Propositionen behandlar en rad mycket olika frågor. I det följande ges synpunkter och förslag i den ordning som propositionen följer.
Barnomsorgen har byggts ut i relativt snabb takt till full behovstäckning. Nu återstår arbetet med att göra en kvalitetssäkring av barnomsorg och förskola. Krav på goda och likvärdiga betingelser för barnens utveckling och lärande i barnomsorg och förskola skall tillgodoses. Verksamheternas innehåll bör anges vad gäller vissa grundförutsättningar för t ex inskolning, pedagogiska mål, systematiska observationer av barnens sociala, motoriska, kognitiva och estetiska utveckling och formerna för samverkan med föräldrar (t ex genom stipulerade minimikrav på väl utformade utvecklingssamtal mellan personal och föräldrar). Barnomsorg och förskola bör inordnas i det offentliga skolväsendet och läroplaner utarbetas för verksamheterna – självfallet då med hänsyn till skolformens alldeles speciella förutsättningar och arbetsformer varvid uppföljning och tillsyn bör få fastare former så att barnens rätt tillgodoses.
Den pedagogiska verksamheten inom barnomsorgen och förskolan skiljer sig naturligt från den i grundskolan och är i vissa avseenden att betrakta som förberedelse för skolgång i grundskolans första årskurser. Inom barnomsorg och förskola är metodiken individualiserad och anpassad efter enskilda barns behov och utvecklingstakt. Leken är den viktigaste verksamhetsformen och lusten dess främsta drivkraft. Pedagogiken kännetecknas av mångfald och variation i val av sysselsättningar och målstyrda övningar inom ramen för ett helhetsperspektiv på barnets utveckling. Det finns mycket som talar för att dess verksamhetsformer i högre grad än nu kan transformeras till och integreras med grundskolepedagogiken på ett fruktbärande sätt.
Den av regeringen aviserade integreringen av barnomsorg och förskola med grundskolan kan leda till en samlad syn på barnets utveckling och innebära förbättringar också inom grundskolan. Regeringen har valt att genomföra denna integrering i två steg och börjar med att knyta sexårsverksamheten till grundskolan. Denna verksamhet var ursprungligen utformad som en förberedelse inför skolstarten och har utformats med grundskolans årskurs ett i sikte.
Att börja samordningen på detta sätt innebär en stor risk för att integreringen sker på grundskolans villkor och att steget som tas snarast är ett steg in i en tioårig grundskola. Helhetsperspektivet på barnens utveckling och tanken att integrera småbarnspedagogiken med grundskolans pedagogik kommer inte alls till sin rätt om man väljer att göra intergreringen stegvis med början i sexårsverksamheten. Att utforma lagändringar och läroplaner för denna lilla del separat är opraktiskt och leder säkert till inslag som sedan måste rivas upp eller väsentligt förändras för att passa in i det helhetsperspektiv som borde eftersträvas. Miljöpartiet vill därför avslå regeringens nu lagda förslag.
Lagförslaget är också otillfredsställande ur andra synvinklar. Såväl barnomsorg som grundskola bedrivs med olika huvudmän. Vilka verkningar förslaget får för dessa har inte analyserats och det saknas garantier för att den nya skolformen verkligen får en bra anknytning till redan existerande skolformer. (Vi har t ex förskolor i kommunal regi, förskolor drivna av föräldrakooperativ, förskolor med särskild pedagogisk inriktning i såväl privat som kommunal regi. Förutom de kommunala grundskolorna finns privata sådana med en mängd olika inriktningar.) Det finns inte i lagtexten eller följdtexterna något som antyder att kontinuiteten vid dessa olika skolformers verksamheter får för olika skolformer likvärdiga möjligheter att bibehållas efter reformens genomförande. Tvärtom ser man uppenbara risker att den kan brytas. Vilka garantier finns t ex för att en fristående skola med en viss pedagogisk inriktning verkligen skall få utforma och driva den förskoleklass, vars elever skall fortsätta i den egna skolan? Trots att det är mindre än ett år sedan en ny lag för fristånde skolor trädde i kraft är det nuvarande förslaget utformat som om fristående skolors verksamhet inte alls behöver beaktas. Att inte förslaget på något sätt återspeglar de principer för tillståndsgivning och tillsyn som regeringen för en kort tid sedan stadfäst förefaller underligt. Lagförslagen i 2 b kap. ”Förskoleklassen” anvisar inte alls några principer för när tillstånd skall ges och vilka skyldigheterna är att lämna bidrag för verksamheter som fått tillstånd. Den överklaganderätt som skrivits in i 12 § är alltså inte till mycket hjälp. Lagförslaget som helhet ger kommunen fullständig frihet att bestämma i alla avseenden, vilket innnebär att man bryter mot intentionerna i tidigare lagstiftning rörande fristående skolors ställning. Miljöpartiet föreslår att ett nytt lagförslag tas fram som bättre motsvarar den integrationstanke som ändå uttalats när det gäller en samlad syn på barnomsorg–förskola–grundskola och därvid särskilt beaktar även fristående skolors verksamhet, inklusive privata förskolor, föräldradrivna förskolor etc.
Regeringen föreslår att ”utöver lärare skall för undervisningen i det offentliga skolväsendet användas förskollärare och fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva”.
Om denna formulering uttrycker viljan att använda flera olika kompetenser inom skolan och att därmed öppna möjligheterna till breddning av verksamheten inom lärarlag etc så stöder Miljöpartiet förslaget. Det finns dock skäl att tydligt deklarera att avsikten med förslaget inte är att låta t ex förskollärare gå in och ersätta 1–6-lärare. Miljöpartiet förordar en ökad samverkan mellan fritidspedagoger, förskollärare och lärare i skolans arbete och stöder därför förslaget.
Lagförslagen rörande överföring från socialtjänstlagen till skollagen av barnomsorg och förskola har ofta formen av ett enkelt byte av ansvar utan några förändringar i sak. Många detaljer återstår om överföringen också skall medföra ändringar i verksamheternas former och innehåll. Utredningar kring dessa pågår. Det är alltså att vänta att lagen, så snart de ovan berörda förslagen rörande barnomsorg och förskola utarbetats, kommer att ändras på nytt varvid utformningen bör anpassas så att den ger ett samlat regelverk för hela området barnomsorg–förskola–grundskola.
Att sekretessbestämmelsernas tillämpning vidgas till att omfatta också skolbarnsomsorg och förskoleklasser förefaller rimligt.
Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev att kunna känna sig trygg i skolan och slippa bli föremål för övergrepp och förnedrande behandling. Ingen elev skall vara rädd för att gå till skolan på grund av mobbning och ingen förälder skall behöva oroa sig för att hans eller hennes barn skall utsättas för något sådant. Ändå är det så att mobboffren är en stor och av många skolor försummad elevgrupp, som genomlever sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dålig självkänsla.
Rapporter från Skolverket och Barnombudsmannen innevarande år visar att åtgärderna mot mobbning varit alldeles otillräckliga.
Såväl Skolverkets som Barnombudsmannens rapporter visar att problemet är stort och att hittillsvarande rekommendationer och regler inte är tillräckliga. Miljöpartiet har tidigare som enda parti krävt lagstiftning i frågan. Regeringen har nu lagt ett förslag om skärpningar och förtydliganden av skollagen som stöd för det lokala arbetet mot mobbning. Detta är utmärkt och skall följas upp med regler och anvisningar i läroplaner m m. I detta arbete skall kraven på program och ansvarsfördelning för programmens genomförande och tillsyn tydliggöras.
Miljöpartiet föreslår att ett tydligt krav på att ett fullständigt program för hantering av mobbningsproblemet skall finnas vid varje skola och att ansvaret för att detta finns och att programmet följs skall ligga på skolans rektor. Det skall också framgå att det åligger kommunen att övervaka att skolorna inom kommunen verkligen följer lagen. Skolverket bör särskilt uppmärksammas på att införandet i skollagen och läroplanerna också innebär att Skolverket har det övergripande tillsynsansvaret och skyldighet att ingripa när lagens och läroplanens intentioner ej följs.
Frågor kring mobbning skall ingå som en del i skolans viktiga uppgift att ge eleverna en demokratisk grundsyn, som bygger på respekt och förståelse för medmänniskor, tolerans och solidaritet. Detta har direkta konsekvenser för val av åtgärdsprogram, (en fråga som aktualiserats genom att det förekommit fall där metoder använts som strider mot demokratiska grundprinciper). Elever, föräldrar, personal och skolledning skall engageras aktivt i arbetet med att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning. Hur mobboffer och mobbare skall behandlas skall klart anges liksom beredskapen att följa upp ett ärende under lång tid.
Mobbning är en för alla på skolan, inklusive föräldrar, gemensam angelägenhet. Där den förekommer är den som regel ett uttryck för bristande uppmärksamhet från de vuxna och ett symtom på brister i andan på skolan. Detta bör också vara vägledande för valet av åtgärdsprogram. Vad ovan anförts bör vara vägledande i utformningen av avsnitten om mobbning i läroplanerna.
Undervisningen i grundskolan skall anpassas efter den enskilde elevens förutsättningar och intressen. Målen skall vara innehållsliga och eleven ha ökade möjligheter att utforma sin egen studieplan. Detta kräver bl a att undervisningen inte kan fixeras i ett visst antal timmar. I detta perspektiv får alltså timplanen en underordnad roll. Regeringen föreslår att timplanens traditionellt styrande roll skall minska och föreslår ökat utrymme för lokala variationer. Det är bra. Timplanerna har kvar sin styrande funktion när det gäller den allmänna omfattningen av undervisningen i olika ämnen. Här markerar regeringen ett ökat utrymme för Idrott och hälsa (+ 40 timmar) och Slöjd (+ 48 timmar). Miljöpartiet har tidigare i olika sammanhang föreslagit en ökning av timtalet för dessa ämnen och välkomnar förslaget. Därutöver föreslår vi att ämnet Hemkunskap ges ökat utrymme om 20 timmar för att därmed bereda ökat utrymme för de viktiga inslagen om familjekunskap, konsumentkunskap, miljökunskap, m m.
Regeringen föreslår att elever i grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan skall erbjudas kostnadsfria skolmåltider. Miljöpartiet har tidigare påtalat vikten av att eleverna får bra mat under sin skolvistelse. Brister i detta avseende har negativa effekter för såväl arbetet i skolan som barnens och ungdomarnas fysiska utveckling. Miljöpartiet stöder förslaget. Vi anser också att det är väsentligt att skolmåltiderna håller bra kvalitet, att skolkök så långt möjligt använder ekologiskt framtagna vegetabilier och animalieprodukter och erbjuder vegetariska rätter för de elever som så önskar.
Att förslaget inskränker sig till att gälla grundskolan och inte också gymnasieskolan förklaras av att skolplikten endast gäller grundskolan. Gymnasieskolan är en frivillig skolform i kommunens regi och det är naturligt att kommunerna hanterar frågor som rör skolmåltider i gymnasieskolan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i skollagen (1985:100) i de avsnitt som rör förskoleklasser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt förslag till ändringar i skollagen (1985:100) rörande barnomsorg och förskola,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag rörande överföring från socialtjänstlagen till skollagen av barnomsorg och förskola,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av avsnitt om mobbning i läroplaner,
att riksdagen beslutar att förutom föreslagna ökningar av utrymmet i timplanen för grundskolan för idrott och hälsa samt slöjd också öka timtalet för hemkunskap med 20 timmar.
|
Gunnar Goude (mp) |
|
|
Kia Andreasson (mp) |
Ragnhild Pohanka (mp) |
|
Eva Goës (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Annika Nordgren (mp) |