I december 1994 beslöt riksdagen att avskaffa det statliga vårdnadsbidraget. Detta trots att ca 170 000 barnfamiljer i Sverige redan ansökt om och fått vårdnadsbidrag sedan juli 1994. Vårdnadsbidragets popularitet var ett faktum!
Vårdnadsbidraget var en del i den barnomsorgslag som den borgerliga regeringen genomförde. Barnomsorgslagen omfattade också en skyldighet för kommunerna att se till att privat och offentlig barnomsorg på lika villkor fick ta del av den kommunala subventionen. Detta har också tagits bort. Det innebär att kvar finns bara barnomsorgsgarantin, d.v.s. kommunernas skyldighet att fr.o.m. 1 januari 1995 erbjuda alla barn över ett års ålder barnomsorg. Hur ska kommunerna i rådande ekonomiskt svåra läge kunna erbjuda alla barn barnomsorg till en kostnad av 60 000–80 000 kronor per barn och år? Det ska jämföras med vårdnadsbidraget som kostade 24 000 kronor per barn och år. Därtill kan noteras att den privata barnomsorgen är många gånger billigare än den kommunala. Förutsättningen för barnomsorgsgarantin var just vårdnadsbidrag samt lika villkor för privat och offentlig omsorg. I enlighet med detta har Moderaterna vid flera tillfällen motionerat i denna fråga, senast i en motion av Gullan Lindblad m.fl. 1996/97:So639 samt av Margareta E Nordenvall och Maud Ekendahl 1996/97:So633 med förslag att vårdnadsbidraget återinförs och att barnomsorgsgarantin slopas.
Socialdemokraterna valde att behålla den tvingande barnomsorgsgarantin utan att återinföra det statliga vårdnadsbidraget. Situationen har i flera kommuner blivit ohållbar. Köerna till daghemmen växer och krav på utbyggnad av den kommunala barnomsorgen till en hög kostnad är ett faktum. Samtidigt har flera kommuner idag svårt att klara sin ekonomi. Dessutom har färska undersökningar visat att en majoritet av småbarnsföräldrarna vill ha möjlighet att kunna stanna hemma de första åren.
Motiven att avskaffa vårdnadsbidraget angavs vara att i första hand spara pengar.
Vi moderater varnade för det motsatta vilket också har blivit fallet. När alla familjer som fick vårdnadsbidrag i stället skall omfattas av den kommunala barnomsorgen kostar det!
Den svåra ekonomiska situation som många kommuner har idag blir än värre av ökade kostnader för den kommunala barnomsorgen.
Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle hjälpa kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin innebär och samtidigt ge föräldrarna möjlighet att själva välja hur de vill vårda sina barn. Det innebär att kommunen själv, inom ramen för avsatta medel för barnomsorg, skulle kunna bevilja vårdnadsbidrag till de familjer som så önskar. Alla skulle tjäna på detta. Kommunen får möjlighet att ersätta en dyr plats i den kommunala barnomsorgen med ett billigt vårdnadsbidrag. Det innebär också att de barn som av olika skäl inte kan vara på daghem, t.ex. på grund av allergi eller infektionskänslighet, får möjlighet att vara i sin hemmiljö.
I enlighet med den kommunala självstyrelsen bör varje kommun själv bestämma vårdnadsbidragets utformning, inom ramen för befintlig budget för barnomsorgen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett kommunalt vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Margareta E Nordenvall (m) |
Maud Ekendahl (m) |