För två år sedan fattade riksdagen ett antal viktiga beslut när det gäller jämställdhet i skolan. Trettio års aktivt jämställdhetsarbete i skolan hade visat att det behövdes både fördjupade kunskaper om könsskillnader och olikheter och ökad medvetenhet om könstillhörighetens betydelse för flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar för att man skulle kunna gå vidare.
För jämställdhetsarbetet är det betydelsefullt att det råder en bred enighet om att jämställdhet i skolan är en pedagogisk och värdegrundsfråga, som berör alla och som samtliga som arbetar inom och med skolan skall känna ansvar för.
Denna grundläggande syn på jämställdhetsfrågorna i skolan slås också ånyo fast av regeringen i budgetpropositionen vilket är bra. Men man får inte nöja sig med dessa övergripande formuleringar. Denna syn gör att den inte får hanteras som en sidouppgift eller som en kvinnofråga. Den skall vara synlig i undervisningen och i skolans planering, verksamhet och organisation. Insatser som görs skall gälla både pojkar och flickor.
Det är en lång väg från ett riksdagsbeslut till att det synsättet blir allomfattande och genomsyrar skolans verksamhet. På många håll görs det ett mycket bra arbete, men fortfarande är det snarare öar än en heltäckande verksamhet.
Skolorna behöver såväl nya kunskaper och nya erfarenheter inom detta tvärvetenskapliga område som att hinder undanröjs. För att vara framgångsrikt är det viktigt att arbetet präglas av kompetens och ett genomtänkt förhållningssätt i dessa frågor. Skolverket har en nyckelroll i det arbetet, liksom kommunerna.
Det är angeläget att regering och riksdag följer upp det arbete som bedrivs på detta område. Både för att ta del av vad som görs men också genom att på detta sätt sätta fokus på att jämställdhet i skolan är en viktig fråga.
Skolverket startade t ex redan våren 1995 ett nätverk för jämställdhet i skolan. Avsikten var att på detta sätt sprida kunskap, idéer och erfarenheter mellan skolor och lärare.
Hur har detta arbete utvecklats? Har man uppnått det resultat man önskat? Hur ser deltagandet ut efter två år? Har man lyckats få med skolor från hela landet? Och har man lyckats koppla in andra kunskapskällor och resurser? En forskargrupp i Göteborg har gjort en utvärdering av nätverksskolornas verksamhet som visar att en del av dessa skolor har bidragit med värdefulla erfarenheter av kompetens- och metodutveckling av såväl arbetsformer som metoder och innehåll. Då är det viktigt att dessa erfarenheter kan spridas till fler. Informationstekniken är på många sätt överlägsen när det gäller att sprida kunskap. Allt fler skolor är nu uppkopplade till Internet vilket gör att den som vill veta mer och vill få kontakt med andra lätt kan nå den information som efterfrågas.
Under arbetet med kvinnligt och manligt i skolan fann arbetsgruppen att det fanns väldigt lite relevant material som var avpassat för dem som arbetar i skolan på det här området. Det var bl a mot den bakgrunden som arbetsgruppen gav ut debattboken ”Visst är vi olika”. Vid kontakter med skolor och enskilda lärare uttrycker många önskemål om mer kunskap och forskning på detta område. I arbetsgruppens arbete framkom det t ex att endast 5–6 procent av de senaste tio årens pedagogiska avhandlingar tagit upp själva inlärningsprocesserna.
Också det finns det anledning att titta närmare på.Vad finns det för relevant kunskap på det här området? Hur kan ett sådant arbete stimuleras och stödjas för att skolorna skall få relevant kunskap inom området? Behövs det speciella insatser utöver det som görs idag för att det skall bli riktigt genomslag för arbetet med jämställdhet i skolan? Till detta kommer utbildning. Det är väldigt lätt att – man i utbildningssammanhang, om det saknas en genomgripande strategi, behandlar jämställdhet som en i första hand kvinno- och flickfråga. Attitydförändringar är viktiga och betydelsefulla men i kravet på en likvärdig utbildning ligger att jämställdhet i skolan måste hanteras som en pedagogisk fråga som kräver kompetens.
Sammantaget är det därför angeläget att regeringen inför riksdagen redovisar på vilket sätt man avser att arbeta vidare med dessa frågor med de erfarenheter man nu har av det arbete som har bedrivits sedan riksdagens beslut våren 1995. Hur ser strategin för det fortsatta arbetet med jämställdhet i skolan ut?
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en redovisning av jämställdhet i skolan.
|
Chris Heister (m) |