Regeringen anför i sin proposition 1997/98:94 att elever med läs- och skrivsvårigheter framför allt bör få pedagogiskt stöd att utveckla sin språkliga förmåga. När man läser propositionen får man ett intryck av att regeringen anser att läs- och skrivsvårigheter i första hand är ett språkligt problem. Jag delar inte den uppfattningen, utan menar att det symptom som utvecklas kan blir språkligt, men att orsaken inte nödvändigtvis är en språklig störning.
Jag vill betona att det kan finnas flera orsaker till att en elev kan få läs- och skrivsvårigheter. Det räcker alltså inte med att analysera elevens språkliga situation, som det står på sid. 12 i propositionen. Det är elevens inlärningssituation, elevens behov och förutsättningar, som skall kartläggas.
Bakom symptomet läs- och skrivsvårigheter kan dölja sig allvarligare svårigheter. Eleverna har rätt att så tidigt som möjligt få adekvata stödinsatser.
Kvaliteten i skolan måste handla om att rätt insatser skall göras så tidigt som möjligt och då på rätt sätt.
En grundlig utredning är därför viktig för diagnostik av dyslexi. Den skall innefatta en psykologutredning för bedömning av begåvning och kognitiva funktioner, utredning av eventuellt emotionella störningar och bakomliggande DAMP-problematik. En pedagogisk utredning bör komplettera psykologutredningen och om det finns behov kan också en språklig utredning, en syn- och hörselundersökning och en neurologisk undersökning behöva göras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av psykologutredning för bedömning av orsakerna till dyslexi som komplement till den pedagogiska utredningen.
|
Britt-Marie Danestig (v) |