Steg f�r steg mot Nato
Sveriges milit�ra alliansfrihet blir alltmer substansl�s. Regeringen tar steg f�r steg mot Nato samtidigt som man h�vdar att den milit�ra alliansfriheten ligger fast. I regeringens skrivelse konstateras att bevarande av den milit�ra alliansfriheten utesluter samarbete som r�r territorialf�rsvar och s�kerhetsgarantier. Den "f�ruts�tter dock inte att Sverige i n�got annat avseende skulle beh�va �l�gga sig restriktioner n�r det g�ller deltagande i det framv�xande, m�ngfacetterade europeiska s�kerhetssamarbetet".
D�rmed har regeringen dragit en gr�ns vid just f�rsvarsgarantier och territorialf�rsvar och p�st�r att detta garanterar trov�rdigheten f�r svensk milit�r alliansfrihet. Men hur trov�rdig blir denna alliansfrihet om man, som regeringen, str�var efter att Natoanpassa hela det svenska f�rsvaret? Om man har svenska representanter i Natostaber, en svensk ambassad�r som ombud vid Nato och n�r man aktivt arbetar f�r att st�rka den politiska dimensionen av PFF-samarbetet?
Vi anser att trov�rdigheten �r l�g. Ist�llet f�r att ber�ttiga en milit�rallians som f�rlorade sin legitimitet n�r det kalla kriget var �ver, borde Sverige verka f�r att st�rka FN och �teruppr�tta f�rtroendet f�r den svenska milit�ra alliansfriheten.
Det Euro-atlantiska partnerskapsr�det
Regeringen beslutade i maj 1997 att Sverige skulle delta i det Euroatlantiska partnerskapsr�det (EAPR). R�det utg�r en politisk ram f�r det f�rdjupade PFF-samarbetet, vars syfte �r att vidareutveckla samarbetet mellan Nato och partner- l�nderna. Regeringen skriver i skrivelsen att "EAPR st�rker den politiska dimensionen av det praktiskt inriktade PFF- samarbetet, och har en central roll i str�van att utveckla detta samarbete. Genom EAPR kommer partnerl�nderna att ges m�jligheter att p� olika niv�er erh�lla information, h�lla �verl�ggningar och eventuellt fatta gemensamma beslut med Nato i PFF- och krishanteringsfr�gor".
Sverige �r enligt regeringens mening ett "partnerland" till Nato. Kan man kalla sig milit�rt alliansfri, annat �n i teorin, om man �r ett "partnerland" till en milit�rallians?
Vi anser att svaret �r nej.
Det f�rdjupade Partnerskap f�r fred-samarbetet
PFF (Partnerskap f�r fred) var fr�n b�rjan en Nato-produkt fr�mst till f�r att handskas med fr�gan om Nato- utvidgningen. PFF �r ett samarbete inom Nato-strukturen. Sverige ansl�t sig till Nato:s inbjudan om PFF i maj 1994.
Milj�partiet kan acceptera svensk medverkan i PFF enbart inom �vningar som har med strikt fredsbevarande och humanit�r verksamhet, milj�skydd och r�ddningstj�nst att g�ra. Sverige b�r naturligtvis inom ramen f�r PFF kraftigt markera mot f�rdjupad milit�r samordning med Nato.
Regeringen g�r helt motsatt v�g. I skrivelsen sl�s det fast att Sverige st�ller sig bakom att PFF:s �vningsprogram utvidgas till att omfatta �vningar f�r alla typer av krishanteringsoperationer, i enlighet med s�v�l kapitel VI som kapitel VII i FN-stadgan.
Regeringen tycker att detta g�r att �vningarna ges "mer realistiska f�rut- s�ttningar" och att "utbytet av dessa kan �ka". Regeringen framh�ller behovet av milit�r samverkansf�rm�ga enligt Nato-standard vad g�ller metod och arbetss�tt.
OSSE
Vi noterar att det f�religger en skillnad mellan regeringens tidigare skrivelse om OSSE:s verksamhet (1996/97:148) och den skrivelse som nu ligger p� riksdagens bord. I den tidigare skrivelsen n�mndes OSSE-verksamheter som t.ex. konfliktf�rebyggande verksamhet, krishantering, fredsbevarande �tg�rder och insatser i �teruppbyggnads- skedet efter en konflikt. Enligt den nya EAPR-skrivelsen �r OSSE "det enda centrala alleuropeiska instrumentet f�r konfliktf�rebyggande och konflikthanterande insatser". H�r n�mns varken fredsbevarande �tg�rder eller krishantering. Det �r v�l det som menas med att "Regeringen ser en naturlig arbetsf�rdelning mellan EAPR och OSSE". Vi anser att str�van skall vara att fredsbevarande verksamhet skall ledas av FN eller OSSE, d�rf�r menar vi att OSSE:s roll p� det fredsbevarande omr�det skall st�djas och understrykas.
Sveriges milit�ra alliansfrihet
Sammantaget g�r Milj�partiet bed�mningen att den svenska medverkan i olika f�rsvarsrelaterade verksamheter skadar trov�rdigheten f�r den milit�ra alliansfriheten, s� som den �r formulerad i den s�kerhetspolitiska doktrinen. Regeringens agerande sker utan mandat fr�n svenska folket och den genomgripande f�r�ndring som har skett i Sveriges f�rsvars- och s�kerhetspolitik har skett utan m�jlighet f�r m�nniskor att s�ga sin mening i allm�nna val.
Milj�partiet har i tidigare motioner kr�vt att regeringen f�r riksdagen presenterar en �vergripande redovisning f�r alla de f�rsvars- och s�kerhets- politiska verksamheter d�r Sverige finns representerad. V�rt deltagande i VEU, EAPR, PFF och EU:s gemensamma utrikes- och f�rsvarspolitik har givetvis konsekvenser och p�verkar trov�rdigheten f�r v�r milit�ra allians- frihet. Det �r n�dv�ndigt att riksdagen f�r g�ra en helhetsbed�mning av detta, som steg f�r steg lagts till den svenska f�rsvars- och s�kerhets- politiken. Regeringen m�ste till riksdagen �terkomma med en handlingsplan f�r hur trov�rdigheten f�r den svenska milit�ra alliansfriheten kan uppr�ttas. Fram till att riksdagen tar st�llning till denna handlingsplan m�ste all �vningsverksamhet som sker i PFF:s regi, som inte har med strikt fredsbevarande och humanit�r verksamhet, milj�skydd och r�ddningstj�nst att g�ra, f�r svensk del vara utesluten. Vi anser inte att Sverige skall delta med representation vid Nato-staber eller ha en ambassad�r som ombud vid Nato. Vi avvisar ocks� svenskt deltagande i EAPR.
Riksdagen m�ste ocks� f� ta st�llning till den IPP som reglerar svensk medverkan i PFF.
Hemst�llan
Med h�nvisning till det anf�rda hemst�lls
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen anf�rts om svenskt deltagande i Partnerskap f�r fred,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen anf�rts om OSSE:s roll p� det fredsbevarande omr�det,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen anf�rts om representation vid Nato-staber,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen anf�rts om svensk ambassad�r som ombud vid Nato,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen anf�rts om svenskt deltagande i EAPR,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen anf�rts om riksdagsbehandling av IPP:n.
Stockholm den 24 oktober 1997
Annika Nordgren (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp) Peter Eriksson (mp) Per Lager (mp)