Motion till riksdagen
1997/98:Ub462
av Laila Bjurling m.fl. (s)

Industrihistoriskt och industriellt utvecklingscentrum


Eskilstuna var en gång den svenska verkstadsindustrins ankare. Här tillverkades mängder av olika produkter vilka spreds över hela världen. Eskilstunakvalitet var ett begrepp, nästan lika känt i Shanghai, Paris och New York som i hemlandet. Verkstadsindustrins bidrag till den svenska välfärden var av ovärderlig betydelse.

Den dramatiska förändringen inom verkstadsindustrin under 1970-talet innebar en lika dramatisk men mer långsiktig förändring för Eskilstuna som ort. Långt tidigare än på andra håll fick man kännas vid vikande konjunkturer och arbetslöshet.

Trots detta har Eskilstuna länge lyckats hålla en hög profil till exempel i fråga om kultur och folkbildning, viktiga verksamheter med lång tradition och uppbyggda under de goda åren.

För att möta den nedåtgående spiralen, skapa en ny plattform för ett vitalt, levande och rikt näringsliv i vårt land, planeras i Eskilstuna ett stort industrihistoriskt centrum mitt i staden. Här skall historia och äldre tiders kunskaper och erfarenheter utgöra basen för en kraftsamling inför framtiden.

Faktoriholmarna utgör kärnan i denna verksamhet, ett nav för ett rikt nätverk, både geografiskt och mänskligt. Mot en bakgrund av utställningar som speglar Eskilstunas historia och industriutveckling, aktiviteter, program, experimentrum och så vidare, tecknas både dagsläge och tänkbara framtidsvisioner. Dagens industrier skall här kunna visa sina planer och produkter, efterlysa idéer och uppfinningar.

Industrihistoriskt centrum skall stimulera nytänkande och kreativitet, låta alla, från mycket små barn till pensionärer, få uppleva teknikens fascinerande värld och också praktiskt få pröva olika kluriga experiment. Alla tiders teknik, från stenålderns skickliga stensmeders till dagens IT, kommer att vara representerad och dessutom vara föremål för ständig uppdatering. För att ta tillvara, utveckla och väva samman gårdagens erfarenheter med morgondagens möjligheter bör det inrättas ett industriellt utvecklingscentrum som kopplas samman med industrihistoriskt centrum och Högskolan i Eskilstuna. En sammankoppling av nämnda slag ger unika möjligheter att utveckla bättre förutsättningar för ett ekologiskt hållbart samhälle.

Eskilstuna med sin unika industrihistoria, sin utvecklande högskola och med moderna snabba kommunikationer skulle ligga väl till för en sådan satsning.

Med utgångspunkt från industrihistoriskt och industriellt utvecklings­centrum på Faktoriholmarna skall intresserade kunna få anvisningar till besöksmål runt om i kommunen. Dessa har sin lokala identitet men är också kopplade till den centrala verksamheten.

Företag skall kunna locka till sig besökare och kunna sända personal eller besökande gäster/samarbetsparter till industrihistoriskt och industriellt ut­veck­lings­centrum för utbildning, rekreation, stimulans, kurser, representation och andra verksamheter. Enskilda skall kunna tillbringa dagar i en spännande och samtidigt lärorik miljö – eller bara titta in för en kopp kaffe och få en glimt av de senaste tekniska landvinningarna. Här skall allt finnas – från ”Teknikens tempel” till ”Nonseum”.

Ett industrihistoriskt och industriellt utvecklingscentrum vill också sudda ut de konstlade och farliga gränserna mellan teknik och humaniora. De är i själva verket två sidor av samma sak, den ena är dödsdömd utan den andra.

Avsikten är också att söka ett nära samarbete med olika utbild­nings­institutioner, inte minst Mälardalens högskola, och ta fram utbildningar som kan använda ett sammanvävt teknikcentrums verksamhet och syfte som bas. De satsningar som nu görs på Mälardalens högskola syftar till att koppla samman människor, miljö och teknik i ett vidare perspektiv.

Eskilstuna har en spännande och ovanlig historia. Orten har spelat en viktig roll i Sveriges historia och varit världsledande inom flera olika branscher. Den har en både internationell, nationell, regional och lokal särprägel. Som en röd tråd genom historien går människan dels som grupp, dels och kanske främst som individ. Det är de olika ”pionjärerna” som burit och drivit på utvecklingen, skickliga och fantasifulla uppfinnare, djärva företagare. Det är de yrkesskickliga hantverkarna och industriarbetarna. Det är kvinnorna och barnen i staden så präglad av industrin.

Risken är att man i dag upplever många kommuners lokala identitet utifrån en ort med en långsamt borttynande verkstadsindustri, en gång viktig och världsberömd, i dag glömd och värdelös. Men det finns en bild som är långt sannare, nämligen den att man här haft förmåga att ständigt finna nya lösningar, nya produkter, ny användning av befintlig kunskap och utrustning, att inte sätta gränser för kreativitet och uppfinningsrikedom. Det är det kulturhistoriska arv som Industrihistoriskt centrum skall värna om och vidareutveckla. Det är den nästan explosiva kraft som skall återupplivas och främjas.

Etapp 1 är nu avslutad och arbetet med nästa har redan dragit igång. Det är en skildring av Eskilstuna som svensk verkstadsindustris vagga och ger basen för den fortsatta utvecklingen. Rapport från arbetet föreligger som Eskilstuna museers årsbok 1995–1996.

Under de närmaste åren kommer en omfattande omgestaltning av yttre och inre miljö på Faktoriholmarna att genomföras. Omdaningen har redan på­börjats. Den 3 juli 1996 öppnades det första experimentrummet i Faktori­museet. Detta följs i höst av ytterligare ett. Vidare planeras i 2:a etappen nya mindre basutställningar om vår historia från forntiden och framåt. Dessa färdigställdes våren 1997.

För att förverkliga planerna på ett industrihistoriskt och ett industriellt utvecklingscentrum som har till uppgift att väva samman gamla kunskaper och erfarenheter med nya möjligheter, som också kan komma att få både ett riks- och internationellt intresse krävs att staten är beredd att ge erforderligt stöd för verksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett industrihistoriskt och industriellt utvecklingscentrum i Eskilstuna.

Stockholm den 2 oktober 1997

Laila Bjurling (s)

Anita Persson (s)

Michael Hagberg (s)

Elisebeht Markström (s)