Den sociala funktion som de s k nationerna fyller i universitetsstäderna är mycket viktig. Enligt min mening är därför skyldigheten att tillhöra en nation och betala avgift till studentkåren berättigad, men endast för de studenter som bedriver sina studier på en universitetsort. Däremot finns det ingen anledning att avkräva sådant medlemskap för studenter som läser ”per korrespondens”.
Modern IT-baserad distansutbildning blir allt vanligare och kommer att betyda mycket inte minst för landsbygden.
Som ett exempel kan jag nämna att två riksdagsmän nappade på Uppsala universitets erbjudande och lyckades ta 10 poäng i energikunskap på distans i år. Vi arbetade enligt den s k PBL-metoden, d v s Problembaserad inlärning. Ungefär 20 elever träffades två gånger rumsligt. För övrigt höll vi kontakt över nätet var vi än befann oss i Sverige eller utomlands. Tre grupper diskuterade elektroniskt vilka problemställningar som var relevanta och gruppmedlemmarna gav varandra tips på var information kunde hämtas, oftast från olika hemsidor på Internet. Genom Internet hade vi t ex kontakt med en professor i Kina och med olika institutioner och andra högskolor i Sverige. Lärarna kommenterade och gav tips. Ett antal kursböcker ingick. Fem uppsatser och en kritisk analys av ett antal artiklar skrevs elektroniskt. Individuellt och i grupp företog vi minst två studiebesök.
Distansutbildningen innebär definitionsmässigt att studierna inte bedrivs på universitetsorten. Det är därför inte möjligt att delta i det sociala livet på nationerna eller kårens aktiviteter.
Skyldigheten att tillhöra en studentkår och nation för att få ut betyg vid universitet bör avskaffas för studenter som bedriver studier på distans.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av kårobligatoriet för distansstudier.
|
Birgitta Hambraeus (c) |