1. Sammanfattning
2. Inrätta yrkeshögskolor
3. Kritik av Socialdemokraterna
4. Internationella jämförelser
5. Stelbent system
6. Lön bör utgå
7. Utbildningens längd
8. Yrkesinriktade påbyggnadsutbildningar m m
9. Examen
10. Vi föreslår 14 000 platser för 1998
11. Kompetenskonton/ Kompetensförsäkring
12. Hemställan
I motionen framförs förslag om att inrätta yrkeshögskolor omfattande en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Till yrkeshögskolorna bör även kunna överföras de utbildningar som idag genomförs som påbyggnadsutbildningar inom det kommunala utbildningsväsendet, vissa utbildningar i kompletterande skolor samt yrkestekniska högskoleutbildningar, YTH. Vi föreslår att de nya yrkeshögskolorna skall omfatta minst 24 000 platser år 2 000 utöver de platser som i dag finns i påbyggnadsutbildningar, kompletterande skolor och YTH.
Utbildningen skall ta hänsyn till olika företags och branschers behov. Detta innebär bl. a. att vi förespråkar utbildningar av varierande längd, tre olika examensnivåer och stor frihet i andelen arbetsplatsförlagd utbildning. För att garantera att denna del av utbildningen håller hög kvalitet anser vi att lön bör utgå under denna tid.
Sedan hösten 1996 pågår försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning, KY. Det är ingen överdrift att påstå att försöksverksamheten varit mycket framgångsrik både vad avser intresset för att starta utbildningar och vad gäller intresset av att söka de olika utbildningarna. Ansökningarna om att få starta kvalificerade yrkesutbildningar har vida överstigit tilldelade platser. Vi har vid olika tillfällen kritiserat regeringens tvehågsenhet kring KY-utbildningen och pekat på att antalet platser varit otillräckligt. Moderata samlingspartiet har stor tilltro till behovet av dessa utbildningar varför vi satsar betydligt mer resurser i våra budgetförslag. Visserligen har regeringen ökat antalet platser till hösten -97 och man tidigarelägger 1 000 platser till våren -98, med det räcker inte. Ambitionsnivån från regeringens sida är alldeles för låg.
Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet som bl a med utgångspunkt från försöksverksamheten skall förbereda ett regeringsförslag om den kvalificerade yrkesutbildningens framtid. Det är viktigt att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om huvudmannaskap, inriktning, framtida finansiering etc. samt att riksdagen kan fatta ett beslut senast våren 1998.
Om Sverige skall klara sig i den internationella konkurrensen måste vi ha ett utbildningsväsende som präglas av mångfald och flexibilitet. Ett av det främsta skälen till att vi måste finna en nya modeller för den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen, är de brister som finns när det gäller utbildningsnivån generellt inom landet och det ökade behov av kunskap och kompetens som dagens arbetsmarknad har. Det är tveksamt om dagens högskola och universitet ensamma kan motsvara de krav som morgondagens arbetsliv ställer på välutbildad arbetskraft med olika utbildningar och inriktningar. Erfarenheterna är i vart fall att befintliga strukturer inte klarat av att ordna sådana kvalificerade yrkesutbildningar som behövs i näringslivet. Mycket av de kompetenskrav som måste mötas är också sådana att ett mycket nära samarbete med näringslivet måste finnas. Ofta handlar det om gemensamt ansvar för utbildningar. Här kommer förslaget om yrkeshögskola in i bilden.
Redan när regeringen lade propositionen våren -96 om att inleda en försöksverksamhet ville vi moderater ha ett betydligt flexiblare system som innebär flera examina, olika studietid och lärlingslön för att nu nämna några inslag. Erfarenheten av försöks- verksamheten har stärkt oss i vår övertygelse att det krävs utrymme för variation och kortare beslutsvägar. Därför behövs en särskild struktur, en yrkeshögskola. Att den är parallell till högskola och universitet beror på att det handlar om mycket kvalificerad utbildning, även om all utbildning inte kan anses akademisk i traditionell mening.
Socialdemokraterna har aldrig varit positiva till tanken på en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning och framförallt inte att denna skall finnas inom en egen yrkeshögskola. Ledstjärnan för Socialdemokraterna är den samlade högskolan. Alltsedan den borgerliga regeringen tillsatte utredningen om en ny kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning har Socialdemokraterna intagit en skeptisk hållning. I förslaget om försöksverksamhet som den nuvarande skolministern lade intogs en mycket avvaktande inställning som inramades med begränsningar för försöksverksamheten. Regeringen har också varit mycket sparsam när det gäller tilldelningen av platser. Eftersom det har varit många ansökningar med intressanta utbildningar av hög kvalitet har regeringen snarast tvingats till att tilldela försöksverksamheten fler platser. Regeringen har inför 1998 ökat antalet platser till 8 800, men detta är en droppe i havet jämfört med Socialdemokraternas stora slagnummer det s k kunskapslyftet som tilldelas 124 300 platser nästa år. Det är uppenbarligen viktigare för regeringen att dölja misslyckandet med att minska arbetslösheten än att satsa långsiktigt på utbildningar som ger riktiga arbeten.
I en internationell jämförelse saknar den svenska yrkesutbildningen en naturlig koppling mellan arbetsliv och skola. Samma förhållande gäller även de påbyggnadsutbildningar som bedrivs inom komvux och i landstingens regi. Om man jämför Sverige med de främsta konkurrentländerna framträder ett tydligt mönster: i andra länder satsar arbetslivet mer på yrkesutbildningen – både ekonomiskt och personellt – än vad som sker i vårt land.
I Sverige har vi sedan länge den ansvarsfördelningen att offentliga myndigheter har huvudansvaret också för yrkesutbildningen. Det är nödvändigt att ändra på detta förhållande om resultaten skall kunna motsvara de nya krav och snabba förändringar som idag finns inom arbetslivet. Försöksverksamheten med KY är ett steg i rätt riktning för att åstadkomma detta. I försöksverksamheten skall 1/3 av utbildningstiden vara lärande i arbete och arbetslivet skall ha majoritet i den lokala styrelsen. Därigenom ges arbetslivet både inflytande och ansvar för utbildningen.
Försöksverksamheten tillämpar en stelbent modell. Den innebär att av den totala utbildningstiden skall 2/3 vara utbildning i skolan och 1/3 lärande i arbete på arbetsplatsen. Vi menar att ett mer flexibelt system måste skapas. För vissa branscher och yrken krävs betydligt mer av arbetsplatsförlagd utbildning och för andra mindre. Hur mycket och av vad för olika utbildningar måste kunna variera. I regelverket för yrkeshögskolorna bör avgöras hur och av vem beslut om godkännande av utbildningen skall göras. Sådana kan vara nationella men det är en fördel om de kan tas lokalt med stöd av nationella kriterier.
Det är viktigt att utbildningarna följer arbetslivets årsrytm. Det innebär konkret att schemaläggning, undervisningsskyldighet och terminsindelning är av underordnad betydelse. Dessa, för skolan viktiga frågor, skall ersättas med rörlighet och anpassningsförmåga till arbetslivets villkor. Utbildningar skall kunna startas under årets alla månader.
Under hela nuvarande studietiden får studenten studiemedel och kan söka studielån. Även under den delen som benämns ”lärande i arbete” erhålls studiemedel enligt gällande förordning. Vi tycker att systemet är mindre bra. Vår uppfattning är att lön bör kunna utgå till ”lärlingen” på arbetsplatsen. Vi ser ett par skäl till detta. Det främsta är att företagens intresse av kvalitet i utbildningen ökar om ”lärlingar” inte bara har plats, utan faktiskt också förväntas bidraga i produktionen. Ersättningen måste emellertid ligga på en sådan nivå att företagen inte ser kostnaderna som ett hinder. Vi förutsätter att avtal kan träffas så att den studerandes ekonomi motsvarar minst vad det ordinarie studiemedelssystemet ger. Att ”lärlingen” snabbt sätts in i arbetet är en förutsättning för att utbildning skall få ett rejält ”inslag av lärande i arbetet”.
Det är i yrkeshögskolan som man skaffar sig en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Olika branscher och yrken ställer olika krav på ämnesteoretisk kompetens och färdighetsträning och det ställer i sin tur också skilda krav på yrkesutbildningens längd. För vissa yrken och branscher kommer kravet att vara exempelvis ett år medan det för andra kommer att vara tre år. Även här krävs det mer av nytänkande och flexibilitet i systemet. Därför tänker vi oss ett system där utbildningarnas längd kan komma att variera mellan ett och tre år.
Yrkeshögskolan skall vara ett alternativ till den traditionella högskolan eller universitetet. Den nya yrkeshögskolan skall också vara ett alternativ för personer från arbetslivet som behöver vidareutbildning av sådant slag som inte finns på vanliga högskolor eller universitet. För yrkesverksamma med gedigna yrkeskunskaper, men utan tillräcklig teoretisk utbildningsbakgrund, krävs andra ingångar än vad som i dag kan erbjudas. Vi menar att detta är möjligt att åstadkomma genom varierande utbildningsformer och bättre kunskaper om arbetslivet i aktuell bransch. Med rätt modell är vi övertygade om att den kvalificerade eftergymnasiala utbildningen kommer att få allt större betydelse i framtiden och att den kommer att fylla ett stort behov som aldrig kan ersättas av stora insatser av ”arbetsmarknadsutbildning”.
En annan aspekt av flexibilitet som vi tidigare talat om, är att det skall vara naturligt för personer som redan är etablerade i arbetslivet att söka sig till den nya yrkeshögskolan. De har redan färdighetsträningen men behöver en djupare ämnesteoretisk kompetens eller är i behov av annan kunskap. I de fallen behövs inte alltid lärande på arbetsplatsen med den praktiska yrkeserfarenheten. Man skall kunna tillgodoräkna sig tidigare erfarenheter när man tar sin examen. För de teoretiska delarna av utbildningen ser vi inga hinder för ett nära samarbete mellan utbildningar inom yrkeshögskolans ram och högskolor och universitet.
Sammantaget medför den modell som vi har skisserat att studenterna kan skaffa sig en allsidig kompetens, bli attraktiva i arbetslivet och att utbildningens status höjs.
I den modell som vi ovan skissat när det gäller längd och innehåll av den kvalificerade eftergymnasiala utbildningen är det självklart att flertalet påbyggnadsutbildningar skall ingå i den nya yrkeshögskolan. I dag går ungefär 8 000 elever i påbyggnadsutbildningar och platserna skall, enligt vår åsikt, successivt flyttas över till yrkeshögskolan. Många av utbildningarna kan med lätthet ingå i denna. Det är en fördel både för den nationella organisationskommittén och för de regionala kommittéerna genom att dessa utbildningar redan har timplaner, kursplaner och mål för utbildningen, vilka kan ligga som grund för att snabbt komma igång med utbildningarna i den nya strukturen. Vi vill i det sammanhanget peka på att flera av dessa utbildningar bör tillföras moment med arbetslivsanknytning.
Det det finns påtagliga likheter bl.a. i fråga om kunskapssyn och arbetslivsanknytning mellan YTH och den pedagogiska ramen för yrkeshögskolan. Denna likhet förstärks genom den modell som vi har skissat i ett tidigare avsnitt av motionen, där personer bl.a. skall ha möjlighet att gå direkt från arbetslivet till utbildning inom yrkeshögskolans ram för att sedan efter examen gå tillbaka till arbetslivet.
Idag finns ett tusental elever vid YTH på ett tjugotal platser runt om i landet. För att bli antagen till en YTH-utbildning krävs bl.a. att den sökande skall ha minst fyra års yrkesverksamhet på heltid eller motsvarande längre tid på lägst halvtid inom det branschområde som svarar mot sökt inriktning. Ett av huvudmålen för verksamheten vid YTH är att tillgodose industrins behov av arbetskraft för vissa kvalificerade funktioner. Det finns stora likheter mellan YTH och den tänkta yrkeshögskolan både när det gäller bakgrund och innehåll, framförallt för den grupp som kommer från arbetslivet. Det finns enligt vår mening många goda skäl till att även YTH, liksom de yrkesinriktade påbyggnadsutbildningarna, successivt förs över till yrkeshögskolan. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som skall se över vilka kompletterande skolor som skall få del av offentligt stöd. Alla kompletterande skolor får inte statligt stöd i dag. Uppdraget skall var slutfört den 31 december 1997. De kompletterande skolorna har olika inriktningar. Allt från skolor som har en konstnärlig inriktning till de som har inriktning mot hantverksyrken. De flesta bedriver utbildning på eftergymnasial nivå. Vi bedömer att flertalet skolor med inriktning mot hantverk kan ingå i de nya systemet med yrkeshögskolor.
Detta innebär att regeringen får återkomma till riksdagen när det gäller de ekonomiska konsekvenserna av att föra över påbyggnadsutbildningar till yrkeshögskolan, eftersom kommunerna står för en del av kostnaden och dessutom erhåller medel via det statliga utjämningsbidraget. När det gäller YTH och de kompletterande skolorna är det mindre komplicerat eftersom dessa får medel för denna utbildning direkt av staten.
I försöksverksamheten får den som går en utbildning som omfattar minst två år yrkesexamen benämnd ”kvalificerad yrkesutbildningsexamen”. Det är gott och väl att man skall få en examen – men vi anser att det borde finnas flera examina. Vi föreslår i enlighet med vår utbildningsmodell att det skall finnas minst tre olika examina som bygger på utbildningens längd och innehåll.
Dessa kan med fördel benämnas: Yrkeshögskolediplom för utbildning som omfattar minst ett år, Yrkeshögskoleexamen för utbildning som omfattar minst två år och Yrkesexamen för utbildning som omfattar minst tre år.
Regeringen borde, enligt vår mening, i högre grad prioritera försöksverksamheten KY som pågår sedan hösten 1996. Försöksverksamheten omfattar 1997 5 200 platser och 8 800 platser 1998. Det är ingen överdrift att påstå att försöksverksamheten motsvarar högt ställda förväntningar. Äntligen har vi funnit former där skola och arbetsliv arbetar tillsammans och tar ett gemensamt ansvar för att åstadkomma nya och födjupade yrkesutbildningar med ett innehåll som framtidens arbetsliv har behov av. Problemet för den kommitté som leder försöksverksamheten – Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning – är att den har fått ”dra i nödbromsen” eftersom de tilldelade platserna inte motsvarat intresset från företag och elever.
Moderata samlingspartiet har hela tiden varit kritiskt till den njugga inställning regeringen har till KY-utbildningar. Vid förra årets budgetbehandling föreslog vi att det borde vara 8 000 platser nu i höst i stället för regeringens 5 200 och i årets budgetmotion föreslår vi att det skall vara 14 000 platser 1998 i stället för regeringens föreslagna 8 800. Situationen underlättas inte av att regeringen tidigarelägger 1 000 platser nu till våren i stället för hösten. Problemet kvarstår – det är för få platser.
Vår målsättning är att det år 2000 skall finnas minst 24 000 platser i kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Dessa platser är utöver de som idag redan finns i påbyggnadsutbildningarna, kompletterande skolor och YTH.
Kompetensutveckling är viktig. Orsaken är att den tekniska utvecklingen ställer större krav på de anställda. Klarar inte svensk arbetsmarknad att hålla hög nivå på de anställdas kunnande finns det risk för att jobben försvinner utomlands. Anställda som inte ges chans att förnya sina kunskaper löper risk att slås ut. Men det måste också vara den enskildes ansvar att utbilda sig själv. I det perspektivet kommer yrkeshögskolan att fylla en viktig funktion
I ett modernt flexibelt och kunskapskrävande arbetsliv bör finansieringen av vidareutbildning i högre grad än idag bygga på att den yrkesverksamme individen själv kan ta ett större ekonomiskt ansvar för att tillgodose sina behov av ny kompetens. Det innebär att arbetstagaren själv måste ha ekonomiska förutsättningar att köpa de utbildningstjänster som behövs, kunna klara inkomstbortfallet under utbildningstiden och kunna klara perioder med lägre inkomst med studier för nya arbetsuppgifter. Av den anledningen behövs ett system med kompetenskonton, där arbetstagare, företag och stat tillsammans bygger upp en tillgång som kan användas för t.ex. vidareutbildning. Det skulle ge både individ och arbetsliv nya möjligheter att intressera sig för och påverka individens och arbetslivets kompetensutveckling. Ett sådant sparande där individ och arbetsplats avsätter medel från bruttolön och lönekostnad kan ge möjlighet att efter t.ex. 5 år avsätta tid till ett halvårs, eller ett helår på deltid, satsning på utveckling och ny kompetens. Vi menar att ett system med kompetenskonton snarast bör införs så att idag yrkesverksamma på ett naturligt sätt kan gå in i bl.a. yrkeshögskolan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningens innehåll,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lön skall utgå under den tid som utbildning är förlagd till en arbetsplats,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningens längd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att söka till den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en överflyttning av påbyggnadsutbildningar, kompletterande skolor och YTH till yrkeshögskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen om de ekonomiska konsekvenserna av en överflyttning av påbyggnadsutbildningar, kompletterande skolor och YTH till yrkeshögskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om examen och examensbenämningar efter genomgången yrkeshögskola,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya finansieringsformer (kompetenskonton) för att möjliggöra ett livslångt lärande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka antalet platser inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen till 14 000 år 1998 och till minst 24 000 år 2000,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en ny yrkeshögskola.
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Rune Rydén (m) |
Ulf Melin (m) |
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
|
Tomas Högström (m) |
Ulf Kristersson (m) |
|
Chris Heister (m) |
Per Unckel (m) |
|
Birgitta Wistrand (m) |