27,5	28,4	14,9	15,3	24,2
1320	Förmögenhetsskatt	5,1	4,4	4,5	3,1	3,6	5,1
1340	Övrig skatt på egendom	4,0	4,0	5,7	4,0	4,0	5,7

1400	Skatt på varor och tjänster	225,2	228,2	238,6	232,3	227,5	238,3
1411	Mervärdesskatt	145,1	149,7	154,9	153,8	148,0	154,9
	varav kommunmoms	22,5	23,1	23,5	22,4	23,1	23,5
1424	Tobaksskatt	7,4	8,3	8,5	7,1	8,4	8.5
1425	Skatt på alkohol	11,9	10,4	10,9	11,5	10,6	10,9
1428	Skatt på energi	46,3	47,2	50,9	45,6	47,2	50,9
1461	Fordonsskatt	5,7	5,8	5,8	5,5	6,3	5,9
	Övrigt 1400	8,9	6,8	7,5	8,7	7,1	7,2

1500	Utjämningsavgift	21,0	21,0	21,0	21,0	21,0	21,0

Källa: Finansdepartementet

100

PROP. 1997/98:1

Förändringen av egenavgifterna förklaras främst
av att avgiftssatsen ökar med 1 procentenhet per år
fram till och med år 1998. Därefter är ökningen lägre
och följer i huvudsak förändringen.

av lönesumman. Dock är basen för uttaget begrän-
sad till 7,5 basbelopp.

Fastighetsskatten uppgår till drygt 24 miljarder
kronor år 1996 och ökar med 3 miljarder kronor år

1997. Denna ökning förklaras till största delen av
den växling som skett genom slopad skatt på elek-
trisk kraft och införd fastighetsskatt på elproduk-
tionsanläggningar. Den fastighetsskatt som redovisas
i förslag till statsbudget år 1998 avser den fastighets-
skatt som beräknas debiteras för inkomståret 1996.

Den ökning som sker av övrig skatt på egendom år
1998 förklaras av att den tillfälligt halverade stämpel-
skatten återgår till sin normala nivå.

Mervärdesskatten är näst arbetsgivaravgifterna
den största inkomstposten för staten. För år 1998 be-
räknas inkomsterna till 155 miljarder kronor varav
23 miljarder kronor avser den skatt som kommuner-
na betalar. Kommunbetalningarna ger ingen nettoin-
komst eftersom kommunerna har kompenserats i sär-
skild ordning via kommunbidragen. Mervärdes-
skatten exklusive den del som betalas av kommuner-
na uppgår till 131 miljarder kronor eller till 7 procent
av BNP.

Övriga varuskatter beräknas till 84 miljarder kro-
nor år 1998. Ökningen från år 1997 beräknas till 5
miljarder kronor och förklaras i huvudsak av beslu-
tade skatteökningar på energi.

Skillnaden mellan periodiserade och kassamässiga
skatter sammanfattas i tabell A:2. För fysiska perso-
ners inkomstskatt är differensen positiv år 1996 vil-
ket beror på en kraftig ökning av kapitalskatterna år
1996. Denna ökning påverkar dock inte den
kassamässiga inkomsttiteln 1996 eftersom de stora
fyllnadsbetalningar som gjorts för att täcka slutskat-
ten betalats in under våren 1997. Detta är också en
av orsakerna till att differensen är negativ år 1997.
Även ökningen av fastighets- och förmögenhetsskat-
terna år 1996 bidrar till den negativa differensen
mellan de periodiserade och kassamässiga inkomster-
na. För inkomståret 1998 minskar differenserna vil-
ket också återspeglar sig i mindre ökningar av dessa
skatter mellan åren 1997 och 1998.

Differensen för juridiska personers inkomstskatt är
negativ för samtliga redovisade år. Detta förklaras
huvudsakligen av att de preliminära skatterna för ju-
ridiska personer baseras på den slutliga skatten två år
innan inkomståret. Så länge som de periodiserade
skatterna ökar kommer bolagen att göra fyllnadsin-
betalningar för att undvika kvarskatt. Vid en snabb
konjunkturnedgång faller de periodiserade skatterna
snabbt medan företagens skatteinbetalningar sjunker
långsammare eftersom även fyllnadsinbetalningar av-

seende föregående års inkomster påverkar inkoms-
terna.

TABELL A:2 SKILLNAD MELLAN PERIODISERADE
OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER

MILJARDER KRONOR

		1996	1997	1998
1000	Totala skatter	-0,4	-12,1	-3,2

1100	Inkomstskatter	-3.0	-27,3	-10,8

1111	Fysiska personers inkomstskatt	8,9	-10,3	-3,9

1121	Juridiska personers inkomstskatt	-12,0	-17,0	-B,9

1200	Socialavgifter	-1,7	1,4	3,8

1300	Skatt på egendom	11,3	13,1	3,5

1400	Skatt på varor och tjänster:	-7,0	0,7	0,3

1500 Utjämningsavgift 0,0 0,0 0,0

Källa: Finansdepartementet

För socialavgifterna är avvikelserna mindre beroende
på att merparten av avgifterna betalas månadsvis.
Detta innebär att differensen för socialavgifterna i
princip endast beror på en förskjutning i uppbörden
med en månad. Även de indirekta skatterna som re-
dovisas under 1400 - inkomsthuvudgruppen har i
normalfallet ganska små differenser. Dessa är i prin-
cip att hänföra till uppbördsförskjutningen på en
månad. För år 1996 är dock differensen betydligt
större och detta förklaras av momsomläggningen
1996. Omläggningen innebar en kassamässig merin-
komst som uppgick till knappt en månadsuppbörd.

En positiv respektive en negativ differens mellan
periodiserade och kassamässiga inkomster innebär en
ökning respektive en minskning av statens fordran av
skattemedel gentemot kommun- och socialförsäk-
ringssektorn (AP-fonden) samt privat sektor (fysiska
personer och bolag). Är de periodiserade skatterna
större än de kassamässiga ökar statens fordran me-
dan det motsatta gäller om de periodiserade skatterna
är mindre än de kassamässiga.

De ovan beskrivna skatterna omfattar de inkoms-
ter som tillfaller staten och socialförsäkringssektorn.
Även om socialavgifterna enbart till en del tillfaller
staten sker en bruttoredovisning av samtliga socialav-
gifter på statsbudgeten. Däremot finns ingen öppen
redovisning av den kommunala inkomstskatten på

101

PROP. 1997/98:1

statsbudgeten. Kommunalskatten som betalas av fy-
siska personer beräknas för inkomståret 1998 uppgå
till 303 miljarder kronor. Av dessa utgör drygt 6
miljarder kronor den frivilliga delen av kyrkoskatten.
Den gängse redovisade skattekvoten enligt national-
räkenskapernas definition utgår från de kassamässigt
redovisade skatterna. I denna utgörs inkomstskatten
av preliminär inkomstskatt avseende 1998, fyll-
nadsinbetalningar och överskjutande skatt avseende
år 1997 och kvarstående skatt avseende åren 1996
och 1997. Kassamässigheten innebär att betalnings-
förskjutningar även påverkar skattekvoten. En skat-
tekvot som beräknas från de periodiserade skatterna
visar istället det skatteuttag som riksdag och kom-
muner fastställt för ett specifikt år oavsett om betal-
ningen av skatten sker under detta år eller inte. I ta-
bell A: 3 redovisas dels den gängse kassamässigt
beräknade skattekvoten dels en skattekvot som be-
räknas utifrån de periodiserade skatterna, varvid den
senare visar det egentliga skatteuttaget för respektive
inkomstår.

TABELL A:3 PERIODISERAD OCH KASSAMÄSSIG
SKATTEKVOT

	1996	1997	1998
Kassamässig skattekvot¹	54,3	53,8	53,2
Periodiserad skattekvot	53,0	52,4	52,5
1. Enligt nationalräkenskapernas definition Källa: Finansdepartementet

Den högre kassamässiga skattekvoten 1996 förklaras
delvis av förändringen av momsuppbörden 1996 me-
dan den högre kvoten 1997 delvis kan förklaras av de
stora fyllnadsinbetalningar som gjorts för 1997 avse-
ende 1996 års inkomster. I den periodiserade skatte-
kvoten har den frivilliga delen av kyrkoskatten dra-
gits bort, vilket förklarar 0,3 - 0,4 procentenheter av
differensen.

A:2 Ändringar på grund av det nya
uppbördssystemet m.m.

I samband med övergången till det nya uppbördssys-
temet med skattekonto kommer redovisningen på de
olika inkomsttitlarna att förändras. För närvarande
redovisas inbetalda skatter på de olika titlarna. På
titeln Mervärdesskatt redovisas exempelvis den inbe-
talda mervärdesskatten. I samband med införandet av
skattekontot kommer istället den debiterade mer-
värdesskatten, som oftast motsvarar den deklarerade
och redovisade skatten på skattedeklarationen, att
redovisas som inkomst. Även på titlarna fysiska och
juridiska personers inkomstskatt samt socialavgifter
kommer debiterade i stället för inbetalda skatter att
redovisas.

I de fall de debiterade skatterna överensstämmer
med de inbetalda skatterna blir den kassamässiga re-
dovisningen korrekt. Vissa betalningsdifferenser, som
kan vara både positiva och negativa, kommer dock
att uppkomma. Differenserna delas in i kategorierna
anstånd, restföring och övriga.

De negativa betalningsdifferenserna, anstånd och
restföring, kommer att redovisas under en ny in-
komsthuvudgrupp, 1600 Betalningsdifferenser. Övri-
ga betalningsdifferenser kommer att redovisas under
fysiska respektive juridiska personers inkomstskatt
eftersom den överbetalning av skatt som eventuellt
sker i skattekontot kan likställas med nuvarande egna
inbetalningar av preliminär skatt samt fyllnadsinbe-
talningar.

Ovan beskrivna redovisningsordning medför att
skatterna totalt, dvs. inkomsttyp 1000, överens-
stämmer med dagens system. För de enskilda titlarna,
fysiska och juridiska personers inkomstskatt, soci-
alavgifter och mervärdesskatt, måste betalningsdiffe-
renserna adderas till inkomsttitlarna för att få jäm-
förbarhet bakåt i tiden.

1 den beräkning av inkomsterna som har gjorts i
förslaget till statsbudget har beräkningen gjorts enligt
det gamla systemet. Det har ej funnits möjligheter att
göra prognosen enligt det nya systemet. Detta inne-
bär att samtliga titlar där betalningsdifferenser- skall
redovisas har satts till 0, trots att det i statsbudgetens
utfall kommer att finnas belopp redovisade på dessa
titlar. På inkomstgruppnivå är prognosen dock
kassamässig.

Inkomsttiteln 1299 Avräkning socialavgifter är ny
och på denna titel redovisas en eventuell avstäm-
ningsdifferens mellan Rikskatteverket och Riksför-
säkringsverket.

Inkomsttitel 4132 Återbetalning av lån avseende
såddfinansiering är ny och läggs upp för återbetal-
ning av lån som tagits av små företag.

Inkomsttitel 2523 Avgift generationsväxling är ny
och här redovisas avgifter för att finansiera den nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärden generationsväx-
ling.

Följande inkomsttitlar används inte lägre och tas
därför bort.

102

PROP. 1997/98:1

TABELL A:4 INKOMSTTITLAR SOM UPPHÖR

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143	Bevillningsavgift
1250	Övriga sociala avgifter, netto
1311	Skogsvårdsavgifter
1426	Skatt på vin, nytt namn med undertitlar se vårpropositionen s 36
1427	Skatt på maltdrycker, nytt namn med undertitlar, se vårpropositionen s 36
1434	Skatt på viss elektrisk kraft
2125	Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet
2151	Tipsmedel, ersätts av 2153
2152	Lotterimedel, ersätts av 2153
2318	Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten
2330	Räntor på bostadslån
2332	Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande
2333	Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för familjer
2334	Räntor på övriga bostadslån
2351	Räntor på energisparlån
2386	Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler
2389	Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa speci- albostäder
3110	Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner
3124	Statskontorets inkomster av datorer m m
4133	Återbetalning av statens lån till den mindre skepps- farten
4200	Återbetalning av bostadslån m m
4212	Återbetalning av lån för bostadsbyggande
4213	Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer
4214	Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket
4400	Återbetalning av energisparlån
4411	Återbetalning av energisparlån
4514	Återbetalning av lån för studentkårslokaler
4521	Återbetalning av lån för inventarier i vissa special- bostäder

Källa: Finansdepartementet

103

Förslag till tilläggsbudget
till statsbudgeten för
budgetåret 1997

PROP. 1997/98:1

5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997

5.1 Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för
löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny be-
räkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya
anslag. I samband med årets ekonomiska vårproposi-
tion (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97: FiU20, rskr.
1996/97:284) föreslog regeringen ändringar och nya
anslag för statsbudgeten för budgetåret 1997
(tilläggsbudget). De ytterligare förändringar av gäl-
lande statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i
det följande.

Nettot av de förslag till anslagsförändringar som
beslutades med anledning av årets ekonomiska vår-
proposition uppgick till 8 894 miljoner kronor. An-
slagsförändringarna i detta förslag till tilläggsbudget
uppgår netto till en ökning med 2 756 miljoner kro-
nor.

De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till to-
talt 3 169 miljoner kronor. Anslagsökningarna finan-
sieras på tre sätt; genom minskning av anslag inneva-
rande år, indragning av anslagsbehållningar eller
genom ökade inkomster. Minskningarna av 1997 års
anslag uppgår till totalt 413 miljoner kronor. In-
dragningarna av anslagsbehållningar uppgår till
sammanlagt 188 miljoner kronor. På miljöområdet
finansieras vissa utgifter genom ökade inkomster från
Europeiska gemenskapen, ca 10 miljoner kronor. De
föreslagna finansieringarna redovisas i anslutning till
respektive förslag.

På vissa regelstyrda anslag beräknas nu högre ut-
gifter än tidigare i huvudsak som ett resultat av den
nya ekonomiska bilden. Detta gäller främst anslagen
assistansersättning på utgiftsområde 9 och arbetslös-
hetsersättning på utgiftsområde 13. Regeringens be-
dömer att det i nuläget inte är möjligt att finansiera
dessa ökade utgifter.

Den samlade bedömningen av statsbudgetens in-
komster, utgifter och budgeteringsmarginal under år
1997 påverkas vid sidan av förslagen i tilläggsbudget

också i hög grad av den makroekonomiska bedöm-
ningen och av andra underliggande faktorer. Sam-
mantaget beräknas nu utgifterna under utgiftsområ-
dena inklusive statsskuldsräntor till 680 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas till 8,9
miljarder kronor, vilket är 1,0 miljard kronor lägre
än i vårpropositionen. En mer detaljerad redovisning
och uppföljning av statsbudgetens inkomster och ut-
gifter inklusive förslagen i tilläggsbudget för år 1997
återfinns i avsnitt 4.4.

5.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

D 3 Sametinget

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 497 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget D3. Sametinget ökas med 2 000 000 kro-
nor. Finansiering sker genom att det under utgifts-
område 23 uppförda ramanslaget B2. Stöd till jord-
brukets rationalisering minskas med motsvarande
belopp.

Sametinget har sedan starten ansett sig vara under-
budgeterat och har för år 1997 begärt ett tilläggsan-
slag. Med anledning härav gav Jordbruksdeparte-
mentet Riksrevisionsverket i uppdrag att göra en
analys av Sametingets resursbehov. RRV, som redo-
visade sitt uppdrag den 5 augusti 1997, har funnit att
Sametingets anslagstilldelning i förhållande till ålagda
uppgifter inte är tillräcklig för innevarande budgetår,

107

PROP. 1997/98:1

utan att ytterligare ca 2,5 miljoner kronor borde till-
skjutas.

Beloppet inkluderar dock ett årligt bidrag om
500 000 kronor för nästa val till Sametinget, vilket
enligt regeringen bör anslås först från år 1998.

Med beaktande av RRV:s analys föreslår rege-
ringen att 2 miljoner kronor tillförs anslaget inneva-
rande år.

E 2 Presstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
521 579 000 kronor.

Regeringens förslag:

Ett tillfälligt driftsstöd införs och fördelas under åren
1997 och 1998. Stödet lämnas efter ansökan till de
dagstidningar som får allmänt driftsstöd.

Även tidning som får begränsat driftsstöd eller
driftsstöd i särskilt fall kan, efter ansökan, lämnas
tillfälligt driftsstöd. Detsamma skall gälla för elek-
troniskt distribuerade dagstidningar.

En dagstidning som får reducerat driftsstöd är inte
berättigad till tillfälligt driftsstöd.

Stödbeloppen varierar främst med hur många
nummer av en tidning som ges ut varje vecka och
storleken på tidningarnas allmänna driftsstöd. Stödet
får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor under
åren 1997 och 1998 och skall finansieras inom nuva-
rande ram för presstödet.

I maj 1997 överlämnade Presstödsnämndens kansli
en promemoria till regeringen angående behov av
åtgärder inom driftsstödet (Ku97/1494/RTV). I pro-
memorian föreslås att ett tillfälligt driftsstöd införs.
Promemorian har remissbehandlats. Ett tjugotal re-
missinstanser har lämnat synpunkter, och många är
positiva till förslaget.

Förslaget i promemorian överensstämmer med re-
geringens förslag.

Statens direkta insatser för dagspressen har som
mål att värna mångfalden på dagspressmarknaden. I
det avseendet är konkurrensen mellan dagstidningar
central, särskilt regionalt. Presstödet har bidragit till
att bevara en viss yttre mångfald av dagstidningar,
dvs. att det finns flera olika tidningar inom en region.
Regeringen anser att vissa åtgärder är nödvändiga för
att möta de ekonomiska svårigheter som redovisats i
branschen för år 1996. Inga förändringar föreslås i
de nu gällande presstödsreglerna.

Många tidningar med driftsstöd har drabbats hårt
av upplageminskningarna bl.a. till följd av att drifts-
stödets storlek bestäms med utgångspunkt i uppla-
gans storlek. Det är stor risk att om inga åtgärder

vidtas så kommer flera dagstidningar att hamna i en
sådan ekonomisk kris att den fortsatta utgivningen
hotas. Dagens situation för dagspressen är både en
följd av den aktuella konjunkturnedgången och en
strukturell förändring i branschen. Den snabba me-
dieutvecklingen, där TV och radio förändras och nya
medieformer träder in på arenan, påverkar dagspres-
sens konkurrenssituation. De sjunkande upplagorna
de senaste åren är ett hot mot en bibehållen mång-
fald inom dagspressen och försvårar anpassningen till
de nya förutsättningarna på medieområdet.

Det tillfälliga driftsstödet skall vara ett bidrag till
att lösa de akuta ekonomiska problem som många
tidningar med allmänt driftsstöd har. Stödet skall
lämnas efter ansökan till Presstödsnämnden. Även en
tidning som får begränsat driftsstöd eller driftsstöd i
särskilt fall kan lämnas tillfälligt driftsstöd efter an-
sökan. Detsamma skall gälla för elektroniskt distri-
buerade dagstidningar. En dagstidning som får redu-
cerat driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt
driftsstöd.

Det är regeringens uppgift att besluta om fördel-
ningen av det tillfälliga driftsstödet för olika dagstid-
ningskategorier. Presstödsnämnden skall besluta om
stöd till enskilda tidningsföretag. Beloppen grundar
sig på Presstödsnämndens beräkningar och är inte
beroende av hur stor upplaga tidningen har. Skälet
för detta är att en tidnings kostnader för att vända en
negativ upplagetrend inte nödvändigtvis hänger
samman med storleken på den totala upplagan. Ett
annat skäl är att stödformen är tillfällig och att peng-
arna skall kunna utbetalas så snart som möjligt. Ad-
ministrationen kring utbetalningarna bör därför be-
gränsas.

Regeringens avsikt är att göra följande fördelning
av det tillfälliga driftsstödet:

- för en högfrekvent storstadstidning som berätti-
gar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet
får tillfälligt driftsstöd lämnas med 1 000 000
kronor för år 1997 och med 900 000 kronor för
år 1998. För en högfrekvent storstadstidning som
berättigar till allmänt driftsstöd med maximibe-
loppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med
4 000 000 kronor för år 1997 och 3 000 000
kronor för år 1998.

- för en högfrekvent dagstidning som berättigar till
allmänt driftsstöd under maximibeloppet får till-
fälligt driftsstöd lämnas med 400 000 kronor för
år 1997 och 350 000 kronor för år 1998. För en
högfrekvent dagstidning som berättigar till all-
mänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 800 000 kronor för år
1997 och 700 000 kronor för år 1998.

- för en medelfrekvent dagstidning som berättigar
till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får
tillfälligt driftsstöd lämnas med 300 000 kronor
för år 1997 och 250 000 kronor för år 1998. För
en medelfrekvent dagstidning som berättigar till

108

PROP. 1997/98:1

allmänt driftsstöd med maximibeloppet får till-
fälligt driftsstöd lämnas med 600 000 kronor för
år 1997 och 500 000 kronor för år 1998.

- för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till
allmänt driftsstöd, kommer ut en eller två gånger
per vecka och har en abonnerad upplaga om
minst 7 000 exemplar, får tillfälligt driftsstöd
lämnas med 300 000 kronor för år 1997 och
250 000 kronor för år 1998.

- för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till
allmänt driftsstöd och har en abonnerad upplaga
som är lägre än 7 000 exemplar får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 250 000 kronor för år
1997 och 200 000 kronor för år 1998.

- för en dagstidning som berättigar till begränsat
driftsstöd och för en tidning som berättigar till
driftsstöd i särskilt fall kan tillfälligt driftsstöd
lämnas. Storleken på stödet bestäms av
Presstödsnämnden efter vad som i det enskilda
fallet är skäligt. Stödbeloppet får dock inte över-
stiga 250 000 kronor för år 1997 och 200 000
kronor för år 1998. Detsamma skall gälla för
elektroniskt distribuerade dagstidningar som får
driftsstöd.

Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor
under åren 1997 och 1998 och skall finansieras inom
nuvarande anslag för presstödet.

A 6 Finansinspektionen

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 110 105 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A6. Finansinspektionen ökas med
1 500 000 kronor. Finansiering sker genom att det
under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget Dl.
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med
motsvarande belopp.

5.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

A1 Konjunkturinstitutet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 29 208 000
kronor.

Som anges i volym 2 i denna proposition har Finans-
inspektionens handläggningstider för auktorisations-
ärenden ökat. Detta problem har inspektionen en-
dast delvis kunnat hantera inom ramen för givna re-
surser. Vidare konstateras att antalet platsbesök hos
instituten under tillsyn inte är tillfredsställande. Det
föreligger också en risk att effekten av inspektionens
uppföljning av den operativa tillsynen stannar på fö-
retagsledarnivå och inte leder till önskade effekter i
instituten som helhet. Enligt regeringens bedömning
bör inspektionen göra särskilda satsningar vad gäller
riskhanteringsfrågor, tillse att det utförs ett ökat an-
tal platsbesök hos instituten under tillsyn samt vidta
åtgärder för att minska handläggningstiderna för
auktorisationsärenden. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att inspektionen får en engångsvis an-
slagsökning med 1 500 000 kronor.

A 8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 83 348 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Konjunkturinstitutet ökas med
1 000 000 kronor. Finansiering sker genom att det
under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget Dl.
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med
motsvarande belopp.

Regeringens förslag:

Anslaget A8. Riksgäldskontorets: Förvaltningskost-
nader ökas med 2 500 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A9. Riksgäldskontoret: Kostna-
der för upplåning och låneförvaltning minskas med
motsvarande belopp.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att Kon-
junkturinstitutets anslag utökas i syfte att stärka den
makroekonomiska kompetensen vid institutet. Rege-
ringen menar att det är angeläget att vissa satsningar
sker redan under år 1997. Mot denna bakgrund an-
ser regeringen att Konjunkturinstitutets anslag även
år 1997 bör utökas med 1 miljon kronor.

Hushållsupplåningen innebär en kostnadseffektiv
upplåning för staten jämfört med alternativa upplå-
ningsformer. Som en följd av att Riksgäldskontorets
upplåning på hushållsmarknaden minskat både i ab-
soluta tal och mätt som marknadsandelar har statens
besparingar genom denna upplåning minskat under
de senaste åren. Riksgäldskontoret har därför under
året sett över produktutbud och säljkanaler. Översy-
nen visade bl.a. att Riksgäldskontoret genom inlå-

109

PROP. 1997/98:1

ning i egen regi skulle kunna erbjuda en konkurrens-
kraftig sparform samtidigt som det skulle innebära
en kostnadseffektiv upplåning för staten. I samband
med vårpropositionen (1996/97:150) beslöt riksda-
gen att genom en ändring av bankrörelselagen ge
Riksgäldskontoret möjlighet att ta emot inlåning på
konto från allmänheten i egen regi.

Riksgäldskontorets ursprungliga planer innebar
att en del av administrationen för denna nya spar-
form skulle upphandlas externt. Kostnaderna för in-
köp av dessa externa tjänster skulle då ha belastat
anslaget A9. Kostnader för upplåning och låneför-
valtning. Närmare utredning har dock visat att detta
ej är en framkomlig väg, vilket innebär att detta arbe-
te istället måste utföras inom Riksgäldskontoret.
Medel behöver därför föras från anslaget A9. Kost-
nader för upplåning och låneförvaltning till anslaget
A8. Förvaltningskostnader.

Regeringens förslag:

Anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet
ökas med 14 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget F6. Rättshjälpskostnader minskas
med motsvarande belopp.

Regeringen bedömer nu att utgifterna på anslaget F7.
Diverse kostnader för rättsväsendet kommer att
uppgå till 24 222 000 kronor, vilket innebär att an-
slaget behöver höjas med 14 000 000 kronor. Detta
beror dels på en felbudgetering inför år 1997 (ca
8 800 000 kronor), dels på att anslagsbelastningen
blivit större än beräknat (ca 5 200 000 kronor). Vil-
ka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning
av den ökade anslagsbelastningen redovisas under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet i denna proposition.

5.4 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet

F 1 Brottsförebyggande rådet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 25 355 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Fl. Brottsförebyggande rådet ökas med
9 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget Dl. Kriminalvården minskas med motsvaran-
de belopp.

5.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

B 3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 141 578 000 kronor. Av detta anslag avser
232 451 000 kronor skyddsrum.

Från och med den 1 januari 1996 övertog Brotts-
förebyggande rådet (BRÅ) hela produktionen av
rättsstatistiken från Statistiska centralbyrån. Kostna-
derna för att ta över och utveckla rättsstatistiken har
blivit betydligt högre än beräknat. Huvudorsaken är
att kostnaderna för att bygga upp en ny databas har
blivit högre än vad som kunde förutses. För att täcka
de ökade utgifterna behöver BRÅ en anslagshöjning
med 9 000 000 kronor.

F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 222 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst ökas med 50 000 000 kronor för att
infria gjorda åtaganden avseende skyddrumsbyggan-
de. Finansiering sker genom att anslaget Al. Försvar-
smakten minskas med motsvarande belopp.

I statsbudgeten för budgetåret 1995/96 fanns för
byggande av skyddsrum m.m. ett under fjärde hu-
vudtiteln uppfört förslagsanslag D2. Skyddsrum
m.m. Anslaget, som uppgick till 681 509 000 kro-
nor, underutnyttjades med drygt 130 miljoner kro-
nor. Skälet härtill var att skyddsrumsbyggandet i
kommunerna inte påbörjats i den utsträckning som
planerats, varför betalningsutfall kommer att ske un-
der innevarande och kommande budgetår. Anslaget
D2. Skyddsrum m.m. var uppfört som ett förslagsan-
slag, varför medel inte kunnat föras till anslaget B3.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Regeringen föreslår att Statens räddningsverk, för
att infria gjorda åtaganden, tillförs ytterligare 50
miljoner kronor för innevarande budgetår för
skyddsrumsbyggande under ramanslaget B3. Funk-
tionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. För

110

PROP. 1997/98:1

budgetåret 1998 föreslås i denna proposition ytterli-
gare 30 miljoner kronor till samma anslag och för
budgetåret 1999 beräknas ytterligare 40 miljoner
kronor för ändamålet.

ring sker genom att anslaget A6. Utresor för avvisade
och utvisade minskas med motsvarande belopp.

5.6 Utgiftsområde 7

Internationellt bistånd

A 1 Biståndsverksamhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på
9 799 093 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen föreslår ett bemyndigande att för vissa
länder fastställa utfästelseramen till fem gånger land-
ramen för budgetåret 1995/96 omräknad på 12-
månadersbasis.

Från anslaget finansieras även polismyndigheternas
arbete med att ta emot ansökningar om uppehållstill-
stånd, som inte avser asyl, och ansökningar om med-
borgarskap enligt lagen (1950:382) om svenskt med-
borgarskap. Statens invandrarverk tar över denna
verksamhet fr.o.m. den 1 oktober 1997. I samband
med verksamhetsövergången kommer en större del
av personalen än vad som kunde förutsägas i sam-
band med budgetpropositionen för år 1997 att följa
med till Statens invandrarverk. Endast hälften av
denna personal bedöms kunna beredas plats i verkets
organisation, vilket ger ökade awecklingskostnader
under år 1997.

A 4 Utlänningsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 66 675 000
kronor.

För att understryka långsiktigheten i Sveriges utveck-
lingssamarbete kan regeringen med stöd av ett gene-
rellt bemyndigande från riksdagen bemyndiga Styrel-
sen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) att
göra utfästelser om fleråriga insatser i programlän-
der för vilka landstrategier eller motsvarande fast-
ställts. I syfte att minska reservationerna i det bilate-
rala biståndet, har för budgetåret 1997 landramarna
för vissa programländer sänkts. Detta påverkar utfäs-
telseutrymmet och har i vissa fall lett till att summan
av gjorda åtaganden kommit att överstiga utfästelse-
ramen om fem gånger gällande landram.

Regeringen föreslår därför ett bemyndigande att
för vissa länder fastställa utfästelseramen till fem
gånger landramen för budgetåret 1995/96 omräknad
på 12-månadersbasis.

Regeringens förslag:

Anslaget A4. Utlänningsnämnden ökas med
1 500 000 kronor för att täcka ökade kostnader för
förtroendeläkare för budgetåret 1997. Finansiering
sker genom att anslaget A5. Rättshjälp i utlänningsä-
renden minskas med motsvarande belopp.

5.7 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

A 1 Statens invandrarverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 506 603 000
kronor.

Många av de asylsökande som kommit till Sverige
under de senaste åren har varit med om traumatiska
upplevelser. De långa väntetiderna på förläggning
eller i eget boende medför också stora påfrestningar
för den enskilde. Detta sammantaget har inneburit
behov av att anlita förtroendeläkare, främst för att
bedöma psykiska problem. På grund av ärendenas
komplexitet har Utlänningsnämnden under budget-
året 1997 även haft en högre medverkan av ledamö-
ter än beräknat. För att inte inskränka nämndens
möjligheter att skyndsamt avgöra ärenden föreslår
regeringen att ytterligare 1 500 000 kronor anvisas
på tilläggsbudget för budgetåret 1997.

B 5 Kommunersättningar vid flykting-
mottagande

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 160 591 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Statens invandrarverk ökas med
4 000 000 kronor för att täcka kostnader för av-
veckling av personal för budgetåret 1997. Finansie-

111

PROP. 1997/98:1

Regeringens förslag:

Anslaget B5. Kommunersättningar vid flyktingmot-
tagandet ökas med 110 000 000 kronor för att täcka
beräknat underskott för budgetåret 1997. Finansie-
ring sker genom minskningar av anslaget A6. Utresor
för avvisade och utvisade med 30 000 000 kronor,
anslaget Bl. Särskilda insatser i invandrartäta områ-
den med 70 000 000 kronor samt av anslaget B2.
Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism med
10 000 000 kronor.

5.8 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
15 637 000 000 kronor. På tilläggsbudget i samband
med den ekonomiska vårpropositionen för inneva-
rande år beslutade riksdagen att minska anslaget med
125 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är där-
med 15 512 000 000 kronor.

Genom anslaget lämnas statlig ersättning till kom-
muner och landsting för att kompensera dessa för
kostnader för flyktingar och vissa andra utlänningar
med uppehållstillstånd. Ersättningarna utgår enligt
förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. Anslagsbelastningen beror
i första hand på antalet mottagna flyktingar och de-
ras ålders- och hälsostatus.

Under de senaste åren har antalet asylsökande
minskat kraftigt. Trots detta har många tvingats vän-
ta i Invandrarverkets mottagningssystem på att få
slutligt besked om sina ansökningar om uppehållstill-
stånd. Sedan vägledande beslut nu fattats i överpröv-
ningsinstanserna har betydligt fler fått stanna i Sveri-
ge och tagits emot i kommunerna än vad som
tidigare förutsetts.

Främst det stora antalet flyktingar från f.d. Jugo-
slavien har medfört att kommunerna tagit emot
många äldre och funktionshindrade. Enligt gällande
ersättningsregler har kommunerna rätt till kompen-
sation för de utlägg kommunerna har för dessa flyk-
tingar enligt socialtjänstlagen. Årets ersättningsutbe-
talningar uppgår till 250 procent av de anslagsmedel
som avsatts för ändamålet.

Sammantaget kommer ersättningarna till kom-
muner och landsting innevarande budgetår att över-
stiga anvisade medel med 225 miljoner kronor. Ge-
nom att regeringen medger en anslagskredit på 10
procent återstår ca 110 miljoner kronor att finansie-
ra.

Indragningen på anslaget Bl. Särskilda insatser i
invandrartäta områden innevarande budgetår be-
döms inte påverka det fortsatta arbetet. För år 1998
föreslås anslaget tillföras ytterligare medel jämfört
med år 1997. Därmed möjliggörs även fortsättnings-
vis det långsiktiga utvecklingsarbete som är nödvän-
digt för en positiv utveckling av dessa bostadsområ-
den.

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1997
reduceras med 130 000 000 kronor till
15 382 000 000 kronor, medan anslaget A2. Bidrag
till hälso- och sjukvård ökas med 75 000 000 kronor
till 983 150 000 kronor och anslaget C5. Statens in-
stitutionsstyrelse ökas med 55 000 000 kronor.

Den 1 januari 1997 slopades förmånen med kost-
nadsfria läkemedel vid vissa sjukdomar. Patienter
som saknar sjukdomsinsikt och för vilka bristande
medicinering kan innebära fara för deras eller annans
liv och hälsa, har med anledning härav även fortsätt-
ningsvis under vissa förutsättningar erhållit sådana
läkemedel kostnadsfritt. De läkemedel som det är
fråga om hanteras av sjukhusapoteken på samma
sätt som läkemedel inom sluten vård. Kostnaderna
för dessa läkemedel, vilka således inte belastar den
statliga läkemedelsförmånen utan belastar landsting-
en, beräknas år 1997 uppgå till 75 miljoner kronor.
För att kompensera landstingen för dessa kostnader
som annars skulle ha belastat den statliga läkeme-
delsförmånen, reduceras anslaget Al. Sjukvårdsför-
måner m.m. med 75 miljoner kronor för år 1997 och
motsvarande belopp tillförs anslaget A2. Bidrag till
hälso- och sjukvård inom samma utgiftsområde. Åt-
gärden är föranledd av den överenskommelse som
nyligen träffats mellan staten och Landstingsförbun-
det om särskilt statsbidrag till landstingen för läke-
medelsförmånens kostnader år 1998 m.m.

A 5 Bidrag till WHO

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 32 780 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A5. Bidrag till WHO ökas med 6 320 000
kronor för att täcka det beräknade överskridandet
för budgetåret 1997. Finansiering sker genom in-

112

PROP. 1997/98:1

dragning av projektmedel på äldreanslag huvudsakli-
gen från budgetåret 1995/96.

Utgiften som belastar anslaget utgörs av Sveriges
medlemsavgift till Världshälsoorganisationens
(WHO) reguljära verksamhet. Avgiftens storlek fast-
ställs i US-dollar av WHO:s beslutande församling
och skall betalas vid innevarande års slut. Utfallet på
anslaget beräknas bli 39 062 000 kronor, vilket in-
nebär ett överskridande i jämförelse med budgeten
med 6 282 000 kronor. Med hänsyn till rådande
osäkerhet om kursutvecklingen anser regeringen att
anslaget bör tillföras 6 320 000 kronor.

B 7 Kostnader för statlig assistans-
ersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
3 663 000 000 kronor. På tilläggsbudget i samband
med den ekonomiska vårpropositionen för inneva-
rande år beslutade riksdagen att öka anslaget med
475 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är där-
med 4 138 000 000 kronor.

C 5 Statens institutionsstyrelse

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 507 720 000
kronor.

Regeringens förslag:

Ytterligare 65 000 000 kronor anvisas under anslaget
C5. Statens institutionsstyrelse för att täcka det be-
räknade överskridandet för budgetåret 1997. Finan-
sieringen sker genom att anslaget Al. Sjukvårdsför-
måner m.m. minskas med 55 000 000 kronor samt
genom att anslaget A9. Folkhälsoinstitutet minskas
med 10 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B7. Statlig assistansersättning ökas med
338 000 000 kronor för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1997.

Den statliga assistansersättningen, som infördes år
1994, är ett ekonomiskt stöd till personlig assistans
för personer med stora funktionshinder.

Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i lag-
stiftningen om assistansersättning. Dessa ändringar
gjordes i syfte att uppnå besparingar och en bättre
kontroll över utgifterna. Regeringen har vidare i den
ekonomiska vårpropositionen föreslagit vissa ytterli-
gare åtgärder i syfte att minska utgiftsutvecklingen.
Åtgärderna innebär dels en schablonisering av timer-
sättningen till 164 kronor, dels ett kommunalt finan-
sieringsansvar för de första 20 assistanstimmarna per
vecka för alla personer som uppbär assistansersätt-
ning.

Anslagsnivån för budgetåret 1997 var ursprungli-
gen 3 663 000 000 kronor men utökades enligt riks-
dagens beslut efter förslag i den ekonomiska vårpro-
positionen med 475 000 000 kronor.

Enligt den bedömning som regeringen nu gör
kommer anslaget, trots redan vidtagna åtgärder, att
överskridas med 338 000 000 kronor. Utgiftsutveck-
lingen beror på att såväl personkretsen som det ge-
nomsnittliga antalet assistanstimmar ökat stadigt un-
der innevarande år.

Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli
1993 som central förvaltningsmyndighet för de hem
som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga (särskilda ungdoms-
hem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med
1 april 1994 övertog SiS det formella huvudmanna-
skapet från landsting och kommuner för de institu-
tioner som bedömdes motsvara efterfrågan av vård-
platser.

Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan på
LVM-placeringar minskat kraftigt, vilket gett mins-
kade intäkter och förorsakat ekonomiska problem.
Före det statliga övertagandet fanns drygt 1 300 plat-
ser vid LVM-hem. SiS övertog cirka 1 000 LVM-
platser som succesivt minskats till idag cirka 480. SiS
har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten
i ekonomisk balans. Bland annat har fyra institutio-
ner avvecklats och antalet platser vid andra institu-
tioner har minskats. Emellertid har det skett en fort-
satt nedgång vad gäller efterfrågan av vård vid LVM-
hemmen. Nuvarande prognos pekar på ett framtida
platsbehov på ca 300 platser.

För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem
införts. Om avgiftsnivån avviker alltför mycket från
riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs
av andra huvudmän riskerar detta att ytterligare
minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäk-
ter. Vidare har SiS beslutat om ett nytt budgetsystem
som syftar till att få bättre överenstämmelse mellan
de medel som institutionerna tilldelas och antal fak-
turerade vårddygn.

Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är
förenad med kostnader och tar även viss tid att ge-
nomföra. Vid nedläggning av institutioner finns
kostnaderna kvar upp till 18 månader, samtidigt som
intäkter i form av avgifter minskar eller i vissa fall
helt försvinner.

Regeringen gav i juni 1997 SiS i uppdrag att sna-
rast inleda en fortsatt avveckling av nuvarande över-
kapacitet inom missbrukarvården. Regeringen har
för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att

113

PROP. 1997/98:1

genomföra en översyn av SiS styrning, ledning, orga-
nisation och framtida platsbehov.

SiS har påbörjat den fortsatta omstruktureringen
av vården med inriktning att redan vid årsskiftet ha
avvecklat överkapaciteten inom LVM-vården. Dock
kvarstår vissa eftersläpande kostnader under nästa
budgetår.

De beräknade kostnaderna för den beslutade av-
vecklingen är cirka 85 miljoner kronor, varav SiS be-
räknar att inom ramen för egna besparingar klara 20
miljoner kronor. Av resterande omställningskostna-
der avser cirka 40 miljoner kronor personalkostnader
och cirka 20 miljoner kronor lokalkostnader.

Regeringen bedömer att de åtgärder som SiS ge-
nomfört för att effektivisera och omstrukturera vår-
den vid institutionerna varit nödvändiga. SiS bör
även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få till
stånd en balans mellan den vård som efterfrågas och
tillgängliga resurser. Trots att myndigheten genom-
fört kraftfulla åtgärder för att få verksamheten i eko-
nomisk balans behövs ytterligare medel för inneva-
rande budgetår.

ståndsbeloppen uppgick i juni 1997 till 13,7 miljoner
kronor.

Vidare har transaktionerna mellan kronofogde-
myndigheterna, Riksskatteverket och Riksförsäk-
ringsverket påbörjats först under maj och juni 1997.
Riksförsäkringsverket har därför svårt att bedöma
omfattningen av dessa återbetalningar för resten av
året. Transaktionerna avser skulder från det gamla
bidragsförskottssystemet. De första indrivningsären-
dena från det nya systemet för underhållsstöd läm-
nades till kronofogden först i slutet av juni 1997. Det
går därför inte att nu uppskatta vilka belopp som är
möjliga att driva in.

Enligt Riksförsäkringsverket är det inte möjligt att
få en klar bild av anslagsbelastningen förrän man
kan se hur stor andel av anståndsärendena som
kommer att betalas och vilka ränteintäkter de gene-
rerar, hur kravverksamheten i såväl det gamla som i
det nya systemet fungerar och i vilken omfattning det
sker beteendeförändringar i utnyttjandet av systemet.
Riksförsäkringsverket beräknar dock i sin senaste
prognos att anslaget kommer att överskridas med ca
590 miljoner kronor. Mycket litet talar för att över-
skridandet kommer att bli lägre. På tilläggsbudgeten
för 1997 bör därför 588 550 000 kronor tillföras an-
slaget A3. Underhållsstöd.

5.9 Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

A 3 Underhållsstöd

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på

2 411 450 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A3. Underhållsstöd ökas med 588 550 000
kronor för att täcka det beräknade överskridandet
för budgetåret 1997. Finansieringen av överskridan-
det skall ske genom att anslaget justeras ned under de
kommande fyra åren.

5.10 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
34 088 334 000 kronor. Riksdagen beslutade på
tilläggsbudget år 1997 att öka anslaget med
5 556 000 000 kronor (prop. 1996/97:150, yttr.
1996/97: AU7y, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt beslutet är såle-
des 39 644 334 000 kronor.

Enligt Riksförsäkringsverkets senaste redovisning av
anslagsbelastning och prognos, som bygger på utfal-
let under första halvåret 1997, beräknas anslaget A3.
Underhållsstöd att överskridas med ca 590 miljoner
kronor år 1997.

De nya reglerna för underhållsstöd började gälla
den 1 februari 1997. Reglerna innehåller flera kom-
ponenter som har gjort anslagsberäkningen för år
1997 mindre osäker. Dock kvarstår en viss osäker-
het, bl.a. beroende på att andelen bidragsskyldiga
som fått anstånd med återbetalningen förväntas öka
ytterligare. I juni i år hade närmare 35 000 (8,7 pro-
cent) av de bidragsskyldiga sådant anstånd. An-

Regeringens förslag:

Anslaget Al. Bidrag till arbetslöshetsersättning ökas
med 1 585 000 000 kronor för att täcka det beräk-
nade överskridandet för budgetåret 1997.

Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att
minska i en mindre omfattning under år 1997 än vad
som antogs i 1997 års ekonomiska vårproposition
och i budgetpropositionen för år 1997. För inneva-
rande budgetår beräknar regeringen att den öppna
arbetslösheten kommer att uppgå till 8,4 procent,
vilket överstiger den bedömning som gjordes i den

114

PROP. 1997/98:1

ekonomiska vårpropositionen med 0,5 procentenhe-
ter. Den högre arbetslösheten medför att belastning-
en på anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning
ökar under innevarande budgetår.

Utgifterna för den tillfälliga avgångsersättningen
belastar ramanslaget för bidrag till arbetslöshetser-
sättning. Erbjudandet om tillfällig avgångsersättning
vänder sig till personer som har fyllt 60 år och som
har fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd i minst 12 månader un-
der tiden fr.o.m. den 1 januari 1996 t.o.m. den 15
april 1997. Dessa personer har möjlighet att utan
krav på aktivt arbetssökande få tillfällig avgångser-
sättning fram till pensionen. Erbjudandet om tillfällig
avgångsersättning gäller under andra halvåret 1997.
Många äldre arbetslösa har valt att ansöka om till-
fällig avgångsersättning och regeringen bedömer där-
för att utbetalningarna av tillfällig avgångsersättning
kommer att öka i jämförelse med vad som tidigare
antogs i den ekonomiska vårpropositionen.

Regeringen anser mot denna bakgrund att ansla-
get Al. Bidrag till arbetslöshetsersättning skall ökas
med 1 585 000 000 kronor för att därmed uppgå till
41 229 334 000 kronor.

5.11 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv

A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfött ett ramanslag på
25 612 727 000 kronor. Riksdagen beslutade att på
tilläggsbudget till statsbudgeten år 1997 minska
anslaget med 2 124 052 000 kronor (prop.
1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y, bet. 1996/97:
FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt be-
slutet är således 23 488 675 000 kronor.

Nationellt program för IT-utbildning

Regeringens förslag:

Utgifterna för en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
ett nationellt program för IT-utbildning, bör för år
1997 få finansieras inom ramen för tillgängliga me-
del under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder. Utgifterna år 1998 och år 1999 bör täckas av
det anslagssparande som beräknas uppstå vid ut-
gången av år 1997. Förslaget påverkar således inte
ramen för utgiftsområdet.

Det råder i dag en stor brist på kompetent och yr-
kesutbildad personal inom IT-området. Detta gäller
bl.a. programmerare, applikationsutvecklare och

nätverkstekniker. Denna brist finns inom de flesta
företag och organisationer och leder till konkurrens
om arbetskraft vilket ökar riskerna för inflationsdri-
vande löneökningar och därmed kan vara ett hinder
för tillväxt för många företag. Ett flertal av dessa ar-
beten kan enligt IT-branschen utföras av icke hög-
skoleutbildad personal. Utbudet och inriktningen av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste stän-
digt anpassas till utvecklingen på arbetsmarknaden.

Regeringen har därför med Industriförbundet och
företrädare för IT-företagen kommit överens om ett
nationellt program för IT-utbildning. Utbildningen
bör drivas i projektform inom ramen för arbets-
marknadsutbildningen och beräknas omfatta 10 000
personer under perioden fr.o.m. den 1 december
1997 t.o.m. år 1999. Målgruppen för satsningen bör
främst vara arbetslösa men också anställda som har
behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter kan
komma i fråga. Utbildningsbidrag bör lämnas till de
arbetslösa under studietiden. Lönekostnaden för re-
dan anställda bör dock bäras av arbetsgivaren. Ut-
bildningen förutsätter ingen formell förkunskap. Det
viktiga är fallenhet och intresse. Vid urvalet till ut-
bildningen bör särskild hänsyn tas dels till kvinnor
som ett led i att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden, dels till invandrare då utbildningen inte
förutsätter fullständiga kunskaper i svenska språket.
Regeringen kommer kontinuerligt att följa effekterna
och utfallet av utbildningen under den aktuella peri-
oden.

Utgifterna för projektet beräknas till 17 miljoner
kronor under budgetåret 1997, till 681 miljoner kro-
nor under budgetåret 1998 och 573 miljoner kronor
under budgetåret 1999. Regeringen föreslår att dessa
utgifter får finansieras inom ramen för tillgängliga
medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

För innevarande budgetår skall Arbetsmarknads-
verket (AMV) inom ramen för tilldelade medel under
anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i ge-
nomsnitt ge minst 207 000 personer per månad
lämplig sysselsättning. Regeringen bedömer dock att
AMV kommer att ha svårt att nå upp till denna om-
fattning och att ett anslagssparande om ca 1 300
miljoner kronor därför kommer att uppstå vid ut-
gången av innevarande budgetår. Utgifterna för IT-
satsningen bör år 1998 och år 1999 i första hand
täckas av detta anslagssparande. För år 1997 bör fi-
nansieringen ske inom ramen för tilldelade medel
under anslaget. Regeringen vill dock poängtera att
AMV:s uppdrag att budgetåret 1997 sysselsätta
minst 207 000 personer i genomsnitt per månad
kvarstår. Skulle regeringens bedömning visa sig vara
felaktig och att anslagssparandet blir lägre än beräk-
nat återkommer regeringen till riksdagen i samband
med den ekonomiska vårpropositionen i april 1998
med förslag till finansiering av IT-satsningen. Efter-
som regeringens förslag är att åtgärden bör finansie-

115

PROP. 1997/98:1

ras inom ramen för tillgängliga medel påverkas inte
ramen för utgiftsområdet.

A 5 Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 14 917 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet ökas med 8 792 624
kronor.

Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet var under budgetåret
1995/96 uppfört som ett förslagsanslag. Från och
med budgetåret 1997 är anslaget ett ramanslag. Då
utgifter som skulle belastat anslaget under föregåen-
de budgetår kommit att belasta anslaget för inneva-
rande budgetår bör anslaget tillföras 8 792 624 kro-
nor.

5.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitets-
forskning

B 45 Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 534 155 000
kronor.

sker genom att 43 miljoner kronor dras in från äld-
reanslag från budgetåret 1995/96 (C43. Enskilda och
kommunala högskoleutbildningar m.m., C45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m., C46. Övriga utgifter inom grundutbildning,
C47. Övriga utgifter inom forskning och forskarut-
bildning).

Regeringen föreslår vidare att ytterligare 97,4
miljoner kronor tillförs samma anslag. Det har visat
sig att de ordinarie ersättningsbeloppen för olika ut-
bildningsområden inte är tillräckliga för att finansie-
ra högskoleverksamheten i ett uppbyggnadsskede.
Medlen föreslås därför att användas för uppbyggnad
av högskolorna på Gotland, Södertörn och i Malmö
m.m. under budgetåren 1997-1999. Finansiering
sker genom att anslagsbehållningen på 97,4 miljoner
kronor dras in från det för budgetåret 1995/96 upp-
förda anslaget C46. Övriga utgifter inom grundut-
bildning.

Regeringen föreslår också att 19,1 miljoner kro-
nor tillförs ramanslaget B45. Särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. Medlen föreslås an-
vändas för kvalitetsarbete m.m. med anledning av
utbyggnad av högskolan. Regeringen föreslår att fi-
nansiering sker genom att anslagsbehållningen på

19,1 miljoner kronor dras in från det för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget C43. Enskilda och kom-
munala högskoleutbildningar m.m.

C 3 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 276 727 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. ökas med 159 500 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom indragningar av medel på äld-
reanslag från budgetåret 1995/96.

Regeringens förslag:

Anslaget C3. Centrala studiestödsnämnden ökas med
22 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget Cl. Högskoleverket minskas med motsvaran-
de belopp.

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen
för utgiftsområde 16 beräknat en besparing på 213
miljoner kronor år 1998 varav 43 miljoner kronor är
en engångsvis besparing. Den engångsvisa besparing-
en föreslås i budgetpropositionen för år 1998 genom-
föras som en engångsvis neddragning av anslaget
B45. Särskilda utgifter inom universitet och högsko-
lor m.m. För att besparingen inte skall få negativa
konsekvenser för verksamheten under år 1998 bör
anslaget tillföras 43 miljoner kronor. Finansiering

Satsningen på ökad utbildning inom vuxenutbild-
nings- och högskoleområdena har lett till ökat arbete
mom Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vidare
anser regeringen att det är motiverat att anvisa me-
del för att täcka ackumulerat underskott inom CSN:s
återbetalningsverksamhet. Finansiering sker genom
att Högskoleverkets anslag minskas med 22 000 000
kronor.

116

PROP. 1997/98:1

E 1 Kostnader för Sveriges medlemsskap i
Unesco m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 35 828 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget El. Kostnader för Sveriges medlemsskap i
Unesco m.m. ökas med 10 000 000 kronor. Finansi-
ering sker genom att anslaget Dl8. Europeisk forsk-
ningssamverkan minskas med motsvarande belopp.

Regeringen har åtagit sig att anordna en konferens
om kultur, politik och utveckling under våren 1998.
Konferensen är en uppföljning av den rapport (Vår
skapande mångfald) som presenterades av Världs-
kommissionen för kultur och utveckling 1996. Kost-
nader för konferensen beräknas till 10 miljoner kro-
nor.

och andra villkor för lånet har fastställts i ett avtal
mellan Riksgäldskontoret och Dramaten.

Dramatens bokslut per den 31 december 1996 vi-
sade en förlust på ca 24,3 miljoner kronor. Bolagets
egna kapital uppgick till 60 000 kronor.

Vid bolagsstämma i Kungliga Dramatiska Teatern
AB den 14 april 1997 fattades beslut om att inte för-
sätta bolaget i likvidation. I stället redogjorde ägaren
för sin avsikt att tillskjuta erforderligt kapital inom
den tidfrist på åtta månader som aktiebolagslagen
medger.

En lämplig form för ägartillskott är att staten
övertar nämnda lån i Riksgäldskontoret på 25 miljo-
ner kronor. Utgångspunkten är att detta skall ske på
ett sätt som inte innebär någon ökad belastning på
statsbudgeten. Det tillvägagångssätt som förordas är
att en myndighet under regeringen övertar Drama-
tens befintliga lån hos Riksgäldkontoret. Utgifterna
för räntor och amorteringar finansieras genom av-
räkning på statsbidraget till Dramaten.

Regeringen föreslår att den får riksdagens bemyn-
digande att överta Dramatens befintliga lån i Riks-
gäldskontoret.

5.13 Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund
och fritid

B 1 Bidrag till Svenska riksteatern,
Operan, Dramatiska teatern, Dansens
Hus och Svenska rikskonserter

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett anslag på 712 254 000
kronor, varav för Dramatiska teatern 159 017 000
kronor.

5.14 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande

A 11 Bonusränta för ungdomsbosparande

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 000 000
kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att överta Kungliga Drama-
tiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret.

Regeringens förslag:

Anslaget All. Bonusränta för ungdomssparande
ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom indragning av anslagsbehållningar på det under
utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget Dl. Stabs-
uppgifter vid Arbetsgivarverket.

Dramatiska teatern (Dramaten) drivs som ett av
svenska staten helägt aktiebolag, Kungliga Dramatis-
ka Teatern AB. Som ett led i ett åtgärdsprogram för
att stärka bolagets ekonomi godkände riksdagen hös-
ten 1996 att Dramaten fick möjlighet att lägga över
befintliga lån i Östgötabanken till Riksgäldskontoret
(prop. 1996/97:1 bet. 1996/97:KrUl, rskr. 1996/97:-
129).

Regeringen bemyndigade den 20 februari 1997
Riksgäldskontoret att lämna ett lån till Dramaten på
25 miljoner kronor. Lånet, som ersätter Dramatens
lån i Östgötabanken, skall återbetalas med fem mil-
joner kronor årligen under åren 1998 - 2000 och
med 10 miljoner kronor under år 2001. Räntevillkor

Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande innebär
att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett
sparande i vissa banker eller sparkassor som kan
fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. När
kontoinnehavaren har sparat under tre år och det
sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir
kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta
på 3 procent från det sparandet började. Bonusrän-
tan bekostas av staten och betalas ut när kontoinne-
havaren begär det.

Utbetalningarna av bonusräntan uppgick per den
sista juni 1997 till 2,7 miljoner kronor. Nya progno-
ser från Riksgäldskontoret pekar på att utbetalning-

117

PROP. 1997/98:1

arna under 1997 kommer att uppgå 6 miljoner kro-
nor. Detta innebär att anslaget kan förväntas över-
skridas med 3 miljoner kronor. De ökade utbetal-
ningarna är en följd av att oväntat många ungdomar
har avslutat sina konton.

Regeringen bedömer att utrymme finns för denna
särskilda insats inom anslaget och genom att den or-
dinarie verksamheten under anslaget tar i anspråk
reservationer på det för budgetåret 1995/96 under
tionde huvudtiteln upptagna anslaget C2. Regionala
utvecklingsinsatser m.m.

5.15 Utgiftsområde 19

Regional utjämning och
utveckling

A 1 Regionalpolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns, efter
riksdagens beslut om ändrade anslag (prop.
1996/97:150, FiU 1996/97:20, rskr. 1996/97:284),
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 331 017 000 kronor.

5.16 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård

A 2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 93 952 000
kronor.

Regeringens förslag:

Riksdagen bemyndigar regeringen att disponera
högst 500 000 000 kronor inom ramen för anslaget
Al. Regionalpolitiska åtgärder för att genomföra ett
program för regional näringspolitik och särskilda re-
gionalpolitiska åtgärder.

Regeringens förslag:

Anslaget A2. Miljöövervakning m.m. ökas med
19 984 000 kronor. Finansiering sker dels genom ett
bidrag från EU på 8 250 000 kronor dels genom in-
dragning av 10 500 000 kronor från anslagsbehåll-
ningarna på anslaget A8. Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologisk hållbar inrikt-
ning från 1994/95. Finansieringen beskrivs närmare
nedan.

Anslaget för regionalpolitiska åtgärder får enligt
riksdagens beslut bl.a. användas till olika former av
regionalpolitiska företagsstöd, regionalpolitisk pro-
jektverksamhet, medfinansiering av EG:s struktur-
fondsprogram, viss central utvecklingsverksamhet
m.m.

Regeringen har nyligen påbörjat ett arbete med att
genomföra en ny regional näringspolitik. Riksdagen
har informerats om detta på annat ställe i denna
proposition (utgiftsområde 19, s. 11).

Regeringen har under innevarande år fortsatt att
tillsammans med ett stort antal regionala och cen-
trala aktörer närmare utforma den nya regionala nä-
ringspolitiken. I den regionalpolitiska proposition,
som regeringen avser att förelägga riksdagen, kom-
mer regeringen att närmare utveckla sina förslag och
anhålla om riksdagens ställningstaganden i vissa av-
seenden.

Under arbetet med den regionala näringspolitiken,
som omfattar åtgärder inom ett flertal politikområ-
den, t.ex. närings- och regionalpolitiskt motiverade
åtgärder, har ett stort antal projekt identifierats, som
bedöms kunna komma att skapa nya arbetstillfällen.
Det gäller dels projekt som förbättrar förutsättning-
arna härför i hela landet, dels projekt som främst är
inriktade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna
bör kunna påbörjas redan under innevarande år och
avser delvis andra ändamål än de som anslaget nu får
användas till.

Naturvårdsverket och Boverket har beviljats ett bi-
drag på ungefär 8 250 000 kr från EU:s Life-fond för
metodutvecklingsprojektet ”For Sustainable Deve-
lopment - Environmental Objectives and Indicators
in Spatial Planning and Strategic Environmental As-
sessment”. De beviljade medlen kommer att admi-
nistreras av Naturvårdsverket. På statsbudgeten tas
anslag upp motsvarande det belopp Naturvårdsver-
ket erhåller från EG-budgeten. Bidraget från EU re-
dovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG
som ökar med samma belopp. För utbetalning av
medlen krävs därför att anslaget ökas med 8 250 000
kronor.

Enligt bilavgasförordningen, med stöd av 9 § bil-
avgaslagen (1986:1386), tar Naturvårdsverket ut en
kontrollavgift för varje såld ny bil. Medlen redovisas
på inkomsttitel 2534 Kontrollavgift nyregistrerade
bilar. Motsvarande belopp beräknas under anslaget
A2. Miljöövervakning m.m. Under år 1997 beräknas
avgiftsinkomsterna uppgå till 17 250 000 kronor,
dvs. 1 234 000 kronor mer än det för år 1997 anvi-
sade anslaget. Regeringen föreslår därför att anslaget
för innevarande budgetår ökas med ytterligare
1 234 000 kronor.

Aktiebolaget Svensk Bilprovning utfärdar avgas-
godkännanden enligt bilavgaslagen. En avgift för av-
gasgodkännanden med stöd av förordningen
(1993:446) om vissa förrättningsavgifter för Aktie-

118

PROP. 1997/98:1

bolaget Svensk Bilprovning tas ut av tillverkaren. På
grund av ändringar i lagen och ett förväntat gemen-
samt tillverkaransvar inom EU, bör avgiften tas bort
och finansiering ske på ett annat sätt framöver. Un-
der ett övergångsskede föreslår regeringen att ytterli-
gare 10 500 000 kr anvisas under anslaget A2. Mil-
jöövervakning m.m. för bilavgasverksamheten. Detta
finansieras genom indragning av medel på det för
budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget A8. Investeringsbidrag
för främjande av omställning i ekologisk hållbar in-
riktning.

A 11 Utbildning och information om
miljöbalken

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

B 4 Visst internationellt samarbete i fråga
om kärnsäkerhet m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 26 752 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B4. Visst internationellt samarbete i fråga
om kärnsäkerheten m.m. ökas med 771 000 kronor.
Finansiering sker genom indragning av anslagsbe-
hållningar från det under fjortonde huvudtiteln för
budgetåret 1993/94 uppförda reservationsanslaget
B13. Miljöinsatser i Östersjöregionen samt från det
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1994/95
uppförda reservationsanslaget El. Bidrag till interna-
tionellt samarbete kring den byggda miljön m.m.

Regeringens förslag:

Ett nytt reservationsanslag All. Utbildning och in-
formation om miljöbalken uppgående till 8 000 000
kronor anvisas för budgetåret 1997. Finansiering
sker genom indragning av anslagsbehållningar på det
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94
uppförda reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i
Östersjöregionen samt det under fjortonde huvudti-
teln för budgetåret 1995/96 uppförda reservations-
anslaget A8. Investeringsbidrag för främjande av om-
ställning i ekologiskt hållbar riktning.

Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska dollar
och österrikiska shilling, för deltagande i internatio-
nellt samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveri-
ges reguljära medlemsavgift i Internationella Atom-
energiorganet (IAEA) och bidraget till IAEA:s
Technical Assistance and Cooperation. Till följd av
höjda medlemsavgifter och valutakurser beräknar
regeringen att anslaget kommer att överskridas under
innevarande budgetår. Med anledning av dessa för-
hållanden föreslår regeringen att anslaget B4. Visst
internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m. ökas med 771 000 kronor.

Regeringen har den 3 april 1997 beslutat att över-
lämna lagrådsremiss av ett förslag till miljöbalk.

Regeringens förslag lämnas till riksdagen under
hösten 1997. Det är dock viktigt att planering och
förberedelser för utbildningen startar i god tid. Inne-
hållet i utbildningen får givetvis anpassas till riksda-
gens beslut.

För att miljöbalken skall få det avsedda genomsla-
get måste i ett första skede utbildning ske av personal
i kommuner, domstolar och förvaltningsmyndighe-
ter som skall tillämpa balken. Vidare bör allmänhe-
ten informeras om de nya reglerna. De myndigheter
som ansvarar för tillsynen av balkens efterlevnad är
därefter skyldiga att fortlöpande informera om hur
bestämmelserna skall tillämpas. Med hänsyn till den
snabba utvecklingen vad gäller t.ex. kunskaper om
hälso- och miljöeffekter, teknik och de krav som föl-
jer av Sveriges internationella åtaganden kan en ut-
veckling av regelsystemet förutses.

5.17 Utgiftsområde 21
Energi

Regeringens förslag:

Riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket
svenska kraftnät befogenhet att inom en samman-
lagd ram om 2 500 000 000 kronor ta upp lån i och
utanför Riksgäldskontoret under budgetåret 1997.

Affärsverket svenska kraftnät

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) dri-
ver och förvaltar det svenska stamnätet och de stat-
ligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87,
bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318). I årsredo-
visningen för år 1996 redovisar verket en balansom-
slutning på ca 9 miljarder kronor. Svenska kraftnät
har för närvarande en långfristig upplåning i Riks-
gäldskontoret om 2 500 000 000 kronor.

Under flera år har övriga affärsverk, nämligen
Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens Järnvägar

119

PROP. 1997/98:1

haft möjlighet att ta upp lån utanför Riksgäldskonto-
ret, på kapitalmarknaden. Affärsverken har även fått
förvalta dessa lån. Svenska kraftnät har dock hittills
inte medgetts att låna utanför Riksgäldskontoret.

Enligt regeringens bedömning bör Svenska kraft-
nät, i enlighet med de principer som gäller för de öv-
riga affärsverken, ges möjlighet att finansiera sin
verksamhet också genom lån utanför Riksgäldskon-
toret på den svenska kapitalmarknaden.

Som komplement till de bemyndiganden som
riksdagen tidigare beslutat om för år 1997 bör en ut-
vidgning möjliggöras av Svenska kraftnäts finansiella
befogenheter. Regeringen föreslår därför att riksda-
gen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1997 ge Svenska kraftnät befogenhet att ta upp lån i
och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd
ram om 2 500 000 000 kronor.

I avvaktan på en långsiktig lösning föreslår rege-
ringen att 7 000 000 kronor anvisas till anslaget B2.
Transportstöd för Gotland för att finansiera den
sänkta längdmetertaxan. Ökningen finansieras ge-
nom att det under utgiftsområde 22 Kommunikatio-
ner uppförda ramanslaget B5. Övervakning av Esto-
nia minskas i motsvarande omfattning. Enligt
regeringsbeslut den 3 juli 1997 kommer bevakningen
av Estonias förlisningsplats fr.o.m. hösten 1997 att
innefatta bl.a. finländsk sjöövervakningsradar
kompletterad med oregelbunden övervakning av
finländska fartygs- och flygenheter, varigenom en
minskning av anslaget möjliggörs.

Statens haverikommission

5.18 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

B 2 Transportstöd för Gotland

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 175 000 000
kronor.

Regeringens förslag:

Statens Haverikommissions fasta kostnader får upp-
gå till högst 8 510 000 kronor för budgetåret 1997.

Regeringens förslag:

Anslaget B2. Transportstöd för Gotland ökas med
7 000 000 kronor. Finansiering sker genom att reser-
vationsanslaget B5. Övervakning av M/S Estonia
minskas med motsvarande belopp.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:44,
bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) inleddes av-
vecklingen av det s.k. Gotlandstillägget från och med
den 1 januari 1997 med 0,2 procentenheter till
0,4 procent. I proposition 1995/96:44 angavs att re-
geringen är beredd att återkomma i frågan om effek-
terna blir negativa för Gotlands näringsliv.

Som en följd av Gotlandstilläggets avveckling har
transportförmedlingsföretagen höjt sina fraktpriser
till och från Gotland, vilket har visat sig ge negativa
effekter för Gotlands näringsliv. Sjöfartsverket har,
efter samråd med regeringen, beslutat att sänka
längdmetertaxan för transportstödsberättigade
transporter till och från Gotland till 52 kronor. Re-
geringen har därvid konstaterat att transportförmed-
lingsföretagen sänkt sina fraktpriser. Regeringen har
den 19 juni 1997 gett NUTEK i uppdrag att i samråd
med berörda intressenter utarbeta förslag till en mo-
dell för stöd till godstransporter till och från Got-
land. Uppdraget redovisas till regeringen i december
1997.

Regeringen beslutade i regleringsbrev den 19 decem-
ber 1996 (K96/4820/SM) att de fasta kostnaderna
för Statens haverikommission (SHK) för budgetåret
1997 i enlighet med vad som angavs i prop.
1996/97:1 skulle uppgå till högst 7 540 000 kronor.

Personalkostnaderna och kostnader för lokalerna
under år 1997 överstiger de tidigare antagna belop-
pen. Vidare har de fasta kostnaderna för kompe-
tensutveckling m.m. ökat. Vissa sådana kostnader
inom SHK, för att följa utvecklingen på kommissio-
nens verksamhetsområde samt kostnader för kom-
petensutveckling av personalen har tidigare av hävd
betraktats som rörliga kostnader och därför direkt-
fakturerats berörd myndighet. Utvecklingskostnader
av detta slag definieras numera som fasta kostnader
för SHK och faktureringen fördelas därför mellan
berörda myndigheter enligt gällande fördelningsprin-
cip.

Av ovanstående skäl beräknas de fasta kostnader-
na för SHK öka med 610 000 kronor till 8 150 000
kronor. De ökade kostnaderna fördelas, i likhet med
övriga fasta kostnader, mellan SHK:s intressenter
Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och För-
svarsmakten.

B 7 Utredningsarbete m.m. med
anledning av M/S Estonias förlisning

I statsbudget för innevarande budgetår finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 4 500 000
kronor.

120

PROP. 1997/98:1

Regeringens förslag:

Anslaget B7. Utredningsarbete m.m. med anledning
av M/S Estonias förlisning ökas med 3 000 000 kro-
nor. Finansiering sker genom att anslaget D2. Köp av
interregional persontrafik på järnväg minskas med
motsvarande belopp.

Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S
Estonia. Regeringen gav samma dag Statens haveri-
kommission (SHK) i uppdrag att biträda i utred-
ningsarbetet med anledning av förlisningen.

Riksdagen beslutade på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1995/96 (prop.
1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr.
1995/96:205) att ett förslagsanslag på 3 940 000
kronor skulle anvisas till Utredningsarbete med an-
ledning av M/S Estonias förlisning. Utredningsarbetet
beräknades då vara slutfört under våren 1996.

Då utredningen pågick under hela år 1996 ökade
riksdagen genom tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:FiUll, rskr 1996/97:48) det anvisade ansla-
get med 4 000 000 kronor. Av totalt anslagna
7 940 000 kronor under 1996 förbrukades
5 266 987 kronor. De återstående 2 748 780 kronor
är dock inte tillgängliga under 1997.

Genom beslut den 11 juni 1997 (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284) har riksdagen godkänt att på tilläggs-
budget till statsbudgeten för budgetåret 1997 anvisa
4 500 000 kronor för Utredningsarbete med anled-
ning av M/S Estonias förlisning för det arbete som
skett under första halvåret 1997.

Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att
fortgå även under andra halvåret 1997. De tidigare
anvisade medlen är förbrukade eller intecknade och
SHK:s kostnader för det fortsatta arbetet beräknas
till 3 000 000 kronor.

B 8 Vissa kostnader för övertäckning av
M/S Estonia

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande år.

lista passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen har
därefter den 19 juni 1996 beslutat att Sjöfartsverket
skall avbryta arbetet med övertäckningen. Arbetet
skall kunna återupptas vid den senare tidpunkt som
regeringen bestämmer.

Med anledning av vissa kostnader för Sjöfartsver-
ket avseende övertäckningsarbetet av M/S Estonia
föreslår regeringen att ett nytt anslag anvisas på
2 166 000 kronor. Medlen finansieras genom mot-
svarande minskning av anslaget B5. Övervakning av
Estonia. Enligt regeringsbeslut den 3 juli 1997 kom-
mer bevakningen av Estonias förlisningsplats fr.o.m.
hösten 1997 att innefatta bl.a. finländsk sjöövervak-
ningsradar kompletterad med oregelbunden över-
vakning av finländska fartygs- och flygenheter, vari-
genom en minskning av anslaget möjliggörs.

C 5 Informationsteknik:
Telekommunikationer m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 23 000 000
kronor.

Regeringens förslag:

Att anvisade medel till anslaget C5. Informations-
teknik: Telekommunikationer m.m. även får använ-
das till en förstudie om Sveriges IT-utveckling.

Regeringen har på annat ställe denna proposition
(utgiftsområde 22 Kommunikationer) föreslagit att
resurser från anslaget C5. Informationsteknik: Tele-
kommunikationer m.m. bör avsättas för att bl.a.
följa Sveriges IT-utveckling. Uppföljningen skall inte
bara visa hur Sverige ligger till i förhållande till andra
länder utan också ge tydliga indikationer på inom
vilka områden som extra insatser kan behöva göras
om det visar sig att Sverige skulle komma efter i ut-
vecklingen.

Regeringen anser att det är av vikt att en uppfölj-
ning påbörjas snarast möjligt. Därför bör en förstu-
die som syftar till att identifiera vilka statistiska jäm-
förelsetal som kan användas för att jämföra Sveriges
ställning gentemot övriga länder på IT-området gö-
ras.

Regeringens förslag:

2 166 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag B8.
Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia.
Finansiering sker genom att anslaget B5. Övervak-
ning av M/S Estonia minskas med motsvarande be-
lopp.

Regeringen gav den 2 mars 1995 Sjöfartsverket i
uppdrag att genomföra en övertäckning av den för-

121

PROP. 1997/98:1

5.19 Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

B1 Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 183 114 000
kronor. På tilläggsbudget i samband med den eko-
nomiska vårpropositionen för innevarande år har
riksdagen beslutat om att tillföra ytterligare
4 500 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Bl. Statens jordbruksverk ökas med
15 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering mins-
kas med motsvarande belopp.

Den ytterligare utbyggnad av EG:s stödsystem på
jordbruksområdet som tillkommit under år 1997 har
medfört att Jordbruksverket tvingats öka sina insat-
ser avseende ADB-utveckling. Detta gäller stödsys-
tem för kalvslaktbidrag, utbetalning av BSE-
ersättning, revalveringsersättning och miljöstöd för
flerårig vallodling. Till detta kommer en ytterligare
utvidgning av miljöprogrammet fr.o.m. år 1998.

Handläggningen av direktstöd, i synnerhet miljö-
stöden, har i kombination med behovet av kommu-
nikation med länsstyrelserna visat sig vara mycket
krävande. Likaså har arbetsmarknadsläget för sys-
temutvecklare inneburit att Jordbruksverket i ökad
omfattning tvingats anlita konsulter för att klara
ADB-utvecklingen vilket är mycket kostsamt. Slutli-
gen har kostnaderna för de nödvändiga mjukvaru-
licenserna ökat kraftigt.

B 16 Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 119 333 000
kronor.

också tillföras kursvinster och belastas med kursför-
luster som uppstår till följd av att medlemsstaten bär
kursrisken inom EG:s jordbruksfonds utvecklingssek-
tion.

De interventionslager svenska staten hyr för of-
fentlig lagring inom ramen för anslaget Bl5. Inter-
vention och exportbidrag för jordbruksprodukter
åsamkar Sverige kostnader vilka ej ersätts från EG-
budgeten under den tid lagerutrymmena står tomma
i väntan på inlagring. Svenska statens nettokostnader
för detta uppgick under budgetåret 1995/96 till
knappt 14 miljoner kronor och beräknas för inneva-
rande år uppgå till 15 miljoner kronor. Dessa kost-
nader bör få belasta anslaget.

B 18 Djurregister

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag Bl 8. Djurregister uppgående till
10 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1997.
Riksdagen föreslås godkänna vad regeringen anför
avseende avgiftsfinansiering.

Regeringens förslag:

Anslaget B16. Räntekostnader för förskotterade are-
alersättningar m.m. får även belastas med s.k. tek-
niska kostnader till följd av offentlig lagring.

Under anslaget redovisas de räntekostnader och
kursdifferenser som uppstår för staten till följd av att
ersättningen från EG:s jordbruksfond erhålls i efter-
skott. Anslaget får även belastas med eventuella fi-
nansiella sanktioner och straffavgifter. Anslaget får

Enligt Rådets förordning (EEG) nr 820/97 av den 21
april 1997 om upprättande av ett system för identifi-
ering och registrering av nötkreatur och om märk-
ning av nötkött och nötköttsprodukter skall med-
lemsstaterna införa ett system för identifiering och
registrering av nötkreatur på produktionsstadiet.
Dessutom skall det skapas ett särskilt system för
märkning av nötkött i försäljningsledet. Anledningen
till detta är att marknaden för nötkött och nöt-
köttsprodukter har destabiliserats på grund av den
s.k. BSE-krisen. För att återupprätta balansen på
marknaden bör insynen i villkoren för produktion
och saluföring förbättras.

I ett första steg skall en databas över samtliga
djurbesättningar och enskilda djur upprättas där man
även skall kunna följa förflyttningar av djur mellan
besättningar. Databasen skall vara i funktion senast
den 31 december 1997 och administreras av Statens
jordbruksverk i samarbete med Svensk husdjurssköt-
sel.

Upprättandet av den nationella databasen kom-
mer att innebära kostnader av engångskaraktär.
Kostnaden har beräknats uppgå till ca 10 miljoner
kronor. Till detta kommer driftskostnader som be-
räknas uppgå till ca 35 miljoner kronor per år. Enligt
rådsförordningen får kostnaderna täckas med avgif-
ter. Regeringen föreslår att så sker. Jordbruksverket
bör bemyndigas att ta ut denna avgift. Avgiftsintäk-
ten tillsammans med EG:s medfinansiering beräknas
ge full kostnadstäckning.

122

PROP. 1997/98:1

Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor anslås
på statsbudgeten för att täcka nödvändiga investe-
ringskostnader. Från och med budgetåret 1998 före-
slås att ramanslaget tillförs medel för att täcka upp-
komna driftskostnader. Finansiering sker genom att
avgiftsintäkterna inlevereras till inkomsttitel på stats-
budgeten.

B 19 Vissa saneringsåtgärder i Solna

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt anslag anvisas för utschaktning, transport
och omhändertagande av förorenade jordmassor
samt återfyllnad av rena jordmassor vid Brunnsviken

1 Solna kommun. Kostnaderna beräknas till

2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering mins-
kas med motsvarande belopp.

Vid en miljöteknisk undersökning av marken vid
Brunnsviken i Solna kommun påvisades rester av be-
kämpningsmedel. Av allt att döma deponerade den
dåvarande myndigheten Statens växtskyddsanstalt,
vars verksamhet upphörde den 1 januari 1976, be-
hållare med bekämpningsmedelsrester där. Såväl hela
som trasiga behållare påträffades vid undersökning-
en. Analyser visar på förekomst av mycket höga hal-
ter av kvicksilver och arsenik.

Mot bakgrund av det är en statlig myndighet som
deponerat bekämpningsmedelsresterna och att den
förorenade marken ligger inom nationalstadsparkens
område anser regeringen att saneringen bör bekostas
av statliga medel. Överläggningar i saken har också
förts med kommunen.

C 1 Fiskeriverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 58 166 000
kronor.

EU har beslutat att införa ett satellitbaserat kontroll-
system för fiskefartyg. Införandet skall ske i två faser,
där den första fasen skall starta den 30 juni 1998.
Vid denna tidpunkt skall ca 50 svenska fiskefartyg
med en längd av minst 24 meter vara utrustade med
sändare för satellitöverföring av information om bl.a.
position. Varje medlemsland skall även ha inrättat ett
landbaserat kontrollcentrum.

Den andra fasen inleds den 1 januari 2000 och
skall omfatta samtliga fiskefartyg med en längd av
minst 24 meter oberoende av var de opererar.

Införandet av ett satellitbaserat kontrollsystem
kräver bl.a. att utrustning inhandlas och installeras
på landstationen och på fartygen, att ett system för
underhåll och reparationer av utrustning på fartygen
byggs upp och att rutiner för kontrollarbetet skapas.
Fiskeriverket ansvarar för den landbaserade kontroll-
stationen. Fiskeriverkets kostnader för att införa och
driva kontrollsystemet beräknas t.o.m. budgetåret
1999 uppgå till totalt 3 650 000 kronor. Fördelning-
en av detta belopp beräknas för 1997 uppgå till
450 000 kronor, 1998 till 1 700 000 kronor och för
1999 till 1 500 000 kronor. För budgetåret 1998 ut-
går EG-bidrag för kostnaderna för utrustningen samt
för installationen, totalt ca 4,65 miljoner kronor.

Regeringen föreslår därför att 3 650 000 kronor
tillförs ramanslaget Cl. Fiskeriverket för att täcka
kostnader uppkomna för att införa och driva ett sa-
tellitbaserat kontrollsystem. Fiskeriverket ålades att
spara 6 miljoner kronor under innevarande budgetår.
På grund av bl.a. långa uppsägningstider för personal
beräknas inte besparingsåtgärderna få fullt genom-
slag förrän under budgetåret 1998. Genom att medel
för kontrollsystemet anvisas för hela fas 1 redan i år,
möjliggörs införandet av kontrollsystemet samtidigt
som Fiskeriverket kan fullfölja sitt besparingspro-
gram.

E 2 Bidrag till distriktsveterinär-
organisationen

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
77 691 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget Cl. Fiskeriverket ökas med 3 650 000 kro-
nor. Finansiering sker genom minskning av anslaget
B2. Stöd till jordbrukets rationalisering med
3 000 000 kronor samt minskning av anslaget B8.
Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 650 000
kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E2. Bidrag till distriktsveterinärorganisatio-
nen ökas med 7 800 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget B8. Strukturstöd inom livsme-
delssektorn minskas med motsvarande belopp.

I syfte att bl.a. reducera statens kostnader för dis-
triktsveterinärorganisationen beslöt riksdagen
(prop,1993/94:150, bet. 1993/94:JoU 32, rskr.
1993/94:403) om vissa förändringar beträffande
distriktsveterinärorganisationens organisation och

123

PROP. 1997/98:1

finansiering att gälla från den 1 juli 1995. Till följd
av omorganisationen uppstod vissa övergångskost-
nader som avser verksamheten före den 1 juli 1995.
De totala övergångskostnaderna beräknas uppgå till
ca 25 miljoner kronor. Övergångskostnader uppgå-
ende till 7,8 miljoner kronor har belastat och påver-
kat resultatet för budgetåret 1995/96. Merparten ut-
görs av kostnader avseende semester- och
kompensationsersättning för de närmare hundratalet
veterinärer som slutade sin tjänstgöring som dis-
triktsveterinärer under hösten 1995.

Några särskilda medel för avveckling av den för-
utvarande distriktsveterinärorganisationen har inte
tidigare avsatts. Regeringen föreslår att 7 800 000
kronor tillförs ifrågavarande anslag för budgetåret
1997 att användas för täckande av de övergångs-
kostnader som belastat budgetåret 1995/96. Finansi-
ering sker genom att anslaget B8. Strukturstöd inom
livsmedelssektorn minskas. Resterande ej utbetalda
övergångskostnader, som beräknas bli utbetalade
under en femtonårsperiod skall finansieras inom
verksamhetens ordinarie ram utan särskild medels-
tilldelning.

kronor. Därutöver anvisades 20 500 000 kronor på
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vår-
propositionen. Vid utgången av år 1997 beräknas
trots detta ett överskridande att 36 000 000 kronor.
Överskridandet beror på att antalet ingripanden vid
befarat paratuberkulospositiva besättningar och
kostnaden för smittbekämpningen på dessa gårdar är
mycket höga. Även kostnaden för bekämpning av
salmonella, främst salmonella hos svinbesättningar,
är höga.

E 5. Bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000
kronor. På tilläggsbudget i samband med den eko-
nomiska vårpropositionen för innevarande år har
riksdagen beslutat att tillföra anslaget ytterligare
20 500 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E5. Bekämpande av smittsamma husdjurs-
sjukdomar ökas med 36 000 000 kronor. Finansie-
ring sker dels genom minskning av anslaget B8.
Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 7 550 000
kronor, dels genom inleverans av medel från lag-
ringsavgiften på ris och socker uppgående till
28 450 000 kronor.

Del av anslaget får disponeras i enlighet med de be-
stämmelser som regeringen meddelar i varje särskilt
fall samt för ersättning enligt epizootilagen
(1980:369) eller med stöd av lagen meddelade före-
skrifter. Anslaget disponeras också för bestridande av
kostnader enligt förordningen (1984:369) om be-
kämpande av salmonella hos djur. Medel får dess-
utom disponeras för erforderliga undersökningar vid
handläggning av ersättningsansökningar i samband
med bekämpande av smittsamma husdjurssjukdo-
mar.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
ändamålet uppfört ett ramanslag på 89 500 000

124

Ekonomisk styrning av
statlig verksamhet

PROP. 1997/98:1

6 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet

6.1 Utveckling av den ekonomiska
styrningen

I finansutskottets betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1,
sid 143 ff) understryker utskottet vikten av att rege-
ringen fortlöpande redovisar för riksdagen hur mål-
och resultatstyrningen fungerar, hur regeringen ser
på den fortsatta utvecklingen samt vilka åtgärder re-
geringen planerar att vidta i syfte att förbättra resul-
tatbedömningen och den praktiska tillämpningen av
styrningen. I det följande gör regeringen en redovis-
ning av utvecklingen av den ekonomiska styrningen, i
vilken mål- och resultatstyrningen ingår som en del.

Begreppet ekonomisk styrning

I 1 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten föreskrivs
att i statens verksamhet skall hög effektivitet efter-
strävas och god hushållning iakttas. Den ekonomiska
styrningen av statlig verksamhet syftar till att upp-
fylla detta.

Ekonomistyrning är ett etablerat begrepp utanför
statsförvaltningen. Ekonomistyrning innebär en av-
siktlig påverkan på en verksamhet och dess befatt-
ningshavare i avsikt att nå vissa ekonomiska mål.
Ekonomistyrning omfattar dels planering med hän-
syn till förväntade förhållanden och parering mot
oväntade händelser, dels uppföljning och utvärde-
ring.

I staten har begreppet ekonomistyrning anpassats
till den statliga verksamheten och en nedbrytning har
gjorts i begreppen resultatstyrning och finansiell styr-
ning. När regeringen talar om den ekonomiska styr-
ningen av statlig verksamhet avses således både resul-
tatstyrning och finansiell styrning. Med resultat-
styrning avses styrningen av den statliga verksamhe-
tens omfattning, inriktning och effektivitet. Resultat-
styrningen sker bland annat genom att mål anges för
olika verksamhetsområden och genom uppföljning
och utvärdering. Med finansiell styrning sätts de
ekonomiska ramarna för verksamhetens resursför-
brukning. Dessa utgörs bland annat av anslagstilldel-
ning, restriktioner för avgiftsbelagd verksamhet, in-

vesteringsramar och låneramar, beställningsbemyn-
diganden samt tillgång till räntekonto med kredit.
Vid uppföljning och utvärdering av statlig verksam-
het utgörs resultatet av såväl måluppfyllelsen som
verksamhetens resursförbrukning. Resultatstyrningen
och den finansiella styrningen inte bara kompletterar
varandra utan de är tillsammans nödvändiga för att
få en väl fungerande och effektiv statlig verksamhet.
En ekonomisk redovisning av hög kvalitet, där re-
sursförbrukningen för olika verksamheter kan mätas
i ekonomiska termer, är en viktig förutsättning för en
väl fungerande styrning.

Den ekonomiska styrningen har en viktig roll i
budgetprocessen. Beredningen av budgeten tar sin
utgångspunkt i ett antal politiska mål och de resurser
som finns tillgängliga för att nå dessa mål. Priorite-
ringar görs mellan olika verksamheter för att få en så
god måluppfyllelse som möjligt. Resultatstyrningen,
den finansiella styrningen och den ekonomiska redo-
visningen skall medverka till att förse riksdag, rege-
ring och förvaltning med beslutsunderlag som möj-
liggör bästa möjliga prioriteringar.

Utvecklingsarbete

Under år 1997 har en samlad satsning gjorts för att
ytterligare förbättra den ekonomiska styrningen. Ut-
gångspunkten har varit de krav som lagen
(1996:1059) om statsbudgeten ställer på regeringen.
Bland annat anges i 2 § att regeringen för riksdagen
skall redovisa de mål som åsyftas och de resultat som
uppnåtts på olika verksamhetsområden.

Flertalet av utgiftsområdena har berörts till någon
del i utvecklingsarbetet. En extra satsning har gjorts
på utgiftsområdena 3 , 17, 18, 20 och 22. Inom des-
sa utgiftsområden har ett viktigt mål per område
fungerat som pilotfall för hur återrapportering av re-
sultat till riksdagen kan läggas upp.

Utgiftsområde 22 är valt mot bakgrund av Riks-
dagens revisorers rapport (1996/97:3) Mål och resul-
tatstyrning - exempel från Kommunikationsdepar-
tementets område. Utgiftsområdena är i övrigt valda
för att täcka förvaltning, transfereringar och bidrag

127

PROP. 1997/98:1

samt investeringar vilka kräver olika medel för styr-
ning.

När det gäller förvaltning sker en utveckling av
styrningen där flera myndigheter arbetar mot samma
mål. Ett exempel på ett sådant utvecklingsarbete ges i
Justitiedepartementets rapport Samlad redovisning
för rättsväsendet 1996 (1997-06-27). För transfere-
ringar och bidrag utvecklas styrningen för att möjlig-
göra prövning både av systemens ändamålsenlighet
och effektivitet. För styrning av investeringar krävs
bl.a. information om investeringarnas effektivitet.

Genomförda förändringar

Följande generella förändringar har genomförts i
årets budgetproposition:

- Utgiftsområdesavsnitten har getts en mer enhetlig
struktur.

- De viktigaste målen inom respektive utgiftsområ-
de lyfts fram i en inledande ruta på respektive ut-
giftsområdesavsnitt.

- Resultatbedömningarna har utvecklats på utgifts-
områdes- och verksamhetsområdesnivå.

- Budgetar för avgiftsbelagd verksamhet redovisas.

- Redovisningen av investeringsplaner har givits en
mer enhetlig utformning. Redovisningen gäller
främst affärsverken och myndigheter med inve-
steringar av större omfattning.

- Beställningsbemyndiganden redovisas under egen
rubrik i anslags- och myndighetsavsnitten samt
samlat i denna volym. Redovisningen har getts en
mer enhetlig utformning.

- Affärsverkens finansiella befogenheter redovisas
mer enhetligt.

I regeringens redovisning till riksdagen av mål och
resultat är det viktigt att välja en relevant nivå för
redovisningen. Riksdagen har tidigare angett att re-
sultatrapporteringen från regeringen främst bör gälla
effekter, utfall och måluppfyllelse av statliga beslut
och åtgärder (bet. 1993/94:FiU10). Regeringen upp-
fattar detta som att dialogen om mål och resultat bör
fokuseras till de viktigaste målen inom olika politik-
områden och att målen i första hand bör avse effek-
ter i form av den påverkan som kan uppnås genom
statliga insatser. Dessa mål bör beslutas av riksdagen.
I arbetet med årets budgetproposition har det vidare
varit viktigt att information om mål och resultat har
en tydlig koppling till utgiftsområdena och regering-
ens budgetförslag.

Finansutskottet skriver i sitt betänkande
1996/97:FiU20 (Del 1, s. 145) att en viktig förutsätt-
ning för att riksdagen skall kunna ta ställning till för-
delningen av utgifter på utgiftsområden, men också
till de konkreta anslagen, är att det finns en resulta-
tanalys av föregående års verksamhet. Det bör alltså
vid budgetprövningen finnas en bedömning av i vil-

ken utsträckning som målen och de avsedda resulta-
ten har uppnåtts och - om de inte uppnåtts - vad
som är orsaken till detta. En annan viktig kompo-
nent för regeringens överväganden bör vara en om-
världsanalys där olika externa faktorer som kan på-
verka verksamheten belyses.

Strävan i årets budgetproposition har varit att ut-
veckla resultatbedömningarna på utgiftsområdes-
och verksamhetsområdesnivå och fokusera på de vik-
tigaste målen. En resultatbedömning på utgiftsområ-
des- eller verksamhetsområdesnivå innebär att flera
anslag/myndigheter sätts in i ett sammanhang och en
samlad bedömning görs av hur olika anslag/ myn-
digheter bidrar till målet. Tanken är att detta skall
skapa bättre förutsättningar för riksdagens och rege-
ringens prövning och prioritering av verksamheter.
Efter resultatbedömningarna redovisas satsningar
som gjorts utanför utgiftsområdet för att nå målen.

Vad gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen
och myndigheterna i resultatstyrningen har en viktig
förändring genomförts genom införandet av en ny
förordning (1996:882) om myndigheters årsredovis-
ning m.m. Denna ersatte den tidigare förordningen
(1993:134) om myndigheters årsredovisning och an-
slagsframställan. Genom den nya förordningen tyd-
liggörs regeringens ansvar för att formulera mål och
ställa krav på återrapportering av myndigheternas
resultat. De generella kraven på information från
myndigheter till regering är borttagna, vilket i sin tur
ger goda möjligheter för en utökad verksamhetsan-
passning av resultatstyrningen.

Riksdagen tar ställning till särskilda investerings-
planer för affärsverken och vissa andra myndigheter
med investeringar av större omfattning. Redovis-
ningen av dessa investeringsplaner har i årets budget-
proposition getts en mer enhetlig utformning. Inves-
teringsplanen visar vilka investeringar som plan- eras
och när leverans och därmed betalningsutfall beräk-
nas ske. Investeringarnas avsedda finansieringssätt
framgår också av planen. Planen skall ses som en in-
riktning av investeringsverksamheten. Riksdagens
ställningstagande blir därmed ett godkännande av
inriktningen.

I vissa fall finns det en stark koppling mellan in-
vesteringsplanen och behovet av beställningsbemyn-
digande från riksdagen. Bemyndiganden kan dock
avse en längre period än de år som tas upp i investe-
ringsplanen. I anslagsavsnitten redovisas beställ-
ningsbemyndiganden i anslutning till investeringspla-
nen. Aven på andra områden där beställnings-
bemyndigande behövs sker redovisningen samlat i
anslagsavsnitten. Riksdagen beslutar om beställ-
ningsbemyndiganden.

Redovisning av budget för avgiftsbelagd verksam-
het utgör kompletterande ekonomisk information till
riksdagen.

128

PROP. 1997/98:1

Den fortsatta utvecklingen

Utvecklingen av den ekonomiska styrningen kommer
även fortsättningsvis att fokuseras på att förbättra
metoderna för att få fram bra beslutsunderlag för
statsmakternas styrning. Detta är också ett viktigt led
i att stärka den demokratiska styrningen. Utveckling-
en av redovisning av mål och resultat till riksdagen
kommer även under år 1998 att ges särskild prioritet.

Budgetprocessen ställer stora krav på budgetdis-
ciplin och uppföljning. Detta förutsätter en förbätt-
rad kvalitet i utfallsredovisning och koncerninforma-
tion, samtidigt som metoder och system behöver
vidareutvecklas för att stödja styrning och uppfölj-
ning av den statliga verksamheten. Ett led i detta ar-
bete är inrättandet av en ny myndighet för statens
samlade ekonomistymingsfunktion som regeringen
föreslår under utgiftsområde 2, Samhällsekonomi
och finansförvaltning. Vidare pågår ett arbete i Rege-
ringskansliet med att utveckla system till stöd för re-
geringens budget-, prognos- och uppföljningsarbete.

6.2 Affärsverkens upplåning

Regeringens förslag:

I lagen (1988:1387) om statens upplåning tas det in
bestämmelser som ger regeringen möjlighet att efter
bemyndigande av riksdagen låta affärsverken låna på
marknaden.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 9 kap.
10 § regeringsformen får regeringen inte utan riksda-
gens bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda
staten ekonomisk förpliktelse. En reglering av statens
upplåning har skett i lagen (1988:1387) om statens
upplåning. Där anges i den inledande paragrafen att
efter ett särskilt bemyndigande som lämnas av riks-
dagen för ett budgetår i sänder får regeringen eller
efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret ta
upp lån till staten för vissa i lagrummet särskilt an-
givna ändamål. Dessa ändamål är bl.a. att finansiera
löpande underskott i statsbudgeten och andra utgif-
ter som grundar sig på riksdagens beslut samt för att
tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana
garantier som riksdagen har beslutat om. Riksdagens
bemyndiganden är ej beloppsmässigt preciserade.
Lånen skall förvaltas av regeringen eller efter rege-
ringens bestämmande Riksgäldskontoret. Enligt för-
ordningen (1996:311) med instruktion för Riksgälds-
kontoret har kontoret i uppgift att ta upp och förval-
ta lån till staten i enlighet med lagen om statens
upplåning.

I lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde
i kraft den 1 januari 1997, finns bestämmelser om att
regeringen får finansiera anläggningstillgångar som

används i statens verksamhet (20 §) och rörelsekapi-
tal i statens verksamhet (21 §) med lån respektive
krediter i Riksgäldskontoret medan andra tillgångar
(22 §) skall finansieras med anslag eller vissa försälj-
ningsinkomster. För en viss myndighet eller för viss
anskaffning kan dock riksdagen enligt 23 § besluta
att finansiering skall ske på annat sätt.

Under flera år och vid sidan av lagen om statens
upplåning har affärsverken Luftfartsverket, Sjöfarts-
verket och Statens järnvägar (SJ) fått ta upp lån på
marknaden. Dessa affärsverk har även fått förvalta
dessa lån. Affärsverket Svenska kraftnät har dock
inte medgetts att låna på marknaden. När ett affärs-
verk, som är en statlig myndighet, lånar på markna-
den innebär det att staten tar upp lån. Att affärsver-
ken tar upp lån på marknaden innefattas ej i lagen
om statens upplåning och riksdagens bemyndigande
till regeringen att besluta om sådan upplåning är för
närvarande otydligt.

Riksdagen godkände år 1990 vissa riktlinjer för
affärsverkens lånefinansiering (prop. 1990/91:29,
bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Bland annat
har riksdagen godkänt principen att affärsverken
skall kunna få möjlighet att låna inte bara via Riks-
gäldskontoret utan också genom andra långivare,
dvs. på marknaden. Affärsverken skall även kunna
ges möjlighet att placera överskottslikviditet både i
Riksgäldskontoret och på annat sätt. När ett affärs-
verk skall ta upp lån skall enligt riksdagens riktlinje-
beslut bud på upplåningen begäras från Riksgälds-
kontoret. I de fall ett affärsverk tar upp lån på en
utländsk marknad eller ställer garanti för ett sådant
lån skall utformningen av avtalsvillkoren för upplå-
ningen underställas Riksgäldskontoret för godkän-
nande.

Det är viktigt att betona att 1990 års riktlinjebe-
slut inte ger regeringen eller affärsverken några finan-
siella befogenheter. Sådana befogenheter måste in-
hämtas med precisa förslag till riksdagen för olika
områden. Detta sker i regel genom att regeringen i
budgetpropositionen redogör för respektive affärs-
verks planer för investeringar, finansiering och bor-
gensåtaganden vilket riksdagen därefter tar ställning
till. Förslag om att ett affärsverk skall få låna eller
placera på marknaden presenteras dock inte.

Luftfartsverket, SJ och Svenska kraftnät hade vid
utgången av år 1996 vardera långfristiga lån på mil-
jardbelopp i Riksgäldskontoret. Den upplåning utan-
för Riksgäldskontoret som Luftfartsverket, SJ och
Sjöfartsverket hade avsåg i första hand leasing av
anläggningstillångar, t.ex. fastigheter, rullande mate-
riel och isbrytare. Även här är det fråga om stora
belopp. SJ och Luftfartsverket hade också andra lån
upptagna utanför Riksgäldskontoret. Utöver detta
hade alla affärsverk konton för transaktionsbehov i
banker. Även placering av medel är av intresse i
sammanhanget. Det kan konstateras att Sjöfartsver-
ket har avsevärda medel placerade i Riksgäldskonto-
ret, medan Svenska kraftnät placerat likvida medel

5 Riksdagen 1997/98 1 sarnl. Vol. 1

129

PROP. 1997/98:1

hos banker och i statspapper. SJ hade stora place-
ringar utanför Riksgäldskontoret. De aktiebolag som
ingår i respektive affärsverkskoncern lånar och place-
rar dessutom vid behov medel på marknaden. Ibland
sker koncernbolagens upplåning med stöd av garanti
eller borgen från affärsverket.

Den bild som framträder är knappast överraskan-
de. Det ligger i sakens natur att Riksgäldskontoret,
till följd av stordriftsfördelar och statens kreditvär-
dighet, får goda upplåningsvillkor och därför kan
erbjuda affärsverken de gynnsammaste lånevillkoren.
Upplåning utanför Riksgäldskontoret kan framstå
som gynnsammare i första hand när den har formen
av mer eller mindre komplexa leasingtransaktioner.
Av samma skäl är det inte överraskande om det på
marknaden kan finnas något bättre villkor för place-
ringar än vad Riksgäldskontoret erbjuder utan att
risken är påtagligt högre.

Under våren 1997 har en arbetsgrupp inom Rege-
ringskansliet sett över formerna för affärsverkens
upplåning. I gruppen har ingått representanter från
Riksgäldskontoret samt berörda departement, vilka
haft kontakter med företrädare för affärsverken.
Gruppen har lämnat ett förslag som överensstämmer
med regeringens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Det är otillfreds-
ställande att särskilda beslut om statens upplåning
fattas utan stöd av lagregleringen på området. Denna
ordning har lett till otydligheter i fråga om formen
för de bemyndiganden regeringen inhämtar från
riksdagen att medge affärsverken att låna och placera
på marknaden. Genom de föreslagna ändringarna i
lagen om statens upplåning får regeringens bemyndi-
gande till affärsverken att ta upp lån på marknaden
ett tydligare rättsligt stöd. Samtidigt blir lagen hel-
täckande eftersom någon statlig upplåning vid sidan
av denna inte kommer att finnas. Det är förenligt
med lagen om statsbudgeten att riksdagen på detta
sätt beslutar att finansiering av investeringar för en
viss myndighet skall ske på annat sätt än med lån och
krediter i Riksgäldskontoret, anslag eller vissa för-
säljningsinkomster.

Den upplåning som för närvarande är reglerad i
lagen om statens upplåning kräver att riksdagen för
ett budgetår i sänder särskilt bemyndigar regeringen,
eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskonto-
ret, att ta upp lån till staten. Enligt lagen om stats-
budgeten fastställer riksdagen årligen regeringens lå-
ne- och kreditramar i Riksgäldskontoret. Enligt
regeringens uppfattning bör även regeringens rätt att
låta affärsverken låna på marknaden bygga på årliga
bemyndiganden av riksdagen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden som
gäller för affärsverken i fråga om bl.a. styrningen av
verksamheten och dess omfattning samt med hänsyn
till det riktlinjebeslut som fattades år 1990, framstår
det enligt regeringens uppfattning som mindre lämp-
ligt att låta affärsverkens lån och krediter i Riks-
gäldskontoret eller på marknaden innefattas i de två

låne- och kreditramar som regeringen varje år inhäm-
tar från riksdagen. Regeringen kommer därför i den-
na proposition att föreslå riksdagen särskilda låne-
ramar och andra finansiella befogenheter för vart och
ett av affärsverken för det kommande budgetåret.
Med stöd av den föreslagna lagändringen kan varje
affärsverks finansiella befogenheter anpassas till re-
spektive affärsverks behov.

I samband med beredningen av betänkandet (SOU
1997:66) Statsskuldspolitiken kan regeringen få an-
ledning att återkomma till frågor om former för och
reglering av affärsverkens upplåning och finansiering.

130

Uppföljning av budget-
året 1995/96

PROP. 1997/98:1

7 Uppföljning av budgetåret 1995/96

I och med den reformerade budgetprocessen redovi-
sas en uppföljning av föregående budgetår i budget-
propositionen.

Inledningsvis kommenteras årsredovisningen för
staten för budgetåret 1995/96.

Statens garantiåtaganden presenteras i avsnitt 7.2.
Statsbudgetens utfall budgetåret 1995/96 kommente-
ras i avsnitt 7.3. Den avgiftsfinansierade verksamhe-
ten i staten redovisas samlat i avsnitt 7.4.

En samlad bild av revisionens iakttagelser avseen-
de budgetåret 1995/96 ges i avsnitt 7.5. I anslutning
härtill redovisas en sammanställning av de myndighe-
ter som erhållit invändningar i sin revisionsberättelse.
Vidare sammanfattas i avsnitt 7.6. den s.k. EA-
värderingen.

Slutligen presenteras i avsnittet 7.7 en samlad och
översiktlig redovisning av utvecklingen inom stats-
förvaltningen.

7.1 Årsredovisning för staten

Regeringen är enligt lagen (1996:1059) om statsbud-
geten ålagd en redovisningsskyldighet inför riksda-
gen. Redovisningen sker bl.a. i form av en årsredo-
visning för staten. Syftet med redovisningen är att ge
en fullständig och rättvisande bild av den verksamhet
som bedrivs i staten samt statens skulder och övriga
ekonomiska förpliktelser. Årsredovisningen skall en-
ligt lagen omfatta resultaträkning, balansräkning,
finansieringanalys samt utfall på statsbudgetens in-
komsttitlar och anslag. Årsredovisningen för staten
anseende budgetåret 1995/96 redovisas kortfattat i
innevarande avsnitt. Årsredovisningen återfinns i sin
helhet i bilaga 5.

Tidpunkt och formen för överlämnandet av årsre-
dovisningen för staten till riksdagen kommer att
övervägas inför kommande år.

Årsredovisningen baseras på ett underlag utarbe-
tat av Riksrevisionsverket. Visst utvecklings- och
förbättringsarbete kvarstår för att nå tillfredsställan-
de kvalitet i årsredovisningen.

I det följande presenteras några nyckeltal som ger
en sammanfattande bild av utvecklingen av statens
finanser de senaste åren. Därefter följer de konsolide-
rade balans- och resultaträkningarna med kortare
kommentarer till väsentliga förändringar i förhållan-
de till föregående års årsredovisning.

TABELL 7.1 SAMMANSTÄLLNING NYCKELTAL

MILJARDER KRONOR	1995/96 (18 MÅN)	1994/95	1993/94
Statens netto- förmögenhet	-1 038	-1 040	-924
Statens inkomster	817	423	377
Statens utgifter	958	579	554
Statsbudgetens under- skott	141	156	177
Statsskulden	1 408¹	1 369	1 177

1. Elimineringar på 3 miljarder kronor har gjorts för Riksförsäkringsverkets och
Riksgäldskontorets innehav av obligationer.

Statens nettoförmögenhet är fortsatt negativ. Viss
förbättring har dock skett, men denna beror i huvud-
sak på förändrade redovisningsprinciper. Det statliga
järnvägsnätet har invärderats och statens aktier har
omvärderats i årets bokslut. Dessa båda faktorer har
ökat de statliga tillgångarnas värde i balansräkning-
en. Samtidigt har statsskuldens ökning påverkat för-
mögenheten negativt.

133

PROP. 1997/98:1

TABELL 7.2 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING
FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

TILLGÅNGAR	BOKFÖRDA VÄR- DEN 1996-12-31	BOKFÖRDA VÄR- DEN 1995-06-30
Omsättningstillgångar	74 020,7	86 886,7
Periodavgränsningsposter	49 326,2	41 526,7
Anläggningstillgångar	425 357,8	346 098,9
Summa tillgängar	548 704,6	474 512,4
Kortfristiga skulder	34 029,7	38 922.8
Periodavgränsningsposter	118 675,2	90 077,1
Långfristiga skulder	26 803,7	16 970,7
Statsskulden	1 407 709,4	1 368 624,1
Netttoförmögenhet	-1 038 513,4	-1 040 082,2
Summa skulder och eget kapital	548 704,6	474 512,4
Ansvarsförbindelser	757 848,0	642 046,0

Kommentarer till balansräkningen

De stora förändringarna på balansräkningens till-
gångssida är en konsekvens av ändrade redovisnings-
principer. Detta har i första hand påverkat posten
anläggningstillgångar. Aktier och andelar i dotterfö-
retag har i år invärderats enligt kapitalandelsmeto-
den. Detta har medfört en högre värdering jämfört
med tidigare år. Den andra förändringen som påver-
kar tillgångsmassan är aktiveringen av järn vägsba-
nor.

TABELL 7.3 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING
FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN

MILJONER KRONOR

	1995/96 (18 MÅN)	1996 (12 MÅN)	1994/95 (12 MÅN)
Intäkter
Skatter m.m.	882 076,0	644 107,0	544 426,2
Intäkter av avgifter och andra ersättningar	90 309,0	59 440,5	37 659,9
Intäkter av bidrag	55 602,2	36 278,3	37 426,5
Summa intäkter	1 027 987,2	739 825,8	619 512,6
Transfereringar och bidrag	792 280,4	534 738,7	532 559,7
Intäkter efter avdrag för transfereringar och bidrag	235 706,8	205 087,1	86 952,9
Kostnaderna för sta- tens egna verksamhet	232 092,8	160 649,2	169 473,5
Resultat före refinan- siella poster	3 614,0	44 437,9	-82 520,6
Finansiella intäkter och kostnader
Resultat av andelar i dotter-och intresse- företag	8 373,8	8 373,8
Finansiella intäkter	193 545,0	105 459,9	71 526,8
Finansiella kostnader	290 342,4	203 391,7	178 348,2
Summa	-88 423,6	-89 558,0	-106 821,4
Årets underskott	-84 809,6	-45 120,1	■189 342,0

Kommentarer till resultaträkningen

Som förberedelse för omläggningen av budgetåret till
kalenderår fr.o.m. år 1997 omfattar resultaträkning-
en både en räkenskapsperiod på 18 månader och
kalenderåret 1996. I kommentarerna nedan jämförs
de båda 12-månadersperioderna, kalenderåret 1996
och budgetåret 1994/95.

Förändringar i 1996 års resultat jämfört med
1994/95 beror främst på höjda skatteintäkter p.g.a.
importmoms från EU-medlemsstater, höjda avgifter
och EU-bidrag samt försäljning av del av Nordban-
ken. Vad gäller kostnaderna noteras en ökning av
statens totala personalkostnader. Den största delen
av denna ökning hänför sig till Polisväsendet där
man gjort en avsättning för framtida pensionskost-
nader på 1 miljard kronor, som hänför sig till gjorda
pensionsåtaganden i samband med personalneddrag-
ningar.

Sammanfattningsvis kan sägas att statens resultat
förbättrades jämfört med föregående år. Underskot-
tet för 18 månadersperioden 1995/96 blev 85 miljar-
der kronor. För kalenderåret 1996 blev underskottet
45 miljarder kronor, vilket innebär en minskning
med 144 miljarder kronor jämfört med perioden
1994/95.

134

PROP. 1997/98:1

7.2 Garantier

Riksdagen har godkänt regeringens förslag om en ny
modell för garantihanteringen i staten. Den nya mo-
dellen innebär att risken i varje garantiengagemang
eller grupp av engagemang beräknas och att garantin
prissätts i form av en årlig avgift för garantin. Till
den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det
frågan om en statlig subvention. En sådan subven-
tion avses belasta ett anslag.

Modellen har införts för nya garantier under år
1997. Införandet av modellen för den gamla garan-
tistocken påbörjas under år 1998.

Modellen innebär att avgiftsintäkter, och i före-
kommande fall anslagsmedel, reserveras på ett konto
i Riksgäldskontoret. Eventuella återvinningar tillförs
garantireserven som finansierar infrianden, administ-
ration och andra utgifter. En obegränsad kredit
kopplas till kontot. Regeringen anser att Sida bör ges
resultatansvar för garantier inom sitt område, dvs.
bistånd. Riksgäldskontorets ansvar skall inte heller
omfatta insättningsgarantin för kontoinsättning i
bank och värdepappersinstitut.

Riksgäldskontoret har för närvarande ett uppdrag
att göra en inventering av alla redan utfärdade garan-
tier, förutom export-, bistånds- och bostadsgarantier.
Inventeringen skall möjliggöra en beräkning av det
subventionsvärde och den förlustrisk som finns i den
gamla stocken av garantier. Detta värde bör sedan
föras upp på anslag inom respektive utgiftsområde.

Riksgäldskontoret har ännu inte slutfört invente-
ringen, vilket innebär att subventionsvärdena och
förlustriskerna inte är kända. De anslag som finns
uppförda på statsbudgeten under år 1997 för finan-
siering av infrianden av garantier bör därför finnas
kvar även under år 1998.

Redovisning av statliga garantier m.m. för
redovisningsperioden 1995/96

Nedan följer en redovisning av statliga garantier per
den 31 december 1996. De redovisade uppgifterna
för verksamheten avser redovisningsperioden
1995/96. Garantier i utländska valutor redovisas till
den kurs som gällde den 31 december 1996. I redo-
visningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbin-
delser i form av kreditgarantier och borgen, grund-
fondsförbindelser samt kapitaltäckningsgarantier. En
kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som of-
tast gäller som för egen skuld. En grundfondsförbin-
delse är ett åtagande att betala ett bestämt belopp för
att undvika likvidation eller se till att garantimotta-
garens kapital hålls intakt.

Kapitaltäckningsgarantin är ett åtagande som om-
fattar garantimottagarens totala utlåning. Därutöver
inkluderas statens garanti för insättningar i bank och
vissa värdepappersinstitut utfärdade genom insätt-
ningsgarantinämnden.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 31 decem-
ber 1996 var 653,9 miljarder kronor vilket är 478,7
miljarder kronor mer än året innan. I sifferuppgifter-
na nedan redovisas räkenskapsåret 1994/95 inom
parentes. Ökningen beror i huvudsak på införandet
av insättningsgarantin samt att Riksgäldskontoret,
till skillnad från tidigare, redovisar värdet på kapital-
täckningsgarantierna till SBAB och Venantius AB för
bolagens totala utlåning på 90 miljarder kronor.
Drygt 99 procent av den garanterade kapitalskulden
hänför sig till Insättningsgarantinämnden 407,4 (0.0)
miljarder kronor, Riksgäldskontoret 169,4 (75,6)
miljarder kronor, Exportkreditnämnden 38,4 (41,2)
miljarder kronor, Statens bostadskreditnämnd 24,7
(23,6) miljarder kronor, Finansdepartementet 11,7
(12,3) miljarder kronor och länsstyrelserna 1,3 (1,7)
miljarder kronor.

Antalet utställda garantier

Det fanns drygt 40 000 utställda garantier per den 31
december 1996 och medelvärdet för kapitalskulden
per garanti är ungefär 6 miljoner kronor. Den minsta
enskilda garantin är på 100 kronor och den största
uppgår till 91 miljarder kronor. De myndigheter som
utfärdat det största antalet garantier är Statens bo-
stadskreditnämnd 22 000, länsstyrelserna 8 000 och
Exportkreditnämnden 10 000 garantier. Dessa står
för 99 procent av det totala antalet kreditgarantier.

Övriga myndigheter och departement har till-
sammans knappt 500 garantier.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under redo-
visningsperioden 1995/96 uppgår till 2 366,1
(1 489,9) miljoner kronor, vilket motsvarar 0,4 pro-
cent av den totala kapitalskulden. Den största ande-
len infriade garantier redovisas av Statens bo-
stadskreditnämnd med 1 627,5 (472,8) miljoner
kronor och Exportkreditnämnden med 714,3
(978,5).

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter redovisningsperioden
1995/96 uppgår till 2 285,5 (1 157,3) miljoner kro-
nor, eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden.
Inkomsterna genereras främst av Insättningsgaranti-
nämnden 966,4 (0,0) miljoner kronor, Exportkredit-
nämnden 823,3 (709,9) miljoner kronor, Riksgälds-
kontoret 249,6 (244,0) miljoner kronor och Statens
bostadskreditnämnd 183,9 (106,9) miljoner kronor.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade ga-
rantier uppgår till 1 915,5 (807,2) miljoner kronor
eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden. Dessa
inkomster härrör främst från Exportkreditnämnden
1 870,8 (788,1) miljoner kronor.

135

PROP. 1997/98:1

TABELL 7.4 STATLIGA GARANTIER

MILJONER KRONOR INKOMSTER TILL

FÖLJD AV ÅTER

GARANTIER UTFÄRDADE AV	GARANTERAD KAPTALTALSKULD 31 DECEMBER 1996	UTGIFTER TILL FÖLJD AV INFRIADE GARANTIER	INKOMSTER FRÅN GARANTIAVGIFTER	BETALNINGAR AV TIDIGARE INFRI- ADE GARANTIER	GARANTIRAM
Insättningsgarantinämnden	407 393,9	0,0	966,4	0,0	-
Riksgäldskontoret	169 425,9	0,0	249,6	0,0	182 074,7
Exportkreditnämnden	38 369,0	714,3	823,3	1 870,8	74 000,0
Statens bostadskreditnämnd	24 690,4	1 516,6	183,9	38,7	24 690,4
Finansdepartementet	11 651,5	0.0	0,0	0,0	11 651,5
Länsstyrelserna	1 266,3	43,2	27,8	4,6	2 176,0
Bankstödsnämnden	0,0	0,0	33,9	0,0	0,0
Övriga	1 048,9	92,0	0,6	1,4	2 718,3
Totalsumma	653 845,9	2 366,1	2 285,5	1 915,5	i

Källa: Riksrevisionsverket

1. Någon summering är inte meningsfull eftersom garantiramen för insättningsgarantinämnden alltid motsvaras av storleken på insättningarna. För övriga myndigheter gäller
angivna garantiram som tak.

Det ekonomiska utfallet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och
återbetalningar för tidigare infriade garantier har i
förhållande till utgifterna för infriade garantier resul-
terat i ett nettoöverskott på 1 834,9 miljoner kronor
för redovisningsperioden 1995/96. Föregående bud-
getår visade ett nettoöverskott på 474,6 miljoner
kronor.

Sammanställning av statliga garantier

Tabellen nedan visar i sammandrag kapitalskulden
för samtliga statliga garantier per den 31 december
1996 samt inkomster och utgifter för statliga garan-
tier under redovisningsperioden 1995/96.

7.3 Statsbudgetens utfallet 1995/96

En utförlig genomgång av statsbudgetens utfall bud-
getåret 1995/96 gjordes i årets ekonomiska vårpro-
position (prop. 1996/97:150, avsnitt 5.7 Utgiftstak
för den offentliga sektorn). Därför görs i denna pro-
position endast en kortare genomgång.

Utfallet av statsbudgeten

Utfallet av statsbudgetens inkomster blev 817 miljar-
der kronor. Jämfört med budgetförslaget ökade in-
komsterna med 86 miljarder kronor. Utgifterna upp-
gick 958 miljarder kronor, vilket är 12 miljarder
kronor högre än statsbudgeten. Underskottet blev
därmed 141 miljarder kronor, vilket är en förbättring
med 74 miljarder kronor vid jämförelse med beräk-
ningen i statsbudgeten.

Statsbudgetens inkomster och utgifter har justerats
upp med 8 miljarder kronor till följd av nya regler
beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m. år
1996. I statsbudgeten redovisades dessa inkomster i

posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på
utgiftssidan. Beslutet om nya utjämnings- och bi-
dragssystem vad gäller kommuner och landsting in-
nebar en ökning av såväl inkomster som utgifter med
ca 40 miljarder kronor.

Inkomster

Skatterna ökade under budgetåret med knappt 72
miljarder kronor, varav mervärdesskatten svarade för
37 miljarder kronor. Ökningen är främst en följd av
ett nytt system för reglering av mervärdesskatt och
nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner
och landsting. Denna ökning påverkar dock inte
statsbudgetens saldo eftersom motsvarande belopp
belastar utgiftssidan.

Inkomstskatterna från juridiska personer ökade
med drygt 15 miljarder kronor, främst beroende på
att fastighetsskatt på kommersiella lokaler återinför-
des fr.o.m. år 1996 och att fastighetsskatt infördes
även på industrifastigheter.

Inkomsterna av socialavgifter och allmänna avgif-
ter ökade med knappt 12 miljarder kronor. Av ök-
ningen svarade den särskilda löneskatten för 5 mil-
jarder kronor. Av detta belopp avser knappt 4
miljarder kronor särskild löneskatt på den pen-
sionsskuld som Posten AB, Telia AB och Vattenfall
AB övertagit från de förutvarande affärsverken. Ar-
betsmarknadsavgiften ökade med drygt 4 miljarder
kronor på grund av att avdragen för utbildningsvika-
riat och stöd för nyanställningar (RAS) blev lägre än
beräknat.

Fysiska personers inkomstskatt minskade med
knappt 9 miljarder kronor främst beroende på
kommunalskatteutbetalningarna för år 1996. Utbe-
talningarna fastställdes hösten 1995 och baserades
på en beräknad lönesumma som var högre än den
som låg till grund för statsbudgetens beräkningar.

136

PROP. 1997/98:1

Inkomsterna av försåld egendom ökade med
knappt 14 miljarder kronor, vilket främst beror på
försäljning och inlösen av aktier i Nordbanken.

Utgifter

Utgifterna ökade jämfört med statsbudgeten totalt
med knappt 12 miljarder kronor. Ökningen beror
framför allt på effekten av de nya statsbidrags- och
utjämningssystemen för kommuner och landsting,
som kommenterats under skatteinkomster. Detta är

en redovisningsteknisk förändring. En annan förkla-
ring är att utgifterna för bidrag till arbetslöshetser-
sättning ökade liksom utgifterna inom infrastruk-
turområdet. Den tidigare av dessa båda förändringar
beror på att sysselsättningen utvecklades mindre
gynnsamt är prognostiserat. Utgifterna minskade
främst inom försvarsdepartementets område. Minsk-
ningen är dock till största delen av redovisningstek-
nisk natur och föranleds av ändrade regler för finan-
siering av förskott till leverantörer.

TABELL: 7.5 STATSBUDGETENS UTFALL BUDGETÅRET 1995/96
MILJONER KRONOR	STATS- BUDGET	TILLÄGGS- BUDGET	MER- UTGIFTER	SUMMA	UTFALL	AVVIKELSE MOT STATSBUDGET
Statsbudgetens inkomster
Skatter m.m.	673 143	40 245		713 388	744 806	71 663
varav
4 Mervärdesskatt	176 483	19 000		195 483	213 712	37 229
2 Juridiska personers inkomstskatt	58 525			58 525	73 674	15 149
3 Socialavgifter	248 056			248 056	259 758	11 702
1 Fysiska personers inkomstskatt	33 733			33 733	25 126	-8 607
5 Övriga skatter	156 346	21 245		177 591	172 536	16 190
Inkomster av statens verksamhet	34 881			34 881	41 408	6 526
Inkomster av försåld egendom	81			81	13 881	13 800
Återbetalning av lån	9 331			9 331	5 596	-3 735
Kalkylmässiga inkomster	-2 045			■2 045	-2 348	-303
Bidrag m.m. från EU	9 563	367		9 563	7 798	-1 765
Extraordinära medel från EU	6 100			6 100	5 838	-262
Summa	731 053	40 612		771 298	816 978	85 925

Statsbudgetens utgifter

Statschefen och regeringen	2 886	1 000	2	3 888	2 844	-42
Justitiedepartementet	29 196	27	2	29 225	29 357	161
Utrikesdepartementet	24 035	112	0	24 147	23 556	-479
Försvarsdepartementet	63 746	-17 971	44	45 819	44 896	-18 850
Socialdepartementet	261 562	-112	38	261 488	257 268	-4 294
Kommunikationsdepartementet	35 953	233		36 186	43 889	7 936
Finansdepartementet	112 416	40 773²		153 189	147 620	35 204
Utbildningsdepartementet	57 230	3 466		60 696	56 497	-733
Jordbruksdepartementet	18 738	531		19 269	15 778	-2 960
Arbetsmarknadsdepartementet	136 827	613		137 440	145 260	8 433
Kulturdepartementet	6 914	122	3	7 039	6 918	4
Näringsdepartementet	50 335	1 376		51 711	51 750	1 415
Civildepartementet	4 038	16	4	4 058	4 064	26
Miljödepartementet	2 658	1 061		3 719	2 923	265
Riksdagen och dess myndigheter	1 185	39		1 224	1 183	-2
Räntor på statsskulden	132 000			132 000	123 758	-8 242
Oförutsedda utgifter	1			1	7	6
Minskning av anslagsbehållning	1 000			1 000	0	-1 000
Beräknat tillkommande utgifts-	5 000¹			5 000	0	-5 000
behov,
Summa	945 720	31 285	92	977 097	957 567	11 847
Statsbudgetens saldo	-214 667	9 327	-92	-205 799	-140 589	74 078

137

PROP. 1997/98:1

Räntorna på statsskulden minskade jämfört med
statsbudgeten med drygt 8 miljarder kronor beroen-
de på en lägre räntenivå än som antogs i budgetpro-
positionen. Andra faktorer som påverkat ränteutgif-
terna är över/under-kurser vid emission, realiserade
valutavinster/för-luster på lån i utländsk valuta samt
kursförluster/vinster vid uppköp av obligationslån.

Bilaga 5 Årsredovisning för staten för budgetåret
1995/96 innehåller tabeller med detaljerat utfall per
anslag och inkomsttitel samt en sammanställning per
departementsområde av besparingar och reservatio-
ner respektive överföringsbelopp.

7.4 Avgiftsbelagd verksamhet

De totala avgiftsintäkterna har under perioden
1992/93 till år 1996 ökat från drygt 33 miljoner
kronor till knappt 40 miljoner kronor. Utvecklingen
redovisas i tabell 7.6.

Att avgiftsintäkterna för budgetåret 1993/94 är
betydligt lägre än övriga år beror på att ett tiotal
myndigheter ombildades till aktiebolag den 1 juli
1993. Bland dessa kan nämnas AMU-gruppen och
Byggnadsstyrelsen. Ökningen av avgiftsinkomsterna
under budgetåret 1994/95 förklaras av att Försvarets
Materielverk avgiftsfinansieras från den 1 juli 1994.

De totala avgiftsintäkterna för år 1996 är i stort
sett oförändrade jämfört med budgetåret 1994/95.
Ökningen av offentligrättsliga avgifter förklaras hu-
vudsakligen av att banavgifter (Banverket) inklude-
rats i den senaste redovisningen. Fler myndigheter än
tidigare redovisar intäkter i exportverksamhet och
några myndigheter uppvisar en kraftig ökning. Avgif-
ter enligt 4 § avgiftsförordningen har minskat något.

Av de totala avgiftsintäkterna på ca 60 miljarder
kronor för budgetåret 1995/96 svarar kundkategorin

statliga myndigheter för 37 miljarder kronor, vilket
motsvarar drygt 60 procent av intäkterna. Året innan
utgjorde andelen interndebiteringar drygt 70 procent.

Kostnadstäckningsgraden har under budgetåret
1995/96 ökat något både på det offentligrättsliga
området och på uppdragsområdet. Cirka 85 procent
av myndigheterna har en kostnadstäckningsgrad på
mer än 90 procent. Motsvarande siffra budgetåret
1994/95 var 78 procent.

Den genomsnittliga avgiftsförändringen har under
budgetåret 1995/96 varit ca 2 procent för offent-
ligrättsliga avgifter och ca 1 procent för uppdrags-
verksamheten. Många myndigheter har behållit av-
gifterna oförändrade.

Huvuddelen av de offentligrättsliga avgiftsintäk-
terna (96 procent) kommer från externa uppdragsgi-
vare. Resterande 4 procent kommer från statliga
myndigheter. Avgiftsintäkterna från uppdragverk-
samheten kommer i huvudsak från interna upp-
dragsgivare, dvs. statliga myndigheter. Av den totala
volymen för uppdragsverksamhet kommer cirka 85
procent från statliga myndigheter. En myndighet,
FMV, står för cirka 2/3 av de totala avgiftsintäkterna
inom uppdragsverksamheten.

Avgiftsintäkter budgetåret 1998

I myndighetsavsnitten i denna proposition redovisas
budgetar för avgiftsbelagd verksamhet som omfattar
budgetåret 1998 och beräkingar av den avgiftsfinan-
sierade verksamheten för budgetåren 1999 och 2000.
En sammanfattande bedöming av dessa budgetar in-
dikerar att avgiftsintäkterna för budgetåren 1997 och
1998 ligger i nivå med volymen för år 1996.

I kommande budgetpropositioner kommer en
samlad redovisning av budgetar för avgiftsfinansie-
rad verksamhet per utgiftsområde att lämnas.

TABELL 7.6 UTFALL AVGIFTSINTÄKTER

MILJONER KRONOR

	1991/92	1992/93	1993/94	1994/95	1996	1995/96 (18 MÅNI
Offentligrättsliga avgifter	3 351	3 721	4 552	4 364	6 332	9 497
Uppdragsavgifter	29 874	29 708	15 351	33 172	32 705	49 057
Avgifter enligt 4 § Avg.	130	149	441	738	708	1 062
förordningen
Summa	33 355	33 578	20 344	38 274	39 745	59 616
varav export	288	327	259	262	358	538

138

PROP. 1997/98:1

7.5 Revisionens iakttagelser

Revisionens iakttagelser sammanfattas i en årlig rap-
port till regeringen. Iakttagelserna bygger på reviso-
rernas bedömningar av myndigheternas årsredovis-
ningar, särskilda studier, effektivitetsgranskningar,
regeringsuppdrag samt remissyttranden. En utgångs-
punkt för regeringens beredning av revisionens iakt-
tagelser är att ineffektiv användning eller bristfällig
redovisning av statliga medel inte kan accepteras. Det
primära ansvaret för att påtalade brister och miss-
förhållanden åtgärdas ligger hos myndigheternas led-
ning. Om en myndighet erhåller revisionsberättelse
med invändning skall myndigheten till regeringen re-
dovisa de åtgärder myndigheten avser att vidta med
anledning av invändningen.

I det följande lämnas en sammanfattande redovis-
ning av revisionens iakttagelser med tonvikt på frå-
gor av generell karaktär. En redogörelse av vilka be-
dömningar regeringen gör med anledning av
revisionens myndighetsspecifika iakttagelser samt
vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att
vidta för att undanröja påtalade brister lämnas under
respektive utgiftsområde.

Vissa generella iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar att den finan-
siella redovisningen i årsredovisningarna redovis-
ningstekniskt uppvisar en högre kvalitet än under ti-
digare år. Informationskvaliteten och överskådlig-
heten i den finansiella redovisningen kunde däremot
vara väsentligt bättre. Vissa brister i årsredovisning-
arna kan härledas till otydligheter i bl.a. reglerings-
breven och avser främst redovisning av avgiftsfinan-
sierad verksamhet.

Resultatredovisningen har förbättrats hos många
myndigheter. Det finns dock fortfarande ett stort an-
tal myndigheter där man ännu inte har nått en god-
tagbar kvalitetsnivå.

Förordningen (1995:686) om internrevision vid
statliga myndigheter reglerar vilka myndigheter som
skall inrätta internrevision. Några myndigheter upp-
fyller kraven enligt förordningen. Enligt RRV:s be-
dömning är dock revisionsresurserna i flera fall otill-
räckliga i relation till myndighetens storlek och
verksamhet.

RRV har observerat att styrelseledamöter i myn-
digheter och statliga bolag i många fall inte besitter
tillräckliga kunskaper om eller missuppfattar inne-
börden och omfattningen av det ansvar och de befo-
genheter som följer med ställningen som styrelsele-
damot. Detta yttrar sig t.ex. i att de frågeställningar
som styrelsen har ansvar för i vissa fall inte i tillräck-
lig grad uppmärksammas och behandlas av styrelsen.
RRV anser därför att regeringen bör informera
samtliga styrelseledamöter i statliga myndigheter om
vilka förväntningar man ställer på dem och vilka frå-
gor man vill att de särskilt skall bevaka.

Regeringens sammanfattande bedömning

Regeringen ser positivt på den förbättring som kon-
tinuerligt sker av årsredovisningarnas kvalitet men
vill samtidigt betona vikten av att påtalade brister i
såväl den finansiella redovisningen som i resultatre-
dovisningen åtgärdas. Enligt regeringens bedömning
skapar den nya förordningen (1996:882) om myn-
digheternas årsredovisning m.m. och de förordnings-
ändringar som följer av budgetlagen bättre förutsätt-
ningar för en utveckling av kommande årsredovis-
ningar. Senare års utveckling av mål- och resultatdi-
alogen med myndighetsledningarna, som beskrivs
närmare i avsnitt 7.7, bör också leda till en förbätt-
rad resultatredovisning.

Regeringen delar revisionens uppfattning om att
internrevisionen inte har fungerat som avsågs i för-
ordning (1995:686) om intern revision. Mot bak-
grund bl.a. av revisionens iakttagelser kommer en
översyn av förordningens tillämpning och ändamåls-
enlighet att påbörjas under hösten 1997.

Regeringen delar revisionens uppfattning om att
styrelseledamöterna bör informeras om styrelsens
ansvar och befogenheter samt om vilka frågor leda-
möterna särskilt skall bevaka. För närvarande ge-
nomförs därför en utbildning av styrelseledamöter i
myndigheter med styrelser med fullt ansvar. Vidare
har Statskontoret på Finansdepartementets uppdrag
utarbetat en vägledning för effektivt styrelsearbete.

Revisionsberättelser med invändningar

RRV och dess revisorer granskar och avger revi-
sionsberättelser för myndigheter, stiftelser, bolag och
andra organisationer. Revisionen kan föranleda kri-
tik av varierande grad. Den allvarligaste formen av
kritik innebär att revisionsobjektet erhåller revisions-
berättelse med invändning. Antalet revisionsberättel-
ser med invändning var för räkenskapsåret 1995/96
26 stycken. För budgetåren 1993/94 och 1994/95
var antalet revisionsberättelser med invändningar 31
respektive 14.

Myndigheterna har i år upprättat sitt årsbokslut
och sammanställt sin årsredovisning med en månad
kortare tid till sitt förfogande. Nästan samtliga myn-
digheter har ändå lyckats lämna årsredovisningen
inom utsatt tid. En bidragande orsak till detta torde
vara att myndigheterna under det förlängda budget-
året lämnade två delårsrapporter. Tillkomsten av
delårsrapporten har bl.a. medfört att myndigheterna
sett över sina rutiner för att upprätta bokslut.

Under hösten 1996 har en ny förordning
(1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m.
trätt i kraft. Denna förordning innehåller övergångs-
bestämmelser som innebär att delar av den nya för-
ordningen var tillämpliga på årsredovisningen för
budgetåret 1995/96, vilket påverkade myndigheter-
nas arbete med årsbokslut och årsredovisning.
Främst är det förordningens föreskrifter om sam-
manställning över väsentliga uppgifter (5 §) och om
underskrift (8 §) som lett till en del oklarheter och

139

PROP. 1997/98:1

missförstånd. Ökningen av antalet revisionsberättel-
ser med invändningar jämfört med föregående år kan
till viss del hänföras till de förändrade kraven.

Anslagsöverskridanden och brister i internkon-
trollen är relativt vanliga skäl till revisionens invänd-
ningar. Regeringen ser allvarligt på detta och förut-
sätter att berörda myndigheter dels förbättrar den
interna kontrollen och uppföljningen av anslagsför-
brukningen, dels att den interna revisionen utvecklas
i enlighet med gällande föreskrifter.

Nedan följer en sammanställning av de organisa-
tioner som fått revisionsberättelse med invändning
och skälen till dessa. Regeringens bedömningar i de
enskilda fallen redovisas under respektive utgiftsom-
råde.

Banverket: Banverket har inte inrättat internrevi-
sion enligt förordning 1995:686

Turistdelegationen: Årsredovisningen har inte
skrivits under av samtliga styrelseledamöter.

SPV: Internkontrollen har inte fungerat på ett till-
fredsställande sätt med fel och brister i den finansiella
redovisningen som följd.

Konsumentverket: Internkontrollen har inte fun-
gerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister
som följd.

Kammarkollegiet: Ett anslag är överskridet. En
anslagspost är överskriden. Ett anslag för 1994/95
har utnyttjats under 1995/96.

Folkens muséum/Etnografiska: Överskridande av
anslag med drygt 1 miljon kronor. Vid granskningen
har väsentliga felaktigheter framkommit i redovis-
ningen, vilket lett till att årsredovisningen vad avser
de finansiella delarna inte är rättvisande.

Konstnärsnämnden: Myndighetens styrelse har in-
te i behörig ordning fattat beslut om årsredovisning-
en. Ett anslag har överskridits med drygt 2 miljoner
kronor.

Statens konstmuséer: Den ekonomiska redovis-
ningen i resultatredovisningen omfattar endast tolv
månader av räkenskapsårets arton månader.

Statens Konstråd: RRV kan inte bedöma om före-
liggande årsredovisning har skrivits på av en behörig
styrelse. RRV kan inte heller finna att beslut om års-
redovisning fattats enligt gällande regler.

Riksantikvarieämbetet: Överskridande av anslag
med 4 miljoner kronor.

Nämnden för utlandsutställningar av nutida
svensk konst i utlandet: Resultatredovisningen och
anslagsframställningen uppfyller inte kraven enligt
förordningen om myndigheters årsredovisning m.m.
Ett reservationsanslag har överskridits.

Språk- och folkminnesinstitutet: RRV kan inte
bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räken-
skaperna rättvisande, eftersom ett tillfredsställande
underlag till räkenskaperna inte avlämnats. RRV kan
inte heller finna att beslut om årsredovisningen fat-
tats enligt gällande regler.

Militärhögskolan: Årets kapitalförändring är inte
rättvisande beroende på felaktig redovisning av in-

täkter i den avgiftsfinansierade verksamheten. Bok-
förda intäkter om ca 29 miljoner kronor avseende
uppdrag från Försvarsmakten motsvarar inte avtalad
och genomförd verksamhet. Dessa medel borde
istället ha bokförts som förskott från kund. Intern-
kontrollen har under året inte fungerat på ett till-
fredsställande sätt med fel och brister i redovisningen
som följd.

Styrelsen för psykologiskt försvar: Internkontrol-
len har under året inte fungerat på ett tillfredsställan-
de sätt med fel och brister i redovisningen som följd.

Högskolan Södertörn: RRV har funnit väsentliga
brister i den interna kontrollen och redovisningen av
helårsstudenter och helårsprestationer. Detta har fått
till följd att det råder stor osäkerhet om redovisning-
ens tillförlitlighet vad avser anslagsredovisning och
resultaträkning. RRV kan på grund därav inte be-
döma om årsredovisningen i allt väsentligt är rättvi-
sande.

Vänerskolan: Årsredovisningen har inte skrivits
under av samtliga styrelseledamöter. Sammanställ-
ning över väsentliga uppgifter saknas.

Konsthögskolan: Sammanställning över väsentliga
uppgifter saknas.

Institutet för rymdfysik: Årsredovisningen har inte
skrivits under av samtliga styrelseldamöter. Samman-
ställning över väsentliga uppgifter saknas.

Verket för högskoleservice: Årsredovisningen har
väsentliga brister.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Två anslag är över-
skridna med ett sammanlagt belopp om drygt 10
miljoner kronor.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen
har vid två tillfällen, utan regeringens tillstånd, teck-
nat borgen på totalt 5,05 miljoner kronor.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Två anslag är över-
skridna med ett sammanlagt belopp om drygt
4 miljoner kronor.

Statens Utsädeskontroll: Sammanställning över
väsentliga uppgifter saknas.

Sida: Resultatredovisningen uppfyller inte väsent-
liga krav enligt förordningen om myndigheters årsre-
dovisning m.m.

Polisväsendet: Årsredovisningen har inte lämnats
in i tid.

Domstolsverket: Årsredovisningen har inte läm-
nats in i tid.

Revision av delårsrapport per den 30 juni 1997

Under det förlängda räkenskapsåret 1995/96 gällde
ett temporärt krav på delårsrapportering från myn-
digheterna. Detta krav permanentades i och med att
förordningen (1996:882) om myndigheters årsredo-
visning m.m. har trätt i kraft. Regeringen bedömer
att införandet av delårsrapportering bidrar till en
förbättrad kontinuitet i uppföljningen av myndighe-
terna.

140

PROP. 1997/98:1

RRV har granskat delårsrapporterna per den 30
juni 1997 och därvid funnit brister som utmynnat i
revisorsintyg med invändning i åtta fall.

Nedan görs en sammanfattning av rapporten Sta-
ten i omvandling. Därefter följer regeringens bedöm-
ning med anledning av denna rapport.

7.6 EA-värderingen

RRV genomför på regeringens uppdrag en årlig eko-
nomiadministrativ värdering (EA-värdering) av myn-
digheter under regeringen. EA-värderingen är ett in-
strument för regeringen att löpande följa upp såväl
myndigheternas ekonomiadministrativa standard
som ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan
regeringen och myndigheterna. EA-värderingen om-
fattar 241 myndigheter under regeringen. Nedan
följer resultatet av årets EA-värdering med jämförel-
sesiffror från föregående år.

TABELL: 7.13 RESULTAT AV EA-VÄRDERINGEN

1994/95

	ANTAL MYNDIGHETER 1995/96	1994/95	PROCENT 1995/96	1994/95
Fullt tillfredsställande	162	111	67	44
Tillfredsställande	60	120	25	47
Ej tillfredsställande	19	22	8	9

Andelen myndigheter med bedömningen Fullt till-
fredsställande har ökat med 23 procentenheter. Re-
geringen anser att den positiva utvecklingen är myck-
et tillfredsställande.

7.7 Statsförvaltningens utveckling

Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen gö-
ra en samlad och översiktlig redovisning av utveck-
lingen inom statsförvaltningen. Syftet är att riksdagen
skall få en bättre och mer allsidig information om de
strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi
och sysselsättning m.m. Statskontoret har nu för
andra året överlämnat sin rapport till regeringen.
Rapporten beskriver tre huvudområden. Först bely-
ser Statskontoret statens betydelse när det gäller sys-
selsättning, personalens sammansättning, utbildning
och löner, konsumtion av statliga tjänster och pro-
duktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenser-
na av den förda förvaltningspolitiken i form av orga-
nisations- och strukturförändringar i staten. I år
behandlas också bl.a. omlokalisering av statlig verk-
samhet och förvaltningspolitikens likheter och olik-
heter i några OECD-länder. Slutligen tas de föränd-
ringar upp som IT-utvecklingen har medfört för
statsförvaltningen.

Staten i omvandling: Sammanfattning

Staten i samhällsekonomin

Sysselsättningen i staten

1996 sysselsatte staten 195 000 personer (exkl. af-
färsverken¹). Det är 5 procent av de anställda i Sveri-
ge. Om affärsverken inkluderas fanns det ca 235 000
hel- och deltidsanställda hos staten 1996. Socialför-
säkringssektorn räknas inte in i denna statistik. Över-
slagsberäkningar ger vid handen att staten i dag är
marginellt större jämfört med för tjugofem, trettio år
sedan.

Drygt 29 000 eller 12 procent av de statsanställda
utanför affärsverkssfären har sagts upp sedan 1990.
Neddragningarna har berört alla verksamhetsom-
råden utom den högre utbildningen och kulturområ-
det. Sysselsättningen vid universitet och högskolor
har däremot ökat kraftigt och bidragit till att de an-
ställda inom den högre utbildningen numera är den
största gruppen i staten.

Ett regionalt perspektiv på den statliga
sysselsättningen

Antalet statsanställda i Stockholms län har visserligen
minskat mellan 1990 och 1996, men den totala sys-
selsättningen inom staten har minskat mer. Det inne-
bär att i relation till samtliga statstjänstemän har an-
delen ökat mest i Stockholms län under perioden.
Andra län där andelen stigit är Uppsala och Malmö-
hus. Ökningen av sysselsättningen vid universitet och
högskolor förklarar att staten minskat det totala an-
talet statsanställda mindre i vissa län än i andra.

Personalen i staten

Något över 40 procent av de statligt anställda är
kvinnor. På grund av den statliga verksamhetens
mycket heterogena karaktär varierar andelen kraftigt
mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinno-
dominansen inom skatteförvaltningen med 70 pro-
cent. Inom domstolsväsendet och kronofogdemyn-
digheterna är andelen kvinnor nästan lika hög. Den
manliga dominansen finns inom kommunikationer,
där Vägverket och Banverket väger tungt, samt för-
svar och polis.

Neddragningar inom framför allt länsstyrelserna,
men också i försvaret hittills under 1990-talet, har
medfört att andelen kvinnor sjunkit inom dessa om-
råden. Inom kommunikationsområdet har de där-
emot blivit relativt fler. Sammantaget innebär för-

Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner. Antalet hel- och deltidsarbe-
tande uppgick till 219 000 år 1996.

141

PROP. 1997/98:1

ändringarna att andelen kvinnor i statsförvaltningen
är marginellt högre i dag jämfört med år 1990.

Deltidsarbete i staten minskar radikalt. Sedan 1990
har sådant arbete minskat i betydelse inom så gott
som samtliga statliga verksamhetsområden. Knappt
30 procent av kvinnorna i staten arbetar idag deltid.

Medelåldern på arbetsmarknaden stiger
Åldersstrukturen på hela arbetsmarknaden, liksom i
staten, har under den förhållandevis korta perioden
1990-1996 förändrats mycket kraftigt. Det är fram-
för allt ungdomarna som inte kommit in på arbets-
marknaden eller har försvunnit ut i arbetslöshet. Det
har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på
kort tid stigit markant.

I staten, där de anställda sedan länge haft högre
medelålder än övriga delar av arbetsmarknaden,
ökade medelåldern mellan 1990 och 1996 med drygt
ett år till genomsnittsåldern 44. Det är i de här sam-
manhangen fråga om en kraftig förändring, även om
ökningen inom övriga sektorer är ännu större. Mot-
svarande tal för näringslivet var en uppgång med
närmare två år till en genomsnittsålder på 40 år
1996.

Utbildningsnivån högst i staten

Den vanligaste grundutbildningen bland de sysselsat-
ta i Sverige är tvåårigt gymnasium, men i staten är
akademikergruppen störst. Utbildningsnivån är hög-
re än inom såväl andra delar av den offentliga sek-
torn som i näringslivet. Närmare 60 procent hade
eftergymnasial utbildning och totalt knappt 40 pro-
cent var akademiskt utbildade. Motsvarande tal för
näringslivet var 20 respektive närmare 10 procent.

Statens personalutbildning mest omfattande
Genomgående har andelen anställda som deltagit i
personalutbildning varit betydligt högre inom staten
och övriga delar av offentlig sektor än inom närings-
livet. Sammantaget hade drygt hälften av de anställda
inom stat, kommuner och landsting deltagit i någon
form av personalutbildning första halvåret 1996. In-
om näringslivet var motsvarande andel en dryg tred-
jedel. Andelen statsanställda som fått personalutbild-
ning har minskat något under perioden, men den tid
som sattes av för utbildningen har ökat. Antalet ut-
bildningsdagar per deltagare var i genomsnitt knappt
11 dagar eller 6, 3 procent av arbetstiden mot i ge-
nomsnitt 5 dagar eller 6 procent av arbetstiden 1995.
I näringslivet avsattes drygt 5 dagar per deltagare
1996. Staten var därmed den sektor på arbetsmark-
naden inom vilken mest tid avsattes för personalut-
bildning. Hittills har således besparingskraven i sta-
ten inte gått ut över vidareutbildningen av personal.

Stor genomsnittlig löneökning för statsanställda
1996

Den genomsnittliga månadslönen för statsanställda
uppgick i september 1996 till 18 900 kronor en ök-

ning med 7,6 procent sedan september 1995. Det är
den största löneökningen för de statsanställda hittills
under 1990-talet. Arbetsgivarverkets statistik över
jämförbara grupper, dvs. personer som var anställda
vid samma myndighet i september 1996 såväl som
året innan, gav vid handen att lönerna i staten ökat
med knappt 8 procent. Löneökningarna visade dock
en något större spridning år 1996 jämfört med 1990,
vilket tyder på att lönen numera sätts individuellt i
staten.

Det finns inte något som tyder på att statlig löne-
bildning påverkar den privata, varken på kort eller
lång sikt. Däremot styrs en statlig löneförändring till
stor del av förändringar på det privata området.

Konsumtion av statliga tjänster

Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft
samma entydiga utveckling som sysselsättningen. Ef-
ter en tillbakagång under 1980-talets första hälft
började konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av
årtiondet.

När arbetslösheten började stiga efter år 1990
ökade satsningarna på utbildning och arbetsmark-
nadsåtgärder, vilket gjorde att konsumtionen av så-
dana tjänster steg kraftigt. Bolagiseringarna i början
av 1990-talet minskade däremot konsumtionen.

Under 1994 tycks besparingskraven på den of-
fentliga sektorn ha gett resultat även inom staten,
trots fortsatt hög arbetslöshet och därmed stora ut-
gifter för utbildning och arbetsmarknadsåtgärder.
Konsumtionen var oförändrad det året. År 1995
minskade konsumtionen av statliga tjänster med
drygt 3 procent, huvudsakligen beroende på en ned-
gång i försvarets inköp av varaktiga varor.

Minskningen av den statliga konsumtionen fort-
satte även under 1996. Den sjönk med närmare 4
procent i volym. Preliminära uppgifter pekar på att
det berodde på en mer allmän neddragning inom de
statliga myndigheterna, med undantag för universitet
och högskolor, som fortsatte att expandera. Ned-
gången var särskilt kraftig när det gäller åtgärder in-
om arbetsmarknadsområdet och inom de allmänna
tjänsterna. Även under första halvåret 1997 sjönk
konsumtionen av statliga tjänster, nu med drygt 4
procent.

Produktiviteten i staten

Inom de områden där produktivitetsberäkningar
gjorts under 1990-talets början, bl.a. inom Invand-
rarverket och kronofogdemyndigheterna, kan, med
något undantag, visas på en starkt positiv utveckling.
De första åren på 1990-talet medförde en kraftig ök-
ning i ”efterfrågan”, vilket drev upp produktiviteten.

Historien antyder att det finns ett samband mellan
produktivitetsförändringar i staten och budgetpoliti-
ken. Skärpta besparingskrav ledde till att statsför-
valtningens utgifter för konsumtion stagnerade år
1994 för att därefter gå ned.

142

PROP. 1997/98:1

Det erfarenhetsmässiga sambandet mellan bud-
getpolitik och produktivitetsutveckling pekar på att
produktiviteten i den civila statsförvaltningen ökat
under 1990-talet. Intrycket förstärks av att lönean-
delen i den statliga produktionen långsiktigt har
minskat, vilket tyder på en fortgående rationalisering.
Den positiva utveckling av produktiviteten som re-
gistrerats i mätningarna till och med 1992 kan såle-
des bedömas ha fortsatt under några år.

Enligt Statskontorets bedömning är dock utveck-
lingen under år 1996 svårare att bedöma. Statistiken
är ännu preliminär, men den tyder på att de bespa-
ringar som gjorts resulterat i minskade inköp från
andra producenter, medan statens totala löneutgifter
endast gått ned obetydligt räknat i fasta priser. Det
innebär att löneandelen i de statliga utgifterna stigit.
Det går ännu inte att bedöma om detta är en tillfäl-
lighet eller ett trendbrott och om det tyder på en ök-
ning eller minskning av produktiviteten.

Staten i ett internationellt perspektiv

De nordiska länderna har en utbyggd offentlig sek-
tor, eftersom man valt att huvudsakligen organisera
sjukvård, utbildning, barn- och äldreomsorg i offent-
lig regi. Konsumtionen av offentliga tjänster är be-
tydligt högre än genomsnittet för OECD-länderna,
med Sverige och Danmark i topp. När det gäller
statlig verksamhet, avviker emellertid de nordiska
länderna, med undantag för Island, inte från OECD-
genomsnittet.

Med reservation för jämförbarheten i den interna-
tionella statistiken uppgick konsumtionen av statliga
tjänster till 8 procent av BNP sammantaget för
OECD-länderna år 1995. Sverige, Norge, Danmark
och Finland hade samma år utgifter för statlig kon-
sumtion på mellan 7 och 8 procent av BNP. Det är i
nivå med eller strax under OECD-genomsnittet.

I OECD-länderna svarar den s.k. nattväktarstaten
(allmänna tjänster, försvar samt samhällsskydd och
rättskipning) i genomsnitt för mer än hälften av den
statliga verksamheten, dvs. 5 procent av BNP. I Sve-
rige är motsvarande utgifter relativt sett lägre. De ut-
gjorde 4 procent av BNP år 1996. Den lägre nivån
förklaras huvudsakligen av de, i ett internationellt
perspektiv, små utgifterna för de allmänna tjänster-
na, dvs. för skatteväsendet, länsstyrelserna m.m.

Organisations- och strukturförändringar

Strukturförändringarna i statsförvaltningen har ett
mönster. Det finns tre huvudlinjer. De går alla ut på
att renodla verksamheten till att avse huvudfunktio-
nen.

En huvudlinje i utvecklingen under 1990-talet är
affärsverksamhetens bolagisering

En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja
statens funktioner för förvaltning och rättskipning
från varandra. För att stärka individens rättsskydd

har allt fler arbetsuppgifter flyttats från myndigheter
till förvaltningsdomstolar.

Den tredje linjen berör förvaltningsmyndigheter-
nas kärnverksamhet som definieras genom de av-
gränsningar som gjorts mot affärsverksamhet och
rättskipning. De riktlinjer som utformats utgår från
att den statliga verksamheten i denna del ska renod-
las genom att den bör inriktas på frågor som rör
myndighetsutövning och att myndighetsformen då
bör tillämpas.

De senaste två åren har förändringarna huvudsak-
ligen berört den regionala nivån, med beslut om läns-
sammanläggningar och försök med nya, kommunala,
beslutsformer i det regionala utvecklingsarbetet. I fle-
ra fall har också den regionala organisationen kon-
centrerats. Exekutionsväsendet och lantmäteriet är
exempel på detta.

Utvecklingen av kärnverksamheten karaktäriseras
framför allt av decentralisering av arbetsuppgifter
från staten till kommuner och från regering och cent-
rala myndigheter till lägre nivåer i statsförvaltningen
Decentraliseringstendenserna hittills under 1990-talet
har varit särskilt påtagliga inom den högre utbild-
ningen.

Många myndighetsavvecklingar

De fem första åren på 1990-talet har alltså präglats
av stora omstruktureringar i staten, följt av en period
då förändringstakten mattats. Under perioden 1990
till och med första halvåret 1997 fanns tre fjärdede-
lar av de statsanställda i myndigheter som har berörts
av att arbetsuppgifter kommit till eller försvunnit.

Avvecklingar och nybildningar av myndigheter
har också varit omfattande. Hittills under 1990-talet
har 160 myndigheter avvecklats. Ett tiotal av dessa
var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar inte bara
att myndigheten lades ned utan också att det statliga
åtagandet upphörde. Vanligare vid nedläggningar är
att verksamheten övergår till en annan, ny eller be-
fintlig, myndighet eller att den bolagiseras. En över-
vägande del av nedläggningarna förde således med
sig att nya myndigheter bildades. Drygt en fjärdedel
av de statsanställda finns i de närmare hundra nya
myndigheter som har bildats hittills under 1990-talet.

Strukturförändringarna i statsförvaltningen visar
att det endast undantagsvis är fråga om att verksam-
heten som sådan läggs ned, utan att det är formerna
för den som ändras för att skapa en mer ändamåls-
enlig organisation, samtidigt som volymen bantats.

Omlokalisering av central statlig verksamhet
Statskontorets sammanfattande omdöme om 1970-
talets stora omlokaliseringsvåg från Stockholm till ett
femtontal orter ute i landet är att den gav ett lyckat
utfall i förhållande till de förhoppningar som knöts
till den. Statsmakterna ville avlänka tillväxten i stor-
städerna och samtidigt förbättra förutsättningarna
för de utvalda lokaliseringsorterna. Sysselsättningen
vid lokaliseringsorterna har sammantaget utvecklats

143

PROP. 1997/98:1

mer positivt än i övriga delar av landet utanför stor-
städerna.

De statsanställda i Stockholms län är färre idag än
för tjugofem år sedan. Sedan 1970 har den statliga
sysselsättningen utanför Stockholms län ökat med 10
procent. Hela ökningen har alltså gått till andra län
än Stockholms och i första hand till lokaliseringsor-
terna. Det har således skett en utjämning mellan
Stockholms län och övriga landet i enlighet med in-
tentionerna med 1970-talets omlokaliseringsbeslut.

Enligt Statskontorets bedömning är dock läget
annorlunda i dag jämfört med på 1970-talet. Lokali-
seringen av statlig verksamhet kan fortfarande ha
stor betydelse för att skapa en god balans i närings-
struktur och arbetsmarknad på olika orter, men som
direkt sysselsättningsskapare är inte staten lika an-
vändbar som förr. Genom att staten krymper och
endast svarar för fem procent av den totala syssel-
sättningen blir potentialen för omlokaliseringar allt
mindre.

Förvaltningspolitiken i ett internationellt perspektiv
En jämförelse med utvecklingen i några andra
OECD-länder visar att den svenska förvaltningspoli-
tiken faller väl in i ett nordiskt mönster; en successiv
modernisering av den offentliga sektorn för att möta
medborgarnas krav på service och för att klara finan-
sieringen av de stora offentliga åtagandena. Utöver
en starkare resultatorientering har förändringsarbetet
karaktäriserats av betydande omorganiseringar. De-
centraliseringen till kommunerna stärker de demo-
kratiska värdena genom att besluten fattas närmare
medborgarna. Samtidigt har kraven på samordning
ökat.

En delvis annan väg har valts av de anglosachsiska
länderna där inriktningen varit att minska den of-
fentliga sektorn och i högre grad utnyttja privata
marknader. I dessa länder har kontrollen av byråkra-
tin varit en viktig fråga.

E U-medlemskapets effekter på statsförvaltningen

En allt större del av den svenska statsförvaltningen
arbetar med EU-relaterade frågor. Medlemskapet
påverkar såväl innehållet i som formerna för arbetet
inom statsförvaltningen. Statskontoret konstaterade
år 1996 att drygt hälften av 160 tillfrågade myndig-
heter hade EU-relaterat arbete och att detta fordrar
ett nära samarbete mellan departement och myndig-
heter.

Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i den
gemensamma strukturpolitiken. Organisationen för
att genomföra strukturfondsprogrammen involverar
ett stort antal aktörer och är mycket svåröverskådlig.
Enligt Statskontorets bedömning beror detta både på
att strukturpolitiken omfattar insatser inom många
olika sektorer och på att Sverige prioriterat ett bety-
dande lokalt och regionalt inflytande och velat till-
godose EU:s principer om partnerskap och nytän-
kande.

Den organisatoriska lösningen för genomförandet
varierar mellan programmen. I vissa fall har en be-
fintlig organisation utsetts till att fatta beslut i enskil-
da ärenden, i andra har nya myndigheter inrättats.
Ett exempel är beslutsgrupperna, där företrädare för
landsting och kommuner tillsammans har majoritet.
Varje program eller s.k. målområde har dessutom en
övervakningskommitté knuten till sig.

Att viktiga beslut fattas i nätverk mellan EU-
myndigheter, gemenskapens institutioner och natio-
nella förvaltningar ställer stora krav på Regerings-
kansliets förmåga att styra och utvärdera de svenska
myndigheternas deltagande i det europeiska samar-
betet.

Staten och informationstekniken

Internationellt har den svenska statsförvaltningen en
framskjuten position när det gäller att utnyttja in-
formationstekniken, IT. En hög datoriseringsgrad
och stor andel strukturerad, digitaliserad informa-
tion, som byggts upp under två decennier, och som
har hög tillgänglighet tack vare offentlighetsprinci-
pen, lägger också en grund för en fortsatt stark posi-
tion.

De senaste åren har präglats av bred satsning på
olika kanaler för information och service till med-
borgare och företag. 1996 är året då informations-
service via Internet slog igenom i den statliga förvalt-
ningen.

I samband med satsningarna har myndigheternas
service förbättrats, framför allt för de mer rutinmäs-
siga ärendena. Det avspeglas i de höga och stigande
användarsiffrorna för olika nya tjänster. Från Ar-
betsmarknadsstyrelsens Platsbank tas t.ex. dubbelt så
många platsannonser ned jämfört med föregående år.

Någon samlad redovisning av IT-utvecklingens
betydelse för statsförvaltningens effektivitet finns in-
te. Enligt Statskontorets bedömning fordras det tyd-
ligare krav från verksledning och departement för att
strama upp kalkylrutiner och skapa en tradition av
effektivitetsbedömningar och resultatuppföljningar
även av IT-satsningar.

De stora framtida besparingarna finns framför allt
att hämta vid ett ökat samarbete över myndighets-
och verksamhetsgränserna. Investeringar i gemensam
information, t.ex. i grunddatabaser, ger ökad effekti-
vitet i de verksamheter som de betjänar, samtidigt
som uppgiftslämnandet från företag och medborgare
kan minskas. Framgången med självservice via tele-
fon och Internet visar på fortsatta besparingsmöjlig-
heter.

Många myndigheter förvaltar register som är re-
surser för andra myndigheter eller för en bredare
krets. Därför är IT-satsningar inte längre en fråga för
myndigheten ensam, utan de fordrar samarbete med
andra. Det innebär också att det finns ett behov in-
om staten av en gemensam infrastruktur för informa-

144

PROP. 1997/98:1

tion. En sådan omfattar enhetliga begrepp och be-
teckningar, regler för användning av gemensam in-
formation, samutnyttjande av datainsamlingsrutiner
och kommunikationslösningar för att kunna nå in-
formationen i databaserna.

Regeringens bedömning

Regeringen gör följande bedömning med anledning
av Statskontorets redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen.

Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för
bedömningen av konsekvenserna av de förändringar
som har genomförts i statsförvaltningen. Rapporten
visar på ett bra sätt den övergripande utvecklingen av
statsförvaltningen. Det har inte legat inom Statskon-
torets uppdrag att också utvärdera viktiga struktu-
rella förändringar inom staten.

Bättre utvärderingar

Riksdagen har krävt att regeringen på ett bättre sätt
utvärderar hur olika typer av strukturförändringar
genomförs inom statsförvaltningen. För att tillgodose
detta behov avser regeringen att ge Statskontoret ett
årligt uppdrag att på ett systematiskt och samordnat
sätt utvärdera viktiga strukturförändringar inom sta-
ten.

Uppföljning av arbetsgivarpolitiken

Regeringens avsikt är också att fortlöpande informe-
ra riksdagen om den arbetsgivarpolitiska utveckling-
en i stort (BP 98, volym 5, utg.omr. 14, avsnitt 7).

Statskontorets rapport visar att staten är den sek-
tor inom arbetsmarknaden som avsätter mest tid för
personalutbildningen. Det görs däremot ingen analys
av i vilken utsträckning personalutbildningen är
verksamhetsanpassad.

Av betydelse i detta sammanhang är att regeringen
kommer att ställa krav på myndigheterna att driva
sin arbetsgivarpolitik så, att kompetensförsörjningen
så långt möjligt säkerställs. Myndigheterna skall re-
dovisa sin kompetensförsörjning och vilka mål som
gäller för denna till regeringen. I anslutning härtill
kommer regeringen också att begära redovisning av
rörligheten bland de anställda, framför allt bland
chefer, och av planerade åtgärder för att förbättra
denna.

Regeringen avser vidare att införa ett system med
årlig uppföljning av myndigheternas lönepolitik bl.a.
genom preciserade krav på statistik från Arbetsgivar-
verket om lönepolitiken och dess samlade utfall.

Fortsatt renodling av verksamheten
Statsförvaltningen har krympt väsentligt och syssel-
sätter idag knappt 195 000 personer (årsarbetare).
Omstruktureringsarbete skall ses som en fortlöpande
process. Strukturförändringar är en integrerad del av
förnyelsen av förvaltningen. Syftet är att öka effekti-

viteten och verksamhetens ändamålsenlighet i för-
hållande till de uppgifter och mål som har fastlagts
av riksdagen och regeringen.

Regeringens inriktning är att värna om kärnverk-
samheterna och att i största möjliga utsträckning
fortsätta arbetet med att renodla den statliga verk-
samheten. I årets budgetproposition föreslår rege-
ringen t.ex. att Riksrevisionsverkets verksamhet ren-
odlas och koncentreras till de revisionella upp-
gifterna. I dagsläget är huvuddelen av den statliga
ekonomistyrningsfunktionen organisatioriskt place-
rad inom RRV. Regeringen föreslår också att statens
ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny
myndighet bildas. Den statliga produktionen av eko-
nomi- och personaladministrativa system- och stöd-
tjänster samordnas och integreras i den nya myndig-
heten. (BP98, volym 2, utg.omr. 2, Inledning).

Verksamhetsformerna ses över

Statlig verksamhet skall som huvudregel bedrivas i
myndighetsform. När staten och en annan part, t.ex.
från näringslivet, engagerar sig i anslagsberoende
verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen
kan det dock vara aktuellt att låta uppgiften utföras i
en privaträttslig verksamhetsform. Därvid skall for-
merna aktiebolag eller en ideell förening användas
(prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr.
1996/96:79). Det bör framhållas att detta inte inne-
bär något undantag från principen att myndigheterna
skall underställa regeringen avgöranden om en myn-
dighets deltagande i olika privaträttsliga verksam-
hetsformer.

Regeringen har gjort bedömningen att äldre an-
slagsstiftelser bör omprövas. Så sker nu i flera fall.
Verksamheterna inom Stiftelsen svenska institutet,
Stiftelsen riksutställningar samt Stiftelsen invandrar-
tidningen föreslås i årets budgetproposition helt eller
delvis föras över till myndigheter. För ett antal in-
dustriforskningsinstitut, som är stiftelser och där sta-
ten finansierar en del av verksamheten, övervägs eller
pågår bolagisering.

Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att ut-
forma förslag till vissa riktlinjer för anslagsfinansie-
rad verksamhet som staten driver gemensamt med
annan part i aktiebolag eller ideell förening. I upp-
draget ingår att föreslå tillvägagångssätt för att över-
föra verksamhet i en s.k. anslagsstiftelse till aktiebo-
lag eller ideell förening samt att föreslå hur
regeringen bör styra sådan verksamhet med hänsyn
till de förutsättningar som verksamhetsformen ger.

Fortsatt effektivisering

I budgetpropositionen för år 1997 konstaterade rege-
ringen att den statliga förvaltningen måste effektivi-
seras ytterligare. I det sammanhanget hänvisade rege-
ringen till möjligheten för myndigheterna att i ökad
utsträckning använda sig av anbudsupphandling.
Tjänster som utförs i den statliga förvaltningen bör
således i större utsträckning utsättas för konkurrens

145

PROP. 1997/98:1

så att kostnaderna kan sänkas. Regeringen vill verka
för ett ökat intresse från myndigheternas sida när det
gäller denna möjlighet. Statskontoret har därför gi-
vits i uppdrag att genomför en konferens om upp-
handling som ett medel för effektivisering. Regering-
ens avsikt är att Regeringskansliet kompetens skall
stärkas och att dialogen mellan regeringen och myn-
digheterna i dessa frågor skall utvecklas.

Alternativa lösningar för de statliga åtagandena
Regeringen behöver få bättre kunskap om hur väl
den svenska statliga förvaltningen hävdar sig i jämfö-
relse med andra länder. Internationella jämförelser
bör därför komma till ökad använding i det fortsatta
arbetet med att utveckla den statliga verksamheten.
Sådana jämförelser kan visa i vilka avseenden vi kan
dra nytta av erfarenheter från andra länder för att
hitta mer kostnadseffekti va former för statliga tjäns-
ter och transfereringar.

Förbättrad produktivitets- och kvalitetsinformation
behövs

Med en god produktivitetsutveckling kan myndighe-
terna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på
sin service till medborgarna inom ramen för oföränd-
rade eller minskade resurser. Statskontorets rapport
visar att produktivitetsredovisningarna ännu inte
uppnått fullgod standard och att produktivitetsut-
vecklingen under år 1996 är svår att bedöma.

Statskontoret och Riksrevisionsverket har på rege-
ringens uppdrag utvärderat hur väl och ändamålsen-
ligt myndigheterna har redovisat produktivitet och
kvalitet i årsredovisningarna för 1994/95. Även här
framgår det att det finns stora brister bl.a. i hur
myndigheterna redovisar produktivitet och kvalitet.

Mot bakgrund av de förslag som Statskontoret
och RRV har lagt fram kommer regeringen att vidta
åtgärder för att få ett bättre grepp om myndigheter-
nas produktivitets- och kvalitetsutveckling. Ett mål-
medvetet arbete med att förbättra myndigheternas
produktivitets- och kvalitetsredovisningar måste ske
stegvis. Regeringens ambition är att i ett första steg
samordna kraven på produktivitets- och kvalitetsin-
formation inom fem myndighetsområden, bl.a. skat-
teförvaltningen och socialförsäkringsadministratio-
nen.

Samarbete över myndighetsgränserna viktigt
Statskontoret konstaterar att de stora framtida be-
sparingarna framför allt finns att hämta vid ett ökat
samarbete över myndighets- och verksamhetsgrän-
serna inom IT-området. En stor del av samarbetet
behöver ske på regional och lokal nivå. IT-systemens
användbarhet för det regionala och lokala arbetet är
en nyckel till sänkta kostnader och förbättrad service
Men samarbete behövs även på andra områden.

Förvaltningspolitiska kommissionen, som lämna-
de sitt betänkande våren 1997, har bl.a. uppmärk-
sammat det fenomen som betecknas som fragmente-

ring: brist på sammanhang mellan den statliga
förvaltningens olika delar, tendens till splittring,
oförmåga att se till de gemensamma överordnade
målen. Det är viktigt att denna trend bryts. I sam-
band med beredningen av kommissionens betänkan-
de kommer regeringen att ta ställning till dessa frå-
gor.

Regeringens inriktning är att samarbetet mellan
myndigheterna bör utvecklas så att de fördelar som
kan utvinnas genom gemensamma statliga insatser
bättre kan tas tillvara i upphandling och utveckling
av för myndigheterna gemensamma funktioner. Ge-
nom ett sådant samarbete kan bl.a. servicen till all-
mänhet och företag förbättras och verksamhetskost-
naderna minska.

En elektronisk förvaltning på väg

Regeringen har idag överlämnat en skrivelse till riks-
dagen om Utvecklingen i informationssamhället (skr.
1997/98:19). De bedömningar som regeringen gör
nedan anknyter till ställningstagandena i denna skri-
velse.

Statsförvaltningen är på väg mot en elektronisk
förvaltning, där service till medborgare och företag är
en viktig utgångspunkt. Utvecklingen av informa-
tionstekniken innebär inte enbart produktivitetsvins-
ter inom förvaltningen. Genom att, med hjälp av in-
formationstekniken, göra den offentliga verksam-
heten mer öppen och tillgänglig för medborgarna
kan demokratin förstärkas.

Informationstekniken har bara under det senaste
året fått stor spridning inom förvaltningen. Informa-
tionsservice via Internet till medborgare och företag
har fått ett genombrott i förvaltningen, satsningar på
nya servicetelefonitjänster fortsätter och den tekniska
miljön moderniseras. Informationstekniken underlät-
tar i hög grad kommunikationen mellan myndigheter
och medborgare och företag.

Genom att förvaltningen i högre grad använder sig
av informationsteknik kan handläggningstiden för
ärenden minska. Små- och medelstora företag kan
göra administrativa besparingar genom att nya ruti-
ner för uppgiftslämnande successivt införs på myn-
digheterna. Den elektroniska handeln medför att en
ny marknad öppnas till den offentliga sektorn. Däri-
genom kan inte bara den offentliga administrationen
rationaliseras och fördelaktigare priser uppnås, utan
även att IT-användningen sprids till mindre och me-
delstora företag.

Regeringens bedömning är att framtida effektivi-
tetsvinster ligger i ett ökat samarbete över myndig-
hets- och verksamhetsgränserna bl.a. genom att se
information som en gemensam resurs. En samman-
hållen elektronisk infrastruktur innefattande både
teknik och information underlättar denna samver-
kan. Detta är också inriktningen på Toppledarfo-
rums verksamhet.

Sekelskiftet skapar problem i många IT-system.
Många myndigheter och företag, särskilt de med sto-

146

PROP. 1997/98:1

ra äldre system, står inför ett omfattande och bråds-
kande anpassningsarbete för att få systemen att fun-
gera utan störningar kring sekelskiftet. Genom rege-
ringens förordning (SFS 1977:30) om översyn av
statliga myndigheters informationssystem inför år
2000 har den högsta ledningen i myndigheten ett an-
svar för att styra processen och följa upp att åtgärder
vidtas.

Det återstår viktiga frågor att ta ställning till. Bl.a.
gäller det att redogöra för hur samhällets IT-säkerhet
skall inordnas i det nationella handlingsprogrammet.
Regeringen kommer inom kort att ge Statskontoret
ett uppdrag att utarbeta en sammanhållen strategi för
IT-säkerheten samt statens ansvar för denna.

Förvaltningspolitiska kommissionens
betänkande

Förvaltningspolitiska kommissionen överlämnade i
mars 1997 sitt betänkande I medborgarnas tjänst till
regeringen. Kommissionen har bl.a. haft till uppgift
att göra en analys av om nuvarande former för orga-
nisation och styrning av statlig förvaltning och verk-
samhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgif-
ter och mål som fastlagts av regering och riksdag.

Kommissionens arbete har i huvudsak inriktats på
principiella och övergripande frågor av vikt för stats-
förvaltningen som helhet, utifrån en bedömning av
var generella problem finns. Tre delvis sammanfal-
lande problemsfärer har legat till grund för kommis-
sionens överväganden och förslag. Dessa är förvalt-
ningens svårstyrbarhet, dess fragmentering och
följderna av internationaliseringen.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Re-
geringen avser att återkomma till riksdagen med en
redovisning av regeringens ställningstagande till
kommissionens överväganden och förslag.

Bättre mål- och resultatdialog

Riksdagen har tidigare uttalat att det som Riksda-
gens revisorer föreslår om information och resultat-
styrning (1994/95:RR14) bör beaktas i den fortsatta
utvecklingen (bet. 1995/96:FiU7). Regeringen har
genomfört vissa åtgärder som ligger i linje med riks-
dagens revisorers förslag.

År 1995 beslutade regeringen att intensifiera och
förbättra kontakterna mellan departementsledningar
och myndighetsledningar genom regelbundna mål-
och resultatdialoger. Ca 110 dialoger genomfördes
inom loppet av ett år och erfarenheterna från dessa
dialoger var positiva. Den påbörjade processen med
mål- och resultatdialoger har därefter fortsatt i oför-
minskad takt. Dialogen är på väg att bli ett normalt
och återkommande instrument i regeringens styrning

av myndigheterna inom ramen för den reformerade
budgetprocessen. Enligt nuvarande riktlinjer bör de-
partementsledningarna genomföra en mål- och resul-
tatdialog med alla sina myndigheter vart eller vartan-
nat år.

Revisorerna behandlar riksdagens roll i mål- och
resultatstyrningen. Som tidigare framgått har rege-
ringen genomfört ett utvecklingsarbete avseende
budgetpropositionens utformning. Ett första steg har
varit att i inledningen till respektive utgiftsområdes-
avsnitt klargöra de mål och den inriktning som gäller
för verksamheten inom området. Syftet är bland an-
nat att tydliggöra sambandet mellan de övergripande
politiska målen och bedömningarna och myndighets-
specifika mål och åtgärder som redovisas på myn-
dighets- eller anslagsnivå. Regeringen anser att det
för den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen
är av stor vikt att riksdag och regeringen kontinuer-
ligt för en dialog ur ett styrningsperspektiv om de be-
slutsunderlag regeringen redovisar. Denna dialog bör
utvecklas både på politisk nivå och tjänstemannani-
vå. En sådan dialog fördes under våren på tjänste-
mannanivå mellan utskott och departement om re-
dovisningen per utgiftsområde i budgetproposi-
tionen.

Redovisning av personalkonsekvenser vid
strukturförändringar och besparingar, m.m.

Allmänt

I budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1,
vol.l) redogjordes för bedömningar av de personal-
konsekvenser som blev en följd av förslagen i bud-
getpropositionen och de andra särpropositioner som
förelagts riksdagen. Bedömningarna omfattade bud-
getåren 1995/96 - 1999.

En uppföljning har gjorts av de personalkon-
sekvenser som redovisades i budgetpropositionen för
1997. Vidare har en bedömning gjorts av de perso-
nalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i den-
na budgetproposition och de andra propositioner
som förelagts riksdagen under innevarande budgetår
och som omfattar perioden t.o.m. år 2000. Det bör
dock understrykas att det finns en betydande osäker-
het i bedömningarna.

Staten har för närvarande cirka 235 000 hel-och
deltidsanställda (inkl, affärsverken). Under åren 1997
- 2000 beräknas överslagsmässigt cirka 8 250 stats-
anställda avgå med ålderspension. Detta antal kan
komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan
avgå tidigare med pension eller pensionsersättning
motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i
pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet.

Trygghetsstiftelsen

Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det
statliga trygghetsavtalet bistår de som är övertaliga

147

PROP. 1997/98:1

(försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet)
och som ansvarar för användningen av de medel som
parterna har avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad
regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har cir-
ka 50 500 personer sagts upp i staten under tiden
april 1990 - juni 1997. Av dessa har cirka 5 500
sagts upp under tiden juni 1996 - juni 1997.

Trygghetsstiftelsen arbetar situations- och individ-
anpassat med en mycket markant arbetslinjeprofil.
Detta har lett till att arbetslösheten kunnat hållas
nere. Bland dem som omfattas av trygghetsavtalet
ligger den öppna arbetslösheten under 2 procent.
Cirka ett år efter uppsägningstidens utgång återstår
det att skapa permanenta lösningar för cirka 13 pro-
cent av de uppsagda. Av dessa 13 procent är knappt
hälften föremål för olika åtgärder eller har korta till-
fälliga jobb. Drygt 70 procent av de uppsagda som
får nya arbeten, erhåller dessa på den privata arbets-
marknaden, oftast i små och medelstora företag.

Trygghetsstiftelsen har en ambition att arbeta fö-
rebyggande för att undvika uppsägning och komma
igång tidigt med insatser för de som förväntas bli
övertaliga. Cirka 3 000 personer har varit eller är fö-
remål för sådana insatser utan att bli uppsagda. In-
tresset ökar inom många myndighetsområden för att
minimera de negativa effekterna både för de övertali-
ga och för verksamheten.

Myndigheterna avsätter årligen 0,7 procent av lö-
nesumman till Trygghetsstiftelsen. Denna avsättning
grundar sig på en överenskommelse mellan parterna
på det statliga avtalsområdet. Avsättningen motsva-
rar sammanlagt cirka 350 miljoner kronor per år.
Trygghetsstiftelsens kapital uppgår för närvarande
till ca 950 miljoner kronor. Av detta belopp skall
cirka 140 miljoner kronor betalas ut enligt redan fat-
tade beslut om trygghetsåtgärder. Den totala omfatt-
ningen av beräknade återstående kostnader för redan
uppsagda kan uppskattas till drygt 500 miljoner kro-
nor. Under föregående budgetår (1995/96, 18 måna-
der) utbetalades 469 miljoner kronor i stöd till över-
taliga (motsvarar på 12 månader 313 miljoner
kronor).

Redovisningar av personalkonsekvenserna

Nedan följer en uppföljning av de personalkon-
sekvenser som redovisades i budgetpropositionen
för 1997 samt bedömningar som gjorts av de per-
sonalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i
denna budgetproposition och de andra särpropo-
sitioner som förelagts riksdagen under året. Be-
dömningarna är även i år preliminära eftersom det
finns många osäkra faktorer.

Huruvida bedömda minskningar av personalen
faktiskt leder till uppsägningar och arbetslöshet är
något som inte kan förutses.

Regeringen kommer årligen att informera riksda-
gen i dessa frågor.

Sammanfattning

Enligt de beräkningar som redovisas i det följande
riskerar cirka 9 000 personer att bli övertaliga under
perioden 1997-2000, varav cirka 2 700 år 1997 och
cirka 6 300 åren 1998-2000. Utöver dessa tillkom-
mer viss övertalighet vid de allmänna försäkringskas-
sorna. De departement som närmast berörs är Justi-
tiedepartementet ( främst inom polisväsendet och
kriminalvården), Försvarsdepartementet, Socialde-
partementet (främst vid Statens institutionsstyrelse),
Kommunikationsdepartementet (främst vid Statens
Järnvägar, Vägverket , Luftfartsverket och Sjöfarts-
verket), Finansdepartementet (främst inom skatteför-
valtningen) och Inrikesdepartementet (främst vid
Lantmäteriverket och inom länsstyrelserna).

Bedömningar per departementsområde
Justitiedepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Inom polisväsendet riskerar i storleksordning
1 100 civilanställda att sägas upp under perioden juli
1996 - december 1997. Antalet civilanställda beräk-
nas minska med ytterligare ca 500 personer fram till
utgången av 2000. En ny grundutbildning av poliser
påpbörjas i januari 1998.

Inom åklagarväsendet beräknas antalet åklagare
uppgå till knappt 700 vid ingången av 1997 vilket är
cirka 20 färre än vid ingången av 1996. Regeringen
bedömer att antalet åklagare kommer att öka med
10-15 under 1998. Antalet administrativ personal
kommer att minska med uppemot 200 under inneva-
rande år till följd av uppsägningar hösten 1996. Nå-
gon ytterligare minskning förväntas inte under perio-
den 1998-2000.

En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas
fr.o.m. den 1 januari 1998. Myndigheten kommer i
huvudsak att bemannas med personal inom polis-
och åklagarväsendena. Totalt beräknas Ekobrotts-
myndighetens personal uppgå till i storleksordningen
360 årsarbetskrafter.

Antalet domare (ordinarie och icke-ordinarie)
uppgick första halvåret 1997 i genomsnitt till 1 667,
vilket innebär en minskning jämfört med år 1993/94
med cirka 5 procent. Regeringens bedömning är att
behovet av domare kommer att vara i stort sett oför-
ändrat under kommande år. Den administrativa per-
sonalen har under samma period minskat med cirka
12 procent till 2 980 personer. Den fortsatta datori-
seringen gör att en viss minskning kan ske även
kommande år.

Inom kriminalvården kommer antalet anställda
att minska med cirka 60 årsarbetskrafter under inne-
varande år. Prognosen för perioden 1998-2000 visar
på en minskning med ytterligare cirka 550 årsarbets-
krafter.

Utrikesdepartementet redovisar följande bedömning-
ar.

148

PROP. 1997/98:1

Vid Svenska Institutet beräknas antalet anställda
att öka netto med cirka 2 personer fram till årsskiftet
1997/98. Ökningen beror på tillkomsten av projek-
tanställningar i samband med nya uppdrag för insti-
tutet, framför allt det s.k. Visbyprogrammet som fi-
nansieras inom utgiftsområde 14.

Statens invandrarverk övertog den 1 januari 1997
från polisen ansvaret för de s.k. grundutredningar
som görs direkt när en utlänning söker asyl i Sverige.
Effekten ur personalpolitisk synvinkel var att friställ-
ningar från invandrarverket kunnat undvikas samt
att ett antal anställda fått en del av sin arbetstid på
obekväma tider. Om inte ansvaret för grundutred-
ningarna förts över hade vissa friställningar varit
ofrånkomliga. Anledningen till detta skulle vara att
antalet personer som söker asyl i Sverige minskat un-
der senare år. Hur stort antal som skulle kunnat vara
aktuella för att friställas är svårt att uppskatta. Det
bör dock ha rört sig om ett ytterst fåtal personer som
nu hade varit aktuella. Minskningarna av organisa-
tionen har framförallt avsett de stora förläggningar
som lagts ner sedan slutet av år 1994.

Invandrarverket kommer att från och med den 1
oktober 1997 ta över ansvaret från polisen för utred-
ningar av ärenden som avser ansökningar om uppe-
hållstillstånd där asylskäl inte åberopas. Likaså
kommer invandrarverket att ta över ansvaret i ären-
den som avser ansökningar om svenskt medborgar-
skap. Besluten fattas redan i dag i båda ärendekate-
gorierna av invandrarverket. För att utföra de nya
arbetsuppgifterna behöver invandrarverket öka sin
organisation med 177 årsarbetskrafter. Eftersom för-
ändringen är att betrakta som verksamhetsövergång
har den personal inom polisen som idag är sysselsatt
med verksamheten rätt att gå över till invandrarver-
ket. Totalt rör det sig här om 188 personer. Enligt
uppskattning av invandrarverket har 91 av dessa en
sådan bakgrund att de kan placeras in i verkets orga-
nisation.

Utlänningar kan med stöd av utlänningslagen
(1989:529) tas i förvar. Hittills har polisen haft an-
svaret för omhändertagandet. Från och med den 1
oktober 1997 kommer ansvaret för omhändertagan-
det att flyttas över till invandrarverket. Avsikten med
förändringen är att ändra inriktningen av verksamhe-
ten vilket framgår av regeringens förslag i proposi-
tionen Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmel-
ser (prop. 1996/97:147). Den ändrade verksamheten
innebär att staten inte betraktar förändringen som
verksamhetsövergång. Detta leder till att den perso-
nal som hittills varit verksam vid förvaren inte ”följer
med” arbetsuppgifterna till invandrarverket.Totalt
beräknas omkring 100 årsarbetskrafter behövas. In-
vandrarverket avser att använda egen personal och
inte ”inhyrd”.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att en
ny myndighet skall bildas inom det integrationspoli-
tiska området. Den nya myndigheten kommer att ta
över arbetsuppgifter från invandrarverket som rör

introduktion och integration av invandrare. Totalt
beräknas den nya myndigheten behöva 100 årsar-
betskrafter. Myndigheten behöver i viss utsträckning
ny kompetens. I andra delar är förändringen att be-
trakta som verksamhetsövergång och då har berörd
personal som idag är sysselsatt med verksamheten
rätt att gå över till den nya myndigheten. Hur många
som kommer att använda sig av denna rätt beror i
hög grad på var myndigheten kommer att lokalise-
ras. Detta är ännu inte avgjort.

Regeringen tillkallade i januari i år en särskild ut-
redare att utreda ansvarsfördelningen vid verkställig-
het av avvisnings- och utvisningsbeslut samt inre ut-
länningskontroll (Dir. 1997:6). Utredaren skall
lämna sitt betänkande senast den 30 september
1997. Om betänkandet innehåller förslag om för-
ändrad ansvarsfördelning får detta med stor sanno-
likhet personalpolitiska konsekvenser. Eventuella
förändringar kan komma att genomföras tidigast
under år 1998.

Regeringen tillsatte i januari i år en parlamentarisk
kommitté för att utreda ny instans- och process-
ordning vid tillämpning av utlännings- och medbor-
garskapslagstiftningen samt viss översyn av utlän-
ningslagen (Dir. 1997:20). Kommittén skall lämna
sitt slutbetänkande senast den 30 april 1998. Om be-
tänkandet innehåller förslag om förändrad instan-
sordning får detta med stor sannolikhet personalpoli-
tiska konsekvenser. Eventeulla förändringar kan
komma att genomföras tidigast år 2000.

Inspektionen för strategiska podukter (ISP) inrät-
tades den 1 feburari 1996 och är under uppbyggnad.
Antalet årsarbetskrafter uppgick under 1996 till 17.
Antalet årsarbetskrafter beräknas öka till att under
1998 uppgå till cirka 20.

Hittills har Sida endast sagt upp 10 personer på
grund av arbetsbrist. De ytterligare neddragningar i
personal, som hittills behövt göras till följd av de be-
sparingskrav som ställts, har kunnat genomföras ge-
nom s.k. naturlig avgång, dvs. några få pensionsav-
gångar och genom att medarbetare själva valt att
lämna organisationen. Sida arbetar också med att
sätta in kompetensutveckingsåtgärder så att övertalig
personal skall kunna ersätta personal som slutar sina
anställningar. Eventuellt kan Sida nödgas säga upp
ytterligare personal för att klara sparbetinget. Sam-
manlagt är det för närvarande ca 60 färre tillsvidare-
anställda jämfört med ingångsvärdet vid Sida 1995.
Sida har också minskat antalet vikarier. Arbetsbör-
dan har ökat eftersom inte antalet uppgifter minskat.
Sida har för närvarande i princip anställningsstopp
sedan våren 1996. Viss nyrekrytering sker dock för
att fylla det behov av kompetens som verksamheten
kräver och som inte finns inom organisationen.

Försvarsdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar

Riksdagen fattade i december 1996 beslut om to-
talförsvarets utveckling för perioden 1997-2001.

149

PROP. 1997/98:1

Som en följd av 1996 års försvarsbeslut bedöms per-
sonalminskningar komma att ske enligt nedanståen-
de tabell för åren 1998-2000.

PERSONALMINSKNINGAR	1997	1998	1999	2000
Yrkesofficerare		-900	-800	-700
Civilanställda vid Försvars- makten		-500	-400	-160
Drift- och underhållsper- sonal vid Fortifikations- verket	-240	-80	-120
Summa	-240	-1 480	-1 320	-860

Vidare har resurserna för drift och underhåll av för-
svarsfastigheter överförts från Försvarsmakten till
Fortifikationsverket under år 1997 (se vidare rege-
ringens skrivelse 1997/98:4, kapitel 16). Regeringen
har i samband med överföringen ställt vissa rationali-
seringskrav på verksamheten. Rationaliseringarna
innebär bl.a. personalminskningar.

I fråga om yrkesofficerare sker avgångarna med
ålderspension, särskild pension eller genom spontana
avgångar. Den civila personalen avgår med ålder-
spension eller sägs upp på grund av arbetsbrist.

Samtidigt kommer rekrytering att ske av yrkesof-
ficerare med 400 år 1998 och med 550 för vardera
åren 1999 och 2000.

Minskningen av drift- och underhållspersonal lö-
ses med pensionsavgångar under år 1997. Från och
med år 1998 sker reduceringarna genom uppsäg-
ningar.

Regeringen beslutade den 7 maj 1997 om direktiv
avseende lokalisering av ytterligare verksamhet vid
Försvarets materielverk (FMV) till Arboga. Utred-
ningen överlämnade den 18 augusti 1997 sin slutre-
dovisning. Utredningen har identifierat och föreslagit
att cirka 150 arbetstillfällen förläggs till Arboga. Av
dessa beräknas cirka en tredjedel utgöra nyrekryte-
ringar. Regeringen avser att fatta beslut i frågan un-
der hösten 1997.

Regeringen beslutade den 5 december 1996 om
direktiv för en översyn av det militära försvarets
skolverksamhet. Den 11 augusti 1997 överlämnade
skolutredningen ett delbetänkande (SOU 1997:112).
Skolutredningen föreslår bl.a. förändringar av försva-
rets skolors organisation och struktur (se vidare
prop. 1997/98:1, utgiftsområde 6 Totalförsvar, av-
snitt 4.6). Förslagen kommer att få konsekvenser för
Försvarsmaktens personal. Hur stora perso-
nalminskningar som kan bli aktuella och när i tiden
dessa infaller går i dagsläget ej att bedöma. Utred-
ningen skall lämna sitt slutbetänkande senast den 2
januari 1998.

Socialdepartementet redovisar följande bedömningar.

I budgetpropositionen för 1997 redovisades be-
dömningar av personalpolitiska konsekvenser för sex
av myndigheterna samt socialförsäkringsadministra-

tionen. Tre mindre myndigheter fick resursförstärk-
ningar, vilket har gjort det möjligt att klara arbets-
belastningen och ökade krav på verksamheterna.
Dessa är Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Sta-
tens institut för psykosocial miljömedicin och Social-
vetenskapliga forskningsrådet.

För Folkhälsoinstitutet och Smittskyddsinstitutet
gjordes bedömningen att det fanns risk för neddrag-
ningar på personalsidan beroende på medelstilldel-
ningen för år 1997. Detta har dock inte blivit nöd-
vändigt. För Statens institutionsstyrelse har utveck-
lingen under det gångna året visat på behov av större
neddragningar än vad som bedömdes i budgetpropo-
sitionen för 1997, se vidare nedan. De omfattande
neddragningar inom socialförsäkringsadministraito-
nen som redovisades förra året har genomförts. An-
gående uppsägning av personal på försäkringskas-
sorna, se nedan.

Sammanfattningsvis har uttaget av det generella
besparingskravet på statlig konsumtion, totalt 11
procent under perioden 1995/96 till och med 1998,
hittills medfört ett ansträngt resursläge för myndighe-
terna inom Socialdepartementets område. Möjlighe-
terna att påverka övriga förvaltningskostnader är
små och åtstramningen har därför huvudsakligen re-
sulterat i konsekvenser på personalsidan. Det gäller i
synnerhet de mindre myndigheterna där möjligheter-
na till omprioriteringar i resursanvändningen är be-
gränsade. Som redovisats ovan har vissa omfördel-
ningar gjorts inom verksamhetsområdet i syfte att
förstärka personalresurserna för de myndigheter som
har haft störst svårigheter att klara arbetsbelastning-
en.

Personalkonsekvenser till följd av större struktu-
rella förändringar de senaste åren har hittills innebu-
rit neddragningar för en myndighet, Statens institu-
tionsstyrelse (se nedan).

De förslag i budgetpropositionen för 1998 som
kommer att innebära strukturella förändringar och
som bedöms leda till personalkonsekvenser inom de-
partementsområdet berör Rättsmedicinalverket och
Statens institutionsstyrelse. Nedan kommenteras per-
sonalkonsekvenserna för de myndigheter som berörs
av större resurs- och/eller organisationsförändringar.

Under senare år har den vikande efterfrågan på
platser inom missbrukarvården nödvändiggjort ned-
läggning av ett flertal institutioner. Efterfrågan inom
ungdomsvården har dock ökat och viss utbyggnad
har skett. De senaste årens beslut om neddragning av
missbrukarvården innebär en minskning med cirka
200 anställda under åren 1997 och 1998. Statens in-
stitutionsstyrelse (SiS) har nyligen påbörjat ett av-
vecklingsarbete som kommer att medföra en ned-
dragning med ytterligare omkring 200 anställda.
Sammantaget sker således en minskning av persona-
len med cirka 400 årsarbetskrafter under åren 1997
och 1998. År 1999 bedöms verksamheten vara i ba-
lans och personalsituationen stabiliserad.

150

PROP. 1997/98:1

Genom beslut den 21 december 1995 gav rege-
ringen Rättsmedicinalverket (RMV) i uppdrag att
göra en översyn av den rättspsykiatriska undersök-
ningsverksamhetens dimensionering och struktur.
Utredningen redovisades i december 1996. Sedan ut-
redningen lämnades har RMV:s instruktion ändrats
vilket bl.a. innebär att det ankommer på verket att
besluta om erforderliga åtgärder av organisatorisk art
för att bedriva verksamheten inom de anslagsramar
som ställs till verkets förfogande. Verkets analys av
de preliminära anslagsramarna för 1998 och fram-
över har visat att den nuvarande organisationen inte
ryms inom dessa ramar. Verket har mot denna bak-
grund beslutat att lägga ned den rättspsykiatriska av-
delningen i Uppsala med verkan den 30 juni 1997.
Den personal, knappt 40 personer, som inte har fått
eller inte accepterat erbjudande att ta anställning på
annan ort inom RMV har sagts upp till denna tid-
punkt.

Inom socialförsäkringsadministrationen har det i
enlighet med besparingskravet vid de allmänna för-
säkringskassorna gjorts kraftiga resursneddragningar,
trots en snabb förändringstakt av regelverket för so-
cialförsäkringarna och övriga bidrag. De allmänna
försäkringskassorna som inte är statliga myndigheter
bör dock observeras i detta sammanhang eftersom de
är statligt finansierade. Antalet anställda vid kassor-
na minskade från 16 418 till 15 437 från december
1995 till december 1996. Vid utgången av inneva-
rande budgetår antas personalminskningen omfatta 1
220 personer. Om besparingskravet fullföljs tvingas
kassorna till ytterligare stora resursneddragningar
under kommande budgetår.

Kommunikationsdepartementet redovisar följande
bedömningar.

Post- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande
160 anställda. Då myndigheten bildades år 1992,
dimensionerades den för 208 anställda. PTS har un-
der åren 1993-1996 genomgått rationaliseringar. Pa-
rallellt med att PTS har rationaliserat delar av den
tidigare verksamheten har nya verksamheter och ny
kompetens byggts upp i enlighet med dess uppdrag.
År 1997 höjd es PTS anslagsnivå på grund av änd-
ringar av postlagen och telelagen. Personal med spe-
cifik kompetens behövde anställas för att klara de
nya uppgifterna. De omfattande rationaliseringarna
har följts av ny verksamhet och ny kompetens. För
närvarande pågår en ny översyn av statens åtaganden
på postområdet. En departementspromemoria som
bl.a. behandlar PTS uppgifter på postområdet har
nyligen färdigställts. Proposition beräknas överläm-
nas till riksdagen våren 1998. Det är i dagsläget svårt
att se vad detta kommer att få för personalpolitiska
konsekvenser. I dagsläget förefaller det sannolikt att
PTS kommer att behöva nyanställa personal med
specifik kompetens för postverksamheten .

Under verksamhetsåret 1996 har antalet anställda
inom Luftfartsverket (LFV) ökat med 68 personer till

4 277. Förändringen beror huvudsakligen på trafi-
kutvecklingen som ökade med cirka 6 procent och
att LFV övertagit och driver securityverksamhet i
egen regi som tidigare varit utlagd på entreprenad.
LFV:s prognoser för den framtida trafikutvecklingen
pekar på en ytterligare tillväxt inom flygsektorn. De
faktorer som kan komma att påverka personalstruk-
turen under de närmate åren är införande av ny tek-
nik och EU:s beslut att taxfree handeln inom EU
skall upphöra den 30 juni 1999. Enligt de bedöm-
ningar som LFV gjort kommer ett avskaffande av
taxfree handeln inom EU att innebära en minskning
av personal inom LFV med cirka 100 personer. Ny
teknik inom flygplaneringstjänst kan inom ett till två
år innebära en personalminskning med cirka 25 per-
soner.

Sjöfartsverket bedriver sedan en tid tillbaka ett ra-
tionaliseringsarbete som bl.a. syftar till att minska
utgiftsnivån med ca 60 miljoner kronor år 2000. Ra-
tionaliseringen kommer att innebära en minskning av
antalet anställda med 100, 30 vid huvudkontoret i
Norrköping och 70 ute i landet. För närvarande på-
går förhandlingar och det är idag oklart vilken om-
fattning naturliga avgångar, pensionsavgångar och
uppsägningar har.

Antalet anställda inom Banverket ökade kraftigt
under 1996 till 7 461 personer med tillsvidarean-
ställningar. Drygt 300 personer hade vid utgången av
1996 varit projektanställda med anställning mer än
ett år. Härutöver finns ett antal andra personer med
tillfällig anställning. Ökningen förklaras i allt väsent-
lig av överföringen av Tågtrafikledningen, 1 073 per-
soner, till Banverket från Statens järnvägar. Som en
följd av dels minskade investeringsvolymer, dels på-
gående omorganistion ersätts endast nyckelbefatt-
ningar efter personalavgångar. Flertalet projektan-
ställda är anställda på de stora investeringsprojekt
som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs
upphör deras anställning om deras kompetens och
erfarenhet inte kan tas till vara i nystartade projekt.
Personalrörligheten minskade under 1996 vilket kan
vara en följd av det allmänna arbetsmarknadsläget.
Lokalt har dock personalrörligheten ökat t.ex. inom
Malmöregionen som en föjd av Oresundsbroprojek-
tet.

Nyinvesteringarna kommer att minska vid genom-
förande av verksamheten med föreslagna anslagsni-
våer. Detta berör framför allt projektanställda och
övriga med tillfällig anställning. De lägre volymerna
kommer också att påverka privata entreprenörer,
framför allt inom anläggningsbranschen, där Ban-
verket svarar för nästan all entreprenadverksamhet.
På grund av pågående organisationsförändring inom
Banverket är effekterna av dessa förändringar svåra
att bedöma, men en viss övertalighet efter år 1998
kan inte uteslutas.

Vid Vägverket är för närvarande 120 personer
uppsagda. Anställningarna för dessa kommer att
upphöra under 1997 och 1998. Därutöver finns en

151

PROP. 1997/98:1

beräknad övertalighet om cirka 150 personer för
1998, ca 25 personer för 1999 och cirka 25 personer
för år 2000. Denna övertalighet kommer att hanteras
av Vägverkets interna arbetsförmedling. Detta
innnebär att vissa av de övertaliga kommer att om-
placeras inom verket, vissa kommer att förtidpensio-
neras, m.m. samt vissa kommer att sägas upp. Hur
många som kommer att sägas upp kan för närvaran-
de inte beräknas.

För 1997 gäller att antalet tillsvidareanställda vid
Statens institutet för kommunikationsanalys (SIKA)
kommer att öka med 5 personer. Från och med 1998
kommer personalen att öka med sju personer.

Försäljningen av Swebus 1996, som ett led i kon-
centrationen till kärnverksamheten, innebär för Sta-
tens järnvägar ( SJ) att antalet anställda minskade
med 6 500 personer inom koncernen. Som en effekt
av den ekonomiska situation som rådde 1996 beslu-
tade SJ vid årsskiftet 1996/97 att genomföra ett åt-
gärdsprogram för att anpassa verksamheten till rå-
dande efterfrågan. Sammanlagt omfattar program-
met personalminskningar på cirka 1 500 anställda
under 1997 och första halvåret 1998. Inga ytterligare
förändringar bedöms uppkomma 1998 för SJ:s del.

Ett minskat bidragsanslag föreslås för Sveriges me-
teorologiska och hydrologiska institut (SMHI), vilket
i kombination med vissa kostnadsökningar bedöms
kunna medföra att ett tjugotal personer riskerar upp-
sägning under 1998. De personalpolitiska konsek-
venserna under de därpå följande budgetåren kan
f.n. ej bedömas.

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)
redovisar i delårsrapporten en prognos för budget-
året 1997 som visar ett underskott i verksamheten på
3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av detta under-
skott och den föreslagna anslagsramen kan det inte
uteslutas att personalminskningar kommer att krävas
under 1998.1 dagsläget kan dock inget sägas om om-
fattningen av eventuella personalminskningar.

Finansdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Inom Statistiska centralbyrån (SCB) kommer ut-
vecklingen under den kommande treårsperioden att
innebära en försatt minskning av personal finansie-
rad genom anslag. Det totala personalbehovet är be-
roende av uppdragsverksamhetens utveckling. Fort-
sätter den positiva utvecklingen av uppdrags-
finansierad verksamhet, kan personalminskningarna
som följd av anslagsminskningen begränsas. Vid
oförändrad uppdragsvolym kan en minskning av
personalvolymen med ett 20-tal personer per år er-
fordras för att klara besparingskraven. Detta bör
kunna ske inom ramen för naturlig avgång.

Vid Sveriges inträde i EU ställdes Tullverket inför
en omfattande förändring av sin verksamhet. Ar-
betsvolymerna minskade krafigt, främst avseende
klarering och ett helt nytt regelverk infördes. Som en
följd av detta beslutade riksdagen att anpassa Tull-

verkets dimensionering efter de nya förutsättningarna
(prop. 19994/95:100 bil. 8, bet. 1994/95: SkU23 och
33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär att anslaget
minskades med 288 miljoner kronor under en två-
årsperiod. Verket fick även en ny organisation från
och med den 1 juli 1995 och personalstyrkan reduce-
rades med cirka 820 personer. Den nya organisatio-
nen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450
årsarbetskrafter. Tullverkets dimensionering och or-
ganisation är för närvarande föremål för en utvärde-
ring i enlighet med Skatteutskottets betänkande
(1994/95:SkU23).

Med anledning av nya arbetsrutiner och ny orga-
nisation för Riksgäldskontoret har sammanlagt 12
befattningshavare sagts upp under budgetåret
1995/96 på grund av arbetsbrist. Inberäknat de be-
fattningshavare som sagts upp tidigare under budget-
året har sammanlagt 30 personer lämnat kontoret
under 1995/96. En mindre organisationsförändring
och behov av kompetenstilllskott har medfört att
kontoret nyanställt 9 personer. Den sammanlagda
personalminskningen under budgetåret 1995/96
uppgår således till 21 personer. Enligt Riksgäldskon-
torets bedömning kommer en minskning av fast an-
ställd personal att ske med 10 personer under åren
1997 - 2000. Under åren 1997-1999 bedömer kon-
toret att det krävs ett tillskott på 15 tidsbegränsat
anställda i samband med introducering av nytt låne-
instrument. Riksgäldskontoret bedömer att detta till-
fälliga personaltillskott kan avvecklas efter två år

För Riksskatteverkets (RSV) del pekar nuvarande
siffror på att prognosen om en personalminskning
om 207 årsarbetskrafter 1997 står sig. För 1998 re-
dovisas en ny bedömning, enligt vilken perso-
nalminskningen kommer att uppgå till i storleksord-
ningen 150-200 årsarbetskrafter, istället för den
tidigare prognosen om 5 årsarbetskrafter. 1999 års
prognos om en minskning med 256 årsarbetskrafter
ligger fast. Eventuella personalkonsekvenser i sam-
band med en kommande regionalisering ligger utan-
för dessa prognoser.

Arbetsgivarverket har nyligen sett över sin organi-
sation. Organisationsöversynen kommer sannolikt
att leda till en personalminskning.

Lokalförsörjningsverket läggs ned fr.o.m. den 1
januari 1998 och verksamheten avvecklas. Uppgif-
terna att lämna stöd till regeringen i budgetarbetet
samt förvaltning och avveckling av tomma lokaler
läggs på Statskontoret. Dessa uppgifter bedöms krä-
va högst 5-6 årsarbetskrafter av Lokalförsörjnings-
verkets cirka 35 anställda.

Statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och en
ny myndighet inrättas. Den statliga produktionen av
ekonomi- och personaladministrativa system och
stödtjänster samordnas och integreras i den nya
myndigheten. Regeringen avser att tillsätta en organi-
sationskommitté för att dels föreslå vilka verksamhe-
ter som skall ingå, dels hur den nya myndigheten
skall organiseras samt genomföra de praktiska förbe-

152

PROP. 1997/98:1

redelser som krävs för att den nya organisationen
skall kunna verka tidigast från den 1 juli 1998. De
myndigheter som främst berörs är Riksrevisionsver-
ket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV).

I utredningen om Reformerad stabsorganisation
(SOU 1997:80) görs bedömningen att det finns för-
utsättningar att lokalisera tillkommande aktualise-
rings verksamhet inom ramen för SPV:s pen-
sionsverksamhet till Söderhamn. Regeringen delar
denna bedömning och avser att fatta beslut om att
verksamhet motsvarande cirka 50 arbetstillfällen un-
der två år skall förläggas till Söderhamn.

Utbildningsdepartementet redovisar följande be-
dömningar.

Strukturförändringar eller bespringar inom sko-
lområdet har under innevarande år inte inneburit
några personalförändringar inom staten. Skolverket
övertar fr.o.m. 1998 ansvaret för förskoleveksamhe-
ten och skolbarnsomsorgen vilket innebär ett vidgat
ansvarsområde som kommer att kräva personalför-
stärkningar.

Budgetpropositionen för 1997 innehöll förslag in-
om högskoleområdet på såväl besparingar på per ca-
pita, ersättningen i grundutbildningen som en ut-
byggnad av antalet platser. Totalt sett innebär det att
personalut- vecklingen vid universiteten och hög-
skolorna i mycket liten grad påverkas. Den fortsatta
utbyggnaden av högskolan - 1998 och framåt - lik-
som nyetableringar av högskolor kommer att innebä-
ra att antalet anställda i högskolan kommer att öka.

De besparingar som görs på forskningsråden
kompenseras totalt sett mer än väl av de ökade sats-
ningarna från de olika forskningsstiftelsem. Föränd-
ringar i stiftelselagarna har medfört större samverkan
mellan stiftelserna, forskningsråden och sektorsorga-
nen. Totalt kommer forskningssystemet att tillföras
med i storleksordningen 1,5 miljarder kronor per år
från de olika forskningsstiftelserna. Detta kan jämfö-
ras med besparingar på totalt 1,1 miljarder kronor,
varav cirka 560 miljoner kronor inom Utbildnings-
departementets verksamhetsområde för år 1998 och
framåt. Detta innebär att de beslutade besparingarna
inte i någon nämnvärd utsträckning bör ge negativa
effekter på sysselsättningen.

Rådet för forskning om universitet och högskolor
kommer att avvecklas fr.o.m. budgetåret 1998. To-
talt berörs knappt 1,5 årsarbetskrafter.

Jordbruksdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Antalet anställda vid Statens jordbruksverk ökade
under år 1996 med 50 personer jämfört med året in-
nan. Administrationen av den gemensamma jord-
brukspolitiken, vilket bl.a. innefattar stödutbetal-
ningar och kontrollåtgärder i enlighet med EU:s
förordningar på området, har föranlett personal-
förstärkningen. Under innevarande år beräknas per-
sonalstyrkan behöva förstärkas med uppskattnings-

vis ytterligare 20 personer p.g.a. att nya stödformer
införts. Även för den kommande treårsperioden be-
räknas tills vidare en viss resursförstärkning krävas
p.g.a. utbyggnaden av miljöprogrammet. Regeringen
har för avsikt att tillsätta en utredning som ser över
jordbruksadministrationen vilken kan komma att
påverka personalsituationen.

Distriktsveterinärorganisationen, för vilken Sta-
tens jordbruksverk är chefsmyndighet, omorganise-
rades den 1 juli 1995. Som en följd av detta valde
cirka 90 veterinärer att lämna organisationen för att
istället arbeta på privat basis. För innevarande år lik-
som för den kommande treårsperioden bedöms per-
sonalstyrkan ligga kvar på nuvarande, lägre nivå.

Antalet anställda vid Fiskeriverket var oförändrat
under år 1996 i jämförelse med året innan. Anslaget
minskades med 10 procent för år 1997. Som en föjd
av detta har 16 personer sagts upp, men p.g.a. långa
uppsägningstider inträffar personalminskningarna
först år 1998. För år 1998 planeras dock en satsning
på fiskevård samtidigt som satellitkontroll inom fis-
kets område införs till föjd av EU-regler, vilket torde
dämpa den tidigare aviserade personalminskningen
vid verket. För närvarande pågår en utredning av fis-
keriadministrationen vilken kan komma att påverka
personalsituationen på verket.

Statens livsmedelsverk utökade personalstyrkan
med 35 personer under år 1996, bl.a. som en kon-
sekvens av EU-medlemskapet. För kommande tre-
årsperiod är dock bedömningen att antalet anställda
vid verket måste minska med cirka 30 personer för
att anpassa kostnaderna till tilldelade medel.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ålades kraftiga
besparingar budgetåret 1995/96. Nästan 190 perso-
ner sades då upp, men p.g.a uppsägningstider avslu-
tas dessa anställningar först under innevarande år.
SLU omfattas av utbyggnaden av antalet högskole-
platser som aviserades i den ekonomiska vårproposi-
tionen. Det innebär ett ökat behov av lärare m.m. år
1998 och framåt.

Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande
bedömningar.

Arbetsmarknadsverket har gjort en stor organisa-
tionsförändring som innebär att administrativa stöd-
funktioner för hela landet från och med den 1 janua-
ri 1997 samordnas i organisationen AMS Tjänster.
Omorganisationen innebär att nya ansvars- och roll-
fördelningar etableras inom AMS och vid länsarbets-
nämnderna samt nya krav på kompetens och för-
hållningssätt inom organisationen. Den nya
organisationen möjliggör både omedelbara och suc-
cessiva besparingar inom AMS och länsarbetsnämn-
derna.

Vid Arbetarskyddsverket har en minskning med
34 årsarbetskrafter skett under budgetåret 1997. För
budgetåret 1998 förutses en personalminskning med
9 årsarbetskrafter. Budgetåren 1999-2000 kan för
närvarande inga förändringar förutses.

153

PROP. 1997/98:1

För Arbetslivsinstitutets del planeras inga perso-
nalminskningar under budgetåret 1997. Minskat an-
slag med 5,6 miljoner kronor för 1998 kan föranleda
presonalminskningar. Institutet planerar för viss om-
organisation. Inga förändringar kan för närvarande
förutses budgetåren 1999-2000.

Rådet för arbetslivsforskning planerar inga perso-
nalminskningar 1997.1 stället avser rådet att göra en
långsiktig besparing genom att minska sitt lokal-
innehav. Budgetåret 1998 kan minskat anslag med
cirka 900 000 kronor föranleda personalminskning-
ar. Inga förändringar kan fär närvarande förutses
1999-2000.

Arbetsdomstolen beräknar kunna bibehålla orga-
nisationen 1997 genom att använda anslagssparande
från föregånde budgetår. Budgetåret 1998 kommer
man sannolikt att behöva minska med en eller två
assessorskompetenta sekreterare. Inga förändringar
kan för närvarande förutses 1999-2000.

Jämställdhetsombudsmannen har under budget-
året 1997 nyanställt fem personer.

Kulturdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Vid Riksantikvarieämbetet (RAA) och Statens his-
toriska museer (SHMM) har totalt 34 personer sagts
upp år 1996, varav 11 under andra halvåret. Upp-
sägningarna berodde främst på minskade infrastruk-
turarbeten som ledde till nedläggning av uppdrags-
verksamheten i Visby (21 personer) och neddrag-
ningar på uppdragsverksamheten inom mittområdet
(10 personer). Efter en omorganistion inom RAA sa-
des 3 personer upp.

Inför 1998 års besparingskrav m.m. har RAA och
SHMM under våren 1997 sagt upp 15 personer som
samtliga har ett års uppsägningstid. Av dessa var 9
personer anställda inom RAA och 4 personer på
SHMM. Olika besparingsåtgärder diskuteras inom
myndigheten, möjligen kan resultatet innebära att
fler personer måste sägas upp. Under år 1997 har
organisationsarbetet för den avgiftsfinansierade upp-
dragsverksamheten lett till att cirka 40 personer, bå-
de arkeologer och administrativ personal, har sagts
upp. Syftet med uppsägningarna är att skapa en lång-
siktig balans mellan resurser och kostnader mot bak-
grund av kraftigt vikande uppdragsunderlag. Upp-
sägningstider ininebär att effekten av
nedskärningarna kommer att visa sig först år 1998.

I januari 1998 bildar SHMM en egen myndighet.
Det kommer med stor sannolikhet att medföra en
översyn av organisationen.

Naturhistoriska riksmuseet har beroende på me-
delsbrist under första halvåret 1997 sagt upp och va-
kantsatt 36 tjänster, varav 17 lönebidragsanställda.
Ytterligare vakantsättningar och uppsägningar kan
bli aktuella beroende på medelstilldelningen.

Statens musiksamlingar har, till följd av de mins-
kade bidrag som annonserades i budgetpropositionen
för 1997, sammanlagt sagt upp och vakantsatt 4 an-

ställningar under budgetåret 1995/96 och 2 anställ-
ningar under budgetåret 1997.

Närings- och handelsdepartementet redovisar följan-
de bedömningar.

Kommerskollegiet har minskat sina anställda till
följd av de besparingskrav som ställts. Kollegiet räk-
nar med att antalet anställda minskar från cirka 95
år 1997 till 88 år 2000. Nedgången i antalet anställ-
da beräknas kunna ske genom att uppkomna vakan-
ser inte återbesätts.

Hittills genomförda besparingar har för Konkur-
rensverkets del inte inneburit några uppsägningar av
personal. Verket har i besparingssyfte emellertid av-
stått från vissa nyrekryteringar vid uppkomna vakan-
ser. Beräkningar av utgifter och anslagstilldelning för
Konkurrensverkets förvaltningskostnader under pe-
rioden 1998-2000 pekar dock mot att ett underskott
kan komma att uppstå fr.o.m. 1999 för att sedan
öka ytterligare under det följande året. En anpass-
ning av verkets personalstyrka kan således bli aktuell
och uppskattningsvis torde riktmärket för antalet
årsarbetskrafter år 2000 behöva justeras ned från
dagens 121 till cirka 100.

Riksdagen beslutade i juni 1997 (prop. 1996/
97:84, bet. NU1996/97:NU12, rskr. 1996/97:xxx)
att en särskild energimyndighet skall inrättas den 1
januari 1998. Till denna myndighet skall föras mer-
parten av myndighetsfunktionerna på energiområdet
och då främst från Närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK). Eftersom förändringen är att be-
trakta som verksamhetsövergång har den personal
som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå
över till den nya myndigheten. Inrättandet av den
nya myndigheten bedöms inte leda till att personal
friställs. Regeringen beslutade i mars 1997 att till-
kalla en särskild utredare med uppgift att förbereda
inrättandet av den nya myndigheten. Utredaren skall
enligt direktiven senast den 15 september 1997 läm-
na förslag till organisation, uppgifter, bemanning,
kompetens och arbetsformer m.m. för den nya myn-
digheten.

Patent- och registreringsverket (PRV) är mitt i en
stor satsning på att förnya sitt nuvarande IT-system.
Detta innebär att arbete kan utövas effektivare och
att det kommer att vara ett behov av mindre perso-
nal i framtiden. Exakt vad detta kommer att innebä-
ra är för närvarande svårt att överblicka.

Regeringen har beslutat att utlokalisera PRV:s va-
rumärkesavdelning från Stockholm till Söderhamn.
Utlokaliseringen skall vara genomförd den 1 juli
1999. Det kommer förmodligen att vara en mycket
liten del av nuvarande styrka (cirka 90 personer) som
kommer att flytta med till Söderhamn och denna
personal måste därför ersättas med nyrekryteringar.

Statens geologiska undersökningar (SGU) har på
grund av budgetnedskärningar och ett allmänt högt
kostnadsläge sagt upp 29 personer som kommer att
sluta under 1998. Verksamheten och ekonomin skall

154

PROP. 1997/98:1

enligt planerna vara i balans år 2001. Regeringen fö-
reslog i 1997 års ekonomiska vårproposition att SGU
och Statens oljelager (SOL) skall gå samman till en
myndighet den 1 januari 1998 med syftet att få en
effektiv avveckling av oljelagringsansläggningarna
under långsiktigt stabila former. Detta är att betrakta
som en verksamhetsövergång och den berör cirka 55
personer. Regeringen föreslår i budgetpropositionen
att uppgifter om miljösäkring av Adakgruvan förs
över från NUTEK till SGU per den 1 januari 1998.

Inrikesdepartementet redovisar följande bedöm-
ningar.

Genomförda rationaliseringar inom lantmäteri-
området har medfört personalreduceringar under år
1996 på totalt cirka 110 personer. Fortsatta rationa-
liseringar under åren 1997 och 1998 beräknas enligt
Lantmäteriverket innebära personalreduceringar med
i storleksordningen 750 personer. Minskningen av
antalet anställda sker främst som en föjd av minskad
orderingång i uppdragsverksamheten och att en ny
och effektivare arbetsprocess införs i fastighetsbild-
ningsverksamheten.

Vid länsstyrelserna beräknas antalet anställda
minska med cirka 150 personer under år 1997 och
cirka 100 personer år 1998. Det är svårt att nu be-
döma personalminskningarnas omfattning de när-
maste åren. Flera länsstyrelser har redan tidigare pla-
nerat sina personalminskningar för hela
mandatperioden. Flertalet länsstyrelser har ett an-
slagssparande som tas i anspråk vid neddragning av
resurser.

De personalpolitiska konsekvenserna av den in-
tegrationspolitiska proposition som lämnas samtidigt
med bugetpropositionen kan inte fastställas defini-
tivt. En ny integrationsmyndighet föreslås inrättas
som delvis eller i i modifierad form tar över den in-
tegrationsverksamhet som idag bedrivs av Statens
invandrarverk. Den organisationskommitté som skall
tillsättas skall utreda den närmare organisationen av
myndigheten. Förslaget i betänkandet Lika möjlighe-
ter (SOU 1997:82) innebär emellertid att den integra-
tionsverksamhet som idag bedrivs av invandrarverket
berör cirka 80 anställda. Den nya myndigheten be-
räknas ha cirka 100 anställda, dvs. ett nettotillskott
på 20 personer. Myndigheten kommer att ha vissa
nya kompetensbehov. En annan faktor som kan
komma att påverka den berörda personalen är den
nya myndighetens lokalisering. Denna fråga är ännu
inte avgjord. Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring skall inordnas i den nya myndigheten med en i
myndigheten självständig ställning. Denna förändring
förväntas inte påverka antalet anställda.

Miljödepartementet redovisar följande bedömningar.

Vid Statens naturvårdsverk är en minskning av
personalen erforderlig för att klara besparingskraven.
Detta sker genom indragning av tillfälligt anställd
personal, pensioneringar och naturlig avgång. Totalt

beräknas personalen minskas med cirka 70 personer
under perioden 1995/96 - 1999 till följd av bespa-
ringarna.

Kemikalieinspektionen räknar med personalbe-
sparingar på 2 personer per år under perioden 1998-
2000, dvs. totalt 6.

Koncessionsnämnden för miljöskydd planeras
upphöra från år 1999. Uppgifterna och personalre-
surserna (cirka 30 personer) förs då över till domstol-
sväsendet i enlighet med regeringens beslut om lag-
rådsremiss om en miljöbalk.

Som en följd av energiöverenskommelsen och be-
slutet om kämkraftsawecklingen krävs en förstärk-
ning av strålskydds- och kämsäkerhetsverksamheten.
Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftsin-
spektion beräknas behöva ytterligare 9 respektive 12
nya handläggare.

155

Vissa skattefrågor

PROP. 1997/98:1

8 Vissa skattefrågor

8.1 Inledning

Regeringen redovisar i denna proposition olika för-
slag på skatte- och avgiftsområdet med effekter för
budgetåret 1998 och de därpå följande budgetåren.

På socialavgiftsområdet lämnas förslag om en för-
ändrad avgiftsstruktur och om en förändring av det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och all-
män löneavgift. I anslutning härtill lämnas också vis-
sa förslag om justeringar av den särskilda löneskatten
och den särskilda premieskatten för grupplivförsäk-
ring m.m.

Vissa justeringar i förmögenhetsbeskattningen fö-
reslås.

Avdragen för kostnader för resor till och från ar-
betet och för resor i tjänsten föreslås höjda. Gränsen
för icke avdragsgilla kostnader för resor föreslås
höjd.

Förslag lämnas om en förlängning av den period
under vilken skattereduktion för reparationer på bo-
stadshus kan medges.

Regeringen redovisar, utan att lämna några för-
slag, sin bedömning av inkomstskattens utformning
efter år 1998.1 bilaga 6 till propositionen lämnar re-
geringen sin slutliga värdering av 1990-91 års skatte-
reform.

Vidare redovisar regeringen sin syn på dels frågan
om ökad miljörelatering av skattesystemet, dels frå-
gan om beskattning av tjänster.

I detta avsnitt redovisar regeringen sin syn på ett
antal energiskattefrågor.

I 1997 års vårproposition (prop. 1996/97:150, av-
snitt 7.3.2) aviserade regeringen en särskild skatte-
stimulans för att underlätta omställningen till använ-
dande av förnybara energikällor. Det gäller ett tids-
begränsat direktavdrag för investeringar i anlägg-
ningar för värme- och kraftvärmeproduktion som
använder förnybara energikällor samt för investe-
ringar i distributionsnät från sådana anläggningar.
Ett förslag till en sådan skattestimulans bereds nu
inom regeringskansliet. Sedan godkännande inhäm-
tats från EG-kommissionen enligt statsstödsreglerna

avser regeringen att snarast återkomma till riksdagen
med förslag.

Ärendet och dess beredning

Vid beredningen av lagförslagen avseende förmögen-
hetsskatten och reseavdragen har synpunkter under
hand inhämtats från Riksskatteverket. Vad gäller
kontrolluppgiftsskyldigheten för upplupen avkast-
ning på fordringar har synpunkter inkommit från
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlare-
föreningen. En promemoria med förslag till föränd-
rad avgiftsstruktur på socialavgiftsområdet har un-
derhand tillställts Riksskatteverket och Riksförsäk-
ringsverket för synpunkter.

Lagrådet

Lagförslagen i denna proposition, med undantag för
de avseende förmögenhetsskatten, avser ändrade av-
gifts- och skattesatser och andra justeringar av tek-
niskt sett enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt rege-
ringens bedömning därför av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Lagförslagen avseende förmögenhetsskatten är av
sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande normalt
borde inhämtas. En lagrådsgranskning i denna del
skulle emellertid innebära att ett förslag inte skulle
kunna lämnas i sådan tid att det vore möjligt att
åstadkomma en ändring av lagreglerna före årsskif-
tet. Det är av synnerlig vikt att de föreslagna änd-
ringarna i förmögenhetsbeskattningen genomförs till
1998 års taxering. Med hänsyn till att Lagrådets hö-
rande skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling
har därför Lagrådets yttrande inte inhämtats.

8.2 Allmänna överväganden

Flera olika centrala skattepolitiska frågor har varit
föremål för utredning de senaste åren. I första hand
handlar det om 1990-91 års skattereform. I denna

159

PROP. 1997/98:1

reform betonades starkt önskvärdheten av ett lik-
formigt skattesystem där skatternas styrande inver-
kan på olika ekonomiska val begränsas.

Under senare år har delvis nya frågor aktualiserats
i skattepolitiken. En bidragande orsak till detta har
varit depressionen i början av 1990-talet och den ar-
betslöshet som då växte fram. Frågan om skatternas
roll i sysselsättningspolitiken kom att få ökad bety-
delse.

Under samma period har miljöfrågorna blivit allt
mer betydelsefulla. Frågan om skatternas roll som
ekonomiskt styrmedel och som ett instrument i arbe-
tet för ett ekologiskt hållbart samhälle har fått allt
större uppmärksamhet.

Regeringen ger i denna proposition sin värdering
av 1990-91 års skattereform. Redovisningen lämnas i
bilaga 6 till propositionen. Bland annat med anled-
ning av denna redovisning återkommer regeringen
här till utformningen av inkomstskatterna efter år
1998.

Frågan om skatternas miljöstyrande roll och den
koppling som har gjorts till sysselsättningsfrågan som
aktualiserats i debatten kring skatteväxling har ut-
retts av Skatteväxlingskommittén. Frågan om det
önskvärda i att genom skatteåtgärder riktade mot
tjänstesektorn förbättra sysselsättningen och välfär-
den har utretts av Tjänstebeskattningsutredningen.
Regeringen gör här en bedömning av de övervägan-
den och förslag som redovisats av dessa utredningar.

8.2.1 Inkomstskatten efter 1998

Regeringen lämnar i bilaga 6 sin slutliga värdering av
1990-91 års skattereform. Av denna framgår att det
fördelningsmässiga utfallet för hushåll med högst in-
komster avviker från de bedömningar som gjordes i
reformpropositionen (1989/90:110). I detta sam-
manhang kan också noteras att de barnbidragshöj-
ningar som avsågs ske som en integrerad del av skat-
tereformen och som syftade till att ge ett tillfreds-
ställande fördelningsmässigt utfall inte kom att för-
verkligas fullt ut.

Av bilagan framgår också att det inte är möjligt
att hävda att skattereformen var fullt ut finansierad,
även om det för många av de områden där en under-
finansiering tidigare kunde konstateras finns starka
tendenser till återhämtning. Det gäller kapitalin-
komstbeskattningen, men särskilt företagsbeskatt-
ningen. Det är också sannolikt att de i reformen för-
utsedda dynamiska effekterna till vissa delar har
realiserats med positiva effekter på skatteinkomster-
na.

Av intresse är dock att det inte finns något under-
lag för att frångå en tidigare bedömning om en un-
derfinansiering på i storleksordningen 6 miljarder
kronor som en följd av att skattesatserna för indivi-
der sänktes.

Det förhållandet att den i skattereformen avsedda
höjningen av barnbidragen ej helt kom att förverkli-
gas kan ses som en förtida korrigering av den under-
finansiering som senare kunde konstateras för refor-
mens första år. Detta och den reducering av
barnbidraget som senare skett som en del av sane-
ringsprogrammet har isolerat betraktat givit negativa
fördelningseffekter, genom att den negativa inverkan
varit störst för hushåll med lägst inkomster och för
barnfamiljerna.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen i annat
sammanhang i denna proposition att barnbidraget
höjs från den 1 januari 1998. Detta bidrar till att
förbättra fördelningsprofilen i linje med vad som
åsyftades i skattereformen.

Som ett led i saneringsprogrammet beslutade riks-
dagen hösten 1994 om en tillfällig höjning av den
statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster från 20
till 25 procent under åren 1995-1998. Denna värn-
skatt har bidragit till en tillfredsställande fördel-
ningsprofil på saneringsprogrammet.

I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör
värnskatten 1998.

Mot bakgrund av redovisningen i bilaga 6 finns
anledning att göra en fördelningspolitisk korrigering
av skattereformen utöver höjningen av barnbidraget.
De bedömningar i finansieringsfrågan som redovisas
i bilagan talar för att denna korrigering görs genom
förändringar i skatten på förvärvsinkomster. Det är
dock angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete
och att undvika alltför höga marginaleffekter för fler-
talet av de skattskyldiga med förvärvsinkomster.

För 1998 kan antalet skattskyldiga med för-
värvsinkomster som betalar statlig inkomstskatt, in-
klusive värnskatt, beräknas till 1 270 000 personer
eller till drygt 18 procent av denna grupp (se under-
bilagan till bilaga 6). Den fördelningspolitiska korri-
geringen bör endast omfatta en mindre del av denna
grupp och beröra inkomsttagare med förvärvsin-
komster överstigande ca 30 000 kronor per månad.
En sådan åtgärd skulle komma att beröra omkring
300 000 personer eller ca 4 procent av de skattskyl-
diga med förvärvsinkomster. Regeringen avser att i
1998 års ekonomiska vårproposition presentera för-
slag med denna innebörd.

I skattereformen var det en uttalad ambition att
15 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkoms-
ter skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta
grundbeloppet (för närvarande 200 kronor). Av re-
dovisningen i bilaga 6 framgår att så inte varit fallet
med undantag för år 1995. När ekonomiskt utrym-
me föreligger bör inkomstskatten ändras så att det
nyss nämnda målet uppnås.

Utöver de åtgärder som nu aviserats bör möjlighe-
ten av skattesänkningar för personer i normala in-
komstlägen prövas. Åtgärderna bör vara fullt finan-
sierade och prövas mot den inverkan de kan ha på
sysselsättning och arbetslöshet.

160

PROP. 1997/98:1

8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna

I början av detta år lämnade Skatteväxlingskommit-
tén sitt betänkande Skatter, miljö och sysselsättning
(SOU 1997:11). En ökad miljörelatering av skatte-
systemet förordas. Bl.a. presenteras en principskiss
till ett nytt energiskattesystem. Kommittén analyserar
grundligt vad en växling från skatt på arbete till mil-
jörelaterade skatter kan innebära. En selektiv skatte-
växling, där skattesänkningarna riktas mot vissa sek-
torer, anses av kommittén ha större möjligheter än en
generell skatteväxling att minska arbetslösheten och
därmed öka välfärden.

Enligt regeringen är en fortsatt miljörelatering av
skattesystemet önskvärd. Om åtgärderna utformas
på rätt sätt kan de bidra till en ekonomiskt effektiva-
re användning av våra resurser. En ökad användning
av skatter som ekonomiska styrmedel kan begränsa
olika slag av negativ miljöpåverkan. Om de skatter
som tas ut på detta sätt under en övergångstid gene-
rerar intäkter kan dessa användas för att reducera
skatter som verkar snedvridande på resursanvänd-
ningen. Det gäller här olika skatter på arbete. 1990
års skattereform var ett tidigt exempel på skatteväx-
ling.

I vilken takt miljörelateringen kan öka beror av
utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste ta hänsyn
till de konkurrensvillkor som gäller för små öppna
ekonomier. Regeringen anser det angeläget att en
fortsatt miljörelatering av de svenska skatterna åtföljs
av liknande utveckling i vår omvärld. Sverige är där-
för pådrivande i det internationella arbetet och efter-
strävar gemensamma system för ekonomiska styr-
medel.

Kommittén konstaterar att förändringar av miljö-
relaterade skatter kommer att ge upphov till en
strukturomvandling. För att denna skall kunna ske
utan negativa konsekvenser bör förändringarna vara
långsiktiga och ha en bred förankring samt införas
stegvis. Effekterna på investeringar, tillväxt, och in-
komstfördelning måste beaktas, liksom regionala ef-
fekter. Regeringen instämmer i detta och anser att
varje förändring måste föregås av en noggrann ana-
lys.

Kommittén förordar en selektiv skatteväxling där
arbetsgivaravgifterna sänks i de sektorer som har
störst potential för ökad sysselsättning, exempelvis
tjänstesektorn. Regeringen anser dock att eventuella
sänkningar av arbetsgivaravgifterna bör utvärderas
noggrant så att syftet med sänkningen uppfylls.
Tjänstebeskattningsutredningen har också behandlat
denna fråga och regeringen återkommer i nästa av-
snitt med en bedömning av utredningens förslag.

I betänkandet finns en rad förslag om förändring-
ar i skattesystemet, bl.a. ges ett förslag till en ny mo-
dell för energibeskattningen. En arbetsgrupp inom
Regeringskansliet skall se över hela energiskattesys-
temet. Utgångspunkten för denna översyn utgörs av
kommitténs förslag. Ambitionen är att skapa ett

enklare och mer överskådligt system med en klarare
uppdelning mellan skatternas fiskala och miljösty-
rande roller.

8.2.3 Beskattningen av tjänster

I betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning
(SOU 1997:17) presenterade Tjänstebeskattningsut-
redningen en utförlig och perspektivrik analys av
förutsättningarna för tjänsteproduktion och av olika
problem vid beskattningen av tjänster.

Utredningen rekommenderar bl.a. att en skattere-
duktion på 30 procent av arbetskostnaden införs för
privatpersoner som låter reparera, bygga om eller
bygga till småhus eller bostadsrätter. Vidare föreslås
att arbetsgivaravgifter och egenföretagarnas socialav-
gifter slopas i produktionen av tjänster som kan an-
tas vara nära alternativ till hemarbete och svart arbe-
te. Til! denna grupp av tjänster hör, enligt utred-
ningen, reparationer av bilar och hushållsartiklar,
serveringstjänster, persontransporter och städtjänster
som köps av hushållen.

Utredningens olika förslag beräknas sammantaget
leda till en betydande offentlig-finansiell kostnad på

4,6 miljarder kronor. Finansiering föreslås ske med
sänkt grundavdrag, slopat representationsavdrag,
höjd tobaksskatt och höjd reavinstskatt på privatbo-
städer. Enligt utredningen kan förslagen öka syssel-
sättningen med omkring 40 000 personer.

Regeringen kan instämma i utredningens analys
av de effektivitets- och specialiseringsvinster som för-
slagen kan medföra. Skattesänkningar som riktas
mot grupper och sektorer med mindre flexibla löner
kan påverka sysselsättningen positivt. Regeringen an-
ser därför att en budgetneutral omläggning av skatte-
systemet av den typ som utredningen föreslår kan
öka sysselsättningen. Det finns däremot anledning att
vara skeptisk till storleken på den sysselsättningsef-
fekt som utredningen beräknar.

Särbehandlingen av vissa branscher ger upphov till
olika gränsdragningsproblem. Avgränsningen måste
vara utformad så att snedvridningen av konkurrens-
förhållandena till den övriga ekonomin minimeras.

Ett annat problem gäller nedsättningen av soci-
alavgifter för näringsidkare som bedriver blandad
verksamhet, dvs. såväl sådan verksamhet som skall
ges en förmånlig skattebehandling som annan verk-
samhet.

Utredningens förslag innebär att man inför ytterli-
gare en grund för differentiering av socialavgifterna.
För närvarande finns redan differentiering med avse-
ende på regioner och företagsstorlek. Vad detta be-
tyder för det totala avgiftssystemet är otillräckligt
belyst i utredningen och måste beaktas vid en fortsatt
beredning.

Regeringen kan inte ansluta sig till utredningens
förslag till finansiering. En sänkning av grundavdra-

6 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

161

PROP. 1997/98:1

get kan minska arbetskraftsdeltagandet och syssel-
sättningen. Dessutom är inte fördelningseffekterna
acceptabla eftersom ett sänkt grundavdrag innebär
en proportionellt större belastning för låginkomstta-
gare. En anpassning av tobaksskatten till EU:s mini-
miskattekrav har nyligen genomförts. Någon ytterli-
gare höjning av tobaksskatten är för närvarande inte
tänkbar. Inte heller ett slopande av representa-
tionsavdraget är invändningsfritt. I den fortsatta be-
redningen ingår därför att ta fram förslag på lämplig
alternativ finansiering.

Utredningen föreslår vidare att den nuvarande
skyldigheten för privatpersoner att göra avdrag för
preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på er-
sättningar till uppdragstagare som betalar A-skatt
och som uppgår till minst 10 000 kronor tas bort. I
stället bör den som betalar A-skatt och mottar er-
sättning för arbete från en privatperson åläggas skyl-
dighet att betala preliminärskatt och egenavgifter för
sådana ersättningar.

Regeringen delar utredningens bedömning att för-
slaget medför administrativa förenklingar och lättna-
der för uppdragsgivaren i förhållande till gällande
regler. Bestämmelserna om uppdragsgivares kon-
trolluppgiftsskyldighet måste dock bli föremål för
fortsatt beredning. Skatteförvaltningen måste dess-
utom ges möjlighet att anpassa sina administrativa
rutiner till ett förenklat system för avgifts- och skat-
teredovisning. Ett eventuellt genomförande av ett
förenklat system är därför aktuellt först år 1999.

Regeringen anser att ett sådant arbete är angeläget. I
avvaktan på detta bör dock viss ändring göras i reg-
lerna om utfärdande av F-skattsedel.

Vid prövning av en ansökan om F-skattsedel gör
skattemyndigheten en preliminär bedömning om den
skattskyldiges inkomster av den uppgivna verksam-
heten vid taxeringen kommer att behandlas som in-
komst av tjänst eller inkomst av näringsverksamhet.
Bedöms verksamheten vara inkomst av tjänst skall
någon F-skattsedel inte utfärdas.

Erfarenheterna från F-skattereformen är i allt vä-
sentligt positiva. Reglerna har på ett påtagligt sätt
underlättat bedömningen av vem som skall göra
skatteavdrag och betala sociala avgifter. Det har
emellertid uppmärksammats att regelsystemet i vissa
fall kan lägga hinder i vägen för den som avser att
starta en egen verksamhet. Visserligen krävs för att få
F-skattsedel endast att den skattskyldige kan antas
komma att bedriva näringsverksamhet. Ar det vid
ansökningstillfället oklart om den verksamhet den
skattskyldige avser att bedriva är att bedöma som
näringsverksamhet kan det dock vara svårt att få F-
skattsedel. Regeringen avser därför i syfte att under-
lätta nyföretagande senare i höst lägga fram förslag
till förändringar i reglerna om utfärdande av F-
skattsedel.

8.2.4 Nya regler för utfärdande av

F-skattsedel

Nuvarande regler om skattsedlar har gällt sedan den
1 april 1993. Då knöts skyldigheten att göra skatte-
avdrag och betala sociala avgifter på ersättning för
arbete till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt
- A-skattsedel eller F-skattsedel - som mottagaren av
ersättningen har (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:
SkU29, rskr. 1991/92:292).

Den som har en F-skattsedel betalar själv sin preli-
minära skatt och sina sociala avgifter i form av egen-
avgifter. Som förutsättning för att en F-skattsedel
skall utfärdas gäller att den skattskyldige bedriver
eller kan antas komma att bedriva näringsverksam-
het. I 21 § kommunalskattelagen (1928:370) definie-
ras begreppet näringsverksamhet som yrkesmässig
självständigt bedriven förvärvsverksamhet.

Vad som skall anses vara näringsverksamhet är
sedan länge fastslaget i praxis. En ändring av begrep-
pet näringsverksamhet kräver därför att ett mer om-
fattande arbete görs.

Riksskatteverket har för avsikt att starta ett pro-
jekt som syftar till att kartlägga nuvarande praxis
särskilt med avseende på självständighetskriteriet och
som kan läggas till grund för eventuella ändringar.

8.3 Förändrad avgiftsstruktur

8.3.1 Allmänna utgångspunkter

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:
150 s. 28) aviserades att regeringen avsåg att se över
strukturen på socialavgifterna och återkomma till
riksdagen med förslag om ändringar. En sådan över-
syn har nu gjorts.

En promemoria med lagtext, som i huvudsak
överensstämmer med propositionen, har underhand
tillställts Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket
för synpunkter. Riksskatteverket har tillstyrkt samt-
liga förslag. Riksförsäkringsverket anser att den all-
männa sjukförsäkringsfonden bör behållas för regle-
ring av över- och underskott i sjukförsäkringen men
tillstyrker i övrigt regeringens förslag. Regeringen
lägger i det följande fram förslag till ändrat avgiftsut-
tag samt vissa ändringar i anslutning till dessa.

De allmänna socialförsäkringarna är en hörnsten
för välfärdssamhället. Genom dem tillförsäkras med-
borgarna både en grundtrygghet och en generell in-
komsttrygghet inför sådant som föräldraskap, sjuk-
dom och ålderdom. Försäkringarnas allmänna
karaktär förebygger skillnader i levnadsstandard, och
skapar bättre förutsättningar för en väl fungerande
arbetsmarknad än om motsvarande förmåner och
rättigheter knutits till anställningen. De stärker med-
borgarnas beredskap att med tillförsikt möta föränd-

162

PROP. 1997/98:1

ringar på arbetsmarknaden och att våga byta anställ-
ning och/eller sysselsättning.

Den djupa statsfinansiella krisen under nittiotalets
första år medförde ofrånkomligen en försvagning av
de allmänna socialförsäkringarna. Kostnaderna för
socialförsäkringarna har reducerats genom regelför-
ändringar som bidragit till att begränsa storleken på
utgående förmåner.

En utbredd osäkerhet om de allmänna socialför-
säkringarnas tillförlitlighet och stabilitet medför öka-
de risker för överförsäkring och därmed en felaktig
resursanvändning. Den medför samtidigt att de posi-
tiva effekterna av den allmänna försäkringen försva-
gas. Det är därför angeläget att stärka tilltron till so-
cialförsäkringarna och att trygga en uthållig finan-
siering. Detta förutsätter i sin tur makroekonomisk
stabilitet och sunda statsfinanser.

Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter,
allmänna egenavgifter och allmänna skattemedel.
Totalt uppgår intäkterna från socialavgifter och all-
männa egenavgifter till omkring 90 procent av utgif-
terna för de förmåner som dessa avgifter är avsedda
att finansiera.

Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter för finansiering av den allmänna för-
säkringen och vissa andra sociala ändamål. Avgifter-
na tas ut som arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och be-
räknas på ett underlag som består av lön och andra
skattepliktiga förmåner som en arbetsgivare utger till
anställda. Egenavgifter betalas främst av den som
bedriver näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och
beräknas på ett underlag som består av inkomst av
annat förvärvsarbete. Enligt gällande regler för år
1998 kommer arbetsgivaravgifter att tas ut med
29,22 procent och egenavgifter med 27,55 procent.
Därtill kommer allmän löneavgift enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift med 3,70 procent.

Allmänna egenavgifter tas ut enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter i form av
pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. Pensions-
avgiften används till finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och sjukförsäkringsavgiften till finansie-
ring av sjukförsäkringen enligt samma lag. Allmänna
egenavgifter betalas av den enskilde och beräknas på
ett underlag som består av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete till den del er-
sättningen inte överstiger 7,5 gånger det förhöjda
basbeloppet. För år 1998 uppgår pensionsavgiften till
1 procent och sjukförsäkringsavgiften till 5,95 pro-
cent.

De senaste åren har det gjorts stora förändringar
av regelverken, bl.a. har den allmänna avgiften för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slo-
pats. I stället höjdes den allmänna sjukförsäkringsav-
giften. Denna har också därefter höjts i flera etapper.
Vidare har utgifter flyttats mellan de olika försäk-
ringarna. Det har inneburit att en obalans uppstått i

den meningen att intäkterna från de olika avgifterna
inte motsvarar kostnaderna för motsvarande försäk-
ringar.

Under senare år har inkomsterna från den all-
männa sjukförsäkringsavgiften tillsammans med
sjukförsäkringsavgift i form av arbetsgivar- och egen-
avgift betydligt överstigit utgifterna för de förmåner
dessa avgifter är avsedda att finansiera. Detta är en
konsekvens av att förmånerna inom sjuk- och föräld-
raförsäkringen reducerats till följd av bl.a. införande
av sjuklöneperiod, sänkta ersättningsnivåer, mins-
kande sjuktal m.m. Nivån på sjukförsäkringsavgif-
terna har inte anpassats till denna utveckling, varför
ett överskott uppstått.

Det förhållandet att sjukförsäkringen uppvisar ett
finansiellt överskott har i olika sammanhang uppfat-
tats som ett oskäligt överuttag av avgifter alternativt
som ett utrymme för reformer. Sjukförsäkringen be-
traktas då som mer eller mindre fristående i förhål-
lande till statsbudgeten.

Sjukförsäkringen utgör emellertid en integrerad
del av statsbudgeten. Enligt den finansieringsmodell
som använts har intäkterna från sjukförsäkringsav-
gifterna bokförts tillsammans med andra socialavgif-
ter på inkomsttitel och förmånerna finansierats med
anslagsmedel på budgetens utgiftssida. De besparing-
ar som under de senaste åren gjorts inom försäkring-
en har motiverats av underskottet i de samlade of-
fentliga finanserna, inte av sjukförsäkringens finan-
siella ställning.

Inom folkpensioneringen är å andra sidan sedan
lång tid inkomsterna från folkpensionsavgiften mind-
re än folkpensionsutgifterna. Detta underskott steg
kraftigt när folkpensionsavgiften år 1993 reducera-
des med knappt 2 procentenheter. Denna åtgärd ha-
de emellertid rent stabiliseringspolitiska motiv och
kunde ha avsett någon annan socialavgift.

Allmänt sett har det skett flera förändringar rö-
rande socialförsäkringens förmåner och av socialav-
gifterna som inte varit samordnade. Under- eller
överskott har därför uppstått som inte avspeglar ut-
vecklingen av inkomster eller utgifter inom respektive
försäkring.

Samtidigt sker i flera sammanhang en redovisning
av inkomster och utgifter inom respektive försäk-
ringsgren, som om de vore från statsbudgeten fristå-
ende försäkringar. Enligt regeringens mening har det
uppstått en oklarhet om socialförsäkringens ställning
i förhållande till statsbudgeten.

Det reformerade ålderspensionssystemet är avsett
att vara ett i finansiellt hänseende avskilt system.
Värdet på ålderspensionsförmånema kommer att
anpassas till förändringar i den allmänna inkomstut-
vecklingen och förväntad livslängd på ett sätt som
innebär att inkomsterna från ålderspensionsavgiften
sett över längre perioder alltid kommer att räcka för
utgifterna. Tillfälliga under- eller överskott skall reg-
leras med allmänna pensionsfonden.

163

PROP. 1997/98:1

Graden av autonomi inom sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen behandlades av Sjuk- och ar-
betsskadekommittén. I sitt slutbetänkande En allmän
och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering
(SOU 1996:113) föreslog kommittén att dessa för-
säkringsgrenar ges en högre grad av finansiell auto-
nomi. Enligt kommitténs förslag skulle det inrättas
en fond dit avgiftsintäkterna förs och ur vilken utgif-
terna för ersättning finansieras. Överskott skulle pla-
ceras på kapitalmarknaden och underskott täckas av
upplåning hos Riksgäldskontoret. En liknande ord-
ning gäller i dag för delpensioneringen.

Enligt regeringens bedömning bör, som vi åter-
kommer till i avsnitt 8.3.4, sjukförsäkringen vara en
integrerad del av statsbudgeten. Någon fond bör inte
vara kopplad till försäkringen.

Finansiell autonomi inom socialförsäkringen för-
utsätter att det finns någon form av automatisk an-
passning när avgiftsintäkter och utgifter kommer i
obalans över en längre period. I annat fall medför
autonomin enbart att försäkringen undandras nor-
mal budgetprövning och att nödvändiga beslut skjuts
upp.

Inom ålderspensionssystemet avses denna anpass-
ning ske genom en löpande justering av förmånerna
bl.a. med hänsyn till ekonomisk utveckling och till
förändring i den risk försäkringen hanterar. Detta är
en rimlig ordning eftersom förändringar i förväntad
livslängd sker långsamt. Inom sjukförsäkringen, där
variationerna i bl.a. sjuktal över tiden kan vara för-
hållandevis stora, är en motsvarande automatisk an-
passning av förmånsnivåerna svårare att etablera.
Det skulle bl.a. kunna leda till att stora förändringar
i kompensationsgraden inom t.ex. sjukförsäkringen
äger rum automatiskt. En automatisk anpassning av
avgiftsuttaget skulle å andra sidan medföra att sjuk-
försäkringen vid varaktiga underskott tränger undan
andra offentliga åtaganden utan att detta blir föremål
för explicit prövning.

Enligt regeringens mening bör sjukförsäkringen i
budgethänseende hanteras på samma sätt som övriga
offentliga åtaganden med bl.a. en årlig budgetpröv-
ning. I denna prövning skall självfallet beaktas värdet
av stabila villkor i socialförsäkringen.

Det kan finnas skäl att särredovisa inkomster och
utgifter inom sjukförsäkringen. En sådan redovisning
fyller dock enbart en informativ funktion och har
inte några konsekvenser för hur sjukförsäkringen
hanteras i budgetprocessen.

Regeringen gör bedömningen att principerna i la-
gen (1996:1059) om statsbudgeten även skall gälla
för de delar av socialförsäkringssektorn som ligger
vid sidan av statsbudgeten. Denna bedömning görs
med förbehåll för eventuella juridisk-tekniska komp-
likationer som kan vara förknippade med en till-
lämpning av budgetlagen på denna sektor. Detta kan
föranleda regeringen att göra en ny bedömning. Re-
geringen bereder nu frågan om hur budgetlagen och
principerna om bruttoredovisning skall tillämpas på

de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid
sidan av statsbudgeten. Regeringen avser att åter-
komma och redovisa sina bedömningar och förslag i
dessa frågor i den aviserade propositionen om social-
försäkringsadministration.

Syftet med de förändringar som nu föreslås är
främst att uppnå balans mellan inkomster och utgif-
ter i sjukförsäkringssystemet samtidigt som den all-
männa egenavgiften till sjukförsäkringen omvandlas
till en egenavgift till tilläggspensioneringen.

I denna proposition föreslås under utgiftsområde
10 att sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 da-
gar fr.o.m. den 1 april 1998. Med anledning av detta
föreslås förändringar av det samlade uttaget av ar-
betsgivaravgifter och allmän löneavgift.

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250,
bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den pen-
sionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrun-
dande belopp. De avgiftsförändringar som föreslås
nu försvårar inte en sådan framtida förändring av
avgiftsuttaget och påverkar inte heller i övrigt ge-
nomförandet av den överenskomna pensionsrefor-
men. Inte heller påverkas förutsättningarna för den
fortsatta diskussionen om socialförsäkringarnas om-
fattning och organisation.

Beräkningarna i förslagen baserar sig bl.a. på ak-
tuella prognoser över utgifter och avgiftsunderlag för
1998. Avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna an-
tas uppgå till 764 miljarder kronor år 1998. För
egenavgifterna och de allmänna egenavgifterna antas
avgiftsunderlaget uppgå till 17,6 respektive 807 mil-
jarder kronor. Någon exakt samstämmighet mellan
inkomster och utgifter för olika socialförsäkringar
har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga diskre-
panser mellan inkomster och utgifter kommer i fram-
tiden att kunna finnas utan att det föranleder juste-
ringar av avgiftsnivån.

8.3.2 De allmänna egenavgifterna

Regeringens förslag:

Den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäk-
ringsavgift omvandlas till allmän pensionsavgift. Den
allmänna pensionsavgiften uppgår därefter till 6,95
procent av avgiftsunderlaget.

Rubriken till lagen om allmänna egenavgifter änd-
ras samtidigt till lag om allmän pensionsavgift.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
för år 1998 skall allmänna egenavgifter betalas dels i
form av pensionsavgift med 1 procent, dels i form av
sjukförsäkringsavgift med 5,95 procent (2 § lagen
[1994:1744] om allmänna egenavgifter). Pensions-

164

PROP. 1997/98:1

avgiften förs till Allmänna pensionsfonden för finan-
siering av försäkringen för tilläggspension enligt la-
gen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och
sjukförsäkringsavgiften förs till staten för finansiering
av sjukförsäkringen enligt samma lag (6 § lagen om
allmänna egenavgifter).

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250,
bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den pen-
sionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrun-
dande belopp. Som ett led i reformeringen av ålders-
pensionssystemet infördes den allmänna egenav-
giften i form av pensionsavgift på 1 procent den 1
januari 1995.

Regeringen föreslår att den allmänna egenavgiften
i form av sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften höjs
därmed till 6,95 procent. Ändringarna föreslås träda
i kraft den 1 januari 1998. Den föreslagna föränd-
ringen innebär att ett tydligare samband mellan pen-
sionsavgifter och utgående pensionsförmåner upp-
nås. Förslagen föranleder ändringar i 1-4, 6 och 7 §§
lagen om allmänna egenavgifter. Genom den före-
slagna ändringen kommer allmänna egenavgifter ute-
slutande att finansiera pensioner. Beteckningen all-
män egenavgift bör därför ändras till allmän
pensionsavgift. Lagens rubrik bör ändras i enlighet
med detta.

8.3.3 Tilläggspensionsavgiften

Regeringens förslag:

Tilläggspensionsavgiften för arbetsgivare och för dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från
13,00 procent till 6,40 procent av avgiftsunderlaget.

Av influtna tilläggspensionsavgifter skall 22,4 pro-
cent placeras på konto hos Riksgäldskontoret.

Riksförsäkringsverket får årligen som förskott på
tilläggspensionsavgiften från egenföretagare tillgodo-
föra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som de-
biterats fysiska personer samma år.

Skälen för regeringens förslag: Tilläggspensionsavgif-
ten uppgår för närvarande till 13 procent för såväl
arbetsgivare som för dem som har inkomst av annat
förvärvsarbete (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen
[1981:691] om socialavgifter, SAL). Av influtna
tilläggspensionsavgifter förs enligt 4 kap. 3 § SAL sju
procent till staten och elva procent placeras på konto
hos Riksgäldskontoret för att användas för framtida
pensioner inom det premiereservsystem som skall in-
rättas inom det reformerade ålderspensionssystemet.
Återstoden förs, liksom den allmänna pensionsavgif-
ten, till Allmänna pensionsfonden. Fondens tillgångar

skall täcka kostnaderna för försäkringen för tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. I enlighet med de av riksdagen beslutade rikt-
linjerna för ålderspensionsreformen skall
pensionsavgifter inte tas ut på inkomstdelar som
överstiger förmånstaket. De sju procent av intäkterna
från tilläggspensionsavgiften som förs till staten avses
motsvara pensionsavgifter på inkomstdelar över
förmånstaket på 7,5 basbelopp. Totalt beräknas de
socialavgifter och allmänna egenavgifter som förs till
den Allmänna pensionsfonden och kontot hos Riks-
gäldskontoret uppgå till 102,6 miljarder kronor år
1998.

De planerade avgiftsförändringarna skall inte på-
verka de avgiftsintäkter som förs till Allmänna pen-
sionsfonden respektive Riksgäldskontoret. Den i av-
snitt 8.3.2 föreslagna nivån på den allmänna pen-
sionsavgiften om 6,95 procent kan förväntas in-
bringa 56,1 miljarder kronor till Allmänna pensions-
fonden år 1998. För att de avgiftsintäkter som förs
till Allmänna pensionsfonden och Riksgäldskontoret
sammantaget inte skall påverkas av avgiftsföränd-
ringarna måste tilläggspensionsavgiften uppgå till
6,40 procent. Hänsyn har då tagits till att sju procent
av intäkterna från tilläggspensionsavgiften även i
fortsättningen skall föras till staten. Regeringen före-
slår därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL
som innebär att tilläggspensionsavgiften för såväl ar-
betsgivare som dem som har inkomst av annat för-
värvsarbete sänks från 13,00 procent till 6,40 pro-
cent fr.o.m. den 1 januari 1998.

Vid nuvarande nivå på avsättning till premiere-
servsystemet (11 procent) blir avsättningen år 1998
ca 11,2 miljarder kronor. Om tilläggspensionsavgif-
ten sänks från 13,00 till 6,40 procent måste den an-
del av de influtna tilläggspensionsavgifterna som förs
till premiereservsystemet höjas för att det önskade
avsättningsbeloppet skall uppnås. Vid en oförändrad
nivå på det önskade avsättningsbeloppet - 11,2 mil-
jarder kronor - måste 22,4 procent av de influtna
tilläggspensionsavgifterna föras till kontot hos Riks-
gäldskontoret. Det föreslås därför en ändring i 4 kap.
3 § SAL som innebär att 22,4 procent av influtna
tilläggspensionsavgifter placeras på konto hos Riks-
gäldskontoret fr.o.m. år 1998.

Enligt gällande regler för år 1998 förväntas AP-
fondens avgiftsintäkter uppgå till 91,4 miljarder kro-
nor. AP-fondens avgiftsintäkter år 1998 kommer inte
att påverkas om den allmänna pensionsavgiften höjs
till 6,95 procent och tilläggspensionsavgiften sänks
till 6,40 procent samtidigt som 7 procent av av-
giftsintäkterna från tilläggspensionsavgiften förs till
staten och 22,4 procent förs till kontot hos Riks-
gäldskontoret.

Sänkningen av tilläggspensionsavgiften till 6,40
procent föranleder en sänkning av den procentsats
som Riksförsäkringsverket förskottsvis får avräkna
för tilläggspensionsavgiftsdelen av egenavgiften. Re-

165

PROP. 1997/98:1

geringen föreslår att procentsatsen i 3 kap. 6 § SAL
sänks från 11 till 5,4 procent.

8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften

Regeringens förslag:

Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från
2,94 till 7,90 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m.
den 1 januari 1998 och till 7,93 procent av avgifts-
underlaget fr.o.m. den 1 januari 1999. För dem som
har inkomst av annat förvärvsarbete höjs sjukförsäk-
ringsavgiften från 3,62 till 8,66 procent av avgiftsun-
derlaget fr.o.m. den 1 januari 1998.

Sjukförsäkringsavgiften skall även finansiera kost-
nader för folkpension i form av förtidspension och
en del av de allmänna försäkringskassornas förvalt-
ningskostnader. I övrigt förtydligas i lagen om soci-
alavgifter vad sjukförsäkringsavgiften skall finan-
siera.

Bestämmelsen i lagen om socialavgifter om att det
för reglering av över- och underskott skall finnas en
fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, slopas.

Skälen för regeringens förslaj»: Sjukförsäkringsavgif-
ten skall enligt 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om soci-
alavgifter (SAL) finansiera bl.a. sjukförsäkringsför-
måner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL), den allmänna försäkringens kostnader för
förmåner enligt lagen (1996:1150) om högkostnads-
skydd vid köp av läkemedel m.m. och de allmänna
försäkringskassornas förvaltningskostnader. I sjuk-
försäkringen inräknas även föräldraförsäkringen.

Enligt gällande regler för år 1998 uppgår arbetsgi-
varnas och egenföretagamas sjukförsäkringsavgifter
till 2,94 respektive 3,62 procent av avgiftsunderlaget
(2 kap. 1 § och 3 kap 1 § SAL). Om egenföretagaren
väljer en karenstid på 3 eller 30 dagar blir sjukför-
säkringsavgiften lägre. Riksförsäkringsverket fast-
ställer nivån på de reducerade avgifterna. Tillsam-
mans med den allmänna sjukförsäkringsavgiften på
5,95 procent uppgår de förväntade avgiftsintäkterna
till sjukförsäkringssystemet år 1998 enligt gällande
regler till ca 71 miljarder kronor, varav 22,5 miljar-
der kronor avser arbetsgivaravgifter, 0,2 miljarder
kronor egenavgifter och 48,2 miljarder kronor all-
män egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift.

De förväntade utgifterna för förmåner som sjuk-
försäkringsavgiften enligt gällande regler beräknas
finansiera kan år 1998, efter den under utgiftsområ-
de 1C föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden
från 28 till 14 dagar, beräknas uppgå till 52,3 miljar-
der kronor, varav 15,4 miljarder kronor avser sjuk-
penning, 1,3 miljarder kronor rehabiliterings-
penning, 0,04 miljarder kronor närståendepenning,
14,8 miljarder kronor föräldraförsäkring (föräldra-

penning, tillfällig föräldrapenning och havandeskap-
spenning), 1,1 miljarder kronor ej inkomstrelaterad
rehabilitering, 15,4 miljarder kronor läkemedel och
tandvård samt 4,3 miljarder kronor försäkringskas-
sornas förvaltning.

Sjukförsäkringens kostnader finansieras över bud-
geten. Avgiftsnivån anpassas nu till de beräknade
kostnaderna. Om det åter skulle uppkomma en mer
signifikant avvikelse mellan intäkter och kostnader
kommer regeringen att pröva om det finns skäl att
åter justera hur avgiftsuttaget skall fördelas.

För reglering av över- och underskott finns enligt
4 kap. 1 § SAL en fond, benämnd allmänna sjukför-
säkringsfonden. Grunderna för överföring av medel
till och från fonden fastställs av regeringen. Den 20
december 1990 beslutade regeringen att den allmän-
na sjukförsäkringsfondens behållning på ca 5 miljar-
der kronor skulle föras över från Riksgäldskontoret
till statsbudgeten. Efter det att fondens nollställts har
inga bokföringsmässiga åtgärder vidtagits med fon-
den. I enlighet med regeringens ställningstagande i
avsnitt 8.3.1 bör någon fond inte vara kopplad till
försäkringen. Regeringen föreslår därför att bestäm-
melsen om allmänna sjukförsäkringsfonden i 4 kap.
1 § andra stycket SAL upphävs.

Sjukförsäkringsavgiften bör bestämmas så att den
även täcker kostnaderna för folkpension i form av
förtidspension (inkl, pensionstillskott till sådan pen-
sion). Skälet är det arbete som pågår inom Utred-
ningen om ersättning vid långvarigt nedsatt arbets-
förmåga (S 1997:03) angående ersättningar till
personer som drabbats av långvarig ohälsa. Detta
arbete syftar till att inrymma såväl sjukpenning som
den ersättning som skall utbetalas till sådana perso-
ner i samma försäkringssystem. Utredningens förslag
skall redovisas senast den 31 oktober 1997. Förtids-
pensionsdelen i folkpensionsavgiften hör därför na-
turligen hemma i sjukförsäkringsavgiften. Det före-
slås mot bakgrund härav en ändring i 4 kap. 1 § SAL
som innebär att sjukförsäkringsavgiften finansierar
även folkpension i form av förtidspension samt pen-
sionstillskott till sådan pension. Kostnaderna för
folkpension i form av förtidspension förväntas 1998
uppgå till 13,4 miljarder kronor.

Den nuvarande bestämmelsen i lagen om soci-
alavgifter om att sjukförsäkringsavgiften skall täcka
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskost-
nader kan ifrågasättas eftersom endast omkring hälf-
ten av försäkringskassornas förvaltningskostnader
kan hänföras till sjukförsäkringen och folkpension i
form av förtidspension. Regeringen föreslår därför
att 4 kap. 1 § SAL ändras så att det framgår att sjuk-
försäkringsavgiften endast skall finansiera en del av
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskost-
nader. Denna del av förvaltningskostnaderna kan
förväntas uppgå till drygt 2 miljarder kronor år
1998.

Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande olika
för arbetsgivare och egenföretagare. Den differens på

166

PROP. 1997/98:1

0,68 procentenheter som finns mellan arbetsgivarav-
giften och egenavgiften har sin försäkringsmässiga
grund i anställdas sjuklöneperiod. Nivån på differen-
sen är en följd av en rad olika avgiftsförändringar
som gjorts under det senaste decenniet. Det är därför
lämpligt att nu även se över storleken på differensen i
samband med att nya nivåer föreslås för sjukförsäk-
ringsavgiften.

Den del av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgiva-
re som skall täcka utgifterna för anställdas sjukpen-
ning kan beräknas som kvoten mellan förväntade
sjukpenningutgifter för anställda och underlaget för
arbetsgivaravgiften.

Regeringen föreslår att sjuklöneperioden skall för-
kortas från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998.
Detta innebär att statens utgifter för sjukpenning åt
anställda höjs fr.o.m. detta datum. Med hänsyn till
denna höjning av sjukpenningutgifterna bör den del
av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som skall
täcka utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå till

1,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. År 1999
ökar statens utgifter för anställdas sjukpenning ytter-
ligare eftersom förkortningen av sjuklöneperioden
fr.o.m. 1999 omfattar ett helår. Med hänsyn till detta
bör den del av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkring-
en som finansierar utgifterna för anställdas sjukpen-
ning uppgå till 1,93 procent fr.o.m. den 1 januari
1999.

För egenföretagare skall sjukförsäkringsavgiften
vid en karensdag beräknas.

Eftersom samtliga anställda endast har en karens-
dag kan den avgift som fullt ut skulle finansiera an-
ställdas sjukpenning om sjuklöneperioden slopades
tillämpas för egenföretagare med en karensdag. Un-
der förutsättning att sjuklöneperioden inte påverkar
sjukskrivningsbeteendet skulle sjukpenningutgiftema
för anställda uppgå till 20,3 miljarder kronor om
sjuklöneperioden avskaffades. Balans mellan utgifter
och inkomster skulle erhållas om den del av avgiften
som finansierar sjukpenningutgifterna sattes till 2,66
procent.

Enligt regeringens bedömning bör således den del
av egenföretagares sjukförsäkringsavgift som skall
finansiera sjukpenning vid en karensdag uppgå till
2,66 procent. Beräkningen av den del av egenföreta-
gamas sjukförsäkringsavgift som skall finansiera
sjukpenningen förutsätter att skillnaden i sjuktal
mellan anställda och egenföretagare inte bör påverka
avgiftens storlek. Detta är rimligt eftersom sjukför-
säkringsavgiften för arbetsgivarna inte är differentie-
rad med hänsyn till skillnader i risk mellan olika yr-
ken och branscher.

Den del av sjukförsäkringsavgiften som skall täcka
kostnaderna för de övriga sjukförsäkringsutgifter
som anges i SAL, inklusive folkpension i form av för-
tidspension och en del av de allmänna försäkrings-
kassornas förvaltningskostnader, kan beräknas till
6,0 procent för både arbetsgivare och egenföretagare.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen blir därför

7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998 och 7,93
procent fr.o.m. den 1 januari 1999. För egenföreta-
gare blir sjukförsäkringsavgiften 8,66 procent fr.o.m.
den 1 januari 1998. Det föreslås därför ändringar i 2
kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL som innebär att sjukför-
säkringsavgiften för arbetsgivare höjs från 2,94 till

7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998 och till 7,93
procent fr.o.m. den 1 januari 1999 och att sjukför-
säkringsavgiften för dem som har inkomst av annat
förvärvsarbete höjs från 3,62 till 8,66 procent fr.o.m.
den 1 januari 1998.

Kostnadsansvaret för läkemedelsförmåner och
förbrukningsartiklar vid inkontinens överförs fr.o.m.
år 1998 till kommunsektorn (prop. 1996/97:27, bet.
1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58). Staten kommer
dock att kompensera kommunsektorn för överför-
ingen av detta kostnadsansvar. Vissa justeringar be-
höver göras i SAL för att det skall framgå att sjukför-
säkringsavgiften även i framtiden avses finansiera
läkemedelssubventioner. Det bör också tydligare
framgå vad sjukförsäkringsavgiften i övrigt skall fi-
nansiera. Regeringen föreslår därför ett förtydligande
av 4 kap. 1 § SAL så att det klart framgår att sjuk-
försäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2
kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap., föräldrapen-
ningförmåner enligt 4 kap., folkpension i form av
förtidspension enligt 7 kap., rehabiliteringsersättning
m.m. enligt 22 kap. AFL, pensionstillskott till för-
tidspension enligt lagen (1969:205) om pensionstill-
skott och kostnader för förmåner enligt lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av lä-
kemedel m.m.

Höjningarna av arbetsgivaravgiften till sjukförsäk-
ringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 och
den 1 januari 1999. Samtliga övriga ändringar före-
slås träda i kraft den 1 januari 1998.

8.3.5 Folkpensionsavgiften

Regeringens förslag:

Folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86
procent till 6,83 procent av avgiftsunderlaget. För
dem som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs
folkpensionsavgiften från 6,03 procent till 6,83 pro-
cent.

Endast särskilda folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensio-
närer, handikappersättning och vårdbidrag finansie-
ras helt av statsmedel.

Skälen för regeringens förslag: Folkpensionsavgifter
förs till staten som bidrag till finansieringen av folk-
pensioneringen (4 kap. 2 § SAL). Ålders-, förtids-
och efterlevandepensioner från folkpensioneringen

167

PROP. 1997/98:1

finansieras, förutom av socialavgifter, av statsmedel.
Särskilda folkpensionsförmåner finansieras enbart av
statsmedel (19 kap. 3 § AFL). Folkpensionsavgiften
uppgår för närvarande till 5,86 procent för arbetsgi-
vare och till 6,03 procent för egenföretagare (2 kap.
1 § och 3 kap. 1 § SAL). Folkpensionsavgifterna be-
räknas inbringa 45,8 miljarder kronor år 1998, varav
1,0 miljarder kronor i egenavgifter.

Någon försäkringsmässig grund till en skillnad i
avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare
föreligger inte. Nivån på folkpensionsavgiften bör
därför vara densamma för de två grupperna.

Samtliga särskilda folkpensionsförmåner finansie-
ras för närvarande av statsmedel. En ändring föreslås
i 19 kap. 3 § AFL som innebär att endast de särskil-
da folkpensionsförmånerna bostadstillägg och sär-
skilt bostadstillägg till pensionärer (kostnad 9,6 mil-
jarder kronor 1998), handikappersättning (1,0
miljarder kronor) och vårdbidrag (1,6 miljarder kro-
nor) finansieras med statsmedel fr.o.m. år 1998.
Folkpension i form av förtidspension bör, enligt vad
som tidigare föreslagits, finansieras med sjukförsäk-
ringsavgiften. Kostnaden för resterande folkpensio-
ner och särskilda folkpensionsförmåner kan totalt
beräknas uppgå till 53,3 miljarder kronor under år
1998, varav folkpension i form av ålderspension 52,5
miljarder kronor (inkl, pensionstillskott, barn- och
hustrutillägg och särskilt pensionstillägg) och efterle-
vandepension 0,8 miljarder kronor (inkl, omställ-
ningspension, särskild efterlevandepension, änkepen-
sion, pensionstillskott till dessa förmåner och
barnpension).

Ett avgiftsuttag på 6,83 procent kan för år 1998
beräknas inbringa 53,3 miljarder kronor, varför ba-
lans kan förväntas uppnås mellan avgiftsintäkterna
och de utgifter som folkpensionsavgiften skall finan-
siera. Det föreslås därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3
kap. 1 § SAL som innebär att folkpensionsavgiften
för arbetsgivare höjs från 5,86 till 6,83 procent och
att folkpensionsavgiften för dem som har inkomst av
annat förvärvsarbete höjs från 6,03 till 6,83 procent.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1998.

försäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt
försäkringens förvaltningskostnader. Socialavgifter
till arbetsskadeförsäkringen tas för närvarande ut
med 1,38 procent för arbetsgivare och 1,40 procent
för egenföretagare (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL).
Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för 1998
beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor medan ut-
gifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kro-
nor. Arbetsskadefonden uppvisade vid utgången av
1996 ett ackumulerat underskott på 15,9 miljarder
kronor. Det årliga överskottet, som 1998 kan beräk-
nas uppgå till 4,8 miljarder kronor, medför att skul-
den minskar för varje år med oförändrad avgift. En-
ligt Riksförsäkringsverkets beräkningar förväntas
skulden vara borta år 2000. Den skuld som arbets-
skadefonden för närvarande har kan motivera en
oförändrad nivå på avgiftsuttaget. Skillnaden i av-
giftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare är
dock inte försäkringsmässigt motiverad. Arbetsska-
deavgiften för den som har inkomst av annat för-
värvsarbete bör därför sänkas till 1,38 procent
fr.o.m. den 1 januari 1998. Förslaget föranleder en
ändring i 3 kap. 1 § SAL.

8.3.7 Förändring av det sammantagna
uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift till följd av kortare
sjuklöneperiod

Regeringens förslag:

Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 genom att
den allmänna löneavgiften fastställs till 4,48 procent.

8.3.6 Arbetsskadeavgiften

Regeringens förslag:

Arbetsskadeavgiften för den som har inkomst av an-
nat förvärvsarbete sänks från 1,40 procent till 1,38
procent av avgiftsunderlaget.

Skälen för regeringens förslag: Arbetsskadeavgifter
förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden. Fon-
dens tillgångar skall finansiera kostnaderna för er-
sättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskade-

Skälen för regeringens förslag: När sjuklöneperioden
förlängdes från 14 till 28 dagar den 1 januari 1997
kompenserades arbetsgivarkollektivet för hälften av
den totala kostnaden som förlängningen av sjuklö-
neperioden innebar genom en sänkning av arbetsgi-
varavgiften till sjukförsäkringen med 0,14 procen-
tenheter. Mot bakgrund av att regeringen föreslår att
sjuklöneperioden återställs till 14 dagar fr.o.m. den 1
april 1998 föreslår regeringen att kompensationen
återtas genom att det sammantagna uttaget av ar-
betsgivaravgifter och allmän löneavgift höjs med
0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och
med ytterligare 0,03 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1999.

Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter
och allmän löneavgift uppgår för närvarande till
32,92 procent. Enligt gällande regler uppgår den all-
männa löneavgiften till 3,70 procent år 1998. De fö-
reslagna förändringarna av arbetsgivaravgifterna in-

168

PROP. 1997/98:1

nebär att uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med
0,67 procentenheter år 1998 och med 0,64 procen-
tenheter år 1999 i förhållande till gällande regler för
dessa år. För att det sammantagna uttaget av arbets-
givaravgifter och allmän löneavgift skall öka med
0,11 procentenheter mellan år 1997 och 1998 och
med 0,14 procentenheter mellan år 1997 och 1999
måste därför den allmänna löneavgiften höjas med
0,78 procentenheter.

Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den
allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift fr.o.m. den 1 januari 1998 fast-
ställs till 4,48 procent. Tillsammans med de föreslag-
na förändringarna av arbetsgivaravgifterna uppnås
därmed en höjning av det samlade avgiftsuttaget på
0,11 procentenheter 1998 och en höjning med ytter-
ligare 0,03 procentenheter 1999.

Förslaget innebär att en lika stor allmän löneavgift
tas ut från arbetsgivarna och egenföretagarna. Detta
medför att det samlade uttaget av allmän löneavgift
och egenavgifter blir 31,25 procent, dvs. samma nivå
som för närvarande.

Regeringen har i prop. 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens ersättningsnivåer och administra-
tion, m.m. aviserat att arbetsgivarna bör kompense-
ras för den kostnadsökning som uppkommer med
anledning av den höjda ersättningsnivån från 75 till
80 procent under sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1998. Den aviserade förändringen gjordes mot
bakgrund av en sjuklöneperiod på 28 dagar. Den fö-
reslagna förkortningen av sjuklöneperioden till 14
dagar medför att den höjda ersättningsnivån får en
betydligt mindre effekt på arbetsgivarkollektivets
sjuklönekostnader. Efter förkortningen av sjuklöne-
perioden kommer höjningen av ersättningsnivån
medföra ökade sjuklönekostnader på omkring 0,5
miljarder kronor. Regeringen gör nu den bedöm-
ningen att arbetsgivarkollektivet inte skall kompense-
ras för denna kostnadshöjning. Till följd av förkort-
ningen av sjuklöneperioden och de förändrade
avgiftssatserna kommer arbetsgivarkollektivets kost-
nader för arbetskraft (inkl, sjuklönekostnader) att
minska med omkring 0,6 miljarder kronor, trots att
någon kompensation för den höjda ersättningsnivån
inte görs.

8.3.8 Den särskilda löneskatten och den
särskilda premieskatten för
grupplivförsäkring m.m.

Regeringens förslag:

Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från
23,52 procent till 24,26 procent.

Likaså sker en justering av schablonavdraget för
särskild löneskatt.

Den särskilda premieskatten enligt lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för gruppliv-
försäkring m.m. höjs med 0,34 procentenheter för
försäkringsföretag och med 1,11 procentenheter för
övriga skattskyldiga.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
kommer den särskilda löneskatten enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions-
kostnader för år 1998 att uppgå till 23,52 procent av
avgiftsunderlaget. Den särskilda löneskatten skall
motsvara skattedelen av socialavgifterna. Denna
skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, en-
ligt de principer som fastslogs i samband med skatte-
reformen (prop. 1989/90:110), som summan av
egenföretagarnas folkpensionsavgift och allmänna
löneavgift plus hälften av övriga egenavgifter och den
allmänna sjukförsäkringsavgiften. Den allmänna
pensionsavgiften på en procent har inte inkluderats i
beräkningen av skattedelen i socialavgifterna. När
denna beräkningsschablon tillämpas på de föreslagna
avgiftsnivåerna, varvid liksom tidigare 1 procenten-
het av den allmänna pensionsavgiften undantas vid
beräkningen, erhålls en särskild löneskatt på 24,26
procent av avgiftsunderlaget. Med anledning av pen-
sionsreformen och förändringar av socialförsäkring-
arna inom ohälsoområdet kommer regeringen att se
över beräkningsschablonen för den särskilda lö-
neskatten.

Med utgångspunkt i de regler som för närvarande
gäller för 1998 förväntas intäkterna från den särskil-
da löneskatten uppgå till 12,8 miljarder kronor. En
höjning av den särskilda löneskatten från 23,52 till
24,26 procent kan förväntas ge upphov till en för-
stärkning av statsbudgeten på 0,41 miljarder kronor
brutto. Den varaktiga nettobudgetförstärkningen för
offentlig sektor kan uppskattas till hälften av detta
belopp. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att
den särskilda löneskatten enligt lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den särskil-
da löneskatten enligt lagen om särskild löneskatt på
pensionskostnader höjs från 23,52 till 24,26 procent.

169

PROP. 1997/98:1

Som en konsekvens av nämnda höjning bör även
schablonavdraget för särskild löneskatt höjas från 18
till 20 procent av underlaget. Förslaget föranleder en
ändring i punkt 19 av anvisningarna till 23 § och
punkt 7 av anvisningarna till 33 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).

Förändringen av den särskilda löneskatten föran-
leder även en förändring av premieskatten enligt la-
gen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring m.m.. Skattesatsen för försäkrings-
företag föreslås bli höjd från 44,66 till 45,00 procent
av beskattningsunderlaget. För övriga skattskyldiga
föreslås en höjning av skattesatsen från 80,72 till
81,83 procent av beskattningsunderlaget. Dessa skat-
tehöjningar kan förväntas ge en bruttobudgetför-
stärkning på 0,01 miljarder kronor.

Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1 ja-
nuari 1998.

8.4 Förmögenhetsskatten

Regeringens förslag:

Aktier som var inregistrerade på börsens A-lista den
29 maj 1997 eller senare görs skattepliktiga. Skatte-
friheten för huvuddelägares innehav av aktier utvid-
gas till att omfatta bolag som har inregistrerats på A-
listan före år 1992 om förutsättningarna för huvud-
delägarskap var uppfyllda vid utgången av år 1991.
Marknadsnoterad aktie skall tas upp till 80 procent
av noterat värde.

8.3.9 Sammanfattning av förslagen om
förändrade avgiftsnivåer

Förslagen till nya nivåer på socialavgifter m.fl. avgif-
ter sammanfattas i nedanstående tabell.

	GÄLLANDE REGLER 1998 (PROCENT)	FÖRSLAG TILL NYA AVGIFTER (PROCENT)
Allmänna egenavgifter
Sjukförsäkringsavgift	5,95
Pensionsavgift	1,00	6,95
Arbetsgivaravgifter
Tilläggspensionsavgift	13,00	6,40
Sjukförsäkringsavgift	2,94	7,90
(7,93 fr.o.m. 1999)
Folkpensionsavgift	5,86	6,83
Övriga oförändrade
arbetsgivaravgifter	8,21	8,21
Egenavgifter
Tilläggspensionsavgift	13,00	6,40
Sjukförsäkringsavgift	3,62	8,66
Folkpensionsavgift	6,03	6,83
Arbetsskadeavgift	1,40	1,38
Övriga oförändrade
egenavgifter	3,50	3,50
Allmän löneavgift	3,70	4,48
Särskild löneskatt	23,52	24,26
Särskild premieskatt
gruppliv
Försäkringsföretag	44,66	45,00
Övriga skattskyldiga	80,72	81,83

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har under
våren 1997 antagit en ny förmögenhetsskattelag. I
denna har avseende aktier i huvudsak samma regler
som tidigare gällt införts, vilket innebär att aktier
som är inregistrerade på Stockholms fondbörs, dvs
aktier som är noterade på börsens A-lista, är skatte-
pliktiga och skall tas upp till noterat värde. Den skat-
tefrihet som vid 1997 års taxering gällde för aktier
som inregistrerats på A-listan efter utgången av år
1991 har dock begränsats till att gälla endast för s.k.
huvuddelägare. Med huvuddelägare avses aktieägare
som, ensam eller tillsammans med närstående, vid
tidpunkten för inregistreringen innehade aktier direkt
eller indirekt motsvarande minst 25 procent av röst-
värdet för aktierna i bolaget. För aktier som är note-
rade på börsens OTC- respektive O-listor kvarstår
den tidigare gällande skattefriheten. Denna åtskillnad
i beskattningen av aktier på olika börslistor motive-
rades med önskemålet att skapa goda villkor för in-
vesteringar i små och medelstora företag jämfört med
stora företag, där investeringarna närmast uteslutan-
de har karaktär av kapitalplaceringar.

Gränsdragningen mellan noterade aktier som är
skattefria respektive skattepliktiga har föranlett flera
bolag att under senare tid flytta från A-listan till an-
nan börslista i syfte att aktieägarna skall undgå för-
mögenhetsskatt. Andra företag sägs överväga en så-
dan förflyttning. Att bolag som har kvalificerat sig
för och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned till
lägre rankade listor är enligt regeringens mening
olämpligt. Ett sådant förfarande får negativa konsek-
venser och då särskilt för den svenska aktiemarkna-
den och företagens möjligheter att anskaffa riskkapi-
tal samt leder även till ett minskat förmögen-
hetsskatteunderlag. För att förhindra fortsatta för-
flyttningar till förmögenhetsskattefria listor och sam-
tidigt upprätthålla den beskattning som riksdagen
har beslutat om, föreslår regeringen att aktier som
varit A-listade den 29 maj 1997, dvs. den dag riksda-
gen beslutade förmögenhetsskattelagen, eller senare,
skall förmögenhetsbeskattas även om bolaget har
lämnat A-listan.

Definitionen av huvuddelägare skiljer på ägarför-
hållandena i bolag som har inregistrerats på börsen
före respektive från och med år 1992. Denna gräns-

170

PROP. 1997/98:1

dragning bygger på den indelning i skattepliktiga och
ej skattepliktiga aktier som har tillämpats fr.o.m.
1992 års taxering. Även om gränsdragningen bygger
på objektiva förhållanden och har tillämpats sedan
relativt lång tid tillbaka är den från andra synvinklar
mindre lämplig. Regeringen föreslår därför att regeln
ändras så att den kommer att omfatta även aktieäga-
re i bolag som har inregistrerats på börsen före år
1992. Villkoret för skattefrihet bör i detta fall vara
att aktieägaren uppfyllde kraven enligt huvud-
delägardefinitionen vid utgången av år 1991.

Riksdagen beslutade år 1996 att skattepliktiga
börsaktier fr.o.m. 1997 års taxering skulle tas upp till
noterat värde. Genom denna värderingsregel mot-
verkades i viss mån den inkomstskatteförmån som
ligger i att en värdestegring på aktier inte beskattas
förrän aktien realiseras. En på detta sätt utformad
värderingsregel får anses vara materiellt korrekt.
Samtidigt kan inte bortses från att den nya värde-
ringsregeln leder till ökade spänningar i beskattning-
en gentemot sådana tillgångar som inte förmögen-
hetsbeskattas. Det finns därför anledning att genom
en någon lägre värdering av de skattepliktiga aktier-
na minska denna spänning. Regeringen föreslår att
skattepliktiga börsaktier och andra aktieliknande till-
gångar skall tas upp till 80 procent av noterat värde.

För att motverka incitament till skatteplanering
bör även fordran avseende aktier o.d. vara skatte-
pliktig. En utvidgning av fordringsbegreppet görs
därför.

Förslagen föranleder ändringar i 3, 12, 17 och
18 §§ lagen (1997:323) om statlig förmögenhets-
skatt.

Riksdagen har under våren 1997 även antagit en
ny lag om betalning av skatter och avgifter, skattebe-
talningslagen (1997:483). Denna lag träder i kraft
den 1 november 1997 och ersätter bl.a. uppbördsla-
gen (1953:272). Uppbördslagen tillämpas fortfaran-
de i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 ja-
nuari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkom-
mande skatt avseende 1998 års taxering eller tidigare
års taxeringar. Med anledning av den nya lagen före-
slås nu följdändringar i 4 § lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt och 4 och 6 §§ lagen
(1997:324) om begränsning av skatt.

Vad gäller skattemyndighetens skyldighet att för-
trycka förmögenhetsuppgifter i den förenklade själv-
deklarationen som infördes i samband med den nya
förmögenhetsskattelagen bör en begränsning göras
för att rationalisera förfarandet. Regeringen föreslår
att skattemyndigheten endast skall förtrycka uppgif-
ter om skattepliktiga tillgångar och avdragsgilla
skulder om myndigheten av befintliga uppgifter kan
anta att beskattningsbar förmögenhet uppkommer.
När det gäller kontrolluppgifts-skyldigheten för
upplupen avkastning på fordringar, har Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlarefören-
ingen i en skrivelse anfört att det visat sig praktiskt
ogörligt att lämna sådan uppgift redan vid 1998 års

taxering. Regeringen föreslår därför att uppgift om
upplupen avkastning inte skall behöva lämnas vid
1998 års taxering. Förslagen medför ändringar i 2
kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontroll-uppgifter och i övergångsbestämmelserna till
lagen (1997:329) om ändring av nämnda lag.

8.5 Reseavdrag

Regeringens förslag:

Det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor
mellan bostad och arbetsplats med egen bil respekti-
ve för resor i tjänsten med egen bil höjs från 13 kro-
nor per mil till 15 kronor per mil. Gränsen för av-
dragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen höjs från 6 000 kronor till 7 000 kro-
nor. De nya reglerna föreslås tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

Skälen för regeringens förslag: Avdrag för kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med
egen bil medges för närvarande med 13 kronor per
mil. Samma schablonmässigt beräknade belopp gäl-
ler vid avdrag för kostnader för resor med egen bil i
tjänsten eller i näringsverksamhet. Beloppet skall i
dessa fall täcka de rörliga kostnader i form av bl.a.
slitage, bensin och reparationer som den skattskyldi-
ge förorsakas när han eller hon använder bilen för
resorna. Såvitt gäller kostnaden för slitage beaktas
endast det rena slitaget, dvs. värdeminskning som
beror på bilens åldrande beaktas inte. De kostnader
som avdraget skall täcka är således de som är direkt
beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader).

Det schablonmässigt beräknade beloppet för rese-
kostnader med egen bil har införts i syfte att förenkla
reglerna. När det avdragsgilla beloppet skall be-
stämmas är det emellertid önskvärt att det läggs på
en sådan nivå att det inte behöver ändras alltför ofta
och att beloppet för flertalet skattskyldiga täcker de
faktiska rörliga kostnaderna för bilen.

Nuvarande schablon har gällt sedan inkomståret
1993. Det finns därför anledning att pröva huruvida
den nu gällande nivån står i ett rimligt förhållande till
de faktiska rörliga kostnaderna. Bl.a. mot bakgrund
av att bensinpriserna för närvarande ligger nära nog
en krona över den genomsnittliga nivån för år 1996
har regeringen funnit att så inte är fallet utan att det
finns anledning att justera upp nivån. Med hänsyn
till önskemålet att den nya nivån skall kunna bestå
ett antal år bör en uppjustering ske med två kronor
per mil, vilket innebär att avdrag skall medges med
15 kronor per mil.

Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden
och arbetsplatsen får oavsett färdsätt göras endast till

171

PROP. 1997/98:1

den del kostnaderna överstiger 6 000 kronor. I sam-
band med att avdraget för kostnader för bilresor till
och från arbetet samt i tjänsten föreslås höjas är det
med hänsyn till de offentliga finanserna och för att ge
åtgärden en tillfredsställande profil motiverat att höja
det icke avdragsgilla beloppet från 6 000 kronor till
7 000 kronor.

En förhöjd beloppsgräns för avdragsgilla kostna-
der för resor mellan bostaden och arbetsplatsen -
från 6 000 kronor till 7 000 kronor - innebär att
höjningen av kostnadsavdraget för bilresor ger en
skattelättnad för dem som har en årliga körsträcka
till och från arbetet som överstiger 500 mil (eller 2,3
mil per dag vid 220 arbetsdagar per år). Det innebär
att åtgärden särskilt inriktas mot dem med förhål-
landevis långa avstånd mellan bostaden och arbets-
platsen.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 janua-
ri 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års tax-
ering.

8.6 Energiskattefrågor

8.6.1 Produktionsskatten på el

Regeringens bedömning:

Regeringen avser att ta ställning till frågan om pro-
duktionsskatt på el när översynen av energibeskatt-
ningen inom Regeringskansliet har avslutats.

den genomgripande översyn av energibeskattningen
som skall ske inom Regeringskansliet.

Frågan om produktionsskatten på el bör med hän-
syn härtill ingå som en del i arbetet med den nämnda
översynen av energibeskattningen. Regeringen före-
slår således nu inga förändringar i rådande lagstift-
ning.

8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet

Regeringens bedömning:

Utformningen av ett system med förhöjd energiskatt
för elektrisk kraft som förbrukas i elektriska pannor
som ingår i en elpanneanläggning bör utredas ytterli-
gare. Avsikten är att presentera ett förslag under vå-
ren 1998 med ikraftträdande den 1 juli samma år.

Skälen för regeringens bedömning: I regeringens pro-
position 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning
behandlades vissa energiskattefrågor, bl.a. produk-
tionsskatten på kärnkraft. Regeringen meddelade att
den avsåg att senast i budgetpropositionen för år
1998 återkomma till frågan om nivån och utform-
ningen av produktionsskatten på el. I 1997 års eko-
nomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) uppre-
pade regeringen att den avsåg att återkomma till
frågan om nivån och utformningen av produktions-
skatten på el.

I propositionen om en uthållig energiförsörjning
uttalade regeringen att den, om den bedömer att
produktionsskatten bör behållas, skall överväga om
det är möjligt och ändamålsenligt att ersätta den nu-
varande skatten på kärnkraftsproducerad el med en
fast skatt som är oberoende av produktionsnivån.

En promemoria har i juni 1997 tagits fram inom
Finansdepartementet med ett förslag till en skatt på
kärnkraft som baserar sig på reaktorernas högsta till-
låtna effekt. I promemorian framhölls att förslaget
inte innebar något ställningstagande i frågan om
produktionsskatten bör behållas eller ej.

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet re-
missinstanser har därvid avstyrkt att en ändring av
kärnkraftsbeskattningen görs nu mot bakgrund av

Bakgrunden till regeringens bedömning: Regeringen
föreslog i proposition 1996/97:84 En uthållig energi-
försörjning åtgärder för att under de närmaste åren
ersätta bortfallet av elproduktion från Barsebäcks-
verket med minskad elanvändning och ny el- och
värmeproduktion från förnybara energikällor. För
dessa åtgärder föreslogs att 3,1 miljarder kronor
skulle anvisas under en femårsperiod. Riksdagen
beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).

Regeringen föreslog i ovannämnda proposition
också att åtgärder skall vidtas för att minska använd-
ningen av el i fjärrvärmesystemet. I propositionen
pekade regeringen på att ca 3 TWh el per år under de
senaste tre åren har använts i fjärrvärme-nätens el-
pannor. I slutet av 1980-talet och början av 1990-
talet var utnyttjandet högre, 5-6 TWh per år. En
minskad användning av elpannorna kan således bi-
dra till en minskad elanvändning under ett normalår.
Regeringen aviserade att den avsåg att återkomma
till riksdagen i budgetpropositionen för år 1998 med
förslag till åtgärder för att påskynda en minskning av
elanvändningen i fjärrvärmesystemen. En utgångs-
punkt skall vara att elanvändningen skall minskas
främst när så är ekonomiskt och miljömässigt moti-
verat utifrån driftsförhållandena i det samlade el- och
värmeförsörjningssystemet.

I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.
1996/97:150) angav regeringen att det i väntan på att
elmarknaden skall fungera fullt ut är lämpligt att ta
ytterligare ett steg i omvandlingen från produktions-
skatten på elektrisk kraft till den nuvarande konsum-
tionsskatten på el. Regeringen föreslog en sänkning
med 1,21 procentenheter av fastighetsskatten på
markvärdet av vattenkraftverk. Den nya skattesatsen
föreslogs bli 2,21 procent från den 1 januari 1998.
Samtidigt upprepade regeringen att den avsåg att
återkomma till frågan om nivån på och utformning-

172

PROP. 1997/98:1

en av produktionsskatten på el. Riksdagen beslöt i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1996/97:
FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:442).

Det tas inte ut någon energiskatt på el som för-
brukas i industriell verksamhet i tillverkningsproces-
sen eller vid yrkesmässig växthusodling. Enligt riks-
dagens beslut skall energiskatt från den 1 januari
1998 tas ut med 9,6 öre per kWh i vissa norrlands-
kommuner, 12,9 öre för el som förbrukas inom el-,
gas-, vatten- och värmeförsörjningen och 15,2 öre i
övriga fall. Det innebär alltså att energiskatten på el
som förbrukas i elpannor i fjärrvärmesystemet kom-
mer att uppgå till 12,9 öre per kWh, utom i vissa
norrlandskommuner där den lägre skattesatsen 9,6
öre istället skall tas ut. Skatten på olja, som är ett al-
ternativt bränsle i värmeproduktionen, kommer att
uppgå till belopp motsvarande 18 öre per kWh.

S.k. avkopplingsbara elpannor har länge använts
inom industrin och fjärrvärmeverken för att utnyttja
el under tider då elpriset är lågt. Under 1970-talet
och 1980-talets första hälft ökade användningen av
elpannor beroende på det höga oljepriset. Under åren
1984-1991 var elen till elpannor skattebefriad under
förutsättning att pannorna inte utnyttjades när fossilt
bränsle användes i det svenska elproduktionssyste-
met. I fjärrvärmesystemen används normalt elpannor
jämsides med bränsleeldade pannor. Elpannorna är
därför avkopplingsbara i den meningen att de kan
stängas av samtidigt som värmebehovet tillgodoses
med hjälp av bränslepannor.

Efter år 1991 har användningen av el i fjärrvärme-
systemet varierat från år till år och uppgick enligt
NUTEK:s statistik under åren 1992 - 1995 till 5,8
TWh, 5,3 TWh, 2,6 TWh och 3,2 TWh. År 1996
användes enligt preliminära uppgifter från Fjärrvär-
meföreningen 1,7 TWh el i fjärrvärmeverkens elpan-
nor.

Sedan skattebefrielsen för el till s.k. avkopplings-
bara elpannor upphörde år 1991 har motivet för att
göra dem ”avkopplingsbara” minskat väsentligt.
Andra typer av leveranskontrakt, som inte innefattar
någon förbindelse från kundens sida att vara av-
kopplingsbar, tillämpas också numera.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt Energi-
kommissionens prognoser (SOU 1995:139) är ett
minskat utnyttjande av el i fjärrvärmenäten den an-
passningsåtgärd som först tillgrips på elmarknaden
för att möta tendenser till elprisstegring. Det är en
anpassning som kan ske snabbt och utan nyinveste-
ringar. Den kan väntas ske före andra åtgärder som
t.ex. ett ökat utnyttjande av oljekondensanläggning-
arna. I kommissionens scenarier förutsattes att an-
vändningen av el i elpannorna skulle minska som en
följd av ökade elpriser. Den minskade elproduk-
tionen skulle således balanseras i dessa kalkyler med
en minskad elanvändning som en följd av stigande
generella elpriser. En minskad användning av el i
fjärrvärmesystemen, som är resultatet av en riktad
skattehöjning, kan beräknas att få en liknande effekt.

Tekniskt kan detta ske genom en höjning av ener-
giskatten på el som förbrukas i elpannor. Elanvänd-
ningen bör minskas främst när så är ekonomiskt och
miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i
det samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Un-
der sommarmånaderna, då det normalt finns god
tillgång på vattenkraft, fyller elpannorna en viktig
reglerande funktion. En förhöjd skattesats bör därför
inte gälla under den perioden. Därmed kan vatten-
kraften fortsätta att användas effektivt under s.k. vå-
tår, då vattentillrinningen under vårfloden inte kan
tas till vara i vattenmagasinen. Höjningen bör därför
inskränkas till att gälla endast under perioden no-
vember - april. Av administrativa skäl bör endast
pannor med en installerad effekt överstigande 1 MW
omfattas.

Vissa definitionsfrågor bör ytterligare utredas in-
nan regeringen kan lämna sitt förslag. Förslaget bör
även remissbehandlas. Regeringen avser att under
våren 1998 presentera ett förslag till beskattning av
el som används i fjärrvärmesystemens elpannor med
ikraftträdande den 1 juli 1998.

8.6.3 Principer för beviljande av
pilotprojektsdispenser avseende
etanol

Enligt nu gällande EG-rätt skall alla fordonsbränslen
beskattas lika. Detta framgår av rådets direktiv
92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonise-
ring av strukturerna för punktskatter på mineraloljor
(EGT nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081),
det s.k. mineraloljedirektivet. Regeringen får dock
enligt 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi i särskilda fall medge nedsättning av eller be-
frielse från energiskatt och koldioxidskatt på bräns-
len som används inom ramen för pilotprojekt som
syftar till att utveckla mer miljövänliga bränslen, s.k.
pilotprojektsdispenser. Bestämmelsen grundar sig på
artikel 8.2 d i mineraloljedirektivet.

För etanolens del har regeringens hittillsvarande
praxis inneburit att etanol för ren etanoldrift helt har
befriats från energi- och koldioxidskatt. Etanol i
bränsleblandningar har befriats från koldioxidskatt
men erhållit en reducerad energiskattesats. För år
1997 uppgår den reducerade skattesatsen till 90 öre
per liter. Regeringens praxis har grundat sig på de
uttalanden som gjordes vid införandet av lagen om
skatt på energi. Där sades att pilotprojektsbestäm-
melsen skulle tillämpas så att någon faktisk föränd-
ring av beskattningen av motoralkoholer och vegeta-
biliska bränslen inte skulle ske jämfört med vad som
gällde innan vårt EU-medlemskap (prop. 1994/95:54
s. 58, bet. 1994/95:SkU4s. 46).

Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett nytt
energibeskattningsdirektiv, som bl.a. innebär att
medlemsländerna fritt och efter egen bedömning kan

173

PROP. 1997/98:1

besluta om skattelättnader för biobränslen,
KOM(97)30 slutlig. Sverige stöder i stort förslaget
och verkar för ett snart antagande. Det är dock
oklart när enighet kan nås om utformningen av ett
nytt direktiv. Innan ett nytt direktiv antagits måste
därför skattelättnader för etanol som fordonsbränsle
åstadkommas genom ovan nämnda dispensförfaran-
de.

Regeringen avser att senare återkomma till riksda-
gen med anledning av skatteförslagen i betänkandena
från Skatteväxlingskommittén och Alternativbräns-
leutredningen.

Regeringen anser dock att det finns anledning att i
ett kortare tidsperspektiv vidta särskilda åtgärder för
att främja en bredare introduktion av biobränslen
som fordonsbränsle och bedömer att det under en
betydande tid kommer att behövas skattelättnader i
syfte att tillförsäkra biobränslen en tillräcklig kost-
nadsfördel i förhållande till fossila bränslen. Det är
dock svårt att uppnå en tillräcklig kraft i introduk-
tionen av etanol så länge tillgången är beroende av
tillfällig import. För en mer stabil och långsiktig för-
sörjning med etanol krävs att den svenska markna-
den är tillräckligt omfattande för att kunna ge ut-
rymme för en inhemsk tillverkning. Härvid är dock
att märka att internationella regler om ickediskrimi-
nering respektive gemenskapsrättens villkor för stats-
stöd måste iakttas. Det innebär bl.a. att det inte är
möjligt att skattemässigt göra åtskillnad mellan in-
hemska och importerade bränslen. En svensk etanol-
produktion måste således kunna konkurrera med
utländska producenter av egen kraft.

I avvaktan på ett nytt och mer tillfredsställande
EG-direktiv avser regeringen att vid prövningar av
ansökningar om skattelättnader för biobränslen utgå
från följande riktlinjer.

Dispenser kommer att under åren 1997-1999
normalt att beviljas för perioden fram till utgången
av år 2003. Därefter kommer dispenser att beviljas
för det innevarande och de två därpå följande åren.

Dispenser som löper ut kommer normalt att för-
längas på tre år i taget på oförändrade villkor, såvida
inte förutsättningarna förändrats på ett väsentligt
sätt.

Vid dessa återkommande kontrollstationer skall
hänsyn tas dels till nya fakta om bränslenas miljö-
och hälsoegenskaper, dels till hur kostnadsrelationen
mellan biobränslen och fossila bränslen utvecklats,
samt vidare till om gemenskapsrätten ändrats.

Regeringen kommer, liksom i dag, att generellt
medge befrielse från koldioxidskatt för alla bio-
bränslen.

Vidare kommer, i likhet med vad som hittills gällt,
bioetanol för ren etanoldrift att vara befriat från
energiskatt. Regeringen kommer även att medge hel
befrielse från energiskatt för bioetanol som används
för inblandning i bensin och dieselolja och för eta-
noldelen i etyl-tertiär-butyl-eter (ETBE).

Enligt nu gällande finansieringsprinciper skall re-
geländringar finansieras genom andra regeländringar.
I den utsträckning som de framtida dispenserna sva-
rar mot tidigare beviljade dispenser krävs ingen till-
kommande finansiering. Däremot krävs en finansie-
ring av dels befrielsen från energi- och koldioxidskatt
för etanoldelen i ETBE, dels befrielsen från energis-
katt för etanol som används för inblandning i bensin
och dieselolja.

Enligt regeringens bedömning kommer en ändring
av praxis för de närmaste två åren att innebära helt
försumbara intäktsbortfall. Därefter, när bl.a. en
större inhemsk produktion av etanol kan antas ha
kommit igång, kan dock skattebortfallet vara mer
betydande, upp emot 150 miljoner kr per år. Detta
skattebortfall bör lämpligen finansieras genom höjda
bränsleskatter. På längre sikt kan framför allt den
skattemässiga behandlingen av ETBE medföra skat-
tebortfall i storleksordningen 1 miljard kronor.

8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag

Regeringens förslag:

Reglerna om skattereduktion enligt lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete
på bostadshus förlängs ett år. Det betyder att bygg-
nadsarbeten som utförts under tiden den 1 januari -
31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion.

Skälen för regeringens förslag: Skattereduktion för
vissa utgifter för reparationer m.m. på bostadshus
kan medges för sådana arbeten som utförts till och
med utgången av 1997. Reduktionen innebär bl.a.
att egnahemsägare kan erhålla en skattereduktion
om 30 procent på arbetskostnader upp till 35 000
kronor. Reduktionen erhålls efter särskild ansökan
vid 1997 och 1998 års taxeringar och den samman-
tagna maximala skattereduktionen kan uppgå till
10 500 kronor för hela perioden.

Skattereduktionen aviserades i prop. 1995/96:198
Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts-
området i anslutning till presentationen av 1996 års
ekonomiska vårproposition och reglerna trädde i
kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32, rskr. 1995/96:306, SFS 1996:725).
Bakgrunden var att det vid tidpunkten för den eko-
nomiska vårpropositionen kunde förutses en av-
mattning av den totala byggnadsverksamheten. Detta
gällde särskilt för bostadsbyggandet såväl för ny-
byggnader som ombyggnader. Som ett led i an-
strängningarna att bekämpa arbetslösheten bedöm-
des det då angeläget att ge en temporär stimulans åt
denna sektor.

174

PROP. 1997/98:1

Enligt de bedömningar som nu kan göras kommer
aktiviteten i byggsektorn att vara fortsatt låg under
en tid framåt. Dock kan förutses en uppgång under
slutet av 1998. Mot denna bakgrund finns anledning
att förlänga perioden för skattereduktion med ett år
till utgången av 1998.

Förslaget innebär inga ändringar när det gäller
underlaget för beräkning av reduktionen. Inte heller
när det gäller det maximala reduktionsbeloppet före-
slås några förändringar, vilket innebär att de som re-
dan erhållit maximal reduktion inte kan erhålla nå-
gon ytterligare lättnad. Däremot kan de som tidigare
inte medgetts eller medgetts mindre reduktion än den
maximala få en skattelättnad även för reparationer
utförda under 1998.

8.8 Finansiella effekter

I detta avsnitt redovisas budgeteffekterna av de olika
förslagen på skatte- och avgiftsområdet i denna pro-
position. De effekter som anges i tabell 8.1 är av flera
slag.

Den bruttoeffekt som anges utgör den primära
budgeteffekten för den skatt som förändras genom
den föreslagna åtgärden. Bruttoeffekten anger med
något undantag denna primära effekt räknat på helår
med antagande att den underliggande skattebasen ej
påverkas. Bruttoeffekten avser den offentliga sektorn.

De kalenderårseffekter för staten och för den of-
fentliga sektorn som anges i tabellen kan av olika
skäl avvika från bruttoeffekterna. För det första är
kalendersårseffekterna beräknade kassamässigt, dvs.
hänsyn har tagits till olika slag av uppbördsförskjut-
ningar.

För det andra uppkommer en avvikelse i förhål-
lande till bruttoeffekten då i flera fall skatte- och av-
giftsförändringar får indirekta effekter på baserna för
andra skatter eller på offentliga utgifter. Den senare
typen av avvikelser kan bero på att en höjd skatt,
normalt med viss tidsfördröjning, övervältras från
den formellt skattskyldige, skattesubjektet, och där-
med påverkar andra skattebaser.

Vid en kalenderårsredovisning kan föreligga avvi-
kelser mellan effekterna för staten och effekterna för
den konsoliderade offentliga sektorn. Dessa beror av
att vissa socialavgifter redovisas på socialförsäkrings-
sektorn men också på att kommunala skattebaser
kan påverkas.

Slutligen redovisas i tabellen den varaktiga netto-
budgeteffekten för offentlig sektor. För skatter som
påverkar andra skattebaser och/eller offentliga utgif-
ter kommer denna effekt att avvika från bruttoeffek-
ten. Nettoeffekten mäter budgeteffekten när sådana
slag av anpassningar slagit igenom fullt ut. En annan
avvikelse i relation till bruttoeffekten - och till kalen-
dersårseffekterna - uppkommer vid temporära åt-

gärder. För sådana överstiger brutto- och kalender-
årseffekterna den varaktiga nettobudgeteffekten. Vid
exempelvis en temporär skattelättnad utgörs den
varaktiga kostnaden för det offentliga av räntan på
summan av de nuvärdesberäknade kalenderårseffek-
terna. Som ränta används den s.k. statslåneräntan.

Effekterna av olika förslag

Förslaget till förändrad struktur på socialavgifterna
innebär i princip en budgetneutral omläggning, inne-
bärande ett skifte mellan olika slag av allmänna ege-
navgifter och ett flertal förändringar av socialavgif-
terna och allmän löneavgift. Det samlade uttaget av
dels allmänna egenavgifter, dels socialavgifter och
allmän löneavgift, är dock oförändrat.

Som en konsekvens av den förändrade avgifts-
strukturen lämnas emellertid också förslag till för-
ändringar i bl.a. den särskilda löneskatten. Det är ef-
fekterna av detta som redovisas i tabellen. Den
varaktiga nettobudgeteffekten beräknas till 0,20
miljarder kronor. Avvikelserna mellan de olika sla-
gen av effekter beror i huvudsak på att den särskilda
löneskatten med tidsfördröjning antas övervältras på
löneutrymmet vilket påverkar underlaget för in-
komstskatter och socialavgifter. Under denna an-
passning uppkommer också vissa effekter på bolags-
skatteintäkterna.

I samband med att sjuklöneperioden för arbetsgi-
varna begränsas från 28 till 14 dagar höjs arbetsgi-
varavgifterna med 0,11 procentenheter från den 1
januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenhe-
ter från den 1 januari 1999. Den varaktiga budget-
förstärkningen uppgår till 0,5 miljarder kronor. Av-
vikelsen mellan å ena sidan den varaktiga
nettoeffekten, å andra sidan bruttoeffekten och de
olika kalenderårseffekterna, beror på att avgiftshöj-
ningen med viss tidsfördröjning antas påverka lö-
neutrymmet. En liknande mekanism, men i motsatt
riktning, förutsätts gälla den lönekostnadsminskning
som följer av den förkortade sjuklöneperioden.

Höjningen av reseavdraget från 13 kronor per mil
till 15 kronor per mil beräknas ge en varaktig bud-
getförsvagning på 0,5 miljarder kronor. På grund av
uppbördsförskjutningar uppkommer den fulla effek-
ten först 1999.

Höjningen av avdragsbegränsningen från 6000
kronor till 7000 kronor beräknas ge en varaktig
budgetförstärkning på 0,33 miljarder kronor. Effek-
ten uppkommer under år 1998, då förslaget förut-
sätts påverka jämkningen av skatten för detta år.

De olika justeringarna i förmögenhetsskatten be-
räknas sammantagna ge en varaktig budgetförstärk-
ning på 0,17 miljarder kronor.

Förslaget om att utvidga skatteplikten för de akti-
er som den 29 maj 1997 eller senare var registrerade
på A-listan beräknas ge en budgetförstärkning på ca
en miljard kronor. Denna beräkning har gjorts i för-
hållande till utfallet i frånvaro av regeländringar. Ur-
holkningen av skattebasen på grund av omnoteringar

175

PROP. 1997/98:1

av bolag från A-listan till O/OTC-listorna har för år
1998 (avseende förmögenhetsskatteintäktema för år
1997) beräknas innebära en budgetförsvagning på en
miljard kronor.

Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet
till att avse dem som var huvuddelägare vid utgången
av år 1991 beräknas ge en budgetförsvagning på
0,40 miljarder kronor.

Reduktionen av den skattepliktiga andelen för A-
aktier från 100 till 80 procent av marknadsvärdet
beräknas ge en budgetförsvagning på 0,42 miljarder
kronor.

Förlängningen av skattereduktionen för bygg-
nadsarbete, det s.k. ROT-avdraget, till att avse arbe-
ten även under 1998 beräknas ge en bruttobudget-
försvagning på 1,5 miljarder kronor. Kassamässigt
uppkommer huvuddelen av denna effekt i huvudsak
1999 genom att skattereduktionen påverkar skatte-
betalningarna detta år. Resterande effekt uppkom-
mer 2000.

Genom att åtgärden är temporär blir den varakti-
ga nettobudgeteffekten betydligt mindre än bruttoef-
fekten och beräknas uppgå till -0,08 miljarder kro-
nor.

TABELL 8.1 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET I BP 98.
BRUTTOEFFEKTER OCH VARAKTIGA NETTOEFFEKTER FÖR OFFENTLIG SEKTOR SAMT KASSAMÄSSIGA
EFFEKTER FÖR STAT OCH OFFENTLIG SEKTOR.

MILJARDER KRONOR

BRUTTO- VARAKTIG

EFFEKT STATEN OFFENTLIG SEKTOR NETTOEFFEKT

	1998		1999	2000	1998	1999	2000
Höjd särskild löneskatt m.m	0,41	0,3	0,33	0,33	0,21	0,23	0,23	0,20
Höjda arbetsgivaravgifter m.m.	1,07	0,61	0,83	0,85	0,4	0,56	0,56	0,50
Höjt reseavdrag från 13 till 15 kr	-0,5	0,03	-0,06	-0,10	-0,4	-0,5	-0.5	-0,5
Höjd avdragsgräns till 7 000 kronor	0.33	0,03	0,05	0,07	0,33	0,33	0,33	0,33
Justeringar i förmögenhetsskatten	0.17	0,17	0,17	0,17	0,17	0,17	0,17	0,17
varav utvidgad skatteplikt A-aktier	0,99	0.99	0,99	0,99	0,99	0,99	0,99	0,99
varav utvidgat huvuddelägarbegrepp	-0.4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4	-0,4
varav sänkt värdering från 100 till 80 %	-0,42	-0,42	-0,42	-0,42	-0,42	-0,42	-0,42	-0.42
Förlängt ROT-avdrag till 981231	-1.5	0	-1,0	-0,5	0	-1,0	-0.5	-0,08
Summa förslag	-0,02	1,14	0,32	0,82	0,71	-0,21	0,29	0,62

176

Bilaga 1

Specifikation av
statsbudgetens utgifter
och inkomster
budgetåret 1998

PROP. 1997/98:1

BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens utgifter och
inkomster budgetåret 1998

Innehållsförteckning

1 Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1998......5

2 Specifikation av statsbudgetens inkomster

budgetåret 1998..................................................................21

PROP. 1997/98:1

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 1998

1998 1000-tal kronor

1	Rikets styrelse	3 976 700
A	Statschefen	72 404
1	Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag	72 404
B	Riksdagen och dess ombudsmän	955 960
1	Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag	460 000
2	Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag	460 000
3	Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag	35 960
C	Regeringen m.m.	2 222 155
1	Regeringskansliet m.m., ramanslag	1 870 944
2	Svensk författningssamling, ramanslag	1 011
3	Allmänna val, ramanslag	205 000
4	Stöd till politiska partier, ramanslag	145 200
D	Centrala myndigheter	47 057
1	Justitiekanslern, ramanslag	9 199
2	Datainspektionen, ramanslag	24 493
3	Sametinget, ramanslag	13 365
E	Mediefrågor	679 124
1	Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag	5 659
2	Presstöd, ramanslag	531 579
3	Stöd till radio och kassettidningar, ramanslag	127300
4	Radio- och TV-verket, ramanslag	8 022
5	Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag	6 564
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	2 062 814
A	Centrala myndigheter och nämnder	1 856 441
1	Konjunkturinstitutet, ramanslag	35 494
2	Riksrevisionsverket, ramanslag	176 625
3	Statskontoret, ramanslag	65 370
4	Statistiska centralbyrån, ramanslag	327 886

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

5	Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag	70 000
6	Finansinspektionen, ramanslag	110 875
7	Insättningsgarantinämnden, ramanslag	985
8	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag	82 644
9	Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag	769 000
10	Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag	1
11	Statens Lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader, ramanslag	8 500
12	Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag	20 000
13	Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag	6 292
14	Ekonomiska rådet, ramanslag	1 680
15	Vissa nämnder m.m., ramanslag	1 588
16	Bokföringsnämnden, ramanslag	5 394
17	Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag	800
18	Utvecklingsarbete, ramanslag	30 170
19	Kammarkollegiet, ramanslag	23 137
20	Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag	120 000
B	Tidsbegränsande åtaganden	189 700
1	Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag	55 000
2	Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag	134 700
C	Riksdagens revisorer	16 673
1	Riksdagens revisorer, ramanslag	16 673
3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 662 254
A	Skatteförvaltningen och Tullverket	5 662 254
1	Riksskatteverket, ramanslag	356 304
2	Skattemyndigheterna, ramanslag	4 269 581
3	Tullverket, ramanslag	1 036 369
4	Rättsväsendet	21 034 170
A	Polisväsendet	11 473 693
1	Polisorganisationen, ramanslag	10 956 709
2	Säkerhetspolisen, ramanslag	516 984
B	Åklagarväsendet	814 705
1	Åklagarorganisationen, ramanslag	634 605
2	Ekobrottsmyndigheten, ramanslag	180 100
C	Domstolsväsendet m.m.	2 979 279
1	Domstolsväsendet m.m., ramanslag	2 979 279
D	Kriminalvården	3 376 390
1	Kriminalvården, ramanslag	3 376 390
E	Kronofogemyndigheterna	1 283 651
1	Kronofogdemyndigheterna, ramanslag	1 283 651

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

F	Övrig verksamhet inom rättsväsendet	1 106 452
1	Brottsförebyggande rådet, ramanslag	46 864
2	Rättsmedicinalverket, ramanslag	165 709
3	Gentekniknämnden, ramanslag	2218
4	Brottsoffermyndigheten, ramanslag	9 356
5	Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag	73 645
6	Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag	758 544
7	Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag	19 560
8	Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag	8 356
9	Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag	22 200
5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 811 310
A	Utrikesförvaltningen m.m.	1 763 483
1	Utrikesförvaltningen, ramanslag	1 757 629
2	Nordiskt samarbete, ramanslag	1 452
3	Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., ramanslag	4 402
B	Internationella organisationer	906 270
1	Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag	464 161
2	Nordiska ministerrådet, ramanslag	274 300
3	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag	24 400
4	Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag	143 409
C	Information om Sverige i utlandet	60 583
1	Svenska Institutet, ramanslag	50 748
2	Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag	9 835
D	Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.	57 373
1	Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag	2 259
2	Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, ramanslag	9 000
3	Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), obetecknat anslag	20 324
4	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag	10 262
5	Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag	10 004
6	Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag	5 524
E	Övriga utrikespolitiska frågor	23 601
1	Inspektionen för strategiska produkter, ramanslag	15 801
2	Europainformation m.m., ramanslag	7 800
6	Totalförsvar	41 243 865
A	Militärt försvar	37153 519
1	Försvarsmakten, ramanslag	36 707 400
2	Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag	384 419
3	Ersättning för kroppsskador, ramanslag	61 700

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

B	Vissa funktioner inom det civila försvaret	2 638 514
1	Funktionen Civil ledning, ramanslag	473 145
2	Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag	140 974
3	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag	1 232 554
4	Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag	18 002
5	Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag	31 889
6	Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag	99 563
7	Funktionen Telekommunikationer m.m., ramanslag	199 500
8	Funktionen Postbefordran, ramanslag	21 700
9	Funktionen Transporter, ramanslag	190 500
10	Funktionen Energiförsörjning, ramanslag	230 687
C	Kustbevakningen och nämnder m.m.	483 725
1	Kustbevakningen, ramanslag	426 827
2	Nämnder m.m., ramanslag	11 898
3	Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m., ramanslag	25 000
4	Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag	20 000
D	Stödverksamhet	968 107
1	Totalförsvarets pliktverk, ramanslag	231 750
2	Försvarshögskolan, ramanslag	36 603
3	Försvarets radioanstalt, ramanslag	428 667
4	Försvarets forksningsanstalt, ramanslag	137 343
5	Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag	31 773
6	Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, obetecknat anslag	101 971
7	Internationellt bistånd	11 434 400
A	Internationellt utvecklingssamarbete	10 623 600
1	Biståndsverksamhet, reservationsanslag	10 214 267
2	Biståndsförvaltning, ramanslag	409 333
B	Samarbete med Central- och Osteruropa	810 800
1	Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag	789 800
2	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportgarantier, reservationsanslag	21 000
8	Invandrare och flyktingar	3 863 934
A	Migrationspolitik	1 748 234
1	Statens invandrarverk, ramanslag	452 402
2	Mottagande av asylsökande, ramanslag	773 650
3	Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag	313 289
4	Utlänningsnämnden, ramanslag	65 388
5	Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag	60 295
6	Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag	83 210
B	Invandrares integration	2 115 700
1	Integrationsmyndigheten, ramanslag	45 376
2	Särskilda insatser i utsatta bostadsområden, ramanslag	200 000

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

3	Integrationsåtgärder, ramanslag	57 860
4	Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag	1 713 915
5	Hemutrustningslån, ramanslag	98 549
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	22 499 516
A	Hälso- och sjukvård	16 387184
1	Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag	1 550 000
2	Bidrag till läkemedelsförmånen, ramanslag	13 491 000
3	Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag	939 424
4	Insatser mot aids, ramanslag	65 622
5	Ersättning till Spri, obetecknat anslag	29 700
6	Bidrag till WHO, ramanslag	33 697
7	Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, obetecknat anslag	2 591
8	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag	16 800
9	Folkhälsoinstitutet, ramanslag	110 178
10	Smittskyddsinstitutet, ramanslag	98 923
11	Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag	10 853
12	Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag	15 517
13	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag	22 879
B	Omsorg om äldre och personer med funktionshinder	4 960 950
1	Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag	275 000
2	Statsbidrag till vårdartjänst, ramanslag	189 000
3	Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag	75 394
4	Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag	132 194
5	Ersättning för texttelefoner, ramanslag	16 077
6	Bilstöd till handikappade, ramanslag	203 978
7	Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag	4 053 000
8	Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag	8 561
9	Handikappombudsmannen, ramanslag	7 746
C	Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik	679 567
1	Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och narkotika- förebyggande arbete, obetecknat anslag	52 000
2	Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag	64 341
3	Barnombudsmannen, ramanslag	7 550
4	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag	6 468
5	Statens institutionsstyrelse, ramanslag	503 986
6	Alkoholinspektionen, ramanslag	14 548
7	Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag	674
8	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder, reservationsanslag	30 000
D	Socialstyrelsen	369 636
1	Socialstyrelsen, ramanslag	369 636
E	Stöd till forskning	102 179
1	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	94 610
2	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	7 569

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	37 192 476
A	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	32 257 900
1	Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag	17 881 000
2	Förtidspensioner, ramanslag	13 375 000
3	Handikappersättningar, ramanslag	1 001 900
B	Socialförsäkringsadministration	4 934 576
1	Riksförsäkringsverket, ramanslag	665 012
2	Allmänna försäkringskassor, ramanslag	4 269 564
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	62 701 000
A	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	62 701 000
1	Ålderspensioner, ramanslag	52 492 000
2	Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag	555 000
3	Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag	9 654 000
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	35 813 561
A	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	35 813 561
1	Allmänna barnbidrag, ramanslag	17018000
2	Föräldraförsäkring, ramanslag	14 759 000
3	Underhållsstöd, ramanslag	2 125 661
4	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag	24 000
5	Barnpensioner, ramanslag	291 000
6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn, ramanslag	1 595 900
13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	42 723 356
A	Ersättning vid arbetslöshet	42 723 356
1	Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag	40 681 334
2	Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag	2 042 022
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	47 541 952
A	Arbetsmarknad	33 922 550
1	Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag	4 118 585
2	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag	21 043 793
3	Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag	6 596 798
4	Europeiska socialfonden m.m., ramanslag	2 100 600
5	Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag	11 274
6	Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshets-	51 500

försäkring, ramanslag

B	Arbetsliv	5 484 529
1	Arbetarskyddsverket, ramanslag	365 196
2	Arbetslivsinstitutet, ramanslag	208 361
3	Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., ramanslag	261485
4	Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag	24 752
5	Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, ramanslag	212 217

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

6	Bidrag till Samhall AB, ramanslag	4 356 419
7	AMU-gruppen AB, ramanslag	9514
8	Arbetsdomstolen, ramanslag	15 849
9	Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag	2 339
10	Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag	55
11	Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag	4 147
12	Internationella avgifter, ramanslag	24 195
C	Jämställdhet mellan kvinnor och män	31 081
1	Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag	13 943
2	Särskilda jämställdhetsåtgärder, ramanslag	13 706
3	Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag	3 432
D	Staten som arbetsgivare	8 103 792
1	Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag	3 000
2	Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag	8 042 900
3	Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området, ramanslag	57 892
15	Studiestöd	21 333 755
A	Studiestöd	21 333 755
1	Studiehjälp m.m., ramanslag	2 139 056
2	Studiemedel m.m., ramanslag	9 904 570
3	Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag	8 624 280
4	Bidrag för kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk, ramanslag	63 773
5	Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag	23 073
6	Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag	61 632
7	Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, ramanslag	517371
16	Utbildning och universitetsforskning	27 050 554
A	Barnomsorg, skola och vuxenutbildning	5 181 740
1	Statens skolverk, ramanslag	236 995
2	Utveckling av skolväsende och barnomsorg, ramanslag	163 360
3	Forskning inom skolväsendet, ramanslag	7 873
4	Genomförande av skolreformer, ramanslag	83 971
5	Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag	116 623
6	Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag	20 936
7	Specialskolor och resurscenter, ramanslag	418 943
8	Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag	258 336
9	Sameskolstyrelsen, ramanslag	33 714
10	Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag	118 091
11	Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag	67108
12	Statens skolor för vuxna, ramanslag	38 155
13	Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag	134 236
14	Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag	3 474 333
15	Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling, ramanslag	9 066

PROP. 1 997/98:1

1998		1000-tal kronor
B	Universitet och högskolor m.m.	19 198 839
1	Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag	766 767
2	Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	952 889
3	Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag	1 165 260
4	Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	977 689
5	Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag	926 126
6	Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	784 320
7	Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag	647 173
8	Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	776 182
9	Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag	677 386
10	Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	522 150
11	Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag	638 344
12	Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	343 420
13	Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag	295 824
14	Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	603 168
15	Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag	676 183
16	Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	506 043
17	Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag	351 662
18	Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	178285
19	Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag	22 248
20	Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag	53 284
21	Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag	168 506
22	Högskolan i Dalarna: Grundutbildning, ramanslag	186 586
23	Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag	186 991
24	Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag	127 659
25	Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag	201 819
26	Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag	127 406
27	Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag	274 584
28	Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag	150 031
29	Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag	126 990
30	Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag	94 030
31	Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag	225 300
32	Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag	273 355
33	Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag	40 725
34	Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	33 997
35	Konstfack: Grundutbildning, ramanslag	96 727
36	Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag	45 749
37	Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	81 574
38	Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	280 765
39	Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag	351 669
40	Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag	267 925
41	Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	13 352
42	Södertörns högskola: Grundtbildning, ramanslag	99 006
43	Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	21 924
44	Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag	1 462 630
45	Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag	350 984
46	Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, ramanslag	438 686
47	Sunet, ramanslag	37 292
48	Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag	1 568 174
C	Högskolemyndigheter	391 483
1	Högskoleverket, ramanslag	127 667

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

2	Verket för högskoleservice, ramanslag	9 892
3	Centrala studiestödsnämnden, ramanslag	253 924
D	Nationella och internationella forskningsresurser	2 219 603
1	Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag	88 858
2	Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag	21 205
3	Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	205 750
4	Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	10 239
5	Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag	332 272
6	Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	9 806
7	Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	709 769
8	Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	19 714
9	Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	237 692
10	Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	8 048
11	Rymdforskning, ramanslag	118 925
12	Kungl. biblioteket, ramanslag	193 061
13	Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag	8 183
14	Institutet för rymdfysik, ramanslag	37 296
15	Polarforskningssekretariatet, ramanslag	22 237
16	Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag	9 654
17	Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag	124 095
18	Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag	62 799
E	Gemensamma ändmal	58 889
1	Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag	36 365
2	Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag	22 524
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 334 967
A	Allmän kulturverksamhet	314 333
1	Statens kulturråd, ramanslag	26 920
2	Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag	130 075
3	Kulturåret 1998, reservationsanslag	83 636
4	Nationella uppdrag, ramanslag	6 000
5	Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel, obetecknat anslag	67 702
B	Teater, dans och musik	1 424 397
1	Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramaten, Dansens Hus och Svenska rikskonserter, obetecknat anslag	727 076
2	Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag	602 427
3	Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag	94 894
C	Bibliotek, litteratur och kulturtidsskrifter	219 025
1	Bidrag till regional biblioteksverksamhet, obetecknat anslag	36 872
2	Litteraturstöd, ramanslag	64 567
3	Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag	19 500
4	Stöd till bokhandel, ramanslag	7 301
5	Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag	56 704
6	Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat anslag	13 056

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

7	Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videoprogram på teckenspråk, obetecknat anslag	17 524
8	Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat anslag	3 501
D	Bild och form samt konsthantverk	80 145
1	Statens konstråd, ramanslag	4 503
2	Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag	42 938
3	Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag	1 056
4	Främjande av hemslöjden, ramanslag	16 907
5	Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag	14 741
E	Ersättningar och bidrag till konstnärer	249 312
1	Konstnärsnämnden, ramanslag	9 207
2	Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag	240 105
F	Arkiv	285 355
1	Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag	226 435
2	Arkivet för ljud och bild, ramanslag	25 434
3	Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag	27 761
4	Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag	3 405
5	Bidrag till regional arkivverksamhet, obetecknat anslag	2 320
G	Kulturmiljö	423 916
1	Riksantikvarieämbetet, ramanslag	136 979
2	Bidrag till kulturmiljövård, ramanslag	236 937
3	Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag	50 000
H	Museer och utställningar	932558
1	Centrala museer: Myndigheter, ramanslag	571 863
2	Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag	173 050
3	Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag	104 595
4	Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag	39 504
5	Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag	10 000
6	Riksutställningar, ramanslag	33 466
7	Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag	80
I	Film och medier	164 049
1	Filmstöd, ramanslag	129 838
2	Statens biografbyrå, ramanslag	7 661
3	Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag	25 540
4	Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, ramanslag	1 010
.1	Forskning	37 772
1	Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag	36 938
2	Forskning och dokumentation om medieutvecklingen, obetecknat anslag	834
K	Trossamfund	55 700
1	Stöd till trossamfund, ramanslag	55 700

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

L	Folkbildning	2 497187
1	Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag	2 418 014
2	Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag	70 325
3	Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag	8 848
M	Ungdomsfrågor	108 490
1	Ungdomsstyrelsen, ramanslag	12 101
2	Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., ramanslag	96 389
X	Folkrörelse- och idrottsfrågor	542 728
1	Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag	40 000
2	Stöd till idrotten, ramanslag	483 240
3	Lotteriinspektionen, ramanslag	19488
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	22 825 533
A	Plan-, bygg- och bostadsväsendet	19 922 744
1	Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag	120 455
2	Räntebidrag m.m., ramanslag	12 100 000
3	Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag	8 000
4	Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag	12 480
5	Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, ramanslag	1 500 000
6	Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag	22 779
7	Byggforskning, ramanslag	164 430
8	Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag	60 000
9	Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag	12 000
10	Bostadsbidrag, ramanslag	5 919 600
11	Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag	3 000
B	Geoteknik	22 555
1	Geoteknik, ramanslag	22 555
C	Länstyrelserna m.m.	1 658 711
1	Länsstyrelserna m.m., ramanslag	1 646 031
2	Regionala självstyrelseorgan, obetecknat anslag	12 680
D	Lantmäteriverksamhet	421 523
1	Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket, ramanslag	416 174
2	Statens va-nämnd, ramanslag	5 349
E	Stöd till ekologisk omställning och utveckling	800 000
1	Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, ramanslag	800 000
19	Regional utjämning och utveckling	3 604 853
A	Regional utjämning och utveckling	3 604 853
1	Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag	1 597517
2	Regionalpolitisk låneverksamhet, ramanslag	390 000
3	Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken, ramanslag	12 000
4	Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag	415 000
5	Transportbidrag, ramanslag	336 000

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

6	Glesbygdsverket, ramanslag	23 393
7	Statens institut för regionalforskning, ramanslag	7 943
8	Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag	748 000
9	Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Söderhamn, reservationsanslag	75 000
20	Allmän miljö- och naturvård	1 178 052
A	Miljövård	933 816
1	Statens naturvårdsverk, ramanslag	268 104
2	Miljöövervakning m.m., ramanslag	85 452
3	Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, ramanslag	140 000
4	Investeringar och skötsel för miljönaturvård, ramanslag	291 473
5	Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag	19 014
6	Kemikalieinspektionen, ramanslag	80 011
7	Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag	37 762
8	Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag	12 000
B	Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.	244 236
1	Statens strålskyddsinstitut, ramanslag	78 055
2	Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag	75 479
3	Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag	63 950
4	Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag	26 752
21	Energi	1 583 041
A	Energisystem frågor	163 041
1	Energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag	138 041
2	Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet, ramanslag	25 000
B	Omställning och utveckling av energisystemet	1 420 000
1	Bidrag för att minska elanvändningen, ramanslag	290 000
2	Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag	215 000
3	Åtgärder för effektivare energianvändning, ramanslag	90 000
4	Energiforskning, ramanslag	320 000
5	Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag	90 000
6	Introduktion av ny energiteknik, ramanslag	160 000
7	Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, ramanslag	50 000
8	Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, ramanslag	5 000
9	Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, ramanslag	200 000
22	Kommunikationer	24 100 564
A	Vägar och järnvägar	21 491 752
1	Vägverket: Administration, ramanslag	1 209 781
2	Vägverket: Väghållning och statsbidrag, ramanslag	11 835 873
3	Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag	755 694
4	Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag	7 490 404
5	Från EG-budgeten finansierade stöd för Transeuropeiska nätverk, ramanslag	200 000

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

B	Sjö- och luftfart	697 275
1	Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag	44415
2	Transportstöd till Gotland, ramanslag	175 000
3	Ersättning till viss kanaltrafik m.m., obetecknat anslag	62 660
4	Bidrag till sjöfarten, ramanslag	400 000
5	Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag	15 200
C	Post och telekommunikation	679 408
1	Post- och telestyrelsen, ramanslag	156 924
2	Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag	157 484
3	Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, ramanslag	200 000
4	Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag	140 000
5	Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag	25 000
D	SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.	830 194
1	Ersättningar till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag	200 000
2	Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag	412 946
3	Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag	209 463
4	Viss internationell verksamhet, ramanslag	7 500
5	Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst, obetecknat anslag	285
E	Kommunikationsforskning och meteorologi	401 935
1	Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag	29 203
2	Kommunikationsforskningberedningen, ramanslag	146 766
3	Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), ramanslag	37 215
4	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m., ramanslag	188 751
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 725 623
A	Internationellt samarbete	37 414
1	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., ramanslag	37414
B	Jordbruk och trädgårdsnäring	11 379 890
1	Statens jordbruksverk, ramanslag	220 188
2	Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag	22 000
3	Djurregister, ramanslag	35 000
4	Statens utsädeskontroll, ramanslag	978
5	Statens växtsortnämnd, ramanslag	1 349
6	Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag	26 246
7	Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag	2 629
8	Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag	110 000
9	Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag	125 000
10	Regionala stöd till jordbruket, ramanslag	717 000
11	Från EG-budgetens finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag	325 000
12	Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag	1 420 000
13	Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag	1 427 500
14	Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag	4 850 000
15	Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter m.m., ramanslag	2 000 000
16	Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag	80 000
17	Jordbrukets blockdatabas, ramanslag	17 000

7 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

C	Fiske	193 448
1	Fiskeriverket, ramanslag	57 908
2	Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag	30 890
3	Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag	84 650
4	Fiskevård, ramanslag	20 000
D	Rennäring m.m.	109 738
1	Främjande av rennäringen m.m., ramanslag	61 700
2	Ersättningar för viltskador m.m, ramanslag	46 500
3	Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., ramanslag	1 538
E	Djurskydd och djurhälsovård	268 349
1	Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag	75 055
2	Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag	78 109
3	Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag	18 792
4	Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag	6 893
5	Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag	89 500
F	Livsmedel	176 548
1	Statens livsmedelsverk, ramanslag	105 831
2	Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag	4019
3	Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag	28 614
4	Livsmedelsstatistik, ramanslag	27 084
5	Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag	6 000
6	Exportfrämjande åtgärder, ramanslag	5 000
G	Utbildning och forskning	1 228 920
1	Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag	1 021 979
2	Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag	10 806
3	Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning, ramanslag	195 234
4	Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag	901
H	Skogsnäring	331316
1	Skogsvårdsorganisationen, ramanslag	257 211
2	Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag	6 000
3	Insatser för skogsbruket, ramanslag	60 700
4	Internationellt skogssamarbete, ramanslag	1 405
5	Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag	6 000
24	Näringsliv	2 698 330
A	Näringspolitik	855 222
1	Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag	208 355
2	Småföretagsutveckling, ramanslag	134 062
3	Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag	16 500
4	Turistfrämjande, ramanslag	80 096
5	Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., ramanslag	12 000
6	Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, obetecknat anslag	15 000
7	Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag	25 000
8	Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag	24 329

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

9	Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag	184 093
10	Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag	4 687
11	Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m., ramanslag	77 000
12	Fortsatt statlig medverkan vid finansiering av ett civilt flygplansprojekt, reservationsanslag	74 100
B	Teknologisk infrastruktur	155 537
1	Patentbesvärsrätten, ramanslag	12 237
2	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag	12 536
3	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser, obetecknat anslag	8 271
4	Elsäkerhetsverket, ramanslag	36 961
5	Sprängämnesinspektionen, ramanslag	14 943
6	Bidrag till standardisering, provtagnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag	70 589
C	Konkurrensfrågor	65 579
1	Konkurrensverket, ramanslag	62 106
2	Konkurrensforskning, ramanslag	3 473
D	Teknisk forskning och utveckling	1 246 568
1	Teknisk forskning och utveckling, ramanslag	672 953
2	Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag	14 351
3	Rymdverksamhet, ramanslag	524 013
4	Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, obetecknat anslag	29 892
5	Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag	5 359
E	Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande	272 420
1	Kommerskollegium, ramanslag	46 533
2	Exportfrämjande verksamhet, ramanslag	127 656
3	Exportkreditnämnden, ramanslag	50 000
4	AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag	9 063
5	Investeringsfrämjande, ramanslag	39 168
F	Konsumentfrågor	103 004
1	Marknadsdomstolen, ramanslag	4 686
2	Konsumentverket, ramanslag	67 876
3	Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag	13 560
4	Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag	6 068
5	Stöd till konsumentorganisationer, ramanslag	4 100
6	Stöd till konsumentforskning, ramanslagSpecifi	2 114
7	Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag	4 600

PROP. 1997/98:1

1998 1000-tal kronor

25	Allmänna bidrag till kommuner	93 048 700
A	Bidrag och ersättning till kommuner och landsting	93 048 700
1	Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag	71 326 400
2	Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag	736 600
3	Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag	20 985 000
4	Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag	700
26	Statsskuldsräntor m.m.	109 125 000
A	Räntor på statsskulden	108 415 000
1	Räntor på statsskulden, ramanslag	108 415 000
B	Oförutsedda utgifter	10 000
1	Oförutsedda utgifter, ramanslag	10 000
C	Riksgäldskontorets provisionskostnader	700 000
1	Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning, ramanslag	700 000
27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	19 645 000
A	Svergies avgift till gemenskapsbudgeten	19 645 000
1	Tullavgift, ramanslag	2 934 000
2	Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, ramanslag	362 000
3	Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag	8 093 000
4	Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag	8 256 000
SUMMA ANSLAG		687 815 280

PROP. 1 997/98:1

Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1998

1998	1000-tal kronor
1000 Skatter m.m.:	601 991 493
1100 Skatt på inkomst:	98 829 396
1110 Fysiska personers inkomstskatt:	34 100 364
1111 Fysiska personers inkomstskatt	34 100 364
varav: Inkomster	436 865 798
varav: Utgifter	402 765 434
1120 Juridiska personers inkomstskatt:	58 964 032
1121 Juridiska personers inkomstskatt	57 884 032
varav: Inkomster	84 009 327
varav: Utgifter	26 125 295
1123 Beskattning av tjänstegruppliv	1 080 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter:	3 000 000
1131 Ofördelbara inkomstskatter	3 000 000
1140 Övriga inkomstskatter:	2 765 000
1141 Kupongskatt	1 650 000
1144 Lotteriskatt	1 115 000
1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter:	208 777 250
1211 Folkpensionsavgift	52 303 082
1221 Sjukförsäkringsavgift	58 425 708
1231 Barnomsorgsa vgift	0
1241 Utbildningsa vgift	0
1251 Tilläggspensionsavgift, netto	3 817710
varav: Inkomster	54 538 708
varav: Utgifter	50 720 998
1252 Delpensionsavgift	0
varav: Inkomster	1 555 039
varav :Utgifter	1 555 039

PROP. 1 997/98:1

1998	1000-tal kronor
1253 Arbetsskadeavgift, netto	4 714 269
varav: Inkomster	10 733 269
varav: Utgifter	6 019 000
1254 Arbetsmarknadsavgift	38 693 054
1255 Arbetarskyddsavgift	1 292 033
1256 Lönegarantiavgift	1 900 049
1257 Sjömanspensionsavgift, netto	0
varav: Inkomster	29 000
varav: Utgifter	29 000
1260 Allmänna egenavgifter:	3 213 000
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift	3 213 000
1262 Allmän pensionsavgift, netto	0
varav: Inkomster	52 002 711
varav: Utgifter	52 002 711
1281 Allmän löneavgift	33 074 856
1291 Särskild löneskatt	11 343 489
1299 Avräkning av socialavgifter	0
1300 Skatt på egendom:	35 105 157
1310 Skatt på fast egendom:	24 240100
1312 Fastighetsskatt	24 240 100
1320 Förmögenhetsskatt:	5 145 057
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt	5 064 497
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt	80 560
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:	1 520 000
1331 Arvsskatt	1 300 000
1332 Gåvoskatt	220 000
1340 Övrig skatt på egendom:	4 200 000
1341 Stämpelskatt	4 200 000
1400 Skatt på varor och tjänster:	238 313 638
1410 Allmänna försäljningsskatter:	154 883 518
1411 Mervärdesskatt	154 883 518
varav: kommunmoms	23 473 773
1420, 1430 Skatt på specifika varor:	72 600 684
1423 Försäljningsskatt på motorfordon	263 000
1424 Tobaksskatt	8 500 000
1425 Alkoholskatt	10 932 116
1425:01 varav: Skatt på etylalkohol	4 590 000
1425:02 varav: Skatt på vin och andra jästa drycker	3 213 258
1425:03 varav: Skatt på mellanklassprodukter	241 858
1425:04 varav: Skatt på öl	2 887 000
1428 Energiskatt	50 928 568
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle	0
1431 Särsk. skatt på el.kraft fr. kärnkraftverk	1 595 000
1435 Särskild skatt mot försurning	57 000
1436 Skatt på avfall	325 000

PROP. 1997/98:1

1998_______________________________________________________________________________1000-tal kronor

1440	Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott	25 000 25 000
1450	Skatt på tjänster:	1 166 136
	1451 Reseskatt	0
	1452 Skatt på annonser och reklam	1 121 136
	1454 Skatt på spel	45 000
1460	Skatt på vägtrafik:	5 873 000
	1461 Fordonsskatt	5 873 000
1470	Skatt på import m.m.:	3 650 300
	1471 Tullmedel	3 316 000
	1472 Övriga skatter m.m. på import	-5 700
	1473 Jordbruks- och sockeravgifter	340 000
1480	Övriga skatter på varor och tjänster:	115 000
	1481 Övriga skatter på varor och tjänster	115 000
1500	Utjämningsavgift:	20 966 052
	1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting	20 966 052
1600	Betalningsdifferenser:	0
1610	Betalningsdifferenser pga anstånd, netto:	0
	1611 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto	0
1620	Betalningsdifferenser pga restföring: 1621 Betalningsdifferenser pga. restföring av fysiska	0
	personers inkomstskatt 1622 Betalningsdifferenser pga. restföring juridiska	0
	personers inkomstskatt 1623 Betalningsdifferenser pga restföring av arbetsgivar	0
	avgifter	0
	1624 Betalningsdiffereser pga restföring av mervärdesskatt	0
	1625 Betalningsdiffereser pga räntor m m	0
2000	Inkomster av statens verksamhet:	39 704 082
2100	Rörelseöverskott:	14 271 900
2110	Affärsverkens inlevererade överskott:	491 900
	2113 SJ:s inlevererade överskott	0
	2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning	135 000
	och inleverans av motsvarighet till statlig skatt	309 000
	2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott	47 900
2120	Övriga myndigheters inlevererade överskott: 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets	180 000
	garantiverksamhet	50 000
	2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit	130 000

PROP. 1997/98:1

1998__1000-tal kronor

2130	Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott	9 800 000 9 800 000
2150	Överskott från spel verksamhet:	3 800 000
	2153 Inlevererat överskott från AB Svenska Spel	3 800 000
2200	Överskott av statens fastighetsförvaltning:	176 000
2210	Överskott av fastighetsförvaltning:	176 000
	2215 Överskott av Statens fastighetsverks verksamhet	176 000
2300	Ränteinkomster:	1 399 983
2310, 2320 Räntor på näringslån:		78 2 75
	2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen	3 677
	2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån	23
	2321 Ränteinkomster på skogsväglån	4
	2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	48 581
	2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk	990
	2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån	25 000
2340	Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitets-	1 278 500
	studier och garantilån för studerande	0
	2342 Ränteinkomster på allmänna studielån	38 500
	2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989	1 240 000
2360	Räntor på medel avsatta till pensioner:	6 000
	2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	6 000
2370	Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förråds-	13 000
	läggningar	13 000
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:		24 208
	2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån	40
	2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets	0
	rationalisering	700
	2392 Räntor på intressemedel	2 000
	2394 Övriga ränteinkomster	18 768
	2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken	2 700
2400	Aktieutdelning:	12 000 000
2410	Inkomster av statens aktier:	12 000 000
	2411 Inkomster av statens aktier	12 000 000
2500	Offentligrättsliga avgifter:	8 046 986
	2511 Expeditions- och ansökningsavgifter	558 993
	2519 Koncessionsavgift på televisionens område	275 188
	2521 Avgifter till granskningsnämnden	4 536
	2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram	10 000
	2523 Avgift generations växling	291 000

PROP. 1 997/98:1

1998_______________________________________________________________________________1000-tal kronor

	2524 Bidrag för ungdomspraktik	557 000
	2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor	2 540 000
	2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltill-	66 120
	verkningen	14 200
	2528 Avgifter vid bergsstaten	5 500
	2529 Avgifter vid patent- & registreringsväsendet	34 124
	2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register	0
	2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna	895 000
	2533 Vägavgifter	500 000
	2534 Avgifter för körkort och motorfordon	600 110
	2535 Avgifter för statliga garantier	3 000
	2536 Lotteriavgifter	20 830
	2537 Miljöskyddsavgift	85 823
	2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel	441 734
	2539 Täktavgift	26 772
	2541 Avgifter vid Tullverket	66 600
	2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen	5 400
	2543 Skatteutjämningsavgift	18 292
	2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet	31 000
	2545 Närradioavgifter	907
	2546 Lokalradioavgifter	119 533
	2547 Avgifter för Post- & Telestyrcs verksamhet	113100
	2548 Avgifter för Finansinsp:s verksamhet	113 005
	2549 Avgifter för provning vid riksprovplats	6 500
	2551 Avgifter från kärnkraftverken	178 225
	2552 Övriga offentligrättsliga avgifter	358 344
	2553 Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden	6 150
	2554 Avgifter för telekommunikation	100 000
2600	Försäljningsinkomster:	1 201 856
	2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter	54 856
	2625 Utförsäljning av beredskapslager	224 000
	2626 Inkomster vid Banverket	913 000
	2627 Offentlig lagring, försäljningsintäkter	10 000
2700	Böter m.m.:	1 165 557
	2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter	799 377
	2712 Bötesmedel	357100
	2713 Vattenföroreningsavgift m.m.	1 050
	2714 Sanktionsavgifter m.m.	8 030
2800	Övriga inkomster av statens verksamhet:	1 441 800
	2811 Övriga inkomster av statens verksamhet	1 241 800
	2812 Återbetalning av lönegarantimedel	200 000
3000	Inkomster av försåld egendom:	15 001 000
3100	Inkomster av försålda byggnader och maskiner:	0
3120	Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader
	och maskiner:	0
	3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter	0

PROP. 1997/98:1

1998____________________________________________________________________________________1000-tals kronor

3200	Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markförsäljning	1 000 1 000
3300	Övriga inkomster av försäld egendom:	15 000 000
	3311 Inkomster av statens gruvegendom	0
	3312 Övriga inkomster av försåld egendom	15 000 000
4000	Återbetalning av lan:	2 690 055
4100	Återbetalning av näringslån:	173 428
4120	Återbetalning av jordbrukslån:	20 861
	4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	20 861
4130	Återbetalning av övriga näringslån:	152 567
	4131 Återbetalning av vattenkraftslån	83
	4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering	25 000
	4135 Återbetalning av skogsväglån	19
	4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens	49 984
	jordbruksverk	3 108
	4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier	4 373
	4139 Återbetalning av lokaliseringslån	70 000
4300	Återbetalning av studielån:	2 387 500
	4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier	0
	4312 Återbetalning av allmänna studielån	2 500
	4313 Återbetalning av studiemedel	2 385 000
4500	Återbetalning av övriga län:	129 127
	4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler	67
	4516 Återbetalning av utgivna startlån & bidrag	1 300
	4517 Återbetalning från Portugalfonden	0
	4519 Återbetalning av statens bosättningslån	40
	4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor	100 000
	4526 Återbetalning av övriga lån	27 720
5000	Kalkylmässiga inkomster:	5 337 207
5100	Avskrivningar och amorteringar:	1 504 207
5110	Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:	0
	5113 Statens järnvägars avskrivningar	0
5120	Avskrivningar på fastigheter:	672 140
	5121 Avskrivningar på fastigheter	672 140
5130	Uppdragsmynd:s komplementkostnader:	831 567
	5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader	831 567
5140	Övriga avskrivningar: 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilit	500
	totalförsvar	500

PROP. 1997/98:1

1998____________________________________________________________________________________1000-tals kronor

5200	Statliga pensionsavgifter: 5211 Statliga pensionsavgifter	3 833 000 3 833 000
6000	Bidrag m.m. från EU:	10 978 950
6100	Bidrag från EG:s jordbruksfond:	7 565 000
6110	Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion:	7195 000
	6111 Arealbidrag och trädesersättning	3 730 000
	6112 Miljöstöd	1 050 000
	6113 Intervention	520 000
	6114 Exportbidrag	1 000 000
	6115 Djurbidrag	725 000
	6116 O ffentlig lagring 6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds-	10 000
	garantisektion	160 000
6120	Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion: 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jord-	370 000
	brukssektorn m.m.	370 000
6200	Bidrag från EG:s fiskefond:	9 400
	6211 Bidrag från EG:s fiskefond	9 400
6300	Bidrag från EG:s regionalfond:	700 000
	6311 Bidrag från EG:s regionalfond	700 000
6400	Bidrag från EG:s socialfond:	2 621 000
	6411 Bidrag från EG:s socialfond	2 621 000
6500	Bidrag till transeuropeiska nätverk:	53 150
	6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk	53 150
6900	Övriga bidrag från EG:	30 400
	6911 Övriga bidrag från EG	30 400
7000	Extraordinära medel från EU:	269 558
	7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskaps-
	budgeten	269 558
SUMMA INKOMSTTITLAR		675 972 345

Bilaga 2

Svensk ekonomi

PROP. 1997/98: BILAGA 2

BILAGA 2

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord.............................................................................................7

1 Inledning...............................................................................7

1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998...................7

1.2 Utvecklingen inom olika områden...........................8

1.3 Utvecklingen på medellång sikt..............................11

2 Internationell utveckling.....................................................13

2.1 Utvecklingen i OECD-länderna.............................13

2.1.1 Utvecklingen iEU..................................................13

2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU-länder...............15

2.1.3 De nordiska länderna.............................................15

2.1.4 Förenta staterna och Japan....................................16

2.2 Länderna utanför OECD.......................................16

2.3 Risker avseende internationell utveckling..............17

3 Kapitalmarknaderna...........................................................18

3.1 Utvecklingen i omvärlden......................................18

3.2 Utvecklingen i Sverige............................................19

4 Utrikeshandeln....................................................................21

4.1 Varuhandeln..........................................................21

4.2 Bytesbalansen........................................................22

5 Näringslivets produktion.....................................................24

5.1 Industrin................................................................24

5.2 Byggnadsverksamheten..........................................26

6 Arbetsmarknad...................................................................27

Löner..................................................................................30

8 Inflation..............................................................................32

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion.......................34

9.1 Hushållens inkomster............................................34

9.2 Privat konsumtion.................................................35

10 Investeringar.......................................................................38

10.1 Näringslivets investeringar.....................................38

10.2 Bostadsinvesteringar..............................................39

10.3 Lagerinvesteringar.................................................40

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Innehållsförteckning

11 Den offentliga sektorn.........................................................41

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn.....................41

11.2 Den statliga sektorn...............................................44

11.3 Allmänna Pensionsfonden......................................45

11.4 Den kommunala sektorn........................................46

12 Medelfristig kalkyl...............................................................48

12.1 Den reala kalkylen.................................................48

12.2 Den finansiella kalkylen.........................................51

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Innehållsförteckning

Tabellförteckning

1.1 Prognosförutsättningar............................................8

1.2 Nyckeltal.................................................................9

1.3 Försörjningsbalans...................................................9

1.4 Finansiellt sparande...............................................11

1.5 Medelfrist..............................................................12

2.1 BNP-tillväxt per region.........................................13

2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet........................15

4.1 Export och import av varor...................................22

4.2 Bytesbalansen........................................................23

5.1 Näringslivets produktion.......................................24

5.2 Nyckeltal för industrin..........................................25

5.3 Byggnadsverksamhet..............................................26

6.1 Arbetsmarknad......................................................27

6.2 Sysselsättning i olika branscher..............................27

6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.................................................................29

7.1 Timlöner................................................................30

8.1 Konsumentprisutveckling......................................32

9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion

och sparande..........................................................34

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren.....................38

10.2 Övriga näringslivets investeringar..........................39

10.3 Lagerförändringar och lagerbidrag........................40

11.1 Den offentliga sektorns finanser............................42

11.2 Justering av den offentliga sektorns finansiella

sparande till ENS-definition..................................42

11.3 Den offentliga sektorns skatter och avgifter...........43

11.4 Den offentliga sektorns utgifter.............................43

11.5 Bidrag till förbättringen av den offentliga sektorns

finansiella sparande från 1994 till 1998.................44

11.6 Statens finanser......................................................45

11.7 Allmänna pensionsfonden......................................46

11.8 Kommunernas finanser..........................................47

11.9 Kommunal konsumtion.........................................47

12.1 Förutsättningar......................................................48

12.2 Försörjningsbalans.................................................49

12.3 Nyckeltal...............................................................49

12.4 Sysselsättning i olika sektorer................................50

12.5 Befolkningen i åldern 16-64 år..............................50

12.6 Den offentliga sektorns finanser............................52

12.7 Kommunernas finanser..........................................53

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Innehållsförteckning

Diagramförteckning

1.1 BNP-utveckling........................................................7

1.2 Bidrag till BNP-tillväxten från olika

komponenter..........................................................10

2.1 Företagens och konsumenternas förtroende i EU....13

2.2 Underskott i de offentliga finanserna i EU..............14

2.3 Konsumentprisutvecklingen i EU............................14

2.4 BNP-tillväxt i EU...................................................14

3.1 5-års obligationsränta i Förenta staterna och

Tyskland................................................................18

3.2 Dollarns växelkurs.................................................18

3.3 Kronan i TCW-index.............................................19

3.4 Ränteutvecklingen i Sverige....................................20

4.1 Exporttillväxt, marknadstillväxt och marknads-

andelar för bearbetade varor..................................21

4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i

Sverige och EU.......................................................22

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet

i Sverige relativt 14 OECD-länder.........................25

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel............................25

6.1 Antal sysselsatta och personer i arbetskraften........28

6.2 Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder...........................29

7.1 Timlöneutveckling i industrin i Sverige

och OECD 14........................................................31

7.2 Timlöneutveckling i hela ekonomin........................31

8.1 Konsumentprisutveckling.......................................33

9.1 Hushållens förmögenshetkvot................................35

9.2 Privat konsumtion..................................................36

9.3 Hushållens nettosparkvot och

finansiella sparkvot................................................36

10.1 Investeringar som andel av BNP.............................38

10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter.....39

11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande...........41

12.1 Bidrag till BNP-tillväxten från olika

komponenter..........................................................48

12.2 Arbetslösa..............................................................50

12.3 Befolkningen uppdelad på grupper.........................50

12.4 Sysselsatta och arbetskraftsutbud...........................50

12.5 Sparkvot och investeringskvot................................51

12.6 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter.......51

12.7 Den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld och nettoskuld....................................52

12.8 Finansiellt sparande och konsumtion.....................53

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Svensk ekonomi

Förord

Denna bilaga till 1998 års budgetproposition beskri-
ver den internationella och svenska ekonomins ut-
veckling t.o.m. 1998.

Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras
bl.a. på underlag från Statistiska centralbyrån och på
den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade
den 20 augusti 1997. Ansvaret för de redovisade
prognoserna åvilar dock helt Finansdepartementets
ekonomiska avdelning.

Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekono-
mins utveckling fram t.o.m. år 2000, som är beting-
ade av att ett antal förutsättningar är uppfyllda.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders
Palmér. Beräkningarna baseras på information t.o.m.
den 10 september 1997.

1 Inledning

1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998

Den något splittrade bild över den svenska ekonomin
som var förhärskande under våren har nu blivit mer
entydig. Återhämtningen sker på bred front och det
finns även tecken på att läget på arbetsmarknaden,
som normalt släpar efter i konjunkturen, står inför
en förbättring. En betydande upprevidering av BNP-
tillväxten jämfört med vårpropositionen har gjorts
för 1998.

Den internationella konjunkturen ser ut att ut-
vecklas relativt gynnsamt. Den amerikanska ekono-
min bromsar in något så att en överhettning kan
undvikas. I Japan och Kontinentaleuropa sker en
återhämtning, medan de för Sverige så viktiga mark-
naderna Storbritannien och Norden fortsätter att gå
mycket bra.

Därigenom får exporten en betydande draghjälp,
både 1997 och 1998. Dessutom verkar svenska före-
tag vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare
skjuts åt exporten. Eftersom även importen stiger
tämligen snabbt kommer ändå utrikeshandelns bi-
drag till tillväxten att begränsas.

Den inhemska efterfrågan, och framför allt då den
privata konsumtionen kommer att bli en allt viktiga-
re drivkraft i uppgången. Den offentliga konsumtio-
nen, som under flera år varit en broms i ekonomin,
kommer att stiga svagt 1998. Investeringarna, som i
år endast ökar marginellt, expanderar återigen nästa
år. Lageranpassningen förefaller nu vara avklarad,
varför en ökad efterfrågan på varor i allt högre grad
måste tillgodoses genom löpande produktion.

Den stigande aktiviteten i ekonomin kan också
förutses sprida sig till arbetsmarknaden. Sysselsätt-
ningen beräknas öka framöver, vilket leder till en
gradvis nedgång i arbetslösheten. Den höga arbets-
lösheten under det första halvåret gör dock att årsge-
nomsnittet för 1997 sannolikt kommer att överstiga
förra årets nivå.

DIAGRAM 1.1 SfiS BNP årlig förändring

BNP-utveckling

BNP säsongrensat förlopp

Procent (höger) ^lndex

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Snabba produktivitetsförbättringar motverkar kost-
nadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande i
år blir högre än i omvärlden. Även när effekten av
tillfälliga faktorer såsom den tidigare kronapprecie-
ringen och räntenedgången faller bort, kan inflations-
takten därför förväntas ligga väl i linje med Riksban-
kens mål. För 1998 förutses också en betydande
nedväxling i lönestegringstakten som sedan antas bli
bestående.

De offentliga finanserna utvecklas något starkare
än vad som beräknades i vårpropositionen. Under-
skottet i det finansiella sparandet förväntas i år bli

1,9 % av BNP. År 1998 kommer den offentliga sek-
torns inkomster och utgifter att vara i balans. Den
offentliga skuldkvoten fortsätter att minska något i
år och reduceras påtagligt under 1998.

Naturligtvis finns det risker förknippade med pro-
gnosen över den ekonomiska utvecklingen under de
närmaste åren. En sådan riskfaktor är den interna-
tionella utvecklingen, där räntorna kan komma att
stiga betydligt mer än vad som ligger till grund för
denna prognos, ifall inflationstrycket blir högre än
beräknat. Om den senaste tidens börsoro förstärks
kan den också komma att påverka utvecklingen ne-
gativt. Det kan heller inte uteslutas att den finansiella
turbulens som råder i Asien ger återverkningar även
på de mer etablerade industriländerna. Dessutom
kan genomförandet av EMU:s tredje etapp skapa
osäkerhet på de finansiella marknaderna. Om den
internationella tillväxten störs av någon av dessa
händelser påverkas naturligtvis också Sverige. När
det gäller den svenska ekonomin finns fortfarande
frågetecken kring hur väl arbetsmarknaden fungerar
och vilka effekter konjunkturuppgången kommer att
få på löneutveckling och arbetslöshet. Det kan heller
inte uteslutas att uppgången i den svenska ekonomin
blir starkare än beräknat eftersom återhämtningen
nu sker på bred front.

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Expansionen av den internationella ekonomin fort-
sätter, även om tillväxten inom OECD-området vän-
tas bli något lägre 1998 än 1997. Den amerikanska
ekonomin är nu inne på det sjunde året av expan-
sion. Tillväxten är hög och arbetslösheten har fallit
under 5 %-nivån, samtidigt som inflationstakten är
fortsatt låg. Den osedvanligt gynnsamma utveckling-
en reser många frågor kring konjunkturcykelns ka-
raktär, förändrat produktivitetsmönster, metod-
problem vid prismätningar etc. Osäkerhet råder om
när den amerikanska centralbanken kommer att höja
sina styrräntor. Som underlag för denna prognos har
antagits en styrräntehöjning med 25 punkter under
hösten och att obligationsräntorna stiger i ungefär
samma omfattning. Under alla omständigheter är det
sannolikt att den nuvarande höga tillväxten kommer

att mattas av något och under 1998 ligga mer i linje
med utvecklingen av produktionspotentialen. Där-
med bör också inflationstakten förbli låg. Ett osäker-
hetsmoment är vad som händer med aktiebörsen i
New York. En kraftig nedgång kan påverka den re-
ala ekonomin och främst då den privata konsumtio-
nen som motsvarar två tredjedelar av BNP.

Efter en period av osäkerhet och finansiell oro ser
den japanska ekonomin ut att vara inne i en upp-
gångsfas. Även i Kontinentaleuropa är en återhämt-
ning på väg. Den främsta drivkraften är inledningsvis
exporten, eftersom försvagningen av valutorna har
skapat ett mycket gott konkurrensläge. En baksida
av detta är att högre importpriser kan driva upp in-
flationstakten och leda till räntehöjningar i Tyskland
och även i andra länder. Här har antagits att Bun-
desbank höjer reporäntan under 1998 och att obliga-
tionsräntorna stiger med ungefär 50 punkter. De än-
då i huvudsak lätta monetära förhållandena i
Kontinentaleuropa kan väntas bidra till att den in-
hemska efterfrågan gradvis stärks. Därmed kommer
sannolikt den i utgångsläget mycket höga arbetslös-
heten att börja falla, vilket bör stimulera hushållens
konsumtionsefterfrågan. I Storbritannien och Nor-
den fortsätter tillväxten att vara hög och sysselsätt-
ningen att stiga. Tillväxtsiffrorna blir sannolikt något
lägre nästa år än i år, i takt med att det tillgängliga
resursutrymmet i dessa länder krymper. Världsmark-
nadstillväxten väntas såväl under 1997 som under
1998 bli drygt 7 % och ge en betydande draghjälp
till svensk export.

De långa svenska räntorna antas följa de interna-
tionella räntorna uppåt. Marginalen gentemot Tysk-
land antas för 5-årsräntan ligga förhållandevis kon-
stant på ca 100 punkter. Det gradvis högre
kapacitetsutnyttjandet i omvärlden väntas leda till en
generell uppgång i de korta räntorna under prognos-
perioden. Sverige antas bli påverkat av denna pro-
cess.

TABELL 1.1 PROGNOSFÖRUTSÄTTNINGAR

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1995	1996	1997	1998
BNP-tillväxt i OECD (16)	2.0	2.2	2.8	2.4
Konsumentprisökning i OECD (16)	2.4	2.2	2.1	2.2
Dollarkurs (SEK)	7,1	6,7	7,7	7.8
TCW-index¹	127,3	116,0	121,2	120,5
Tysk ränta 5 års statsobligation¹	6.0	5.0	4,6	5.1
Svensk ränta 5 års
statsobligation¹	9.9	7.3	5,8	6,1
Svensk ränta 6 månaders ssvx¹	8.9	5,8	4,2	4.6

' Årsgenomsnitt.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Bedömningen av löneutvecklingen är i stort sett den-
samma som i vårpropositionen. Efter de mycket hö-

PROP. 1997/98: BILAGA 2

ga löneökningar som registrerats för 1996 medför de
lägre avtalen, och en något långsammare löneglid-
ning, att de totala löneökningarna i ekonomin i år
stannar på just under 5 %, vilket är ca 1 Vi procen-
tenhet högre än i omvärlden. De förhållandevis
snabba produktivitetsstegringarna, som delvis beror
på av löneutvecklingen framtvingade rationalisering-
ar, motverkar dock att kostnadsläget försämras. Be-
dömningen för 1998 försvåras av att nya avtal ska
framförhandlas. Inflationsförväntningarna är dock
nu betydligt lägre än när de förra avtalen slöts i mit-
ten av 1995. Dessutom är arbetsmarknadsläget fort-
farande svagt. Här antas att de svenska löneökning-
arna anpassas nedåt till 3,5 %, vilket motsvarar
utvecklingen i konkurrentländerna.

TABELL 1.2 NYCKELTAL

ÅBLIG PROCENTUELL FÖBÅNORING

	1995	1996	1997	1998
Timlön, kostnad	3.3	6,1	4,8	3,5
KPI, dec. - dec.	2,4	0,1	2.1	1,5
NPI, dec. - dec.	0.9	-1,0	-0,2	0,1
Disponibel inkomst	-0,4	-0,1	0,0	1.8
Sparkvot(nivå)	6,9	5,4	3,2	2,6
Industriproduktion	9.8	2.1	6.0	5,5
Relativ enhetsarbetskostnad	-1,4	15,3	-6.3	-0,8
Sysselsättning, antal personer	1,5	-0,6	-1,2	1,0
Öppen arbetslöshet'	7,7	8,1	8,4	7,4
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder	4,4	4,5	4,3	4,7
Handelsbalans (miljarder kr)	106,0	117,5	133,3	151,5
2 Bytesbalans	2.1	2.4	3.1	3.8
Finansiellt sparande i offentlig . 2 sektor	-7,9	-2.5	-1.9	0,6
2 Konsoliderad bruttoskuld	78,2	77,8	77,1	73,9

' Andel av arbetskraften.

² Procent av BNP. Det finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0,0 % av
BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagi-
seringen av AP-fondens fastigheter.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och
Finansdepartementet.

Efter de exceptionellt låga tal som uppmätts under
1996 och inledningen av 1997 är nu inflationstakten
på väg uppåt. Effekten av de tillfälliga faktorer som
tidigare dragit ned prisnivån - lägre räntor och star-
kare krona - håller på att ebba ut, samtidigt som
skattehöjningarna på tobak och energi slår igenom
på KPI. Under loppet av 1997 beräknas därför kon-
sumentpriserna stiga med just över 2 %. I mitten på
nästa år faller dock punktskattehöjningarna ur tolv-
månaderstalen. Eftersom löneökningstakten och im-
portprishöjningarna dämpas, väntas prisstegringarna
bli 1,5 % under loppet av året, även beaktat att den
starkare hemmamarknadskonjunkturen sannolikt för
med sig något stigande vinstmarginaler i näringslivet.

Drivkraften i den svenska konjunkturuppgången
har hittills främst varit exporten. Trots den kraftiga
apprecieringen av kronan under 1995 och första hal-
van av 1996 samt de höga löneökningarna inom in-
dustrin under 1996 har svenska företag kunnat häv-
da sig väl på marknaden, vilket delvis beror på att
produktiviteten har stigit snabbt under 1997. Såväl
statistik över orderingång som barometerdata tyder
på att uppgången för exporten kommer att fortsätta
och snarast förstärkas. Industrin väntas öka sina an-
delar både 1997 och 1998 på en allt starkare världs-
marknad. Eftersom investeringarna stigit markant
sedan 1994 bör kapitalstocken räcka till för att klara
av en högre produktionsvolym, utan att det generellt
uppstår besvärande flaskhalsar, även om friktioner
uppstår på kort sikt.

TABELL 1.3 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MILJARDER KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1995 1996 1997 1998

Privat konsumtion	885,3	0.8	1.5	2,3	2,5
Offentlig konsumtion	434,2	-1,0	-1,7	-1,1	0,5
Stat	132,2	-3.3	-3.7	0.5	0,5
Kommuner	302,1	0,0	-0,9	-1.7	0.6
Bruttoinvesteringar	249,6	10,9	4,7	0,4	5,8
Näringsliv exkl.
bostäder	183,6	25.1	5.9	5,0	5,4
Bostäder	30,3	-28,0	14,7	-21,2	12,8
Myndigheter	35,6	-0,5	-7,4	-3,5	3,2
Lagerinvesteringar	-3.2	0,5	-1,0	0,2	0,1
Export	670,4	12,6	5.6	9,6	7,2
Import	558,2	10,3	3,5	8,5	7,0
BNP	1678,1	3,6	1,1	2,3	3,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

Efter en svacka under 1996 verkar nu importen
återigen skjuta fart, vilket kan ses som att nivån hål-
ler på att normaliseras. Dessutom stiger den import-
vägda efterfrågan.

Utrikeshandeln kommer även under prognosperi-
oden att lämna ett betydande bidrag till tillväxten i
den svenska ekonomin. Överskottet i handelsbalan-
sen fortsätter att växa till rekordnivåer. Den trend-
mässiga förstärkningen av bytesbalansen väntas fort-
sätta till ett överskott motsvarande knappt 4 % av
BNP 1998. Siffran innebär en viss nedrevidering jäm-
fört med vårpropositionen, bl.a. beroende på kron-
försvagningen, som ökat underskottet i posten av-
kastning på kapital.

Tillväxten kommer i allt högre grad att drivas av
den privata konsumtionen, i samband med att de ti-
digare räntesänkningarna får effekt på tillgångspri-
serna. Dessutom har hushållens finansiella förmö-
genhet ökat markant och framtidstron har stärkts.
Arbetsmarknaden förbättras sannolikt gradvis, även
om läget fortfarande kommer att vara bekymmer-

PROP. 1997/98: BILAGA 2

samt. Statistiken över bl.a. bilförsäljningen och om-
sättningen inom detaljhandeln indikerar att en kon-
sumtionsuppgång är på väg. En återhållande faktor
är dock den svaga utvecklingen av hushållens reala
disponibla inkomster. Dessa föll svagt 1996 och vän-
tas bli oförändrade 1997. År 1998 beräknas hushål-
lens inkomster öka med 1,8 %. Därmed krävs att
hushållssparandet, som enligt preliminär statistik
kommit ned på en förhållandevis låg nivå 1996
(5,4 %), faller betydligt för att konsumtionen ska ta
fart. Hushållen ser dock sannolikt sin konsumtion i
ett mer långsiktigt perspektiv, där framför allt för-
väntningar om framtida inkomster påverkar beteen-
det snarare än den aktuella inkomsten. Eftersom
dessutom hushållens förmögenheter utvecklas gynn-
samt väntas den privata konsumtionen stiga med

2,3 % i år och med 2,5 % nästa år, vilket är en upp-
revidering med sammanlagt 0,8% i förhållande till
vårpropositionen.

Den statliga konsumtionen har historiskt visat sig
svår att förutse och nationalräkenskaperna genomgår
ofta stora revideringar inom detta område. Enligt det
preliminära utfallet för första halvåret 1997 föll den
statliga konsumtionen med nästan 5 %. Sannolikt
beror nedgången på att en del beställningar senare-
lagts. Statliga myndigheter har medel för en betydligt
högre förbrukning än vad som hittills registrerats i
år. Den samlade statliga konsumtionen bedöms stiga
svagt både 1997 och 1998.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräken-
skaperna för 1996 minskade den kommunala kon-
sumtionen med 0,9 %. Jämfört med vårpropositio-
nen har prognosen för 1997 reviderats ned och
volymen beräknas nu falla med 1,7 %. Orsaken är
en kraftigare sysselsättningsminskning än väntat un-
der första halvåret. Under resten av året bromsas
fallet upp, mot bakgrund av de ökade statsbidragen.
För 1998 påverkas konsumtionen av att ersättning
till personer i s.k. resursarbete räknas in i den kom-
munala lönesumman. På grund av detta ökar kon-

OIAGRAM 1.2

Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter

Procentenheter

■ BNP Bruttoinvesteringar

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

sumtionen. Även utbildningssatsningarna inom den
kommunala vuxenutbildningen höjer nivån på kon-
sumtionen något under perioden.

Konjunkturavmattningen under 1996 medförde
att många företag justerade ned sina planer över in-
vesteringarna för 1997, främst inom industrin och
bostadssektorn. Sammantaget ser investeringarna ut
att stiga endast marginellt 1997, till stor del beroende
på det mycket låga bostadsbyggandet under det förs-
ta halvåret. Industriinvesteringarna planar ut, men på
en hög nivå, medan investeringarna inom de offentli-
ga myndigheterna fortsätter att falla. Det mest ex-
pansiva området i år är den privata tjänstesektorn.
Under 1998 kommer sannolikt investeringsaktivite-
ten att stärkas. Vinstläget förbättras inom näringsli-
vet och kapacitetsutnyttjandet tenderar att öka. Bo-
stadspriserna kan förväntas stiga och bristsituationen
blir allt tydligare på de expansiva orterna. Samman-
taget väntas bruttoinvesteringarna växa med ca 6 %
1998.

Statistiken över det första kvartalet visar på en
mycket svag arbetsmarknad. Sysselsättningen föll,
framför allt inom kommunerna, och den öppna ar-
betslösheten steg till rekordnivåer. En förklaring till
den låga arbetskraftsefterfrågan - förutom den svaga
BNP-utvecklingen - är att produktiviteten stigit
mycket snabbt, främst inom industrin men också in-
om det privata näringslivet i övrigt. Den öppna ar-
betslösheten har dessutom påverkats av att volymen
arbetsmarknadsspolitiska åtgärder blivit något mind-
re än vad som beräknades i början av året. Under de
senaste månaderna har dock arbetsmarknadsläget
stabiliserats och i samband med att aktiviteten i eko-
nomin nu skjuter fart kan sysselsättningen förväntas
stiga. Eftersom inledningen av året varit dålig, blir
ändå genomsnittssiffran för 1997 svag. Sysselsätt-
ningen, mätt i antal personer, beräknas falla med
drygt 1 % i år och den öppna arbetslösheten stiga till

8,4 %. Att siffran inte blir ännu högre beror på att
satsningar på utbildning och på andra områden be-
gränsar utbudet av arbetskraft. Summan av öppet
arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgär-
der bedöms uppgå till nästan 13 %. Under nästa år
bör återhämtningen i ekonomin leda till att syssel-
sättningen stiger, med ca 1 %, under förutsättning
att produktivitetstillväxten dämpas något. Dessutom
innebär de olika utbildningssatsningarna att arbets-
kraftsutbudet reduceras. Vidare antas att volymen
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar något. Under
dessa förutsättningar kan den öppna arbetslösheten
falla till 7,4 %.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 1.4 FINANSIELLT SPARANDE

PROCENT AV BNP	1995	1996	1997	1998
Bruttosparande	17,6	17,1	17,7	18,8
Realt sparande	15,5	14,7	14,6	15,0
Fasta investeringar	14,5	14,9	14,5	14,9
Lagerinvesteringar	1,0	-0,2	0,0	0,2
Finansiellt sparande	2,1	2,4	3,1	3,8
Offentlig sektor	-7,9	-2,5	-1,9	0,6
Hushåll	4,9	4,0	2,6	2,0
Företag	5,1	0,9	2,4	1.3

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

De offentliga finanserna fortsätter att stärkas. Under-
skottet i det finansiella sparandet beräknas uppgå till

1,9 % av BNP år 1997. Mätt enligt de redo-
visningsprinciper som tillämpas inom EU uppgår un-
derskottet till 1,6 %. Den offentliga sektorns konso-
liderade bruttoskuld stiger i nominella termer, men
reduceras något som andel av BNP. Sverige uppfyller
därmed konvergenskriterierna för deltagande i EMU
vad avser de offentliga finanserna.

De offentliga utgifterna utvecklades mycket svagt
under första halvåret i år, bl.a. minskade både den
statliga och kommunala konsumtionen kraftigt. Ut-
gifterna väntas dock öka under andra halvåret.
Sammantaget under året beräknas de offentliga utgif-
terna minska med drygt 16 % mätt i reala termer.
Mätt som andel av BNP reduceras utgifterna med

1,6 procentenheter. Prognosen för de offentliga utgif-
terna har reviderats ned jämfört med den bedömning
som gjordes i vårpropositionen.

Prognosen för den offentliga sektorns inkomster
är ungefär oförändrad jämfört med vårpropositio-
nen. Skattekvoten reduceras något 1997 genom att
en rad tillfälliga faktorer som drog upp skatteinbe-
talningarna under 1996 faller bort i år.

Växelkursförändringar under 1997 väntas bidra
till att höja värdet på den offentliga sektorns brutto-
skuld. Detta motverkas dock av beräknade försälj-
ningar av statliga tillgångar. Den offentliga sektorns
ränteutgifter väntas, som de mäts i nationalräken-
skaperna, i år bli något lägre än förra året.

Under 1998 beräknas de offentliga finanserna va-
ra i balans. Den underliggande utvecklingen har varit
något starkare än vad som förutsågs i vårpropositio-
nen, främst till följd av att prognosen för de offentli-
ga utgifterna nedreviderats. Därigenom har skapats
ett finansiellt utrymme för de utgiftshöjande åtgärder
som föreslås i budgetpropositionen.

I budgetpropositionen föreslås även vissa föränd-
ringar i ägandet av AP-fondens fastighetsinnehav.
Dessa förändringar kommer i nationalräkenskaperna
att bokföras som ett bidrag till offentliga sektorns
finansiella sparande på uppskattningsvis 15 miljarder
kronor.

Till skillnad från tidigare har i denna kalkyl den
offentliga sektorns finansiella sparande, i enlighet
med en rekommendation från EU:s statistikorgan
Eurostat, inte tillgodoräknats utdelningar från det
statliga fastighetsföretaget Securum. Dessa utdel-
ningar, som under 1998 beräknas uppgå till nära 5
miljarder kronor, kan betraktas som återbetalning av
det stöd till bankerna som betalades ut i samband
med finanskrisen och utgör en faktisk inkomst för
staten.

Den offentliga sektorns finansiella sparande som
det kommer att redovisas i nationalräkenskaperna
inklusive ändringen i AP-fondens fastighetsinnehav
men exklusive utdelningen från Securum, beräknas
uppgå till drygt 10 miljarder kronor eller 0,6 % av
BNP. Ett mer rättvisande mått på de offentliga finan-
serna erhålls emellertid om den förstnämnda effekten
räknas bort medan Securum-utdelningen, i likhet
med vårpropositionen, läggs till det finansiella spa-
randet. Prognosen innebär att de offentliga finanser-
na, räknat på detta sätt, under 1998 kommer att va-
ra i balans, underskottet uppgår till endast 0,1
miljarder kronor.

Ytterligare försäljningar av statliga tillgångar vän-
tas äga rum under nästa år. Detta bidrar till att på-
tagligt sänka skuldkvoten.

1.3 Utvecklingen på medellång sikt

Utöver kortsiktsprognosen för 1997 och 1998 redo-
visas också en tänkbar ekonomisk utveckling fram
t.o.m. år 2000. Denna medelsiktiga kalkyl ska inte
ses som en prognos utan som en beräkning betingad
av ett antal grundläggande antaganden. För det förs-
ta antas att lönebildningens funktionssätt förbättras
så att den nominella löneökningstakten begränsas till
europeisk nivå, dvs 3,5 %, trots att arbetsmark-
nadsläget gradvis stärks. För det andra antas att vid-
tagna och föreslagna arbetsmarknads- och utbild-
ningspolitiska åtgärder får de omfattande effekter på
arbetskraftsutbudet och därmed arbetslösheten som
avses. Därtill antas att tillväxten i OECD-länderna
ligger på ca 2,5 %, vilket är något högre än den po-
tentiella tillväxten. Något speciellt konjunkturmöns-
ter har inte antagits, eftersom det i praktiken knap-
past är möjligt att förutse i detta tidsperspektiv.
Vidare förutsätts att den samlade ekonomiska politi-
ken läggs upp på ett sådant sätt att Riksbankens in-
flationsmål uppnås.

Med givna regler för skatter och transfereringar
genererar den kalkylerade realekonomiska utveck-
lingen en påtaglig förbättring av de offentliga finan-
serna. 1 den ekonomiska vårpropositionen 1997 lade
regeringen fast ett mål, som innebar att det sett över
en konjunkturcykeln ska råda ett överskott, motsva-
rande 2 % av BNP, i de offentliga finanserna. An-
passningen till detta mål ska ske successivt, så att det
år 1999 uppgår till 0,5 % av BNP och år 2000 till

PROP. 1997/98: BILAGA 2

1,5 % av BNP. De målsatta överskotten skall använ-
das för att amortera den offentliga nettoskulden. Be-
räkningarna visar att förbättringen av de offentliga
finanserna blir starkare än vad som krävs för att
uppnå dessa mål. I vårpropositionen beräknades att
det utöver dessa amorteringar skulle finnas ett ut-
rymme för överföringar till hushållen på 15 miljarder
kronor 1999 och 25 miljarder kronor år 2000. Efter
de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen åter-
står 1999 ca 2,5 miljarder kronor och för år 2000 ett
belopp på ca 20 miljarder kronor.

I ett medelfristigt perspektiv är det inte främst ef-
terfrågan som sätter en gräns för hur mycket syssel-
sättningen kan öka och arbetslösheten minska. 1
stället är det i hög grad arbetsmarknadens och fram-
för allt lönebildningens funktionssätt som avgör i vil-
ken mån ekonomin förmår att växa utan att över-
hettningstendenser uppstår. Till följd av att det
sannolikt finns outnyttjad kapacitet i ekonomin i slu-
tet av år 1998 och under antagande om att lönebild-
ningen fungerar väl, kan tillväxten under de närmas-
te åren överstiga den långsiktiga trenden, utan att
inflationsproblem uppstår. För åren 1999 och 2000
beräknas BNP stiga med 2,9 % respektive 2,8 %.
Tillväxten drivs i första hand av investeringar och
privat konsumtion, men även utrikeshandeln fortsät-
ter att ge ett positivt bidrag till tillväxten under peri-
oden. Med dessa antaganden beräknas den öppna
arbetslösheten kunna falla till 4,5 % av arbetskraften
år 2000. Samtidigt beräknas knappt 4,4 % att delta i
någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. An-
talet reguljära utbildningsplatser kommer att ligga på
en högre nivå än idag.

Den underliggande förbättringen av de offentliga
finanserna sker främst på utgiftssidan. Hushållstrans-
fereringarna reduceras bl.a. till följd av den fallande
arbetslösheten och transfereringarna till näringslivet
minskar till stor del genom nedtrappningen av ränte-
bidragen till bostäder. Statsskulden, mätt i miljarder
kronor, beräknas minska något under perioden. Till-
sammans med fallande räntor på statsskulden, i takt
med att äldre lån till hög ränta byts ut, så minskar
ränteutgifterna. Förbättringen av de offentliga finan-
serna innebär att den offentliga sektorns konsolide-
rade bruttoskuld som andel av BNP fortsätter att
minska. Vid utgången av år 2000 beräknas skuld-
kvoten uppgå till 67 %.

TABELL 1.5 MEDELFRIST PROCENTUELL FÖRÄNDRING	1997		1999	2000
BNP	2,3	3.1	2,9	2,8
Öppet arbetslösa¹	8,4	7,4	6,0	4,5
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder'	4.3	4,7	4.5	4,4
Sysselsatta, antal personer	-1,2	1,0	1,6	1,6
KPI, dec-dec.	2,1	1,5	2,0	2,0
Timlön	4,8	3.5	3.5	3.5
2 Bytesbalans	3.1	3.8	3.9	4,0

Finansiellt sparande i offentlig

, 2
sektor

-1,9

0,6

0,5

1,5

Konsoliderad bruttoskuld

77,1

73,9

70,2

67,0

' Andel av arbetskraften.

² Procent av BNP.

Källa: Finansdepartementet.

Risken att utvecklingen blir annorlunda än vad som
beskrivs i denna kalkyl hänger främst samman med
vad som händer på arbetsmarknaden. Om lönebild-
ningen fungerar sämre än vad som antagits och ef-
fekterna av åtgärderna för att minska den öppna ar-
betslösheten blir svagare, kan utvecklingen på
arbetsmarknaden bli betydligt mindre gynnsam.
Även tillväxten kan bli lägre, t.ex. på grund av en in-
ternationell konjunkturavmattning. De offentliga fi-
nanserna utvecklas då mindre förmånligt. Det kan
heller inte uteslutas att tillväxten blir högre än vad
som här anges. Om produktiviteten stiger snabbare
än beräknat kan tillväxten bli högre, varvid de of-
fentliga finanserna utvecklas mera förmånligt även
om sysselsättningen inte ökar snabbare.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

2 Internationell utveckling

Utvecklingen i världsekonomin i sin helhet är gynn-
sam med den högsta tillväxten på tio år och minskad
inflation. Den ekonomiska situationen i OECD-
området¹ har förbättrats markant under det senaste

halvåret.

En fortsatt förstärkning av den europeiska kon-
junkturen förutses mot bakgrund av de senaste årens
lättare monetära förhållanden, dvs den sammantagna
effekten av ränte- och växelkursutvecklingen, samt
en bestående hög efterfrågan från omvärlden. Viss
osäkerhet råder dock om styrkan i återhämtningen i
vissa större EU-länder. Arbetslösheten fortsätter att
vara ett stort problem. Den amerikanska ekonomin
väntas fortsätta att utvecklas starkt, om än något
långsammare efter den kraftiga uppgången under
årets inledning. Återhämtningen i Japan förväntas
fortskrida och tillta under 1998 i takt med stigande
inhemsk efterfrågan. BNP-tillväxten i OECD-
området sammantaget beräknas till 2,8 % 1997 för
att avta 1998 till 2,4 %. Inflationen bedöms sjunka
något ytterligare.

1 länderna utanför OECD förutses en fortsatt
gynnsam utveckling under prognosperioden. Trots
valutaoro i vissa asiatiska länder väntas tillväxten i
Sydostasien och Kina att bli hög jämfört med övriga
regioner. Utsikterna i Central- och Östeuropa har
förbättrats bl.a. till följd av återhämtningen i Västeu-
ropa.

TABELL 2.1 BNP-TILLVÄXT PER REGION

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1996	1997	1998
Världen	4,0	4,3	4,2
OECD	2,2	2,8	2,4
EU	1,7	2,3	2,6
Transitionsekonomier	0,1	2,4	4,2
Central- och Östeuropa	3.3	2,8	4.0
F.d. Sovjetunionen	-1.9	2,7	4.9

Världsmarknadstillväxten för svensk export förvän-
tas ligga strax över 7 % både 1997 och 1998, vilket
är en förbättring jämfört med 1996 då den uppgick
till 5 % %.

2.1 Utvecklingen i OECD-länderna

2.1.1 Utvecklingen i EU

Konjunkturen i EU har stärkts sedan andra halvåret

1996. Det är framför allt ökningen av exporten som
bidragit till uppgången, medan den inhemska efter-
frågan i främst de större EU-länderna, förutom Stor-
britannien, varit fortsatt dämpad. Såväl konsumen-
ternas som företagens förtroende har förbättrats
sedan mitten av 1996, men variationerna mellan län-
derna är stora främst vad gäller hushållens framtids-
förväntningar. Under 1997 märks en tydlig uppgång
av industriproduktionen i EU och produktionsför-
väntningarna har ökat markant.

Avvägningen mellan finans- och penningpolitik
har gradvis förbättrats under det senaste åren. Rän-
torna har kommit ned bl.a som en följd av de för-
bättrade offentliga finanserna.

Finanspolitikens stramhet accentueras under 1996
och 1997 och sammanfaller med målet att uppnå
konvergens i samband med övergången till den tredje
etappen av EMU. OECD beräknar att budgetunder-
skottet i EU som helhet sjunker från 4,4 % 1996 till
3,0 % 1997. Lägre strukturella underskott, dvs. un-
derskott som justerats för konjunkturläget, samt
medlemsländernas medelfristiga budgetmål indikerar
att det finns förutsättningar för en varaktig förbätt-
ring av de offentliga finanserna i EU.

Mer expansiva monetära förhållanden har bidra-
git till den allt starkare konjunkturutvecklingen. Se-
dan våren 1995, då de korta och långa räntorna i EU
var som högst, har de kommit ned ca 3-3 Vi procent-
enheter.

U-länder	6,5	6,2	6,4
Afrika	5,2	3,7	5,0
Asien	8,2	7,8	7,6

DIAGRAM 2.1

Företagens och konsumenternas förtroende i EU

Nettobalans

derna, Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

DIAGRAM 2.2

Underskott i de offentliga finanserna i EU

Procent av BNP

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Källa: OECD Economic Outlook, nr. 61.

Under det senaste året, dvs sedan mitten av 1996, har
de långa räntorna sjunkit med ca 114 procentenheter
och de korta med ca 14 procentenhet. Sedan årsskif-
tet har EU:s nominella effektiva växelkurs deprecie-
rat med drygt 10 % bl.a. till följd av förstärkningen
av den amerikanska dollarn. D-marken, den franska
francen m.fl. valutor har deprecierat gentemot dol-
larn medan det brittiska pundet har apprecierat.
Sammantaget är växelkursförhållandena i EU gynn-
samma för export och ekonomisk tillväxt.

Inflationen i EU sjönk till 1,5 % under våren

1997. Betydande ledig kapacitet finns i flertalet EU-
länder, vilket dämpar inflationstakten. På senare tid
har även lägre energi- och livsmedelspriser bidragit.
Inflationen har sjunkit relativt kraftigt i länder med
tidigare hög inflation, t ex Italien, Spanien och
Grekland.

Trots den tilltagande ekonomiska tillväxten har
sysselsättningen ökat endast mariginellt i EU under
det senaste året. Drygt 11 % av arbetskraften är ar-
betslösa. Av de 18 miljoner människor som är utan
arbete i EU är ca 5 miljoner under 25 år. Arbetslös-
heten är jämnt fördelad mellan könen. Hälften har
varit arbetslösa längre än ett år.

Skillnaderna mellan länderna har tilltagit. Medan ar-
betsmarknadsläget har fortsatt att försämras i bl.a.
de större EU-länderna Tyskland, Frankrike och Itali-
en, har arbetslösheten minskat betydligt i t.ex. Stor-
britannien, Danmark och Nederländerna.

Utsikterna för en fortsatt återhämtning av den eu-
ropeiska konjunkturen är goda. 1 likhet med det se-
naste halvåret väntas de monetära förhållandena sti-
mulera ekonomin under prognosperioden. Med
hänsyn till låga inflationsförväntningar och ledig
produktionskapacitet förutses det lägre ränteläget
bestå ännu en tid och successivt ge draghjälp åt
konjunkturuppgången. Deprecieringen av flertalet
valutor inom EU, däribland D-marken, gynnar ex-
porten samtidigt som en fortsatt stark efterfrågan i
resten av världen bidrar till att exporten kvarstår som
den huvudsakliga drivkraften i återhämtningen.
Marknadstillväxten för EU sammantaget förutses
öka till 7 Vi -8 % under prognosperioden.

Det finns vissa frågetecken avseende utvecklingen
av den inhemska efterfrågan, inte minst mot bak-
grund av det försämrade arbetsmarknadsläget i några
länder och den förhållandevis strama finanspolitiken.
Det tilltagande konsument- och företagarförtroendet
ger emellertid indikationer om att investeringar och
konsumtion är på väg att tillta, även i länder där den
inhemska efterfrågan för närvarande är dämpad.
Måttliga löneökningar, stabila eller sjunkande ar-
betskraftskostnader samt ett höjt kapacitetsutnytt-
jande har bidragit till ökade vinstmarginaler i företa-
gen. Utsikterna för ökade investeringar är därmed
goda. Arbetsmarknadsläget förutses förbättras något
under 1997 och 1998 jämfört med 1996, vilket kan
ge positiva effekter på den privata konsumtionen.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i EU som hel-
het till 2,3 % 1997 och 2,6 % 1998.

Inflationen förutses till drygt 2 % både 1997 och

1998. Ökningen i förhållande till dagens låga infla-
tionsnivå baseras på en bedömning av en uppgång i
konjunkturen samt något högre importpriser till följd
av valutadeprecieringen.

DIAGRAM 2.3

Konsumentprisutveckling i EU

Årlig procentuell förändring

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Källor: OECD och Finansdepartementet.

DIAGRAM 2.4

BNP-tillväxt i EU

Procent

4 ------------

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU-
länder

Den återhämtning av konjunkturen i Tyskland
som inleddes under andra halvåret 1996 har fort-
satt under 1997. Exporten har varit den huvud-
sakliga drivkraften medan den inhemska efterfrå-
gan har utvecklats svagt. Konkurrenskraften har
förbättrats, beroende främst på D-markens
depreciering mot den amerikanska dollarn, men
också på grund av återhållsamma löneökningar
och fortsatta rationaliseringar i företagen. Kon-
kurrenskraften förväntas utvecklas gynnsamt och
bidra till en fortsatt stark exporttillväxt. Avväg-
ningen mellan finans- och penningpolitik har för-
bättrats. De monetära förhållandena har blivit
mer expansiva och bidrar successivt till en stimu-
lans av ekonomin. Samtidigt väntas finanspoliti-
ken vara fortsatt stram under prognosperioden.
Tillväxten kommer inledningsvis att vara export-
driven, medan den inhemska efterfrågan väntas ge
ett ökat bidrag till BNP-tillväxten mot slutet av
prognosperioden. Låga löneökningar och den hö-
ga arbetslösheten medför att den privata konsum-
tionen utvecklas måttligt. BNP-tillväxten väntas
uppgå till 2,2 % 1997, för att öka till 2,6 %
1998.

Tillväxten i Frankrike under början av 1997
drevs, liksom i Tyskland, framförallt av exporten,
som gynnades av den växande utlandsefterfrågan och
växelkursutvecklingen. Den inhemska aktiviteten var
däremot förhållandevis svag. Under sommarmåna-
derna stärktes emellertid såväl företagens som hus-
hållens förtroende, vilket antas få betydelse för ut-
vecklingen under hösten. Det svaga förtroendet
bland hushållen har tidigare ansetts hämma den pri-
vata konsumtionen. Förutsättningarna för BNP-
tillväxten under andra halvan av 1997 liksom nästa
år är relativt goda. De lättare monetära förhållande-
na fortsätter att stimulera ekonomin. Den goda ut-
vecklingen i exportsektorn och det låga ränteläget
förutses få positiva effekter på investeringsutveck-
lingen, medan privat konsumtion bedöms öka mått-
ligt. Sammantaget väntas BNP öka med 2,2 % inne-
varande år och med 2,6 % år 1998.

Den konjunkturnedgång som inleddes under 1996
i Italien har fortsatt under 1997. Exporttillväxten har
dämpats av lirans förstärkning 1995-96 samtidigt
som investeringarna påverkats negativt av sjunkande
lönsamhet i industrin. Fallande disponibelinkomster i
reala termer samt fortsatt hög arbetslöshet hämmar
den privata konsumtionen. De åtgärder som vidtagits
i syfte att kraftigt sänka budgetunderskottet innebär
en mycket stram finanspolitik under 1997. Dämp-
ningen av tillväxttakten samt apprecieringen har bi-
dragit till att inflationen fallit och nu ligger i nivå
med den i övriga EU-länder. Det lägre ränteläget be-
döms successivt stimulera den inhemska efterfrågan
under prognosperioden. BNP-tillväxten förutses till

måttliga 1,1 % 1997 för att sedan öka till 1,9 % näs-
ta år.

TABELL 2.2 BNP-TILLVÄXT, KPI OCH ARBETS-
LÖSHET

ÄRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING	1996	1997	1998
BNP
OECD	2,2	2,8	2,4
EU	1,7	2,3	2,6
Förenta staterna	2,4	3,6	2,0
Japan	3,6	2,2	3,0
Tyskland	1,4	2,2	2,6
Frankrike	1.5	2,2	2.6
Italien	0.7	1,1	1.9
Storbritannien	2,1	3.1	2,6
Norden	2.6	3.2	3.1
Danmark	2.5	3,1	3.0
Finland	3,3	4,4	3,6
Norge	4.8	3,7	2.9
Island	5,7	4,5	3,3
Konsumentpriser OECD	2,2	2,1	2,2
EU	2.5	2,1	2,1
Norden	1,1	1.7	1,9
Arbetslöshet i % av arbetskraften
OECD	6,9	6,7	6.5
EU	11,4	11,2	10.9
Norden	9,1	8,7	7,9

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I Storbritannien fortsatte den starka utvecklingen av
privat konsumtion och export att bidra till en hög
tillväxttakt under det första halvåret 1997. Den pri-
vata efterfrågan har stimulerats av sjunkande ar-
betslöshet och stigande realinkomster samtidigt som
exporten gynnats av en stark extern efterfrågan. Un-
der året förutses en hög investeringstillväxt främst
inom tjänste- och byggnadssektorerna. Mot slutet av
1997 och under 1998 förväntas exporttillväxten
dämpas av den kraftiga apprecieringen av det brittis-
ka pundet som ägt rum sedan drygt ett år. Stramare
monetära förhållanden verkar samtidigt dämpande
på inhemsk efterfrågan. Finanspolitiken förväntas bli
relativt stram under prognosperioden. BNP-
tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 2,6 % 1998.

2.1.3 De nordiska länderna

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen samman-
taget i de nordiska länderna under de senaste åren
förväntas fortsätta under prognosperioden och BNP-
tillväxten bedöms bli högre än genomsnittet för
OECD. Lägre räntor och en gynnsam sysselsättnings-
tillväxt bedöms stimulera inhemsk efterfrågan samti-

PROP. 1997/98: BILAGA 2

digt som exporten får draghjälp av en ökad efterfrå-
gan i Europa. Sammantaget förväntas inflationen bli
måttlig. I Norge och Island, i viss utsträckning även i
Danmark, finns dock risk för stigande inflation.

I Danmark förväntas den goda ekonomiska ut-
vecklingen fortsätta, ledd av en hög privat konsum-
tions- och investeringstillväxt. Den privata konsum-
tionen har i år stärkts till följd av bl.a. en ökad
sysselsättning och lägre räntor. Det är främst den
danska kronans appreciering mot D-marken och en
stram finanspolitik som har bidragit till lägre räntor.
BNP-tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 3,0 %
1998.

I Finland bedöms den ekonomiska tillväxten bli
fortsatt hög under prognosperioden både till följd av
en stark inhemsk efterfrågan och en ökad exporttill-
växt. Den privata konsumtionen stimuleras i år bl.a.
av en gynnsam sysselsättningsutveckling och av låga
räntor. Exporten gynnas av en väntad ökad efterfrå-
gan på trä- och massaprodukter i Europa. Investe-
ringstakten bedöms öka, främst inom byggnadssek-
torn. Finanspolitiken förutses bli relativt stram under
prognosperioden. Arbetslösheten förväntas sjunka
ytterligare, men förblir på en hög nivå. Sammantaget
väntas BNP-tillväxten bli 4,4 % i år och 3,6 %
1998.

Den expansiva ekonomiska utvecklingen i Norge
väntas fortsätta under 1997 med stöd av en stark in-
hemsk efterfrågan. En god sysselsättningstillväxt un-
der det innevarande året bedöms stimulera den priva-
ta efterfrågan samtidigt som en stark ökning av
investeringarna inom olje- och byggnadssektorerna
förutses. Den privata efterfrågan och investeringstak-
ten bedöms minska under 1998. Även om årets löne-
avtal är relativt måttliga, finns det en risk för att det
allt stramare läget på arbetsmarknaden ger upphov
till ett ökat inflationstryck 1998. Sammantaget vän-
tas en BNP-tillväxt på 3,7 % 1997 och 2,9 % 1998.

2.1.4 Förenta staterna och Japan

Den ekonomiska situationen i Förenta staterna har
under inledningen av 1997 utmärkts av fortsatt hög
ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet och infla-
tion samt förbättrade statsfinanser. Efter sex år av
stark ekonomisk utveckling ökade BNP mycket
starkt under det första halvåret 1997. Den privata
konsumtionen stimulerades främst av uppgången av
inkomster och aktiepriser. Privata investeringar har
fortsatt att öka i snabb takt samtidigt som lagren
byggts upp. Arbetslösheten sjönk till 4,8 % i maj,
vilket var den lägsta nivån sedan 1973. Även om en
tydlig ökning av lönerna varit märkbar, har den to-
tala prisökningstakten hållits nere till följd av dollar-
apprecieringen samt den måttliga utvecklingen av de
sammanlagda arbetskraftskostnaderna. Dessa fakto-
rer samt lägre energi- och livsmedelspriser medförde
att inflationen föll till en historiskt låg nivå, 2,2 %, i

maj. Hög ekonomisk tillväxt, och därmed högre
skatteintäkter än beräknat, har medfört att budge-
tunderskottet 1997 sjunkit till den lägsta nivån på 20
år, kring drygt 1 % av BNP. En överenskommelse
om att balansera budgeten år 2002 beslutades i maj
mellan administrationen och kongressen. En expan-
siv finanspolitik förutses inledningsvis, men nedskär-
ningar inom flertalet sektorer planeras att genomfö-
ras mot slutet av perioden. Något stramare monetära
förhållanden förutses dämpa den inhemska efterfrå-
gan under 1998 samtidigt som nettoexporten ger ett
negativt bidrag till tillväxten. BNP-tillväxten förutses
till 3,6 % 1997 och till 2,0 % 1998. Inflationen för-
väntas uppgå till mellan 2 ^l/i och 3 % under perio-
den.

I Japan var tillväxten mycket stark i årets början.
Det var den privata konsumtionen som ökade kraf-
tigt, vilket dock i första hand återspeglade en tillfällig
ökning inför höjningen av konsumtionsskatten den 1
april. Därefter skedde en tillbakagång i den privata
konsumtionen som resulterade i en kraftig lagerupp-
byggnad, trots att exportsektorn fortsatte att gynnas
av yenens tidigare depreciering. Finanspolitiken be-
döms förbli restriktiv under prognosperioden, medan
penningpolitiken förutses vara fortsatt expansiv.
Sannolikt möts efterfrågan under resten av 1997 till
viss del genom lageravveckling. En fortsatt ökning av
exporten förutses, men de gynnsamma effekterna av
yenens tidigare depreciering klingar gradvis av under
prognosperioden. Tillsammans med det låga räntelä-
get torde expansionen i exportsektorn bidra till en
fortsatt uppgång i näringslivets investeringar. Den
privata konsumtionen bedöms dock öka endast
måttligt mot bakgrund av den strama finanspoliti-
ken. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 2,2 % inne-
varande år och till 3,0 % år 1998.

2.2 Länderna utanför OECD

Den ekonomiska tillväxten blev lägre i Central- och
Östeuropa som helhet 1996 jämfört med 1995. Den
främsta anledningen var avmattningen på dessa län-
ders exportmarknader. I slutet av 1996 samt i början
av 1997 har exportillväxten tenderat att öka i takt
med att den ekonomiska tillväxten tilltagit, framför
allt i EU. Inflationen i regionen förutses stabiliseras
eller komma ned något och den ekonomiska tillväx-
ten bedöms variera mellan 2 och 5 % 1997 och
1998. Bulgarien och Rumänien utgör undantag då
inflationen i dessa länder tilltagit kraftigt och tillväx-
tutsikterna försämrats.

BNP-tillväxten i Ryssland och Ukraina har varit
negativ under de senaste åren, men en viss förbätt-
ring av det ekonomiska läget förutses, framför allt i
Ryssland där inflationen kommit ned avsevärt och
inflödet av utländska investeringar tilltagit. Räntelä-
get väntas falla något och BNP-tillväxten i Ryssland

PROP. 1997/98: BILAGA 2

förutses uppgå till omkring 2 % 1997 för att sedan
öka ytterligare 1998. Det bör dock noteras att osä-
kerheten i denna prognos är stor.

Den ekonomiska situationen i Baltikum förbätt-
rades under den senare delen av 1996 och BNP öka-
de med 3-4 % under året som helhet. Den ekono-
miska utvecklingen har varit snabbast i Estland där
strukturella reformer genomförts för att liberalisera
handel och öka utländska investeringar. BNP-
tillväxten bedöms nå 4-5 % 1997 och 1998 i regio-
nen som helhet samtidigt som inflationen beräknas
komma ned något ytterligare, till drygt 10 %.

De dynamiska asiatiska länderna (DAE)² har på
senare tid påverkats negativt av valutaoro, framför
allt i Thailand där valutan, bahten, tillåtits flyta fritt
efter att tidigare ha varit kopplad till den amerikans-
ka dollarn. Den inhemska efterfrågan har även däm-
pats av fallande aktie- och fastighetspriser samt
sjunkande konsumentförtroende. Flertalet länder i
regionen har därtill erfarit försämringar av exportut-
vecklingen p.g.a sjunkande global efterfrågan på
elektronikvaror. För att undvika överhettning har de
monetära förhållandena stramats åt i Kina och DAE.
En stramare finanspolitik väntas under 1997. Trots
dessa svårigheter ökar BNP i regionen över det glo-
bala genomsnittet och det förutses en BNP-tillväxt
kring 6 % i DAE och kring 10 % i Kina under pro-
gnosperioden.

Den uppgång i den ekonomska aktiviteten i Cen-
tral- och Sydamerika samt i Afrika som blev tydlig
under 1996 förväntas fortsätta under prognosperio-
den. Omfattande strukturella reformer i kombina-
tion med en stabilitetsorienterad makroekonomisk
politik har på ett avgörande sätt bidragit till förbätt-
rade tillväxtutsikter i dessa regioner.

i dessa länder. Utvecklingen på aktiebörserna utgör
ett visst orosmoment, men det krävs förmodligen en
relativt kraftig nedgång för att få mer påtagliga effek-
ter på den reala ekonomin. Den senaste tidens oro på
de finansiella marknaderna i vissa asiatiska länder
skulle, om den förvärras, kunna få negativa konsek-
venser för regionen. Inte minst gäller detta Japan,
som har betydande finansiella och kommersiella
kopplingar till de länder där oro har uppstått. Därtill
finns en viss risk för effekter på den globala ekono-
min.

Vidare kan osäkerhet kring vilka länder som kan
komma att delta i EMU leda till turbulens på ränte-
och valutamarknaderna i EU med negativa effekter
på tillväxt och arbetsmarknad. Flera EU-länder, inkl.
Tyskland, Frankrike och Italien, förutses få under-
skott i de offentliga finanserna på eller nära 3,0 % av
BNP 1997. Inte minst den försämrade utvecklingen
på arbetsmarknaden har under året inneburit ökade
offentliga utgifter i dessa länder samtidigt som en
uppgång av den privata konsumtionen fortsatt
hämmats.

Samtidigt skulle utvecklingen i EU kunna bli mer
positiv än beräknat. Inte minst de lättare monetära
förhållandena och antydningarna om ett förbättrat
företags- och konsumentförtroende skulle kunna
stärka den inhemska efterfrågan i snabbare takt än
förutsett i prognosen.

2.3 Risker avseende internationell
utveckling

Det finns ett antal faktorer som skulle kunna påver-
ka de ekonomiska och finansiella förutsättningarna i
den prognos som redovisats ovan. Även om inflatio-
nen globalt sett kommit ned till historiskt låga nivåer
kan inflationen komma att öka mer än vad som för-
utsätts. Ett ökande kapacitetsutnyttjande på pro-
dukt- och arbetsmarknaderna utgör en risk vad gäl-
ler utvecklingen i Förenta staterna, Storbritannien
och några av de mindre EU-länderna. En ytterligare
appreciering av den amerikanska dollarn gentemot
D-marken skulle kunna öka inflationstrycket i
Tyskland i högre utsträckning än vad som förutsätts i
prognosen. En sådan utveckling skulle framtvinga
mer omfattande räntehöjningar än vad som antagits,
vilket skulle kunna dämpa den ekonomiska tillväxten

² Till de dynamiska asiatiska länderna räknas Hong Kong, Singapore, Taiwan,
Malaysia, Thailand och numera även Filippinerna.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

3 Kapitalmarknaderna

Under det senaste året har utvecklingen på de finan-
siella marknaderna dominerats av en allt starkare
dollar samt till nyligen stigande börskurser. Utveck-
lingen på räntemarknaderna har varit mindre drama-
tisk. De europeiska räntorna har varit stabila vid de
nivåer som etablerades under 1996. I Förenta stater-
na har rörelserna varit större beroende på osäkerhet
kring penningpolitikens utformning.

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Sedan mer än ett år tillbaka har osäkerheten kring
behovet av en stramare penningpolitik i Förenta sta-
terna påverkat de finansiella marknaderna. Bakgrun-
den är en stark konjunktur och låg arbetslöshet sam-
tidigt som inflationen förblivit låg. Under våren
ökade förväntningarna om en styrräntehöjning, inte
minst beroende på signaler från den amerikanska
centralbanken om att man såg en risk för ökande in-
flation. I mars höjde också Federal Reserve styrrän-
tan från 5,25 % till 5,5 %. Direkt efter höjningen
fanns utbredda förväntningar om fortsatta räntehöj-
ningar men dessa har hittills uteblivit och förvänt-
ningarna om ytterligare styrräntehöjningar har efter-
hand minskat. Detta har under sommaren bidragit
till en påtaglig obligationsräntenedgång. Obligations-
räntan i Förenta Staterna har varierat mellan 6 och
7 % under det senaste året beroende på hur man för
tillfället bedömt risken för stigande inflation och
högre styrränta. Under prognosperioden antas det,
utifrån den starka konjunkturutvecklingen och risken
för stigande inflation, finnas en viss tendens till högre
räntor i Förenta staterna, både vad gäller långa och
korta marknadsräntor. I båda fallen väntas dock rän-
teuppgången bli begränsad.

Kursuppgången på New York-börsen har fortsatt
det senaste året. Under året har kurserna stigit med
ca 18 %.

Tillfälligt har dock aktiekurserna vikit i samband
med vad som förefaller vara oro för att kursnivån
inte varit fundamentalt välgrundad samt risken för
en stramare penningpolitik och högre obligationsrän-
tor.

I Japan har obligationsräntorna under det senaste
året varit ca 2,5 %. En viss variation i räntenivån har
dock förekommit då räntorna stigit vid förväntning-
ar om en mer påtaglig konjunkturåterhämtning och
en mindre expansiv penningpolitik. Under sommaren
har dock dessa förväntningar åter minskat. De korta
marknadsräntorna har sedan årsskiftet stigit margi-
nellt från en nivå strax över noll till omkring 0,5 %.

Inom EU fortsätter förberedelsearbetet inför den
Ekonomiska och monetära unionen. Detta har bland
annat inneburit en stramare finanspolitik, vilket till-
sammans med en på kontinenten fortfarande svag
konjunkturuppgång har givit utrymme för en expan-
siv penningpolitik. I kärnländerna inom ERM är de
korta marknadsräntorna ca 3-3,5 %. Utformningen
av den ekonomiska politiken i Europa har också
möjliggjort att obligationsräntorna sedan inledningen
av 1996 varit låga jämfört med tidigare under 1990-
talet trots att räntenivån i Förenta staterna varit av-
sevärt högre.

Förberedelserna inför EMU har också inneburit
minskande skillnader mellan obligationsräntorna i
EU:s medlemsstater, exempelvis har skillnaden mel-
lan italienska och tyska femårsobligationer minskat
med ca 0,8 procentenheter till ca 1,35 procentenheter
från årsskiftet till i slutet av augusti i år. Den spanska
räntedifferensen gentemot Tyskland har sjunkit i
motsvarande grad till ca 0,7 procentenheter medan
räntan i Sverige var ca 0,95 procentenheter högre än
i Tyskland i slutet av augusti, vilket endast är margi-
nellt lägre än vid årsskiftet. De minskade räntediffe-
renserna återspeglar bl.a. ökade förväntningar om att
ett stort antal länder kommer att delta i valutaunio-
nen från och med januari 1999.

DIAGRAM 3.1

5-års obligationsränta i
Förenta staterna och Tyskland

-------Förenta staterna

^^““Tyskland

Källa: Hanson & Partners AB.

DIAGRAM 3.2

Dollarns växelkurs

D-mark

^^““1 kronor

------1 D-mark

Kronor

Källa: Hanson &Partners AB

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Under prognosperioden antas en alltmer stabil
konjunkturuppgång i Tyskland bidra till en något
högre ränta tillsammans med att de tyska obliga-
tionsräntorna, i någon mån, påverkas av att ett stort
antal länder väntas delta i EMU varav några histo-
riskt sett haft en avsevärt högre räntenivå än Tysk-
land. Inom något år förefaller också en viss penning-
politisk åtstramning i Tyskland sannolik.

Under 1997 har den appreciering av dollarn som
inleddes under sommaren 1995 accelererat. Kursen
mot D-marken, och mot flertalet ERM-valutor har
apprecierat med ca 17 % från årsskiftet till och med
augusti. Dollarns kurs mot yenen har endast stärkts
med ca 3 % men vårens utveckling har präglats av
relativt stora fluktuationer. Bakgrunden till dollarns
förstärkning mot D-marken förefaller i huvudsak
utgöras av skillnaden i konjunkturutveckling och ut-
formning av penningpolitiken. Den starka konjunk-
turen och högre räntenivån i Förenta staterna jämfört
med Europa och Japan samtidigt som inflationen i
Förenta staterna förefaller förbli låg, har inneburit att
dollarn blivit en mer attraktiv valuta för investerare.
Förväntningar om att ett stort antal länder kommer
att delta i valutaunionen och att detta kommer att
innebära en svagare utveckling för den gemensamma
valutan, euron, än vad som annars skulle ha blivit
fallet anses av många bedömare också ha bidragit till
den starkare dollarn.

3.2 Utvecklingen i Sverige

Kronans appreciering avstannade under 1996 och
under innevarande år har kronan åter försvagats. Se-
dan kronan var som starkast i mitten av oktober
1996 har den mätt med TCW-index³ försvagats med
ca 6,5 % till ett index på ca 121 i slutet av augusti.
Försvagningen kan i huvudsak kopplas samman med
dollarns allmänna förstärkning. Kronans försvagning
mot dollarn har under året varit ca 13 %. Därmed
skulle de tidigare beskrivna orsakerna till dollarns
appreciering också till stor del kunna förklara kro-
nans utveckling.

Riksbanken valde att successivt sänka reporäntan
under 1996, från 8,91 % till 4,10 %. Sänkningarna
genomfördes mot bakgrund av en stram finanspoli-
tik, en starkare kronkurs samt en då mer osäker
konjunkturutveckling. Därtill bidrog inte minst en
lägre inflation och lägre inflationsförväntningarna till
utrymmet för styrräntesänkningar. I den inflations-
rapport som Riksbanken publicerade i början av
mars 1997 noterade man att ett visst utrymme för
något mer stimulerande monetära förhållanden⁴fanns, men slutsatsen var ändå att penningpolitiken

³ TCW-index är ett konkurrent vägt index baserat på 20 valutor.

Med monetära förhålllanden menas en sammanvägning av den reala korträntan
samt den reala effektiva växelkursen.

var väl avvägd mot bakgrund av den osäkerhet som
fanns i bedömningen. Under våren var kronans kurs
svagare än vad som låg till grund för Riksbankens
bedömning i mars. Detta innebar att de monetära
förhållandena kom att bli något mer expansiva under
våren trots en oförändrad reporänta. I den inflations-
rapport som presenterades i juni noterade Riksban-
ken att penningpolitiken var väl avvägd. Hittills un-
der 1997 har Riksbanken inte ändrat reporäntans
nivå. Om förväntningarna om penningpolitiken in-
frias, såsom de återspeglas i räntorna på penning-
marknaden, kommer reporänta att höjas under
1998.

Den 5-åriga svenska obligationsräntan har till och
med augusti stigit med omkring 0,4 procentenheter
under 1997. Därmed har den nedgång i de svenska
obligationsräntorna som pågått sedan våren 1995
avstannat. Detta återspeglar att den allmänna tren-
den i Förenta staterna och Europa mot lägre obliga-
tionsräntor brutits, men även andra faktorer spelar
in. De svenska räntorna påverkas dels av ett i huvud-
sak redan etablerat förtroende för saneringen av de
svenska statsfinanserna och Riksbankens inflations-
mål, dels av förväntningar om att Sverige inte kom-
mer att vara ett av de länder som deltar i valuta-
unionen i inledningen av 1999. Den svenska obliga-
tionsränteutvecklingen påverkas emellertid även av
förväntningarna om antalet deltagande länder i valu-
taunionen. Under perioder när förväntningarna ökar
om att länder som Italien och Spanien kommer att
delta i valutaunionen från dess inledning minskar
skillnaden mellan svenska och tyska obligationsrän-
tor. Under nästa år antas de svenska obligationsrän-
torna komma att påverkas av tendensen till allmänt
högre obligationsräntor i Europa. En viss obliga-
tionsränteuppgång förutses därmed i Sverige under
1998.

Kursuppgången på Stockholms fondbörs, som på-
gått sedan inledningen av 1995, har fortsatt även un-
der 1997. Under årets första åtta månader steg kur-
serna med 27 %. De branschindex som utvecklats
bäst är försäkrings-, verkstads- och skogsindustriin-
dex. Dollarns appreciering som väntas ge ökade vins-

DIAGRAM 3.3

Kronan i TCW-index

Källa: Hanson & Partners AB

1997

PROP. 1997/98: BILAGA 2

ter i exportbolagen samt de låga räntorna som bidra-
git till ett inflöde av kapital till börsen kan anges som
två viktiga förklaringar till kursutvecklingen. Även
övriga europeiska börser har utvecklat väl. Frank-
furtbörsen har stigit med 35 % hittills under året och
Londonbörsen ha stigit med 17 %. Kursuppgången
innebär dock att det finns en betydande osäkerhet
om dagens kursnivåer är rimliga utifrån bolagens
förväntade vinster samt den extra avkastning som
placeringar i aktier bör erbjuda jämfört med andra
mindre riskfyllda placeringar. I augusti sjönk kurser-
na på Stockholmsbörsen, från den högsta nivån un-
der månaden, med ca 8 %.

Under 1997 har utlåningen från svenska kreditin-
stitut åter börjat öka. Tillväxttakten för utlåningen
till allmänheten låg i juni på ca 5 %. Såväl utlåningen
från banker som från bostadsinstitut expanderar.
Bankernas utlåning till hushåll ökar dock inte påtag-
ligt men nedgången har upphört. Samtidigt har inlå-
ningen från hushållen till bankerna minskat under
1997 från att ha ökat under 1996, vilket dock sam-
manfaller med ett ökat fondsparande. Den lägre rän-
tan på inlåningskonton tillsammans med Stock-
holmsbörsens positiva utveckling har sannolikt
bidragit till detta. Sammantaget förefaller utveckling-
en på kreditmarknaden bidra till bilden av en starka-
re privat efterfrågan. Till denna bild bidrar också att
tillväxten i penningmängden, mätt som sedlar och
mynt, ökar med omkring 5 % i årstakt. Penning-
mängdens ökningstakt steg från en nivå strax under
noll vid inledningen av 1996 till en tillväxttakt på ca
5 % i början av 1997. Därefter har tillväxttakten va-
rit tämligen stabil.

DIAGRAM 3.4

Ränteutvecklingen i Sverige

Procent

PROP. 1997/98: BILAGA 2

4 Utrikeshandeln

Exporten av varor ökade med 6 % förra året trots
avmattningen på den för Sverige viktiga EU-
marknaden. En gynnsam exportinriktning med en
växande andel teleproduktindustri låg bakom den
positiva utvecklingen. En viss förstärkning i konjunk-
turen i EU framöver, kraftiga produktivitetsökningar
inom industrin samt den relativa försvagningen av
kronan beräknas innebära att varuexporten ökar
med drygt 9 % i år och med 7,5 % 1998. Den totala
andelsvinsten på världsmarknaden uppgår därmed
till hela 3,5 % under perioden.

Efter att ha utvecklats svagt under 1996 bedöms
varuimporten öka kraftigt de kommande åren till
följd av en uppgång i den inhemska efterfrågan och
den kraftiga exportökningen. Överskottet i bytesba-
lansen stiger ytterligare och beräknas uppgå till
70 miljarder kronor år 1998, vilket motsvarar ca
4 % av BNP.

4.1 Varuhandeln

En viss avmattning noterades i den internationella
marknadstillväxten under första halvåret i år. Ut-
vecklingen för den svenska varuexporten var dock
fortsatt stark. Importen av varor inom OECD-
området förutses ta fart andra halvåret 1997 för att
sedan ligga kvar på en hög ökningstakt även nästa år.
I länderna utanför OECD bedöms marknadstillväx-
ten, trots en mindre dämpning av aktiviteten under
1997, bli fortsatt stark. Detta bidrar till att mark-
nadstillväxten för svenska varor stiger från 5,5 % år
1996 till drygt 7 % både 1997 och 1998.

Svensk exportindustri fortsatte att ta marknads-
andelar under första halvåret 1997. Varuexporten
ökade med 8,5 % i volym. Exportframgångarna var
mycket stora framför allt i länder utanför OECD-
området, medan exporten till EU-länderna i stort var
oförändrad under perioden. Liksom tidigare har ex-
porten av teleprodukter ökat mycket kraftigt vilket i
viss mån kan förklara den gynnsamma utvecklingen
av marknadsandelarna under årets inledning. Ande-
len elektrovaror (inkl, teleproduktindustri) i den to-
tala svenska exporten steg från 11 % i början på
1990-talet till drygt 18 % under början av 1997.

De internationella priserna på bearbetade varor
har höjts i ringa omfattning de senaste åren. Till följd
av ett fortsatt starkt konkurrenstryck väntas denna
utveckling bestå fram till och med 1998. Det är
framför allt inom EU som resursutnyttjandet, trots
den högre ekonomiska aktiviteten nästa år, bedöms
kvarstå på en relativt måttlig nivå. Ett fortsatt globalt
överutbud på basindustriprodukter borgar för att
prisutvecklingen inom denna produktgrupp blir åter-
hållsam. Sannolikt dämpas också den internationella

prisutvecklingen av effekterna den pågående handel-
sliberaliseringen.

Den mycket gynnsamma produktivitetsutveck-
lingen i svensk industri i kombination med ett relativt
lågt initialt kapacitetsutnyttjande bedöms medföra
att exportföretagen höjer sina priser i begränsad om-
fattning mätt i svensk valuta. Därmed utnyttjar ex-
portindustrin det gynnsamma konkurrensläget till att
vinna marknadsandelar under prognosperioden.
Mellan 1996 och 1998 antas kronan konkurrensvägt
försvagas med knappt 4 %. Detta bedöms resultera i
en sänkning av relativpriset med lika mycket. Som en
följd av de kvardröjande effekterna av de kraftiga
relativprishöjningarna åren 1995 och 1996 begränsas
dock svensk exportindustris andelsvinster på OECD-
marknaden till drygt 2 % under perioden 1996 till
1998. Exportframgångarna inom övriga regioner an-
tas dock bli fortsatt stora framför allt i år, varvid den
totala andelsvinsten på världsmarknaden beräknas
uppgår till 3,5 % under perioden. Svensk exportin-
dustri gynnas under prognosperioden av en fördelak-
tig produktinriktning med en snabbt expanderande
teleproduktindustri där efterfrågetillväxten är mycket
hög. Den starka andelsutvecklingen inom övriga re-
gioner (dvs. främst de asiatiska länderna) påverkas i
stor omfattning av expansionen inom denna sektor.

Efter att ha utvecklats svagt under 1996, steg va-
ruimporten med ca 8 % i volym under första halv-
året i år. Importandelen i efterfrågan steg mer än den
trendmässiga utveckling. En förklaring till detta kan
vara att det är speciellt importintensiva delar av den
privata konsumtionen som nu ökar snabbast, t.ex.
inköp av bilar och elektronikvaror. Utvecklingen ska
dock också ses i ljuset av att importandelarna mins-
kade 1996. En del av den kraftiga ökningen i impor-
ten kan därför ses som ett återställande till en mer
normal nivå.

DIAGRAM 4.1

Exporttillväxt, marknadstillväxt och marknadsandelar för
bearbetade varor

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

8 Riksdagen 1997/98 1 saml. Vol. 1

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 4.1 EXPORT OCH IMPORT AV VAROR

MILJARDER PROCENTUELL VOLYMUTVECKLING PROCENTUELL PRISUTVECKLING

KRONOR

1996 1996 1997 1998 1996 1997 1998

Varuexport
Bearbetade varor	491,6	6,7	9,9	8,4	-5,7	0	1,4
Fartyg	2,7	-15,5	5,0	0.0	0,1	0,3	0,5
Petroleumprodukter	12,0	6,7	5,7	2,4	5,3	3,6	1,0
Övriga råvaror	60,9	4,1	6,4	1,5	-11,9	5,6	4,0
Summa varuexport	567,3	6,3	9,4	7,5	-6,2	0,7	1,6
Varuimport
Bearbetade varor	356,7	0,9	10,0	8,0	-6,0	1,2	1,2
Fartyg	4,2	7,5	7,5	26,3	-0,3	-1.0	-0,7
Råolja	20,2	18,5	4,3	2,5	12,2	4,6	-0,6
Petroleumprodukter	13,6	-0,7	-3,2	1,2	4,8	6,6	0,0
Övriga råvaror	50,5	6,3	1,0	2,8	-12,4	3,4	-1,0
Summa varuimport	445,2	2,1	8.3	7,2	-5,8	1,7	0,8

Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Mot bakgrund av att ökningstakten för efterfrågan
väntas tillta under andra halvåret bedöms importtill-
växten även för helåret 1997 uppgå till ca 8 %. Sti-
gande privat konsumtion och export bidrar till denna
ökning. Nästa år beräknas varuimporten volymmäs-
sigt stiga med ca 7 %. Detta innebär en fortsatt väx-
ande importandel, vilket ligger i linje med utveck-
lingen under de senaste decennierna.

Nettoexporten, dvs. export minus import, har un-
der perioden 1993 till 1996 bidragit till tillväxten i
betydande omfattning. I genomsnitt har det årliga
bidraget uppgått till ca 1 16 procentenheter. Orsaken
är det gynnsamma konkurrensläget och den relativt
svaga inhemska efterfrågan. Innevarande år beräknas
bidraget vara fortsatt högt uppgående till

1,2 procentenheter, för att nästa år minska till
0,7 procentenheter.

4.2 Bytesbalansen

På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts
till ett växande överskott. Under förra året uppgick
överskottet i bytesbalansen till 2,4 % av BNP. Under
det senaste året har emellertid bytesbalansen uppvisat
ett stagnerande överskott, mätt på årsbasis. Från och
med andra halvåret i år beräknas dock överskottet
åter stiga tack vare en gynnsam utveckling för varu-
exporten samt stigande världsmarknadspriser på
skogsvaror, vilket innebär att handelsbalansöverskot-
tet växer kraftigt. Tjänstenettot däremot försämras
ytterligare. Kronförsvagningen det senaste året har
gjort det dyrare att semestra utomlands samtidigt
som den allmänna uppgången i hushållens efterfrå-

gan beräknas leda till ett ökat utlandsresande. De öv-
riga posterna i tjänstebalansen förändras endast mar-
ginellt frånsett sjöfartsnettot som förbättras
ytterligare. Under de närmaste åren förutses en för-
bättring av kapitalavkastningsnettot.

Räntenettot väntas förbättras i år jämfört med
1996 eftersom räntekostnaden på bruttoskulden vän-
tas sjunka under prognosperioden medan ränteintäk-
terna på tillgångarna väntas vara oförändrade eller
stiga något. Detta innebär att räntenettot förbättras
trots att den räntebärande skulden antas komma att
stiga på grund av att den privata sektorn nettoköper
aktier under 1997 i en utsträckning som överstiger
den positiva bytesbalansen.

Nettoutdelningen på portfölj aktier förväntas vara
fortsatt negativ. Detta förklaras dels av att det ut-
ländska ägandet av svenska aktier är större än det
svenska ägandet av utländska aktier, dels av att di-
rektavkastningen är högre på svenska aktier än ut-
ländska. Under 1997 försämras nettoutdelningen av

DIAGRAM 4.2

Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och EU

Källor: OECD, Sveriges riksbank och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

en ökad direktavkastning från de svenska företagen.
Sedan något år finns dock en trend mot ökade svens-
ka placeringar i utländska aktier. Detta väntas inne-
bära en gradvis förbättring av nettoavkastningen ef-
ter år 1997.

Nettobidraget till EU belastade bytesbalansen med

6,5 miljarder kronor under 1996. Nettobelastningen
förväntas bli högre under de närmaste åren i takt
med att den svenska rabatten på medlemsskapsavgif-
ten reduceras. Under 1997 väntas nettobidragets ef-
fekt på bytesbalansen bli drygt 8 miljarder kronor
medan den beräknas bli 10 miljarder kronor 1998.

TABELL 4.2 BYTESBALANSEN

MILJARDER KRONOR

	1995	1996	1997	1998
Varuexport	564,4	562,7	619,6	677,1
Varuimport	458,8	441,5	486,3	525,6
Korrigeringspost	0,4	-3,7
Handelsbalans	106,0	117,5	133,3	151,5
Sjöfartsnetto	10,1	11,0	12,4	13,3
Övriga transporter	-0,8	-1,3	-0,5	-0,2
Resevaluta	-14,1	-17,2	-21,0	-24,5
Övriga tjänster	1,3	2,9	1,1	1,1
Tjänstebalans	-3,4	-4,6	-8,1	-10,3
Löner	-1,2	-1,7	-1,7	-1,7
Avkastning på kapital	-45,0	-54,0	-50,2	-48,4
därav
räntenetto	-64,3	-64,2	-61,7	-61,0
direktinvesteringar	22,0	17,1	20,0	20,5
portföljaktier	-2,7	-6,9	-8,5	-7,9
Övriga transfereringar	-21,0	-17,4	-19,2	-21,0
Bytesbalansen	35,3	39,7	54,1	70,1
Andel av BNP	2,1	2,4	3,1	3,8

Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

5 Näringslivets produktion

Efter två år med en årlig produktionstillväxt på 5 %
dämpades tillväxttakten i näringslivet förra året till
knappt 2 %. Avmattningen i industrikonjunkturen
mot slutet av 1995 och under 1996 spred sig till de
industrirelaterade tjänstesektorerna, samtidigt som
expansionen i de hemmamarknadsinriktade delarna
av näringslivet var måttlig.

TABELL 5.1 NÄRINGSLIVETS PRODUKTION

PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

	1995	1996	1997	1998
Jordbruk, fiske och skogsbruk	7,7	-3,7	2,0	1,7
Industri	9.8	2.1	6.0	5,5
El, gas, värme och vattenverk	1.9	0,2	3.0	1.0
Byggnadsindustri	-2.4	2,1	-1,5	4,5
Näringslivets tjänster	3,7	1,8	3.0	2,8
Summa näringsliv	5,0	1,7	3,5	3,6

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

Produktionen i den cykliska basindustrin steg kraftigt
första halvåret 1997. Den exportledda uppgången
inom basindustrin bedöms sprida sig till allt fler delar
av näringslivet i år. En gradvis förstärkning av det
europeiska konjunkturläget innebär att produktion-
suppgången i övriga exportindustrin blir stark från
och med andra halvåret 1997. Svensk industri gyn-
nas av den goda investeringskonjunkturen i Västeu-
ropa och den fortsatt kraftiga efterfrågeökningen på
teleprodukter. Tudelningen mellan en expanderande
exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor
började avta mot slutet av förra året. Den utveck-
lingen förstärks successivt i år genom att uppgången i
den privata konsumtionen beräknas stimulera de
konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Den
starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas dock
komma i företag som huvudsakligen producerar
tjänster för industrin såsom uppdragsverksamhet,
dataverksamhet samt åkerier. Nästa år bedöms ex-
portens bidrag till tillväxten minska medan den in-
hemska investeringskonjunkturen vänder uppåt. Det-
ta tillsammans med en fortsatt stark efterfrågeökning
från hushållen medför att en större del av den förut-
sedda produktionstillväxten i stället kommer inom
den hemmamarknadsorienterade delen av industrin
samt i de konsumtionsorienterade delarna av tjänste-
sektorn. En stark återhämtning förutses också inom
byggnadsindustrin nästa år. Ett ökat bostadsbyggan-
de och ett högre resursutnyttjande inom näringlivet
väntas leda till ett kraftigt uppsving för sektorn.
Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet
öka med knappt 3,5 % år 1997 och med 3,6 % år
1998.

5.1 Industrin

Industrikonjunkturen var dämpad under större delen
av förra året. Produktionen hölls tillbaka av ett mar-
kant lageromslag och en internationell konjunktu-
ravmattning. Mot slutet av året skedde dock en åter-
hämtning av industriproduktionen med en markerad
uppgång för skogsindustrin. För helåret 1996 ökade
industriproduktionen med 2,1 %. Uppgången förra
året var dock begränsad till främst elektroindustrin
där produktionen av teleprodukter steg kraftigt.

Industrikonjunkturen har gradvis stärkts under
första halvåret 1997. Förbättringen syns särskilt på
orderingången som har ökat med 18 % första halv-
året jämfört med motsvarande period förra året.
Styrkan i återhämtningen understryks också av att
uppgången kommer på bred bas inom flertalet vikti-
ga industrisektorer. Under prognosperioden förutses
en gradvis stigande efterfrågan på investeringsvaror i
Västeuropa tack vare ett ökat resursutnyttjande och
låga räntor. Detta gynnar den svenska verkstadsindu-
strin som i hög grad är specialiserad på investerings-
varor. De kraftiga produktivitetsökningarna inom
branschen antas också leda till att företagen tar
marknadsandelar. Den fortsatt starka efterfrågeök-
ningen för teleprodukter bidrar till att verkstadsindu-
strin växer betydligt snabbare än förra året. Inom ba-
sindustrin har produktionen under ett drygt års tid
begränsats av för stora lager och en svag marknads-
tillväxt. Lageranpassningsprocessen förefaller nu vara
över samtidigt som tillväxten på den för basindustrin
viktiga västeuropeiska marknaden väntas tillta. Ba-
sindustrin har de senaste två åren byggt ut kapacite-
ten i hög takt. Därigenom är sektorn väl förberedd
på en konjunkturuppgång, vilket bör innebära att
produktionen kan växa kraftigt både i år och nästa
år utan att några flaskhalsar uppstår.

Tudelningen mellan en stark exportsektor och en
svag hemmamarknadsindustri förutses avta under
prognosperioden. Denna bild bekräftas också av
Konjunkturinstitutets barometer från juni som vis-
serligen visar på en fortsatt kraftigt stigande orderin-
gång på exportmarknaden men även på att orderflö-
det på hemmamarknaden har vänt uppåt. År 1998
väntas produktionen stiga snabbare i hemmamark-
nadsindustrin i samband med att den inhemska in-
vesteringskonjunkturen åter vänder uppåt. Däremot
avtar ökningstakten något i exportindustrin till följd
av att kronan gradvis stärks. Sammantaget beräknas
industriproduktionen stiga med 6 % i år och med

5,5 % nästa år.

Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande sjönk
något under första kvartalet 1997 och uppgick där-
med till 87,0 %. Detta var 3 procentenheter lägre än
utnyttjandegraden vid förra konjunkturtoppen år
1994. Inga uppgifter föreligger ännu från andra kvar-
talet men enligt Konjunkturinstitutets barometer steg
kapacitetsutnyttjandet. De investeringsplaner som

PROP. 1997/98: BILAGA 2

föreligger innebär att kapitalstocken beräknas växa
med ungefär 10 % mellan 1996 och 1998. Mot bak-
grund av den snabba produktionsökningen bedöms
dock utnyttjandegraden gradvis öka under hela pe-
rioden. Någon generell resursbrist torde dock inte
behöva uppstå. Produktivitetsökningarna antas förbli
mycket höga samtidigt som tillgången på kvalificerad
arbetskraft bedöms vara relativt god.

TABELL 5.2 NYCKELTAL FÖR INDUSTRIN

PROCENTUELL FÖRÄNDRING	1995	1996	1997	1998
Industriproduktion	9,8	2,1	6.0	5,5
Lönekostnad per timme	5,6	7,8	5.1	4.0
Produktivitet	5.1	2,2	7,3	3,9
Enhetsarbetskostnad, (ULC)	0,5	5.5	-2.0	0.1
14 OECD—länders ULC	0,3	0,7	0.1	0,9
14 OECD-länders ULC, SEK	1,9	-8,5	4,5	0,9
Relativ ULC. SEK	-1,4	15,3	-6,3	-0,8
Vinstmarginal, förändring	1,3	-2,2	-0,2	0,0
Bruttoöverskottsandel¹	40,1	34,3	34,7	35,1

'Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs arbetskostnad per
producerad enhet) är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hän-
syn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på export-
marknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är
inte inkluderad.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Svensk industris konkurrensläge beräknas bli fortsatt
gynnsamt fram till och med 1998. Förra årets höga
lönekostnadsökningar i kombination med apprecie-
ringen av kronan innebar visserligen att industrins
relativa enhetsarbetskostnad steg med ca 15 % jäm-
fört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer,
men eftersom utgångsnivån år 1995 var exceptionellt
låg och det relativa kostnadsläget bedöms åter för-
bättras framöver, framstår konkurrensläget som fort-
satt fördelaktigt.

Produktiviteten beräknas öka med drygt 7 % en-
bart i år och med ca 4 % nästa år, vilket innebär att
den utvecklas betydligt mer fördelaktigt i Sverige än i
omvärlden. De snabba produktivitetsökningarna kan
förklaras av ett flertal olika faktorer. Den tilltagande
internationaliseringen till följd av bl. a. EU-inträdet
har medfört ett större konkurrenstryck som befräm-
jar kontinuerliga rationaliseringar. Den högre pro-
duktiviteten beror också på att en betydande del av
expansionen såväl i år som nästa år sker i de hög-
produktiva delarna av industrin såsom basindustrin
och elektroindustrin. Löneökningarna under perio-
den förutses fortsätta att vara högre än i omvärlden
men effekten på kostnadsläget motverkas av den
starka produktivitetsutvecklingen. Dessutom har
kronförsvagningen mellan 1996 och 1997 ytterligare
förbättrat industrins relativa kostnadsläge. Industrins
relativa enhetsarbetskostnad beräknas sammantaget
minska med drygt 7% jämfört med de viktigaste
konkurrentländerna från 1996 till 1998 och bedöms
vara fördelaktig ur ett internationellt perspektiv.

Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet
brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk från ex-
tremt höga 40 % år 1995 till 34 % år 1996. Låg-
konjunkturen förra året gav upphov till en stark
priskonkurrens såväl i Sverige som utomlands samti-
digt som kronans appreciering medförde prispress på
svenska exportvaror. Prisutvecklingen har hittills i år
(fram till juli månad) varit mycket återhållsam med
tanke på att kronan har fallit i värde. I takt med att
konjunkturen stärks antas dock prisökningarna tillta,
om än i långsammare takt jämfört med tidigare
konjunkturuppgångar. Insatsvarukostnaden ökar vis-
serligen med knappt 2% under 1997, till följd av
krondeprecieringen som höjer importpriserna, och
arbetskraftskostnaden stiger med ca 5 % i år, men
ökningen av de rörliga kostnaderna begränsas ändå
till ca 1 % till följd av den mycket fördelaktiga pro-
duktivitetsutvecklingen.

DIAGRAM 5.1

Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder

ndex1980=100

Källor: OECD, Statististiska centralbyrån och Finansdepartementet.

DIAGRAM 5.2

Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

5 L

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och

Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Prisprognosen förutsätter ett fortsatt återhållsamt
prisbeteende såväl hos exportföretagen som hos
hemmamarknadsföretagen. Detta stöds av Konjunk-
turinstitutets junibarometer där det framgår att före-
tagen planerar för mycket måttliga prisökningar.

Produktpriserna beräknas sammanvägt öka med
knappt 1 % år 1997. Lönsamheten beräknas således
i stort bli oförändrad. Nästa år väntas den starkare
konjunkturen i omvärlden leda till en något högre
internationell prisökningstakt. Till följd av ett globalt
utbudsöverskott inom de flesta branscher antas dock
prisökningarna bli förhållandevis begränsade. Det
gäller också den cykliska basindustrin, även om
vinstmarginalerna där åter förutses stiga. Kapacitets-
utbyggnaden i svensk exportindustri samt en fortsatt
gynnsam produktivitetsutveckling bedöms leda till
att exportföretagen höjer priserna i samma utsträck-
ning som konkurrenterna. Detta innebär oförändra-
de vinstmarginaler nästa år. En växande inhemsk ef-
terfrågan beräknas innebära att de mer pressade
hemmamarknadsföretagen förbättrar sin vinstsitua-
tion något. För industrin som helhet beräknas där-
med vinstandelen stiga till 35 % 1998 vilket är en
lönsamhet på god europeisk nivå.

5.2 Byggnadsverksamheten

Byggsektorns produktion vände upp förra året efter
att ha fallit med närmare 30 % mellan 1990 och
1995. Omfattande statliga stimulansåtgärder riktade
mot bostadssektorn men också kapacitetsutbyggna-
den inom exportindustrin ledde till en produktions-
ökning på 2 %.

TABELL 5.3 BYGGNADSVERKSAMHET
MILJARDER KRONOR LÖPANDE PRISER		ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING
	1996	1995	1996	1997	1998
Byggnadsinvesteringar	114,9	-3,6	2.8	-5.6	7,0
Näringslivet	58.9	13,1	3,7	1,9	5,8
Myndigheter	25,7	-1.5	-10,5	-4.2	4,4
Bostäder	30,3	-28.8	14,7	-21,2	12,8
Reparationer och underhåll	81,0	-1.2	1.1	5,0	0,8
Totalt	195,9	-2,7	2,1	-1,5	4,5

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

framöver. Tidigareläggningen innebär dock att bo-
stadsvolymen i år blir mycket låg trots att de flesta
indikatorer tyder på att en stabil uppgångsfas är nära
förestående. Räntorna har sjunkit, vakansgraden är
mycket låg i expansiva områden, och bostadspriserna
har stigit rejält. Inom storstadsområdena ligger
marknadsvärdet redan idag över nyproduktionskost-
naden vilket gör det lönsamt att bygga nytt. Låga
räntor, stigande disponibelinkomster samt en syssel-
sättningsökning förutses öka efterfrågan på bostäder
nästa år.

Den relativt kraftiga konsumtionsökningen bör
med viss eftersläpning leda till en uppgång för byg-
gandet av kommersiella lokaler. Den positiva syssel-
sättningutvecklingen bör likaså innebära att byggan-
det av kontorslokaler åter ökar, om än från låga
nivåer. Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5
miljarder kronor per år från och med 1998 till ett
omställningsprogram inom energisektorn. Program-
met förutses medföra en positiv effekt på bygginves-
teringarna nästa år. Kapitalkvoten i energisektorn
har under ett antal år sjunkit vilket torde innebära att
det finns en potential för ökade energiinvesteringar.
Reparationerna i byggsektorn stiger innevarande och
nästa år bl.a. till följd av skattereduktionen för repa-
ration och ombyggnad av bostäder. Byggandet be-
räknas sammantaget öka med 4,5 % 1998.

Det positiva scenario som tecknas är dock av-
hängigt av att byggandet kan öka utan inflationsten-
denser. Visserligen var den totala byggarbetslösheten
så sent som i juni månad extremt hög (ca 25 %) men
tidigare erfarenheter visar att branschen är mycket
känslig för svängningar i efterfrågeläget. Den höga
nivån på arbetslösheten verkar ha haft mycket liten
effekt på årets avtal inom branschen. Skulle byggar-
betsmarknaden fungera dåligt riskerar uppgångsfa-
sen att snabbt leda till stigande byggpriser som i sin
tur skulle bromsa uppgången.

Byggvolymen beräknas falla tillbaka något i år för att
sedan stiga i betydande omfattning 1998. Svängning-
arna i bygginvesteringarna beror till stor del på varia-
tioner i bostadsbyggandet. De temporära investe-
ringsbidragen till ny- och ombyggnation verkar ha
inneburit en tidigareläggning av bostadsproduktion
från årsskiftet 1996/97 till början av förra året. Det
mesta talar emellertid för att nedgången endast är
temporär och att bostadsproduktionen gradvis ökar

PROP. 1997/98: BILAGA 2

6 Arbetsmarknad

Under 1996 och inledningen av 1997 försvagades
arbetsmarknadsläget markant. De senaste månader-
na har dock läget förbättrats något. Den öppna ar-
betslösheten har slutat att öka och sysselsättningen
har stigit något⁵. Flera tecken tyder på en successiv
förbättring av läget på arbetsmarknaden under det
andra halvåret i år. Mätt som årsgenomsnitt faller
dock sysselsättningen med 1,2 % mellan 1996 och

1997 och den öppna arbetslösheten beräknas öka
från 8,1 % till 8,4 % av arbetskraften. Under 1998
förbättras arbetsmarknadsläget ytterligare och ar-
betslösheten faller förhållandevis mycket, till 7,4 %.
Minskningen av antalet arbetslösa mellan 1996 och

1998 beror i stor utsträckning på satsningar inom
arbetsmarknadspolitiken och ett ökat antal reguljära
utbildningsplatser.

TABELL 6.1 ARBETSMARKNAD

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1995	1996	1997	1998
BNP, producentpris	4,2	1,1	2,2	3.1
Produktivitet	2.0	1.0	3,6	2,0
Antal arbetade timmar	2,0	0,1	-1.5	1,0
Medelarbetstid	0,5	0,7	-0,3	0.0
Antal sysselsatta	1,5	-0,6	-1,2	1.0
Arbetskraft	1.2	-0,2	-0,8	-0,2
Öppen arbetslöshet	7,7	8.1	8,4	7,4
Personer i konjunkturberoende _iarbetsmarknadspolitiska åtgärder	4,4	4.5	4,3	4,7
'l procent av arbetskraften Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinsti- tutet och Finansdepartementet.

1998 antas produktiviteten stiga med i genomsnitt

2,2 % per år, vilket är något lägre än under perioden
1992-1995 men betydligt högre än under 1980-
talet. Att produktiviteten fortsätter att stiga betydligt
snabbare än under 1980-talet kan tyda på en ökning
av den trendmässiga produktivitetstillväxten. Detta
skulle exempelvis kunna bero på den ökande interna-
tionaliseringen och därmed ökad konkurrens samt
snabba framsteg inom bl.a. informationsteknologin.
En annan delförklaring till den höga uppmätta pro-
duktivitetsökningen kan vara att det i det mycket
svaga arbetsmarknadsläget främst är personer med
relativt god kompetens som lyckats erhålla och bibe-
hålla arbeten. De förhållandevis höga löneökningar-
na under 1996 och 1997 har också ökat rationalise-
ringstrycket.

Medelarbetstiden har, liksom produktiviteten, sti-
git kraftigt under hela 1990-talet. Även en ökning av
medelarbetstiden leder på kort sikt till en svagare sys-
selsättningsutveckling medan den på längre sikt för-
bättrar förutsättningen för hög produktion. Huvud-
orsaken till att medelarbetstiden har ökat, är att
sjukfrånvaron har minskat. Den lägre sjukfrånvaron
torde i sin tur bero på de regeländringar som genom-
förts i sjukförsäkringssystemet och det svaga arbets-
marknadsläget. Mätt som årsgenomsnitt faller me-
delarbetstiden i år. Orsaken är att antalet arbetsdagar
i år är färre än under förra året, vilket ger ett negativt
bidrag till utvecklingen av arbetade timmar. Korrige-
rar man för skillnaden i antalet arbetsdagar ökar i
stället medelarbetstiden något i år. Nästa år väntas
medelarbetstiden vara oförändrad.

TABELL 6.2 SYSSELSÄTTNING I OLIKA
BRANSCHER

TUSENTAL PERSONER

Produktiviteten ökade mycket snabbt under perioden
1991-1995 samtidigt som sysselsättningen föll med
ca 390 000 personer. En hög produktivitetstillväxt
leder på kort sikt till en svag sysselsättningsutveck-
ling, medan det på lite längre sikt ökar förutsättning-
arna för god tillväxt. Under slutet av 1995 och inled-
ningen av 1996 avtog dock produktivitetsuppgången.
Orsaken till detta var en tillfällig avmattning i eko-
nomin vilken ledde till en viss överkapacitet på både
maskiner och personal. Under slutet av 1996 och
första halvåret 1997 steg produktionen snabbare
igen utan att det ledde till ökad sysselsättning. Där-
med har företagen klarat av produktionsökningen
med ledig kapacitet och genom ytterligare rationali-
seringar. Avmattningen under inledningen av 1996
och den starka produktivitetsökningen i början av
1997 leder till en mycket hög produktivitetstillväxt i
år, mätt som årsgenomsnitt. Under perioden 1996-

	NIVÅ 1996	FÖRÄNDRING FRÅN FÖREGÅENDE ÅR
	NIVÅ 1996	1995	1996	1997	1998
Jord- och skogsbruk	115	-11	-9	-4	-2
Industri	809	40	7	-7	12
Byggnadsverksamhet	225	6	-5	-6	5
Privata tjänster	1548	30	6	15	18
Kommunala myndigheter	1071	0	-24	-44	7
Statliga myndigheter	192	-4	0	-2	-1
Totalt	3963	59	-23	-48	39
Arbetskraft, totalt	4310	52	-9	-34	-8

⁵ Utvecklingen avser säsongrensade data för både arbetslösheten och syssselsättning-
en.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

Efter uppgången under 1994 och 1995 minskade an-
talet sysselsatta igen under 1996 och inledningen av
1997. Sysselsättningsnivån låg i början av 1997 på
ungefär samma nivå som i början av 1994. Under de
senaste månaderna har dock sysselsättningen stigit
något. Det finns också tecken på en fortsatt ökning
under de närmaste månaderna. Produktionen antas

PROP. 1997/98: BILAGA 2

fortsätta stiga i snabb takt vilket torde leda till ökad
efterfrågan på arbetskraft under andra halvåret. An-
talet nyanmälda lediga platser har också stigit något
under de senaste månaderna samtidigt som Konjunk-
turinstitutets konjunkturbarometer för såväl indust-
rin som för tjänstesektorn indikerar att företagen
planerar att öka antalet anställda. Trots att syssel-
sättningen därmed väntas stiga under resterande del
av året beräknas sysselsättningen falla med 1,2 %
mellan 1996 och 1997, mätt som årsgenomsnitt, till
följd av den mycket svaga utvecklingen i början av
året. Under 1998 förutses den relativt starka produk-
tionstillväxten leda till att antalet sysselsatta ökar.
Den genomsnittliga sysselsättningen 1998 kommer
ändå att vara lägre än år 1996, trots en relativt hög
tillväxt i ekonomin såväl 1997 som 1998.

Den största minskningen av sysselsättningen har
skett inom den offentliga sektorn, framför allt inom
kommunala myndigheter. Under andra halvåret an-
tas dock minskningen bromsas upp till följd av öka-
de statsbidrag till kommunerna och satsningar på
utbildning m.m. Under 1998 förutses en viss ökning
av antalet sysselsatta. Mätt som årsgenomsnitt faller
dock sysselsättningen i den offentliga sektorn med
40 000 personer mellan 1996 och 1998.

Sysselsättningen i näringslivet minskade också un-
der 1996 i alla branscher utom i tjänstesektorn. Inom
industrin har dock nedgången bromsats upp och en
stark produktionsökning såväl i år som nästa år för-
väntas leda till att sysselsättningen börjar stiga från
och med andra halvåret i år. År 1998 antas ökningen
uppgå till 12 000 personer, mätt som årsgenomsnitt.
I byggsektorn antas produktionen och därmed efter-
frågan på arbetskraft förbli svag under 1997 för att
sedan stiga 1998 i samband med att bostadsinveste-
ringarna vänder uppåt. Sammantaget väntas syssel-
sättningen i näringslivet öka med drygt 30 000 per-
soner mellan 1996 och 1998. Större delen av
ökningen sker i tjänstesektorn.

Huruvida arbetslösheten ökar eller minskar vid en
viss sysselsättningsutveckling beror på hur utbudet av
arbetskraft utvecklas. Under 1996 minskade arbets-
utbudet samtidigt som sysselsättningen föll, vilket

DIAGRAM 6.1

Antal sysselsatta och personer i arbetskraften

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

begränsade ökningen av arbetslösheten. Utbudet på-
verkas också av förändringar i arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken. I vårpropositionen tillkom flera
nya åtgärder inom dessa områden utöver de åtgärder
som var beslutade tidigare. Inom arbetsmarknadspo-
litikens område föreslogs bland annat resursarbete
och tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa.
Resursarbete innebär att arbetsgivare inom offentlig
verksamhet ges möjlighet att ta emot en långtidsar-
betslös som, med ersättning motsvarande a-kassa,
utför kvalitetshöjande arbete under en begränsad
tidsperiod. Dessa registreras som sysselsatta. På ut-
bildningssidan föreslogs utökad kvalificerad yrkesut-
bildning, fler platser inom den högre utbildningen
och en utökning av vuxenutbildningen. Utöver åt-
gärderna i vårpropositionen tillkommer nu ytterliga-
re förslag inom arbetsmarknadspolitikens område.
Bland annat föreslås generationsväxling och ökat an-
svar för ungdomar inom kommunsektorn, vilket in-
nebär att en kommun ges möjlighet att åta sig skyl-
dighet att se till att arbetslösa ungdomar under 25 år
tillhandahålls praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet. Generationsväxling innebär att anställda
som har fyllt 63 år erbjuds möjligheten att lämna ar-
betsmarknaden före ordinarie pensionsålder om de-
ras arbetsgivare lämnar sitt godkännande. Förutsätt-
ningen är att vakansen som uppstår tillsätts med en
långtidsarbetslös som fyllt 20 men inte 35 år. Alla
ovanstående åtgärder reducerar arbetskraftsutbudet
under prognosperioden. På grund av olika typer av
undanträngningseffekter kommer dock sannolikt inte
satsningarna att få fullt genomslag på den öppna ar-
betslösheten.

Förändringar i antalet konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder påverkar också ut-
budet. De minskar i år med ca 10 000 personer, vil-
ket framgår av tabell 6.3. Det är främst antalet
platser inom arbetsmarknadsutbildning som har bli-
vit färre. Nästa år antas åtgärdsvolymen öka igen
med knappt 15 000 personer vilket innebär att nivån
år 1998 blir något högre än år 1996. Samtidigt sker
det en viss omfördelning från åtgärder i arbetskraften
till åtgärder utanför arbetskraften, vilket innebär att
arbetskraftsutbudet sänks. Sammantaget beräknas
arbetskraftsutbudet 1997 inte falla i lika stor ut-
sträckning som sysselsättningen, vilket innebär att
den öppna arbetslösheten stiger. Under 1998 fortsät-
ter dock arbetskraftsutbudet att minska trots att sys-
selsättningen då stiger.

Satsningarna inom arbetsmarknads- och utbild-
ningspolitiken bidrar därmed till att den öppna ar-
betslösheten minskar med drygt 30 000 personer
mellan 1996 och 1998, trots den förhållandevis sva-
ga sysselsättningsutvecklingen under perioden. Efter-
som antalet personer i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder samtidigt ökar något
minskar inte summan av öppet arbetslösa och antalet
personer i åtgärder i lika stor utsträckning.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

TABELL 6.3 KONJUNKTURBEROENDE ARBETS-
MARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER

TUSENTAL PERSONER

	1995	1996	1997	1998
/ arbetskraften	59	41	28	37
Beredskapsarbete	14	8
Rekryteringsstöd	20	12
Utbildningsvikariat	11	10
Starta-eget-bidrag	10	10
Övrigt¹	4	0
Utanför arbetskraften	129	155	157	162
Arbetsmarknadsutbildning	55	46
Arbetslivsutveckling	41	52
Kommunavtal	20	13
Datortek	2	12
Arbetsplatsintroduktion	11	32
Totalt	189	196	185	199

'l posten övrigt ingår ungdomsintroduktion och invandrarpraktik

Anm.: För åren 1997 och 1998 ingår även offentligt tillfälligt arbete, perso-
ner i resursarbete och kommunalt ansvar för ungdomar under 25 år i be-
greppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Offentligt
tillfälligt arbete och kommunalt ansvar räknas som utanför arbetskraften
och resursarbete som i arbetskraften.

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Prognosen över öppen arbetslöshet är osäker, fram-
för allt beroende på att antalet åtgärder nu är mycket
omfattande både inom arbetsmarknadspolitiken och
utbildningspolitiken. Visar det sig svårt att genomfö-
ra vissa åtgärder eller få till stånd alla utbildnings-
platser, till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för
att den öppna arbetslösheten blir högre än vad som
antas i prognosen. Dessutom är det svårt att avgöra i
vilken utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder
tränger undan ordinarie sysselsättning.

DIAGRAM 6.2

Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån. Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

7 Löner

Mellan 1994 och 1997 beräknas den genomsnittliga
timlönen i ekonomin stiga med 4,7 % årligen, varav
avtalen står för 3,4 %. Det är anmärkningsvärt
mycket mot bakgrund av dels det svaga arbetsmark-
nadsläget, dels löneutvecklingen i övriga Europa, där
timlönen i industrin antas öka med ca 3 % per år
under samma period. I början av 1998 inleds nya av-
talsförhandlingar för i stort sett hela arbetsmarkna-
den. De avtalade löneökningarna torde då kunna bli
lägre än vad som blev fallet vid förra avtalsrörelsen.
För detta talar bl.a. lägre inflationsförväntningar och
en ökad medvetenhet bland arbetsmarknadens parter
om vikten av lönemoderation. Löneökningarna in-
klusive löneglidningen antas därmed avta till 3,5 %
nästa år.

Förra året steg den genomsnittliga timlönen i eko-
nomin med 6,1 % enligt Statistiska centralbyrån. Det
var en betydligt högre löneökning än under 1995.
Det är dock delvis en effekt av avtalens konstruktion.
De avtalade löneökningarna började gälla senare år
1995 än år 1996 vilket resulterade i en särskilt hög
ökning av genomsnittslönen år 1996⁶. Stigande löne-
glidningstakt inom bl.a. industrin bidrog emellertid
också till den höga löneökningen förra året. Inom
industrin ökade löneglidningstakten från knappt 1 %
1995 till knappt 4 % 1996. I år beräknas avtalen ge
löneökningar på i genomsnitt 3,8 % för hela ekono-
min samtidigt som löneglidningstakten antas falla till
1 %.

Arbetsmarknadsläget verkar endast i begränsad
omfattning ha påverkat lönekraven vid förra avtals-
rörelsen. Det är dock sannolikt att de höga avtalen
inom näringslivet till viss del kan förklaras av att
vinstläget var mycket gynnsamt inom denna sektor.
Lönsamheten i näringslivet, framför allt i exportin-
dustrin, förbättrades markant mellan 1991 och 1995
till följd av bland annat deprecieringen av kronan
och en stark produktivitetstillväxt. Anmärkningsvärt
är att avtalen inom kommunala myndigheter blev
knappt 1 procentenhet högre än i näringslivet för
åren 1995-1997, trots ett finansiellt underskott och
en svag sysselsättningsutveckling inom kommunsek-
torn. Löneglidningen blev å andra sidan relativt svag
inom denna sektor 1995 och 1996 vilket sannolikt är
en effekt av de höga avtalen. Även inom statliga
myndigheter blev avtalen höga vid förra avtalsrörel-
sen, och därutöver steg även löneglidningstakten för-
ra året.

Inom byggnadssektorn förefaller lönerna vara
känsliga för förändringar av arbetslösheten medan
däremot nivån på arbetslösheten verkar ha mindre
betydelse. I början av 1997 omförhandlades avtalen

Det innebär att det vissa månader 1996 registrerades två avtalshöjningar vid jäm-
förelse av lönenivån motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga
årstakten för helåret 1996.

inom byggnadssektorn. Avtalsförhandlingarna resul-
terade i ett 1-årigt avtal på ca 3 %, vilket måste be-
traktas som förhållandevis högt mot bakgrund av att
arbetslösheten inom branschen ligger på en extremt
hög nivå, ca 30 %’.

Inom industrin steg lönerna med 7,4 % förra
året, varav löneglidningen beräknades till 3,7 %. En
del av den uppmätta löneglidningen kan dock san-
nolikt förklaras av att flera företag flyttat tidpunkten
för när avtalen skall börja gälla, från 1995 till 1996.
Det innebär att de avtal som registreras i beräkning-
arna är för höga 1995 och för låga 1996 medan det
omvända gäller för löneglidningen. Därmed har lö-
neglidningen ett något jämnare förlopp än vad som
redovisas i tabell 7.1. Löneglidningstakten måste än-
då betraktas som förhållandevis hög med tanke på
det svaga arbetsmarknadsläget och på att även de
avtalade löneökningarna var höga. De senaste årens
förbättring av vinstläget påverkade dock troligtvis
såväl avtal som löneglidning förra året. Under 1996
sjönk dock lönsamheten till följd av bland annat de
höga löneökningarna, kronförstärkningen och den
tillfälliga konjunkturavmattningen. Inflationsför-
väntningarna har dessutom fallit successivt. Därmed
torde löneglidningstakten inom denna sektor dämpas
under innevarande år.

TABELL 7.1 TIMLÖNER

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

	1995	1996	1997	1998
Industri	4,7	7,4	5,1
Avtal	3.0	3.7	3.1
Löneglidning	1,7	3,7	2,0
Byggnadsindustri	4.3	3,5	4.3
Avtal	2,3	2,6	3,8
Löneglidning	2,0	0.9	0,5
Privata tjänster	3.7	5.6	4.6
Avtal	2.5	4.5	3.6
Löneglidning	1.2	1,1	1.0
Statliga myndigheter	2,5	7.3	4,0
Avtal	1.0	5.0	3.5
Löneglidning	1.5	2.3	0.5
Kommunala myndigheter	1.5	5.9	5.1
Avtal	0.9	5.3	4,7
Löneglidning	0,6	0,6	0,5
Totalt	3,3	6,1	4,8	3,5
Avtal	2,1	4,4	3,8
Löneglidning	1,2	1,7	1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.

Förutom god lönsamhet i näringslivet påverkades
avtalen vid förra avtalsrörelsen sannolikt också av att

Källa: Byggnadsarbetarförbundet

PROP. 1997/98: BILAGA 2

inflationsförväntningarna vid tidpunkten för för-
handlingarna var förhållandevis höga, ca 3,5 % på
två års sikt. Inflationsförväntningarna visade sig se-
nare vara en överskattning, vilket tyder på att löne-
bildningen inte fullt ut hade anpassats till en låginfla-
tionsekonomi. Resultatet blev att reallönerna, före
skatt, steg kraftigt 1996 för första gången under
1990-talet. Det var den största ökning som noterats
sedan början på 1960-talet. Reallöneökningarna
motsvarades inte av en lika stark produktivitetstill-
växt vilket bidrog till att företagens lönsamhet för-
sämrades. Försämrad lönsamhet kan motverkas via
höjda priser eller rationaliseringar. Numera anpassas
penningpolitiken för att uppnå inflationsmålet vilket
innebär att det är svårare att övervältra ökade kost-
nader på konsumenterna. I en låginflationsekonomi
blir prisförändringar dessutom mer tydliga för kon-
sumenterna, vilket innebär att höjda priser kan resul-
tera i minskad efterfrågan. Det får till följd att höga
löneökningar i första hand skapar press på företagen
att påskynda rationaliseringsprocessen, vilket däm-
par sysselsättningsutvecklingen. Under innevarande
år beräknas produktiviteten stiga i ungefär samma
takt som reallönerna, vilket leder till oförändrade
vinstmarginaler. Produktivitetstillväxten har dock
varit mycket hög hittills under 1990-talet, sett i ett
historiskt perspektiv, och det är inte självklart att
produktiviteten kan fortsätta att öka i samma takt.
Klarar inte företagen att öka produktiviteten i sam-
ma takt som reallönerna framöver innebär det att
vinstmarginalerna faller, vilket leder till att tillväxten
i ekonomin hämmas och därmed dämpas sysselsätt-
ningen ytterligare.

Även i ett internationellt perspektiv är den svenska
löneutvecklingen mycket hög. Timlönerna inom in-
dustrin beräknas åren 1995-1997 stiga med ca 1,5
procentenhet mer per år än genomsnittet i Sveriges
14 viktigaste konkurrentländer (OECD 14).

Högre arbetskraftskostnader i Sverige kompenseras
inte fullt ut av en högre produktivitetstillväxt, vilket
innebär att konkurrenskraften försämras. Högre
produktionskostnader inom svensk industri kan leda
till höjda exportpriser och därmed minskad efterfrå-
gan på svenska varor, vilket hämmar tillväxten i
ekonomin. Företagen har hittills kunnat anpassa
prisutvecklingen genom sänkta vinstmarginaler, men
som nämnts ovan är det inte en långsiktigt hållbar
utveckling.

I början av 1998 löper avtalen ut för i stort sett
hela ekonomin och nya förhandlingar kommer att
inledas. Det finns flera faktorer som talar för att för-
handlingarna då kan ge ett ur sysselsättningsperspek-
tiv bättre avtal än de som slöts 1995. Inflationsför-
väntningarna är betydligt lägre, arbetslösheten har
under flera år legat på en mycket hög nivå och lön-
samheten i näringslivet har, som nämnts, försämrats
sedan 1995. Dessutom tyder debatten kring löne-
bildningen på att arbetsmarknadens parter är mer
medvetna om vikten av icke inflationsdrivande löne-
ökningar. Inom industrisektorn har parterna tecknat
ett samarbetsavtal om en förhandlingsordning för de
framtida avtalsförhandlingarna. Andra faktorer talar
dock för att lönekraven kan komma att vara fortsatt
höga framöver. Trots höga nominella löneökningar
under 1996 och 1997 ökar inte hushållens köpkraft
nämnvärt, till följd av höjda skatter och sänkta trans-
fereringar från den offentliga sektorn. Dessutom ver-
kar förhandlingssystemet vara känsligt för de kort-
siktiga makroekonomiska förutsättningarna som
råder vid de tidpunkter då avtalen sluts. Har syssel-
sättningen börjat öka och arbetslösheten falla när
avtalsförhandlingarna inleds skulle det kunna öka
lönetrycket. Sammantaget antas dock de faktorer
som talar för lägre avtal väga tyngst. Löneökningar-
na beräknas därmed falla till i genomsnitt 3,5 % näs-
ta år, vilket innebär en reallöneökning före skatt på

1,8 %.

DIAGRAM 7 1

Timlöneutveckling i industrin i Sverige och OECD 14

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet, OECD och
Finansdepartementet.

DIAGRAM 7.2

Timlöneutveckling i hela ekonomin

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

8 Inflation

Inflationen, mätt som förändringen av konsument-
prisindex (KPI) under 12 månader, uppgick i juli i år
till 1,0 %. Under samma jämförelseperiod föll netto-
prisindex (NPI), i vilket indirekta skatter och subven-
tioner har exkluderats, med 1,6 %. Det låga utfallet
enligt såväl KPI som NPI visar att inflationstrycket
för närvarande är svagt i svensk ekonomi.

Den låga inflationstakten är emellertid också en
följd av fallande räntor. Sedan inledningen av 1996
fram till juli i år har de korta marknadsräntorna fallit
med närmare 4 procentenheter och den 5-åriga obli-
gationsräntan med drygt 2 procentenheter. Ränte-
nedgången har medfört väsentligt lägre bostadsräntor
och därigenom minskade kostnader för egnahem-
sägare.⁸ Trots att räntan har stigit något sedan års-
skiftet förväntas kostnaderna för egnahem falla även
under resten av året. Medelräntan på hushållens bo-
stadslån är fortfarande hög och de lån som successivt
förfaller läggs vanligen om till en väsentligt lägre rän-
ta än tidigare. Denna kostnadsminskning avtar dock
under loppet av nästa år, delvis till följd av antagan-
den om en svag ränteuppgång. Sammantaget väntas
den totala bostadsposten bidra till att sänka infla-
tionstakten i år och höja den något nästa år, bl.a. till
följd av stigande hyror.

Eftersom en betydande del av hushållens konsum-
tion utgörs av importerade varor har växelkurs- och
importprisförändringar i regel stor inverkan på kon-
sumentpriserna. Från årsskiftet fram till juli i år har
importpriserna ökat med 1,7 %. Mot bakgrund av
att den importvägda växelkursen under samma peri-
od har försvagats med 2,0 % förefaller uppgången i
importpriserna måttlig, vilket tyder på att växelkurs-
förändringen ännu inte har fått fullt genomslag på
importpriserna. En sådan fördröjningseffekt skulle
t.ex. kunna förklaras av terminsäkrade valutor.
Dessutom har sannolikt de höjda importpriserna än-
nu inte till fullo resulterat i höjda konsumentpriser,
bl.a. beroende på att minskade vinstmarginaler inom
handeln troligen har dämpat prisuppgången. Succes-
sivt väntas emellertid växelkursförändringarna slå
igenom och i år ger de stigande importpriserna ett
bidrag på närmare 1 procentenhet till den totala
uppgången i konsumentpriserna på drygt 2 % under
loppet av året. Nästa år beräknas importpriserna
höja KPI i betydligt mindre omfattning än i år på
grund av att kronan antas appreciera något.

Förväntningarna om den framtida prisutveckling-
en påverkar inflationen bl.a. genom lönebildningen.

Många hushåll med bundna lån har under det senaste året förtidsinlöst sina lån
och lagt om dem till en lägre ränta. Fram till och med mars i år överskattades ränte-
nedgångens effekt på KPI eftersom hänsyn ej togs till den kostnad som ränteskill-
nadsersättning innebär vid förtida inlösen av lån. Från och med mätmånaden april
ändrades metoden för att korrigera detta. Statistiska centralbyrån (SCB) har beräk-
nat att metodförändringen skulle ha inneburit en höjning av inflationstakten med
0,4 procentenheter för mars i år.

Sänkta inflationsförväntningar skapar därtill en ökad
prismedvetenhet som gör det svårare för handeln att
övervältra kostnadsökningar på konsumenterna,
med minskade handelsmarginaler som följd. Gene-
rellt har inflationsförväntningarna fallit det senaste
året. Enligt SCB:s undersökning beträffande hushål-
lens inköpsplaner har hushållens inflationsförvänt-
ningar legat på och under 2 % det senaste året. Lika-
så är inflationsförväntningarna inom stora delar av
näringslivet måttliga. Det visar Konjunkturinstitutets
barometrar över industrin och tjänstebranscherna
samt Aragons och Prosperas inflationsenkäter för
varu- och penningmarknaden. Även om en viss upp-
gång i inflationsförväntningarna har registrerats i de
senaste mätningarna tror ändå flertalet av aktörerna
att prisökningarna med relativt god marginal kom-
mer att ligga inom Riksbankens toleransintervall för
inflationen de närmaste fem åren.

TABELL 8.1 KONSUMENTPRISUTVECKLING

ÅRLIG PROCENTUELL FORÄNDRING

	1995	1996	1997	1998
KPI, årsgenomsnitt	2,8	0,8	1,1	1,7
KPI, dec-dec	2,4	0,1	2,1	1,5
Basbelopp	35 700	36 200	36 300	36 400
NPI, årsgenomsnitt	1,5	-0,2	-0,9	-0,3
NPI, dec-dec	0,9	-1,0	-0,2	0,1
IPI, privat konsumtion	2.4	1,2	2,2	2.1
HIKP¹, årsgenomsnitt	-	0.8	2,0	2,2
HIKP¹, dec-dec	-	0,5	2.9	1,7
KPI, OECD, årsgenomsnitt	2,4	2,2	2.1	2,2

’ Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU.

Anm.: Vid beräkning av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på
40 % av uppräkningsfaktorn och 1998 har en avräkning gjorts på 20 %. Vid
framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan
december månads långtids- och korttidsindex, i enlighet med Statistiska
centralbyråns principer för inflationsberäkning.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utvecklingen av lönekostnaderna och produktivite-
ten är också av stor betydelse för prisutvecklingen.
Förra året steg lönerna med 6 % i näringslivet. Lägre
inflationsförväntningar och ökad ambition från ar-
betsmarknadens parter att hålla ned löneökningarna
talar dock för att löneökningstakten kommer att
sänkas de närmaste åren. Om så inte blir fallet är ris-
ken överhängande att inflationstrycket tilltar. Hittills
i år har produktiviteten utvecklats mycket fördelak-
tigt ur inflationshänseende och sammantaget för
1997 och 1998 beräknas produktiviteten i näringsli-
vet öka med ca 3k> % per år. Det innebär att de pro-
gnostiserade löneökningarna i näringslivet, vilka
uppgår till drygt 4 % i genomsnitt för åren 1997 och
1998, till stor del kompenseras av en väntad effekti-
visering av produktionen.

Den höga produktivitetstillväxten är bl.a. resulta-
tet av de omfattande investeringar som gjorts inom
industrin de senaste åren. Genom investeringstillväx-
ten har dessutom kapaciteten byggt ut kraftigt. I år

PROP. 1997/98: BILAGA 2

beräknas investeringarna vara i det närmaste oför-
ändrade, vilket innebär att dessa ligger kvar på en
rekordhög nivå. Mot bakgrund av den omfattande
kapacitetsutbyggnaden, tillsammans med produktivi-
tetsökningen, torde inflationsdrivande flaskhalsar i
produktionen kunna undvikas trots förväntningar
om en betydande produktionsuppgång. Den höga
arbetslösheten innebär sannolikt att det på kort sikt
finns mycket ledig arbetskraft att tillgå. Inom vissa
sektorer råder emellertid redan i dag brist på kvalifi-
cerad arbetskraft och på längre sikt kan läget förvär-
ras med vissa inflationsimpulser som följd. Den
sammantagna bedömningen är dock att det bekym-
mersamma läget på arbetsmarknaden generellt sett
innebär att det inte kommer att råda brist på arbets-
kraft de närmaste åren.

Utöver de inflationspåverkande faktorer som dis-
kuterats ovan finns det ytterligare omständigheter
som sannolikt förklarar varför inflationsbenägenhe-
ten har sjunkit i svensk ekonomi. Den tilltagande in-
ternationaliseringen har medfört en skärpt konkur-
rens och därigenom ett ökat rationaliseringstryck
inom näringslivet. Vidare har den inhemska efterfrå-
gan varit låg under ett flertal år vilket, tillsammans
med en ökad prismedvetenhet hos konsumenterna,
har satt press på producenter och handeln att dämpa
prisutvecklingen.

En indikator på att inflationstakten kan tillta är
att tillväxttakten i penningmängden, mätt som
mängden sedlar och mynt, har stigit från att ha varit
strax under noll i 12-månaderstal i början av 1996
till omkring 5 % under 1997. Uppgången kan ses
som ett tecken på en risk för ökande inflation inom 1
till 2 år eftersom penningmängdens tillväxt historiskt
visat sig vara en relativt god indikator för inflations-
utvecklingen på lite längre sikt. Mängden sedlar och
mynt samvarierar också med den aktuella konsum-
tionsutvecklingen. Den stigande penningmängden
kan därför sättas i samband med den ökande privata
konsumtionen och man kan anta att den väntade
uppgången i hushållens efterfrågan skapar ett visst
utrymme för handeln att höja priserna.

Förändringen av indirekta skatter och subventio-

ner bedöms ge ett betydande bidrag till inflationen
under innevarande år. 1 januari höjdes tobaksskatten
samtidigt som investeringsbidraget till nybyggnation
av bostäder slopades. I juli höjdes energiskatter på el
och bränsle och i augusti väntas årets andra höjning
av tobaksskatten lyfta KPI något. Totalt för inneva-
rande år beräknas förändringar av indirekta skatter
och subventioner ge ett bidrag till KPI på motsvaran-
de närmare 1 procentenhet. I januari nästa år höjs
vissa indexerade punktskatter. Förändringarna av
indirekta skatter och subventioner beräknas ge ett
betydligt mindre bidrag till inflationen nästa år.

Sammanfattningsvis är det således mycket som
talar för ett lågt inhemskt inflationstryck de närmaste
åren. Lönekostnadsökningarna kompenseras i stor
utsträckning av en hög produktivitetstillväxt, infla-
tionsförväntningarna är låga även om en viss upp-
gång kan skönjas, och räntefallet under det senaste
året sänker fortfarande kostnaderna för egnahem-
sägare. Inflationstakten beräknas ändå höjas något
under loppet av 1997, till följd av stigande import-
priser och höjd tobaksskatt, och uppgå till 2,1 %.
Nästa år faller inflationstakten något - givet en löne-
ökning på 3,5 % - då importpriserna bedöms ge ett
allt mindre inflationsbidrag och då effekten av ener-
gi- och tobaksskattehöjningarna försvinner. Infla-
tionstakten under loppet av året beräknas bli 1,5 %.

Det harmoniserade indexet för konsumentpriser,
HIKP som används för prisjämförelser inom EU,
väntas stiga med närmare 3 % under loppet av in-
nevarande år. Anledningen till att HIKP stiger snab-
bare än KPI i år är att egnahemsposten, som beräk-
nas falla i år och därmed ge ett negativt bidrag till
KPI, inte ingår i HIKP. Allt eftersom kostnadsminsk-
ningen för egnahem successivt avtar under nästa år
minskar skillnaden mellan de båda måtten. I decem-
ber nästa år beräknas sålunda 12-månaderstalet för
HIKP ha fallit till 1,7 % (1,5 % enligt KPI). Utöver
egnahemsposten exkluderas även större delen av häl-
so- och sjuk vårdsposten i HIKP. Denna väntas
emellertid endast ha en mindre betydelse för skillna-
den mellan de båda inflationsmåtten i år och nästa
år.

DIAGRAM 3.1

Konsumentprisutveckling

1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

9 Hushållens ekonomi och privat
konsumtion

Den privata konsumtionen har ökat i år och upp-
gången förstärks nästa år. Därmed stiger konsumtio-
nen snabbare än inkomsterna och de senaste årens
nedgång i sparkvoten fortsätter under prognosperio-
den.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster har utvecklats svagt under
de senaste åren. Efter de kraftiga ökningar som re-
gistrerades i början av 1990-talet, huvudsakligen till
följd av att 1990/91 års skattereform var underfinan-
sierad, har hushållssektorns samlade inkomster fallit.
Inkomstutvecklingen under de senaste åren har
emellertid varit splittrad. De reala löneinkomsterna
före skatt har utvecklats positivt, medan skattehöj-
ningar och sänkta ersättningsnivåer i transfererings-
systemen dragit ned hushållens inkomster. Förra året
låg de realt disponibla inkomsterna 1,5 % under
1992 års nivå.

Det är främst ökade löneinkomster och ett för-
bättrat räntenetto som ger positiva bidrag till inkom-
stutvecklingen under prognosperioden. Konsolide-
ringen av de offentliga finanserna hämmar emellertid
hushållens inkomstutveckling även 1997 och 1998,

men i allt mindre utsträckning. Sammantaget beräk-
nas de realt disponibla inkomsterna vara oförändra-
de 1997 och stiga med 1,8 % 1998. Det innebär att
inkomsterna för den samlade hushållssektorn kom-
mer över 1992 års nivå. Räknat per capita kommer
dock inkomsterna att vara ca 1,5 % lägre än 1992.

Höjningen av löneinkomsterna 1997 kommer till
stånd genom en fortsatt stark real timlöneutveckling,
medan sysselsättningen faller. Nästa år väntas syssel-
sättningen dock ge ett positivt bidrag till inkom-
stökningen. Förbättringen av hushållens nettoin-
komster av räntor och utdelningar är en följd av det
fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att
hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reduce-
rar skulderna. Räntenedgångens effekt på inkoms-
terna är på längre sikt i stort sett neutral. På kort sikt
kan emellertid en räntenedgång reducera hushållens
räntenetto genom att ränteinkomsterna på banktill-
godohavanden anpassas snabbare än ränteutgifterna
på bostadslån.

Transfereringarna från den offentliga sektorn sti-
ger något under prognosperioden. Ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen höjs den 1 oktober i år och
i övriga socialförsäkringar den 1 januari 1998. I år
stiger utbetalningar av arbetsmarknadsstöd också
genom ökad arbetslöshet och tillfällig avgångsersätt-
ning för äldre arbetslösa. Antalet personer som upp-
bär olika former av studiestöd ökar successivt under
perioden.

TABELL 9.1 HUSHÅLLENS DISPONIBLA INKOMSTER, KONSUMTION OCH SPARANDE

MILJARDER KRONOR PROCENTUELL UTVECKLING PROCENTUELLT BIDRAG TILL REAL—

LÖRANDE PRISER ______________________1991 ÅRS PRISER ________________INKOMST UTVECKLINGEN

	1996	1995	1996	1997	1998	1995	1996	1997	1998
Lönesumma inkl, sjuklön	731,9	1,9	5,6	2,8	2,6	1,4	4,2	2,2	2,1
därav timlön före skatt		-0,2	5,4	3,7	1,6	-0,2	4,1	2,9	1,3
Sysselsättning		2,2	0,2	-0,9	1,0	1,6	0,2	-0,7	0,8
Transfereringar från offentlig
sektor	387,8	-2,1	-2,4	0,7	1,5	-0,9	-1,0	0,3	0,6
Pensioner	214,4	-0,4	1,0	-0,6	-0,2	-0,1	0,2	-0,1	0,0
Sjukförsäkring m.m.	36.3	-5,8	-16,9	-7,3	8,6	-0,3	-0,8	-0,3	0,3
Arbetslöshetsbidrag m.m.	53,5	-8,3	-2,4	6,2	-4,1	-0,5	-0,1	0,4	-0,3
Övriga transfereringar	83,7	0,1	-3,4	3,9	6,6	0,0	-0,3	0,4	0.6
Räntor och utdelningar, netto	-10,7					0,9	0,2	0,7	0,5
Övriga inkomster, netto	199,9	2,6	-3,2	-3,4	-0,1	0,5	-0,7	-0,7	0,0
Direkta skatter	373,2	6,6	7,3	6,1	3,3	-2,3	-2,8	-2,5	-1,4
Disponibel inkomst	935,7					-0,4	-0,1	0,0	1,8
Privat konsumtion	885,3					0,8	1,5	2,3	2,5
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst
Nettosparande						6,9	5,4	3,2	2,6
Finansiellt sparande						8,8	7,2	4,7	3,7

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst är deflaterad med impli-
citprisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

Inkomsterna från sjukförsäkringen varierar kraftigt
mellan åren. Det beror främst på att arbetsgivarperi-
oden förlängts i år från 14 till 28 dagar för att sedan
återställlas till 14 dagar från 1 april nästa år. Varia-
tioner i inkomster från sjukförsäkringen till följd av
förändringar av arbetsgivarperioden kompenseras av
i stort sett lika stora variationer i sjuklönen och är
därmed neutral för hushållens inkomster.

Pensionerna, som svarar för över hälften av trans-
fereringarna, sjunker något i reala termer, trots att
antalet pensionärer med hög ATP ökar. Det är en
följd av den låga uppräkningen av basbeloppet, som
styr pensionerna. Uppräkningen av basbeloppet upp-
gick för åren 1995 t.o.m. 1997 till 60 % och uppgår
för 1998 till 80 % av prisökningen juni-juni föregå-
ende år. Nedgången i inflationen under 1996 med-
förde att det reala värdet av basbeloppet ändå steg
förra året. Det reala värdet av basbeloppet sjunker

1997 och 1998 i takt med att inflationen ökar. Bo-
stadstillägget till pensionärer höjs från 1998 med
motsvarande 300 miljoner kronor.

Barnbidragen och flerbarnstilläggen höjs från

1998 med sammanlagt 2,9 miljarder kronor, vilket
drar upp hushållens disponibla inkomster med
0,3 %. Besparingar genomförs under 1997 och 1998
i bl.a. bostads- och underhållsbidragen.

De direkta skatterna stiger bl.a. genom att de all-
männa egenavgifterna har höjts med 1 procentenhet i
år och höjs med ytterligare 1 procentenhet 1998. Den
statliga skatten för inkomster under brytpunkten
höjdes från 100 till 200 kronor 1997. Skatteuttaget
ökar också till följd av att skiktgränserna i skatte-
skalan räknas upp i betydligt lägre takt än löneök-
ningarna. Vidare finansieras den höjda ersättningsni-
vån i arbetslöshetsförsäkringen delvis genom ökade
egenavgifter.

I år stiger också skattebetalningarna tillfälligt ge-
nom fyllnadsinbetalningar till följd av att hushållen
realiserade kursvinster på aktier i ovanligt stor ut-
sträckning under 1996. En bidragande orsak är för-
modligen att beskattningen på allemansfonder höjdes
från 20 till 30 % till nyåret 1997. Värdeförändring-
ar, såväl realiserade som orealiserade, på aktier och
fastigheter påverkar inte hushållens disponibla in-
komster, som de definieras i nationalräkenskaperna.
Eftersom realisationsvinster utlöser en skattebelast-
ning blir effekten att de reducerar den uppmätta dis-
ponibla inkomsten.

Skattesänkningar har skett från 1997 genom lätt-
nad av ägarbeskattningen i mindre bolag och av bil-
förmånsbeskattningen. Nästa år sänks skatten för
småföretagare genom att en ökad andel av vinsten
beskattas som inkomst av kapital.

9.2 Privat konsumtion

Hushållens efterfrågan steg under 1996 trots den
svaga inkomstutvecklingen. Räknat som årsgenom-
snitt var den privata konsumtionen förra året 1,5 %
högre än under 1995. Konsumtionen tilltog under
loppet av 1996 och uppgången har sedan fortsatt in-
ledningsvis i år. Under första halvåret i år ökade den
privata konsumtionen med 2,0 % jämfört med mot-
svarande period 1996. Mycket talar för att uppgång-
en kommer att tillta under prognosperioden med ett
fortsatt minskat sparande som följd.

Hushållens höga finansiella sparande sedan inled-
ningen av 1990-talet har medfört en successivt för-
bättrad förmögenhetsställning. Därtill har räntened-
gången under 1995 och 1996 inneburit lättnader för
tidigare skuldtyngda hushåll. Det höga finansiella
sparandet har också resulterat i ett ökat innehav av
aktier och fondandelar. Hushållen har därigenom
kunnat dra nytta av uppgången på Stockholm fond-
börs under de senaste åren. Sammantaget har hus-
hållens finansiella nettoförmögenhet i förhållande till
de disponibla inkomsterna mer än fördubblats från
1991 fram till 1996.

Medan den finansiella förmögenheten har växt
kraftigt har värdet av de reala tillgångarna endast
ökat svagt de senaste åren. Detta förklaras av att bo-
stadsbyggandet har varit rekordlågt och att priserna
på småhus har legat relativt stilla fram till förra året.
Sammantaget uppgick hushållens totala förmögen-
het, dvs. de finansiella och reala tillgångarna minus
skulder, till ca 250 % relativt de disponibla inkoms-
terna under förra året. Det är en av de högsta note-
ringarna under perioden 1970 - 1996 (se diagram
9.1). Under det senaste året har priserna och omsätt-
ningen på bostadsmarknaden börjat stiga och upp-
gången på Stockholm fondbörs har fortsatt. Således
har hushållens förmögenhetsställning stärkts ytterli-
gare och därmed har man nu kompenserat sig för
den förmögenhetsförlust som raset i fastighetspriser-
na medförde under inledningen av 1990-talet. Hus-

diagram 9.1

Hushållens förmögenhetskvot

Förmögenhet i relation till disponibel inkomst i procent

300 i---------------------------------------------------

Finansiell nettoförmögenhet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

hållens starka förmögenhetsutveckling innebär san-
nolikt att det finns ett utrymme för en tilltagande
konsumtion de närmaste åren. Det ska dock under-
strykas att bilden av sparandet och förmögenhetsut-
vecklingen är splittrad. Många hushåll som t.ex. har
drabbats av arbetslöshet har haft ett mycket begrän-
sat utrymme för sparande. Hushåll med höga löne-
ökningar har däremot haft goda förutsättningar för
konsumtion och sparande.

Stagnationen av den privata konsumtionen under
1990-talet har medfört att det sannolikt finns ett be-
tydande uppdämt behov av att modernisera hushål-
lens kapitalstock. En viss återhämtning av konsum-
tionsnivån har visserligen redan skett men inköpen
av kapitalvaror ligger fortfarande på en förhållande-
vis låg nivå. Den ökade omsättningen på bostads-
marknaden kan också innebära en ökad efterfrågan
på vissa kapitalvaror eftersom renovering av bostä-
der ofta sker i samband med ägarbyte. Dessutom
torde ränteutvecklingen under de två senaste åren
stimulera efterfrågan framöver. De förhållandevis
låga räntorna har medfört att räntekostnaderna rela-
tivt hushållens inkomster har minskat betydligt. De
lägre räntorna underlättar finansiering av t.ex. kapi-
talvaruinköp och bidrar också till högre priser på
småhus.

Hushållens förväntningar om sin egna framtida
ekonomiska situation styr i stor utsträckning kon-
sumtionsutvecklingen. Statistiska centralbyråns
(SCB) undersökning avseende hushållens inköpspla-
ner indikerar att hushållens framtidstro har stärkts i
betydande omfattning under 1997. De mer positiva
förväntningarna gäller såväl den egna ekonomin som
landets ekonomiska utveckling, vilket sannolikt är en
konsekvens av hushållens förbättrade förmögenhets-
ställning och de allt mer positiva rapporterna om
svensk ekonomi, inte minst vad gäller de offentliga
finanserna. Läget på arbetsmarknaden är alltjämt
bekymmersamt men en viss förbättring har dock
skett de senaste månaderna. En allt större andel av
hushållen tror också att arbetslösheten kommer att
minska under det närmaste året.

Sammanfattningsvis är förutsättningarna för spa-
rande och konsumtion i många avseenden de om-
vända jämfört med läget under inledningen av 1990-
talet. Hushållen har en stark förmögenhetsställning,
räntorna är förhållandevis låga, de offentliga finan-
serna bedöms vara i balans nästa år och uppvisa
överskott åren därefter, och såväl konjunkturen som
arbetsmarknadsläget väntas förbättras de närmaste
åren. Sammantaget innebär detta att konsumtion-
suppgången förstärks under andra halvåret och för
helåret 1997 väntas konsumtionen stiga med 2,3 %
som årsgenomsnitt (se diagram 9.2). Nästa år stärks
uppgången av en ökad sysselsättning och konsum-
tionstillväxten är beräknad till 2,5 % i genomsnitt
för 1998. Samtidigt sjunker nettosparkvoten, dvs. det
totala sparandet som andel av disponibel inkomsten,
till 2,6 % nästa år.

Eftersom prognosen på en fortsatt konsumtions-
uppgång till stor del bygger på hushållens stärkta
förmögenhetsställning utgör eventuella oväntade för-
ändringar i värdet av hushållens tillgångar en risk i
prognosen. I takt med att aktie- och fondinnehavet
har vuxit som andel av den totala finansiella förmö-
genheten ökar sannolikt känsligheten för större kurs-
förändringar på Stockholms fondbörs. I ljuset av det-
ta framstår en något större ränteuppgång som en risk
i prognosen, inte minst genom att den prisuppgång
som vi i dag ser på småhus skulle kunna avbrytas och
aktiepriserna påverkas negativt. I de senaste progno-
serna har nedgången i sparandet underskattats. Det
kan inte uteslutas att behovet av att uppgradera kapi-
talstocken är mer omfattande än vad som antas i
denna prognos, vilket i så fall medför en snabbare
nedgång i det finansiella sparandet.

Prognoserna över de disponibla inkomsterna och
den privata konsumtionen innebär att de senaste
årens nedgång i nettosparkvoten antas fortsätta (se
diagram 9.3). Den prognostiserade konsumtions-
uppgången bygger dock på antaganden om ökade
inköp av kapitalvaror, vilka ur ekonomisk synvinkel
kan betraktas som investeringar, dvs. som en form av
sparande. Detta avspeglas ej i nationalräkenskaper-

DIAGRAM 9,2

Privat konsumtion

Index 1980=100

90 ■ 1—I—I—I—I—I—I—I—I—I—I—l—I—l—l—i—i—l—I

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

DIAGRAM 9.3

Hushållens nettosparkvot och finansiella sparkvot

Sparande i relation till disponibel inkomst i procent

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

nas definition av sparkvoten. Sålunda utvecklas spa-
randet i ekonomisk mening starkare än vad nedgång-
en i sparkvoten indikerar. Som framgår av diagram

9.3 är nästa års finansiella sparkvot förhållandevis
hög jämfört med läget under 1970- och 1980-talen.
Prognosen innebär att den redan höga finansiella net-
toförmögenheten från 1996 byggs upp ytterligare av
det finansiella sparandet i år och 1998. Det reala spa-
randet väntas däremot liksom under de senaste åren
vara mycket lågt på grund av fortsatt lågt byggande
av egnahem, vilket resulterar i en förhållandevis låg
nettosparkvot.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

10 Investeringar

Sammantaget beräknas de totala bruttoinvestering-
arna bli oförändrade 1997 och stiga med 6 % 1998.
Den höga investeringsnivån i industrin innebär att
redan oförändrade volymer medför en betydande
kapacitetsutbyggnad. Bostadsbyggandet faller kraf-
tigt i år då de temporära investeringsbidragen upp-
hör. Däremot beräknas en starkare efterfrågan från
hemmamarknaden samt låga räntor innebära en sti-
gande investeringsaktivitet inom övrigt näringsliv så-
väl i år som nästa år. Därtill gynnas de industri-
relaterade tjänstesektorerna av den starka exportut-
vecklingen. Nästa år beräknas den positiva syssel-
sättningsutvecklingen och minskande vakanstal in-
nebära en viss återhämtning av bostads-
produktionen. Investeringarna i energisektorn stiger
också kraftigt. Regeringen har beslutat om att avsät-
ta ca 1,5 miljarder kronor per år från och med 1998
till ett omställningsprogram i energisektorn. Nästa år
stiger också myndigheternas väginvesteringar till
följd av byggnationen av storstadslederna. Lagercy-
keln väntas ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten
såväl i år som nästa år. Den starka produktionsut-
vecklingen i näringslivet väntas resultera i en svag
lageruppbyggnad både inom industrin och handeln.

TABELL 10.1 BRUTTOINVESTERINGAR EFTER
NÄRINGSGREN

ÅRLIG PROCENTUELL
MILJARDER KRONOR VOLYMFÖRÄNDRING

	1996	1995	1996	1997	1998
Näringslivet	183,6	25,1	5.9	5,0	5,4
Industri	69,1	44,3	13,3	0.0	4,0
Övrigt näringsliv	114,5	17,0	2,1	7,8	6,2
Bostäder	30,3	-28,0	14,7	-21,2	12,8
Nybyggnad	13,0	-31,0	14,7	-20,4	18,0
Ombyggnad	17.3	-25,0	14,8	-22,0	7,8
Offentliga myndigheter	35,6	-0,5	-7,4	-3.5	3,2
Totalt	249,5	10,9	4,7	0.4	5,8
Maskiner	134,6	29,2	6,4	5,9	4,9
Byggnader	114,9	-3,6	2,8	-5,6	7,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartemen-
tet.

10.1 Näringslivets investeringar

Näringslivets investeringar ökade med närmare 60 %
under perioden 1994-1996. Därigenom har närings-
livets investeringar som andel av bruttonationalpro-
dukten närmat sig de nivåer som rådde på 1970- och
1980-talet. Uppgången har i viss mån varit koncent-
rerad till de exportberoende delarna av näringslivet,
medan investeringarna inom de hemmamarknadsbe-
roende delarna, exempelvis varuhandel och fastig-
hetsförvaltning, dämpats på grund av ett lågt resurs-

utnyttjande och en relativt sett låg kapitalavkastning.
Under prognosperioden väntas den höga lönsamhe-
ten och ett stigande resursutnyttjande medföra att de
exportberoende näringarna expanderar ytterligare.
En än mer markant uppgång förväntas i de hemma-
marknadsberoende sektorerna. Den relativt sett
kraftiga uppgången i hushållens efterfrågan samt den
förutsedda sysselsättningsuppgången bedöms utgöra
en kraftig investeringsstimulans. Därtill beräknas
lönsamheten i dessa sektorer stärkas i takt med att
aktiviteten i ekonomin stiger. Sammantaget beräknas
näringslivets investeringar öka med 5 % i år och med
drygt 5 % under 1998.

Industrins investeringar beräknas bli oförändrade i
år och stiga något 1998. Därmed ligger industriinves-
teringarna kvar på en historiskt hög nivå. Kapaci-
tetsutnyttjandet inom industrin låg hela förra året
och under inledningen av 1997 på en relativt låg ni-
vå. Enligt Konjunkturinstitutets barometer vände
dock utnyttjandegraden uppåt under andra kvartalet
då konjunkturen stärktes. Mot bakgrund av den för-
väntade produktionsuppgången beräknas behovet av
kapacitetsutbyggnad bli stort för hela perioden
1997-1998. Statistiska centralbyråns investeringsen-
kät från maj indikerar att investeringsnivån även i år
förblir hög. Förutsättningarna för att ytterligare byg-
ga ut industrins kapacitet är också mycket gynn-
samma med en hög lönsamhet inom de flesta bran-
scher samt låga räntor. Enbart i år beräknas
industrins driftsöverskott brutto uppgå till 126 mil-
jarder kronor vilket kan jämföras med de totala in-
vesteringarna på 70 miljarder kronor. Innevarande år
beräknas därför industrins utbyggnad komma till
stånd i samma omfattning som investeringsplanerna
visar, dvs. oförändrade investeringsvolymer jämfört
med förra året, vilket innebär en ökning av kapital-
stocken på ca 5 %.

Nästa år bedöms förstärkningen i industrikon-
junkturen resultera i ett stigande kapacitetsutnyttjan-
de och en viss vinstökning, vilket bör leda till högre
investeringar. Ett osäkerhetsmoment i prognosen ut-
gör dock företagens investeringsplaner för 1998 som

DIAGRAM 10.1

Investeringar som andel av BIMP

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1997/98: BILAGA 2

enligt investeringsenkäten från maj är relativt låga.
Ett exempel på detta är att investeringarna inom ba-
sindustrin förutses falla nästa år. Inom denna
bransch uppförs för närvarande en rad stora anlägg-
ningar som står klara i år. En viss överkapacitet för-
utses sedan kvarstå till och med 1998. Expansionen
väntas dock bli kraftig både inom den exportberoen-
de investeringsvaruindustrin och inom konsumtions-
varuindustrin när den privata konsumtionen tilltar.
Sammantaget bedöms de totala industrinvesteringar-
na öka med 4

Regeringens proposition

1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998

Regeringens proposition1997/98:1

Förslag till statsbudget för budgetåret 1998

1 Reviderad finansplan

1.1 En politik för sysselsättning ochrättvisa

En politik för sysselsättning

En politik för rättvisa

En politik för stabilitet

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

1.2.1 Den internationella utvecklingen

1.2.2 Den svenska utvecklingen

1.2.3 Prognos för 1997 och 1998

1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000.

1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet

1.3 Sunda statsfinanser och stabilapriser

1.3.1 Finanspolitiken

Fempunktsprogrammet i vårpropositionen

Nya åtgärder för sysselsättning och rättvisa

Finanspolitiken efter 1998

1.3.2 Penning-och valutapolitiken

Riksbankens ställning stärks

Beslutanderätten över valutapolitiken

Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen

Kronan och räntan

1.4 En strategi för ökad syssel-sättning

1.4.1 Ökat företagande

1.4.2 Skola, vård och omsorg

1.4.3 En andra utbildningsrevolution

1.4.4 Arbetsmarknaden

Lönebildningen

1.4.5 Hållbara Sverige

1.4.6 Samarbete för sysselsättning

1.5 Skattepolitiken

Skattereformen

Skattefusk skall bekämpas

Socialavgifterna

1.6. Fördelningspolitiken

Förslag tillriksdagsbeslut

2 Förslag till riksdagsbeslut

3 Lagförslag

4 Budgetförslag med utgiftstakför den offentliga sektorn

4.1 Inledning

4.2 Förutsättningar

4.2.1 Politiska prioriteringar

4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen

4.3 De offentliga finansernasutveckling

4.3.1 Den offentliga sektorns finansiellasparande

4.3.2 Statsbudgetens utveckling

4.3.3 Statsbudgetens inkomster

4.3.4 Statsbudgetens utgifter

Regeringens förslag:

4.3.6 Statsskulden

4.4 Uppföljning av år 1997

4.4.1 Inledning

4.4.2 Inkomster och utgifter

4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000

4.5.1 Utgiftstakets konstruktion

4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn

4.5.3 Utgiftstak för staten

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi ochfinansförvaltning

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning ochuppbörd

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning ochinternationell samverkan

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård ochsocial omsorg

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vidsjukdom och handikapp

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vidålderdom

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet förfamiljer och barn

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vidarbetslöshet

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad ocharbetsliv

Utgiftsområde 15: Studiestödet

Utgiftsområde 16: Utbildning ochuniversitetsforskning

Utgiftsområde 17: Kultur, medier,trossamfund och fritid

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområde 19: Regional utjämning ochutveckling

Regeringens proposition
1997/98:1

1.1 En politik för sysselsättning och
rättvisa

1.3 Sunda statsfinanser och stabila
priser

1.4 En strategi för ökad syssel-
sättning

Förslag till
riksdagsbeslut

4 Budgetförslag med utgiftstak
för den offentliga sektorn

4.3 De offentliga finansernas
utveckling

4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella
sparande

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv

Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning

Utgiftsområde 17: Kultur, medier,
trossamfund och fritid

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling

Utgiftsområde 20: Allmän miljö och
naturvård

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
Gemenskapen

Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten

4.7 Redovisning av beställnings-
bemyndiganden

4.8 Budgeteffekter av förändrade
skatteregler

A:1 Periodiserade och kassamässiga
skatter 1996-1998.

A:2 Ändringar på grund av det nya
uppbördssystemet m.m.

5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997

5.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

5.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

A 8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader

5.4 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet

5.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

B 3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst

5.7 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

B 5 Kommunersättningar vid flykting-
mottagande

Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

B 7 Kostnader för statlig assistans-
ersättning

5.11 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv

A 5 Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet

5.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitets-
forskning