1.1 Humanistisk bildningssyn – en helhetssyn
1.2 Mer pengar till skolan
2 Ingen ska gå ut grundskolan med underkända kunskaper
2.1 Lokal utvecklingskraft
2.1.1 Självstyrande och självförvaltande skolor
2.1.2 Lokal frihet
2.1.3 Lokal flexibilitet
2.1.4 Lokal uppföljning och utvärdering
2.1.5 Tidig information om elevens kunskaper
2.2 Ta vara på olika begåvning
2.2.1 Skolan har ansvar för alla elever
2.2.2 Teori och praktik
2.2.3 Olika inlärningsmetoder
2.2.4 Jämställdhet
2.3 Uppvärdera lärarnas roll
2.4 Bra miljö för lärande
2.4.1 Närhet i skolan
2.4.2 Små skolor
2.4.3 IT i skolan
2.4.4 Skolbibliotek
2.4.5 Mobbning
2.4.6 Miljön i skolan
3 Åtaganden för föräldrarna
3.1 Stöd barnens inlärning
3.2 Medverka i skolan
4 Gymnasieskolan
4.1 Decentralisering av gymnasieskolan
4.2 Utveckla gymnasiereformen
4.3 En ny och modern lärlingsutbildning
4.4 Gymnasieexamen
4.5 Utbildning inriktad på entreprenörskap
5 Hemställan
I skolan tar våra barn viktiga steg in i kunskapssamhället. Och våra förhoppningar och förväntningar på skolan är många. Om skolan ska kunna förbereda eleverna för ett livslångt lärande måste skolan utgå från att alla barn har sin egen personlighet, sina egna förmågor och egenskaper som skolan ska ta vara på och utveckla.
Sexåringarna som börjar i skolan i höst kommer att gå i pension på 2060-talet. En bra utbildning är avgörande för att våra barn och ungomar ska kunna färdas väl genom kunskapssamhället. Den som bara har grundskoleutbildning löper dubbelt så stor risk att bli arbetslös jämfört med den som har en avslutad gymnasieutbidling. Den som bara har gymnasieutbildning löper i sin tur dubbelt så stor risk att bli arbetslös jämfört med den som har avslutat högskolestudier. Därför är det så viktigt att se till att alla lyckas i skolan för att lägga en bra grund för varje ung människa .
I den här motionen beskriver vi hur Centerpartiet vill forma 2000-talets skola. I stället för det gamla industrisamhällets centralstyrda skola vill vi skapa det nya kunskapssamhällets lokalt utformade skola. Barn och ungdomar ska ha förmånen att gå i en skola i världsklass.
Nuvarande skola är uppbyggd efter principen att kommunerna och skolan ska leverera nio års obligatorisk skola. Centerpartiet vill forma en skola där åtagandet inte upphör förrän eleven har godkända kunskaper och betyg. Dagens skola sätter upp en kunskapsribba efter nio år, och ser hur många som kan hoppa över. Vi menar att skolans åtagande inte ska upphöra, förrän alla kan hoppa över kunskapsribban.
Det är dags att göra upp med det felaktiga synsätt som accepterar skolans stora misslyckanden. En del hävdar att det är socialt och demokratiskt acceptabelt att alla elever inte kan klara skolans krav. Ingen ska behöva sluta grundskolan med underkända betyg, skolans åtagande för en elev skall inte upphöra förrän eleven är godkänd. Därmed läggs också en tillräckligt bra grund för gymnasieskolan och möjligheten att uppnå formell behörighet till högskolestudier.
Även om målet är lika för alla, kan vägen till målet se mycket olika ut. Vissa elever lär sig lättare genom att arbeta praktiskt medan andra lär sig genom att studera teoretiskt. Skolan måste bygga på en helhetssyn där lärandet sker i många möjliga former och situationer och där olika inlärningsmetoder används. På gymnasienivå ska man kunna ta sig fram till målet behörighet för högskolestudier på flera olika vägar, t ex genom en stor del lärlingsutbildning i arbetslivet.
Det humanistiska bildningsideal vi ansluter oss till bygger på föreställningen att människan är – eller borde vara – en varelse som bildar sig, skapar sig, gör sig till något som inte är på förhand givet. Det innebär att se bildning som en process och står i motsättning till ett mer statiskt synsätt, som ger ordet bildning innebörden av en uppsättning fasta kunskaper och förhållningssätt som ska vidareförmedlas. Bildningen är något som människan gör med sig själv i ett fritt sökande efter kunskaper styrd av det egna förnuftet. Ordet bildning har starkt samband med betydelsen att forma, att skapa. Människan är oavslutad och äger förmågan att bilda eller forma sig.
Människans medfödda nyfikenhet är plattformen för hennes lärande. Om skolan inte förmedlar kunskaper, som är engagerande, meningsfulla och användbara, dör snart intresset från elevernas sida. Kunskap är hela människans utveckling. Människan måste få utvecklas genom fantasi och skapande. Varje människa är utrustad med förmågan att vara kreativ och med outtömliga möjligheter till gestaltning.
Vi beskriver en skola med stora och växande möjligheter. Men dessa kan bara tas tillvara om skolan ställer mycket klara och tydliga krav på kunskap. På samma sätt ska skolan obevekligt kräva ordning och reda av sina elever. Annars går möjligheterna förlorade.
Förändringarna går oerhört snabbt i det framväxande kunskapssamhället. Många av de nu snabbast växande yrkesgrupperna fanns inte för några decennier sedan, och dagens skola ska delvis utbilda för yrken som ännu inte ens finns. Kunskap i dag och i framtiden innebär att alla behöver goda baskunskaper men också att vi hela tiden måste lära nytt och att använda och utveckla kunskap för att lösa nya problem – vi lär för att lära. Det handlar om ett livslångt lärande, där lärandet kan ske på många olika sätt.
När underskottet i statens budget var som högst, lånade staten till ungefär var fjärde krona som betalades ut. Var tredje lärare betalades med lånade pengar, var tredje skolbok betalades med lånade pengar. Nu kan vi ge mer pengar till skolan, och behöver inte låna till en krona av dessa pengar.
Redan 1996 medverkade Centerpartiet till beslut om att under 1997 tillföra kommmuner och landsting 2,6 miljarder kronor. Vårbudgeten som Centerpartiet medverkade till innebär ett tillskott på ytterligare 4 miljarder kronor under 1997, och en varaktig högning av statsbidragen till kommuner och landsting med 8 miljarder krornor från och med 1998.
Centerpartiet kommer också framöver att arbeta för mer resurser till skolan. Det är en viktig uppgift för kommunerna att slå vakt om ökade lokala satsningar på skolan.
Tillsammans måste vi lyfta skolan och mobilisera stora delar av samhället för en bättre skola. Lärare, föräldrar, barn, ungdomar, övrig skolpersonal, politiker, fritidsledare, osv – alla behöver göra insatser. På så sätt kan vi förverkliga drömmen om att varje barn ska få möjlighet att utvecklas i nivå med sin inneboende förmåga.
Vi föreslår ett övergripande kontrakt för kunskap i skolan byggt på principen att ingen ska behöva lämna grundskolan utan godkända betyg. Det kan utformas som ett ömsesidigt åtagande för å ena sidan stat, kommun och skola och å andra sidan föräldrar.
Åtagandet för stat, kommun och skola ska inriktas på att
släppa loss lokal utvecklingskraft och självstyrande skolor
ta vara på olika begåvningar hos skolans elever
ge lärarna bättre möjligheter att verka professionellt i skolan
skapa en förstklassig inre och yttre miljö i skolan
Åtagandet för föräldrar ska inriktas på att
läsa läxor med barnen och skapa gott stöd för deras lärande
medverka i skolan när det gäller föräldrainflytande och motverka våld och mobbning
Målet ska vara att alla ska kunna sluta grundskolan med godkända kunskaper. Kontraktets inriktning ska också vara att säkerställa att skolorna erbjuder specialundervisning för de elever som riskerar att inte uppnå godkänd nivå, samt att de skall se till att klasserna inte blir större än att varje enskild elev kan få den hjälp som hon eller han behöver. Det som här sagts om kontrakt ska ligga till grund för regeringens arbete med skolans fortsatta utveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
De bästa möjligheterna att förverkliga den goda kunskapsskolan finns lokalt där man känner till elevernas behov och kan ta tillvara lärarnas professionalism. För att nå målet att ingen elev ska bli underkänd måste skolsystemet utvecklas till att vara mer flexibelt, mer lokalt utformat och mer målstyrt. Genom att främja lokal frihet, lokal makt över resurserna, möjlighet att lokalt välja undervisningsmetoder, lokal flexibilitet, lokal uppföljning och utvärdering, tror vi att lokal utvecklingskraft kan frigöras så att målet blir möjligt att uppnå.
Vi vill skapa lokal makt över resurserna. Det uppnås genom att göra skolorna självstyrande och självförvaltande. Kommunen och skolan måste fokusera den lokala nivåns möjligheter. Viktiga beslut om tex budgeten måste decentraliseras till den lokala skolan. Aktiva skolledningar som verkligen förfogar över olika beslut kan också finna många olika lösningar. På så sätt kan förbättringar åstadkommas vad gäller t ex arbetsorganisation, schemaläggning och vikariehantering, läromedel och driftsekonomi.
Genom att kombinera det klara målet att ingen ska lämna grundskolan utan att vara godkänd med mycket större möjligheter att lokalt bestämma över resursernas fördelning, blir det naturligt att rikta mer resurser till de elever som allra bäst behöver dem. Det blir ett ansvar för varje skola att rikta fler resurser till elever med behov av särskilt stöd, annars kan man inte klara sitt åtagande. Det kan också innebära omfördelning av resurser mellan olika skolor i kommunen.
Det finns en inbyggd motsättning mellan den målstyrning som vi vill vidareutveckla för skolan och den tidsstyrning som timplanen innebär. Det är inte antalet timmar som ska utgöra grunden för den likvärdiga utbildningen utan målet för undervisningen. Timplanen upplevs fortfarande som ett hinder för ämnesövergripande undervisning och lokal skolutveckling.
Timplanens traditionellt styrande roll bör minska och vartefter upphöra. Skolans möjlighet att organisera undervisningen efter lokala behov och önskemål måste öka, samtidigt som ämnesövergripande undervisning och tematiska studier underlättas. För att anpassa skolan till den enskilde eleven och för att öppna fler vägar att nå skolans mål, måste ansvaret att utforma timplaner helt föras över till den lokala nivån. Det bör bli ett ansvar för ledarna, lärarna, eleverna och föräldrarna. I ett första steg bör den statliga styrningen minskas genom att det lokala jämkningsutrymmet ökas. Senare bör systemet med minsta garanterade undervisningstid och timplaner helt tas bort. Detta ska ges regeringen till känna.
Som exempel kan nämnas att de Nya Zeeländska läroplanerna är utformade som ”ramar”. Dessa fastställer klart och tydligt principerna, men ger enskilda skolor stor frihet att utifrån dessa principer utveckla sin egen lokala läroplan. Centralt har man inte fastställt någon timplan som reglerar i detalj utan det är upp till varje enskild skola att ansvara för detta. I läroplanen betraktar man också elevens studieframgång som en process över tid. I det dagliga arbetet ska eleven uppmuntras att se sig själv som kapabel och självständig i ett livslång lärandeförlopp. Detta skapar också trygghet, arbetsro och mindre frustration hos lärarna.
Centerpartiet har i debatten om flexibel skolstart framhållit behovet av en tioårig grundskola med gemensam skolstart för alla sexåringar. Huvudsyftet har varit en ambitionshöjning för skolan. Dessutom kan en tidigare skolstart ses som en möjlighet att ge varje barn den tid det behöver för att lära och utvecklas. Vi ser nu att en 10-årig grundskola är på väg att växa fram. Men med vår vision av en skola inför 2000-talet vill vi gå ett steg vidare. Skolan måste utgå från varje individs egna förutsättningar till att få en bra utbildning. Det handlar om att se en helhet för den enskilde eleven, som tar hänsyn till att elever behöver olika lång tid på sig för att bli godkänd. Vissa kommer att gå snabbare fram medan andra ges möjlighet att ta längre tid på sig. Det kan alltså ta olika många år för olika elever att gå igenom grundskolan. Det viktiga är att skolans åtagande inte ska upphöra innan eleven är godkänd. Vi förordar att skollagen ses över i det syftet. Det bör ges regeringen till känna.
Det finns rena undantagsfall där det kan behöva vara möjligt för bl a läströtta elever, att göra uppehåll från grundskolan en tid, t ex för att delta i praktikprogrammet på gymnasiskolan, och senare avsluta godkänd grundskoleutbildning. Det gäller att finna tillämpbara lösningar, utan att göra avkall på principen att alla ska uppnå godkända kunskaper.
I en åldersblandad och sammanhållen grundskola är det naturligt att organisera undervisningen i olika grupper. Eleverna kan delta i varierande grupper beroende på vilka behov eller önskemål de har. Med åldersblandad undervisning öppnas möjligheten att ta olika lång tid på sig för olika moment. Eleven behöver inte i alla moment följa sina jämngamla kamrater utan kan, då det är motiverat, delta i undervisning eller aktiviteter bland äldre eller yngre kamrater.
Centerpartiet anser att utvärdering och kvalitetsfrågor är viktiga i ett decentraliserat system. Synen på bildning och kunskap får konsekvenser för hur vi mäter kvalitet och gör våra utvärderingar. Om vi har uppfattningen att bildning är en uppsättning fasta kunskaper då mäter vi kvalitet på ett sätt. Har vi däremot förhållningssättet att bildning är att vi lär för att använda och utveckla kunskap för att lösa nya problem, så får det också konsekvenser för hur vi utvärderar och mäter kvalitet.
Centerpartiet är mycket skeptiskt till att bygga upp en verksamhet med statliga utbildningsinspektörer. Vi anser istället att arbetet med utvärdering och kvalitetsutveckling görs bäst lokalt, därför vill vi vidareutveckla kommunernas och skolornas egna ansvar för att kvalitén är bra. Detta ska ges regeringen till känna.
Ingen ska behöva lämna grundskolan med underkänt. Ska det lyckas måste stödinsatser, eventuell specialundervisning och andra särskilda resurser kunna sättas in i tid. För att få information om elevens prestation, och som hjälp i skolarbetet, anser vi det viktigt att i tid ge informationen om elevens utveckling.
Den grundläggande kontaktformen mellan hem och skola ska vara muntlig information genom utvecklingssamtal mellan lärare, elev och föräldrar.
Från årskurs 5 ges en obligatorisk, skriftlig information – som inte ska ha karaktären av betyg – om elevernas kunskaper och utveckling utifrån läroplanens kravnivå.
Från höstterminen i årskurs 7 bör betyg ges.
Vad som ovan anförts om utvecklingssamtal och betyg ska ges regeringen till känna.
Skolan har ett stort ansvar som ska ta vara på all begåvning – hela eleven ska gå i skolan, inte bara huvudet. Vissa elever lär sig lättare och mer genom att arbeta praktiskt medan andra lär sig genom att teoretiskt studera något. Vi anser inte att det är acceptabelt med synsättet att vissa elever inte kan lära sig. I princip alla barn kan tillgodogöra sig undervisning och införskaffa sig baskunskaper.
Alla känner vi till barns nyfikenhet, spänning och lust till att få börja skolan och vi kan säkert själva komma ihåg hur det var en gång i tiden. En väntan och förväntan med ”pirr i magen” på vad skolan hade att erbjuda. Skolan har ett stort ansvar som ska ta vara på all begåvning. Undervisning som sätter fokus på vad som är bäst för barnen utgår från en helhetssyn på människan där lärandet kan och måste ske i alla möjliga olika situationer.
Lorraine Monroe som är rektor vid en skola i Harlem har hösten 1997 varit i Sverige för att presentera hur man har lyckats i sitt arbetssätt. Skolan är ett mycket bra exempel på hur man genom att driva en individinriktad undervisning kan lyfta eleverna och skolan till oanade höjder. Lorraine menar att den sociala bakgrunden inte är avgörande för framgång i skolan. Däremot spelar rektors och lärares inställning en viktig roll liksom vad som faktiskt händer i klassrummet.
Bildning behöver inte bara ske genom teoretisk undervisning. Barnens behov av motorisk utveckling och träning hänger nära samman med bl.a. läs- och skrivprocessens utveckling. Att kunna koppla vad man läst eller hört till ord, bilder eller dramatiseringar ger en ökad förståelse och motivation att söka vidare. Att arbeta med både motorisk, emotionell och kunskapsmässig utveckling är viktigt för elevernas mognads- och utvecklingsprocess. Nödvändigheten av handens och hjärnans samspel, av teori och praktik, av skapande och inlärning, är en förutsättning för att kunna utvecklas som individ. Genom att kombinera ämnen som t ex engelska med musik eller hemkunskap och matematik med slöjd, ges större förutsättningarna för vissa elever att ta till sig kunskaper och lättare lära sig.
Centerpartiet har under längre tid argumenterat för vikten av att ge idrott och slöjd större vikt på skolschemat. Detta arbete har nu lett till framgång när regeringen föreslår ökad tid på timplanen för dessa ämnen. Vi välkomnar detta och stödjer förslaget att öka det lokala jämkningsutrymmet i timplanen.
På motsvarande sätt har Centerpartiet arbetat för en modern lärlingsutbildning inom gymnasieskolan, vilket utvecklas längre fram i motionen. Vi ser det också som en viktig väg att förstärka sambandet mellan teori och praktik i undervisningen.
Pedagogik handlar om människan och hennes förhållanden till kunskapsinhämtning.
I förmedlingspedagogiken är det läraren som dominerar eleven i val av stoff, arbetssätt etc. Synen på bildning och kunskap får konsekvenser för synen på läraren och lärarrollen. Om vi i stället ser den aktiva eleven som ”den forskande eleven”, som själv söker kunskap genom att ställa frågor och strävar efter att besvara dem, då ändras också lärarrollen. Då behövs i första hand en handledare och en vägledare i stället för en föreläsare. Pedagogens roll blir då att stimulera eleverna och ge utrymme för det oförutsägbara, elevernas fantasi, frågor och nyfikenhet.
Läraren ska tända eldar hos eleverna som väcker deras nyfikenhet – i stället för att se eleverna som tomma hinkar som ska fyllas med kunskap. Kunskap är att vara nyfiken och vilja lära sig. Det är inget statiskt, utan en process. Lärarens uppgift är att lära barnen att ta ansvar för sitt eget lärande. De lär inte för frökens eller mammas eller pappas skull, utan för sin egen skull. Detta förhållningssätt måste finnas med insikten om lärarens ansvar att förmedla grundläggande kunskaper till eleverna.
Undervisningsformerna måste förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars olikheter, behov och intressen. Flickors och pojkars självupfattning och omvärldsuppfattning är präglade av deras erfarenheter och villkor såväl i skolan som utanför. Vid skolstarten har flickor och pojkar olika erfarenheter med sig. Efter rådande genusmönster är de genom lek och uppfostran tränade i och uppmuntrade till olika förmågor. I skolan är skillnaderna påvisbara bland annat i sättet att vara i klassrummet, att kommunicera och hantera språket vid val av innehåll, kurser och arbetsformer.
Skolan behöver åstadkomma kvalitativ utveckling, flexibla arbetsformer och ett stimulerande arbetsklimat. Samtidigt upplever många lärare idag en arbetsplats med mycket stress och små resurser. Man tycker sig möta låg uppskattning och liten respekt för sin professionalism. Många lärare säger sig sakna kvalitet i fortbildnigen och framför allt för lite ansvar och frihet.
Läraryrket måste uppvärderas. Att vara lärare är en av samhällets absolut viktigaste arbetsuppgifter. Det måste märkas också i lönekuvertet. Det är viktigt att fortsätta den utveckling som inletts i och med Avtal 2000, som stärker lärarnas ansvar och utvecklingsmöjligheter samtidigt som utrymme skapas för en bättre löneutveckling. Läraryrket är idag ett låglöneyrke, vilket bland annat medfört att många män inte söker sig till läraryrket.
Skolan ska vara en arbetsplats som attraherar, stöder och befordar en kompetent personal. Skolan måste självklart ta vara på den kompetens och professionalism som lärarna har, och framförallt ge större ansvar och frihet. För detta behövs ett systematiskt, långsiktigt och uthålligt arbete med samordnade insatser för organisationsutveckling, verksamhetsutveckling och kompetensutveckling.
En tydligare ansvarsfördelning mellan den politiska nivån och skolan ska ge ett klarare utrymme för skolans anställda när det gäller att ansvara för verksamheten och dess utveckling. Det förutsätter att fler beslut får avgöras inom skolans egna väggar.
Skolledningar som förfogar över viktiga beslut som gäller den egna skolan, kan finna många lösningar lokalt, som ger bra kvalitet trots begränsade resurser. Det finns redan exempel runt om i Sverige på hur man klarat att skapa små undervisningsgrupper, gott elevstöd och bra undervisning genom nya kreativa lösningar.
Det är viktigt att skapa karriärvägar inom läraryrket och inrätta karriärtjänster i skolorna. Centerpartiet anser att skolans tjänstestruktur ska utvecklas så att den stimulerar lärarna att satsa mer på utvecklings- och förnyelsearbete. Karriärtjänster kan avse handledning av lärarkandidater, eget forskningsarbete och deltagande i kvalificerat utvecklingsarbete. Vi vill också pröva att återinrätta disputerade lektorer som en möjlig karriärtjänst inom gymnasieskolan. Vad som här anförts om karriärtjänster ska ges regeringen till känna.
Uppvärdering och ökad legitimitet för läraryrket hänger också i hög grad samman med lärarutbildningen. Den behöver förstärkas samtidigt som lärarna ges möjlighet till egen kompetensutveckling. Detta skulle påverka hela undervisningssystemet i positiv riktning. Därför är det viktigt att en parlamentarisk utredning om lärarutbildningen kommit igång.
För att stödja lärarnas professionella utveckling är det är viktigt att erbjuda lärarna fortbildning och andra utvecklingsmöjligheter. Lärarhögskolorna skulle kunna erbjuda olika kurser, olika utbildningsanordnare skulle kunna skräddarsy kurser till lärarna. Konsultation och handledning är andra exempel på vad som kan behövas.
Centerpartiet förordar en mer sammanhållen lärarutbildning med en förstärkning av både forskningsanknytning och yrkespraktik. Pedagogik, metodik och didaktik måste återfå positionen som den sammanhållande kompetensen i alla lärarutbildningar. Vi förordar dessutom en ökad möjlighet till forskning för redan yrkesverksamma lärare där undervisningserfarenhet räknas som en merit.
Den engelska s.k. Greenwich-modellen kan tjäna som intressant exempel. I en master-utbildning får lärarna där tillgodoräkna sig extra kurser och undervisningserfarenhet upp till 50 procent. Försök i den riktningen pågår vid Högskolan i Karlstad. Det är också viktigt att ge läraryrket en mer professionell definition och status. Redan på 1970-talet fanns vetenskapliga kriterier för vad som anses höra hemma under begreppet lärarprofession. Där ingår ett antal specifika områden:
ämneskunskap och bred allmänbildning
psykologisk kunskap om bl.a. barns och ungdomars utveckling
kunskap inom pedagogik, didaktik och metodik, d.v.s. ”lärarämnena”
social kompetens med utvecklad förmåga till samarbete
förmåga till utvärdering av sig själv och skolan, ”självlärande”
ledarskap och arbetsledande kompetens
Dessa yrkesspecifika kompetenskrav måste tydliggöras och stärkas i lärarutbildningen.
Undervisningen måste individanpassas. Det finns många olika sätt att lära. Alla lär sig inte på samma sätt. Istället för att dela in elever i klasser där alla förutsätts lära på lika sätt, arbetar man på många skolor i utbildningsgrupper. I utbildningsgruppen blir elever indelade i grupper efter t.ex kunskapsnivå, utbildningshastighet och arbetssätt. I dessa blir bl.a. ålder, kön, bakgrund och intresse blandade. Detta skapar en spännande dynamik i gruppen. Små utbildningsgrupper skapar förutsättningar för en individanpassad skola, där läraren har större möjlighet att ta sig tid för enskilda elever. Det gemensamma blir elevernas individuella val av undervisning. Alla är olika och därför måste även utbildningen anpassas därefter. I en utbildningsgrupp får läraren mer tid för alla elever.
Centerpartiet anser att det är viktigt med små skolor såväl i glesbygden som i tätorterna.
I en rapport från Glesbygdsverket och Konsumentverket redovisas att 20 av landets 600 skolor i gles- och landsbygd ska läggas ner. Ytterligare 90 hotas.
Nedläggning av ”skolan i byn” påskyndar med all säkerhet den negativa utvecklingen med befolkningsminskning på landsbygden. Detta är något vi måste vända. Ska företag i glesbygd kunna rekrytera kompetent personal är tillgången till skola mycket avgörande. Ingen barnfamilj flyttar till en bygd utan skola och de som bor där tenderar att flytta därifrån om skolan försvinner. Samma roll spelar ofta en liten skola i en förort eller stadsdel.
Kommunerna beslutar idag själva om skolan. Trots detta vill Centerpartiet ändå understryka vikten av att behålla de små skolorna. Nedläggning av skolor är ofta en kortsiktig lösning. De resurser om 50 miljoner kronor som regeringen avser att använda under innevarande budgetår för regionala pedagogiska utvecklingscentra bör istället användas för ett tidsbegränsat statsbidrag, som akutinsats för att klara nedläggningshotade små skolor. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi anser att skolan ska använda datorer som verktyg i arbetet och inte bara undervisa om dem. Målet är att IT ska bli en naturlig del av i stort sett allt skolarbete. IT ska vara och ses som ett medel och ett redskap för att söka kunskap och därför integreras i all utbildning och alla ämnesområden. Datorn ska användas som ett nytt läromedel, något man inte bara lär sig om, utan som ett redskap i lärandet.
Det finns i dag många bra exemepl på skolor som arbetar med IT så att det ger möjlighet för eleverna att utveckla kompetenser som tidigare varit svåra att nå i skolan. Skäggebergsskolan och Åmbergsskolan i Sunne med elever i årskurs 1–6 har byggt upp ett kontaktnät med ett antal skolor i Europa. Eleverna arbetar i första hand med samhällsvetenskapliga frågor. Det mest centrala har varit att ta till sig och förstå kulturen i andra länder och samtidigt presentera sin egen kultur inför de elever och skolor som man samarbetar med. Eleverna kommunicerar över internet med texter, ljud och bilder för att beskriva den egna kulturen och miljön.
Vi anser att före år 2000 skall alla klassrum vara anslutna till Internet, alla elever ha tillgång till en dator och egen e-mailadress. Detta bör ges regeringen till känna. Vi hänvisar även till motion 1997/98:T815 där vi tar upp IT-frågorna separat.
Skolbiblioteken ska fungera som arbetsredskap i undervisningen och är en mycket viktig del i den nya satsningen på skolan. I läroplanen för grundskolan betonas det undersökande arbetssättet. Utan ett fungerande skolbibliotek är detta omöjligt.
Biblioteken måste integreras i undervisningen och detta måste ske mycket tidigare än vad som är vanligt i dag.
Skolbiblioteken måste få resurser som gör att de kan spela en vital roll i skolarbetet och bidra till att ge eleverna lust till kunskap och goda läsvanor och att lära sig att hantera media. Även för IT-utvecklingen spelar biblioteken en central roll.
Skolan ska inte vara en värdeneutral plats, och den får aldrig acceptera mobbning, våld och rasism inom sina väggar. Skolan ska vara bärare av moraliska värden, som tolerans, respekt för alla människors lika värde och rättigheter och insikt om vars och ens personliga ansvar. Då kan skolan ge den unga människan en beredskap att som vuxen ta ansvar för samhällets utveckling.
Det är en självklar rättighet för barn att slippa mobbas och det är vuxensamhällets ansvar att barn ges den rättigheten. Detta är nödvändigt särskilt med tanke på att Sverige har och ska ha fortsatt skolplikt, vilket i praktiken innebär att barnen måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön. Det måsta tas krafttag mot mobbningen eftersom vi vet att det idag finns ca 100 000 barn, som är utsatta för mobbning, vilket är ungefär lika många som för 10 år sedan. Det handlar inte bara om mobbning mellan elever utan även mellan elever och lärare.
Centerpartiet anser att en ”nollvision” för våld och mobbning i skolan ska sättas upp. Vi kan inte acceptera ett lägre mål för våra barn. Detta bör ges regeringen tillkänna. Vi anser att det klart ska framgå av skollagen att lärare och övrig personal som upptäcker mobbning ska ha en skyldighet att rapportera detta till rektor. Lärarutbildningen bör också lägga stor vikt vid undervisning om sociala relationer och mobbning. Vi hänvisar vidare till motion 1997/98:Ub7 där mobbningsfrågor tas upp.
Miljön i skolan ska vara så bra att barnen inte ska behöva acceptera slitna lokaler och tråkiga miljöer. Barn vill, precis som vuxna, ha vackra och spännande saker omkring sig och de vill naturligtvis ha möjlighet att själva påverka sin omgivning. I dag är eleverna verksamma i miljöer som vuxna valt, men de borde ges möjlighet att vara med och bestämma och själva skapa sin egen värld – också i skolan. Arkitektur och inredning påverkar oss på olika sätt. Därför är det viktigt att tänka på hur miljöerna ser ut som vi skapar för barn. Arkitektur, inredning och utrustning i skolan hänger samman med helheten, synen på barn och hur man lär sig. I dagens svåra sysselsättningsläge borde man utnyttja olika arbetsmarknadsinsatser för att t ex rusta upp skolornas innomhusmiljöer.
Skolgårdarna är mycket viktiga ur flera perspektiv. Eleverna ska kunna tillbringa sina raster i en trygg och ombonad skolgårdsmiljö och det ska vara möjligt att bedriva undervisning på skolgården. Trots omfattande satsningar på upprustning och renovering av skolbyggnader är själva skolgårdsmiljöerna fortfarande sorgligt eftersatta. Asfalt, raka linjer och gråa ytor präglar tyvärr miljön på många skolgårdar.
Det är viktigt att varje förälder känner sig delaktig i sina barns skola. Engagemanget måste tas till vara under barnens hela skolgång och är en viktig del i att skapa en god skolsituation och en god undervisning. Samspelet mellan föräldrar och skola är en viktig trygghetsfaktor för barnen och bidrar till en gemensam trivsel där alla känner sig delaktiga. Och om vi ska klara av att nå målen om att ingen ska bli underkänd i grundskolan måste alla hjälpas åt, inte minst föräldrarna. Föräldrarnas del i det hela kan vara att hjälpa till att läsa läxor och att medverka i skolan.
Läs- och skrivkommittén (SOU 1997:108) tar upp vikten av delaktighet och kontinutet. En förutsättning för god läs- och skrivutveckling är att tidigt bli sedd och hörd och att få möjlighet att utveckla en bild av sig själv som säger att ”jag är en sådan människa som vill kunna läsa och skriva”. Tidiga insatser i förskola och skola handlar framförallt om att skapa läromiljöer där alla barn utvecklar en sådan bild av sig själva.
Det är viktigt att föräldrarna deltar i barnens skolarbete hemma och i skolan och att de följer upp och stödjer sina barn i lärprocessen. Föräldrarna bör ta ett stort ansvar. Skolan måste uppmuntra föräldrar att ta detta ansvar. Skolan bör också kunna ge föräldrar stöd och råd om barns inlärningsprocess genom exempelvis temakvällar om pedagogik.
I en tid när människor vill ta mer ansvar, få större möjlighet att välja och bestämma mer själva, måste detta också gälla skolan. Föräldrar är de som bäst känner sina barn och deras behov, därför är det naturligt att dessa ges möjlighet till ökat inflytande i skolans arbete. Av skolan bör detta betraktas som en resurs som bättre skall tas tillvara än i dag.
I ett större perspektiv är det av stor vikt att många människor är med om att utforma den offentliga verksamheten. På så vis ökar känslan av ansvar, delaktighet och samhörighet i samhället. Centerpartiet har länge drivit frågan om ökat elev- och föräldrainflytande i skolan. Vi ser därför mycket positivt på den försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet som nu pågår inom skolan.
Att ha många vuxna till hands i skolan är viktigt inte minst för att motverka våld och mobbning. Enligt Barnombudsmannens undersökningar så visar det sig att överst på elevernas önskelista står fler engagerade vuxna i skolan som har tid att prata och fråga hur man har det och som vågar ingripa mot mobbning. Det har visat sig att de skolor som arbetet med bl a vuxet kamratstöd i skolan har varit lyckade och mött barnens och ungdomars behov av vuxenkontakter.
Vad som ovan anförts om åtaganden för föräldrar bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet stod bakom beslutet om gymnasiereformen som togs i riksdagen 1991. Därför är det naturligt för oss att nu ta ansvar för att vidareutveckla reformen. Centerpartiet har tillsammans med regeringen kommit överens om en del förändringar som bör göras. Detta presenterades i utvecklingsplanen i våras.
Den viktigaste utgångspunkten för gymnasiereformen var att höja den allmänna utbildningsnivån och att förbereda alla för ett livslångt lärande, där återkommande utbildning blir allt vanligare.
Bakgrunden är den nya verklighet som växer fram på arbetsmarknaden. Företrädare för industrin och övriga arbetslivet framhäver gång på gång behovet av bättre utbildning för de ungdomar som efter gymnasiet kommer ut på arbetsmarknaden. Den tid är förbi då det räckte att man på kort tid lärde sig några enkla handgrepp för att kunna sköta arbetsuppgifter i arbetslivet. Alla behöver minst en bra gymnasieutbildning som också ger behörighet till senare höskolestudier.
Gymnasieskolan ska även i fortsättningen utgå från den höga ambitionsnivå som låg till grund för gymnasiereformen. Det betyder att alla program ska vara minst treåriga, att alla ska få undervisning i gymnasieskolans kärnämnen och att gymnasieutbildningen ska ge behörighet för högskolestudier.
Gymnasieskolans uppgift är att kvalificera eleverna i tre avseenden
för deltagande i ett demokratiskt samhällsliv,
för ett utvecklande arbetsliv och
för vidare studier.
Gymnasieskolan har också till uppgift att utveckla eleven som individ, d v s utveckla personligheten, skapa intresse för kultur och humaniora samt ge individen en allmän medborgerlig bildning.
I det gamla centraliserade planeringssystemet för gymnasieskolan bestämde staten vilka kommuner som fick ha gymnasieskola. I samband med gymnasiereformen fick varje kommun rätt att själv besluta om att inrätta egen gymnasieskola. Detta har lett till att gymnasieskolor har etablerats i ett 40-tal kommuner som tidigare saknade gymnasieskola.
Eleverna har därmed fått kortare restider och närsamhället har fått stimulans. I flertalet av de nya gymnasiekommunerna har man en väl fungerande samverkan med den kommunala vuxenutbildningen och samråd med det lokala näringslivet.
Gymnasiekommittén har undersökt om konkurrensen mellan gamla och nya gymnasieskolor har medfött att studievägsutbudet minskat i riket eller i regioner, och konstaterar att studievägsutbudet påverkats bara i mycket liten grad.
Gymnasieskolans allvarligaste problem är alla de elever som idag inte får godkända betyg när de närmar sig gymnasieskolans slut. Det är ett misslyckande för gymnasieskolan som inte kan accepteras. Bästa vägen att ta sig ur problemen är dock att utveckla gymnasiereformen, inte avveckla den.
De viktigaste inslagen i en utveckling bort från dagens problem är:
1. Grundskolan måste ge en bra grund för den fortsatta utbildningen och inte skjuta över sina misslyckanden på gymnasieskolan. Grunden för en sådan utveckling ges genom de förslag som beskrivits i denna motion.
2. Öppna olika vägar för olika begåvningar att ta sig fram till målet godkänd gymnasieutbildning. Därför ska en modern lärlingsutbildning utvecklas inom gymnasieskolans ram, och en gymnasieexamination bör utvecklas som kan kvalitetssäkra olika utbildningsvägar inom gymnasieskolan.
3. Utveckla undervisningsformer, arbetssätt och pedagogik. Varje programs särart måste få sätta större prägel på hela undervisningen och kärnämnena måste utvecklas för att bli mer tillgängliga för alla elever.
Dessa behov är bakgrunden till att Centerpartiet medverkade i utformningen av utvecklingsplanens avsnitt om gymnasieskolan, som behandlades av riksdagen i våras. Några av de viktiga inslagen i ett kommande förändringsarbete som beskrivs i utvecklingsplanen är:
Utveckla program med yrkesämnen och omarbeta kursplanerna i kärnämnena , så att respektive programs karaktär får större genomslag i den faktiska utbildningen – också på samhällsvetenskaps- och naturvetenskapsprogrammet. Undervisningen ska mer ta sikte på elevernas behov och intressen, mindre på skolämnets tradition.
Utveckla den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) och höj på sikt minimigränsen på 15 veckor för APU. Låt en större del av APU genomföras redan första läsåret.
Införa ett praktikprogram, som förenar undervisning i vissa grundskolekurser, vissa gymnasiekurser och en yrkesinriktad praktik. Det bör vara ett sökbart alternativ från grundskolan. Praktikprogrammet skall leda till att man kan övergå i ett nationellt program.
Erbjuda ett nytt teknikinriktat program, som i större utsträckning än nuvarande tekniska gren inom naturvetenskapsprogrammet kan stimulera elevernas intresse för teknik och teknisk utveckling.
Pröva en minskning av antalet kärnämnen genom en utredning av konsekvenserna för både gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning om antalet kärnämnen minskas.
Inom de flesta nationella program med yrkesämnen bör det erbjudas en alternativ väg genom en modern lärlingsutbildning för de elever som vill genomföra en större del av sin yrkesutbildning på en arbetsplats. Centerpartiet har medverkat till att ett system med en modern lärlingsutbildning nu introduceras i gymnasieskolan. En pilotverksamhet med lärlingsutbildning startar hösten 1997.
Lärlingsutbildningen bör ligga på samma nivå som dagens nationella program, och därmed på en väsentligt högre nivå än nuvarande lärlingsutbildning. Utbildningen inleds inom nuvarande nationella program, och avslutas genom lärlingsutbildning i arbetslivet, som varvas med teoretiska studier i skolan. Eftersom det är en utbildning har lärlingen elevstatus och arbetsgivaren behöver inte anställa lärlingen.
Omkring två år av programmet ska i princip läggas upp lika för alla elever, därefter följer lärlingsutbildningen, det vill säga vanligen när eleven är omkring 18 år. För att klara både lärlingsutbildningen och få undervisning som motsvarar en fullständig gymnasieutbildning kan en längre total utbildningstid behövas.
Det är viktigt att utveckla ett nära samarbete med skolan och de berörda arbetsplatserna. I det arbete som nu ska göras tillsammans med berörda parter och branschorganisationer, är det mycket viktigt att skapa en klar ansvarsfördelning mellan skolan och arbetslivet. Uppläggningen av lärlingsutbildningen måste vara flexibel och anpassas efter rådande förhållanden. Centerpartiet anser att kraven måste utformas så att många lärlingsplatser kan skapas i småföretag, och vill understryka vad som sägs i utvecklingsplanen om att krav på handledare ska utformas flexibelt, så att särskild hänsyn tas till små företags förutsättningar.
Den modell för lärlingsutbildning som nu initieras genom utvecklingsplanen innebär inga statliga initiativ för att åstadkomma avtal med ersättningar till lärlingarna. Däremot finns inga hinder för parterna att ta initiativ till sådana överenskommelser, om det anses önskvärt. Det bör också finnas möjlighet till lokala lösningar.
Det är viktigt att utbildningen i gymnasieskolan har en god kvalitet och ger aktuella kunskaper. En "kvalitetssäkrad" utbildning, som också kan värderas internationellt, utgör ett starkt incitament för alla elever att skaffa sig en fullständig gymnasieutbildning. Det skulle också kunna motivera eleverna på det individuella programmet, inkl den form av praktikprogram som kommer att introduceras, att ta sig vidare till de nationella programmen.
I utvecklingsplanens avsnitt om gymnasieskolan nämndes att det finns goda skäl att pröva om en yrkesexamen kan införas på flera nationella program och för flera yrkesinriktningar. Centerpartiet anser att det nu finns skäl att pröva om förslaget kan utvecklas till en bred examination som omfattar hela gymnasieskolan. En sådan inriktning skulle ha flera fördelar:
Det skulle kunna öppna flera vägar genom gymnasieskolan för att ta sig fram till examination, både inom traditionella program och på lärlingsinriktade program.
En examination för gymnasieskolan ska kunna värderas internationellt och därmed underlätta för framtiden på en internationaliserad arbetsmarknad och studier utomlands.
Det skulle också kunna vara ett sätt att ta igen tidigare misslyckanden
Examinationen kan utformas bl a som ett krav på minsta andel godkända betyg. Ett annat krav kan vara utförande av visst examensarbete. Elev som avslutar nationellt program med lärlingsutbildning ska ha möjlighet att utföra examensarbete på sin arbetsplats.
Syftet ska vara att kvalitetssäkra utbildningarna inom gymnasieskolan och stimulera till fördjupning. Det gäller däremot att undvika selekterande provtillfällen och omfattande tentamen. Då skulle examinationen istället leda till vidgade nivåskillnader och statusklyftor tvärtemot gymnasiereformens syfte.
Vad som ovan anförts om gymnasieexamen bör ges regeringen till känna.
I utvecklingsplanens avsnitt om gymnasieskolan, som behandlades av riksdagen våren 1997, sägs bl a:
Alla i arbetslivet är inte anställda. Det finns redan nu en utveckling som pekar mot att fler människor kommer att verka i arbetslivet som egna företagare, projektanställda, etc. Som en förberedelse för en sådan utveckling, t ex att kunna starta och driva ett företag, krävs specifika kunskaper och färdigheter. Därför finns det behov av att gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap. Sådana utbildningsinslag bör dock inte enbart inriktas mot företagande utan bör ha ett bredare angreppssätt i syfte att stimulera nytänkande och kreativitet, dvs. egenskaper som behövs i många sammanhang.
Centerpartiet fäster stort vikt vid den utveckling som utvecklingsplanen här beskriver. Regeringen bör återkomma till riksdagen med konkreta förslag till hur en sådan utveckling ska åstadkommas. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontraktet som bör ligga till grund för regeringens arbete med skolans fortsatta utveckling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den statliga styrningen bör minskas genom att det lokala jämkningsutrymmet ökas. Senare bör systemet med minsta garanterade undervisning och timplaner helt tas bort,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skollagen bör ses över för att möjliggöra för elever att gå olika snabbt genom grundskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vidareutveckla kommunernas och skolornas eget ansvar för kvaliteten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamtal och betyg,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinrätta disputerade lektorer som en möjlig karriärtjänst inom gymnasieskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de resurser om 50 miljoner kronor som regeringen avser att använda under innevarande budgetår för regionala pedagogiska utvecklingscentrum i stället bör användas för ett tidsbegränsat statsbidrag som akutinsats för att klara de nedläggningshotade små skolorna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla klassrum skall vara anslutna till Internet och att alla elever skall ha tillgång till en dator före år 2000,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ”nollvision” för våld och mobbning i skolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtaganden för föräldrarna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gymnasieexamen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med förslag om hur gymnasieskolans utbildningar kan inriktas mer mot entreprenörskap.
|
Olof Johansson (c) |
|
|
Helena Nilsson (c) |
Andreas Carlgren (c) |
|
Per-Ola Eriksson (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Elving Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
|
Ingbritt Irhammar (c) |