Hälsofrågor griper på olika sätt in i skolans och den enskilde elevens vardag. De är aktuella inom olika ämnen och kunskapsområden. Flera kunskapsområden är hälsorelaterade och förtjänar lyftas fram och beskrivas just för sin betydelse för elevens hälsa och välbefinnande. Ett av dessa kunskapsområden är sexualitet och samlevnad.
Under pubertet och adolescens förändras människor både fysiskt och psykiskt i sin förvandling från barn till vuxna. I den processen skapas frågor om såväl kroppsliga variationer som hur livet som vuxen kommer att gestalta sig. Sexualiteten blir under denna period en integrerad del av personligheten och av central roll i det identitetssökande som karakteriserar tonåren. I den förvandling som tonårstiden innebär tvivlar många ungdomar på sin förmåga och möjlighet att bli älskad och hitta en partner. Att få vara nära andra tonåringar, att tillsammans utforska sin sexualitet, blir en bekräftelse på att man duger och sexualiteten får därför en särpräglad ställning i den unga människans identitetssökande. Frågor om kön, sexualitet och relationer blir av största vikt för tonåringens självkänsla och hälsa.
Just därför är sex och samlevnadsinformation fortfarande viktigt för att ge baskunskap men kanske allra viktigast för att ge perspektiv på det massiva flöde av förenklad och ibland förljugen kunskap som når unga människor via reklam, massmedier och pornografi. En information som karakteriseras av att ha ett alltigenom vuxet perspektiv och som därigenom försvårar för tonåringen att känna igen sig och sina egna önskningar, drömmar och tillkortakommanden. Därför är det angeläget att sexualiteten speglas ur flera perspektiv.
När man pratar med tonåringar om skolans sex- och samlevnadsundervisning är många missnöjda och anser att ämnet fått alldeles för lite tid i anspråk och att informationen varit för teknisk och problematiserad. Undervisningen har oftast rört sig om biologiska generaliseringar, könssjukdomar, oönskade graviditeter och prevention. Sällan har det getts utrymme att diskutera kärlek och relation.
Detta påstående stärks nu av Gunilla Jarlbros, fil.dr. och universitetslektor i sociologi vid Lunds universitets sociologiska institution, undersökningar för Folkhälsoinstitutet, rapporterna 1997:18 och 1997:21. Där framgår att sex och samlevnad är eftersatt på flera nivåer. Varken i grundskola eller i lärarutbildningen stämmer läroplanens eller lärarutbildningens intentioner med verkligheten.
Enligt gällande läroplan skall ämnet sex och samlevnad tas upp i ämnena biologi, religion och samhällskunskap. Runt hälften av grundskolorna i Jarlbros undersökning ansåg att de hade svårt att leva upp till läroplanens intentioner och 60 procent uppgav att de inte behandlat sex och samlevnad inom ramen för religion och samhällskunskap. Vidare framgår det i undersökningen att lärarna på landets skolor prioriterar ämnet lågt bland andra ämnesövergripande frågor. Mobbning, våld, miljö, alkohol och droger var enligt undersökningen högre prioriterade. Endast 17 procent av högstadieskolorna satte sex och samlevnad först på tredje plats. Det verkar på oss som att vuxna har intentioner med unga människors liv utan att riktigt se vad ungdomarna själva efterfrågar. Naturligtvis är det svårt, för att inte säga omöjligt, att rangordna dessa viktiga ämnen som det gjorts i Jarlbros undersökning. Vi menar dock att man skall ge ungdomar utrymme att diskutera sexualitet och samlevnad, dvs. identitet och självkänsla, som möjliggör empati och minskar behovet av alkohol och droger.
Resultatet från Jarlbros undersökning på 16 av landets utbildningsorter för lärare visar att undervisningen i sex och samlevnad är i det närmaste obefintlig. Ett resultat som är giltigt även för de lärarkandidater som har utbildats i naturorienterade ämnen. Blivande grundskolelärare säger över lag att de saknat undervisningen i fråga och att de känner sig dåligt rustade att börja undervisa i hälsofrågor i allmänhet och sex och samlevnad i synnerhet. Gymnasielärare säger sig inte sakna undervisningen eftersom de inte upplever att det ingår i deras kommande arbetsuppgifter att undervisa i ämnesövergripande frågor. Problemet med ämnesövergripande frågeställningar som sex och samlevnad är att ämnet försvinner mellan olika ansvariga på en utbildningslinje eftersom det saknar ämnesstatus.
Undervisningen i skolan skall enligt nya läroplanens kursplaner vara målrelaterad. Två olika mål anges. Först anges mål att sträva mot. Den andra typen av mål att uppnå anger miniminivå för kunskaperna för femte respektive nionde skolåret.
I ämnet biologi finns inget angivet när det gäller mål att sträva mot och i ämnet religionskunskap och samhällskunskap finns inga av målen angivna.
Vidare finns det anledning att undra över varför sex och samlevnad inte finns med i ämnet svenska eftersom ämnet lämpar sig alldeles särskilt för sex och samlevnadsundervisning.
Med Jarlbros undersökning som grund kan man dra slutsatsen att den undervisning som i dag ges i sex och samlevnad runtomkring i landets skolor är traditionell och biologisk. Visserligen är det så att många skolor har en mycket bra undervisning men en stor majoritet lågprioriterar ämnet. Det kan inte vara försvarbart att slumpen skall avgöra om våra ungdomar får möjlighet att diskutera och reflektera kring sexualiteten och inte bara se den ur ett biologiskt perspektiv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsområdet sex och samlevnad.
Berit Andnor (s) |
|
Birthe Sörestedt (s) |
Elisebeht Markström (s) |
Agneta Brendt (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Eva Arvidsson (s) |
Monica Green (s) |
Inger Segelström (s) |
Gotab, Stockholm 1997