Kunskap och kompetens kommer att bli allt viktigare för att klara Sveriges internationella konkurrenskraft och därmed vårt framtida välstånd. I stort sett alla är överens om att andelen av arbetskraften med högskoleutbildning måste öka. Idag pågår en stor expansion av antalet utbildningsplatser, inte minst tack vare Centerpartiets insatser. Det innebär att åren 1997–2000 kommer 60 000 nya permanenta platser att ha inrättats vid universitet och högskolor runt om i landet. Parallellt med den stora ökningen av antalet utbildningsplatser måste en motsvarande utveckling av forskningsverksamheten ske. Detta för att kvalitetssäkra utbildningen genom en förstärkt koppling mellan utbildning och forskning och fler lärare som själva bedriver aktiv forskning.
En ökning av forskarutbildningen är önskvärd ur flera aspekter. Behovet av disputerade lärare inom den akademiska världen kommer att öka. Inom näringslivet är behovet av att kunna rekrytera forskare stora. Utan en sådan ökning av antalet disputerade, riskeras både försämrad utbildningskvalitet samt att näringsliv och samhällsliv i övrigt inte kan rekrytera den kompetens som behövs.
Grunden för en bra forskning är en god forskarutbildning. För att detta ska kunna bli verklighet måste de som antas till en forskarutbildning ges goda förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Omvandlingen av utbildningsbidrag till doktorandtjänster är viktig för att långsiktigt skapa bättre villkor för forskning. En doktorandtjänst ger förbättrade ekonomiska villkor och ökad social trygghet för doktoranden. Centerpartiet avvisade 1995 regeringens förslag att avbryta omvandlingen av utbildningsbidrag och partiet redovisade finansiering för att fortsätta omvandlingen av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Denna politik ligger fast. Att omvandla utbildningsbidrag till tjänster utan att antalet försörjningstillfällen minskar är en viktig del i arbetet att långsiktigt skapa bättre villkor för forskningen.
Vi anser att satsningen på doktorandtjänster har stor betydelse för att förkorta utbildningstiderna inom forskarutbildningen men också för att öka rekryteringen av kvinnliga studenter. Om genomströmningen av forskarstuderande ökar medför det att tillgången på forskarutbildad arbetskraft ökar dels inom högskolan, dels i övriga samhället. Centerpartiets målsättning är att alla som antas till en forskarutbildning skall kunna erbjudas doktorandtjänster. I vårbudgeten 1997 medverkade Centerpartiet till att ytterligare en kvarts miljard kronor satsas på forskarutbildning, bland annat för att få fler disputerade lärare. 100 miljoner kronor går till anställning av fler doktorander.
Självfallet är doktorandernas arbetssituation i huvudsak en fråga som bör avgöras mellan doktoranden eller dennes representanter och den lokala högskolan. Ofta befinner sig dock doktorander i en svår förhandlingssituation och det är önskvärt att några grundläggande rättigheter är definierade.
Eftersom flertalet doktorander befinner sig i åldern då många bildar familj och etablerar sig i samhället, förekommer många uppbrott, något som kan vara svårt eftersom doktoranden idag är knuten till en institution. Att man av olika anledningar tvingas flytta, ska inte behöva betyda att man måste ge upp sin ambition att disputera. Det vore därför önskvärt att pröva ett system där medel för forskarutbildningen kunde flytta med doktoranden till en annan, mer närliggande högskola. Detta bör ges regeringen till känna. Studerande på grundutbildning har idag rätt att byta examinator om de känner sig diskriminerade. För doktorander existerar inte motsvarande rättighet att byta handledare. Även om man kan komma överens med handledare och institution om att byta handledare, är det ofta svårt. Rättigheten att byta handledare skulle avdramatisera processen och stärka doktorandens situation. Därför bör reglerna utvecklas i denna del. Detta bör ges regeringen till känna.
Den ”handplockning”, som i dag förekommer, missgynnar i stor utsträckning sökande från andra lärosäten. Det finns även goda skäl att misstänka att kvinnor missgynnas genom den informella tillsättning som idag är vanlig. Även om det kan vara svårt att specificera kriterierna för antagningen, är ett objektivt anställningsförfarande syftande till att de mest meriterade och bäst lämpade studenterna antas önskvärt. Målsättningen måste vara att alla sökande, oavsett kön och var man genomfört sin grundutbildning, konkurrerar på lika villkor. Även för de forskarstuderande är detta ett viktigt rättvisevillkor; man bör konkurrera på lika villkor utan personliga fördelar därför att man känner någon lärare på institutionen. I samband med detta är en överklaganderätt för sökande till doktorandtjänster önskvärd, på samma sätt som andra tjänstetillsättningar inom högskoleväsendet kan överklagas. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår i propositionen att forskarutbildningsuppdrag skall ges till varje universitet och högskola som har rätt att utfärda doktorsexamen, utom Handelshögskolan i Stockholm. Uppdraget skall innehålla mål för examination inom forskarutbildningen under två treårsperioder. Regeringen föreslår också att graden av måluppfyllelse för examination i forskarutbildningen inom ett vetenskapsområde vid ett lärosäte bör utgöra ett underlag för beslut om resurser för forskning och forskarutbildning.
Styrning av forskarutbildningens volym och inriktning har hittills huvudsakligen skett genom regleringsbrev. Regeringen har angett vilka minimibelopp som av varje fakultetsanslag skall avsättas för studiefinansiering inom forskarutbildningen. Idag finns heller ingen koppling mellan å ena sidan resurstilldelning för forskning och forskarutbildning och å andra sidan lärosätets resultat. Regeringen vill nu att prioriteringar skall anges tydligare och ett kvantitativt mål skall sättas upp.
Centerpartiet anser att en effektivisering av forskarutbildningen är viktig. Detta för att motverka långa studietider i forskarutbildningen, låg examinationsfrekvens och hög ålder vid disputation.
Vi anser dock att regeringens förslag leder till en alltför stor grad av detaljstyrning. Koppling mellan examensmål och resurstilldelning kan leda till att endast de projekt och avhandlingsämnen som bedöms ha goda förutsättningar att kunna genomföras kommer att beviljas resurser i ett prestationsrelaterat resurstilldelningssystem. Centerpartiet anser att man lokalt måste ha möjlighet att utforma den egna forskarutbildningen utan alltför stor inblandning av statsmakternas detaljstyrning. Målen borde i första hand vara kvalitativa istället för kvantitativa. Idag pågår också ett förbättrings- och effektivitetsarbete av forskarutbildningen ute på många fakulteter och institutioner i hela landet. Arbetet är långsiktigt och tar tid.
Centerpartiet yrkar avslag på regeringens förslag om examinationsmål.
Regeringen föreslår att det till forskarutbildningen endast bör antas studenter som är behöriga och lämpade, som kan erbjudas handledning och som har studiefinansiering enligt något av följande två alternativ.
1. Studenten får anställning som doktorand eller beviljas utbildningsbidrag.
2. Studenten har någon annan form av studiefinansiering. Studenten får i detta fall antas bara om fakultetsnämnden, eller det organ till vilket antagningsbeslutet har delegerats, bedömer att studenten kommer att ha sin försörjning säkrad under hela utbildningen och kan ägna en så stor andel av sin tid åt doktorandstudier att dessa kan slutföras inom åtta år.
Det är ett problem att många forskarstuderande idag inte får finansiering via det lärosäte där de är antagna. Centerpartiet anser dock att det inte ska vara ett krav att studiefinansieringen ska vara klar för att de ska kunna antas till forskarutbildningen. Att bara anta forskarstuderande som kan garanteras utbildningsbidrag eller doktorandtjänster skulle innebära svåra konsekvenser för viktiga delar av den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen. Vid dessa fakulteter är det de ”ofinansierade” doktoranderna som står för en betydande del av forskningen vid institutionen. Dessa doktorander kommer med regeringens förslag inte att antas i framtiden, vilket skulle innebära en allvarlig minskning av antalet registrerade doktorander.
Centerpartiet yrkar avslag på regeringens förslag om antagningsregler.
Regeringen föreslår att studiemedel får lämnas till en doktorand för forskarutbildningen endast om följande två villkor är uppfyllda.
1. Det sammanlagda antalet år med studiemedel inom grundutbildning och forskarutbildning överskrider inte det högsta antal år, dvs sex år, som studiemedel utan särskilda skäl får lämnas.
2. Doktoranden är inte och har inte varit anställd som doktorand eller har inte eller har inte haft utbildningsbidrag.
Det är visserligen önskvärt att minska doktoranders studiemedelsberoende. Förslaget får dock till följd att man stänger ute personer som har en bred grundutbildning med mycket studielån som inte får en doktorandtjänst eller utbildningsbidrag. Personer med en kortare grundutbildning kommer att ha ett försprång gentemot de förstnämnda. Dessutom kan det för vissa doktorander innebära att man tvingas avbryta sina forskarstudier om man innehar en doktorandtjänst som löper ut innan examen är klar. Doktoranden tvingas då avbryta sin forskarutbildning p.g.a. att personen ifråga inte är berättigad till studiemedel eftersom personen innehaft en doktorandtjänst.
Centerpartiet yrkar avslag på regeringens förslag om villkor för studiemedel på forskarutbildningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva ett system där medel för forskarutbildningen kan flytta med doktoranden till en annan högskola,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättigheten att byta handledare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en överklaganderätt för sökande till doktorandtjänster,
att riksdagen avslår regeringens förslag om examinationsmål,
att riksdagen avslår regeringens förslag om antagningsregler,
att riksdagen avslår regeringens förslag om villkor för studiemedel på forskarutbildningen.
|
Andreas Carlgren (c) |
|
|
Marianne Andersson (c) |
Marie Wilén (c) |
|
Sivert Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Erik Arthur Egervärn (c) |
Gotab, Stockholm 1997