I regeringens proposition gymnasieskola i utveckling – kvalitet och likvärdighet står ingenting om gymnasiebiblioteken. Det är förvånande. Gymnasiebibliotekets kvalitet i fråga om lokaler, material, utrustning och personal är avgörande för kvaliteten i undervisningen. I en interpellationsdebatt den 12 maj 1998 säger skolministern att det självfallet är viktigt att eleverna har tillgång till utbildad personal och handledning i skolbiblioteket. Så ser tyvärr inte verkligheten ut. De skolor som har integrerade bibliotek har en hygglig situation, men de skolor som enbart har skolbibliotek har ofta alldeles för lite resurser för sina centrala uppgifter. Likvärdighet i kvaliteten mellan olika kommuner och mellan olika skolor i samma kommun råder inte.
Det är märkligt att skolbiblioteken har fått ett sådant litet utrymme i debatten om skolans kvalitet. Väl fungerande skolbibliotek är en förutsätning för att undervisningen ska kunna ske genom ett elevaktivt och undersökande arbetssätt.
På gymnasieskolorna är utbildade bibliotekarier vanliga, men tiden för deras handledande arbete obegripligt snålt tilltagen. En bibliotekarie ska ibland ensam serva hundratals elever. Det är inte heller ovanligt med gymnasielinjer helt utan böcker i det rum som kallas bibliotek.
Kunskapslyftet har medfört en anstormning av intresserade vuxna elever till såväl gymnasiebiblioteken som de kommunala biblioteken. Samtidigt som behoven och utlåningen ökar, minskar personalen. I rapporten ”Exploderar gymnasiebiblioteken” från Sveriges allmänna biblioteksförening framhålls att elever i skolor med välutrustade bibliotek presterar bättre resultat oavsett om kommunen är rik eller fattig eller har hög eller låg utbildningsnivå.
Ingen kedja blir starkare än sin svagaste länk. I gymnasiet och i kunskapslyftet är skol- och kommunbiblioteken en avgörande och för närvarande ofta en alltför svag länk.
Tyvärr brister det mycket i organisationen. Ofta är materialet samlat på olika ställen inom skolan i stället för att vara samlat i ett bibliotek, och det är inte sökbart och användbart på ett enkelt sätt. Trots nya läroplaner förändras inte skolans arbetssätt i den takt och omfattning vi önskar. För att komma till rätta med detta är gymnasiebiblioteken en möjlighet.
Även lärarna säger att biblioteken spelar en central roll, men bara en tredjedel av dem ser biblioteket som en självklar plats för studier. Det tyder på att det problembaserade arbetssättet inte har slagit igenom i skolan. Det är ett bekymmer att bibliotekarier och lärare väldigt sällan planerar. Bara hälften av gymnasiebibliotekarierna ingår i något lärarlag, någon arbetsgrupp eller konferens i skolan. I hälften av skolornas lokala arbetsplaner och verksamhetsplaner finns inte ens skolbiblioteken nämnda. Detta hör naturligtvis samman med det faktum att det fortfarande inte finns någon riktigt bra lärarutbildning och inte heller någon kompetensutveckling för bibliotekarier i pedagogik. Det behövs förmodligen gemensam fortbildning för att äntligen kunna förändra arbetssättet i skolan. Häri måste också skolledarna inkluderas.
Trots de brister som råder har 80 % av gymnasiebiblioteken informationssökning för eleverna, och 77 % av lärarna vill ha fortbildning i ämnet, men bara 19 % av skolorna kan erbjuda detta. Det är uppenbart att gymnasiebiblioteken har alldeles för litet resurser. Mer än en tredjedel av biblioteken har mindre än en heltidsanställd bibliotekarie. Hälften har ungefär en anställd bibliotekarie. Många saknar en assistenttjänst. Med den personalstyrkan är det orimligt att bibliotekarierna skall kunna spela en aktiv roll i det pedagogiska arbetet. Det kan vara toppar på upp till 1 900 besök på en dag i ett skolbibliotek. Om biblioteket är öppet åtta timmar innebär det 15 sekunders hjälp och handledning per elev. Detta gör att skolbiblioteken, som skulle kunna vara en viktig resurs och ett centrum för det nya arbetssättet, inte kan fungera.
Många viktiga problem tenderar att förbli olösta därför att de hamnar mitt emellan två ansvarsområden. De försummade skolbiblioteken är ett tydligt exempel. Är det en skolpolitisk fråga eller en kulturpolitisk? Ska det vara lärare eller bibliotekarier i skolbiblioteken. Det behövs naturligtvis både och liksom samarbete och helhetssyn och därutöver ett kunskapslyft i form av fortbildning i informationssökning och bibliotekskunskap även för lärare och skolledare.
Skolverket har tagit initiativ till ett nätverk med representanter från bibliotek och lärarutbildning. Statens Kulturråd har påbörjat en kartläggning av skolbiblioteken. Det tycks nu finnas en starkare vilja att diskutera skolbibliotekens roll i skolan och regeringen kommer att följa utvecklingen och överväga om det finns behov av ytterligare statliga åtgärder. Detta är en bra början.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gymnasiebibliotekens resurser i syfte att stärka deras möjligheter att fungera enligt de läroplaner som riksdagen tidigare fastställt.
|
Lena Klevenås (s) |