Folkbildningen är ett av de mest påfallande särdragen för de nordiska samhällena. Man har t o m talat om den som en central del i den svenska demokratin. Trots detta väckte den länge föga intresse hos forskarna. För att ändra detta faktum inrättades 1990 ett nationellt nätverk för folkbildningsforskning, MIMER. Nätverket avser att omfatta alla folkbildningsforskare i Sverige, oavsett disciplin och lärosäte, och har en styrelse som avspeglar tvärvetenskaplighet på nationell nivå. Via beslutet fick nätverket en grundläggande resurs på 1 miljon per år.
Nätverket har fungerat väl: en basorganisation har inrättats vid Linköpings universitet och bl a nyhetsbrev, skriftserie, avhandlingsseminarier och forskningskonferenser har blivit följden. Verksamheten har vuxit fram i nära kontakt med aktiva folkbildare. En doktorands och en lektors forskning har resursen även räckt till. Resursen är dock helt otillräcklig för att utveckla en forskning som svarar mot de behov av forskarkompetens som växer fram. Behoven finns i krav på en vetenskaplig grund för lärar- och ledarutbildningar. Likaså behövs en sådan grund för en växande efterfrågan på utvärderingar på olika nivåer i folkbildningen. Ur ett internationellt forskningsperspektiv utgör den nordiska folkbildningen ett unikt och på många fält utmanande exempel. Detta har även avsatt sig på ett praktiskt plan genom att folkhögskolor och studiecirklar växer fram utanför Norden. Av dessa skäl är det viktigt att bygga upp en stabil vetenskaplig bas för området.
I den fördjupade anslagsframställningen för Linköpings universitet för 1997–1999 föreslogs en stegvis förstärkning av anslaget så att den totala årliga nivån skulle bli 5,2 miljoner 1999. Då skulle anslaget nå den nivå som fanns i ursprungsförslaget 1990.
För att etablera folkbildningsforskningen starkare behövs ett strategiskt stöd till forskare i den tidiga karriären: en basresurs i form av doktorand- och forskarassistenttjänster. Därigenom uppmuntras forskarstuderande att välja området som forskningsfält. I ett framtida system, där forskarstuderande ska vara finansierade fr o m antagningen, blir det särskilt viktigt att sådana resurser finns. Betydelsen av forskarassistenttjänster ligger i att nydisputerade ges en möjlighet att meritera sig forskningsmässigt. Avsikten är därefter att forskarna som specialister på folkbildningsområdet kan bedriva sin forskning via allmänna resurser eller tjänster.
För att realisera denna strategi föreslås utökade resurser motsvarande 4 doktorandtjänster och 4 forskarassistenttjänster med inriktning mot folkbildningsforskning. Tjänsterna ska knytas till lämpliga lärosäten och ämnen – de ska således betraktas som en nationell resurs. Dessutom behövs en mindre resurs för att kunna adjungera särskilt kunniga folkbildare under viss tid till olika forskargrupper och en mindre förstärkning av resursen för drift av nätverket.
Mot bakgrund av folkbildningens betydelse för svensk demokrati och dess egenart i ett internationellt perspektiv anser vi det vara ett vitalt intresse att forskningen om folkbildningen kan utvecklas. Vi hemställer därför att resurserna för det nationella nätverket för folkbildningsforskning förstärks.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningsforskning.
|
Berit Oscarsson (s) |
Agneta Ringman (s) |