Efter beslut i riksdagen 1985 startade en ny lärarutbildning för grundskolan läsåret 1988/89. Den har sedan dess genomgått en del reformer som strävat efter att utveckla utbildningen så att den motsvarar tidens krav och förväntningar. Den blivande grundskolläraren och den gamla små- och folkskolläraren skall undervisa i en skola ”vars uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”.
Förändringar både i skolans organisation och innehåll gör att det som idag anses vara bäst undervisningsform och innehåll inte är det i morgon. För att inte stå handfallen inför de förändrade krav och förväntningar som dyker upp under årens lopp måste läraren inte bara följa med i vad som sker utan även kritiskt granska sin egen verksamhet, utveckla sin förmåga att problematisera kring sina egna val av undervisningen, ta del av ny litteratur och forskning, kort sagt läraren skall utveckla ett didaktiskt förhållningssätt.
Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté som utreder frågan om en ny, förändrad lärarutbildning. Kommitténs uppdrag är bl a att ange mål och principer för styrning av lärarutbildningen, dess innehåll, rekryteringsfrågor, fortbildning och forskningsanknytning.
Åtskilligt gjordes under den borgerliga regeringen för att utveckla lärarnas kompetens inom högskolan. Särskilt viktigt var att höja lärarnas vetenskapliga kompetens. Totalt avsattes 270 mkr för att ge lärare möjlighet till forskarutbildning och forskning. Folkpartiet liberalerna menar att denna form av satsning på lärarnas kompetens måste fullföljas.
Skolverket har ansvar för skolans utveckling och har haft resurser för pedagogisk forskning för att öka kunskaperna om svenskt utbildningsväsendes förutsättningar och resultat på vetenskaplig grund. Detta har inneburit att lärarhögskolorna inte haft eget forskningsansvar. Detta har troligen hämmat utvecklingen och bidragit till att skolans inre arbete inte uppmärksammats som forskningsobjekt. Vi tycker därför det är mycket positivt att regeringen nu tagit intryck av de utredningar som gjorts om lärarutbildningen och inser att högskolorna bör få ett eget forskningsansvar inom sitt kompetensområde.
Utredningen och utvärderingen av grundskollärarutbildningen visar att det finns ett stort behov av att förstärka lärarutbildningens vetenskapliga bas. Forskningen bör fokuseras på didaktik för att utveckla de blivande lärarnas reflektion över kunskap och lärande. Framträdande resultat från utvärderingen är att de lärarstuderande i många fall inte ställts inför de intellektuella utmaningar som en högskoleutbildning bör innebära.
Vi instämmer i regeringens åsikt att en ökad forskning är betydelsefull för att höja andelen lärare och lärarutbildare med forskarutbildning samt för att höja kvaliteten på de lärarstuderandes examensarbeten.
Vi vill dessutom framhålla att det är nödvändigt med bättre kontakter mellan skola och forskning. Forskare skall ges möjlighet att tillfälligt gå in i skolarbetet och lärare skall ges möjlighet att lämna skolan för forskning. Forskarutbildade lektorer inom alla skolformer skulle stimulera till en utveckling av läraryrket.
Direkt i anslutning till reformen 1988 skedde på många håll en satsning på fortbildning av lärarutbildarna. Utvärderingen pekar här på mycket allvarliga brister. Rekryteringen och kravet på didaktisk utbildning av lärarutbildare är nyckelfrågor.
Kanske på grund av ekonomiska omständigheter men även på grund av lärarutbildarnas sviktande intresse har ett återfall i lärarutbildningens traditionella verksamhet skett. Lärarutbildarkompetensen är mycket ojämn. Det krävs inte någon specifik utbildning och det förefaller fortfarande vara så att den duktige, praktiskt erfarne läraren rekryteras. Detta behöver i sig inte vara fel men kräver en ordentlig didaktisk fortbildning.
De intervjuade eleverna på lärarutbildningen uppgav att skillnaderna mellan olika lärarutbildare var mycket stora. Många behandlade studenterna som sin skolklass, och andra hade ingen koppling till skola mer än sin egen skoltid.
En annan brist som ofta togs upp var bristen på vetenskaplighet. Ämnesteorin hade karaktär av gymnasiekunskap. Praktikperioden betraktas som mycket givande men i de fall där samarbetet mellan högskola och praktikhandledare är ringa blir praktik och teori två separata system.
När den nya grundskollärarutbildningen startade 1988/89 startade också kompletteringsfortbildningen av de redan verksamma lärarna. Den planerades pågå under en tioårsperiod och bekostas med statsbidraget för lokal skolutveckling. Dessutom anslog staten 50 miljoner årligen som ett särskilt bidrag till kompletteringsfortbildning. Medlen skulle inte fördelas jämnt mellan kommunerna utan fördelas av de då existerande länsskolnämnderna efter särskild ansökan. Sedan den 1 januari 1991 har kommunerna det fulla arbetsgivaransvaret för lärarna, och ansvarar för att all anställd personal får lämplig fortbildning. Staten styr med de angivna målen för skolan och med de medel som nu handhas av Skolverket.
Det finns idag anledning att ifrågasätta hur dessa medel används och hur lärarnas arbetstid tas tillvara för kompetensutveckling. Det är angeläget att nya former som bygger på behov och efterfrågan utvecklas. Det nuvarande systemet där det tillgängliga kursutbudet från högskolan, studiedagar, feriefortbildning etc avgör valet av fortbildning måste kombineras med det upplevda behovet av kompetensutveckling hos varje enskild lärare och det arbetslag han eller hon är en del i.
Den nya målstyrda skolan har gett lärarna större frihet men ställer även större krav på dem. Det är bra, men skall det fungera väl måste lärarna få det stöd de behöver för att klara av sina arbetsuppgifter. Fler karriärvägar, ökade möjligheter till löneutveckling, ökad konkurrens mellan skolor och pedagogiska inriktningar kan stärka läraryrket. Den kommitté som fått i uppdrag att se över lärarutbildningen bör i ett tilläggsdirektiv få i uppdrag att även behandla lärarnas karriärmöjligheter.
Regeringen föreslår att regionala utvecklingscentrum stimuleras, där högskola, skola och förskola möts. Regeringen förutsätter att högskolorna utvecklar samarbetsmodeller tillsammans med kommunerna.
Idag är bristen på samarbete stor, men det förekommer på ett fåtal högskolor. Ett samarbete med näringslivet är en absolut nödvändighet för att skolan skall kunna utbilda för ett framtida samhälle. Avnämarkravet är idag alldeles för svagt och måste få bli synligt på ett tidigt stadium i skolan. Ett problem ute i kommunerna är också att man inte har kunskap om vad lärarna kan.
Pedagogisk förnyelse kan också komma från lokal nivå. Ett sätt att ta tillvara detta vore genom t.ex. idédagar, en fortbildning där lärare från högskola, skola och förskola möts, utbyter idéer och erfarenheter, men där också kommun och näringsliv deltar.
När grundskollärarreformen genomfördes vidgades lärarnas årskursbredd från tre till sex år. Samtidigt minskades den praktiska andelen av utbildningen från 55 % till 40 %. Meningen var då att den didaktiska inriktningen i ämnesstudierna skulle öka. Så har inte skett har utvärderingen konstaterat. Att förlänga praktiken från 40 p till 60 p vore önskvärt. Praktiken har stor betydelse och upplevs av många studerande som det bästa, där man lärt sig något. Det är således en nödvändighet att lärarutbildare på högskolan och på fältet har ett didaktiskt förhållningssätt.
Kvinnorna fortsätter att dominera på lärarutbildningarna. Ju yngre barn som skall undervisas, desto större andel kvinnor finns på utbildningarna. En jämnare fördelning vore önskvärd, som förebilder ur elevperspektiv, men också ur arbetsmiljösynpunkt. Kvinnor och män tillför olika perspektiv på arbetet i skolan. Den satsning som gjorts för att öka andelen kvinnliga studerande till naturvetenskapliga utbildningar har varit lyckosam och mer finns att göra, ämneskombinationen hemkunskap–teknik kan vara ett exempel. För närvarande görs ingenting för att rekrytera män till lärarutbildningarna, en kvotering är inte önskvärd. I dessa tider av stor arbetslöshet finns därför stora möjligheter att väcka intresse för läraryrket om arbetsmarknadsåtgärder används för att styra män till skola och förskola. Det kan många gånger vara så att den enda kontakt man haft med skolan är ens egen skoltid. Den upplevelsen kan ha en negativ inverkan på yrkesvalet. Ett nytt möte med skolvärlden, nya arbetssätt, nya lärarkontakter, nya arbetsmiljöer kan göra att fler förstår att läraryrket är ett av de mest intressanta och stimulerande yrken man kan ha. En ny kategori arbetslösa finns nu inom försvarsmakten. Dessa har redan en stor pedagogisk erfarenhet. I USA har man med stor framgång slussat in dessa som lärare i den vanliga skolan
På arbetsförmedlingarna förekommer idag s.k. brytprojekt, stimulans för att göra ett nytt yrkesval inom ett område som traditionellt är mer könsbundet. Till dessa projekt lämnar regeringen särskilda pengar. De arbetslösa får en introduktion, gör studiebesök och erbjuds praktikplatser. Ett utmärkt sådant projekt vore att vända sig enbart till män för att få dem intresserade av förskola och skola.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att fullfölja satsningen på lärarnas vetenskapliga kompetens,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskningen inom lärarutbildningen bör fokuseras på didaktik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att öka utbytet mellan skolväsendet och forskningsvärlden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att högskolornas samarbete vid regionala utvecklingscentrum även inbegriper det regionala näringslivet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av pedagogisk förnyelse av lärarutbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av jämställdhet i utbildningssystemet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ny översyn av lärarutbildningen även bör behandla lärarnas karriärmöjligheter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fler män i skolan.
|
Margitta Edgren (fp) |
|
|
Ola Ström (fp) |
Siri Dannaeus (fp) |