”Det är de små, små detaljerna som gör det”. Detta uttalande gäller inte minst vid jämförelsen mellan kvinnor och män. Men ibland kan det vara så att just den lilla olikheten kan vara skillnaden mellan liv och död.
Den mesta forskningen om den mänskliga kroppen har i alla tider utförts av män och med mannen som studieobjekt, som mall. I senare tiders studier har det dock visat sig att testresultaten inte i alla aspekter är tillämpliga på kvinnan. Man har under senare år upptäckt att t.ex. hjärtattacken inte syns på kvinnor med de testmetoder som man har tagit fram med mannens kropp som mall. I exemplets förlängning kan man inte undvika att ställa sig frågan; hur många kvinnor har fått en felaktig diagnos med felbehandling och utdraget lidande som följd eller t.o.m. i extrema fall en för tidig död.
Trots detta fortsätter forskningen i allra högsta grad att använda mannens kropp som mall. Man har inga krav på sig att ta med kvinnor i försökspopulationen, vilket inte heller görs i någon större utsträckning. En forskare hade t.o.m. anfört som försvar varför han inte hade tagit med kvinnor i studien: Att det gav så konstiga mätresultat (dvs. inte som männen). I USA har man tagit beslut om att alla forskningsprojekt skall ha s.k. könsperspektiv för att få medel beviljade, såvida man inte kan särskilt motivera att kvinnor kan uteslutas ur studien. Vid typiskt manliga problem, t.ex. prostatacancer, är detta naturligtvis självklart.
Under den förra mandatperioden gav det folkpartiledda socialdepartementet den nu precis färdiga statliga utredningen i uppdrag att utreda hur kvinnor och män bemöttes i och behandlades av vården. Det är skönt att det arbetet nu äntligen är klart. Utredningen ”Jämställd vård” kommer fram till samma saker som vi i Folkpartiet länge har arbetat för: Ett genusperspektiv i vården och ett förslag för ett jämställt bemötande av kvinnor och män inom sjukvården. Det är bra att vi nu äntligen kan samla oss kring en gemensam problembeskrivning. Nu finns inga skäl eller ursäkter att vila på hanen i denna fråga. Många kvinnor har utstått mycket onödigt lidande för att detta inte tidigare har tagits på allvar. Detta är helt oacceptabelt.
I Sverige saknas det könsspecifik statistik över läkemedelsanvändningen. Forskningen kring biverkningar av olika mediciner är också bristfällig och lider brist på könsrelaterade tester. Sådana skulle vara viktiga för att exempelvis avgöra om kvinnor behöver mindre doser av vissa läkemedel än män just därför att de är kvinnor – och inte endast därför att de har mindre vikt eller längd.
Inom vissa sjukhus kan det inrättas enheter som specialiserar sig just på forskning kring kvinnorelaterade sjukdomar och ett genusperspektiv i vården. Detta vore en idé värd att pröva för Sahlgrenska sjukhuset. Ett kvinnoforskningscentrum för vården skulle med fördel kunna förläggas till just Göteborgsregionen.
I dag finns det heller inget övergripande ansvar för insamlandet av material om hur kvinnor behandlas eller bemöts inom vården. Det vore önskvärt om Socialstyrelsen fick i uppdrag att övervaka dessa frågor framgent. Socialstyrelsens roll har sedan Medanalysaffären också stärkt sin roll som kvalitetskontrollant. Det är bra om Socialstyrelsen även i detta arbete förde in genusperspektivet i frågor som berör kvalitetssäkran m m inom vården.
En annan del av detta problem är läkarbesöket. Om inte läkarna i sin utbildning åläggs att studera var, när och hur den kvinnliga kroppen reagerar annorlunda än mannens, så kommer samma felaktiga diagnoser att fortsätta att upprepas. Därför borde läkarutbildningen innehålla ett könsperspektiv. Detsamma borde naturligtvis gälla alla vårdutbildningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all forskning om människan skall baseras på en population bestående av minst 40 % av vardera könet för att få statliga anslag beviljade,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att läkarutbildningen och alla vårdutbildningar åläggs att ha ett könsperspektiv i undervisningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en grupp bör tillsättas med uppdrag att se över de forskningsanslag som ges och om de tillvaratar könsperspektivet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett kvinnoforskningscentrum för vården bör förläggas i Göteborgsområdet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att fortsättningsvis ha ansvaret för forskning om vård av kvinnor.
|
Eva Flyborg (fp) |
Gotab, Stockholm 1997