Frågan om hur de fristående skolorna behandlas är av stor principiell karaktär. Den ger en bild av hur de styrande politikerna ser på den enskilde medborgare som engagerar sig och själv tar initiativ till en verksamhet som ligger litet vid sidan av den huvudfåra som den politiska majoriteten anser vara den bästa. Den avslöjar också inställningen till föräldrarnas roll när det gäller att bedöma vad som är bäst för det egna barnet. Den naturliga utvecklingen går mot att enskilda människor vill och ska tillåtas bestämma mer över sina egna liv inom olika områden. Rätten att välja skola för sina barn är ett viktigt steg i den utvecklingen.
Kristdemokraterna anser att fristående skolor ska vara ett självklart inslag i skolväsendet. De stimulerar till pedagogisk och organisatorisk förnyelse, ökar flexibiliteten och leder till effektivare resursanvändning i alla skolor, offentliga såväl som fristående. En reell möjlighet att välja skola kommer därmed alla elever och hela svenska skolan till del. För oss är föräldrarnas och elevernas perspektiv och önskemål utgångspunkten. Det är helt i överensstämmelse med ett antal internationella konventioner som Sverige skrivit under och som tillförsäkrar föräldrarna rätten till inflytande över sina barns undervisning. Det gäller till exempel Europakonventionen, som numera är svensk lag och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Barn är olika och har skilda behov. Respekten för varje individs integritet kräver mångfald. Möjligheten att välja mellan olika skolor, kommunala eller fristående, gör att fler kan finna en utbildning som passar just henne eller honom. För varje skola gäller att det centrala är undervisningens kvalitet och skolans förmåga att skapa en utvecklande och trygg miljö för eleverna.
Undersökningar (bl a TEMO dec -95) visar att en mycket stor del av befolkningen är positiv till en fortsatt framväxt av fristående skolor. Det gäller främst personer som har barn i skolåldern och yngre personer.
De viktigaste förutsättningarna när det gäller att driva en verksamhet är att spelreglerna är rättvisa, lätt överblickbara och långsiktiga. Tyvärr uppfylls inte något av dessa krav när det gäller de fristående skolorna. Regeringen har vid två tillfällen under mandatperioden förändrat regelverket för både tillståndsgivning och bidragssystem. Först sänktes den fastlagda statliga miniminivån från 85 till 75 % av den genomsnittliga kostnaden per elev i den offentliga skolan. Denna förändring genomfördes med stöd av Centerpartiet. Därefter genomfördes en mer genomgripande försämring med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Här följer några exempel. Minimibidraget slopades helt. Varje friskola får i fortsättningen förhandla om bidrag med kommunen. Det kan innebära särskilt stora svårigheter för skolor som har elever från flera olika hemkommuner. Kommunens inflytande stärktes ytterligare bland annat genom att den kan avstyrka tillkomsten av en ny friskola med hänvisning till, att den skulle medföra påtagliga negativa konsekvenser för kommunens egna skolor. Regeln att en skola måste ha minst tjugo elever slår direkt mot glesbygdsskolor, skolor under uppbyggnad och skolor med en tillfällig svacka. De fristående skolorna skall också i det nya systemet stå under tillsyn av både kommunen och Skolverket. Ytterligare ett antal detaljregler ingår i de nya bestämmelserna.
Tidningen Kommunaktuellt presenterade nyligen en undersökning som visar att i nära hälften av kommunernas remissvar yrkas avslag på tillkomsten av nya fristående skolor. Samtidigt sänks bidragen till friskolorna i ett antal kommuner. I andra pågår segslitna förhandlingar mellan fristående skolor och kommuner om vad som ska ingå i underlaget för beräkningen av bidraget. Redan under den tid lagen angav att friskolorna hade rätt till 85 repektive 75% av vad en genomsnittselev kostar i kommunen gjordes beräkningarna ofta på ett sådant sätt att friskolorna i praktiken fick ett lägre belopp. Nu är det betydligt svårare för dessa skolor att hävda sin rätt i förhandlingarna. Den tid som får ägnas åt detta tar samtidigt kraft och resurser från den övriga verksamheten.
Kristdemokraterna kommer att fortsätta att arbeta för förbättrade villkor för de fristående skolorna. Det innebär att vi vill förändra de regler som den nuvarande regeringen infört. Detta kan visserligen anses strida mot det krav på långsiktighet som vi tidigare framfört. Vi menar dock att både friskolorna och det övriga skolväsendet har så mycket att vinna på detta att det motivet väger tyngre. Följande punkter anser vi bör garanteras i regelverket för fristående skolor:
Alla skall, oberoende av föräldrarnas ekonomiska standard, eget handikapp eller andra särskilda behov, kunna välja en fristående skola.
Skolan skall vara godkänd av Skolverket samt stå under tillsyn av och deltaga i verkets uppföljning och utvärdering.
Undervisningen skall väsentligen svara mot läroplanens allmänna mål och värdegrund.
Skolan skall kunna arbeta utifrån klara och tydliga spelregler, som är långsiktigt hållbara.
Skolan skall garanteras en lägsta grundnivå för ersättning och därutöver kompenseras för särskilda åtaganden.
Skolan skall arbeta under villkor som är likvärdiga med dem som gäller för övriga skolor i kommunen.
Skolan skall erbjuda skolhälsovård och modersmålsundervisning för invandrare, men behöver inte nödvändigtvis själv tillhandahålla tjänsterna.
Undervisningen skall vara avgiftsfri, men skolan skall ha möjlighet att ta ut avgifter för skäliga merkostnader utifrån sin profil. T ex inköp av instrument i en skola med musikprofil.
Skolan skall ingå i kommunens skolplan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för de fristående skolorna.
|
Inger Davidson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Ingrid Näslund (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |