Motion till riksdagen
1997/98:Ub215
av Inger Davidson m.fl. (kd)

En gymnasieskola för alla


1 En gymnasieskola för alla

I det nya samhälle som håller på att växa fram upptar lärandet en allt större del av livet. Idag gäller det för våra ungdomar att med ökat eget ansvar samla kompetens för att klara såväl inhemska som internationella kontakter. Gymnasiet skall lägga en god grund för högskoleutbildning eller fortsatt yrkesutbildning. Då lärandet upptar allt längre tid av ungdomsåren samtidigt som arbetsmarknaden är osäker måste allt högre krav ställas på att gymnasietiden blir meningsfull för eleverna och bidrar till att höja deras livskvalitet. I en gymnasieskola för alla är det viktigt att ingen elev upplever gymnasietiden som bortkastade år beroende på att man valt fel eller på grund av ett undervisningssätt som eleven inte klarar.

2 Gymnasiet i förändring

Gymnasiereformen har genomförts mycket snabbt samtidigt som den ekonomiska verkligheten förändrats drastiskt. Reformen skulle genomföras under åren 1992–1995. De flesta kommuner startade 1993. Först 1994 fanns ny läroplan, nya programmål, kursplaner och nytt betygssystem. Informationen om reformen har varit bristfällig och lett till osäkerhet om vad som gäller också hos kommunala politiker. Detta kan vara en del av förklaringen till att inkörningsproblemen varit stora på vissa håll. Ansvaret för det praktiska genomförandet kom till stor del att ligga på rektor och lärare. 87 procent av eleverna fullföljer sin utbildning. De flesta eleverna klarar gymnasieskolan bra.

För Kristdemokraterna är utbildningens syfte att ge eleverna kunskap och färdigheter så att de upplever att de värdesätts som unika individer och att de behövs i samhället. Skolans undervisning skall också hjälpa eleverna att utvecklas till självständiga individer med ett kritiskt och konstruktivt tänkande och med förmåga att ta personligt ansvar och att analysera tillvaron. Målet för utbildningen skall vara en personlig kompetensuppbyggnad, varmed avses intellektuell, emotionell och social förmåga. Utbildningen skall hävda intellektuella och moraliska värden. Det är viktigt att elevernas skilda förutsättningar tas tillvara. Om olika intressen och begåvningar stimuleras, höjs motivationen i utbildningen. Hänsyn till elever med särskilda behov måste tas i all utbildning. Var och en skall ha möjlighet att utveckla sin personlighet efter sina egna förutsättningar.

Vi kristdemokrater är övertygade om att utbildning gynnar både den enskilde eleven och samhället. Utbildning är därför den bästa framtids­investering vi kan göra. I ekonomiskt kärva tider måste utbildningssektorn ses i detta helhetsperspektiv. Gymnasieskolan måste få de resurser och förutsättningar som behövs för att den skall kunna fullgöra sin uppgift enligt de mål och riktlinjer som riksdag och regering lagt fast. Gymnasieskolan måste också ta vara på de möjligheter som den nya reformen innebär. Det är anmärkningsvärt att olika studietakt endast förekommer på 68 % av skolorna och då i någon eller några kurser. Stöd- och specialundervisning måste utnyttjas i större utsträckning.

3 Inte bara inkörningsproblem!

Faktum är att många gymnasieskolor idag brottas med stora problem. Dessa är störst på de yrkesförberedande programmen. Studietrötta elever förväntas klara samma kurser i kärnämnena som sina mer studiemotiverade kamrater på teoretiskt inriktade program. Många har inte tillräckliga kunskaper från grundskolan och det finns inte nog med resurser vare sig personella eller pedagogiska, att möta deras behov. Att klara gymnasiet utan fungerande läsförmåga är omöjligt. Både elever och lärare känner sig frustrerade av att inte kunna leva upp till de krav som ställs på dem. På många skolor har det lett till en ond cirkel som det är viktigt att bryta. Betygsresultaten visar att en hög andel elever är underkända i ett eller flera kärnämnen. Främst handlar det om svenska, engelska och matematik. Från en undersökning av betygsresultatet efter fem terminers studier i åtta undersökta program på ett 60-tal skolor redovisar Gymnasiekommittén i Den nya gymnasieskolan – problem och möjligheter (SOU 1997:107), att det finns i genomsnitt 5 % Icke Godkänd (IG) på de undersökta kurserna. Den högsta andelen IG, 7 % gäller kärnämnet matematik A och det lägsta, 3 %, kärnämnet svenska A. Enstaka program kan redovisas där siffrorna för IG kan uppgå till så mycket som 20 %.

Balansen mellan kärnämnen och yrkesinriktade ämnen har förskjutits för långt, i många fall till nackdel för de yrkesinriktade ämnena. För alla elever räcker det inte med ett förändrat arbetssätt. Det finns elever med sådana studiesvårigheter att de inte lyckas klara kraven. För dessa blir gymnasie­skolan i många fall en pina. I stället för att dessa elever skall kunna utvecklas i egen takt och känna gymnasietiden meningsfull, får de hela tiden uppleva misslyckanden med minskat självförtroende som följd. Det är inte rimligt att kraven att alla program i gymnasieskolan skall leda till högskolebehörighet får leda till så negativa följder för dessa elever. De måste få läsa och utvecklas i sin egen takt, för att efter gymnasietiden kunna ta igen de teore­tiska krav som de missat. Det finns också elever med allmänt låg studie­motivation, som måste få annan stimulans för att uppleva gymnasietiden meningsfull. De mest omfattande kärnämnena bör därför indelas i etapper, där eleverna kan läsa kurser med olika ambitionsnivå och i olika takt, främst inom ämnena svenska, engelska och matematik. Möjligheter skall finnas att senare komplettera och läsa in en högre kurs. Att erbjuda alternativa kurser och läsning i etapper innebär inte att sänka krav eller ambitioner för gym­nasie­skolan. Snarare höjer det kvaliteten genom att inte en grupp elever blir hänvisade till att sitta av tid som upplevs meningslös. Att det indi­viduella programmet (IV) har fått en omfattning som ingen räknade med är ett viktigt tecken på att något är fel.

Det är inte självklart att alla gymnasieutbildningar ska fullföljas före tjugo års ålder och omedelbart leda till allmän högskolebehörighet. Det måste vara möjligt att fullfölja sin utbildning inom mer flexibla ramar. I dag förväntas gymnasiestudierna vara avslutade vid tjugo års ålder. Men ungdomar kan av olika anledningar vilja göra ett uppehåll i studierna. Vi tror att många ung­domars motivation skulle komma tillbaka om de fick möjlighet att göra något annat under ett eller ett par år och sedan hade möjlighet att fullfölja gym­nasiestudierna på samma villkor upp till 25 års ålder.

4 Organisation – kursutformning

Med lämplig skolstorlek är det lättare att överbrygga klyftor mellan teoretisk och praktisk utbildning. Samtidigt är det viktigt att gymnasieutbildningen finns så nära elevens hemort som möjligt. Närheten till gymnasieskolan måste dock sättas i relation till den kvalitet en mindre gymnasieskola kan upprätthålla. Utbildningsplaneringen för gymnasieskolan skall vid sidan av elevens första val också ta hänsyn till den utveckling som kan förutses av arbetsmarknaden i närområdet.

En utveckling måste ske mot en mera kursutformad gymnasieskola inom ramen för programgymnasiet, där eleverna har större möjlighet att påverka sin studiegång. Kursutformningen främjar inte undervisningen med så korta kurser som 30 timmar. Möjligheten att på kort tid uppnå kvalitetskraven är liten. Kurser bör i stället infogas i större ämnesövergripande projekt, där varje ämne ändå har sin särställning. Kristdemokraterna anser att Skolverket bör se över kommentarerna till kärnämnena så att vikten av samverkan mellan kärnämne och karaktärsämne blir tydlig. Vid sidan om de 16 nationella programmen finns det individuella programmet som är tänkt att till­godose elever med specifika behov. Det är ett allvarligt problem att antalet elever som väljer detta program är oroväckande högt. Det är idag det tredje programmet i storleksordning.

Behovet av att utöka intresset för tekniska studier har påtalats länge, och vi tror att ett nytt teknikprogram som är tydligare i strukturen än den tekniska grenen inom naturvetenskapsprogrammet kan leda till ett ökat intresse.

Kristdemokraterna ställer sig positiva till regeringens förslag att se över de nationella styrdokumenten i syfte att stärka programmålens betydelse (regeringens skrivelse 1996/97:112, Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxen­utbildning – kvalitet och likvärdighet.) Vidare är det ett led i ett etiskt förhållningssätt till olika programmen inom gymnasieskolan att programmen med yrkesinnehåll stärks till innehåll och uppläggning. Kristdemokraterna ställer sig också bakom programspecifika kursplaner vid den förestående kursplaneöversynen. Vi har också betonat vikten av en harmonisering mellan grundskolans och gymnasieskolans kursplaner. Det är vidare helt nödvändigt att göra en övergripande genomlysning av de olika kurserna. Idag finns det exempel på att en kurs i årskurs nio i grundskolan är mer avancerad än en kurs i gymnasieskolans första årskurs. Detta beroende på att kursplanerna är utformade av olika myndigheter vid olika tidpunkter.

Idag finns åtta kärnämnen. Regeringen vill nu utreda konsekvenserna av en minskning till sex kärnämnen. På nyspråk kallas det utveckling av kärnämne­na. Den förändring man vill genomföra innebär att tiden för religionskunskap slås samman med tiden för naturkunskap och estetisk verksamhet. Den sam­man­lagda tiden kan sedan utnyttjas till antingen estetisk verksamhet, religions­­kunskap, naturkunskap eller historia enligt regeringens och Centerpartiets förslag. Problemet, att de ambitiösa kunskapsmål som finns i dessa ämnen kan vara svåra att uppnå på grund av att de bara omfattar trettio poäng, löses således genom att man sänker ambitionerna. Ett minst sagt märkligt resonemang. Det finns en stor vilsenhet bland barn och ungdomar när det gäller normer och värderingar. Även när det gäller kunskapen om våra kulturella rötter, de som befästs i ämnen som historia och religions­kunskap och ofta manifesteras i estetisk verksamhet, finns idag stora och dokumenterade brister. Intresset för existentiella frågor är stort bland ungdomar idag. Inom speciellt religionskunskapen är det naturligt att möta det intresset och ge eleverna verktyg för att bearbeta sina tankar kring de stora livsfrågorna. De religionsmöten som vi har inom vårt land idag talar också för behovet av djupare kunskaper och förståelse för de olika religio­ner­nas likheter och särdrag. Vi anser också att en betydligt mer omfattande utredning och analys måste göras av eventuella förändringar när det gäller antalet kärnämnen och deras inriktning. En översyn av betygskriterierna måste göra i samband med översynen av kursplanerna.

I övrigt ser vi positivt på att öppna kärnämnena för samverkan med karak­tärsämnen. Det leder till ett helhetstänkande som underlättar studierna för eleven.

5 Värdegrunden

Kristdemokraterna har under lång tid betonat att ingen undervisning är neutral och objektiv. Den åtföljs av värderingar och attityder som medvetet eller omedvetet överförs från generation till generation. Den nya läroplanen innehåller, på kristdemokratiskt initiativ, ett inledande avsnitt om skolans värdegrund. Det betonas att undervisningen skall utgå från den etik som vårt kristna kulturarv förmedlar. Det praktiska förverkligandet i skolvardagen av detta läroplansavsnitt måste betonas på alla nivåer, i de lokala skolplanerna och i kursplanerna samt i lärarfortbildning och i nationella utvärderings- och utvecklingsplaner. Etiska frågor med anknytning till skolan måste också få mycket större plats inom forskningen.

Om etiska normer skall accepteras av eleverna på ett naturligt sätt fordras att lärare och annan skolpersonal följer samma normer i det vardagliga skolarbetet. Alla vuxna måste vara föredömen genom att bidra till att skapa en lugn och harmonisk skolmiljö. Särskilt viktigt är det att tendenser till brist på respekt för varandra som tar sig uttryck i kränkande tillmälen, mobbning, främlingsfientlighet och rasism observeras och motverkas också på gymna­sie­skolan. Ordning och reda, ett vårdat språk och respekt för lektionstider måste krävas av alla parter för att arbetsklimatet ska bli bra.

Förvaltarskapstanken är en viktig beståndsdel i den kristdemokratiska ideologin. Den pekar dels på det personliga ansvaret att utveckla sina egna resurser, dels på ansvaret för den yttre miljöns fortbestånd och vitalitet. Ett sådant synsätt utvecklar nödvändig respekt och ödmjukhet i synen på exploatering av människor och natur. Från denna utgångspunkt anser vi att det ekologiska perspektivet är viktigt i gymnasieskolans hela verksamhet.

Om vi skall få den kvalitetsförbättring och kompetenshöjning som det svenska utbildningsväsendet behöver, måste lärarna inspireras att gå i spetsen för förnyelse och pedagogisk utveckling. För detta behövs stimulans i form av tjänster med speciellt pedagogiskt ledar- och utvecklingsansvar samt möjlighet till forskning. Skolledarens roll är av avgörande betydelse i detta sammanhang.

6  Programgymnasium med avskaffad timplan

En övergång till alltmer individuella scheman för eleverna är i sig mycket positiv. Frågan är bara om gymnasieskolan klarar ett sådant system utan nya resurser i form av personal. Elever med dålig initiativförmåga kan lätt bli utslagna. Det kan hända att elever blir borta en längre tid utan att någon saknar dem. Det nya systemet kräver en bättre beredskap för att ge stöd åt s k svaga elever. I regeringens skrivelse 1996/97:112 (Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning – kvalitet och likvärdighet), slås fast att eleverna också i fortsättningen skall gå i ett programgymnasium. Den inriktningen stöder vi. Programmet blir en sammanhängande organisationsenhet för eleven under åren på skolan. Programmet är den trygga organisation eleverna skall vistas inom. Detta hindrar inte att valfriheten är stor vid val av kurser eller att vissa elever kan gå igenom gymnasieprogrammet i snabbare eller långsammare takt. I den lokala arbetsplanen anpassas kursplanerna till programmet och till elevernas intresseinriktning. Utveckling av arbetssätt och arbetsformer i kurserna sker inom programmet. Ett system med programledare skapar bättre förutsättningar för en samverkan mellan ämnen i programmet. Förutsättningarna för större elevinflytande ökar också i ett programgymnasium med programlärare. Eleverna skall känna att de äger programmet. Programlärarna kan också ta ett större socialt ansvar för eleverna i det egna programmet. Eleven blir mindre anonym. Det är enklare att upptäcka och ge stöd åt enskilda elever som har problem av olika slag. Stödundervisningen kan sättas in tidigare och bli effektivare. I programgymnasiet är sedan det individuella valet fönstret mot andra program.

I ett programgymnasium skall inte bara programmets karaktärsämnen utan också övriga ämnen och kurser ha en tydlig inriktning mot programmets mål. Det skall vara tydligt för eleverna när de läser t ex svenska, tyska, engelska och samhällskunskap att kurserna ligger inom ett visst program, t ex Natur­vetenskapsprogrammet. Programinriktningen skall synas tydligt i kurs­planerna. Programmålet uppnås inte endast genom att eleverna läser kurserna inom ett program. Det fordras därför en genomtänkt planering av under­visningen, av arbetssätt och arbetsformer för att eleverna skall nå de mål som angivits i både programmål och läroplan. Samverkan mellan ämnena i gym­nasie­skolan behöver förstärkas. Att läsa kurser eller delar av kurser på engelska i olika ämnen bör prövas oftare.

Diskussionen om den nya gymnasieskolans omfattning och innehåll är tillräcklig för att möta framtidens krav är endast påbörjad. Det är viktigt att den diskussionen innefattar frågan om gymnasieskolans mål är tillräckliga i förhållande till internationella krav. Det är inte säkert att utbildningens maximala kvalitet har uppnåtts med 2.370 poäng i de yrkesförberedande programmen och 2.150 poäng i de teoretiska programmen. Diskussionen måste leda till frågan om minimi- och maximinivå kan sättas. T ex har företagsgymnasierna fler poäng än den offentliga skolan. Timplanen bör på sikt avskaffas för att ge möjlighet för en tydlig målstyrning av gymnasie­skolan. Elevernas behov av tid för att uppnå de fastlagda målen för en kurs skall styra undervisningen.

7 Elever med särskilda behov

Under en följd av år har elever med olika typer av funktionshinder i allt högre grad integrerats i den vanliga undervisningen. Detta är positivt men också viktigt att utvärdera. Tillräckliga resurser skall avsättas för behoven hos funktionshindrade elever. Särskild hänsyn skall tas till elever med olika former av inlärningssvårigheter. Det kan gälla koncentrationssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter, dyslexi eller andra störningar som påverkar elevens arbete i skolan. Elever med särskilda behov skall framför allt ges tillräcklig tid.

Alla lärare skall i sin utbildning och genom fortbildning få grundläggande kunskaper i specialpedagogik. Skolan skall också ha tillgång till lärare med fördjupad specialpedagogisk utbildning. Specialutbildning krävs för elever med dyslexi, komplicerad inlärningssituation, för hörselskadade och döva, för synskadade och utvecklingsstörda elever. Det är en förutsättning för att rätt till gymnasieutbildning för dessa ungdomar ska vara en verklig rättighet.

8 Elevinflytande

Insikten om värdet av engagerade elever och föräldrar och betydelsen av att eleverna tas på allvar och får inflytande över sin situation i skolan har vuxit på senare tid. Eleverna måste också få inflytande över planeringen av undervisningen. Kristdemokraterna anser att det är ett krav att varje skola årligen till kommunen redovisar hur denna utveckling sker.

Förslaget om att eleverna ska utgöra majoritet i gymnasieskolans styrelse har vi avvisat. Även om ungdomarna på gymnasiet är betydligt mer mogna än högstadieelever och i vissa fall hinner bli myndiga innan de lämnar skolan, bör fortfarande vuxna ha det övergripande ansvaret för skolans styrning. Lärare, rektorer och annan personal bör i kraft av sin formella ställning, sin professionalitet och erfarenhet ha ansvaret för att successivt lotsa ungdomar in i ett fullständigt ansvarstagande som vuxna. Det är inte rimligt att kräva av eleverna att de ska ha ett helhetsgrepp över utbildningen medan de är mitt uppe i den. Däremot kan de och ska de ingå som en viktig del i den beslutande processen.

Läsåret 1996/97 fick 86 % av eleverna sina förstahandsval av program tillgodosedda. Däremot finns inte samma möjligheter att få val av kurs tillgodosedd. Kommunerna skall sträva efter att tillgodose elevernas val av kurs och bör i mycket större utsträckning samverka för att eleverna i praktiken skall kunna välja. Eleverna skall också i praktiken kunna välja att gå igenom gymnasieskolan på kortare eller längre tid. För att stimulera denna möjlighet för elever som är högpresterande, bör gymnasieskolan få behålla de ekonomiska resurserna, även om eleven på kortare tid än tre år går vidare till högskolestudier.

Lärarna, eleverna och föräldrarna behöver samverka för att hitta nya vägar för ett utvecklat samarbete. Utvecklingssamtalen i grundskolan är ett bra och konkret exempel på hur skolan tillsammans med eleven själv och föräldrarna följer elevens utveckling och planerar den fortsatta skolgången. Det är viktigt att utvecklingssamtalen följs upp så att de verkligen håller den höga kvalitet som är tanken bakom dem. De erfarenheter som har vunnits av utveck­lingssamtalen i grundskolan är mycket positiva. Motsvarande ordning införs nu även på gymnasiet. Även om eleverna på denna nivå är äldre bör det naturliga ändå enligt vår mening vara att föräldrarna också på gymnasiet inbjuds till en dialog med eleven och läraren om studiernas uppläggning och framtida studie- och yrkesval. Ungdomarnas behov av föräldrarnas stöd, engagemang och intresse är stort även i dessa åldrar och efterlyses i många sammanhang.

Bestämmelserna i läroplanen och skollagen om individuella studieplaner bör samordnas.

9 Höjd lärarstatus

Genomförandet av den nya gymnasiereformen har varit mycket beroende av rektors och lärares engagemang. Lärarna har på många platser som tusenkonstnärer utan extra resurser trollat fram en ny reform genom målmedvetenhet och viljestyrka. Om reformen fått problem eller gått för långsamt har ofta lärarna fått bära kritiken. Det är viktigt att lärarna erhåller stöd och stimulans i sitt arbete som professionella kunskapsförmedlare och pedagoger. Resurser bör också avsättas för kompetenshöjning. Lektorer och andra med särskild status ocoh ledarroll bland lärare bör återinföras. Extra engagemang ska löna sig.

Tillgången på lärare för gymnasieskolan kommer att bli ett problem efter år 2000. Behovet kommer att vara störst i svenska, engelska och matematik. Det finns skillnader mellan kommunerna i fråga om andelen lärare som har pedagogisk utbildning. Andelen behöriga lärare varierar från 72 till 98 %. Det är viktigt att ta fasta på lärartätheten i kvalitetsutvecklingsarbetet.

Skolledarens roll som pedagogisk ledare behöver också förtydligas.

10 Skola – arbetsliv

Kontakten med arbetslivet för gymnasieungdomen ges genom APU (arbetsplatsförlagd utbildning). Kristdemokraterna anser att teoretiska studier och APU skall varvas under hela utbildningstiden. APU är värdefull som hjälpmedel för att nå utbildningsmålet för programmet. Elevernas inställning till APU är positiv. De anser den effektivare än utbildningen i skolan eller som ett värdefullt komplement. De största hindren för APU i arbetslivet uppges vara konjunkturläget samt att APU av arbetsgivarna anses störa produktionen. Andelen elever som får 15 veckors APU har ökat till drygt 60 % av alla elever, men det finns fortfarande många program som ligger långt under denna minimigräns. Handledarutbildningen är viktig för att få hög kvalitet på APU. Kristdemokraterna anser det vara angeläget att APU införs inom fler av gymnasieskolans program. Inte minst elever inom det samhällsvetenskapliga programmet behöver APU för sin utveckling och stimulans i studierna.

En förändring av läsårsindelningen inom gymnasieskolan skulle underlätta utvecklingsprocessen av den praktiska utbildningen för ungdomar i gymnasieskolan. Den omöjliga situationen att under begränsad tid skaffa fram tillräckligt med praktikplatser inom alla områden skulle få helt andra dimensioner. Samtidigt skulle gränsen mellan ungdomars arbete och praktik bättre tydliggöras. 1987/88 fanns 3 000 lärlingselever i gymnasieskolan. Nu finns en handfull. Att det blivit en sådan utveckling har flera orsaker, givet­vis i första hand den nuvarande arbetsmarknadssituationen. Sverige saknar den tyska traditionen där arbetsgivarna tar ett delansvar för utbildningen. I vårt land har den offentliga sektorn tagit över utbildningen. Arbetsgivarna betalar utbildningen genom skatter till den offentliga sektorn och kan därför inte åläggas att ytterligare en gång betala ungdoms­utbildningen genom sina egna företag. När det finns gott om arbetskraft har lärlingarna fått stryka på foten för äldre ungdomar. Också arbetsrättssystemet har lagt hinder i vägen. Den nya gymnasieskolan har klarare direktiv att genomföra praktik och teori parallellt och att teorin och praktiken skall harmonisera, vilket i sig är mycket positivt. I Gymnasiekommittén har Kristdemokraterna hela tiden verkat för ett nytt modernt lärlingssystem. En lärlingsutbildning har två klara syften – ett: att tillgodose utbildningar för mera specifika yrkesområden – två: att höja motivationen hos läströtta elever som inte tillgodogör sig teorin.

All yrkesutbildning skall kvalitetssäkras. Arbetslivet måste få ett större inflytande på hela gymnasieskolans yrkesutbildning. Det skulle leda till större ansvarstagande från deras sida.

För att klara en god tillgång till praktikplatser dels för APU, dels för lär­lings­utbildning behövs tillgång till arbetsplatser under hela kalenderåret. Ett ändrat gymnasieår skulle innebära att konkurrensen om feriearbeten under sommartid skulle minska. Gymnasieelever skulle ha ferier också andra tider under året och då kunna söka arbete med mera rimliga löner. Det finns ett stort behov av att kunna korttidsanställa inom olika sektorer i samhället, såväl privat som offentligt. Det skulle också bli lättare och tydligare att skilja mellan ungdomspraktik och arbeten där ungdomar verkar som anställda.

Ett ändrat gymnasieår med t ex tre terminer skulle också leda till ett lugnare tempo. Den högt uppdrivna takten inom den nya gymnasieskolan är idag påfallande. Lärarkåren har det mycket slitsamt. För vissa program skulle ett tredelat gymnasieår vara särskilt lämpligt. Det gäller till exempel naturbruksprogrammet och fordonsprogrammet, omvårdnadsprogrammet, barn- och fritidsprogrammet, livsmedelsprogrammet. Det är märkligt att utbild­ningen i naturbruk ligger nere under den intensivaste jordbruks­perioden.

Vi anser att möjligheten att förändra läsårets struktur på gymnasienivå bör bli föremål för en utredning.

Ambitionen att skapa en yrkesexamen på gymnasienivå ställer vi oss bakom. Vi anser dessutom att en sådan examen borde kunna prövas inom flera av gymnasieskolans program. En yrkeshögskola bör utvecklas för att bättre kunna ta till vara möjligheterna till kvalificerad yrkesutbildning. Den sociala snedrekryteringen till högskolan är fortfarande stor. En yrkeshögskola parallellt med högskolan skulle förstärka möjligheten till yrkesutbildningar med kvalitet.

Kontakterna mellan gymnasiet och arbetslivet är viktiga för båda parter. Bägge har att vinna på att de fördjupas och utvecklas. Det är i detta samman­hang viktigt att påminna om att nästan all undervisning idag går ut på att eleverna förväntas bli anställda i någon verksamhet, offentlig eller privat. Detta är en brist, då vi vet att vårt land behöver uppmuntra entreprenörskap och företagande. Vi behöver fler människor som inte bara har idéer utan också besitter kunskap om hur man omsätter idéerna i praktiken. Entrepre­nörsanda är viktig även för dem som kommer att arbeta som anställda och därför bör en sådan anda prägla hela skolan. Men vi anser också att det borde inrättas ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap. Det bör beaktas när programstrukturen ses över.

11 Lärlingsutbildning

Kristdemokraterna anser att en ny form av lärlingssystem bör byggas upp och att flera av gymnasieskolans program skall ha ett lärlingssystem. Lärlingsdelen bör få börja direkt och inte först under det tredje gymnasieåret. Det svenska lärlingssystemet bör utvecklas och sättas in i perspektivet av ett livslångt lärande. Lärlingar inom olika gymnasieprogram och yrkesområden kan gärna organisatoriskt finnas i samma grupp för att underlätta skolans ansvar för kärnämnena. Det kan då på varje gymnasieskola gå under en särskild beteckning, t ex Lärlingsprogrammet. Företagen bör få ersättning för kommunens normala kostnad för yrkesutbildning. Lärlingen bör få ersättning från arbetsplatsen i relation till den insats som lärlingen gör i samband med produktionen. Utbildningen bör avslutas med gesällprov och leda till ett yrkesdiplom eller yrkesexamen.

I Norge infördes ett lärlingssystem 1994. Det är uppbyggt som en fyraårig utbildning enligt grundmodellen. Under det tredje och fjärde året kombineras yrkesutbildning på arbetsplatsen med faktiskt produktionsarbete. Under den tid som lärlingen deltar i produktionsarbetet erhåller hon eller han lön som är fastställd enligt avtal mellan parterna. Lärlingarna får också tillgång till modernare utrustning än vad skolan kan tillhandahålla. I Danmark har särskilt de tekniska skolorna en omfattande lärlingsutbildning. För de flesta yrkesområden kan eleven välja mellan två olika slags studievägar – skolvägen eller praktikvägen. I Tyskland finns en särskild samordning av utbildningsaktiviteterna mellan företag och yrkesskola, ett dualt system. Lärlingsutbildningen bekostas där av företagen. Det är hög tid att göra något åt det svenska lärlingssystemet också. Det gör idag inte skäl för sitt namn.

I regeringens och Centerpartiets modell som införs på försök under hösten inleds lärlingsutbildningen under två år inom ett nationellt program som är lika för alla. Därefter avslutas utbildningen med ett eller två år på en arbetsplats. Vi anser att den arbetsplatsförlagda delen måste finnas med redan från början och varvas med teoretiska studier under hela perioden. Det skulle alltså gå att välja två grenar, en ordinär och en lärlingsinriktad, inom ett program. Den sistnämnda kan då vara längre än tre år, men det viktiga är att man får börja lärlingsdelen direkt och inte, som regeringen och Centern föreslår, vänta i två år.

12 Fristående skolor

Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati. Regeringen har efter hand motvilligt fått acceptera en utveckling mot alltfler fristående skolor med olika huvudmän och inriktningar.

Sedan regeringen avskaffade det minimibidrag som varje fristående skola tillförsäkrades under den föregående regeringsperioden har det lett till negativa konsekvenser för friskolorna. Det system som nu införts och som i praktiken innebär att kommunen/kommunerna avgör bidragets storlek leder till krångel och osäkerhet om vad som gäller. Vi beklagar att regeringen inte på något sätt antyder att man är beredd att ompröva bidragssystemet eller ändra de regler som lett till att det blivit svårare att starta och driva en fristående skola.

Antalet sökande är mycket stort till de fristående industrigymnasierna. En allmän uppfattning, som Gymnasiekommittén också delade, är att industri­gymnasierna har goda förutsättningar att vara en pedagogisk kraft i utveck­lingen av den gymnasiala yrkesutbildningen.

13 Kvalitetsutveckling

Mål- och resultatstyrningen av skolan ska ligga fast och tillämpas fullt ut. Men det decentraliserade systemet förutsätter samtidigt en väl fungerande möjlighet för staten att utvärdera, följa upp och utöva tillsyn över verksamheten. Skolverket måste få en mer aktiv roll gentemot skolor och kommuner. Skolverket ska bland annat få större möjligheter att kommentera de resultat som det tagit fram och ta ställning till resultaten. Skolverkets tillsynsverksamhet har hittills inriktats på de fristående skolorna som granskats mycket noga och som också fått möjlighet till en dialog med de inspektörer som funnits på skolan och följt verksamheten. Denna erfarenhet bör nu utnyttjas när det gäller tillsynen av den kommunala skolan. Ett system med statliga utbildningsinspektörer som på plats både kan granska verksamhetens kvalitet och genom dialog bidra till att utveckla den ställer vi oss positiva till. Det kan bidra till att garantera att skolans mål uppfylls på ett bättre sätt. Att varje skola årligen ska upprätta egna kvalitetsredovisningar kan också bidra till att höja medvetenheten om hur kvalitetsarbetet bäst ska bedrivas. Uppföljning och utvärdering av dessa verksamheter är en förutsättning för att de ska bli ett bra stöd för kvalitetsutvecklingen lokalt.

Som tidigare nämnts anser vi att utrymmet för de olika kärnämnena nog­grant måste utvärderas. Fördjupad information och diskussion om betygs­systemet är också nödvändigt för att inte användandet av betygskriterierna skall motverka sitt syfte.

14 Informationsteknik

Kristdemokraterna ser positivt på de nya förutsättningar för innehåll, pedagogik och arbetssätt i skolan som informationstekniken skapar. Regeringen framhåller vikten av att lärarna som för ut IT till eleverna särskilt beaktar skillnaderna mellan flickors och pojkars sätt att närma sig tekniken. Det är nödvändigt att ge eleverna möjlighet att i större utsträckning än nu inhämta kunskaper via IT i skolan. De flesta elever kommer inte i hemmet att inom de närmaste åren ha tillgång till den informationsteknik skolan kan erbjuda. Även om antalet datorer i hemmen ökar kan man inte begära att eleverna skall ha tillgång till egen dator. Eleverna måste erbjudas mer tid i skolan för att med hjälp av skolans resurser kunna ta del av den informationsmassa som finns på skolan och är nåbar i olika databaser t ex Internet. Eleverna skall inse fördelen med att genomföra givna arbetsuppgifter i skolan genom enskilt arbete eller i grupp. Läroboken kommer inom många områden att spela en allt mindre roll som informationsbank och kunskapskälla eftersom den snabbt blir inaktuell. Eleverna måste få ledning i hur information blir till kunskap. De måste lära sig söka information ur en närmast oändlig kunskapsmassa, förstå, analysera och utvärdera den. De måste lära sig att på olika sätt presentera inhämtad information på ett för andra, lärare och kamrater, förståeligt sätt. Först då har information blivit kunskap.

15 Jämställdhet

Inom gymnasieskolan skall jämställdheten mellan flickor och pojkar ökas. Flickor och pojkar skall ges likvärdiga förutsättningar att utveckla sina individuella intressen och sin särskilda begåvning. Eleverna måste bemötas utifrån en kunskap om likheter och olikheter mellan könen. Jämställdheten skall ses som en pedagogisk fråga och betona nödvändigheten av kunskap och kompetens hos lärarna för att skolan skall kunna uppfylla skollagens och läroplanernas krav på att skolan skall verka för jämställdhet mellan könen. Flickor på pojkdominerade utbildningar måste få ett bättre stöd av lärarna. Det har visat sig att flickor på naturvetenskapliga och tekniska utbildningar saknat detta. Att främja jämställdhet handlar inte bara om en jämn fördelning mellan flickor och pojkar. Det handlar också om att ta vara på olikheterna och göra olika satsningar, t ex särskilda lektioner i teknik för flickor, otraditionella metoder i språk för pojkar. Det handlar också om att få en jämnare fördelning av män och kvinnor bland gymnasieskolans personal. Männen dominerar bland lektorerna och är något fler än kvinnorna bland yrkeslärarna. Bland yrkeslärarna består den ojämna könsfördelningen inom respektive yrke.

16 Förutsägbara antagningssystem

Redan 1994 uttryckte vi kristdemokrater i vårt högskolepolitiska handlingsprogram farhågor för att högskolereformen skulle leda till svårigheter för blivande studenter när det gäller att få en överblick över utbildningssystemet. Idag har dessa farhågor i viss mån besannats. Det som är viktigt i ett högskolessystem som vårt är att blivande studenter har goda möjligheter att skaffa sig en överblick över systemet och de antagningskrav och regler som gäller. Det måste därför finnas en långsiktighet i högskolornas beslut kring antagningssystemet så att krav och regler är förutsägbara för dem som vill kvalificera sig till en viss utbildning.

Det faktum att förändringar genomförts både i gymnasieskolan och hög­skolan parallellt är en starkt bidragande orsak till den osäkerhet som idag råder om vilka villkor och regler som gäller och kan således vara av över­gående karaktär. Trots detta bör högskolan, för att öka överblick­barheten, åläggas en informationsplikt om sina kurser och utbildningar till Högskole­verket. På så sätt kan staten garantera att alla får del av informationen om högre studier och inte endast de regioner eller grupper av presumtiva studenter som den enskilda högskolan prioriterar i sitt informationsarbete. Detta belyser också vilken viktig funktion en väl fungerande studieväg­ledning har. Såväl inom grundskola, gymnasium som högskola måste noga beaktas att tillräckliga resurser avsätts, så att studenterna kan få tillräcklig vägledning.

17 Gymnasielärarutbildningen

Den nya gymnasieskolan kräver att undervisningen sker i lärarlag. Samverkan mellan lärare i olika ämnen är en förutsättning för att kunna realisera den helhetssyn som läroplanen förespråkar. En gemensam pedagogisk kultur måste skapas i den enskilda gymnasieskolan. Samläsning mellan allmänna ämnen och yrkesämnen måste genomföras. Gymnasielärarutbildningen måste ha en sådan bredd att behovet av lärare för samtliga program och kurser inom gymnasieskolan tillgodoses. Gymnasieskolans behov av lektorer måste tillgodoses. Den praktisk-pedagogiska utbildningen bör omfatta 40 poäng för alla gymnasielärare och ha en gemensam kursplan. Lärarhögskolans gymnasielärarutbildning bör öka kontakterna med gymnasieskolorna i regionen. Kompetenshöjande utbildning måste ges till yrkeslärare med äldre utbildning.

18 Forskning

En betydande mängd skolforskning är okänd på skolgolvet. Forskare bör ges möjlighet att tillfälligt gå in i skolarbetet och arbeta tillsammans med lärare inom gymnasieskolan som vill satsa på forskning inom sitt arbete. Forskning kan också bli en karriärväg för lärare.

19 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsarbete för elevernas inflytande vid val av kurser inom ämnena,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjd status för lärarna,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av kärnämnena,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om religionsämnets betydelse,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skolverket ser över kommentarerna till kärn­ämnena i syfte att deklarera vikten av samverkan mellan kärnämnen och karaktärsämnen,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvärdering görs om förhållandet till betygssystemet inom olika kärnämnen och kursplaner för gymnasieprogrammen samt att ett förslag om alternativa system och viktning utreds,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnasieexamen,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamtal,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att få genomföra sina gymnasiestudier t.o.m. 25 års ålder,

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnasiestyrelser med elevmajoritet,

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap,

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elever med funktionshinder eller med andra särskilda behov,

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av fortbildning för lärare ur det etiska perspektivet i värdegrunden,

  14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kraftfullt verka för att motverka kränkande tillmälen, sexuella trakasserier, mobbning, främlingsfientlighet och rasism,

  15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skolforskningen också bör ge möjlighet för lärare att bedriva forskning inom arbetets ram för att närma skolforskningen till skolgolvet,

  16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsarbetet inom gymnasieskolan skall ta till vara flickors och pojkars olikheter genom t.ex. otraditionella metoder samt verka för en jämnare fördelning av kvinnor och män inom lärarkåren,

  17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gymnasielärarutbildningen bör utvecklas för att täcka behoven i den reformerade gymnasieskolan och stimulera till arbete i lärarlag,

  18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ny form av lärlingssystem byggs upp inom flera av gymnasieskolans program,

  19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om APU (arbetsplatsförlagd utbildning),

  20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt avskaffa timplanen,

  21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läsårsindelningen på gymnasiet.

Stockholm den 1 oktober 1997

Inger Davidson (kd)

Åke Carnerö (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Gotab, Stockholm 1997