Den allmänna debatten i jord- och skogsbruket, dess produktionsformer, miljöpåverkan m.m. har präglats av okunskap och tyckande. Massmedia har i regel inte bidragit till en sakligare debatt. Det är viktigt att vi får till stånd en debatt baserad på kunskap och saklighet.
Jord- och skogsbruk har under årtusenden varit en del i det ekologiska kretsloppet. Växtnäringsämnena allt ifrån kolet i luftens koldioxid till kväve, fosfor och kalium m.fl. beskriver i naturen sina bestämda kretslopp liksom vatten.
Kvävet, som nu framställs som den stora förstöraren, är en av de viktigaste förutsättningarna för mänskligt liv vid sidan om vatten och luft.
I vårt humida klimat har vi sedan årtusenden haft läckage av växtnäringsämnen till luft och vatten – ett naturligt kretslopp i samarbete med andra organismer i vårt ekologiska system såsom bakterier, svampar och olika markdjur, vattendjur och vattenväxter.
Utbildningen i elementär naturkunskap måste förbättras i grundskolan och gymnasiet. Det måste ske en allmän förbättring av elementär naturkunskap hos inte bara våra skolungdomar och studerande på olika nivåer utan även hos alla dem som har att utreda och fatta beslut i frågor om jord- och skogsbruk, miljöärenden m.m.
Ett bättre utnyttjande av all den biologiska kompetens som finns bl.a. inom våra lantbruksenheter och andra organ, som nu ägnar sig åt rent administrativa uppgifter, måste komma till stånd. Även utbildningsmöjligheterna i TV och radio bör kunna utnyttjas bättre. Då kan varje svensk snabbt och effektivt bli delaktig i de kunskaper som krävs för att rätt kunna förstå skeendet i vår natur och på ett positivt sätt kunna delta i miljödebatten.
För drygt tio år sedan beslutade dåvarande västtyska regeringen att miljöundervisning skulle in i såväl natur- som samhällsvetenskapliga ämnen, lärarna skulle fortbildas och eleverna bli miljömedvetna. Flera av staterna har i dag kommit långt i det arbetet.
Varje stat har utformat miljöundervisningen på sitt sätt. De fem nya staterna, som tillkom vid den tyska återföreningen 1989, arbetar för närvarande om sitt utbildningssystem och har pilotprojekt för miljöundervisning, bl.a. i samarbete mellan före detta västtyska och östtyska stater. I de nya läroplanerna, som alla staterna arbetar på, skall miljöfrågorna in.
Enligt EG:s femte miljöhandlingsprogram, som gäller från januari 1993, skall miljön integreras i undervisningen i EU-länderna. Målen är att öka medvetenheten om miljöproblemen och hur de kan lösas och lägga grunden för välinformerade och delaktiga medborgare som skall skydda miljön och nyttja naturresurserna varsamt. För detta krävs bl.a. lärarfortbildning samt utveckling av läromedel och handledningar i miljöundervisning. Programmet skall in i alla skolplaner senast år 2000.
Det är angeläget att den svenska skolan, på liknande sätt som nu sker i EU, söker integrera miljökunskap i utbildningen. För detta krävs bl.a. fortbildning av lärare samt utveckling av läromedel m.m. Vi får inte heller på miljöområdet halka efter omvärldens utbildningsinsatser. Tyvärr kan konstateras att stora brister fortfarande finns inom skolan vad gäller aktuell information om vilka framsteg som gjorts på miljöområdet. Som exempel kan nämnas det mera naturvänliga skogsbruket, växtnäringsstyrning inom jordbruket m.m. Ofta har elever fått en förlegad och därför negativ information.
Gjorda framsteg och nya satsningar måste alltid framhållas. Detta inte minst för att skapa en positiv och hoppfull tro på möjligheterna till överlevnad och långsiktigt bättre resursutnyttjande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i naturkunskap,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till utbildningssatsningar som ligger i nivå med motsvarande inom övriga EU,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktuell information om framsteg på miljöområdet på ett bättre sätt ges inom skolan.
|
Ingvar Eriksson (m) |
Jan-Olof Franzén (m) |