Motion till riksdagen
1997/98:Ub719
av Annika Jonsell (m)

Fribeloppsgränsen för studiemedel


Angående fribeloppsgränsen för studiemedel

Dagens studiemedelssystem lider av väldigt många brister och möjligheterna för studenter att finansiera sina studier och för staten att slippa efterskänka en så stor del av studiemedlen borde se helt annorlunda ut. Att ändra på systemet är tyvärr inte gjort i en handvändning, även om det är nödvändigt att det sker så snart som möjligt. Det finns dock vissa klara skadligheter som man kan och bör rätta till redan i dagens system. En uppenbar sådan är fribeloppsgränsen, det vill säga den som anger hur mycket en student får tjäna innan studiemedlen minskas. Som studiestödsreglerna i dag är utformade är det tillåtet att ha omkring 54 000 kronor i extrainkomster per år innan studie­stödet reduceras. För varje tusenlapp man tjänar före skatt utöver fribeloppet reduceras studiestödet med 500 kronor. Ovanpå detta kommer givetvis skatter och egenavgifter. Den som försöker arbeta ihop pengar på egen hand kommer därmed att möta en kortsiktig marginaleffekt på över 85 procent. Den som tjänar 10 000 kronor förlorar omedelbart över 8 500 kronor i kommunalskatt, egenavgifter och minskat studiestöd. Kvar att leva på blir mindre än 1 500 kronor.

Fribeloppet är dessutom inte särskilt högt. Studiemedel utgår endast under nio av årets tolv månader. Innan man kan börja spara måste man således försörja sig i tre månader. Med lite extraknäck vid sidan av studierna slår man i inkomsttaket ganska snabbt och då lönar det sig inte att jobba längre. Det svenska studiemedelssystemet omöjliggör därmed sparande. Påtagligt blir detta till exempel för de studenter som har planer på att studera utomlands, eftersom utlandsstudier oftast kostar mer än universitetsstudier i Sverige. Visst – det finns möjligheter att få låna extra av CSN, men den som vill hålla nere sin totala studieskuld genom att försöka att spara ihop dessa pengar själv, inser snart att det är väldigt svårt. Det är knappast rimligt att någon skall tvingas jobba ihop 100 000 kronor för att ha råd att betala en terminsavgift på 15 000 kronor. Rimligt vore i stället om det vore upp till studenten hur mycket han eller hon tjänar vid sidan av studiemedlen och att det inte fanns någon gräns för detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fribelopp för studiemedel.

Stockholm den 6 oktober 1997

Annika Jonsell (m)