Av de svenskar som föddes l950 har l5 procent en lång akademisk utbildning på 3 år eller mer. För årskullen som föddes l968 är siffran nere i strax under 7 procent. Detta är en nationell katastrof. Av akademikerna på arbetsmarknaden är 37 procent födda åren l943-52. De går snart i pension. Detta är klart bekymmersamt.
Idag går l2 procent av en årskull till de långa akademiska utbildningarna. Motsvarande siffra i flera EU-länder är nästan det dubbla och i USA, Canada och Japan är siffran ännu högre. Svenska civilingenjörsutbildningar är dessutom kortare än i de flesta konkurrentländer. Det är inte heller bra.
I USA och England har man tumregeln att man behöver två universitet per miljon invånare. I så fall skulle Sverige ha aderton sådana, men vi har bara sju. Detta är ett nationellt problem.
Forskningsanslagen i Sverige urholkas – för att tömma de strategiska forskningsstiftelserna. Detta bidrar förvisso inte till någon internationell konkurrenskraft inom högteknologin. Om inte dessa problem snarast löses kommer vi att halka efter ännu mer. Och om vi inte är kompetenta att delta i det framtida kunskapssamhället, då fortsätter sorgearbetet efter vårt förlorade välstånd.
Sverige behöver sålunda satsa på en utbildning för spetskompetens inom såväl grundforskning som inom tillämpad forskning inom för landets näringsliv väsentliga nischer. Här handlar det om rena elitsatsningar, där det liksom inom idrotten inte finns nämnvärt utrymme för rättvisa eller fördelning.
Sverige behöver fler och bättre rustade universitet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler och bättre rustade universitet.
Bertil Persson (m) |