Riksdagen har, utifrån EU-direktiv, beslutat att sjuksköterskeutbildningen skall vara treårig och ge en bred grund för yrket inom hälso- och sjukvården. Förutsättningarna för att bedriva utbildningen i diagnostisk radiologi enligt 1982 års modell förändrades därmed radikalt. Röntgenverksamheten innefattar mycket teknik och särskilda vårdformer som ställer krav på strålskyddskompetens. Hittills har röntgenverksamhetens speciella behov av kompetens lösts genom en utbildning som ger kompetens både i omvårdnad och radiologi. Att radiologin integrerats i utbildningen redan från början har gjort att studenterna tidigt får en yrkesidentitet och blivit väl insatta i det dagliga strålskyddsarbetet, där röntgensjuksköterskan har en viktig roll.
Utbildningen av sjuksköterskor med inriktning diagnostisk radiologi befinner sig just nu i ett vägskäl. För att täcka den radiologiska verksamhetens framtida behov kan vårdhögskolorna antingen satsa på generalistsjuksköterskor som sedan går vidare inom radiologi eller behålla ordningen från 1982 med direktutbildning. Då måste utbildningen dock utvecklas och förlängas till ca 120 poäng. Dessutom måste legitimationsfrågan lösas.
Under tiden som diskussionen pågår om hur utredningen skall organiseras ökar vakanserna inom området. Bristen på röntgensjuksköterskor är i dag besvärande och kommer framöver att bli mycket bekymmersam. Det är hög tid att beslut fattas om den framtida röntgensjuksköterskeutbildningen så att denna för sjukvården nödvändiga funktion kan bibehållas på hög kompetensnivå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningen av röntgensjuksköterskor.
Inger René (m) |