I propositionen föreslås att gymnasieskolans utbildning i högre utsträckning knyts till arbetslivet och att nya samarbetsformer med arbetslivet bör utvecklas. I det syftet avser regeringen bl a att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att belysa hur samarbetet mellan skola och arbetsliv kan utvecklas vidare.
En ny modern lärlingsutbildning föreslås också inrättas från hösten år 2000 som alternativ studiemöjlighet inom nationella program med yrkesämnen.
Det är mycket bra att regeringen på detta sätt vill möta behovet av en mer yrkesinriktad gymnasieutbildning. Det finns dock anledning att i detta sammanhang peka på de möjligheter som redan finns att genom ett effektivare resursutnyttjande uppnå en del av detta syfte inom ramen för nuvarande utbildningsverksamhet.
Ett bra exempel på det är Stefansskolan i Motala kommun. Vid denna skola bedrivs en gymnasial utbildning i urmakeri och mikromekanik. Utbildningen har sedan länge riksintag. Den bedrivs dock även delvis som vuxenutbildning som inte omfattas av riksintag.
Vid Stefansskolan finns även sedan lång tid tillbaka en optikerutbildning på gymnasienivå av välkänt god kvalitet. Det är ett ettårigt program för affärs- och hantverksoptik för utbildning av i första hand personal inom optikerbranschen vid sidan av de legitimerade optikerna.
Gemensamt för de utbildningar som bedrivs vid Stefansskolan är att de både från arbetsmarknaden och från elevhåll visats ett stort intresse. Så gott som alla som genomgått någon av utbildningarna får arbete direkt. Likväl hotas nu skolan av nedläggning på grund av för litet elevunderlag.
Förklaringen till det är att den utbildning som omfattas av riksintag ofta är alltför okänd bland de elever som skulle kunna vara intresserade. Från hemkommunernas sida gör man heller inget åt detta, då intresset att skicka sina elever på utbildning i andra kommuner är svagt, även om det som i detta fall för det mesta leder till arbete istället för arbetslöshet.
Tillika är det få kommuner som är beredda att stå för kostnaderna för gymnasiestudier utanför den egna kommunen för vuxenelever och för de elever som vill gå en utbildning som inte omfattas av riksintag. Beträffande Stefansskolan har det dessutom visat sig att det är bland dessa elever som intresset är störst.
Det finns därför en uppenbar risk för att små gymnasiala nischutbildningar av riksintresse med direkt inriktning mot yrkes- och hantverkskompetens försvinner om inte något görs för att stimulera ett bättre utnyttjande av dessa resurser.
Med utgångspunkt från regeringens ambition att inom gymnasieskolan utveckla nya former för att inom nationella program med yrkesämnen få en bättre anpassning till arbetsmarknadens behov, borde det vara angeläget att de resurser i samma syfte som redan finns också utnyttjas och utvecklas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett effektivare utnyttjande av de nationella resurser som redan finns för en till specifika yrkes- och hantverksområden bättre anpassad gymnasieutbildning.
|
Roland Larsson (c) |