I propositionen behandlas några skollagsfrågor som tidigare aviserats i regeringens utvecklingsplan för skolan. Förslagen innebär i korthet: Sexårsverksamheten blir en egen skolform inom det offentliga skolväsendet och benämns förskoleklass. Det blir möjligt att skjuta upp skolstarten till höstterminen det år barnet fyller åtta år om särskilda skäl föreligger. Förskollärare och fritidspedagoger får användas för undervisning i det offentliga skolväsendet. Ämnena idrott och slöjd får ett utökat antal timmar och det lokala jämkningsutrymmet i timplanen utökas. Vidare skall kommunerna ha hand om tillståndsgivningen för enskild förskola, förskoleklass, integrerad skolbarnsomsorg eller fritidshem. Skollagen blir tydligare när det gäller det lokala arbetet mot mobbning. Slutligen förslås att bestämmelser om kostnadsfri skolmat för elever i grundskolan inklusive fristående grundskolor införs i skollagen.
Kristdemokraterna är positiva till att den utveckling som pågår ute i kommunerna med en integrering av verksamheten för sexåringar nu formaliseras. Markeringen att det är en skyldighet för kommunerna att erbjuda sexåringar plats i förskoleklass men att det är frivilligt för eleverna att delta är viktig. Vår inställning är nämligen att skolstarten bör vara individuellt flexibel. Varje barns behov och möjligheter ska prövas och bedömas av föräldrarna tillsammans med förskole- och skolpersonal. Då grundläggs redan från början ett förtroendefullt samarbete mellan hem och skola samtidigt som individualiseringen av undervisningen underlättas. Den regel som införs om möjligheten att uppskjuta skolstarten till höstterminen det år eleven fyller åtta år är också positiv ur detta perspektiv. I den gemensamma läroplan för förskola och skola som är under utarbetande är det viktigt att värdegrunden som den beskrivs i den nuvarande läroplanen för grundskolan betonas. Ju tidigare samsynen när det gäller etiska synsätt kan etableras och omsättas i praktiken, desto bättre blir möjligheterna för att internaliseringsprocessen ska fungera på ett bra sätt.
Det är ett stort misslyckande för hela vuxensamhället att så många som hundra tusen barn går till skolan varje dag med vetskapen om att de kommer att utsättas för kränkande behandling i någon form. Därför kan vi inte slå oss till ro med att lagstiftningen skärps. Vi vuxna måste ha civilkurage nog att alltid reagera när vi ser att barn utsätts för psykiska eller fysiska övergrepp. Ingen händelse är för bagatellartad. Det är alltid bättre att ingripa en gång för mycket än en gång för litet. Det bästa sättet att motverka mobbning i skolan är att skapa ett öppet klimat där respekt för andras integritet är naturligt och där alla vuxna visar att de bryr sig om genom att sätta tydliga gränser och kontrollera att de efterlevs. Föräldrarnas roll är naturligtvis också särskilt viktig. Det behövs lyhördhet och tid att lyssna på barnens antydningar och ta dem på allvar. Det som kan hejdas i ett tidigt skede får inte lika förödande konsekvenser som det som pågår år efter år.
När det gäller stöd till det lokala arbetet mot mobbning har åtgärder tidigare vidtagits på nationell nivå. Läroplanen som antogs 1994 förtydligar rektors ansvar och anger också tydligt att all personal har ansvar för att motarbeta kränkande behandling. Under den föregående regeringsperioden inleddes också ett arbete mot mobbning inom Civildepartementet. Bl a gjordes en sammanställning av goda exempel från några skolor som arbetat aktivt mot mobbning. Detta tillställdes samtliga grundskolerektorer med en uppmaning att med detta material som stöd utarbeta handlingsplaner mot mobbning. Uppdraget att fortsätta detta arbete överfördes sedan till Barnombudsmannen som arbetat mycket aktivt med frågan. Vi kristdemokrater har under denna riksdagsperiod efterlyst initiativ från regeringen när det gäller ytterligare åtgärder mot mobbning. Förtydligad lagstiftning är en del av detta och vi ställer oss därför bakom de förslag som nu föreligger. Med utgångspunkt från att så många elever utsätts för mobbning år efter år utan att någon lyckas få stopp på det anser vi att en bestämmelse också borde införas som innebär att elev(er) som vid upprepade tillfällen mobbat en annan elev bör förflyttas till en annan skola. Idag är det den mobbade som tvingas byta skola för att komma ifrån sina plågoandar.
För att uppnå en kvalitetssäkring av arbetsmiljön i skolan föreslår regeringen att Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta kommentarmaterial om hur man lokalt, i kommuner och skolor, kan arbeta med värdegrundsfrågor. Detta är något som vi kristdemokrater tidigare efterlyst och därför välkomnar. Många lärare känner sig osäkra på hur de värden som beskrivs i skolans värdegrund ska tolkas och omsättas i det vardagliga arbetet. Goda exempel bör därför spridas och fortbildningsinsatser med inriktning på arbetet med skolans värdegrund genomföras.
Sedan de nya timplanerna infördes har ingen samlad översyn gjorts av vilka konsekvenser förändringarna lett till. En utbredd inställning finns dock att timplanerna i för hög grad styr verksamheten. Nu säger regeringen att skolornas möjlighet att tillämpa timplanen mer flexibelt bör underlättas. Samtidigt införs en ny detaljreglering av vissa ämnen. Detta ger motstridiga signaler.
Regeringen föreslår att antalet timmar i ämnen, ämnesgrupper, språkval och elevens val får minskas med 20 % mot tidigare 15 % för att användas till skolans fria val. Tid får tas från samtliga ämnen inklusive svenska, matematik och engelska. Detta är betänkligt eftersom flera undersökningar pekar på att många elever snarare behöver mer tid i dessa ämnen för att klara övergången till gymnasiet. Visserligen betonar regeringen att den minsta garanterade undervisningstiden är ett golv och inte ett tak, men eftersom inga nya resurser anslås överlåts till kommunerna att stå för kostnaden om antalet timmar utökas.
De praktisk-estetiska ämnena är en viktig del av helheten i skolan. Att få använda alla sinnen stimulerar en god inlärning. Även de teoretiskt inriktade ämnena vinner på detta. Regeringen anser att ämnena slöjd och idrott fick för få timmar i samband med läroplansreformen och förslår en utökning med 48 respektive 40 timmar. Ingenting sägs däremot om hemkunskapens ställning i regeringens förslag. Ur jämställdhets- och folkhälsosynpunkt är det ett väl så viktigt ämne som enligt vår mening behandlas alldeles för styvmoderligt. En utökning av antalet timmar för hemkunskap skulle också kunna innebära att familj- och barnkunskap kunde inrymmas i ämnet. Vi tillstyrker regeringens förslag om en utökning av antalet timmar för idrott och slöjd men anser samtidigt att när en ytterligare detaljreglering av timplanen för de praktisk-estetiska ämnena nu görs borde den också ha innefattat en utökning av antalet hemkunskapstimmar.
För att möjliggöra en utökning av antalet timmar i de praktisk-estetiska ämnena samtidigt som det lokala jämkningsutrymmet utökas anser vi att det totala antalet timmar måste utökas. Annars föreligger en stor risk för att vissa ämnen hamnar i strykklass och att eleverna inte får tillräcklig tid att befästa baskunskaperna ordentligt inför övergången till gymnasiet. Vi anser därför att regeringen bör göra en total översyn av timplanerna och återkomma till riksdagen med ett förslag som beaktar helheten.
Idag erbjuder samtliga landets kommuner avgiftsfria skolmåltider i grundskolan. Så har det varit under mycket lång tid. Den ekonomiska situationen har däremot tvingat några kommuner att ta ut avgift för skolmåltiden i gymnasieskolan. För att komma tillrätta med det problem som anses föreligga föreslår regeringen en lagstiftning om ”kostnadsfria” skolmåltider i grundskolan men vidtar inga åtgärder när det gäller gymnasieskolan. Var finns logiken?
Vi kristdemokrater delar uppfattningen att det är viktigt att eleverna får en näringsriktig måltid under skoldagen. Många kommer till skolan utan att ha fått ordentlig frukost och det är inte längre lika vanligt att familjen äter en lagad middag på kvällen. Landets kommuner har uppenbarligen också insett värdet av skolluncherna eftersom de erbjuder avgiftsfri skollunch i samtliga grundskolor trots att det inte är obligatoriskt. Vi motsätter oss inte regeringens förslag men ser det samtidigt som ett slag i luften och en onödig knäpp på näsan för kommunerna. Det finns också en risk att lagregleringen om obligatorium i grundskolan uppfattas som att regeringen anser det naturligt med avgifter för skolmåltider på gymnasieskolan. Det var väl knappast tanken.
Regeringen vill att kommunen skall ha hand om tillståndsgivningen för enskild förskola, förskoleklass, integrerad skolbarnsomsorg eller fritidshem. Idag ger kommunen tillstånd för enskild förskola medan Skolverket ger tillstånd för fristående skolor. När nu sexårsverksamheten blir en egen skolform, förskoleklass, kan den uppdelade tillståndsgivningen komma att leda till problem för de fristående skolorna. Om Skolverket har gett en fristående skola tillstånd för grundskoleverksamhet och kommunen sedan inte ger skolan tillstånd och bidrag till förskoleklass eller integrerad skolbarnsomsorg kan det innebära att föräldrar som vill ha sina barn i förskoleklass av den anledningen inte kan välja den fristående skolan. Det är inte särskilt barnvänligt att låta barnen gå ett år i kommunal förskoleklass för att sedan flytta det till en fristående skola. Detta kan alltså bli ett sätt för kommunen att snäva in de fristående skolornas verksamhet. Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag och anser att Skolverket skall svara för både tillståndsgivning och tillsyn av de fristående skolornas förskoleklasser.
Den praxis som har börjat utvecklas i kommunerna när det gäller sexårsverksamheten innebär att grundskollärare, förskollärare och fritidspedagoger bildar arbetslag som gemensamt svarar för verksamheten. Även barnskötare, fritidsledare och elevassistenter ingår ofta i arbetslaget. De kommuner som prövat denna modell har positiva erfarenheter. Det som krävs är gemensam fortbildning för de olika yrkeskategorierna tillsammans som leder fram till en samlad grundsyn och vilja att förena de olika inriktningar som respektive tidigare utbildningar står för.
När nu regeringen vill gå ett steg längre och ge en allmän rätt för förskollärare och fritidspedagoger att undervisa i grundskolan finns det skäl att inta en mer avvaktande hållning. Vi vet att det kommer att råda brist på utbildade lärare inom de närmaste åren. Dels därför att barnkullarna blir större, dels på grund av stora pensionsavgångar. Att åtgärda det problemet genom att i stor omfattning låta personer som inte har lärarutbildning ta över undervisningen är ingen bra lösning. När den möjligheten finns är det naturligtvis frestande för hårt pressade kommuner att ta till den både därför att det är billigare och därför att dessa personalkategorier finns tillgängliga. Vi anser att det är viktigt att de olika lärarkategorierna och även omsorgspersonal med pedagogisk utbildning får behålla sin yrkeskompetens och identitet. De ska komplettera varandra utifrån sina olika kompetenser inte ta över varandras roller.
Regeringen föreslår att Statens skolverk från och med den 1 januari 1998 får överta ansvaret för barnomsorgen. I och med det upphör Socialstyrelsens och länsstyrelsernas ansvar för verksamheten. Denna förändring är i och för sig i konsekvens med att barnomsorgsfrågor nu handhas av Utbildningsdepartementet. Vi reagerar dock mot regeringens sätt att genomföra stora förändringar på ett sätt som innebär att riksdagen bara kan ta ställning till delarna i förslaget utan att ha hela bilden. Vi anser att regeringen borde ha avvaktat förslagen från BOSK (Barnomsorg och skolakommittén) och remissyttrandena på dessa. Det finns en rad frågetecken som behöver rätas ut innan riksdagen tar ställning. Den speciella kompetens som berör den sociala delen inom barnomsorgen och som utvecklats på Socialstyrelsen och inom de sociala enheterna vid länsstyrelserna finns till exempel inte omedelbart tillgänglig på Skolverket. I avvaktan på BOSK:s förslag yrkar vi avslag på denna del av propositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdegrunden i det gemensamma måldokumentet för förskola och skola,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare lagreglering när det gäller stöd för det lokala arbetet mot mobbning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om timplanejustering när det gäller hemkunskapen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en total översyn av timplanerna i grundskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsfria skolmåltider i grundskolan,
att riksdagen avslår regeringens förslag om kommunal tillståndsgivning och tillsyn av de fristående skolornas förskoleklasser,
att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen avslår regeringens förslag att Statens skolverk får ta över ansvaret för barnomsorgen från Socialstyrelsen och länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1998.
|
Inger Davidson (kd) |
|
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
Åke Carnerö (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |