Brotten mot m�nskliga r�ttigheter i Iran har sedan islamiska
republiken bildades varit omfattande och grova. Alla brott �r
inte k�nda. M�rkertalet �r stort. Regimens offer kan r�knas i
10 000-tals m�rdade och f�rsvunna. F�rf�ljelse, mord och
trakasserier av enskilda, mot iranska regimen oppositionella,
m�nniskor har �gt rum runt om i v�rlden, fr�mst mot
medlemmar ur iranska motst�ndsorganisationer.
10 000-tals oppositionella sitter i f�ngelse. Anklagelserna har ofta varit
absurda och bisarra. Straffen f�r lindriga f�rseelser mot mullornas p�bud har
varit h�rda och brutala. S�rskilt r� har bestraffningen av kvinnor varit. Hela
samh�llet har pr�glats av diktaturens primitiva kvinnosyn och kvinno-
f�rtryck.
Detta var en del av den beskrivning av Iran som gavs vid en interpella-
tionsdebatt i riksdagen den 27 februari 1997, d�r representanter f�r flera
partier deltog. Det fanns d� inga partiskiljande uppfattningar n�r det g�llde
bed�mningen av situationen i Iran.
Utrikesminister Lena Hjelm-Wall�n, som svarade p� interpellationen,
inst�mde i den bed�mningen.
Man har p� papperet ett formellt demokratiskt system i Iran. Men samtidigt
har man inr�ttat ett s�rskilt v�ktarr�d som fastst�ller om de kandidater som
nominerats kan anses vara r�ttrogna muslimer. Kan de inte godk�nnas av
r�det ogiltigf�rklaras nomineringen. Om en av kandidaterna vinner ett
mandat, men av v�ktarr�det f�rklaras ol�mplig, f�rlorar han sitt mandat, oav-
sett hur m�nga r�ster han f�tt. Detta v�ktarr�d har inte varit en formsak. Det
har gjort bruk av sin makt. Genom att instifta v�ktarr�det avskaffade man
demokratin i samma �gonblick som man l�t inf�ra den. Opposition �r i
praktiken f�rbjuden. De flesta oppositionella r�relser betraktade det senaste
parlamentsvalet som odemokratiskt och uppmanade till bojkott av det.
Den iranska regimen har vid flera tillf�llen f�tt h�rd kritik av det
internationella samfundet f�r sina kr�nkningar av de m�nskliga r�ttigheterna.
Enligt Amnesty International och Human Rights Watch har landet ett mycket
stort antal politiska f�ngar med l�nga f�ngelsestraff utm�tta efter summariska
r�tteg�ngar. M�nga h�lls f�ngslade utan r�tteg�ng.
F�rf�ljelserna av intellektuella �r omfattande. F�rfattare har m�rdats och
f�ngslats. Av de f�ngslade och f�rsvunna �r Faraj Sarkoohi och Parvin
Ardalan de mest k�nda fallen. Regimen har f�rtalat, beljugit och smutskastat
dem samtidigt som man utsatt dem f�r s�v�l psykisk som fysisk tortyr.
F�rtrycket har dock inte begr�nsat sig till en mindre grupp intellektuella.
Det drabbar hela folket. V�ren 1997 demonstrerade en stor grupp olje-
arbetare utanf�r arbetsmarknadsministeriet i Teheran mot d�liga arbets-
f�rh�llanden och l�ga l�ner. Omkring 600 av dem arresterades och
f�ngslades. D�refter l�t regimen arrestera ett stort antal personer i andra
st�der som kunde misst�nkas vara fackligt aktiva. N�gon f�reningsfrihet
existerar inte. N�gra av de arresterade oljearbetarna dog sedermera av den
tortyr de utsatts f�r av regimen.
Slutligen fastslog i v�ras FN:s specielle emissarie f�r Iran, professor
Maurice Capithorne, att situationen n�r det g�ller m�nskliga r�ttigheter i
landet allvarligt f�rs�mrats.
V�ren 1997 fastslog �ven EU:s ministerr�d att situationen i Iran f�rs�mrats
och att man borde �verv�ga att anv�nda andra metoder �n den kritiska
dialogen f�r att kunna p�verka l�get i fr�ga om m�nskliga r�ttigheter i Iran.
Detta st�llningstagande motiverades bland annat med domen i den s.k.
Mykonosr�tteg�ngen i Tyskland, av vilken det framgick att s�v�l Irans
d�varande president Rafsanjani som landets andlige ledare Khameini deltagit
i planeringen av ett attentat mot medlemmar av den iranska grenen av
Kurdistans Demokratiska Parti, med dess ledare Gasemlo i spetsen. Ett annat
internationellt uppm�rksammat mord intr�ffade i februari 1996 i Istambul d�
Zahra Rajabi och Ali Abdul Ali Morabi, medlemmar av Nationella
motst�ndsr�det (NCR), m�rdades.
Det normala f�r diktaturer �r att de s�ker d�lja eller bagatellisera sina
f�rbrytelser. Den iranska regimen har g�tt till v�ga p� annat s�tt. Brotten mot
de m�nskliga r�ttigheterna och de demokratiska principerna har r�ttf�rdigats
med h�nvisning till religionen, till islam. Men bakom orden d�ljer sig
maktbeg�r. I sin maktut�vning tycks de styrande mullorna ha blivit alltmer
principl�sa och korrupta.
I den kritiska dialogen mellan EU och den iranska regeringen slog regimen
d�v�rat till. Som ett led i v�rt gemensamma arbete bildades i samband med
en interpellationsdebatt i riksdagen p� v�ren 1997 Kommitt�n f�r m�nskliga
r�ttigheter och demokrati i Iran med representanter f�r samtliga
riksdagspartier.
Utrikesminister Lena Hjelm-Wall�n f�rklarade sj�lv i v�rens
interpellationsdebatt:
Det som heter kritisk dialog �r inget hokus-pokus, utan det �r just en kanal
f�r att framf�ra v�ra �sikter. H�r har vi m�nga tillf�llen att tala med den
iranska regimen, b�de bilateralt, genom EU och ocks� i FN-sammanhang.
Problemet �r att det inte ger resultat. De positiva resultaten har uteblivit ...
Vidare f�rklarade utrikesministern:
Vi m�ste se p� den kritiska dialogen p� ett sj�lvkritiskt s�tt. Ger den
resultat?
Finns det andra metoder som �r b�ttre? Jag utesluter inte n�gra av de andra
metoderna som n�mnts h�r, men n�r vi sedan kommer till skott och skall
�stadkomma f�r�ndringar m�ste metoderna fungera s� att de faktiskt ger
resultat.
Vi vet att ekonomiska sanktioner �r ett tveeggat vapen. Det
har vi bland annat sett i fallet Irak. Vad Sverige kunde g�ra
som enskilt land och som medlem av EU och i FN och dess
s�kerhetsr�d - ans�g man vid interpellationsdebatten v�ren
1997 - var att verka f�r att man avsev�rt sk�rpte tonen i den
kritiska dialogen.
Vi ans�g att man med vissa politiska, ekonomiska och diplomatiska
punkt�tg�rder kunde understryka vad man muntligt och skriftligt uttryckt i
den kritiska dialogen. En s�dan punkt�tg�rd kunde f�r Sveriges vid-
kommande t. ex. vara att man avbr�t den flyglinje som 1996 uppr�ttades
mellan Stockholm och Teheran.
Vad det handlade om var att s�tta kraft bakom orden mot den iranska
politiska diktaturen.
Slutligen skall understrykas att de sanktions�tg�rder vi f�resl�r har till
syfte att bryta den oh�rsamhet som hittills k�nnetecknat den iranska
regeringen.
Har det skett n�gon
f�r�ndring av l�get i Iran?
I v�ras h�lls presidentval i Iran. Det iranska parlamentets
mycket konservative och starkt fundamentalistiske talman
Nathek Noori ans�gs som given segrare. Valet var ingalunda
n�got demokratiskt val. M�nga partier �r f�rbjudna i Iran och
n�got verkligt partiv�sende i den mening vi i Europa
f�rest�ller oss finns inte. Av �ver 200 kandidater som st�llde
upp i presidentvalet var det endast fyra som blev godk�nda
av det s.k. v�ktarr�det. Bland de fyra fanns det tv� som
ans�gs ha n�gon chans att komma i fr�ga om det blev en
andra valomg�ng - Nathek Noori, som �r mycket
konservativt fundamentalistiskt sinnad, och ayatolla
Khatemi, som hade rykte om sig att vara mer liberal �n
�vriga kandidater.
Den allm�nna meningen var att det knappast skulle beh�vas n�gon andra
valomg�ng. Nathek Noori skulle vinna en storseger redan i f�rsta valom-
g�ngen. Khatemi hade inga resurser att driva en effektiv valkampanj. TV,
radio och tidningar predikade unisont till Nooris f�rm�n.
Men s� intr�ffade det m�rkliga att det var Khatemi som vann stort och fick
�ver 60 % av r�sterna redan i f�rsta valomg�ngen. Valdeltagandet var
dessutom osedvanligt h�gt. Detta valresultat var fullst�ndigt ov�ntat.
M�nga av oppositionens organisationer i exil hade manat till bojkott av
valet. En maning som uppenbarligen inte h�rsammades av folket, om den
�ver huvud taget n�dde fram.
Hur skall denna valseger f�r Khatemi tolkas?
Den enda rimliga tolkningen torde vara att det iranska folket ans�g att
ingenting kan vara s�mre �n det vi har nu. Vad som helst �r b�ttre �n detta.
Folket tog chansen att visa sitt missn�je med regimen.
Genom att r�sta p� Khatemi understr�k man att man m�ste bort fr�n det
fundamentalistiska pr�stv�lde som dagligdags attackerar, f�rnedrar och f�r-
trycker det egna folket. Man m�ste bort fr�n en regim som inte kunde sk�ta
landets ekonomi och som genom sina terrorgrupper inom och utom landet
sk�mde ut den iranska nationen inf�r hela v�rlden.
Valet var ett protestval. Man ville bort fr�n den nuvarande regimen.
Flera organisationer i exil hade manat till bojkott av presidentvalet. Men
folket tog i st�llet chansen att uttrycka sitt missn�je med regimen p� annat
s�tt.
Valet av ayatolla Khatemi mottogs i Iran med en entusiasm som sannolikt
givit upphov till b�de en mer f�rst�rkt l�ngtan till f�r�ndringar och till �kat
sj�lvf�rtroende hos breda lager inom det iranska folket. Om valutg�ngen �r
den sten som kan f� lavinen att rulla �terst�r �nnu att se. F� konkreta
f�r�ndringar har hittills �gt rum mer �n att presidenten tillsatt en ny
regering.
Vicepresident har utsetts. Det befarades att Khatemi skulle f� sv�rt att f�
igenom sin ministerlista i parlamentet. Mer extremt fundamentalistiska
krafter har dock f�rklarat att de avs�g att "st�dja och hj�lpa" Khatemi i hans
arbete som president f�r den islamiska republiken, vilket kan tolkas som att
de avs�g att motarbeta f�r�ndringar. Khatemi lyckades dock f� sin vilja
igenom n�r det g�llde regeringens sammans�ttning. En kvinnlig vice-
president har utsetts liksom en kvinnlig vice kulturminister - n�got som hade
varit ot�nkbart under Rafsanjanis tid vid makten. N�r detta skrivs har en
diskussion b�rjat kring ett f�rslag om att till�ta dans och musik. N�got som
tidigare inte varit m�jligt att diskutera.
N�r det g�ller de m�nskliga r�ttigheterna har i skrivande stund �nnu bara
sm� f�r�ndringar kunnat avl�sas. Om man f�r �vriga v�rlden avser att visa
att man b�rjat l�gga om den politiska kursen �r det p� de m�nskliga
r�ttigheternas omr�de man i handling tydligt kan visa f�r v�rlden vart man �r
p� v�g.
Den iranska regimen har p�st�tt att det inte finns n�gra politiska f�ngar i
regimens f�ngelser utan bara "militanta kontrarevolution�rer" och narkotika-
smugglare. Deras antal s�gs uppg� till 110 000 men det anges inte hur m�nga
det finns insp�rrade av vardera kategorin.
S� sent som i somras avr�ttades flera iranska politiska f�ngar bland annat
f�r att de genom en hungerstrejk kr�vde f�rb�ttrade villkor. S� sent som bara
n�gra veckor f�re Khatemis makttilltr�de uppvisade regimen klara prov sin
gamla brutalitet och om�nsklighet.
F�rutom avr�ttningar i f�ngelserna har f�rfattarna Said Sirjani, Ibrahim
Zalzade, Gafar Husini, Golamhusin Alai, Ahmed Miralai samt en rad
politiskt och religi�st olikt�nkande avlidit under mystiska omst�ndigheter.
N�r det g�ller dessa iranska f�rfattare, vilka d�tt under minst sagt oklara
omst�ndigheter, m�ste deras �de och omst�ndigheterna kring deras d�d
granskas av andra �n de iranska myndigheterna, exempelvis av representanter
f�r n�gon samvetsgrann och opartisk organisation som Amnesty
International, Human Rights Watch eller R�da Korset.
De senaste m�naderna har den islamiska regimen avr�ttat olikt�nkande i
landet. Man har utsatt de politiska f�ngarna f�r tortyr och till sist avr�ttat
dem.
Under sommaren har bl.a. f�ljande avr�ttningar �gt rum:
Juni 97: Tre medlemmar av Folkets Fedajan (minoritet) - Meherdad
Isfahani, Husien Karimi Nia och Said Javadi - avr�ttades.
27 juni 97: Medlemmen av Arbetarnas revolution�ra organisation (Rahe
Karegar) Kamran Yazdani, 23 �r, avr�ttades.
29 juni 97: I protest mot det inhumana situationen i f�ngelserna strejkar
m�nga politiska f�ngar i f�ngelserna runt om i landet i Shiraz, Isfahan,
Ahvaz och Tabriz enligt Folkets Fedajan (majoritet).
5 juli 97: Enligt F�reningen f�r f�rsvar av de iranska politiska f�ngarna i
K�ln har den politiska hungerstrejken i f�ngelset i Tabriz lett till att tv�
medlemmar av Mujahedin, Jafar Abbasi och Alireza Dadashi, samt tv�
medlemmar av Folkets Fedajan (minoritet), Reza Dadashi och Meherdad
Vosogi, d�tt.
23 juli 97: Studenten Parvane Alipor, 26 �r, medlem i Folkets Fedajan
(minoritet) dog under den politiska hungerstrejken som genomf�rdes i
protest mot situationen i f�ngelset i Ahvaz.
Juli 97: Enligt Iranska invandrar- och flyktingr�det har Mohsen Tonoi
avr�ttats tillsammans med sex andra politiska f�ngar i f�ngelset i Isfahan.
Augusti 97: Regimen �r r�dd f�r fortsatta oroligheter och den politiska
hungerstrejken i f�ngelserna och flyttar runt f�ngarna mellan olika f�ngelser.
Fyra politiska f�ngar -Reza Amiri Folkets Fedajan (minoritet), Mina Namazi
Folkets Fedajan (minoritet), Nahid Azadi (Rahe Karegar) och Masome
Behtash (Kommunistiska unionen) - har flyttats fr�n f�ngelset i Shiraz och
placerats i isoleringsceller hos s�kerhetspolisen i Shiraz.
Augusti 97: Fem dagar efter det att den nye presidenten Khatemi tilltr�tt
sin nya post avr�ttades Mohammad Asadi, 68 �r, anklagad f�r att ha hj�lpt en
grupp att f�rs�ka genomf�ra en milit�rkupp 1981 samt f�r att ha gjort en resa
till Israel.
Enligt Radio Mujahedin har den iranska regimen avr�ttat ytterligare 30
f�ngar anklagade f�r narkotikahandel och andra brott. Dessa avr�ttningar har
varit offentliga. De har h�ngts p� olika platser runt om i landet.
Vidare har den iranska nyhetsbyr�n (IRNA) SIVISH Biani meddelat att en
f�nge under n�gon av de sista dagarna i augusti efter tv� �r i f�ngelse
avr�ttades f�r spioneri f�r USA:s r�kning.
President Khatemis utf�stelser har ingivit hopp och skapat
f�rv�ntningar. Likafullt �r inte hans politiska linje
allenar�dande. Hans framg�ng i valet �r inte en definitiv eller
slutlig seger f�r en mer "liberal" politik. Vid sidan av
regeringen finns flera maktcentra i det iranska samh�llet
vilka beh�rskas av den andlige ledaren Khameini och hans
anh�ngare eller till den tidigare presidenten Rafsanjani.
Khameini �r i sin egenskap av religi�s, andlig och ideologisk
ledare f�r landet ocks� den som har makten �ver milit�ren,
b�de pasdaran och den regulj�ra arm�n. N�r Khatemi vann
valet inr�ttades �nnu ett nytt maktcentrum som skulle kunna
beskrivas som en motvikt mot regeringen, vars namn �r
praktiskt taget om�jligt att �vers�tta till svenska. Det heter
R�det f�r insiktsfullhet och l�mplighet. I detta ing�r f�rutom
president Khatemi, den tidigare presidenten Rafsanjani,
parlamentets talman Natek Noori och en rad konservativa
personer. Just denna konstellation av flera olika maktcentra
g�r den framtida utvecklingen mycket sv�rbed�md. Ett �r
emellertid s�kert: Det �r inte alls s�kert att utvecklingen i och
med valet av Khatemi till president kommer att bli s� positiv
i framtiden som det ofta framst�lls i medierna.
F�r�ndringar har proklamerats, f�rv�ntningar har uppst�tt. Sannolikt
kommer starka sp�nningar att uppst� mellan de styrande om dessa inte �r
grundl�ggande �verens. Skulle de, trots de hoppingivande proklamationerna,
i grunden vara �verens om status quo kommer mots�ttningarna mellan de
styrande och folket att f�rdjupas.
Ett tecken p� att det f�rh�ller sig p� detta s�tt �r fallet Mohammed
Schanechi, en 70-�rig man, sedan l�nge bosatt i Paris, vars tre barn
avr�ttades under shahens och under den islamistiska regimens tid. Schanechi
ville resa hem f�r att bevista en begravning i hemlandet. Han fick garantier
fr�n iranska ambassaden i Paris att det inte f�rel�g n�gra risker f�r honom att
resa hem. Samtidigt fick han ocks� en inbjudan till den nye presidenten
Khatemis installation. Schanechi reste, arresterades omedelbart p�
flygplatsen, f�ngslades och misshandlades i fem dagar, varefter han s�ndes
tillbaka till Paris utan att vare sig ha bevistat installationsceremoni eller
begravning.
S�kerhet f�r iranier i exil
Iran leds �ven av en regim som f�rf�ljer politiskt och
religi�st olikt�nkande. Det �r brottsligt att hysa andra tankar
eller yttra andra �sikter �n de som regimen godk�nt. Straffen
�r mycket h�rda. Oppositionella d�das s�v�l i hemlandet som
i exil. Detta framkom tydligt under Mykonosr�tteg�ngen. Att
till Iran utvisa politiskt eller religi�st olikt�nkande �r att
uts�tta dem f�r stora risker. Blotta misstanken om att den
utvisade kan vara politiskt oppositionell eller hyser en annan
tro inneb�r livsfara f�r honom eller henne. En s�dan
m�nniska blir om hon inte omedelbart avr�ttas - utan dom
och rannsakan eller eventuellt med dom och rannsakan i ett
r�ttsmaskineri som pr�glas av den st�rsta nyckfullhet -
likafullt i praktiken betraktad som fredl�s. Han eller hon kan
uts�ttas f�r trakasserier och f�rf�ljelser som f�rr eller senare
kan leda till d�den. Svenska myndigheter m�ste d�rf�r vara
ytterst varsamma n�r det g�ller utvisningar till Iran, vilket
hittills inte alltid varit fallet.
Avslutning
Det �r sv�rt att g�ra n�gra f�ruts�gelser om utvecklingen i
Iran. Ett �r dock s�kert: Khatemis utf�stelser i valet v�ckte
folkets f�rv�ntningar. Dessa gjorde att man sk�nkte honom
sitt st�d, trots att han med kraft motarbetades av landets alla
medier.
Det �r dock om�jligt att avg�ra om han kommer att kunna h�lla fast vid
sina utf�stelser eller om han tvingas att svika dem. �ven Rafsanjani
framst�lldes i b�rjan som en "liberal" islamisk ledare. Praktiken visade sedan
n�got annat.
Den islamiska republiken har, om man upph�r med brotten mot m�nskliga
r�ttigheter och p�b�rjar en utveckling i riktning mot demokrati, m�jligheter
att bryta sin isolering och �tervinna sin respekt hos det internationella
samfundet. Det �r uppenbart att en s�dan utveckling skulle ha det iranska
folkets st�d.
Det r�cker dock inte med l�ften. Den iranska regimen m�ste uppvisa
konkreta resultat i denna riktning genom att frige alla f�ngslade f�rfattare
och kulturarbetare, genom att frige politiska f�ngar och fackliga ledare och
fackligt aktiva samt genom att inf�ra yttrande- och tryckfrihet samt andra
demokratiska r�ttigheter.
Faraj Sarkoohi har suttit f�ngslad under l�ngre tid. Regimen har p� alla
t�nkbara s�tt f�rs�kt att fabricera bevis mot honom f�r att kunna st�lla
honom inf�r r�tta och �d�ma honom ett mycket h�rt straff - sannolikt
d�dsstraff.
Den 18 september meddelades dock att Faraj Sarkoohi hade st�llts inf�r
r�tta och d�mts till ett �rs f�ngelse, varav han redan avtj�nat mer �n ett
halv�r i v�ntan p� r�tteg�ng. Den enda anklagelsepunkt man kunde finna vid
r�tteg�ngen, f�r vilken han kunde f�llas var att han skulle ha "f�rtalat den
iranska staten" - dvs. egentligen inte gjort annat �n utnyttjat sin demokra-
tiska och m�nskliga r�tt till yttrandefrihet.
Med den kunskap vi har om r�ttsv�sendet i Iran och om att det ofta
f�rekommer utomr�ttsliga avr�ttningar �r dock inte aff�ren Sarkoohi avslutad
i och med domen mot honom. Vi anser att de ambassad�rer som l�mnade
Iran efter domen i Mykonosr�tteg�ngen inte skall �terv�nda f�rr�n Faraj
Sarkoohi och Parvin Ardalan, som hamnade i f�ngelse samtidigt med
Sarkoohi, bevisligen och konkret har full r�relsefrihet. Med full r�relsefrihet
menar vi d� att de ocks� skall �terf� sina pass och kunna utnyttja sin r�tt att
kunna resa vart de vill, ocks� utomlands, f�r att �terse familjer och v�nner
fr�n vilka de av de iranska myndigheterna p� ett nesligt s�tt avskiljts.
Sverige m�ste s�lunda inom EU driva detta krav som ett viktigt led i den
kritiska dialogen med Iran.
Vi menar att den kritiska dialogen i lika h�g grad m�ste best� i konkreta
handlingar som i samtal. Detta krav p� full r�relsefrihet och s�kerhet �r en
handling som kan kombineras med den allm�nna kritik vi har av brotten mot
m�nskliga r�ttigheter i Iran.
Vi vill ocks� understryka att de krav som vi st�llt n�r det g�ller Faraj
Sarkoohi i lika h�g grad g�ller hans kvinnliga kollega Parvin Ardalan, som
f�ngslades samtidigt med honom. N�r det g�ller hennes fall har medierna
v�rlden �ver inte uppm�rksammat hennes situation i lika h�g grad som
Sarkoohis. Hennes fall �r minst lika uppr�rande som Sarkoohis. Som kollega
och v�n till familjen Sarkoohi drogs hon in i myndigheternas sjaskiga spel
n�r dessa s�kte fabricera "bevis" mot henne och Sarkoohi och anklaga dem
b�da f�r �ktenskapsbrott. Nu har Sarkoohi f�llts f�r "f�rtal av den iranska
staten" och inte f�r �ktenskapsbrott. Hon borde d�rf�r rimligen automatiskt
g� fri. Men �nnu vet ingen vad som h�nt med henne.
EU m�ste forts�ttningsvis driva hennes fall lika h�rt som Faraj Sarkoohis.
Just f�r hennes skull b�r inte EU-l�ndernas ambassad�rer �terv�nda f�rr�n
�ven hon �tnjuter full r�relsefrihet och s�kerhet.
Hemst�llan
Hemst�llan
Med h�nvisning till det anf�rda hemst�lls
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att den svenska regeringen b�r anta en skarpare ton i den kritiska
dialogen med den iranska regimen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om politiska, diplomatiska och ekonomiska punkt�tg�rder som en del
av den kritiska dialogen, exempelvis ett avbrytande av den 1996 uppr�ttade
flyglinjen Stockholm-Teheran,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att regeringen m�ste verka �n mer aktivt f�r att Faraj Sarkoohi,
Parvin Ardalan och andra kulturarbetare i Iran f�r full r�relsefrihet och
s�kerhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att Sverige skall verka f�r att EU:s ambassad�rer som ett led i den
kritiska dialogen inte skall �terv�nda till Iran f�rr�n Faraj Sarkoohi och
Parvin Ardalan �terf�tt full r�relsefrihet och s�kerhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att den svenska regeringen i olika internationella organ skall
verka f�r att omst�ndigheterna kring flera f�rfattares (bl.a. Said Sirjani,
Ibrahim Zalzade, Gafar Husini, Golamhusin Alai, Ahmed Miralai) samt en
rad politiskt och religi�st olikt�nkande m�nniskors d�d n�rmare granskas av
en opartisk humanit�r organisation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att Iran fortfarande �r en riskfylld plats f�r politiskt
oppositionella
och religi�st olikt�nkande, varf�r alla utvisningar av m�nniskor som flytt
fr�n Iran av politiska och religi�sa sk�l torde upph�ra.1
Stockholm den 23 september 1997
Eva Zetterberg (v)
Henrik S J�rrel (m)
Bengt Silfverstrand (s)
Karl-G�ran Bi�rsmark (fp)
Rolf Kenneryd (c)
Rose-Marie Frebran (kd)
Ragnhild Pohanka (mp)