1 Sammanfattning
2 Skolan måste bli bättre
3 Socialdemokraternas skolpolitik har havererat
4 Sätt eleven i centrum
5 Erkänn lärarna som skolans viktigaste resurs
6 Använd datorer och informationstekniken i skolan
7 Följ upp resultaten – skolans kvalitet fokuseras
8 Gör alla skolor mer självständiga
9 Stärk skolans ledning
10 Skolan skall fostra
11 Ge naturvetenskap och teknik mer utrymme
12 Bredda lärarrekryteringen – inför lärarcertifikat
13 Förnya lärarutbildningen
14 Gör gymnasieskolan mer flexibel
15 Inför en modern gymnasieexamen
16 En ny yrkeshögskola
17 Hemställan
Betydelsen av kunskap och kompetens ökar. Utgångsläget för Sverige när det gäller utbildningsnivåer och resultat varierar. Många elever lämnar grundskolan med otillräckliga kunskaper i de mest centrala ämnena. Detta kan inte accepteras, utan kraven på att eleverna i grundskolan når målen måste stärkas.
Den allmänna skolstarten skall sänkas till sex års ålder. Individuell skolstart bör prövas. Möjligheter att tillsammans med skolan arbeta med personligt schema och flexibel arbetstid bör prövas. Vår uppfattning att eleven måste sättas i centrum leder till att ett aktivt skolval skall uppmuntras. Modern informationsteknik introduceras på bred front i skolarbetet. Senast vid utgången av år 2000 skall alla Sveriges skolor vara anknutna till Internet och kunna använda informationstekniken fullt ut i undervisningen. Vi vill vidga skolornas möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad för att skolan skall kunna ta till sig kunskaper skolan saknar, men också för att stimulera ändrade arbetsformer.
Skolornas möjligheter att använda skriftliga omdömen och betyg för utvärdering och som pedagogiska hjälpmedel skall ökas. Nationella betyg behövs i grundskolan och betyg ska ges tidigare än idag. Antalet betygssteg bör ökas.
Ingen elev skall behöva lämna grundskolan utan goda kunskaper i svenska, engelska och matematik. Utöver extrainsatser för stöd till de elever som behöver det måste skolan ge eleverna den tid var och en behöver.Vi föreslår ett kvalitetsinstitut för utvärdering och uppföljning av skolverksamheten. Staten skall ta ett grundläggande ansvar för finansieringen av skolan. En nationell skolpeng kan garantera valfrihet och likvärdighet. Goda lärarinsatser skall belönas. Det behövs lärare med olika utbildningsbakgrund och yrkeserfarenheter i skolan. Vi vill införa lärarcertifikat och modernisera lärarutbildningen. Lärarutbildningarna måste ha flera ingångar så att det är intressant för fler att skaffa sig lärarutbildning.
Gymnasieskolan skall reformeras. Det behövs alternativa kurser och färre kärnämnen. En modern lärlingsutbildning måste skapas. Gymnasieskolan skall avslutas med en examen för alla elever som fullgjort ett nationellt program. Vi vill skapa en yrkeshögskola för kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.
Betydelsen av kunskap och kompetens ökar. De närmaste åren kommer att innebära en fortsatt expansion av sådana verksamheter där avancerade kunskaper är den avgörande faktorn vad gäller framgång. För den enskilde och för Sveriges utveckling är den ekonomiska och sociala utvecklingen beroende av de resultat vi kan uppnå i skolan och i utbildningsverksamhet i vidare mening.
Den svenska grundskolan bygger på lång erfarenhet och gedigna utbildningstraditioner. Den grundläggande utbildning som alla barn ges är en nationell angelägenhet där kraven på god kvalitet i undervisningen måste sättas i fokus. Skolans huvuduppgift är att ge alla barn gedigna grundkunskaper och verktyg för fortsatt lärande. Idag när samhället präglas av snabba förändringar, tekniska språng och internationalisering ställs skolan ständigt inför nya utmaningar. Det är en viktig politisk utmaning att se till att den unga generationen bl a med skolans hjälp ges de kunskaper och den förmåga som behövs på andra sidan sekelskiftet.
Utgångsläget för Sverige när det gäller utbildningsnivåer och resultat varierar. Trots att svenskt utbildningsväsende är väl utbyggt finns en rad problem. Många elever lämnar grundskolan med otillräckliga kunskaper i de mest centrala ämnena. Detta kan inte accepteras utan kraven på att grundskolan når målen måste stärkas. Gymnasieskolan har svårt att tillgodose elevers olika behov av undervisning och stöd för att nå grundläggande kunskapsmål. Gymnasieskolan måste bli mer flexibel både när det gäller tidsanvändning och undervisningssätt. Men det räcker inte utan det krävs alternativa kurser och färre kärnämnen. Den eftergymnasiala utbildningen går i många avseenden i otakt med utvecklingen på arbetsmarknaden. Rapporter visar att svensk utbildning, i likhet med flera andra länders, brister i förmåga att ge viktiga kunskaper i naturvetenskapliga och tekniska ämnen.
Av OECD:s undersökningar inom ramen för rapportserien ”Education at a glance” och TIMSS (Third International Mathematics and Science Study), som är världens hittills största komparativa studie inom utbildningsområdet, framgår behovet av en fortsatt såväl kvalitativ som kvantitativ satsning på utbildning i Sverige. TIMSS-undersökningen visar att Sverige inom dessa utbildningsområden är ett medelmåttigt land. De svenska elevernas prestationer ligger på ungefär samma nivå som det internationella genomsnittet. (Skolverkets rapport nr 114, 1996.) Detta är inte tillfredsställande. De uppnådda resultaten i kombination med den lärarbrist som finns i dag borde utgöra en startsignal för en omfattande uppryckning inom dessa strategiskt viktiga kunskapsområden.
I ”Education at a glance” visas att Sverige ligger relativt bra till när det gäller kvinnor över 35 och hela den s.k. äldre gruppen (55–64 år). De senaste decenniernas europeiska utbildningsexpansion visar att i andel av befolkningen vad avser gruppen med akademisk utbildning allt färre länder ligger bättre till än Sverige – till en viss punkt. Därefter vänder trenden och Sverige halkar efter alltmer. I den yngsta åldersgruppen (25–34 år) är det elva länder som ligger bättre till än Sverige när det gäller akademisk utbildning bland män. Bara 9 procent av svenska män och kvinnor i denna åldersgrupp har en akademisk utbildning, vilket kan jämföras med USA där över 20 procent i samma ålder har en akademisk utbildning .
Utöver brister vad gäller utbildningens resultat finns i grundskolan och gymnasiet på många håll inre problem i form av skoltrötthet, mobbning och disciplinproblem, samtidigt som lärare och annan personal blir utbrända. Det bidrar med stor sannolikhet till otillräckliga studieresultat för många elever. Det är också ett uttryck för behovet av att vuxna kan förmedla och upprätthålla tydliga normer och värderingar i skolan och på fritiden.
Sverige satsar på utbildning. Anslagen till grundläggande utbildning är höga jämfört med motsvarande siffror från andra länder. Däremot är variationerna mellan olika kommuner och olika skolor stora också när naturliga kostnadsskillnader räknats bort. Skolan har dessutom tvingats spara rejält på senare år. Tillsammans med svårigheter att finna nya arbetsformer och organisatoriska modeller har detta medfört allt större undervisningsgrupper istället för pedagogiskt planerade förändringar. Brister har uppstått vad gäller lärare och läromedel. Det är illavarslande att anslagen till undervisning minskar, medan lokalkostnaderna ökar i dagens skola.
Under de närmaste åren väntas ett generationsskifte i den svenska lärarkåren som idag är en av världens äldsta. Generationsskiftet infaller samtidigt som elevkullarna ökar och vuxenutbildningen utvidgas. Redan idag är tillgången på väl utbildade lärare för liten. Risken för akut lärarbrist är stor. Det är mycket oroande att så få är intresserade av att arbeta som lärare.
Den svenska skolan måste förändras och moderniseras. Den politiska uppgiften är att skapa goda drivkrafter för förnyelse och förändring. Det finns ett stort behov av strukturella reformer. Skolan och lärarutbildningen måste moderniseras för att kunna bibehålla och höja kvaliteten i elevernas utbildning. Det handlar i första hand mer om inriktning och förändringsbenägenhet än om resurser. De krav som ställs mot bakgrund av den tilltagande internationaliseringen och den snabba kunskapstillväxten gör att skolan måste bli bättre.
Den politik som regeringen för har inte höjt kvaliteten i skolan utan tvärtom har den sänkts. En av de första åtgärderna som den socialdemokratiska regeringen gjorde var att minska antalet betygssteg och betygstillfällen i grundskolan. Dessutom gav man skolorna ”frisedel” när det gäller den nationella uppföljningen i årskurs 5 eftersom det inte längre är obligatoriskt för skolorna att delta i denna. Elevernas möjlighet att få skriftligt omdöme har försämrats. Lärarna har därmed förlorat det pedagogiska verktyg som betyg och omdöme är. I gymnasieskolan räcker det numera att en elev är godkänd i 90 procent av kurserna. Det innebär att en elev har grundläggande behörighet till högskolan även med betyget underkänd i svenska eller engelska. Den här typen av ”reformer” höjer inte elevernas motivation och drivkraft för studier, lärande och bättre prestationer i skolarbetet.
Elevens rätt att välja skola är fundamental för oss moderater. Genom det aktiva valet ges elever och föräldrar ett reellt inflytande över skolans pedagogiska inriktning, styrning och innehåll. Socialdemokraterna talar ofta om vikten av att sätta eleven i centrum och om ökat elevinflytande. Men i praktisk handling gör regeringen tvärtom. Regeringen har kraftigt försämrat villkoren för friskolorna genom att skolpengen avskaffats. Erfarenheterna av kommunernas ökade makt att stoppa nya friskolor visar att vår kritik av förändringen var befogad. Kommunerna har sagt nej till närmare hälften av de ansökningar som behandlats sedan beslutet togs, enligt tidningen KommunAktuellt 97/28.
Förutom rätt att välja skola måste eleven få ett större inflytande över vilka ämnen och ämnesfördjupningar som han eller hon skall läsa. Vi slår vakt om elevens val i grundskolan och vill öka det i gymnasieskolan.
I stället för att diskutera och komma med förslag till hur man skall nå bättre undervisningsresultat i grundskolan och i gymnasieskolan nöjer sig skolministern med förslag om lagstiftning när det gäller fria skolmåltider samt att minska elevens val i grundskolan.
Den nya gymnasieskolan har brister som skyndsamt bör rättas till. Det handlar om allt från att minska antalet kärnämnen till att införa en modern lärlingsutbildning. Men i stället för att komma med konkreta förslag till riksdagen tillsätter skolministern interna utredningar på Utbildningsdepartementet. Att dölja problemen i interna utredningar och vänta med att komma med konkreta förslag gagnar varken elever eller dem som är verksamma i skolan.
Skolan är Sveriges största arbetsplats. Dess verksamhet är bred och spänner från läs- och skrivinlärning hos de allra yngsta till avancerade laborationer i kemi med äldre ungdomar. Spännvidden vad gäller elevernas förkunskaper och mognad är stor, inte minst under de första åren när många grundläggande kunskaper och färdigheter står på schemat.
All inlärning som syftar till att nå bästa möjliga resultat måste utgå från individens personliga förkunskaper, erfarenheter och mognad. Det är också den enskilde som måste lära. Skolan kan aldrig tvinga på någon kunskaper, utan det är nödvändigt att vinna elevernas intresse för det skolan vill förmedla. Den enskildes motivation har stor betydelse för med vilket engagemang skolarbetet bedrivs och vilka resultat som kan uppnås. Elevernas egna erfarenheter och intressen är därför viktiga utgångspunkter.
Elevernas bakgrund i hemmen och inom barnomsorg av olika slag bidrar till stora variationer när det gäller förkunskaper och utveckling i vidaste mening vid skolstarten.
Det skall inte läggas någon värdering i detta. Ett barn som givits goda möjligheter till utomhuslek och fysisk utveckling skiljer sig från ett barn som ägnat mer tid åt drama och estetisk verksamhet. Ett barn som haft en hemarbetande förälder och syskon har andra erfarenheter än den som börjat dagis redan i 1-årsåldern. Vi hävdar inte att en på visst sätt utformad förskola i längden gagnar individens utveckling bättre än andra.
Däremot är det uppenbart att skolan för att lyckas med sitt uppdrag inte kan bortse från elevers individuella egenskaper och erfarenheter. Dagens läroplaner som formulerar mål för vad eleverna minst skall lära sig, istället för att reglera arbetsformerna, erbjuder förutsättningar för ett individualiserat arbetssätt och varierande pedagogik. Elevernas olika begåvningar måste tas tillvara i skolan. Att våga lita på den egna förmågan och ta egna initiativ är en central drivkraft för all utveckling och framåtskridande. Elevernas kreativa förmåga skall stimuleras.
Den allmänna skolstarten skall sänkas till sex års ålder. Skolstarten bör dock även framgent vara flexibel. Att flertalet barn får börja skolan tidigare måste påverka skolans arbetsformer.
Undervisningen måste individualiseras. Vi anser vidare att det skall bli möjligt att genomföra individuell skolstart i grundskolan. Med tanke på att varje barn kommer att satsa många år på arbetet i skolan borde det vara naturligt att skolan hälsar varje barn personligen välkommet. Det kan lägga en god grund för skolarbetet.
I samband med skolstarten bör eleven och föräldrarna tillsammans med lärare utforma en individuell studie- och kursplan som bör kunna ersätta den lokala kursplanen de första åren. Möjligheter att i skolan arbeta med ett individuellt schema och flexibel arbetstid bör prövas. Det är vedertaget att tid har stor betydelse för all inlärning och att eleverna behöver olika mycket tid för att nå vissa kunskapsmål. Att elever som inte nått grundläggande kunskapsmål idag ofta flyttas vidare årskurs efter årskurs kan inte oreflekterat accepteras. Elever som behöver mer tid för att lära måste få det.
Varje elev måste lära sig att ta ansvar för arbetet i skolan. Det är en viktig del av skolans fostrande uppgift. Personligt ansvar kan bara växa tillsammans med goda möjligheter till inflytande. I takt med att eleverna blir äldre måste inflytandet över de egna studierna och skolans verksamhet utvecklas och öka. I såväl grundskolan som i gymnasiet finns idag utrymme för elevens val. Syftet med elevens val är att låta varje elev själv ta ansvar för vidgade studier i något eller några ämnen som skolan ger undervisning i. Hur utrymmet för elevens val används och vilka resultat som nås behöver utvärderas. Betydelsen av att undervisningen inom elevens val håller hög kvalitet och att goda resultat nås markeras genom omdömen eller betyg precis som i andra ämnen.
Elevens val ger varje skola möjligheter att pröva och erbjuda undervisning i nya former inom eller över de traditionella ämnesgränserna. Vi vill vidga skolornas möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad för att skolan skall kunna ta till sig kunskaper skolan saknar, men också för att stimulera ändrade arbetsformer. Grundskolans timplan skall avskaffas. De nationella kunskapsmålen ges därmed ökad betydelse. Dock behövs även fortsättningsvis regler som garanterar utrymme för elevernas egna val, i minst den omfattning som gäller i dag.
Skolor med olika pedagogisk eller profilerad inriktning och skolor som drivs i olika former innebär ökad mångfald, vilket gör att fler kan finna ”den bästa skolan”. Rätten att välja skola för elever och föräldrar gör att det enskilda barnets behov kan tillgodoses bättre än idag. Vår uppfattning att eleven måste sättas i centrum leder till att vi anser att ett aktivt skolval måste uppmuntras. Det har betydelse för den enskildes kunskapsutveckling att såväl eleven som föräldrarna får information om olika skolor och tillfrågas om vilken skola man föredrar. Kommunernas skyldighet att i sin planering utgå ifrån elevers och föräldrars önskemål och därmed krav på kommunikation med hemmen skall tydliggöras. Alla skall få möjlighet att välja skola.
Den snabba och många gånger oförutsägbara utvecklingen ställer skolan inför många utmaningar. Vi anser, vilket redan framgått, att modern informationsteknik måste introduceras på bred front i skolarbetet och vi anser att erfarenheterna redan visar att det underlättar och stimulerar en positiv förändring av arbetet i skolan, där varje elev ges ett större ansvar och förmåga att arbeta mer självständigt än tidigare.
Datorer kan emellertid aldrig ersätta läraren. Oavsett arbetsformer och ämne behövs kompetent handledning vad avser kunskapsområdet, men också vad gäller inlärning. Traditionell undervisning, även den som ges från katedern, har fortfarande stor bärkraft, men den snabba kunskapsutvecklingen och tillgången till ny teknik gör att lärarrollen kan och kommer att förändras. Detta gör det betydelsefullt att ta vara på läraruppgiftens professionella kärna.
Läraryrket är i dag svårare än någonsin. Skolans uppgifter har vidgats och samhället har blivit alltmer komplicerat. Eleverna kommer från vitt skilda miljöer och olika kulturer, samtidigt som kraven på resultat höjts.
Lärarnas arbetssituation och villkor måste vara en integrerad del av utbildningspolitiken. För att kunna rekrytera, behålla och ge utvecklingsmöjligheter för lärare krävs en modernisering av skolan som arbetsplats också för vuxna.
Fortfarande finns alltför många exempel på skolor där lärarna saknar arbetsplats och utrymme för att planera undervisningen, handleda elever och möta föräldrar. Detta, tillsammans med relativt låg lön, varierande fortbildningsmöjligheter och få karriärvägar ger inte yrket den ställning uppgifterna förtjänar. Lärarnas och elevernas arbetsmiljö måste ses över. Lärare och elever måste få tillgång till informationstekniken och ha en god arbetsmiljö.
Skolan skall vara ett centrum för professionellt kunnande när det gäller undervisning och inlärning. Visionen är att skolan skall vara ett föredöme som lärande organisation. Dessvärre uppfyller inte alla skolor det önskemålet idag. Skolan fungerar fortfarande ofta som en inbunden institution, med få kontakter och utflykter i samhället utanför. I den allmänna debatten talas mer om skolan som ett hus, än om dess uppgifter och verksamhet. Svensk skolforskning har hittills ägnat mer intresse åt organisatoriska frågor än utbildningens innehåll, pedagogik och resultat.
Skolans arbetsmetoder och organisation måste moderniseras. Skolan är ofta hierarkiskt organiserad, samarbetet mellan lärarna brister, liksom samarbetet mellan olika personalkategorier. Ett skäl till att det blivit så är att skolan under lång tid var centralstyrd och genomreglerad, med litet utrymme för dem som arbetade i skolan att fatta egna beslut.
Det styrsystem som idag gäller för skolan, inklusive läroplanerna ger mycket stort utrymme för pedagogisk utveckling och lokala beslut. Dessvärre visar det sig att dessa möjligheter fortfarande inte används i särskilt stor omfattning. Skolverkets undersökningar under 1990-talet, ”Bilden av skolan 1993” och ”Bilden av skolan 1996”, visar att undervisningen i skolan fortfarande sker i mycket traditionella former. Lärarnas beteende i klassrummet är, enligt Skolverket, påfallande oförändrat.
Det är inte en politisk fråga att bestämma hur undervisningen i skolan skall gå till. Erfarenheterna av politiska pekpinnar till skolan är förödande. Däremot tycks det vara befogat med insatser som skapar utrymme för och stimulerar en utveckling av skolans arbetsformer. Regeringen borde föra en mer aktiv politik för att introducera informationstekniken och därigenom förnyelsen av skolans arbetsformer.
Den nya informationstekniken, IT, måste införas och komma till användning i alla skolor och på alla nivåer. Senast vid utgången av år 2000 skall alla Sveriges skolor vara anknutna till Internet och ha goda tekniska möjligheter att på ett effektivt sätt använda informationstekniken fullt ut inom undervisningen. Den nya tekniken och de kunskapskällor den gör tillgängliga för var och en bidrar till att ge våra barn de bästa tänkbara möjligheterna inför framtiden.
Att vi ser det som en fördel att skolorna söker sig olika vägar när det gäller IT-utvecklingen innebär inte att vi är nöjda med informationsteknikens introduktion i undervisningen. Som generell iakttagelse gäller att tekniken ännu inte används som ett naturligt verktyg i skolornas vardagsarbete.
Informationstekniken har potential att leda till en betydande modernisering av skolan. Erfarenheter visar att införandet av informationsteknik ofta leder till en mer problemorienterad och individualiserad undervisning där det finns stora möjligheter att arbeta flexibelt.
Skolan skall se till att alla elever lär sig använda datorer. Det förutsätter modern utrustning i tillräcklig omfattning. Idag finns exempel där bara de elever som valt data som tillval får komma in i datasalen. Den tid när datorer enbart skulle finnas i en särskild datasal och användas enbart för ordbehandling är förbi.
Datorerna skall vara naturliga arbetsredskap i skolan. Det behövs fler datorer i klassrummen. Behovet av datasalar för undervisning och där eleverna kan utnyttja tekniken för eget arbete kommer troligen att kvarstå. Datasalarna bör kompletteras med datorer i bibliotek, klassrum och grupprum om informationstekniken skall bli det naturliga inslag i undervisningen som vi anser vara nödvändigt för att svara mot framtidens krav och möjligheter.
Många elever har före skolstarten och på sin fritid skaffat sig erfarenhet av att arbeta med den nya tekniken. Det är viktigt att skolan tar tillvara deras kunskaper och bygger vidare på det intresse många elever har. Datorerna innebär en möjlighet att öka elevernas motivation och intresse för skolarbetet, inklusive de viktiga läxorna.
Genom skoldatanätet och andra nätverk kan elever och lärare kommunicera och debattera med elever och lärare i andra skolor i och utanför Sverige. En särskild satsning vid några lärarhögskolor skall inriktas på att utarbeta exempel på hur sådan kommunikation kan förbättra undervisningen. Sverige skall fortsätta att vara pådrivande i utvecklingen av det europeiska skoldatanätet.
Modern informationsteknik används redan idag med stor framgång i undervisningen av handikappade och elever med olika inlärningsproblem. De kunskaper som finns är otillräckligt dokumenterade och kunskaperna dåligt spridda. Skolverket bör ges i uppdrag att stimulera utvecklingsarbetet vad gäller de pedagogiska möjligheter informationstekniken erbjuder.
Helt avgörande för skolans förmåga att dra nytta av den nya informationstekniken är att lärarna kan och använder den moderna tekniken. Den översyn av lärarutbildningen som pågår måste ta hänsyn till detta. Det måste också vara en rimlig ambition att alla lärare i skolan ges tillgång till väl avpassade datatjänster. Det är i det moderna kunskapssamhället minst lika betydelsefullt som tillgång till ett bra bibliotek.
Den IT-satsning som möjliggjorts genom KK-stiftelsens särskilda uppdrag riktat mot skolorna ger erfarenheter av hur det lokala utvecklingsarbetet på olika sätt kan stimuleras. Dessa kunskaper skall ligga till grund för vidare statliga insatser för att stimulera IT-användningen i skolan.
Svensk skolpolitik präglas av ovilja och bristande förmåga att ta reda på om uppsatta mål nås och hur undervisningen och verksamheten i övrigt uppfyller högt ställda förväntningar på kvalitet. Det finns en obegriplig rädsla för att synliggöra brister och tillkortakommanden på alla nivåer. Vi vill ändra på detta. Det enda sättet för svensk utbildning att bli bättre är fakta om verkligheten. Återkommande uppföljning och utvärdering av såväl den enskildes studieresultat som skolornas förmåga att nå de nationella målen behöver utvecklas och användas. Tillsammans med rätten att välja skola och likvärdiga villkor för skolor som drivs i olika former leder det till att varje skola stimuleras att göra sitt allra bästa.
Utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och betyg är viktiga redskap i detta arbete. Vi vill öka skolornas möjligheter att använda skriftliga omdömen och betyg för utvärdering och som pedagogiska hjälpmedel. Nationella betyg behövs i de senare årskurserna i grundskolan, men betyg ska ges tidigare än idag. De kunskapsrelaterade betyg som nu införts i grundskolan och gymnasiet bygger på tanken att betygen skall visa vilka kunskaper eleven har i förhållande till uppsatta mål. Vi anser att det är en viktig princip. Svårigheterna att formulera och tolka betygskriterierna gör det emellertid till en prioriterad fråga att utvärdera de nya betygen och vid behov korrigera uppenbara brister. Vi anser att antalet betygssteg bör ökas.
Ingen elev skall behöva lämna grundskolan utan goda kunskaper i svenska, engelska och matematik. Det är en skyldighet för grundskolan att ge varje elev sådant stöd i skolarbetet att kursplanernas minimimål kan nås. Det första betygstillfället i årskurs 8 ger både elever och lärare konkretiserade kunskaper om varje elevs kunskaper. Detta bör omedelbart leda till aktiva stödinsatser för att på bästa vis använda resterande tid i den obligatoriska skolan. Många elever får när de inser att gymnasiet närmar sig ökad motivation. Extra utbildningsinsatser på kvällar, helger och lov skall kunna sättas in. Formerna för dessa insatser måste avgöras lokalt, men kommuner som kan erbjuda elever kommunala sommarjobb borde överväga att koppla det till undervisning i en sommarskola.
Elever som behöver ett extra år för att klara grundskolans mål skall erbjudas det, istället för att skickas till gymnasieskolan utan nödvändiga förkunskaper. Gymnasieskolan skall dock även fortsättningsvis inom ramen för det individuella programmet ge elever sådana kompletteringar som leder till att de inom ett läsår kan övergå till något av de nationella programmen. Intagningen till gymnasiet skall i första hand göras utifrån elevernas förstahandsval. Vid platsbrist skall betygen avgöra urvalet. Det är viktigt att goda kunskaper premieras.
Kommunernas utvärdering av skolverksamhetens kvalitet och resultat är generellt dålig. Skolplaner skrivs, men i vilken utsträckning elevernas kunskaper utvecklas i önskvärd takt tar man sällan reda på. De flesta kommuner saknar mått och verktyg för att analysera och värdera arbetet i olika skolenheter. Vi anser att kommunerna vid antagande av skolplanen skall ha utvärderat den föregående. Alla grundskolor skall genomföra nationella prov i centrala ämnen det femte resp det nionde året. Skolornas resultat skall redovisas för kommunens skolstyrelse och på lämpligt sätt komma alla föräldrar till del.
Skolverkets nationella uppföljning och utvärdering av skolan är viktig, men otillräcklig. Svensk utbildning behöver belysas och jämföras i ett internationellt perspektiv. Vi anser att de undersökningar som görs bl a inom ramen för OECD är viktiga och vi förutsätter att berörda myndigheter aktivt bidrar till att utveckla formerna för internationell utvärdering av utbildningen i olika länder.
Vi föreslår att ett kvalitetsinstitut för utvärdering och uppföljning av skolverksamheten, främst undervisningen, inrättas. Den nya myndigheten skapas i samband med en sammanslagning av de två statliga myndigheterna på skolområdet, Skolverket respektive Statens institut för handikappade i skolan (SIH), vars verksamhetsansvar därmed delvis kommer att förändras. Det nya institutet skall ha till uppgift att ansvara för uppföljningen av skolverksamhetens resultat och undervisningens kvalitet i grundskolan och gymnasiet. Nationella skolinspektörer bör ingå i det nya utvärderingsinstitut som vi föreslår att riksdagen skall inrätta.
För att stimulera utvecklingen av svensk utbildning är det viktigt att arbeta för ett aktivt val av skola. Valmöjligheterna är emellertid begränsade idag, främst därför att svenskt skolväsende genom decennier av socialdemokratiskt styre formades till ett offentligt skolmonopol, med likriktade skolenheter strängt styrda av centrala direktiv och regler.
Under senare år har ansvaret för skolan decentraliserats. Rätten att välja skola har skrivits in i skollagen, läroplanen ger utrymme för variation avseende organisation och arbetssätt, och genom den borgerliga friskolereformen har många nya fristående grundskolor startats. Mångfalden har ökat och önskemålen om en fortsatt utveckling av skolan och skolor med olika profiler och inriktningar manifesteras av att fler fristående skolor växer fram, trots de försämrade villkor som Socialdemokraterna och Miljöpartiet bär ansvaret för.
Parallellt med denna utveckling märks ett påtagligt missnöje med delar av kommunaliseringen i skolorna. Den ekonomiska situationen i kommunerna och de besparingar skolorna fått genomföra, liksom omorganisationer i kommunerna förstärker kritiken. Det finns en uppenbar konflikt mellan det nationella målet om likvärdig undervisning av hög kvalitet i hela landet och kommunpolitikers egna bedömningar om vad som är bäst lokalt. Risken för farlig kortsiktighet i utbildningspolitiken är uppenbar.
Vår slutsats är att ansvarsfördelningen mellan den statliga respektive den lokala beslutsnivån behöver tydliggöras ytterligare. Inriktningen de närmaste åren skall vara att göra varje skolenhet mer självständig vad gäller genomförandet av skolans uppdrag och användningen av de resurser som står till förfogande. Samtidigt måste staten ta ett grundläggande ansvar för finansieringen av skolan. Syftet är att säkra en ekonomisk likvärdig grundnivå för skolorna med hänsyn till elevens val, men inte att ta över kommunernas ansvar att alla barn får gå i skolan. Kommunala och fristående skolor skall behandlas likvärdigt.
En nationell skolpeng skall införas. En nationell skolpeng är ett medel för att garantera valfrihet och likvärdighet, konkurrens och mångfald. Reformen måste genomföras stegvis genom skatteväxling mellan stat och kommun. Resurser för elever med särskilda behov skall finnas på kommunal nivå, eftersom ett relativt generellt skolpengssystem inte kan ta de speciella hänsyn som krävs i vissa fall. Kommunens ansvar för detta begränsas inte till insatser som efterfrågas i de kommunala skolorna. Det är elevers särskilda behov som skall styra det särskilda stödet, oberoende av vem som driver skolan.
Införandet av en nationell skolpeng och en utveckling där alla skolor, även de kommunala, ges ett mer självständigt ansvar förändrar kommunernas ansvar och uppgifter. I ett längre perspektiv anser vi att kommunerna i högre grad än i dag skall ges ett lokalt ansvar för uppföljning och utvärdering av skolornas kvalitet och resultat.
En utveckling av arbetet i skolan som bättre än idag lär elever att ta ansvar för den egna inlärningen och som ger ökat utrymme för lärarnas professionella kunnande förutsätter ett starkt ledarskap. Aldrig har skolledningens roll varit viktigare än idag. Frågor om skolans arbetsledning har emellertid hanterats dåligt, vilket medfört en mycket ansträngd situation för skolledare. Utöver att många givits ansvar för flera olika verksamheter har de administrativa resurserna minskats, till den grad att varken elever eller lärare har eller kan ha kontinuerliga kontakter med skolans ledning.
Det finns olika former för ledning av en skola. Men det finns skäl att betona att det i varje skolas ledning behövs professionellt kunnande för att utöva ledning av såväl skolan som arbetsplats som den utbildning som är dess ansvar. I vår vision skall varje skolenhet ha en självständig ställning och ett eget budgetansvar. Lönerna bör sättas lokalt där kunskapen finns rörande lärarnas arbetsinsatser både enskilt och i lärarlag. Det bör vara skolans rektor som tar det fulla ansvaret för lönesättningen. Goda lärarinsatser skall belönas. Det skall löna sig att förnya och modernisera arbetssättet i skolan. Lönesättningen skall vara individuell.
Nyanställda rektorer har möjlighet att gå den statliga rektorsutbildningen. Denna grundläggande utbildning skall bl.a. öka rektors medvetenhet om sin roll och sitt ansvar för styrningen av den egna skolan. I utbildningen får rektorerna bl.a. fördjupade kunskaper om hur organisationer utvecklas och hur rektors egen och medarbetarnas syn på människor, inlärning och kunskaper påverkar arbetet i skolan.
Rektors roll som ansvarig för resultatet i skolan är tydligt markerad i läroplanen, vilket är en följd av styrningen i skolan. Därför borde den statliga rektorsutbildningen inte bara vara öppen för nyanställda rektorer utan också för rektorer som är anställda sedan tidigare.
Barn och ungdomar tillbringar en stor del av sin tid i skolan. Det är därför helt nödvändigt att skolan präglas av goda värden och aktivt förmedlar och skapar förståelse för de grundläggande värden ett civiliserat samhälle förutsätter. Skolans fostrande uppgift ställer krav på såväl undervisning som organisation. För att förstå demokratins värderingar är det viktigt att känna till de historiska erfarenheter som dessa grundas på. Det är minst lika viktigt som ett arbetssätt där alla elever ges inflytande och ansvar enskilt och i organiserade former. Vi anser att varje elev under sin skoltid bör ha haft någon form av ansvarsuppgift eller förtroendeuppdrag.
Alla elever har rätt att känna trygghet i skolan. Fördomar och bristande tolerans måste mötas med kraft och kunskap. Mobbning skall mötas med såväl förebyggande som aktiva insatser vid varje skola. Det övergripande ansvaret vilar på rektor, men alla som arbetar i skolan och alla elever har ansvar för att skaffa sig kunskap, se och ingripa när elever mobbas eller mobbar.
De som arbetar i skolan skall visa respekt för andra. Det ställer krav på ordning och uppförande hos såväl elever som personal. I skolan skall eleverna förberedas för vuxenlivet, och att kunna hälsa, visa vänlighet, vara hjälpsam och passa tider är sådant som ingår i den sociala träning som bl a skolan måste bidra till. Frånvarorapporteringen måste fungera i skolan. Skolk är ett uttryck för att något är fel. Det är skolans uppgift att ta initiativ till kontakter mellan hem och skola.
En svårighet i all uppfostran är att sätta gränser och hävda dem. Det är viktigt att dåligt uppförande eller brott mot väl kända regler bemöts. Skadegörelse och försummelser måste följas av tillrättavisning och krav på att bidra till att rätta till, eller ersätta skadan. Eleven, föräldrarna och skolan skall tillsammans komma överens om hur det skall genomföras. För att förebygga och ingripa vid kriminalitet behöver skolan ett väl utvecklat samarbete med föräldrar, polis och sociala myndigheter.
Alla ämnen i skolan är viktiga. Vi har tidigare framhållit att skolan måste skaffa sig bättre förmåga att arbeta flexibelt med den tid som står till förfogande, med hänsyn till elevernas individuella behov. Den föråldrade uppdelningen i s.k. teoretiska respektive praktiska ämnen måste överges. Uppdelningen saknar i stor utsträckning saklig grund, och uttrycker snarast vilka arbetssätt som används i undervisningen. Det går att arbeta med ämnet historia i mycket praktiska former, och hemkunskap kan göras till ett teoretiskt ämne. Nytänkande när det gäller undervisning begränsas dock av traditioner, lokaler och utrustning som under decennier följt bestämda mönster. Svenska skolor är ofta mycket institutionaliserade med specifika lokaler ämnesvis.
Ett särskilt problem är rapporterna om att många elever når otillräckliga resultat i naturvetenskapliga och tekniska ämnen, vilket resulterar i att intresset för och förutsättningarna för fortsatta studier med sådan inriktning är otillräckliga i förhållande till arbetsmarknadens behov. Bristen på lärare med goda kunskaper i berörda ämnen inklusive matematik i grundskolan bidrar till problemet. För att bättre kunna analysera problemen och bidra till konstruktiva insatser föreslår vi att Skolverket ges i uppdrag att utarbeta nationella prov för det femte respektive nionde året inom NT-området. Syftet är att i ett första steg bättre kunna bedöma och jämföra elevernas kunskapsutveckling, till stöd för pedagogisk förnyelse i undervisningen.
Vi anser att det är viktigt att naturvetenskap- och teknikprojektet (NOT) fortsätter. Inte minst det faktum att pojkar och flickor har olika förhållningssätt till dessa ämnen gör det viktigt att utbyta pedagogiska erfarenheter.
Skolenheter som helt saknar lärare med relevant utbildning – vilket inte är ovanligt vid låg- och mellanstadieskolor – bör ges handledning eller möjlighet att bilda nätverk som kan bidra med NT-kompetens.
I den allmänna debatten talas ofta om ”lärarna som en homogen yrkesgrupp”. Inget kan vara mer felaktigt. Det finns uppenbara skillnader i såväl behovet av ämneskunskaper som av pedagogisk inriktning beroende på vad undervisningsuppgiften innebär. I en tid av ökad kunskapsomsättning och snabbt föränderliga arbetsvillkor ställs höga krav på många olika kompetenser hos dem som arbetar i skolan.
I ett mer överskådligt perspektiv är problemet vad gäller lärarsituationen att svensk utbildning under de kommande åren har att hantera både ett stort generationsskifte och ett ökat behov av lärare. Dessa utmaningar kommer i ett läge då många av dem som undervisar redan saknar adekvat utbildning och rekryteringen till yrket har problem. Generellt sett har läraryrket idag låg status.
För årskurs 4–9 beräknas bristen uppgå till 20 procent år 2003 om inte antalet utexaminerade lärare ökar. Redan i dag är ca 60 procent av alla lärare kvinnor och om trenden håller i sig kan den andelen om ett antal år vara uppe i 80 procent (Skolverkets rapport nr 81). Allt färre män väljer lärarutbildning. Särskilt svårt tycks det vara att rekrytera och behålla manliga lärare. En undersökning visar att endast 18 procent av dem som nu studerar till grundskollärare är män.
Om Sverige skall kunna åstadkomma utbildning av hög internationell klass krävs det välutbildade och motiverade lärare. De problem som finns vad gäller lärarförsörjningen måste därför lösas.
I ett internationellt perspektiv har svenska lärare låga löner. Inom EU är det bara Portugal som har lägre lärarlöner. Svenska lärare har dock en liten andel undervisning jämfört med sina kollegor runt om i världen. Det finns ett tydligt samband mellan lön och tid i skolan. Det nya läraravtalet är ett steg i rätt riktning för att höja läraryrkets status, vilket är nödvändigt. Det är viktigt att premiera den duktige pedagogen, den engagerande läraren och den som vill förnya skolan. Lönen är ett instrument för att uppmuntra initiativ och förändring. Ett lika viktigt instrument är att skapa flexibilitet i skolan, genom att utveckla undervisningsskyldigheten så att lärarnas olika kompetens tas tillvara. Det måste vidare finnas fler karriärvägar i skolan.
Vi anser att det är viktigt att duktiga lärare kan utvecklas i yrket med bibehållande av undervisningsuppgifter. Vi menar vidare att läraryrket måste öppnas för individer som vill byta yrke. Det behövs lärare med olika utbildningsbakgrund och yrkeserfarenheter i skolan. Inför lärarcertifikat som en kvalitetsgaranti och använd detta certifikat som ett medel för att bredda lärarrekryteringen inom skolan.
Det finns flera skäl till detta. Ett är att skolan därmed kan ta till sig kunnande från olika delar av samhället. Ett annat är att många goda lärarkrafter inte ianspråktas om kravet är att alla blivande lärare mer eller mindre direkt efter gymnasiet skall ha yrkesvalet bestämt. Ett tredje är att utvecklingen med en allt snedare könsfördelning inom lärarkåren måste brytas. Det är viktigt att barn och ungdomar möter såväl kvinnliga som manliga förebilder. Ett fjärde skäl är att det inom vissa ämnesområden råder brist på kunniga lärare. Det gäller inte minst inom naturvetenskap och teknik på alla nivåer. I dag finns vissa möjligheter till kortare lärarutbildning för dem som har en annan akademisk utbildning eller motsvarande. Med utgångspunkt från de erfarenheter dessa utbildningar givit är det möjligt att ytterligare förbättra utbildningsvägarna till arbete som lärare.
Lärarcertifikatet bör tidsbegränsas, förslagsvis till fem år, och medföra en skyldighet för skolan att se till att läraren under perioden får fort- och vidareutbildning enligt den individuella utvecklingsplan som utarbetats. Regeringen bör få i uppdrag att närmare utreda och återkomma till riksdagen med förslag om innehåll och förutsättningar för ett införande av lärarcertifikat.
Det är nödvändigt att varje lärare genom fortbildning följer utvecklingen inom sina ämnen. Den individuella utvecklingsplanen innebär en rättighet och en skyldighet för såväl skolledningen som för läraren. I förnyelsen av skolans arbete är fortbildningsfrågorna en viktig del. Vi anser att fortbildningen skall utgå från de behov av ämnesförbättringar som den enskilde läraren har och/eller ingå som en del av den utvecklingsstrategi som fastställs för den enskilda skolan. Rektors ansvar att som ledare för skolans verksamhet också tillse att var och en som arbetar i skolan ges goda utvecklingsmöjligheter måste understrykas. Om skolan skall kunna nå moderna mål för en lärande organisation krävs bl.a. att lärarna ges återkommande utbildning utifrån en individuell fortbildnings- och uppdateringsplan.
Det är viktigt att innehållet i lärarutbildningarna både kunskapsmässigt och i andra avseenden motsvarar de krav som ställs i dagens och morgondagens skola. Den nyligen tillsatta parlamentariska lärarutbildningsutredningen har i detta avseende en mycket viktig uppgift. Lärarutbildningen måste förändras och förbättras.
Det finns ett antal problem som är uppenbara. För det första måste insatser för att förbättra rekryteringen göras. Lärarutbildningarna måste ha flera ingångar så att det, utöver dem som direkt söker till lärarutbildning av traditionell modell, är möjligt och intressant för såväl studerande som börjat andra utbildningsvägar eller läst enstaka ämnen, liksom för yrkeserfarna, att skaffa sig en lärarutbildning.
Det innebär att en uppgift för utredningen måste bli att definiera en kärna av kunskaper som är gemensam för flertalet lärare och som kan läsas i såväl en ämnesintegrerad lärarutbildning som i en fristående.
Det finns också skäl att överväga formerna för hur lärarutbildningen bättre än idag skall kunna utvecklas i ett samspel med skolornas vardag. Avtal mellan lärarutbildningar och enskilda skolor/kommuner kan vara en väg att gå. Olika inslag av praktik för blivande lärare är en självklarhet och vi anser att praktik bör ingå i ett tidigt skede av längre lärarutbildning, för att ge de studerande större möjlighet att upptäcka om yrket ligger i linje med de förväntningar såväl den enskilde som skolan har. Lärarutbildare bör i högre utsträckning än idag arbeta med tidsbegränsade förordnanden, alternativt ha kontinuerliga perioder av yrkespraktik. Det skapar också bättre förutsättningar för duktiga lärare att göra karriär inom professionen. Den pedagogiska delen av lärarutbildningen måste utvecklas integrerat med pedagogisk forskning.
Alla lärare, även de som inte undervisar i tekniska och naturvetenskapliga ämnen, behöver en bättre teknisk allmänbildning och insikt och god kunskap om informationsteknikens olika användningsområden. Denna består i att ha insikt om teknikens betydelse och användbarhet i vardagslivet. Detta är viktigt, inte minst för att stimulera flickors intresse för teknik. En ökad verklighetsanknytning kan stimulera till nya arbetssätt i undervisningen. Därmed kan elevernas spontana intresse för ämnesområdet tillvaratas och bibehållas. Detta är speciellt viktigt för lärare på grundskolans lägre stadier eftersom man redan i tidig ålder måste väcka barnens intresse för naturvetenskap, teknik och IT om detta intresse skall kunna vidmakthållas genom utbildningen.
Det är viktigt att arbetsformerna i all lärarutbildning måste vara en förebild för den undervisningmiljö de blivande lärarna förväntas bidraga till. Det innebär att utbildningen måste präglas av tilltro till studenternas vilja och förmåga att skaffa sig kunskaper, kritiskt tänkande, utrymme för och krav på egna initiativ och kontinuerlig diskussion och information om kursers mål samt resultatuppföljning. Det är en självklarhet att blivande lärare i sin utbildning skall använda moderna läromedel, inklusive de kunskapskällor som erbjuds via Internet. Internationellt utbyte skall främjas i all lärarutbildning.
Det behövs alternativa kurser och färre kärnämnen för att klara uppgiften att bidra till alla elevers kunskapsutveckling. Den reella utslagningen i dagens gymnasieskola är oacceptabel. Alla elever har inte samma ambitionsnivå och studiemotivation. Eleverna måste få möjlighet att efter intresse och behov studera olika ämnen i egen takt. Undervisningen måste individualiseras.
Betygsresultaten visar att en hög andel av eleverna framförallt på de yrkesinriktade programmen blir underkända i ett eller flera kärnämnen. Det gäller främst ämnena matematik, engelska och svenska. I första hand är detta ett misslyckande för grundskolan. Elever som lämnar grundskolan med otillräckliga kunskaper kan naturligtvis inte tillgodogöra sig undervisningen i gymnasieskolans teoretiska ämnen. Det finns också mycket som tyder på att balansen mellan kärnämnena och de mer yrkesinriktade ämnena förskjutits alltför långt till de yrkesinriktade ämnenas nackdel.
Betygen i gymnasieskolan diskuteras intensivt. En stor del av debatten har handlat om den förvirring som skapats beroende på att flera olika betygssystem använts samtidigt i övergången till det nya betygssystemet med kunskapsrelaterade betyg. Det nya betygssystemet har dock uppenbara brister som snabbt måste rättas till. Betygskriterierna måste bli tydligare och en revidering utifrån gjorda erfarenheter måste göras. Det är bra att regeringen utlovat kriterier också för betyget Mycket väl godkänd. Vi anser också att antalet betygssteg bör ökas. De stora skillnader som finns mellan den som precis klarat gränsen för betyget Godkänd och den som nästan skulle kunna ges Väl godkänd uppfattas som orättvisa. Dessutom innebär vidden av betygsintervallet att betygens studiemotiverande effekt blir mycket liten. Med tydliga, nationella kriterier för de tre steg som idag finns, kan en enkel förändring vara att ge läraren ansvar för att markera om betyget är svagt eller starkt med minus och plus. Det är hög tid att göra en översyn av gymnasieskolans alla kursplaner och längden på kurserna. Betygskriterierna bör också ses över när det gäller kopplingen mellan betyg och mål.
Dagens gymnasieskola är fortfarande tidsstyrd, vilket innebär att undervisningstid och poäng oftast är samma sak, trots att riksdagen har fattat beslut om införandet av poäng på varje kurs. Eftersom läroplan, kursplaner och betygssystemet är målstyrt är det logiskt att avskaffa timplanen i gymnasieskolan. Då skapas också förutsättningar för en tydlig målstyrning och avskaffande av den föråldrade tidsstyrningen underlättas. Detta innebär ett ytterligare steg mot ökad flexibilitet i systemet, vilket gynnar utvecklingen i gymnasieskolan.
En viktig fråga är om gymnasieskolans omfattning och innehåll är tillräckliga för att möta framtidens krav på en utbildning av hög kvalitet. Räcker det med 2 370 poäng i de yrkesförberedande programmen respektive 2 150 poäng i de teoretiska programmen? Dessa poäng har blivit både ”golv och tak”. Näringslivet har uppenbarligen en annan uppfattning, eftersom utbildningen ofta har fler kurser än minimikraven i de attraktiva företagsgymnasierna.
Det är dags att göra en översyn av programstrukturen, antalet kärnämnen, utrymmet för det individuella valet och skolans tillägg. Vårt förslag är att alternativa kurser i ämnena svenska, engelska och matematik införs. Dessa alternativa kurser skall inte ge automatisk behörighet till högskolan. Det skall däremot alltid ges möjligheter för motiverade elever att komplettera sina betyg.
För att skolan skall kunna bedriva en undervisning av god kvalitet krävs fler lektorer i gymnasieskolan. Vi ser mycket allvarligt på den långsiktiga trend som innebär att gymnasieskolan töms på lektorer. En bidragande orsak till den negativa trenden är att många lektorer från gymnasieskolan har sökt sig till högskolan. En annan orsak är att många kommuner inte varit benägna att utlysa eller tillsätta vakanta lektorstjänster. Denna utveckling är inte acceptabel. Det är av stor vikt att det finns forskarutbildade lärare i gymnasieskolan. Den forskningsanknytning som fler lektorer innebär ökar undervisningens kvalitet och underlättar samverkan mellan gymnasieskolan och högskolan.
Intresset för gymnasieutbildningar i fristående skolor är stort. Dessa skolor lyckas locka många sökande till utbildningar som i den kommunala skolan är mindre eftertraktade. Dessutom har dessa skolor i regel lyckats bättre än motsvarande offentliga skolor med att förverkliga många idéer om pedagogisk förnyelse. Industrigymnasierna är ett tydligt exempel på detta.
De fristående gymnasieskolorna har varit föregångare och pådrivare när det gäller integrationen mellan yrkesprogram och naturvetenskapsprogrammet. Trots alla positiva erfarenheter har regeringen försvårat framväxten av fristående gymnasieskolor. Detta är särskilt tydligt då bedömningen av hur en ny gymnasieskola påverkar närliggande utbildning numera skall göras av respektive kommun, i stället för regionala myndigheter. Vi anser att kommunernas inflytande vad gäller godkännande av fristående gymnasieskolor skall minskas. Det skall vara utbildningens kvalitet som skall sättas främst vid beslut om godkännande av fristående gymnasier.
En modern lärlingsutbildning måste skapas. Huvudproblemet hittills är att för få företag ställt upp med nödvändiga lärlingsplatser och att arbetsmarknadens parter inte visat vilja till att ta nödvändiga initiativ. Ytterligare ett problem har varit att eleverna inte fått information om de möjligheter som redan finns. Lärlingsutbildningen bör ligga under ett eget program i gymnasieskolan – Lärlingsprogrammet. För många elever och utbildningar är en kombination av skolutbildning och utbildning på en arbetsplats bättre än helt skolförlagd undervisning.
Vi föreslår att lärlingsutbildningen ges följande modell. Företaget/arbetsplatsen ges ersättning motsvarande kommunens kostnad för yrkesutbildningen under ett år, samtidigt som lärlingen under det tredje och fjärde året ges ersättning från arbetsplatsen i relation till den insats som lärlingen gör i produktionen. Utbildningen skall avslutas med ett gesällprov, framtaget av branschkunniga, och leda till en yrkesexamen.
Det är hög tid att införa en modern studentexamen i gymnasieskolan för alla elever som fullgjort ett nationellt program. Innehållet i denna examen måste ha två alternativa inriktningar, den ena gällande studieförberedande utbildningar och den andra yrkesinriktade. Innehållet i resp examen måste arbetas fram i samverkan med universitet och högskolor resp berörda branscher. Examenskriterierna skall syfta till att tydliggöra elevens kunskaper och kompetens och är ett sätt att nationellt kvalitetssäkra alla gymnasieutbildningar. Det är angeläget att svensk gymnasieexamen ges ett sådant innehåll att den är internationellt användbar.
I samverkan med Skolverket bör några gymnasieskolor ges i uppdrag att utveckla formerna för att tillvarataga och erkänna utbytesstudenters kunskaper när de kommer tillbaka efter utlandsstudier. En elev som gjort studieavbrott i gymnasiet för studier utomlands skall få det inskrivet i sitt slutbetyg. Hur svenska skolor tar emot utbyteselever från andra länder behöver utredas. Vi anser att Sverige som skickar iväg hundratals elever på gymnasienivå för längre och kortare studier också måste ta ett ansvar för att ta emot elever från andra länder på ett positivt sätt. Många utbytesprogram besväras idag av svårigheter att ta emot intresserade ungdomar i Sverige, vilket är olyckligt.
Vi vill införa en ny yrkeshögskola. Sedan hösten 1997 pågår det försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Det är ingen överdrift att påstå att denna har varit mycket framgångsrik. Ansökningarna om att få starta kvalificerade yrkesutbildningar har vida överstigit de tilldelade platserna. Vi har tidigare pekat på bristen på platser och har satsat betydligt mer resurser än vad regeringen har gjort. Visserligen har regeringen ökat antalet platser till hösten -97 och man tidigarelägger 1000 platser nu till våren -98, men det räcker inte och ambitionsnivån från regeringens sida är alldeles för låg.
I budgetpropositionen skriver regeringen att man nyligen tillsatt en arbetsgrupp inom regeringskansliet som bl.a. med utgångspunkt från försöksverksamheten skall förbereda ett regeringsförslag om den kvalificerade yrkesutbildningens framtid. Det är viktigt att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om huvudmannaskap, inriktning, framtida finansiering etc. och att riksdagen kan fatta ett beslut senast våren 1998. Redan när regeringen lade propositionen om att inleda en försöksverksamhet ville vi moderater ha ett betydligt flexiblare system som innebär flera examina, olika studietid, lärlingslön för att nu nämna några inslag. Erfarenheten av försöksverksamheten visar att det bör bildas en ny yrkeshögskola som är parallell till högskola och universitet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmän skolstart vid sex år och möjlighet till individuell skolstart,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individualisering av undervisningen i skolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg och skriftliga omdömen i grund- respektive gymnasieskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa timplanerna för grund- respektive gymnasieskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att välja skola och ett aktivt skolval,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av skolans arbetsformer och satsning på den nya informationstekniken,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiva stödinsatser för att nå grundskolans kunskapsmål,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella prov i grundskolan,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att inrätta ett fristående kvalitetsinstitut för utvärdering och uppföljning i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla formerna för internationell utvärdering av utbildningen i olika länder,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en nationell skolpeng i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans styrning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevernas inflytande och ansvar i skolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av lärarcertifikat,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformering av lärarutbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en modern gymnasieexamen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformering av gymnasieskolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en ny yrkeshögskola.
|
Carl Bildt (m) |
|
|
Lars Tobisson (m) |
Gullan Lindblad (m) |
|
Anders Björck (m) |
Beatrice Ask (m) |
|
Knut Billing (m) |
Birger Hagård (m) |
|
Gun Hellsvik (m) |
Bo Lundgren (m) |
|
Inger René (m) |
Karl-Gösta Svenson (m) |
|
Per Unckel (m) |
Per Westerberg (m) |