Den svenska grundskolan ger många möjligheter: till personlig utveckling; till social utjämning; till demokratisk fostran och till befrielse. Grundskolan, i sin funktion som en skola för alla, innehåller fröet till ett samhälle som ger alla människor, oavsett social, ekonomisk eller etnisk bakgrund, samma möjligheter i livet.
Den är dock också behäftad med ett antal problem i sin nuvarande form. För många människor blir grundskolan, istället för ett ljuvt minne och en bra start i livet, en social boja att bära med sig genom livet. Det är i grundskolan stämplingen sker, här sorteras mellan dumma och duktiga, mellan lyckade och misslyckade.
Det finns naturligtvis många skäl till att denna stämpling sker. Till vissa delar beror det sannolikt på traditioner och arv från det gamla klassamhällets skola. I viss utsträckning är det naturligtvis så att skolan speglar samhället – konkurrensen och utslagningen i samhället återfinns också i skolans värld.
Vid en närmare studie visar det sig vara grundskolans sista tre år, det s.k. högstadiet, som är källan till de flesta problemen. Under grundskolans inledande sex år tillåts inlärningen påfallande ofta vara rolig och intressant, eleven tillåts söka kunskapen och nyfikenheten får vara kunskapens drivkraft. Problembaserad inlärning och flexibla arbetsformer gör att eleven kan sättas i centrum.
Vid den ofta även fysiska övergången till de tre avslutande åren förändras förutsättningarna avgörande. Inlärningen tenderar att bli mer centrerad till enkelt mätbara fakta, arbetsformerna tenderar att anpassas efter behovet av kontroll och eleverna bemöts allt som oftast som en förhållandevis enhetlig massa.
I detta sammanhang måste man konstatera att betygen är en stor bov i dramat. Det är betygen som styr utbildningen bort från kreativt kunskapssökande mot en enkelt mätbar undervisning. Det är betygen som bevisar att vissa är dumma eller misslyckade, medan andra framstår som lyckade och duktiga. Det är också lätt att visa hur betygen, även i fallet med de nya kunskapsrelaterade betygen, följer det socioekonomiska mönstret i staden. Rika barn får höga betyg och gott självförtroende. Fattiga barn får motsatsen.
Om karaktären på det s.k. högstadiet skall kunna förändras måste betygens inverkan på eleverna och på undervisningen minskas. En utveckling mot en fri dimensionering av gymnasieskolan, vore önskvärd. På sikt torde betygens avskaffande vara en nödvändig målsättning.
Vidare krävs en förändring av kårandan och kulturen i grundskolans högstadium. För att ge möjlighet till detta måste mer reurser satsas på vidareutbildning i metodik av lärare, och resurser måste tillföras kommunerna för genomförandet av lärarkonferenser där nya kulturer kan odlas och gamla vädras ut.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformerat grundskoleväsende.
|
Anders Ygeman (s) |
|
|
Lars U Granberg (s) |
Martin Nilsson (s) |