Problemen med att många elever lämnar grundskolan med otillräckliga baskunskaper och dåligt självförtroende får långtgående effekter för Sveriges kunskaps- och kompetensnivå. Viljan att lära måste tillvaratas redan i förskoleåldern och i motionen föreslås att alla barn skall erbjudas förskola från tre års ålder.
Förskoleverksamhet av hög kvalitet och tidigare skolstart kan ge alla en bättre bas för livslångt lärande. Det pedagogiska innehållet är viktigt. En av förskolans viktigaste uppgifter borde vara att ta till vara barnens naturliga kreativitet. Skolans utmaning är att fortsätta att stimulera barns medfödda nyfikenhet.
Det är också nödvändigt att lyfta fram föräldrarnas ansvar och uppgift att inte bara fostra, utan också ge barnen kunskaper. I dag anses skolan ofta ha ansvar för att lära barnen nästan allt, t.o.m. att uppföra sig, medan föräldraansvaret har reducerats. Det har fått många konsekvenser – främst i form av minskad vuxenauktoritet med allt vad det innebär. Rätten och möjligheten att välja skola har dock stärkt föräldrarnas ställning och ökat deras möjlighet att ta del av barnens skolgång.
Att förbereda barnen för skolan är en viktig och svår uppgift. Alltfler barn har läs- och skrivsvårigheter – nära vart femte lågstadiebarn, enligt vissa rapporter. De flesta lär sig så småningom att läsa, men många hinner innan dess tappa tron på sig själva. Läs- och skrivsvårigheter följer eleverna genom utbildningstiden och medför växande problem, i alla ämnen.
Orsaken till ökade läs- och skrivsvårigheter debatteras intensivt och teorierna varierar. Förmodligen är många faktorer inblandade och de individuella variationerna stora. En faktor som kan tänkas förstärka problemen är att småbarn i dag inte rör sig tillräckligt mycket. För att kunna läsa och skriva måste man kunna röra kroppen smidigt och med lätthet.
Hur fungerar då hjärnan? Lite förenklat kan vi säga att hjärnan består av en logisk hemisfär – den vänstra hjärnhalvan – som tar hand om detaljer, språkets delar, processer och lineära mönster. Den är strukturerad, kontrollerar känslor och tänker i sekvenser. I idrotten, musiken och konsten registrerar den tekniken. Den högra hemisfären – gestalthjärnan – tar hand om den globala bearbetningen, ser helheten, bilder, rytm, känsla och intuition. Den är känslo- och upplevelseorienterad, lever i nuet, ser på likheter och uppfattar flöde, rytm och känsla i idrott, konst och musik.
Hjärnhalvorna binds ihop av en ”motorväg” genom vilken miljarder meddelanden passerar varje sekund. Specialiseringen av hjärnhalvorna utvecklas i olika takt hos varje individ. Gestalthjärnan visar en tillväxtökning i fyra- till sjuårsåldern och den logiska vänstra hjärnhalvan mellan sju och nio års ålder. Den fullständiga specialiseringen är i normala fall klar mellan nio och tolv års ålder. Ju mer de båda hjärnhalvorna och alla lober aktiveras desto fler nervförbindelser eller trådar bildas. Sjukligt hyperaktiva barn har färre nervförbindelser medan kvinnor har 10 % fler än män.
För en optimal utveckling behövs stor frihet med plats för lek, fantasi och rörelser. Ju mer vi aktiverar de båda hjärnhalvorna desto intelligentare kan vi bli. Kreativitet är t. ex. inte bara en funktion av gestalthjärnan utan ett resultat av samarbete mellan höger och vänster hjärnhalva.
Beroende på vilken hjärnhalva som är dominant har vi olika sätt att lära. Vissa lär sig genom att titta, andra genom att lyssna, prata eller röra sig.
Det traditionella undervisningssystemet i Europa och USA gynnar elever med ett lineärt, logiskt tänkande, elever som tar in information genom att lyssna och se. De anses dock utgöra en mindre del av populationen. Bland dessa återfinns ofta de elever som betraktas som begåvade och talangfulla. En betydligt större del (cirka hälften) anses ha svårt att ta in kunskap genom att lyssna. Den mest missgynnade gruppen ur inlärningssynpunkt är de som har en begränsad förmåga att lära genom att lyssna och som har en dominant gestalthjärna. Dessa elever skulle behöva få hjälp genom att: få lära sig genom att röra sig, få helhetsbilden först och detaljer senare, börja med att läsa och skriva först vid 7–8 års ålder ( ej mogna tidigare), få vara trygga i känslor och relationer, och få sitta i lugn och ro för att själva bearbeta ny kunskap.
I det traditionella klassrummet, med lärare som börjar med detaljer, har dessa elever ingen plats och hamnar i bästa fall i specialundervisning. Samtidigt vet vi att här finns en ännu inte upptäckt begåvning. Det är gestalthjärnan som står för helhetssyn och problemlösning. När vi i dag diskuterar framtida ledarskap är det just dessa egenskaper som efterfrågas. Är det då inte viktigt att vi har en skola som har förmågan att stimulera båda hjärnhalvorna och beaktar alla elevers olika inlärningsstilar? Om alla barn redan tidigt i skolan blir sedda och hänsyn tas till deras individuella sätt att lära – kan alla barn tidigt få en positiv inställning till skolan och till att lära. Med en positiv grundsyn blir all undervisning betydligt enklare och den kunskap som skolan vill lära ut blir tillgänglig för fler. Men ett barn som har svårt att lära genom att lyssna, som kanske måste prova själv kan redan i årskurs ett känna sig underlägset och får en bestående negativ inställning till inlärning. Kanske är det dessa elever som i nionde klass har svårt att läsa och räkna?
Dagens skola lägger stor vikt vid lineär, matematisk regelorienterad inlärning som är lätt att mäta. ”Utantillkunskap” i all ära – men det viktigaste är ju att vi förstår innebörden av kunskapen och kan applicera den till verkligheten. Det är svårare, men väl så väsentligt, att mäta tänkande, förmågan att se samband och helhet. Är det inte minst lika viktigt att stimulera gestalthjärnan för framtiden?
Mycket kan göras för att öka barns motoriska träning. Lekens betydelse får inte glömmas bort. Begränsa tiden i TV-soffan och låt barnen leka ute!
I dag kommer alltfler iakttagelser som visar att barn som börjar första klass har allt svårare att koncentrera sig, och att de har svårt att följa undervisningen. Är det så att barn numera i tidig ålder passiviseras och därför inte har hunnit utveckla hjärnfunktionen som behövs för att klara ett ordinärt skolarbete? Eller blir det för stökigt och stressigt under de tidiga åren? Vi har inte svaren, men anser att det är nödvändigt att ta reda på hur barnomsorgen som den faktiskt ser ut i verkligheten påverkar barnens utveckling. Att det rimligen finns mycket stora variationer och att barn är olika är vi väl förtrogna med. Syftet med en översyn av barnomsorgen och de tidiga skolåren utifrån ett pedagogiskt perspektiv måste rimligen vara att finna former som utgår just från barns olika behov och utvecklingstakt.
Sedan början av 70-talet har den kommunala barnomsorgen byggts ut radikalt för att underlätta kvinnors yrkesverksamhet. Majoriteten av de barn som får en offentligt subventionerad barnomsorg går i dag på daghem. Men det är bara ca 60 procent av alla barn som omfattas av den offentligt finansierade barnomsorgen. Under den borgerliga regeringsperioden 1991–1994 stimulerades avknoppning och utbyggnad av privat barnomsorg, både i form av privata dagmammor, föräldrakooperativ och privata daghem. Utvecklingen har varit positiv, men oavsett huvudman är det ett stort problem att barnomsorgen står för en allt större del av den kommunala ekonomin, nu ca 20–25 %! Utbyggnaden av daghem har medfört att kommunerna har dragit på sig stora fasta kostnader. Storskaliga lösningar inom barnomsorgen innebär också en minskad flexibilitet vid ändrad efterfrågan.
Det pedagogiska innehållet i den kommunala barnomsorgen varierar. Nödvändiga besparingar har lett till mer barnpassning och mindre tid till pedagogiskt arbete. Den krympande ekonomin och en ökad arbetslöshet bidrar till sociala problem som påverkar barnens uppväxt. Öppna förskolor och lekskolor tvingas stänga, vilket drabbar de barn som ej nyttjar kommunal barnomsorg. Långtifrån alla barn finns i dag i kommunal barnomsorg, och stora ekonomiska bekymmer skulle uppstå om samtliga småbarnsfamiljer begärde detta, något de faktiskt har rätt till enligt lag. Frågan är därför: Hur kan vi med den kunskap vi har i dag på bästa sätt nyttja de resurser som står till buds för att lägga grunden till en bra utbildning för alla barn?
Enligt Riksförsäkringsverkets beräkningar går cirka 15 % av BNP, motsvarande 200 miljarder kronor, till barnfamiljerna. Detta inkluderar 84 olika typer av stöd, alltifrån bostadsbidrag till fritidsverksamhet samt grund- och gymnasieskola. Den offentliga subventionen till barnomsorgen utgör knappt 35 miljarder kronor. Används dessa 35 miljarder kronor på ett optimalt sätt utifrån barnens bästa? Är dagens barnomsorg tillräcklig för att förbereda våra barn för ett livslångt lärande?
Den socialdemokratiska regeringen har valt att inte föreslå en generellt sänkt skolstart. Sedan några år tillbaka har kommunerna själva börjat erbjuda 6‑åringar att börja skolan och fr.o.m.1997 är kommunerna skyldiga att ta emot alla barn som fyllt 6 år om föräldrarna vill.
På en del håll innebär det att 6‑åringarna börjar i skolan som om de vore 7 år, d.v.s. skolan gör ingen anpassning av verksamheten till de yngsta. På andra håll får den mest vetgirige 6‑åring finna sig i aktiviteter med andra 6-åringar i särskilda grupper. Många erbjuder åldersblandad undervisning däremellan. Vad som är bäst ur utbildningsperspektiv vet ingen i dag och tyvärr verkar det ibland som om den frågan inte ens är utgångspunkt för kommunens/skolans planering.
Moderata samlingspartiet har under många år förordat skolstart vid 6 års ålder, senast i partimotionen Kunskap och kompetens 1996/97:Ub211. Skolstarten måste emellertid vara flexibel så att hänsyn kan tas till det enskilda barnets mognadsutveckling. Önskvärt vore också att det för varje barn inför skolstarten gjordes en bedömning av hans eller hennes särskilda behov. Att de gamla skolmognadstesten hade sina svagheter är sant, men frågan är om skolan i dag skaffar sig de grundkunskaper om varje barns inlärningsprofil som behövs för att ge bästa möjliga undervisning?
För att på bästa sätt ta till vara barns kreativitet och för att förbereda dem för skolan föreslås att en allmän förskola införs från tre års ålder. Alla barn får på så sätt tillgång till en förskola ca tre timmar per dag, där välutbildade förskollärare genom god pedagogik ger barn möjlighet att växa och utvecklas. Förskolan skall vara skild från den traditionella barnomsorgen just för att markera vikten av att vi inte tappar förskolepedagogiken hos de små barnen. Jag tänker mig en allmän förskola mellan tre och fem års ålder, varefter barnen börjar skolan vid sex års ålder. Barnomsorg därutöver kan bedrivas i olika former, hos dagmamma, i föräldrakooperativ, i familjedaghem eller på daghem. Formen av barnomsorg måste utgå från barnets eget behov.
Den allmänna förskolan betalas av kommun eller stat, och är som ovan nämnts öppen för alla från tre års ålder.
Förskolan är, liksom skolan, kostnadsfri medan föräldrarna själva betalar barnomsorgen, men får rätt till skatteavdrag fullt ut för styrkta barnomsorgskostnader.
En allmän förskola från tre års ålder skulle innebära att alla barn i Sverige får tillgång till en pedagogisk förskoleverksamhet av hög kvalitet och på så sätt förbereds för att börja skolan vid sex års ålder. En av förskolans viktigaste uppgifter blir att utveckla barnens kreativitet utifrån individuella förutsättningar. Skolans utmaning blir att finna ett undervisningssystem som tar hänsyn till barnens inlärningsstil och som fortsätter att stimulera barns naturliga nyfikenhet att skapa intresse att lära för livet.
I Lpo 94 finns många goda tankar. Vikten av att nyttja alla sinnen, att blanda bild, musik och rörelse i det dagliga skolarbetet behöver dock lyftas fram. Likaså måste kunskapen om att barn har olika inlärningsstilar sättas i centrum. Undervisningen måste anpassas därefter. Genom att t.ex. dagligen göra ”hjärngymnastik” har elever med läs- och skrivsvårigheter snabbt kunnat få hjälp. Det är viktigt att lärare själva medvetandegörs om sin egen inlärningsprofil, för att kunna ta hänsyn till detta i undervisningen. Lärare måste i allt högre grad agera som handledare – det innebär att varje elev kan få lära sig på sitt sätt. Alla måste inte, sitta stilla och lyssna. Men, det behövs en snar förändring i den svenska skolan från tidig ålder. Skolledarna har en avgörande roll i detta förändringsarbete. Lärarna måste få möjlighet att utbilda sig för att kunna genomföra den nya läroplanen – men de måste också fokuseras som en oerhört viktig yrkesgrupp när det gäller att ge våra barn och därmed Sverige en möjlighet att hänga med i kunskapssamhället.
Erbjud föräldrar kunskap om barnets behov för en harmonisk utveckling. Vid föräldrars regelbundna kontakt med mödra- och barnavårdscentral samt i föräldrautbildningen kan information ges om betydelsen av att kroppslig och själslig utveckling går hand i hand.
Erbjud alla barn en frivillig förskola från tre års ålder, där barn under pedagogisk ledning får tillfälle att med musik, bild, lek och rörelse få utveckla alla sina sinnen.
Komplettera Läroplanen: medvetandegör för skola, lärare, föräldrar och elever behovet av att redan i första klass kartlägga alla elevers inlärningsstil och att på ett tidigt stadium ge eleverna en individuellt anpassad undervisning. Detta kräver dels en handledarfunktion av läraren, dels att barn med särskilda behov uppmärksammas tidigt och får den hjälp de behöver. (Förebyggande arbete lönar sig alltid!) Det är också viktigt att ge utrymme för gestalthjärnan att utvecklas; nyttja fler sinnen vid inlärning och mät inte bara logiskt-kognitiva utan även associativa färdigheter.
Lärarnas status måste höjas! Bra lärare måste belönas, sämre lärare måste utbildas. Det är på skolledarna en stor tyngd vilar. Ingen skola blir bättre än dess rektor. Politiker måste våga avsätta dåliga skolledare.
Slutligen, ett dynamiskt kunskapssamhälle där globalisering och IT ställer helt nya krav på individen har medfört att National Learning Foundation (NLF) i USA har insett att det vi i framtiden behöver är ”agile learners” (rörliga inlärare). För framtiden behövs personer som är informationens herrar, som tänker själva och gör egna val. För detta krävs enligt NLF andra egenskaper och färdigheter än det som belönas i dagens skolsystem:
Oumbärliga – läs- och sifferkunnig, bemästrar teknologi, kommunikation, förhandling Personliga – flexibel, kreativ, introspektiv, nyfiken, fantasifull, anpassningsbar, estetiskt medveten, tolerans mot oliktänkande, integritet
Interpersonella – gillar mångfald, motiverad till altruism, samarbetar, lagspelare Prestationer – tänker systematiskt, upptäcker mönster, gör sammanfattningar, analyserar, experimenterar, problemlösande, fattar beslut, eftertänksam.
Detta skulle jag också vilja ha som utbildningsmål i den svenska skolan – det är egenskaper och färdigheter som kännetecknar de personer som har en balans mellan vänster och höger hjärnhalva – mellan logik- och gestalthjärnan. Vi skall inte göra avkall på att ge eleverna teoretiska kunskaper. Genom individuell inlärning och genom att stimulera till bättre balans mellan vänster och höger hjärnhalva skall vi istället ge alla elever möjligheten att hänga med i skolan och samtidigt utveckla sin egen specifika begåvning. Däri ligger potentialen i den svenska skolan – och utmaningen! Låt våra barn förbli kreativa!
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av barnomsorg och de tidiga skolåren utifrån ett pedagogiskt perspektiv,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa en allmän förskola från tre års ålder i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa en obligatorisk skolstart från 6 års ålder i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa skattereduktion för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen hos regeringen begär förslag till översyn av läroplanen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn av föräldrautbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Margareta E Nordenvall (m) |
| [1] | Yrkande 4 hänvisat till SkU. |