Den pågående IT-revolutionen ställer nya krav på undervisningslokaler. Datorerna, som håller på att bli en integrerad del av pedagogiken vid universiteten ställer sina krav på lokaler, och förändringar i pedagogiken. Beträffande pedagogiken finns det anledning att förmoda att studenterna i högre utsträckning kommer att arbeta självständigt med material från Internet eller andra datoriserade informationskällor. Detta kan man göra antingen från hemmet eller från högskolan. Detta ställer tveklöst nya krav på anpassningar av högskolornas lokaler.
Också för forskningen ställs nya krav inte minst arbetsmiljökrav. Maskinparkerna ökar också för forskningen. Båda dessa förhållanden ställer krav på snabba anpassningar av lokalbeståndet. Det blir därför synnerligen angeläget att besluten ligger så nära pedagoger och forskare som möjligt. Det är därför nödvändigt att lokalförsörjningsansvaret vilar helt på den enskilda högskolan.
Man kan peka på det märkliga förhållandet att s.k. marknadshyror tillämpas för högskolorna trots att någon marknad knappast kan anses råda för de stora universiteten. Staten driver också med sina avkastningskrav på sina fastighetsbolag upp hyrorna. Erfarenheterna av bolagiseringen är i övrigt i stort sett god.
Jag föreslår att högskolorna ges ett större inflytande över sitt fastighetsbestånd genom att kontrollen över bolagens aktiekapital överlåts till högskolorna själva. Regeringen kan genom revisioner och tillsättning av styrelseordförande garanteras insyn i verksamheten.
Till sist bör högskolorna själva få avgöra vilka hyrestider som skall tillämpas i deras hyresavtal. Regeringens inblandning i dessa frågor utgör enbart ett hinder och en klåfingrighet. Exempelvis kan det knappast vara troligt att universitet som Uppsala skulle lämna sitt Ångströmlaboratorium inom överskådlig tid.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om universitetens och högskolornas lokaler.
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Rune Rydén (m) |