Utbildning är den enskilt viktigaste satsningen för att lägga grunden till en ny tillväxt i Sverige. Kunskap blir allt viktigare för deltagande i samhället och lägger grunden till förnyelse och tillväxt. Utbildningen på alla nivåer måste därför bli bättre. Centerpartiet vill skapa en skola i världsklass.
Gymnasieskolan ska lägga den nödvändiga grunden till aktivt deltagande i samhället och livslångt lärande. Alla har rätt att få denna grund. Gymnasiereformen 1994 innebar att sexton nationella och ett sjuttonde individuellt program ersatte de tidigare ca 500 studievägarna. Åtta kärnämnen – svenska, engelska, matematik, samhällskunskap, religion, naturkunskap, estetisk verksamhet och idrott och hälsa – är gemensamma för alla elever, oavsett vilket av programmen de väljer. Kärnämnena utgör basen för det fortsatta livslånga lärandet och innebär också att alla som har en godkänd utbildning på ett nationellt program är behöriga att läsa på högskola.
Gymnasiet brottas i dag med stora problem. Var femte elev hoppar av sin gymnasieutbildning, och många elever på vissa program går ut utan att vara godkända i flera kärnämnen. Vissa skyller dessa problem på gymnasiereformen, men det stämmer inte. När avhoppen uppmärksammas måste man vara medveten om att fler än någonsin påbörjar gymnasiestudier och att aldrig någonsin så många har gått igenom gymnasiet som under 1990-talet. Problemen har funnits tidigare, men genom det nya gymnasiet har vi tydliggjort de problem som tidigare var dolda.
Det krävs nu rejäla åtgärder för att lösa de problem som finns. Lösningen ligger inte i att riva upp reformen och gå tillbaka till en gymnasieskola som redan befunnits otillräcklig. Centerpartiet vill i stället vidareutveckla reformen och ytterligare anpassa gymnasieskolan efter varje elevs förutsättningar och behov.
Som ett led i en utveckling av gymnasieskolan är det positivt att regeringen tillmötesgår några av Centerpartiets förslag om lärlingsutbildning och gymnasieexamen. Däremot är propositionens förslag långt ifrån tillräckliga. Det behövs ytterligare åtgärder för att ge alla möjlighet att gå igenom gymnasieskolan med godkända resultat. Den statistik som visar att var femte elev hoppar av skolan borde leda till större åtgärder från regeringens sida.
Verklighetens krav på kunniga och initiativrika medborgare är i dag högre än någonsin. Skolan har en skyldighet att ge varje människa sådana kunskaper att han/hon klarar sig i arbets- och samhällslivet. Detta var också det grundläggande skälet till gymnasiereformen. Den handlar inte bara om högskolebehörighet – den handlar om allas rätt till goda kunskaper för livet. En vidareutveckling måste därför bygga på att vi ska ha en fortsatt hög ambitionsnivå för gymnasieskolan.
Ska de kunskaper gymnasieskolan erbjuder kunna bli allas egendom måste utbildningen anpassas för att möta varje enskild elev utifrån dennes egna förutsättningar. Goda och likvärdiga kunskaper innebär inte att varje elev ska nå kunskapsmålen på samma sätt. Tvärtom innebär krav på likvärdiga kunskaper att undervisningen måste ske på olika sätt. Det praktiska lärandet måste uppvärderas som ett sätt att nå kunskapsmålen i alla ämnen. Genom att arbetslivets krav också tydliggör behovet av de teoretiska ämnena uppmuntras eleverna att anstränga sig för att tillgodogöra sig dem. Samtidigt innebär lärandet i praktisk tillämpning att elevernas självkänsla stärks då de får se att de har förmågan att lära sig.
Detta innebär att flera vägar måste öppnas fram till målet godkänd gymnasieutbildning. En utvecklad lärlingsutbildning och en gymnasieexamen är viktiga led i denna strävan.
Ytterligare en avgörande grund för en framgångsrik gymnasieskola är att se till att de som börjar gymnasieskolan har tillräckliga kunskaper då de börjar. Grundskolans misslyckande får inte skjutas över på gymnasieskolan. Centerpartiet har i motion 1997/98:Ub28 krävt en förändring av skollagen så att grundskolans åtagande inte upphör förrän eleven blivit godkänd. Ett sådant åtagande skulle också innebära att förutsättningarna för gymnasieskolan förändrades då varje elev som påbörjade gymnasieutbildningen skulle ha tillgodogjort sig grundskolans kunskaper.
Skolans undervisning måste tydligt präglas av skolans värdegrund. Skolan ska inte vara en värdeneutral plats och får aldrig acceptera beteenden som bryter mot värdegrunden. De värden som ligger till grund för skolan – människolivets okränkbarhet, individens frihet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta – är värden som måste förmedlas i all undervisning.
Centerpartiet har tidigare i en motion till riksdagen (1997/98:Ub28) redogjort för vilka utgångspunkter en översyn av skollagen bör ha. Vi håller givetvis fast vid vårt krav, men nöjer oss med att i denna motion redovisa vårt tidigare ställningstagande.
Skollagen har, sedan den stiftades 1985, ändrats mer än 40 gånger. Flera av dessa revisioner har dessutom varit ganska omfattande. I dag är skollagen ett lapptäcke av olika reformer och återställare.
Det behövs en ny skollag som tar hänsyn till den målstyrda skolan och gymnasiereformen. Utgångspunkten för en översyn av skollagen bör vara att grundskolans åtagande inte upphör förrän eleven fått godkända kunskaper, att stärka skolornas självstyre, att klargöra skolledningens befogenheter och ansvar, högre krav på utvärdering nationellt och kommunalt och att skapa starkare möjligheter för lärare till inflytande över pedagogik och former för lärande.
En av grundtankarna i gymnasiereformen var att garantera alla elever en likvärdig grund att stå på. Detta kom till uttryck i de s.k. kärnämnena – ämnen som är gemensamma för alla program. Kärnämnena ska återspegla de kunskaper som är nödvändiga för alla medborgare. Kurserna bör också vara sådana att de är tillgängliga för alla elever oavsett vilket program de läser.
I utvecklingsplanen, där Centerpartiet medverkade till avsnittet om gymnasieskolan, beskrevs en utveckling av kärnämnesutbudet som ett viktigt steg i ett kommande förändringsarbete. Regeringen har sedan dess haft mer än ett år på sig att ta fram och förankra ett förslag till hur detta skulle kunna ske, och det måste betecknas som svagt att den inte lyckats prestera ett förslag. Förändringen av kärnämnesutbudet kommer därmed att försenas med minst ett år.
En arbetsgrupp tillsatt av regeringen, gymnasiegruppen, presenterade tre förslag till en förändring av de små kärnämnena. Även om en majoritet av remissinstanserna anslöt sig till gruppens förslag att skapa ett nytt, ämnesövergripande kärnämne genom att lägga ihop naturkunskap, religion och estetisk verksamhet har det visat sig vara svårt att nå stor enighet kring något förslag. Behovet av en förändring kvarstår alltså.
Centerpartiet förordar en översyn syftande till att minska antalet kärnämnen med en starkare betoning av de kunskaper som är nödvändiga för alla i samhället – att kunna läsa, skriva och räkna ska vara oavvisliga krav. Vi står samtidigt fast vid att kärnämnena även fortsättningsvis bör vara obligatoriska inslag i alla program. Att sänka kraven lägre än den nivå som anses nödvändig för alla att uppnå är inte att hjälpa eleverna – det är att svika dem. Höga krav även framgent innebär också att alla som går ut ett nationellt program med godkända betyg bör ha allmän behörighet för högskolestudier.
Den översyn vi förordar innebär att såväl antalet kärnämnen som innehållet i dem bör prövas. Skolans värdegrund måste återspeglas i kärnämnesutbudet samtidigt som de nuvarande kärnämnenas innehåll måste beaktas. Det kan därför bli aktuellt att inrätta nya, integrerade, kärnämnen där såväl olika kunskapsstoff som behovet av reflektion över kunskapen och vårt förhållningssätt till den tas tillvara.
Det är därför nödvändigt att utreda en förändring av kärnämnesutbudet, förslagsvis i en parlamentarisk kommitté.
Utgångspunkten för en sådan utredning bör vara att antalet kärnämnen ska minskas och anpassas efter de faktiska kunskapskrav som möter eleverna då de lämnar skolan. Detta innebär också att möjligheten att inrätta integrerade kärnämnen bör övervägas. I detta arbete måste hänsyn också tas till att historieundervisningen i skolan måste stärkas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Det är välkommet att regeringen gett Skolverket i uppdrag att se över kärnämneskurserna i svenska, engelska och matematik för att knyta kursplaner och programmål närmare varandra för att bl.a. underlätta samarbete mellan lärare i kärn- och karaktärsämnen.
Det är viktigt att detta också leder till resultat i form av kursplaner som uppmuntrar och underlättar integration med programmens karaktärsämnen.
Centerpartiets uppfattning är att ett allmänt mål för Skolverket bör vara att kontinuerligt se över kursplanerna för att såväl underlätta som stimulera ämnesövergripande undervisning. Kursplanerna i kärnämnena måste vara så utformade att de med lätthet låter undervisningen i kärn- och karaktärsämnen integreras.
Skolverket har nyligen presenterat en översyn av kursplanerna i svenska, engelska och matematik på uppdrag av regeringen. Syftet var att knyta programmål och kursplaner närmare varandra. Översynen var välkommen, och det är angeläget att de föreslagna nya kursplanerna kan träda i kraft snarast. Det är vidare angeläget att den kontinuerliga översyn som ska ske av kurs- och programmål också fortsättningsvis sker med inriktning mot att underlätta integration mellan kärn- och karaktärsämnen.
Vi välkomnar att regeringen vill göra de nationella proven obligatoriska. Detta innebär att det blir lättare att göra rättvisa jämförelser mellan betyg från olika kommuner. Den provbank som Skolverket kommer att få i uppdrag att bygga kan spela en väsentlig roll för att möjliggöra detta.
En möjlighet att ytterligare underlätta en utbildning anpassad efter programmets inriktning skulle kunna vara att differentiera de nationella proven. Med nya kursplaner som tillåter att kärnämnena i större utsträckning färgas av karaktärsämnena kommer också elever att ha kunskaperna tillgängliga på olika sätt, dvs. alla kommer att nå likvärdiga kunskaper, men i olika form. De nationella proven mäter emellertid kunskaper endast mot kursplanernas mål, dvs. de blir abstrakta i förhållande till varje enskilt program. Det bör övervägas om de nationella proven, på samma sätt som kärnämnena, bör anpassas efter varje program för att konkretisera frågeställningarna och ytterligare underlätta en anpassning av undervisningen.
Samhället är beroende av initiativrika och företagsamma människor. Enskilda människor som grundat företag och uppfunnit nya produkter och metoder har en viktig del i grunden för välfärdssamhället. I grund och botten är alla barn, då de börjar skolan, nyfikna och initiativrika. Alltför länge har dock skolan varit inriktad på att utbilda människor för industrisamhällets behov – förmågan till upprepning och organiserat lärande har betonats framför initiativförmåga och eget upptäckande. Centerpartiet vill att skolan ska ha som uppgift att utbilda människor för kunskapssamhället – där företagsamma och idérika människor behövs i alla verksamheter. Utvecklingen i näringslivet i dag går mot mer flexibla arbetsformer och större ansvar för de anställda. Detta accentuerar också behovet av entreprenörskap.
Skolan måste präglas av ett förhållningssätt som innebär att entreprenörskap stimuleras. Utbildningen bör ha ett brett angreppssätt som innebär att nytänkande och kreativitet – egenskaper som behövs i många sammanhang – stimuleras. Entreprenörskap kan inte läras ut som ett särskilt ämne utan bör prägla alla skolans ämnen och hela verksamheten i skolan.
I en utredning från Närings- och handelsdepartementet (Ds 1997:3) konstateras att dagens läroplan öppnar för en skola där entreprenörskap uppmuntras och tas tillvara. Dessvärre konstateras också att ”få högskoleutbildningar väljer en pedagogik som uppmuntrar till egen företagsamhet och skapar orienteringskunskap. Dessutom saknar lärarutbildningarna i stort sett inslag som utvecklar förståelse för barns och ungdomars naturliga företagsamhet.” En av utredningens slutsatser är att bland de viktigaste åtgärder som kan vidtas är att pedagogiken utvecklas för att stimulera entreprenörskap som egenskap i lärandet. Detta bör bl.a. leda till förändringar i lärarutbildningen, något som bör beaktas av Lärarutbildningskommittén. Regeringen bör i tilläggsdirektiv ge Lärarutbildningskommittén ett sådant uppdrag. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Som ett led i att stärka inslaget av entreprenörskap i skolan välkomnar Centerpartiet förslaget om en utvecklad samverkan mellan näringslivet och skolan. Enligt vår uppfattning måste detta vara ett led i en ökad samverkan mellan hela det omgivande samhället och skolan i likhet med vad utredningen också förordar. Alla parter på lokal nivå – den politiska ledningen, skolan, företagen och fackföreningarna – har ett gemensamt ansvar för att denna samverkan utvecklas. Regeringen bör återkomma med förslag om hur denna samverkan kan stimuleras, bl.a. genom en översyn av gymnasieförordningen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Centerpartiet vill öppna flera vägar fram till en godkänd gymnasieutbildning. Lärlingsutbildningen är en form där det praktiska lärandet kommer till sin rätt. Förslaget om att inrätta en lärlingsutbildning inom alla yrkesinriktade program är en väsentlig förändring av gymnasieskolan och en stor framgång för Centerpartiet.
Centerpartiet har medverkat till den pilotverksamhet som nu genomförs. Erfarenheterna från denna bör ligga till grund för närmare bestämmelser om lärlingsutbildningen. Redan nu kan dock ett antal slutsatser dras av pilotverksamheten.
I likhet med flera av remissinstanserna anser Centerpartiet att lärlingsutbildning bör kunna inledas tidigare än då halva gymnasieutbildningen är slutförd. Det är angeläget att utbildning på en arbetsplats kan integreras med mer teoretiska studier i skolan. En utgångspunkt för införandet av en modern lärlingsutbildning bör därför vara en ökad lokal frihet att bestämma tidpunkten för inledning av lärlingsmomentet i gymnasieutbildningen. I propositionen skriver regeringen att den ”inte är främmande för en sådan öppning.” Vi uppfattar detta som att regeringen kommer att positivt pröva möjligheten att tillåta att lärlingsutbildning påbörjas tidigare än efter halva gymnasieutbildningen.
Även inom andra områden, såsom ersättning till elever och företag, bör det kunna avgöras lokalt genom överenskommelser mellan företag, elev och kommun. Frihet att anpassa lärlingsutbildningen efter elevens förutsättningar och frihet att avtala om ersättningar utgör viktiga steg mot en mer flexibel lärlingsutbildning, något som också bör vara grundläggande då lärlingsutbildningen införs. Vad som ovan sagts om lärlingsutbildning bör ges regeringen tillkänna.
Samma ambition bör vara vägledande för en förstärkt samverkan mellan företaget, där lärlingsutbildningen bedrivs, och skolan, som har ansvaret för de teoretiska studierna. Den översyn av kursplanerna som vi efterlyser och som redan inletts ska ha målsättningen att underlätta integration mellan kärnämnen och karaktärsämnen. Det är viktigt att denna ambition också gäller för de karaktärsämnen som lärs genom en lärlingsutbildning. Steg i denna riktning kan vara utbildning av handledare på arbetsplatserna liksom samverkan mellan handledare i skolan och på arbetsplatsen. Då lärlingsutbildningen inleds år 2000 bör särskilda åtgärder också vidtas för att genom projekt finna former för en förstärkt samverkan mellan skola och företag kring lärlingsutbildningen. Regeringen bör i budgeten för år 2000 återkomma med förslag om detta.
Ett grundläggande krav för en nationellt likvärdig skola är att kvalitetsarbetet fungerar. Skolverkets utvärdering av skolan har flera gånger visat på brister i kommunernas eget kvalitets- och utvärderingsarbete. Ett nationellt kvalitetsinstitut skulle kunna vara en bra metod att öka kraven på kommunerna genom att åstadkomma en jämförelse kommun för kommun och skola för skola. Ett sådant institut bör ha till uppgift att såväl sammanställa uppgifter för nationella jämförelser som utveckla metoder för att förbättra utvärderingen och stödja kommunernas kvalitetsarbete.
Ett nationellt kvalitetsinstitut bör vara fristående och inte ha myndighetsuppgifter, som även fortsättningsvis bör åligga Skolverket. Vi vill inte idag avgöra var huvudmannaskapet bör finnas, men det bör övervägas om det ska omfatta lärar-, elev- och föräldraorganisationer lika väl som arbetsgivarna i kommunförbundet. Regeringen bör ta initiativ för inrättandet av ett sådant kvalitetsinstitut. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Även om ett kvalitetsinstitut kan bidra med mycket för att utveckla den nationella utvärderingen av skolan måste ansvaret huvudsakligen finnas hos varje kommun. Centerpartiet har tidigare avvisat regeringens förslag att införa nationella skolinspektörer, vilket innebär en återgång till gamla styrmetoder, där centrala myndigheter i detalj reglerade verksamheten i skolan.
Vi vill öka kraven på kommunernas egen utvärdering, vilket också återspeglas i våra ovan återgivna krav på en översyn av skollagen. Skolkommittén föreslog i sitt betänkande Skolfrågor – om skola i en ny tid (SOU 1997:121) att en bestämmelse förs in i skollagen om att kommunen kontinuerligt ska följa och utvärdera det egna skolväsendets verksamhet och resultat och att det av skolplanen ska framgå hur detta ska ske. Detta bör också beaktas då skollagen ses över. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Ett viktigt steg för att kvalitetssäkra utbildningen i gymnasiet är införandet av en ny gymnasieexamen. En sådan examen, som också bör vara internationellt gångbar, innebär också ett starkt incitament för eleverna att anstränga sig och gå igenom gymnasiet.
Centerpartiet presenterade i sin motion 1997/98:Ub267 riktlinjer för en ny gymnasieexamen. En examen bör innehålla bl.a. krav på en lägsta andel godkända betyg liksom ett godkänt examensarbete. Detta innebär också att examensarbetet på yrkesförberedande program bör utformas som ett yrkesprov i samverkan med berörda branscher.
Genom en ny gymnasieexamen öppnas flera vägar genom gymnasieskolan, och fler möjligheter att ta igen tidigare misslyckanden erbjuds. Däremot får den inte bli en ny version av gamla tiders studentexamen, som genom sina avgörande provtillfällen mer prövade elevernas nerver än deras kunskaper. Examen bör alltså inte innehålla selekterande provtillfällen och tentamina.
Centerpartiet ser därför positivt på att regeringen i sin proposition nu tillmötesgår vårt krav på en gymnasieexamen omfattande hela gymnasieskolan.
I betänkandet PRIV – en ny väg till ett nationell program (Ds 1998:27) rekommenderar en arbetsgrupp tillsatt av departementet regeringen att överväga att införa en utbildningsgaranti upp till 25 års ålder.
Centerpartiet vill pröva möjligheten att införa en mer långtgående utbildningsgaranti, innebärande att ett längre avbrott från gymnasieskolan inte behöver innebära att man går miste om möjligheten att fullfölja det nationella program man påbörjat. Vid gymnasiestudier påbörjade före 20 års ålder skulle en garanterad rättighet att fullfölja utbildningen upp till 25 års ålder öka möjligheten för flera att få en godkänd gymnasieutbildning och samtidigt kunna genomföra den i sin egen takt, varvat med arbete.
Vi tar inte nu närmare ställning till den praktiska utformningen av en sådan garanti, men tänkbara möjligheter är t.ex. att låta dem som återvänder läsa kärnämnen inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen och delta i utbildning i yrkesämnen tillsammans med elever från gymnasieskolan.
Regeringen bör skyndsamt låta utreda en utbildningsgaranti och återkomma till riksdagen med förslag om på vilket sätt denna bör genomföras. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Ska gymnasieskolan klara att ge alla elever tillräckliga kunskaper måste också utvecklingen mot en individualiserad undervisning fullföljas.
På den arbetsmarknad vi ser framför oss kommer kraven på social kompetens och förmåga att hantera oväntade situationer att vara mycket viktigare än vad som tidigare varit fallet. Gymnasieskolan har en stor uppgift i att förbereda eleverna för ett yrkesliv där de förväntas lära hela livet och hantera nya situationer med stor initiativförmåga.
Det finns redan i dag uttryckt krav på att varje elev i gymnasieskolan ska ha en individuell studieplan. Det har dock visat sig att skolorna inte alltid lever upp till detta krav. Centerpartiet betonar vikten av att individuella studieplaner upprättas för varje elev, i samråd med eleven och vårdnadshavaren.
Med möjligheten att välja flera kurser ökar också svårigheten att välja rätt studieväg. Mångfalden av val, liksom en komplex arbetsmarknad, ökar svårigheterna att välja lämpliga kurser. Den studievägledande funktionen i skolan är därför mycket viktig och kommer att bli än viktigare. De nedskärningar som gjorts av den studievägledande funktionen i många kommuner är, med denna utgångspunkt, allvarliga och bör brytas.
Regeringen redovisar i propositionen att man avser att införa obligatoriska utvecklingssamtal i gymnasieskolan, enligt samma modell som i dag gäller för grundskolan. Centerpartiet instämmer i att grunden för information om elevernas kunskapsutveckling bör vara utvecklingssamtal men anser att regeringen undviker att hantera betygsfrågan i detta sammanhang.
Centerpartiet vill att skolan ger tydliga besked om elevers kunskaper. Detta är också ett sätt att tydliggöra kraven på eleverna. Dagens betygssystem har utsatts för hård kritik, bl.a. därför att avståndet mellan betygsstegen är för stora och att bedömningen, delvis p.g.a. de stora stegen, är orättvis mellan olika kommuner.
De orättvisor som upplevs i betygssättningen består till stor del i att det inte finns några nationella kriterier för betyget Mycket Väl Godkänd (MVG). Det stod ganska tidigt klart att sådana kriterier behövdes, och Skolverket fick i juni 1997 i uppdrag att utarbeta kriterier för betyget MVG. Tio månader senare meddelade Skolverket att det inte skulle bli klart med kriterierna förrän till årsskiftet 1998/99. Det måste betraktas som ett stort misslyckande att inte lyckas färdigställa betygskriterierna under denna tid.
Även om obligatoriska nationella prov till en del avhjälper problemet med orättvis bedömning återstår problemet i att alltför få steg nödvändigtvis innebär stora avstånd mellan varje betygssteg. Det nuvarande målrelaterade betygssystemet innehåller endast fyra betygssteg, varav det lägsta, icke godkänd, helst inte ska behöva ges då en kurs avslutas. Antalet effektiva betygssteg är således endast tre och många vittnar om att det i det närmaste är omöjligt att uppnå högsta betyg, MVG.
Centerpartiet vill behålla grunden i betygssystemet, vilket innebär att betygen är målrelaterade, men utveckla det så att det får fler betygssteg.
För att undvika nya återställare och reformer vid skiftande majoritet behövs en bred politisk överenskommelse om en utveckling av betygssystemet. Detta bör ske genom överläggningar mellan partierna, t.ex. i en parlamentarisk utredning. En grund i en sådan överenskommelse bör vara att betyg ska ges i fler steg än i dag för att minska avstånden mellan betygsstegen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Då det nya betygssystemet är målrelaterat och tanken är att betygen ska återspegla elevens kunskaper och inte dennes prestation i förhållande till en grupp är det naturligt att möjligheten finns att genomgå särskild prövning för att höja ett betyg. Centerpartiet har tidigare avvisat regeringens inskränkningar i rätten att genomgå särskild prövning och vill att möjligheten till konkurrenskomplettering åter införs. Av praktiska skäl kan det övervägas om möjligheten till konkurrenskomplettering bör begränsas under terminstid.
Skolministern har klargjort att Skolverket kommer att få i uppdrag att se över tolkningen av gällande bestämmelser så att prövningsinstrumentet kommer att vara reserverat för dem som saknar betyg eller har betyget icke godkänd i en kurs. Samtidigt finns möjligheten att inom komvux genomgå ett obegränsat antal prövningar. Enligt Centerpartiets uppfattning bör möjligheten att genomgå prövning för att höja betyg åter införas i gymnasieförordningen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
En ökad individualisering av undervisningen och större frihet att utforma arbetet i skolan innebär inte att kraven på ordning och reda minskar. En lugn miljö är en förutsättning för att eleverna ska kunna utföra det arbete som förväntas av dem.
Inom gymnasieskolan finns ett särskilt problem då skolan inte har rätt att underrätta försörjningsansvariga föräldrar till myndiga elever om skolk eller dåligt uppförande i skolan. Föräldrarna kan dock drabbas då hårdare sanktioner används, som indragning av studiebidrag vilket också kan leda till sänkt bostadsbidrag då eleverna avregistreras som studerande. Centerpartiet upplever det som bekymmersamt att föräldrarna har försörjningsansvaret intill 20 års ålder för gymnasieelever men att de inte har självklar rätt till information om elevernas uppförande i skolan. Det bör ankomma på regeringen att överväga om rätten att underrätta föräldrar till myndiga elever ska skrivas in i skollagen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för en förändring av kärnämnesutbudet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv om att stimulera entreprenörskap som egenskap i lärandet till Lärarutbildningskommittén,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera samverkan mellan skolan och det omgivande samhället,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingsutbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt kvalitetsinstitut,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av skollagen så att kommunernas ansvar för uppföljning och utvärdering förtydligas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbildningsgaranti,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utveckling av betygssystemet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att genomgå särskild prövning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att underrätta föräldrar till myndiga elever om problem i skolan.
|
Andreas Carlgren (c) |
|
|
Marianne Andersson (c) |
Erik Arthur Egervärn (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Marie Wilén (c) |
|
Sivert Carlsson (c) |