I propositionen föreslås att läroplanen (Lpo 94) skall gälla för det obligatoriska skolväsendet och förskoleklassen. Den skall tillämpas av fritidshemmet. Läroplanens struktur och inriktning skall i huvudsak bestå.
Vidare föreslår regeringen en försöksverksamhet med avskaffad timplan i ett begränsat antal kommuner och regeringen avser att inleda en översyn av skollagstiftningen. Dessutom föreslås vissa ändringar avseende behörighet till nationella och specialutformade program i gymnasieskolan.
Det ökade utrymmet för lokala bedömningar vad avser skolverksamhetens utformning och organisation samt införandet av flexibel skolstart har bidragit till att olika modeller för de yngre barnens skolförberedande verksamhet och första skolår utvecklats i kommunerna. Denna utveckling är positiv och en del av den förnyelse vad avser de yngre barnens utbildning som är nödvändig. Samhällets förändringar, kunskapers ökade betydelse och insikterna om betydelsen av att tillvarata barns inlärningsförmåga tidigt är några skäl till att Moderaterna bl a förordar skolstart vid 6 års ålder.
Riksdagen har emellertid nyligen beslutat att istället inrätta förskoleklasser som egen skolform. Vi menar att det ligger i linje med vår uppfattning att mål och riktlinjer för den verksamhet som avser 6-åringarna införlivas i läroplanen.
De senaste årens större skolreformer har syftat till att decentralisera ansvaret för skolan. Den ansvarsfördelning mellan stat och kommun där staten anger målen för verksamheterna, medan frågor som rör genomförandet hanteras lokalt, måste utvecklas. Vi menar att det är angeläget att decentraliseringen inte gör halt vid kommungränsen, utan att beslut om verksamhetens organisation och uppläggning så långt som möjligt avgörs på den enskilda skolan.
Lärarrollen har som regeringen påpekar förändrats över tiden. Den översyn av lärarutbildningen som pågår är därför betydelsefull och bristerna vad avser möjligheter för lärares fortbildning allvarliga. Därtill kommer det allmänna missnöje med arbetssituationen och inställningen till läraryrket som artikuleras från många håll och som riskerar att skapa stora svårigheter att klara lärarförsörjningen i framtiden.
De insatser som krävs för att vända denna utveckling är av många olika slag. Vi menar att en viktig sak är att fästa tilltro till och respektera lärares och annan skolpersonals professionella kompetens. Utrymmet för pedagogiska bedömningar anpassade efter varje skolas lokala förutsättningar och idéer måste vara stort. En sådan ansats måste även framgent genomsyra läroplanen. Skolan skall inte vara arena för politiskt mode vad avser undervisningens uppläggning och genomförande, utan måste ges utrymme att finna sina egna vägar för att nå uppsatta kunskaps- och verksamhetsmål.
Socialdemokratisk familjepolitik har under många år inriktats på att minska föräldrars valfrihet. Den förda familjepolitiken är ett uttryck för detta. En logisk konsekvens av den socialdemokratiska inställningen är att det är angeläget att alla barn inordnas i kollektiv verksamhet tidigt.
Vi har en annan grundinställning. Föräldrarna har huvudansvaret för sina barn. Respekten för varje individ och för familjerna gör det nödvändigt att eftersträva variation och mångfald när det gäller barnomsorgen. Familjepolitiken skall skapa förutsättningar för föräldrar att ordna barnomsorgen på ett för barnen och familjerna bra vis. Vi är övertygade om att föräldrar i den bedömningen väger in också det enskilda barnets behov och förutsättningar för lärande. Vi är övertygade om att beslut som om än indirekt tar ifrån föräldrarna ansvaret för barnen under förskoletiden och efter skoldagens slut i sin förlängning skapar problem, eftersom institutioner aldrig kan ersätta föräldrars kunskap och engagemang för barnen.
Den obligatoriska grundskolan tillförsäkrar varje barn rätt till grundläggande utbildning. Därtill innebär den en skyldighet för föräldrar att skicka sina barn till skolan. Grundskolan är till för att ge varje individ bättre möjligheter att skaffa sig gedigna kunskaper, men är också ett sätt för samhället att förmedla kultur och kunskaper från en generation till en annan och lägga grunden till den kunskapsutveckling som är nödvändig för samhällets fortbestånd och utveckling.
Den principiella skillnad som gäller vad avser frivillighet kontra obligatorium måste respekteras. Det ställer stora och inte helt enkla krav på utformningen av regelverken. Vi menar att samverkan mellan barnomsorg och skola skall underlättas eftersom det ger många fördelar, men det förutsätter också utrymme för alternativ och föräldrars självständiga beslut vad avser barnomsorgen. Det är därför riktigt att regeringen inte föreslår att läroplanen skall gälla skolbarnsomsorg, men väl tillämpas.
Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att utforma allmänna råd för fritidshem. Vi ifrågasätter om Skolverket har den kompetens som behövs och om det är en nationell angelägenhet att utarbeta råd för hur barn skall ”utveckla egna intressen och få kontakter med fritids-, kultur- och föreningslivet”. Hur verksamheten på fritidshemmen bäst utformas, utöver sådan verksamhet som sker i samverkan med skolan, borde få avgöras av barn, personal och föräldrar.
Den nu gällande timplanen innebär relativt stort utrymme för lokala bedömningar vad avser skolans tidsanvändning visavi olika ämnen jämfört med tidigare regler. De förändringar som den socialdemokratiska regeringen hittills tagit initiativ till har dessvärre gått i motsatt riktning. Vi är därför positiva över förslaget att nu starta en försöksverksamhet med avskaffad timplan som innebär ett omtänkande, även om vi är beredda att redan nu fatta beslut om timplanens avskaffande. Vi är övertygade om att den pedagogiska förnyelsen och möjligheterna att nå utbildningens mål förbättras genom ett avskaffande av timplanen. Vi utgår emellertid från att skolorna även fortsättningsvis skall ge utrymme för elevernas val. Det är viktigt att eleverna under hela skoltiden kan påverka sin utbildning också vad avser studiernas innehåll. Elevens val skall ge var och en möjlighet att särskilt fördjupa sig i eller ägna tid åt ämnen som han eller hon har särskilt intresse av.
Regeringen framhåller i propositionen vikten av att öka uppmärksamheten bl a på elever med läs- och skrivsvårigheter. Några konkreta förslag läggs inte, men vi ställer oss positiva till att betydelsen av gedigna läs- och skrivkunskaper understryks i läroplanen. Vad gäller elever med behov av särskilt stöd delar vi den oro som regeringen uttrycker vad gäller de senaste årens utveckling. Det är emellertid beklagligt att insikten om att stödet till elever med svårigheter minskat och att arbetet för att tidigt upptäcka och vidtaga åtgärder fungerar dåligt inte leder till några konkreta förslag. Vi menar att en orsak till att utvecklingen varit negativ är regeringens avskaffande av obligatoriska nationella prov samt beslutet att riva upp kravet på skriftliga omdömen som komplement till utvecklingssamtalen. Vi anser att det är viktigt med nationella prov för att uppmärksamma skolorna på såväl enskilda elevers som skolors eventuella problem vad avser kunskapsmålen. Därtill anser vi att kontinuerlig skriftlig information till föräldrarna vad avser skolans bedömning bl a om elevens studieresultat behövs för att se till att eventuella svårigheter uppmärksammas och stödinsatser sätts in. Regeringens förslag om att rektor skall vara skyldig att upprätta åtgärdsprogram för elever som behöver särskilda stödåtgärder måste kompletteras med krav på att kunskaper utvärderas samt att eleven och föräldrarna får adekvat information.
Regeringen aviserar i propositionen en översyn av skollagstiftningen. Det är uppenbart att regelverket fortfarande innehåller onödiga regler och anvisningar. Syftet med översynen måste vara att avbyråkratisera skolan. Vad avser de frågeställningar som gäller samverkan mellan barnomsorg och skola hänvisar vi till resonemangen under avsnittet ”Frivillig respektive obligatorisk verksamhet”.
Regeringen föreslår att reglerna för behörighet till nationella och specialutformade program i gymnasieskolan skall kompletteras så att även sökande som på annat sätt förvärvat kunskaper likvärdiga med godkända betyg i svenska, svenska 2, engelska och matematik skall kunna antagas. Det är ett rimligt förslag, eftersom avsikten med kraven varit att säkerställa elevernas förkunskaper när de påbörjar studier vid ett nationellt program, inte nödvändigtvis att betygen satts i årskurs 9. Möjligheter att komplettera betyg är viktigt för att i skolsystemet undvika återvändsgränder. Vi anser emellertid inte, i enlighet med vår inställning sedan tidigare, att ämnena svenska och svenska 2 skall likställas, utan att kravet på svenskkunskaper skall vara lika för alla elever.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om respekt och utrymme för skolornas egna pedagogiska bedömningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de principiella skillnaderna mellan frivillig respektive obligatorisk verksamhet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella råd för fritidshem,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av grundskolans timplan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska nationella prov,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skriftliga omdömen och betyg,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av planerad översyn av skollagstiftningen.
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Rune Rydén (m) |
Ulf Melin (m) |
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
|
Tomas Högström (m) |
Ulf Kristersson (m) |
|
Chris Heister (m) |
Per Unckel (m) |
|
Birgitta Wistrand (m) |