De fristående skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. De utgör ett viktigt inslag i den öppenhet och valfrihet som ska känneteckna skolväsendet. Rätten att välja skola, såväl mellan kommunala skolor som mellan kommunala och fristående skolor, ska vara en självklarhet för den enskilde eleven. De fristående skolorna utgör i dag för många elever ett värdefullt alternativ till de kommunala skolorna. Genom det ökade antalet fristående skolor och den mångfald dessa representerar, ökar elevernas och föräldrarnas valmöjligheter och därmed förutsättningarna att få sina behov och önskemål tillgodosedda.
De fristående skolorna har också stor betydelse för skolväsendet som helhet. Det faktum att de fristående skolorna verkar under friare former gör att nya pedagogiska metoder och arbetssätt lättare kan prövas. Därigenom kan värdefulla erfarenheter och lärdomar från de fristående skolorna även komma de kommunala skolorna och deras elever till del. Dessa skolor har också inneburit ett framsteg för språkliga minoriteter t.ex. genom de finskspråkliga skolorna. Centerpartiet slår vakt om detta.
Under våren 1995 medverkade Centerpartiet tillsammans med Socialdemokraterna till ett riksdagsbeslut om villkoren för de fristående skolorna. Beslutet innebar bl a att fristående skolor som godkänts också skulle erhålla bidrag från kommunerna med en garanterad lägsta ersättningsnivå. Beslutet innebar också att skolorna utöver denna nivå fick rätt till olika tilläggsbidrag, bl a för elever med behov av särskilt stöd och för skolhälsovård.
Våren 1996 lade regeringen fram en proposition, 1995/96:200, som innebar en rad försämringar för de fristående skolorna. Riksdagens vänstermajoritet stödde regeringens förslag, som idag är lagfästa regler för de fristående skolornas villkor. Centerpartiet var – och är – djupt kritiskt till regeringens och vänstermajoritetens agerande, eftersom det på en rad punkter innebar allvarliga principiella problem för de fristående skolorna. Våra farhågor har dessvärre blivit besannade.
Regeringen har satt igång ett arbete för att utvärdera den nya lagens effekter. Centerpartiet anser att bristerna redan nu visat sig så uppenbara, att en del förändringar måste göras utan att utvärderingen avvaktas i sin helhet. I den här motionen aktualiserar vi de förslag vi anser bör genomföras redan nu. I övrigt kan ytterligare förändringar behöva göras när utvärderingen är helt avslutad.
Det har visat sig att många kommuner nu tar chansen, med hänvisning till den nya friskolelagen, att försöka stoppa fristående skolor. En kommun kan idag, med de nya reglerna, säga nej till etablering av en ny bidragsberättigad fristående skola, ifall den anses medföra ”påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där skolan är belägen”. En genomgång som tidningen Kommunaktuellt gjort visar att 150 ansökningar om att starta fristående skolor hösten 1998 har sänts till Skolverket. Nästan hälften, 30 av 69, av kommunernas remissvar om nya friskolor är dock negativa. Detta medför att föräldrars och elevers rätt att välja skola i många fall riskerar att sättas ur spel.
Det är framförallt byskolor och islamska skolor som motarbetas. Flera kommuner försöker att hindra att föräldrarna ska ta över nedläggningshotade byskolor. Detta samtidigt som Glesbygdsverket och Kommunförbundet försöker hitta ett sätt att rädda dem. Det finns också kommuner som motsätter sig friskolor av ideologiska skäl. Sju skolor med islamisk eller arabisk inriktning har fått nej av kommuner med motiveringen att de skulle motverka kommunernas arbete med att integrera flyktingar. Detta trots att en kommun endast får neka en fristående skola om de kan visa att skolan ”medför påtagliga negativa följder” ur ett ekonomiskt eller organisatoriskt perspektiv. Enligt en rapport från Skolverket tyder ingenting på att elever som går i religiöst, etniskt eller språkligt inriktade friskolor automatiskt skulle få svårare än andra att integreras i det svenska samhället.
Centerpartiet anser att skolor som blivit godkända ska ha rätt till offentlig finansiering. Godkännandet av en fristående skola ska göras utifrån skolans förmåga att uppfylla viktiga kvalitetskrav. Det är inte rimligt att kommunerna ska kunna åberopa ekonomiska svårigheter som skäl för att inte bevilja något bidrag. Möjligheten att välja skola ska inte vara avhängig av kommunens ekonomi. Det är fel att bedöma fristående skolors verksamhet utifrån konsekvenserna för kommunala skolor, eftersom det svenska skolväsendet enligt skollagen omfattar även fristående skolor.
Riksdagsbeslutet 1996 innebar också att bidrag ska kunna upphävas om förutsättningarna för godkännandet kraftigt förändras. Om skolans elevantal väsentligt överskrider det antal som i ansökan angivits för fullt utbyggd verksamhet, kan det finnas anledning för Skolverket att återkalla rätten till bidrag. Lägeskommunen ska kunna åberopa att förändringarna leder till ”påtagliga negativa följder”.
Enligt Centerpartiets uppfattning är det inte heller rimligt att en kommun ska kunna stoppa elever från att välja en fristående skola under förevändning att dessa inte ryms inom den prognos som skolan lämnat. Det finns hela tiden uppenbara risker att prognoser slår fel. En för låg prognos skulle hindra skolans möjligheter att ta emot elever, medan en för hög prognos kan leda till att lägeskommunen hävdar att etableringen skulle få negativa konsekvenser för kommunens skolorganisation och därmed utgöra skäl till att neka bidrag.
Centerpartiet anser således att den nya lagstiftningen inneburit allvarliga principiella problem. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till ny lagstiftning vad gäller godkännandet av en fristående skola samt vad gäller rätten för Skolverket att återkalla bidrag. Detta bör ges regeringen till känna.
Riksdagsbeslutet 1996 innebar att den lägsta garanterade ersättningsnivån avskaffades för de fristående skolorna.
Regeringen skrev i sin proposition 1995/96:200: ”De kommunala skolorna är i det moderna skolväsendet självständiga enheter med stor frihet under eget ansvar. De kan sägas konkurrera med varandra och med fristående skolor. Denna konkurrens i förening med den valfrihet som finns i dag är en stimulans för skolans utveckling.”
Regeringen betraktar alltså både kommunala skolor och fristående skolor som konkurrenter till varandra. Det kan inte vara rimligt att kommunen, som huvudman för den ena konkurrenten, ensidigt ska avgöra bidragsnivåerna för den andra konkurrenten, d.v.s den fristående skolan. Det borde ur den synpunkten vara självklart att komplettera den föreslagna lagstiftningen med en lägsta garanterad ersättningsnivå från kommunerna.
Centerpartiet vill stärka principen om likvärdiga villkor för fristående skolor genom att återinföra en lägsta garanterad ersättningsnivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Av samma skäl avvisar vi propåer om att flytta hela ansvaret för finansieringen av grundskolan till staten, s.k nationell skolpeng. Det skulle riskera att leda till kraftig centralisering och på sikt förstatligande av hela grundskolan. Centerpartiet fullföljer konsekvent den linje som inleddes under fyrpartiregeringens tid, som innebär att kommunalt finansieringsansvar för grundskolan ska kombineras med en lägsta garanterad ersättningsnivå för de fristående skolorna.
Riksdagsbeslutet 1995 innebar att fristående skolorna var berättigade att få bidrag som bl.a. grundades på om man tog emot elever med behov av särskilt stöd. Kommunerna skulle beakta detta om de fristående skolorna tog emot elever med funktionshinder, elever som behöver stödundervisning, undervisning i hemspråk eller elever som behöver undervisning i svenska som andra språk.
Riksdagens vänstermajoritet beslutade 1996 tvärtom att en fristående skola inte ska vara skyldig att ta emot en elev, om mottagandet medför betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för skolan. I konsekvens med detta förslag anser också regeringen att en kommun inte ska vara skyldig att lämna bidrag för särskilt stöd, om eleven har ett omfattande behov av särskilt stöd och detta skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för skolan.
Centerpartiet anser att de fristående skolorna liksom de kommunala måste vara förpliktade att erbjuda utbildning på lika villkor för alla elever, även elever som kräver extra ekonomiska resurser som t.ex. funktionshindrade barn. Barn med funktionsnedsättning ska ha samma möjlighet att ta del av de fristående skolorna. De fristående skolorna måste kunna verka under sådana förutsättningar utan att leda till inslag av segregation. Reglerna bör utgå från riksdagsbeslutet 1995. Detta bör ges regeringen till känna.
Vad gäller frågan om skolskjutsar anser Centerpartiet att likvärdiga villkor även bör gälla fristående skolor i jämförelse med kommunala skolor. En elev som har gått i en kommunal skola och varit berättigad till skolskjuts kan i och med att eleven börjar en fristående skola bli av med den möjligheten. Vi anser att det måste finnas samma möjlighet för elever i fristående skolor att få tillgång till skolskjuts som för elever i kommunala skolor.
Vad som ovan anförts angående skolskjuts bör ges regeringen till känna.
Idag skall en fristående skola omfatta minst 20 elever för att bli godkänd och att avsteg endast skall göras då särskilda skäl föreligger. Centerpartiet anser att det kan få olyckliga konsekvenser om ett visst elevantal fastställs som en norm med små möjligheter till undantag. De skolor som främst berörs av denna förändring är skolor i glesbygden, skolor under uppbyggnad och skolor som tillfälligt råkar ut för ett minskat elevunderlag. För dessa skolor kan denna regel vid en alltför strikt tillämpning komma att innebära stora problem. Vi anser det onödigt med en reglering av den form regeringen föreslår. I stället bör lagstiftningen utgå från den definition av vad som är att betrakta som en skola som redan tillämpas, som framgår ur propositionen 1982/83:1 om skolor med enskild huvudman.
I själva ordet skola ligger att det är frågan om verksamhet för undervisning av elever i grupp. Verksamheten måste vara inställd på viss varaktighet och får inte vara av bara tillfällig karaktär. Den måste vara inriktad på gruppundervisning men behöver inte nödvändigtvis genomgående och vid varje tidpunkt bedrivas på detta sätt. Undervisning som någon anordnar enbart för barn som står under hans eller hennes vårdnad kan inte räknas som skola. Det måste vara fråga om verksamhet som innebär att anordnaren gentemot utomstående åtar sig tillhandahålla undervisning.
Centerpartiet anser att bestämmelserna om en strikt reglering som fastställer en miniminivå bör utgå ur lagstiftningen och istället bör ovanstående definition vara tillräcklig för att Skolverket ska kunna fatta beslut om verksamheten är att betrakta som skola. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny lagstiftning vad gäller godkännandet av en fristående skola samt vad gäller rätten för Skolverket att återkalla bidrag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra en lägsta garanterad ersättningsnivå för de fristående skolorna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elever med behov av särskilt stöd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolskjuts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en fristående skola inte skall ha ett lägsta antal elever för att bli godkänd.
|
Andreas Carlgren (c) |
|
|
Marianne Andersson (c) |
Marie Wilén (c) |
|
Sivert Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Erik Arthur Egervärn (c) |