Centerpartiets utbildningspolitik tar sin utgångspunkt i ett humanistiskt bildningsideal; genom bildning växer människan till något hon tidigare inte var och nya möjligheter öppnas. Vi är övertygade om att detta gäller för alla människor. Alla kan tillgodogöra sig nya kunskaper. Vi vägrar acceptera en skola där vissa elever döms ut som ”inte godkända”, eller där vi sänker ambitionsnivån för alla. Vi kan klara detta, men det förutsätter att vi anpassar skolan efter eleverna och inte försöker anpassa eleverna efter skolan.
Vi måste därför höja ambitionsnivån för skolan. Målet måste vara en skola i världsklass, där alla elever dessutom har godkända kunskaper. Centerpartiet avvisar såväl synsättet att en stor grupp elever inte kan klara skolan som tankar på att släta ut kraven i skolan i jämlikhetens namn. Skolans mål måste formuleras klart och tydligt: alla ska nå upp till de kunskaper de som medborgare behöver och som lägger en grund för ett livslångt lärande.
Centerpartiet välkomnar att läroplanen för det obligatoriska skolväsendet nu utvidgas till att omfatta även förskoleklassen. Detta förtydligar att hela skoltiden, från sex års ålder, ska ses som en helhet. Vi menar dock att tiden är mogen att ta ytterligare steg och tidigarelägga skolstarten genom att föra förskoleklassen till det obligatoriska skolväsendet.
Det livslånga lärandet fordrar en annan syn på vad lärande är och på hur barn lär. Numera vet vi att barn lär och utvecklas redan när livet börjar, lärandet börjar inte när barnet fyller sju år.
I vår motion 1996/97:Ub233 menade vi att det gemensamma måldokument för förskola, barnomsorg och den del av förskolan som berörde sexåringarna som då var under utarbetande borde leda till genomförande av en tioårig grundskola. Det är med besvikelse vi konstaterar att regeringen i propositionen fortfarande undviker att hantera frågan.
Genom att integrera förskoleklassen i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet mellan skola och förskola. Förskolans arbetssätt kommer grundskolan till del och grundskolan kan möta eleverna ett år tidigare. En enda skolform där barnens behov av omsorg och utveckling får växa fram utan strikt ålderstänkande är bra för alla barn men kanske mest för barn som har det svårt och inte klarar dagens skolarbete.
Centerpartiets bedömning är att en tioårig grundskola inte är kostnadsgenererande. En utveckling av verksamheten i skolan, som bygger på en helhetssyn på barnet, leder till ett rationellare resursutnyttjande. Det finns redan idag kommuner som integrerat nästan alla sexåringar i skolan. Enligt Kommunförbundet finns det dessutom kommuner som bedömer att de kan klara en utbyggnad genom att töja på nuvarande resurser.
Centerpartiet anser alltså att det inte längre finns skäl att skilja på sexårsverksamheten och det obligatoriska skolväsendet. I det arbete som kommer att ske med en översyn av skollagen måste en utgångspunkt vara att förskoleklassen integreras i det obligatoriska skolväsendet. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet instämmer i att skollagen behöver en kraftig översyn. Utgångspunkterna ska vara tydliga krav på att alla ska bli minst godkända, lokalt självstyre av skolorna och effektiv utvärdering. Så kan vi lägga grunden till en skola i världsklass.
Kravet att ge elever med svårigheter i skolan särskilt stöd finns redan idag fastslaget i skollagen. Vi menar att detta inte är tillräckligt. Skolans åtagande att förmedla sådan undervisning att alla blir godkända måste förtydligas i lagstiftningen.
Ett humanistiskt förhållningssätt till bildning innebär också en tro på varje människas inneboende förmåga. Alla barn vill lära och alla barn kan uppnå godkända kunskaper, men de lär på olika sätt och skolan måste finna vägar att tillvarata barnens olika begåvning.
Vi vill föra decentraliseringen av skolan ett steg längre. Kommunaliseringen av skolan innebar en gigantisk decentralisering av ansvar och befogenheter. En tanke var dock att besluten i stor utsträckning skulle delegeras vidare ut på de enskilda skolorna.
En ny skollag bör förtydliga detta genom ökade befogenheter för enskilda skolor – rektorer och lärare – att utforma undervisningen och skolformerna. Kommunerna bör i första hand ha en utvärderande/uppföljande roll.
Rektorn för skolan har det yttersta ansvaret för att klara att målet att alla elever ska ha godkända kunskaper uppfylls. Flera gånger har rektorer tvingats bort p.g.a. budgetmål, men inte om de misslyckats med kunskapsmålet. Vi vill att rektorn och skolledningen ska ges ett tydligt ansvar för att alla elever uppnår ett godkänt resultat innan de lämnar skolan. En rektor som, trots tillräckliga resurser, misslyckas med att uppnå detta mål måste också kunna bytas ut.
En möjlighet är att detta ansvar förtydligas i ett kontrakt med kommunen, som reglerar såväl resurser som vilka mål rektorn ska uppnå.
En decentraliserad skola ställer större krav på ständig utvärdering, såväl nationellt som lokalt. I klassrumssituationer har lärare alltid utvärderat sig själva. Denna kunskap är värdefull och bör tas till vara i skolans egna utvärderingar.
Dessutom måste det finnas en regelbunden utvärdering för hela skolan, där skolledning, lärare, elever och föräldrar samverkar för att se vad som fungerar och hur man kan förbättra det som inte fungerar i undervisningen.
Kommunen har huvudansvaret för utvärdering av de egna skolorna. Här behövs ett medvetet arbete med att utveckla instrument av hög kvalitet för att mäta framgång. Kommunen måste klargöra att skolor som inte når upp till uppsatta mål kommer att stängas, få en ny ledning eller läggas ut på entreprenad. Det måste finnas en öppenhet för att pröva nya former om en skola misslyckats.
Nationella jämförelser mellan skolor, inte bara mellan kommuner, bör göras. Offentliga utvärderingar av skolors framgångar kan verka som effektiva incitament för förbättring i skolan. Vi menar att de nationella jämförelserna bör göras genom ett nationellt kvalitetsvärderingsinstitut med uppgift att finna bra metoder för kvalitetsutvärdering och att producera nationella jämförelsedata.
Självfallet behövs också en myndighetsfunktion genom Skolverket. Kommuner som inte lever upp till målen genom att rätta till brister i skolan eller som inte bedriver en kontinuerlig utvärdering av den egna skolverksamheten måste kunna åläggas att förbättra sig under hot av att drabbas av sanktioner. I värsta fall bör det vara möjligt för en central myndighet att ta över styrningen eller t.o.m. stänga en skola.
Kunniga, engagerade och skickliga lärare är nyckeln till en skola i världsklass. Lärare som förmår inspirera barnen och göra dem nyfikna på kunskap kan lyfta alla barn till oanade höjder. Bra lärare ska ha allt stöd vi kan ge dem. Samtidigt innebär lärarnas nyckelroll för skolan att de också har ett särskilt ansvar för hur eleverna lyckas.
Centerpartiet anser därför att lärarnas professionella roll bör stärkas. Detta innebär att lärarnas yrkesidentitet också bör ses över i skollagen. Beslut om pedagogik och metodik bör i stor utsträckning delegeras till de enskilda lärarna. Det är viktigt att de får förtroende att utforma undervisningen så som de anser bäst.
Sedan 1997 finns möjligheten att inrätta lokala styrelser med föräldra-/elevmajoritet. Vi anser att det är viktigt att i skollagen även ge lärarna vidgade möjligheter till inflytande. Vi anser att de lokala styrelserna bör permanentas. När så sker måste också en översyn göras över vilka beslut de förfogar över och deras ansvar avgränsas tydligt. Lärarnas och skolledningarnas professionalism och integritet måste respekteras. En fungerande relation mellan lokala styrelser och lärare förutsätter att deras respektive roller är klart definierade.
Som framgått av vad vi ovan skrivit anser vi att bl.a. följande punkter bör ligga till grund för arbetet med en ny skollag:
Utgå från att skolans åtagande inte upphör förrän eleven fått godkända kunskaper
Stärka skolornas självstyre
Klargöra skolledningens befogenheter och ansvar inom ramen för ökad decentralisering från kommunen till skolan och inom skolan
Ställa krav på utvärdering nationellt och kommunalt
Skapa starkare möjligheter för lärarnas inflytande när det gäller skolans pedagogik och lärande.
Ovanstående punkter bör därför vara grundläggande i den översyn av skollagen regeringen avser att initiera. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Genom Lpo 94, som Centerpartiet medverkade till i regeringsställning, fick skolan en tydlig målstyrning genom att läroplanen angav kunskapsmål i stället för detaljstyrning. I propositionen (1992/93:220) konstaterade regeringen att de senaste åren inneburit ”att statens styrning genom timplaner har minskat. I stället för detaljerade föreskrifter om hur tiden i skolan skall fördelas och rubriceras, handlar den statliga styrningen om att definiera kunskapsinnehåll och att utvärdera att skolväsendet lyckas i sitt uppdrag. I denna proposition tas ytterligare steg i denna riktning.” Vi menar att det nu är dags att ta ytterligare steg för att sätta kunskapen, inte tiden, i centrum.
I stället för att, som idag, skicka ut elever utan betyg i ett eller flera ämnen måste skolan ha ett åtagande att följa eleven till dess att hon/han uppnått målen för skolgången. Samtidigt måste vi vara öppna för att vissa elever snabbt uppnår målen och riskerar att uppleva skolan som ointressant förvaring. Dessa elever måste också ha en frihet att avsluta skolan och gå vidare i sin utbildning. Katrineholms kommun kan i detta sammanhang tjäna som ett exempel. Där undersöker man om niondeklassare som anses ha uppnått grundskolans krav kan lämna skolan en termin tidigare. Dessa kommer i så fall att beredas plats på gymnasiet redan under vårterminen.
Flexibilitet vad gäller såväl skolstart som tiden för skolans avslutande skulle medge att hänsyn togs till varje individuell elevs förutsättningar. När eleven är mogen att börja skolan, vanligen vid sex års ålder, börjar hon/han i förskoleklassen. Hur länge varje elev ska vara kvar i skolan avgörs därefter individuellt. Riktvärdet bör, enligt vår uppfattning, vara tio års grundskola.
Genom integration av sexårsverksamheten i skolgången anser vi alltså att riktvärdet för längden på skolgången bör vara totalt tio år med skolstart vid sex års ålder. Tiden elever går i skolan måste dock kunna variera och bli såväl kortare som längre. Det viktiga är att eleven uppnått godkända kunskaper, inte hur länge hon/han gått i skolan. Det är inte säkert att fortare alltid är bättre. Ibland kan det vara tvärtom.
Regeringen bör ges i uppdrag att till riksdagen återkomma med förslag till sådan förändring av skollagen att skoltiden blir flexibel, i enlighet med vad ovan anförts.
Centerpartiet vill gradvis avskaffa dagens timplan. Timplanen bidrar till att konservera undervisningsformer och att försvåra ämnesövergripande undervisning. Dessutom står en fastställd timplan i motsatsförhållande till en målstyrd skola. Vi delar alltså inte regeringens uppfattning att en nationellt fastställd timplan värnar likvärdighet och kvalitet.
Timplanen bör därför avskaffas fortare än vad regeringens förslag om en försöksverksamhet i vissa kommuner medger. Centerpartiet ställer sig i stort sett bakom skolkommitténs slutsatser att timplanen bör avskaffas successivt. En sådan avveckling skulle kunna ske genom att i timplanen öka utrymmet för ”individuella studieplaner” som de beskrivs nedan.
En avveckling av timplanen måste motsvaras av att skolans kunskapsmål förtydligas och att målen blir utvärderingsbara. Det är av största vikt att en avveckling inte leder till sänkt kvalitet utan att utvärderings- och kvalitetsarbetet samtidigt blir bättre.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur en avveckling av timplanen bör gå till.
Genom en ökad målstyrning och ett förtydligande av kravet att alla elever i grundskolan ska få godkända kunskaper ökar också kraven på skolan att förmedla kunskaper anpassade efter varje elevs förutsättningar.
Idag finns i Grundskoleförordningen (4 kap. 1§) krav på att elever som har svårigheter i skolarbetet ska få stöd. Vi menar att detta inte är tillräckligt. Skolan bör i sitt arbete ta hänsyn till varje elevs unika förutsättningar och anpassa undervisning, studiegång och gruppindelning efter detta.
Det finns därför skäl att överväga om krav på individuella studieplaner för varje elev bör skrivas in i grundskoleförordningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integration av förskoleklassen i det obligatoriska skolväsendet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för en ny skollag,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av skollagen att skoltiden blir flexibel i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett successivt avskaffande av timplanen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuella studieplaner.
|
Andreas Carlgren (c) |
|
|
Marianne Andersson (c) |
Marie Wilén (c) |
|
Sivert Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Erik Arthur Egervärn (c) |