Konflikten Israel-Palestina;
hur kommer freden
n�rmare?
M�nga vill h�vda att konflikten Israel-Palestina �r oerh�rt
komplicerad. N�r man ser till hur konflikten utvecklats under
1900-talet och de olika turer som fredsprocessen tagit under
de senaste �ren kan man konstatera att v�gen fram till en
l�sning ter sig sv�r och komplicerade. Grundproblematiken
�r emellertid i sig inte speciellt komplicerad.
Det senare konstaterandet styrks inte minst av v�rldssamfundets
principiella h�llning s�dant den genom tiderna kommit till uttryck, framf�r
allt i samband med utvecklingen efter de s.k. Oslo-avtalen fr�n 1993 och
fram�t. Denna h�llning sammanfaller i stort med den officiella svenska h�ll-
ningen, n�mligen att utg�ngspunkten f�r fred �r staten Israels r�tt att existera
inom s�kra, erk�nda gr�nser och palestiniernas r�tt till sj�lvbest�mmande,
dvs att en sj�lvst�ndig palestinsk stat kan uppr�ttas.
Efter att ha konstaterat detta �r det uppenbart att Israel, genom att ockupera
V�stbanken och Gaza inklusive �stra Jerusalem bryter mot de grund-
l�ggande FN-resolutionerna 242, 338 och 425, samtidigt som man de facto
erk�nt Israels n�rvaro i V�stra Jerusalem. Konsekvensen av denna
v�rldssamfundets h�llning �r att i konflikten Israel-Palestina finns en
ockuperande part, Israel och en ockuperad part, Palestina - eller kanske mer
korrekt uttryckt - det palestinska folket. Detta f�rh�llande r�der det ingen
kontrovers om.
Inte heller r�der det n�gon principiell kontrovers, vare sig inom
v�rldssamfundet eller i den svenska riksdagen, om att de israeliska juridiska
och demografiska f�r�ndringarna av �stra Jerusalem, liksom bos�tt-
ningspolitiken p� V�stbanken och Gaza, strider mot folkr�tten och �r helt
olagliga.
I folkens och v�rldssamfundets �gon togs avg�rande steg mot fred i och
med Oslo-avtalet 1993. Men lika tydligt p�gick hela tiden en
judaiseringsprocess av Jerusalem, som var olaglig. Den israeliska kontrollen
av v�gar och ekonomi p� ockuperade omr�den har snarare skapat en sv�rare
situation f�r palestinierna efter 1993 �n den som f�rel�g dessf�rinnan. I dag
lever man i bantustanliknande sm� omr�den omringade av israeliska
bos�ttningar, vars utfartsv�gar bevakas av israeliska milit�rkontroller.
Den grundl�ggande problematiken har inte f�r�ndrats p� n�got annat s�tt
�n att den ockuperade palestinska parten nu har en autonom administration,
som �r tvungen att hela tiden utf�ra ett s�kerhetspolitiskt och fredspolitiskt
samarbete med ockupanten. Och detta i stort sett helt p� ockupantens villkor.
Den nuvarande israeliska regeringen har p� ett riskabelt s�tt utmanat den
desperata situationen hos den ockuperade befolkningen, vilket - inte s�
f�rv�nande - lett till en utveckling av desperata och motbjudande
terrorhandlingar.
Vid en j�mf�relse med andra liknande h�ndelser ser man snart n�r det
g�ller konflikten mellan Israel och Palestina att det r�der en stor skillnad
mellan den eniga principiella h�llningen och bristen p� reella och p�tagliga
konsekvenser och reaktioner mot framf�r allt den israeliska statens brott mot
folkr�tten. I fallet Sydafrika ledde apartheidpolitiken i slut�ndan till en
total
bojkott. Iraks invasion av Kuwait ledde till en, av FN sanktionerad,
omfattande milit�r insats. Kriget i Bosnien gav efter hand upphov till en
omfattande FN- och NATO- insats och till uppr�ttandet av internationell
domstol, inf�r vilken krigsf�rbrytare skulle kunna st�llas inf�r r�tta. Men 30
�r av israelisk ockupation, med en omfattande illegal bos�ttningspolitik och
genomgripande f�r�ndringar av de ockuperade omr�denas karakt�r och
status, har f�r staten Israel inte medf�rt n�gra som helst konsekvenser vare
sig politiskt, milit�rt eller ekonomiskt.
� andra sidan kan man konstatera att staten Israel en g�ng byggdes upp av
en r�relse som hela tiden tog stor h�nsyn till vad v�rldssamfundet till�t eller
ej. Bland annat deklarerades aldrig att m�let f�r den judiska invandringen i
Palestina eller f�r den sionistiska r�relsen, n�r den skapade sina egna
institutioner i landet, var att grunda en egen stat f�rr�n i andra v�rldskrigets
slutskede.
FN var den instans som en g�ng tog ansvaret f�r att det brittiska mandatet
Palestina delades i en judisk och en arabisk del. D�rf�r har FN �ven i dag
inte bara en viktig utan avg�rande betydelse f�r konfliktens l�sning. D�rf�r
�r de f�rslag, som v�cktes under 80-talet om en internationell konferens i
FN:s regi om konflikten Israel-Palestina, i dag �r det viktigaste steget f�r att
bryta det d�dl�ge som uppst�tt i fredsarbetet.
Det �r ocks� inom ramen f�r en s�dan konferens, som man kan skapa en
dagordning f�r hur varje del p� v�gen mot fred skall kunna uppn�s; vilka
�tg�rder som �r rimliga fr�n v�rldssamfundets sida f�r att skynda p�
fredsarbetet och hur den svagare, d.v.s. ockuperade, partens position skall
kunna h�vdas.
Folkr�ttsbrott
Som medlem av FN:s s�kerhetsr�d har Sverige en viktig roll
att spela, n�r det g�ller att p� ett tydligare och mer aktivt s�tt
�n tidigare verka f�r att en FN-konferens f�r fred mellan
Israel och Palestina tas upp p� dagordningen. Sverige m�ste
ocks� i FN:s s�kerhetsr�d ta upp en diskussion om att
internationella brott mot folkr�tten, vilka en i det n�rmaste
enig v�rld noterat och f�rd�mt, ocks� f�r konsekvenser f�r
den som beg�r dessa brott. Andra stater har n�r de beg�tt
folkr�ttsbrott f�tt vidk�nnas olika former av sanktioner. Om
staten Israel forts�tter att beg� ytterligare folkr�ttsbrott vore
det d�rf�r inte annat �n rimligt att olika typer av sanktioner
vidtogs f�r att f� slut p� dem. I annat fall skulle folkr�tten
till�mpas selektivt, vilket vore r�ttsvidrigt.
Att f� till st�nd en f�r�ndring n�r det g�ller situationen i Israel-Palestina-
konflikten kan synas vara att "sl�ss mot v�derkvarnar" som utrikesministern
uttryckte det i en interpellationsdebatt i v�ras.
F�r en fungerande
demokrati
Att en uppgift ter sig sv�r har dock aldrig varit n�got bra
argument f�r att man skall undg� att ta sig an den. Att det
politiska klimatet inte ter sig f�rm�nligt �r det inte heller.
Politiska klimatf�rh�llanden f�r�ndrar sig och g�r till och
med att f�r�ndra. De p�verkas av politiska institutioners
beslut och inte minst av medvetet arbetande folkliga r�relser.
D�rf�r har ett aktivt svenskt arbete med konflikten Israel-Palestina inte
bara betydelse p� ett internationellt statligt plan utan ocks� inom den
internationella freds- och solidaritetsr�relse som kan f� opinioner och
politiska f�rh�llanden att f�r�ndras.
Vi vill avslutningsvis understryka betydelsen av att den svenska
bist�ndspolitiken forts�tter att st�dja f�ltet av palestinska NGO:er, allts�
icke
regeringsanknutna organisationer, vilka man tidigare st�tt under m�nga �r.
Vi menar att de skall ges ett starkt st�d dels f�r att de fortfarande utg�r en
effektiv hj�lpf�rmedlare, dels f�r att dessa organisationer, sedan slutet av
1970-talet, alltmer medverkat till att bygga upp en samh�llsstruktur och ett
unikt civilt samh�lle som pekar fram�t mot och �r garanten f�r en framtida
livaktig och stark demokrati i Palestina.
Hemst�llan
Hemst�llan
Med h�nvisning till det anf�rda hemst�lls
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att den svenska regeringen i FN:s s�kerhetsr�d skall verka f�r att
de f�rslag som under 1980-talet v�cktes om en internationell fredskonferens
i FN:s regi om konflikten Israel-Palestina f�rverkligas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att ytterligare folkr�ttsf�rbrytelser �ven i konflikten Israel-
Palestina skall medf�ra k�nnbara konsekvenser i form av olika typer av
sanktioner f�r den som beg�r s�dana brott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till k�nna vad i motionen
anf�rts om att den svenska regeringen utvecklar och st�rker st�det till de
frivilligorganisationer (NGO:er) som i de palestinska omr�dena arbetar f�r
att d�r bygga upp ett civilt samh�lle med demokratiska strukturer och
institutioner.
Stockholm den 5 oktober 1997
Eva Zetterberg (v)
Kenneth Kvist (v)
Bengt Hurtig (v)
Charlotta L Bj�lkebring (v)
Jan Jennehag (v)