Idag står många ungdomar utanför arbetslivet efter gymnasieskolan. Mycket beroende på att de valt fel utbildning eller inte fått den kontakt med arbetslivet som är nödvändig för att kunna göra sig känd och fått visa vad man duger till.
Den stora arbetslösheten bl.a. bland ungdomar har också förnyat intresset för lärlingsutbildningen inom EU. Lärlingsutbildningen lyfts därför fram i flera EU-dokument som ett viktigt medel för att stärka banden mellan utbildning och företag. Bl.a. nämns den i EU‑kommissionens Vitbok om utbildning, Lära och Lära ut – på väg mot kunskapssamhället samt i Kommissionens förslag Främja lärlingsutbildningen i Europa.
Ingen påstår att utbildningen i sig skall lösa arbetslösheten, men man har klara indikationer på att ungdomar lättare kommer in i arbetslivet när de haft en nära kontakt i företagen redan under sin utbildningstid. Lärlingsutbildningen har många andra positiva sidor som t.ex. att den har en socialiserande effekt, skapar möjlighet att snabbare komma ut i arbetslivet, bidrar till jämnare åldersfördelning på arbetsplatserna och ger en verklighetsnära och modern utbildning. Österrike, Tyskland och Irland nämns bl.a. som exempel på hur man i huvudsak bemästrat ungdomsarbetslösheten genom ett väl utbyggt lärlingssystem. I Österrike visar det sig att ungdomar som gått som lärlingarna har ett fast jobb senast 60 dagar efter avslutad utbildning jämfört med 80–100 dagar för dem som gått andra utbildningar. I Tyskland återfinns samma mönster. Där får 75 procent av lärlingarna arbete direkt efter avslutad utbildning mot 27 procent med andra utbildningar. Av de som stod utan arbete 15 månader efter avslutad utbildning hade 71 procent av gruppen lärlingar fått arbete jämfört med 50 procent bland dem som fått sin utbildning utan företagsanknytning. Siffrorna är hämtade ur Lärlingsutbildningens roll i främjandet av nya arbetstillfällen (Nederländska ekonomiska institutet för Europeiska kommissionen EU, april 1997).
Regeringens förslag till en ny typ av lärlingsutbildning är ett steg i rätt riktning. Vi menar ändå att det behövs ytterligare alternativ.
Lärlingsutbildningen i den svenska gymnasieskolan har inte fungerat i praktiken efter det att programgymnasiet infördes trots att det finns utrymme för och intresse av att ta lärlingar i företagen. Orsakerna är många, brist på information, misstro till byråkrati och regelverk, lönekostnader m.m. Den flexibilitet, som är en nödvändighet för de enskilda företagen, försvann när skolsystemet tog över huvudansvaret för lärlingsutbildningen och den praktiska utbildningen krymptes. De två världarna, skolan och näringslivet har inte heller fungerat tillsammans, när den ena parten har kunnat ge direktiv till den andra.
Eftersom det inte finns något fungerande system för lärlingsutbildning i dag i Sverige men däremot intresse från näringslivets sida och behov av det från ungdomars sida har det under de senaste åren växt fram olika modeller för en alternativ yrkesutbildning ute i landet. Initiativen har kommit från olika håll och det finns intressanta exempel som kan utgöra en kärna till en i framtiden mer systematiskt utvecklad lärlingsutbildning. Som exempel kan nämnas Värmlandslärlingen, ett projekt som bedrivs av kommun och näringsliv i nära samarbete med de fackliga organisationerna och som fått sin efterföljare i ett antal kommuner.
En modell som ligger nära lärlingsystemet prövas också för närvarande med framgång i försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning, KY‑utbildning. Även denna utbildning bedrivs i nära samarbete med näringslivet och bör efter sin försöksperiod kunna bli en del i ett framtida utbildningssystem mellan näringslivet och olika utbildningsaktörer. Förändringar i hela systemet måste införas snabbt för att skapa en fungerande lärlingsutbildning.
En elev skall kunna välja att få sin yrkesutbildning antingen som lärling på ett företag eller som elev på gymnasieskolan. Alla ungdomar upp till 20 år har rätt att få en gymnasieutbildning och det är kommunernas skyldighet att tillgodose ungdomarnas val av utbildning.
Ett lärlingssystem skall vara flexibelt och möjligt att anpassa till företagens villkor. Förutsättningarna för att ta en lärling, önskemål om utbildningsnivå och samarbete med skolan etc. skiljer sig åt mellan företagen. De minsta anser det som mer intressant att utbilda från grunden medan de större företagen gärna vill ha en lärling som fått viss grundutbildning.
Lärlingen skall kunna kombinera sin praktiska utbildning på företaget med studier i de ämnen som efterfrågas inom yrkesområdet. Undervisningen skall erbjudas lärlingen automatiskt av hemkommunen i de fall lärlingen inte redan har gymnasiebehörighet. Undervisningen skall kunna ske på dagtid eller kvällstid, på distans eller i under vissa perioder på t.ex. folkhögskola, beroende på vilka förutsättningar som finns för lärlingen och företaget.
En lärlingsbyrå bör finnas i varje kommun dit företagen skall kunna anmäla sitt intresse för att anställa en lärling och dit elever, som vill ha ett alternativ till gymnasieutbildningen, kan gå för att få information och ansöka om lärlingsplats. Idag känner varken skolan eller eleverna till vilka platser som kan finnas lediga.
Den praktiska handläggningen och administrationen av utbildningen och ansvar för samarbetet mellan skola och företag bör skötas utanför gymnasieskolan antingen av branschförbunden själva eller av annat organ exempelvis en lärlingsbyrå i samverkan med branscherna.
Om företaget har en lärling, som har rätt till gymnasieutbildning, bör företaget få en ersättning som motsvarar den kostnad kommunen skulle haft om eleven enbart gått på gymnasiet. Alternativ till direktersättning är slopade sociala avgifter och arbetsgivaravgift för lärlingen under utbildningsperioden.
För att ett lärlingssystem skall kunna börja fungera igen krävs:
att lärlingsutbildning erkänns av staten som alternativ till gymnasial utbildning,
att alla elever som går ut årskurs 9 får information om möjligheten att söka en lärlingsplats,
att företag anmäler lärlingsplatser,
att systemet administreras utanför skolan av branschen själv eller annat organ i samverkan med branschen, t.ex. lärlingsinstitut,
att lärlingen kan kombinera sin utbildning på företagen med teoretiska studier,
att lönesättningen för lärlingar ses över,
att branscherna har inflytande över utbildningens innehåll, mål och utformning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av Lärling 2000.
|
Sten Svensson (m) |
|
|
Kjell Ericsson (c) |
Bengt Harding Olson (fp) |
|
Michael Stjernström (kd) |
Inga Berggren (m) |
|
Marianne Andersson (c) |
Kenth Skårvik (fp) |
Gotab, Stockholm 1997